Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1893:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1893, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af vackt motion om
ändrad lydelse af § 54 riksdagsordningen.

I motion, n:o 7, inom Andra Kammaren har herr A. V. Ljungman,
föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte antaga följande förslag
till ändrad lydelse af § 54 riksdagsordningen att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling:

§ 54.

Konungens skrifvelser och propositioner med det undantag, som i
34 § förmärs, tillställas båda kamrarne genom en statsrådets ledamot
samt böra alltid vara åtföljda af statsrådets och, i frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och
kyrkolag äfvensom kriminallag för krigsmagten, jemväl af högsta domstolens
yttrande.

Enligt § 87 mom. 1 regeringsformen eger Riksdagen gemensamt
med Konungen magt att stifta, förändra och upphäfva allmän
civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmagten; och innehåller
stadgandet, bland annat, den föreskrift att, om Konungen finner
godt alt för Riksdagen framställa någon sådan lagfråga, skall, utom
statsrådets, jemväl högsta domstolens yttrande deröfver bifogas propositionen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Den i nämnda stadgande Riksdagen tillerkända rätt att deltaga i
stiftandet af strafflag för krigsmagten tillkom i följd af en proposition
till 1880 års Riksdag. Den genom antagandet af denna proposition
föranledda grundlagsändringen innefattade allenast, att efter begynnelseorden
i § 87 mom. 1 regeringsformen: »Riksdagen eger gemensamt
med Konungen magt att stifta allmän civil- och kriminallag» insattes
orden: »äfvensom kriminallag för krigsmagten» och att ur § 42
riksdagsordningen borttogs ordet »allmän» framför orden: »civil-, kriminal
och kyrkolag».

Emellertid innehåller § 54 riksdagsordningen, att i frågor om
stiftande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag skola Konungens propositioner
alltid vara åtföljda af högsta domstolens yttrande, men paragrafen
omnämner icke något derom, att jemväl i frågor om stiftande
af kriminallag för krigsmagten sådant yttrande skall vara bifogadt
propositionerna. Det är denna oegentlighet, motionären velat undanrödja
med sitt ifrågavarande ändringsförslag.

Utskottet anser i likhet med motionären, att den anmärkta bristen
på öfverensstämmelse mellan § 87 mom. 1 regeringsformen och § 54
riksdagsordningen bör afhjelpas, och hemställer alltså,

att Riksdagen måtte, med bifall till herr Ljungmans
motion i förevarande del, antaga följande förslag
till ändrad lydelse af § 54 riksdagsordningen att
hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 54.

(Nuvarande lydelse:)

Konungens skrifvelser
och propositioner med det
undantag, som i 34 § förmärs,
tillställas båda Kamrarna
genom en Statsrådets
ledamot samt böra
alltid vara åtföljda af Statsrådets
och, i frågor om
stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af
allmän civil-, kriminal- och

(Föreslagen lydelse:)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. IB

kyrkolag, jemväl af Högsta kyrkolag äfvensom krimidomstolens
yttrande. nallag för krigsmagten, jem väl

af Högsta domstolens
yttrande.

Stockholm den 28 februari 1893.

På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.

Reservationer:

af herr Bergius, som yttrat: »Enär uti § 87 regeringsformen är,
i fråga om kriminallag för krigsmagten likasom i fråga om allmän
civil- och kriminallag, stadgadt, att Konungen, der han finner godt
framställa någon lagfråga för Riksdagen, skall äska högsta domstolens
yttrande deröfver samt meddela sin proposition tillika med detta yttrande
åt Riksdagen, anser jag särskild föreskrift härom uti riksdagsordningen
icke vara erforderlig och hemställer för den skull,

att herr Ljungmans motion, såvidt nu är i fråga,
icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd;

samt af herrar Alin, Behm, von Strokirch, friherre Wrangel von
Brehmer, Helander och Rudebeck, som instämt med herr Bergius.

Bih. till Iliksd. Prof. 1893. 3 Sami. 4 Höft.