Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 9

Utlåtande 1891:Ku9

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1891, kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion med
förslag till ändrad lydelse af §§ 15 och 18 riksdagsordningen.

Frågan om bestämmande af en för hela riket gemensam dag för val
af riksdagsmän till Andra Kammaren har vid flera tillfällen varit föremål
för Riksdagens pröfning. Motioner, åsyftande fastställande af dylik valdag,
hafva blifvit väckta vid tre föregående riksdagar, nemligen år 1884 (motion
i Andra Kammaren, n:o 139, af herr Göransson), år 1887 (motion i Andra
Kammaren, n:o 114, af herr Göransson) samt år 1888 (motion i Första
Kammaren, n:o 5, af herr O. Forssell.)

I berörda år 1884 väckta motion föreslogs, att vid de allmänna valen
till Andra Kammaren öfver hela riket val af elektorer, och, der det omedelbara
valsättet användes, riksdagsmannavalen skulle förrättas å första måndagen
i juli månad. Detta förslag blef afstyrkt af konstitutionsutskottet,
som i stället hemstälde, att till hvilande skulle antagas ett förslag om ändring
af §§ 15, 16 och 18 riksdagsordningen, hvarigenom andra måndagen i juli
månad bestämdes såsom gemensam valdag för landsbygden, under det att
gällande bestämmelser om tiden för riksdagsmannaval, i hvad de afse städerna,
lemnades orubbade; och blef denna hemställan af Riksdagen bifallen. Vid
derpå följande riksdag blef det hvilande förslaget till grundlagsändring af
Första Kammaren antaget, men af Andra Kammaren förkastadt.

Med anledning af den år 1887 väckta motionen, i hvilken alternativt
föreslogs, antingen att inom hela riket elektorsvalen, och, der det omedelbara
valsättet begagnades, riksdagsmannavalen skulle ega rum å andra måndagen
i juli månad, eller att denna bestämmelse skulle gälla endast landsbygden,
Bih. till Riksd. Frat. 1S91. 3 Sami. 9 Höft. (N:o 9.)

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

under det att för städerna de gällande stadgandena bibehöllos, hemstälde
konstitutionsutskottet, att andra måndagen i september månad skulle bestämmas
till gemensam valdag för så väl landet som städerna, hvilken hemställan
likväl ej vann någondera kammarens bifall. Vid riksdagen år 1888
väcktes, i samband med förslag om andra ändringar i stadgandena om
riksdagsmannaval, fråga om att val till riksdagsmän i Andra Kammaren
skulle verkställas å andra tisdagen i oktober månad. Detta förslag afstyrktes
af konstitutionsutskottet och förkastades af Andra Kammaren, hvaremot
Första Kammaren biföll ett i en till utskottets utlåtande fogad reservation
framstäldt förslag, att val till riksdagsmän i Andra Kammaren skulle verkställas
å andra lördagen i september månad.

Många olika förslag hafva således framstälts i fråga om bestämmandet
af en viss dag såsom gemensam valdag. Vid behandlingen af desamma inom
Riksdagen har det städse allmänt erkänts, att det skulle vara fördelaktigt, om en
dylik valdag kunde bestämmas, men hvarje särskild dag, som blifvit föreslagen,
har visat sig olämplig att såsom gemensam valdag för hela riket fastställas.
I sitt ofvanberörda utlåtande vid 1888 års riksdag yttrade konstitutionsutskottet,
att, äfven om det vore obestridligt, att en på förhand bestämd valdag
i vissa hänseenden kunde medföra fördelar, det likväl visat sig vara
med stor svårighet förenadt att bestämma en dag, som för hela vårt vidsträckta
land vore passande; och den utgång, förevarande fråga vid nämnda
riksdag fick, torde än ytterligare bekräfta rigtigheten af hvad utskottet sålunda
anfört.

Vid innevarande riksdag har herr Adelsköld i en inom Första Kammaren
väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 34, framhållit
söndagens lämplighet såsom valdag och dervid, bland annat, anfört, att det
icke vore något orätt eller stridande mot söndagens helgd, om valen till
Andra Kammaren skulle utsättas på en sådan dag, förutsatt, att det sker
på en sådan tid, att gudstjensten derigenom icke störes eller hindras. Söndagens
fastställande såsom valdag skulle, enligt motionärens förmenande,
otvifvelaktigt medföra flera fördelar för de väljande, hvilka derigenom mera
mangrant kunde infinna sig, och valen skulle på detta sätt blifva ett rigtigare
och sannare uttryck af landets mening i dess vigtigaste angelägenhet.

Motionären föreslår för den skull, att §§15 och 18 i riksdagordningen
ändras till följande lydelse:

§ 15.

1) Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställes å för hela
riket gemensam valdag den första söndagen i september månad näst före

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

början af de tre år, för hvilka valen gälla, å ruin och tid på dagen, som
af valförrättaren bestämmes.

2) Förordnar Konungen nya val till Andra Kammaren, utsättes i förordnandet
tiden för de nya valen för den återstående tiden, hvilka val äfven
skola verkställas å för hela riket gemensam valdag, å söndag på samma
sätt som i mom. 1 stadgas.

3) Afgår eljest riksdagsman för Andra Kammaren innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes ofördröjligen nytt val för
den återstående tiden, hvilket jemväl förrättas å söndag på sätt i mom. 1 stadgas.

§ 18.

Konungens befallningshafvande åligger att, när val till riksdagsman i
Andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare,
som, i enlighet med bestämmelserna i § 15, låter rum och tid lör valet i
kyrkorna kungöra, med särskild föreskrift att elektorsval, der det eger ram,
skall hållas minst åtta dagar före riksdagsmannavalet. Skulle i någon församling
offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör uppläsas,
skall, på presterskapets anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen
skyndsamt kringsända.

Förslag att bestämma söndagen till för riket gemensam valdag har
vid flera tillfällen framkommit under öfverläggningarna inom riksdagen,
då frågan om fastställande af en bestämd valdag derstädes varit föremål
för behandling. Deremot hafva emellertid alltid anförts stora betänkligheter,
och detta äfven från deras sida, som förfäktat lämpligheten af eu
gemensam valdag. Många skulle säkerligen på grund af sin religiösa öfvertygelse
anse sig ej kunna deltaga i riksdagsmannaval, som anstäldes å söndag,
och valförrättare, som kunde hysa dylika betänkligheter, skulle mot sin
öfvertygelse blifva tvungna att då tjenstgöra. Redan enligt gällande bestämmelser
kan visserligen riksdagsmannaval utsättas att förrättas å söndag,
men med införande i grundlagen af det föreslagna stadgandet, skulle möjlighet
saknas för valförrättaren att utsätta annan dag, äfven om han visste,
att inom valkretsen en bestämd mening vore rådande mot valets förrättande
å söndag. Ett dylikt stadgande skulle säkerligen, enligt utskottets åsigt, på
många ställen inom landet uppväcka ett stort missnöje.

Det torde äfven vara tvifvelaktigt, huru vida det är möjligt att, såsom
motionären för lämpligheten af sitt förslag förutsätter, å söndag förlägga valen
till sådan tid, »att gudstjensten derigenom icke störes eller hindras». Redan
å landsbygden skulle detta säkerligen ofta vara forenadt med stora svålig -

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

heter, och hvad angår städer, och i synnerhet de större städerna, skulle det,
enligt utskottets förmenande, ej låta sig göra, dä tiden för valen derstädes
måste utsträckas öfver en stor del af dagen, om valmännen skola beredas
tillfälle att få afgifva sina röster och få göra det på ett för dem lämpligt sätt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Adelskölds motion icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1891.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservation

af herr Hedin: »Under utskottets öfverläggning befans, att meningarna
ej kunde enas om en gemensam valdag, lämplig för alla delar af riket, och
var detta, af diskussionen att sluta, hufvudskälet för afslag, hvaremot »betänkligheterna»
mot bestämmande af söndag till valdag endast af några ledamöter
åberopades. Emellertid har utskottet godkänt en motivering, som utesluter
hufvudskälet och ersätter detta med en, så vidt jag kunnat fatta, ej
af utskottets flertal delad respekt för en fördom, som förkläder sig under
samvetsbetänkligheternas och den religiösa öfvertygelsens missbrukade namn.»

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.