Konstitutions-Utsleottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1867:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutions-Utsleottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. Kansli d. 8 April 1867, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring
i Riksdags-Ordningens föreskrifter rörande sättet för omröstningars
verkställande hos Kamrarne och Utskotten.

Uti eu af Riksdagens Första Kammare, medelst protokolls-utdrag
af den 28 sistlidne Februari, till Konstitutions-Utskottet hänvisad, af Herr
Axel Dickson väckt motion har blifvit anfördt, att föreskriften i nu gällande
Riksdags-ordning, det alla omröstningar skola ske med slutna sedlar, icke
öfverensstämde med grundsatsen, att i ett konstitutionelt land de konstitutionela
formerna böra så mycket som möjligt tillämpas, hvartill hörde
att de, som valt representanterna, sattes i tillfälle att bedöma, huru
dessa uppfylla sitt ansvarsfulla kall mot fäderneslandet och valmännen,
men det skulle i oändlighet förlänga riksdagarne, om alla dess ledamöter skulle
yttra sig i hvarje fråga, der votering kunde antagas blifva begärd, hvadan
motionären föreslagit, såsom enklaste och bästa medlet för det åsyftade
målets vinnande, »att alla omröstningar, ej endast inom Kamrarne utan
ock inom Utskotten, må ske öppna, och att, då rösterna befinnas lika delade,
Talmannen uti Kammare och Ordföranden i Utskott afgifver sin röst;
är pluralitet redan vunnen, afgifves ej röst af Talman eller Ordförande.»

Vid öfvervägande af denna motion, har Utskottet, utan att anse erforderligt
att här ingå i en närmare utredning af den ofta och flerstädes
omtvistade frågan rörande det öppna eller slutna omröstningssättets företräden
i allmänhet, trott, att, då det sednare är hos oss häfdvunnet och,
alltsedan 1810 års Riksdags-ordning antogs, utan anmärkta olägenheter
Bill. titt liiksd. Prot. 1867. 3 Sami. 9 Hiift. 1

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

tillämpad!, skulle, derest en förändring deraf borde ega rum, härför kunna
anföras högst vigtiga skäl, och såsom sådana synas de ej kunna betraktas,
hvilka i motionen förekomma, emedan, med den offentlighet, som nu är
vid Riksdagens förhandlingar rådande, valmännen i alla fäll ej sakna tillräcklig
ledning för att bedöma, huruvida den valde representanten motsvarat
deras förtroende, och det öppna oinröstningssättet, långt ifrån att,
såsom motionen antyder, bidraga till riksdagarnes förkortande, tvärtom
skulle, efter all anledning, verka motsatsen, emedan riksdagsmännen då
skulle, vida mera än hittills, anse sig böra särskild! motivera hvarföre de
deltagit i det ena eller andra beslutet. Detta skulle otvifvelaktigt blifva
händelsen, om en ledamot, till följd af skäl och upplysningar, framställda
under öfverläggningen inom Kammaren, skulle finna sig pligtig att frångå
en mening, hvarför han röstat inom Utskott, förutsatt att han icke, just
till följd af den öppna omröstningen, skulle anse sig tvungen att, för undvikande
af beskyllning om bristande fasthet i grundsatser, vidblifva en
mening, hvars vigtighet han fått giltiga skäl att betvifla.

Visserligen skulle, ur rent theoretisk synpunkt, åtskilliga skäl kunna
anföras för det öppna voteringssättet, såsom varande det enklaste, naturligaste
och mest manliga; men då frågan hufvudsakligen bör bedömas ur
synpunkten af dess praktiska gagn för det allmänna, måste, enligt Utskottets
tanke, ett afgjordt företräde tillerkännas det nu stadgade omröstningssättet,
som i vida högre grad gör det för hvarje representant möjligt att, obei-oende
af hvarje påtryckning, som i mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde
tänkas inverka äfven på en i allmänhet sjelfständig man, kunna fatta sitt
beslut endast på grund af egen öfvertygelse, om denna ock vore skådande
mot deras, med hvilka han vanligen är liktänkande, eller mot den mening,
som för tillfället vill gälla såsom den allmänna.

Ej heller synes det i motionen föreslagna sätt för frågors afgörande,
när rösterna inom Kamrarne befinnas lika delade, att detta afgörande
skulle ske medelst Talmannens röst, vara lämpligt, då Talmännen utses
af den andra Statsmagten och således icke innehafva sin befattning i följd
af flertalets inom Kamrarne förtroende.

Om än den sistnämnda anmärkningen icke gäller i afseende på omröstningar
inom Utskotten, der Ordföranden numera väljes af ledamöterna,
qvarstår dock alltid det ofvan anförda skälet, att, genom omröstningen med
slutna sedlar, en sjelfständig och från obehörig inverkan utifrån fri utöfning
af riksdagsmannakallet bättre befordras. Dessutom har det synts Konstitutions-Utskottet
mindre lämpligt, att Utskottens arbetsordning, synnerligast
i en så vigtig punkt, skiljer sig från Kamrarnes.

Konstitntions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Konstitutions-Utskottet
funnit ifrågavarande motion {AS 78) icke böra till någon
vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Nils Larson.

Reservationer:

Af Herrar von Kock och Berger.

Af Herr Rydin, som ansett att, då vid öfverläggningar i Utskott
skiljaktiga meningar uppstå, som genom omröstning måste slitas, den borde
öppet verkställas, med afgörande röst för Ordföranden, då rösterna vore
lika, och 48 § Riksdags-ordningen i sådan syftning ändras,

i hvilken reservation Herr Ekman och Herr Grefve De la Gardie
förklarat sig instämma.

Af Herr Carl Anders Larsson, som reserverat sig mot den i Utlåtandet
förekommande motivering, emedan han ansett 48 § Riksdags-ordningen för
närvarande lemna åt Utskottens fria val att votera antingen öppet eller
med slutna sedlar, på grund hvaraf han trott förslaget i denna del obehöfligt,
i hvilken reservation Herr Uhr anmält sig instämma, samt
af Herr Nils Larson, som reserverat sig mot Utlåtandet i den del,
som rörer omröstningarna inom Utskotten,

med hvilken reservant Herr O. Bosson Olsson sig förenat.