Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11 (Utlåtande 1896:Ku11 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 april 1896, kl. 7 e. ni.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17
och 25 riksdagsordningen äfvensom inom Riksdagen väckta
motioner i samma ämne.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat
Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 41, deruti Kongl.
Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen.

§ H.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

derar sådan jordbruksfastighet, eller ock under två år näst före det år,
valet eger ruin, uppskattats till en inkomst af minst sexhundra riksdaler
samt under hvartdera af nämnda två år till stat och kommun erlagt förfallna
utskylder efter en inkomstbevillning af minst en riksdaler femtio öre.

§ 17.

1. Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje
röstande en röst.

2. Den, som vid elektorsval eller vid riksdagsmannaval, der allenast
en riksdagsman skall väljas, erhållit de flestes röster, vare lagligen vald,
och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

3. Der vid riksdagsmannaval flere riksdagsmän skola väljas, iakttages
vid valet:

att, sedan aflemnandet af valsedlar afslutats, alla valsedlarne upptagas
och oöppnade räknas, hvarefter det erhållna antalet delas med antalet af
riksdagsmän, som skola väljas, och det sålunda uppkomna qvottal, med
utelemnande af bråk, lägges till grund för röstberäkningen;

att valsedlarne derpå, hvar efter annan, öppnas, förses med löpande
nummer, allteftersom de öppnas, och fördelas efter det å hvarje valsedel
först förekommande namn, intill dess någon finnes vara först upptagen å
så stort antal valsedlar, som motsvarar qvottalet, då han förklaras vald;

att öppnandet af valsedlarne derefter fortsättes i enahanda ordning,
men med iakttagande deraf, att, der den å valsedel först upptagne finnes
vara redan förklarad vald, hans namn öfverkorsas och närmast följande
namn å person, som icke redan är vald, räknas såsom det första å valsedeln; att,

der föreskrifvet antal riksdagsmän ej, sedan alla valsedlarne öppnats,
är valdt, de, som, med frånräknande af redan valde, funnits vara
först upptagne å största antalet valsedlar, skola, så framt detta antal tillika
öfverskjuter hälften af qvottalet, förklaras valde, samt

att, om ändock ej samtlige riksdagsmän för valkretsen blifvit utsedde,
antalet fylles af dem, som, oberäknadt de redan valde, vid förnyadt genomgående
finnas vara upptagne å de flesta afgifna valsedlar, utan afseende
å den ordning, hvari namnen förekomma.

Aro i något fall rösterna lika, skilje lotten.

4. Vid elektors- och riksdagsmannaval skola till efterrättelse tjena
de för kommunerna gällande röstlängder.

Då sådant val förestår, läte å landet kommunalstämmans ordförande
och i stad magistraten eller, der sådan ej finnes, stadsstyrelsen hålla röst -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11. 3

längden, försedd med anteckning om dem, hvilka enligt § 14 rösträtt tillkommer,
för granskning tillgänglig å lämpligt ställe under^ minst åtta
dagar; och varde underrättelse härom i kyrkorna kungjord, sa ock i stad,
der så ske kan, i der utkommande tidning införd.

Anmärkning mot röstlängd skall, för att komma under pröfning, a
landet framställas vid valförrättningens början och i stad skriftligen till
magistraten eller stadsstyrelscn ingifvas sist a tredje dagen före den, da
valet skall ega rum.

§ 25.

]. Riksdagsmannaval skall med slutna sedlar förrättas.

2. Vid val, hvarom i § 17 mom. 3 sägs, skall valsedel, för att såsom
giltig antagas, lyda å högst''så många personer, som skola väljas. Finnes
valsedel upptaga namn å person, som ej är valbar, eller är det tvetydigt,
hvilken person med något namn afses, skall sadant namn ej tagas i be -

räkning. Ilo

Befinnes eljest vid riksdagsmannaval valsedel lyda a person, sorn ej

är valbar, eller på flera eller färre, än som vid valtillfället böra väljas,
eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till den person, som
afses, skall samma sedel anses ogild.

3. Äro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det inverka
på valets utgång, varde nytt val anstäldt.

Af ett vid den kongl. propositionen fogadt utdrag af det i statsrådet den
20 mars 1896 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden inhemtas,
hurusom föredragande departementschefen, efter att hafva anmält den statistiska
utredning, som med anledning af ifrågasätta utsträckning af valrätten vid
utseendet af ledamöter i Riksdagens Andra Kammare blifvit jemlikt nådiga
brefven den 11 oktober 1893 och den 10 maj 1895 af statistiska centralbyrån
utarbetad och hvilken utredning blifvit i tryck offentliggjord i
Bidrag till Sveriges officiella statistik, äfvensom redogjort för det hufvudsakliga
innehållet af den sålunda anmälda utredningen, afgifvit följande
yttrande:

»Den begränsning af den politiska rösträtten vid val af ledamöter i
Andra Kammaren, hvilken uppstäldes i nya riksdagsordningen i syfte att
valrätten skulle inskränkas till personer af sådana lefnad sförhållanden, som
kunde anses lemna någon håg och tid öfriga för ett sjelfständigt deltagande
i det politiska lifvet, hemtades från skattebidragen till staten, i det

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

att egande- eller ständig besittningsrätt till fast egendom till ett taxeringsvärde
af 1,000 kronor eller arrenderätt för lifstid eller för minst fem år
till jordbruksfastighet, taxerad till ett värde af minst 6,000 kronor, eller
erläggande af bevillning för en till minst 800 kronor uppskattad årlig inkomst
faststäldes såsom den gräns, nedom hvilken valrätt till riksdagsman
ej ma sträckas. Den sa uppstälda gränsen kan likväl, såsom ock vid framläggandet
af förslaget till nya riksdagsordningen blifvit erkändt, icke göra
anspråk på allmängiltighet, och det var derför naturligt, att, kort efter
det nya riksdagsordningen trädt i kraft, förslag skulle framställas om
större eller ^mindre utsträckning af valrätten till personer, hvilka icke hafva
rösträtt. Sadana förslag hafva sedermera inom hvarje valperiod och merendels
vid hvarje riksdag under perioden blifvit väckta, och vanligen har
något af förslagen till utsträckt rösträtt bifallits af Andra Kammaren,
under det att dessa förslag städse af Första Kammaren förkastats. Äfven
inom sistnämnda kammare har dock, särskildt under senare tider, af flera
ledamöter uttalats den åsigt, att någon utsträckning af rösträtten kunde
ega rum, sa framt den skedde sålunda, att de hufvudsakliga grunder,
hvarpå valrätten vid utseende af ledamöter i Andra Kammaren hvilade,
icke blefvo rubbade; men någon. öfverensstämmelse har icke uppnåtts om
det sätt, på hvilket frågan lämpligen kunde lösas.

. Hvad sålunda vid de särskilda riksdagarne förekommit synes innebära
giltig anledning att undersöka, huruvida icke de i riksdagsordningen upptågna
begränsningar af rösträtten vid val till Andra Kammaren skulle
kunna jemkas på det sätt, att å ena sidan valrätten utsträcktes till en del
af dem, som hittills saknat denna rätt, men å den andra samma säkerhet,
som hittills förefunnes, att Andra Kammarens sammansättning är betryo--gande för en normal och sund samhällsutveckling, och sålunda den skiljaktiga
uppfattning, som i denna fråga hittills rådt emellan Riksdagens
bada kammare, blifvit utjemnad.

Det lärer icke vara underkastadt något tvifvel, att den fråga, som för
närvarande bör vara föremål för undersökning och pröfning, skall gifvas
allenast en sådan omfattning. Ty hvarken inom Riksdagen eller derutom
har den uppfattning mera allmänt kunnat göra sig gällande, att de grunder,
hvarpå ° det svenska folkets representation för närvarande är byggd, böra
undergå någon genomgripande förändring; och hvad särskildt angår det
åt nagra framställa yrkandet på allmän rösträtt, är en sådan anordning
åt valrätten helt visst, af den allmänna uppfattningen i vårt land betraktad
såsom alldeles oförenlig med en lugn och ostörd samhällsutveckling.

I den utsträckning, som betingas af ofvan angifna syfte, har jemväl

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

företagits den statistiska utredning, hvars resultat jag för Eders Kongl.
Maj:t nu anmält.

Enär redan i gällande riksdagsordning valrätten till förmån för fastighetsegarne
blifvit längre, i förhållande till skattebidragen, utsträckt än i fråga
om andra, omfattar denna statistiska utredning icke fastighetsegarne,. utan
afser allenast öfriga valberättigade. Då dessutom enligt riksdagsordningen
redan ett så lågt fastighetsvärde som 1,000 kronor medför valrätt, synes
någon nedsättning deri icke böra ifrågakomma. Egaren till en fastighet
af lägre värde än 1,000 kronor är uppenbarligen hänvisad att på annat
sätt bereda sig den hufvudsakligaste delen af sina inkomster, och torde
derför med allt skäl i fråga om valrätt böra vara underkastad samma
begränsning som öfriga inkomstegare.

I fråga om arrendatorer af jordbruksfastighet åter möter icke någon
betänklighet att utsträcka valrätten i öfverensstämmelse med hvad af
konstitutionsutskottet vid 1892 års riksdag blifvit tillstyrkt. ^ Valrätt bör
sålunda tillerkännas den, som för lifstid eller minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande 3,000 kronor eller
sedan minst fem år tillbaka arrenderar sådan fastighet. En arrendator
af jordbruksfastighet, taxerad till ett värde af 3,000 kronor, torde nemligen
kunna fullt jemföras med egaren till en hemmansdel, taxerad till
en tredjedel af sistnämnda värde, och den arrendator, hvilken, ehuru
arrendetiden varit obestämd, innehaft och innehar på arrende sådan fastighet
under fem år, kan anses lika egnad att utöfva rösträtt som den, hvars
arrendetid på förhand är bestämd till nämnda tidrymd. Genom nämnda
nedsättning till minst 3,000 kronor, utgörande hälften af hittills bestämda
minimum, uppkommer, enligt hvad af den statistiska utredningen framgår,
en tillökning i antalet valberättigade arrendatorer af 2,461. Huru stor
ökning uppkommer i följd af valrättens utsträckning till de arrendatorer,
som under minst fem år tillbaka arrendera jordbruksfastighet till ett
taxeringsvärde ej understigande nyssnämnda belopp, derom har någon
utredning ej kunnat åvägabringas.

Beträffande derefter den återstående klassen af valberättigade— dem,
hvilka valrätt tillkommer på grund af inkomst — framställer sig frågan,
på sätt redan är antydt, sålunda: kan den sannolikhet för en tryggad och
oberoende ställning samt för sjelfständighet och erfarenhet, som en inkomst
af 800 kronor anses innebära, åstadkommas på ett annat, lika betryggande
sätt, hvarigenom ändock ett större eller mindre antal personer,
hvilkas årsinkomst ej uppgår till detta belopp, kunna komma i åtnjutande
af valrätt?

Tager man härvid i betraktande, att utan tvifvel en uppskattning

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

under längre tid till viss inkomst i förening med derunder ordentligt
verkstäld betalning af utskylder till stat och kommun kan anses gifva
lika stor sannolikhet för tillvaron af ofvan angifna egenskaper som uppskattning
en gång till en något högre årsinkomst och betalning af det
derpå grundade skattebidraget, torde utan olägenhet det nuvarande inkomstminimum,
800 kronor, kunna nedsättas, derest man i sammanhang
med en sådan nedsättning bland vilkoren för valrätt intager dels taxering
under längre tid än ett år till ett lägre inkomstbelopp, dels ock ett
ordentligt fullgörande under samma tid af skyldigheten att erlägga de
pa taxeringen grundade utskylderna. Då för rösträtt inom kommunen
erfordras, att den röstande är skattskyldig till densamma och icke häftar
för oguldna kommunalutskylder, samt i § 14 riksdagsordningen rösträtt i
kommunens allmänna angelägenheter redan finnes upptagen såsom en bland
förutsättningarna för valrätt, synes en bestämmelse, att under nyss antydda
tidrymd jemväl kommunalutskylderna skola vara ordentligt erlagda, icke
böra möta någon betänklighet. En fordran derpå, att dessa utskylder af
den röstberättigade skulle under stadgad tid vara erlagda inom en och
samma kommun bör tydligen icke uppställas. Af den i § 14 använda
ordalydelse framgår ock oförtydbart, att ifrågavarande utskylder för föregående
åren kunna vara erlagda inom annan kommun än den, hvilken
den röstberättigade vid valet tillhör.

Huru stor nedsättning i nämnda minimum kan vidtagas, derom kunna
helt naturligt meningarna vara delade. Rigtigast torde vara, att denna nedsättning
afpassas efter de resultat, hvartill förenämnda statistiska utredning ledt.
Tager man hänsyn till dessa, synes, på sätt jag torde i det följande blifva
i tillfälle att närmare utveckla, en nedsättning af inkomstbeloppet till 600
kronor lämpligen kunna ske.

Tillämpningen härvid af det i allmänhet medgifna bevillningsfria afdraget
leder äfven dertill, att såsom vilkor för valrätt synes böra stadgas,
att utskylder till stat och kommun blifvit under viss tid erlagda efter en
inkomstbevillning af en krona 50 öre; och torde denna tid kunna bestämmas
till tva ar, hvilken tidrymd å ena sidan kan antagas vara tillräcklig
för vinnande af det dermed åsyftade ändamålet och å den andra
icke mera än nödigt är för den skattskyldige uppskjuter förvärfvandet af
rösträtt.

Jemför man valrätten sådan den skulle blifva efter genomförandet
af ofvan angifna bestämmelser med förhållandet i detta afseende vid den
tidpunkt, da nya riksdagsordningen började att tillämpas, framgår tydligt,
huru mycket större skattebidrag i verkligheten kräfdes för valrätt vid
sistnämnda tid, då enligt den vid riksdagsordningens genomförande gällande

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11. *

bevillningsförordning bevillningen för 800 kronors inkomst utgjorde 5
kronor, och följaktligen för rösträtt erfordrades, att utskylder erlagts efter
en inkomstbevillning af sistnämnda belopp.

En följd af det i bevillningsförordningen upptagna medgifvande, att
å ort, der bostadskostnaden är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, det bevillningsfria afdraget må ökas med högst
200 kronor, blir visserligen, att i de orter, der detta medgifvande användes,
för erhållande af rösträtt komme att erfordras en högre inkomst än den,
som i allmänhet är för sådan rättighet behöflig. Sa skulle i de städer, der
för närvarande det bevillningsfria afdraget är bestämdt till högre, belopp
än 450 kronor, för rösträtt komma att erfordras: i Göteborg en inkomst
af 800 kronor, i Stockholm af 750 kronor och i Sundsvall af 700 kronor.
Men dervid bör tagas i betraktande, att arbetslönerna i dessa städer i
allmänhet äro väsentligen högre än i öfriga delar af riket och särskildt å
landet, hvadan det enligt regeln icke är förenadt med större svårighet att
i dessa städer förtjena den högre årsinkomst, som derstädes för valrätt
kräfves, än att annorstädes förvärfva sig den lägre inkomst, som utom
nämnda städer är tillräcklig för vinnande af denna rätt.

Den utsträckning af valrätten, som följer af ofvan angifna nya bestämmelser,
synes, hvad landet angar, kunna vidtagas utan att gifva anledning
till den farhåga, att någon förändring i Andra Kammarens karakter
och sammansättning deraf skulle blifva en följd.

Till de 39,379 röstberättigade på grund af inkomst å landsbygden
skulle visserligen efter dessa bestämmelser tillkomma ytterligare 27,099
röstberättigade på denna grund, utgörande en tillökning af 68,8 procent
inom denna klass af röstberättigade. Men röstberättigade egare af jordbruksfastighet
och arrendatorer uppgingo 1885 tillhopa till 226,453, vidhvilket
förhållande de nytillkomna valmännen icke lära kunna i någon afsevärd
mån inverka till förändrad sammansättning af landtrepresentanterna i Andi a
Kammaren. Till enahanda slutsats leder den statistiska undersökningen
angående förhållandet i de särskilda valkretsarne. Af denna undersökning
framgår, att allenast i elfva valkretsar å landet förhållandet emellan röstberättigade
på grund af inkomst och öfriga röstberättigade blifver sådant,
att antalet af de förstnämnda i det närmaste uppgår till eller öfverstiger
antalet af de senare, och härvid är att märka, att i dessa valkretsar, i.följd
af vare sig derinom befintliga betydande industriella verk och inrättningar
eller närheten af större städer, enahanda förhållande med visshet inom
kort kommer att inträda, oberoende deraf, huruvida någon utsträckning af
rösträtten kommer till stånd eller icke. I tjugo valkretsar komma, derest
valrätten utsträckes, röstberättigade inkomstegare att utgöra mellan 80 och

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

50 procent af öfrige valmän; i femtioen valkretsar stannar nämnda förhållande
mellan 50 och 20 procent och i sextiotre valkretsar uppnår densamma
ej 20 procent.

Hvad beträffar städerna, leda ofvan angifna bestämmelser dertill, att
16,463 nya valmän tillkomma till de 81,993 hittills på grund af inkomst
röstberättigade stadsinvånare, utgörande således omkring en femtedel af
dessa, och det torde icke sakna sannolikhet, att genom denna tillökning
valen af stadsrepresentanter skulle under en energisk partiledning kunna
i allmänhet utfalla sa, att en enda samhällsklass’ intresse på bekostnad af
alla öfrigas gjorde sig gällande. Den statistiska utredningen ådagalägger
nemligen, att de äldre valman, hvilka tillhöra de lägst beskattade, skulle
i förening med de nytillkomna valmännen, särskild! i de medelstora och
större städerna, kunna uteslutande bestämma valens utgång.

Upprätthållandet af förut angifna hufvudgrundsats med afseende å
förutsättningarna och vilkoren för en utsträckning af valrätten synes derför
kräfva, att bestämmelser angående valsättet träffas, hvarigenom förekommes,
att i nyssnämnda stadssamhällen vid valen de lägst beskattades intressen
blifva de enda representerade.

Det valsätt, hvilket under nutida förhållanden är bäst egnadt att vid
val inom en valkrets samtidigt af flere representanter förhindra, att ett
samhällsintresse pa bekostnad af öfriga lika berättigade intressen gör sig
uteslutande gällande vid valet, torde vara användningen af proportionella
val. Hvarje parti, så framt det eger någon betydligare styrka, är vid
denna valmetod tillförsäkradt att erhålla sin åskådning representerad, och
härigenom vinnas de fördelar, som äro förenade med klassvalen, utan de
svårigheter i^ fråga om klassernas särskiljande, hvilka under nuvarande
samfundsförhållanden äro förenade med sistnämnda valmetod.

\ id valet emellan de olika metoder för proportionella val, som finnas
vare sig praktiskt utförda inom något främmande land eller af teoretiska
författare framstälda, synes mig det valsätt, som i Danmark användes vid
val. af ledamöterna i landstinget, böra bos oss komma till användning
åtminstone till en början och intill dess den allmänna uppfattningen kan
förena sig om något af de andra systemen, hvilka, om de ock i teoretiskt
afseende kunna anses rigtigare, likväl i praktiskt afseende äro svårare att
genomföra och af hvilka flertalet dessutom förutsätta valförhållanden för
oss helt och hållet främmande. Den vid de danska valen till landstinget
tillämpade valmetoden är deremot synnerligen enkel. Den förutsätter från
valmännens sida icke något annat, ån att en hvar af dem upptager
de personer, a hvilka han röstar, i den ordning han önskar få dem valda
till representanter samt att valmännen före valet sammanslutit sig i skilda

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

partier, hvilka hvar för sig pa förhand upprätta vallistor, som af partiets
ledamöter vid valet följas. Någon svårighet för valmännen att uppfatta
och vid valet efterfölja förstnämnda fordran kan i vårt land icke tänkas
vara för handen, och de politiska förhållandena hos oss hafva länge sedan
nått den utveckling, att sistnämnda förutsättning i de större städerna förefinnes,
oaktadt den drifljeder dertill, som ligger i användandet af proportionella
val, hittills saknats.

En närmare redogörelse för sjelfva förfarandet vid valförrättningen
enligt de i förslaget meddelade bestämmelser lärer tydligast visa, att dessa
i tillämpningen icke kunna antagas medföra några svårigheter. Valförrättningen
kominer nemligen att försiggå pa följande sätt. Sedan omröstningen
förklarats afslutad, upptagas samtliga röstsedlarne ur valurnan och räknas
utan att öppnas. Uppenbart är, att, om härvid någon sedel befinnes vara
dubbel eller eljest till sitt yttre af beskaffenhet att ej kunna godkännas,
den genast bör förklaras ogiltig och afläggas, för att särskildt för sig förförvaras.
Det vid uppräkningen erhållna siffertal divideras med antalet
af riksdagsmän, som skola väljas, och det qvottal, som dervid, med utelemnande
af bråktal, uppkommer, lägges till grund för beräkningen af det
antal röster, som för val erfordras.

Härefter öppnas röstsedlarne, en efter annan, och förses med löpande
nummer — en åtgärd, hvarigenom det blifver möjligt att, för den händelse
sådant i anledning af besvär varder nödigt, å nyo anställa röstberäkning
under alldeles samma förhållanden som vid sjelfva valet. Allt efter som
sedlarne öppnas, uppläses och antecknas det å en hvar af dein först upptagna
namn, med förbigående af namn å icke valbar person (jfr förslagets
§ 25), och de valsedlar läggas tillhopa, å hvilka samma namn finnes först
upptaget. Uppläsningen fortgår, intill dess anteckningarna utvisa, att något
namn erhållit så många röster, som jemnt motsvarar qvottalet. Sedan
genom räknande af vederbörande valsedlar visshet vunnits om anteckningarnas
rigtighet i afseende å detta namn, förklaras dess innehafvare vara
till riksdagsman vald. Uppläsningen fortsättes derpå i samma ordning,
dock med iakttagande deraf, att den redan valdes namn, der det förekommer
först å röstsedel, öfverstrykes och närmast derpå följande namn
räknas såsom det första. När å nyo anteckningarna gifva vid handen, att
någon uppnått qvottalet, afbrytes uppläsningen, och i fråga om denne
förfaren på enahanda sätt som beträffande den först valde. På nu angifvet
sätt genomgås alla valsedlarne, dervid den eller de valdes namn, om de
förekomma å sådan plats på sedlar, att de skulle medräknas, varda öfverkorsade
och nästföljande namn i stället uppläses och antecknas. Skulle,
sedan alla valsedlarne blifvit genomgångna, erforderligt antal riksdagsmän

llih. till llilcsd. Frat. 18!)tJ. 8 Samt. W Haft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

befinnas vald!, erfordras gifvetvis icke någon vidare åtgärd. I motsatt fall
undersökes, huruvida, enligt anteckningarna å redan upplästa namn, behörigen
kontrollerade, någon eller några erhållit ett röstetal, som öfverskjuter
halfva qvottalet, i hvilket fall antalet riksdagsmän fylles af dem
bland dessa, som uppnått högsta röstetalet. Har åter ej någon eller ej
tillräckligt antal, enligt de kontrollerade anteckningarna, erhållit flere röster
än halfva qvottalet, genomgås alla röstsedlarne å nyo. Härvid räknas, på
samma sätt som för närvarande vid riksdagsmannaval eger rum, rösterna
å alla dem, som icke redan förklarats valde, utan hänsyn till den ordning,
hvari namnen å röstsedlarne förekommit, och valet afgöres efter röstpluralitet.

Det tillvägagående, för hvilket sålunda, redogörelse lemnats, öfverensstämmer
med den i Danmark följda valmetoden, allenast med den skiljaktighet,
att för det bill, då ej samtlige riksdagsmän för valkretsen kunnat,
enligt gifna bestämmelser, utses bland dem, som antecknats såsom främst
förekommande å valsedlarne, en enklare regel uppstälts för fyllandet af
återstående platser än den i nämnda land använda. Enligt den danska
vallagen skola nemligen i sådan händelse vid den förnyade uppläsningen
ap valsedlarne medtagas — med förbigående af redan valda — allenast så
många namn i den ordning de å valsedlarne förekomma, som det återstår
platser att fylla,

Mot valmetoden, så. ordnad som förut är nämndt, har understundom
framstälts den anmärkning, att den tillfälliga ordning, i hvilken valsedlarne
komma att öppnas, skulle komma att medföra en obehörig inverkan på
valets utgång, i händelse den i främsta rummet uppförda personen vore
gemensam för flera partier, hvilka i andra rummet uppfört olika kandidater,
eller ock inom ett och samma parti af den storlek, att flere än en plats
kunde af detsamma besättas, fullständig öfverensstämmelse icke rådde om
hvilken person skulle upptagas i andra rummet.

Denna anmärkning synes mig dock sakna betydelse, då numera partibildningen
och partidisciplinen i städerna helt visst nått den utveckling
att ej mindre hvarje parti komme att vid valet å de valsedlar, som af
detsamma afgifvas, upptaga i främsta rummet någon, som icke upptages
främst å öfriga partiers valsedlar, än ock inom hvarje parti säkerligen på
förhand komme att träffas öfverenskommelse om de personer, hvilka böra
å valsedlarne upptagas, och om ordningen dem emellan.

Att för närvarande utsträcka användningen af proportionella val
utöfver hvad i förslaget skett synes icke böra ifrågakomma. Hvad landet
angår, skulle derför blifva erforderligt att för bildande af de nya valkretsarne
sammanslå i allmänhet minst tre af de gamla, I de störa val -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11. H

kretsar, sota sålunda skulle uppstå, komme valmännen under nuvarande
förhållanden att icke stå i den förbindelse med hvarandra, som är af nöden
för att det proportionella valsättet skall lemna ett tillfredsställande, resultat.
En sammanslagning af nuvarande valkretsarne a landet torde icke
heller för närvarande af landtbefolkningen anses önskvärd. Beträffande
städerna synes likaledes åtminstone för närvarande skäl icke förefinnas att
för möjliggörandet af proportionella val i samtliga stadssamhällen sammanföra
de städer, hvilka icke redan ega att utse flera representanter, till sa
stora valkretsar, som i sådant fall skulle blifva af .nöden.. Städer med
ringa eller ingen förbindelse sins emellan skulle nemligen blifva sammanförda
i de olika valkretsarne och följaktligen nyss angifna förutsättning
för det proportionella valsättets lämplighet äfven der komma att saknas.

För att de i § 14 gifna bestämmelser angående vilkoren för valbarhet
icke skola öka möjligheten att genom besvär öfver valet, grundade derpå
att någon eller några valmän saknat behörighet, fa detsamma upphäfdt,
har införts en föreskrift, att anmärkning mot röstlängden skall, för att
komma under pröfning, framställas å landet vid valförrättningens början
och i stad skriftligen '' ingifvas till magistraten eller stadsstyrelsen sist a
tredje dagen före den, då valet skall ega rum.

Härjemte har, då vid proportionella val bör, så vidt ske kan, förebyggas,
att valsedel, som ingått i beräkningen af qvottalet, derefter måste
såsom felaktig kasseras, i fråga om dylika val upptagits den i teoretiskt
afseende fullt rigtiga regeln att vid dessa val valsedel, som innehåller ett
färre antal namn än det antal riksdagsmän, som skall väljas, ändock skall
antagas såsom giltig samt att namn å person, som ej är valbar, eller
namn, som är tvetydigt, ej skall tagas i beräkning. _

Slutligen torde böra erinras, att, när framdeles en utsträckning åt
den proportionella valmetoden Vare sig till öfriga valkretsar i städerna
eller till landet i dess helhet ifrågakommer, en sådan utsträckning icke
krafvel’ någon ändring i nu föreslagna lydelse af förevarande paragrafer
i riksdagsordningen, utan allenast eu motsvarande förändring i § 13 riksdagsordningen
beträffande det antal ledamöter i Andra Kammaren, som
af hvarje särskild valkrets skall utses.»

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda anfört, hafva, enligt
hvad ofvan omförmälda protokollsutdrag utvisar,, statsrådets öfiiga
ledamöter, med undantag af 0statsrådet- friherre Åkerhielm, förklarat sig
instämma. Det af statsrådet Åkerhielm i ärendet afgifna yttrande är af

följande lydelse: . , ,.

»Af den statistiska utredning, för hvars resultat statsrådet, och chefen

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

för justitiedepartementet nu inför Eders Kongl. Maj:t redogjort, framgår,
att^ under åren 1885 —1893 antalet af dem, som äro uppskattade tillben
årlig inkomst af 800 kronor eller derutöfver och på sådan grund valberättigade
till Riksdagens Andra-Kammare, ökats från 79,570 till 121,372
eller med mer än 50 procent. Det visar sig sålunda, att redan med nu gällande
rösträttsbestämmelser antalet på grund af inkomst valberättigade
tillväxer mycket snabbt och med en hastighet, om hvilken man säkerligen
före den nu verkstälda utredningen icke gjort sig någon föreställning. Af
detta^ förhållande, som uppenbarligen har sin hufvudsakliga grund i den
fortgående förbättringen af arbetsklassens vilkor och i penningens fallande
värde, drager jag den slutsats, att en grundlagsändring i syfte att utsträcka
valrätten till nya grupper åt inkomstegare icke är af något större behof
påkallad, och att, derest en sådan åtgärd det oaktadt anses böra vidtagas,
den största varsamhet är af nöden, så vidt man vill undvika att i väsentligare
man rubba karakteren i vår nuvarande politiska representation och
de garantier, den erbjuder lör en lugn samhällsutveckling.

Det nu inför Eders Kongl. Maj:t framlagda förslaget innebär, förutom
en mindre betydande utvidgning af valrätten för arrendatorer af jordbruksfastighet,
att. valrätt nu skulle tilläggas äfven de inkomstegare, hvilkas
uppskattade inkomst faller mellan 600 och 800 kronor, och som under
visst antal ar erlagt utskylder efter en inkomstbevillning af 1 krona 50
öre intill 3 kronor 50 öre. Den föreliggande statistiska utredningen upptager
för år 1893 såsom erläggande inkomstbevillning af 1 krona 50 öre
intill 3. kronor. 50 öre ett antal af 43,562 personer. Så vidt man af nu
tillgängliga statistiska uppgifter kan sluta, huru stort antal på grund af
inkomst röstberättigade valmän skulle genom förslaget tillkomma, skulle
således detta antal, pa sätt äfven chefen för justitiedepartementet antagit,
böra beräknas till 43,562. Men när man vill bedöma förslagets blifvande
verkningar, synes det nödigt att fästa sig icke endast vid nuvarande förhållanden,
utan äfven vid förhållandena, sådana de kunna antagas komma
att framdeles gestalta sig. Det har nyss erinrats, hurusom de nu röstberättigade
inko mstegar n es ^ antal ökats så hastigt, att tillökningen under
en tidrymd af endast åtta ar uppgått till mer än femtio procent; och det
torde icke finnas någon anledning antaga, att inom den nu ifrågavarande
lägre inkomstgruppen antalet inkomstegare skulle tillväxa mindre hastigt.
Snarare torde väl ett motsatt förhållande vara att vänta. Dimensionerna
för den föreslagna rösträttsutvidgningen torde derför ingalunda kunna
mätas med den nyss angifna siffran.

Jag förbiser icke, att förslaget innehåller flera bestämmelser, egnade
att till en del neutralisera verkningarna af rösträttsutvidgningen, och jag

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

erkänner villigt det både principielt berättigade och ur praktisk synpunkt
kloka att binda valrätten icke, såsom hittills, ensamt vid eu viss uppskattad
inkomst, utan derjemte vid ett bestämdt skattebelopp, erlagdt under
en viss följd af år. Jag uppskattar äfven fördelame af det proportionella
valsystemet och bar mot förslaget i denna del ej annat att erinra, än att
det synes mig kunna ifrågasättas, om det ma vara lämpligt att införa en
sådan valmetod, innan man finner densamma kunna tillämpas vid valen
öfver hela riket.

Men huruvida de bestämmelser i nyssberörda. hänseenden, förslaget
innehåller, skola såsom garantier mot menliga följder af rösträttens utsträckning
visa sig ega den betydelse, chefen för justitiedepartementet
förutsatt, synes mig väl kunna dragas i tvifvelsmål. För min del vågar
jag icke antaga, att så skall blifva förhållandet. Fast hellre befarar jag,
att, i trots af berörda bestämmelser, den föreslagna rösträttsutvidgningen
skall medföra en förskjutning i den nuvarande politiska magtfördelningen
derhän, att den jordegande klassens inflytande på Andra . Kammarens
sammansättning kommer att i afsevärd grad försvagas, och da jag betraktar
detta den jordegande klassens inflytande såsom en af de förnämsta garantier,
vår nuvarande? konstitution inrymmer, mot förhastade^ och icke tillräckligt
förberedda och öfvervägda förändringar inom vårt stats- och
samhällslif, finner jag mig icke kunna biträda den af föredraganden gjorda
hemställan.»

I sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet till behandling
förehaft följande inom Andra Kammaren väckta och till utskottet
hänvisade motioner, jemväl åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om
vilkoren för rätt att välja riksdagsmän i Andra Kammaren, nemligen
n:o 234 af herrar J. Bromée och E. Eriksson i Qväcklingen, n:o 236 af
herr L. Eriksson i Bäck, n:o 238 af herrar J. Mankell och I). Bergström
samt n:o 239 af herr D. Persson i Tällberg. I dessa motioner hemställes:

af herrar Bromée och Eriksson i Qväcklingen:

ko) att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 14 § riksdagsordningen

skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i
stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra kronor, eller eger på annans
mark belägen byggnad till samma taxeringsvärde, eller för lifstid eller för
minst fem år arrenderar eller minst fem ar före valet arrenderat och fort -

14 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

farande arrenderar jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af minst tre
tusen kronor, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst
fem hundra kronor uppskattad årlig inkomst»;

_2:o) att Kongl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af 17 § riksdagsordningen
ej må vinna Riksdagens bifall;

af herr Persson-.

l:o) att Riksdagen för sin del måtte antaga till hvilande för vidare
grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad lydelse af § 14 i
riksdagsordningen:

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man; dock medför ej
eganderätt till jordbruksfastighet valrätt för annan än den, som fastigheten
sjelf begagnar;

2:o) att Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 41 ej må vinna Riksdagens
bifall;

af herrar Mankell och Bergström:

att Riksdagen för sin del må
enlig behandling följande förslag til
dagsordningen:

Nuvarande lydelse:

te antaga till hvilande för grundlagsändrad
lydelse af §§ 14 och 17 riks Föreslagen

lydelse:

14.

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, en hvar
svensk medborgare, från och med
början af kalenderåret efter det han
fyIt tjuguett år, så länge han uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för
valbarhet.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

åtta hundra riksdaler uppskattad årlig
inkomst.

§ 17 mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de för kommunerna
gällande röstlängder, som böra innehålla
anteckning om dem, hvilka
enligt § 14 valrätt tillkommer.

samt af herr Eriksson i Bäck:

att Riksdagen
slag till ändrad lydelse

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de röstlängder öfver
valberättigade vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren, som å landet
af kommunalnämnden och i stad af
magistraten eller, der sådan ej tinnes,
stadsstyrelsen böra upprättas;

ville till grundlagsenlig behandling antaga följande föraf
nedanstående delar af riksdagsordningen.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, hvarje svensk
medborgare, som uppfyller de i § 26 stadgade vilkor lör valbarhet, från
och med början af kalenderåret efter det han fylt tjuguett år.

§ 17 mom. 1.

Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande
en röst. Två röster tillkommer en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man. Tre röster tillkomma eu hvar, som antingen
eger eller med stadgad aborått innehafver fast egendom pa landet
eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller eger
på annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde, eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde,
ej understigande sex tusen riksdaler, eller ock erlägger bevillning
för en till minst åttahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst. Fyra
röster tillkomma en hvar, som eger fastighet till taxeringsvärde, ej understigande
åttiotusen riksdaler, eller ock erlägger bevillning för minst fyra
tusen riksdalers årlig inkomst.

Mom. 2.

Den, som dervid erhållit de flesta rösterna, vare lagligen vald, och
skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

Mom 3.

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de röstlängder öfver valberättigade
vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren, som af kommunalnämnder
eller magistrater böra upprättas.

Af de nu föreliggande förslagen till förändring af de i § 14 riksdagsordningen
föreskrifva vilkoren för valrätt till Riksdagens Andra Kammare
äro de uti den kongl. propositionen samt herrar Bromées och Erikssons
i Qväcklingen och herr Perssons i Tällberg motioner framstapla förslagen
sinsemellan öfverensstämmande deruti, att de samtliga afse en nedsättning
i census för berörda valrätt. Det af sistnämnde motionär väckta förslaget
angifver visserligen icke uttryckligen någon viss förmögenhetsställning såsom
^vilkor för rätten att deltaga i valen till Andra Kammaren. En fordran
derpå ligger dock innesluten i de af motionären använda ordalagen, ty,
enligt kommunalförfattningarna, jemförda med bevillningsförordningen, är
ingen annan i kommunens angelägenheter röstberättigad än den, som antingen
eger fast egendom af minst 100 kronors taxeringsvärde eller arrenderar
jordbruksfastighet af minst samma taxeringsvärde eller har eu årlig
inkomst af kapital eller arbete af minst 500 kronor. Äfven efter herr
Perssons förslag skulle sålunda rätten att välja riksdagsman till Andra
Kammaren blifva beroende på en viss census.

Kongl. Maj:ts proposition äfvensom herrar Bromées och Erikssons i
Qväcklingen motion åsyfta tillika en utsträckning af rätten att deltaga i
val till riksdagsman i Andra Kammaren till vissa klasser af personer, som
nu äro derifrån uteslutna. Enligt båda skulle sålunda rösträtt äfven tillkomma
arrendatorer, hvilka, utan kontrakt på viss tid, under fem år innehaft
och fortfarande innehafva jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde
af minst 3,000 kronor; och enligt sistnämnda motion skulle derjemte valrätt
beredas s. k. lägenhetsinnehafvare eller egare af på annans mark belägen
byggnad till taxeringsvärde ej understigande 500 kronor.

Enär utskottet icke gillar den uti de nu omförmälda förslagen uttalade
uppfattning i fråga om lämpligheten af ett nedflyttande eller en utvidgning
af de gränser, förmögenhetsbestämmelserna i § 14 riksdagsordningen sätta
för valrätt till Andra Kammaren, vill utskottet i korthet angifva de vigtigaste
skälen emot en förändring af grundlagen uti ifrågavarande rigtning.

Då, vid ståndsrepresentationens öfvergifvande, i vår statsförfattning
upptogs principen om samfälda val, utgick man vid fastställandet af
vilkoren för rättigheten till deltagande i riksdagsmannaval från den

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

åsigten, att eu någorlunda tryggad ekonomisk ställning innebär, om
ej eu säkerhet, dock en sannolikhet för den sjelfständighet, den mognad
i omdöme och den erfarenhet, som erfordras hos en person, åt hvilken
inflytande på statens angelägenheter skall anförtros. Den förmögenhetsställning,
som af denna anledning vid representationsförändringens genomförande
bestämdes för valrätt till riksdagsman, sammanföll temligen^ nära
med den, som gifvit ledamöterna i de forna borgare- och bondestånden
rätt till deltagande i riksdagsmannaval. Men om således den nu gällande
riksdagsordningen med sina bestämmelser om valcensus velat förbehålla
valrätten vid riksdagsmannaval åt förmögenhetsklasser, som åtminstone^ icke
stode under dem, hvilka deltogo i val till de nämnda bada standen, sa har
dock en relativ tillväxt af valmanscorpsen blifvit en följd deraf, att, med
penningvärdets fortgående fall och arbetslönernas stigande, de nuvarande
bestämmelserna om minimum af taxeringsvärde och årsinkomst i verkligheten
blifvit nedsatta. Detta förhållande ådagalägges deraf, att antaletjalberättigade
bland rikets till myndig ålder komne män undertiden 1872
1893 enligt regel ökats med i medeltal 1/2 procent för hvarje valperiod;
och, hvad särskildt angår antalet valberättigade på grund af inkomst, har,
enligt hvad den senast verkstälda statistiska utredningen utvisar, nämnda
antal under åren 1885—1893 ökats från 79,570 till 121,372 eller med
mera än 50 procent. Förmögenhetsbestämmelserna i § 14 riksdagsordningen
synas sålunda numera vara betydligt lättare att uppfylla än vid tiden
för deras fastställande, och i sjelfva verket torde, enligt utskottets åsigt,
den gällande valcensus vara så låg, att dess uppnående ej kan anses förenadt
med synnerligen stora svårigheter för dem bland de från valrätt
uteslutna, hos hvilka en allvarlig sträfvan för deltagande i det politiska
lifvet verkligen förefinnes. Då utskottet sålunda anser de gällande bestämmelserna
uti ifrågavarande hänseende vara väl egnade att betrygga
eu normal och sund utveckling af vårt konstitutionella lif, torde, enligt
utskottets förmenande, någon giltig anledning icke föreligga till en nedsättning
af den uti grundlagen bestämda census för valrätt till^ Andra
Kammaren, vare sig i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag eller någon af
de nu ifrågavarande båda motionerna.

Hvad angår det i herr Perssons motion framstälda förslaget, anser sig
utskottet, till hvad derom nu blifvit anfördt, äfven böra tillägga,_ att detsamma
skulle medföra oegentligheter, som för den gällande lagstiftningen
kunna sägas vara främmande, i det att stadgandena om den politiska rösträtten
derigenom skulle väsentligen undandragas grundlagen och hufvudsakligen
blifva beroende af kommunalförfattningarnas och bevillningsförordningens
bestämmelser; och beträffande särskildt den för utöfvande af
&ih. till Hiksil. Prof. 1800. .7 Sami. 10 Käft. 3

18 Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 11.

valrätt laststälda förmögenhetsgränsen, skulle denna kunna förändras, utan
att Konungens och Riksdagens gemensamma beslut derför erfordrades.

I fråga om valrättens utsträckning till arrendatorer, som sedan minst
fem år tillbaka arrendera jordbruksfastighet till visst taxeringsvärde, samt
till egare af på annans mark belägen byggnad till ett värde motsvarande
det. för annan fast egendom i förevarande hänseende bestämda, torde visserligen
beaktansvärda skål kunna anföras för en sådan utsträckning, men
en reform i dessa afseende!! synes dock utskottet icke vara af sådan
betydelse, att den ensamt för sig bör vidtagas.

Derest förhallandena skulle anses påkalla eu sådan förändring af nu
stadgade vilkor för rösträtt till Andra Kammaren, att denna rätt i någon
väsentligare grad utsträckes, så bör man ock, enligt utskottets uppfattning,
se till, att i stället för den garanti för representationens ändamålsenliga
sammansättning, som derigenom borttages, träder en annan, som åtminstone
i lika bög grad är egnad att betrygga samhällets intressen. Enligt
hvad det ofvan atergifna anförandet af chelen för justitiedepartementet
utvisar, har också eu sådan uppfattning legat till grund för det nu framlagda
kongl. förslaget. Departementschefen framhåller nemligen särskild^ att
den föreslagna utvidgningen af rösträtten ansetts kunna ega rum endast
under förutsättning af samma säkerhet som hittills, att Andra Kammarens
sammansättning blefve betryggande för en normal och sund samhällsutveckling;
och hafva fördenskull föreslagits vissa bestämmelser, afsedda
att utgöra garantier i berörda hänseende.

En af dessa utgöres af bestämmelsen, att för rösträtt på grund af
inkomst skulle fordras taxering och erläggande af förfallna utskjdder till
stat och kommun under två år näst före det år, valet eger rum. Utskottet
vill icke förneka, att en sådan bestämmelse skulle vara egnad
att motverka menliga följder af den föreslagna rösträttsutvidgningen,
men utskottet vagar dock icke antaga, att samma bestämmelse skall
kunna blifva af sådan betydelse, som dermed afsetts, då det icke lär vara
möjligt att med tillgängliga statistiska uppgifter ens närmelsevis beräkna
förslagets verkningar för _ framtiden. Dessutom kunna mot berörda bestämmelse
framställas åtskilliga anmärkningar. Sålunda har inom utskottet
framhållits, att ett antagande af ifrågavarande stadgande skulle medföra,
att vilkoren för valrätt på grund af inkomst skulle i ännu högre grad,
än . för närvarande är fallet, göras beroende af vissa bestämmelser i
bevillningsförordningen, enär för berörda rösträtt ovilkorligen skulle förutsättas,
att allmän bevillning erlagts efter ett visst bestämdt belopp.
Då frågor om ändringar i bevillningsförordningen äro beroende af beslut,
som, derest kamrarne derom ej kunna enas, af Riksdagen fattas

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

genom gemensam omröstning, kan det t. ex. vara möjligt för Riksdagen
att genom ett enkelt höjande antingen af det belopp, för hvilket bevillning
icke eger ram, eller af det belopp, som får från den uppskattade
inkomsten såsom bevillningsfritt afdragas, åstadkomma en höjning.äfven af
det politiska strecket. Jemväl beskattningsmyndigheterna skulle vida mera
än nu blifva i stånd att genom det bevillningsfria afdragets sänkande eller
höjande efter godtfinnande tilldela och fråntaga medborgare rösträtt i statens
angelägenheter. Att härigenom ganska stora och ingalunda nyttiga vexlingar
i afseende å rösträttens utsträckning under olika tider skulle kunna förekomma,
oberoende af om grundlagen ändrades eller ej, synes påtagligt.

Vidare har emot den föreslagna ordalydelsen af ifrågavarande bestämmelse
anmärkts såsom en oegentlighet, att enligt densamma förfallna
utskylder till staten icke behöfde vara erlagda just under det år, valet
eger rum.

Slutligen har den anmärkningen blifvit gjord, att den föreslagna bestämmelsen
skulle i vissa fall innebära en orättvisa, enär densamma endast
skulle gälla för en grupp af röstberättigade. Det har sålunda ansetts icke
vara billigt, att blott för inkomsttagare vore erforderligt att hafva erlagt
utskylder till staten; i sammanhang hvarmed erinrats, att en person, som
ärfde en större förmögenhet i penningar eller annan lösegendom och som
icke på annan grund hade rösträtt, blefve i saknad deraf i minst två år,
under det att en person, som förvärfvade en fastighet af jemförelsevis
ringa värde, genast erhölle rösträtt, äfvensom att, om en fastighetsegare,
som endast såsom sådan varit röstberättigad, försålde sin fasta egendom
för att uteslutande lefva af sitt kapital, han skulle under minst tvä är gå
förlustig sin rösträtt.

Emellertid har Kongl. Maj:t ansett äfven en annan garanti än den
här förut omförmälda böra uppställas mot den politiska magtens öfverflyttning
till de jemförelsevis lågt beskattade och sökt denna garanti uti
proportionel valsätt i större städer.

Enligt riksdagsordningens 17 § är för närvarande vid riksdagsmannaval
den, som erhållit de flestas röster, lagligen vald, dervid lotten skiljer
mellan dem, som erhållit lika röstetal. Härutinnan föreslås nu bestämmelse
för de fäll, då vid ett val flera riksdagsmän skola väljas, d. v. s. i
de större städerna, hvilka efter sin folkmängd ega utse en riksdagsman för
hvarje fullt tal, motsvarande 7*o af folkmängden i rikets alla städer, tillsammantagna.
För berörda fall skulle införas proportionella val i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den i Danmark vid val af ledamöter i Landstinget
tillämpade metod. I det ofvan införda yttrandet till statsrådsprotokollet
har chefen för justitiedepartementet utförligt redogjort för det före -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

slagna förfaringssättet vid dessa val. Det proportionella valsättets utsträckning
till. öfriga städer^ samt landsbygden har ansetts icke böra för närvarande
ifragasättas, da deraf skulle påkallas sammanslagning af städer
och äfven domsagor till större valkretsar, i hvilka valmännen ej komme
att sta i den förbindelse med hvarandra, som vore af nöden för tillfredsställande
valresultat.

Utskottet underskattar icke fördelarne af det proportionella valsättet,
hvilket utskottet, likasom chefen för justitiedepartementet, anser vara val
egnadt att vid val inom en valkrets samtidigt af flere representanter förhindra,
att ett samhällsintresse pa bekostnad af öfriga lika berättigade
intressen gör sig uteslutande gällande vid valet. Men om det sålunda
icke förnekas, att nämnda valmetod skulle ega företräde framför det
nuvarande valsättet, synes följdrigtigheten fordra, att, om berörda metod
skall införas, densamma kommer att "tillämpas icke endast i vissa valkretsar,
utan vid valen öfver hela riket. Då emellertid under nuvarande förhållanden
stora svårigheter förefinnas för en sådan utsträckning af de proportionella
valens användning, anser utskottet, att en förändring af grundlagen
i det syfte, förslaget i förevarande hänseende innehåller, icke lämpligen
bör ega. rum. Enär utskottet hyser denna åsigt, anser sig utskottet
sakna anledning att ingå uti någon närmare granskning af det ifrågavarande
förslaget i dess enskildheter eller af de anmärkningar, som deremot
till äfventyra må kunna framställas: likasom utskottet af samma skäl
finner det ej vara nödigt att inlåta sig på någon pröfning af den föreslagna
förändringen uti § 25 riksdagsordningen, hvilken uteslutande är
föranledd af förslaget om det proportionella valsättets införande i vissa
valkretsar.

Beträffande de tvenne motioner, som blifvit väckta af herrar Mankell
och Bergström samt herr Eriksson i Bäck, äro båda dessa af den beskaffenhet,
att de ^skulle medföra allt för genomgripande förändringar af de
grunder, hvarpå svenska folkets representation för närvarande är byggd,
och torde derför icke kunna annat än afstyrkas; och hvad särskildt angår
yrkandet om införande af allmän rösträtt utan några som helst garantier,
instämmer utskottet i chefens för justitiedepartementet ofvan anförda
uttalande, att en sådan anordning af valrätten helt visst är af den allmänna
uppfattningen i vårt land betraktad såsom alldeles oförenlig med
en lugn och ostörd samhällsutveckling.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

1 :o). att Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke
må af Riksdagen bifallas;

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

2:o) att a) herrar Bromées och Erikssons i Qväcklingen
motion,

b) herr Perssons i Tällberg motion,

c) herrar Mankells och Bergströms motion,

d) herr Erikssons i Bäck motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1896.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Ljungman;

af herr Elowson, som yttrat: Eu utvidgning af den politiska rösträtten
är af omtanke för statens väl påkallad. Sedan riksdagsordningen år 1866
faststäldes, har en betydlig utveckling egt rum. Verkningarna af vårt
lands ypperliga folkskoleväsende hafva visat sig såsom synnerligen storartade.
Upplysning och kunskaper hafva spridts till allt fler och fler af landets
inbyggare. Folkets sedliga hållning är i allmänhet god. Offentliga angelägenheter
omfattas uti vidsträckta kretsar af medborgare med lifligt intresse.
Inom stora grupper af dem, hvilka befinna sig nedanför det i grundlagen
bestämda census-strecket, förefinnas i följd åt den skedda utvecklingen
intellektuella, sedliga och medborgerliga egenskaper i sådan grad, att dessa
gruppers inträde i valmanscorpsen skulle blifva till samhällets gagn och
båtnad. Att tillerkänna rätt till deltagande i val af riksdagsmän åt dessa
samhällsnyttiga medborgare är fördenskull en handling af politisk klokhet.

Att det för individen betraktas och kännes såsom en dyrbar rätt att
kunna deltaga i val af dem, hvilka skola inträda i Riksdagen, vinner sin

Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 11.

naturliga förklaring deraf, att det just är Riksdagen, som representerar
svenska folket. Da Riksdagen har till en af sina hufvuduppgifter att bevilja
de skatter, som utskrifvas till främjande af statens intressen, så är
det icke förenligt med rättvisa att förmena ett större antal af dem, som
bidraga till skatternas utgörande, tillfälle att öfva inflytande på valet af
ledamöterna inom Riksdagens kamrar.

Af en jemförelse med andra land, exempelvis England, framgår, att
utsträckningen af politiskt medborgerliga rättigheter till flertalet af dem,
som hafva ^ att fullgöra medborgerliga skyldigheter, visar sig i historiens
belysning såsom en åtgärd af samhällsbevarande art. Bland skyldigheter,
som i allmänhet åligga manliga medborgare, intager förpligtelsen att i
farans stund vara beredd att offra sitt lif till värn för fäderneslandet ett
synnerligen framstående rum. Att utkräfva denna pligt utan att medgifva
politiskt medborgerliga rättigheter är oförenligt med de rättsprinciper,
som utgöra grundvalarne för vår nutida samhällsbyggnad.

Den af Kongl. Maj:t framlagda propositionen till förändring af valrätten
är, enligt föregående grundsatser, hvilkas rigtighet svårligen lär
kunna bestridas, otillfredsställande redan på grund af sina förutsättningar.
Uti det till Kongl. Maj:ts rösträttsförslag fogade statsrådsprotokollet saknas
helt och hållet erkännandet af något som helst samband emellan politiska
skyldigheter och politiska rättigheter. Den föreslagna utvidgningen af
valrätten utgår icke ifrån den betraktelsen, att det för staten skulle vara
till fromma, om den nuvarande valmanscorpsen komine att förökas med ett
större eller mindre antal män, som äro i besittning af egenskaper, hvilka
på andra områden af samhällslifvet än det politiska förläna dem fullständigt
medborgerlig myndighet, I stället är förutsättningen att i en ytterst ringa
män tillmötesgå ett påträngande kraf, hvars rättmätighet icke kan underkännas.
Det vill synas, som skulle regeringen icke hafva med lust och
fröjd betraktat rösträttsutvidgningen såsom en god och samhällsnyttig
åtgärd, utan i stället gått till densamma med en viss oro. Och i sjelfva
verket har regeringen med ena handen tagit hvad hon med den andra
gifvit. Ja, man saknar till och med någon som helst utredning, huruvida
den medgifna förökningen af valmanscorpsen är större eller mindre än den
lordrade förminskningen.

Vid genomförandet åt 1865 års representationsförändring framhölls
med synnerlig styrka olägenheten af att sammanbinda grundlagsbestämmelser
om rösträtten med föreskrifter i bevillningsförordningen. Genom antagandet
af Kongl. Muj:ts proposition skulle grundlagens föreskrifter om valrätt
blifva till sina verkningar ännu mera än för det närvarande beroende af
bevillningsförordningen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

Beträffande utskottets motivering finner jag densamma vara ett fulllödigt
uttryck för högerradikalernas uppfattning af krafven pa en rösträttsreform
och vill fördenskull särskild! reservera mig mot denna motivering.

Om det hittills ansetts såsom en oegentlighet, att de uti 14 § riksdagsordningen
angifna vilkoren för valrätt blifvit stälda i beroende af stadganden
uti bevillningsförordningen, lär det vara en fördel, om denna
oegentlighet kunde borttagas eller förminskas. Det senare skulle inträffa,
om Riksdagen fattade beslut i sådan retning, att vilkoren för politisk
och kommunal rösträtt sammanfölle. Svårt är att angifva någon rättslig
grund för en olikhet i berörda afseende. Den person, hvilken tillerkännes
kompetens att deltaga i kommunalstämmas eller allmän rådstufvas förhandlingar,
kan icke gerna frånkännas den insigt och de egenskaper, som
böra utgöra förutsättningarna för politisk rösträtt. Härtill kommer, att
hvar och en, som eger rösträtt i kommunens allmänna^ angelägenheter,
kan utöfva inflytande på sammansättningen af Riksdagens Första Kammare.
Från rättslig synpunkt sedt lär det icke med fog kunna uppställas högre
fordringar för behörigheten att deltaga i val af riksdagsmän till Andra
Kammaren än för behörigheten att fa deltaga i de valhandlingar, som äro
bestämmande för utseende af riksdagsmän inom Första Kammaren.

Riksdagsordningens bestämmelser om valrätten skulle i högst väsentlig
mån förenklas, om man läte census för politisk rösträtt sammanfalla med
den för kommunal rösträtt gällande census. En dylik förändring skulle
ock tillföra den nuvarande valmanscorpsen en förstärkning af valmän, som
i följd af sina medborgerligt goda egenskaper komme att på ett gagneligt
sätt medverka till samhällets lugna och trygga utveckling.

På grund af hvad jag sålunda anfört har jag ansett, att utskottet,
med anledning af i ämnet afgifna motioner, bort hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del antaga att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag
till förändring af

Riksdagsordningen.

§ 14.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Valrätt tillkommer inom den Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, en hvar kommun, der han bosatt är, en hvar

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

i kommunens allmänna angelägen- i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken an- heter röstberättigad man.;
tingen eger eller med stadgad åborätt
innehafver fast egendom på landet
eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen riksdaler, eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde,
ej understigande sex tusen riksdaler,
eller ock erlägger till staten bevillning
för en till minst åttahundra
riksdaler uppskattad årlig inkomst.

af herr Restadius, som inom utskottet förordat, att Kongl. Maj:ts
förslag borde antagas till hvilande i grundlagsenlig ordning, med allenast
den ändring,^ att i § 14 skulle efter orden »af minst ett tusen riksdaler» införas:
eller eger på annans mark belägen byggnad till ett taxeringsvärde af minst
tre tusen riksdaler;

af herrar friherre Barnekow, Bengtsson, Boström, Dahn, Gyllensvärd
och Vahlin, hvilka yttrat:

De yrkanden på utsträckning af valrätten till Riksdagens Andra Kammare,
som redan omedelbart efter nu gällande riksdagsordnings antagande
framstälts och sedan upprepade gånger förnyats, torde icke kunna med
giltiga skäl helt och hållet tillbakavisas.

^Att befogade kraf, der dessa ej vinna erkännande, skola''tilltaga i
omfång, har jemväl med afseende på rätt att deltaga i val till Andra
Kammaren bekräftats, i det att dessa kraf, åtminstone under de senare
aren, tagit allt vidare utsträckning, under det att, å andra sidan, obenägenheten
för någon ändring i den politiska rösträtten fortfarande eger ruin.
Ln önskvärd lösning af denna vigtiga fråga torde således, enligt vår uppfattning,
kräfva ömsesidiga eftergifter.

Vi hafva af detta skäl ansett oss böra hemställa,

att Riksdagen, under förklarande, det Kongl. Maj:ts
proposition icke kunnat i oförändradt skick bifallas, ville,
med anledning af samma proposition och de i ämnet
väckta motioner, för hvilande till grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till förändrad lydelse
af § 14 riksdagsordningen:

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

§ H.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i
stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för lifstid eller
för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande
tre tusen riksdaler, eller sedan minst fem år tillbaka arrenderar
sådan jordbruksfastighet, eller eger på annans mark belägen byggnad till
taxeringsvärde af minst tre tusen riksdaler, eller ock under två år näst
före det år, valet eger rum, uppskattats till en inkomst af minst sexhundra
riksdaler samt under hvartdera af nämnda två år till stat och
kommun erlagt förfallna utskylder efter en inkomstbevillning af minst
en riksdaler.;

samt af herr Johnsson, som instämt uti den af herrar friherre Barnekow
m. fl. afgifna reservation med den förändring, att § 14 skulle erhålla
följande lydelse:

§ 14-

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i
stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för lifstid
eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej
understigande tre tusen riksdaler, eller sedan minst fem år tillbaka arrenderar
sådan jordbruksfastighet, eller eger på annans mark belägen byggnad
till taxeringsvärde af minst tre tusen riksdaler, eller ock under två år
näst före det år, valet eger rum, uppskattats till en inkomst af minst
sexhundra riksdaler samt för hvartdera af nämnda två år till stat och
kommun erlagt förfallna utskylder efter en inkomstbevillning af minst
en riksdaler.

Bih. till lliksd. 1*0ot. 1 SOU. it Sami. 10 Halt.