Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till åtgärder för främjande av fiskebåts- och
fiskredskaps försäkring.
I årets statsverksproposition (IX ht punkt 149) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1952/53 beräkna dels till Fiskredskapsförsäkring: Bidrag vid försäkringsförluster
ett förslagsanslag av 10 000 kronor, dels till Fiskredskapsförsäkring:
Organisationsbidrag m. m. ett förslagsanslag av 37 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 11 januari 1952 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 34, föreslagit riksdagen
att å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa
dels till Organisationsbidrag m. in. vid fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring
ett förslagsanslag av 37 000 kronor, dels ock till Bidrag vid förluster
på grund av fiskredskapsförsäkring ett förslagsanslag av 10 000
kronor.
Inledning.
Från och med budgetåret 1948/49 ha under nionde huvudtiteln anvisats
förslagsanslag dels till Fiskredskapsförsäkring: Organisationsbidrag m. m.,
dels till Fiskredskapsförsäkring: Bidrag vid försäkringsförluster. Dessa anslag,
beträffande vilka icke redovisats någon utbetalning före den 1 juli 1951,
ha från och med budgetåret 1949/50 varit uppförda med oförändrade belopp
av 37 000 respektive 10 000 kronor. Av förstnämnda anslag avses ett belopp
av högst 12 000 kronor för propaganda bland fiskarena rörande fiskredskapsförsäkring
och för rådgivande verksamhet beträffande utformandet
av bolagsordning, allmänna försäkringsvillkor m. m. Rörande bestämmelserna
i övrigt för anslagens användning hänvisas till statsliggaren s. 822
och 823.
Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök (skr. 9/8 1951) hemställer, att
nyssnämnda båda anslag skola uppföras med oförändrade belopp. Styrelsen
anför vidare, att det synes böra övervägas att överföra anslagen till tionde
huvudtiteln. Såsom skäl härför framhålles, att den statliga fiskredskapsförsäkringen
icke i något avseende ankommer på fiskeristyrelsen utan innefattar
en rent försäkringsmässig angelägenhet, som närmast synes ankomma
på försäkringsinspektionen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr S.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
Sedan dåvarande chefen för jordbruksdepartementet med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallat särskilda sakkunniga
för att i enlighet med angivna riktlinjer utreda frågan om fiskebåtsförsäkring
och avgiva förslag i ämnet, ha de sakkunniga, vilka antogo benämningen
fiskebåtsförsäkringsutredningen, den 15 september 1951 avgivit betänkande
med förslag angående fiskebåtsförsäkring (stencilerat).
över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Huvuddragen av fiskebåtsförsäkringsutredningens förslag.
Utredningen framhåller inledningsvis, att fiskebåtsförsäkring för närvarande
sker huvudsakligen genom ömsesidiga försäkringsföreningar, ledda
och kontrollerade av fiskarena själva. Enligt utredningens mening är denna
försäkringsform också den lämpligaste för försäkring av fiskebåtar. Sådana
försäkringsmöjligheter saknas emellertid inom ostkustens fastlandslän och
inom större delen av Malmöhus län. Utredningen förordar därför att den
ömsesidiga försäkringsrörelsen på området skall utbyggas med ett antal nya
föreningar. Initiativ till bildandet av föreningarna tänkes kunna tagas av
nu befintliga organisationer bland fiskarena.
I betänkandet framhålles vidare, att bildandet av nya föreningar för försäkring
av fiskebåtar möter svårigheter bland annat därigenom att fiskarena
icke själva torde kunna sammanskjuta erforderligt kapital. Utredningen har
i enlighet med sina direktiv sökt finna en lösning av frågan, hur man skall
kunna ordna ett tillfredsställande försäkringsskydd, som utan ekonomiskt
stöd från det allmännas sida kan utgöra en ersättning för garantikapital. Utredningen
har för detta ändamål hänvänt sig till de svenska försäkringsaktiebolag,
som bedriva sjöförsäkring.
De tillfrågade försäkringsbolagen ha i princip utfäst sig att gemensamt
genom en pool
dels lämna ömsesidiga fiskebåtsförsäkringsföreningar en s. k. stop lossförsäkring,
vilken är avsedd att täcka det underskott, som kan uppkomma
för vederbörande föreningar därigenom att skadeersättningarna per kalenderår
överstiga det belopp, som föreningarna genom årsavgifter och uttaxeringar
kunna erhålla från sina medlemmar, dock att ersättningen under
stop loss-försäkringen maximeras till ett belopp lika med summan av föreningens
årsavgifter och maximiuttaxering;
dels teckna försäkringar för i föreningarna försäkrade fiskebåtar för den
del båtarnas värden överstiga föreningarnas högsta ansvarighet per båt (delkaskoförsäkring).
Utredningen förordar att en sådan stop loss-försäkring, kompletterad med
delkaskoförsäkring av dyrare båtar, skall läggas till grund för en lösning av
finansieringsfrågan för såväl nya föreningar som de äldre föreningar, vilka
kunna vara i behov av ifrågavarande försäkringsskydd för föreningarna och
deras delägare.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
3
Utredningen föreslår därjämte att under en tid av fem år statliga organisationsbidrag
skola utgå till i första hand nybildade föreningar. Bidraget
skall enligt utredningens förslag utgå med 10 kronor per försäkrad medlem.
För ändamålet beräknas omkring tf» 000 kronor erfordras om året.
Utredningen föreslår vidare statligt bidrag till upplysnings- och rådgivningsverksamhet
i fiskets försäkringsfrågor. Bidraget skall användas till
upplysningsverksamhet bland fiskarena beträffande försäkring av båtar och
redskap samt till försäkringsteknisk expertis åt de försäkringsföreningar på
området, som kunna vara i behov därav. För denna verksamhet, vilken endast
är avsedd att uppehållas under en uppbyggnadsperiod för fiskets försäkringsrörelse,
föreslås till en början ett belopp av 20 000 kronor, däri inberäknat
ett redan tillgängligt statsanslag om 12 000 kronor för upplysningsverksamhet
rörande fiskredskapsförsäkring.
För att underlätta bildandet av nya föreningar för fiskebåtsförsäkring har
utredningen slutligen uppdragit vissa allmänna riktlinjer för föreningarnas
organisation och försäkringsverksamhet samt utarbetat normalstadgar för
sådana föreningar.
Rörande det närmare innehållet i utredningens förslag och yttrandena
däröver torde utskottet få hänvisa till den redogörelse härför, som lämnats
å s. 5—18 i propositionen.
Föredragande statsrådet.
Föredragande statsrådet har anfört följande.
»Såsom utredningen framhållit har behovet av försäkring av fiskebåtar
under senare år blivit allt större. Detta beror främst dels på att det yrkesmässiga
fisket numera kräver större och dyrbarare båtar än förr, dels på att
riskerna för skadefall ökat i och med att fisket kommit att bedrivas allt
längre från land. Försäkringsfrågan är emellertid för närvarande löst på ett
godtagbart sätt endast såvitt gäller västkusten och vissa delar av sydkusten.
Under sådana förhållanden anser jag i likhet med såväl utredningen som
remissinstanserna det önskvärt, att man även för det yrkesmässiga fisket
i övrigt skall skapa möjligheter att få ett tillfredsställande försäkringsskydd
till rimlig kostnad.
Enighet synes råda om att den lämpligaste vägen för uppnående av detta
mål är att utbygga det system med ömsesidiga båtförsäkringsföreningar,
som sedan åtskillig tid med gott resultat tillämpats särskilt på västkusten.
Även jag ansluter mig till denna uppfattning. Med anledning av vad som i ett
par remissyttranden anförts på denna punkt vill jag även framhålla, att det,
om man går denna väg, givetvis ej föreligger något hinder för att man i
större eller mindre omfattning begagnar sig av det organisationsarbete, som
redan utförts inom fiskarekåren. Tvärtom torde en anknytning till de befintliga
organisationerna kunna komma att avsevärt underlätta uppbyggandet
av båtförsäkringsföreningar på de kuststräckor, där sådana föreningar nu
saknas.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
Vad som hittills framför allt lagt hinder i vägen för en lösning av försäkringsfrågan
på den väg, som nu angivits, torde ha varit svårigheten att anskaffa
erforderligt garantikapital. Ett sätt att undanröja denna svårighet
är givetvis att staten ställer sig som garant för verksamheten, exempelvis
genom att tillhandahålla garantikapital eller åtaga sig att svara för ersättningar
över viss gräns. I direktiven för utredningens arbete framhöll emellertid
dåvarande departementschefen, att man vid utredningen i första hand
borde sträva efter att vinna en lösning av frågan, som gjorde det möjligt
att anordna ett tillfredsställande försäkringsskydd för fiskarena utan ekonomiskt
stöd från det allmännas sida. Skulle sådant stöd visa sig erforderligt,
borde detsamma begränsas till vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt
för att en godtagbar lösning skulle uppnås utan att fiskerinäringen
bleve betungad i alltför hög grad. Om möjligt borde man i dylikt fall vidare
söka giva stödet engångskaraktär, företrädesvis i form av organisationsbidrag.
Utredningen har med hänsyn härtill även föreslagit en annan lösning
av problemet. Denna kan i korthet sägas innebära, att de ömsesidiga båtförsäkringsföreningar,
som så behöva, skola kunna genom försäkring hos vissa
större sjöförsäkringsföretag bereda sig ett försäkringsskydd, som helt eller
delvis kan ersätta kravet på garantikapital.
Utredningens förslag har godtagits av flertalet remissinstanser. I några
yttranden, särskilt från fiskarenas organisationer, har emellertid uttalats
den meningen, att en dylik försäkringsform skulle bli alltför kostsam och
att man i stället borde överväga en lösning av frågan, som innebure att statsmakterna
skulle ikläda sig vissa ekonomiska förpliktelser. De erinringar
mot utredningens förslag, som gjorts i dessa yttranden, synas emellertid
åtminstone delvis bero på en alltför pessimistisk bedömning av de ekonomiska
konsekvenserna av det i betänkandet ifrågasatta försäkringsskyddet.
Det är nämligen bland annat att märka, att kostnaderna för detta skulle
komma att minska i samma mån som föreningarna efter hand kunna uppbygga
eget kapital.
För egen del finner jag, i överensstämmelse med den uppfattning som
uttalats av bland andra fiskeristyrelsen och försäkringsinspektionen, den
av utredningen angivna vägen innebära en godtagbar lösning av fiskets båtförsäkringsproblem.
Under sådana omständigheter finns enligt min mening
ej tillräcklig anledning att nu ifrågasätta ett direkt statligt stöd åt sagda försäkringsverksamhet
i form av statlig garanti till båtförsäkringsföreningarna
eller på liknande sätt. Jag kan därför ej biträda det i några remissyttranden
framförda önskemålet om en omprövning av sistnämnda fråga.
Enligt min mening bör det sålunda i fortsättningen ankomma på fiskarena
och deras organisationer att, med beaktande av den väg som utredningen
anvisat, söka åstadkomma en utbyggnad av systemet med ömsesidiga
båtförsäkringsföreningar och på så sätt få en tillfredsställande lösning
av båtförsäkringsfrågan. De synpunkter på riktlinjerna för båtförsäkringsverksamheten,
som under remissbehandlingen framförts från olika håll,
torde därvid få upptagas till övervägande för varje särskilt område.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
5
Om frågan skall kunna föras framåt utan onödigt dröjsmål, torde emellertid
ett visst biträde från det allmännas sida vara påkallat. I likhet med
vad som redan gäller beträffande fiskredskapsförsäkring torde sålunda vid
verksamhetens igångsättande statligt stöd böra lämnas i form av organisationsbidrag.
Dylika bidrag torde i första hand böra utgå till nybildade föreningar.
Bidragsbeloppet synes, i enlighet med vad utredningen föreslagit,
lämpligen kunna bestämmas till 10 kronor per medlem och år. Bidrag bör
kunna utgå under de första fem åren av föreningens verksamhet, dock längst
till och med år 1957. Då särskilda skäl därtill föranleda, bör bidrag vidare
under sagda tid kunna få lämnas även till redan nu verksamma båtförsäkringsföreningar.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare
bestämmelser härom, sedan riksdagen fattat beslut i frågan. Medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål torde icke komma att överstiga det av utredningen
angivna beloppet, 15 000 kronor för år.
Slutligen föreligger otvivelaktigt behov av medel för viss upplysnings- och
rådgivningsverksamhet rörande båtförsäkringsfrågor. Jag förordar därför i
enlighet med utredningens förslag, att de medel ur anslaget till organisationsbidrag
m. m. för fiskredskapsförsäkring, som hittills avsetts för propaganda
bland fiskarena rörande fiskredskapsförsäkring och för viss rådgivande verksamhet
i fråga om sådan försäkring, från och med nästa budgetår skola få
disponeras jämväl för dylik propaganda och verksamhet i övrigt beträffande
fiskebåtsförsäkring. För båda dessa ändamål bör såsom utredningen förordat
beräknas ett belopp av 20 000 kronor. Detta innebär en ökning med
8 000 kronor i förhållande till vad som beräknats för innevarande budgetår.
Från nyssnämnda anslag torde även få bestridas kostnaderna för de i det
föregående förordade organisationsbidragen till båtförsäkringsföreningar.
Med hänsyn till den hittillsvarande belastningen å anslaget torde de nu föreslagna
utvidgningarna av anslagets användningsområde icke behöva föranleda
någon uppräkning av anslaget. Detta bör sålunda för nästa budgetår
uppföras med oförändrat belopp av 37 000 kronor. Däremot torde anslagets
rubrik böra ändras till förslagsvis Organisationsbidrag m. m. vid fiskebåtsoch
fiskredskapsförsäkring. I anslutning härtill torde anslaget till Fiskredskapsförsäkring:
Bidrag vid försäkringsförluster böra erhålla den ändrade
benämningen Bidrag vid förluster på grund av fiskredskapsförsäkring. Jämväl
detta anslag synes i enlighet med fiskeristyrelsens förslag böra uppföras
med oförändrat belopp eller sålunda med 10 000 kronor.
Såsom inledningsvis berörts har fiskeristyrelsen ifrågasatt att medel till
den statsunderstödda fiskredskapsförsäkringen i fortsättningen skulle anvisas
under tionde huvudtiteln. Med hänsyn dels till verksamhetens allmänna
karaktär av stöd åt fiskerinäringen, dels till att fiskeristyrelsen enligt
de i propositionen nr 70/1948 uppdragna riktlinjerna för verksamheten
skall utöva en viss övervakning över arbetet inom fiskredskapsförsäkringsbolagen
anser jag dock tillräckliga skäl ej föreligga för en sådan överflyttning.
»
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
Utskottet.
Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att yrkesfiskarena
ha behov av ökade möjligheter att få ett tillfredsställande försäkringsskydd
för sina fartyg. Bland orsakerna till detta behov kan nämnas den
värdestegring, som båtmaterialet genomgått under det senaste årtiondet.
Härtill kommer, att fiskarena numera allmänt synas övergå till kraftigare
och mera värdefulla fartyg. På grund av inträffade höjningar av reparationskostnaderna
torde det ökade försäkringsbehovet gälla icke blott totalförluster
utan även partiella skador.
I syfte att avhjälpa rådande olägenheter har i propositionen framlagts
förslag, avseende en utbyggnad av det system med ömsesidiga båtförsäkringsföreningar,
som redan tillämpas bland fiskarena på vissa kuststräckor.
Då utskottet funnit detta förslag innebära en lämplig lösning av föreliggande
problem, tillstyrker utskottet detsamma.
Såsom föredragande statsrådet anfört synes tillräcklig anledning icke
föreligga att nu ifrågasätta ett direkt statligt stöd åt angivna försäkringsverksamhet
i form av statlig garanti eller på annat sätt. Ett tillfredsställande
försäkringsskydd torde i stället kunna ernås genom att de ömsesidiga
båtförsäkringsföreningarna — enligt de riktlinjer som uppdragits i
propositionen -—- ingå avtal med vissa större sjöförsäkringsföretag om s. k.
stop loss-försäkring. För att underlätta fiskarenas arbete att få till stånd
''den åsyftade utvidgningen av ifrågavarande försäkringssystem synes det
emellertid önskvärt, att erforderligt stöd från statens sida lämnas försäkringsföreningarna
i form av organisationsbidrag. Sådant bidrag torde böra
utgå i överensstämmelse med de grunder föredragande statsrådet förordat.
Med hänsyn till behovet av upplysnings- och rådgivningsverksamhet i frågor
om fiskebåtsförsäkring tillstyrker utskottet vidare, att medel skola ställas
till förfogande för dylik verksamhet.
Utskottet har icke något att invända mot de i propositionen framlagda
beräkningarna rörande medelsbehovet för de ändamål, som angivits i det
föregående.
Då Kungl. Maj :ts framställning ej heller i övriga delar föranleder någon
erinran från utskottets sida, hemställer utskottet,
att riksdagen må å riksstaten för budgetåret 1952/53 under
nionde huvudtiteln anvisa
1) till Organisationsbidrag m. in. vid fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring
ett förslagsanslag av 37 000 kronor;
2) till Bidrag vid förluster på grund av fiskredskapsförsäkring
ett förslagsanslag av 10 000 kronor.
Stockholm den 20 mars 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
ALLAN ANDERSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8.
7
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Anderberg*, Jon Jonsson, Bertil Andersson,
Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar Nilsson*. Franzén*,
Björnberg* och Nord*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Pettersson i
Dahl, Jacobson i Vilhelmina, Antby*, Andersson i Hyssna*, Haeggblom, Utbult,
Mårtensson i Smedstorp*, fru Lindskog och herr Arweson.
* Ej närvarande vid justeringen.