Konstitutionsutskottets Aflåtande Ko i% (Utlåtande 1892:Ku12 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Aflåtande Ko i%.

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1892, kl. 10 f. m.

y . '' ./• ; ." . - ■ ''• ■ >/-.’• \ j ■,. ; t i . >: ii ? \ \ ’ ,y. .

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för
rätt att välja riksdagsmän i Andra Kammaren.

Då grundlagsstiftarne, med öfvergifvande af ståndsrepresentationen,
i vår statsförfattning upptog principen om samfälda val, sökte de uppdraga
gränserna för den politiska rösträtten på sådant sätt, att étt så ringa
antal som möjligt af de personer, hvilka vid representationsförändringen
egde valrätt, skulle derifrån uteslutas, hvaremot någon utsträckning
af rösträtten icke ansågs böra ifrågakomma, då något behof deraf ännu
icke gifvit sig till känna. Under de öfverläggningar, som föregingo den
nya riksdagsordningens antagande, anmärktes emellertid från flera håll,
att ett ej obetydligt antal valmän, särdeles inom de smärre jordegarnes
klass, genom de förändrade valbestämmelserna skulle komma att
förlora sin valrätt, och man fann redan häri en anledning att antaga,
att anspråk på nedsättning i census inom en icke aflägsen framtid
skulle göras gällande.

Detta antagande blef snart bekräftadt. Redan vid 1809 års riksdag
väcktes förslag om borttagande af alla censusbestämmelser i fråga
om valen till Andra Kammaren, och vid nästan alla efterföljande riksdagar,
deribland äfven den senast förflutna, hafva förslag framlagts i
Bill. till Rihd. Prat. 1892. 3 Sami. 12 Höft. (N:o 12.) 1

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

ändamål att antingen få de för denna valrätts utöfvande uppstälda
gränser utvidgade eller helt och hållet borttagna eller oek inom de
faststälda gränserna bereda utrymme för ett ökadt antal röstberättigade.
Hittills har dock intet förslag i dessa rigtningar lyckats vinna
Riksdagens bifall.

Vid innevarande riksdag har behofvet af en förändring i censusstämmelserna
å nyo uttalats i följande inom Andra Kammaren väckta
och till utskottet öfverlemnade motioner, nemligen n:o 27 af herr P.
G. Petersson i Brystorp, i hvilken motions syfte herrar C. G. Bruse
och Joll. Ny däld instämt, n:o 68 af herr J. A. Johansson i Strömsberg,
n:r 178 af herr P. Truedsson och n:r 180 af herr J. Manicell, i hvilken
motions syfte 26 andra af kammarens ledamöter instämt.

Herr Petersson föreslår,

att Riksdagen måtte besluta följande ändrade lydelse af § 14 riksdagsordningen: Valrätt

tillkommer, inom den kommun der han bosatt är, eu hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man.

Herr Johansson föreslår,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t ville, efter föregående utredning, inför Riksdagen framlägga
förslag till ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen, i syfte att
bereda valrätt till Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare så
snart deras innehafvande lägenheter uppgå till ett taxeringsvärde af
minst 1,000 kronor.

Herr Truedsson hemställer,

att § 14 riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet
eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler,
eller eger på annans mark belägen husbyggnad till nämnda taxeringsvärde,
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under
minst fem år näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande tretusen riksdaler,
eller ock erlägger till staten bevillning för eu till minst femhundra
riksdaler uppskattad årlig inkomst.

Herr Mankell åter föreslår,

att Riksdagen måtte för sin del antaga till hyflande för grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändring af § 14 samt § 17
inom. 2 riksdagsordningen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

§ 14-

(Nuvarande lydelse):

Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborättinnehafver
fast egendom på landet eller
i stad till ett taxeringsvärde af minst
ett tusen riksdaler, eller för lifstid
eller för minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde,
ej understigande sex tusen riksdaler,
eller ock erlägger till staten
bevillning för en till minst åttahundra
riksdaler uppskattad årlig
inkomst.

(Föreslagen lydelse)

Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, hvarje
svensk medborgare, som uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet,
från och med början af kalenderåret
efter det, han fylt tjuguett
år.

§ 17. mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de för kommunerna gällande
röstlängder, som böra innehålla
anteckning om dem, hvilka
enligt § 14 valrätt tillkommer.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de röstlängder öfver
valberättigade vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren, som af
kommunalnämnder eller magistrater
böra upprättas.

Härförutom bär herr A. F. O. Cederberg i en inom Första Kammaren
väckt motion, n:o 30, anfört, att motståndet mot valrättens utsträckning till
hufvudsaklig del torde bero på insigten derom, att genom en utan vidare
företagen nedsättning af census det öfvervägande inflytandet å valen
till Andra Kammaren komme att utöfvas af dem, som för närvarande
helt och hållet sakna i lag stadgadt inflytande derå. Motvigten mot
ett sådant majoritetsvälde torde dock vara att finna i de röstegandes
lämpliga fördelning i grupper, hvardera med lika inflytande på valen.
Då gruppindelningen för närvarande ej skulle afse mera än att åstadkomma
en modus vivendi för minoritetsintressena, borde grupperna icke

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

gerna bestämmas till flera än två; och då en gruppering efter förmögenhet,
oafsedt de praktiska skäl, som kunde för densamma anföras,
lätt och naturligt slöte sig till den nuvarande ordningen, torde indelningen
kunna efter denna grund bestämmas.

»Men» — fortsätter motionären — »om en dylik åtgärd icke skall
medföra just det, hvaremot vännerna af utsträckt rösträtt uppgifva sig
strida, nemligen minoritetsvälde, måste de båda valmansgrupperna vara
bitstål da icke blott med hänseende till inflytande på valen, utan äfven
och sa vidt möjligt i afseende a valmännens antal. Då likväl genomförandet
af denna senare fordran för hvarje särskild valkrets icke äi
möjlig, lärer man få nöja sig med att inom landet i dess helhet de
båda grupperna bli ungefär jemnstarka med hänsyn till antalet röstberättigade,
endast med den jemkning, som kan påkallas för undvikande
af allt för stora ojemnheter inom valkretsarne. I alla händelser
fordras för denna frågas fullständiga bedömande bland annat en noggrann
statistisk utredning, hvilken svårligen kan af den enskilde riksdagsmannen
verkställas. Här torde endast behöfva erinras, att då för
närvarande ej gerna kan bli fråga om den politiska rösträttens utsträckning
längre än till de män, som ega kommunal rösträtt, och valmännens
antal derigenom icke komme att ökas med mera än 50 å 60 procent
af det nuvarande antalet, sa skulle gränsen mellan de båda grupperna
komma att ligga något högre än nuvarande rösträttscensus, om
hvardera gruppen skall inrymma lika stort antal valberättigade.

Tillämpningen af gruppindelningen kan vid medelbara val ske på
det sätt, att hvarje grupp väljer sina särskilda elektorer, hvarmed skulle
följa, rätt för hvarje kommun att utse minst två elektorer, en vald af
hvarje grupp, och med en på kommunens folkmängd beroende tillökning,
dock alltid till jemnt antal. Vid omedelbara val deremot lärer icke inflytandet
å valet kunna ställas lika för de båda grupperna, med mindre
hvardera gruppen inom valkretsen tilldelas lika högt röstetal och hvarje
röstberättigad tillerkännes lika stor andel i sin grupps röstetal. (I obrutna
tal kunde denna i’östrätt uttryckas, om röstetalet för hvarje grupp utgjordes
af minsta gemensamma dividenden för de tal, som uttrycka
valmännens antal inom hvardera af de båda grupperna.)

Huiu hithörande bestämmelser kunna i riksdagsordningen införas
torde icke här behöfva visas. Skulle det angifna sättet för rösträttsfrågans
lösning vinna något understöd, lärer detta i bästa fall ej sträckas
längre än till en anhållan hos Kongl. Maj:t om utredning af hithörande
förhallanden och ett med ledning af denna utredning efter de angifna

jKonstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

grunderna utarbetadt förslags framläggande för Riksdagen till behandling
i grundlagsenlig ordning.»

På grund häraf föreslår herr Cederberg,

att Riksdagen i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhåller om utarbetande
och framläggande för Riksdagen till grundlagsenlig behandling af förslag
till sådan ändring i riksdagsordningen, att rätt till deltagande i val
af ledamot till Andra Kammaren må på det sätt tillkomma en hvar i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad man, att de valberättigade
indelas i två förmögenhetsgrupper, hvardera med lika inflytande å valen.

Herr Cederbergs förslag afser införande i vår riksdagsordning af
klassval och innebär således i principielt hänseende en väsentlig afvikelse
från den grund, på hvilken vår nuvarande representationsform
hvilar, nemligen samfälda val; men då skäl icke torde förefinnas att i
fråga om sättet för Andra Kammarens bildande vidtaga-en så genomgripande
förändring, som den herr Cederberg föreslagit, samt härtill
kommer, att förslaget endast antydningsvis angifver huru den ifrågasatta
reformen skulle genomföras, har utskottet ansett sig icke böra
understödja detta förslag.

Hvad beträffar de i de fyra först omförmälda motionerna framstälda
förslag, får utskottet såsom sin åsigt uttala, att då de nu gällande
censusbestämmelserna icke äro fastslagna i enlighet med någon viss
politisk grundsats, utan man med dem hufvudsakligen afsett att icke
från valrätt utesluta andra oförvitliga medborgare än dem, hos Indika
vid tiden för bestämmelsernas tillkomst något politiskt intresse ej kunde
förutsättas, man svårligen på teoretisk väg skall kunna visa, att just
dessa bestämmelser äro de rigtiga och med representationens ändamål
mest öfverensstämmande. Det liar ock företrädesvis varit praktiska
synpunkter, man framhållit vid motståndet mot en utsträckning af den
politiska rösträtten.

Det förnämsta af de mot hittills väckta förslag i nämnda syfte
anförda skäl har varit det, att man ansett, att en så vigtig förändring
som att utsträcka den politiska rösträtten icke borde vidtagas, så länge
ännu icke ett mera allmänt och lifligt kändt behof deraf kunde antagas
vara för handen. Tillvaron af ett sådant behof kan emellertid numera
svårligen förnekas. Huru lifligt intresset för ett mera allmänt deltagande
i och inflytande på vården om stat'' ris angelägenheter på många
håll är bland den för närvarande icke röstberättigade delen af vår befolkning,
derom lemnar den dagliga erfarenheten ojäfaktiga vittnesbörd, och,
hvad mera är, det låter icke förneka sig att bland vissa samhällsklasser,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

hvilka nu äro i saknad af politisk rösträtt, råder ett starkt missnöje,
som företrädesvis tagit sig uttryck i kraf på utvidgning af rätten att
utse representanter. Det ligger i öfrigt i sakförhållandenas egen natur,
att intresset för det allmänna skall utbreda sig inom allt vidare kretsar
i den mån folkupplysningen samt den allmänna sedligheten och välmågan
höjes; och om så är — hvilket väl ingen skall bestrida — att
den allmänna såväl bildningen och sedligheten som välmågan under de
tjugufem år, som förflutit från gällande censusbestämmelsers tillkomst,
i högst betydande grad stigit, lärer det knappast kunna förutsättas, att
de bestämmelser i afseende på den politiska rösträtten, som kunde
anses vara med det dåvarande behofvet öfverensstämmande, äfven numera
skola vara det.

Man har äfven mot en ändring i angifna rigtning af gällande
censusbestämmelser anfört, att de samhällsmedlemmar, hvilka för närvarande
äro utestängda från politisk rösträtt, icke eg a den sjelfständiga
och oberoende ställning i samhället, att de kunna antagas hafva någon
sjelfständig uppfattning af allmänna ärenden, och att de för den skull
ej heller böra få utöfva inflytande på dessa ärendens afgörande. Men
de politiskt röstberättigades subjektiva omdöme om de icke röstberättigade
samhällsmedlemmarnas förmenta osjelfständighet torde dock
rättvisligen hvarken kunna eller böra åberopas såsom skäl mot dessa
senares kraf på rätt till deltagande i samhällets angelägenheter, utan
bör väl — såsom det ock rigtigt anmärkts just från deras sida, som
hittills ansett sig icke kunna tillmötesgå detta kraf — vid pröfningen
af förevarande fråga den synpunkt allena vara för lagstiftaren bestämmande,
att representationen må blifva så sammansatt, att den kan antagas
komma att i möjligaste mån tillgodose allas berättigade intressen
inom samhället. Att en fordran hos de samhällsmedlemmar, som nu
icke ega politisk rösträtt, att vinna denna rätt, skulle vara i sig sjelf
oberättigad, lärer väl svårligen kunna med fog påstås; och då en sund
och ostörd utveckling af samhällslifvet bäst främjas genom att i tid
tillmötesgå berättigade anspråk, kan det för den skull icke vara annat
än politiskt klokt att, så långt det utan fara för samhällsordningens bestånd
kan ske, tillmötesgå det länge och med styrka framstälda krafvet
på utsträckning af den politiska rösträtten. En allmännare sträfvan hos
de politiskt omyndige att vinna rätt till deltagande i statens angelägenheter
är för visso af natur att till sist alltid vinna framgång, och långt
ifrån att söndra och försvaga samhällsordningen är ett utvidgande inom
behöriga gränser af den politiska myndigheten säkerligen i hög grad
egnadt att åt samhället gifva ökad fasthet och styrka.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Ofta har det blifvit anmärkt, att en grundlagsändring i det
syfte, hvarom nu är fråga, skulle vara mindre nödig derför, att genom
den allmänna välmågans ökande och penningevärdets benägenhet att
falla census af sig sjelf småningom sjunker i en grad, som motsvarar
alla billiga fordringar. Väl kan ej nekas, att dessa omständigheter öfva
ett visst inflytande i den antydda rigtningen. Men ingen lärer med
fog kunna påstå, att de göra till fyllest, då det visat sig, att valmännens
antal som år 1872 utgjorde 5,o procent af hela rikets folkmängd, sedermera
icke stigit högre än till 6,3 procent år 1884 och till 6 procent år
1890°).

Det har vidare, likaledes i syfte att visa obehöfligheten af en censusnedsättning,
anmärkts att, om en hvar behörigen uppskattades till erläggande
af bevillning efter sin verkliga inkomst, de valberättigades
antal redan derigenom kunde ej obetydligt stiga. Att äfven denna anmärkning
har något skäl för sig må medgifvas. Men häremot måste
fasthållas, att, äfven om det läte sig göra att vid taxeringen i hvarje
fall träffa den verkliga förmögenheten eller inkomsten, ändock enligt
nu gällande grunder för beskattningen en stor mängd politiskt intresserade
medborgare fortfarande skulle sakna rösträtt, hvilka på grund
af sina qvalifikationer i öfrigt ega ej mindre berättigade anspråk derpå
än mången bland dem, som under ofvannämnda förutsättning skulle
uppflyttas öfver rösträttsgränsen.

Full giltighet vill utskottet deremot tillerkänna det skäl mot en
utsträckning af den politiska rösträtten, som ligger i ett förutseende,
att i och med denna åtgärd kunde i representationen införas element,
som vore för en normal och sund samhällsutveckling mindre betryggande
eller som till och med kunde antagas vilja omstörta den bestående
ordningen. Hyser man sådan farhåga eller kan man ej öfverse
de. verkningar på representationens sammansättning, som en viss rösträttens
utvidgning skulle medföra, då bör man ej heller vidtaga den,
ty genom en allt för långt gående utvidgning skulle det förhållande
lätt kunna inträda, att en enda samhällsklass’ intresse komme att på
bekostnad af alla de andras göra sig gällande.

Från denna synpunkt finner utskottet det af herr Mankell väckta
förslag om införande af allmän rösträtt vara af beskaffenhet att icke
kunna till bifall förordas. Enligt motionärens eget antagande skulle,

*) Orsaken till att procenttalet från år 1884 nedgått är i högst betydande män att finna i don
omständighet, att de uppgifter, sura meddelats om do valberättigades antal efter år 1884, icke äro
fullt jemförliga med enahanda uppgifter beträffande föregående år, i det att mångenstädes sistnämnda
uppgifter upptagit alla röstberättigade, jemväl dom, som icko botalt sina kommunalntskylder, hvaremot
uppgifterna efter år 1884 afsott allenast dem, som betalt sina kommunalntskylder.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

om hans förslag blefve lag, de röstberättigades antal mer än fyrdubblas.
Den nuvarande valmanscorpsen skulle således i förhållande till de öfriga
röstberättigade komma att intaga en föga betydande minoritet, men huru
majoriteten skulle komma att begagna den magt, som blefve den tillförsäkrad,
detta låter sig icke med någon grad af sannolikhet bedömas.
De härvid ofta åberopade vittnesbörden från länder, som i sin statsförfattning
upptagit principen om allmän rösträtt, kan utskottet icke
tillerkänna vitsord, ty dels är det icke utan vidare gifvet, att hvad som
är förenligt med förhållandena i öfrigt i dessa länder äfven är för oss
lämpligt, dels skall det kunna visas att i dessa länder samhällets olika
intressen äro bättre tillgodosedda än hos oss. Den skilnad, som i afseende
på den politiska rösträttens utsträckning förefinnes emellan vårt
land och främmande länder, uppväges i de allra flesta fall dels af den
olikhet, som råder antingen i bestämmelserna om valsättet eller i de
förhållanden, som betinga valbarheten, eller i stadgandena om sammansättningen
af den kammare, som motsvarar vår Riksdags Första Kammare,
dels ock genom frånvaron af arfvode åt representanterna.

Det af herr Petersson väckta förslaget att tillerkänna politisk rösträtt
åt hvarje i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man
har många gånger varit föremål för pröfning inom Riksdagen. Mot
förslagets formulering har med skäl anmärkts, att ett antagande deraf
skulle medföra den oegentlighet, att den vigtiga och för Riksdagen konstitutiva
bestämmelsen om den politiska valrätten skulle undandragas
grundlagen och hufvudsakligen blifva beroende af kommunalförfattningarnes
bestämmelser. I afseende å de numeriska verkningarna af den
af herr Petersson ifrågasatta censusnedsättningen upplyser den af statistiska
centralbyrån utarbetade redogörelsen angående valrätt till Riksdagens
Andra Kammare år 1885, att eu sådan nedsättning skulle för
den valmanscorps som då fans och som utgjorde 307,719 personer,
deraf 282,112 betalt och 25,607 icke betalt sina kommunala utskylder,
medföra en tillökning af 179,918 personer, nemligen 150,184 som betalt
och 29,734 som icke betalt sina kommunalutskylder. En sådan
tillökning af valmännens antal, uppgående till mer än hälften af den
nuvarande numerären, finner utskottet, icke vara rådlig; och då härtill
kommer, att den ifrågasatta utsträckningen skulle medgifva rösträtt åt
en talrik folkklass, hos hvilken, såvidt utskottet har sig bekant, tillräckligt
politiskt intresse ännu icke försports, nemligen egarne, särskilt
på landsbygden, af hus och jordlägenheter till värde af ett
eller annat hundratal kronor, anser utskottet den af herr Petersson

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 12.

föreslagna utvidgningen af den politiska rösträtten icke ens vara till
alla delar af förhandenvarande förhållanden påkallad.

Herr Truedssons förslag har deremot synts utskottet tillfredsställande,
då det å ena sidan tagit hänsyn endast till det nuvarande behofvet
af en utsträckning af rösträtten och å andra sidan synes innebära
trygghet för det beståendes rätt. I afseende härå tillåter utskottet
sig att meddela de resultat, som framgått ur en med ledning af statistiska
centralbyråns berörda redogörelse verkstäld jemförelse mellan
förhållandena, sådana de voro år 1885 och som de, enligt det statistiska
materialets vittnesbörd, skulle gestalta sig, om det så kallade strecket
sänktes till det af herr Truedsson föreslagna. Härvid vill utskottet
dock förutskicka den anmärkningen, att det inflytande, som ett antagande
af berörda motion i de delar, som afse rösträtt för dels egare
af på annans mark belägna byggnader till taxeringsvärde af minst 500
kronor och dels sådana, som under minst fem år näst före valet arrenderat
och fortfarande arrendera jordbruksfastighet till angifvet taxeringsvärde,
skulle utöfva på de röstberättigades antal, icke kunnat komma i
betraktande.

Enligt hvad ofvan blifvit nämndt utgjorde hela antalet af de vid
val till Riksdagens Andra Kammare år 1885 röstberättigade, inberäknadt
de för kommunalutskylder häftande, 307,719, deraf 245,705 tillhörde
landsbygden och 61,954 städerna. Af landsbygdens 245,765 röstberättigade
voro 215,453 egare af fast egendom, 11,000 arrendatorer af
jordbruksfastighet samt 29,715*) skattskyldige för inkomst; och af städernas
61,954 ''röstberättigade voro 23,319 fastiglietsegare, 114 arrendatorer
af jordbruksfastighet och 49,855°) inkomstegare. Den närmare
fördelningen af de röstberättigade på de olika yrkesgrupperna framgår
af bifogade, på ofvan nämnda valstatistik grundade tab. 1.

Derest nu census skulle nedsättas till den af herr Truedsson föreslagna,
skulle, enligt en i statistiska centralbyrån på grund af 1885 års
folkmängdssiffror gjord uträkning, de röstberättigades antal ökas med
123,750, deraf 86,543 skulle komma att tillhöra landsbygden och
37,207 städerna. Af de nya röstberättigade på landsbygden skulle
36,573 komma på fastighetsegarnes klass, 2,438 på arrendatorernas och
51,904 på inkomstegarnes klass. Bland de nya röstberättigade i städerna
skulle fastighetsegarne ingå med 1,539, arrendatorerna af jord -

*) Att do tro senare talen sammanräknadt Öfverstiga det hela antal, hvaraf de äro delar, är
boroende doraf, att många skattskyldige tillhöra mor än en af de röstberättigades olika klasser, men
att vederbörligt afdrag för do mer än on gång räknade naturligen oj kunnat sko annat än i hela antalet
röstberättigade.

liih. till lliksd. Vrot. 18112. 3 Sami. 12 lliift.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

bruksfastighet med 23 och inkomstegarne med 36,045. I hvilket förhållande
de olika yrkesgrupperna skulle komma att ingå bland särskildt
det antal fastiglietsegare, som åt landsbygden skulle vinnas, kan icke
fullt exakt angifvas, men enligt approximativ beräkning skulle deraf
inemot 8,000 komma på gods- och hemmansegaregruppen, hvaremot
de öfriga komme att fördelas hufvudsakligen på handtverkare och dylika
näringsidkare, handlande samt handtverks- och fabriksarbetare med
flere. Hvad åter beträffar fördelningen af inkomstegarnes klass på de
olika yrkena, så framgår denna fullt exakt af bifogade tab. 2, hvilken
är ett utdrag af statistiska centralbyråns ofvannämnda redogörelse.

Hela antalet af dem, som genom en sänkning af rösträttsgränsen
till den af herr Truedsson föreslagna skulle kunna erhålla rösträtt,
skulle således uppgå till 123,750 eller till något mer än en tredjedel
af den nuvarande valmanscorpsen. Men härvid är att märka, att bland
de nya röstberättigade inom endast en klass, inkomstegarnes, inemot
en fjerdedel eller 21,244 utgöras af sådana, som icke betalt sina kommunalutskylder,
hvadan hela antalet faktiskt röstberättigade komme att högst
betydligt understiga berörda antal 123,750. En sådan ökning af de

politiskt röstberättigades antal kan enligt utskottets åsigt icke utöfva
något menligt inflytande på valen till riksdagsmän; och då härigenom
rösträtt skulle återvinnas åt de egare af smärre hemman, som, enligt
hvad ofvan blifvit nämndt, vid det nya representationsskickets införande
gingo förlustiga sin valrätt, finner utskottet häri ännu ett skäl att till
bifall förorda den af herr Truedsson föreslagna utvidgningen af den
politiska rösträtten. Ett bestämdt företräde hos detta förslag gent

emot de andra gränsbestämningar, som kunna komma i fråga, ligger

dessutom deri, att då, hvad beträffar den på viss inkomst grundade valrätten,
den föreslagna gränsen sammanfaller med den punkt, der erläggande
af inkomstbevillning i allmänhet tager sin början, gränsen är så
att säga naturlig, och censusbestämmelsen sålunda icke längre kommer
att ega den karakter af godtycklighet, som vidlåder den nu gällande.

Då det, enligt utskottets åsigt, måste anses billigt att personer,
som eg a på annans grund belägna byggnader, äfven må, när dessa
byggnaders värde uppgå till det belopp, som för egandet af jordbruksfastighet
medgifver rösträtt vid val af riksdagmän i Andra Kammaren,
utöfva enahanda rätt, helst dessa byggnader vid bevillningstaxering
betraktas såsom fastigheter, finner utskottet ett tillägg i nu angifna

syfte till gällande bestämmelser om valrätt vara af goda skäl betingadt;
och får utskottet alltså till bifall förorda herr Truedssons motion äfven
i denna del.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Beträffande samme motionärs förslag att bereda valrätt åt de personer,
som under minst fem år näst före riksdagsmannaval arrenderat
och fortfarande arrendera jordbruksfastighet till värde ej understigande
3,000 kronor, finner utskottet, att då den arrendator, som, ehuru arrendetiden
varit obestämd, qvarsuttit vid arrendet så länge som fem år, skäligen
bör anses vara lika qvalificerad att utöfva politisk rösträtt som
den, hvars arrendetid varit på förhand bestämd till nämnda tidrymd, en
bestämmelse jemväl i sådant syfte bör i § 14 riksdagsordningen införas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då herr Johanssons
motion torde anses vara i det ofvan nämnda besvarad, får utskottet
hemställa,

l:o) att a) herr Cederbergs motion,

b) herr Mankells motion,

c) herr Peterssons motion,

d) herr Johanssons motion

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda,
men

2:o) att Riksdagen, med anledning af herr Truedssons
motion, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändrad lydelse
af § 14 riksdagsordningen:

Riksdagsordningen.
§ 14-

(Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

daler, eller för lifstid eller för minst
fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande
sex tusen riksdaler, eller
ock erlägger till staten bevillning
för en till minst åttahundra riksdaler
uppskattad årlig inkomst.

Stockholm den 21 april 1892.

eller eger på annans mark belägen
byggnad till nämnda taxeringsvärde,
eller för lifstid eller för minst
fem år arrenderar eller imder minst
fem år näst före valet arrenderat
och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde,
ej understigande tre tusen riksdaler,
eller ock erlägger till staten bevillning
för en till minst femhundra
riksdaler uppskattad årlig inkomst.

På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.

Reservationer:

af herrar Bergius, Alin, Kajerdt, Nyström och friherre Wrangel von
Brehmer, som yttrat:

»I likhet med utskottet anse vi oss böra afstyrka bifall till herrar
Cederbergs, Mankells, Peterssons och Johanssons motioner. Deremot hafva
vi icke kunnat med utskottets majoritet förena oss om att tillstyrka
bifall till herr Truedssons motion. Att dennas gränsbestämningar i ett
visst afseende sammanfalla med dem, som för närvarande gälla i fråga
om skyldighet att erlägga bevillning till staten, befriar dem icke från den
anmärkning om godtycklighet, som utskottet rigtat mot nu gällande
bestämmelser. Tvärtom kan denna anmärkning med ännu större skäl
rigtas mot de i motionen föreslagna bestämmelser, som i ett fall låta
rösträtten sammanfalla med skyldigheten att erlägga bevillning till staten,
i andra fall icke. Men äfven om så icke skulle vara förhållandet, så
återstode att bevisa, att de af utskottet förordade bestämmelser äro mera
»rigtiga och med representationens ändamål öfverensstämmande)) än de,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Indika nu gälla. Det torde visserligen vara klart, att det endast är i
sådant fall, som de förra med fog kunna göra anspråk på att ersätta
de senare. Men någon dylik bevisning har icke blifvit af utskottet
lemnad.

Hvad angår det »allmänna och lifligt kända behof» af rösträttens
utsträckning, hvarom utskottet talar, så torde det vara tillåtet att betvifla,
att detta behof — om det förefinnes — kännes starkare och
lifligare hos dem, Indika genom antagande af utskottets förslag skulle
komma i åtnjutande af rösträtt, än hos dem, Indika äfven efter detta
förslags antagande skulle vara från rösträtt uteslutne. För vår del
kunna vi ej finna de uttalanden, som framkallats af den nu pågående
agitationen för rösträttens utsträckning, böra betraktas såsom tillförlitliga
uttryck för ett verkligt behof af en dylik åtgärd ens hos de samhällsmedlemmar,
som deltagit i dessa uttalanden, och ännu mindre kunna
de anses som uttryck för samhällets behof af rösträtts öfverlemnande
åt andra än dem, som enligt nu gällande bestämmelser ega att utöfva
denna rätt.

Vid fastställandet af dessa bestämmelser utgick man från den åsigten,
att en tryggad ekonomisk ställning innebär, om ej en säkerhet, dock
en sannolikhet för den sjelfständighet, den mognad i omdöme och den
erfarenhet, som erfordras hos den, åt hvilken inflytande på statens
angelägenheter skall anförtros. Denna åsigt tillämpades så, att de siffror,
hvilka skola beteckna en dylik ekonomisk ställning, sattes så lågt som
de möjligtvis kunde sättas, för att det med dem åsyftade ändamål skulle
kunna med någon grad af sannolikhet ernås. Den skärpa, de ändock
möjligen kunna anses ega, minskas naturligtvis med penningvärdets
fall, ett förhållande som intygas deraf, att antalet valberättigade bland
rikets till myndig ålder komne män under tiden 1872—90 enligt regel
ökats med i medeltal ''/, procent för hvarje valperiod. Att de stadgade
rösträttsqvalifikationerna för öfrigt alldeles icke äro af natur att lägga
det bestämmande inflytandet i händerna på den stora eller medelstora
förmögenheten, vitsordas med tillräcklig tydlighet deraf, att år 1885 af
samtlige röstberättigade å landet 83 procent och af samtlige röstberättigade
i städerna 58 procent utgjordes af egare till fastigheter, som voro
taxerade från 1,000 till 10,000 kronor, i förening med dem, som skattade
för en inkomst af 800 intill 1,800 kronor, således de inkomstbelopp,
för hvilka bevillningsafdrag ansetts böra i lag medgifvas.
Att, såsom utskottet tillstyrkt, utsträcka rösträtten så, att de klasser,
som sålunda redan ega det afgörande inflytandet på Andra Kammarens
sammansättning, de mindre fastighets- och inkomstegarnes, skulle

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

komma att ökas med ett antal motsvarande 40 procent af dem, som nu
ega valrätt, kunna vi hvarken finna vara förenligt med rättvisans grundsats
eller med den omsorg, lagstiftaren måste hysa för att samtliga
samhällets hufvudintressen blifva i tillfälle att i fråga om folkrepresentationens
sammansättning med någon grad af styrka göra sig gällande.
Att utskottet, för att minska betänkligheterna mot den utsträckning af
rösträtten, som det förordar, nödgats framhålla, att ett betydligt antal
af dem, för hvilka denna utsträckning är afsedd — det utgör endast
af inkomstegarnes klass ungefär en fjerdedel —, befinna sig i den
ställningen, att de på grund af underlåtenhet eller oförmåga att uppfylla
sina kommunala skyldigheter icke skulle kunna utöfva den rösträtt, som
förslaget afser att bereda dem, synes för öfrigt bäst karakterisera det sätt,
hvarpå samhällets intressen skulle genom den af utskottet tillstyrkta
åtgärden tillgodoses.

Öfver hufvud synas oss de garantier, som nu gällande bestämmelser
lemna för en sådan sammansättning af representationen, att denna blir
ett uttryck för samhällets intressen, och ej blott för individernas, vara
af den art, att de ej tåla vid att försvagas. En af dessa garantier ligger
i de stadgade vilkoren för rösträtt till Andra Kammaren. Anser man
förhållandena påkalla, att dessa vilkor förändras så, att rösträtten i någon
väsentligare grad utsträckes, så bör man ock se till, att i stället för
den garanti för representationens ändamålsenliga sammansättning, som
derigenom borttages, träder en annan, som åtminstone i lika hög
grad är egnad att trygga samhällets intressen. Att, såsom i Första
Kammaren förliden riksdag föreslogs, söka denna garanti i höjandet af
den för valrättens utöfning stadgade åldersgräns, gör säkerligen icke
till fyllest. En kraftigare garanti skulle man visserligen erhålla genom
tillämpning af den idé, som herr Cederberg i sin motion uttalat och
enligt hvilken de röstberättigade skulle indelas i tvenne klasser, den
ena af dem med förstärkt rösträtt. Men tvifvelaktigt är, huruvida
ens en dylik anordning, sådan motionären tänkt sig den, skulle verka
med tillräcklig styrka, och ännu mera, huruvida den är af natur att
kunna i längden upprätthållas. Ett annat sätt att vinna det åsyftade
ändamålet vore att i vår riksdagsordning införa systemet af s. k. proportionsval
och sålunda bereda minoriteten inom en valkrets möjlighet
att, allt efter sin storlek, erhålla en eller flere representanter, i stället
för att den med nu gällande system enligt regeln blir helt och hållet
orepresenterad. I sammanhang med införandet af ett dylikt system,
väl afvägdt, skulle möjligen en betydligare utsträckning af rösträtten
till Riksdagens Andra Kammare kunna ske, utan att samhällets intressen

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

derigenom löpte fara. Men utan att sättas i samband med sådana ändringar
i våra valbestämmelser, hvarigenom de garantier för en ändamålsenlig
sammansättning af representationen, som ligga i nu stadgade
vilkor för rösträtt till Andra Kammaren, skulle komma att fullt ersättas
af andra, anse vi den utsträckning af rösträtten till nämnda kammare,
som utskottet förordat, så väl i och för sig sjelf, som genom de ytterligare
steg i samma rigtning, den otvifvelaktigt skulle komma att medföra,
vara en åtgärd af verkligt förderfbringande art.

Deremot anse vi, i likhet med konstitutionsutskottet vid förlidet
års riksdag, den rättelse i nu gällande rösträttsbestämmelser böra ske,
att valrätt vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren tillerkännes äfven
åt arrendator, som, utan kontrakt för viss tid, innehaft arrende i fem
år och detsamma fortfarande innehar. Då ett arrende fortgått så lång
tid som fem år, kan det nemligen icke anses vara af en mera tillfällig
beskaffenhet, och den arrendator, som, ehuru arrendetiden varit obestämd,
qvar suttit vid arrendet så länge som fem år, bör skäligen kunna anses
hafva en lika sjelfständig ställning, som om arrendetiden varit på förhand
bestämd till samma tidrymd som den nyssnämnda.

På grund häraf få vi, med afstyrkande af herr Truedssons motion
för öfrigt, hemställa, att Riksdagen må som hyllande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af

Riksdagsordningen.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet
eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar, eller under minst fem år
näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande sex tusen riksdaler, eller ock erlägger
till staten bevillning för en till minst åttahundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst.»

af herrar Samzelius och Helander, som i hufvudsak instämt uti den
af herr Bergius m. fl. afgifna reservation;

af herr Billing, med hvilken herr friherre Leijonhufvud instämt:

»Vid denna likasom vid åtskilliga andra riksdagar hafva framkommit
motioner om utvidgning af den politiska rösträtten. Motionärerna hafva

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12

haft olika meningar om, huru långt sådan utvidgning bör gå. Under
det att man från ena sidan påyrkat s. k. allmän rösträtt, har man
från den andra inskränkt sig till att föreslå, att census för den politiska
rösträtten måtte helt eller ungefär sammanfalla med den för den kommunala.

För mig synes det vara uppenbart, att antagandet af det sistnämnda
förslaget skulle bilda öfvergång till att inom en snar framtid medgifva
den s. k. allmänna rösträtten; något som äfven motionärerna om
den mindre långt gående utvidgningen af rösträtten ej synas vilja helt
förneka.

Genom införande af s. k. allmän rösträtt skulle ej blott direkt
politiskt inflytande medgifvas dem, som hittills saknat sådant; utan all
politisk magt skulle öfverflyttas från de hittills röstberättigade till dem,
som nu sakna politisk rösträtt, enär dessa sist nämnda skulle bilda en
mycket öfvervägande majoritet af valmän. Att sålunda lägga hela den
politiska magten i händerna på hvad jag dristar kalla en enda klass
samhällsmedlemmar lär hvarken vara berättigad! eller klokt. Derför
har jag ansett mig böra motsätta mig äfven eu förändring, som enligt
min uppfattning bildar öfvergången till medgifvande af allmän rösträtt;
och detta så mycket hellre, som den af utskottet förordade förändringen
redan i och för sig, oafsedt den nyss nämnda framtida konseqvensen,
skulle i ej oväsentlig mån medföra den olägenhet, som, ehuru i högre
grad, skulle bli följden utaf införande af den allmänna rösträtten.

När jag reserverar mig mot utskottets betänkande, beror detta dock
ej derpå, att jag ej skulle vara villig att tillstyrka utsträckning af den
politiska rösträtten. Tvärtom anser jag en sådan vara önskvärd. Men
såsom vilkor för rösträttens utsträckning anser jag böra uppställas
garantier för, att den politiska magten ej må komma att tillhöra ensamt
en enda klass af medborgare — för så vidt man nu kan tala om klasser,
der ej annan indelningsgrund än en viss inkomst är i fråga. Eller med
andra ord: jag anser, att medgifvande af rösträtt åt dem, som hittills
saknat sådan, bör åtföljas af garantier för bevarande af minoritetens
rätt. På olika vägar kunna dylika garantier sökas. Särskildt anser
jag det förtjena en noggrann undersökning, huruvida icke införande af
s. k. proportionsval vore en lämplig utväg för att tillbörligt afväga
den politiska magten mellan majoritet och minoritet. Klart är, att
proportionsval kunna anordnas på för minoriteten mer eller mindre
förmånligt sätt. I samma mån som de ordnades förmånligt för minoriteten,
kunde och borde rösträttsutsträckningen blifva vidt gående.

Då jag således anser, att ingen utvidgning af rösträtten bör med -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

gifvas utan motsvarande garantier; att med lämpliga garantier för minoritetens
rätt rösträtt bör medgifvas åt sådana, som nu sakna den; att
det beror på garantiernas styrka, huru vidt utsträckningen af den politiska
rösträtten bör gå; samt att det är ömkligare att erhålla starka
garantier med långt utvidgad rösträtt än mindre betryggande garantier
med mindre utsträckning af rösträtten, skulle jag ansett det hafva varit
önskvärdt, att utskottet förordat en skrifvelse till Kongl. Maj:t med
underdånig anhållan om undersökning, huruvida ej tillsammans med införande
af minoritetens tillbörliga rätt skyddande proportiomval den
politiska rösträtten kunde och borde utvidgas. Men då förslaget om
sådana val torde vara alldeles för nytt, för att Riksdagen skulle kunna
tänkas vara villig att nu besluta en sådan skrifvelse, har jag ej ansett
mig böra derå nu framställa något yrkande, utan i stället måst inskränka
mig till att hemställa, att, med afstyrkande åt herr Truedssons motion
för öfrigt, Riksdagen må som hvilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga det förslag till ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen,
som innefattas i den af herr Bergius m. fl. afgifna reservation.))

af herr Rudebeck;

af herr Ljungman;

af herrar Johnsson och Vahlin mot vissa delar af motiveringen;
samt af herr Hedin mot utskottets motivering.

Herrar Behm, Lindahl, von Strokirch och Gustaf Berg hafva velat
anmäla, att de varit hindrade att deltaga i ärendets slutliga handläggning
inom utskottet.

Bih. till Itiksd. Blot. 1892. 3 Sami. 12 Iläft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Yrkesfördelning af de till Riksdagens

i	Egare af jordbruksfastighet
	å landsbygden.	i städerna.	i hela riket.
Civile, kommunale och dyl. tjensteman .............................	450	140	590
Lärare (utom vid folkskola), läkare o. dyl... .	73	55	128
Civile, kommunale o. dyl. betjente	373	40	413
Officerare ............................	445		*»01
Underofficerare, manskap.......................	717	29	746
Prester ..........................	77	4	81
1 Folkskolelärare, klockare.................	391	11	402
Gods- och hemmansegare ..............	192,956	1,097	194,053
Årrendatorer af jordbruksfastighet .......................................	301	1	302
Landtbruksinspektorer, rättare o. dyl...................................	144	20	164
Handlande, affärsmän ...............	1,621	167	1,788
Handels- o. dyl. bokhållare .........	15	14	29
Sjökaptener, styrmän ....!...........	480	31	511
j Sjömän, fiskare...........................	300	32	332
I Fabriks- och bruksegare..........	371	33	404
j Bruksförvaltare, ingeniörer o. dyl.........	75	8	83
Handtverkare o. dyl. näringsidkare	1,431	202	1,633
i Fabriks- och handtverksarbetare .......	298	51	349
Öfrige arbetare.................................................................	725	197	922
Enskildes och bolags tjenare..............................................	30	1	31
Räntetagare, husegare........		—	—
Summa	201,273	2,189	203,462
deraf de, som betalt sina kommunala utskylder..	191,392	2,038	193,430
och de, som icke betalt sina kommunala utskylder..................	9,881	151	10,032

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Tabell 1.

Andra Kammare röstberättigade år 1885.

Egare af annan fastighet.	Arrendator!- af jordbruks-fastighet.	Skattskyldige för inkomst.	Hela antalet röst-berättigade.
å lands-bygden.	i städerna.	i hela riket.	& landet.	i stä-derna.	i hela riket.	å landet.	i städerna.	i hela riket.
198	889	1,087	49	3	52	2,203	4,746	6,949	7,114
115	591	706	5	1	6	611	3,357	3,968	4,064
493	1,223	1,716	2	1	3	1,548	4,336	5,884	6,959
47	285	332	94	5	99	901	1,570	2,471	2,604
231	326	557	46	—	46	438	1,001	1,439	2,486
22	34	56	4	1	5	2,015	313	2,328	2,333
104	71	175	15	1	16	2,468	481	2,949	3,185
217	316	533	414	2	416	2,337	126	2,463	194,630
35	14	49	10,255	62	10,317	512	15	527	10,395
92	166	258	20	2	22	1,337	274	1,611	1,839
2,142	3,023	5,165	48	20	68	3,637	7,976	11,613	13,562
47	275	322	1	1	2	612	5,904	6,516	6,580
675	672	1,347	5	—	5	968	1,877	2,845	3.862
946	608	1,554	—	—	—	155	232	387	2,175
1,233	708	1,941	19	7	26	980	1,109	2,089	3,133 ;
60	123	183	7	—	7	1,436	902	2,338	2,393
3,539	5,517	9,056	15	8	23	1,520	8,072	9,592	16,404
1,103	1,940	3,043	1	—	1	4,869	4,479	9,348	12,257
2,324	2,578	4,902	—	-	—	220	1,115	1,335	6,978
26	114	140	—	—	—	202	794	996	1,141 !
531	1,657	2,188	—	—	--_	746	1,176	1,922	3,625
14,180	21,130	35,310	11,000	114	11,114	29,715	49,855	79,570	307,719
13,334	18,966	32,300	10,649	108	10,757	28,463	37,742	66,205	282,112
846	2,164	3,010	351	6	357	1,252	12,113	13,365	25,607

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12,

Tabell 2.

Yrkesfördelning af de för inkomst skattskyldige, men till Andra
Kammaren icke röstberättigade år 1885.

Civile, kommunale o. dyl. tjensteman..................

Lärare (utom vid folkskola), läkare o. dyl...........

Civile, kommunale o. dyl. betjente......................

Officerare.......................... ...........................

Underofficerare, manskap ................................

Prester.........................................................

Folkskolelärare, klockare ...............................

j Gods- och hemmansegare .................................

Arrendator af jordbruksfastighet......................

Landtbruksinspektorer, rättare o. dyl.................

Handlande, affärsmän.......................................

Handels- o. dyl. bokhållare ...............................

Sjökaptener, styrmän.......................................

Sjömän, fiskare ............................................

Fabi-iks- och bruksägare .................................

Bruksförvaltare, ingeniör o. dyl.......................

Handtverkare o. dyl. näringsidkare ...................

Fabriks- och handtverksarbetare.........................

Öfrige arbetare .............................................

Enskildes och bolags tjenare ............................

Räntetagare, husegare ....................................

| deraf de, som betalt sina kommunala utskylder ....

[ och de, som icke betalt sina kommunala utskylder

	Skattskyldige för inkomst
	å lands-bygden.	i städerna.	i hela riket.
	261	276	537
	145	242	387
	4,134	2,595	6,729
	97	67	164
	695	608	1,303
	186	14	200
	1,361	65	1,426
	94	1	95
	315	14	329
	2,890	250	3,140
	2,193	792	2,985
	592	1,715	2,307
	1,247	539	1,786
	3,611	1,685	5,296
	520	42	562
	160	44	204
	6,090	5,265	11,355
	18,057	12,908	30,965
	5,280	6,988	12,268
	1,650	1,556	3,206
	2,326	379	2,705
Summa	51,904	36,045	87,949
	47,115	19,590	66,705
	4,789	16,455	21,244

Stockholm, K. L. Beckman, 1892,