Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1869:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

N:o SO.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 April 1869, kl. 11 f. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
59 $ Riksdag s-ordning en.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 344) har Herr Hierta,
under erinran derom att syftemålet med representationens fördelning i två genom
olika valsätt tillkomna och karaktersskilda Kamrar vore att »åstadkomma det bästa
möjliga uttryck på lagstiftningens väg af den allmänna viljan, pröfvad genom fyrsidig
och mogen öfverläggning», anfört hurusom detta syftemål endast kunde vinnas
genom en sådan ärendenas behandling, som motionären förmodar vara antagen i
nästan alla andra stater med ett tvåkammar-system i representationen, att nemligen
»den afdelningen, som mera omedelbart utgår från det stora flertalet af nationen
och utgör den närmaste organen för frambärandet af dess önskningar och behof
samt följaktligen representerar de mera rörliga elementerna inom statslifvet, bör
ega tillfälle att i första hand fatta sina beslut öfver ärendena, och att dessa derefter
öfverlemnas till pröfning i den andra instansen i den afdelningen, som är tillsatt
genom valkorporationer, hvilka sjelfva utgöra en delegation och der en större
förmögenhet utgör ett hufvudvilkor för valbarheten». Motionären har på dessa
grunder föreslagit, att 59 § Riksdags-ordningen måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

»Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott
afgifvits, skall till ärendets afgörande först föredragas i den Andra Kammaren. Efter
betänkandets första föredragning skall detsamma hvila på bordet. Vid nästa
föredragning, ehvad öfverläggning då eger rum eller ej, må det på flere ledamöters
förenade begäran åter göras hvilande. Men då saken tredje gången förekommer
skall den till afgörande företagas. Så snart beslut blifvit fattadt, skall detsamma
medelst utdrag af protokollet innan början af nästa sammanträde meddelas Första
Kammaren, som då eger att ärendet företaga.»

»Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott» etc. — likasom förut till
slutet af §:n.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

Mot detta förslag torde redan i formelt hänseende vara att erinra, att ärendenas
så vidt möjligt samtidiga behandling i Kamrarne står i nära nog ovilkorligt
sammanhang med deras beredning i ständiga eller särskilda Utskott, sammansatta
af lika många medlemmar från hvardera af representationens begge afdelningar.
Då enligt den regel, som i Sverige i allmänhet blifvit iakttagen, ärendena samtidigt
afgöras i båda Kamrarne efter förutgången beredning i gemensamma Utskott,
och dessa sedermera kunna, i fall Kamrarne stadna i olika beslut, sammanjemka
de stridiga meningarne, sättas Kamrarne härigenom i tillfälle att vid förnyad behandling
af ett ärende ändra ett möjligen förhastadt beslut. Deremot skall enligt
den i andra länder vidtagna ordning, som äfven hos oss gjort sig gällande i afseende
på ärenden, som tillhöra tillfälliga Utskotts handläggning, hvarje fråga först
afgöras i den Kammare, der den blifvit väckt, efter vunnen utredning af ett inom
Kammaren tillsatt Utskott, och derefter öfverlemnas åt representationens andra afdelning,
för att derstädes undergå en likartad behandling och der slutligen afgöras
på grund af den samlade erfarenhet, som under ärendets föregående handläggning
vunnits. Utskottet har för det närvarande icke att uttala sig om hvilket af dessa
sätt att gå till väga bör tillerkännas företräde framför det andra. Då Riksdagsordningen
använder båda, ehuru för olika slag af ärenden, torde var egen erfarenhet
snart gifva vid handen hvilketdera är att föredraga. Så mycket torde dock
redan nu få anses för gifvet, att hvarje försök att, på sätt motionären föreslagit,
förena dem båda måste utfalla otillfredsställande och utvisa en mindre lycklig lösning
af tvåkammar-systemets uppgift.

I öfrigt har Utskottet såsom en betänklig omständighet vid förslaget anmärkt,
att detsamma står i strid med en af de vigtigaste grundsatser i vår Riksdags-ordning,
nemligen den om begge Kamrarnes likställighet. Då nemligen motionären
icke inskränkt sig till att föreslå, att hvarje Kammare skulle i första hand
afgöra de frågor, som inom densamma blifvit väckta, hvarigenom åtminstone i formelt
afseende likställigheten hade blifvit bevarad, utan velat förbehålla åt Andra
Kammaren första afgörandet af alla ärenden utan undantag, hvilka tillhöra ständigt
Utskotts behandling, synes den lika behörighet och myndighet i alla frågor, som
Riksdags-ordningens 1 § tillagt Kamrarne, komma att förlora all betydelse, och det
icke blott i sådana frågor, hvilka blifva af Andra Kammaren afslagna, och följaktligen
icke ens skulle komma under Första Kammarens handläggning, utan äfven i
de fall, då denna Kammare egde utöfva sin rätt att godkänna eller förkasta ett af
Andra Kammaren antaget förslag. En sådan rätt, som i sig sjelf vore af temligen
ringa betydelse i jemförelse med den, som nu tillkommer Första Kammaren, skulle
derjemte, enligt Utskottets förmenande, snart visa sig vara af den ömtåliga beskaffenhet,
att något Kammarens inflytande på sådana frågors afgörande svårligen kunde
med tillbörlig kraft göra sig gällande, utan störande inverkan på det goda förståndet
mellan Kamrarne. Utskottet befarar derföre, att genomförandet af motionärens -

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

närens förslag skulle icke blott menligt inverka på ärendenas grundliga utredning,
utan ock anvisa åt Första Kammaren en ställning inom representationen, som vore
till och med underordnad den, hvilken i allmänhet innehafves af utlandets Öfverhus,
Senater eller dermed jemförliga representantkamrar.

Då motionären till stöd för sitt förslag åberopat främmande länders exempel,
föranledes nemligen Utskottet att erinra, att en rättighet, liknande den som
motionären velat tillägga Andra Kammaren, såvidt Utskottet har sig bekant, endast
i två länder, nemligen Holland och Portugal, i viss män tillkommer motsvarande
afdelning inom representationen. I öfriga länder med tvåkammar-system i
representationen ega dennas båda afdelningar lika behörighet i alla ärenden med
undantag af statsregleringsfrågor, hvilka i allmänhet först handläggas i den afdelning,
som är närmast jemförlig med vår Andra1 Kammare. Detta sistnämnda förhållande
må hafva sin naturliga grund i den af inflytande från folkets sida helt
och hållet eller i viss grad oberoende sammansättning, som vanligen utmärker utlandets
öfverhus; hos oss, der Första Kammaren utgår från hela folket, och dess
sammansättning ytterst grundar sig på en ännu längre utsträckt valrätt, än den
hvarigenom Andra Kammaren tillsättes, saknas hvarje anledning att ens i någon
mån afvika från Riksdags-ordningens grundsats om båda Kamrarnes likställighet.

Då härtill kommer att Utskottet i alla händelser anser det vara för tidigt
att vidtaga mera genomgripande förändringar i Riksdagens arbetssätt, innan man
ännu hunnit vinna tillräcklig erfarenhet om verkningarne af det nuvarande, har
Utskottet jemväl af denna anledning funnit sig böra tillstyrka,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 April 1869.

På Utskottets vägnar:

Th. Munck af Rosenschöld.

Ordförande.

Herr Friherre Liljencrantz har velat tillkännagifva att han icke deltagit i
detta ärendes behandling inom Utskottet.

Bill. till Itiksd. Prot 1869. 3 Sami. 6 Häft.