Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8 (Utlåtande 1910:Ju8 ju)

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

Nr 8.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 februari 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till staden Mariestad af ett inom nämnda
stad beläget kronomagasin in. in.

(1. A.)

I en den 3 december 1909 till Riksdagen aflåten, till jordbruksutskottet
för förberedande behandling hänvisad proposition, nr 8, har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen besluta,

dels att kronomagasinet i Mariestad må jämte den rätt, kronan
äger till den mark, hvarå magasinet är beläget, öfverlåtas till nämnda
stad mot lösen, som bestämmes i den ordning, förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
stadgar, dock ej understigande 10,000 kronor,

dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljning inflyta,
må tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i
hufvudstaden.

Till stöd härför har departementschefen enligt berörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»För Eders Kungl. Maj:t får jag härmed i underdånighet anmäla
uppkommen fråga om försäljning till staden Mariestad af en kronan
tillhörig magasinsbyggnad i nämnda stad m. m. Innan jag redogör
för den framställning, som i sådant afseende nu gjorts, tillåter jag mig
att erinra därom, att senast för ett tiotal år sedan af Kungl. Maj:t till
afgörande lorehafts en liknande framställning, då afseende byggnadens
försäljning till enskild person i Mariestad.

I en till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län med
underdånig skrifvelse den 18 november 1896 öfverlämnad ansökning

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

hade nämligen spannmålshandlaren J. A. Bengtsson i underdånighet
anhållit, att lian, som enligt kontrakt den 9 oktober 1895 för tiden
från och med den 1 januari 1896 till samma dag 1901 mot en årlig
hyressumma af 355 kronor och viss underhållsskyldighet förhyrt nämnda
kronomagasin, måtte för en köpeskilling af 6,000 kronor få inköpa
berörda magasinsbyggnad med den rätt, kronan kunde äga till den
mark, hvarå byggnaden vore uppförd.

I sin berörda skrifvelse erinrade Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hurusom —■ sedan 1871 års Riksdag bifallit en af Kungl. Maj:t gjord
framställning, att kronans magasins- och bagerirörelse finge vid nämnda
års slut upphöra, och i samband därmed bemyndigat Kungl. Maj:t att
sälja dem bland krön omagasinen, mot hvilkas afhändande från kronan
något hinder icke funnes — Kungl. Maj:t enligt nådigt bref till statskontoret
den 28 december 1872 angående dispositionen af kronans återstående
magasins- och bagerilägenheter i landsorterna förordnat, att nu
ifrågavarande magasinsbyggnad framdeles skulle genom öfverintendentsämbetets
försorg uthyras för fem år i sänder med skyldighet för hyresmannen
att behörigen vårda och underhålla egendomen. Och hade
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som af anförda skäl ansåge det
bjudna priset vara fullt antagligt, inhämtat, att magasinet enligt uppgift,
som år 1840 insändes till kammarkollegium, bestode af ett stenhus 11
alnar högt, 17 Va alnar bredt och 80 V* alnar långt under tak af tegel
och i magasinsräkenskaperna vore upptaget till ett värde af 2,000 riksdaler
banko, hvilket dock då ansågs vara för lågt.

På grund af nådig remiss afgåfvo kammarkollegium och statskontoret
den 20 maj 1898 gemensamt underdånigt utlåtande i anledning
af Bengtssons nyssnämnda framställning, därvid dessa ämbetsverk öfverlämnat
utdrag af stadsfullmäktiges i Mariestad protokoll den 27 april
1897, innefattande dels utredning rörande äganderätten till magasinstomten
dels ock upplysningar i vissa andra afseenden, bland annat
därom, att staden vore villig förvärfva ifrågavarande byggnad för
samma pris som det af Bengtsson erbjudna. Med anmälan härom hade
ämbetsverken, som inhämtat, att magasinets taxeringsvärde utgjort, för
åren 1895 och 1896 15,000 kronor och för år 1897 10,000 kronor, för
egen del anfört, att enär, äfven om den ifrågavarande magasin slägenhetens
bibehållande för kronans räkning icke skulle vara erforderligt,
därom ämbetsverken icke kunde yttra sig, samma lägenhet, hvilken lämnade
en årlig hyresinkomst af 355 kronor och, efter hvad af handlingarna
jämväl inhämtades, blifvit af magistraten år 1890 saluvärderad
till ett belopp af 15,000 kronor, syntes, med afseende å hvad sålunda

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

och i öfrigt härutinnan förekommit, äga ett icke obetydligt högre värde
än det föreliggande anbudet afsåge, ämbetsverken ansåge sig icke kunna
tillstyrka nådigt antagande af berörda anbud.

Sedan äfven öfverintendentsämbetet på grund af nådig remiss
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid anmält, att ämbetet
ej heller för sin del ansåge skäl föreligga för det gjorda anbudets
antagande, fann Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 29 juli 1898 på
grund af hvad i ärendet förekommit icke skäl att antaga ifrågavarande anbud.

Nu förevarande framställning om magasinets försäljning har
framkommit närmast på initiativ af skolrådet i Mariestad. Å sammanträde
den 20 oktober 1905 beslöt nämligen skolrådet på förekommen
anledning att föreslå kyrkostämman att för anskaffande af för folkskolans
behof erforderligt utrymme, ingå till Kungl. Maj:t med underdånig
ansökning att få inköpa ifrågavarande i folkskolans omedelbara närhet
belägna magasin. Innan frågan upptogs till slutlig behandling af
kyrkostämman hade, på skolrådets föranstaltande, af vice häradshöfdingen
E. von Ilofsten verkställts utredning rörande äganderätten till den
tomtplats, å hvilken magasinet vore beläget. I den sålunda införskaffade
utredningen anföres till en början, att i stadsfullmäktiges förr omförmälda
protokoll den 27 april 1897 framhållits,

att den 2 november 1775 fråga första gången förevarit om upplåtande
från stadens sida till Kungl. Maj:t och kronan af plats för anläggande
af brännvinsbränneri för kronans räkning, då enligt magistratens
protokoll samma dag landshöfdingen i länet härtill föreslagit den del
af den så kallade Kungsträdgården, som stötte närmast intill Tida älf;

att enligt protokoll den 6 i samma månad magistraten med stadens
24 äldstes bifall på framställning af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
länet anvisat plats till brännvinsbränneri och magasins anläggande i
södra delen på så kallade kronoträdgården bredvid Tida älf med en
areal af 15,890 kvadratalnar;

att enligt magistratens protokoll den 1 december samma år
Kungl. Maj:ts befallningshafvande gifvit tillkänna, att ett slikt bränneriverk
komme att med det första anläggas å den plats, protokollet af den 6
november närmare utmärkte, därvid, sedan kungl. bränneridirektionen
begärt att afhandla om bästa villkor samt att Kungl. Maj:t och kronan
måtte tilläggas full disposition, stadens äldste i anledning häraf yttrat:

»att beträffande äganderätten till platsen det icke vore borgerskapet
tillständig^ emot Kongl. Maj:ts nådiga fundationsprivilegier af år 1583
att den från staden afhända eller försälja, men nyttjanderätten nu och
framdeles i everdeliga tider så länge brännvinsbränneri der hölles, i

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

hvars hand det ock komma må och tillbörlig rekognition till staden
erlägges, vill och bör borgerskapet till Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst
emot förberörda afgift, SO daler silfvermynt, årligen upplåta och afstå
utan option till förpantning af bränneriet framför någon annan;

att den 24 februari 1776 hållits sammanträde mellan landshöfdingen
i länet, magistraten och borgerskapets äldste, hvarvid afslutits och
underskrifvits kontrakt, hvarigenom magistraten upplåtit till Kungl.
Maj:ts och kronans tjänst nu och framdeles södra delen af den så kallade
Kungsträdgården vid Tida älf med en areal af 15,890 kvadratalnar mot
en ackorderad summa af 2,000 daler silfvermynt samt 30 daler silfvermynt
årlig recognition;

att den 3 augusti 1778 magistraten för magasins anläggande vid
kronobränneriet upplåtit en rymd af 2,108 kvadratalnar, som tillägnats
Kungl. Maj:t och kronan Datt nu och framdeles nyttja och behålla på
enahanda sätt och med lika rätt, som kontraktet af den 24 februari
1776 förmår och innehåller».

Af nu refererade förhållanden framginge otvetydigt, anförde vice
häradshöfdingen von Hofsten, att staden vid tiden för platsens upplåtande
till kronan för anläggande af magasin vid kronobränneriet icke afhändt sig
äganderätten till tomten, utan endast upplåtit densamma till kronans
disposition »så länge bränvinsbränneri der hölles». Då några andra
uppgörelser mellan staten och staden härom icke förelåge, måste staden
således vara ägare till platsen ifråga. Af en utaf J. P. Tikl år 1783
författad »grundritning och belägenhet af regala bränneriet i Mariestad»
framginge, att det med Ditt. h. betecknade spannmålsmagasinet vore
samma byggnad som nu afsåges.

Till komplettering af sina sålunda lämnade uppgifter meddelade vice
häradshöfdingen von Hofsten i en senare till skolrådet ingifven skrift, att
af de i den af honom afgifna utredningen omnämnda magistratens protokoll
endast det af den 3 augusti 1778 kunnat erhållas från landsarkivet
i Vadstena under det att öfriga protokoll rörande denna fråga hvarken
funnes förvarade där eller kunde uppletas i stadens kvarvarande arkiv,
hvadan man således stode fullkomligt oviss, hvarifrån de uppgifter, som
lämnats i stadsfullmäktiges protokoll den 27 april 1897, hämtats. Vid
eu flyktig granskning af vissa i drätselkammarens arkiv befintliga handlingar
hade häradshöfding von Hofsten funnit, att skälfva bränneritomten
med visst område redan i början af förra århundradet upplåtits af kronan
under enskild äganderätt, utan att dock denna upplåtelse berört det s. k.
kronomagasinet. Staden befunne sig således med afseende å kronomagasinstomten
i samma ställning till kronan som vid tiden för markens

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

upplåtande, d. v. s. såsom ägare till tomten, under det att kronan endast
vore nyttjanderättshafvare därtill.

På grund af denna af vice liäradsliöfdingen von Hofsten gjorda utredning
och då magasinstomten måste anses tillhöra staden, ehuru kronan för
densamma under många år icke erlagt den enligt magistratens protokoll
den 3 augusti 1778 öfverenskomna afgälden, beslöt skolrådet föreslå
kyrkostämman att ingå till stadsfullmäktige med anhållan, att stadsfullmäktige
ville, med utgångspunkt från den dittills gjorda utredningen,
snarast möjligt vidtaga åtgärder för att bevaka stadens rätt med afseende
å tomtplatsen och tillika söka förvärfva äganderätten till det å densamma
uppförda magasinet för att därigenom bereda församlingen tillfälle att
erhålla ett högst behöfligt och synnerligen lämpligt utrymme för uppförande
af skolhus.

Sedan Mariestads församling å kyrkostämma den 29 december
1905 bifallit skolrådets förslag, har kyrkostämman genom sin ordförande
i skrifvelse till stadsfullmäktige i Mariestad till stöd för sitt
beslut anfört, att närmaste anledningen till att kyrkoförsamlingen önskade
förvärfva kronomagasinet vore det trängande behofvet af en småskolebyggnad
i staden. För närvarande vore tre utaf småskolans afdelningar
inrymda i gamla kanslihuset å Marieholm. Kanslirummen vore dock,
såsom lärorum för ett stort antal barn, högst olämpliga och otidsenliga,
hvadan deras användande för sådant ändamål måste betraktas såsom en
nödfallsåtgärd. Härtill komme den omständigheten, att kanslihuset inom
de närmaste åren och i samband med uppförandet af en ny bro öfver
Tidan, måste nedrifvas. Under sådana förhållanden kunde frågan om
anskaffande af nya småskolelokaler icke uppskjutas. En småskola för
barn, som bodde i själfva staden, torde icke böra förläggas utanför stadens
planlagda område, äfven om plats kunde för densamma erhållas i stadens
närhet. Den borde naturligtvis helst uppföras i folkskolans grannskap,
och någon lämpligare plats än den nu föreslagna torde näppeligen kunna
erhållas. Om staden, såsom vore att hoppas, kunde förvärfva kronomagasinet,
och detta mot erforderlig lösen öfverlätes åt kyrkoförsamlingen
för att i behöfliga delar användas vid uppförandet af småskola,
sa skulle, enligt skolrådets förmenande, frågan om vidgadt utrymme
för skolans behof erhålla en jämförelsevis god lösning, hvartill komme,
att^ staden i den del af magasinstomten, som icke toges i anspråk för
småskolebyggnaden, vunne ett afsevärdt område för gasverkets framtida
utvidgande och för Österlånggatans framdragande ända ned till ån. Om
möjligt borde hela det område, som nu begränsades i norr af MagasinsBih.
till Biksd. Prof. 1910. 8 Sami. 3 Häft. 3

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

gatan och åt öster af G as verk sgatan, förvärfvas och till största delen
användas för skolans behof.

I ett i anledning af kyrkostämmans framställning afgifvet yttrande
har stadens drätselkammare anfört, att den hölle för troligt, att det område,
hvarå kronomagasinet vore uppfördt, tillhörde staden, men att
någon utredning härom, som till fullo ådagalade detta, säkerligen icke
kunde åstadkommas. Huru det än förhölle sig med äganderättsfrågan,
kunde, ansåg drätselkammaren, denna fråga i och för sig knappast utgöra
ett hinder för magasinets försäljning, därest detsamma för ett eller
annat stadens verkliga behof behöfde tagas i anspråk. Då behofvet af
en lämplig lokal för skolans räkning vore synnerligen trängande och
någon lämpligare än den förslagna, belägen i omedelbart grannskap
med folkskolan, svårligen stode att finna, ansåge drätselkammaren, att
underdånig framställning borde göras om tillstånd till magasinets inköpande.
Sedan stadsfullmäktige vid sammanträde den 12 oktober 1906
biträdt drätselkammarens hemställan, hafva stadsfullmäktige i en af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län med underdånig
skrifvelse den 30 november 1906 öfverlämnad skrift i underdånighet
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes lämna staden nådigt tillstånd
att inköpa kronomagasinet i Mariestad på villkor, som kunde anses
skäliga, och därvid betonat, att staden genom förvärfvande af kronomagasinet,
efter detsammas nedrifvande, skulle erhålla en synnerligen
lämplig plats för en småskola i folkskolans grannskap, äfvensom att
genom kronomagasinets borttagande skulle erhållas tillräckligt utrymme
för det i närheten belägna gasverkets utvidgning och för Osterlånggatans
framdragande till Tidan.

Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande har i sin berörda skrifvelse
meddelat, att, efter hvad Eders Kungl. Majris befallningshafvande inhämtat,
byggnaden i fråga alltsedan år 1897 haft ett bevillningstaxeringsvärde
af 10,000 kronor och vore uthyrd under fem års tid från den 1 april
1904 emot eu årlig hyresafkastning af 305 kronor. Då magasinet icke
syntes vara behörigt för kronans räkning samt årligen kräfde underhåll
och reparationer, tillstyrkte Eders Kungl. Majris befallningshafvande
underdånigst, att den af stadsfullmäktige i Mariestad gjorda underdåniga
ansökningen måtte vinna Eders Kungl. Maj ris bifall. Med afseende å
köpeskillingens belopp har Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande framhållit,
att köpeskillingen icke gärna torde höra sättas lägre än taxeringsvärdet,
ehuru, enligt hvad af sakkunniga personer blifvit upplyst, byggnadens
verkliga värde ej öfverstege 8,000 å 9,000 kronor.

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

I detta ärende hafva på grund af nådig remiss kammarkollegium
och statskontoret den 6 mars 1908 afgifvit gemensamt underdånigt
utlåtande, därvid dessa ämbetsverk anfört följande.

Genom Kungl. Maj:ts resolution och förklaring den 9 september
1664 öfver Mariestads underdånigst insinuerade desiderier och besvärspunkter
hade medgifvits, att staden finge till dess utvidgande bekomma
»den gamle förfallne trädgården», som sedermera blifvit benämnd Kungsträdgården.
Denna sålunda af kronan åt nämnda stad donerade jord
hade väl på grund af 1680 års riksdagsbeslut blifvit reducerad, men
enligt nådig skrifvelse den 18 september 1693 hade densamma åter
skänkts till staden för dess större och bekvämligare anläggande efter
då inträffad brand.

För anläggande af ett kronobränneri i Mariestad hade den 24
februari 1776 mellan kronan, å ena, samt magistraten i staden å borgerskapets
vägnar, å andra sidan, afslutats ett kontrakt, hvarigenom magistraten
till Kungl. Maj:ts och kronans tjänst då och framdeles upplåtit
den å särskild karta affattade plats, som förut brukats dels till laduoch
kålgårdar, dels till kvarn, såg och sågbacke, eller södra delen af
den så kallade Kungsträdgården utmed Tida älf mot en ackorderad
summa af 2,000 daler silfvermynt, hvilka skulle användas till förre
innehafvarnes förnöjande, som sina såg- och mjölkvarnar jämte ladugårdar
rubba och på andra ställen flytta måste, samt till odlingskostnad
å andra platser af stadens mark till ersättning för afstådda kålgårdar,
hvarförutom förbehållits staden 30 daler silfvermynt i årlig rekognition
i stället för den hyra och afrad, som staden förut af dessa lägenheter
njutit.

Sedan behof yppats af vidare utrymme för anläggande af ett
magasin vid kronobränneriet i Mariestad samt för sådant ändamål ett
område om 2,118 Vs kvadratalnar å Kungsträdgården blifvit utsedt och
å karta affattadt, utfärdade magistraten den 3 augusti 1778 afhandling,
hvarigenom nämnda område mot en köpeskilling af 44 riksdaler 20
skillingar 8 runstycken och årlig rekognition af 26 skilling 11 runstycken,
allt specie, blifvit afstådt och tillägnadt kronan att då och framdeles
nyttja och behålla på enahanda sätt och med lika rätt, som kontraktet
af den 24 februari 1776 om då afstådda bränneriplatsen förmått
och innehållit.

På det genom 1778 års afhandling upplåtna området hade samma
år för kronans räkning uppförts en magasinsbyggnad, som efter bränneriets
nedläggande bibehållits och användts för statsverkets magasinsrörelse.

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

Sedan 1871 års Riksdag, jämte det densamma bifallit Kungl. Maj:ts
framställning att kronans magasins- ock bagerirörelse i landsorten finge
vid sistnämnda års slut upphöra, tillika bemyndigat Kungl. Maj:t att
efter föregången värdering sälja dem bland kronomagasinerna, mot
hvilkas afhändande från kronan hinder funnes icke möta, hade Kungl.
Maj:t anbefallt öfverintendentsämbetet, bland annat, att inkomma med
beskrifning'' och värdering af magasins- och bagerilägenheterna samt att
därvid, efter samråd med vissa uppgifna ämbetsmyndigheter, jämväl
afgifva förslag, hvilka bland dessa byggnader lämpligen borde kunna
såsom för kronan obehöfliga försäljas och huru de, som bibehölles, borde
disponeras.

I anledning häraf hade den 3 och 4 november 1871 verkställts
besiktning och värdering å magasin slägenheten i Mariestad, därvid
magasinsbyggnaden angifvits vara uppförd af tegel på gråstensfot och
inredd till fyra bottnar under tak af tegel samt upptagits till ett värde
af 8,511 riksdaler förutom själfva tomtplatsen, som uppskattats till ett
belopp af 200 riksdaler. I fråga om dispositionen af ifrågavarande
lägenhet hade, förutom andra myndigheter, arméförvaltningen blifvit
hörd, som meddelat, att magasinet vore för intendentsdepartementet
behöfligt till inrymmande vid förefallande behof af krigsmateriel m. m.;
hvarefter, och sedan öfverintendentsämbetet och statskontoret yttrat sig
i ämnet, Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 28 december 1872 beträffande
åtskilliga uppräknade magasin, däribland det i Mariestad —
under uttalande, att desamma med afseende å beskaffenheten af den
mark, hvarå de vore belägna, icke lämpligen kunde försäljas och att
de, enligt hvad utredt blifvit, ej heller vore för något kronans ändamål
för det dåvarande behöfliga — förordnat, att, på sätt förut angifvits,
de skulle genom öfverintendentsämbetets försorg uthyras under fem års
tid i sänder, med skyldighet för blifvande hyresmän att egendomen
behörigen vårda och underhålla.

Jämlikt föreskriften i sistnämnda nådiga bref hade magasinet i
Mariestad sedermera alltjämt varit uthyrdt för fem år i sänder.

Efter att härefter hafva erinrat om den utaf Bengtsson gjorda
framställningen och den i anledning däraf verkställda utredningen, meddela
ämbetsverken, att kammarkollegium i anledning af nu föreliggande
underdåniga ansökning anmodat länsstyrelsen att inhämta yttrande från
stadsfullmäktige, huruvida de önskade att samtidigt med det begärda
inköpet af magasinsbyggnaden aftal mellan staden och kronan träffades
i syfte att staden måtte komma i besittning af själfva den tomt, hvarå

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8-

byggnaden vore uppförd, jämte större eller mindre del af vidliggande
mark, som af kronan disponerades.

I anledning häraf hade länsstyrelsen med skrifvelse den 25 maj
1907 till kollegium öfverlämnat utdrag af stadsfullmäktiges vid sammanträde
den 12 april samma år hållna protokoll, utvisande, att stadsfullmäktige,
under uttalande att äganderätten till den tomt, hvarå magasinsbyggnaden
vore uppförd, samt till kringliggande mark, som af kronan
disponerades, syntes vara oviss, beslutat afgifva den förklaring, att staden
jämväl önskade få på sig efterlåten all den rätt, som kronan kunde äga
till sagda tomt och mark, för att sålunda erhålla full äganderätt till
densamma.

Då stadsfullmäktige icke närmare angifvit, hvilket område utöfver
den mark, som upptoges af magasinsbyggnaden, af dem åsyftades, föreställde
sig ämbetsverken, att något aftal mellan staden och kronan om
annan mark än den, hvarå nämnda byggnad är uppförd, nu icke kunde
ifrågakomma.

Hvad åter anginge själfva magasinslägenheten, ansåge ämbetsverken
det vara utredt, att staden väl i följd af 1693 års donation vore
ägare till den mark, hvarå magasinsbyggnaden läge, men att kronan
på grund af ofvan om förmälda afhandling af den 3 augusti 1778 fortfarande
ägde dispositionsrätt till denna mark; och förmenade ämbetsverken,
att, därest aftal skulle träffas om öfverlåtande till staden af den
kronan ostridigt tillhöriga byggnaden, detta aftal jämväl borde omfatta
öfverlåtelse till staden af kronans rätt till marken.

Med hänsyn till det allmännyttiga ändamål, för hvilket staden nu
önskade förvärfva magasinslägenheten, torde — under förutsättning att
lägenheten icke vidare vore för kronan behöflig, hvarom ämbetsverken
ej kunde yttra sig — stadsfullmäktiges begäran i denna del vara förtjänt
åt tillmötesgående från kronans sida.

Under angifna förutsättning finge ämbetsverken alltså i underdånighet
tillstyrka, att ifrågavarande magasinsbyggnad jämte kronans
rätt till den mark, hvarå byggnaden läge, till staden öfverlätes mot ett
penningbelopp, som lämpligen torde kunna bestämmas i den ordning
nådiga förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof den 14 april 1866 stadgade, dock ej understigande 10,000 kronor.

Sedermera har öfverintendentsämbetet den 28 april 1908 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande, däri ämbetet, som funne ifrågavarande
magasinsbyggnad icke vara för något af ämbetet kändt ändamål för
Kung!. Maj:t och kronan behöflig, anmält, att ämbetet för sin del instämde
uti hvad kammarkollegium och statskontoret anfört och hemställt.

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

Departements chefen.

Slutligen har på grund af nådig remiss arméförvaltningen den 12
maj 1908 yttrat sig i ärendet. Med anmälan, att ifrågavarande magasinsbyggnad
icke vore för något landtförsvarets ändamål behöflig, har därvid
arméförvaltningens intendentsdepartement i underdånighet förklarat sig
icke hafva anledning att i det föreliggande ärendet uttala någon från de
förut hörda ämbetsverkens utlåtanden afvikande mening.

Innan jag för egen del går att yttra mig i anledning af förevarande
framställning, får jag meddela, att enligt en till finansdepartementet
öfverlämnad karta öfver gamla lasarettstomten och kronomagasinet
i Mariestad, hvilken karta år 1909 upprättats af stadsingenjören
J. Dahlqvist i enlighet med en af förste landtmätaren Gr. A. Borgstedt
år 1892 utförd mätning, kronomagasinstomten, som begränsas i norr
af Magasinsgatan, i öster af Gasverksgatan, i söder af tomten n:r 120
och gamla lasarettstomten samt i väster af sistnämnda tomt, innehåller
en sammanlagd areal af 475 kvadratmeter; att, såsom för öfrigt redan
framhållits, magasinstomten i dess helhet upptages af grunden till
kronomagasinet; samt att kronomagasinet är för ett års tid från den
1 april 1909 uthyrdt mot en hyressumma af 305 kronor.

Af den lämnade utredningen framgår oförtydbart, att tomten blifvit
till kronan på 1700-talet under nyttjanderätt i ock för bebyggande för
visst angifvet ändamål upplåten af staden. Staden har icke sedermera
å kronan eller annan öfverlåtit sin äganderätt till tomten. Med hänsyn
till dessa omständigheter synes mig riktigast, att, då fråga uppstått
om byggnadens försäljning och staden har behof att få disponera
tomtutrymmet, staden bör framför andra lämnas tillfälle att förvärfva
byggnaden jämte den rätt, kronan äger till tomten. På sätt den
lämnade utredningen visar tillhör ifrågavarande kronomagasin den
grupp magasins- och bagerilägenheter, som enligt 1871 års Riksdags
beslut skulle försäljas, i den händelse hinder från kronans
sida därutinnan icke mötte. Enligt hvad de hörda myndigheterna nu
uppgifva, förefinnes icke vidare någon särskild anledning att behålla
ifrågavarande magasin i kronans ägo. A andra sidan skulle tomten,
öfverlämnad till stadens fria disposition, uppenbarligen erbjuda staden
åtskilliga fördelar af allmän natur. Under sådana förhållanden har jag,
såsom jag nyss antydde, icke något att erinra däremot, att magasinet
med kronans rätt till magasinstomten öfverlåtes å staden.

I detta sammanhang får jag, under erinran att myndigheterna
stannat i tvifvelsmål, om och i hvad mån stadsfullmäktige med sin
framställning numera afsåge äfven annan egendom än den, som tillhör

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

ifrågavarande tomt, meddela, att jag vid förfrågan hos stadsfullmäktiges
i Mariestad ordförande inhämtat, att staden finner sin framställninguppfylld,
om kronan å staden öfverlåter sin rätt till sistnämnda egendom.

Enligt hvad upplyst blifvit är ifrågavarande fastighet taxeringsvärderad
till 10,000 kronor. Då emellertid, att döma af en utaf Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämnad uppgift, själfva magasinet
skulle kunna värderas till omkring 8,000 å 9,000 kronor, samt kapitalvärdet
af kronans nyttjanderätt till tomten i och för sig icke torde
kunna anses understiga den del af taxeringsvärdet, som återstode efter
afdrag af byggnadens sålunda uppskattade värde, synes mig det af
ämbetsverken föreslagna minimibelopp för köpeskillingen för kronans
ifrågavarande egendom eller 10,000 kronor icke vara obilligt. I enlighet
med hvad kammarkollegium och statskontoret i öfrigt hemställt, torde
emellertid köpeskillingen, med iakttagande af sagda minimibelopp, lämpligen
böra bestämmas i den ordning, som för expropriationsförfarande
med afseende å fast egendom är stadgadt.

Angående dispositionen af medel, som eljest influtit vid försäljning
af kronans magasins- och bagerilägenheter, har någon föreskrift
icke lämnats, utan torde köpeskillingsmedlen undantagslöst hafva uppdebiterats
i kronans räkenskaper under titeln »extra uppbörd». Med
afseende å ifrågavarande magasin tillåter jag mig emellertid föreslå,
att köpeskillingen må få ingå till fonden för anordnande af lokaler
för statens ämbetsverk i hufvudstaden. Under senare år har den mening
allt mera gjort sig gällande, att medel, som motsvara köpeskilling
eller annan ersättning för fast egendom, icke böra användas till bestridande
af statsverkets löpande utgifter; och torde i förevarande fall
denna mening äfven äga sin tillämpning, allrahelst som kronan med
den rätt, hvarmed kronan synes innehafva själfva tomten, under långliga
tider åtnjutit och fortfarande åtnjuter alla de fördelar, hvilka kronan
såsom ägare af såväl tomt som byggnad lämpligen kunde utnyttja.»

Af handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att äganderätten
till den mark, hvarå kronans ifrågavarande magasinsbyggnad är uppförd,
ehuru sannolikt tillkommande staden Mariestad, dock är mellan staden
och kronan stridig; att, då vid ett föregående tillfälle fråga förevarit
om försäljning af, jämte åtskilliga andra, ifrågavarande magasinsbyggnad,
Kungl. Maj:t i nådigt bref den 28 december 1872, under uttalande, att
byggnaderna med afseende å beskaffenheten af den mark, hvarå de
voro belägna, icke lämpligen kunde försäljas, förordnat, att de skulle
för kronans räkning uthyras; att kronomagasinet i fråga, som upptager

Utskottets

yttrande.

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

en areal af 475 kvadratmeter, därefter varit och allt fortfarande är
uthyrdt mot en årlig hyra, som utgått med växlande belopp mellan
tre- och fyrahundra kronor; att år 1897 byggnadens taxeringsvärde,
som förut varit 15,000 kronor, nedsatts till 10,000 kronor, hvilket värde
ännu gäller; att staten icke kan antagas komma att för egen del behöfva
använda byggnaden; samt att nämnda stad, om densamma finge förvärfva
magasinslägenheten, skulle använda densamma för uppförande af
småskola — hvartill platsen vore synnerligen behöflig och lämplig —,
framtida utvidgning af stadens gasverk samt framdragande af en gata.

Med hänsyn till det allmännyttiga ändamål, som genom den föreslagna
försäljningen skulle tillgodoses, samt då beskaffenheten af den
mark, hvarå ifrågavarande för något statens eget ändamål, såvidt nu
kan afgöras, ej behöfliga byggnad är uppförd, gör eu öfverlåtelse å
staden af byggnaden jämte den rätt, kronan kan äga till tomten, synnerligen
lämplig, biträder utskottet obetingadt Kungl. Maj:ts förslag i
denna del. Ej heller har utskottet, vid det förhållandet, att kronan
genom bestämmelse, att lösensbeloppet ej får understiga 10,000 kronor,
i hvarje fall torde vara tillförsäkrad skäligt vederlag, något att erinra
däremot, att beloppet till siffran bestämmes genom värdering. Däremot
finner utskottet med hänsyn till omständigheterna vid nu ifrågavarande
öfverlåtelse det föreslagna sättet för värderingen förenadt med onödig
omgång och kostnad, hvarför ett enklare tillvägagående synes hellre
böra anlitas. I sådant afseende föreställer sig utskottet, att ett värderingsförfarande
liknande det, som enligt Riksdagens i skrifvelse den 12 maj
1909, nr 131, lämnade medgifvande i vissa fall får tillämpas vid afstående
eller upplåtelse af mark från kronoegendom för allmänt ändamål,
för hvars tillgodoseende enligt gällande författning enskild man, menighet
eller inrättning kan förpliktas afstå eller upplåta jord eller lägenhet,
nämligen att värderingen göres af ti-e gode män, af hvilka Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande och sökanden, hvar för sig,
utse en och domaren i orten den tredje, skulle vara lämpligt.

Då emellertid, därest nämnda för landsbygden afsedda förfarande
strängt tillämpades i detta fall, den ena parten, staden, i verkligheten
komme att utse två af gode männen, torde, för undvikande af denna
oformlighet, utseendet af den tredje gode mannen lämpligen öfverlämnas
åt exempelvis länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott, hvilket
sannolikt icke skulle undandraga sig ett dylikt uppdrag.

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 8.

På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet finner sig- böra
biträda Kung!. Maj:ts förslag angående dispositionen af de genom försäljningen
inflytande medlen, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må besluta

dels att kronomagasin et i Mariestad må jämte
den rätt, kronan äger till den mark, hvarå magasinet
är beläget, öfverlåtas till nämnda stad mot lösen, som
bestämmes af tre gode män, af hvilka Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Skaraborgs län och staden, hvarför
sig, utse en och länets hushållningsssällskaps förvaltningsutskott
den tredje, dock ej understigande
10,000 kronor,

dels ock att de medel, som genom ifrågavarande
försäljning inflyta, må tilläggas fonden för anordnande
af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

Stockholm den 11 februari 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Bill. till Riksd. Vrot. 1910. 8 Sami. 3 Höft.