Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14 (Utlåtande 1890:Ku14 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1890, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
utseende af suppleanter för Andra Kammarens ledamöter
och för elektorer vid val af dessa riksdagsmän.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 120, har herr P. Svensson
i Brämhult föreslagit,

att Riksdagen ville besluta sådana ändringar i och tillägg till nu gällande
riksdagsordning, att suppleanter måtte utses så väl för Andra Kammarens
ledamöter, som äfven för elektorer vid val af riksdagsmän i Andra
Kammaren.

Motionären, som öfverlemnat åt konstitutionsutskottet att föreslå de
grundlagsändringar, som i anledning af det sålunda framstälda förslaget
kunna befinnas nödiga, har till stöd för detsamma anfört följande: »Bland
de brister, som ännu förefinnas i vår riksdagsordning, är efter mitt förmenande
äfven den, att riksdagsordningen saknar bestämmelse om, att
suppleanter skola väljas för Riksdagens ledamöter. Riksdagsordningen innehåller
bestämmelser om, att Riksdagens kamrar ega utse suppleanter att,
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda, äfvensom
att suppleanter skola utses för fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
samt för statsrevisorerna.

I kongl. förordningen om landsting är föreskrifvet, att suppleanter
skola utses, icke allenast för de valde landstingsmannen, utan jemväl för
valmännen, och i kongl. förordningen om allmänt kyrkomöte stadgas, att
för hvarje ombud utses eu suppleant att, i händelse af förfall för ombudet,
i dess ställe i mötet deltaga.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

Äfven kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet, jemte flera
författningar, påbjuda val af suppleanter.

Erkänner man behofvet och lämpligheten af att suppleanter för dessa
befattningar utses, så kan med skäl frågas: hvarför väljas icke suppleanter
för Riksdagens ledamöter? Denna fråga är efter mitt förmenande så mycket
mera befogad, som val ingen lär kunna förneka, att riksdagsmannabefattningen
är det vigtigaste och mest ansvarsfulla uppdrag, som genom val
kan komma någon medborgare till del, hvarför ock hvarje tänkande man
är och bör vara angelägen om, att, så vidt möjligt är, representationen alltid
bör vara fulltalig. De olägenheter, som af den antydda bristen hafva förekommit
och framdeles kunna förekomma, äro, att när under den tid riksdagen
är samlad, någon ledamot antingen genom inträffadt dödsfall, eller
af annan anledning afgår från sin befattning, så måste nytt val anställas,
hvilket ju alltid är förenadt med lång tidsutdrägt, mycket besvär och kostnader,
och under tiden måste den valkrets, hvars ledamot afgått, vara utan
representant i riksdagen. Äfven vid inträffadt sjukdomsfall kan ju hända,
att en eller flera valkretsar eu lång tid, ja till och med under en hel
riksdag, måste sakna representant, hvarpå man har exempel från 1885 års
riksdag, då representanten för en af Norrlands valkretsar, på grund åt
sjukdom, ej en enda gång var i riksdagen närvarande.

I de valkretsar, der riksdagsmannaval^! förrättas medelst elektorer,
händer icke sällan, att en eller liera elektorer på grund af förfall uteblifva
från valet, hvarigenom detta kan få en helt annan utgång, än om alla för
valet utsedde elektorer voro närvarande och aflemnade sina valsedlar.

För att förekomma sådana olägenheter bör riksdagsordningen, i likhet
med förordningen om landsting, innehålla bestämmelse om, att för hvarje
elektor äfven utses en suppleant.

Som emellertid § 12 i riksdagsordningen medgifver riksdagsman i
Första Kammaren, rätt, att vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar,
afsåga sig; befattningen, torde ej vara lämpligt att föreskrifva val
af suppleanter för denna kammares ledamöter.

Det torde ej heller vara af behofvet påkalladt, enär de korporationer,
som välja riksdagsmän i Första Kammaren — landsting och stadsfullmägtige
— alltid äro färdigbildade, och således endast behöfva kallas, hvadan
någon lång tid för dessa vals förrättande icke bör ifrågakomma. Med
valen till Andra Kammaren är förhållandet annorlunda, ty antingen valen
förrättas medelst elektorer eller omedelbart, så fordras ju en lång tid, innan
valen hinna blifva afslutade.

Af det anförda torde vara tydligt, att i riksdagsordningen förefinnes
en brist, som bör afhjelpas, hvilket mycket väl kan ske genom att i riks -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

dagsordningen införa bestämmelser om att för så val ledamöter af Andra
Kammaren som äfven för elektorer vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren
utses suppleanter.

Hvad angår suppleanternas skyldighet att inträda i riksdagen, så har
jag förestält mig, att det borde ske icke allenast vid hvarje fall, då ledamot
af kammaren af någon anledning under pågående riksdag afgått från
sin befattning, utan jemväl då ledamot, genom inträffadt långvarigt eller
obotligt sjukdomsfall, vore oförmögen att sjelf sköta sin befattning.»

Genom att, såsom motionären föreslår, vidtaga den grundlagsändring,
att i sammanhang med val af riksdagsmän till Andra Kammaren äfven
skulle utses suppleanter, hvilka egde inträda i riksdagen, om riksdagsman
afgått från sin befattning förr än den tid tilländalupit, för hvilken han
blifvit vald, skulle visserligen dels det besvär och de kostnader undvikas,
som anställande af nytt riksdagsmannaval i dylika fall förorsaka; dels ock
den fördel vinnas, att, i händelse riksdagsman afginge, medan Riksdagen
vore samlad, den valkrets, för hvilken han blifvit vald ej så länge behöfde
sakna representant, som om nytt val då måste anställas. Utskottet anser
likväl dessa fördelar mer än uppvägas deraf, att genom ett antagande af
motionärens förslag i förevarande afseende valkretsarna skulle beröfvas sin
nuvarande rätt att vid inträffande ledighet välja den, hvilken anses bäst
kunna representera de åsigter, som då inom valkretsen äro rådande, i det
att en under andra förhållanden vald suppleant utan vidare egde inträda
i den afgångnes ställe.

Enligt motionärens förslag borde emellertid den utsedde suppleanten
vara skyldig att inträda i riksdagen, ej allenast då ledamot af kammaren
af någon anledning afgått från sin befattning, utan jemväl då ledamot
genom långvarigt eller obotligt sjukdomsfall vore oförmögen att sjelf utöfva
densamma. Ej heller för dylika fall anser utskottet, att den föreslagna
grundlagsändidngen bör vidtagas, då å ena sidan det säkerligen endast
sällan på denna grund skulle blifva anledning för suppleant att i riksdagen
inträda, men å andra sidan det skulle vara förenadt med stora
svårigheter att afgöra, när riksdagsmans förfall vore af den beskaffenhet,
att suppleant borde vara berättigad och förpligtad att i hans ställe utöfva
riksdagsmannabefattningen.

Beträffande deremot motionärens förslag, i hvad det afser utseende
åt suppleanter till de elektorer, som skola välja riksdagsmän till Andra
Kammaren, synes detta utskottet vara synnerligen beaktansvärdt. Genom

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

att utsedde elektorer af sjukdom eller andra förfall hindras att bevista
riksdagsmannavalet, utestängas ofta kommuner oförvålladt från att behörigen
inverka på valets utgång, och då denna, såsom motionären påpekar, lätteligen
kan blifva eu helt annan, om en eller flere elektorer ej kunnat i
valet deltaga, än om de samtliga fått afgifva sina röster, kunna valkretsar
derigenom komma att representeras på ett sätt, som ej öfverensstäminer
med de åsigter, som råda inom desamma. Genom att i samband med
valet af elektorer äfven utse suppleanter för dessa skulle detta i väsentlig
mån undvikas, och då en grundlagsändring i denna rigtning ej synes medföra
några nya olägenheter, anser utskottet sig böra tillstyrka densamma.

De förändringar af grundlagen, som ett godkännande af motionärens
förslag i denna del skulle medföra, äro ej betydande. Bestämmelsen om
utseende af ifrågavarande suppleanter synes böra upptagas uti § 16 riksdagsordningen
i sammanhang med hvad der stadgas om elektorsval, och
utskottet anser, att det lämpligast kan ske genom att efter det andra
stycket i ifrågavarande § infoga ett nytt stycke, innehållande föreskrift om,
att suppleanter skola väljas, äfvensom om ordningen för deras inträde. I
samband härmed har utskottet äfven föreslagit ett stadgande, hvarigenom
den elektor, som blifvit förhindrad att inställa sig vid riksdagsmannavalet,
ålägges att ofördröjligen derom underrätta den närmast i ordningen varande
suppleanten. Utan ett dylikt åläggande vore, enligt utskottets åsigt, att
befara, att den föreslagna ändringen i många fall ej skulle kunna medföra
den åsyftade verkan, då den utsedde suppleanten annars lätteligen kunde
komma att stanna i okunnigheUom, att han på grund af elektors förfall
borde deltaga i valet. I öfrigt har utskottet ej ansett några andra tillägg
till eller förändringar i grundlagen behöfliga, än att dels i § 17 i riksdagsordningen
bestämmes, att äfven vid suppleantval hvarje röstande eger eu
röst, dels i § 18 riksdagsordningen stadgas om utfärdande af utdrag af
valprotokollet som fullmagt för den utsedde suppleanten, i likhet med hvad
som nu gäller för elektorer.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

l:o) att herr Svenssons förslag om utseende af
suppleanter för Andra Kammarens ledamöter ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2:o) att Riksdagen måtte till hvilande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
förändrad lydelse af

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

Riksdagsordningen,

Nuvarande lydelse:

Valen förrättas — — — —
— — — — — — tusen.

I de valkretsar — — — —

Kommuner — — — -— —

I stad — — — — — —
— — — — ordförande.

Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval
tillkommer hvarje röstande
en röst. Den, som dervid
erhållit de flestas röster, vare lagligen
vald, och skilje lotten emellan
dem, som erhållit lika röstetal.

Vid dessa val — — —• —

— — — -— — tillkommer.

Föreslagen lydelse:

Valen förrättas, — — — —

— — — — — — tusen.

1 de valkretsar — — — —

Sedan elektorer blifvit utsedda,
företages val till ett lika antal suppleanter.
Det röstetal, suppleanterna
vid valet erhållit, bestämmer ordningen
för deras inträde.

Inträffar för elektor sådant hinder,
att lian ej kan vid val till riksdagsman
sig inställa, åligger det

honom att derom ofördröjligen underrätta
den efter röstetal närmast i
ordning varande suppleant.

'' Kommuner — — — — —

— — — — — — eger.

I stad —- — — — — —

— — — — — ordförande.

17.

Vid val af elektorer och deras
suppleanter så ock vid riksdagsmannaval
tillkommer hvarje röstande
en röst. Den, som dervid erhållit
de flestas röster, vare lagligen vald,
och skilje lotten emellan dem, som
erhållit lika röstetal.

Vid dessa val — — — —

— — — — — — tillkommer.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

§ 18.

Konungens befallningshafvande

— — — — — kringsända.

För kallelse — — — —

— — — — — stadgadt är.

Der elektorsval hållet är, skall

ordföranden i kommunalstämma eller
i magistrat, som valet förrättat, åt
den eller dem, som fatt elektorsbefattning
sig uppdragen, såsom fullmagt
meddela till rigtigheten bestyrkt
utdrag af valprotokollet.

Konungens befallningshafvande

— — — — — kringsända.

För kallelse — — — —

— — — — — stadgadt är.

Der elektorsval hållet är, skall

ordföranden i kommunalstämma eller
i magistrat, som valet förrättat, åt
den eller dem, som blifvit till elektorer
eller suppleanter utsedde, såsom
fullmagt meddela till rigtigheten
bestyrkt utdrag af valprotokollet.

Stockholm den 30 april 1890.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservation

af herrar Bergius och Alin.

Herrar Gilljam och Månsson hafva begärt få antecknadt, att de i följd
af annat dem af Riksdagen lemnat uppdrag icke deltagit i detta ärendes
behandling inom utskottet; hvarjemte herr Widström begärt få antecknadt,
att han på grund af beviljad ledighet från riksdagsgöromålen icke öfvervarit
ärendets slutliga behandling.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 3 Sami. 10 Käft.