Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1895:Ku11

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

3

N:o 11.

Auk. till Riksd. kansli den 29 mars 1895, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet öfverlemnad
motion, n:o 163, bär herr A. W. Nilson från Lidköping föreslagit,
att nedannämnda tre paragrafer i nu gällande riksdagsordning måtte
erhålla följande förändrade lydelse;

§ 60.

När ärende — — — — — — — derom tillåtas.

Omröstning skall ske öppet och medelst namnupprop.
Befinnas i mål, der blott enkel pluralitet erfordras, de afgifna
rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en särskild dertill
afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda fika samt
hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en af kammarens ledamöter
på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.

Eller alternativt:

När ärende — — — — — — derom tillåtas.

Omröstning skall ske öppet och sålunda, att de ja-röstande

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

resa sig upp från sina platser och de nej-röstande förblifva
sittande. Visar sig dervid skilnaden i röster så ringa, att talmannen
förklarar sig ej kunna med visshet afgöra, huruvida
ja eller nej är öfvervägande, eller begär någon af kammarens
ledamöter ny omröstning, skall sådan ske medelst namnupprop.-Befinnes dervid i mål, der blott enkel pluralitet erfordras, de
afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en särskild
dertill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika
samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då om- >
röstningens utgång genom den sedel, som en af kammarens
ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.

I de fall, 65 § omförmäler, verkställes omröstning endast
medelst namnupprop.

§ 65.

När i fråga — — — — — Riksdagens beslut.

Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa befinnas
lika delade, nedlägge Andra Kammarens talman i en
särskild dertill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,
båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres
då omröstningens utgång genom den sedel, som en af Andra
Kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan
upptager.

§ 75.

Vid alla val, livilka alltid skola ske med slutna sedlar,
iakttages-----—--erfordras.

Under erinran, hurusom frågan om användandet af öppen omröstning
i Riksdagens kamrar upprepade gånger efter den nuvarande representationsordningens
genomförande varit föremål för behandling i
Riksdagen, har motionären till stöd för den af honom nu föreslagna
grundlagsändringen i främsta rummet åberopat de skäl, som blifvit
anförda uti en vid 1889 års riksdag af herr P. Andersson i Högkil
inom Andra Kammaren i ämnet väckt motion, uti hvilken hufvudsakligen
framhållits, att karakteren af Riksdagens förhandlingar vore den,
att de skulle vara offentliga. Riksdagstrycket vore tillgängligt för all -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

5

mänheteri, diskussionerna inom kamrarne vore offentliga, och allt, som derunder
yttrades förvarades i protokollen; men vid det slutliga afgörandet af
en stridsfråga kunde riksdagsmannen dölja sig bakom den slutna voteringssedeln
och insvepa sig i ett hemlighetsmakeri, som stode i uppenbar
strid med karakteren af en fullständig offentlighet. Att Öppet och ärligt
uttala sin öfvertygelse vore kärt för hvarje sjelfständig, redbar och
tänkande man; för riksdagsmannen vore det en skyldighet. Man borde
derför sätta honom i tillfälle att äfven vid omröstningar öppet afgifva
sin röst och visa, att det hos honom funnes en man bakom ordet. Det
alltmer ökade intresse, hvarmed allmänheten omfattade Riksdagens förhandlingar,
berättigade den till att kunna erhålla fullständig kännedom
såväl om det sätt, hvarpå besluten inom Riksdagen tillkomme, som
ock hvarje särskild riksdagsmans åsigter i de på dagordningen stående
frågorna. Enligt motionärens öfvertygelse hade allmänna opinionens
kraf på öppen omröstning inom Riksdagen år från år ökats och komrae
fortfarande att ökas; och motionären funne detta naturligt, ty svenska
folket hade obestridligen rätt att kontrollera, huru dess representanter
i nationalförsamlingen fullgjorde sitt ansvarsfulla, magtpåliggande uppdrag.
För öfrigt både nyssnämnda omröstningssätt häfd i åtskilliga,
af motionären uppgifna, främmande stater och hade der på ett tillfredsställande
sätt bestått profvet.

Dessa skäl egde, enligt herr Nilsons förmenande, ännu alltjemt
oförminskad styrka; och hade han fördenskull nu föreslagit, att omröstning
i kamrarne skulle ske öppet efter namnupprop. I likhet med herr
Andersson skulle motionären icke hafva någon obenägenhet för att låta
talmannen fälla utslaget i de helt visst mycket sällsynta fall, då vid
frågors afgörande rösterna kunde befinnas lika delade. Men då motionären
visste, att många, som i öfrigt vore gynsamt stämda för reformen,
funne detta senare stadgande mindre lämpligt, så länge talmännen
utnämndes af Konungen, så hade motionären i stället föreslagit,
att, när rösterna stälde sig lika, talmannen skulle i rösturnan nedlägga
en ja-sedel och en nej-sedel, af Indika den sedel, som en af kammarens
ledamöter på anmodan af talmannen derefter upptoge ur urnan,
skulle afgöra omröstningens utgång.

Jemte den förändring, motionären i nu angifna rigtning föreslagit uti
riksdagsordningens 60, 65 och 75 §§, syntes det motionären ätven förtjena
att tagas i öfvervägande, huruvida icke genom ytterligare tillägg till 60 §
ännu ett steg lämpligen kunde tagas till förenkling af omröstningarne
inom kamrarne och till vinnande af en rätt väsentlig tidsbesparing.
Det vore nemligen väl bekant, hurusom votering ofta begärdes i skä -

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

ligen oträngdt mål samt hurusom omröstningens utgång dervid ej sällan
utvisade en öfverväldigande stor majoritet. Funnes det nu ett grundlagsstadgande,
som tilläte talmannen att först söka utröna ungefärliga
skilnadeu i antalet ja- och nej-röstande genom att anmoda ena parten
resa sig upp från sina platser, under det den andra förblefve sittande,
skulle helt visst i ofantligt många fall resultatet så tydligt gifva vid
handen, huru landet läge, att ytterligare omröstning i frågan måste
betraktas såsom gagnlös och derför icke heller af någon påfordras.
Dd dessutom denna omröstningsform ej komme att upptaga nämnvärd
tid, enär ingen fullständig räkning af rösterna dervid behöfde ifrågakomma,
men oftast vore ensam tillräcklig för utrönande af flertalets mening
i föreliggande frågor; då minoriteten tvifvelsutan skulle i de flesta fall
låta bero vid det såmedelst gifna svaret å dess yrkanden, utom, såsom
kunde tänkas, i frågor af mera framstående vigt, der särskildt intresse
förefunnes att lära känna den exakta röstsiffran för och emot något
visst förslag; och dä slutligen ingens rätt genom detta omröstningssätt
kränktes, alldenstund det stode hvar och en fritt att begära ny omröstning
medelst namnupprop, så torde i sammanhang med frågan om
öfvergång från sluten till öppen omröstning i Riksdagens kamrar den
af motionären nu antydda förenklingen böra anses väl värd att komma
under ompröfning. Att ett sådant omröstningssätt förekomme i den
tyska riksförsamlingen, såsom motionären trodde sig veta, och måhända
i ännu flera, borde ock i mångas ögon göra det acceptabelt äfven
hos oss. Ofvertygad alltså om nyttan af jemväl nu senast omordade
reform, hade motionären derför tillåtit sig framlägga alternativt
förslag i sådant syfte till ändrad lydelse af 60 §.

Vid icke mindre än elfva föregående riksdagar hafva motioner med
samma syftemål som den nu föreliggande blifvit väckta. Ingen af dessa
har emellertid lyckats tillvinna sig understöd af konstitutionsutskottet,
hvars afstyrkande hemställan äfven vid samtliga riksdagarne, på ett undantag
när, af båda kamrarne godkänts. 1 Första kammaren har utskottets
hemställan endast vid två riksdagar föranledt omröstning, nemligen vid
riksdagen år 1873, då utskottets hemställan bifölls med 76 röster mot
25, och år 1882, då den bifölls med 79 röster mot 15. I Andra Kammaren
bär utskottets hemställan bifallits utan omröstning vid riksdagarne
åren 1879, 1884 och 1885 samt efter omröstning vid riksdagarne åren
1867, med 65 röster mot 52, 1873 med 107 röster mot 55, 1875 med
65 röster mot 42, 1881 med 112 röster mot 53, 1882 med 123 röster
mot 53, 1886 med 92 röster mot 32 samt vid 1889 års riksdag med

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o ll.

7

109 röster mot 78, hvilka afgåfvos för ärendets återremittering till
utskottet. Vid 1891 års riksdag, då frågan senast var föremål för behandling,
blef den i ämnet väckta motionen af Första Kammaren utan
diskussion förkastad men deremot af Andra Kammaren med 116 röster
mot 94 bifallen.

Emot den föreslagna grundlagsändringen bar vid föregående tillfällen
af konstitutionsutskottet hufvudsakligen anförts:

Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde anföras
för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest manliga,
måste likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af dess
praktiska gagn för det allmänna. Företräde torde då höra tillerkännas
det nu stadgade omröstningssättet, som i vida högre grad än det föreslagna
gjorde det möjligt för en representant att, oberoende af hvarje
påtryckning, som i mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde tänkas
inverka på en i allmänhet sjelfständig man, fatta sitt beslut endast på
grund af egen öfvertygelse, om denna ock vore stridande mot deras,
med hvilka han vanligen vore liktänkande, eller mot den mening, som
för tillfället ville gälla såsom den allmänna. Ett uppdrag, så omfattande
som representantens, måste gifvas af förtroende till och kännedom om
representantens karakter och tänkesätt i allmänhet, icke allenast på
grund af den visshet, man kunde ega om hans röst i en eller annan
fråga. För öfrigt antoge i en mängd vigtiga frågor debatterna i kamrarne
karakteren af öppen omröstning. Den tidsbesparing, som understundom
väntades blifva en följd af det öppna omröstningssättet, vore
tvifvelaktig, enär det snarare kunde antagas, att representanterna då
vida mer än hittills skulle anse sig böra särskildt motivera, hvarför de
deltagit i det ena eller andra beslutet. Detta skulle otvifvelaktigt blifva
händelsen, om eu ledamot i följd af skäl och upplysningar, framstälda
under öfverläggningen inom den kammare, han tillhörde, skulle finna
sig pligtig att frångå en mening, för hvilken han röstat inom utskott,
förutsatt att han icke, just på grund af den öppna omröstningen, ansåge
sig tvungen att, för undvikande af beskyllningen om bristande fasthet
i grundsatser, vidblifva eu mening, hvars rigtighet han fått giltiga skäl
att betvifla. Hvad som till stöd för den öppna omröstningen åberopats
från förhållandet inom utländska nationalrepresentationer, kunde först
då tillerkännas någon egentlig vigt, om det ådagalades, att den främmande
plägseden med fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden. I
allt fall hade det icke visat sig, att det hos oss häfdvunna omröstningssättet
medfört några olägenheter. Särskildt berättigade icke det sätt,
hvarpå svenska folkets ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt,

s

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

till det påståendet, att en öfvergång till den öppna omröstningen vore
af behofvet påkallad.

Med hänsyn till livad sålunda tillförene blifvit af konstitutionsutskottet
anfördt mot antagande af förslag med enahanda syfte som det
nu förevarande, samt då vid frågans senaste behandling inom Andra
Kammaren intet blifvit andraget, som enligt utskottets uppfattning,
kunnat förringa giltigheten af de skäl, som mot förändringen åberopats,
och icke heller den förnyade framställning i ämnet, som vid innevarande
riksdag förelegat till utskottets bedömande, kunnat öfvertyga
utskottet om lämpligheten att frånträda den ståndpunkt i frågan, som
af konstitutionsutskottet förut intagits, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 mars 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herrar Nilson och Elowson, som yttrat:

Det öppna omröstningssättet erkännes allmänt eg a företräde ur
teoretisk synpukt såsom det naturligaste och mest manliga. Endast
af praktiska hänsyn har också, såsom af motiveringen framgår, dess
införande i Riksdagens kamrar blifvit af utskottet afstyrkt. De praktiska
olägenheter, som, med upprepande af konstitutionsutskottets vid
föregående riksdagar afgifna yttranden i samma fråga, nu åter framhållas
såsom skäl för utskottets afstyrkande hemställan, synas oss emellertid
icke böra tillmätas synnerlig vigt i jemförelse med de många och
stora fördelar, som å andra sidan skulle genom tillämpning af den
öppna omröstningen vinnas. Hvilka dessa fördelar äro, har i den nu
behandlade motionen blifvit uttaladt. Dessutom har det öppna omröstningssättet
en uppfostrande betydelse och bidrager att bilda karakterer,
i följd hvaraf detta omröstningssätt skulle varda till båtnad för så väl
den enskilde representanten som för hela riksförsamlingen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.

9

På grund af dessa och öfriga i motionen angifna skäl hafva vi
inom utskottet uttalat den mening, att utskottet skulle hemställa:

att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:

§ 60.

När ärende — — — — —• — — derom tillåtas.

Omröstning skall ske öppet och medelst namnupprop.
Befinnas i mål, der blott enkel pluralitet erfordras,
de afgifna* rösterna lika delade, nedlägge talmannen
i en dertill afsedd rösturna en ja-sedel och
en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och
hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång genom
den sedel, som en af kammarens ledamöter på
anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.

§ es._

När i fråga — — — — — Riksdagens beslut.

Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna
dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra Kammarens
talman i en dertill afsedd rösturna en ja-sedel
och en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig slutna
och hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång
genom den sedel, som en af Andra Kammarens ledamöter
på anmodan af talmannen ur rösl,urnan upptager.

§ 75.

i

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna
sedlar, iakttages — — — — —---erfordras;

af herrar Olsson i Maglehult och Norman, hvilka instämt med herrar
Nilson och Elowson;

samt af herrar Gyllensvärd och Johnsson mot utskottets motivering.

Herrar Behrn och Bengtsson hafva begärt att här få antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

B dt. till ltiksd. Prat. J8B5. J Sami. 7 Haft. ‘J