Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1904:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1904, kl. 7,SO e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändringar i § 13, mom. 1, § 15 och § 20 riksdagsordningen.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 53, hvilken blifvit
till konstitutionsutskottet hänvisad, har herr Fredrik Pettersson hemställt,
att Riksdagen behagade såsom hvilande i grundlagsenlig ordningför
sin del antaga sådana förändringar i § 13, mom. 1, § 15 och § 20
riksdagsordningen, att valperioden till Andra Kammaren utsträckes till
fem år.

Till stöd för sitt berörda förslag har motionären anfört följande:

»Vid skilda tillfällen hafva inom Riksdagen framställts förslag om
olika åtgärder, ägnade att främja en jämnare handläggning af riksdagsärendena.
Man har sålunda nyligen genomfört åtskilliga förenklingar i
afseende på formerna för Riksdagens öppnande och riksdagsarbetets
konstruering; andra förändringar hafva föreslagits i syfte att förbättra
metoderna för riksdagsärendenas förberedande behandling. Grundtanken
har i båda dessa hänseenden varit samma princip, som i vår tid alltmer
börjat tränga sig igenom både i fråga om vår statsförvaltning och
annorstädes, den nämligen, att man med förhandenvarande arbetskrafter
alltid bör sträfva efter att ernå bästa möjliga arbetsprodukt.

Dylika sträfvanden på riksdagslifvets område synas emellertid icke
behöfva inskränkas blott till sådana reformer, som åsyfta förenklingar
i arbetet under hvarje enskildt riksmöte såsom sådant, utan böra äfven
rikta sig på åtgärder, som afse att åvägabringa effektivare resultat af

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

det samlade riksdag sarbetet under en följd af riksdagar. I detta hänseende
framträder, bland annat, frågan om eu förlängning af funktionstiden
för Andra Kammarens ledamöter.

För närvarande är det en känd sak, att valperiodens andra riksdag
brukar anses utmärka sig för det jämnaste och i stort sedt mest
resultatrika riksdagsåretet. Anledningarna härtill äro lätt funna.
Under den första riksdagen i en valperiod förflyter alltid åtskillig tid.
innan de nyvalde riksdagsmännen hunnit fullständigt sätta sig in i riksdagsarbetets
teknik och göra sig förtrogna med den mängd olikartade
spörsmål, som en Riksdag plägar hafva att handlägga. Deras eget deltagande
i arbetet kan sålunda icke blifva så effektivt och ingripande
som de mera erfarne kammarledamöternas, och hela arbetet kan i följd
däraf icke drifvas med fullt utnyttjande af verkligen befintliga arbetskrafter.
Under valperiodens sista riksdag åter plägar ej sällan en hel
del frågor samla sig, hvilkas behandling före valperiodens slut på olika
håll anses önskvärd, men hvilka tillsammans med öfriga, löpande göromål
ofta bilda en så stor arbetsbörda, att den lätt förrycker riksdagsarbetets
lugna och jämna gång.

Utsträcktes däremot valperioden, så skulle dessa olägenheter i
väsentlig mån minskas redan därigenom, att de icke så ofta återkonnne;
och tillika skulle efter en dylik åtgärd Riksdagen äga visshet
att i större utsträckning än hittills få tillgodogöra sig den vidgade
erfarenhet, som redan ett par års deltagande i riksdagsarbetet obestridligen
skänker representanten. Samarbetet inom olika grupper af representanter
och, eventuellt, mellan sådana grupper skulle också tvifvelsutan
kunna göras mera fruktbringande i den mån det kunde sträckas
ut öfver en något längre tid, utan den störande inverkan, som tätare
personombyten måste framkalla.

En jämförelse med motsvarande utländska förhållanden visar
också, att man därstädes i regel bättre än hos oss söker tillgodogöra
sig de en gång valde riksdagsmännens arbetsduglighet. Valperioden
till den del af representationen, som motsvarar vår Andra Kammare,
är nämligen i flertalet utländska stater längre än den hos oss för närvarande
gällande. En tre-årig valperiod förekommer sålunda, utom
hos oss, endast i Norge, Danmark och Schweiz, under det däremot
fyra-å rig valperiod är stipulerad i till exempel Baden, Holland, Belgien,
Frankrike och Portugal, och fem år gälla såsom valperiod i Preussen,
Tyska riket, Spanien, Italien och Ungern. I Österrike, Sachsen och
Bayern samt vissa andra tyska stater ske valen för en tid af sex år,
i Storbritannien och Irland underhuset som bekant för sju. Härvid
Bill. till Biksd. Prof. 1904. 3 Samt. 7 Höft. 3

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

är dessutom att märka, att i vissa af nu nämnda stater man äfven på
sådant sätt sökt bevara kontinuiteten i riksdagsarbetet, att den folkvalda
kammaren icke på en gång helt och hållet förnyas, utan omvalen
verkställas successive hvart annat eller hvart tredje år; så i
Baden, Belgien och Sachsen. Särskildt betecknande är jämväl, att den
längre valperioden flerstädes tillkommit just i senare tid på grund af
förut vunna erfarenheter; både i Ungern, Tyska riket och Preussen
var den nämligen ursprungligen tre år, men ändrades, respektive åren
1886, 1888 och 1893, till fem år.

De anförda skälen torde till fullo motivera ett förslag om förlängning
af valperioden för Riksdagens Andra Kammare. Ännu kraftigare
måste emellertid, synes det, önskvärdheten däraf framträda, därest
ett förslag om införande af proportionella val blefve godkändt. Å ena
sidan är nämligen hela denna valprocedur, som bekant, långt mera invecklad
än den nuvarande och kräfver i följd däraf för sin tillämpningbetydligt
längre tid och vida större apparat. Den förutsätter jämväl
en mycket mera utvecklad partiorganisation, än som för närvarande är
till finnandes inom vårt politiska lif, och kommer äfven af denna grund
att taga de intresserade valmännens personliga krafter långt mera i
anspråk. En valrörelse med proportionella val kommer sålunda att
blifva vida mera arbetsam och tidsödande än nuvarande valmetoder och
alltså för hvarje gång i betydligt högre grad än hittills öfver hela landet
medföra vissa afbrott och rubbningar i det eljest pågående arbetet
mom olika näringsgrenar, afbrott, hvilka icke utan tvingande skäl alltför
ofta synas böra upprepas. A andra sidan förväntas också den proportionella
valmetoden komma att mera än nuvarande valsätt medverka
till att göra representationen till ett troget uttryck för samtliga inom
landet befintliga politiska meningsgrupper, hvar och en i förhållande
till dess verkliga styrka, och sålunda äfven från denna synpunkt en
omjustering af valresultatet icke så snart behöfva anses önsklig.»

Därjämte har motionären anhållit, att den närmare formuleringen
af förevarande paragrafer måtte verkställas af konstitutionsutskottet,
enär paragrafernas ordalydelse i öfrigt kunde röna inflytande af utskottets
behandling af de förslag till förändringar i dessa grundlagsstadganden,
som redan förut vore till Riksdagen framställda.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. * 19

Utskottet har ej kunnat finna den föreslagna förändringen påkallad.
Stadgandet om den för Andra Kammaren nu gällande 3-åriga
valperioden, hvarmed åsyftats att bereda valmännen tillfälle att genom
valen gifva till känna sin uppfattning i på dagordningen stående politiska
frågor, är efter utskottets förmenande väl grundadt och har äfven visat
sig på ett tillfredsställande sätt motsvara det därmed afsedda ändamålet.
Och då, enligt utskottets förmenande, denna kortare valperiod icke
medfört några olägenheter vare sig med hänsyn till riksdagsarbetet
eller eljest, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 maj 1904.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Res ervationer:

af herrar friherre Alströmer, Beknip Berg, Lars, Nyström, Carl
Berg, Gustaf B., Falk, friherre Rappe och Sandwall;

af herr Blomberg.

Herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, och Trygger hafva begärt få
här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom
utskottet.

Herr Carlson har anhållit om anteckning å utlåtandet därom, att
han till följd af ledamotskap i särskildt utskott varit förhindrad att
deltaga i ärendets behandling.