Konstitution sutskottets Utlåtande N:o 4 (Utlåtande 1896:Ku4 Konstitutionsutskottet)

Konstitution sutskottets Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1896, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
dels om ändring af §§ 7, 11, 12, 28 och 105 regeringsformen
samt § 38 riksdagsordningen äfvensom upphäfvande
af § 32 regeringsformen, dels om upphäfvande
af § 15 regeringsformen och ändring af §§ 4, 7, 38,
105 och 100 regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen,
dels om ändring af § 13 regeringsformen, dels
ock om ändrad lydelse af § 15 regeringsformen.

Från Andra Kammaren hafva till konstitutionsutskottet hänvisats fyra
särskilda af herr E. Waurinsky jemte åtskillige andra ledamöter af nämnda
kammare väckta motioner, n:is 214, 215, 216 och 217, deruti motionärerna
på anförda skal föreslagit,

i motionen n:o 214:

att § 11 regeringsformen måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande
till främmande makter, skola åt ministern för utrikes ärendena beredas
och inför Konungen i statsrådet föredragas.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 3 Sami. 3 Häft. (N:o 4.)

Konstitutionsutskottets tJilutande Klo i.

Alla meddelanden i ministeriella mål till främmande makt eller
Konungens sändebud i utlandet skola, efter föregående behandling i
statsrådet, utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för
utrikes ärendena;

att § 12 regeringsformen måtte erhålla denna lydelse:

Konungen eger att i afhandlingar oc“h förbund med främmande makt
ingå, sedan, enligt 8 §, statsrådet deröfver blifvit hördt, dock att Riksdagens
konstitutionella rätt vid aftal med främmande makt förbehålles, der
den af detsamma beröres;

att § 7 regeringsformen måtte förändras till:

Alla regeringsärenden skola inför Konungen i statsrådet föredragas
och der afgöras;

att § 105 regeringsformen måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som
uti statsrådet blifvit förda;

att ur § 38 riksdagsordningen måtte uteslutas orden: »med undantag
af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast
i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras»;

att § 32 regeringsformen måtte upphäfvas; samt

att i första punkten af § 28 regeringsformen måtte uteslutas orden
»inom riket»;

i motionen n:o 215:

att § 15 regeringsformen måtte upphäfvas;

att ur § 7 regeringsformen måtte uteslutas orden: »med undantag
af sådana, som i 11 och 15 §§ omförmälas»;

att ur § 38 regeringsformen måtte uteslutas orden: »utom i kommandomål»; att

ur § 105 regeringsformen måtte uteslutas orden: »utom dem,
som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i det,
som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser, må kunna
fordras»;

att i § 38 riksdagsordningen måtte uteslutas orden: »med undantag
af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast
i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras»;
samt

att, såsom en följd af berörda förändringar, följande ord i regeringsformen
måtte, såsom öfverflödiga, utgå, nemligen: i § 106 »eller den embetsman,
som i kommandomål Konungen råd gifvit» samt »Konungens rådgifvare
i kommandomål», och i § 4 »i de fall, här nedanföre stadgas»;

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

i motionen n:o 216:

att § 13 regeringsformen måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Konungen må ej börja krig eller sluta fred utan Riksdagens, genom
båda kamrarnes sammanstämmande beslut, meddelade samtycke till Konungens
derom afgjfna proposition; samt

> ''.'' 7 ,j fiv. 7 ■ u'' ■ ■

i motionen n:o 217:

att § 15 regeringsformen måtte få följande lydelse:

Ej må rikets krigsmakt eller någon del deraf öfverlåtas i främmande
makters tjenst.

Då de af motionärerna föreslagna grundlagsändringar skulle väsentligen
inverka på det mellan Sverige och Norge bestående unionsförhållandet,
och då frågan om dettas fullständiga reglerande är föremål för utredning
af en, med anledning af senaste Riksdags anhållan om åtgärder för revision
af de unionella bestämmelserna, af Ivongl. Maj:t tillsatt särskild komité,
finner utskottet i dessa omständigheter tillräckligt skäl att, utan att ingå
i vidare granskning af motionärernas förslag, hemställa,

att l:o) motionen n:o 214,

2:o) motionen n:o 215,

3:o) motionen n:o 213 och
4:o) motionen n:o 217
ej må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1896.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

Reservation

af herr Elowson, som yttrat:

»Genom 7 § regeringsformen fastställes såsom allmän regel, att
regeringsärenden skola inför Konungen i statsrådet föredragas och der
afgöras. Ifrån regeln göras två särskilt nämnda undantag. Enligt all
logisk lagtolkning skola undantagsbestämmelser gälla i deras mest egentliga
bemärkelse.

Det ena af de nämnda undantagen afser ministeriella mål, om hvilkas
betydelse och behandling är särskildt stadgadt i 11 § regeringsformen.
Såsom ministeriella betecknas enligt samma § alla de mål, som angå rikets
förhållande till främmande makter. Sjelfkärt är, att i detta sammanhang
ordet rike betecknar Sveriges rike. Ministeriella äro alltså de mål, Indika
angå Sveriges förhållande till främmande makter. Bland regeringsmål i
allmänhet intaga de i 11 § regeringsformen omhandlade en noga begränsad
undantagsställning.

Det andra undantaget, som omnämnes i § 7 regeringsformen, afser
föredragningen och behandlingen af de i § 15 antydda kommandomålen.
Angående denna undantagsbestämmelse föreslås vissa ändringar uti de af
utskottet i ett och samma utlåtande behandlade motionerna, nemligen dels
i motionen n:o 215, ’att § 15 regeringsformen upphäfves’, dels i motionen
n:o 217, att samma § måtte få följande lydelse: ’Ej må rikets krigsmakt
eller någon del deraf öfverlåtas i främmande makters tjenst’.

Genom föreningen med Norge hafva uppkommit nya arter af mål.
Efter denna förening har omfånget af de regeringsärenden, hvilka hänföra
sig till främmande makter, blifvit i ansenlig mån vidgadt. Ifrågavarande
regeringsärenden utgöra helt naturligen tre särskilda grupper, nemligen
1) sådana som angå Sveriges förhållande till främmande makt, 2) sådana
som angå Sveriges och Norges gemensamma förhållande till främmande
makt, samt 3) sådana som angå Norges förhållande till främmande makt.

De i 11 § regeringsformen gifna föreskrifter gälla om sådana regeringsärenden,
som låta subsumera sig under kategorien n:o 1 här ofvan
och, enär dessa bilda ett undantag från en regel, icke om några öfriga
ärenden. Följaktligen höra de regeringsärenden, som angå Sveriges och
Norges gemensamma förhållande till en eller flera främmande makter, icke
under bestämmelserna i 11 § regeringsformen. Ty uppenbart är, att en
bestämd skilnad förefinnes emellan de regeringsärenden som bilda kategorien
n:o 1 och dem som bilda kategorien n:o 2 här ofvan. De senare innehålla
något mera än de förra. Dessa båda grupper kunna således icke vid

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

eu logiskt riktig grundlagstolkning sammanföras under ett och samma
behandlingssätt.

Då undantagsbestämmelserna i § 11 regeringsformen icke äro tilllämpliga
på sådana mål, som angå Sveriges och Norges gemensamma förhållande
till en eller flera främmande makter, skola alltså. dessa mål
behandlas i öfverensstämmelse med den allmänna föreskriften i § 7 regeringsformen
och § 5 riksakten. Dessa svensk-norska ärenden höra nemligen
icke till undantagen, utan lyda under de allmänna reglerna.

Beträffande kategorien n:o 3 eller de mål, som angå Norges förhållande
till främmande makt, så är det sjelf klart, att desamma icke kunna
subsumeras under någon bestämmelse i Sveriges regeringsform.

Uti 11 § regeringsformen lemnas föreskrift om, att af sådana beslut,
som i den ministeriella konseljen fattas, ’må Konungen låta till statsrådets
kunskap komma., hvad honom nyttigt synes, så att kännedom äfven af denna
riksstyrelsens gren måtte hos statsrådet finnas . Följaktligen gifves det en
grundlagsenlig möjlighet för, att ett flertal af Konungens rådgifvare kunna
vara i saknad af kännedom om synnerligen vigtiga angelägenheter rörande
rikets väl eller ve. Sålunda kunna t. ex. jemlikt nyssnämnda § beslut
fattas om att i främmande makts tjenst öfverlåta en del af landets bär
och flotta, utan att cheferna för landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
derom få kunskap förr än i och genom befallning om beslutens verkställighet.
Fn grundlagsbestämmelse, som möjliggör ett dylikt förfaringssätt,
lär icke vara öfverensstämmande med nutidens uppfattning åt det konstitu Den

af motionärerna föreslagna ändringen af § 11 regeringsformen
skulle medföra en för rikets framtida, trygghet väsentlig fördel, derigenom
att de i nämnda § omhandlade regeringsärendena blefve föredragna under
fullt konstitutionel ansvarighet. Om ett förslag till sådan ändring blefve
af svenska Riksdagen antaget såsom Infilande till vidare grundlagsenlig
behandling, så skulle tvifvelsutan derigenom framgången af de nu pågående
unionella förhandlingarna ''rätt väsentligt främjas, enär pi dessa
förhandlingar antagligen komma att, i fråga om behandlingen af sådana
regeringsärenden, som angå båda de förenade rikenas gemensamma förhållande
till främmande makt, mynna ut i förslag om en unionel konselj.

Att särskilt de rådslag, hvaraf beslut om afhandlingar eller förbund
med främmande makter kunna vara beroende, gifvas i statsrådet, synes
stå i riktig öfverensstämmelse med eu sund uppfattning af den konstitutionella
ansvarigheten. Föremålen för dylika afhandlingar eller förbund äro
oftast af en ingripande betydelse för landets inre förhållanden. Mottonärerna
hafva ock dels genom hänvisning till den inverkan, som traktats -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

ratten kan utöfva på Riksdagens beskattningsrätt och inedbestämning i
lagstiftning, dels genom anförandet från utländska staters författningar af
bestämmelser i hithörande ämnen gifvit goda skäl för den af dem föreslagna
ändringen i 12 § regeringsformen.

Af vigt synes det ock vara att söka utreda och bestämma den skilnad,
som rätteligen må anses böra ega rum emellan regeringsärenden rörande
arméen och flottan å ena sidan samt kommandomål i egentlig bemärkelse
å andra sidan. Det skulle för den skull hafva varit önskligt, om konstitutionsutskottet
med anledning af motionen n:o 215 inlåtit sig på en utledning
i berörda hänseende och för Riksdagen framlagt förslag i ämnet.

Något tvifvel lär icke råda derom, att den ojemförligt största delen
åt överiges folk vill lefva i fred och sämja med sina grannar. De åtgärder,
som redan vidtagits och väl äfven framdeles komma att vidtagas till
stärkande af rikets försvarsväsen såväl till lands som till sjös, hafva derför
till ändamål att antingen uppehålla vår neutralitet, i händelse af krigiska
förvecklingar emellan våra grannar, eller att värna vår frihet och sjelfständighet,
i händelse vi emot förmodan skulle blifva anfallna. De anslag,
som beviljats eller beviljas till här och flotta, afse följaktligen icke någon
som helst tanke på, att vi skulle gå anfallsvis till väga. Men om detta
må anses^ såsom en sanning för det närvarande, så lär det likväl med afseende
på en oviss framtid vara tryggande, om i grundlagen intages en
bestämmelse derom, att anfallskrig icke må utan Riksdagens samtycke kunna
börjas. Införandet i regeringsformen af en bestämmelse i sådant syfte vore
i sjelfva verket ett återupptagande af ett förut befintligt grundlagsbud.

I öfverensstämmelse härmed har jag ansett, att det i motionen n:o 216
framstälda yrkandet varit förtjent af beaktande.

Uti motionen n:o 217 göres hemställan derom, att i grundlagen
måtte intagas ett stadgande af det innehåll, att rikets krigsmakt icke må
kunna helt. eller delvis ställas till eu främmande makts disposition. Efter
att hafva citerat ur § 25 i Norges Grundlov, att rikets landt- och sjömakt
ikke maa överlädes i freminede Magters Tjeneste’, erinra motionärerna,
hurusom^ de båda unionskomitéer, hvilka afgåfvo sina betänkanden 1844
och 1867, upptagit denna föreskrift i sina respektive förslag till förenino-sakt.
Särskilt hade 1844 års komité uttalat såsom sin mening, att förbudet
i Norges grundlags § 25 emot att öfverlemna rikets krigsmakt eller
någon del deraf i främmande makters tjenst syntes i sig så rigtigt, att,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

om än icke afgörande skäl, hemtade från föreningen, talade derför, detsamma
likväl äfven för Sverige borde göras gällande.

Då giltig invändning emot en dylik grundlagsbestämmelse icke torde
kunna från konstitutionel synpunkt göras och då enligt historiens vittnesbörd
ett grundlagsstadgande i angifven riktning kunde anses behöfligt, har
det synts mig, som skulle konstitutionsutskottet haft anledning att hos
Riksdagen tillstyrka, att den i motionen n:o 217 föreslagna bestämmelsen
blefve på vederbörlig plats i regeringsformen intagen.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, har jag ansett, det
konstitutionsutskottet bort i hufvudsak tillstyrka bifall till de uti motionerna
n:is 214, 215, 216. och 217 framstälda yrkandena och till Riksdagens
pröfning framlägga förslag till grundlagsändringar i öfverensstämmelse
med sådan tillstyrkan.»