Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13

Utlåtande 1896:Ku13

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

■>!. : I

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1896, kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af § 6 regeringsformen.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till konstitutionsutskottets behandling
öfverlemnad motion, n:o 225, har herr friherre C. Carlson Bonde,
på anförda skäl, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta och
såsom hyllande antaga följande förändrade lydelse af regeringsformens § 6:

»Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet;

en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i kommandomål;

en för civildepartementet;
en för finansdepartementet;
en för ecklesiastikdepartementet;

en för landtbruks-, industri- och handelsdepartementet;
den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes
af Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.»

Af en jemförelse mellan den nu gällande och den föreslagna lydelsen
af § 6 regeringsformen framgår, att förslaget afser dels inrättande af ett
nytt departement under namn af landtbruks-, industri- och handelsdepartement,
dels en sammanslagning af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen till
ett departement, dels ock upphäfvande af bestämmelsen att bland de tre
statsråden utan departement minst två böra hafva förvaltat civil beställning.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 3 Sami. 12 Häft. (N:o 13.)

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

Förslag af liknande beskaffenhet med det nn omförmäld a hafva vid
åtskilliga föregående tillfällen förelegat till behandling inom Riksdagen. Senast
vid 1893 ars riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion af herr Ljungman,
afseende samma förändringar som de nu föreslagna, med undantag deraf, att
under det ifrågasatta nya departementet, som skulle benämnas samfärdselsdepartementet,
hufvudsakligen skulle läggas ärenden angående kommunikationsanstalterna.
I anledning af detta förslag beslöt Riksdagen, med bifall till
konstitutionsutskottets derom gjorda hemställan, att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, efter förnyad pröfning af frågan
om inrättandet af ett nytt statsdepartement, till Riksdagen afgifva den proposition
om ändring af regeringsformen, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

Uti motiveringen till den framställning i ämnet, som i enlighet härmed
till Kongl. Maj:t afläts, anfördes: att Riksdagen, som redan år 1857 och
derefter vid ytterligare tva tillfällen från Kongl. Maj:t mottagit förslag om
inrättande af ett nytt departement, erkände, att åt cheferna för civil- och
ecklesiastikdepartementen horde beredas lättnad i det dem åliggande arbete;
men då inrättandet af ett nytt departement till beredande af den önskvärda
arbetslättnaden innebure en högst betydande förändring i regeringens egen
verksamhet, samt regeringen otvifvelaktigt bättre än Riksdagen vore i stånd
att bestämma, hvilka hufvudgrupper af regeringsärenden företrädesvis borde
under det nya departementet sammanföras, och i sammanhang härmed bedöma,
hvad verkan en viss förändring i en del af förvaltningen kunde ega på regeringsarbetet
i dess helhet, hade Riksdagen ansett sig bäst främja syftet i
motionen genom att hos Kongl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag i
angifna rigtning;

att Riksdagen dervid trott sig böra omförmäla, att Riksdagen i likhet
med motionären ansett kommunikationsanstalterna böra i främsta rummet
förläggas till det nya departementet; och då de angelägenheter, som anginge
allmänna arbeten och handel, stode i ett visst inbördes samband med de
ärenden, som rörde den allmänna samfärdseln, hade Riksdagen för sin del
funnit, att det skulle vara önskvärdt, om alla dessa ärenden kunde sammanföras
under ett departement; samt att den anordning, Riksdagen sålunda
tänkt sig, äfven borde medföra den vinst, att, såsom flera gånger förut
blifvit föreslaget, civildepartementet kunde från ecklesiastikdepartementet
öfvertaga helsovårds- och fattigvårdsärendena, och i öfrigt den fördel alltid
skulle vinnas, att finansdepartementet, som näst civil- och ecklesiastikdepartementen
vore mest i behof att få sin arbetsbörda lättad, komme att
befrias från alla med post, telegraf och telefon förenade göromål.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13. 3

Då förevarande fråga sålunda, på grund af Riksdagens framställning,
är beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, synes det utskottet icke vara lämpligt,
att från Riksdagens sida något beslut i detta ämne fattas, innan berörda
framställning blifvit af Kongl. Maj:t besvarad.

Utskottet anser sig sålunda böra hemställa,

att motionen ej må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1896.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Herrar Unger, Gustaf Berg och Halm hafva begärt få här antecknadt,
att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.