Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13 (Utlåtande 1892:Ku13 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

ST:© 13.

/lOT

É)M|7

Ankom till Riksd. kansli den 22 april 1892, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motionen''
om ändring af gällande bestämmelser i afseende å talmansbejättningarna
vid riksdagen.

W-nnir*. r\

r t -

i jsu; j

Uti afgifvet utlåtande n:o 3 vid förlidet års riksdag, i anledning af
väckta motioner om ändring af § 52 regeringsformen samt §§ 33 och 51
riksdagsordningen, anföi’de konstitutionsutskottet, att, då saknaden af föreskrift
om huru förfaras skulle i händelse af samtidigt inträffande förfall
för såväl talmannen som vice talmannen i endera af Riksdagens kamrar
lätt kunde förorsaka betänkliga rubbningar i Riksdagens verksamhet, antalet
vice talmän borde bestämmas till två för hvardera kammaren, och,
då utskottet tillika ansåg, att Riksdagen borde i hvad på den ankomme
tillerkänna sig rätt att sjelf utse talmän och vice talmän, gjorde utskottet
till Riksdagen hemställan om antagandet af ett förslag till grundlagsändring,
enligt hvilket Riksdagens kamrar skulle hvar för sig bland sina
ledamöter utse talman och två vice talmän.

Vid behandlingen inom kamrarne af detta förslag erkändes väl allmänt
behofvet af ett stadgande till afhjelpande af berörda olägenhet i
händelse af förfall för både talmannen och vice talmannen, men mellan
kamrarne uppstod härvid den principiella meningsskiljaktighet att, under
det Första Kammaren, i enlighet med eu vid utlåtandet fogad reservation
Bih. till Riksd. Prof. 1892. 3 Samt. 13 Höft. (N:o 13).

Kcmsiitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

af samtliga utskottets ledamöter från samma kammare, ansåg, att Konungen
skulle ega att för hvardera kammaren utse talmannen och de båda vice
talmannen, Andra Kammaren ville åt kamrarne, hvar för sig, förbehålla
denna rätt. I följd af dessa skiljaktiga beslut förföll det väckta ändringsförslaget.

Vid innevai''ande års riksdag hafva i berörda fråga väckts två särskilda
motioner, hvilka utskottet fått till sig hänvisade, den ena, n:o 21
inom Första Kammaren, af herr Gustaf Hyfling och den andra, n:o 181
inom Andra Kammaren, af herr E. Norman.

Herr Ryding anför, att då behofvet af en föreskrift för det fall, att
både talmannen och vice talmannen samtidigt blefve hindrade att utöfva
talmansbefattningen, allt fortfarande qvarstode, men det icke vore antagligt,
vare sig att Första Kammaren skulle nu, mera än tillförene, vilja
beröfva Konungen all rätt att nämna kamrarnes talmän och vice talmän,
eller att Andra Kammaren skulle ingå på en förändring, hvarigenom,
för att begagna en dess ledamots ord, det skulle blifva icke mindre än
sex personer i Riksdagen, hvilka erhölle en sådan särskild utmärkelse
från Konungens hand, måste för målets uppnående en sammanjemkning
försökas emellan de skiljaktiga meningarna. I sådant hänseende hade
motionären tänkt sig såsom en lämplig utväg, att Konungens rätt, sådan
den genom nu gällande grundlagsstadganden vore bestämd, qvarstode
orubbad, men att ett tillägg antoges, hvarigenom föreskrefves, att vid
samtidigt inträffande förfall för både talmannen och vice talmannen i en
af Riksdagens kamrar kammaren egde utse en af sina öfrige ledamöter
att fungera såsom talman till dess förfallet upphört för någondera af de
utaf Konungen nämnde, samt att valet företoges under ordförandeskap af
den i kammaren närvarande ledamot, som bevistat de flesta riksdagarne,
och, der två eller flere ledamöter deltagit i lika många riksdagar, den
af dem, som vore till lefnadsåren äldst. Genom en sådan föreskrift skulle,
enligt motionärens åsigt, vinnas en, så vidt på talmansplatsen berodde,
fullständig säkerhet för göroinålens obehindrade gång, hvilket deremot
icke vore fallet, om det af Första Kammaren vid sistlidet års riksdag
bifallna ändringsförslag blefve lag. Det vore t. ex. långt ifrån oantagligt,
att under en sådan epidemi, som nyligen varit i landet herskande, en
kammares såväl talman som begge vice talmän samtidigt kunde af sjukdom
blifva förhindrade att i kammaren iakttaga inställelse. Motionären
ville för den skull hemställa, att Riksdagen måtte för sin del såsom tillägg
till nu gällande stadganden om sättet för talmäns utseende besluta en

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

föreskrift af det innehåll, som af motionären sålunda blifvit framhållet;
öfverlemnande motionären åt konstitutionsutskottet att, derest utskottet
skulle i hufvudsak gilla motionärens förslag, åt detsamma gifva den redaktion,
som af utskottet pröfvades lämpligast.

Herr Norman åter hemställer, under hänvisning till den af konstitutionsutskottet
förlidet år i dess ofvannämnda utlåtande lemnade utredning,
att Riksdagen måtte antaga de i samma utlåtande föreslagna ändringar
af såväl § 52 regeringsformen som § 33 riksdagsordningen att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling.

Då den Konungen enligt våra grundlagar tillkommande rätt att utse
Riksdagens talmän och vice talmän blifvit under vårt nuvarande statsskick
så utöfvad, att, långt ifrån att något behof af dess borttagande
framträdt, ej ens någon olägenhet af dess tillvaro försports, har utskottet
ansett sig sakna anledning att tillstyrka bifall till herr Normans förslag,
i hvad det afser att till kamrarne sjelfva öfverflytta rätten att utse talmän
och vice talmän; och då, på sätt anmärkt blifvit, ett förslag att med
bibehållande af det nuvarande sättet för utseende af talmän och vice talmän
öka antalet vice talmän i hvardera kammaren icke torde hafva utsigt
att vinna framgång i Andra Kammaren, finner utskottet ej heller skäl
att till lösning af förevarande fråga föreslå en grundlagsändring i denna
rigtning.

Hvad herr Rydings förslag beträffar, finner utskottet det väl vara
obestridligt, att förslagets antagande skulle i angifna hänseendet medföra
säkerhet för riksdagsarbetets behöriga gång, men då en bestämmelse i det
af herr Ryding föreslagna syfte skulle innebära en principiel och af förhållandena
alldeles icke motiverad afvikelse från grundlagarnes stadganden
i förevarande ämne, samt det i öfrigt kan tänkas, att bestämmelsen, om
den antoges, skulle medföra ett obehörigt tvång på Konungens sjelfbestämningsrätt
vid utseendet af talmän, i det att Konungen möjligen skulle
anse sig böra taga hänsyn till det val af ordförande, i hvilket någondera
af Riksdagens kamrar vid föregående inträfifadt förfall för både talman
och vice talman stannat, anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall til
herr Rydings förslag.

Då emellertid någon föreskrift torde böra i grundlagen finnas för det
förutsedda fall, att både talmannen och vice talmannen i en kammare
samtidigt skulle vara hindrade att i kammaren föra ordet, har utskottet
ansett, att under för handen varande omständigheter det lämpligaste sättet

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

för afhjelpande af den anmärkta olägenheten är att genom ett tillägg
till § 83 riksdagsordningen stadga, att samma ordning i afseende på ledningen
af kamrarnes förhandlingar, som eger rum innan talmän blifvit
förordnade eller valde, ock skall gälla vid samtidigt inträffande förfall i
någondera kammaren för både talmannen och vice talmannen.

Utskottet hemställer alltså,

l:o att herr Normans motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda;

2:o att icke heller herr Rydings motion måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; men

3:o att Riksdagen ville antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad
lydelse af § 33 riksdagsordningen:

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Så snart fullmagterne undergått
den i mom. 1 af nästföregående §
föreskrifna granskning samt berättelse
om förloppet dervid blifvit af chefen
för justitiedepartementet, eller den i
hans ställe förordnad är, meddelad
Kamrarna, hvar i hvad dess ledamöter
angår, begäre hvardera Kammaren
ofördröjligen hos Konungen,
medelst deputation, talman och vice
talman, dem Konungen då för hvardera
Kammaren, bland dess ledamöter,
utnämner.

Då i något af de fall, som i
91, 93 och 94 §§ regeringsformen
omförmälas, Riksdagen på de i samma
grundlags 95 § nämnde vederbörandes
kallelse sammanträder, eger hvardera

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

Kammaren att, inom sig, välja talman
och vice talman.

Innan talmän äro förordnade
eller valde, efter thy ofvan sägs,
föres i hvardera Kammaren ordet af
den derstädes närvarande ledamot,
som de flesta riksdagar bevistat, och,
der två eller flere ledamöter i lika
många riksdagar deltagit, den af
dem, som är till lefnadsåren äldst.

Kammaren att, inom sig, välja talman
och vice talman.

Vid samtidigt inträffande förfall
för både talmannen och vice talmannen
i någon af Riksdagens Kamrar
ntöfvas talmansbefattningen af den
Kammarens ledamot, som, enligt hvad,
ofvan är stadgadt, eger att föra ordet
innan talmän äro förordnade eller välde.

Stockholm den 21 april 1892.

På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.

Reservationer:

af herrar Kuling och Nyström, som ansett den af utskottet föreslagna
bestämmelsen mindre tillfredsställande, och att herr Rydings motion bort
af utskottet till bifall förordas; samt

af herrar ljungman, Bengtsson, Björkman, Boström, Dalin, Eloivson,
Johnsson, Wikstén, Vahlin och Hedin, som ansett, att utskottet bort med

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

anledning af motionerna hemställa, det Riksdagen måtte antaga nedanstående
förslag till ändrad lydelse af § 52 regeringsformen och § 33
riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 52.

Riksdagens kamrar utse livar för sig Kland sine ledamöter talman och
två vice talmän.

Riksdagsordningen.

§ 33.

Så snart fullmakterna undergått den i mom. 1 af nästföregående §
föreskrifna granskning samt berättelse om förloppet dervid blifvit af chefen
för justitiedepartementet, eller den i hans ställe förordnad är, meddelad
kamrarne, hvar i hvad dess ledamöter angår, välje hvardera kammaren
bland sine ledamöter talman och två vice talmän.

Innan'' talmän blifvit valde, föres i hvardera kammaren ordet af den
derstädes närvarande ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, der
två eller flera ledamöter i lika många riksdagar deltagit, den af dem, som
är till lefnadsåren äldst.

Vid samtidigt förfall i en af Riksdagens kamrar för både talman och
vice talmän utses, på sätt tid val af talman egen rum, en af kammarens öfrige
ledamöter att tjenstgöra såsom talman för tillfället.

STOCKHOLM, TRYCKT T CENTRAL-TRYCKERIET, 189 2.