Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1891:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ant till Kiksd. kansli den 1 maj 1891, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner,
åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren
för valrätt till Andra Kammaren.

I ofvan angifna syfte hafva vid innevarande riksdag inom Andra
Kammaren blifvit väckta fem, till konstitutionsutskottet hänvisade motioner,
nemligen n:o 7 af herr P. Waldenström, n:o 38 af herr P. G.
Petersson i Brystorp, med hvilken herr Joll. Nydahl instämt, n:o 131 af
herr J. A. Johansson i Strömsberg, n:o 165 af herr 0. Erickson i Bjersby
samt n:o 177 af herr J. Mankell, och hafva i syftet af denna sistnämnda
motion instämt herrar Richard Gustafsson, Gustaf Ericsson, Olof Olsson,
P. J. M. Erilcson, Magnus Höjer, Edvard Wavrinsky, Curt Wallis, Joll.
Johansson, J. A. Fjällbäck, Fridtjuv Berg, Hugo E. G. Hamilton, Ernst
Beckman, N- Linder, Sixten von Frusen, Emil Hammarlund, A. E. Nordenskiöld,
Henrik Hedlund, E. J. Ekman, Anton Halm, E. A. Zotterman,
Christian Biilow, J. H. G■ Fredholm, Edv. Svensson, Adolf Aulin, P. A.
Romberg.

I dessa motioner föreslås af herr Waldenström:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t hemställa, att
Kong! Maj:t ville låta utarbeta samt för Riksdagen till grundlagsenlig
behandling framlägga förslag till sådana ändringar i § 14 riksdagsordningen,
som kunna motsvara rättvisa kraf på utsträckning af den politiska
valrätten;

Bih. till Riksd. Rot. 1801. 3 Sami. 10 Käft. (N:o 10).

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

af herr Petersson:

att 14 § riksdagsordningen måtte erhålla följande förändrade lydelse
:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens angelägenheter röstberättigad man;
af herr Johansson:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t ville efter föregående utredning'' inför densamma framlägga förslag
till ändrad lydelse af 14 § riksdagsordningen, i syfte att bereda valrätt
till Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare och delegare i bostadsföreningar,
så snart deras innehafvande lägenheter eller bostadsandelar
uppgå till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor;
af herr Prickson :

att i § 14 riksdagsordningen måtte i grundlagsenlig ordning införas
bestämmelse derom, att den valrätt, som enligt samma § tillkommer
den, som på viss tid arrenderar jordbruksfastighet med bestämdt taxeringsvärde,
äfven skall tillkomma den, som under samma tid på arrende
innehaft och fortfarande innehar dylikt arrende,

samt af herr Mankell, att Riksdagen för sin del måtte antaga till
hvilande för grundlagsenlig behandling följande förslag till ändring i
§§ 14 och 17 i riksdagsordningen.

§ 14.

Nuvarande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der häxa bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken
antingen eger eller med stadgad
åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusende riksdaler,
eller för lifstid eller för minst
fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande
sex tusen riksdaler, eller ock
erlägger till staten bevillning för
en till minst åttahundra riksdaler
uppskattad årlig inkomst.

Föreslagen lydelse:

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, hvarje
svensk medborgare, som uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet,
från och med början af
kalenderåret efter det, han fylt tjuguett
år.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

§ 17 mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de för kommunerna
gällande röstlängder, som böra innehålla
anteckning om dem, hvilka
enligt § 14 valrätt tillkommer.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de röstlängder öfver
valberättigade vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren, som af
kommunalnämnder eller magistrater
böra upprättas.

Herr Mankell har i sitt, i ofvanberörda motion framstälda förslag
helt och hållet frångått den grund, hvarpå gällande stadgande!! angående
valrätten till Andra Kammaren är byggd, och borttagit hvarje
bestämmelse om en viss census. Vid riksdagen år 1890 blef ett af
samma motionär i enahanda syfte väckt förslag af konstitutionsutskottet
afstyrkt och af båda kamrarne utan omröstning förkastadt.

Motionären synes anse, att skyldigheten att betala skatt eller i
allmänhet att bidraga till fyllande af samhällets behof står i omedelbart
sammanhang med rätten att genom utöfvande af politisk rösträtt
inverka på afgörandet af samhällets vigtigaste angelägenheter. Enligt
utskottets åsigt, är det emellertid ej någon den enskildes rätt, som bör
vara bestämmande vid frågan om hvilka som skola eg a politisk rösträtt
och derigenom få inverka på representationens sammansättning.
Den synpunkt, som härvid måste vara den ledande, är, att representationen
må blifva så sammansatt, att den kan antagas komma att i
möjligaste mån tillgodose allas berättigade intressen inom samhället.

Enligt motionärens antagande skulle, om hans förslag blefve
gällande lag, de röstberättigades antal fyrdubbla^. Valen till Andra
Kammaren skulle derigenom kunna blifva fullkomligt beherskade af
den del af befolkningen, hos hvilken man, enligt utskottets åsigt, såsom
bestämd regel ej kan förutsätta ett sjelfständigt intresse för de allmänna
angelägenheterna och som för den skull ej heller bör få utöfva
bestämmande inflytande på deras afgörande.

Då utskottet är förvissadt derom, att sannolikheten för att representationen
blifver sammansatt på ett sätt, som gifver de olika berättigade
intressena inom samhället tillfälle att få göra sig gällande,
är vida större enligt gällande bestämmelser, än om motionärens förslag
antoges, kan utskottet ej tillråda ett antagande af hvad motionären
föreslagit. Utskottet vill härvid erinra om, att inom den nuvarande
valmanscorpsen den stora förmögenhetens representanter ingalunda ega

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

öfvervigt. Enligt för år 1885 gjorda beräkningar voro då af 256,168
valberättigade på landet 163,437 egare af fastigheter från 1,000 till

10.000 kronors värde; och samma år beherskades valen i städerna,
med några ytterst få undantag, af egarne af fastigheter, taxerade från

1.000 till 10,000 kronor, i förening med dem, som skattade för en inkomst
af 800 till 1,800 kronor, således de inkomstbelopp, för hvilka
bevillningsafdrag ansetts böra i lag medgifvas.

Det af herr Petersson framställa förslaget angifver icke uttryckligen
någon viss förmögenhetsställning såsom vilkor för rätten att deltaga
i valen till Riksdagens Andra Kammare. En fordran derpå ligger
dock innesluten i de af motionären använda ordalagen, ty, enligt kommunalförordningarna,
jemförda med bevillningsstadgan, är ingen annan
i kommunens angelägenheter röstberättigad än den, som antingen eger
fast egendom af minst 100 kronors taxeringsvärde eller har eu årlig inkomst
af kapital eller arbete af minst 500 kronor.

På grund af vid 1888 års riksdag väckta motioner och med ledning
af den redogörelse, statistiska centralbyrån lemnat beträffande valrätten
till Riksdagens Andra Kammare år 1885 med afseende å dels
de röstberättigades antal, dels deras yrken, verkstälde konstitutionsutskottet
vid nämnda riksdag (utlåtandet n:o 3) en undersökning angående
verkningarna af valrättens utsträckning till hvarje man, som
eger rösträtt i kommunala angelägenheter. Af denna undersökning
framgår bland annat, att den majoritet, som dittills i alla valkretsar å
landsbygden, utom 7, tillhört gods- och hemmansegaregrupperna, inom
58 valkretsar skulle komma att öfverflyttas till dem, som i berörda
redogörelse sammanfattats under grupperna fabriks- och handtverksarbetare,
»öfriga arbetare», sjömän och fiskare, landtbruksinspektorer och
rättare samt arrendatorer. Ojemförligt störst blefve dervid ökningen
för gruppen »öfriga arbetare», eller från 1,28 till 14,13 procent, och äro
dessa sådana arbetare, som ej innehafva någon viss yrkesskicklighet,
utan äro »grofarbetare, daglönare eller arbetskarlar». I städerna, der
redan nu grupperna civile, kommunale och dylika betjente, underofficerare
och manskap, landtbruksinspektorer och dylika, handels- och
dylika bokhållare, sjökaptener och styrmän, sjömän och fiskare, handtverkare
och dylike, fabriks- och handtverksarbetare, »öfrige arbetare»
samt enskildes och bolags tjenare utgöra 55,65 procent af valmanscorpsen,
skulle samma grupper komma att få sin öfvervigt ökad med ytterligare

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

11,52 procent i händelse af nu ifrågasatt sänkning af det s. k. politiska
strecket.

Den af motionären föreslagna förändringen skulle således komma
att gifva valmanscorpsen en väsentligt förändrad pregel och kunde derigenom
komma att utöfva ett afgörande inflytande på den Andra
Kammarens sammansättning. Då utskottet emellertid anser, att den i
riksdagsordningen för deltagande i valen till Andra Kammaren bestämda
census ej är för hög, om man skall hafva någon garanti, att de personer,
som skola välja riksdagsmän, hafva en i någon mån sjelfständig
och oberoende ställning i samhället, så att de kunna antagas hafva
någon sjelfständig uppfattning af allmänna ärenden, håller utskottet
före, att den af motionären föreslagna förändringen ej skulle vara till
gagn för samhället.

En utsträckning af rösträtten i den rigtning motionärens förslag
afser, synes utskottet desto mindre böra ske, som dels på grund af
penningevärdets fall de i nyssnämnda paragraf angifna förmögenhetsbestämmelser,
enligt utskottets förmenande, blifva allt lättare att uppfylla;
och dels äfven med bibehållande af gällande bestämmelser i §
14 riksdagsordningen, en ej ringa ökning af de valberättigades antal
säkerligen skulle inträda, om hvar och en behörigen uppskattades efter
sin verkliga inkomst eller förmögenhet, och eu dylik uppskattning synes
numera lättare kunna låta sig verkställa, då det s. k. existensminimum
på senare tiden i ej obetydlig mån höjts.

Genom ett antagande af motionärens förslag skulle ingen af de
särskilda olägenheter, hvilka framhållits såsom förenade med gällande
bestämmelser i förevarande afseende, komma att undanrödjas, då ju
äfven förslaget uppställer en på förmögenhetsförhållanden grundad begränsning
af den politiska rösträtten. Deremot skulle detta förslag
medföra o egentligheter, som för den gällande lagstiftningen kunna
sägas vara främmande. Stadgandena om ifrågavarande rösträtt skulle
derigenom väsentligen undandragas grandlagen och hufvudsakligen
blifva beroende af kommunalförfattningarnes bestämmelser. Hvad särskild!
angår den för utöfvande af valrätt faststälda förmögenhetsgränsen,
skulle denna kunna förändras, utan att Konungens och Riksdagens gemensamma
beslut derför erfordrades. Då nemligen rösträtt i fråga om
kommunens allmänna angelägenheter är beroende af skattskyldighet till
kommun, samt denna skattskyldighet grundar sig på till staten erlagd bevillning,
följer deraf, att den kommunala rösträtten, i hvad den beror på
inkomst af kapital eller arbete, står i väsentligt sammanhang med storleken
af det belopp, för hvilket bevillning jemlikt bevillningsstadgan

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ej erlägges. Detta åter är helt och hållet beroende af Riksdagens beslut,
samt bestämmes, derest kamrarne derom ej kunna enas, genom
gemensam omröstning. Redan enligt gällande stadganden finnes visserligen
en möjlighet, att på detta sätt det bevillningsfria beloppet skulle
kunna fastställas så högt, att inånga, som ega politisk rösträtt, derifrån
uteslötes, men det torde ej vara att befara, att detta verkligen kan
komma att ske. Blefve deremot utöfvandet af rösträtten väsentligen
beroende af detta belopps storlek, kan väl tänkas, att detsamma kunde
komma att efter omständigheterna och för att inverka på valen antingen
höjas eller sänkas, och på detta sätt kunde äfven hvarje på en viss
förmögenhetsställning grundad begränsning för rösträttens utöfvande
borttagas. Utskottet vill derjemte erinra om, att då under nuvarande
förhållanden det lägsta belopp, för hvilket bevillning eger rum, kan
variera mellan 500 och 700 kronor, skulle efter motionärens förslag ej
vidare samma inkomst vara för alla bestämmande med afseende å
rätten att deltaga i val till Riksdagens Andra Kammare.

Herr Waldenström bär i sitt förslag till skrifvelse till Kongl. Maj:t
ej på något sätt närmare bestämt rigtningen och omfattningen af de
afsedda förändringarne i § 14 riksdagsordningen, utan blott i allmänhet
angifvit, att de skulle vara af beskaffenhet att kunna »motsvara rättvisa
kraf på utsträckning af den politiska valrätten».

En skrifvelse af detta obestämda innehåll anser sig utskottet desto
mindre kunna tillstyrka, som, enligt utskottets förmenande, Riksdagens
beslut beträffande de mångfaldiga ändringsförslag angående förevarande
fråga, som varit föremål för Riksdagens pröfning, synas visa, att inom
riksdagen icke utbildat sig någon bestämdt åsigt, om eller i hvilka
afseende!! en utsträckning af den politiska rösträtten kan anses nödig
eller nyttig. Utskottet håller för öfrig! före, att om Riksdagen funne
någon sådan ändring i visst afseende lämplig, så skulle de nya stadgandenas
formulering ej vara förenad med så stora svårigheter, att för
den skull en skrifvelse till Kongl. Maj:t vore behöflig eller borde ifrågakomma.

Samma förslag, som innehålles i herr Johanssons motion, framstäldes
af motionären i en vid 1890 års riksdag inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 112. Med anledning af denna motion yttrade konstitutionsutskottet
vid nämnda riksdag hufvudsakligen: »Det är ej fullt

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

klart Indika motionären betecknar med uttrycket ’s. k. lägenhetsinnehafvare’,
men då lian tydligen förutsätter, att den ’s. k. lägenhetsinnehafvaren’
är egare af fast egendom, antager utskottet, att han dermed
afser att beteckna den, som eger en byggnad, men ej tillika med eganderätt
innehar tomten, utan dertill endast har nyttjanderätt på viss,
längre eller kortare, eller på obestämd tid. Dylik lägenhet anses nemligen
ej såsom fast egendom i den bemärkelse, hvari detta ord enligt
riksdagsordningen eller i privaträttsligt hänseende bör fattas, ehuru den
i bevillningsstadgan benämnes fastighet. Utskottet delar emellertid ej
motionärens åsigt, att eganderätt till en byggnad, hvarmed ej är förenad
eganderätt till den jord, hvarå den är uppförd, kan anses innebära den
mera tryggade och oberoende ställning, som föranledt grundlagsstiftaren
att låta ett så ringa fastighetsvärde som 1,000 kronor medföra valrätt,
helst vida strängare vilkor äro uppstälda för arrendators rösträtt. På
denna grund och enär hvad motionären föreslagit beträffande delegare
i bostadsföreningar i alla händelser ej för det närvarande torde böra
föranleda ändringar i grundlagen, då lagar till reglerande af dylika
föreningars rättsförhållanden äro under utarbetande, anser utskottet, att
ifrågavarande motion ej bör till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
Hvad konstitutionsutskottet sålunda vid 1890 års riksdag anförde beträffande
motionärens förslag, finner utskottet fortfarande tala emot ett
tillstyrkande af detsamma.

I fråga om arrendatorers valrätt till Andra Kammaren stadgas uti
§14 riksdagsordningen, att sådan valrätt tillkommer eu hvar i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad man, som för lifstid
eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde,
ej understigande sextusen riksdaler. Genom den sålunda stadgade begränsning,
att arrendator, för att ega valrätt, skall för tid af minst fem
år arrendera jordbruksfastighet, har grundlagsstiftaren uppenbarligen
haft för afsigt förekomma, att arrendeaftal af mera tillfällig beskaffenhet
och af helt kort varaktighet skulle grundlägga valrätt; och har lagstiftaren
dervid utgått från den förutsättningen, att endast de arrendeaftal,
i fråga om hvilka tiden vore på förhand bestämd och utsträckt
till en följd af år, gåfve åt arrendatoren den sjelfständiga ställning,
att valrätt borde honom tillerkännas.

Vid 1888 års riksdag väckte herr Oskar Erickson i Andra Kammaren
motion (n:o 6), innefattande förslag bland annat derom, att den
arrendetid, som betingade valrätt för arrendatorer, skulle nedsättas till

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o lö.

tre år, samt att valrätt skulle tillkomma äfven den, som under minst tre
år på arrende innehaft jordbruksfastighet till visst, i motionen angifvet
taxeringsvärde. Om än — anförde motionären i sin motivering till förslaget
— grundlagens mening vore, att den arrendator, som arrenderade
fastighet på obestämd tid med skyldighet att afträda arrendet efter viss tids
uppsägning, skulle hafva rösträtt vid val till riksdagsman, derest han
vid valet innehaft arrendet i minst fem år, hade likväl tillämpningen af
detta stadgande beträffande dylika arrendatorer visat sig olika. Sålunda
hade ofta händt, att arrendatorer, som innehaft sina arrenden vida
längre än fem år, men hvilkas arrendekontrakt ej innehölle bestämmelse
om viss arrendetid, uteslutits från valrätt.

Det af herr Erickson sålunda väckta förslag afstyrktes af konstitutionsutskottet
(utlåtandet n:o 3), hufvudsakligen på den grund, att den
förutsättning, som afsåges med ifrågavarande vilkor om en viss på
förhand bestämd längre arrendetid, nemligen arrendatorns sjelfständig^
ställning, skulle bortfalla, om arrendetiden förkortades eller vilkoret i
öfrigt eftergåfves. Detta afstyrkande blef af kammaren bifallet. Under
åberopande af samma skäl, som uti nyssnämnda motion blifvit anförda, har
lierr Erickson framlagt det förslag, som nu föreligger till behandling.
Genom detta förslag afser sålunda motionären, att stadgandet derom, att
arrendetiden på förhand skulle vara bestämd till minst fem år, borde
bortfalla, så att, äfven om arrendetiden vore obestämd eller aftalad med
hänsyn till förhållanden, hvilkas långvarighet ej. kunde på förhand bestämmas,
såsom t. ex. en boställsinnehafvares tjenstetid, valrätt skulle
för arrendatorn i allt fall inträda, så fort han innehaft arrendet i fem
år, och sedermera bortfara, så länge han vid arrendet bibehölles.

Ehuru utskottet icke kan dela motionärens mening derom, att det
skulle vara med innehållet uti § 14 riksdagsordningen, såsom detta
lagrum nu lyder, öfverensstämmande, att den .arrendator, som innehaft
ett arrende i fem år och detsamma fortfarande innehade, skulle ega
valrätt vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren, äfven om arrendetiden
icke på förhand vore bestämd för tid af minst fem ar, anser
utskottet emellertid att en förändring uti nämnda lagrum i syfte att
lagfästa en bestämmelse i nyss angifna och af motionären åsyftade
rigtning är af goda skäl betingad. Då ett arrende fortgått så lång; tid
som fem år, kan det nemligen icke betraktas vara af en meia tillfällig
beskaffenhet; och den arrendator, som, ehuru arrendetiden varit obestämd,
qvarsutit vid arrendet så länge som fem år, bör skäligen kunna
anses hafva en lika sjelfständig ställning, som om arrendetiden varit
på förhand bestämd till samma tidrymd som den nyssnämnda.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af livad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att a) herr Mankells motion,

b) herr Peterssons motion,

c) herr Waldenströms motion och

d) herr Johanssons motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
samt

2:o) att med anledning af herr Ericksons motion Riksdagen
till hyllande för vidare grundlagsenlig behandling
antager följande förslag till förändrad
lydelse af

Riksdagsordningen.
§

Nuvarande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt
innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen riksdaler
eller för lifstid eller för minst fem
år arrenderar jordbruksfastighet till
taxeringsvärde, ej understigande
sextusen riksdaler, ellejr ock erlägger
till staten bevillning för en
till minst åttahundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst.

Stockholm den 28 april 1891.

14.

Föreslagen lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken
antingen eger eller med stadgad
åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen riksdaler;
eller för lifstid eller för minst
fem år arrenderar, eller under minst
fem år näst före valet arrenderat
och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej
understigande sextusen riksdaler,
eller ock erlägger till staten bevillning
för en till minst åttahundra
riksdaler uppskattad årlig inkomst.

På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.

Bill. till llihcl. Prat. 1891. 3 Smil. 10 Käft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

af herr Bergius, beträffande andra punkten:

»Då jag håller före, att liufvudgnmderna för valrätt till Riksdagens
Andra Kammare för närvarande böra lemnas orubbade, och det vid
sådant förhållande icke synes mig vara skäl att rörande detta ämne
vidtaga en grundlagsändring af så speciel natur och ringa betydelse,
som den af herr Erickson ifrågasatta, hvilken, enligt min uppfattning,
icke heller är att anse såsom »högst nödig eller nyttig», hemställer jag
att herr Ericsons motion icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd»;

af herr Ljungman, som ansett att utskottet bort tillstyrka bifall
till herr F. G. Peterssons motion;

af herrar G. Elowson, J. Bengtsson, And. Gast. Björkman, N. Boström,
M. Dalm, W. Valilin, J. E. Wikstén, livilka hafva förenat sig om
följande yttrande och hemställan:

»Om ock de bestämmelser, hvilka uti 14 § af nu gällande riksdagsordning
blifvit faststälda, såsom vilkor för utöfvande af valrätt vid
riksdagsmannaval må hafva vant väl afvägda och afpassa de efter de
förhållanden, som voro rådande vid tiden för riksdagsordningens antagande,
så har likväl sedan dess utvecklingen gått i en sådan retning,
att en stor del af den befolkning, hvilken i följd af sin ekonomiska
ställning befinner sig nedanför den gräns, som angifves af förutnämda
censusbestämmelser, numera visat sig ej mindre vara i besittning af
ökade kunskaper än ock hysa ett lifligt intresse för allmänna angelägenheter.
Kretsen af de medborgare, hvilka förstå att bedöma, hvad
som är för samhället gagneligt, och hvilka derjemte hafva god vilja att
verka för sitt fäderneslands sanna väl, har nemligen betydligt vidgats.

För den skull synes det, som skulle eu utsträckning af den politiska
rösträtten vara af rättvisa och billighet påkallad.

Beträffande vidden af nämnda utsträckning torde eu nedsättning
till hälften af nu faststälda censusbestämmelser i allmänhet anses tillrådlig.
Med afseende på bevillningsförordningens föreskrifter om det
lägsta inkomstbelopp, som må till beskattning uppföras, borde emellertid
valrätt på grund af inkomst af kapital eller arbete icke inträda för
lägre inkomst än 500 kronor (riksdaler).

Med afseende på de förslag, hvilka blifvit fram stöld a. af herr J. A.
Johanson i Strömsberg (motion n:o 131) och herr V. Erickson i Bjers -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

bro (motion n:o 165), anses såsom rigtigt, att valrätt bör tillerkännas
dels åt egare af byggnad »på ofri grund», såvidt byggnadens taxeringsvärde
uppgår till minst 500 kronor (riksdaler), dels ock åt innehafvare
af arrende på obestämd tid, så snart arrendet fortgått i minst
fem år och ännu fortgår, samt den arrenderade jordegendomens taxeringsvärde
uppgår till minst 3,000 kronor (riksdaler).

De nya valmän, hvilka skulle tillkomma såväl genom den föreslagna
nedsättningen af de för valrätts utöfvande bestämda förmögenhetsvilkoren
som ock genom tillerkännande af valrätt åt egare af byggnad
på annans mark samt åt vissa innehafvare af arrende på en obestämd
tid, som vanligen är beroende af en annan persons lifstid eller
tjenstetid, skulle helt visst till samhällets gagn och båtnad förstärka
de redan befintliga valmansgrupperna.

På grund häraf hemställes, att Riksdagen ville såsom Infilande till
vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förändrade lydelse af
§ 14 i riksdagsordningen:

§ 14. Valrätt tillkommer inom den kommun, der lian bosatt är,
en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man,
hvilken antingen egen eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom
på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst fem hundra
riksdaler eller egen på annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under minst
fem är näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande tre tusen riksdaler, eller
ock erlägger till staten bevillning för eu till minst fem hundra riksdaler
uppskattad årlig inkomst»;

af herr Hedin: »Jag delar den af en motionär, herr Manke!!, yttrade
åsigt, att hvarje census för politisk rösträtt bör afskaffas. Då emellertid
nämnde motionärs förslag ej vunnit något understöd, har jag förordat,
såsom öfvergångsåtgärd, det af herr P. Gr. Petersson i Brystorp väckta
förslag med den ändring, att ordet finan’ utbytes mot ''person’»; samt

af herr Johnsson, som ansett sig böra hemställa, att Riksdagen
med anledning af i ämnet väckta motioner må såsom hvilande för
vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändring af
§ 14 riksdagsordningen:

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

eller eget på annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde,
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar, eller under minst fem
är näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde ej understigande tre tusen riksdaler eller ock erlägger
till staten bevillning för en till minst fem hundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.