Jordbruksutskottets utlåtande nr it år 1955 (Utlåtande 1955:Ju41 - höst ju)

Jordbruksutskottets utlåtande nr it år 1955

Nr 41

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område
m. m., i vad propositionen avser förordningen
angående reglering av införseln av fettråvaror och
fettvaror, m. m. jämte i ämnet väckt motion m. m.

I en till riksdagen den 31 mars 1955 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 180, har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag
av protokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att, såvitt nu är i fråga, antaga vid propositionen fogade förslag till

a) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror,
m. m.;

b) förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21
december 1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om
kontroll över tillverkningen av dessa varor.

Ifrågavarande författningsförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering
1 §•

Kungl. Maj :t må förordna, att här nedan angiven vara icke får införas
till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den, vilken jordbruksnämnden
bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel, nämligen a)

jordnötter, kopra, sojabönor samt andra oljehaltiga fröer och frukter,
dock ej linfrö;

b) fettämnen och fettsyror, dock ej ullfett, lanolin, degras och annat
garverifett, icke härdad linolja, ricinoija samt kinesisk eller japansk träolja; c)

margarin, konstister, fettemulsion, andra till födoämnen avsedda ersättningsmedel
för smör, grädde, ister, talg eller hästflott, ävensom andra
livsmedel under förutsättning att däri ingår en mera väsentlig tillsats av
fett.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 41

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4/ år 1955

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande, som prövas vara erforderliga.

2 §•

Förordnande enligt 1 § utgör ej hinder för transitering eller annan befordran
under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å
tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd
vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt
fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller
utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande ha avseende å

a) vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än
de under e) och s) upptagna eller enligt 8 § samma förordning eller, i fråga
om icke tullpliktig vara, skulle ha åtnjutits enligt något av dessa stadganden,
om varan varit tullbelagd; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller
över utlandet från en till annan ort inom riket.

Förordnande enligt 1 § skall, intill en myckenhet av sammanlagt två
kilogram för varor av de slag som omfattas av dylikt förordnande, ej heller
ha avseende å vara, som införes i egentlig gränstrafik eller å vara, som
av resande medföres och framföres till tullklarering i ett sammanhang vid
inresetillfället under förutsättning, att varan är avsedd för den resandes
eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående person
för dennes personliga bruk och således icke införes i omsättningssyfte eller
för yrkesmässig förbrukning.

3 §•

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning
icke får införas må, därest varan ej enligt 15 § eller enligt lagen
om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej heller
eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de
föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller
annan avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom föreskriven
tid.

Regleringsavgift och regleringsbidrag
4 §•

För i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket och förtullas,
samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur
varor av de slag, som angivits under a) i samma paragraf, skall, i den mån
Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas avgift (regleringsavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i 1 §
under b), skall i den omfattning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer motsvarande efterreglering
vidtagas även beträffande avgiften för inneliggande lager av avgiftsbelagd
vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med eller
för industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47 år 1955

5 §.

Har förordnande jämlikt 4 § meddelats beträffande viss vara, skola gällande
bestämmelser i fråga om rätten att å transilupplag upplägga tullbelagd
vara, som inkommit till riket, tillämpas på varan även om den är
tullfri.

6§.

Regleringsavgift skall icke utgå för vara, som i föreskriven ordning utlämnas
från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning.

Ej heller skall regleringsavgift utgå för vara som jämlikt 2 § må införas
utan särskilt tillstånd. Beträffande vara som återinföres skall skyldighet
att erlägga regleringsavgift föreligga allenast såvitt fråga är om
återinförsel av vara, som antingen utförts innan förordnande om regleringsavgift
för varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant regleringsbidrag,
varom i 9 § förmäles.

7 §•

Regleringsavgift skall uppbäras och redovisas av jordbruksnämnden i
den ordning Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämmer. För sådana i 1 § under b) och c) avsedda varor,
som införas till riket, skall avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning
införseln sker. För varor, vilka utvinnas ur till riket införda fettråvaror
av de slag som avses i 1 § under a), skall avgiftsskyldigheten åvila den som
verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i
4 § tredje stycket, svarar innehavaren av varulagret.

8 §.

Inbetalas icke regleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på framställning
av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill
nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

9 §.

Återbäring av regleringsavgift må efter ansökan lämnas för svinn, som
uppstår vid härdning och raffinering, och för fettsyror, som framkomma
vid raffinering av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

För vara, som avses i 1 § b) och c) eller som utvunnits ur sådan vara
som avses under 1 § a), åtnjutes, där varan kommit till användning för
annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet utförts
ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i annan
sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (reglering sbidrag), motsvarande
högst den regleringsavgift, som skulle ha utgått vid import av vara
av samma slag.

Ansökan om regleringsbidrag skall skriftligen göras hos jordbruksnämnden
sist tolv månader efter utgången av den månad, under vilken sådant
förhållande uppstått som enligt andra stycket utgör förutsättning för åtnjutande
av bidrag. Har ansökan inkommit senare, må bidrag ej utgå, med
mindre Kungl. Maj:t det medgiver. I denna paragraf avsedd återbäring av
regleringsavgift och utbetalning av regleringsbidrag skall i övrigt ske i den
omfattning och på de villkor Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden bestämmer.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41 år 1955

10 §.

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från
skyldighet att erlägga regleringsavgift så ock medgiva återbäring, helt eller
delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 9 § sägs.

Skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö

11 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
äger föreskriva, att envar, som yrkesmässigt tillverkar vara av sådant
slag, som angivits i 1 § under c), skall vara skyldig att därvid till
viss myckenhet använda ur inhemskt oljeväxtfrö framvunna fettämnen.
Vid bestämmandet av dessa myckenheter skall beaktas, att fullgoda varor
skola kunna framställas. Föreskrift skall innebära skyldighet för tillverkaren
att i genomsnitt under varje tidsperiod använda sådan myckenhet av
fettämnet eller fettämnena att den motsvarar viss angiven procent av den
sammanlagda mängden fettämnen, som använts för tillverkningen under
perioden.

Antecknings- och redovisningsskyldighet

12 §.

Envar som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga här
avsedd regleringsavgift, eller sådan skyldighet att använda fettämne ur
svenskt oljeväxtfrö, som avses i It §, är skyldig att i enlighet med de närmare
föreskrifter jordbruksnämnden meddelar, föra sådana anteckningar
angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i
denna förordning eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att
på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda
anteckningar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom
de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen,
dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet
med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess
ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna
ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan
av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager. Nämnden
eller dess ombud äger jämväl, utan att ersättning härför utgår till näringsidkaren,
taga prov ur dylikt varulager.

13 §.

Den som idkar handel med vara, som omfattas av förordnande enligt 1 §,
eller med produkt, vari dylik vara ingår, är, ändå att bestämmelserna i
12 § icke äro tillämpliga på honom, skyldig att på anfordran lämna jordbruksnämnden
eller dess ombud sådana upplysningar om sin rörelse, som
nämnden finner erforderliga för kontroll över efterlevnaden av denna förordning
och med stöd av densamma givna föreskrifter, ävensom att, där
jordbruksnämnden finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla
nämnden eller dess ombud sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

Jordbruksutskottets utlåtande nr bl år 1955

14 §.

Upplysning, som inhämtas med stöd av 12 eller 13 §§, må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande
avsedda ändamålet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder
till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke
får införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller sökt
införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.
Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas,
gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att
brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd
skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om
förverkande av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket
ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet
med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel
av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 §
eller i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

17 §.

Underlåter någon att fullgöra med stöd av 11 § stadgad skyldighet att
använda ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet fettämne, straffes med dagsböter.

18 §.

Den som ej fullgör vad enligt 12 § första eller andra stycket eller 13 §
åligger honom straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende
men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver
oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses
i nämnda stadganden. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet,
vare straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 12 § tredje
stycket samt för brott mot den i 14 § stadgade tystnadsplikten stadgas i
strafflagen.

19 §■

Husbonde ansvarar för sådan i 17 § eller 18 § första eller andra stycket
omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej
omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och
vilja.

Jordbruksutskottets utlåtande nr bl år 1955

20 §.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till
lokal för kontroll eller provtagning som avses i 12 § tredje stycket eller att
på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller annan
handling, som avses i 12 eller 13 §, eller att i föreskriven ordning avlämna
uppgift, som där avses, må nämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

21 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller lagen om
straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förordning
säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast
till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under
förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordnar.

22 §.

Försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället
för sådant gods tillfalla kronan.

23 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955. Genom förordningen
upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av
införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.

Förekommer i författning eller i beslut, som meddelats av Kungl. Maj:t
eller jordbruksnämnden, hänvisning till stadgande som ersatts genom bestämmelse
i den nya förordningen skall denna i stället gälla.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 december
1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt
om kontroll över tillverkningen av dessa varor

Härigenom förordnas, att 6 a § förordningen den 21 december 1951 om
införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen
av dessa varor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 a §.

Bestämmelserna i---margarinvara som

a) å fartyg---utrikes orter;

b) befordras under —---icke erfordras;

1 Senaste lydelse av 6 a §, se SFS 1952: 665.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41 år 1955

c) enligt föreskrifter, — -—- — inom riket;

d) medföres såsom--— erforderlig myckenhet;

e) till en myckenhet av högst två kilogram medföres av resande eller å
transportmedel anställd person;

f) till en myckenhet av högst två kilogram införes eller utföres i egentlig
gränstrafik; eller

g) till en myckenhet av högst två kilogram med post eller järnväg eller
med fartyg eller luftfartyg i reguljär fraktfart inkommer till eller avsändes
från riket såsom gåva direkt till enskild person.

Ej heller--- — tillämnade användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

I samband härmed har utskottet behandlat en inom andra kammaren
väckt motion, nr 643, av herrar Königson och Gustafson i Göteborg, vari
hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 180 i
den del, den föreslår en ändring av den högsta tillåtna kvantiteten margarin,
som må införas i landet utan erläggande av regleringsavgift.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till framställningen i motionen.

Vidare har till utskottet inkommit en den 25 oktober 1955 dagtecknad
skrift från Föreningen Svenska margarintillverkare, vari föreningen understrukit
betydelsen av att den av Kungl. Maj :t i propositionen 1955: 180 föreslagna
ändringen av förordningen angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, in. m. snarast genomföres. Föreningen har därefter
i en den 25 november 1955 dagtecknad, till utskottet ställd skrift anfört,
att den — med hänsyn till att den s. k. margarintrafiken från Norge och
Danmark enligt nu föreliggande uppgifter tagit en vida större omfattning
än tidigare beräknats — ansett sig böra ytterligare understryka betydelsen
av att den av Kungl. Maj :t föreslagna ändringen av nyssnämnda förordning
vinner riksdagens bifall.

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för statens jordbruksnämnds
framställning, såvitt nu är i fråga, på s. 78—81 och s. 107—108.
Utskottet torde i angiven del få hänvisa till propositionen.

Departementschefen

Departementschefen har, såvitt nu är i fråga, anfört följande.

»Vissa författningsändringar

I samband med författningsfrågorna torde jag även få upptaga de förslag
om skärpning av bestämmelserna för tillståndsfri import av margarin,
som nämnden framlagt. På grund av att margarinpriset i Norge är avsevärt

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4/ år 1955

lägre än i Sverige utnyttjar särskilt gränsbefolkningen i stor utsträckning
de möjligheter till fri införsel av 5 kilogram margarin vid varje resetillfälle,
som lämnas enligt gällande författningar. Denna införsel av margarin
har, såsom nämnden framhållit, bland annat medfört, att handlandena på
den svenska sidan av gränsen fått avsevärt minskad omsättning i fråga om
margarinförsäljningen. Vid skilda tillfällen har frågan om åtgärder i anledning
av denna margarininförsel övervägts. Bland annat upptog jag detta
spörsmål i propositionen 1954: 180. Jag ansåg mig därvid icke böra biträda
ett av nämnden framlagt förslag att som förutsättning för rätten till fri
införsel av 5 kilogram margarin skulle stadgas, att utlandsresan uppenbarligen
icke företagits i huvudsakligt syfte att införa varan. Vidare fann
jag mig icke kunna förorda en av Kooperativa förbundet margarinfabriken
aktiebolag m. fl. gjord framställning, innebärande att rätten till fri införsel
av viss kvantitet margarin skulle slopas eller åtmistone begränsas till ett
kilogram. Mot vad jag i detta hänseende anförde framfördes ingen erinran
från riksdagens sida. Nämnden har nu ånyo upptagit frågan och har därvid
anfört, att under det senaste året de s. k. margarinresorna avsevärt ökat i
omfattning, vilket haft till följd ett väsentligt avbräck för de detaljhandlare
vilka har sin verksamhet i gränstrakterna. Nämnden har i anledning härav
föreslagit, att den kvantitet, som fritt skall få införas av resande eller i form
av gåvopaket, minskas från 5 till 2 kilogram per person. Härigenom skulle
de s. k. margarinresorna icke längre framstå som tillräckligt lockande. Den
av nämnden beskrivna utvecklingen synes mig nu motivera, att en skärpning
sker i bestämmelserna om margaririinförseln, och jag har intet att
erinra mot det förslag härom, som nämnden framlagt. Nämndens förslag
om upphävande av Kungl. Maj :ts beslut den 8 maj 1953, varigenom dispens
lämnats från vissa bestämmelser i margarinförordningen och i livsmedelsstadgan,
torde få upptagas i annat sammanhang.

I fråga om fettregleringen har nämnden vidare föreslagit, att — utöver
de ändringar som föranledes av skärpningen i införselbestämmelserna för
margarin — ett flertal ändringar vidtages i förordningen den 5 juni 1953
(nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.
Nämnda förordning ändrades förra året i ett flertal hänseenden, varvid
bland annat tre nya paragrafer tillädes. Då jag i huvudsak biträder nämndens
nu framförda förslag om ytterligare ändringar, har jag funnit lämpligt,
att 1953 års förordning upphäves och ersättes av en helt ny. I förhållande
till vad nu gäller innebär nämndens förslag — förutom redaktionella
jämkningar — i huvudsak följande.

Kungl. Maj :t äger förordna, att i 1 § i förordningen uppräknade varor ej
får införas utan tillstånd av nämnden eller den, vilken nämnden bemyndigar
att meddela tillstånd till sådan införsel. Förordningen har alltså karaktären
av en fullmaktslagstiftning. I 2 § lämnas vissa allmänna bestämmelser, enligt
vilka förordnande enligt 1 § icke skall utgöra hinder för införsel i vissa
angivna fall. Dessa undantag från skyldighet att inneha tillstånd till införsel
motsvarar i stort sett undantag, som i andra författningar lämnats

Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1955

från föreskrifter om tillståndstvång vid införsel. Nämnden föreslår nu att
i förtydligande syfte ett tillägg skall göras till 2 § av innehåll, att nämnden
skall äga meddela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag utöver
de, som enligt 2 § alltid skall gälla. Då emellertid frågan, huruvida tillstånd
över huvud taget skall erfordras för införsel av viss vara, är beroende på
förordnande av Kungl. Maj :t, torde ett sådant förtydligande som nämnden
föreslagit rätteligen ha sin plats i de tillämpningsföreskrifter till förordningen,
som Kungl. Maj:t utfärdar. Jag anser därför ej erforderligt att i
förordningen införa det föreslagna stadgandet.

Nämnden har vidare föreslagit vissa ändringar i syfte främst att vidga
möjligheterna till kontroll hos de företag, vilka åtnjuter regleringsbidrag
eller återbäring. Vad nämnden i detta hänseende föreslagit kan jag i stort
sett biträda. Sålunda synes det lämpligt att införa en begränsning av den
tid, inom vilken ansökning om regleringsbidrag må göras. Härigenom vinnes
större möjligheter att kontrollera sådana uppgifter, som lämnas till stöd för
ansökningen. I enlighet med nämndens förslag förordar jag, att ansökning
skall göras sist tolv månader från det sådant förhållande uppstått, som utgör
förutsättning för att bidrag skall få åtnjutas. Emellertid bör det, såsom
nämnden förutsatt, stå Kungl. Maj :t fritt att, om särskilda skäl föreligger,
medge bidrag även i fall då ansökning inkommit till nämnden senare.

1 fråga om företag, som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet
att erlägga regleringsavgift eller att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö,
ges bestämmelser om antecknings- och redovisningsskyldighet m. m. i
10 § av den nuvarande förordningen. Dessa innebär, att företagen är skyldiga
att, i den utsträckning nämnden föreskriver, föra sådana anteckningar
angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i förordningen
eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttages. Det
åligger vidare företagen att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess
ombud anteckningar och handelsböcker samt att i den utsträckning nämnden
bestämmer lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen. Företagarna
är vidare skyldiga att lämna ombud för nämnden tillträde till företagens
lokaler, t. ex. för inventering, och att medge att prov tages ur varulager.
Företagare, som icke följer dessa bestämmelser, kan ådraga sig straffansvar.
Nämnden föreslår nu, att bestämmelserna i 10 § skall bli tillämpliga
jämväl på den som för sin verksamhet erhåller regleringsbidrag eller återbäring
av regleringsavgift. Vidare föreslås, att i en ny paragraf skall stadgas
skyldighet för den som idkar handel med vara, som omfattas av förordnande
enligt 1 §, eller med produkt, vari dylik vara ingår, att, ändå att
10 § ej är tillämplig, på anfordran lämna nämnden eller dess ombud sådana
upplysningar om sin rörelse, som nämnden finner erforderliga för kontroll
över efterlevnaden av förordningen och med stöd av densamma givna
föreskrifter, ävensom att, där nämnden finner det påkallat för kontrollens
utövande, tillhandahålla nämnden eller dess ombud sina handelsböcker med
tillhörande handlingar. Även jag anser, att viss utökning bör göras av
nämndens möjligheter att kontrollera uppgifter, som tjänar till ledning vid

2 Bihang till riksdagens protokoll man. 10 samt. Nr 41

Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1955

bedömandet av frågor om avgiftsplikt eller rätt till regleringsbidrag eller
återbäring. Genom den föreslagna nya paragrafen beredes nämnden tillfälle
att från såväl bidragsberättigade företag som leverantörer och avnämare
till dessa erhålla material för kontroll av de uppgifter, som avgiftspliktiga
eller bidragsberättigade företag lämnar. Såsom nämnden framhållit överensstämmer
de i den nya paragrafen föreslagna bestämmelserna i stort sett
med vad som gäller i en del skatteförfattningar. Då såväl avgifterna som
bidragen uppgår till betydande belopp, har jag intet att erinra mot den utvidgning
av kontrollmöjligheterna, som föreslagits i den nya paragrafen, vilken
i departementsförslaget motsvaras av 13 §. Däremot kan jag ej förorda
att företag, som i anledning av regleringssystemets konstruktion äger få
regleringsbidrag eller återbäring, skall bli skyldigt att vid straffansvar underkasta
sig — förutom de kontrollåtgärder, som anges i 13 § — de vittgående
kontrollbestämmelser, som enligt nuvarande 10 § och den nu föreslagna
12 § gäller för avgiftspliktiga företag. Emellertid är det naturligt, att
såsom villkor för rätt till bidrag eller återbäring uppställes, att företagen
underkastar sig sådana ytterligare kontrollåtgärder, som nämnden finner erforderliga
för granskning av de uppgifter, företagen lämnat. Dylika villkor
kan föreskrivas med stöd av 8 § i gällande förordning och 9 § i den nu föreslagna.

I enlighet med det anförda torde förslag till dels förordning angående reglering
av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m., dels förordning angående
ändrad Igdelse av 6 a § förordningen den 21 december 1951 (nr
830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen
av dessa varor få föreläggas riksdagen för godkännande.

Frågan om upphävande av vissa tillämpningskungörelser samt utfärdande
av nya sådana torde jag senare få anmäla.»

Utskottet

Kungl. Maj:t har i propositionen föreslagit vissa ändringar i förordningen
den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m. De föreslagna ändringarna innebär, bland annat, att
den kvantitet margarin, som enligt förordningen utan erläggande av regleringsavgift
skall få införas av resande eller i form av gåvopaket, skall minskas
från fem till två kilogram. Vidare föreslås, att en begränsning av den tid,
inom vilken ansökning om regleringsbidrag må göras, skall införas i författningen
samt att statens jordbruksnämnd genom en ny paragraf skall beredas
tillfälle att från såväl regleringsbidragsberättigade företag som leverantörer
och avnämare till dessa erhålla material för kontroll av de uppgifter,
som regleringsavgiftspliktiga och bidragsberättigade företag lämnar.
Med anledning av nu föreslagna och under tidigare år företagna ändringar
i författningen förordas, att 1953 års förordning skall upphävas och ersättas
av en helt ny. I anslutning till förslaget om sänkning av den avgifts -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41 år 1955

fria införseln av margarin avses motsvarande ändring skola äga rum av
6 a § förordningen den 21 december 1951 (nr 830) om införsel och utförsel
av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor.

I motionen II: 643 har hemställts, att riksdagen måtte avslå propositionen
1955:180 i den del den föreslår ändring av förordningen angående
reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. m.

Utskottet finner sig efter överväganden icke kunna förorda den av Kungl.
Maj :t föreslagna sänkningen av den vid införsel avgiftsfria kvantiteten margarin.
Vid sådant förhållande torde Kungl. Maj :ts framställning om ändring
av 6 a § i nyssnämnda förordning om införsel och utförsel av margarinvaror
samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd. De av Kungl. Maj :t i övrigt föreslagna ändringarna
i fettregleringsförordningen torde däremot enligt utskottets mening
böra godkännas av riksdagen. Utskottet har vidare intet att erinra mot att
1953 års förordning upphäves och ersättes av en ny.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj :ts
framställning och motionen II: 643, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående reglering
av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m., dock med
den ändring av 2 §, som framgår av följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag
2 §

Förordnande enligt---inom

riket.

Förordnande enligt 1 § skall, intill
en myckenhet av sammanlagt
två kilogram för varor av de slag
som omfattas av dylikt förordnande,
ej heller ha avseende å vara, som
införes i egentlig gränstrafik eller å
vara, som av resande medföres och
framföres till tullklarering i ett sammanhang
vid inresetillfället under
förutsättning, att varan är avsedd
för den resandes eller hans familjs
personliga behov eller utgör gåva till
närstående person för dennes personliga
bruk och således icke införes
i omsättningssyfte eller för yrkesmässig
förbrukning.

Utskottets förslag
2 §

Förordnande enligt---inom

riket.

Förordnande enligt 1 § skall, intill
en myckenhet av sammanlagt
fem kilogram för varor av de slag
som omfattas av dylikt förordnande,
ej heller ha avseende å vara, som
införes i egentlig gränstrafik eller å
vara, som av resande medföres och
framföres till tullklarering i ett sammanhang
vid inresetillfället under
förutsättning, att varan är avsedd
för den resandes eller hans familjs
personliga behov eller utgör gåva till
närstående person för dennes personliga
bruk och således icke införes
i omsättningssyfte eller för yrkesmässig
förbrukning.

12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 41 år 1955

B. att Kungl. Maj:ts framställning i fråga om förordning
angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 december
1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror
samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 december 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR GUSTAFSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Nord*, Jon Jonsson*, Bertil
Andersson, Hansson, Eskilsson*, Mossberger, Franzén, Sigfrid Larsson*;
samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö*, Jacobson i Vilhelmina*,
Jonsson i Strömsund och Pettersson i Dahl*, fru Eriksson i Hallstahammar,
herrar Ahlsten, Jönsson i Gärds Köpinge, Eliasson*, Nilsson i
Lönsboda* och Johansson i öckerö.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

Av herrar Franzén, Sigfrid Larsson och Pettersson i Dahl.

551810 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag