Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1908:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1908 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kuncfl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 17,
18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103,
104 och 106 regeringsformen, §§ 11, ,43, 54 och 69
riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen
jämte en inom Riksdagen i ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat
Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 37 jämte ett i
anledning af densamma inom Första Kammaren afgifvet yttrande. Uti
nämnda proposition har Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig
ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, !9, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,
103, 104 och 106 regeringsformen, §§ II, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 17.

l:o. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf af Honom utnämnda,
lagkunniga män, hvilka fullgjort hvad författningarna föreskrifva
dem, som uti domareämbeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt
insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och utgöra Konungens
högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver tolf, så vida ej

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft. (N:o 10.) 1

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 inom. stadgar, besluta,
att högsta domstolen skall på af delningar arbeta; och varde i sådant fall
såväl justitierådens antal med iakttagande af hvad ofvan är sagdt som
ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning bestämda.

2:o. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som jämlikt föi
fattningarna få hos Konungen fullföljas genom besvär i statsdepartementen,
skall i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, stiftad af Konungen
och Riksdagen samfälldt enligt den i 87 § 1 mom. stadgade ordning,
uppdragas minst sju af Konungen utnämnda män, som förvaltat civil beställning
samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och. redlighet. De kallas
regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Minst tre fjärdedelar åt
hela antalet regeringsråd skola hafva fullgjort hvad författningarna föreskrifva
dem, som uti domareämbeten må nyttjas. _

Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och tjänst

göring meddelas i omförmälda lag.

§ 18-

Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att
kunna tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra alla ansökningar,
att Konuno-en må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa
laga tid, som försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar skola af högsta
domstolen afgöras.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän^ förfrågningar
om lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra,
äo-e högsta domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.

O Ö

§ 21.

Två ledamöter af högsta domstolen och en af regeringsrättens lagfarna
ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att afgifva utlåtande öfver de förslag till stiftande,
upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar,
hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade. Där sa prötvas
nödigt, må Konungen för visst ärende till extra ordinarie ledamöter
af lagrådet förordna högst tre män af sådan skicklighet och förtjänst, som
uti 17 § 1 mom. sägs.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Närmare bestämmelser om tjänstgöringen i lagrådet meddelas i särskild,
af Konungen och Riksdagen jämlikt 87 § 1 mom. gemensamt beslutad
lag.

§ 22.

l:o. Uti högsta —--— stadgar.

2:o. I regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem ledamöter,
så ock af fyra, där tre af dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i Konungens
namn och med Dess höga underskrift eller under Dess sekret.

§ 25.

Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena beredas
i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmälda fördelning,
höra.

§ 26.

Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till kronan förverkadt gods. öfver ansökningar därom höre
Konungen dock regeringsrätten, beträffande mål af beskaffenhet att kunna
tillhöra dess slutliga pröfning, men i andra mål högsta domstolen; och
fatte Konungen Sina beslut uti statsrådet. På den brottslige — —

— — (lika med nuvarande § 25) — — — — dömd.

§ 34.

Statsministern — — — — uppbära. Justitieråd eller rege ringsråd

må ej tillika annat ämbete innehafva eller utöfva.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger — — — — afgöras. Beslutar Riksdagen
för sin del någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring,
afläranas förslag därom till Konungen, som inhämte statsrådets och lagrådets
tankar däröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen
antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det

Konstitutionsutskottets Utlåtandet N:o 10.

vägra. Kan Konungen — — — — antagande. Finner Konungen

o-odt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske Han statsrådets och
lagrådets yttrande däröfver, samt meddele Sin proposition tillika med berörda
yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdagsordningen
sägs.

2:o. Riksdagen äge — — — — kyrkomöte. Öfver förslag

angående dylik lag skola, på sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets
tankar inhämtas och jämte Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen
meddelas. Har ej — — — — antagande.

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara
högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens
— — äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade — — — — ära och egendom, eller

regeringsrätten eller en eller flera af dess ledamöter funnes hafva af sådan
orsak vid pröfning af besvärsmål uppenbarligen orätt förfarit, vare justitieombudsmannen
— — — — befordra.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af presidenten
uti Konungens och rikets Svea hofrätt, hvilken däruti före ordet,
presidenterna uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen
fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad, fyra de
äldsta justitieråd, äfvensom, i båda fallen, högste befälhafvaren öfver de i
hufvudstaden tjänstgörande trupper, högste närvarande befälhafvaren för
den vid hufvudstaden förlagda delen af flottan, tvenne de äldsta råd i
Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier. Då antingen
justitiekansler en eller justitieombudsmannen finner sig befogad att högsta
domstolen eller regeringsrätten sainfälldt eller särskilda enderas ledamöter
inför riksrätten tilltala, äske han — — — tjänst.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt riksdagsordningen
stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras
viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom föregående § handlar, likväl kunde anses böra från
detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ordning,
som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några af högsta domstolens
eller regeringsrättens ledamöter skola anses — — — — belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af högsta domstolens
eller regeringsrättens beslut, eller någon allmän öfverläggning därom
uti nämnden förefalla.

§ 106.

Finner utskottet — — — — inför riksrätten, och gånge här med

som i 101 och 102 §§ om tilltal emot regeringsrätten föreskrifves.
Då statsrådets ledamöter — — — — varder.

Riksdagsordningen.

§ il.

År någon missnöjd — — — — insända, för att i Dess rege ringsrätt

skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott
eller val till utskott deltaga; ej heller — — — —— förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser — — — — jämväl af lagrådets yttrande.

§ 69.

Lagtima Riksdag skall — — — — döma, huruvida högsta domstolens
och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom regeringsformens 102 § handlar, likväl
kunna anses böra från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag
den blifvit vald tillsammans.

Nämndens samtliga ledamöter — — — — föreskrifves.

I enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående regeringsrättens
ledamöter.

Tryck!''rihetsföror dnin gen.

§ 2.

4:o. I grund af — — — -

lagrådet, nedre justitierevisionen —
Vid föregående tillåtelse skola

tagas:

Att protokoll — — — —

Att ej några — — — —

Att mobiliseringsplaner — —
Att, i hvad — — — —
Det skAI — — — — —
Att protokoll — — — —

Att inaren — — — — —

Att utdrag — — — — —
Att uppgifter — — — —
Att de från — — — —
Att ansökning — — — —
Att sådant — — — — —
I öfrigt — — — — —

— högsta domstolen, regeringsrätten,

— — — som helst.

följande undantag ovägerligen iakt icke

uppenbara,
femtio riksdaler,
konfiskeras,
femtio riksdaler,
sexton skillingar.
sexton skillingar.
sexton skillingar.
femtio riksdaler,
femtio riksdaler,
femtio riksdaler,
femtio riksdaler,
hufvudsaken.
stadgadt är.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Motiven till Kung!. Maj:ts proposition.

Vid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet
den 7 februari hållna protokoll öfver justitiedepartementsärenden,
utvisande att föredragande departementschefen vid förnyad anmälan af det
af landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld afgifna underdåniga betänkande
om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt, anfört
följande:

»Att pröfningen i högsta instans af administrativa .besvärsmål bör i Behof vet af
största möjliga utsträckning öfverflyttas från Kungl. Maj:t i statsrådet till ^ätTVör''
annan myndighet, lärer i det underdåniga betänkandet vara öfvertygande pröfning af
visadt. Ur synpunkten af den enskilda rättssäkerheten och, framför allt, ^ivstndi
med hänsyn till de allt större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer
på regeringsmaktens organisatoriska verksamhet, måste den nuvarande ordningen
framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade utredning
angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva
vid handen, att en ny myndighet, eu ny domstol bör inrättas med hufvudsaklig
uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på
denna myndighet torde vara regeringsrätt, eu benämning, hvarmed man
sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen.

Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att Gränsen
i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. I de förslag me}lan re9«-

J CD CD CD CD CD YIYI Cl CD 9 Och

om bildandet af en sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit, regeringshar
det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings- ''''ättens befrågor
skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga
öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse,
att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en
annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade
skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens uppdragande
åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har
någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan
regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen
svårlöst fråga.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Behörighets- Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den

^nin^enligt'' princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten,
betänkandet medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller
^metod)W åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid
en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om
rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i befordringsmål,
där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för
rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna
hafva karaktären af rättstillämpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma
mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i vägdelningsmål,
frågorna om och huru en väg bör indelas till allmänt underhåll.
Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet — på det sätt, att hvarje
administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten,
som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler
nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro
gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan en sådan
pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast
rättstillämpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en preliminär
dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Regeringsrätten
har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer
fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämplighet
och ändamålsenlighet, skall regeringsrätten öfverlämna dylik fråga
till föredragning i statsrådet. I sådant fall blir alltså samma mål, ehuru
visserligen ur olika synpunkter, pröfvadt af både regeringsrätten och regeringen.
Den föreslagna lagen om regeringsrätten angifver vissa grupper
af mål, som kunna anses typiska för de båda möjliga förfaringssätten: att
regeringsrätten ensam afgör målet eller hänskjuter det, i större eller mindre
del, till Kungl. Maj:t i statsrådet.

Onekligen synes den sålunda föreslagna ''kvalitativa’ bestämningen
af regeringsrättens kompetens erbjuda åtskilliga beaktansvärda fördelar.
Lagstiftaren befrias från den vanskliga uppgiften att, genom allmänna
bestämmelser eller en detaljerad uppräkning, afgöra hvilka mål
skola pröfva-s af regeringsrätten, hvilka i statsrådet, och den underordnade
myndigheten eller parten behöfver likväl ej stanna i ovisshet om
sättet för talans fullföljd. Åt lagtexten kan gifvas en koncis affattning.
Det stränga genomförandet af en bestämd princip kan ej heller undgå
att verka tilltalande.

Olägenheter Vid den behandling, som inom justitiedepartementet ägnats nu

lxarmd. föreliggande fråga och hvari de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31
maj 1907 tillkallade sakkunnige tagit del, har emellertid den sålunda

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

föreslagna anordningen väckt betänkligheter. Den dubbla föredragningen i
samma mål kan lätt innebära en misshushållning med tid och arbetskraft
och synes redan af sådan orsak mindre tillrådlig. Allvarligare synes mig
dock vara, att själfva pröfningen af den i målet förda klagan ofta lärer
blifva lidande på, att den icke i allo verkställes af samma myndighet. Man
äfventyrar, att det samlade helhetsintryck af alla omständigheterna i ett
mål, hvilket lämnar så god vägledning för bedömande af målets skilda
delar, icke kommer till sin fulla rätt. Tvånget för den profvande myndigheten
att i sitt afgörande begränsa sig till vissa delar af målet, till
vissa grunder för besvären, kan sålunda försätta den i sämre ställning än
den myndighet, hvars beslut öfverklagas. Och vidare torde man för ingen
del hafva kommit ifrån de svårigheter i fråga om gränsbestämningen
mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, hvilka man genom
den nu ifrågavarande ordningen velat undvika eller lösa; de äro blott
flyttade från lagstiftningens område in på lagtillämpningens. Den föreslagna
norm, efter hvilken regeringsrätten skulle hafva att själf utstaka
gränserna för sin behörighet, synes nämligen ej vara sådan, att den därvid
lämnar erforderlig ledning, Väsentligen hämtad från kommunallagarna,
där den afser att till skydd för kommunernas autonomi inskränka
myndigheternas granskning till formella frågor, måste den blifva
otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl en
materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det
ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —,
att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under
regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till föredragning
i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komme
att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarpsinne
blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade
betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den
tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regeringsrättens
kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma
en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. En domstol,
hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen,
huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna
meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta
domstol.

Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken,
med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter
som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Höft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departe- De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det

fenTförsiag sätt, hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lagt
behörig- förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa den
%Numera- andra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttömtionsmetod).
mande fördelning af besvärsmålen i sådana, som i sin helhet afgöras af
regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg.
Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet,
genom en uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till
den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra.

Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen
om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning,
men ej heller andra, icke kan strängt genomföras. Till en början är
det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets
behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompetens
äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan
art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika
frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets
afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af
viktigare regeringsärenden ej kan däraf vållas. Skulle i något fall afgörandet
synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra
utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall
vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara af nöden, att till regeringsrätten
öfverflyttas mål, hvilka kunna synas i öfvervägande grad falla inom
området för administrationens fria pröfning. Såsom exempel på dylika
mål nämner jag mål angående vägdelning, däri frågor om vägs egenskap
af allmän väg, om medgifvande till annan vägbredd än den såsom regel
föreskrifna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål
af mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regeringsrätten
anförtro äfven frågor, med afseende å hvilka de administrativa
myndigheterna hafva en mera obunden pröfningsrätt, synes dock icke i och
för sig kunna väcka betänklighet. Äfven de allmänna domstolarna hafva
ofta att träffa sitt afgörande efter skälighets- eller lämplighetsgrunder,
exempelvis i vattenaflednings- och uppdämningsmål, i mål om skadestånds
belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där
ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga en främmande synpunkt,
att den skall sakna sinne för den sj anständighet, det initiativ,
som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses önskligt, att
man icke undanhåller regeringsrätten hvarje fråga, där ett friare utrymme
är lämnadt åt omdömet, och sålunda gifver anledning till, att hos dess
medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regeringsrätten
uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvarhålla
alla frågor, som kunna anses bero på bedömande af besluts eller åtgärds
lämplighet, måste dock utskiftningen af mål mellan regeringen och regeringsrätten
verkställas med ständig hänsyn till,, att mål af hufvudsakligen
rättslig 0karaktär böra komma under den administrativa domstolens pröfning.
A andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas af regeringen,
i hvilka afgörandet har den vikt för det allmänna, att deras öfverflyttning,
tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande åt
regeringsmakten. Men jämte dessa två ledande grundsatser äro äfven andra
omständigheter förtjänta af beaktande och göra sig med växlande styrka
gällande i fråga om olika slag af mål.

Huru öfverflyttningen skall i detalj genomföras, måste naturligen
kunna i en mängd fall vara föremål för olika meningar. I särskilda
tabeller, hvilka torde få bifogas protokollet (bilaga A), har jag låtit verkställa
en uppdelning af de åren 1899—1906 hos Kungl. Maj:t i statsrådet
afgjorda besvärsmål i två grupper, efter som målen synts mig vara
af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten eller af Kungl. Maj:t i
statsrådet. Tabellerna äro upprättade med ledning af dels den statistik för
åren 1899—1903, hvilken är bearbetad i det underdåniga betänkandet,
dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren
1904—1906.»

Vidare inhämtas af berörda utdrag af statsrådsprotokollet för den 7
februari 1908, att föredraganden, efter att hafva lämnat en sammanfattande
framställning af tabellernas innehåll, ytterligare anfört följande:

»Det torde tillåtas mig att, särskildt för vissa mer betydande slag af Närmare
mål, något redogöra för de skäl, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit belysning:
bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam- a ments-*
manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna elfens
icke kommit till synes. forslag<

Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra Befordringsägnade
att afgöras af Kungl. Maj: t i statsrådet. Klart är emellertid, att mål
detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen
afgörande är ett medborgerligt val och offentlig myndighets åtgärd inskränker
sig till en formell pröfning af valresultatet jämte en auktorisation
däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsistoriella
gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar
utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på
tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva
genom administrationen tillvaratagas.

På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande
af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet, om förslaget
uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af
regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis
förslag till borgmästare tjänst.

Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af
läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman
verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän
förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts,
är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst
innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen
å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröfning,
därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning,
där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga
myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss
frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då bedömas
af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägenhet
inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den
bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.

Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst
torde böra pröfvas af regeringen. Men förhållandet synes mig vara annorlunda
med sådana förordnanden, som, oafsedt innehafvet af tjänst, på
grund af bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nödvändig
förutsättning för, att en viss förrättning kommer till stånd. Det
typiska fallet i sådant afseende är förordnande till landtmäteriförrättning.
För närvarande upptager högsta domstolen besvär öfver Konungens befallningshafvandes
beslut rörande dylikt förordnande, men i det underdåniga
betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola pröfvas
af regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gifves enligt
mitt förmenande intet skäl, hvarför ej regeringsrätten också skulle hafva
att i sista hand afgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn
enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik förrättning
— frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om Konungens befallningshafvandes
beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för
tillsyn öfver banker, öfver brännvinsbolags verksamhet, och så vidare.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde pröfningen böra tillkomma
regeringen.

Frågor om afsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på afgörande
hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i det underdåniga betänkandet
framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i hvilka fråga är om
disciplinär bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om
tjänstemans afstångande från tjänstgöring under tid, då han är ställd
under åtal.

En klass af besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, utgöres
af de mål, hvilka angå förening af statstjänst med annan tjänstebefattning.
Ehuruväl frågor om tolkning af förbudet mot sådan förening
lämpa sig för pröfning af regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för
befordringsmålens slutliga afgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till
förening af tjänster böra i sista instans handläggas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara af beskaffenhet
att afgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på en pröfning
af sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara
kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, stipendietillsättning
sker uteslutande på grund af en rättslig pröfning, måste
betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas,
att de icke så alldeles sällsynta klagomålen öfver underkännande utaf
aflagda kunskapsprof näppeligen kunna anses ägnade för administrativ domstols
behandling.

Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande Mål om bemyndighet,
som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstift- f™''.
ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig stiftnings
naturligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för karaktärdenna
myndighets begagnande kan gifva anledning.

Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lotsstyx-elsen,
generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordningsföreskrifter,
reglementen och instruktioner för underlydande personal och
jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter
och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt
tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar,
som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och
dylikt, kunna i besvärsväg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså
fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex.
instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj:ts
befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskoleinspektör
(domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regeringsrätt
yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det
omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verksamhet
i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt
vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares
skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida
viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes
mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den administrativa
domstolen.

En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de
beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller föreskrifter
i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet.
Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning, och besvär
komma då att erhålla en mera underordnad betydelse. Detta är händelsen
ej blott när Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område
å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gällande
ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om
befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i stad eller
därmed likartadt ämne funnit ett stadgande behöfligt, som icke antagits
af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om
fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom
kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare
syftning meddelas af såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som magistrat
eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöfver vare sig underställas
eller vara föranledt af framställning från vederbörande kommunala myndighets
sida. Jag hänvisar i detta afseende till 20 § ordningsstadgan för
rikets städer.

Förvaltande ämbetsmyndigheter hafva vidare en ganska omfattande
befogenhet att ordna och reglera de former, i hvilka det ekonomiska lifvet
må röra sig. De besvär, hvartill en dylik de underordnade statsorganens
verksamhet kan gifva upphof, röra en tredje grupp af sådana beslut,
hvilka såsom närbesläktade med akter af Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt
böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är
här ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild
man, exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som Kungl. Majrts befallningshafvande
jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en
yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut af större räckvidd, såsom
meddelande af föreskrifter om sättet för utöfvandet af visst slags näring
eller verksamhet eller fastställande af regler för sådan af menighet eller

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska
samfundslifvets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande af bestämmelser rörande
fiskets vård och lämpliga bedrifvande inom visst område, fastställande af
reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighetsföreningar
tillkomna stiftelser på landet, för föreningar af näringsidkare, tillåtelse
till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning af
marknad, fastställande af taxor, af ordning för ömsesidigt försäkringsbolag,
hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom
inom ett län, och så vidare.

Nära sistnämnda grupp af administrativa beslut stå åtskilliga mål,
i hvilka afgörandet kan få karaktären af ekonomisk politik. Jämväl
dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Maj:t i statsrådet, och detsamma
gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta
hithörande mål är fråga om rätt att idka viss rörelse eller näring eller
om en anläggning eller ett företag, hvartill polismyndighets tillstånd erfordras,
således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud.

Men äfven andra mål, hvilka röra tillsynen öfver industriella yrken eller
öfver, penningväsendet, blifva enligt nyssnämnda grundsatser förda under
regeringens afgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som
är afsedd för mål tillhörande regeringens pröfning, mål om bergmästares
föreskrift angående ordningen för grufdrift, mål om vidtagande af åtgärder
beträffande lifförsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning;, med flera
dylika.

I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas Skogsmål.
genom besvär i statsdeparteinenten, lärer utgången väsentligen bero af den
åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande
myndigheten omfattar. Hvad särskildt angår målen om disposition af
skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna
antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed analoga
frågor i månget fall inkomma till Kungl. Maj:t genom underställning
och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda
skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med
de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastning eller
skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpt®
eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kung!. Maj:ts
pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma
förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som
ma tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärs -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mål rörande
rusdryckshandteringen.

Byggnadsoch
hälsovårdsmål.

Vägmål och
flottninqsmål.

malen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den
omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.

En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud,
som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin
och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det underdåniga
betänkandet framhålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till
försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med
mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att
mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra
af göras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra försälj ningsrättigheter
kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver
rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regeringsmaktens
förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att
tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl.
Maj:t i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i
den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af
anbud å öfvertagande af försäljningsrättigheter med flera dylika spörsmål måste
äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.

Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och
hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar,
utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål
lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsmålen,
att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan
sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.
Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i
författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig
pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på
samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det
allmännas synpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att
hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar
på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordningsoch
hälsovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under
bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad
beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men
det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta förekomma
i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till
fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna.

Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens
och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den
enda möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskillnad
icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten
att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning,
indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hänseende
typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses
innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under Indika förutsättningar
den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur
måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen,
men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd
omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälighetsgrunder.

Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att
pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga
och invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska
talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att
befria den från afgörande! af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflyttning
af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad
lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland
exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den
administrativa högsta domstolen.

En omständighet, som ej får förbises, är ock, att en öfverflyttning
af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsentligaste
hindret för en annan administrativ reform: den af löneregleringskommittén
föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål.
Härom torde jag få tillfälle att i det följande något vidare orda.

Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän
väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten
bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning
för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila på en i viss mån annan
uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet, utan att
det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas regeringen.
Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af
viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t af
sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag.

Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga
betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Käft. 3

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller
skall förlora egenskapen af allmän väg.

Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde
det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af särskild!
tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från
vägens kant eller att uppsätta grind.

Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.

Mål om ut- I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk

betalning af utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg
statsme el. yunnit gun^.p Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång. Hit höra
anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järnvägs
drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rättsförhållande
af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för
sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men
det skulle åter icke väl öfverensstämma med regeringsrättens ställning,
att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen
böra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade förvaltningsmyndighetens
beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i
statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes
lämpligt att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad
myndighets beslut i dylikt mål pröfvadt i administrativ ordning, innan
han såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gällande
regler icke böra vidtagas.

Mål om aflöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om
pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti
betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana,
som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock
dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma
hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot statskassan
riktade, anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de allmänna
domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pension,
ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill
man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i
öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stadgande^
att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de
allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara välgrundad.
De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma statstjänaren,
äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler;
de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika rätts -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

förhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven naturligt,
att de må göras gällande allenast i administrativ process; och en sådan
uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 §
rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves
och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott
häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, eu
särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler.
Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfverklagas,
men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin
talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten.

Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders
Kungl. Maj:ts pröfning.

Det har inträffat, att hos Kung]. Maj:t genom besvär fullföljes ansökan,
som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltningsmyndighet.
Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinalstyrelsen,
om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals
vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att
skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanledning
är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat
erbjudande att ingå aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under
bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets
beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,
afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet, torde jag hafva särskildt omnämnt
hvarje mer betydande grupp af besvärsmål, hvilken synes mig ägnad att
fortfarande tillhöra regeringens pröfning. Jag har äfven redogjort för de
viktigaste slagen af sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets författare,
anser kunna och böra öfverflyttas från regeringen till slutligt afgörande
hos regeringsrätten.

Det lärer nu åligga mig att undersöka, huru de till sitt innehåll Speciell mosålunda
antydda kompetensreglerna böra i lagtext uttryckas. Att de icke elmmenitio1
kunna inrymmas i regeringsformen, utan böra upptagas i en särskild lag, ^ ne™ I0’
hvartill regeringsformen hänvisar, ligger i öppen dag.

Det första spörsmål, som härvid framställer sig, är, hvilka mål skola Olika sätt
i enumerationen afses — de, som tillhöra regeringsrättens afgörande, eller Srkstälde,
hvilkas pröfning sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet. lande.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I det förslag till stadga för regeringsrätten, hvilket år 1856 framlades
af Kungl. Maj:t för Rikets Ständer, var, i öfverensstämmelse med det
då hvilande grundlagsförslaget i ämnet, regeringsrättens kompetens förutsatt
såsom regel, och de undantagsfall, som borde komma under regeringens
bedömande, voro i blott fem punkter angifna. Min i anslutning till tabellerna
lämnade redogörelse torde ock väcka den föreställning, att genom
en dylik enumeration tyngande vidlyftighet skulle bäst kunna undvikas,
öfverskådlighet och reda vinnas. De mål, hvilka fortfarande böra hemfalla
under regeringens pröfning, kunde synas ägnade att sammanföras
under några få allmänna rubriker; regeringsrättens behörighet omfattar
däremot en mångfald olikartade mål, såsom redan framgår af den i det
underdåniga betänkandet gjorda uppräkningen, hvilken dock ingalunda
gör anspråk på fullständighet.

Vid närmare öfvervägande torde det dock finnas vara rådligast och
tryggast att låta enumerationen afse de till regeringsrätten hänförliga
målen. Att med den otvetydighet och klarhet, som ett lagbud bör äga,
affatta de allmänna regler, hvilka jag angifvit såsom normgifvande för
regeringens kompetens, lärer nämligen icke vara möjligt. Väljer man åter
att uppräkna de grupper af mål, som böra pröfvas af regeringsrätten,
möta väl äfven på denna väg stora svårigheter, men de flesta af dessa
grupper äro dock redan nu definierade i de för förvaltningsmyndigheter
gällande instruktioner med flera författningar, hvilka sålunda erbjuda god
ledning. Vidare måste man räkna med möjligheten, att vid enumerationens
verkställande förbisetts något eller några af alla de olika slag utaf administrativa
besvärsmål, hvartill mängden af gällande lagar och författningar
kan gifva upphof, liksom ej heller får förglömmas, att lagstiftningen alltjämt
skall skapa nya fall. Anser man önskligt, att dessa förbisedda eller
nya fall komma under bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet, bör enumerationen
gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att
ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hänförliga
målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta
rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen
hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare
bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning och
som hos en administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en blott
formell behandling. Det kan sålunda befaras, att en regel, som läte hvarje
i lagen ej särskildt omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understundom
kunde leda därhän, att regeringsrätten komme att behandla mål, hvilka
enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och en
befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

hänskjuta målet till afgörande hos Eungl. Maj:t i statsrådet synes icke
kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörighetsgränser.
Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra
något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den
administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att infordra
domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet,
hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. I sådan händelse blifva
utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande
ordning.

Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta en Emmeratiouppräkning
af de mål, som falla inom området för regeringsrättens behörighet.
För att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver- ranke regesiktlig,
torde målen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid rm9sratten.
följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock
ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens inre samhörighet.

Med det underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att l. Mål om
mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om
val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen, böra m. fl.

af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsordningen
och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes
önskvärdt, att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompetens,
torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som
lämpligen kan med dem begynnas.

I sammanhang med dessa mål torde i lagen böra nämnas mål om
annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande af förslag
därtill och om den valdes afsägelse. Denna rubrik skulle omfatta de fall
af tjänstetillsättning och af förslag till tjänst, hvilka, enligt hvad jag förut
antydt, böra pröfvas af regeringsrätten; vidare val till kommunala befattningar,
afsägelser däraf, val af hufvudman och styrelseledamöter i sparbank,
och så vidare. Det lärer ej möta svårighet att skilja mellan ett
val, sådant som här . afses, och en omröstning inom kollegial myndighet.

Härefter torde kunna till en grupp sammanföras mål, som angå 2. Mål om
antingen kommunala och därmed likartade beslut eller frågor om byggnader,
som skola underhållas af menigheterna, och fattigvårdsfrågor —
ämnen, hvilka regelmässigt äro föremål för dylika beslut. I lagen synas
dessa beslut böra angifvas såsom beslut af landsting eller af kommun,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

annan menighet eller deras representationer. Under regeringsrättens bedömande
skulle således föras, bland annat, beslut af municipalfullmäktige,
vägstämma, allmänningsdelägare och allmänningsstyrelse.

Jag har förut nämnt, att jag, lika med det underdåniga betänkandets
författare, anser besvärsmål rörande sökt fastställelse å menighets beslut höra
pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet. I betänkandet äro de kommunala mål,
hvilka i motsats härtill böra komma under regeringsrättens bedömande, rubricerade
såsom angående ’den lagliga giltigheten’ af meddeladt beslut.
Ett sådant uttryckssätt kan vara berättigad^ när man, såsom i betänkandet,
endast åsyftar kommuns eller landstings beslut, hvilka få öfverklagas allenast
på vissa i författningarna angifna grunder. Men då regeringsrättens
kompetens skall utsträckas till andra menighetsbeslut, beträffande hvilka
besvärsrätten ej är sålunda begränsad, t. ex. beslut af vägstämma, kunde
det med skäl anses tvifvelaktigt, hvad som borde förstås med beslutets
lagliga giltighet. Det synes ej heller möjligt att genom en annan formulering
direkt angifva, hvilka mål rörande menighetsbeslut böra, i motsats
till målen om sökt fastställelse därå, tillhöra regeringsrättens afgörande.
Man torde därför böra välja den utväg att i enumerationen helt allmänt
upptaga mål angående ifrågavarande beslut och i en tilläggsbestämmelse
göra undantag för det fall, att besvären röra sökt fastställelse. Då emellertid
fastställelse ofta måste vägras af skäl, som utgör giltig anledning till
besvär och således regelmässigt pröfvas af regeringsrätten, t. ex. att beslutet
strider med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider
deras befogenhet, som fattat det, synes för upprätthållandet af rättstillämpningens
enhet nödigt föreskrifva, att regeringsrätten skall afgifva utlåtande
i målet. För det fall, som någon enstaka gång inträffar, att i samma mål
är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myndighet
sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätten
skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:t
i statsrådet.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala besvärsmål
rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund
af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt
företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan
af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål behandlas
på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å
menighets beslut.

Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas,
och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så
till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskild! må här

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskoleundervisningens
ordnande, och att beslut om fattigvårdssamhälles indelning
i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om
vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Majrts befallningshafvande. I
ifrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att
bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattigvårdsinrättning.
Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de
fattigvårdsmål, livilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista
instans.

I detta sammanhang torde jag få göra en allmän anmärkning beträffande
enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att,
såsom nyss är antydt i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål,''
samma mål kan blifva att hänföra under flera af de i enumerationen
använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri,
toide ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt
utan besvärliga och tyngande omskrifningar.

Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål
om sammankallande af menighet eller dess representation.

Må|, om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensionsmålen.
Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så omfattande
rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade anspråk
utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om
löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma
emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens
prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru
och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda
löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras. Väl
föreslås af löneregleringskommittén att, med upphörande af den beslutanderätt,
hvilken hittills tillkommit administrativa myndigheter, såväl nämnda
tvister som tvister om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser
om barnmorskors löneförmåner måtte öfverlämnas till de allmänna domstolarna.
_ Men kommittén framhåller tillika att, om en regeringsrätt
komme till stånd, dessa mål mahända borde behandlas af regeringsrätten
i sista instans. Och i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat om
statstjänares anspråk på aflöningsförmåner håller jag före, att ifrågavarande
mål fortfarande böra handläggas i administrativprocessens former!

Att under aflöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och
aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bostadsförmån,
hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt,
synes böra särskildt utsägas. Likaså måste angifvas, att fråga är allenast

3. Mål om
menighets
sammankallande.

4. Mål om
aflöningsförmåner.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mål om reseoch
traktamentsersättning.

Mål om an
nan ersättning
af
statsmedel.

om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller
öfverenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så förstås,
att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skälighetspröfning
kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfylldt i hvarje
fall, då arfvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, äfven om
beloppet kan af myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens afgörande
skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrifvares eller
kronofogdes utan jämväl om landskamrerares eller landträntmästares rätt
till provision för uppbörd af enskilda inrättningars afgifter likasom äfven
mål om arfvode till ombud för tillsyn öfver brännvinsbolags verksamhet.
Och om, på sätt i betänkandet föreslås och äfven jag finner lämpligt,
tvister emellan landtmätare och deras vikarier eller medhjälpare om lön
och arfvode öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, torde
äfven dessa tvister innefattas under den allmänna rubriken ''mål om aflöningsförmåner''.
Att däremot tvister om landtmätares arfvodesräkningar&
icke beröras af nu föreslagna bestämmelse, följer däraf, att dessa
mål enligt gällande lag skola anhängiggöras genom stämning till domstol.

Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande reglementen
brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller afgifter
till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock böra uttryckligen
angifvas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän
anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner
som exempel understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Mål om resekostnads- och traktamentsersättning torde böra nämnas särskildt,
då ju påstående därom kan väckas af sådan anledning, att det ej gärna
kan sägas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller
eljest angå aflöningsförinåner.

Dessutom lärer böra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan
ersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag
till lag om regeringsrätten, som innehalies i det underdåniga betänkandet,
upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af statsmedel
för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål
om ersättning af statsmedel för kreatur, som ned slaktats i följd af smittosam
sjukdom. Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett
komplement till bestämmelsen om aflöningsförinåner. I fall, där det måhända
kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall
det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af statsmedel.
Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen
den 17 juni 1904. ° p

Jag har förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämpligt,
att mai, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängiggjorda
vid de allmänna domstolarna. Hvad angår nyss berörda ersättningsmål,
synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämpning
af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel,
hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning
för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättningsyrkande,
. som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga privaträttsliga
grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af
lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik af enumerationen.

Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om
ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverensstämma
med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för
regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt
nämnda förslag besvär angående annan utbetalning af statsmedel än sådan
som på grund af gällande författning påyrkas’.

Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten
upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka höra af regeringsrätten
slutligen af göras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller
till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folkbibliotek,
om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt
afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga
skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna sammanfattas
under rubriken ''mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel,
som statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande
författningar må. .bevilja eller skall på rekvisition utbetala’. När åter
Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, hvilkas
fullgörande . myndighet har att kontrollera, synes det naturligt, att fråga,
huruvida villkoren blifvit uppfyllda, i sista hand pröfvas i statsrådet.
Nagra dylika fall finnas antecknade i tabellerna.

Tullbehandlingsmålen torde kunna upptagas i samma afdelning af
enumerationen som mål om taxering till skatt eller annan afgift (bränn-l
vinsförsäljningsafgift) samt mål om debitering eller indrifning af utskylder
eller andra afgifter, exempelvis annuiteter å odlingslån.

Det lagförslag om regeringsrätten, som läses i det underdåniga betänkandet,
nämner särskilt mål om kommunmedlems skyldighet att till
kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag. Och denna rubrik torde
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Raft.

Mål om
statsbidrag.

5. Mål om
tullbehanding,
beskattnings■
och
räkenskapstnål.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

äfven med de af mig i (ifrigt förordade bestämmelser blifva erforderlig.
Väl synas ifrågavarande mål i regeln antingen hafva karaktären af vanliga
kommunala besvärsmål eller ock falla under nyss angifna, omfattande beteckning
för debiterings- och exekutionsmål. Men fråga om kommunmedlems
bidragsplikt kan jämväl uppkomma i annan ordning och bör
själffallet äfven då i sista instans pröfvas af regeringsrätten.

Till nu förevarande grupp af mål böra ock föras anmärknings- eller
redogörelsemål, reskontreringsmål samt mål om afkortning och afskrifning,
ordinarie såväl som extra ordinarie. Vidare höra hit mål om restitution
af utskylder, böter eller andra allmänna medel — t. ex. erlagd tull
samt redovisningsmål af det slag, som nämnes i § 1 mom. 15 af den för
kammarrätten gällande instruktion. Sistberörda mål torde, med afseende
å ordalagen i landshöfdinginstruktionen § 31 mom. 18 och nådiga cirkuläret
den 19 december 1902, kunna sägas angå förvaltning af eller redovisning
för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stiftelsers0
inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptaga sådana mål, fullföljda
i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.

Om besvär anföras öfver statskontorets beslut rörande fördelning åt
brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter, bör pröfningen af besvären
tillhöra regeringsrätten. Likaså måste fördelning till återbetalning
af lån från odlingslånefonden — hvarom besvär a,nförts hos Kungl. Maj:t
under den tid, tabellerna omfatta —, anses böra i sista instans ankomma
på regeringsrättens afgörande. Nu berörda mål synas kunna uppräknas i
sammanhang med förut nämnda beskattnings- och räkenskapsmål.

I afseende på talans fullföljd emot kammarrättens utslag i de säkerligen
mycket sällsynta mål, hvarom förmäles i § 1 mom. 8 af instruktionen
för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen finnes föreskrifvet för sökande
af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att, på
sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betänkande
framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen
må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare än
regeringen att handlägga dem i sista instans. Da de emellertid toide
vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifningsmålen,
lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hänförliga
till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten.

Mål om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9). lära ei äga
den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, hvilka röra
jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med
afseende å fastigheter. I allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för
kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande framställning
få betjäna mig af hänvisningar till densamma.

Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om 6. Mål om
grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land- skatter
skyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen.

Väl är det sannt, att nu berörda mål icke ofta förekomma och att de med
åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt
äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af
regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda
från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt
angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestämmande
af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan, eller
då Kungl. Maj:t föreskrifvit, att afgäld skall bestämmas af skattläggningsmän.

Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde 7. Jonlebokskunna,
med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om mal
fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jordebok
af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande,
hvarom uppgift finnes i jordebok införd. Härunder falla äfven de i
instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jordnatur.

Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva
och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner,
rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på
grund af deras särskilda natur och egenskap samt icke äro af beskaffenhet
att tillhöra domstol eller böra underställas Kungl. Maj:ts pröfning. En
dylik supplerande behörighetsregel torde ock i fråga om regeringsrätten
böra gifvas och synes kunna i enumerationen inpassas närmast efter
rubriken för jordeboksmålen.

Likasom mål angående grundskatterna ännu förefinnas, så uppkomma 8. Mål om
ock allt fortfarande mål, hvilka äro att bedöma enligt författningar ro- lorAen ålit
rande det bortdöende indelningsverket. Tabellerna upptaga sålunda mår n<e esvar''
om disposition af roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt
till afsked, och så vidare. Samtliga dessa mål torde kunna inrymmas
under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter
samt öfriga mål rörande indelnings- och roteringsverket.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I sammanhang härmed synas böra uppräknas mål, hvilka, i likhet med
de nyssnämnda, angå jorden påhvilande extra ordinarie skyldigheter och
besvär.

Mål rörande lotsningsskyldigheten torde lämpligen angifvas med de
uti instruktionen § 3 mom. 1 d) nyttjade ordalag. Dock lärer böra
utmärkas, att regeringsrättens behörighet omfattar äfven frågor rörande
lotsningspliktiga lägenheter och om utbyten af boningsplatser för lotsar.
Däremot synas det utan vidare vara klart, att under mål om lotshemmans
''förmåner och friheter samt skyldigheter’ är att hänföra jämväl ett mål om
sådan ersättning, som — enligt § 4 mom. 3 i förordningen angående lotshemman
in. m. den 9 juli 1862 — bör tillerkännas skatteägaren, i händelse
värdet af de lotsen tilldelade förmåner öfverskjuter värdet af lotshemmansfriheterna.

För betecknande af målen om väghållningsbesvärets utgörande synas
uttrycken i § 3 mom. 2 d) kunna med allenast någon jämkning användas.
Grindmålen, hvarom förmäles i § 4 mom. 2 e), torde böra särskildt nämnas;
likaså mål om rätt att hafva byggnad utmed väg.

Mål, hvilka röra gästgifverihållningen och skjutsväsendet, omtalas i § 3
mom. 2‘e) och f). Då gästgifverihållningen numera utgör blott en särskild
prestation för skjutsväsendet, torde rubriken''mål rörande skjutsväsendet’vara
tillräckligt vid för att omfatta samtliga ifrågavarande mål. Blefve gästgifverihållningen
särskild nämnd, kunde måhända häraf föranledas den icke afsedda
tolkning, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvare^
utskänkningsrättigheter skulle tillhöra regeringsrättens pröfning.

Det torde finnas naturligt, att jämte nyss omförmälda kommunikationsmål
upptagas mål om flott- och farleder och att till samma grupp
jämväl hänföras mål om strömrensningar och om samfälld tångtäkt [instruktionen
§ 4 mom. 2 b), c) och f)].

9. Mål om Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om

tili^jord^omrättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast
ef tillhör sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de
enskild. fyra första punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning
allenast några anmärkningar att göra.

Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder
falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari
1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman
samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpetuel^
arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskildt,
så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som
omtalas i mom. 5 d), t. ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är
om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller
en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen
(löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande.

De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens
behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rättigheter,
hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster
eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande
och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att härunder
icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af
hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i behållna
skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställshafvaren.

Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna, när fråga
är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist föreligger,
huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upplåtelsebref
eller på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det synes, att
gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmåner ofta
torde vara svår att uppdraga.

Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som 10. Mål om
ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp- skatteköp
låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för- ™ ™
mäles i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges
omförande till skatte.

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be- 11. Afsöndsvärsmål
angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen riksmål
eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under
stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896,
vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför
anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad
åborätt, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, befallningshafvanden
härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om
stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femtedel
af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den,
som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser ''boställets, hemmanets
eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så
starka privata intressen som ägares eller åbos, synes mig frågan, huruvida
stam fastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt
— hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti
1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag
den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring
ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för regeringsrättens
bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att
fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgörandet
af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är enskild
tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt.

Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen särskilt
nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från
boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord,
som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åborätt,
kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905;
och aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifrågakomma
beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den
25 maj 1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den
administrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan fördelning
af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom
äldre afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om
dylik fördelning böra medtagas i uppräkningen.

I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida
fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening.
Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara
af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Ivungl. Maj:ts
befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905
tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna
nämnas i samband med afsöndringsmålen.

Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt löneregleringskommitténs
förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammarkollegiets
beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af
kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen
Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga,
hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten
upptagas för mål om rättigheter till jord, som ej tillhör enskild, om upplåtelse
under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och
äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag,
k,a m rn ar kol legitim blifva högsta instans.

Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka
icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas
i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera

o o ö

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägenheters
upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden,
än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4
mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löneregleringskommitténs
betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade
till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter
vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl.

Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de
uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,
bör, enligt min mening, regeringen pröfva fråga såväl om antalet fjärdingsmän
för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda
personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående
fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets
beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens bedömande.

Afvittrings- och storskiftesmål torde böra sättas som en grupp för 12. Afvittsig.
Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är rin9smal■
en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma.

På sätt i det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta 13. Mål om
domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Ma j dstui^is^förbefallningshafvandes
åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars rättning.
fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande
från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sammanföras
med de mål om befallningshafvande^ förordnande till viss förrättning,
hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas
af regeringsrätten.

I ett sammanhang torde böra upptagas mål om inmutning, om med- 14. -fiende!
an de af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka s r^l.9S''
i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra
till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regeringsrätten
lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af
fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda uppräkningen
af register, som där blott har exemplifierande betydelse, nu
måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjukkassa
skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet.

Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma
karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet
enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökas å reglemente för
sådan bank, har nämligen Kungl. Maj ds befallningshafvande att meddela

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

stadfästelse!!, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbankslagen
samt med lag och författningar i öfrigt. Någon vidare pröfningsrätt
tillkommer ej befallningshafvanden. Det är tydligt, att detta fall ej är
fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkringsbolag,
hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom
inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse
med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestämmelser
därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor
böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas
kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista
instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid
bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten,
det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla
och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre
konsekvensen.

15. Mål om Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras

personliga mål om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i

trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sistnämnda
rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betänkandet
föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag särskild!
nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af
släktnamn höra äfven till denna grupp.

Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag,
mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas.
Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan
erinran.

16. Bygg- I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande i särskilda

hälsovårds tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före måi.

'' skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra samhällens
byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården
inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas.

De byggnads- och hälsovårdsmål, hvarom här är fråga, röra i allmänhet
beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver samhällets
bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl.
Majrts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva
föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under regeringsrättens
bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera
barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder
kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i
statsrådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämnds beslut rörande
kvarters indelande i byggnadstomter.

Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl 17. Mål om
flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punk- ^straff- ’
terna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd ningsmål.
den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jämlikt
folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om
kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan
uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från
föräldrar eller målsmän.

1 anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstångande
från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej
hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsrättens
pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter
enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas uttagande
Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga
andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna.

Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas
böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka
kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfvensom
böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden.
Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal
representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan församlings
beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen
förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom
kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdörndt.

Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda
ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfverträdelse!’.
Med Kungl. Maj:ts befallningshafvande^ tillsyn öfver penninginrättningar
är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite;
men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under
regeringens bedömande.

De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i
enumerationen särskildt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om
bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant,
som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författningar
rörande banker eller andra penninginrättningar.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

18. Handriickningsmål.

Vtterligare

kompetens regler.

Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej
vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista instans
jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen.

Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga
mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff.

Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det
underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till
regeringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Ivungl. Maj:t den 21 juni 1907,
efter betänkandets afgifvande, tillsatt eu kommitté med uppgift, bland
annat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lösdrifvares
behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offentliga
diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola
frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna
domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärksamma
äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremål, torde, i
afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen
för dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad.

Jag kan ej heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om
mål angående återkallelse af villkorligt medgifven frihet låta högsta domstolen
såsom sista instans ersättas af regeringsrätten.

Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex.
för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat
genom viten framtvingas.

Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara afslutad.
Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag
har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upptagna
mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning
skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Ivungl. Maj:t
i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras.

När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen
hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen
sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt
mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upptagits
för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att regeringsrätten
är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande
natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enumerationen
angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart
för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att
ett mål angår ämnen, af hvilka något men ej alla uppräknats i lagen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades,
icke hafva något att skaffa med ett dylikt mål.

Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför besvärens
pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra
gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa
kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i
målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande.

Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om
förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst
innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrkostämman.

Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra
sådana olägenheter, som jag trott vara förknippade med den i det underdåniga
betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumerationen
vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl.
Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att
underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regeringsrätten
gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål,
däri skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen
skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas.

Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om
vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i statsrådet
ankomma, torde, på sätt ock är iakttaget i den lag om regeringsrätten,
som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda,
att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan
ansökning påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären
och griper ej in på området för denna.

Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslag
lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom underställning
inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under
Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de formellt
rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga
tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens
begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet.
Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om
fastställelse å kommuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som
kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskridit sin
befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856
års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns
ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna

Besvär
jämte ansökan.

Besvär t
underställningsmål.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regeringsrättens
pröfning och afgörande. En dylik regel skulle emellertid medföra,
att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af
regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande
afseende torde alltså lagförslaget böra följas, in. a. o., regeringsrättens behörighet
att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jämväl
underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t.

Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af
beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning,
dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller
ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest
lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål.
Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på
Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i underställningsmål
infordras.

Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på
betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad
med besvär, som regeringsrätten pröfvat, regeringsrätten bör hafva afgifvit sitt
utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt är,
att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären ledt
till det resultat, hvilket med ansökningen åsyftas.

Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts
beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning
ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären.

I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det underdåniga
betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöflig!,
men som synes mig val värdt att till sitt väsentliga innehåll återupptagas,
då man vill gifva sådana regler enligt enuraerationsmetoden. Jämlikt berörda
förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Maj:ts
pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan
rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning
funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af
hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till
lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gällande
stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt,
eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regeringsrätten
synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet
rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en
tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande
för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kvalitativa
gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga
betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af
mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för
besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning
en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas,
att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Ivungl. Maj: t i statsrådet
och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat
sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med
lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig.

Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig
dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af
regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till
alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl.

Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbigånget.
Ej heller skall det möta svårighet att, om ett verkligt behof
däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen.

I flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma eu eljest till
regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse
ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig
antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning
skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att infordra
den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till,
att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara.

Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke
behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,
efter hvad jag förut sagt, skänkes enskilda klagande och underordnade myndigheter
genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen.

Hvilken af de ifrågavarande två metoderna än användes för bestämmandet
af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje
mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement.

Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af,
huru behörighetsfrågan blifvit löst. 1

1 underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska Skrifvelse
patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en blifvandefö“w^w”s^a
administrativ högsta domstols befattning med patent- och registrerings- ombudsärenden.
Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla föreningen.
befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna
finna sin lösning. I sistnämnda hänseende framhållas särskild! frågorna
om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att
på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt
patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfattning.
Föreningen uttalar ock den önskan, att afgörandet af besvärsmål i
patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af en utredning i rent
tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden
äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap
däri får utöfva inflytande.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig
erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser
den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision
af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i
sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrivelser har ock väckts fråga
om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande
framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med berörda
spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför
Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och
det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vunnits,
vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen.
Till regeringsrätten synes i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet
framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande
skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af
teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan
tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.

Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regeringsrätt,
att denna skall, jämte det den blifver en högsta dömande instans, få
till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till
ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu
att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens
skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en
åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes
kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla
utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen liggande lagförslag.

Frågan om ordnandet af en regeringsrättens ^granskande verksamhet
är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om åtgärder
till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

att i detta sammanhang få påkalla Eders Kung!. Maj:ts uppmärksamhet
för sistnämnda viktiga ärende.

Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken, Högsta domsom
af Kungl. Maj:t framlades för 1907 års riksdag, afsåg att minska
arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisibilis
och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens
bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen,
att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom
en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den uppfattning
rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning
allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet,
att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I sådant
hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan
är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens laggranskningsarbete
— att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt
eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med ansökningsärenden,
och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd.

Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda
proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat
tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att
Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag,
som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att, en ökning
af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, anmärktes
af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen förslaget
om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af
vissa klasser utaf mål från fullföljd har synt§ mig, om än möjligt att
genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom
vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto
nödvändigare har jag funnit det vara att tillse, i hvad män högsta domstolen
må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess
egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på
sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kungl. Maj:t framhöll —
huruvida högsta domstolens ^granskande verksamhet må kunna upphöra
eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att
den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den
för lagskipningen val behöfliga arbetstiden.

Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings- Laggmnskformen
omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig
att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se
den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för
upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet
af hvad i den svenska rätten är egenartadt och värdefullt. Säkerligen kan
det ej bestridas, att en sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad.
Och å andra sidan lärer det vara onekligt, att genom justitierådens deltagande
i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått
af erfarenhet om lagarnas tillkomst och syften, som måste blifva till båtnad
för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas.

Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan
regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla
lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens område,
till högsta domstolen de öfriga, kunde synas bjuda en tillfredsställande
lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i
lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två
lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet
skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskildt fall bestämma, till
hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — en utväg,
som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar
komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en
fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade
grundsats skulle låta högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med
sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess
dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra
en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897
—1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med ledning
af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bilaga
B), bilda sig en föreställning om, i hvad mån granskningen af de
till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en
regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss uttalade
mening.

Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för utredningen
af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige,
väcktes af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till
Rf, att granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom
det i § 87 regeringsformen angifna lagstiftningsområde eller tillhörde
Konungens ekonomiska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett
kollegium, sammansatt af ledamöter från högsta domstolen och regeringsrätten
och med sådan granskning till sin enda uppgift. En dylik delega -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

tion, hvilken kunde benämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitieråd
och ett regeringsråd, förordnade att för viss tid, exempelvis två år,
tjänstgöra i lagrevisionen. Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast
inom vissa gränser. För behandling af särskildt ärende utaf större vikt
skulle extra ordinarie bisittare kunna utses, högst tre. Yttrande från lagrevisionen
borde ovillkorligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas
i den uti § 87 regeringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det
ankomma på regeringens skön, om och af hvilken myndighet granskning
skulle verkställas.

Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man
kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva
gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar.
Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd
af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbetstid
af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning
den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggranskning
innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna medgifva
någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett
antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle årligen
kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än
för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och
lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lagförslag,
skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man
undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än
som skett genom §§ 87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag
af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl
ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisionens
tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och därför
ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett intimare
samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka
inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man
kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas behandling
inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulationstiden
ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de
ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning
funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlighet
att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna.

> Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast
till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med
nu angifna hufvudgrunder, delgal jag högsta domstolens ledamöter det Bih.

till lliksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Käft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar
kunde, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta domstol
blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta domstolens befattning
med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken riktning
åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta domstolen
möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.
Sådant yttrande har nu blifvit till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att
meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka
innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för
den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år,
så att statistiken omfattar åren 1861—1907.»

Efter att hafva redogjordt för nyssnämnda yttrande och statistik,
intagna i bilagorna C och I) vid protokollet, anförde föredragande departementschefen
vidare:

»De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den anordning
tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om laggranskningen,
eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lagrevision
enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna
förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda
fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är
för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda,
som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till framgång.
I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af
högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att domstolen
befrias från sin laggranskande verksamhet i den form, hvari densamma
nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggranskningen
förlägges till en lagrevision.

Då benämningen la^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med
uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag
till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning
mot lagråd.

Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola
utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages
åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta domstolen
utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som
skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att
deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl.
Maj:t; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma
kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mot förslaget, att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lagrådet
skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då
det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag
pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer
det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod
börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda
arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänstgöringen
under ärendets vidare behandling.

Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan
han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen
förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla förordnande
allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om
förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses,
bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förfallstiden.

Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de
justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lagskipningen
inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att
tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring
för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild
från justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits,
torde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års
tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som
under en tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik
tjänstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande
torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en
period gjort tjänst i lagrådet, böra modifieras sålunda, att minst ett
års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej
får åter utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens
utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det
i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre
antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan
äga rum redan efter två års förlopp.

Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänstgöring
i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år
eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl motiverad;
och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år
eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så
lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring" i lagrådet.

Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej
annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjämte det torde böra
bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra
lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten
deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i
hans närvaro påbörjats.

Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde
ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma
om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att,
när derå lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör tillmötesgå
regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behandling.
Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt granskningsarbete
kan blifva tillfälligtvis skjutet åt sidan med hänsyn till angelägenheten
af ett annat ärendes skyndsamma handläggning.

Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att
hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffenhet
böra bestämmas till inalles tre månader.

Af nu förordade stadganden angående lagrådet lärer endast det hufvudsakligaste
böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde sålunda
principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess uppgift
angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande
tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen.

En grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större
eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana ansökningsärenden,
i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stadganden
har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer
Kungl. Maj:t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd
i brottmål de viktigaste.

I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta ledamöter
nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med
dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för ansökningar,
som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven
andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande
af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta
af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem
erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i
högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning
med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänkligheter
möta. Skall högsta domstolen ej vidare höi''as öfver nådeansökningar,
bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i
statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt järn -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de
justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den
förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komme
att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande
revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras
minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att eu
sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom
statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa
olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att
skyldigheten att närvara i justitiekonselj skulle i främsta rummet åläggas
de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt
min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. I allt
fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest
den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna
taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle
vara skyldig att . på grund af remiss i särskild^ fall afgifva yttrande
öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komme att taga
befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon
svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast
från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk.

Med . hänsyn till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från
den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i
nådeansökningarnas behandling medför särskilt ur synpunkten af kontinuitet
i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undantagsfall
yttrande öfver nådeansökning torde böra afgifvas af regeringsrätten
i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang
påvisa.

Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring

1 fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållande^
ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens
hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar
om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april
1810 beviljas af Kung]. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som
genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap.

2 giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om lof
att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermålsbalken)
samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter allmänna
lagen eller dithörande författningar bero på Kung!. Maj:ts afgörande
i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synnerligen
enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna
om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upphäfvas.
Skulle afgörande! af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af
en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant
ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedömande.
Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta domstolen
den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som afskaffandet
af domstolens i lag föreskrifna befattning med nu omhandlade
ansökningsärenden skulle medföra, I sådant syfte torde förenämnda 1810
års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande
i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att ansökningar
i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället
för till justi ti erevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för
nedre justitierevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade
lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som
afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen.

Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott afgifver
utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rörande
egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen,
huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må
sökas m. m., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar
om lagförklaring. Af flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att
dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner
eu sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egentliga
verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal,
dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats
olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga
rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har sålunda
uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till
Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens
befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af
hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärsmål
framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den
omständighet, att fideikommissmålen anhänggöras genom ansökan, gör mig
obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa
mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de
rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara
lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför
sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för
justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kung!. Maj:t i statsrådet.

I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de
ansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts
fråga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds
närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad
i detta afseende först angar lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfvertagit
laggranskningm, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet
vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min meningär
emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytterlig''11''0
medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig.
Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva
af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets
behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i statsrådets
arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det
jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven
å nådeinålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle inhämtas.
Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas,
att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att
vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl beträffande
dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t
kan i tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af
hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring,
att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitieärenden,
som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att
högsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka
synts vara af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.
Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regeringsrättens
sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga
nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen
att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa
ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga betänkandet
framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med
den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af
särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om
regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle
att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot
att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfverflyttande
till regeringsrätten.

Justitie konseljen.

Skiftes malen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Afgift för Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen

fbesmrsmå{1 högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland
dess ledamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle
beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål.
Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig vård beaktande.
Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej
kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas
inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde
man således för närvarande få lämna ur räkningen.

Antalet Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande

justitieråd. ;:|y ]attna(] j högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta
domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande utgöra
21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna
beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant
förhållande är eu minskning af nämnda antal desto mindre möjlig,
därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för närvarande
vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta domstolen
skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i
lagrådet.

Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 regeringsformen,
enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en
intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet
justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemensamt
stiftad lag.

Högsta domstolens ledamöter sjmas i allmänhet anse, att, därest laggranskningen
uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en
af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två
veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del tagas
i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter, som föranledes
däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta domstolen antalet
ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem ledamöter, väsentligt minskas
och således under åtskilliga veckor, som nu äro afsedda för tjänstgöring
å femmansafdelning, tjänstgöringen måste bestridas af sju justitieråd.
I betraktande af dessa omständigheter torde i fråga om antalet veckor
för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda afdelningar lämpligen
kunna föreskrifvas, att under den del af året, som ej upptages af
öfliga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8 veckor på en
afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående tiden på två
afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt en sådan

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning skulle
tjänstgöra tillhopa 14 veckor.

Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta domstolens
tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast provisorisk,
med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitierådens antal och därmed
äfven antalet session sveck or skall minskas, eller om de nya stadgandena
skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för deras tillämpning.

Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnärmelsevis kunna bestämmas
någon tidpunkt, vid hvilken balansens afarbetande kan antagas hafva så
fortskridit, att inskränkning kan ske i justitierådens antal, synes det senare
vara att föredraga. Om och när sådant låter sig göra, kunna ju förändrade
stadganden utan längre tidsutdräkt bringas till stånd.

Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot för
den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen ej
lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut antydt, ej
lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränkningar i fullföljdsrätten
eller anordningar, som medföra liknande verkan.

I fråga om högsta. domstolen har jag slutligen att yttra mig an* pitnimål.
gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna
om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i
ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att
föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast
den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att således
målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit.

Stadgan blef emellertid ej affåttad i enlighet härmed, och detta har medfört
de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande
stadgande så afmattas, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjutas till
plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf,
såvidt jag kan finna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom
har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta
fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hänskjutande
till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens enhet, oftare
tillämpad än under nuvarande förhållanden, då i tveksamt fåll nödvändigheten
af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela dess vidd kan
tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehandling skall äga rum
eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka den föreslagna förändringen.
Att den afdelning, som beslutat plenum angående viss fråga, skall
vid domens meddelande vara skyldig iakttaga hvad om denna fråga blifvit
i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att uttryckligen föreskrifva.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kegerings
rättens
organisation
in. in.

Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några
ytterligare böra däri företagas såsom följd af andra, af mig föreslagna lagändringar.
Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där laga
hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej gäller
de justitieråd, Indika göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår föreskriften,
att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfverlämnas till
plenum, där sådant mål förekommer under tiden från och med den 1 juni
till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna inskränkas
till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda föreskrift
synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas samlande
till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober månads
ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i midten af
september.

Jag torde nu hafva att underställa Eders Ivungl. Maj:t de hittills
förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed sammanhängande
ämnen.

Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innebålles i
de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen till
afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid, som för
handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med någon säkerhet
låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag kunna förutsätta, att de
160 sessionsdagar, hvilka i betänkandet antagits vara fullt tillräckliga för
besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af nämnda antal mål äfven med
den omläggning af grunderna för regeringsrättens behörighet, som af mig
förordats. Regeringsrättens årliga tjänstgöringstid bör emellertid icke beräknas
lägre än 40 veckor, motsvarande 200 sessionsdagar. Om nu, på
sätt jag ifrågasatt, arbetet med handläggning af besvär blifver regeringsrättens
enda regelmässiga uppgift, torde det alltså vara ej blott utan betänklighet,
men ganska lämpligt att detta arbete något ökas utöfver hvad
som ligger i en öfverflyttning af mål från Kungl. Maj:t i statsrådet.

Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa
mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt
regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i
dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att indraga
mellaninstansen för åtskilliga mål, hvilka äro af beskaffenhet att
böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskildt på
flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flottning
— som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt
löneregleringskommitténs förslag skola från de lokala myndigheterna full -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar
mot en sådan förenklad instansordning, indika från kollegiets sida framställts,
väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder regeringsrätten,
ej Kungl. Maj:t i statsrådet.

Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform,
hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt
att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk
den tid, som sysslandet med de från Kung]. Maj:t i statsrådet öfverflyttade
besvärsmålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de
ändamål, Indika man genom inrättandet af en administrativ högsta domstol
närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol
uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda
åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken
af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig^ Måhända skulle
häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan i början af dess verksamhet
uppstode en tyngande balans.

1 detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka en omständighet
af intresse i fråga om enumerationens verkställande. Vissa af de mål,
hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onekligen
för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras
omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta enumerationen. I
sådant hänseende kan erini-as om de uti instruktionen för kammarkollegium
nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs
förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål,
hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre
sällsynta i högsta instans.

För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom
mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit
öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upprätta
en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är
uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i löneregleringskommitténs
tryckta betänkande (del II, sidorna 52—57) och afser åren
1900-—1902. Fn särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda förteckningarna
och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t
afgjorda mål af hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan
dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas
protokollet i detta ärende (bilaga E).

Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle
i debiterings- och beskattningsmål blifva högsta instans. Häremot hafva
dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beslut förhet.

Ferier.

ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan ändring
i afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning
af kammarrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma,
torde med full tydlighet framgå af sistberörda tablå.

Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t
framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott
haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en regeringsrätt
och om förändringar i de underordnade administrativa myndigheternas
organisation och verksamhet.

I det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten skall
vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla fyra äro ense
om slutet. En sådan regel skiljer sig från motsvarande bestämmelse om
hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra domfört antal
äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i allo med hvad i
regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta domstolen.

Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens domförhet torde intet
vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad^
synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt,
skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet
råder inom domarekollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre antal
än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har

väl från betydande håll förnekats; men sådant undantag från regeln

om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings sättet

hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å
regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses hvila på den betraktelse,
att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten
af det i normala fall beslutföra antalet, innebär garanti för en riktig

pröfning. I öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförhet
kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den
strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero
därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens afgörande.

Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om återkallelse
af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regeringsrätten,
torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren. Väl
kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver behandling
under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval, när urtima
riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då sammanträda.
Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast spela någon roll
vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må kunna ordnas.

Konstitutions utskottets Utlåtande N:o 10.

Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan under
en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af de fall, då
enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med fyra ledamöter,
synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott sju regeringsråd.
Af dessa skalle visserligen en, på grund af ledamotskap i lagrådet,
icke alls vara att påräkna för arbetet inom regeringsrätten, men det återstående
antalet synes dock vara tillfyllest, äfven i betraktande af den
suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifrågakomma.

Hvad angår regeringsrättens organisation i öfrigt, hänvisar jag till
det underdåniga betänkandet. Möjligheten att kunna till regeringsråd
utnämna äfven icke lagfarna män torde vinna ökadt värde, därest regeringsrättens
behörighet sträckes utom den rena rättstillämpningens
område.

Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag
hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att expeditionscheferna
näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena tjänstgöring
hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Konungen
förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän att, kanske
för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i något departement
— exempelvis jordbruksdepartementet, om kammarkollegium upphör
att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan måhända en byråchef
hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål, som tillhöra
regeringsrättens pröfning. I

I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en regeringsrätt
begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i afseende
å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i samband
härmed funnes påkallade. Sedermera har Riksdagen dels i skrifvelse
den 19 maj 1905 hos Kung]. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag
till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri
och sjöfart, dels i skrifvelse den 20 mars 1907 begärt att Kungl. Maj:t,
vid pröfningen af spörsmålet om ett sådant nytt departement, äfven ville
taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens sammanförande
under detta eller annat departement, med angifvande i benämningen å
departementet af detta dess verksamhetsområde. Med skrifvelse den 10
april 1907 har vidare Svenska teknologföreningens styrelse öfverlämnat en
af föreningens andra sektion i mars 1907 fattad resolution, däri framhålles
behofvet af nya departement för handel, industri och sjöfart samt för
kommunikationer och allmänna arbeten. Slutligen har jag ock att i detta
sammanhang anmäla särskilda skrifvelse!’ från Stockholms köpmannaförenings

Antal ledamöter.

Organisation
i öfrigt.

Målens beredning
och
föredragning.

Ändringar
i statsrådets
och statsdepartementens

organisation.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

handelskammare, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handelskammaren
i Göteborg, handelskammaren i Gäfie samt Smålands handelskammare.
Samtliga dessa skrivelser framhålla såsom ett önskemål, att
1905 års Riksdags förslag måtte upptagas till pröfning snarast möjligt
och framför sedermera väckta förslag om inrättande af nya statsdepartement.
Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare hemställer tillika,
att vid sådan pröfning måtte tagas i öfvervägande, huruvida det icke bör
beredas möjlighet för departementschef att, utan föregående föredragning
inför Konungen, själf afgöra vissa ärenden. I denna hemställan har Smålands
handelskammare instämt.

Det underdåniga betänkandet upptager till besvarande frågan, huruvida
en minskning i de konsultativa statsrådens antal må i och för sig
anses påkallad eller försvarad med hänsyn till den lättnad i regeringens
arbete, som ernås genom att vissa af dess hittillsvarande uppgifter öfvertagas
af en administrativ högsta domstol. Frågan besvaras nekande; och
de grunder, Indika i betänkandet härför andragas, synas mig icke kunna
vederläggas. De vinna för öfrigt i styrka, därest, på sätt af mig ifrågasatts,
jämväl efter regeringsrättens bildande rättslig pröfning af besvärsmål
fortfarande förekommer inom statsrådet.

Däremot synes det mig antagligt, att regeringsrättens inrättande
kan göra en ändrad fördelning af ärendena mellan statsdepartementen önskvärd
och sålunda äga ett visst samband äfven med de frågor, hvilka genom
Riksdagens förberörda två senaste skrifvelse!’ underställts Kungl. Maj:ts
pröfning. Den utredning, som härutinnan erfordras, är väl ännu icke verkställd,
men det är min förhoppning, att förslag i dessa ämnen skola i en nära
framtid kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t. Och tydligt torde vara,
att inrättandet af en administrativ högsta domstol på intet sätt försvårar
lösningen af frågorna om de nya departementen, utan blott skall i sin
mån underlätta ett tillmötesgående af de i riksdagsskrifvelserna uttalade
önskemålen.

Konflikt- Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes

jurisdiktion. • u^an(]e^ särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskonflikter
mellan domstolarna, förvaltningsj urisdiktionen och administrationen,
alla stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konflikt urisdiktionen
hos oss syntes vara önskvärd!, och behofvet däraf kunde anses
ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande.

Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hänseende
utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några
afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

sådana skulle blifva mera att befara, sedan eu regeringsrätt kommit till
stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta
några svårigheter att åt en konfliktdomstol förläna eu lämplig sammansättning,
synes mig frågan om reglering af konflikt]urisdiktionen vara i
andra afseende^ rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna
frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.

Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betänkandet, Speciell
ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, Indika grundlagsän- T°utiverin«
dringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; och jag torde få tillfälle att lagsandrin1
_ sammanhang därmed underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning äfven garna''
vissa hittills förbigångna spörsmål af saklig innebörd.

Att i § 7 regeringsformen göra ett förbehåll för ärenden, hvilkas
afgörande uppdrages åt regeringsrätten, och sålunda vitsorda deras egenskap
af verkliga regeringsärenden synes mig ej rätt öfverensstämma med
den princip, som jag, på sätt förut är yttradt, anser böra följas vid utstakningen
af gränserna för regeringsrättens kompetens. Jag har i annat
sammanhang framhållit, att det nuvarande stadgandet i § 17 regeringsformen
om ett högsta antal justitieråd torde böra utgå. De grundläggande
bestämmelserna om regeringsrätten, hvilka lämpligen kunna intagas i ett
nytt moment af samma §, synas böra få en motsvarande affattning.

I likhet med författaren af det underdåniga betänkandet anser jag,
att inrättandet af en ny högsta instans för administrativa mål, med befogenhet
^ jämväl att granska vissa lagar och författningar, icke bör föranleda
någon inskränkning i högsta domstolens myndighet att afgifva lagförklaring.
Uppenbart synes mig vara, att ej heller det af mig framställda
förslaget om ett lagråd påkallar någon förändring härutinnan.

Däremot lärer det ej låta väl förena sig med den sidoordnade ställning,
som efter min uppfattning bör tillkomma regeringsrätten i förhållande
till högsta domstolen och Kungl. Maj:t i statsrådet, att högsta domstolen
äger återbryta dom och återställa försutten tid jämväl i mål af beskaffenhet
att kunna tillhöra regeringsrättens slutliga pröfning. I öfverensstämmelse
med hvad tidigare varit föreslaget, torde § 18 regeringsformen
böra ändras så, att regeringsrätten beträffande sådana mål öfvertager högsta
domstolens behörighet uti ifrågavarande hänseende.

En motsvarande ändring torde böra vidtagas i stadgandet om högsta
domstolens hörande öfver nådeansökningar. Under ''brottmål’ i § 25 regeringsformen
lära nämligen inbegripas äfven sådana mål om ansvar, som
nu afgöras hos Kungl. Maj:t i statsrådet, men hvilka jag antagit böra
öfverflyttas till regeringsrätten. Ansökningar att af nåd vinna befrielse

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

från värnpliktsböter blifva sålunda för närvarande öfverlämnade till föredragning
i högsta domstolen; och i öfverensstämmelse härmed är i det
underdåniga betänkandet föreslaget, att yttrande öfver ansökan, som af
regeringsrätten hänskjutes till Kungl. Maj:t i statsrådet, icke skall afgifvas,
om ansökningen är åt beskaffenhet att höra i högsta domstolen föredragas.
Äfven enligt de kompetensregler, som jag ansett mig böra föreslå till intagande
i den blifvande lagen om regeringsrätten, skulle det, därest regeringsformens
bestämmelser om Konungens benådningsrätt bibehölles oförändrade,
kunna inträffa, att regeringsrätten, högsta domstolen och Kungl.
Maj :t i statsrådet måste hvar i sin tur taga befattning med samma kanske
synnerligen enkla fråga om bötesansvar. Då detta ej vore rimligt, toide,
på sätt''3jag redan antydt, regeringsformen böra ändras så, att yttrande
öfver nådeansökan skall afgifvas af regeringsrätten beträffande sådana mål,
som äro af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i
andra mål af högsta domstolen.

Att jämväl i öfrigt regeringsrätten är att i konstitutionellt afseende
behandla iika med högsta domstolen, synes mig naturligt. De.vid det
underdåniga betänkandet fogade förslag torde, savidt afvikelser icke påkallas
af hvad jag ofvan anfört i fråga om högsta domstolens befattning
med justitieärender och regeringsrättens beslutförhet, härutinnan i allmänhet
böra följas.

I en punkt —■ frågan om Konungens rösträtt i de mål, hvilkas föredragning
och afgörande han finner för godt att öfvervara är jag dock
tveksam, huruvida likställigheten mellan regeringsrätten och högsta domstolen
bör vinnas på det sätt, som i betänkandet föreslås, eller att Konungen
tillägges sådan rösträtt jämväl i regeringsrätten.

Tvenne gånger, åren 1823 och 1840, har Kungl. Maj:t till Riksdagen
gjort framställning om upphäfvande af berörda, i § 21 regeringsformen
stadgade kungliga prerogativ. Propositionerna afslogos, hufvudsakligen
af det skäl att nationen sedan urminnes tider vore van att anse
högsta domaremakten såsom utöfvad af monarken; det vore därför fara
att, om folket icke Ange i högsta domaremaktens beslut vörda Konungens
dom, försök möjligen skulle göras att hos Konungen personligen vinna
rättelse i förment liden orätt samt att sålunda ännu en instans kunde
uppstå. Med nya lagberedningen, hvilken i sitt sa kallade principbetänkande
om rättegångsväsendets ombildning påpekade önskvärdheten af det
kungliga prerogativets bortfallande, måste jag dock anse de åberopade
skälen för afslag å propositionerna vara, i allt fall numera, föga hållbara.
Kunde det redan i propositionen år 1840 sägas, att tidens fordringar gjorde
eu närmare utveckling af ämnet för densamma öfverflödig, så synes det

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

nu vara en uppenbar anakronism att vid inrättandet af en ny domstol
stadga rätt för Konungen att deltaga i dess öfverläggningar och beslut.
Frågan är väl af nästan uteslutande formell betydelse, och jag skulle ej
ansett nödigt eller lämpligt att ensamt för sig underställa Éders Kungl.
Maj:t ett förslag om upphäfvande af det ifrågavarande grundlagsbudet.
Men ställd inför alternativet att, för ernående af önskvärd likformighet
mellan regeringsrätten och högsta domstolen, föreslå antingen att utsträcka
stadgandets tillämpningsområde eller att helt och hållet upphäfva det,
tinner jag mig böra välja den senare utvägen.

Befogenhet att afgifva lagförklaringar skulle, såsom förut är nämndt,
icke tillkomma regeringsrätten. Den önskade öfverensstämmelsen mellan
regeringsrättens och högsta domstolens ställning kan således icke utgöra
någon direkt anledning att upphäfva jämväl det stadgande, att Konungens
röster skola inhämtas och beräknas i alla, frågor om förklaringar öfver
lagen, änskönt han icke deltagit i högsta domstolens öfverläggningar därom.
Skulle emellertid, på sätt jag i det föregående hemställt, fideikommissmålen
blifva öfverflyttade från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i statsrådet,
kommer nämnda stadgande att sakna all verklig betydelse, och för
dess bibehållande, sedan den principala bestämmelsen om Konungens två
röster bortfallit, torde näppeligen kunna anföras giltigt skäl. Därest åter
fideikommissmålen fortfarande skola behandlas såsom frågor om förklaring
af allmän lag, måste jag anse, att nu ifrågavarande stadgande lämnar rum
för välgrundad anmärkning. Alltjämt kommer det då att inträffa, att
Konungen nödgas jämte högsta domstolens ledamöter besluta i ett mål,
hvarom han icke velat med dem öfverlägga och på hvars utgång han
saknar all möjlighet att inverka. Det är ju nämligen blott därest justitieråden
stannat fyra mot tre, som Konungens två röster kunna diktera
beslutet. Svårligen kan detta anses vara en tillfredsställande ordning.

Frånsedt alltså de ofta uttalade konstitutionella betänkligheterna vid
att Konungen kan i ärenden rörande lagförklaring öfverröstas af högsta
domstolen, medan han i samma ärenden har veto mot Riksdagen, anser
jag att, i sammanhang med den grundlagsändring jag nyss förordat, jämväl
nu ifrågavarande bestämmelse bör försvinna.

Hela nuvarande § 21 skulle sålunda utgå ur regeringsformen. Det
lediga rummet i paragrafföljden synes lämpligen kunna intagas af bestämmelserna
om lagrådet. Om dessa bestämmelser lärer jag här blott
hafva att anmärka, att det regeringsråd, som förordnas till tjänstgöring
i lagrådet, ovillkorligen torde höra utses bland regeringsrättens lagfarna
ledamöter.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Höft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I)å det nuvarande innehållet i § 2ti regeringsformen skulle alldeles
bortfalla, torde stadgandet i § 25 dit öfverflyttas — med den förändring,
hvarom jag förut talat — och under sistnämnda paragrafnummer ingå en
bestämmelse om ärendenas beredning till föredragning och afgörande i
r eger ingsr ätten.

Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för Eders
Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets grundlagar
än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen, regeringsrätten
och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa, samt till
lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte och i
1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fideikommisser.

Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskillnader,
är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som
det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grundlagsreformen.
Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att
verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grundlagsförslaget,
att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga antagandet
af sistnämnda förslag.

Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta domstol
kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, föranleda
ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag därtill
torde dock ej behöfva nu framläggas.

Under min föregående framställning har jag haft upprepade anledningar
påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste
i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan
lagen träder i kraft, men ännu ej äro i det skick att författningsförslag
kunnat underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Särskildt
har jag erinrat om den ifrågasatta förändrade organisationen af kammarkollegium
och kammarrätten och om det samband, som består
mellan denna reform och förslaget om en regeringsrätt. Jag vill därför
nu betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen,
men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af
nyssnämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst
hinder för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol
redan nu förelägges Riksdagen till principiell lösning.»

Enligt hvad berörda utdrag af statsrådsprotokollet för den 7 februari
1908 vidare utvisar, uppläste föredraganden härefter förslag till

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

l:o) ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87,99,
101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

2:o) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på
afdelningar;

3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts
högsta domstols afdelningar samfälldt;

4:o) lag om Kungl. Majrts regeringsrätt;

5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;

6:o) lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863;

7:o) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader
den 27 april 1810; och

8:o) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt
hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte
föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta
domstolens yttrande öfver förslagen i öfrig! måtte genom utdrag af protokollet
inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Vid ifrågavarande utdrag af statsrådsprotokollet för den 7 februari
1908 finnas fogade följande bilagor:

Ju. 60

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga A.

Tabeller,

upptagande hos Kung!. Maj:t i statsrådet afgjorda

besvärsmål

1899—1906.

Justitiedepartementet.

1899—1906.

Regeringsrätten.

Justitiekanslersämbetet.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 skiljande från stadsfiskalstjänst
(disciplinärmål).

Målens beskaffenhet.

2 beslut att ej vidtaga åtgärd i anledning
af anmälan mot underordnad
myndighet.

Hofrätt.

4 .förordnande af vikarie för tjänstledig
häradshöfding 1. borgmästare
(i ett fall utan sökt inskränkning
i vikariens tjänstebefogenhet).

1 beviljande af tjänstledighet utan
sökt rätt till återinträde.

Fångvårdsstyrelsen.

7 ersättning för fångforsling (In- 3 befordran,
struktionen för fånggevaldiger
d. 21/i2 1865; K. Br. d. 5/i2 1887,
d. _21/i2 1888).
aflöningsförmåner.
afskedande af vaktbetjänt i anledning
af otillbörligt förhållande
(disciplinärmål).

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Öl

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kammarkollegium.

4 flyttning- af tingsställe.

2 plats för tingshusbyggnad.

1 föreläggande för visst tingslags
tingshusbyggnadsskyldige att
inom viss tid hafva verkställt
ombyggnad af tingshuset.

1 föreläggande för tingshusby ggnads skyldige

att inom viss tid upp
föra nytt tingshus, gemensamt
användande under byggnadstiden
för domsagans tre härader af det
ena häradets tingshus.

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner (dyrtidstillägg).

Kammarrätten.

26 anmärkningsmål (i 3 fall ansökan
om eftergift, som ej medgafs).

Patent- och Registreringsverket.

104 vägrad registrering af varumärken.

Konungens Befallningshafvande.

42 aflöningsförmåner eller rese- och
traktamentsersättning [däribland
mål om ersättning för tjänstgöring
såsom tolk, för utförande å
tjänstens vägnar af åtal, för handläggning
af mål såsom särskild
ordförande i häradsrätt, för tjänstgöring
såsom sakkunnig ledamot
af rådstufvurätt; godtgörelse för
utgifven ersättning åt vittnen
eller målsägare i brottmål, för
af magistrat förskjutna vittnesersättningar,
för utbetalda kostnader
för fångtransport (i 6 fall
medgafs ersättning, hvarpå klaganden
ej hade rättsligt anspråk)].

4 befordran (i ett fall förordnande
såsom stadsfiskal).

1 anmälan af fånge dels att stadsfiskal
och polisbetjänte begått
mened, dels att honom förvägrats
boklån från fängelsets bibliotek
m. m.

1 utländsk lösdrifvares hemsändande.

1 tingshus upplåtande till offentlig
förrättning.

Ju. 62

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

val af rådman.

1 skiljande från stadstjänarebefatt ning

(disciplinärmål).

2 fånges anspråk på arbetsförtjänst;

fånges rätt att mottaga besök.

Magistrat.

2 uppgifven felaktighet vid borgmästarval.

Tvångsuppf ostridig sanstalts styrelse.

1 aflöningsförmåner.

Nedre Justitierevisionen.

1 befordringsmål (förordnande).

Landtförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Arméförvaltningen.

46 aflöningsförmåner eller rese- och
traktamentsersättning (Åflöningsreglementet,
K. K. ang. dyrtidstillägg
m. m.).

4 anmärkningsmål.

1 portionsersättning åt värnpliktig
under permission.

1 ersättning till länsveterinär för
besiktning af rusthållshästar
(Taxa för veterinärs tjänsteförrättningar
d. 19/io 1888).

1 ersättning för sjukhusvård åt värnpliktig
(Tjänstgöringsregl. för
armén, Del I, Kap. VI).

4 rust- och rotehållare ålagda böter
för uraktlåtenhet att afhämta de
nummerhästar, hvilka af vederbörande
kommission för utackordering
blifvit klagandena tilldelade
(besluten undanröjda såsom
olagliga).

2 befordran.

2 ersättning på grund af aftal (1
mål ang. godtgörelse på grund af
uteblifven leverans hänvisadt till
skiljemän).

1 kasserande af leverans.

1 utbekommande af visst, klaganden
af besiktningskommissionen tillerkändt
belopp såsom ersättning
för skada å till truppförband utlegda
hästar.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

63 L.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kammarrätten.

255 anmärkningsmål.

1 restitution af för rusthåll erlagd
vakansafgift.

1 aflöningsförmåner (Kammarrätten
förklarade sig obehörig).

Kamm arko llegium.

3 åborätt till soldattorp å kronoallmänning.

1 flyttning af soldattorp.

Konungens Befallningshafvande.

232 böter för försummad mönstring,
uteblifvande från inskrifningsförrättning,
försummad adressanmälan
m. m. (Yärnpliktslagen
d. ä/e 1885, d. 12/e 1901, Inskrifningsförordningen
d. 22/i2 1892,
d. 5/12 1901; Lag ang. mönstring
af hästar och fordon för utrönande
af härens krigsberedskap d. u/b
1900).

12 böter för vanvård af nummerhäst
(K. F. d. 2/9 1783, K. F. d. 9/s
1694, K. Res. d. 3/s 1727, § 32,
K. Res. d. 16/io 1723, § 19; K. Br.
d. 23/e 1806, Tjänstgöringsregl.
för armén, Del III, Kap. III,
§ 6).

56 rust- och rotehållares rättigheter
och skyldigheter.

1 restitution af erlagd rotevakansafgift
(K. K. d. 29/n 1901 ang.
indelningsverkets upphörande).

5 rese- och traktamentsersättning.

6 disposition af roteringskassa (In struktionen

för förvaltningen af

1 yrkande om ansvar och ersättning
för värnpliktigs hämtande till
vapenöfning (hänvisadt till justitiekanslern).

1 ifrågasatt förpliktande för hästuttagningsnämnd
att uppgöra ny
förteckning öfver hästägare, hvilka
det ålåge att lämna hästar
för krigsmaktens ställande på
krigsfot (afvisadt, rätt till besvär
ej medgifven).

1 ersättning för skador å till truppförband
utlegda hästar.

1 öfverflyttande af förvaltningen af
Y ästmanlands regementes knektelegomedelskassa
till K. B. i länet
(K. Br. d.o12/B_1905).

1 befrielse från inkvarteringsskyldighet.

L. 64

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

E .egeriugsrätten.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

uddemantalskassorna, i Gäfleborgs
län d. 7/8 1855), jfr sid. 67.

1 ansvar å nteblifven ledamot i inskrifningsre
vision (K. F. d. 16/i
1886).

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Direktionen öfver arméns pensionskassa.

3 skyldighet att erlägga pensionsafgift
[Regi. för arméns pensionskassa
d. 26/2 1904, för arméns
änke- och pupillkassa].

1 rätt till pension.

1 återbärande af viss del utaf uppburen
fyllnadspension.

Vissa militära myndigheter.

8 rekrytering (föreläggande att an- 3 befordran,
skaffa antaglig rekryt, fällande
till vite för underlåtenhet häraf),

[K. K. ang. generalmönstringarna
vid arméns regementen och kårer
d. Vt 1887; K. Br. d. 14/s 1684
(2 st.), d. 16/g 1692; rotekontr
akten].

1 ersättning för en störtad nummer häst

[öfverlämnadt till Arméförvaltmngen
(Arméförvaltningens
Kung. d. 14/7 1885, d. 28/12 1888,
d. V? 1891 och d. 21/u 1899)].

2 remontering (anmärkning mot för

rusthåll inköpt remont).

1 underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
(K. Br. d.6/5 1881
och Arméförvaltningens Kung.
d. 14/6 1881 ang. förändring i bestämmelserna
om underhåll från
kassan).

1 pensionsafgift.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

65 L.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

18 indelt soldats rätt till afsked (K.
K. d. l/i 1887, K. K. d. */i2 1905).

1 yrkande af icke vapenföra, hetuförlofvade
värnpliktige att utbekomma
penningbidrag (öfver -lämnadt till arméförvaltningen).

1 ordningen i arrest (Tjänstgöringsregl.
för armén, Del I, Kap. X).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Andra.

1 felaktighet vid val af ledamot i
direktion öfver knektelegomedelskassa.

Sj öförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Marinförvaltningen.

18 aflöningsförmåner (i ett fall beviljades
inkvarteringsbidrag utöfver
gällande föreskrifter, i ett fall
tillika ansökan om gratifikation
eller löneförbättring).

5 rese- och traktamentsersättning.

2 skyldighet att erlägga eller sättet
för beräknande af retroaktiv
gratialafgift till flottans pensionskassa.

1 rätt för f. d. sjöman att utbekomma
å sparbank innestående aflöningsmedel
(Regi. för flottan).

1 marinförvaltningens åtgärd att till

C'' kollet anteckna sitt ogilaf
från oflicer inkommen
rapport.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami.

2 befordran.

10 Häft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kegeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Lotssty relsen.

3 aflöningsförmåner.

1 beslut om partiell återbäring af
lotsafgift (hänvisadt till domstol).

1 beräkning af ränta å retroaktiv
gratialafgift till flottans pensionskassa.

6 befordran (i ett fall vägran att
antaga extra lots till ordinarie
på grund af klent färgsinne).

3 tillståndo till utförande af kajbyggnad
i Angermanälfven, anläggande
eller användande af brygga.

1 ang. skenet från två fiskefyrar.

1 villkor för användande af lotsplats
tilldelade lotskuttrar. (Tjänstgöringsregl.
för lotsverket d. 15/''2
1881; K. F. ang. lotsverket d. 15/2
1881.)

Kammarkollegium.

1 roteringsskyldigbet.

1 ersättning åt ägare af lotshemman
för lotsningsprestationer utöfver
värdet af lotshemmansfriheterna
(K. F. d. 9I^ 1862 ang. lotshemman
m. m.).

1 löneförmåner åt lots från lotshemman
(K. F. d. 9/t 1862; Tjänstgöringsregl.
för lotsverket).

Kammarrätten.

22 anmärkningsmål (i 4 fall eftergift,
i 2 ansökan därom afslagen).

Generaltullstyrelsen.

3 skeppsmätning (rätta dräktigheten,
skyldighet till ommätning).

1 ersättning för obehörigt förfarande
vid mätning (hänvisadt till domstol).

Konungens Befallningshafvande.

75 värnpliktsböter (i 8 fall var med
besvären förenad ansökan om befrielse
från fredsöfning).

Konstitutionsutskottets Utlåtande JY:o 10.

67 S.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

8 syn å ro tetorp.

1 rätt för innehafvare af båtsmanstorp
till byggnadsvirke och vedbrand.

3 vakanssättning.

1 restitution af vakansafgifter (öfverlämnadt
till Kammarrätten).

1 disposition af roteringskassa (Instruktionen
för uddemantalskassorna
i Gräfleborgs län d. 7/s 1855),
jfr sid. 34.

1 understöd åt värnpliktig för extra
tjänstgöring utöfver iagstadgad
tjänstgöringstid (återförvisadt).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktionen för K. flottans pensionskassa.

11 pensionsrätt (K. K. d. 2/i2 1904;

Regi. för pensionering af flottans
gemenskap d. 81/io 1879).

5 pensionsafgift.

1 skyldighet att ingå såsom delägare
i kassan.

Direktion för navigationsskola.

1 aflöningsförmåner.

Civildepartementet.

1899—1906.

Generalpoststyrelsen.

2 aflöningsförmåner.

9 disciplinäråtgärd (i ett fall återkallelse
af förordnande för viss
tid).

1 reseersättning.

1 återbekommande af böter för korsbandsmissbruk.

19 befordran, tillsättning af tjänst.

1 pröfning af entreprenadanbud.

1 tillstånd att efter uppnådd pensionsålder
kvarstå i tjänsten.

1 skyldighet att under tjänstledighet
afstå viss del af lönen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 uteslutande ur tidningsregistret,
intagande i tidningstaxan och
befordran såsom tidningskor sband
(K. F. d. 27/& 1904).

1 rätt att utbekomma postförsändelser
med viss ofullständig adress.

2 aflöningsförmåner.
1 disciplinärmål.

Telegrafstyrelsen.

5 befordran.

1 sökt utsträckning af tjänstgöringstiden
vid telefonstation.

1 inregistrering af telegramadress
(Regi. för telegrambefordringen i

riket d. 8/i 1904, § 11).

Järnvägsstyrelsen.

7 aflöningsförmåner.

16 disciplinärmål (däraf 2 ang. afsättning).

1 restitution af biljettlösen.

1 afsked med pension (i förtid).

21 befordran (i ett fall tolkning af
aftal om viss personals ö tv ertagande
vid inköp af enskild
järnväg).

2 pröfning af leveransanbud.

1 aflöningsförmåner (ej hos Järnvägsstyrelsen
påyrkats någon rätt,
endast gjorts framställning om
visst medgifvande för framtiden).

1 tillstånd att försälja vissa biljetter
för statsbanorna,

1 giltighetsområde för länsmans fribiljett
å statens järnvägar (tolkning
af K. Br.).

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen.

1 rätt för enskild järnväg att anordna
ny hållplats (därjämte ansökan).

1 tåghastighet vid passerandet af en
växel.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

69 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

17 rese- och traktamentsersättning o. d.

2 ersättning för utförande af eller
biträde vid rättsmedicinsk obduktion
(K. Stadg. 29/1 1886, §§ 4,
13).

1 ersättning för biträde vid värdering
i anledning af jordbyte (§ 5
i K. K. ang. nämndemäns rätt
till ersättning för extra förrättningar
m. m. d. s0/i2 1863).

1 förbud att t. v. utöfva barnmorske yrket

(Regi. för barnmorskor 28/n
1856, § 9).

2 lasarettsläkare meddeladt förstän digande,

debitering af medicin
(disciplinärmål).

1 ersättning för kreatur, som nedslaktats
på grund af smittosam
sjukdom (K. K. d. 15/io 1897,
K. F. d. 23/9 1887), jfr sid. 74,
> 89, 93.

1 ifrågasatt rätt till pension för sjuksköterska.

19 befordran.

1 entledigande af t. v. förordnad
lasarettssyssloman.

1 fråga huruvida brunnsläkare skulle
för viss plats förordnas.

1 vägrad fastställelse af utaf stadsfullmäktige
antagen instruktion
för stadsläkare.

3 pröfning af leverans 1. entreprenadanbud.

1 rätt till inledande af vatten från
hospitals vattenledning i enskild
byggnad.

1 beräkning af semestertid (får under
ett år icke använd semester tillgodoräknas
under det följande?).

1 anmälan mot läkare för utfärdande
af intyg att klaganden vore sinnessjuk.

1 tjänsteårsberäkning för extra provinsialläkare
(fråga huruvida för
läkare antagen arfvodestaxa, stridande
mot Läkartaxan d. 31/io
1890, utgjorde hinder för tjänsteårsberäkning).

Ili ksfö rsä kring s an st allé n.

1 inträde såsom delägare i barnmor- 4 befordran.

skornas pensionsanstalt (Reglem. 4 utbetalning af lifränta, ersättning

d. 31/is 1904). för skada till följd af olycksfall

i arbete (Lag d. 5/7 1901).

Försäkringsinspclctionen.

1 befordran.

1 lifförsäkringsbolags redovisning af
försäkringsfond (§§ 120—125 af
Lag om försäkringsrörelse d.
24/t 1903).

1 skyldighet för brandstodsförening
att vara underkastad bestäm -

C. 70

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

melserna i Lag om försäkringsrörelse
d. 24/7 1 903 (besvären återkallade).

1 vidtagande af vissa åtgärder i afseende
å lifförsäkringsbolags räkenskaper
ock förvaltning.

Kammarrätten.

110 anmärkningsmål (i 28 beviljades
eftergift).

2 afskrifning af en postverkets fordran).

2 debitering af utskylder (Bev.:F. O.,
kommunallagarna).

1 debitering af grundskatt för ett

boställe.

Statskontoret.

5 allöningsförmåner (inkl. dyrtidstillägg).
_

2 reseersättning o. d.

Kammarkollegium.

76 vägmål (om egenskapen af allmän 2 förordnande af fjärdingsman, bevåg,
anläggning eller omlägg- stridande af fjärdingsmanna ning

af väg, vägdelning, inkomst- befattning (Lag d. 29/9 1899).

och utgiftsstat för vägkassa, statsbidrag,
vägskatt, grindmål (J/i
1899—31/s 1900) jfr sid. 77, 92, 95.

9 flottningsmål (K. F. S1/i2 1880) jfr
sid. 76, 92 f., 95.

3 inrättande af allmän farled; för bud

mot eller stadgande af villkor
för begagnande vintertiden af
dylik; åtgärder till förbättrande
af viss allmän farled (K. F. d.

31/i2 1880).

1 inrättande af skjutsstation (K.

Stadg. d. 31/5 1878).
fastställelse af afsöndring (Lag d.

27/e 1896).

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kommer skollegium.

1 dyrtidstillägg. 1 rätt till erhållande af styrmans 1

ändring af fartygs namn. bref (K. F. d. 22/u 1878).

1 utmålsläggning (hänvisadt till
domstol).

Patent- och Registreringsverket.

38 vägradt patent. 1 befordran.

2 registrering af aktiebolag.
lss järnvägsaktiebolag.

Landtmäteristyrelsen (1899—31/s 1900).

1 befordran.

Domänstyrelsen.

1 länsmans rätt till boställes virkesafkastning
(K. F. d. 26/i 1894,

§§ 20, 26).

Landsting.

2 rätt till afsägelse af uppdrag att
varaledamot aflasarettsdirektion,
val af ledamot i dylik direktion
(Lasarettsstadg. d. 18/io 1901).

2 beslut om anslag (fråga huruvida
landstinget öfverskridit sin befogenhet).

2 tecknande af aktier i järnvägsaktiebolag
(fråga om landstingets
befogenhet och om beslutet fattats
med erforderlig majoritet).

1 länslasaretts förändring till sjukstuga.

Direktion för pensionsinrättning.

2 rätt till pension, afkortning af
pension.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

tncu.

Konungens Befallningshafvande.

431 kommunala besvärsmål (inkl. val).

216 byggnadsmål [äfven mål, i bvilka
meddelats eller vägrats tillstånd
till visst byggnadsföretag eller
ock gifvits föreläggande (vid vite)
att vidtaga eller borttaga viss
anordning eller förbud mot fortsättning
af visst byggnadsarbete;
jämväl inräknade 1 mål om förfarande
vid tomtmätning samt
12 mål om skyldighet att stensätta
gata, för samhälle att utlägga
gata, skyldighet att bekosta
gatläggning, gaturenhållning
eller gatuunderhåll, befogenhet
för magistrat att meddela
föreskrifter rörande omläggning
af gata, skyldighet för enskild
att utlägga trottoar till viss
bredd, att utlägga trottoar och
rännsten utanför tomt] (Byggnadsstadgan;
vederbörande byggnadsordning).

4 skyldighet att fullgöra vid brandsyn
meddelade föreskrifter, viss
inrättnings förklarande för eldfarlig
(2).

53 förbud eller tillåtelse enligt Hälsovårdsstadgan.

12 förelägganden enligt Hälsovårdsstadgan
(t. ex. att utrymma bostadslägenhet,
anordna skilda ledningar
från afloppsrör och vattenklosetter,
tömma och rengöra
drankgraf, vidtaga vissa anordningar
inom slaktbod, borttaga
vissa anordningar invid bageri,
vidtaga åtgärder till förekommande
af vattendrags förorenande
genom spillvatten eller af andra
sanitära olägenheter, att inrätta
flera afträden i gård, föreläggande

40 befordran, förordnande, tillsättning
af tjänst.

79 fastställelse å menighets beslut
o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda
hälsovårdsstadgar, byggnadsordning,
brandordning, tomtindelning,
tomtreglering, matvarustadga,
lappbyordning, reglemente
för drätselkammare, sökt fastställelse
å indelning af sockenvägar
(afvisadt), villkor för järnvägsspårs
nedläggande i gata,
renhållningsstadga, hamnordning,
reglemente för auktionskammare,
stadga för elektriska
ledningar, reglemente för tingshusnämnd,
reglemente för erhållande
af vatten från stads vattenverk,
bestämmelser rörande trikinundersökning,
taxa å afgifter
för plats till salustånd, sökt vitesförbud
mot försäljning af kramsfågel,
pensionering af tjänsteman,
underhåll af bro, regleringsplan
(i flera fall äfven kommunala
besvärsmål)].

28 tillämpning å visst område af ordningsstadgan
för rikets städer
eller därmed jämförlig stadga
(tillika underställning).

123 koncession 1. (vites)förbud, meddelande
af ordningsföreskrifter o. dyl.
(t. ex. beviljande af torgdag, rätttill
utskakning, förbud mot maltdrycksförsäljning,
förbud mot
skjutning, tillstånd till lotteri,
anläggning af bergbana, pantlåneri,
stenfiske i Öresund, sillfiske
med not, upplag af eller
handel med sprängämnen eller
eldfarliga oljor, fridlysning af
visst område, utförande af mu -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

73 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

för kommun att skaffa lokal för
vård af difterisjuka personer),
debitering eller utmätning af utskylder,
restitution af kommunalutskylder.

rese- ock traktamentsersättning.
disciplinärmål.

aflöningsförmåner (däraf i tre fall
ersättning för extra förrättning;
ersättning för upprättande af
vägtalslängd; ersättning såsom
ledamot i särskild nämnd enligt
Lag d. 24/B 1895 ang. anskaffande
af hästar och fordon för krigsmaktens
behof; 1 mål ang. skyldighet
för stad att lämna bostad
eller hushyra åt viss lärare hänvisadt
till domstol),
ersättning till kronofogdar och
länsmän för telefonafgifter (K. K.
d. 17/6 1904 ang. ersättning åt
kronofogdar och länsmän för
vissa utgifter äfvensom för telefonafgifter).

flottningsmål (1899). Jfr sid. 70, 89,

92.

sökt handräckning för försörj ningspliktigs
inställande eller hemförskaffande,
för utbekommande
af böter (laga förfall), till verkställighet
af stadsfullmäktiges
beslut rörande arbetsinrättning,
för en persons inställande å arbetsinrättning.

införande i handels- eller föreningsregistret.

statsbidrag till vägundersökningar
(3), till sjukkassa (4).
skyldighet till vaccinering (Regi.
för skyddskoppympningen i riket
d. 29/9 1853).
restitution af böter,
afvittring (besvären återkallade).

Jfr sid. 96.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami.

sik å vinstugor 1. gårdar i stad»
cirkusföreställning, fastställelse
af föreningsstadgar, förbud för
ångfartyg att anlöpa vissa bryggor,
elektriska anläggningar, asfaltkokning,
flyttning af droskstation,
positivspelning, ångbåtstrafik
vintertiden, biljard, sprängning,
väganordning eller säkerhetsanordningar
vid järnvägsstation,
vitesförbud för ölutkörare,
tillstånd att upplåta lokal
för danstillställningar, förbud mot
danstillställning, tillåtelse till
ski ut bana, platsanskaffningsbyr å,
tiden för öppenhållande af serveringslokal,
vitesförbud mot
kvarstannande å utskänkningslokal,
tillåtelse att idka byggnadsverksamhet,
att afstånga enskild
bro, att vara automobilförare,
att med automobil befara
vissa vägar eller frakta varor å
allmän landsväg, upplag af trävaror
å tomt, tillstånd för lappman
att inflytta till viss by med
sina renar, förbud att intaga tillfällig
försäljningsplats å torg i
stad, rätt för utvandraragent att
använda viss person som ombud,
sökt tillstånd för järnväg att
omlägga en väg (bifall skulle i
detta fall vålla ändring i stadsplan),
sökt förbud mot fortsättande
af gatuarbete, af K. B.
meddelade föreskrifter i anledning
af utbruten epidemisk sjukdom;
rör. ordningen å utskänkningsställe
i stad m. fl. orter).

2 disposition af stadsjord, jordbyte
mellan stad och enskild person.

13 skyldighet till tjänstgöring eller
åtgärds vidtagande för magistrat,
kronofogde, länsman, härads 10

Hcift. 10

C. 74

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet.

mai. M

1 ersättning för kreatur, nedslaktadt

i anledning af smittosam sjukdom
(K. F. d. 15/io 1897, K. F.
d. 23/9 1 887, Art. III) jfr sid. 69,
89, 93.

4 skyldighet för kommun att omhändertaga
sinnessjuk person,
skyldighet att intagas å fattiggård.

11 vägmål (däraf 2 öfverlämnade till
Kam.koll., 2 ang. ändring i plan
för allmän väg).

Jfr sid. 70, 89, 92.

2 skyldighet för viss person att er sätta

utfördt väglagningsarbete
(B. B. 25. 8 o. 11).

1 återbäring af provision för debitering,
indrifning och redovisning
af brandstodsmedel (K. K. d. 22/io
1886, § 6).

1 klagan af medellös person öfver
honom debiterade kostnader för
delgifvande af stämning.

1 val af ombudsman hos brandstodsbolag
(afvisadt).

Målens beskaffenhet.

skrifvare, fjärdingsman, kommunalstämmoordförande,
klockare,
hamnstyrelse, skyldighet att debitera
och uppbära vissa brandstodsafgifter.

1 ifrågasatt utfärdande af föreskrifter
om ersättning i visst fall åt utöfvare
af fältskärsyrket å viss ort.
1 beloppet af uppbördssäkerhet.

1 utskrifning från sinnessjukanstalt.

1 föreläggande att från hamn bort skaffa

ett skeppsvrak (Landsh.-instr.).

9 godkännande af offentlig samlingslokal,
antal platser i dylik, förbud
mot teaters upplåtande för allmänheten
(Ö.St.-Ämb:s Kung. d.
ä9A> 1888).

2 byggnadsnämnds befogenhet att

besluta anmälan till åtal eller
genom allmän åklagare anhängiggöra
talan om borttagande af
viss inredning.

1 återbekommande af vittneslön m. m.

(enligt hofrätts beslut skulle
statsverket vidkännas kostnaderna
för vittnesersättningarna.
K. B. tillerkände klaganden endast
visst, hos K. B. deponeradt
belopp).

2 sökt åläggande att åtala viss per son,

anställande af åtal mot
tjänsteman.

5 ordningen för fiske.

1 sökt inställande af laga skifte (på
grund af förment felaktighet).

1 landtmätares skiljande från förord nande

på grund af jäf.

2 häktads (häktads konkursbos) rätt

att utfå penningar, tagna i förvar
vid häktningen.

7 vägran af K. B., polismyndighet,
drätselkammare, kommunalstämmoordförande,
revisor för gransk -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

75 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet,

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

ning af kommunalstämmas räkenskaper
eller kommitté för afgifvande
af förslag ang. reglering
af municipalsamhälle att
tillhandahålla vissa handlingar.

2 anbringande af grindar vid korsning
mellan järnväg och väg,
borttagande af landsvägsgrindar
vid korsning med järnväg (och
ersättande med grindar utan bevakning).

1 införande i länskungörelser af cirkulär
från bergmästare.

1 bostadsförhållandena i viss stad
(målet desert; K. B:s öfverklagade
resolution och de af K. B. i målet
pröfvade handlingar ej bilagda
besvärsskriften).

1 behörighet att meddela förordnande
för af köpings kommunalnämnd
såsom polisbetjänte anställda
personer.

1 af drätselkammare enskild person
lämnadt tillstånd att å stadens
torg för viss tid uppföra en barack.

1 förständigande att till Ö.St.-Ämb.
redovisa vissa penningmedel (§ 143
Utsökningslagen).

1 skyldighet att anhängiggöra talan
om expropriation för en järnvägsanläggning
(§ 24 i K. JF. d. 2iU
1866).

1 framställning af trafikanter vid
enskild järnväg om upphäfvande
af en utaf järnvägens trafikchef
utfärdad tjänsteorder.

1 magistrats beslut att konstitutorial
(ej fullmakt) skulle å viss befattning
utfärdas.

1 giltigheten af träffad förlikning i

jordatvist.

2 åläggande för j ärn vägsaktiebolag

att vidtaga åtgärder till skyd -

C. 76

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

dande af älfs stränder vid färjställe;
anläggande af en järnvägsbro
öfver Gröta älf.

1 sökt föreläggande för järnväg att
vidtaga åtgärder till förekommande
af hinder i trafiken å vägoch
gatuöfvergång invid bangård
(K. B. ansåg sig obehörig).

1 utseende af skiljeman i tvist om
brandskadeersättning (återförvisadt
för meddelande af ny besvärshänvisning).

10 mål hänvisade till domstol, resp.
afvisade.

Finansdepartementet.

1899—1906.

Generalpoststyrelsen (1899).

1 förening af tjänster.

Telegrafstyrelsen (1899).

1 befordran.

Kammarkollegium.

28 åborätt [tillvaro af åborätt, tvist
mellan enskilda om åborätt, på -

1 befordran (förordnande).

stående om åboledighet, antagande
af åbo å krononybygge;
2 mål hänvisade till domstol (K.
Förkl. d. 7? 1752; K. Br. d. 24/u>
1782; K. Br. d. 5/2 1808; Kam.
koll. Kung. d. 29/s 1808)]. Jfr

sid. 80, 88.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

77 F.

Regeringsrätten. Statsrådet.

\nål Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

31 skatteomföring af krononvbygge
(K. Br. d. % 1817 m. fl.).

6 skatteköp (K K. d. 15/i2 1848;

K. Cirk. d. 19/s 1870).

19 jordeboksmål.

2 fastställelse af markegångspris.

1 restitution af penningafrad (fråga
huruvida viss afgäld utgör grundskatt
eller arrende).

1 fördelning till återbetalning af lån
ur odlings] ånefonden (återförvisadt
till K. B.). (K. Br. d.

27A> 1898.)

1 fråga om vissa lägenheters jordnatur.

1 skyldighet att till statsverket utgöra
ränta och lösen för kronotionde
af vissa delar af förutvarande
hospitalshemman.

1 inlösen för statsverkets räkning
af kronotionde.

1 ersättning af statsmedel för utbetald
frälseränta af vissa hemmansdelar
(K. Iv. d. s/s 1888).

1 skattläggning af lägenheter å
grufskog (K. Br. d. 19/3 1828).

Statskontoret.

1 anmärkningsprovision å stämpelmedel.

1 aktoratsprovision i balansmål.

1 utbekommande af begrafningshjälp.

1 restitution af för mycket erlagd
stämpelafgift.

1 befordran.

2 pröfning af säkerhet för lån ur

manufaktursförlagsfonden.

1 utbetalning mot viss säkerhet af
lån från fonden för rederinäringens
befrämjande.

Kommerskollegium.

grufmål (vägrad mutsedel; mutsedel
å sönad grufva; utmålsläggning).

registrering af fartyg, förändring
af fartygs namn (K. F. d. 27/u
1891).

3 befordringsmål (inkl. förordnande).

3 flyttning af marknad (Landshöfd.-

instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/«
1841 och Kommerskoll. Kung. d.
28/s s. å.; K. Br. d. 1 11/e 1788).

4 hvilostånd och villkoren därför.

F. 78

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

2009

118

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 af bergmästare föreskrifven åtgärd
betr. ordningen för grufdrift.

Kammarrätten.

beskattningsmål.

taxering till afgift för brännvinsförsälining.

mantalskrifningsm ål.
anmärkningsmål,
afkortnings- eller afskrifningsmål.
restitution af erlagdt skattebelopp
(3, däraf 2 ang. för mycket erlagd
grundskatt), stämpelafgift
eller penningafrad.
debitering af annuitet å ett odlingslån.

stämpelförsäljare debiterad ränta
å icke i laga tid redovisade
stämpelmedel,
aktoratsarfvode.

mål, hänvisade till domstol eller
af Kammarrätten rätteligen afvisade.

Generaltullstyrelsen.

tullbehandling.

vägrad restitution af tull vid återutförsel
eller vägrad tullfri återinförsel,
återbetalning af tull.
restitution af böter enligt tullstadgan.

aflöningsförmåner.

6 befordringsmål (inkl. förordnande).
1 förstärkt tullbevakning vid på klagandens
bekostnad anordnad tullstation.

1 tillstånd för fartyg att från utrikes
ort direkt ingå till viss
lastageplats.

1 abandonnerande för tullen af ska dadt

nederlagsgods.

2 utbekommande af auktionsmedel

för bärgadt gods, ersättning för
varor, sålda å tullauktion.

1 ersättning för gods, som genom
tullbetjänings förvållande förfarits.

1 utländsk konsuls klagan öfver att
tulluppsyningsman i hans ställe
utfärdat sundhetspass.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

79 p.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Patent- och Registreringsverket.

195 vägradt patent.

5 ansökan om patent förklarad för- *

fallen.

1 förlängning af tiden för uppfinnings
bringande till verkställighet
inom riket.

12 registrering af aktiebolag 1. uppgift
ang. aktiebolag.

4 registrering af mönster och modeller.

Domänstyrelsen (1899).

5 reseersättning. 1 kronoarrendators anspråk på er sättning

för minskad virkesafkastning
(hänvisadt till domstol).

Konungens Befallningshafvande.

2 fördelning af brännvinsmedel.

2 restitution af tillverkningsskatt för
brännvin, som exporteras (K. K.
d. Viss 1882).

8 arfvode till kontrollör vid maltkrossning
(K. F. d. 17/e 1903
§ 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid
denaturering af brännvin (K. F.
d. 10/io 1890, § 14 i lydelse enligt
K. K. d. 5/ö 1899), godtgörelse
till tillsyningsman vid brännvinsnederlag
för på nederlaget
upplagd brännvinskvantitet (K.
Stadg. d. 23/9 1 887), restitution
af kontrollkostnader, fråga huruvida
brännvinskontrollörs arfvode
tillkomme hans konkursbo
(hänvisadt till domstol).

26 registrering af förening för ekonomisk
verksamhet, handelsanmälan.

262 försäljning af spirituösa, vin och
maltdrycker (tillstånd till dylik
försäljning, antagande af anbud
å bränn vinsförsäljning, inrättande
eller öfverlåtande af försäljningsrättighet,
inskränkning
eller utsträckning i tiden för
utöfning af försäljningsrättighet,
förbud mot utöfning af försäljningsrättighet,
ordnande af utskänkningsrörelse
i stad, öfverflyttning
af utskänkning till annan
lokal, fördelning af gemensam
rätt till minuthandel och
utskänkning, ifrågasatt privilegium
å brännvinsförsäljningsrätt;
vägrad ansvarsfrihet för
styrelse för spritbolag, anmärkning
mot spritbolags förvaltning,
åläggande för styrelse för dylikt
bolag att redovisa visst af sty -

F. 80

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 aflöningsförmåner, däraf ett mål
ang. skyldighet för stadskassör
att återbära af honom innehållen
ersättning för provision å brännvinsförsälj
ningsmedel (h änvisadt
till domstol).

13 rese- och traktamentsersättning.

9 val af ledamöter i bevillningsberedning
eller taxeringsnämnd,
af ombud för markegångssättning,
af sjömanshusdirektion, af
ledamöter i styrelsen för sparbank
och funktionärer inom styrelsen.

7 restitution af konsulatafgifter, af
afgift för rätt att i Sverige idka
handel.

2 taxering och utmätning för oguldna
kommunalutskylder, båtsmäns
debitering.

1 stämpelbeläggning å tillståndsbevis.

1 åborätt till krononybygge. Jfr sid.
76, 88.

1 allmänningsdelägares beslut rörande
förvaltningen af allmänningen
(klaganden förmenade beslutet
vara olagligen tillkommet
och kränka hans enskilda rätt).

relsen såsom arfvode uttaget belopp).

1 tillstånd att sälja denatureradt
brännvin.

1 tillståndsbevis för maltkrossning
och tillverkning af maltdrycker.

1 förordnande af kontrollörer vid
maltdryckstillverkning.

12 tillstånd till gårdfarihandel (6),
pantlånerirörelse (5), verksamhet
såsom kommissionär för anställning
åt sjöfolk.

1 sökt ändring af firma för folkbank

och förklarande att sparbankslagen
vore å densamma tillämplig.

31 sparbanksmål [fastställelse af reglemente
för sparbank, disposition
af öfverskottsmedel eller reservfond,
anmärkning mot sparbanks
förvaltning, sparbankskontors
flyttning, beviljande af pension
åt tjänsteman (2)1. (Lag. d. 29/1
1892, §§ 3, 15, 21).

4 fastställelse af stadgar för förening
och dess understödsfond, reglemente
för kassa, ändring af stadgar
för lotteri.

2 behörighet att föra befäl å passa gerareångfartyg,

återkallelse af
meddeladt tillstånd att å dylikt
fartyg föra befäl (K. F. d. 22/n
1878 i lydelse enligt K. F. d. 6/s
1880 samt K. K. d. 20/i 1882 och
_ d. 7/n 1890).

2 indelning i bevillningsberedningsdistrikt.

1 framställning om entledigande af
ordförande i bevillningsberedning.

1 rätt för änka att taga del af hennes
aflidne mans själ!''deklaration.

1 återställande af borgen för stämpeluppbörd.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

81 F.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 flyttning af marknad, ändrad benämning
å marknad (hänvisade
till Kommerskoll.).

2 utsyning af skog å f. d. bergsallmänning
(1899).

1 föreskrifter af inspektör öfver elektrisk
anläggning (fråga huruvida
rätt till besvär öfver beslutet
vore medgifven).

1 utseende af skiljeman.

1 sökt tillstånd att bibehålla nyttjanderätten
till en lägenhet under
indraget boställe.

1 utbekommande af viss del af köpeskilling
för exekutivt försåld
fastighet.

1 vägran att mot lösen utlämna utdrag
af protokoll från utskänkningsaktiebolags
sammanträde.

4 utbekommande af jordägares andel
i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf
1 hänvisadt till domstol), rätt att
i stället för fullgörande af arbetsskyldighet
erlägga afgift för utmål;
återbekommande af enligt
§ 41 Grrufvestadgan erlagda afgifter
för vissa grufvor (beroende
af tvist vid domstol).

1 kronoarrendators anspråk att lyfta
expropriationsmedel.

1 förbud mot ändring af å kommunalstämma
beslutad sträckning af
väg.

1 klagan öfver magistrats beslut att
utlysa extra bolagsstämma för
aktiebolag (ej upptaget till pröfning).

1 utbekommande af medel, innestående
å postsparbanksbok.

Postsparbanksstyrelsen.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Häft.

F. 82

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktion för pensionsanstalt.

17 rätt till pension (civilstatens pensionsinrättning,
handelsflottans
pensionsanstalt).

1 beräkning af afgift för bibehållande
af delaktighet i civilstatens änkeoch
pupillfond.

1 rätt att utan erläggande af vidare
afgifter kvarstå såsom delägare
i civilstatens pensionsinrättnings
änke- och pupillfond.

1 utbetalning af, enligt klagandens
förmenande, förfallna pensionsbelopp
från K. teatrarnas pensionsinrättning.

Ecklesiastikdepartementet.

1899—1906.

Medicinalstyrelsen.

2 reseersättning. 1 befordran.

1 klagan af badorts ägare att viss
person af medicinalstyrelsen förordnats
till läkare och ej till
intendent vid badorten.

Kammarkollegium.

68 kommunala besvärsmål (byggnadsfrågor,
debitering för byggnad,
skolväsen, aflöningsförmåner).

64 löneförmåner för församlings prästerskap,
kyrkobetj aning eller
skollärare, skyldighet att bidraga
till prästerskaps eller kyrkobetj
anings aflöning, debitering af
dylikt bidrag.

5 afsöndring från boställe.

1 framställning af kyrkoherde rö rande

upplåtande på viss tid af
mark från ett honom på lön anslaget
boställe till byggnadstomter
(återförvisadt).

2 af K. B. o. domkapitel församling

gifvet föreläggande att uppföra
skolhus.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

83 E,

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

1 afhysande från kyrkostad (af Kam. -koll. rätteligen afvisadt).

1 optionsrätt till arrende af en kyrkolägenhet.

1 afgäldsbelopp för afsöndradt område.

1 fastställelse å församlings beslut
om afgäld till kyrka för ett
kyrkan tillhörigt, åt kyrkoherden
disponeradt gatuhus.

3 sättet och villkoren för utarrendering
af ett klaganden på lön
anslaget mensalhemman (K. Br.
d. 12/ii 1858, d. n/7 1862); antagande
af arrendeanbud å stomhemman,
arrendebelopp å ett till
klag. utarrenderadt område.

1 församlings skyldighet att till
domkapitlet redovisa vissa prästlönemedel.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 lagligheten af verkställd ekonomisk
besiktning å kapellpredikantsboställe.

Statskontoret.

1 statsbidrag till underhåll af vanartade
och i sedligt afseende
försummade barn.

10 aflöningsförmåner.

1 reseersättning.

1 vägran att utanordna af Konungen
beviljadt understöd till föreläsningsförening
(enär stadgade villkor
icke ansågos uppfyllda).

Kammarrätten.

164 anmärkningsmål (i 90 eftergift).

5 debitering af utskylder till kyrka
och prästerskap.

2 skyldighet för församling att redovisa
medel för expropriation af
jord från kyrkoherdeboställe, för
patronus att redovisa för kyrko- ■
tionde.

1 afskrifningsmål.

1 afkortningsmål.

E. 84

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

102

218

Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

Domänstyrelsen.

redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogsskogslikvidmedel.
afkastning.

1 hushållningsplan för kyrkohemman.

Konungens Befallningshafvande.

kommunala besvärsmål (däraf 14
öfverlämnade till Kam.koll., 6
af K. B. rätteligen af visade,
1 återförvisadt).

statsbidrag till folkskoleväsendet
(i 53 fall dispens).

statsbidrag till kommunalbibliotek,
till vanartade eller i sedligt afseende
försummade barns uppfostran
(K. K. d. 10/s 1904).

förändring af släktnamn (K. F. d.
5/i * 1901).

aflöningsförmåner (6 öfverlämnade
till Kam.koll., 11 till Statskontoret,
1 hänvisadt till domstol).

reseersättning (4 mål öfverlämnade
till Statskontoret, 1 hänvisadt
till domstol).

ersättning för kostnader vid handlingars
öfversändande till landsarkiv
(K. K. d. 22/s> 1899, § 15,
K. Br. d. 24A 1901).

(skol-)barns skiljande från hemmet.

fattigvårdsmål.

kyrkoskrifningsort, skyldighet att
aflämna flyttningsbetyg (K. F.
ang. kyrkoböckers förande d. 6/8
1.894).

handräckning för inställande inför
kyrkoråd och för uttagande af
böter och viten, ålagda af kyrkoråd
för underlåtenhet att hörsamma
kallelse, för fattighjons
öfversändande till Norge (1).

2 tillämpning å visst område af

hälsovårdsstadgans föreskrifter
rörande stad.

3 fastställelse af särskilda ordnings stadgar,

renhållningsstadga, reglemente
för välgörenhetsstiftelse.

1 föreläggande för kyrkostämmas
ordförande att afgifva statistisk
redogörelse öfver församlingens
räkenskaper.

1 köpeanbud å del af område, som
jämlikt Kungl. Maj:ts medgifvande
finge, fördeladt i tomter
frånsäljas boställe.

1 skolråds förbud för folkskollärare
att låta två småskolebarn undervisas
i folkskolan (afvisadt af
K. B.).

1 understöd från en donationsfond
(afvisadt af K. B.).

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

85 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

6 förbud och tillstånd enligt Hälsovårdsstadgan
(1899).

1 vägran att taga befattning med

församlings begäran om anstånd
med uppförande af skolhus.

2 föreläggande för patronus att redo visa

för kyrkans inkomster (K.
Cirk. d. 19/i2 1902).

1 föreläggande för församling att
vidtaga vissa åtgärder till betryggande
af kyrkans bestånd.
1 gäldande med statsmedel af läkares
sjukresa (Läkareinstruktionen d.
31/io 1890, Medicinalstyrelsens
Cirk. d. 28/2 1896).

3 påförande af afgift till präster skapets

aflöning (däraf 2 öfverlämnade
till Kam.koll.).

1 sökt åläggande för utmätningsman
att uttaga vissa utskylder (afvisadt).

1 utmätning för uttagande af kyrkotionde
och landskyld (hänvisadt
till domstol).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Ecklesiastikt konsistorium eller biskop.

98 kommunala besvärsmål (val m. m.).
45 disciplin ärmål (äfven varning),
kyrkotuktsmål.

1 församling af domkapitel meddeladt
föreläggande att afskeda lärarinna
på grund af otillbörligt
förhållande (Folkskolestadgan §
23 mom. 1, § 18 mom. a).

1 afskedande af vaktmästare (Eforus).
6 aflöningsförmåner (i 1 mål domkapitlet
obehörigt; 1 mål öfverlämnadt
till Statskontoret).

11 skillnad i trolofning, utfärdande
af skiljebref.

8 lysning till äktenskap, utfärdande

af lysningsattest.

9 anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif ningsort.

82 skolväsendets ordnande (däraf 32
kommunala besvärsmål; i vissa
fall underställning hos domkapitlet,
i andra domkapitlet
uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan
§§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70;
jfr K. F. d. 21/3 1862 ang. kyrkostämma
m. m. § 2 mom. 1—4, § 46].

207 befordringsmål (däraf 28 ang. förslag
och val till folkskollärare-,
klockare- eller organisttjänst;
tillika kommunala besvärsmål).

1 rätt för patronus att till kyrkoherde
kalla viss person (i anledning
af tvist om patronatsrätten
hänvisadt till domstol).

1 patronatsrätt (hänvisadt till domstol).

E. 86

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Antal
mål.

1 sökt åläggande för församling att
fullgöra viss byggnadsskyldighet
å kyrkoherdeboställe.

Statsrådet.

1 åtgärder för besättande af eu e. o.
prästerlig befattning.

4 stipendieutdelning.

1 folkskollärares rätt till erhållande
af afsked vid viss tidpunkt (Folkskolestadgan
§ 30).

1 återkallande af missiv för e. o.
prästman.

1 uppsägning af på obestämd tid
antagen lärarinna.

6 tjänstledighet.

11 skyldighet till tjänstgöring.

3 af församlings kyrkoråd beslutad
instruktion för församlingens
organist.

3 förständigande för kyrkoherde att
vid inventering af vissa församlingskassor
tillhandahålla vederbörliga
handlingar och medel,
sökt föreläggande för skolrådsordförande
att förete viss handling,
vägran att lämna vissa uppgifter
ur kyrkobok.

1 domkapitels beslut att föreskrifva
insändande af grafkassas räkenskaper
(därjämte ansökan).

1 revision af kyrko- och skolräkenskaper.

1 rätt för vice pastor att flytta
pastorsexpedition från en till
annan annexförsamling.

1 vägran att uppläsa kungörelse.

1 begäran om syn å donationshemman.

1 användande af läroverks byggnads fond

(Läroverksstadg. d. Vu 1878,
§ 125).

2 användande af räntemedel från

donationsfond.

1 äktenskapsjäf (Gr. B. 7:3; K. F. d.
«/# 1872, Lag d. 27/e 1896).

1 admitterande till konfirmationsundervisning.

1 hemställan att anskaffa ersättning
för inställda gudstjänster.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

87 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 förening af tjänster, af skolråd
påyrkad skyldighet för folkskollärare
att vid afskedstagande
från folkskollärartjänsten jämväl
frånträda därmed förenade klockare-
och organistbefattningar
(Folkskolestadgan § 27. K. Stadg.
d. 4/e 1894).

Konungens Befallningshafvande och

kommunala besvärsmål (inköp af 12
orgel, delning af församlingen,
anställande af en skolkare),
optionsrätt till stomhemman.

domkapitel eller biskop.

skolväsendets ordnande (däribland
äfven kommunala besvärsmål, 1
mål öfverlämnadt till Kam.-koll.).

anställande och aflönande af pastorsadjunkt
(öfverlämnadt till Kammarkoll.
).

fastställelse af ritning till begrafningsplats,
till utvidgning af
kyrkogård (K. Er. d. 3fio 1805,
d. 18/ö 1849, Hälsovårdsstadgan
§ 12).

sökt befrielse från kyrkoherdeboställes
deltagande i ett dikningsföretag
(fråga, huruvida
K. F. d. 6/7 1849 vore tilllämplig).

Universitetskanslern.

3 aflöningsförmåner. 10 befordringsmål (inkl. förordnande).

1 disciplinär bestraffning. 10 stipendietillsättning.

1 åläggande af viss tjänstgöring.

2 ifrågasatt upphäfvande af fakultets

beslut att godkänna viss examen.
1 öfverlåtelse af arrenderätten till
prebendeprästgård.

Ofverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

2 aflöningsförmåner. 18 befordran (inkl. förslag).

1 hänvisning till visst läroverk för
undergående af mogenhetsexamen.

3 bedömande af lärjunges insikter

eller uppförande.

E. 88

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens "beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

Akademiskt konsistorium eller motsvarande myndighet.

20 befordringsmål (förslag).

1 besparing af stipendium (Vetenskapsakademien).

1 tillstånd att rubba fornlämning
(Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien).

Styrelse för lägre undervisningsverk.

1 afiöningsförmåner (öfverlämnadt 81 befordringsmål.

till statskontoret). 1 skyldighet för lärare till viss

tjänstgöring.

1 förständigande att icke använda
viss undervisningsmetod.

1 bestämmande af begynnelse- och
slutdagar för terminer vid vissa
skolor.

Direktion för pensionskassa.

52 pensionsrätt eller pensions belopp.

1 anspråk på viss ersättning, framställdt
af vice pastor i ett pastorat,
af hvilket prästerskapets
änke- och pupillkassa då uppbar
inkomsterna.

Kuratorerna för Hvitfeldtska stigendieinr ältning en.

1 företrädesrätt till åboskap. Jfr 2 rätt att bryta sten å stipendie sid.

79, 83. hemman och villkoren därför.

1 tvist mellan åbo och stipendieinrättningen
om bättre rätt till
expropriationsmedel (hänvisadt
till domstol).

Diverse myndigheter.

1 ersättning för utbetalning och redo- 1 befordringsmål.

visning af Malmö barnhusfonds 1 stipendietillsättning.

medel (K. Br. d. 4/4 1877, d. 22/2 9 underkännande i mogenhetsexamen.

1878). 2 underkännande i de skriftliga mo genhetspröfningarna.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

89 JO.

Jordbruksdepartementet.

74 1900—1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

4 ersättning för kreatur, nedslaktadt
på grund af smittosam sjukdom
(K. F. ang. hämmande af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren
d. 9/i2 1898, §§ 39—42),
jfr sid. 69, 74, 93.

3 reseersättning (Taxa för veterinärs
tjänsteförrättning d. 19/io 1888
§ 1 mom. 1).

Kammarkollegium.

255 vägmål (anläggning eller omläggning
af allmän väg, egenskap af
allmän väg, vägdelning, underhåll
af väg, afsyning af väg,
inkomst- och utgiftsstat för vägkassa,
skyldighet att utgöra vägskatt,
debitering af vägskatt,
uppförande af byggnad utmed
väg, ordnande af vinterväghållning,
ersättning för snöplogning,
anbringande af skyddsvärn eller
annan skyddsanordning, färjhållning,
upphörande af skyldighet
att erlägga bro- eller färjpengar
vid öfverfart af viss bro
eller älf, statsbidrag, grindmål).

Jfr sid. 70, 74, 92.

72 flottningsmål (anordnande eller reglering
af allmän flottled, tillstånd
till flottning och villkoren därför,
lämnande eller återkallande af
tillstånd till viss anordning, sökt

Bill. till Riksd. Prof. 1008. 3 Sami.

1 ang. ett för längre tid sedan meddeladt
tillstånd att bygga i vatten.

1 förbud mot skogsafverkning på
Gfottland.

10 Häft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

handräckning för borttagande af
timmerbom och förhud mot flottning,
reglering af flottning, upptagande
af sjunket virke, afsyning
af flottbyggnader, åtgärder
till betryggande af samfärdseln
mellan by och fritt vatten i
flottled, inrättande af virkesskiljningsställe
eller vidtagande
af annan anordning och kostnaderna
därför, förbud mot flottning
af visst virke m. m.). Jfr sid.
70, 73, 92.

25 fastställelse af jordafsöndring (K.
F. d. 6/s 1881, Lag d. 27/e 1896).

6 mantalsfördelning.

7 skjutsningsmål (skyldighet attvara

föreståndare vid skjutsstation
eller att bestrida skjutsning, då
entreprenad ej kommit till stånd,
förändring af gästgifveri till
skjutsstation, ordnande af skjutsningsskyldighet,
sammansättning
af skjutslag).

5 fördelning till återbetalning af lån
från odlingslånefonden för vatten -afledningsföretag (K. K. d. 13/o
1845, K. K. d. 8/ii 1848).

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner.

3 reseersättning.

Kammarrätten.

77 anmärkningsmål.

Domänstyrelsen.

3 reseersättning.

1 disciplinär åtgärd.

1 aflöningsförmåner.

3 ersättning för tjänsteförrättning

(Taxa på arfvode för skogsförrätt -

15 utsyning af skog, fastställelse af
hushållningsplan [däraf 1 mål
ang. fastställelse af hushållningsplan
för boställe, 7 mål ang. utsyning
af eller hushållningsplan

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

91 JO.

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

ningar d. 12/n 1875; K. K. ang.
kostnadsersättning till landsstats-
och ecklesiastika tjänstemän
för en del resor m. m. d.
22/s 1899).

optionsrätt vid utarrendering af
kronolaxfiske (K. K. d. 10/ii 1882
§ 7 enligt lydelse i K. K. d. 13/h
1887).

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

för skog å lappmarkshemman och
2 mål ang. utsyning af undermåligt
virke å enskilda hemmans
skogar och fastställelse af afverkningsberäkning
för by i Västerbottens
län (K. F. d. 2i/i 1903)1
(K. F. d. 26/i 1894, Domänstyrelsens
Cirk. d. 27/i 1903).

1 tillstånd att bryta sten å indraget
boställe.

1 tillstånd för jägmästare att bo utom
reviret.

1 befordran.

1 förflyttning till annan tjänst.

4 antagande af anbud (köpeanbud å
kronojord).

1 ersättning för skadade träd, som
ingått i försåldt virke från kronopark.

1 utbekommande af köpeskilling för
beslagtaget virke.

1 begäran om öfverlåtelse af arrende
till kronohemman.

Landtmäteristyr elsen.

3 befordran.

Landtbrulcsstyr elsen.

ersättning till distriktsveterinär 1 befordran,
för vissa tuberkulinundersökningar.

Konungens Befallningshafvande.

fattigvårdsmål [kommuns beslut
att vägra fattigvård, skyldighet
att för viss egendom lämna särskild!
tillskott, fattigas kvarhållande
å fattiggård, ersättning
för lämnad fattigvård, tvist mellan
socken och fattigvårdsrote,
ersättning åt länsman för fattigs
inställande, föreläggande för fat -

7 tillstånd till sjösänkning, utdikning
af myr (Lag d. 2% 1879, § 13;
K. K. d. 31/i2 1879).

27 stadga för bedrifvande af fiske,
särskilda bestämmelser för visst
fiske, ordningsföreskrifter för
fiske, förbud mot fiske med not,
tillstånd till visst fiske, förändring
af tid för visst fiske, till -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

tigvårdsstyrelse att vidtaga vissa
anordningar vid fattigvårdsinrättningen,
flyttning af fattighus,
uppförande af nytt fattighus,
kostnad för vård och underhåll
af minderårig (Lag ang. uppfostran
åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn d. 13/6
1902, § 23, § 26 mom. 1)].

sökt tillstånd till ägostyckning (Lag
d. 16 k 1905).

allmänningsstyrelses beslut att utarrendera
fiske.

interimsflottning. Jfr sid. 70, 73, 89.

vägmål [val af vägstyrelse och
revisorer, vägskatt, dess debitering
och uppbörd, iståndsättande
af väg, rätt för järnväg att omlägga
väg, ifrågasatt ställande af
säkerhet för svängbros underhåll,
verkställande af vägdelning,
statsbidrag, af K. B. meddeladt
åläggande för landtmätare att på
grund af felaktigheter på egen
bekostnad ånyo å marken utstaka
de särskilda väglotterna (utslaget
upphäfdt, hänvisning till domstol),
fördelning till underhåll af väg
å stads område (B. B. kap. 25, K.
Res. på städernas besvär d. 16/io
1723 och d. 17/i2 1724, K. Br. d.
Vn 1826, K. Cirk. s. d., (aflysning
af väg (Väglagen, K. Br.d.17/4l828
och Kam.koll. Kung. d. 9/6 1828
ang. rätt domstol i fråga om enskilda
utfartsvägar för byar)
omläggning af väg, förslag om
anläggning af nya vägar, byggande
af vägbro], däraf 6 öfverlämnade
till Kam.-koll. Jfr sid.
70, 74, 89.

reseersättning, ersättning för
tjänsteförrättning, aflöningsförmåner.

Antal

mål.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet

stånd till användande af viss
fiskredskap.

2 rätt att upptaga i flottled sjunket
virke (öfverlämnade till Kam.-koll.; § 18 Flottriingsstadgan ej
tillämplig).

1 tillstånd att kvarbo å viss kronomark.

5 disposition af sockens understödsfond.

1 sökt förbud mot viss ångbåtstrafik
vintertiden i farled.

1 antagande af köpeanbud.

1 ändring af reglemente för häradsallmänning.

1 föreläggande att vidtaga vissa åt gärder

för desinfektion i anledning
af svinsjuka.

2 fattigvårdsmål [sockens indelning

i fattigvårdsrotar, ändring af
djflik indelning (underställning
hos K. B.)].

19 inskränkning af gästgifvares rätt
att försälja vin och maltdrycker,
förbud mot försäljning af vin och
maltdrycker vid gästgifveri.

1 ersättning för synekostnad (hänvisadt
till domstol).

1 ny uppskattning af förbättring å
hemman genom sjösänkning (Lag
d. 2% 1879, § 6i).

1 sökt fyllnad i ägoområde för by
(erhållande af byn utaf Konungens
befallningshafvande tillerkänd
men vid afvittring densamma
ej tilldelad jordareal).

1 jägmästare meddeladt föreläggande
att verkställa sådan undersökning,
som i § 2 af Lag om vård
af enskildas skogar d. u/t 1903
omförmäles (jfr K. K. d. 2/2 1906).

1 rätt att hugga vindfällen å allmänning.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

4 skjutsningsmål (2 öfverlämnade till
Kara.-koll.; 2 om gästgifveris i
stad inskränkande till skjutsstation
och. om godkännande af
gästgifvare).

8 afvittring (K. Stadg. om afvittring
i Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker d. 80/5 1873 m.
fl.). Jfr sid. 76.

1 beslagsprovision å köpeskilling för
olofligt afverkadt virke.

1 ersättning för nedslaktade djur
(svinsjuka) (K. F. d. 9/i2 1898,
§§ 39—41) jfr sid. 69, 74, 89.

Målens beskaffenhet.

2 förvaltningen af häradsallmänning
eller sockens besparingsskog.

1 eftergift å arrende för kungsgård
(K. K. d. 10/n 1882 p. 15, 21, 26).
1 föreläggande för sjösänkningsbolag
att företaga vissa arbeten.

Landsting.

1 beslut om entreprenadbidrag för
skjutshållning vid gästgifveri.

Ålnarps landtbruksinstitut.

1 ersättning för viss tjänsteförrättning.

Veterinär institut et.

1 stipendieutdelning.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I. Justitiedepartementet.

						1904.	1905.	1906.	1899—	1906.	1899-	1903.	1904-	4906.
Justitiedepartementet från	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.

Justitiekanslern.....	1	1	—	—	—	—	—	1	3	0.4	2	0.4	i	0.3
Hofrätt.........	1	3	—	—	—	—	—	1	5	0.6	4	0.8	i	0.3
Nedre Justitierevisionen . .	—	—	—	—	—	—	1	—	1	0.1	—	—	i	0.3
Fångvårdsstyrelsen ....	3	2	—	3	2	2	3	—	15	1.9	10	2.0	5	1.7
Kammarkollegium ....	1	2	—	—	—	1	2	2	8	1.0	3	0.6	5	1.7
Statskontoret ......	—	—	—	1	1	—	—	—	2	0.3	2	0.4	—	—
Kammarrätten......	2	__	3	1	3	7	3	7	26	3.2	9	1.8	17	5.7
Patent- o. registreringsverket	21	10	14	14	9	7	9	20	104	13.0	68	13.6	36	12.0
Konungens befalln.-hafvande	4	10	5	8	8	9	6	3	53	6.6	35	7.0	18	6.0
Magistrat........	—	1	—	—	—	1	—	—	2	0.3	1	0.2	1	0.3
Tvångsuppfostringsanstalts										0.1				0.3
styrelse ........	—	—	—	—	—	—	—	1	1	—		1
Summa	33	29	22	27	23	27	24	Bo	220	27.5	134	20.8	86	28.6

II. Landtförsvarsdepartementet.

								1906.	1899-	4906.	1899-	4903.	1904-	4906.
Landtförsvarsdepartementet från	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.

Arméförvaltningen ....	1	5	10	9	13	8	9	8	63	7.9	38	7.6	25	8.3
Kammarkollegium ....	3	1	—	—	—	—	—	—	4	0.5	4	0.8	—	—
Kammarrätten......	7	12	23	17	26	55	32	85	257	32.1	85	17.0	172	57.4
Konungens befalln.-hafvande	44	34	55	52	48	25	39	21	318	39.8	233	46.6	85	28.3
Direktionen öfver arméns												0.8		0.3
pensionskassa.....	1	—	1	2	—	—	1	—	5	0.6	4	1
Militär myndighet ....	1	3	4	4	7	2	14	1	36	4.5	19	3.8	17	5.7
Andra.........	—	—	—	—	1	—	—	—	1	0.1	1	0.2	—	—
Summa	57	55	93	84	95	90	95	115	684	85.5	384	76.8	300	100. o

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 95

III. Sjöförsvarsdepartementet.

				1902.	1903.	1904.	1905.	1906.	1899-	-1906.	1899-	-1903.	1904-	-1906.
Sjöförsvarsdepartementet				Summa	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.
från
Marinförvaltningen ....	i	5	2	7	5	2	6	1	29	3.6	20	4.0	9	3.0
Lotsstyrelsen......	i	1	2	3	2	3	1	3	16	2.0	9	1.8	7	2.3
Kammarkollegium ....	—	—	1	—	—	—	—	2	3	0.4	1	0.2	2	0.7
Kammarrätten......	2	2	1	1	7	1	5	3	22	2.7	13	2.6	9	3.0
.Generaltullstyrelsen ....	—	—	2	1	—	—	1	—	4	0.5	3	0.6	1	0.3
Konungens befalla-hafvande	18	19	12	13	15	6	3	4	90	11.3	77	15.4	13	4.4
Direktionen öfver flottans
pensionskassa.....	2	1	3	2	3	—	3	3	17	2.1	11	2.2	6	2.0
Andra.........	—	—	1	—	—	—	—	—	1	0.1	1	0.2	—	_
Summa	24	28	24	t» SI	32	12	19	16	182	22.7	185	27.0	47	15.7

IV. Civildepartementet.

Civildepartementet	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	1906.	1899-	-1906.	1901-	-1906.	1899-	1903.	1901-	-1903.	1904-	1906.
Summa.	Medel- ta).	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.
Generalpoststyrelsen ....	—	4	3	5	9	2	7	8	38	4.7	34	5.6	21	4.2	17	5.7	17	5.7
Medicinalstyrelsen ....	3	5	6	10	9	7	3	11	54	6.7	46	7.6	33	6.6	25	8.3	21	7.0
Väg- och vattenbyggn.-styr.	—	—	—	—	1	1	—	—	2	0.3	2	0.3	1	0.2	1	0.3	1	0.3
Telegrafstyrelsen.....	—	—	1	1	2	1	1	4	10	1.3	10	1.6	4	0.8	4	1.3	6	2.0
Järnvägsstyrelsen.....	4	4	6	8	5	6	8	10	51	6.4	43	7.1	27	5.4	19	6.3	24	8.0
Riksförsäkringsanstalteu . .	—	—	—	—	2	—	4	3	9	1.1	9	1.5	2	0.4	2	0.7	7	2.3
Pörsäkringsinspektionen . .	—	—	—	—	—	2	1	1	4	0.5	4	0.7	—	__	_	_	4	1.3
Kammarkollegium ....	72	17	—	—	—	3	1	—	93	11.6	4	0.7	89	17.8	_	_	4	1.3
Statskontoret......	2	—	2	2	1	—	—	—	7	0.9	5	0.8	7	1.4	5	1.7	_
Kommerskollegium ....	3	—	—	—	—	—	1	—	4	0.5	1	0.7	3	0.6	_	_	1	0.3
Kammarrätten......	15	12	10	17	10	11	20	20	115	14.4	88	14.6	64	12.8	37	12.3	51	17.0
Patent- och registr.-verket .	32	9	—	1	—	—	—	—	42	5.2	1	0.1	42	8.4	1	0.3	_
Landtmäteristyrelsen . . .	—	1	—	—	—	—	—	—	1	0.1	—	—	1	0.2	_	_
Domänstyrelsen.....	1	—	—	—	—	—	—	—	1	0.1	—	—	1	0.2	_	_	_
Konungens befalla.-hafvande	186	148	143	152	152	144	138	175	1,238	154.8	904	150.6	781	156.2	447	149.0	457	152.4
Landsting........	—	1	2	—	3	1	—	—	7	0.9	6	1.0	6	1.2	5	1.7	1	0.3
Direktion förpensionsinrättn.	—	—	—	—	—	1	—	1	2	0.3	2	0.3	—	—	—	_	2	0.7
Summa	318	201	173	196	194	179	184	233	1,678	209.8	1,159	193 2	1,082	216.4	563	187.7	596	198.6

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Höft. 12 f

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

V. Finansdepartementet.

	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	1906.	1899-	1906.	1901-	1906.	1899-	1903.	1901—	1903.	1904-	1906.
Finansdepartementet	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.
från Generalpoststyrelsen . . .	1								i	0.1	—	—	i	0.2	—	—	—	—
Telegrafstyrelsen.....	1	—	—	—	—	—	—	—	i	0.1	—	—	i	0.2	—	—	—	—
Kammarkollegium ....	9	3	13	3	7	29	15	15	94	11.8	82	13.7	35	7.0	23	7.7	59	19.8
Statskontoret.......	1	1	2	—	3	1	—	—	8	1.0	6	1.0	7	1.4	5	1.7	1	0.3
Kommerskollegium ....	—	2	2	5	3	3	2	1	18	2.3	16	2.7	12	2.4	10	3.3	6	2.0
Kammarrätten......	253	244	255	240	220	275	170	491	2,148	268.5	1,651	275.1	1,212	242.4	715	238.4	936	312.0
Generaltullstyrelsen ....	9	24	18	17	23	23	22	39	175	21.9	142	23.7	91	18.2	58	19.3	84	28.0
Patent- och registr.-verket .	—	45	24	32	28	23	23	42	217	27.1	172	28.6	129	25.8	84	28.0	88	29.3
Domänstyrelsen.....	6	—	—	—	—	—	—	—	6	0.8	—	—	6	1.2	—	—	—	—
Konungens befalln.-hafvande	20	40	40	58	50	37	42	123	410	51.2	350	58.3	208	41.6	148	49.3	202	67.3
Direktion öfver pensionsinr.	—	2	—	1	—	5	5	7	20	2.5	18	3.0	3	0.6	1	0.3	17	5.7
Styrelsen för postsparbanken	—	—	—	—	—	1	—	—	1	0.1	1	0 2	—	—	—	—	1	0.3
Summa	300	361	354	356	334	397	279	718	3,099	387.4	2,438	406.3	1.705	341.0	1,044	348.0	1394	464.7

VI. Ecklesiastikdepartementet.

	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	1906.	1899-	1906.	1901-	1906.	1899-	1903.	1901-	1603.	1904—	1906.
Ecklesiastikdepartementet	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.
från
Medicinalstyrelsen ....	4	—	—	—	—	—	—	—	4	0.5	—	—	4	0.8	—	—	—	—
Kammarkollegium ....	18	23	19	17	19	17	15	21	149	18.6	108	18.0	96	19.2	55	18.3	53	17.7
Statskontoret......	1	—	1	5	3	2	—	1	13	1.6	12	2.0	10	2.0	9	3.0	3	1.0
Kammarrätten......	1.2	19	23	20	16	20	28	35	173	21.6	142	23.7	90	18.0	59	19.6	83	27.6
Domänstyrelsen.....	2	2	2	3	1	1	3	5	19	2.4	15	2.5	10	2.0	6	2.0	9	3.0
Konungens befalln.-hafvande	66	54	44	79	64	78	64	71	520	65.0	400	66.7	307	61.4	187	62.3	213	71.0
Ecklesiastikt konsistorium .	46	44	61	80	72	71	76	65	515	64.4	425	70.8	303	60.6	213	71.0	212	70.7
K. B. och eckles.kons. gemen-samt .........	6	2	1	4	1	1	1	4	20	2.5	12	2.0	14	2.8	6	2.0	6	2.0
Universitetskanslern . . .	3	2	3	5	1	4	6	4	28	3.5	23	3.8	14	2.8	9	3.0	14	4.7
Akad. kons. eller motsvarande	5	2	3	2	4	2	—	2	20	2.5	13	2.2	16	3.2	9	3.0	4	1.3
Ofverstyrelsen för rikets all-männa läroverk ....	_	—	—	—	—	—	3	21	24	3.0	24	4.0	—	—	—	—	24	8.0
Styrelse för lägre undervis-ningsverk .......	2	2	2	10	3	8	7	1	35	4.4	31	5.2	19	3.8	15	5.0	16	5.3
Vetenskaps- eller Vitterhets-akademien .......	_	_	_	_	2	__	_	_	2	0.3	2	0.3	2	0.4	2	0.7	—	—
Direktion för pensionskassa	6	7	9	7	7	7	6	4	53	6.6	40	6.7	36	7.2	23	7.7	17	5.7
Kuratorerna för Hvitfeldtska stiftelsen.......	3	1	_	_	_	_	_	_	4	0.5	_	_	4	0.8	_	_	_	—
Andra.........	—	—	—	1	1	2	8	2	14	1.7	14	2.3	2	0.4	2	0.7	12	4.0
Summa	174	158	168	233	194	213	217	236	1,593	199.1	1,261	210.2	927	185.4	595	198.3	666	222.0

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 97

VII. Jordbruksdepartementet.

						1905.	1906.	1900-	-1906.	1901-	-1906.	1900-	-1903.	1901-	1903.	1904-	-1906.
Jordbruksdepartementet från Medicinalstyrelsen.......				iyuo.	iyi)4.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.
—	3	1	—	—	—	3	7	1.0	7	1.2	4	1.0	4	1.8	3	1.0
Kammarkollegium.......	42	56	55	47	51	56	65	372	53.2	330	55.0	200	50. o	158	52.7	172	57.4
Statskontoret.........	—	—	3	—	—	—	2	5	0.7	5	0.8	3	0.8	3	1.0	2	0.7
Kammarrätten........	6	9	9	17	17	7	12	77	11.0	71	11.8	41	10.3	35	11.7	36	12.0
Landtmäteristyrelsen......	—	1	2	—	—	—	—	3	0.4	3	0.5	3	0.7	3	1.0	_	_
Domänstyrelsen........	5	7	3	3	2	5	10	35	5.0	30	5.0	18	4.5	13	4.3	17	5.7
Landtbruksstyrelsen......	—	—	—	1	—	1	—	2	0.3	2	0.3	1	0.2	1	0.3	1	0.3
Konungens befallningshafvande . .	15	31	35	21	25	16	28	171	24.5	156	26.0	102	25.5	87	29.0	69	23.0
Landsting..........	1	—	—	—	—	—	—	1	0.1	—	—	1	0.2	—	_	___	_
Styrelsen för landtbruks- och me-jeriinstitutet vid Alnarp . . .	—	—	—	—	_	1	_	1	0.1	1	0.2					1	0.3
Styrelsen för veterinärinstitutet .	—	—	—	—	—	—	1	1	0.1	1	0.2	—	—	—	—	1	0.3
Summa	69	107	108	89	95	86	121	675	96.4	606	101.o I	373	93.2	304	101.3	302	100.7
Anm. Enär jordbruksdepartementet ej	var i	verksamhet hela	år 1900, hafva	summa	och medeltal för hen 1901—1903 och 1901—1906 upptagits.

VIII. Sammanfattningar.

	1899-	-1906.	1901-	-1906.	1899-	-1903.	1901-	-1903.	1904-	-1906.
	Summa.	Medeltal.	Summa.	Medeltal.	Summa.	Medeltal.	Summa.	Medeltal.	Summa.	Medeltal.
Justitiedepartementet ....	220	27.5	Öl ce	26.3	134	26.8	72	24.0	86	28.6
Landtförsvarsdepartementet . .	684	ce Öl C4	572	95.3	384	76.8	272	90.7	300	lOO.o
Sjöförsvarsdepartementet . . .	CO r—1	22.7	130	21.7	135	27.0	83	27.7	47	15.7
Civildepartementet.....	1,678	209.8	1,159	193.2	1,082	216.4	563	187.7	596	198.6
Finansdepartementet ....	3,099	387.4	2,438	406.3	1,705	341.0	1,044	348.0	1,394	464.7
Ecklesiastikdepartementet . .	1,593	199.1	1,261	210.2	927	185.4	595	198.3	666	222.0
Jordbruksdepartementet . . .	675	84.4	606	101.0	373	74.6	304	101.3	302	100.7
Summa	8,131	1,016.4	6,324	1,054.0	4,740	948.0	2,933	977.7	3,391	1,130.3

	Regeringsrätten.	Kungl.	Maj it i statsrådet.
	Summa.	Medeltal.	% af hela antalet.	Summa.	Medeltal.	% af hela antalet.
	1899-1906.	1899-1906.
Justitiedepartementet...........•	202	25.25	91.82	18	2.25	8.18
Landtförsvarsdepartementet........... • .	670	83.75	97.95	14	1.76	2.05
Sjöförsvarsdepartementet..........	168	21.0	92.31	14	1.76	7.69
Civildepartementet.............	1,227	153.4	73.12	451	56.4	26.88
Finansdepartementet.............	2,730	341.3	88.09	369	46.1	11.91
Ecklesiastikdepartementet...........	1,086	135.7	68.17	507	63.4	31.83
Jordbruksdepartementet............	566	70.6	83.45	109	13.6	16.55
Summa	6,649	831.0	81.75 1	1,482	185.2	18.25

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga B.

Förteckning

öfver

författningsförslag, hvarmed högsta domstolen tagit

befattning

1897—1906.

(I kolumn angifva de främsta siffrorna antal dagar, siffrorna inom parentes årtal.)

	Pörslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Giften» ålsbalken.
Ändrad lydelse af 13: 4 G. B............	2 (97)	—	—	—
Äkta makars egendomsförhållanden.........	—	1 (97)	3 (98)	—
(ändring i vissa delar af G. B.; ändrad lydelse af 1: 8 ock 10: 13 H. B.; » » » 70 § U. L.; > > > 5 § Konkurslagen; koskillnad; ändring i vissa delar af K. F. kura gäld vid dödsfall betalas skall m. in. 18/9 1862; huru vid skillnad i äktenskap med makarnas ko förhållas skall m. m.)
Anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap Vissa rättsförhållanden af internationell natur . . .	1(97)	1(97)	“
Äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller	1 14 (02)	1 (03)	—	—
konsulär ämbetsman i utlandet........	J
Ändrad lydelse af 15: 2 G. B............	—	—	—	1 (03)
Ärfdabalken.
Oäkta barns arfsrätt efter moder och mödernefränder	1 (04)	1(04)	—	—

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
		1 (97)
3(97)	1 (98)
\| 1(99)	1(99)
5 (02)	1 (03)	1(04)
2 (02)	1 (02)
1 3(05)	1 (06)	2 (06)	—
\| 15 (05)	1 (06)	—	—
( 19 (05) \ l 9 (06) /	2 (06)

Jordabalken.

Ändrad lydelse af 10 § i K. F. ang. lagfart 18/e 1875
Lagstiftning ang. tomt............

(vissa bestämmelser i fråga om förändring af
tomts område:

ändrad lydelse af 18 § i K. F. ang. lagfart 1<s/6
1875;

hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts
utöfver tomtgräns.)

Frälseräntas sammanläggning med jorden, hvaraf den

utgår ....................

Ändrad lydelse af 13 § i K. F. ang. lagfart 16/a 1875

Samäganderätt..................

(lag därom;

tillägg till 1 kap. J. B.;

vissa bestämmelser rörande försäljning af fastighet,
däri omyndig äger del;
ändrad lydelse af 91 § skiftesstadgan;

» » » 29 § i lagen om hemmansklyf ning,

ägostyckning och jordafsöndring27/e 1896.)

Förbud i vissa fall för bolag och förening för ekonomisk
verksamhet att förvärfva fast egendom . .
Samma ämne...................

Ändrad lydelse af 22 § i lagen om hemmansklyfning
m. m. »/. 1896 .............. .

Stadsplan och tomtindelning .............

Ändrad lydelse af 2 § i lagen ang. förändring af tomts
område 26/5 1899 ...............

Nyttjanderätt till fast egendom in. m. (Lagberedningens

förslag till J. B.)...............

(nyttjanderätt till fast egendom;
hvad iakttagas skall i afseende å införande af
lagen om nyttjanderätt till fast egendom;
servitut;

inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan
rätt;

inteckning i tomträtt;

ändrad lydelse af 17: 5 och 6 H. B.;

100

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
		Slutbe-
	Föredrag-	handling	proposi-	annat
	ning.	efter cir-kulation.	tion.	initiativ.
ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 ocli 158
§§ U. L.;
> , , 39, 46,47,48,49,50,53,55,56
och 57 §§ i K. F. ang. in-teckning i fast egendom 16/s
1875;
, , , 2, 38 och 90 §§ konknrslagen; , , , 1 och 3 §§ i K. F. i afseende
på handel och lösören etc. 2°/u 1845;
> , , 14 § i K. F. om tioårig pre-
skription m. m. 4,/s 1862;
» , , 65 § i lagen om dikning m. m.
2% 1879;
> > t> 4 § i lagen ang. hvad till fast
egendom är att hänföra 24/s 1895;				1
> , , 1 § i K. F. ang. särskilda pro-
tokoll öfyer lagfarter, in-teckningar och andra ären-den 16/6 1875.)				1
Särskilda bestämmelser om arrende af viss jord å
landet inom Norrland och Dalarne.......	8 (06)	1 (06)	—	—
Norsk undersåtes rätt att besitta fast egendom här i
riket....................	1 (06)	—	—
Grufvestadgan.
Ändrad lydelse af vissa §§............	2 (97)	—	—	—
> > » > » ............	2 (99)	1(99)	1 (99)	/
Ändrad lydelse af 1 och 8 §§...........	1 (00)	—	1 (01)	—
Inskränkning i inmutningsrätten.......... Fortsatt tillämpning af hvad lagen 6/« 1902, inne-				1 (02)
fattande inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt ...................	1(03)	—	—	—
Samma ämne...................	1(04)	—	—	—
» » . . . *...............	1 (05)	—	1 (05)	—
	1 (06)	—	—	—

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Byggningabalken.				!
Ändring i vissa delar af K. F. om jordägares rätt
öfver vattnet å hans grund S0/i2 1880 ......	1 (98)	1 (98)	—	—
! Rätt domstol i mål ang. jordägares rätt öfver vattnet
å hans grund .................	1(99)	1 (00)	—	—
1 Byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill hörer, så ock af särskild sockenstufva..... Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelso . i . . Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och			—	1 (99)
underhåll af prästgård............	—	—	—	1(00)
Tillägg till K. F. ang. viss tid för klander af buse-
syn etc. 6/z 1849 ..............	1 (00)	—	__	—
Byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill
hörcr, så ock af särskild sockenstufva.....
Skyldighet att deltaga i kostnaden för b3rggnad och underhåll af prästgård............ Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse .... Förekommande af vanhäfd å jordbruk i Norrland och				1 (05)
Dalarno...................	2 (OG)	—	—	—
Jakt och fiske.
Rätt till jakt.............. Tillägg till lagen ang. tiden för nyttjanderättsaftals bestånd S5/* 1889........... Ändring af 24: 13 S. L.............	\| 3(99)	1 (00)	—
Samma ämnen............	1 (00)	—	1 (Öl)	- j
Ändrad lydelse af 18 och 19 §§ i lagen om rätt till	]
fiske 27/« 1896 ..............	1(01)	1 (02)	—	—
Ändrad lydelse af 24: 14 S. L.........	1

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Höft.

13''

.102

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Laga skifte, hemmansklyfning m. m.
Ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning
m. in. 27/ö 1896................	—	—		1 (98)
Ändrade bestämmelser rörande afgäld från afsöndrad
lägenhet ....................	3 (04)	—	—	—
Ändrad lydelse af 3, 6, 53, 66, 67, 101, 105, 110 och 117 §§ skiftesstadgan............. Förvaltning af allmänningsskogar, som vid laga skifte	\| 4 (04)	1 (05)		—
afsatts för delägarnas gemensamma nytta ....	1
Inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning . . .	1(05)	—	1(05)	—
Aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet..... Ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hem-	2 (00)	1 (OG)
mansklyfning m. in. 27/a 1896 .........	1 (06)	—		—
Skogshushållning■
Vården af enskildes skogar............ Skyddsskogar och fjällskogar........... Ändrad lydelse af 5 § i K. F. om ägors fredande otc. 21/i2 1857 ...........	5(02)	1 (021	2 (03)	—
> > > 1 § i lagen ang. tiden för nyttjande- rättsaftals bestånd 25/4 1889.
Väghållning.
Underhåll af vissa enskilda vägar på landet .... Ändring af vissa delar af lagen ang. väghållningsbe-	3 (99)	1 (99)	—	—
svärets utgörande på landet 23/io 1901 ..... Öfvergångsbestämmelser för tillämpning af lagen 20/e	5 (04)	1 (04)	1 (05)
1905 om ändring i vissa delar af lagen ang. väg-hållningsbesvärets utgörande på landet 23/io 1901	1 (00)	_	-	_
Byggande och underhåll af vissa enskilda vägar på
landet....................	10 (OG)	—	—	-

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
Elektriska anläggningar.	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
j Tillägg till K. F. ang. jords eller lägenhets afstående	\|
för allmänt behof I4/e 1860..........	i 2 (99)	—	1 (00)	—
\| Ändrad lydelse af 19: 18, 14 och 21 S. L...... I Vissa bestämmelser om elektriska ledningar ....	1 1 (99)	1 (00)
! Vissa bestämmelser om elektriska anläggningar . . , Ändrad lydelse af vissa §§ i S. L........... Ändrad lydelse af § 2 i K. F. ang. jords eller lägen-	l 3(01)	1 (01)	1 2(02)
hets afstående för allmänt behof H/i 1866 . , ,	1 (Öl)	—	1
Utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för
telegrafering eller telefonering utan tråd . . . , :	1 (04)	—	—
Lapplagarna.
De svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige . . . Benmärken....................''	4(97) 1 (97)	\| 1 (98)	1 (98)	—
Ersättning för af järnvägståg skadad eller dödad ren	1 (08)	1 (03)	1 (04)
(ändrad lydelse af 25 § i lagen om de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige l/i 98 i och 6 § i lagen ang. ansvarighet för skada i i följd af järnvägsdrift.)
Förlängning af tiden, under hvilken K. F. 6/« 1888 t
rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge, skall vara gällande . .............	1 (98)
Samma ämne....................	1 (01)	—	—	—
? » ...................	1 (04)	—	—	—
Öfverenskommelse rörande vissa förhållanden, som stå ;
i samband med upplösning af unionen (såvidt angår flyttlapparnes rätt till renbete äfvensom gemensamma vattendrag)...........i	2 (05)
Handelsbalken.
Ändrad lydelse af 17: 10 H. B...........	—	1 (97)		—
Köp och byte.........• . .......... Ändring i vissa delar af 9 kap. H. B........	> 25 (98)	2 (oo)
> > 38 § konkurslagen . ..........1

104

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Köp och byte af lös egendom ...........j Ändrad lydelse af 166 § Sjölagen......... Ändring i vissa delar af 9 kap. H. B....... .	: 18 (03)	1 (04)	1 (05)	—
» » > > > Uts. L...........1
Ändrad lydelse af 10, 27, 77 och 79 §§ i lagen om
aktiebolag 28/e 1895 ..............	1 (00)	1(00)	—	—
Ändrad lydelse af 1, 11, 23 och 50 §§ i lagen om regi-
strerade föreningar för ekonomisk verksamhet 28/e 1895 .....................	1 (02)	1 (02)	__	__ 1
Ändrad lydelse af 6 § i lagen om registrerade förenin-gar för ekonomisk verksamhet 2S/« 1895 ..... Ändrad lydelse af 9 § i lagen ang. handelregister,	I	—	—	1 (04)
firma och proknra a/’i 1887 ..........
Fullmakt att föra bolags talan...........	1 (05)	—	1 (06)	—
(ändrad lydelse af 42, 44 och 61 §§ i lagen om aktiebolag 28/e 1895; > > > 25, 27 och 43 §§ i lagen om registrerade föreningar för eko-nomisk verksamhet 28/6 1895; » > > 36, 38, 57, 86, 88 och 114 §§ i lagen om försäkringsrörelse 24/i 1903; ändring i vissa delar af lagen ang. solidariska bankaktiebolag I8/9 1903; ändring i vissa delar af lagen ang. bankaktiebolag 18/9 1903.)
Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen . .	1 1,06)	—	—	—
(ändrad lydelse af 40 § i lagen om aktiebolag 28/e 1895; » > > 23 § i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 28/6 1895.)
Växel- och sjörätt.
Vissa anvisningar................ Ändrad lydelse af 10 § 4 mom. U. P........	} 1(97)	—	—	—
Checklag..................... Ändrad lydelse af 12 § U. L............	i 1 (97)	_	_	~~
> > » 10 § 4 mom. tf. P........	)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
		Slutbe-
	Föredrag-	handling	proposi-	annat
	ning.	efter cir-kulation.	tion.	initiativ.
Andrad lydelse af 3 § Sjölagen..........	1(99)	_	_	_
Inteckning i fartyg................ (lag därom ; ändring i 10 ock 17 kap. H. B.; > » vissa delar af Uts. L.; ändrad lydelse af 5, 51, 90 och 117 §§ konkurs-lagen ; > » » 3, 12 och 52 §§ sjölagen: > > > 14 § i K. f. om tioårig pre- skription m. m. 4/s 1862; > > > 1 \| i 1 F. ang. särskilda pro- tokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden 18/« 1875.)	13 (00)	1(00)	1(01)
Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen . (vissa ändringar i sjölagen; skyldighet för svensk domstol att upptaga sjö-förklaring och verkställa undersökning ang. sjöolycka, som drabhat främmande fartyg.) Litterär, artistisk och industriell äganderätt. Rätt att efterbilda konstverk...........	1 (06) )	1 (97)
> > återgifva fotografisk bild......... Beräkning i vissa fall af tid, som afses i K. F. ang.	I ~	1 (97)
patent och i lagen om skydd för varumärken . . Ändring i vissa delar af lagen ang. äganderätt till	—		1 (97)
skrift “/s 1877 ................	—	—	1 (97)	—
Ändrad lydelse af 25 § i K. F. ang. patent ,6/s 1884 . Skydd för vissa mönster och modeller.......	1 (98)	—	—	—
Beräkning i vissa fall af tid, som afses i lagen om skydd för vissa mönster och modeller..... Ändrad lydelse af vissa §§ i K. F. ang. patent 16/s	1 “			1 (99)
1884 ......•............... Ändrad lydelse af 1 kap. 3 § och 2 kap. 14 § i la-	3(01)	1 (02)	—	—
gen ang. äganderätt till skrift 10/e 1877 .... Ändrad lydelse af 12 § i lagen om skydd för varu-	1(03)	~	—
märken 5/V 1884 ..........	—	—	—	1(05) 1

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 3 Sami. 10 Häft. 14

106

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bank- och försäkringsväsende.

Vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifnings rätt

så ock ang. forum för riksbanken.....

Ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken ....

» > ledamöter i styrelserna vid riksbankens
afdelningskontor...........

Vissa bestämmelser ang. enskilda banker, som afstått

från sedelutgifningsrätt............

Ändrad lydelse af § 31 i K. K. ang. enskilda banker
med rätt att utgifva egna banksedlar 12/c 1874 .
Ändrad lydelse af 18 § i lagen ang. bankaktiebolag

19In 1886 ..................

Försäkringsanstalter...............

(lag därom;

utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket;
ändrad lydelse af 11: 15 R. B.;

» » > 22: 14 och 23: 4 S. L.;

» > i 2 § i K. f. ang. handelsböcker

och handelsräkningar 4/5 1855;
ändrad lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,
firma och proknra ls/7 1887.)

Solidariska bankbolag m. m............

(bankbolag med solidarisk ansvarighet för delägarna; bankaktiebolag;

industriförlagsbanker;

bankbolags med solidarisk ansvarighet för delägarna,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs; ändrad

lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,
firma och prokura 13/r 18S7;

> > > 55 § i lagen om handelsbolag

och enkla bolag 28/e 1895;
tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva
sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente.
)

Vissa bestämmelser ang. enskilda banker......

Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
2(97)	—	—	—
1 (98) \	—	—	—
1 \ 1(99)	—	—	—
J 14 (Öl)	1(02)	1(03)	—
13 (02)	2 (02)	1 (03)	—
1(02)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

107

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Andrad lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,
firma och prokura ls/i 1887 ..........	1(03)	—	—	—
(samma förslag som det under »solidariska bank-bolag m. m.» anmärkta.)
Ändrad lydelse af 15 § i lagen ang. sparbanker 29/?
1892 .....................	1(05)	—	—	—
\| Ändrad lydelse af vissa §§ i lagen ang. solidariska
bankbolag 18/o 1903 ..............
j Ändrad lydelse af vissa §§ i lagen ang. bankaktiebo-
lag 18/9 1903 .................	1(05)	—	—	—
Ändrad lydelse af 1 § i lagen ang. solidariskt bank-
bolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs 18/s 1903 ...................
Strafflagar.
Krigsdomstolar och rättegången därstädes...... Verkställighet i vissa fall af krigsdomstols icke laga	1 6(97)	1(98)
kraft ägande beslut..............	1
Ändrad lydelse af 15: 24 S. L...........	—	—	—	1(97)
Vissa bestämmelser om beräkning af strafftid .... Ändrad lydelse af 1 § i lagen ang. straffarbetes och	\| 2 (97)
fängelsestraffs verkställande i enrum 20/? 1892 .
Ändrad lydelse af §§ 1 och 5 i K. F, ang. sättet
huru förfaras skall med sådana personers anhål-lande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade rikena Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra........	1(97)
Ändrad lydelse af 86, 87 och 123 §§ S. L. för krigs-
makten...........	1(99)	—	1(99)	—
» > »15: 22 och 24 S. L........	—	—	—	1(99)
» » > 18: 16 S. L........... Straffregister...................	j K99)	—	—	—

108

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
		Slntbe-
	Föredrag-	handling	proposi-	annat
	ning.	efter cir-kulation.	tion.	initiativ.
Minderåriga förbrytare............. (ändrad lydelse af 5: 1 och 2 S. L.; verkställighet af domstols förordnande om tvångs-nppfostran; vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rö-rande minderåriga.)	3 (99)	1(00)	1(02)
Ocker......................	2 (00)	1(00)	1(01)	—
Ändrad lydelse af 4: 11 S. L............ Yärnpliktslag (bestämmelser af kriminalrättslig na-	1(01)		“
tur)............... .... Ändrad lydelse af 2 och 62 §§ S. L. för krigs-	1(00)
makten................... Verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom	1(00)	—	1(01)
icke laga kraft ägande utslag.........	1(01)	1 (01)	—	—
Tillgodoräknande af häktningstid.........	1 (02)	—	1(03)	—
Ändrad lydelse af 11: 16 och 18: 15 S. L......	1 (03)	1 (04)	1(04)	—
> > > 25: 20 S. L........... Tillämpning med afseende å elektrisk järnväg af be-stämmelserna i lagen ang. ansvarighet för skada	2 (03)	1(04)
i följd af järnvägsdrift I2/9 1886 ........	1(03)	1(03)	1 (04)	—
Ändring i 19 och 25 kap. S. L...........	1(04)	1(04)	—	—
Ändrad lydelse af 8: 25 S. L............	1(04)	—	—	—
Skärpning af frihetsstraff m. m........... (ändring i vissa delar af S. L.; straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum; villkorlig frigifning; > straffdom; ändrad lydelse af 1, 2, 4, 5 och 7 §§ i lagen om straffregister I7/io 1900.) Ändring i vissa S. L:s bestämmelser ang. förlust af	17 (04) 1	1 (05)	1 (06) (villkorlig frigifning).
medborgerligt förtroende............ Ändrad lydelse af 58 och 122 §§ S. L. för krigsmakten Ändrad lydelse af 5 § i lagen om straffregister 17/io	> 1(04)
1900 .....................	1(05)	—	—	—

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

		Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
		Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen . . (vissa ändringar i S. L.; upphäfvande af K. F. 1/o 1819; ändrad lydelse af 7 § S. L. för krigsmakten.) Vissa ändringar i 10 kap. S. L...........	1 (06) ] \| 1(06) i		1(06) (vissa ändringar i S. L.).	''
Upphäfvande af 77 § S. L. för krigsmakten .... Förhud för krigsmanskap att deltaga i vissa samman-komster ................... Utsökningslagen. Ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada, förorsakad af ämbets- eller tjänsteman, som med
utsökningsmål har befattning........ Ändrad lydelse af 17: 11 H. B....... > > > 85, 86, 143 och 164 §§ U. L. . .	. 3(97)	1 (98)	1(99)
> 1	» > 66 § U. L............ > > 3 § i lagen om ersättning af all-	1 (98)	—	—	—
>	männa medel etc. l0/r 1899 . . > > 65 § U. L. (och 30 § Konkurs-	1(99)	—	1(00)	—
lagen) ............... Rättegångsbalken.	1(04)
Ändrad lydelse af 15: 2 R. B........	1(97)	_	_
Stäm ( ä ce CO cd ra Ö g a ö DO r-H QJ O <1	ring.................... ändring i vissa delar af R. B.; ndrad lydelse af 5 och 6 §§ i K. F. ang. änd-ring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting 17/s 1872; ändrad lydelse af 17 § i lagen om handelsbolag och enkla bolag 28/6 1895; > > > 41 § i lagen om aktiebolag 28/e 1895; > > » 24 § i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 28/e 1895; påföljd i vissa fall af parts uteblifvande i brott-mål.)	5 (98)	1(98)	2 (99)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
		Slutbe-		1
	Föredrag-	handling	proposi-	annat
	ning.	efter cir-kulation.	tion.	initiativ.
Internationell rätt................ (handräckning i vissa fall åt utländsk domstol; vittnesförhör vid utländsk domstol; ändrad lydelse af 3 § i lagen ang. skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada 19/n 1886; verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut.) Tillägg till K. F. om offentlighet vid underdomsto-	4 (98)	1 (99)
lama 22/4 1881................	1 (98)	—	—	—
Fullföljd af talan................. (ändring i vissa delar af R. B.; hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen ang. ändring i vissa delar af R. B.; ändring i vissa delar af U. L.; verkställighet i vissa fall af beslut, som ej vun-nit laga kraft; beräknande af fatalietid i visst fall.)	19 (98)	4 (00)	1(01)
1 Domsagas kansli................. (lag därom; ändrad lydelse af vissa §§ i konkurslagen; » » > 27 § i lagen om boskillnad 1/t 1898; > » > 9 § i K. F. huru gäld vid dödsfall betalas skall m. m. 1SA> 1862; » > » 11 och 12 §§ i K.. F. om tio- årig preskription m. m. 4/s 1862.) Ändrad lydelse af 2 § K. F. ang. kungörande af ti-den för allmänna tingssammanträden i vissa dom-	4 (99)	1 (99)
sagor m. m. 21/s 1884 ............. Ändrad lydelse af 1 § i lagen ang. ersättning af all-	1 (99)
männa medel till vittnen i brottmål 4/6 1886 . .	—	—	—	1(00)
Tolks anlitande vid domstol............	1(00)	1(01)	—	—
Bevisning.................... (ändrad lydelse af 17 och 31 kap. R. B.: > » . 5: 1 Ä. B.; ändring i 14 kap. J. B.; > » K. F. ang. handelsböcker m. m. 4/s 1855; ändrad lydelse af 49 § IT. L.)	9 (00)	1 (oi)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Konsularj urisdiktion...............	1(01)	—	—	—
Ändrad lydelse af 26: 1 R. B............	1 (02)	—	—	—
Förordnande af rättegångsbiträde åt häktad .... Särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid	1 (03) 1	1 (03)	—	2 (06)
behandling af handelsmål........... ändrad lydelse af 10: 32 R. B..........	i 4 (04)	1(05)	1 (05)	—
Ändrad lydelse af 12: 3 och 4 R. B.........	2 (04)	1(05)	—	—
Minskning i H. D:s arbetsbörda.......... (ändrad lydelse af 30 kap. R. B; ändring i vissa delar af skiftesstadgan.)	1 1 (05) 1 l 5 (06) /	1 (06)	—	—
Handräckning för fordrans utfående........	4 (06)	1(06)	—	—
(lag därom; ändrad lydelse af 14 § U. L.; > > > 4 § i K. F. om tioårig pre- skription m. m. 4/s 1862.)
H. D:s tjänstgöring på afdelningar.........	—	—	1 (07)	—
Samma ämne...................	1(05)	—	—	—
Ändrad lydelse af § 6 mom. 5 och § 8 mom. 1 i in-
struktionen för Nedre Jnstitierevisionen so/n 1876	1(99)	—	—	—
Förnyad instruktion för Nedre Jnstitierevisionen . . Ändrad lydelse af vissa §§ i instruktionen för Nedre	2(01)	—	—	—
Jnstitierevisionen 16/ii 1901..........	1(05)	1(05)	—	—
K. F. ang. inteckning i fast egendom 16/e 1875.
Lagstiftning i syfte att förekomma obehörigt bruk af
vissa inteckningar..............	—	1 (97)	1 (98)	—
(ändrad lydelse af 86 § U. L.; ändring i vissa delar af K. F. ang. inteckning i fast egendom; ändrad lydelse af 51 § konkurslagen; ändring i vissa delar i K. F. ang. jords eller lä-genhets afstående för allmänt behof u/i 1866; ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning m. m. *%. 1879.)

112

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
		Slutbe-
	Föredrag-	handling	proposi-	annat
	ning.	efter cir-kulation.	tion.	initiativ.
Rätt för ägare till afsöndra!! lägenhet att få inteck-
ning dödad ................. (ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i K. F. ang. in-	2 (02)	1(03)	—	_
teckning i fast egendom;
> > > 104 § U. L.)
Ändrad lydelse af 38, 52 och 57 §§ i K. F. ang. in-
teckning i fast egendom............	> K04)	1(04)
Ändrad lydelse af 29 § i lagen om inteckning i fartyg
w/e 1901...................	>
Konkur slag en.
Ändrad lydelse af 41 §..............	—	—	1 (97)	—
» » » 67 »..............	1(98)	—	—	—
> » > 142 »..............	—	—	—	1(01)
» » > 15 >..............	—	—	—	1(03)
> » » 60 och 144 §§ .........	1 (03)	—	—
Kyrkolag.
Svenska Likbränningsföreningens framställning om
ändring i gällande föreskrifter rörande likbränning	1 (97)	—	—	—
Tillägg till 15: 18 Kyrkolagen........... Ändring i 2: 3 > ...........	\| 1(97)	—	—	—
Rätt till erhållande af kyrklig vigsel i visst fall . . Ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i K. P. ang. allmänt	1(97)	—		—
kyrkomöte 16/n 1863 .............
Ändrad lydelse af 18 § i K. P. ang. främmande tros-
bekännare och deras religionsöfning sl/io 1873 . .	• K97)		1 (98) K.F.31/io
Ändrad lydelse af 30 § i lagen ang. tillsättning af
prästerliga tjänster 26/''io 1883 .........			1873
Vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap (tillägg till 15: 19 Kyrkolagen) . . . Ändrad lydelse af 3 mom. i K. P. om biskops- och
snperintendentsval s% 1759 ..........	1(98)	—	—	—

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
		Slutbe-
	Föredrag-	handling	proposi-	annat
	ning.	efter cir-kulation.	tion.	initiativ.
Ändrad lydelse af 3 § i K. F. 81/io 1873 ......	1 (00)	_	_
Ecklesiastik boställsordning............ Ändrad lydelse af 6 § i lagen ang. jordfästning 25/e	14 (02)	1(02)	—	—
1894 ..................... Ändring i 2: 3 Kyrkolagen............ Ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i K. P. 16/u 1863 . . .	\| 1(02)			—
» » > 3 § i lagen 2e/io 1883 ...... Tillägg till § 9 i K. P. 16/u 1863 .........	j. 1(03) 1
Ändrad lydelse af 1 punkten af 3 § i lagen 25/s 1894 Lagen om förvärfvande och förlust af medborgarerätt.	J 1(04)
Ändrad lydelse af 7 §.............. Arbetarelagstiftning. Arbetsgifvares rätt att i visst fall gorå afdrag å ar-	1(06)
betstagares hos honom innnestäende aflöning . . Ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete . .	1 (98)	—	—	—
Ändrad lydelse af 17: 4 och 11 H. B........	\| 8(99)	1 (99)	—	—
Samma ämnen..................	16 (oo)	1 (01)	1(01)	—
Medling i arbetstvister.............. Ändrad lydelse af 23 § i lagen ang. ersättning för	1 (02)	—	—	—
skada till följd af olycksfall i arbete 1901 . .	1 (04)	—	—	—
Medling i arbetstvister.............. Öfrig!! författningsförslag.	1 (06)		1 (06)
Särskilda bestämmelser om järnvägsaktiebolag . . . Explosiva varor (kap. 6 samt §§ 92—96 i upprättadt	1 (97)	—	—	—
förslag)................... Särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som	2 (97)	1(97)	—	—
drifva länerörelse..............	1 (98)	—	—	—

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

114

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Förslag, hvaröfver Riksdagen ännu ej beslutat.	Riksdagsbeslut i anledning af
	Föredrag- ning.	Slutbe-handling efter cir-kulation.	proposi- tion.	annat initiativ.
Tillsyn öfver vissa stiftelser............	3 (99)	1 (99)	—	—
Tillverkning och beskattning af maltdrycker .... Bestämmelser, som finnas upptagna i kap. 9 af upp-	4 (02)	“
rättadt förslag till tullstadga.........	5 (03)	1(03)	—	—
Handel med konstgjorda gödselmedel........	1(03)	—	—	—
Kontroll å ångpannor................	7(04)	1(05)	—	—
Vissa bestämmelser om automobiltrafik....... Lag i anledning af Sveriges anslutning till den inter-	4 (05)	1(05)
nationella godstrafikkonventionen........	2 (05)	1(05)	—	—

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

Bilaga C.

Protokoll vid sammanträde med högsta domstolens ledamöter
måndagen den 25 november 1907.

I skrifvelse den 21 september 1907 hade herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet Albert Petersson, med bifogande af ett inom
departementet npprättadt förberedande utkast till grundlagsändringar m. in.
i och för inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt,
anmodat högsta domstolens äldste ledamot att inhämta och meddela departementschefen
yttranden från högsta domstolens ledamöter, hvilka författningsändringar
de, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta
domstol blefve inrättad, funne, önskvärda beträffande högsta domstolens
befattning med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken
omfattning åtgärder i öfrigt enligt deras mening lämpligen borde vidtagas
för att det måtte blifva högsta domstolen möjligt att utan menlig
tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Med anledning häraf hade högsta domstolens ledamöter med undantag
af justitierådet Wijkander, som af sjukdom var hindrad att infinna sig,
nu sammanträdt och afgåfvo hvar för sig följande yttranden:

Justitierådet Sundberg:

Med den provisoriska förstärkning af högsta domstolens arbetskrafter,
som skedde i enlighet med lagen den 20 juni 1905, afsågs att söka inom
rimlig tid nedbringa den då befintliga, alltför betydande balansen af oafgjorda
mål till sådan omfattning, som kunde öfverensstämma med den
rättssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb rättsskipning. Det
var emellertid uppenbart, såsom ock vid frågans behandling inom högsta
domstolen och i statsrådet uttryckligen betonades, att den provisoriska
förstärkningen icke kunde medföra afsedt resultat under annan förutsättning,
än att verksamma lagändringar skyndsamt vidtoges i syfte att lindra
högsta domstolens arbetsbörda.

116

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I sådant syfte föreslogos i nådig proposition till 1907 års riksdag
åtskilliga ändringar i 30 kapitlet rättegångsbalken, gående ut på dels vissa
inskränkningar i rätten att från hofrätt till konungen fullfölja talan i
vädjade mål och brottmål dels ock höjande af revisionsskillingen, genom
hvilka åtgärder beräknades vara att förvänta eu betydande minskning af
antalet inkommande revisionssaker och brottmål. Denna proposition vann
emellertid icke riksdagens bifall. Och någon minskning i högsta domstolens
arbetsbörda har ej heller på annat sätt skett, utan frågan om
hvilka åtgärder böra vidtagas för att sätta domstolen i stånd att inom
rimlig tid afgöra dit fullföljda mål och ärenden är fortfarande olöst.

Det har ock visat sig, såsom vid dessa förhållanden var att vänta,
att effekten af den provisoriska åtgärd, som vidtogs år 1905, knappast
sträckt sig ens så långt som till att förhindra ökning af balansen. Under år
1906 minskades densamma visserligen något litet, nämligen — med bortseende
af ansökningsärendena — från 1,809 mål (däraf 1,042 revisionssaker)
till 1,753 mål (däraf 1,038 revisionssaker). Men, såvidt ännu kan
bedömas, kominer år 1907 att visa ett mycket ogynnsammare resultat.
Under de första tio månaderna af året bär nämligen antalet inkomna revisionssaker
uppgått till 40 mera än under motsvarande tid af år 1906; hvaremot,
hufvudsakligen på grund af den under år 1907 förekomna vidlyftigare
och på andra göromål inkräktande laggranskningen, antalet afgjorda
mål under år 1907 understiger arbetsresultatet för år 1906, i det att,
medan under år 1906 till och med den 31 augusti meddelades 358 domar
och 544 utslag, motsvarande siffror den 31 augusti 1907 utgjort allenast
256 och 483. Af de siffror, som sålunda föreligga, synes afgjordt kunna
antagas, att vid slutet af år 1907 balansen kommer att ej obetydligt öfverstiga
den vid årets början befintliga. Och då den arbetsbörda, som påhvilar
högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i fråga om antalet på
domstolens behandling ankommande mål och ärenden som med hänsyn till
dessas beskaffenhet och omfattning, förefinnes den största sannolikhet för
att, äfven med bibehållande efter 1908 års utgång af omförmälda provisoriska
förstärkning i arbetskrafterna, balansen af oafgjorda mål, hvilken
redan nu är så stor, att den i fråga om revisionssakerna motsvarar ungefär
två års arbetsprodukt, för framtiden kommer att växa med årligen
stegradt belopp. Behofvet af lagändringar, som förmå att afhjälpa de rådande
missförhållandena, har således blifvit synnerligen trängande.

Jag instämmer till fullo i hvad som inom högsta domstolen den 13
december 1904, vid då förekommen behandling af den föreliggande frågan,
framhållits därom, att botemedlet i främsta rummet bör sökas i arbetsbördans
minskning, alldenstund å ena sidan det icke kan ifrågasättas högre

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

ai betsintensitet hos domstol sled flin otera a, än soin nu äger ruin, samt å
andra sidan eu stadigvarande ökning af ledamöternas antal och deras fördelning
till tjänstgöring på flera än två afdelningar äro förenade med
olägenheter af sådan art, att dessa åtgärder böra komma i betraktande
endast i andra hand, för såvidt och i den män det visar sig icke vara
möjligt att på annat sätt uppnå målet.

Då det, med hänsyn till den utgång omförmälda proposition till 1907
års riksdag erhöll, icke torde vara skäl att nu ifrågasätta ett återupptagande
af de i propositionen framlagda förslag, synes, såsom vid den
föreliggande frågans tidigare behandling inom högsta domstolen framhållits,
den utväg, som i första hand bör anlitas för arbetsbördans minskning,
vara att befria domstolen från befattning med ärenden, hvilka ligga utandensammas
egentliga uppgift, såsom lagskipande myndighet, nämligen
granskning af lagförslag samt afgifvande af yttranden i ansökningsärenden,
hvilkas afgörande tillkommer konungen i statsrådet.

Lag granskning en har med det rastlösa lagstiftningsarbete, som pågår
i vårt land, svällt ut mera än något annat af högsta domstolens arbetsområden.
Medan under femårsperioden 1871—1875 föredragningen af
lagförslag upptog i medeltal allenast 12 dagar årligen, steg medeltalet under
åren 1899—1903 till 45,6 dagar; och sedan dess har antalet dagar,
upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år 1905 och 56 år
1^06. pn(^er de fi° första månaderna af år 1907 har sådan föredragning
pågått i 79 dagar; och man torde-med säkerhet kunna beräkna, att vid
årets slut antalet föredragningsdagar under året kommer att uppgå till
minst 90 dagar, motsvarande 18 sessionsveckor. För de närmaste åren är
en ytterligare ökning häraf antagligen att motse med hänsyn till de många
synnerligen omfattande lagförslag, som för närvarande äro under utarbetande
inom lagberedningen samt af kommittéer och sakkunnige. Då härtill
kommer, att föredragningen af remitterade lagförslag ej kan uppskjutas
och denna således erhåller företräde framför annan föredragning samt att
laggranskningen af de däri deltagande ledamöterna kräfver ett betydande
hemarbete, är det uppenbart, i huru hög grad högsta domstolens dömande
verksamhet lider af den nuvarande anordningen och att eu förändring härutinnan
med det snaraste måste äga ruin.

Närmast till hands synes härvid ligga att, på sätt vid frågans behandling
inom högsta domstolen den 13 december 1904 föreslogs, alldeles
befria domstolen från laggranskningen. Då emellertid starka betänkligheter
yppats mot att helt och hållet slita det nu bestående bandet mellan
lagstiftningen och lagskipningen samt afstå från de fördelar, den af högsta
domstolen verkställda granskningen af lagförslag obestridligen medför, har

118

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

nu o-enom det med departementschefens skrifvelse öfverlämnade förslaget
tanken riktats på att, med bibehållande af lagförslags granskning genom
ledamöter af högsta domstolen, söka afskilja laggranskningen från domstolens
öfriga göromål på sådant sätt, att fortgången af domstolens dömande
verksamhet göres fullständigt oberoende af laggranskningens större
eller mindre omfattning; och har i sådant syfte ifrågasatts att, i sammanhang
med inrättande af en regeringsrätt, öfverflytta laggranskningen till
en särskild institution, en s. k. lagrevision, i hvilken ett visst antal justitieråd
skulle inträda såsom ledamöter för viss tid för att sedermera återgå
till sin dömande verksamhet.

Den utväg, på hvilken nämnda förslag söker lösa den svåra. frågan,
synes vara tillfredsställande. Med en sammansättning, såsom förslaget
innehåller, af 2 justitieråd och 1 regeringsråd samt för särskilda fall tillkallade
sakkunnige torde krafvet på insikt och erfarenhet hos de laggranskande
vara ganska väl tillgodosedt. lin sa beskaffad lagievision
torde ock från vissa synpunkter komma att erbjuda fördelar framför
den nuvarande anordningen. Med hänsyn nämligen till det mindre
antalet i granskningen deltagande och då dessa kunde odeladt ägna sig åt
granskningsarbetet, skulle det säkerligen icke möta någon svårighet att
åstadkomma önskligt samarbete, något, som nu knappast kan åga lum i
det öfvervägande antal fall, där cirkulation befinnes nödvändig.

En tjänstgöringstid för justitieråden i lagrevisionen af, såsom föreslagits,
två år torde vara lämpligen afpassad. Det ligger emellertid makt
uppå att tillse, såväl att de justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrevisionen,
verkligen dessförinnan inom högsta domstolen förvärfva! erforderlig
erfarenhet i lagskipningen som ock att tjänstgöringen i lagrevisionen
icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring för samma ledamöter,
erhåller karaktär af en fast befattning, skild från justitierådsämbetet.
För vinnande af dessa ändamål torde böra föreskrifvas, att justitieråd
ej må tjänstgöra i lagrevisionen förr än han viss tid, t. ex. två år,
beklädt justitierådsämbete och att den, som tjänstgjort i lagrevisionen
under en tvåårsperiod, ej må ånyo utses därtill, förr än. efter förloppet åt
viss tid, t. ex. fyra år, från tjänstgöringstidens slut. Billig hänsyn till de
äldre justitieråden torde ock kräfva, att de fritagas från skyldighet att
vara underkastade tjänstgöring i lagrevisionen, hvilken tjänstgöring kan
tänkas blifva mycket betungande. Sådan befrielse synes böra bestämmas
med hänsyn dels till viss uppnådd lefnadsålder, t. ex.o60 år, dels ock till
viss tjänstgöringstid såsom justitieråd, t. ex. 15 år. Åt högsta domstolen
torde öfverlämnas att, med iakttagande af angifna grunder, indela sina
ledamöter till tjänstgöring i lagrevisionen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

Under förutsättning att en lagrevision varder inrättad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad nu sagts, torde den ledighet, som högsta domstolens
medlemmar nu åtnjuta, kunna inskränkas med högst två veckor om året.

En rätt betydande arbetstid åtgår inom högsta domstolen för afgifvande
af yttranden öfver ansökningar om nåd i brottmål äfvensom öfver
andra ansökningar, hvilkas slutliga pröfning sker af konungen i statsrådet.
Antalet sådana ärenden utgjorde under åren 1899—1903 i årligt medeltal
618 och uppgick år 1904 till 637, år 1905 till 630 och år 1906 till 667.
Deras behandling inom högsta domstolen har beräknats upptaga en tid af
ungefär 5 sessionsveckor årligen. Då de flesta af dessa ärenden äro af
sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem erhålla högsta domstolens
yttrande icke uppväger värdet af den arbetstid, de kräfva, torde högsta
domstolens befattning med dem böra upphöra, dock med undantag för lifdömdes
nådeansökningar. Skulle eljest i något mera svårlöst fall "högsta domstolens
yttrande anses erforderligt, finnes ju alltid möjlighet att genom
särskild remiss inhämta sådant.

Blifva således ansökningar af förevarande art i regeln ej föremål för
behandling inom högsta domstolen, torde bestämmelsen om två justitieråds
närvaro i justitiekonselj vid ansökningarnas slutliga pröfning fortfarande
höra. bibehållas. Däremot synes samma bestämmelse böra undergå sådan
ändring, att vid behandling af lagärenden justitierådens närvaro ej må påkallas.
Kommer en lagrevision till stånd, kan möjligen befinnas lämpligt,
att vid justi Beråd ens indelning till tjänstgöring skyldigheten att närvara
i justitiekonselj i främsta rummet ålägges de justitieråd, hvilka äro ledamöter
i lagrevisionen.

Jag anser mig vidare böra förorda sådan författningsändring, att
högsta domstolen befrias från behandling af ärenden, som innefatta besvär
öfver utslag, meddelade i skiftesmål. Dessa ärenden, hvilka hafva beräknats
upptaga högsta domstolens tid omkring 6 sessionsveckor årligen, synas
vara af den natur, att de kunna öfverfiyttas till den tilltänkta regeringsrätten.

Synnerligen önskvärdt är att söka i någon mån hejda tillströmningen
till högsta domstolen af besvärsmål, särskild! de kriminella besvärsmålen,
af hvilka många kunna röra sig om helt obetydliga intressen, men ändock
vara ganska vidlyftiga och taga i anspråk eu högst oskälig del af högsta
domstolens arbetstid.

Eu lämplig utgallring af dessa mål synes kunna vinnas genom att
belägga fullföljden af dem till högsta domstolen med en afgift, motsvarande
revisionsskillingen i vanliga tvistemål. Visserligen bör icke
ifrågasättas att på sådant sätt försvåra för en tilltalad, som blifvit till

120

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ansvar dömd, att få frågan om sin straffskuld dragen under högsta domstolens
pröfning. Men med iakttagande häraf torde i öfrigt icke kunna
anföras tillräckliga skäl för den åtskillnad i förevarande afseende, scm
förefinnes mellan revisionssaker och andra mål.

Att vissa mellan parter tvistiga rättsfrågor skola fullföljas genom
besvär och icke i den för tvistemål i allmänhet stadgade ordning, har
säkerligen icke sin grund däri, att man velat bespara klagandepart kostnader
af nu ifrågavarande art. Rimlig anledning saknas till denna lättnad
vid fullföljden af civila besvärsmål. Och att i brottmål uppkommen fråga

om skadestånd eller annan fråga af civil natur skall få, i olikhet, med de

rena tvistemålen, afgiftsfritt dragas under högsta domstolens pröfning torde
numera så mycket hellre sakna fog, som det beror helt och hållet på
underrättens pröfning, huruvida ett vid underrätten behandladt mål skall
fullföljas i högre rätt såsom tvistemål eller såsom brottmål. Hvad åter
angår målsägares fullföljd af ansvarstalan, synes en följdriktig tillämpning
af den tanke, som ligger till grund för den år 1905 införda inskränkningen
i allmän åklagares rätt att fullfölja talan, leda därhän, att måls ägare

helt och hållet afskäres från behörighet att i ansvarsfråga fullfölja
talan mot hofrätt® utslag. Och någon obillighet kan fördenskull, ej ligga
i att i stället fordra en viss afgift af målsägaren vid sådan fullföljd.

Jag anser alltså sådana författningsändringar böra vidtagas, att fullfölj
den af besvärsmål, civila och kriminella, belägges med en afgift till
lika belopp med den stadgade revisionsskillingen och under villkor i öfrigt,
svarande mot de för revisionsskilling gällande bestämmelser, dock med
befrielse härifrån för tilltalad, som är till ansvar dömd och i själfva ansvarsfrågan
fullföljer talan. . .

Högst sannolikt är, att härigenom skulle åstadkommas en ej obetydlig
minskning i antalet fullföljda besvärsmål. Att med någon grad af
tillförlitlighet uppskatta den vinst i arbetstid, som sålunda SKulle tillföxas
högsta domstolen, är dock gifvetvis ej möjligt. . _ o

Huruvida de åtgärder, hvilkas vidtagande jag nu ifragasatt för åstadkommande
af minskning i högsta domstolens arbetsbörda, äro tillräckliga
för att i framtiden, då den nu förefintliga balansen af oafgjorda mål blifvit
nedbragt till lämplig storlek, medgifva, att arbetet inom högsta domstolen
bedrifves på allenast två afdelningar, låter sig ej med säkerhet afgöra.
Uppenbart synes mig emellertid vara, att afarbetande af balansen
icke på sådant sätt kan äga rum, utan att för detta ändamål arbete på ti 6
afdelningar under större eller mindre del af året är oundgängligen nödvändigt.

Hvilket antal ledamöter, som för arbetets utförande erfordras, beror
på såväl huru lång tid af året arbete å tre afdelningar beräknas böra äga

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

rum som ock i hvad mån det anses gå för sig, att arbetet bedrifves å afdelning,
bestående af allenast fem ledamöter.

Då de af mig ifrågasatta åtgärder till lindrande af högsta domstolens
arbetsbörda — frånsedt hvad som yttrats angående lagförslag och skiftesmål
— hufvudsakligen gå ut på att afskära tillströmningen till högsta
domstolen af ringare mål och i betraktande jämväl däraf, att de till högsta
domstolen fullföljda målen visat sig år för år tilltaga i omfång, torde
högre arbetsprodukt icke kunna medhinnas än i medeltal 15 mål i hvarje
sessionsvecka. Med beräkning häraf och med hänsyn till det ständigt växande
antalet af inkommande mål synes vara nödvändigt, om balansens afarbetande
skall kunna tänkas vara verkställd inom något så när rimlig tid, att
arbete å tre afdelningar äger rum under så lång tid af hvarje år, som
erfordras för att uppnå en årlig arbetstid af minst 100 sessionsveckor.

Såsom förut vid behandling af den föreliggande frågan framhållits,
tala starka skäl för att icke gifva alltför vidsträckt tillämpning åt grundlagens
bud därom, att i högsta domstolen ringare mål få pröfvas och afgöras
af fem ledamöter, och således för att arbete å 5-mans-afdelning icke
må förekomma annat än försåvidt tillgång på ringare mål finnes till föredragning
inför domstolen. Då, såsom nyss antydts, vid bifall till de af
mig föreslagna åtgärder tillgången på ringare mål kan väntas blifva minskad,
torde för uppehållande af ifrågavarande grundlagsbud vara nödvändigt,
att behandling af mål å 5-mans-afdelning beräknas förekomma allenast
i den omfattning, som för närvarande äger rum, eller i hvarje fall
endast obetydligt därutöfver. Erinras må härvid, att lagföredragningen
nu sker så godt som uteslutande å 5-mans-afdelning.

Med fasthållande af denna synpunkt beträffande arbete å 5-mansafdelning
och med beräkning af en arbetstid af minst 100 sessionsveckor
årligen kan det åsyftade ändamålet, balansens afarbetande, uppenbarligen
icke vinnas med ett antal af 18 justitieråd, förutom de justitieråd, som
skola tjänstgöra som ledamöter i lagrevisionen. Icke ens ett antal af
20 ledamöter synes kunna göra till fylles, enär med detta antal den erforderliga
arbetstiden kan, äfven under förutsättning att på grund af ledamöternas
befrielse från laggranskningen deras ledighet inskränkes med 2
veckor årligen, uppnås endast på det sätt, att arbete å 5-mans-afdelning
äger rum under 20 sessionsveckor. Det synes fördenskull icke kunna
undvikas, att antalet dömande ledamöter bibehålies vid det nuvarande antalet
justitieråd eller 21. Med detta antal kan, under nyss angifna förutsättning
af inskränkning i ledigheten, tjänstgöringen så ordnas, att domstolen
erhåller 103 sessionsveckor under året utan att arbetet behöfver
bedrifvas å 5-mans-afdelning under längre tid än 14 veckor. På grund

Bill. till /likså. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft. 16

122

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

häraf anser jag det nuvarande antalet justitieråd böra ökas med så många
ledamöter, som erfordras för uppehållande af tjänstgöringen i lagrevisionen
eller enligt det framlagda förslaget 2 justitieråd.

Genom bifall härtill skulle för en tid framåt, hvars längd ej nu kan
bedömas, högsta domstolen komma att under en del af året arbeta på tre afdelningar.
Bland de olägenheter, som härmed äro förenade, framträder skarpast
svårigheten att uppehålla enhet i lagskipningen. För det fall, att
denna enhet sättes i fara, har i stadgan angående måls handläggning i
vissa fall af högsta domstolens afdelningar samfälldt den 20 juni 1905
anvisats den utväg att hänskjuta mål till afgörande i plenum. Gifvet är
emellertid, att domstolens sammanträdande till plenum medför en betydlig
förbrukning af arbetstid, särskildt på grund af de bestämmelser i stadgan,
hvilka icke tillåta hänskjutande till plenum annorledes än medelst öfver*
lämnande till samfälldt bedömande af ett mål i hela dess vidd, äfven om
plenum påkallas allenast för pröfning af viss fråga, som uppkommit i ett
för öfrigt synnerligen vidlyftigt mål och som är af beskaffenhet att kunna
utgöra föremål för särskild omröstning. För att nu, utan allt för stort
inkräktande på de särskilda afdelningarnas arbetstid, stadgan skall kunna
vinna tillämpning i den mån, som önskligt är, synes mig en ändring i
densamma böra vidtagas på så sätt, att afdelning, som med anledning af
något inför afdelningen föredraget mål vill påkalla plenum, må äga att
till afgörande i plenum hänskjuta antingen målet i hela dess vidd eller
ock, därest afdelningen pröfvar så kunna ske, allenast viss i målet uppkommen
fråga, för hvars afgörande plenum är erforderligt. Det torde
höra anmärkas, att en ändring i denna riktning jämväl ur andra synpunkter
är högeligen önskvärd.

Slutligen må erinras, att då de af mig ifrågasatta åtgärderna erfordra
ändring i gällande grundlag och således ej kunna komma till stånd
tidigare än under år 1909, ändring nu torde böra vidtagas i lagen angående
högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905
i syfte att den därigenom införda provisoriska anordningen må bibehållas
äfven någon tid efter 1908 års utgång.

Justitierådet Borgström:

Jag är ense med justitierådet Sundberg utom derutinnan att jag
anser anledning icke föreligga att nu upptaga det enligt min uppfattning
synnerligen svårlösta spörsmålet huruvida fullföljandet af underdånig talan
i besvärsmål bör beläggas med afgift, motsvarande den stadgade revisionsskillingen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

Justitierådet Trygger:

1 fråga om sättet att nedbringa den befintliga balansen i högsta
domstolen och för framtiden förhindra uppkomsten af sådan vidhåller°jag
den mening, som jag vid granskningen förra året af förslag till lag om
ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken uttalade, nämligen att
det åsyftade målet bäst vinnes genom att begränsa domstolens pröfning
hufvudsakligen till rättsfrågan eller åtminstone inskränka rätten att föra
ny bevisning i högsta instansen. Jag inser visserligen, att åtskilliga förändringar
i processen vid de lägre instanserna utgöra förutsättningar för
eu dylik reform, men dessa nya stadganden kunna hållas inom så måttliga
gränser, afl deras utarbetande icke behöfver afsevärdt fördröja reformens
ikraftträdande. Utom fördelen af en snabbare rättskipning skulle
en dylik begränsning af domstolens pröfningsrätt i dit fullföljda mål jämväl
i det afseende!, vara gagnande för rättskipningen inom vårt land, att
högsta domstolens domslut efter all sannolikhet därefter blefve mera vägledande
för de lägre instanserna i deras lagtolkning. Den moraliska kraften
hos dessa domslut blefve ock större, då domstolens pröfning sålunda
kornrne att hufvudsakligen gälla ett område, där domstolens ledamöter
måste anses äga större kompetens än de domare, som dömt i de lägre
instanserna.

Genom en anordning, sådan som den nu ifrågasatta, blefve man
ock befriad från nödvändigheten att göra annan ändring i fråga om domstolens
befattning med lagstiftningen än den, som kan föranledas af inrättandet
af en regeringsrätt. Att åter, på sätt blifvit föreslaget, för att
vinna mera tid för högsta domstolens dömande verksamhet upprätta en
s. k. lagrevision, bestående af, bland andra, två för eu tid af 2 år till
deltagande däri utsedde justitieråd, synes mig vara en åtgärd, så främmande
för den tanke, som ligger till grund för grundlagens bud om högsta
domstolens deltagande i lagstiftningen, att den måste anses i realiteten
innebära ett afskaffande åt högsta domstolens laggranskning. Men dess
värre skulle en dylik lagrevision, så vidt jag förstår, medföra något ännu
betänkligare, nämligen antingen en förvandling af justitieministersämbetet
till en kollegial myndighet och i samband därmed ett förflyktigande af
det med ämbetet förenade ansvar för principtrogna och målmedvetna
lagstiftningsinitiativ eller ock ett neddragande af den ställning, som bör
tillkomma rikets högsta domare. Det förra blefve fallet, därest de i lagrevisionen
deltagande justitieråden, kanske i följd af sin särskildt framstående
förmåga, finge ett dominerande inflytande på lagstiftningen; det
senare åter skulle inträffa, om dessa justitieråd icke mäktade fatta sin

124

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

uppgift högre än att de nedsjönke till ett slags formsättare af justitieministerns
lagstiftningstankar.

Af nu anförda skäl skulle jag föredraga, att laggranskningen helt
och hållet borttoges från högsta domstolen, framför det att en lagrevision
af ifrågasatt art inrättades.

öfvergår jag därefter till nådemål och öfriga ansökningsärenden,
instämmer jag i fråga om dem med justitierådet Sundberg, dock med
den modifikation beträffande de förstnämnda, att nådeansökan, som sker
i samband med fullföljd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad
ordning behandlas. Fn dylik anordning är visserligen formelt sedt angriplig,
men i realiteten erbjuder den afsevärda fördelar.

Hvad angår skiftesmål är jag ense med justitierådet Sundberg.
Likaledes synes det mig lämpligt, att nedsättande af en revisionsskillingen
motsvarande afgift föreskrifves jämväl i besvärsmål; dock må i kriminella
besvärsmål den tilltalades rätt till fullföljd icke göras däraf beroende.
Däremot torde i alla mål, med undantag af sådana, där hofrätt är första
instans, talan enbart i fråga om rättegångskostnad ej böra få hos Kungl.
Maj:t fullföljas.

Beträffande till sist det af justitierådet Sundberg gjorda uppslaget
i fråga om förändrade bestämmelser angående måls hänskjutande till plenum,
finner jag detta väl värdt beaktande.

Justitierådet Petrén:

I allt väsentligt är jag ense med justitierådet Sundberg. Emellertid
anser jag mig höra än ytterligare betona, att allenast under förutsättning
att alla de af justitierådet Sundberg till minskande af högsta
domstolens arbetsbörda föreslagna åtgärder eller ock andra åtgärder af
motsvarande verkan varda vidtagna, grundad förhoppning finnes, att den
nu befintliga stora balansen skall med den föreslagna organisationen kunna
inom rimlig tid blifva afarbetad. Med hänsyn till den stegring af antalet
inkommande mål, som otvifvelaktigt är att förutse, synes det mig för <ifrigt
vara föga sannolikt, att de föreslagna åtgärderna skola visa sig tillräckliga»,
för att efter balansens afarbetande högsta domstolen må kunna,
såsom önskvärd! vore, med indelning till tjänstgöring på allenast två afdelningar
medhinna den domstolen påhvilande arbetsbörda. För att vinna
detta ändamål torde nog framdeles ytterligare åtgärder för arbetsbördans
minskning behöfva vidtagas, och lärer det därvid icke kunna undgås att
ånyo upptaga frågorna om stadgande af en summa revisibilis och om
revisionsskillingens höjande.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

Justitierådet hänvisade vidare till följande af honom gjorda beräkningar
:

För bedömande af frågan, huruvida de föreslagna åtgärderna äro
tillräckliga för att åstadkomma den nuvarande balansens afarbetande inom
rimlig tid, måste man taga hänsyn till — utom balansens storlek — dels
den arbetsprodukt, som kan medhinnas under hvarje sessionsvecka, och
dels det antal mål, som kan väntas skola årligen inkomma.

Hvad arbetsprodukten beträffar, så utgjorde denna — därest man
verkställer beräkningen så, att antalet afgjorda mål fördelas på de sessionsdagar,
då lagföredragning icke ägt rum — under de sista fem åren
(1902—1906) i medeltal 15,2 mål i veckan. Då emellertid en del af de dagar,
under hvilka enligt den officiella statistiken lagföredragning pågått, ej helt
och hållet upptagits häraf utan delvis användts för föredragning af mål,
är den sålunda beräknade arbetsprodukten något för hög. I själfva verket
torde ej hafva medhunnits öfver 15 mål i veckan. Såvidt ännu kan bedömas
lärer ej heller under innevarande år bättre resultat komma att uppnås.
Vid sådant förhållande och då, såsom erfarenheten gifver vid handen,
målen i genomsnitt blifva allt mera vidlyftiga och invecklade, kan man
enligt min mening ej beräkna att arbetsprodukten skall för framtiden
komma att i nämnvärd grad öfverstiga 15 mål i veckan, äfven under förutsättning
att högsta domstolen befrias från ansökningsärenden. Skulle
åtgärder blifva vidtagna, som hindra tilloppet till högsta domstolen af
enklare mål, är det än tydligare att högre arbetsprodukt ej kan påräknas.

I fråga om antalet inkommande mål visar statistiken, att detta sedan
lång tid tillbaka varit stadt i stegring. Så utgjorde — fattigvårdsmålen
frånräknade för den tid sådana fingo fullföljas till högsta domstolen —
de inkommande målen

1880-1884 1885-1889 1890—1894 1895-1899 1900-1904 1905 1906

i ärligt medeltal i årligt medeltal 1 årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal

1,129 1,178 1,201 .1,200 1,228 1,341 1,338.

Hvad revisionssakerna enbart angår, så inkommo

under 1880-talet under 1890-talet 1900—1904 1905 1906

i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal

448 493 526 597 590.

Under innevarande år hafva till oktober månads utgång inkommit
40 revisionssaker mera än under motsvarande tid sistlidet år, hvaremot
antalet inkommande mål af andra slag synes hålla sig vid ungefär samma
siffra som i fjol. Hela antalet för år 1907 synes således böra beräknas
till omkring 1,380.

126

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Med de angifva siffrorna för ögonen kan man ej gärna antaga, att
ökningen nu skall upphöra, utan måste man vid alla beräkningar utgå
från att en ej obetydlig stegring af antalet inkommande mål jämväl för
framtiden är att förvänta.

Vid 1906 års slut utgjorde balansen 1,753 mål. Under år 1906
minskades balansen af revisionssaker med 4. Till den 1 november 1907
hafva gifvits 80 domar mindre än under samma tid 1905 och inkommit
40 revisionssaker mera. Således kan antagas att balansen af revisionssaker
under 1907 kommer att ökas med 116 (80-f-40—4).

Balansen af besvärs- och skiftesmål minskades under år 1906 med
52. Under tiden till den 1 september 1907 meddelades 61 utslag mindre
än under samma tid ''906. Antagligen komma, med hänsyn till den
myckna lagföredragningen, färre utslag än i fjol att gifvas jämväl under
årets sista 4 månader och minskningen i arbetsprodukt i fråga om utslagen
således under hela året blifva mera än 61. Om man emellertid
beräknar minskningen till endast 61 och antager antalet inkommande besvärs-
och skiftesmål till detsamma som under år 1906, skulle under år
1907 balansen af besvärs- och skiftesmål ökas med 9 (61—52).

Hela balansen skulle således under år 1907 ökas med minst 125
mål och följaktligen vid 1907 års slut komma att utgöra minst 1,878 mål
(1,753+125).

För hvardera af åren 1908 och 1909 kan antalet inkommande mål
icke beräknas lägre än till det för 1907 antagna eller 1,380. Därest lagföredragningen,
som under 1907 kommer att upptaga minst 18 veckor,
under 1908 och 1909 beräknas upptaga endast 15 veckor om året, skulle
arbetsprodukten under ett hvart af dessa båda år blifva 86X15— 1,290
mål samt balansen under hvartdera året ökas med 90 mål och således vid
1909 års utgång utgöra 2,058 mål (1,878+90+90). Skulle de föreslagna
grundlagsändringarna komma att träda i kraft vid slutet af 1909
års riksdag och högsta domstolen således under sommaren och hösten 1909
blifva befriad från lagföredragning och ansökningsärenden, bör resultatet
under år 1909 emellertid ställa sig gynsammare, så att balansen vid 1909
års slut i sådan händelse torde kunna beräknas till omkring 2,000 mål

Därest balansen af skiftesmål (omkring 150 mål) vid 1909 års slut
kan öfverflyttas från högsta domstolen, minskas balansen till omkring
1,850 mål.

För tiden efter 1910 års början, då de föreslagna åtgärderna skulle
vara genomförda, synes följande beräkning kunna göras. På 103 sessionsveckor
medhinnas efter 15 mål i veckan 1,545 mål. Då högsta domstolen
befrias från ansökningsärenden, hvilka beräknats upptaga en tid af 5

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

veckor, skulle härtill komma ytterligare 75 mål och arbetsresultatet således
blifva 1,620 mål om året. Såsom förut antydts, torde det emellertid
icke vara sannolikt, att en så hög arbetsprodukt (omkring 153A mål i
veckan) i längden kan uppnås. Antalet inkommande mål torde efter inräknande
af skiftesmålen (81 år 1906) kunna beräknas till något öfver
1,300. Något ytterligare afdrag på grund af den föreslagna afgiften för
fullföljd åt besvärsmål anser jag ej böra göras, då den minskning, som
häraf uppkommer, sannolikt fullt uppväges däraf, att den ofvan angifva
arbetsprodukten 1,620 mål torde vara för högt beräknad. Den årliga
afarbetningen af balansen skulle således komma att utgöra omkring
300 mål. ö

På fyra år, d. v. s. till slutet af år 1913, skulle balansen alltså vara
nedbringad från 2,000 resp. 1,850 till 800 resp. 650 mål. Antag ligen är
dock denna beräkning för sangvinisk och balansens nedbringande till
lämplig storlek kommer nog, särskilda med hänsyn till den sannolika ökningen
af antalet inkommande mål, att taga ett eller annat år längre tid.
Att redan nu söka bestämma någon tidpunkt, då antalet dömande justitieråd
skulle börja att nedbringas under 21, synes därför icke tillrådligt.

Om inga andra åtgärder vidtagas än inrättande af den föreslagna
lagrevisionen och bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21,
skulle till en början kunna beräknas en årlig balansminskning af allra
högst 150 mål. Den årliga arbetsprodukten bör nämligen då, enligt hvad
ofvan angifvits, kunna uppskattas till 1,545 mål, under det att antalet inkommande
mål, som i år synes komma att uppgå till 1,380, för år 1910
ej torde kunna beräknas till mindre än 1,400. Balansens nedbringande
till lämplig storlek skulle således kunna ske på omkring 10 år allenast
under den otroliga förutsättning att under hela denna tid antalet inkommande
mål icke ökades i någon afsevärd grad.

Antager man åter att de inkommande målen ökas med 15 om året,
blifver resultatet att vid 1920 års slut balansen skulle vara nedbringad
från 2,000 till 1,175 mål och att då åter en ökning skulle börja.

Sätter man den årliga ökningen af inkommande mål till allenast 10,
skulle balansen vid 1924 års slut vara nedbringad till 800 för att då åter
börja stiga.

Det synes därför med största sannolikhet kunna förutsägas att, med
bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21, den föreslagna
åtgärden att förlägga laggranskningen till en lagrevision icke enbart för
sig kommer att blifva tillräcklig för uppnående af det åsyftade ändamålet,
balansens afarbetande inom rimlig tid.

128

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Justitierådet friherre Maries von Wiirtemberg:

Jag instämmer med justitieråden Sundberg och Petrén men vill till
hvad af dem blifvit anfördt för min del lägga följande.

Hvad angår laggranskningen anser jag det böra framhållas, att den
nuvarande anordningen icke lämnar högsta domstolens, af lagskipningsgöromålen
strängt upptagna ledamöter möjlighet att åt nämnda granskning
ägna så mycket arbete som enligt min uppfattning vore önskvärdt.
Då härtill kommer, att, såsom justitierådet Sundberg erinrat, samarbete
mellan högsta domstolens ledamöter icke i erforderlig omfattning kan
ä°-a rum i det stora antal lagärenden, där cirkulation af handlingarna
tinnes nödvändig, hyser jag intet tvifvel om, att, från lagstiftningssynpunkt
sedt, den olägenhet, som skulle kunna anses ligga i den ifrågasatta
minskningen af antalet i granskningen deltagande justitieråd, mer än uppväges
däraf, att dessa kunna så godt som uteslutande och under verkligt
samarbete ägna sig åt granskningen.

Beträffande behandlingen af nådeärenden iinner jag mig desto hellre
böra biträda justitierådet Sundbergs förslag, som detta, äfven bortsedt från
den minskning i högsta domstolens arbetsbörda, som skulle följa af dess
genomförande, synes mig innebära fördelar. Enligt min uppfattning böra
i dessa ärenden lagskipningssynpunkter visserligen i väsentlig grad men icke
uteslutande göra sig gällande, och med hänsyn härtill _ anser jag det
önskvärdt, att behandlingens tyngdpunkt förlägges till justitiekonseljen
och icke, såsom nu lätt kan ''blifva fallet, till högsta domstolen. Att,
såsom man framkastat, växlande politiska åskådningar skulle, om högsta
domstolens yttranden bortfölle, kunna göra sig gällande vid nådefrågornas
afgörande, synes mig uteslutet redan med hänsyn till det inflytande på
afgörandet, som skulle tillkomma de i konseljen deltagande justitieråden,
ett inflytande som enligt sakens natur städse måste blifva af största
betydelse. Skulle emellertid, i motsats till hvad jag håller före, någon
ytterligare garanti i nämnda afseende finnas påkallad, synes en sådan stå
att vinna genom tryckfrihetsförordningens ändrande därhän, att statsrådsprotokollen
i nådeärenden blefve tillgängliga för allmänheten. Sant är
att ett bortfallande af högsta domstolens yttranden i nådeärenden skulle
i viss mån medföra ökadt arbete för regeringen och särskild!/ för chefen
för justitiedepartementet; men häri kan jag från den af mig intagna utgångspunkt
icke se någon afgörande betänklighet mot justitierådet Sundbergs
förslag. Hos oss likasom i andra länder, om hvilkas statsförfattning jag
har mig något bekant, torde behandlingen af nådeärenden böra räknas
bland en justitieministers hufvuduppgifter, och den omständigheten, att
hans och hans kollegers tid skulle, om den ifrågasatta ändringen genom -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

fördes, kunna komma att i något högre grad än för närvarande upptagas
af dessa ärenden, lärer ej kunna åberopas såsom skäl mot den föreslagna
anordningen, om denna i öfrigt linnes rationell. Det har blifvit antydt,
att äfven efter upphäfvande af nuvarande grundlagsbud om högsta domstolens
yttrande i nådefrågor dylikt yttrande måhända skulle komma att
inhämtas i ett så stort antal tall, att den beräknade lindringen i domstolens
arbetsbörda i väsentlig grad uteblefve. Något dylikt synes mig
dock ej vara att befara, om innebörden af den ifrågasatta grundlagsförändringen
uppfattas så, som af mig blifvit framhållet. Remiss till högsta
domstolen torde då, liksom den för närvarande högst undantagsvis förekommer
i fall, där domstolens yttrande ej är i grundlag föreskrifvet,
endast i sällsynta fall komma i fråga, helst om man, såsom jag för min
del förordar, undviker hvarje uttryckligt omnämnande i grundlagen af
dylikt yttrandes afgifvande i andra fall, än där fråga är om dödsstraff.

I den skrifvelse, som innefattar Riksdagens svar å Kungl. Maj:ts
innevarande år framlagda förslag om ändring i vissa delar af 30 kap.
rättegångsbalken, har Riksdagen, med förkastande af nämnda förslag, gifvit
anvisning på vissa andra utvägar, som enligt Riksdagens mening kunde
ifrågakomma för afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan
högsta domstolens arbetsmaterial och domstolens arbetskrafter; och bär
Riksdagen i sådant afseende ansett det böra tagas under öfvervägande,
bland annat, huruvida man icke, i stället för att, såsom Kungl. Maj:ts
förslag innebar, göra rätten till fullföljd i högsta domstolen beroende af
ett visst penningevärde, skulle kunna från fullföljd utesluta vissa klasser
af mål. Ett steg i denna riktning, hvilket enligt min mening lämpligen
skulle kunna tagas, vore att, på sätt ett antal af högsta domstolens ledamöter
hemställde, då år 1904 frågan om åtgärder för balansens minskning
förevar i domstolen, i allmänhet låta bero vid hofrättens utslag i
mål angående förseelser, som fålla utom området för grundlag, allmän
strafflag, strafflagen för krigsmakten och strafflagen för präster. I öfrigt
kan enligt min tanke någon lämplig och effektiv begränsning af rätten
till ändringssökande i högsta domstolen icke vinnas på nämnda, af Riksdagen
antydda väg. En inom justitiedepartementet utarbetad öfversikt
af utländsk lagstiftning i ämnet, hvilken tillhandahållits högsta domstolens
ledamöter, torde utvisa, att i hvarje fall de begränsningar af denna
art, som annorstädes genomförts eller föreslagits, icke lämpligen kunna
tjäna till förebild för svensk lagstiftning.

Till sist anser jag mig böra hemställa till öfvervägande, huruvida
icke, till förebyggande däraf, att åklagaretalan mot hofrätts utslag full Bih.

till Iliksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Häft. 17

130

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

följes i andra fall, än där något verkligt samhällsintresse sådant kräfver,
och högsta domstolens arbetstid sålunda utan tillräckligt skäl upptages
med åklagaremål, stadgandet i 30 kap. 7 § rättegångsbalken bör undergå
någon jämkning, så att däraf fullt otvetydigt framgår, att dylik talan bör
ifrågakomma endast då det finnes synnerligen angeläget.

Justitieråd et Silverstolpe:

Det enda verkligen effektiva medlet att åstadkomma jämvikt mellan
högsta domstolens arbetsprodukt och dit inkommande arbetsmaterial utgöres,
enligt min tanke, af en lagstiftning, som väsentligt inskränker fullföljden
af mål till högsta domstolen. Jag skulle därför helst velat nu
tillstyrka införande af en summa revisibilis, höjande af revisionsskillingens
belopp, inskränkning af allmän åklagares och målsägandes rätt att föra
klagan i brottmål, förbud att fullfölja talan allenast beträffande rättegångskostnad
o. s. v. Om en dylik lagstiftning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års Riksdag
framlagda förslag, komme till stånd, skulle, såsom jag vid nämnda förslags
granskning i högsta domstolen närmare framhållit, de åtgärder, som
i öfrigt kunde erfordras till förekommande af balans, icke behöfva blifva
synnerligen omfattande. Då emellertid Riksdagen förkastat detta förslag,
lärer väl tanken på en sådan lagstiftning för närvarande få anses utesluten,
och måste i så fall frågans lösning sökas i en annan riktning.

I första rummet synes härvid böra tagas i öfvervägande möjligheten
att befria högsta domstolen från befattningen med vissa slag af ärenden.
De ärenden, som i sådant afseende nu torde kunna komma i fråga, äro
lagförslag, skiftesmål och ansökningsärenden.

Hvad lagförslagen beträffar anser jag högsta domstolens granskning
af desamma, skvidt de afse allmän civil- eller kriminallag, vara af största
betydelse för vinnande af visshet om deras praktiska tillämplighet. Jag
kan därför icke förorda, att högsta domstolen befrias från arbetet med
nämnda granskning, med mindre densamma öfverflyttas å en särskild institution
af sådan sammansättning, att den i nyss angifna hänseende erbjuder
samma trygghet som högsta domstolen. Den uti det öfverlämnade
utkastet till grundlagsändringar föreslagna lagrevisionen fyller, enligt
min mening, härutinnan icke måttet. I granskningen af allmän civiloch
kriminallag skulle, om denna institution upprättades, kunna komma
att deltaga endast två personer med större erfarenhet i tillämpningen af
sådan lag, under det laggranskningen i högsta domstolen verkställes af
minst fem personer med dylik erfarenhet. Dessutom är det fara värdt,
att den i utkastet föreslagna rätten för Kungl. Maj:t att förordna ända

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

till tre. extra ordinarie ledamöter i lagrevisionen skulle leda därhän, att
denna institution, däri de två justitieråden ofta kunde befinna sig i minoritet,
. komme att i själfva verket nedsjunka till ställningen af en byrå
under justitiedepartementet. I alla händelser torde det vara uppenbart,
att ett uttalande af en så beskaffad institution icke skulle kunna erhålla
samma auktoritet som ett utlåtande af högsta domstolen. En så genomgripande
och till sina följder oberäknelig åtgärd som att låta högsta
domstolens befattning med granskningen af förslag till allmän civil- och
kriminallag. upphöra synes mig så mycket mindre böra vidtagas, som
därigenom icke längre kan vinnas det tillförene eftersträfvade önskemålet
att få högsta domstolens arbete begränsadt till allenast två afdelningar.
Antalet inkommande mål är nämligen numera så stort, att äfven om
högsta domstolen befrias från all laggranskning och från behandlingen
af samtliga skiftesmål och sådana ansökningsärenden, hvilkas slutliga pröfning
sker af Konungen i statsrådet, två afdelningar icke medhinna att
afgöra återstående under året inkomna mål. På grund af det nu anförda
finner jag mig böra afstyrka inrättandet af den föreslagna lagrevisionen
och hemställa, att högsta domstolens laggranskningsskyldighet
bibehålies i fråga om förslag till allmän civil- och kriminallag.

Däremot torde, om den ifrågasatta Regeringsrätten kommer till stånd
och erhåller lämplig sammansättning, å densamma kunna öfverflyttas skyldigheten
att granska en del lagförslag, som falla utom den allmänna civiloch
kriminalrättens områden. Härigenom skulle kunna vinnas den fördelen,
att högsta domstolens laggranskningsarbete, som under innevarande
år företett en betänklig ökning, kunde begränsas till ungefärligen den tid,
detsamma under de föregående åren kraft, utgörande i medeltal för åren
1902—1906 56 dagar.

Hvad därefter angår skiftesmålen kunna desamma närmast hänföras
till administrativa ärenden, helst om däri uppkommande frågor af tvistemåls
natur blifva med större regelbundenhet, än nu är fallet, hänvisade
till särskildt utförande vid laga domstol. Vid sådant förhållande synas
betänkligheter icke böra möta att låta klagan i skiftesmål från ägodelningsrätt
fullföljas till administrativ myndighet, exempelvis landtmäteristyrelsen,
möjligen förstärkt med en eller flere i skiftesfrågor erfarna
domare. Skulle någon ytterligare instans i dylika mål anses erforderlig,
därvid dock i alla händelser ägostyckningsmål samt frågor om fastställelse
å skiften och ägoutbyten borde vara uteslutna, torde denna instans böra
utgöras af den föreslagna regeringsrätten.

Vidkommande slutligen ansökning särendena synas såväl nådeansökningar,
hvilka göras utan samband med klagan i själfva målet eller det -

132

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

sammas underställning, som ansökningar om upplösning af äktenskap
eller äktenskapsförbindelse samt om tillstånd att ingå äktenskap kunna
i allmänhet utan högsta domstolens hörande afgöras af Kungl. Maj:t i
statsrådet under förutsättning, att stadgandet om två justitieråds närvaro
i konseljen vid dylika ärendens föredragning bibehålies och dessa justitieråd
beredes tillfälle att deltaga i den förberedande behandling inom statsrådet,
som dessa ärenden lära komma att underkastas. Äfven ansökningar
om rätt att försälja, utbyta eller inteckna egendom af fideikommissnatur
torde utan olägenhet kunna behandlas i enahanda ordning och deras
afgörande sålunda förläggas från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i statsrådet.
I alla dessa fall bör det likväl vara Kungl. Maj: t obetaget att, om ärendets
beskaffenhet därtill särskildt föranleder, inhämta högsta domstolens yttrande.

Af hvad ofvan blifvit anfördt rörande de inkommande målens antal
är redan klart, att äfven om högsta domstolen befrias från granskningen
af en del lagförslag, som icke hänföra sig till allmän civil- eller kriminallag,
samt från befattningar med skiftesmålen och med nyss angifna ansökningsärenden,
de återstående målens afgörande icke kan medhinnas af
högsta domstolen, utan att densamma indelas till arbete på tre afdelningar.
Då en fördelning af högsta domstolens arbete på tre afdelningar sålunda
komme att blifva permanent, måste därvid, enligt min tanke, såsom
ett oeftergifligt villkor uppställas, att å hvarje afdelning skola tjänstgöra
sju ledamöter, allenast med det undantag, att vid behandling af lagärenden
ledamöternas antal kan, såsom nu, nedsättas till fem. Af de mål,
hvilka efter frånskiljande af skiftesmålen och förenämnda ansökningsärenden
skulle återstå till handläggning, utgöres nämligen allra största delen
af sådana, som från hofrätterna dragas under högsta domstolens pröfning,
och det kan svårligen anses öfverensstämmande med reglerna för en god
instansordning att i någon större utsträckning låta målen i en högre instans
afgöras af samma antal domare som i den lägre. Vid de förhandlingar,
som föregingo framläggandet af förslaget till nu gällande lag om
högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar, betonades inom högsta domstolen
uttryckligen den provisoriska karaktären af nuvarande anordning,
enligt hvilken en af högsta domstolens tre afdelningar är sammansatt af
endast fem ledamöter, och framhölls därvid af såväl mig som andra, att
om arbetet på tre afdelningar skulle fortgå någon längre tid, hvarje afdelning
borde bestå af sju ledamöter.

För uppehållande af tjänstgöringen på tre afdelningar med sju ledamöter
å hvarje erfordras, att högsta domstolens ledamotsantal ökas till
tjugufyra. Det kan visserligen ej förnekas, att olägenheter äro förknippade
med en sådan ökning, såväl i afseende å upprätthållandet af nödig

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

enhet i lagskipningen som i fråga om möjligheten att till justitierådsbefattningarna
erhålla fullt kompetenta personer. För min del anser jag
dock dessa olägenheter mer än väl uppvägas af den större trygghet beträffande
målens grundliga pröfning, som måste ligga däri, att alla tre
afdelningarna äro sammansatta af sju ledamöter, och jag tvekar därför
icke att förorda vidtagandet af sådana författningsändringar, att en dylik
anordning kan blifva genomförd. Om högsta domstolen samtidigt befrias
från befattningen med de ärenden, som här ofvan föreslagits, och ledamotsantalet
vid granskning af lagförslag inskränkes till fem, kan för behandling
af öfriga mål och ärenden beräknas en arbetstid å 7-mansafdelningar
af omkring 100 sessionsveckor, hvilken torde vara tillräcklig att
icke blott förhindra uppkomsten af vidare balans utan äfven efter hand
bortarbeta den nu befintliga.

Skulle framdeles en lagstiftning, hvarigenom fullföljden af mål till
högsta domstolen väsentligt inskränkes, komma till stånd, möter naturligtvis
intet hinder att efter balansens bortarbetande, som då bör kunna ske
fortare, successivt i mån af ledamöters afgång nedbringa ledamotsantalet,
så att detsamma kommer att stå i lämpligt förhållande till den minskade
arbetsbördan.

Justitierådet Quensel:

Mot inrättande af en lagrevision i hufvudsak så anordnad, som i
chefens för justitiedepartementet utkast angifves, har jag intet att
invända, under den förutsättning likväl, att icke därigenom minskning
sker i det nuvarande antalet af 21 dömande ledamöter i högsta domstolen.

I betraktande af balansens nuvarande tillstånd och vanskligheten af
alla på förhand gjorda beräkningar angående densammas nedbringande
måste jag nämligen bestämdt förorda, att de tre justitierådsämbeten, som
provisoriskt inrättats för balansens afarbetande, måtte för sådant ändamål
bibehållas, till dess erfarenheten visat, att balansen verkligen nedbringats
till skälig storlek.

I händelse högsta domstolen såsom sådan befrias från laggranskningen,
anser jag justitierådens ledighet kunna något — med högst två veckor
— förkortas.

Beträffande öfriga åtgärder till lättande af högsta domstolens arbetsbörda
åberopar jag min i högsta domstolen den 13 december 1904 uttalade
mening.

134

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Justitierådet Gr ef ber g:

Vid öfvervägande af frågan, om hvilka åtgärder böra vidtagas för
att högsta domstolen må kunna utan menlig tidsutdräkt, behandla dit inkomna
mål och ärenden, har man att tillse, att lagskipning^! skall kunna
hålla jämna steg med beräknade antalet inkommande mål och ärenden
samt därutöfver verka så, att den nuvarande betydliga balansen minskas.
Med hänsyn till de åsikter, som rörande denna fråga uttalats och gjort
sig gällande vid bestämmandet af justitiei’ådens nuvarande antal och vid
behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag
angående ändring i vissa delar af 30 kapitlet rättegångsbalken, synes mig
hvarken någon vidare ökning af de i lagskipningen deltagande justitieråd
ens antal eller någon begränsning i rätten att fullfölja talan i vissa
mål och ärenden böra för närvarande ifrågasättas. Att från denna rätt
utesluta vissa klasser af mål synes mig vara en åtgärd, som innebär stora
svårigheter, såvidt klassindelningen skall följdriktigt genomföras och
sålunda all godtycklighet vid uppdragande af gränserna undvikas. Då det
icke gärna kan ifrågasättas annat, än att de från rätten till fullföljd
uteslutna klasserna skulle allenast vara mål af föga vikt och betydenhet,
kommer en dylik anordning i hvarje fåll att ringa verka till en snabbare
rättskipning. En väsentlig höjning af revisionsskillingen skulle däremot
visserligen kraftigt bidraga till ernående af det afsedda målet, men då
ringa eller ingen utsikt finnes att vinna bifall härtill, ehuru en sådan
åtgärd, såvidt icke denna afgift i och för sig saknar förnuftig grund, vore
fullt befogad till följd däraf, att penningvärdet betydligt fallit, lämnas
äfven denna utväg å sido.

Då det sålunda torde vara nödvändigt att välja andra medel än de
nyssnämnda för att befordra en snabbare lagskipning inom högsta instansen,
lär annan utväg i första hand ej kunna vinnas, än att högsta
domstolen befrias från afl laggranskning, öfverflyttas denna i stället på
en särskild lagrevision, torde det emellertid vara nödigt att i lagrevisionen
insätta två eller flera justitieråd, som något eller några år deltagit i arbetet
inom högsta domstolen, och vid sådant förhållande skulle en dylik anordning
föga eller alls icke bidraga till en snabbare lagskipning, med
mindre än att justitierådens antal ökades med det antal, som komrne att
tjänstgöra i lagrevisionen. Det närvarande antalet justitieråd torde sålunda
böra för lagskipningen tills vidare, på sätt här nedan angifves,
bibehållas och justitieråds tjänstgöring i lagrevisionen bestämmas växelvis
i viss ordning.

Högsta domstolens åliggande enligt särskilda författningar att afgifva
utlåtanden i ansökningsärenden synes, utom beträffande nådeansök -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

135

ningar, kunna upphöra. Hvad åter angår sistnämnda ansökningar torde
med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen bör väsentligt bidraga
till kontinuitet och jämnhet i utöfning af benådningsrätten, någon ändring
härutinnan ej böra ifrågakomma. Arbetet inom högsta domstolen har så
ordnats, att två justitieråds närvaro i statsrådet, då justitieärenden där
föredragits, icke föranledt någon tidsutdräkt med arbetets fortgång. Någon
ökad arbetskraft genom att justitieråden befrias från detta åliggande i fråga
om nådeansökningar är således icke att förvänta.

De betänkligheter, som möta emot anordningen med 5-mans-afdelning,
torde minskas, ifall å sådan afdelning i synnerhet behandlas ringare
mål och ärenden, samt afdelningen tillägges befogenhet att, då med afseende
å yppade skiljaktiga meningar eller målets vikt och beskaffenhet
sa pröfvas nödigt, för afgörandet tillkalla två justitieråd, som enligt indelningen
äro fria från tjänstgöring, men skyldiga att på kallelse inträda såsom
suppleanter. Det är klart, att, såvidt man vill undvika att justitierådens
arbetsbörda härigenom i afsevärd mån ökas, en dylik åtgärd endast
i undantagsfall bör äga rum. Detta syfte torde väsentligen befordras därigenom,
att å 5-inans-afdelningen företrädesvis behandlas, utom ar.sökningsärenden
och krigsrättsmål, mål och ärenden, som i allmänhet äro af ringa
vikt eller af föga invecklad beskaffenhet. Exempelvis synes hit kunna
räknas:

tvister om någon skall förklaras omyndig eller myndig eller om
förordnande eller entledigande af förmyndare;

mål af hvad beskaffenhet som helst, då fråga endast är om ersättning
för rättegångskostnader;

mål om uppfostringsbidrag;

mål rörande brott och förseelser, vare sig emot allmän lag eller
särskild författning, med undantag af dels underställningsmål och dels mål,
däri någon hålles häktad eller är dömd till urbota straff eller åklagare
eller målsägande fullföljer talan emot öfverrätts utslag, hvarigenom den
tilltalade befriats från honom ådömd urbota bestraffning, eller däri någon
är tilltalad för brott, som är i lagen belagdt med dödsstraff, eller för brott
emot tryckfrihetsförordningen eller däri annan öfverrätt än krigsdomstol
dömt såsom första instans.

Skola skiftesmålen fortfarande handläggas i högsta domstolen, hvartill
torde finnas grundade skäl, lär väl ej hinder i allmänhet möta att i
afgörandet af dessa mål deltaga endast 5 justitieråd.

Då antalet mål af större omfång och mera invecklad beskaffenhet
under senare tider tillväxt och utan tvifvel kommer att fortfarande tillväxa,
synes vanskligt antaga, att genom särskildt vidtagna åtgärder af -

136

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

verkningen af mål per vecka skulle kunna blifva större än nu är förhållandet.

Aren 1901—1905 (1906 tillämpades den nya arbetsordningen) afgjordes
inom högsta domstolen:

revisionssaker...... 2,323, medeltal per år 465

skiftesmål....... 397, » » » 79

civila besvär...... 618, » » * 124

kriminella besvär .... 2,217, »_3 » 443

Summa 5,555, » » » 1,111

Af sessionstiden, 82 veckor per år, upptogos under samma 5-årsperiod
i medeltal 10 veckor för lagföredragning. Då medeltalet afgjorda
mål fördelas på återstående 72 veckor, uppgår antalet mål per vecka till
omkring 15,5. Det brutna talet minskas dock något, ifall man tager
hänsyn till, att nuvarande arbetsindelning tillämpades redan någon tid
hösten 1905.

Under år 1906 upptog lagföredragningen omkring 11 veckor och
antalet afgjorda mål, som utgjorde 1,394, fördelade på återstående sessionstiden
90 veckor, uppgick per vecka likaledes till 15,5.

Balanserade revisionssaker, skiftesmål och besvärsmål uppgingo vid

1906 års slut till..................

hvaraf 1,038 utgjorde revisionssaker.

1906 inkomna mål uppgingo till .......• • • •

Under 5-årsperioden 1902—1906 har antalet af inkomna

mål i medeltal ökats med............

hvilken siffra nära nog motsvarar ökningen af revisionssaker.
___

. . . 1,753
1,338
21

Summa 1,359.

Förutsattes enahanda ökning i medeltal under åren 1907—1909,

så inkomma under dessa tre år mål till ett antal af 3X1,359 4,077.

Summa 5,830.

Afverkningen under samma tre år med beräkning af 90 sessions veckor

per år och 15,5 mål per vecka uppgår till . . . . . 4,185.

Således balans vid 1909 års utgång 1,645.

Tager man hänsyn till, att antalet inkommande mål fortfarande efter
1909 års utgång antagligen kommer att stegras, kan med den sessionstid

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

137

för lagskipningen, som för närvarande äger rum, någon minskning af
balansen ej antagas, utan tvärtom kommer denna efter några års förlopp
att ökas.

Utgår man åter ifrån att, såsom förordas, nuvarande arbetsindelning
under någon tid eller till och med 1909 års utgång bibehålies, men att
från och med 1910 högsta domstolen befrias från laggranskningen och
behandlingen af ansökningsärenden af här ofvan angifna slag, torde kunna
beräknas att härigenom vinnes för afgörande af mål 14 veckor, hvaraf 3
veckor anses tillkomma genom att högsta domstolens utlåtanden ej vidare
erfordras i nämnda ärenden.

A ofvan angifna balans vid 1909 års utgång..... 1,645 mål

skulle härigenom den årliga afarbetningen utgöra 14 X 15,5 — 217
och för tre år, räknade från och med 1910......651.

Enär emellertid efter beräkning af nuvarande sessionstid
för lagskipningen, 90 veckor, antalet afgjorda
mål äntå,ges, på sätt ofvan anmärkts, för åren 1907—1909
uppgå till 4,185 samt antalet inkomna mål för åren 1910
—1912 måste, under antagande att i medeltal sker en
ökning af 21 mål, för dessa 3 år beräknas till 63 mål
utöfver det antal, som ansetts inkomma för åren 1907—

1909, eller till 4,077 -j- 63 — 4,140, så afarbetas vidare
å balansen.................... 45 696 >

o -—-

Återstående balans vid 1912 års utgång 949 mål.

Befrielse från laggranskningen och afgifvandet af utlåtanden öfver
vissa ansökningsärenden är således icke tillfyllestgörande för att vid utgången
af år 1912 åter nedbringa de dömande justitierådens antal till 18.
Det torde därför anses nödigt att inskränka tiden, då justitieråden åtnjuta
ferier eller ledighet för hemarbete med skyldighet att på kallelse inställa
sig till tjänstgöring såsom suppleanter. Vid öfvervägande af frågan härom
bör emellertid tagas i betraktande, att arbetsintensiteten ökas genom att
mål komma att upptaga den tid, som förut användts för afgifvande af
utlåtanden i ansökningsärenden, och genom ofvan angifna anordning med
5-mans-afdelningen. Befrielsen från laggranskningen föranleder äfven att
längre tid måste användas för att taga kännedom om nya lagar och författningar.
Det är således endast under förutsättning, att annan utväg ej
finnes att tillgå, som inskränkning i ledigheten kan tillstyrkas. Tjänstgöringsskyldigheten
torde dock i hvarje fall ej ökas med mera än två
veckor, motsvarande, enär ej gärna kan ifrågasättas att utsträcka arbetet
å 5-mans-afdelning, sex sessionsveckor å 7-mans-afdelning.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

138

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ifall så ordnas, kan ytterligare afgöras årligen 6X15,5 = 93 mål.

Den antagna balansen vid 1912 års utgång....... 949 mål

komme då att minskas med................ 279 »

Återstående balans 670 mål

hvilket antal är betydligt mindre än hälften af de vid 1906 års slut balanserade
målen samt vida understiger antalet af de för hvart och ett af åren
från och med 1888 balanserade målen.

Skall högsta domstolen med ett antal af 18 dömande ledamöter
kunna förebygga tillökning af en sålunda beräknad balans, förutsättes, att
antalet inkommande mål åtminstone icke tillväxer. Då ett motsatt förhållande
är sannolikt, torde förr eller senare framtvingas åtgärder, hvarigenom
en alltför stark tillströmning af mål hämmas. Om, såsom blifvit
ställdt i utsikt, vissa mål och ärenden, hvilka nu fullföljas i högsta domstolen,
öfverflyttas till en administrativ högsta instans, samt denna åtgärd
vidtages i en mera afsevärd mån, synes kunna antagas, att högsta domstolen
med nyssnämnda antal ledamöter skall förmå att en längre tid
framåt hålla balanserade mål och ärenden inom måttliga gränser.

Slutligen anmärkes, att under innevarande år lagföredragningen
redan upptagit vida längre tid än här ofvan för år beräknats. Fortfar
detta förhållande under de närmaste åren, följer naturligtvis däraf, att den
beräknade balansen, hvilken grundats, bland annat, därå, att under åren
1907—1909 till lagföredragning skulle erfordras sammanlagdt 33 sessionsveckor,
icke oväsentligt ökas.

Justitierådet Cassel:

I fråga om behofvet af lagstiftningsåtgärder till minskning af högsta
domstolens arbetsbörda åberopar jag hvad justitierådet Sundberg anfört.

I likhet med honom anser jag det vara oafvisligen nödvändigt, att
högsta domstolen snarast möjligt befrias från den domstolen enligt nu
gällande bestämmelser åliggande befattning med granskning af lagförslag;
och anser jag mig därför kunna instämma i förslaget att detta bestyr
måtte öfverflyttas till en särskild institution, den s. k. lagrevisionen,
organiserad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad han förordat.

I öfrigt får jag förklara:

att jag i fråga om ansökning särendena åberopar hvad justitierådet
Silverstolpe anfört,

att jag i fråga om skiftesmålen är ense med justitierådet Sundberg,

samt att jag hvad angår den väckta frågan att belägga fullföljden af
besvärsmål med en afgift, motsvarande revisionsskillingen, instämmer med

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

139

justitierådet Trygger; och är jag med honom ense jämväl beträffande fullföljden
af mål, däri fråga är endast om rättegångskostnad.

I fråga om nödvändigheten att öka antalet justitieråd åberopar jag
hvad justitierådet Sundberg anfört.

Justitierådet Westring:

Jag instämmer i det väsentliga med justitierådet Sundberg, allenast
med följande modifikationer.

Beträffande ansökningsärendena anser jag lika med justitierådet
Silverstolpe, att högsta domstolens utlåtande bör afgifvas öfver nådeansökningar,
som förekomma i sammanhang med besvär, att äfven fideikommissärenden
böra öfverflyttas till afgörande i statsrådet på enahanda
sätt som öfriga ansökningsärenden, samt att såsom förutsättning för genomförande
af den ifrågasatta nya anordningen i afseende å ansökningsärendena
bör gälla, att de justitieråd, som skola närvara vid dessa ärendens afgörande
i statsrådet, få deltaga i den förberedande behandling, som lärer
komma att inom statsrådet anordnas. För att förekomma, att härigenom
högsta domstolens arbetsordning alltför mycket rubbas, synes det böra
uppdragas i främsta rummet åt ledamöterna i lagrevisionen att i statsrådet
öfvervara behandlingen af ansökningsärendena.

I fråga om förslaget att med afgift belägga fullföljden af talan i
besvärsmål förenar jag mig med justitierådet Borgström.

Justitierådet Eamstedt:

Jag biträder i hufvudsak hvad justitierådet Sundberg anfört utom
beträffande ansökningsärenden, i afseende hvarå jag delar justitierådet
Silverstolpes mening, samt förslaget att med afgift belägga fullföljd af
talan i besvärsmål och frågan om ändring i förfarandet vid måls handläggning
af högsta domstolens afdelningar samfälldt. I sistnämnda båda
frågor anser jag mig för närvarande ej kunna göra något bestämdt uttalande.

Justitierådet Bohman:

Beträffande frågan om högsta domstolens befattning med ansökningsärenden
delar jag den af justitierådet Silverstolpe uttalade åsikt.
I öfrigt är jag i allt väsentligt ense med justitierådet Sundberg, dock att
jag instämmer i hvad justitierådet Trygger erinrat i frågan att belägga
fullföljden af besvärsmål med en revisionsskillingen motsvarande afgift.

140

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Justitierådet Billing:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg. I en punkt är jag
dock af annan mening än han, nämligen såvidt rörer frågan, huruvida —
under förutsättning att högsta domstolen i regel befrias från befattning
med ansökningsärenden — bestämmelsen om tvenne justitieråds närvaro
vid dylika ärendens afgörande i statsrådet bör bibehållas. Det kan förväntas
att i juridiskt tvifvelaktiga fall Kungl. Maj:t inhämtar högsta
domstolens yttrande och i sådan händelse synes justitieråds närvaro i konseljen
vara öfverflödig. I andra fall åter förutsättes, om annars hela anordningen
skall hafva någon reell betydelse, att de två justitieråd, som
skola närvara vid ärendes afgörande, dessförinnan deltaga i den förberedande
handläggningen af detsamma inom statsrådsberedningen, och det inses
lätt huru tidsödande och för lagskipningsarbetet inom högsta domstolen
eller arbetet i lagrevisionen störande ett dylikt arrangement måste blifva.
För min del anser jag mig därföre böra hemställa att i detta hänseende nu
gällande bestämmelse upphäfves.

I likhet med justitierådet Silverstolpe anser jag det vara synnerligen
önskvärd!, att högsta domstolen befrias från befattningen med de ofta nog
förekommande ansökningsärendena rörande fideikommissegendom. Handläggningen
af dessa ärenden, hvilka ej sällan äro af ringa materiell betydenhet,
synes med nu gällande procedur utgöra ett slöseri med tid och
krafter, som kunde bättre användas.

Justitierådet Thollander:

Utan att frångå den uppfattning, jag tillförene uttalat i fråga om
högsta domstolens befattning med laggranskningen, anser jag mig dock
icke under nuvarande förhållanden kunna afstyrka den föreslagna anordningen
med en lagrevision.

Då därigenom en del af det arbete, som nu ofta måste förläggas
till den för hvila från arbete afsedda ledighetstid, blefve högsta domstolens
ledamöter besparad, kunde denna ledighetstid i någon mån, t. ex.
med 2 veckor, förkortas.

Beträffande nåd ansökningarna anser jag, att den garanti mot deras behandling
från ensidig politisk synpunkt, som ligger i nuvarande anordning,
icke bör eftergifvas och att dessa ärenden således böra behandlas i nu
stadgad ordning.

Ansökningar om äktenskapsskillnad och om dispens synas mig däremot
i regel kunna behandlas utan högsta domstolens medverkan.

Att rubba den stadgade ordningen för afgifvande af lagförklaringar,
däri inbegripna fideikommissärenden, synes mig icke höra ifrågakomma.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

141

Skiftesmålens öfverflyttning från högsta domstolen till den blifvande
regeringsrätten anser jag vara en lämplig åtgärd till minskning af högsta
domstolens arbete.

För öfrigt instämmer jag i justitierådet Petréns yttrande därom, att
man icke torde kunna undgå att framdeles ånyo upptaga frågorna om införande
af en summa revisibilis och revisionsskillingens höjande.

Justitierådet Claeson: ''

Den genom regeringsformen bestämda anordning, att högsta
domstolen skall afgifva utlåtande öfver vissa lagförslag, har varit till
oskattbart gagn för Sveriges land och folk. Många omogna eller
mindre väl genomtänkta lagförslag hafva genom de yttranden, högsta
domstolen öfver dem afgifvit, blifvit ställda i sin rätta belysning.
I en mängd fall, då förslagen hämtats från utländsk rätt, har högsta
domstolen uppvisat, hurusom förslagen icke harmonierade med svensk
rättsåskådning och våra säregna förhållanden. Det är ock naturligt, att
högsta domstolen, som står i den intimaste beröring med rättsskipningen
i riket och är i tillfälle att bättre än någon annan myndighet öfverskåda,
huru lagtillämpningen ter sig i olika fall, skall vara särskilt lämpad för
att öfverse och granska lagförslagen innan de slutligen pröfvas. Kändt är
att under den långa tid, snart ett sekel, högsta domstolen afgifvit utlåtanden
öfver lagförslagen, högsta domstolens yttranden tillvunnit sig en
stor auktoritet och tillit, så att, sedan lagförslagen blifvit efter högsta
domstolens anvisningar omarbetade, de vanligen antagits af Konung och
Riksdag. Denna mödosamt förvärfvade auktoritet i ett viktigt samhällsintresse
synes nu vara meningen att bortkasta. Enligt min åsikt är det
ingalunda någon god regeringsgrundsats att nedrifva befintlig auktoritet.
Staten kräfver för sitt bestånd, att all auktoritet stödjes och befästes.
Hvarje nedrifvande däraf bidrager att lossa samhällsfogarne.

Det är nu föreslaget, att det högsta domstolen förut ombetrodda
arbetet med granskning af lagförslag i stället skall öfverlämnas åt en lagrevision,
sammansatt af två justitieråd och ett regeringsråd samt vidare
högst tre lagfarna män, hvilka senare skola vara extra ordinarie ledamöter
af lagrevisionen. Detta förslag synes mig ganska egendomligt. Med
hänsyn därtill att högsta domstolen är öfverhopad med mål vill man befria
högsta domstolen från arbetet med laggranskningen för att högsta
domstolen uteslutande må kunna ägna sig åt rättsskipningen. Men på
samma gång vill man beröfva högsta domstolen två justitieråd, hvilka
ständigt skola vara upptagna på annat håll. Häri ligger enligt min mening
en motsägelse. Den sålunda föreslagna, hybrida formen för en lag -

142

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

revision kan ingalunda af mig tillstyrkas. Genom att från högsta domstolen
låna två justitieråd vill man gifva sken åt, att högsta domstolen
medverkar vid lagstiftningsarbetet, oaktadt något utlåtande aldrig kommer
att utgå i högsta domstolens namn. Men tillika har man sörjt för att
justitierådens mening kan i lagrevisionen paralyseras därigenom, att extra
ordinarie ledamöter förordnas. Den närmaste framtiden kommer sannolikt
att förete en period af jäsning och svallning i samhället i ännu högre
grad än den, i hvilken vi nu äro midt uppe, och det nervösa, forcerade
arbete, hvarmed allting nu skall bedrifvas, kommer att återverka på regeringen.
Täta växlingar inom densamma får man förmodligen bevittna,
och dylika växlingar komma helt säkert att mycket inverka på sammansättningen
af de extra ordinarie ledamöterna i lagrevisionen.

Enligt min uppfattning bör högsta domstolen fortfarande taga del
i lagstiftningsarbetet. Men då detta är stadt i en rask utveckling, synes
högsta domstolens medverkan blott böra kräfvas i de viktigare delarne af
lagstiftningen, nämligen beträffande de lagar, hvilka afses i 87 § regeringsformen.
Däremot torde det öfverlämnas åt den blifvande regeringsrätten
att yttra sig öfver förslag till lagar och författningar rörande rikets allmänna
hushållning, om hvilka 89 § regeringsformen handlar.

Därest högsta domstolen vidare skall vara med om lagstiftningsarbete,
torde en ytterligare ökning af justitierådens antal erfordras. Detta
synes kunna ske genom att bilda en ytterligare afdelning, hvilken har att
i främsta rummet afgifva yttranden öfver lagförslag och, om sådana ej
föreligga till behandling, afdöma vanliga rättegångsmål.

Emot en sådan ökning har invändts, att det skulle blifva svårare
att då uppehålla enheten i rättsskipningen i högsta instans. Denna anmärkning
tillerkänner jag för min del föga betydelse, ty svårigheterna i
detta hänseende ökas knappt nämnvärdt genom en mindre utvidgning af
högsta domstolen. Redan nu tjänstgöra stundom på en gång tre lagskipande
afdelningar, och den af mig ifrågasatta fjärde afdelningen blir nog
i hög grad upptagen med lagstiftningsfrågor.

Jämväl har mot sådan ökning erinrats, att det skulle blifva svårt
att med lämpliga personer återbesätta lediga justitierådsämbeten. Under
de femton år jag dels i högsta domstolen, dels i statsrådet deltagit i öfverläggningar
om befordringar till dessa ämbeten, och under hvilken tid
tjugo personer blifvit utnämnda till justitieråd, hafva vid nästan alla tillfällen
flera personer ifrågasatts såsom kompetenta. Då för åtskilliga år
tillbaka under loppet af tre månader icke mindre än fyra justitierådsämbeten
blefvo lediga, däraf två i följd af dödsfall, ett genom afskedstagande
efter uppnådd pensionsålder och ett därigenom, att innehafvaren

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

143

af detsamma inkallades i statsrådet, mötte ej svårigheter att erhålla lämpliga
efterträdare. Det synes mig alltför pessimistiskt att förmoda att icke
inom nedre justitierevisionen, rikets hofrätter, högskolornas juridiska fakulteter,
häradsrätterna och rådstufvurätterna fullt kvalificerade personer
finnas att tillgå, när något justitierådsämbete skall återbesättas.

Beträffande nådeansökningar synes mig Konungens benådningsrätt
stå i så nära sammanhang med rättsskipningen, att jag ej kan tillstyrka,
att högsta domstolen beröfvas sin grundlagsenliga rätt att yttra sig öfver
desamma. Det föreslagna surrogatet, att två justitieråd skulle jämte chefen
för justitiedepartementet och ett konsultativt statsråd behandla dessa
ansökningar vågar jag ej tillråda.

Däremot har jag ej något att erinra vid att högsta domstolen befrias
från att yttra sig öfver frågor rörande skillnad i äktenskap med flera
ansökningsärenden, h vilka nu af göras af Konungen i statsrådet, sedan högsta
domstolen afgifvit sitt utlåtande.

Högsta domstolens befattning med fideikommissärenden torde kunna
öfverflyttas till regeringsrätten.

Det synes mig tvifvelaktigt om behandlingen af skiftesmålen i sista
instans bör förläggas från högsta domstolen till regeringsrätten eller annan
myndighet. Visserligen skulle genom en sådan förflyttning mycken
tid i högsta domstolen besparas för afdömande af egentliga rättstvister.
Men skiftesmålen kräfva för sitt behöriga afgörande en viss förening af
juridisk skicklighet och praktisk blick, som blott är att förvänta hos domare
med större erfarenhet.

Synnerligen önskvärdt vore, om restriktiva åtgärder kunde vidtagas
för att förebygga att eu mängd obetydliga mål fullföljas till högsta domstolen.
Då emellertid förslag i denna riktning, som förevarit vid 1907
års riksdag, icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, och det är anledning förmoda,
att andra förslag i samma, ämne, om de under närmaste tiden framställas,
röna samma öde, synes mig att för närvarande ej något kan härutinnan
åtgöras.

Justitierådet Lindbäck:

Beträffande frågan om laggranskningsarbetets ordnande synes man
— med fasthållande såsom utgångspunkt att för afarbetande af balansen
antalet i lagskipningen deltagande justitieråd fortfarande under sannolikt
ganska lång tidrymd måste vara minst 21 — i främsta rummet böra taga
under öfvervägande, om icke i högsta domstolen genom ökning af ledamöternas
antal till 26 kunde bildas en särskild afdelning af fem justitieråd,
hvilka växelvis med högsta domstolens öfrige ledamöter under viss

144

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

tidsperiod exempelvis två år i sänder sysselsatte sig med granskningen af
lagförslag och endast å de antagligen kortare tider, då tillgång på sådant
arbete ej funnes, deltoge i behandlingen af mål och ärenden inom högsta
domstolen. Genom en sådan anordning vunnes, bland annat, att laggranskningen
fortginge vid sidan af högsta domstolens öfriga verksamhet utan
att denna däraf lede hinder eller intrång; att högsta domstolens utlåtanden
i lagärenden erhölle ökadt värde, när de komme att framgå såsom
resultatet af samarbete mellan ledamöter, hvilka tinge väsentligen ägna
sin tid och sina krafter åt en enda uppgift, laggranskningen; att denna
kunde bedrifvas med betydligt större skyndsamhet än som är möjligt
under nuvarande förhållanden, då arbetet med cirkulerande lagförslag ofta
fördröjes till följd af lagskipningsgöromålen; samt att åt högsta domstolen
komme att i hufvudsakligen samma utsträckning som hittills bevaras det
tillfälle till förvärfvande af djupare insikt i lagarna och grunderna för
desamma, hvilket till stort gagn för högsta domstolens dömande verksamhet
dess deltagande i lagstiftningsarbetet medför. Att åter, såsom
nu föreslagits, för ändamålet inrätta en lagrevision, bestående af två
justitieråd, en ledamot i den ifrågaställda regeringsrätten och vid behof
några tillfälligt adjungerade ledamöter kan, efter min uppfattning, icke
anses innebära en tillfredsställande lösning af spörsmålet. Högsta domstolens
laggranskande verksamhet har, såsom jag tror vara allmänt erkändt,
visat sig äga stor betydelse för lagstiftningen och i framstående grad
främjat dess utveckling i rätt riktning. Grunden härtill torde förnämligast
vara, att den vidsträckta öfverblick öfver hela lagväsendet och detsamma
vidlådande brister, som justitieråden genom sin tjänstgöring äro i tillfälle
att förvärfva, göra dem särskildt skickade att under samarbete med hvarandra
fullgöra ifrågavarande lika svåra som maktpåliggande granskningsvärf
äfvensom att detta utöfvas af så stort antal justitieråd samfälldt, att
de olika synpunkter, ur hvilka frågorna kunna och böra skärskådas, i
regeln vinna tillbörligt beaktande. Det kan enligt min tanke icke förväntas,
att ett lika godt resultat skall kunna ernås, i händelse granskningen
anförtros åt en lagrevision, däri blott några justitieråd ägde säte
och stämma och de adjungerade ledamöterna, hvilka gifvetvis måste i ganska
stor utsträckning anlitas, ej i regeln torde komma att innehafva samma
fullt oafhängiga och opartiska ställning, som justitierådsämbetet medför.
En särskild anledning, som förpliktar till synnerlig varsamhet, innan man
beslutar att utbyta den gamla bepröfvade institutionen för laggranskning
mot en ny och opröfvad sådan, ligger däri, att under de närmaste decennierna
efter all sannolikhet så väl omfattande och viktiga delar af vårt
civila lagverk som ock vår i många hänseenden föråldrade allmänna straff -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

145

lag komma att underkastas omdaning. Jag behöfver knappast erinra, af huru
stor vikt det måste vara att vid åvägabringande åt så genomgripande förändringar
i den bestående rätten äga tillgång till de förnämsta krafter,
som stå att erhålla, icke allenast för de nya lagarnas utarbetande utan
ock för deras granskning. — Mot anordnande, på sätt ofvan blifvit anfördt,
af en laggranskningsafdelning inom högsta domstolen torde knappast
med fog kunna göras annan invändning än att, med hänsyn till det större
antal ledamöter, hvaraf högsta domstolen i följd af sagda anordning skulle
bestå, understundom svårighet kunde yppas att rekrytera domstolen med
fullt lämpliga personer. För min del tror jag dock, att svårighet i detta
hänseende skall göra sig gällande endast undantagsvis och i hvarje händelse
icke i sådan grad, att man fördenskull bör öfvergifva tanken på laogranskningens
bibehållande inom högsta domstolen. I öfrigt torde höra
beaktas att då under de tider af året, högsta domstolen är ordnad på tre
afdelningar, blott två suppleanter finnas att tillgå vid inträffande förfall
för . någon eller några af de å berörda afdelningar tjänstgörande nitton
justitieråd och dessa suppleanter måste vara att påräkna för att lagskipningsarbetet
i högsta domstolen må kunna utan afbrott fortgå, det skulle
kunna inträffa att vid längre sjukdomsförfall för något af de i la o-revisionen
deltagande justitieråden blott ett justitieråd komme att deltaga f granskningen
af måhända de viktigaste civila och kriminella lagförslag, hvilket
uppenbarligen vore särdeles olämpligt. Till förebyggande häraf torde
knappast gifvas något annat medel än att ytterligare en ledamotsplats
utöfver de två nya sådana platser, som lagrevisionen kräfde, borde inrättas
i högsta domstolen, på det att vid förfall för något af de i lagrevisionen
arbetande justitieråden suppleant alltid skulle kunna där inträda. Om och
i den mån det ej blefve af nöden att i lagrevisionen inkalla suppleant
skulle naturligtvis den nye ledamoten tjänstgöra i högsta domstolen, hvarigenom
den fördel bereddes att, när högsta domstolen arbetade på tre afdelningar,
den tredje af dessa endast i undantagsfall behöfde vara sammansatt
af allenast fem ledamöter.

för öfrigt är jag i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, utom
därutinnan att jag anser den ifrågasatta ändringen i stadgan den 20 juni
1905 ej lämpligen böra vidtagas, samt att jag biträder den af justitierådet
frygger uttalade mening, att nådansökan, som sker i samband med fullföljd
af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ordning behandlas.
Skulle emellertid betänkligheter anses möta mot att låta föreskriften rörande
högsta domstolens hörande öfver nådansökningar, gjorda af andra
än till döden dömde eller utan samband med fullföljd af talan i högsta
domstolen, helt och hållet bortfalla, torde i hvarje fall någon olägenhet

Bill. till Riksd. Prot. 1008. 3 Sami. 10 Höft. 19

146

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ej kunna följa däraf, att berörda föreskrift inskränktes så, att högsta dom
stolens yttrande icke behöfde i regel afgifvas öfver dels förnyade ansökningar
om nåd, dels sådana ansökningar, som afsåge allenast befrielse från
eller nedsättning af bötesstraff, dels ock ansökningar rörande befrielse från
ådömd påföljd af förlust af medborgerligt förtroende, Kungl. Maj:t naturligtvis
obetaget att, med hänsyn till förekomna omständigheter, till högsta
domstolens hörande remittera jämväl nådansökningar af nu särskilt anffifven
beskaffenhet.

Justitierådet Carlson:

Jag instämmer i justitierådet Sundbergs yttrande i hvad det angår
behofvet af lagstiftningsåtgärder i det i departementschefens skrifvelse
angifna syfte och biträder samma justitieråds förslag i fråga om lagäi’enden.

Af de ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolen afgifver utlåtande
till Konungen i statsrådet, äro endast nådemålen och ansökningarna
om upplösning af äktenskap och äktenskapsförbindelser af någon betydelse

1 nu ifrågavarande hänseende.

Sistnämnda grupp af ärenden torde vid en antagligen snart förestående
revision af lagstiftningen i ämnet blifva hänvisade till underdomstolarnas
upptagande.

Hvad åter angår nådemålen torde kunna antagas, att dessa komma
att i någon mån minskas i följd af den nya lagstiftningen om villkorlig
straffdom och villkorlig frigifning.

Med afseende härå och då det enligt min mening skulle vara mycket
hinderligt för arbetet i högsta domstolen eller lagrevisionen, om två
justitieråd skulle öfvervara ansökningsärendenas föredragning i statsrådsberedningen,
vill jag icke nu ifrågasätta någon inskränkning i högsta
domstolens skyldighet att afgifva utlåtande i dessa ärenden, utan föreslår
jag i stället upphäfvande af föreskriften om justitieråds närvaro vid dessa
ärendens föredragning i statsrådet.

Af största vikt är att söka åstadkomma en minskning af de inkommande
revisionssakerna, hvilkas antal fortfarande växer. Detta mål vinnes,
enligt min mening, säkrast och bäst genom en lämplig höjning af revisionsskillingens
belopp.

Beträffande brottmålen och öfriga mål, som från hofrätterna fullföljas
genom besvär, anser jag en förändring i den riktning justitierådet
Sundberg angifvit vara önsklig och af behofvet påkallad.

Äfven om de nu ifrågasatta eller andra lika omfattande åtgärder
för minskande af högsta domstolens arbetsbörda kunna antagas komma

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

147

till stånd under den närmaste tiden, torde det vara lämpligt att, för möjliggörande
af eu afarbetning af balansen, justitierådens antal och tjänstgöring
för närvarande bestämmas på sätt justitierådet Sundberg föreslagit.

Justitierådet Huss:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, dock att jag
ej biträder hvad han föreslagit i fråga om ändring i förfarandet vid måls
handläggning af högsta domstolens afdelningar samfäldt samt anser att
nådansökningar, som göras i sammanhang med fullföljd af talan i högsta
domstolen, böra i hittills stadgad ordning behandlas; och instämmer jag
uti hvad justitierådet Trygger anfört dels beträffande rätt att fullfölja
talan hos Kungl. Maj:t enbart i fråga om rättegångskostnad dels ock vidkommande
förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål.

Justitierådet Lilienberg:

Förslaget om en lagrevision vill jag äfven gifva min röst, dock endast
under den uttryckliga förutsättning, att domstolens nuvarande tjänstgöringstid
icke genom borttagande af ledamöter minskas. I alla händelser
borde, om nämnda förslag icke antages, 89 § regeringsformen ändras,
så att domstolens yttrande ej erfordras i administrativa lagfrågor. Äfven
upphörandet af de obligatoriska utlåtandena i ansökningsärenden kan jag
tillstyrka; likaså skiftesmålens öfverflyttning, helst om. det sker till en
särskild öfverdomstol. Men jag måste för min del se hela denna sak äfven
från andra synpunkter, som hittills allt för litet berörts.

Den för närvarande så godt som obegränsade rätten att fullfölja
mål från hofrätterna begagnas i den grad, att i det närmaste hvart 4:e
vademål och hvart 3:e brottmål dragés under högsta domstolens pröfning,
och detta oaktadt hofrätternas beslut fastställas i 80 procent af de förra
och naturligtvis ändå oftare i brottmålen. Men hvarken kostnader eller
besvär förmå att stäfja begäret att draga ut på tiden med rättegångar,
ofta af ringa vikt och värde. Däraf följa störa kostnader för statsverket;
för målens föredragning måste hofrätterna beröfvas en stor mängd dugande
krafter och för att reda undan denna massa af mål arbetar en för
våra förhållanden redan nu oformligt stor högsta domstol, som till alltför
stor de] är upptagen endast med bevisningsfrågor och obetydliga rättsfall.

Åtgärder, som Kungl. Maj:t vid senaste riksdag föreslog, för att
hämma detta starka tillflöde af mål, mötte endast motvilja, och det torde
därför förr eller senare blifva nödvändigt att inslå på en annan väg, men
detta icke blott för nu föreliggande ändamål. Vår domstolsorganisation
och processordning äro behäftade med fel, som äfven i och för sig fordra

148

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

att afhjälpas. Såsom sådana vill jag påpeka de ofta förefintliga bristerna
i den sakliga utredningen och processledningen, brister, som inverka ytterst
menligt på rättsfrågornas afgörande, och så den oerhörda långsamheten
i såväl de civila som brottmålens behandling, en långsamhet, som
gemensamt vidlåder flertalet mål i alla tre instanserna och utgör en verklig
olycka för rättstillståndet i landet. Särskildt landtdomstolarna torde
behöfva förstärkning i både ett och annat afseende.

Om reformer, som alltför länge åsidosatts, blifva vidtagna till aflöpande
af ofvan antydda brister, skall säkert äfven inskränkningar kunna
göras i rätten att fullfölja målen i högsta domstolen, vare sig genom rent
förbud, t. ex. i de fall att båda de lägre instanserna kommit till samma
slut, eller genom bevisfrågans och rättsfrågans åtskiljande.

På denna väg, men enligt min öfvertygelse endast på denna, kan
den nu förevarande frågan lösas på ett verkligt tillfredsställande och varaktigt
sätt.

Justitierådet Herslow :

Hvad angår förslaget om inrättande af en s. k. lagrevision, så
inser jag visserligen, i likhet med derå justitieråd, att denna anordning är
ägnad att medföra åtskilliga afsevärda olägenheter på samma gång den
ingalunda kan ersätta den laggranskning, som f. n. åligger högsta domstolen;
men för den händelse den af mig i det den 13 dec. 1904 till dåvarande
justitieministern afgifna utlåtande förordade utvägen att, med ändring
af 89 § regeringsformen, befria högsta domstolen från befattning med
lagförslag af ekonomisk eller administrativ natur skulle befinnas sakna
utsikt att vinna framgång, finner jag, med hänsyn till nödvändigheten att
bereda högsta domstolen erforderlig tid till fyllande af dess egentliga uppgift,
mig nödsakad att biträda berörda förslag.

Den af flera justitieråd gjorda framställning, att såsom villkor för
rättighet att i besvärsmål fullfölja talan skulle, med undantag för visst
fall, stadgas erläggande af en afgift, motsvarande revisionsskillingen i tvistemål,
kan jag för min del icke förorda. Utom det att en dylik pålaga
skulle med revisionsskillingen dela den anmärkta olägenheten att verka
olika för ekonomiskt olika lottade parter, komme densamma säkerligen att
lika litet som revisionsskillingen med dennas nuvarande belopp vara i stånd
att förekomma obehörig fullföljd af talan.

Beträffande de öfriga åtgärder, som kunna komma ifråga för åstadkommande
af jämvikt emellan högsta domstolens arbetsprodukt och dess
arbetsmaterial, har jag i mitt förutnämnda utlåtande redan sökt angifva
åtskilliga så beskaffade åtgärder och skulle därför nu kunna inskränka mig

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

149

till att hänvisa till hvad jag i samma utlåtande anfört. Särskilt vill jag
dock däraf framhålla följande.

Då, med hänsyn till den i allt raskare tempo tilltagande industriella
utvecklingen, rättegångarnas antal och omfång med säkerhet kunna antagas
skola allt mer och mer ökas, så torde, därest icke statsmakterna anse sig
hafva råd och tillfälle att allt framgent fortskrida på den hittills inslagna
vägen att gång efter annan med korta mellantider öka antalet af högsta
domstolens ledamöter, något annat fullt verksamt medel till åstadkommande
af sagda jämvikt icke kunna uppletas än ett kraftigt begränsande af kategorien
af de frågor, som få hos högsta domstolen fullföljas. Vid sådant
förhållande och enär högsta domstolens förnämsta uppgift måste vara att
i egenskap af central domstol för hela riket upprätthålla enheten och konsekvensen
i lagskipning^!, synes den erforderliga reformen förnämligast
böra gå därpå ut, att högsta domstolen befrias från att sysselsätta sig med
sådana frågor, som från juridisk synpunkt sakna principiell betydelse, d.
v. s. hvilkas afgörande icke kan bilda något prejudikat, i det att bedömandet
af desamma hvarken innefattar tolkning af visst lagbud eller fastställande
af viss rättsgrundsats. Bland de frågor, som sålunda lämpligen
kunna afskiljas från högsta domstolens bedömande, torde frågan om faktum
— den rena sakfrågan — böra sättas i främsta rummet, enär pröfningen
af densamma icke kan vara af prejudicierande betydelse, men är
den detalj af högsta domstolens arbete, som f. n. upptager dess mesta arbetstid,
på samma gång denna pröfning icke klöfver mer än den förmåga
af sundt omdöme, som väl måste förutsättas vara att finna hos enhvar,
hvilken blifvit ombetrodd att vara domare i första eller åtminstone andra
instansen. Om emellertid lagstiftaren i betraktande af den svaghet, som onekligen
vidlåder den nuvarande organisationen af en stor del af våra underrätter
och jämväl med hänsyn till det otillfredsställande däri, att, i händelse en
annan uppfattning af sakfrågan gjort sig gällande hos hofrätten än i underrätten,
det ovillkorligen skulle i denna del stanna vid hofrättens afgörande,
anser sig icke böra gå så långt som att helt och hållet befria högsta
domstolen från pröfning af sakfrågan, torde dock utan fara för rättssäkerheten
en sådan befrielse, på sätt och under förutsättning som jag i
förrberörda utlåtande angifvit, kunna medgifvas i det fall att underrätt
och hofrätt i denna fråga kommit till samma slut.

I öfrigt synes högsta domstolens befattning med såväl tvistemål som
brottmål böra väsentligen återföras till den begränsning, som 1734 års lagstiftare
anvisat åt högsta lagskipande myndigheten, nämligen att mera vara
eu revisionsinstans än appellationsdomstol; och torde därjämte nödiga åtgärder

150

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

böra vidtagas till undvikande såvidt möjligt af dubbel föredragning af ett
och samma mål.

Om en regeringsrätt kommer till stånd, synes densamma lämpligen
kunna öfvertaga handläggningen af ägodelningsrättsmålen i högsta domstolens
ställe.

Det lärer vara nödvändigt, att det nuvarande antalet af justitieråd,
som sysselsätta sig med lagskipningen, bibehålies intilldess arbetsbalansen
i högsta domstolen blifvit nedbragt till rimligt omfång; men sedan så
skett, torde, med införande af de af mig nu och i ofvannämnda utlåtande
förordade förändringar af högsta domstolens åligganden, uppkomsten af
ny balans efter all sannolikhet vara för en längre framtid förebyggd, äfven
om justitierådens antal minskas till 16, fördelade på två afdelningar.

In fidem
Erik Öländer.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uttaga D.

Högsta Domstolen.	1S60.	1861.	1862.	1863.	1864.	1865.	1866.	1867.	1868.	1869.	1870.	1871.	1872.	1873.	1874.	1875.	1876.	1877.	1878.	1879.	1880.	1881.	1882.	1883.	1884.	1885.	1886.	1887.	1888.	1889,	1890.	>) 1891.	2) 1S92.	2) 1S93.	1894.	1895.	1896.	1S97.	1898.	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	1906.	1907.
Inkomua mål och ärenden.
Civila: revisionssaker.............	_	404	380	375	325	465	456	402	446	518	494	541	503	516	518	455	606	428	480	442	419	510	455	478	420	444	406	433	473	441	466	495	471	457	524	454	510	471	537	643	546	496	479	553	557	597	590	635
skiftesmål...............	—	131	130	154	124	124	101	99	118	102	83	90	92	88	78	70	85	89	88	66	93	88	80	66	81	76	71	83	88	88	79	65	62	72	67	66	60	70	61	57	89	85	102	100	98	128	81	93
	_	_	_	__	__	_	_	_	_	—	—	—	—	56	57	70	66	70	64	71	75	146	104	122	155	109	118	133	105	160	137	167	143	127	106	66	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
																					98	140	135	132	141	124	136	213	163	140	146	136	132	130	124	128	165	114	91	104	97	113	149	129	136	134	157	162
																					228	172	203	192	220	220	222	263	243	290	329	264	309	305	307	339	348	370	418	431	457	421	392	449	451	454	475	511
Kriminella: hemställda mål och besvärsmål . .		1,165	1,161	1,156	1,253	1,101	1,213	1,183	1,203	1,296	1,240	1,326	1,317	1,312	1,181	987	1,037	999	978	877	409	471	492	447	490	421	500	473	558	558	578	514	499	499	491	514	597	508	504	445	465	478	502	489	477	482	510	491
nådeansökningar.........																					232	236	232	232	179	195	273	198	212	248	279	255	336	350	281	240	191	219	164	189	181	170	166	170	161	1 176	192	167
andra ansökningar........																					8	13	9	15	10	16	25	23	6	11	15	10	16	8	12	5	14	20	19	10	15	11	17	10	25	f
Summa	—	1,700	1,671	1,685	1,702	1,690	1,770	1,684	1,767	1,916	1,817	1,957	1,912	1,972	1,834	1,582	1,794	1,586	1,610	1,456	1,562	1,776	1,710	1,684	1,696	1,605	1,751	1,819	1,848	1,936	2,029	1,906	1,968	1,948	1,912	1,812	1,886	1,772	1,794	1,779	1,850	1,774	1,807	1,900	1,905	1,971	2,005	2,059
Afg,jorda mål och ärenden.
De afskrifna däri inberäknade.
Civila: revisionssaker.............	_	439	441	604	580	472	503	496	469	479	510	500	523	508	512	471	450	529	519	477	397	426	483	438	469	446	407	358	403	441	397	424	495	465	432	429	352	516	469	630	561	548	426	514	356	479	594	520
skiftesmål...............	_	209	169	215	133	134	105	in	107	95	91	90	86	82	88	64	88	65	130	70	78	77	97	76	67	82	57	97	59	83	75	73	60	60	41	68	81	72	94	65	61	75	55	84	84	99	109	105
				_	_	_	__	_	_	_	_	_	—	30	68	45	83	60	68	68	54	84	157	119	125	166	104	90	134	121	124	154	158	165	108	100	44	4	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
																					89	131	120	123	153	133	136	155	173	159	147	127	133	142	116	95	130	214	113	100	no	118	105	127	122	146	134	127
																					201	202	179	193	232	218	216	249	251	275	322	286	296	311	299	342	342	376	417	437	448	429	385	434	431	461	497	493
Kriminella: hemställda mål och besvärsmål. . .	_	1,370	1,331	1,363	1,256	1,257	1,307	1,213	1,250	1,234	1,290	1,283	1,318	1,317	1,166	982	954	1,052	1,027	919	405	424	479	463	461	434	499	407	453	587	552	540	546	487	447	470	446	636	503	528	447	463	437	436	422	459	557	535
nådeansökningar.........	i																				224	236	225	244	178	195	266	193	209	''237	280	257	337	342	272	259	190	208	179	200	171	184	165	174	159	1 187	190	163
	1																				8	15	12	14	9	15	24	26	5	11	7	19	17	4	10	4	14	21	18	11	15	13	12	10	19	1
Summa		2,018	1,941	2,182	1,969	1,863	1,915	1,820	1,826	1,808	1,891	1,873	1,927	1,937	1,834	1,562	1,575	1,706	1,744	1,534	1,459	1,595	1,752	1,670	1,694	1,689	1,709	1,575	1,687	1,914	1,904	1,880	2,042	1,976	1725	1,767	1,599	2,047	1,793	1,971	1,813	1,S30	1,585	1,779	1,593	1,831	2,081	1,943
Balanserade mål och ärenden.
	897	862	801	572	317	310	263	169	146	185	169	210	190	198	204	188	344	243	204	169	190	274	246	286	237	235	234	309	379	379	448	519	495	487	579	604	762	717	785	698	683	631	684	723	924	1,042	1,038	1,153
skiftesmål...............	245	167	128	67	58	48	44	32	43	50	42	42	48	54	47	53	50	74	32	28	40	51	34	24	38	32	46	32	61	66	70	62	64	76	102	100	79	77	44	36	64	74	121	137	151	180	152	140
fattigvårdsmål.............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	30	19	44	27	37	33	36	58	120	67	70	100	43	57	100	71	no	123	136	121	83	81	47	4	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
andra besvärsmål...........																					37	46	60	69	57	48	48	i 06	96	77	76	85	84	72	80	113	148	48	26	30	17	12	56	58	72	60	83	118
ansökningar ..............																					39	9	33	32	20	22	28	42	34	49	56	34	47	41	49	46	52	46	47	41	50	42	49	64	84	77	55	73
Kriminella: hemställda mål och besvärsmål. . .	1,059	854	684	477	474	318	224	194	147	209	159	202	201	192	204	209	292	239	190	148	101	148	161	145	174	161	162	228	333	304	330	304	257	269	313	357	508	380	381	298	31ö	331	396	449	504	527	480	436
nådeansökningar .........																					14	14	21	9	10	10	17	22	25	36	35	33	32	40	49	30	31	42	27	16	26	12	13	9	11	> 15	17	21
andra ansökningar........																					3	1		1	2	3	4	1	2	2	10	1	—	4	6	7	7	6	7	6	6	4	9	9	15	f
Summa	2.201	1,883	1,613	1,116	849	676	531	395	336	444	370	454	439	474	474	494	713	593	459	381	482	663	622	686	638	554	596	840	1,001	1,023	1,148	1,174	1,100	1,072	1,259	1,304 \|	1,5911	1,316	1,317	1,125	1,162 \|	1,106	1.328	1,449	1,761	1,901	1,825	1,941
Lagföredragning, dagar	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		13	7	23	7	10	28	28	36	33	37	25	13	20	30	28	40	SO	59	31	22	27	81	57 \|	25 \|	29 \|	33 \|	38 \|	67 \|	38	48 \|	31	74	37	50	64 \|	56	92

i) Eftermiddagstjänstgöring i december. 2) Eftermiddagstjänstgöring. Pingstferierna afskaffade.

Bihang till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft. 19*

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

151

Bilaga E.

År.	Mål ang. väg-, bro- och färjhållning samt ang. grindar å allmän väg.	Mål ang. flott- och farleder.	Mål ang. skjutsanstalter och skjutsning.
Till Kammar-kollegium inkomna besvärsmål.	Af Kungl. Maj:t afgjorda besvär öfver Kammar-kollegii beslut.	Till Kammar-kollegium inkomna besvärsmål.	Af Kungl. Maj:t afgjorda besvär öfver Kammar-kol legi i beslut.	Till Kammar-kollegium inkomna besvärsmål.	Af Kungl. Maj:t afgjorda besvär öfver Kainmar-kollegii beslut.
Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.	Summa.	Medel- tal.
1899 ....	196		61		16	_	7		4		1
1900 ....	202	—	41	—	22	—	7	—	2	—	1	—
1901 ....	183	—	38	—	38	—	13	—	3	—	—	—
1902 ....	124	—	42	—	34	—	6	—	5	—	—	—
1903 ....	137	—	31	—	43	—	11	—	8	—	2	—
1904 ....	126	—	33	—	34	—	16	—	9	—	—	—
1905 ....	184	—	43	—	38	—	8	—	7	—	1	—
1906 ....	158	—	42	—	46	—	16	—	2	—	3	—
	1,310	163.8	331	41.4	271	33.9	84	10.5	40	5.0	8	1.0

Beskattningsmål, afgjorda af Kammarrätten . . . > » > Kungl. Maj:t . . . Brännvinstaxeringsmål, > > Kammarrätten . . . > » > Kungl. Maj:t . . .	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	1906.	Summa.	Medel- tal.
1,063	824	791	963	969	1,497	930	760	7,797	974,6
224	221	242	221	204	258	164	475	2,009	251,1
4	9	12	10	7	10	4	3	59	7.4
5	1	4	4	4	3	1	3	25	3,1

152

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga F.

Förslag

till

Lag

angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj:ts
högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:

1 §•

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugutre justitieråd, af
hvilka två, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.

2 §•

Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdelning,
sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden
af året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.

3 §•

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens
handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den
ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §•

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta domstolen
tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

153

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt afgörande,
där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti månader.

Denna lag träder i kraft den dag, da Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§17 18
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,
. §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen
varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Hå/t.

154

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga G.

Förslag

till

Stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols

afdelningar samfälldt.

Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls handläggning
i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt
förordnas som följer:

Mom. 1.

Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning
till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller
lao-tolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdelningen
förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna
ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens
afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla
justitieråden med undantag af dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant
afgörande deltaga.

'' Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stridande
åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika
tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan föreskrifvet
är tillämpning endast i det fall att afdelningen linner den rådande
meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är afser ej mål, som från krigsdomstol
dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

155

5 §.

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens afdelningar
samfälldt är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17,
18,_ 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,
§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,
varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t
anmäldt.

156

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga H.

Förslag

till

Lag

om Kung!. Maj:ts regeringsrätt.

1 §•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, åt
hvilka en, enligt hvad därom är särskilt stadgadt, tjänstgör i lagrådet.

Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio
veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig
emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

2 §•

Af de mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl. Maj:t fullföljas
genom besvär i statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom
i 3 § sägs, till regeringsrättens upptagande och afgörande höra:

l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;

mål om val till ombud vid kyrkomöte;

mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande
af förslag därtill, om den valdes afsägelse;

2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller
deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,
som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan byggnads
uppförande;

mål angående fattigvården;

3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

157

4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, anmärknings-
och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst
uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och
dylikt, om delaktighet i eller afgifter till pensionsinrättning eller annan
sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån,
allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser;

mål om resekostnads- och traktamentsersättning, om annan ersättning
af statsmedel, enligt därom gällande författningar;

mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskontoret
eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar
må bevilja eller skall på rekvisition utbetala;

5:o) mål om tullbehandling;

mål om taxering till skatt eller annan afgift;

mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;
mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet
att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;

mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;
anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om afkortning
eller afskrifning;

mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,
undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;

mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter; mål

om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;
6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed
jämförliga utskylder;

mål om markegångsprisen;

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande
ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och
egenskap;

8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga
mål rörande indelnings- och roteringsverket;

mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten
af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägenheter,
om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;

mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,
af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om

158

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

vägdelning, om rätt att hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva
grind, om tid för grinds öppenhållande;
mål rörande skjutsväsendet;

mål om allmän flottled och farled samt sättet och villkoren för
deras begagnande;

mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;
mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;
9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller ständig
besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet
eller allmän inrättning;

mål om anläggning af och frihetsår för nybyggen;
mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall
enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman
brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkanerläggas;

mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor anslagen
jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende
upplåtas;

mål om optionsrätt till arrende;

mål om åtnjutande af de rättigheter, hvilka i afseende å de till
innehafvare af vissa ämbeten och tjänster eller till kyrkor och fromma
stiftelser anslagna hemmans disponerande och besittning må vara vederbörande
förunnade;

10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,
menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författningarna
får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;
mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;
ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt
eller stadgad åborätt;

mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;

mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af
bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

12:o) afvittrings- och storskiftesmål;

13:o) mål om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut rörande förordnande
till landtmäteriförrättning, vägdelning, syn rörande dikning,
vattenafledning, flottning eller annan dylik förrättning, om befallningshafvandens
åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars fortgång och
behöriga verkställighet, om landtmätares afstångande från rätt till nya
förordnanden;

14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

159

mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller
af mönster och modeller;

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handelseller
annat dylikt register, om anmälan att idka näring;

mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om
skeppsmätning;

15:o) mål om antagande af släktnamn;

mål om mantals- eller kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad
trolofning, utfärdande af skiljebref, anteckning i kyrkobok;

16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller
föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna
hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller
andra samhällens byggnads- och brandväsen;

17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar
eller målsmän;

mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring;

mål om bötesansvar, om föreläggande eller utdömande af annat
vite än sådant, som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud
enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar;

mål om häktads vård och behandling, om verkställande af straff;

18:o) handräckningsmål.

3 §•

Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § förmäles, klagan rörer
myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets
eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket
af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,
med eget utlåtande, öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts afgörande
i stasrådet.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,
men ej alla angifvits i 2 §.

4 §•

År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller
om vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut
i statsrådet ankomma, eller har beslut, hvarom i besvären är fråga, underställts
Kungl. Majt:s pröfning, vare det ej hinder för att regeringsrätten
pröfvar besvären.

160

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skall, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afbörda, ansökning,
som nyss är nämnd, föredragas inför Kung!. Maj:t i statsrådet, afgifve
regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.

Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,
att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,
hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, äge regeringsrätten att, med eget
utlåtande, underställa målet Kungl. Maj:ts pröfning i statsrådet.

5 §•

Föredragande i regeringsrätten vare, efter Kungl. Maj:ts i statsrådet
bestämmande, ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det
ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.

Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar
Kungl. Maj:t i statsrådet, efter regeringsrättens hörande.

6 §•

Innan besvärsmål i regeringsrätten föredrages, skall det vara, genom
nödiga förklaringars och upplysningars inhämtande, af föredraganden beredt.

Finner regeringsrätten erforderligt, att ytterligare någon varder öfver
besvären hörd, meddele därom föreskrift. Om vittnesförhör, där sådant
äskats, äge regeringsrätten ock förordna.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,
§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,
varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

161

Bilaga I.

Förslag

till

Lag

om tjänstgöringen i Kungl. IVlajits lagråd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De ordinarie ledamöterna af Kungl. Maj:ts lagråd skola, med iakttagande
af föreskrifterna i 2—5 §§, utses, de två justitieråden af högsta
domstolen och regeringsrådet af regeringsrätten. Där laga hinder icke
möter, böra alla justitieråden eller regeringsråden i sådant ärende deltaga.

2 §•

Tjänstgöringsperiod för ordinarie ledamot är två kalenderår. Har
vid tjänstgöringsperiods utgång behandlingen af något ärende påbörjats
men ej hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänstgöringen
under ärendets vidare handläggning.

3 §•

Afgår ordinarie ledamot från sitt justitieråds- eller regeringsrådsä.
mbete, utses annan ledamot i hans ställe. Får han förfall, tjänstgöre
under tiden den därtill utses.

4 §•

Justitieråd må ej tjänstgöra i
beklädt justitierådsämbete.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami.

lagrådet förr än han minst två år
10 Häft.

162

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd
minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och regeringsråd
först två år efter periodens slut ånyo utses att där tjänstgöra.

5 §.

Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år innehaft
justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begifvande
utses att tjänstgöra i lagrådet.

6 §•

Lagrådets ordinarie ledamöter skola deltaga i handläggningen af alla
i lagrådet förekommande ärenden.

Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall
han utan hinder däraf deltaga i slutbehandling af mål eller ärende, hvarmed
han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders
ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.

Första tjänstgöringsperioden för ordinarie ledamöter i lagrådet skall
utgå vid slutet af kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

163

Bilaga K.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte

den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte
den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen
genom underdåniga besvär, som inom trettio dagar efter valet skola i
justitiedepartementet ingifvas, för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt
föredragas och afgöras.

164

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga L.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.

Härigenom förordnas, att den i förordningen angående äktenskapsskillnader
den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta domstolens
hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i
äktenskap skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning
skall ingifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitierevisionsexpeditionen
utan till justitiedepartementet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17,
18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,
§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o
tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t
anmäldt.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

165

Bilaga M.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring
uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag
af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med ändring af hvad förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt
hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas,
innehåller häremot stridande, förordnas härigenom, att ansökningar, som
afses i sagda förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter
regeringsrättens hörande, pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,
§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,
varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

166

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Motion.

I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet till behandling
förehaft en inom Andra Kammaren af herr Johan Widén väckt
motion, n:o 236, hvaruti anförts följande:

»Uti sitt den 18 juni 1904 afgifna betänkande, angående reglering af
löneförhållandena in. m. vid kammarrätten, föreslog löneregleringskommittén,
att kammarrätten skulle blifva sista instans i

mantalsskrifningsmål och frågor om ansvar enligt mantalsskrifningsförfattningarna,

debiteringsmål,

mål, angående afkortning, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,
böter eller andra medel äfvensom s. k. extra ordinarie afskrifningar,

beskattningsmål samt mål om ansvar enligt bevillnings- och inkomstskatteförordningarna.

De talrikaste liksom de viktigaste af dessa mål äro beskattningsmålen.
Rörande lämpligheten af att kammarrätten finge såsom sista instans
handlägga dessa mål yttrar kommittén bland annat: ’Att kammarrätten
i egenskap af en för hela riket gemensam öfverdomstol med relativt
begränsadt ämbetsområde *) är väl ägnad för fyllandet af en dylik uppgift
jämväl beträffande nu ifrågavarande mål, torde få anses visst och bekräftas
äfven däraf, att i de till Kungl. Maj:t fullföljda mål af ifrågavarande art
kammarrättens beslut — frånsedt de mål, där ny utredning förebragts —
blifvit endast i jämförelsevis få fall af Kungl. Maj:t ändradt.’

För löneregleringskommittén var det, i enlighet med dess uppdrag,
förenklingen i administrationen och den däraf härflytande besparingen i
arbetskrafter, som var den drifvande synpunkten vid omförmälta förslag.
Men äfven en annan och måhända viktigare synpunkt — som nog ej heller

*) Kursiveringen af motionären.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. . 167 .

var för kommittén främmande — gör sig här med kraft gällande. Det
är behof vet . af en snabbare rättsskipning i dessa mål och såsom ett medel därtill
förenkling'' af instansordningen. Uti en i detta ämne utgifven skrift har
jag tillåtit mig härom yttra följande, som jag tager mig friheten här upplöpa:.
Det vore emellertid att beklaga, om härmed’ (att regeringsrätten ej
kan i dessa mål såsom instans träda i kammarrättens ställe) Skulle anses
afgjordt, att en förenkling i instansordningen i afseende på dessa mål
icke. kunde äga rum. Att den är behöflig, kan ej förnekas. Det är uppenbarligen
icke tillfredsställande, att, såsom med mångtaliga exempel kan
styrkas, beskattningsfrågor. blifva slutligen pröfvade först 3 eller till och
med 4 år efter det de afgjorts af pröfningsnämnden. Ofta nog hafva då
ytterligare tre års taxeringar följt och föranledt besvär; om det första beslutet
piöfvas oiiktigt, maste da alla besluten hvar i sin ordning ändras
med allt däraf följande trassel för restitution in. in., beträffande såväl kronans
som kommunens utskylder. Att långsamheten skulle minskas därigenom
att regeringsrätten i stället för Kungl. Maj:t blefve högsta instans,
är ingalunda antagligt. Sannolikare är väl, såsom en talare under debatten
om regeringsrätten i Första Kammaren anmärkte, att den såsom en följd
af det tyngre arbetssättet hos en kollegial domstol komme att ökas.

I det utlåtande, som af kammarrätten afgifvits öfver lönereo''lerin°’skommitténs
förslag, afstyrkes den ifrågasatta förenklingen af "''instansordningen
utom i hvad angår mantalsskrifningsmålen. Särskilt har
kammai rätten motsatt sig borttagandet af sista instansen i beskattningsmalen.
Det år farhagan för att rättssäkerheten ganom förslagets genomförande
skulle obehörigen minskas, som därvid förnämligast varit inverkande.
Man synes befara, att utredningen i underinstanserna, som ju
ej äro domstolar eller förvaltningsmyndigheter utan förtroendenämnder,
skulle, vala alltför bristfällig för att man kunde nöja sig med endast eu
egentlig ämbetsmannainstans. Det är emellertid antagligt, att just borttagandet
af sista instansen skall framkalla malens fullkomligare utredning
på ett tidigare stadium. En allmän erfarenhet är, att ju flera instanser
det finnes, dess mindre omsorg nedlägges på utredningen i underinstanserna.
. Den bristande utredningen torde dessutom, i den mån den kunde
göra sig gällande, kunna upphjälpas och olägenheten däraf aflägsnas genom
ett fullständigare kommunikationsförfarande i kammarrätten. Mot kammarrättens
utlåtande i denna del har ock reservation afgifvits af en ledamot,
kammai i ättsradet Östberg, som ansett den föreslagna ref ormen kunna
genomföias »utan fara för rättssäkerheten». Exemplen från utlandet, där
en enklare och snabbare procedur i allmänhet är vedertagen, synas ej
heller ägnade att rättfärdiga de framhållna farhågorna.

168

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I det utdrag af statsrådsprotokollet, som beledsagar den kungl. propositionen
angående regeringsrätten, säger statsrådet och chefen för kungl.
justitiedepartementet härom: ’Af löneregleringskommittén har hemställts,

att kammarrätten skulle i debiterings- och beskattningsmål blifva högsta
instans. Häremot hafva dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter,
och jag har ej heller i min föregående framställning räknat

med en sådan ändring i afseende å talans fullföljd i nämnda mål--

— — — —. Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders
Kungl. Maj:t framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen''.’

Detta sista är naturligen riktigt. Frågan om borttagande af en instans
i dessa mål är en fråga, som kräfver ändringar i författningarna,
angående bevillningens och inkomstskattens fastställande samt angående
debiteringen och uppbörden m. fl., och lärer ej kunna i detta sammanhang
afgöras.

Men det är tillika en organisationsfråga och en mycket viktig sådan.
Det gäller att, då nu i regeringsformen skall införas stadgande om en
högsta administrativ domstol samt fastställas det antal ledamöter, hvaraf
densamma skall bestå, icke binda sig vid beräkningar, som göra detta antal
större eller mindre, än hvad som är lämpligt eller nödigt. Detta antal är
i den nådiga propositionen angifvet till »minst sju». Huruvida detta antal
skulle kunna något minskas, därest beskattningsmålen, enligt den propositionen
vidfogade tablån uppgående till i medeltal omkring 250 om året,
fråntagas regeringsrätten, är jag ej i tillfälle att kunna bedöma. För att
gifva svar härå fordras en noggrannare kännedom om den blifvande domstolens
organisation och arbetssätt, än undertecknad kunnat med ledning
af propositionen nu förskaffa sig. Men äfven om antalet ledamöter i
domstolen icke skulle kunna minskas under det ofvan angifna, koinme
uppenbarligen en reform i den af löneregleringskommittén angifna riktningen
att hafva stort inflytande på behofvet af föredragande och andra
för regeringsrätten behöfliga underordnade arbetskrafter och förty leda till
väsentlig besparing.

Det värdefullaste i reformen vore emellertid enligt mitt förmenande
den snabbare rättsskipning i dessa mål, som den skulle medföra, och som
på detta område torde vara, om möjligt, än mera angelägen och behöflig
än på något annat, ej så mycket kanske i anseende till intressenas vikt
som till angelägenheten att få dem fort tillgodosedda. Detta behof synes
mig med den stigande utvecklingen särskild! på det ekonomiska området
skola komma att göra sig alltmera gällande. Och äfven principiella skäl
finnas, enligt min mening, som starkt tala för en speciell öfverdomstol
för beskattningsmålen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

169

Jag har därför med detta velat hålla frågan om en reform på detta
område, hvaraf jag föreställer mig behofvet skola göra sig alltmera kännbart,
uppe och i sådant ändamål fästa uppmärksamheten på angelägenheten
af att i det sammanhang, som nu föreligger, taga äfven denna fråga i betraktande,
för så vidt den kan hafva betydelse med afseende på den ifrågasatta
högsta administrativa domstolens uppgifter och organisation.

På grund. af denna korta utveckling af ämnet, hvilken tiden dess
värre icke tillåtit mig att göra mera uttömmande, tillåter jag mig till
Riksdagen hemställa,

att vid beräkning af de mål och ärenden, hvilka skola af den föreslagna
regeringsrätten handläggas, samt af dess därpå beroende sammansättning
och organisation må tagas hänsyn till de synpunkter i afseende
å förenkling af instansordningen i beskattnings- in. fl. mål, som bär ofvan
angifvits.

Och torde, därest någon förändring i antalet ledamöter i regeringsrätten
eller annan ändring i de rörande densamma föreslagna stadganden
häraf finnas påkallade, vederbörande utskott därom afgifva förslag.»

Bih. till Riksd, Prot. 1908. 3 Sami 10 Höft.

170

Konstitutionsutskottets Ijflätande N:o 10.

Utskottets yttrande.

Att de ärenden, som påkalla statsrådets och dess ledamöters handläggning,
under de senare årtiondena, såväl med hänsyn till mängd som
omfattning tillväxt på ett sådant sätt, att till följd häraf åtgärder måste
vidtagas för att åstadkomma erforderlig lättnad io statsrådets arbetsbörda,
har länge varit en både känd och erkänd sak. Åtskilliga förslag i detta
syfte hafva också under årens lopp blifvit framställda såväl af Kungl. Maj:t
som inom Riksdagen. I allmänhet hafva dessa förslag gått ut på en ökning af
statsrådens antal genom inrättande af nya departement för vissa grenar af
statsförvaltningen. Sträfvandena att på denna väg lätta arbetsbördan föi
vissa af statsrådets ledamöter hafva ock, som bekant, ledt till att ett
särskildt departement för jordbruksärenden blifvit inrättadt och att i samband
därmed statsrådens antal ökats från tio till elfva

Det åsyftade målet har man emellertid äfven sökt uppnå på en annan
väg än den ofvannämnda. Bland de ärenden, som komma under
Kungl. ~Maj:ts handläggning, utgöres ett stort antal af besvär. öfver
underordnade administrativa myndigheters beslut. Då dessa bevärsmål
för sin pröfning kräfva ett'' besvärligt och tidsödande arbete, har
man ansett, att en minskning i statsrådets mångskiftande göromål
skulle på ett verksamt och bestående sätt kunna åstadkommas, därest
pröfningen af dylika mål i största möjliga utsträckning öfverflyttades
från Kungl. Maj:t i statsrådet till en särskild. administrativ högsta
domstol. Genom införlifvande med vårt samhällsskick af en sådan institution
skulle äfven vinnas en annan fördel af ingalunda mindre betydelse.
De särskildt beaktansvärda önskningar, som från synpunkten af det allmännas
väl och enskild rättssäkerhet framställts om sådana ändringar.i
våra samhällsformer, att handläggningen i sista instans af administrativa
rättstvister måtte afskiljas från statsrådet och underkastas en
noggrann judiciell behandling, skulle därigenom blifva behörigen tillgodosedda.
Slutligen har under frågans utveckling framhållits, att genom inrättande
af en särkild administativ högsta domstol i någon män skulle
kunna beredas lindring i högsta domstolens arbetsbörda, hvilken år från
år visat sig växa på ett sådant sätt, att eu begränsning af densamma vore
oundgängligen af behofvet påkallad.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

Efter det åtskilliga förslag om inrättande af en dylik domstol eller
regeringsrätt varit å bane inom Riksdagen, upptog konstitutionsutskottet
på eget initiativ frågan vid 1903 års riksdag. På hemställan af utskottet
beslöt också Riksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta en skrifvelse i ämnet,
deruti Riksdagen, under framhållande af ofvannämnda synpunkter, anhöll,
att Kungl. Magt ville efter verkställd utredning och pröfning af frågan om
inrättande af en särskild högsta domstol eller regeringsrätt för afdömande
i sista instans af administrativa besvärsmål och för afgifvande af utlåtanden
öfver förslag till ekonomiska och administrativa lagar och författningar,
äfvensom af frågan om de förändringar i afseende å statsrådets och statsdepartementens
organisation, hvilka i samband därmed funnes påkallade,
till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna
utredning och pröfning kunde föranleda.

Sedan Kungl. Maj:t den 12 augusti 1903 uppdragit åt dåvarande
presidenten i Göta hofrätt, numera landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld att
verkställa den af Riksdagen i ärendet begärda utredning samt att utarbeta
förslag till de ändringar i grundlag och till de författningar, som för
ändamålet kunde anses erforderliga, afgaf denne den 25 maj 1907 till
Kungl. Magt underdånigt betänkande om inrättande af eu administrativ högsta
domstol eller regeringsrätt.

Uti den nu föreliggande propositionen, hvilken blifvit utarbetad på
grundvalen af förenämnda betänkande, har Kungl. Maj:t till Riksdagens
pröfning framlagt förslag om inrättande af en dylik regeringsrätt, med uppgift
att i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, pröfva och afgöra
de mål, som jämlikt författningarna få hos Konungen fullföljas genom
besvär i statsdepartementen.

Att en institution af ifrågavarande slag är af behofvet påkallad,
torde icke kunna bestridas. Såsom statsrådet och chefen för justitiedepartementet
framhållit, måste den nuvarande ordningen för de administrativa
besvärsmålens pröfning i högsta instans framstå såsom otillfredsställande
såväl ur synpukten af den enskilda rättssäkerheten som framför allt med
hänsyn till de större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer på regeringsmaktens
organisatoriska verksamhet. Att afsevärda fördelar i båda dessa
hänseenden stå att vinna genom ifrågavarande besvärsmål öfverflyttning
i största möjliga omfattning till en särskild regeringsrätt, finner utskottet
ligga i öppen dag. Genom att befrias från det besvärliga och tidsödande
arbetet med dessa mången gång invecklade måls beredning och föredragning
kommer statsrådet att erhålla en afsevärd lättnad i sitt arbete
och sålunda att sättas i tillfälle att mera helt och odeladt kunna ägna sig

172

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

åt administrationens ledning och landets allmänna utveckling. Äfven
ur synpunkten af en tryggad administrativ rättsskipning finner utskottet
den föreslagna regeringsrätten erbjuda stora fördelar framför den nuvarande
anordningen. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att statsrådet
icke erbjuder samma garantier i förevarande hänseende som en särskild
domstol. Dess ledamöter sakna den åt alla håll oberoende ställning, som
en domare intager, växla ofta och väljas med hänsyn till helt andra egenskaper
än förmågan att afgöra rättsfrågor. Härtill kommer, att de svårligen
under alla förhållanden äro i stånd att åt ifrågavarande besvärsmål
ägna så mycken tid och omsorg, soin för deras noggranna bedömande är
erforderligt. Eu domstol sådan som den nu föreslagna synes däremot
ägnad icke blott att erbjuda de rättssökande ökade garantier, för ifrågavarande
viktiga måls noggranna bedömande efter lag och laga stadgar, utan äfven
att tillfredsställa de från den allmänna rättssäkerhetens synpunkt befogade
anspråk på kontinuitet i den administrativa rättsskipningen och särskildt
denna rättsskipnings oberoende af politiska förhållanden, hvilka alltid måste
öfva inverkan på statsrådets sammansättning. Denna administrativa domstol
bör också kunna så anordnas, att tillräcklig trygghet därigenom vinnes
för att äfven den hänsyn till lämplighet och billighet, som vid de
administrativa besvärsmålens afgörande påfordras, kan behörigen iakttagas.

Vid den granskning utskottet underkastat den kungl. propositionen
har utskottet icke funnit anledning framställa några anmärkningar
mot de principer, hvilka ligga till grund för densamma. Det sätt, hvarpå
Kungl. Maj:t sökt lösa de utan tvifvel synnerligen afsevärda svårigheter,
som måste vara förbundna med en reform af ifrågavarande art, synes
utskottet vara lyckligt funnet och icke lämna rum för några invändningar
af större räckvidd. I vissa hänseenden anser dock utskottet, att ändringar
böra vidtagas i det k mild. förslaget.

o o o

Regerings- Beträffande regeringsrättens organisation uttalade Riksdagen i sin

ratnisZion.a'' °fvaimåmnda skrifvelse den uppfattning, att densamma borde sammansättas
af lagkunniga män, hvilka i domarevärf eller inom statsförvaltningen ådagalagdt
insikt och erfarenhet. Riksdagen förutsatte således, att regeringsrättens
samtliga ledamöter skulle vara lagfarna. Författaren af det underdåniga
betänkandet i frågan har visserligen ansett, att detta i regel vore
det riktiga, men dock icke funnit sig öfvertygad om nödvändigheten däraf,
att denna regel uppställdes såsom undantagslös norm. Därigenom skulle nämligen
läggas oöfverstigliga hinder i vägen för tillgodogörande inom regeringsrätten
af exceptionellt goda krafter, som genom en långvarig verksamhet i förvaltningen,
erhållit eu grundlig administrativ utbildning. För upprätthållande
af regeringsrättens juridiska karaktär, borde emellertid förebyggas, att de icke

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

173

lagfarna ledamöterna komme i majoritet och sålunda blefve i tillfälle att
ensamma bestämma regeringsrättens beslut. Detta skedde enklast därigenom,
att de icke lagfarna ledamöternas antal begränsades till ett maximum
af två, hvilket också syntes lämna tillräckligt utrymme för tillgodoseende
af intresset att draga fördel af lämpliga krafter utan den vanliga juridiska
examensbildningen.

Den uppfattning, som i förevarande hänseende uttalats i det underdåniga
betänkandet, har jämväl kommit till uttryck i den kungl. propositionen.
Enligt denna skall regeringsrätten bestå af minst sju ledamöter, regeringsråd,
hvilka samtliga skola hafva förvaltat civil beställning samt däruti
ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. Minst tre fjärdedelar af hela
antalet regeringsråd skola därjämte hafva fullgjort hvad författningarna
föreskrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Endast en afreo-eringsrättens
ledamöter skulle således kunna tagas bland personer, som icke
innehafva domarekompetens.

Ehuru utskottet till fullo inser, att beskaffenheten af den pröfning,
som enligt förslaget skall tillkomma regeringsrätten, nödvändiggör, att
flertalet af dess . ledamöter äro lagfarna, har utskottet dock icke kunnat
finna, att det juridiska elementet bör tillerkännas en så framskjuten plats
inom regeringsrätten som Kungl. Majrt föreslagit. Visserligen äro de administrativa
besvärsmål, som skola öfverflyttas till regeringsrätten, rena
rättsfrågor, där det gäller att afgöra, huruvida lagar och författningar
blifvit behörigen iakttagna. Men å andra sidan får man icke förbise, att
ifrågavarande mål mycket ofta afse praktiska förhållanden, där en viss
hänsyn, måste tagas till hvad lämplighet och billighet krafvel''. Det måste
följaktligen ligga vikt uppå, att regeringsrättens sammansättning blifver sådan,
att vid målens afgörande denna synpunkt icke kommer att stå alltför
mycket tillbaka för den rent juridiska. Då härtill kommer, att det mången
gång kan vara .synnerligen önskvärd! att åt regeringsrätten förvärfva
personer, som. erhållit en grundlig utbildning i administrativa värf, ehuru
de icke fullgjort, hvad författningarna föreskrifva för att få utöfva domareämbete,
har utskottet ansett, att möjlighet bör lämnas för Kungl. Maj:t
att utse två ledamöter i regeringsrätten, hvilka icke aflagt juridisk ämbetsexamen.

Uti sin ofvannämnda skrifvelse utgick Riksdagen därifrån, att rege- Lagrådets
ringsrättens .verksamhet * icke skulle inskränkas till allenast en dömandeor9amsationfunktion.
Liksom högsta domstolen hade att i fråga om stiftande af allmän
civil-, .kriminal- och kyrkolag afgifva utlåtande och därvid ägde
tillfälle att vid denna lagstiftning göra fruktbärande de erfarenheter, som
domstolen vid dessa lagars tillämpning vunnit, så borde äfven åt den

174

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ifrågasätta högsta domstolen för administrativa besvärsmål afdömande
uppdragas att meddela yttranden öfver förslag till ekonomiska och administrativa
lagar och författningar.

Denna Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen
mellan högsta domstolen och regeringsrätten har Kungl. Maj:t icke
ansett sig böra följa dels på grund af svårigheten att på ett nöjaktigt
sätt i lag uppdraga en gräns mellan de ifrågasatta båda lagstiftningsområdena
och dels emedan en fördelning af laggranskningsarbetet enligt den
af Riksdagen uttalade grundsats skulle låta högsta domstolen fortfarande
blifva sysselsatt med sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt
hinderlig för dess dömande verksamhet. I stället har nu Kungl. Maj:t föreslagit,
att granskningen af samtliga lagförslag och författningsförslag, .vare
si°°de äro att hänföra till det i § 87 regeringsformen angifna lagstiftningsområde
eller eljest af Kungl. Maj:t pröfvas böra undergå en liknande förberedande
granskning, skall öfver lämnas åt ett särskild t lagråd, bestående åt
två ledamöter från högsta domstolen och en ledamot från regeringsrätten,
och med sådan granskning till sin enda uppgift. .

Att denna anordning måste tillerkännas ett afgjordt företräde framför
den i Riksdagens skrifvelse omnämnda utväg, finner utskottet vala
ställdt utom allt" tvifvel. På samma gång man därigenom undviker de
svårigheter, som äro förbundna med laggranskningsarbetets uppdelning pa
två särskilda myndigheter, vinner man Ren synnerligen stora fördelen, att
högsta domstolen erhåller en betydande lättnad i sin arbetsbörda. Det
är nämligen att märka, att med det rastlösa lagstiftningsarbete, som föi
närvarande pågår i vårt land, arbetet med laggranskningen svält , ut mera
än något annat af högsta domstolens arbetsområden. Utskottet vill i detta
afseende endast omnämna, att medan under femårsperioden 1871- 1875
föredragningen af laglörslag upptog i medeltal endast 12 dagai årligen,
medeltalet under åren 1899—1903 steg till 45,6.dagar. Sedan dess har
antalet dagar, upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år
1905, 56 år 1906 och omkring 90 dagar år 1907. Att detta arbete skall
ingripa i hög grad störande på högsta domstolens dömande verksamhet
ligge r i öppen dag, särskildt då man tager i betraktande, att föredragningen
af lagförslag mången gång är af brådskande natur och därför måste erhålla
företräde framför annan föredragning. Då härtill kommer, att den arbetsbörda,
som i öfrigt påhvilar högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i
fr åga om antalet på domstolens behandling ankommande mål och ärenden
so m med hänsyn till dessas beskaffenhet, är det, enligt utskottets uppfattn
ing, oundgängligt, att åtgärder vidtagas, som äro ägnade att undan -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

röja de missförhållanden, som blifvit en följd af denna alltjämt fortgående
stegring af domstolens göromål.

Redan den omständigheten, att genom inrättandet af ett särskild!
lagråd åtskilligt härutinnan skulle kunna vinnas, finner utskottet innebära
ett synnerligen talande skal för att en dylik institution kommer
till stånd. Men äfven med hänsyn till själfva laggranskningsarbetet
anser utskottet detta önskvärd! Såsom statsrådet och chefen för justitiedepartementet
uti sitt till statsrådsprotokollet afgifna yttrande framhållit,
bör mellan lagrådets ledamöter kunna komma till stånd ett intimare
samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka inom
högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Då några störande
afbrott i lagrådets arbete icke behöfva förekomma, och detta kan
försiggå i betydligt enklare former än inom högsta domstolen, kan man
ock förvänta, att granskningen af de författningsförslag, som öfverlämnas
till lagrådet skall kunna ske på afsevärdt kortare tid än under nuvarande
förhållanden är möjligt. Slutligen anser sig utskottet böra framhålla, att
med den af Kung! Maj:t föreslagna anordning möjlighet förefinnes, att för
laggranskningsarbetet utvälja dem bland högsta domstolens ledamöter, hvilka
hafva de bästa förutsättningarna för detta arbete.

Om än utskottet således finner uppenbart, att inrättande af ett
särskilt lagråd innebär en öfver hufvud lycklig lösning af den helt visst
synnerligen svåra frågan om laggranskningsarbetets ordnande, har utskottet
dock icke ansett sig kunna tillstyrka, att lagrådet organiseras på det
sätt Kung! Maj:t föreslagit. Såsom ofvan nämnts skulle lagrådet enligt
den kung!, propositionen bestå af tre ordinarie ledamöter, nämligen två
justitieråd och ett regeringsråd. För behandling af särskildt ärende skulle,
där så pröfvas nödigt, Kung! Maj:t därjämte äga att förordna högst tre
extra ordinarie bisittare, hvilka skulle innehafva samma kompetens, som
erfordras för att kunna utnämnas till justitieråd. Enligt utskottets uppfattning
kan denna organisation näppeligen betecknas såsom tillfredsställande.
Särskildt hyser utskottet betänkligheter mot att i lagrådet
skulle kunna insättas extra ordinarie ledamöter till samma antal som de
ordinarie. En dylik anordning kan icke vara ägnad att gifva lagrådet
den oberoende ställning, som måste vara en nödvändig förutsättning för
att detsamma skall kunna förvärfva en auktoritet jämförlig med den,
som högsta domstolen i förevarande afseende äger. Äfven om de uppställda
kompetensfordringarna innebära en viss garanti för att till extra
ordinarie ledamöter af lagrådet komma att förordnas personer, som äro
i besittning af de för laggranskningsarbetet erforderliga kvalifikationer,
får dock icke den möjligheten förbises, att vid utseendet af dessa ledamöter

176

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

sådana synpunkter skulle kunna göra sig gällande, som icke äro väl förenliga
med det grannlaga värf de skola fullgöra. Blotta möjligheten härtill
innebär för utskottet en fullgiltig anledning att icke tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag härutinnan. Utskottet vill dessutom erinra därom, att
Riksdagen ställt sig afvisande mot väckta förslag om förordnande af extra
ledamöter i högsta domstolen.

Vidare har utskottet ansett, att lagrådets auktoritet bör stärkas
genom en ökning af dess ordinarie ledamöters antal; och tinner utskottet sig
höra föreslå, att detta ökas från tre till fyra, på så sätt att tre justitieråd
i stället för# två skola ingå i detsamma. Visserligen skulle det kunna
ifrågasättas, huruvida icke lagrådets ledamotsantal borde bestämmas till
fem, då afdelning af högsta domstolen, som tager befattning med granskning
af lagförslag, skall bestå af minst fem justitieråd. Men då lagrådet
kommer att utstötande sysselsätta sig med detta arbete och dess ledamöter
sålunda blifva därmed särskild! förtrogna, har utskottet icke ansett,
att några betänkligheter böra möta att fastställa dess ledamotsantal
till fyra.

Då det gifvetvis mången gång kan vara synnerligen önskvärdt, att
inom lagrådet beredes tillgång till den speciella sakkunskap, som för ett visst
författnings förslags rätta bedömande finnes erforderlig, har utskottet ansett
sig böra föreslå, att Kungl. Maj:t tillerkännes rätt att, där så pröfvas
nödigt, för behandling af dylikt ärende förordna ytterligare en ledamot af
lagrådet. Med afseende å sådan ledamot bör naturligen icke uppställas
samma kompetensfordran som å lagrådets öfriga ledamöter. Utskottet har
ansett det vara tillräckligt att föreskrifva, att han skall innehafva de allmänna
kvalifikationer, som kräfvas af dem, som skola bekläda rikets högsta
ämbeten.

Utöfver de ändringar uti §§ 17 2ro och 21 regeringsformen enligt
Kungl. Maj:ts förslag, som betingas af hvad utskottet ofvan anfört angående
regeringsrättens och lagrådets organisation, har utskottet endast ansett
sig böra vidtaga ett par mindre förändringar i den kungl. propositionen.

Med hänsyn därtill att regeringsrätten i konstitutionellt hänseende
skall vara likställd med högsta domstolen föreslår Kungl. Maj:t, att i § 101
regeringsformen införes ett stadgande därom, att regeringsråden skola
kunna ställas till ansvar inför riksrätt, därest de vid pröfning af besvärsmål
uppenbarligen orätt förfarit. Då emellertid den af Kungl. Maj:t
föreslagna formulering möjligen skulle kunna gifva anledning till den uppfattning,
att ansvarigheten i förevarande fall sträckte sig längre med af -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

177

seende å regeringsrättens ledamöter än i fråga om högsta domstolens, har
utskottet ansett sig böra gifva det föreslagna tillägget en sådan affattning,
att det tydligt framgår, att de handlingar, för hvilka regeringsråden kunna
ställas till ansvar, skola till sin innebörd vara jämförliga med dem, som
kunna föranleda högsta domstolens ledamöters ställande inför riksrätt.

Enligt § 54 riksdagsordningen i dess af Kungl. Maj:t föreslagna
lydelse skola Konungens skrifvelser och propositioner i fråga om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag
vara åtföljda af lagrådets yttrande. Då emellertid lagrådet skall hafva
att afgifva utlåtande jämväl rörande lagar och författningar af annan
natur än de ofvannämnda och Riksdagen bör med afseende jämväl å sådana
frågor, då de i kungl. propositioner föreläggas Riksdagen, erhålla
kännedom om den uppfattning, som inom lagrådet gjort sig gällande, har
utskottet funnit sig böra gifva paragrafen en därhän syftande allmännare
affattning.

Hvad beträffar de vid den kungl. propositionen såsom bilagor
fogade lagförslag, har utskottet icke ansett sig böra ingå i någon
detaljerad pröfning af deras innehåll. Utskottet finner sig endast böra
uttala, dels att utskottet icke har något att erinra mot den enumerationsprincip,
hvilken kommit till användning vid bestämmandet af regeringsrättens
verksamhetsområde, dels ock att vid den definitiva affattningen af ifrågavarande
lagförslag äfvensom af andra med dem sammanhängande bestämmelser
bör tillses, att regeringsrätten erhåller ett väl afpassadt verksamhetsområde
ej blott med hänsyn till underordnade instanser utan äfven
med hänsyn till målens beskaffenhet. Därvid bör jämväl, i den mån det
lämpligen kan ske, det önskemålet tillgodoses, att högsta domstolen beredes
största möjliga lindring i dess tryckande arbetsbörda genom öfverflyttning
af lämpliga mål, exempelvis skiftesmålen, från domstolen till regeringsrätten.

Hvad slutligen angår den af herr Widén väckta motion, har utskottet
ej heller funnit sig kunna ingå i någon pröfning af densamma, då
de af motionären framhållna synpunkter böra komma till beaktande, först
då fråga, blifver att definitivt bestämma, hvilka mål och ärenden skola
af regeringsrätten handläggas.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition icke kan af Riksdagen i
oförändradt skick bifallas, må såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande

Bill. till Eiksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

178

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,
103, 104 och 106 regeringsformen, §§ II, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas
minst tolf, högst tjuguen, af
Honom utnämnda, lagkunniga män,
hvilka fullgjort hvad författningarna
föreskrifva dem, som uti domareämbeten
må nyttjas, samt i sådana
värf ådagalagt insikt, erfarenhet och
redlighet. De kallas justitieråd och
utgöra Konungens högsta domstol.
Deras antal må ej ökas utöfver tolf,
såvida ej Konungen och Riksdagen,
i den ordning, 87 § 1 mom. stadgar,
besluta, att högsta domstolen skall
på afdelningar arbeta; och varde, i
sådant fall, såväl justitierådens antal
inom ofvan föreskrifna gränser,
som ärendenas fördelning mellan afdelningarna
i samma ordning bestämda.

(Föreslagen lydelse:)

§ 17.

l:o. Konungens domsrätt skall
uppdragas minst tolf af Honom utnämnda
lagkunniga män, hvilka fullgjort
hvad författningarna föreskrifva
dem, som uti domareämbeten må
nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt
insikt, erfarenhet och redlighet.
De kallas justitieråd och utgöra Konungens
högsta domstol. Deras antal
må ej ökas utöfver tolf, såvida ej
Konungen och Riksdagen, i den ordning
87 § 1 mom. stadgar, besluta,
att högsta domstolen skall på afdelningar
arbeta; och varde i sådant
fall såväl justitierådens antal med
iakttagande af livad ofvan är sagdt
som ärendenas fördelning mellan afdelningarna
i samma ordning bestämda.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

179

(Nuvarande lydelse:)

§ 18.

Denna högsta domstol tillkommer
det äfven att upptaga och afgöra
alla ansökningar, att Konungen må
bryta dom åter, som vunnit laga
kraft, eller återställa laga tid, som
försuten är.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån
domstolar och ämbetsmän förfråe’-

(Föreslagen lydelse:)

2:o. Konungens rätt att pröfva
och afgöra besvär, som jämlikt författningarna
må hos Konungen fullföljas
i statsdepartementen, skall i
den omfattning, som bestämmes i
särskild lag, stiftad af Konungen
och Riksdagen samfälldt enligt den
i 87 § 1 mom. stadgade ordning,
uppdragas minst sju af Konungen
utnämnda , män, som förvaltat civil
beställning samt däruti ådagalagt
insikt, erfarenhet och redlighet. De
kallas regeringsråd och utgöra
Konungens regeringsrätt. Minst två
tredjedelar af hela antalet regeringsråd
skola hafva fullgjort hvad
författningarna föreskrifva dem, som
uti domareämbeten må nyttjas.

Närmare bestämmelser om regeringsrättens
sammansättning och
tjänstgöring meddelas i omförmälda
lag.

§ 18.

Regeringsrätten tillkommer det
äfven att, i mål af beskaffenhet att
kunna tillhöra dess slutliga pröfning,
upptaga och afgöra alla ansökningar,
att Konungen må bryta dom åter,
som vunnit laga kraft, eller återställa
laga tid, som försuten är.
Alla öfriga sådana ansökningar skola
af högsta domstolen afgöras.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån
domstolar och ämbetsmän förfråg -

180

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

ningar om lagens rätta mening i
sådana fall, som till domares åtgärd
höra, äge ock högsta domstolen att
de sålunda sökta förklaringar gifva.

§ 21.

Konungen äger tvenne röster i de
mål, hvilkas föredragning och afgörande
han för godt finner att i
högsta domstolen öfvervara. Alla
frågor om förklaringar öfver lagen
skola hos Konungen anmälas och
dess röster däruti inhämtas och beräknas,
änskönt han icke i högsta
domstolens öfverläggning av därom
deltagit.

§ 22.

Uti högsta domstolen kunna ringare
mål pröfvas och afgöras af fem
ledamöter, så ock af fyra, där alla
fyra äro om slutet ense. öfver viktigare
saker skola minst sju döma.
Ej må flere än åtta ledamöter på en
gång i pröfningen af något mål deltaga,
där ej för vissa fall annorledes

ningar om lagens rätta mening i
sådana fall, som till domares åtgärd
höra, äge högsta domstolen att de
sålunda sökta förklaringar gifva.

§ 21.

Tre ledamöter af högsta domstolen
och en af regeringsrättens lagfarna
ledamöter skola tillsammans
utgöra Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att afgifva
utlåtande öfver de förslag till stiftande,
upphäfvande, ändring eller
förklaring af lagar eller författningar,
hvilka för sådant ändamål blifva af
Konungen öfverlämnade. Där sä
pröfvas nödigt, må Konungen för
visst ärende till ledamot af lagrådet
ytterligare förordna en för insikt,
erfarenhet och redlighet känd man.

Närmare bestämmelser om tjänstgöringen
i lagrådet meddelas i särskild,
af Konungen och Riksdagen
jämlikt 87 § 1 mom. gemensamt beslutad
lag.

§ 22.

1:0. Uti högsta domstolen kunna
ringare mål pröfvas och afgöras af
fem ledamöter, så ock af fyra. där
alla fyra äro om slutet ense. öfver
viktigare saker skola minst sju döma.
Ej må flere än åtta ledamöter på en
gång i pröfningen af något mål deltaga,
där ej för vissa fall annorledes

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

181

(.Nuvarande lydelse:)

förordnas i den ordning 87 § 1 mom.
stadgar. »,

§ 23.

Alla högsta domstolens beslut utfärdas
i Konungens namn och med
Dess höga underskrift eller under
Dess sekret.

£ 25.

Konungen äger att i brottmål
göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till kronan förverkadt
gods; dock må öfver ansökningar
därom högsta domstolen höras och
Konungen Sina beslut uti statsrådet
fatta. På den brottslige skall sedermera
ankomma att emottaga den
nåd, Konungen honom förunnat, eller
undergå det straff, hvartill han blifvit
dömd.

(Föreslagen lydelse:)

förordnas i den ordning 87 § 1 mom.
stadgar.

2:o. I regeringsrätten kunna mål
prof vas och af göras af fem ledamöter,
så ock af fyra, där tre af
dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens
beslut utfärdas i Konungens
namn och med Dess höga underskrift
eller under Dess sekret.

§ 25.

Till föredragning och afgörande
i regeringsrätten skola ärendena beredas
i det departement, hvartill de,
enligt den i 6 § omförmälda fördelning,
höra.

§ 26.

Konungen äger att i brottmål
göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till kronan förverkadt
gods. Öfver ansökningar därom liöre
Konungen dock regeringsrätten, beträffande
mål af beskaffenhet att
kunna tillhöra dess slutliga ''pröfning,
men i andra mål högsta domstolen;
och fatte Konungen Sina beslut
uti statsrådet. På den brottslige
skall sedermera ankomma att
emottaga den nåd, Konungen honom
förunnat, eller undergå det straff,
hvartill han blifvit dömd.

§ 26 utgår.

182

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

§ 34.

Statsministern och ministern för
utrikes ärendena innehafva rikets
högsta värdighet, och statsråden den
närmaste därintill. Ledamot af statsrådet
må icke tillika annat ämbete
utöfva, ej heller några inkomster
däraf uppbära. Justitieråd må ej
tillika annat ämbete innehafva eller
utöfva.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger gemensamt
med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag äfvensom
kriminallag för krigsmakten och att
sådan förut stiftad lag förändra och
upphäfva. Ej må Konungen utan
Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen
utan Konungens, någon ny
lag göra eller gammal afskaffa. Frågor
härom må i Riksdagens kamrar
kunna väckas och skola, sedan lagutskottet
däröfver blilvit hördt, af
Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen
för sin del någon ny lag eller
gammal lags upphäfvande eller förändring,
aflämnas förslag därom till
Konungen, som inhämte statsrådets
och högsta domstolens tankar däröfver,
och, sedan Han Sitt beslut
fattat, meddele Riksdagen antingen
Sitt samtycke till dess åstundan eller
Sina skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksdagen åtskiljes,
fatta och meddela Sitt beslut,

(Föreslagen lydelse:)

§ 34.

Statsministern och ministern för
utrikes ärendena innehafve rikets
högsta värdighet, och statsråden den
närmaste därintill. Ledamot af statsrådet
må icke tillika annat ämbete
utöfva, ej heller några inkomster
däraf uppbära. Justitieråd eller regeringsråd
må ej tillika annat ämbete
innehafva eller utöfva.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger gemensamt
med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag äfvensom
kriminallag för krigsmakten och att
sådan förut stiftad lag förändra och
upphäfva. Ej må Konungen utan
Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen
utan Konungens, någon ny
lag göra eller gammal afskaffa. Frågor
härom må i Riksdagens kamrar
kunna väckas och skola, sedan lag*
utskottet däröfver blifvit hördt, af
Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen
för sin del någon ny lag eller
gammal lags upphäfvande eller förändring,
aflämnas förslag därom till
Konungen, som inhämte statsrådets
och lagrådets tankar däröfver, och,
sedan Han Sitt beslut fattat, meddele
Riksdagen antingen Sitt samtycke
till dess åstundan eller Sina
skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksdagen åtskiljes,
fatta och meddela Sitt beslut, vare

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

183

(Nuvarande lydelse:)

vare han oförhindrad att före nästföljande
riksdags öppnande förslaget
ordagrant bifalla och allmän
kungörelse därom utfärda. Sker
det ej, anses förslaget hafva förfallit,
och Konungen underrätte då
Riksdagen vid dess nästa sammankomst
om de skäl, som hindrat förslagets
antagande. Finner Konungen
godt någon lagfråga för Riksdagen
framställa, äske han statsrådets och
. högsta domstolens yttrande däröfver,
samt meddele sin proposition tillika
med berörda yttranden åt Riksdagen,
som med frågan vidare förfar, såsom
i riksdagsordningen sägs.

2:o. Riksdagen äge ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att
därvid erfordras samtycke jämväl
af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag
angående dylik lag skola, på
sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och
högsta domstolens tankar inhämtas
och jämte Konungens proposition,
då sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu
fråga är, före början af riksdagen
näst efter den, som framställt eller
antagit förslaget, blifvit såsom lag
genom allmän kungörelse utfärdadt,
vare det förfallet, och Konungen
underrätte då Riksdagen om de
skäl, som hindrat förslagets antagande.

(Föreslagen lydelse:)

han oförhindrad att före nästföljande
riksdags öppnande förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse
därom utfärda. Sker det ej, anses
förslaget hafva förfallit, och Konungen
underrätte då Riksdagen vid
dess nästa sammankomst om de skäl,
som hindrat förslagets antagande.
Finner Konungen godt någon lagfråga
för Riksdagen framställa, äske
Han statsrådets och lagrådets yttrande
däröfver, samt meddele Sin
proposition tillika med berörda yttranden
åt Riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs.

2:o. Riksdagen äge ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att
därvid erfordras samtycke jämväl
af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag
angående dylik lag skola, på
sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och
lagrådets tankar inhämtas och jämte
Konungens proposition, då sådan
göres, Riksdagen meddelas. Har ej
förslag, hvarom nu fråga är, före
början af riksdagen näst efter den,
som framställt eller antagit förslaget,
blifvit såsom lag genom allmän kungörelse
utfärdadt, vare det förfallet,
och Konungen underrätte då Riksdagen
om de skäl, som hindrat förslagets
antagande.

184

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Nuvarande lydelse:)

. § 99-

Justitieombudsmannen må, när
han det nödigt anser, kunna öfvervara
högsta domstolens, nedre justitierevisionens,
hofrätternas, kollegiernas
eller i dessas ställe inrättade
verks, och alla lägre domstolars
öfverläggningar och beslut, dock
utan rättighet att sin mening därvid
yttra, samt äga tillgång till alla
domstolars, kollegiers och ämbetsverks
protokoll och handlingar.
Konungens ämbetsmän i allmänhet
vare skyldige att lämna justitieombudsmannen
laglig handräckning,
samt alla fiskaler, att medelst aktioners
utförande honom biträda, då
han det äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller af dess ledamöter
en eller flere funnes hafva
af egennytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, att därigenom
någon, emot tydlig lag och sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande,
mista,t eller kunnat mista
lif, personlig frihet, ära och egendom,
vare justitieombudsmannen
pliktig, äfvensom Konungens justitiekansler
berättigad, att vid den rikets
domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa,
samt till ansvar efter rikets lag befordra.

(.Föreslagen lydelse:)

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när
han det nödigt anser, kunna öfvervara
högsta domstolens, regeringsrättens,
nedre justitierevisionens, hofrätternas,
kollegiernas eller i dessas
ställe inrättade verks, och alla lägre
domstolars öfverläggningar och beslut,
dock utan rättighet att sin
mening därvid yttra, samt äga tillgång
till alla domstolars, kollegiers
och ämbetsverks protokoll och handlingar.
Konungens ämbetsmän i
allmänhet vare skyldige att lämna
justitieombudsmannen laglig handräckning,
samt alla fiskaler, att medelst
aktioners utförande honom
biträda, då han det äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller af dess ledamöter
en eller flere funnes hafva
af egennytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, att därigenom
någon, emot tydlig lag och sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista
lif, personlig frihet, ära och egendom,
eller regeringsrätten eller en
eller flere af dess ledamöter funnes
hafva, vid, pröfning af besvärsmål
låtit sådant förhållande komma sig
till last, vare justitieombudsmannen
pliktig, äfvensom Konungens justitiekansler
berättigad, att vid den rikets

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

185

(■Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt
kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Konungens och
rikets Svea hofrätt, hvilken däruti
före ordet, presidenterna uti alla
rikets kollegier, fyra de äldsta statsråd,
högste befälhafvaren öfver de i
hufvudstaden tjänstgörande trupper,
högste närvarande befälhafvaren för
den vid hufvudstaden förlagda eskadern
af arméns flotta, tvenne de
äldsta råd i Svea hofrätt och det
äldsta råd i hvarje af rikets kollegier.
Då antingen justitiekansleren
eller justitieombudsmannen finner
sig befogad att högsta domstolen
samfälldt eller särskilde dess ledamöter
inför riksrätten tilltala, äske
han hos presidenten i Konungens
och rikets Svea hofrätt, såsom riksrättens
ordförande, laglig kallelse å
den eller dem, som skola tilltalas.
Presidenten i hofrätten foge därefter
anstalt om riksrättens sammanträde,
för att kallelsen utfärda och
målet vidare i laglig ordning behandla.
Skulle emot förmodan han
detta underlåta, eller någon af de
öfrige förenämnde ämbetsmän undandraga
sig att uti riksrätten deltaga,
stånde de, för en sådan uppsåtlig
försummelse af deras ämbetsplikt,

Bill. till RiJcsd. Prof. 1908. 3 Sami.

domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa,
samt till ansvar efter rikets lag befordra.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt
kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Konungens och rikets
Svea hofrätt, hvilken däruti före
ordet, presidenterna uti alla rikets
kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen
fyra de äldsta regeringsråd,
men, när regeringsrätten är tilltalad,
fyra de äldsta justitieråd, äfvensom,
i båda fallen, högste befälhafvaren
öfver de i hufvudstaden tjänstgörande
trupper, högste närvarande befälhafvaren
för den vid hufvudstaden
förlagda delen af flottan, tvenne de
äldsta råd i Svea hofrätt och det
äldsta råd i hvarje af rikets kollegier.
Då antingen justitiekansleren
eller justitieombudsmannen finner
sig befogad att högsta domstolen
eller regeringsrätten samfälldt eller
särskilda enderas ledamöter inför
riksrätten tilltala, äske han hos presidenten
i Konungens och rikets
Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande,
laglig kallelse å den eller
dem, som skola tilltalas. Presidenten
i hofrätten foge därefter anstalt
om riksrättens sammanträde, för att
kallelsen utfärda och målet vidare i
laglig ordning behandla. Skulle
emot förmodan han detta underlåta,
eller någon af de öfrige förenämnde

10 Höft. 24

186

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

till lagligt ansvar. Hafva en eller
flere af riksrättens ledamöter laga
förfall, eller finnes emot någon af
dem laga jäf, vare ändock rätten
domför, om tolf däruti sitta. År
presidenten i hofrätten af laga förfall
eller jäf hindrad, företräde dess
ställe den äldste i tjänst varande
presidenten. Denna domstol äge,
sedan rannsakningen fulländad är,
och domen efter lag fälld, att densamma
för öppna dörrar afkunna.
Ingen hafve makt att sådan dom
ändra, Konungen dock obetaget att
göra nåd, hvilken likväl icke må
sträcka sig till den dömdes återinsättande
i rikets tjänst.

§ 103.

Lagtima riksdag skall hvart tredje
år, på sätt riksdagsordningen stadgar,
tillsätta en nämnd, som äge
att döma, huruvida högsta domstolens
samtliga ledamöter gjort sig
förtjänte att i deras viktiga kall
bibehållas, eller om visse af dem,
utan bevisligen begångna fel och
brott, hvarom föregående § handlar,
likväl kunde anses böra ifrån utöfningen
af Konungens domsrätt
skiljas. Beslutar denna nämnd efter
omröstning, i den ordning, som i
riksdagsordningen sägs, att någon
eller någre af högsta domstolens

{Föreslagen lydelse:)

ämbetsmän undandraga sig att uti
riksrätten deltaga, stånde de, för en
sådan uppsåtlig försummelse af deras
ämbetsplikt, till lagligt ansvar. Hafva
en eller flere af riksrättens ledamöter
laga förfall, eller finnes emot
någon af dem laga jäf, vare ändock
rätten domför, om tolf däruti sitta.
År presidenten i hofrätten af laga
förfall eller jäf hindrad, företräde
dess ställe den äldste i tjänst varande
presidenten. Denna domstol
äge, sedan rannsakningen fulländad
är, och domen efter lag fälld, att
densamma för öppna dörrar afkunna.
Ingen hafve makt att sådan dom
ändra, Konungen dock obetaget att
göra nåd, hvilken likväl icke må
sträcka sig till den dömdes återinsättande
i rikets tjänst.

§ 103.

Lagtima riksdag skall hvart tredje
år, på sätt riksdagsordningen stadgar,
tillsätta en nämnd, som äge att
döma, huruvida högsta domstolens
och regeringsrättens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras
viktiga kall bibehållas, eller om vissa
af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom föregående §
handlar, likväl kunde anses böra
från detta kall skiljas. Beslutar
denna nämnd efter omröstning i den
ordning, som i riksdagsordningen
sägs, att någon eller några af högsta
domstolens eller regeringsrättens leda -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

187

(Nuvarande lydelse:)

ledamöter skola anses vara ifrån Riksdagens
förtroende uteslutne, blifve
han eller de därefter af Konungen,
hos hvilken Riksdagen skall härom
göra anmälan, ifrån ämbetet genom
nådigt afsked skilde. Dock tillägg-e
Konungen honom eller dem hvardera
en årlig pension till lönens
halfva belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon
särskild pröfning af högsta domstolens
beslut, eller någon allmän öfverläggning
därom uti nämnden förefalla.

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll,
att någon statsrådets ledamot,
eller någon för tillfället förordnad
föredragande, eller den ämbetsman,
som i kommandomål Konungen råd
gifvit, uppenbarligen handlat emot
rikets grundlag eller allmän lag,
eller tillstyrkt någon öfverträdelse
däraf, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådan öfverträdelse,
eller den vållat och befrämjat genom
uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
eller att den föredragande
underlåtit att, i de fall, som 38 §
af denna regeringsform förutsätter,
sin kontrasignation å ett Konungens
beslut vägra, då skall konstitutionsutskottet
ställa en sådan under till -

(.Föreslagen lydelse:)

möter skola anses vara ifrån Riksdagens
förtroende uteslutne, blifve
han eller de därefter af Konungen,
hos hvilken Riksdagen skall härom
göra anmälan, ifrån ämbetet genom
nådigt afsked skilde. Dock tillägge
Konungen honom eller dem hvardera
en årlig pension till lönens
halfva belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon
särskild pröfning af högsta domstolens
eller regeringsrättens beslut, eller
någon allmän öfverläggning därom
uti nämnden förefalla.

§ 106.

188

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tal af justitieombudsmannen inför
riksrätten, hvaruti, i stället för statsråd,
fyra de äldsta justitieråd i
dessa fall komma att säte taga, och
gånge härmed som i 101 och 102 §§
om tilltal emot högsta domstolen
föreskrifves. Då statsrådets ledamöter
eller Konungens rådgifvare i
kommandomål finnas hafva, på sätt
ofvanberördt är, gjort sig till ansvar
skyldige, döme dem riksrätten efter
allmän lag och den särskilda författning,
som till bestämmande af
sådant ansvar utaf Konungen och
Riksdagen fastställd varder.

tal af justitieombudsmannen inför
riksrätten, och gånge härmed som i
101 och 102 §§ om tilltal emot
regeringsrätten föreskrifves. Då statsrådets
ledamöter eller Konungens
rådgifvare i kommandomål finnas
hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort
sig till ansvar skyldige, döme dem
riksrätten efter allmän lag och den
särskilda författning, som till bestämmande
af sådant ansvar utaf
Konungen och Riksdagen fastställd
varder.

Riksdagsordningen.

§ il.

År någon missnöjd med riksdagsmannaval,
som af landsting eller
stadsfullmäktige förrättadt är, må
han däröfver hos Konungen anföra
underdåniga besvär. Han äger för
sådant ändamål hos landstingets sekreterare
eller stadsfullmäktiges ordförande
äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst
två dagar därefter bör till klaganden
utlämnas; och skall han, vid förlust
af talan, sina till Konungen ställda
besvär, sist inom en månad efter
valförrättningens slut, ingifva till
Konungens befallningshafvande, som
genom kungörelse, hvilken i allmänna
tidningarna införes, utsätter

§ 11-

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

189

(Nuvarande lydelse:)

viss kort tid, inom hvilken underdånig
förklaring må öfver besvären
till Konungens befallningshafvande
aflämnas. Sedan den tid tilländagått,
har Konungens befallningshafvande
att besvärshandlingarna jämte
de förklaringar, som må hafva inkommit,
ofördröjligen till Konungen
insända, för att i Dess högsta domstol
skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot eller justitieråd
i utskott eller val till utskott
deltaga; ej heller någon, af
hvilken Riksdagen kan fordra redo
och ansvar, inväljas i utskott, där
redovisning för hans egna ämbetsåtgärder
kan förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner
med det undantag, som i
34 § förmäles, tillställas båda kamrarna
genom en statsrådets ledamot
samt böra alltid vara åtföljda af
statsrådets och, i frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande
af allmän civil-, kriminaloch
kyrkolag, jämväl af högsta domstolens
yttrande.

§ 69.

Lagtima riksdag skall hvart tredje
år tillsätta en nämnd af fyratioåtta
personer, däraf hvardera kammaren

(Föreslagen lydelse:)

§ 43.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd
eller regeringsråd i utskott eller
val till utskott deltaga; ej heller
någon, af hvilken Riksdagen kan
fordra redo och ansvar, inväljas i
utskott, där redovisning för hans
egna ämbetsåtgärder kan förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner
med det undantag, som i
34 § förmäles, tillställas båda kamrarna
genom en statsrådets ledamot
samt böra alltid vara åtföljda af
statsrådets och, då lagrådet afgifvit
utlåtande, jämväl dess yttrande.

§ 69.

Lagtima riksdag skall hvart tredje
år tillsätta en nämnd af fyratioåtta
personer, däraf hvardera kammaren

190

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

genom sluten omröstning inom sig
utser tjugufyra, och hvilken nämnd,
i den ordning 103 och 104 §§ regeringsformen
stadga, äger att döma,
huruvida högsta domstolens samtlige
ledamöter gjort sig förtjänte att
i deras viktiga kall bibehållas, eller
om visse af dem, utan bevisligen
begångna fel och brott, hvarom regeringsformens
102 § handlar, likväl
kunna anses böra från utöfningen af
honungens domsrätt skiljas.

Denna nämnd träder samma dag
den blifvit vald tillsammans. Nämndens
samtliga ledamöter rösta först,
man för man, öfver den frågan:
skall omröstning anställas till uteslutande
af någon bland högsta domstolens
ledamöter? Besvaras denna
fråga enhälligt eller af de flesta
rösterna med nej, blifva högsta domstolens
samtliga ledamöter bibehållne.
Besvaras den åter med ja, uppgör
hvar och en af nämnden en sluten
lista på dem af högsta domstolens
ledamöter, flere eller färre, som han
anser böra entledigas. De tre bland
dessa, som då fått det största antal
röster emot sig, ställas hvar efter
annan under ny omröstning, hvarvid
två tredjedelar af rösterna fordras
emot den eller dem, som skola anses
vara från riksdagens förtroende uteslutne;
och för hålles därefter såsom
i regeringsformens 103 § vidare
föreskrifves.

(Föreslagen lydelse:)

genom sluten omröstning inom sig
utser tjugufyra, och hvilken nämnd,
i den ordning 103 och 104 §§ regeringsformen
stadga, äger att döma,
huruvida högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter gjort
sig förtjänta att i deras viktiga kall
bibehållas, eller om visse af dem, utan
bevisligen begångna fel och brott,
hvarom regeringsformens 102 § handlar,
likväl kunna anses böra från detta
kall skiljas. Denna nämnd träder samma
dag den blifvit vald tillsammans.

Nämndens samtliga ledamöter
rösta först, man för man, öfver den
frågan: skall omröstning anställas
till uteslutande af någon bland högsta
domstolens ledamöter? Besvaras
denna fråga enhälligt eller af de
flesta rösterna med nej, blifva högsta
domstolens samtlige ledamöter bibehållne.
Besvaras den åter med ja,
uppgör hvar och en af nämnden en
sluten lista på dem af högsta domstolens
ledamöter, flere eller färre,
som han anser böra entledigas. De
tre bland dessa, som då fått det
största antal röster emot sig, ställas
hvar efter annan under ny omröstning,
hvarvid två tredjedelar af rösterna
fordras emot den eller dem,
som skola anses vara från Riksdagens
förtroende uteslutne; och förhålles
därefter såsom i regeringsformens
103 § vidare föreskrifves.

1 enahanda ordning förfares sedan
t med omröstningar angående regeringsrättens
ledamöter.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

191

(.Nuvarande lydelse:)

(.Föreslagen lydelse:)

Tryckfrihetsförordningen.

§2. § 2.

4:o. I grund af hvad i 1 mom.
af denna § stadgadt är, skall äfven,
till utgifvarens säkrare efterrättelse,
dock med de undanlag och villkor,
som nedanföre stadgas skola, uttryckligen
vara en hvar tillåtet, att i allmänt
tryck utgifva alla, så väl rättegångar,
som andra allmänna ärenden
rörande handlingar, protokoll
och beslut, af hvad namn och beskaffenhet
de vara må, ehvad de
höra till den förflutna tiden, eller
till mål, som hädanefter förekomma,
vare sig hos riksrätt, högsta domstolen,
nedre justitierevisionen, allmänna
beredningen, öfver- och underrätter,
kollegier, kommittéer, beredningar,
direktioner, kommissioner,
förvaltningar, Konungens befallningshafvande,
konsistorier, exekutionssäten,
eller andra publika verk,
utan åtskillnad på målens beskaffenhet
af civila, kriminella, ekonomiska,
militära eller ecklesiastika; vidare
alla tillförene, nu eller hädanefter
gällande instruktioner, konstitutionel’,
reglementen, statuter, ordningar,
privilegier, reskripter och allmänna
stadganden, hvarifrån helst utfärdade,
tillika med alla ofvannämnda
högre- och lägre rätters, kollegiers,

4:o. I grund af hvad i 1 mom.
af denna § stadgadt är, skall äfven,
till utgifvarens säkrare efterrättelse,
dock med de undantag och villkor,
som nedanföre stadgas skola, uttryckligen
vara en hvar tillåtet, att i allmänt
tryck utgifva alla, så väl rättegångar,
som andra allmänna ärenden
rörande handlingar, protokoll
och beslut, af hvad namn och beskaffenhet
de vara må, ehvad de
höra till den förflutna tiden, eller
till mål, som hädanefter förekomma,
vare sig hos riksrätt, högsta domstolen,
regeringsrätten, lagrådet, nedre
justitierevisionen, allmänna beredningen,
öfver- och underrätter, kollegier,
kommittéer, beredningar, direktioner,
kommissioner, förvaltningar,
Konungens befallningshafvande,
konsistorier, exekutionssäten, eller
andra publika verk, utan åtskillnad
på målens beskaffenhet af civila, kriminella,
ekonomiska, militära eller
ecklesiastika; vidare alla tillförene,
nu eller hädanefter gällande instruktioner,
konstitutioner, reglementen,
statuter, ordningar, privilegier, reskripter
och allmänna stadganden,
hvarifrån helst utfärdade, tillika med
alla ofvannämnda högre och lä°re

O CD

192

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

ämbetsverks, publika korporationers
och alla ämbets- och tjänstemäns
relationer, memorialer och ämbetsbref;
ändtligen alla societeters och
verks, samt enskilde personers memorialer,
ansökningar, förslag, betänkanden,
besvär, jämte utslag och
svar därå, till de delar däraf, som
till publika ämbetsmäns och verks
handläggning komma; och böra till
den ändan icke allenast alla sådana
handlingar, vid domstolar och andra
ofvannämnda verk och ämbeten, genast
och utan tidsutdräkt emot lösen
utlämnas åt hvem det äskar, antingen
han har i saken del eller ej, vid
ansvar såsom för tjänstens försummelse,
om sådant af någon publik
tjänsteman vägras eller obehörigen
fördröjes, utan äfven, vid samma ansvar,
i alla arkiv, hvar och en fri
tillgång lämnas, att få på stället afskrifva
eller afskrifva låta, eller, om
därvid betydande hinder vore, i bevittnad
afskrift, emot vederbörlig
lösen, utbekomma alla slags handlingar
i hvad ämne som helst.

Vid föregående ^tillåtelse skola
följande undantag ovägerligen iakttagas
:

Att protokoll,----icke

uppenbara.

Att ej några —--femtio

riksdaler.

Att mobiliseringsplaner---

konfiskeras.

Att, i hvad---femtio riks daler.

(Föreslagen lydelse:)

rätters, kollegiers, ämbetsverks, publika
korporationers och alla ämbetsoch
tjänstemäns relationer, memorialer
och ämbetsbref; ändtligen alla
societeters och verks, samt enskilde
personers memorialer, ansökningar,
förslag, betänkanden, besvär, jämte
utslag och svar därå, till de delar
däraf, som till publika ämbetsmäns
och verks handläggning komma; och
böra till den ändan icke allenast alla
sådana handlingar, vid domstolar och
andra ofvannämnda verk och ämbeten,
genast och utan tidsutdräkt emot
lösen utlämnas åt hvem det äskar,
antingen han har i saken del eller
ej, vid ansvar såsom för tjänstens
försummelse, om sådant af någon
publik tjänsteman vägras eller obehörigen
fördröjes, utan äfven, vid
samma ansvar, i alla arkiv, hvar och
en fri tillgång lämnas, att få på
stället afskrifva eller afskrifva låta,
eller, om därvid betydande hinder
vore, i bevittnad afskrift, emot vederbörlig
lösen, utbekomma alla slags
handlingar i hvad ämne som helst.

Vid föregående tillåtelse skola
följande undantag ovägerligen iakttagas
:

Att protokoll — — — icke
uppenbara.

Att ej några — — — femtio
riksdaler.

Att mobiliseringsplaner--—

konfiskeras.

Att, i hvad---femtio riks daler.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

193

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Det skall — — — sexton skillingar.

Att protokoll — — — sexton
skillingar.

Att ingen —--- sexton skil lingar.

Att utdrag —---femtio riks daler.

Att uppgifter — — — femtio
riksdaler.

Att de från — — — femtio
riksdaler.

Att ansökning--— femtio

riksdaler.

Att sådant — — — hufvudsaken.

I öfrigt — — — stadgadt är.

Det skall — — — sexton skillingar.

Att protokoll —- — — sexton
skillingar.

Att ingen —--sexton skil lingar.

Att utdrag----femtio riks daler.

Att uppgifter — — — femtio
riksdaler.

Att de från -— — — femtio
riksdaler.

Att ansökning — — — femtio
riksdaler.

Att sådant — — — hufvudsaken.

1 öfrigt — — — stadgadt är.

2:o) att herr Widéns motion n:o 236 för närvarande
icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Bill. till Rilesd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft.

194

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Innehållsförteckning.

I. Kungl. Maj:ts proposition...........

II. Motiven till Kungl. Maj:ts proposition.....

III. Bilagor till Kungl. Maj:ts proposition.....

IV. Herr Widéns motion....... .....

Y. Utskottets yttrande ..............

Sid.

60.

166.

170.

Stockholm 1908. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.