Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.
i
N:0 3.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 Mars 1878, kl. 3 c. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring i § 59 af Riksdagsordningen.
Herr E. T/tomasson har genom en i Andra Kammaren väckt, till
Konstitutions-Utskottet hänvisad motion (N:o 4) ånyo upptagit ett af Utskottet
vid 1875 års riksdag, i anledning af en utaf samme motionär
jemväl då i ämnet gjord framställning, afgifvet förslag om sådan förändring
af förenämnda grundlagsparagraf, att utväg bereddes Riksdagen
att, då dess ledamöter af en eller annan orsak icke förmådde att åt ett
vigtigt ärende egna all vederbörlig uppmärksamhet, få detsammas slutliga
pröfning uppskjuten till nästföljande riksdag.
De praktiska olägenheter, som saknaden af ett stadgande i ofvan
omförmälda rigtning medfört, hade redan vid 1873 års riksdag ådragit
sig Utskottets uppmärksamhet, hvadan Utskottet uti ett då till Riksdagen
aflåtet memorial erinrade, hurusom erfarenheten under de nästförutgångna
åren ådagalagt, att Riksdagens verksamhet i icke ringa mån varit
hämmad till följd af en arbetsordning, som föranledt, att en ganska
stor del af riksdagstiden hunnit förflyta, innan något vigtigt ärende
kunnat förberedas till slutlig handläggning; hvaremot under sessionens
sista veckor Kamrarnes bord varit så öfverfylda af utskottsbetänkande^
att tiden knappt räckt till för ärendenas behandling. Isynnerhet hade
detta förhållande inverkat menligt på handläggningen af de större frågor,
hvilka fordrat en mera grundlig och fullständig utredning af Utskott
och derföre icke kunnat hos Riksdagen förekomma förr än inemot slutet
af dess samvaro, då de åter under trycket af en allmän brådska icke
Bill. till Riksd. Prof. 1878. 3 Samt. 5 Käft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
kurmat af Riksdagen pröfvas med all den omsorg, de förtjenat, hvaraf
äfven följt, att Kamrarne känt sig mest böjda för att alldeles undanskjuta
föreslagna förändringar och att således det arbete, som blifvit å
frågornas utredning nedlagdt, icke ledt till vederbörligt gagn.
Befogenheten af dessa Utskottets anmärkningar har under den derefter
förflutna tiden vunnit ytterligare bekräftelse, och den omständigheten,
att ett af Utskott framlagdt förslag först i slutet af ett riksdagssammanträde
förekommit till behandling af Riksdagen och då blifvit
förkastadt, har ej mindre af enskilde motionärer, än äfven af Utskott,
åberopats såsom ett giltigt skäl, hvarför enahanda förslag kunnat, med
anspråk på framgång, ånyo framläggas för nästföljande riksdag. Ett sådant
behandlingssätt af vigtiga samhällsanlägenheter, hvarigenom Riksdagen
nödgas antingen undanskjuta en fråga eller ock äfventyra att deruti
fatta ett förhastadt beslut, synes Utskottet vara ej blott menligt för
ärendenas behöriga gång än äfven icke fullt öfverensstämmande med
Riksdagens värdighet, Derigenom att Riksdagen sålunda betagits rättigheten
att pröfva, huruvida slutbehandlingen af ett ärende, i anseende
till dess vidlyftiga beskaffenhet eller dess mindre fullständigt utredda
skick, lämpligen borde till nästföljande riksdag uppskjutas, har hvarje
sammanträdande Riksdag intagit en fristående ställning, så att allt dess
arbete likasom påtryckts den yttre prägeln af ett för sig afslutadt helt,
Alltefter som emellertid de frågor, hvilka komma under Riksdagens skärskådande,
såsom en naturlig följd af landets stigande utveckling i alla
rigtningar, ej blott ökas till antalet utan också genom mångfalden af de
olikartade förhållanden, som af dem beröras, kräfva både en längre tids
förberedande utredning af Utskott och dertill en allsidigare pröfning af
Riksdagen, måste ett så beskaffad! grundlagsbud, som det nu afhandlade,
kännas såsom ett hinder för Riksdagens verksamhet; hvarförutom, så
länge detta bud qvarstår oförändradt, någon kontinuitet emellan en föregående
och en nästföljande Riksdags arbeten ej kan i detta ords egentliga
betydelse ernås. Denna faktor anses dock inom alla grenar af menskligt
kultursträfvande såsom ett väsentligt vilkor för framgång. Den
kontinuitet i Riksdagarnes arbeten, som i den rigtning, motionären tänkt
sig, stode att vinna genom den af honom föreslagna förändringen af §
59 "i Riksdagsordningen, skulle utan tvifvel sträcka sitt inflytande äfven
utom Kamrarnes rådplägningar, enär under den mellantid, som ett af eu
föregående Riksdag förberedt och uppskjutet förslag hvilade på Kamrarnes
bord, innan det vid en nästföljande riksdag företoges till afgörande,
förslagets innehåll och syftemål säkerligen skulle blifva allmänt kändt
och således äfven komma under allmänhetens granskning, hvarigenom
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
3
Karnrarne bereddes tillfälle att, efter ett mångsidigare meningsutbyte och
efter inhemtande af de rådande tänkesätten inom landet, bilda sig eu
härpå grundad öfvertygelse, som borde i sin män bidraga att gifva åt
hvarje så behandlad fråga en tidsenlig lösning.
Det förslag om tillägg till § 59 i Riksdagsordningen, som Utskottet
vid 1873 års riksdag framlade i här ofvan oraförmälda syftning, blef
visserligen icke, på grund af åtskilliga inom Andra Kammaren hysta betänkligheter,
förnämligast emot vissa delar af förslaget, af Riksdagen bifallet;
men frågan tillvann sig likväl sedermera allt större uppmärksamhet,
hvilket framgår dels deraf, att densamma vid 1874 och 1875 årens
riksdagar varit i omarbetadt skick föremål för ytterligare pröfning, dels
ock i ännu högre grad deraf, att, medan Första Kammaren städse bifallit
ändringsförslagen, Andra Kammarens motstånd vid hvarje riksdag, som
frågan förevarit, småningom aftagit, så att, då densamma föll vid 1873
års riksdag utan omröstning och vid 1874 års riksdag med 111 röster
emot 32, utgjordes den majoritet, som vid 1875 års riksdag åstadkom frågans
förkastande, af allenast 10 rösters öfvervigt.
Emot det förslag, som vid 1875 års riksdag framlades och som,
efter hvad redan förut är sagdt, nu blifvit af motionären ånyo väckt, har
under öfverläggningarne inom Andra Kammaren hufvudsakligen anmärkts:
att eu vidlyftig och tidsödande diskussion kunde i sjelfva uppskofsfrågan
utspinna sig utan att leda till något resultat, i fall endera Kammaren
afsloge framställningen om uppskof; att, derest ett ärende hade blifvit
uppskjutet till en nästföljande riksdag, förvecklingar lätt skulle kunna
följa deraf, att nya motioner väcktes i samma ärende, som det hvilande
utskottsbetänkandet afhandlade, då svårighet kunde uppstå att afgöra,
huruvida dessa motioner stode till nyss berörda betänkande uti ett så
bestämdt förhållande, att de endast i sammanhang med detsamma kunde
handläggas och att således betänkandet måste i någon mån förändras;
att eu majoritet inom Riksdagen kunde begagna sig af ett uppskofsheslut
för att såmedelst undanskjuta eu för majoriteten ömtålig fråga; samt
att slutligen, då vid väckt förslag om ärendes uppskjutande till nästföljande
riksdag, öfverläggningen ej komme att ingå på sjellva saken utan
endast skulle röra sig omkring uppskofsförslaget, ginge man miste om
fördelen att lära känna de olika åsigter i hufvudfrågan, hvilka kunde
inom representationen förefinnas.
Häremot tillåter sig Utskottet erinra: att hvarje öfverläggning om
uppskofsbeslut i regel ej bör kunna förorsaka någon nämnvärd tidsutdrägt;
att mindre nyttiga eller till och med ändamålslösa diskussioner ej
någonsin lära kunna förhindras, utan att omsorgen härom i allt fall måste
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
öfverlemnas åt representanternes eget omdöme och grannlagenhet; att
likväl en öfverläggning om behofvet af ett ärendes uppskjutande svårligen
låter sig så begränsas till denna yttre formella sida af frågan, att ej
härunder åtskilliga förhållanden, som äfven kunna komma till nytta vid
bedömandet af sjelfva hufvudsaken, blifva berörda; att bestämmandet
deraf, huruvida en ny motion eger ett sådant sammanhang med ett hvilande
utskottsbetänkande, att motionen kan verka till förändring af detta
sistnämnda, ej bör möta någon synnerlig svårighet, enär det från en föregående
riksdag hvilande betänkandet måste förutsättas vara för Kamrarnes
samtlige ledamöter väl kändt i afseende på alla dess delar och
syftemål; att en majoritet, som önskade undanskjuta eu för densamma
ömtålig fråga, antagligen skall, derest ej denna utväg stode öppen, i
stället begagna sin makt till att undertrycka samma fråga; samt att, på
sätt äfven motionären till bemötande af sist anförda anmärkning invändt,
ärendet måste vara af vederbörande Utskott behandladt och utredt, innan
det kan ifrågakomma att- uppskjutas, och de olika meningar rörande
frågan, som inom representationen kunna förefinnas, utan allt tvifvel varit
föremål för öfverläggning inom Utskottet samt, hvad särskildt angår
diskussionen i Kamrarne, det väl låter sig tänka, att dervid skola förekomma
många skiljaktiga, mer eller mindre subjektiva meningar, men
svårligen någon på mogen pröfning grundad åsigt, som ei finnes uttalad
i Utskottets betänkande.
På grund af hvad sålunda blifvit andraget, får Utskottet, under
antagande, att de betänkligheter, hvilka vid föregående riksdagar uttalats
emot de då uppstapla förslagen, nu skola vika för det numera erkända
behofvet af en så beskaffad förändring, som motionärens förslag innefattar,
vördsamt hemställa,
att Riksdagen, med bifall till ifrågavarande motion,
måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling
följande förslag till ändring af
Riksdagsordningen.
§ 59.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Betänkande, som af ständigt Betänkande, som —---
eller i dess ställe särskildt tillsatt ut- — — — afgörande företagas, friskott
afgifvits, skall i begge Kamrarna nom Karnrarnes sammanstämmande
för ärendets afgörande, så vidt ske beslut må dock af görandet af bekan,
samtidigt föredragas. Efter tänkande från ständigt eller sär
-
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.
5
betänkandets första föredragning
skall detsamma hvila på bordet.
Vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning
då eger ruin eller ej,
må det, på liera ledamöters förenade
begäran, åter göras hvilande.
Men då saken tredje gången förekommer,
skall den till afgörande
företagas.
Betänkande, som afgifvits af
tillfälligt utskott, föredrages i den
Kammare, som utskottet tillsatt,
och förfares derefter vidare med
målet, såsom nyss är sagdt.
Utskotts förberedande hemställanden
och förfrågningar må genast afgöras,
derest icke någon Kammarens
ledamot bordläggning begär.
Stockholm den 12 Mars 1878.
skildt utskott kunna till no,sta lagtima
riksdag uppskjutas, derest förslag
derom inom någondera Kammaren
biff vit väckt senast vid betänkandets
andra föredragning. Dylikt
förslag skall genast Medkammaren
delgifvas och kan endast en
gång bordläggas. Beslutas uppskofvet,
skola vid den riksdag, dertill
ärendet blifvit uppskjutet, talmännen
ofördröjligen till fortsatt behandling
föredraga betänkandet, hvarefter dermed
förfares i enlighet med hvad
angående inkommet utskottsbetänkande
i allmänhet är föreskrifvet.
Rörer betänkandet någon af Konungen
hos Riksdagen gjord framställning,
dä må beslut deröfver ej uppskjutas,
utan att Konungen dertill
samtycker.
Betänkande, som afgifvits af
tillfälligt utskott, föredrages i den
Kammare, som utskottet tillsatt,
och förfares derefter vidare med
målet, såsom ofvan är sagdt; dock
att afgörandet icke md till annan
riksdag uppskjutas.
Om uppskof med beslut öfver
hvilande förslag till förändringar i
grundlagarne stadgas i 64 §.
Utskotts förberedande hemställanden
och förfrågningar må genast
afgöras, derest icke någon Kammarens
ledamot bordläggning begär.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.