Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82• (Utlåtande 1937:Ju82 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82•

Nr 82.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1937 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln.

(2:a avd.)

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,
punkt 61, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1937/1938 beräkna till Nötboskapsavelns
befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln
ett reservationsanslag av 285,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 5 mars 1937 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 262, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att till Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet
av nötboskapsaveln för budgetåret 1937/1938 under nionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 285,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån därför ej nedan
redogöres, hänvisa till statsrådsprotokollet.

Till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln var för vart och ett av
budgetåren 1928/f929—1932/1933 upptaget ett ordinarie reservationsanslag
med 273,000 kronor. Anslagets användning reglerades av bestämmelserna
dels i reglementet den 15 juni 1922 (nr 302) för med statsmedel understödd
premiering och stamboksföring av nötboskap med däri genom kungörelserna
nr 79/1928 och 593/1935 gjorda ändringar, dels ock i kungörelsen samma
dag (nr 303) angående statsbidrag till nötboskapsavelns främjande.

Anslaget blev för budgetåret 1933/1934 av statsfinansiella skäl nedsatt till

175,000 kronor men höjdes därefter för ett vart av budgetåren 1934/1935 och
1935/1936 lill 215,000 kronor. För innevarande budgetår uppskattades medelsbehovet
för ändamålet till 216,000 kronor, men med hänsyn till en beräknad
reservation av omkring 6,000 kronor uppfördes anslaget i riksstaten med
endast 210,000 kronor.

För användningen av sistnämnda anslag äro särskilda bestämmelser meddelade
i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 113) örn inskränkning av den med
statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns främjande. En Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 82 83. 1

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

ligt dessa bestämmelser kan statsunderstöd utgå allenast för utlämnande av
tilläggspris och — beträffande de fyra nordligaste länen — underhållspris för
tjur, tillhörande tjurförening.

I två vid 1936 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 110 och II: 378)
hemställdes, att utredning måtte verkställas och föreläggas 1937 års riksdag
rörande dels en utvidgad och förenklad stamboksföring för nötboskap,
grundad på, bland annat, inom kontrollföreningarna insamlade primäruppgifter,
dels ock kontrollföreningsverksamhetens ändamålsenliga organisation
och övervakning. I en annan vid samma riksdag väckt motion (II: 268) hemställdes,
att § 16 i omförmälda reglemente nr 302/1922 måtte utgå samt att
Kungl. Majit i övrigt ville vidtaga sådana ändringar i gällande bestämmelser
rörande den statsunderstödda nötboskapsprcmieringsverksamheten, att i motionen
påtalade missförhållanden undanröjdes. Under åberopande av jordbruksutskottets
över förenämnda motioner avgivna utlåtande (nr 71) anhöll
riksdagen (skr. nr 286), att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning örn
ändrade grunder för stamboksföring och premiering av nötboskap samt vidtaga
de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut den 12
juni 1936 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen att verkställa den av
riksdagen begärda utredningen samt att med sagda utredning och de förslag,
som därav kunde föranledas, inkomma till Kungl. Majit.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 preliminärt beräknat
anslagsbehovet till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln till

275,000 kronor. I skrivelse den 15 januari 1937 har styrelsen framlagt infordrad
utredning och förslag i fråga om statsunderstödd stamboksföring
och premiering av nötboskap. Lantbruksstyrelsen, som beräknat kostnaderna
för förevarande ändamål till 265,000 kronor, har jämväl överlämnat
ett inom lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till kungörelse om den med
statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns främjande.
Kungörelseförslaget är intaget såsom bilaga till detta utlåtande.

Vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag har lantbruksstyrelsen såsom
sakkunniga anlitat jordbrukskonsulenten C. P. Bragée, Östersund, ledamoten
av riksdagens andra kammare, godsägaren C. G. Liedberg, Assmåsa, Sövdeborg,
ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren A. Pettersson,
Dahl, Vessigebro, kaptenen, godsägaren S. Schale, Husby, Vretstorp, ledamoten
av riksdagens första kammare, godsägaren B. von Stockenström, Ånhammar,
Stjärnhov, samt husdjurskonsulenten N. Wassberg, Malmö.

över styrelsens förberörda utredning och förslag hava efter remiss utlåtanden
avgivits av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag
av det i Västernorrlands län, ävensom av avelsföreningen för svensk
låglandsboskap och avelsföreningen för svensk röd och vit boskap.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt örn
anvisande av ett reservationsanslag av 30,000 kronor till understöd för bekämpande
av ofruktsamhet hos nötboskap av fjällras.

Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 28 september 1936
av medicinalstyrelsen, dels ock den 30 september 1936 av hushållningssällskapens
ombud.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

I. Stamboksföring av nötboskap.

Nuvarande organisation.

Enligt förenämnda reglemente nr 302/1922 skall genom lantbruksstyrelsens
försorg, i den mån sådant är eller varder av Kungl. Maj:t bestämt, uppläggas
och föras riksstamböcker över nötboskap av olika raser.

Lantbruksstyrelsen handhar till följd härav i samarbete med hushållningssällskap
och premieringsnämnder förandet av såväl riksstamboken över
svensk fjällboskap som riksstamboken över svensk röd och vit boskap, i vilken
senare riksstambok jämväl inräknas djur, införda i den av avelsföreningen
för svensk röd och vit boskap förda egna stamboken.

Genom beslut den 18 juni 1934 har lantbruksstyrelsen överlåtit förandet
av riksstamboken över svensk låglandsboskap åt vederbörande avelsförening.

Riksstambok över röd kullig svensk lantras har aldrig blivit upplagd.
Stambok över denna ras föres emellertid av avelsföreningen för nyssnämnda
ras.

Såsom härav framgår bedrives stamboksföringen av nötboskap dels genom
lantbruksstyrelsen, dels ock genom de för respektive avelsriktningar bildade
avelsföreningar. I förra fallet verkställes urvalet enligt särskilda, av lantbruksstyrelsen
fastställda regler genom premieringsnämnder för nötboskap
och i det senare fallet i enlighet med av vederbörande förening antagna och
av lantbruksstyrelsen godkända regler samt oftast genom en för varje avelsriktning
av respektive avelsförening tillsatt urvalsnämnd.

Lantbruksstyrelsen har utfärdat särskilda cirkulär, innefattande regler för
förande av riksstambok, nämligen dels den 8 mars 1928 över svensk röd
och vit boskap, dels den 19 april 1928 över svartbrokig svensk låglandsboskap
och dels den 27 april 1928 över svensk fjällras. Anmärkas må, att motsvarande
regler, avseende röd kullig svensk lantras, blevo av lantbruksstyrelsen
fastställda den 30 april 1928.

I dessa regler föreskrivas bland annat vissa villkor för djurs införande i
stambok och beröra dessa villkor såväl djurens härstamning som egenskaper.

Vad först härstamningen beträffar, är varje riksstambok uppdelad uti en
huvudavdelning (klass R) och en förberedande avdelning. Den senare skall
enligt gällande regler omfatta 4 å 5 klasser, envar för sin förädlingsgeneration.
I den förberedande avdelningen införes endast hondjur, fallet efter i
huvudavdelningen införd fader. Tjurar införas blott i huvudavdelningen
och skola vara fallna efter i samma avdelning införda föräldrar.

Jämlikt bestämmelserna i nyssnämnda reglemente nr 302/1922 skall premieringsnämnd
bestå av en ordförande och en ledamot. Ordföranden jämte
erforderligt antal suppleanter utses för varje hushållningssällskaps område
av lantbruksstyrelsen efter hörande av sällskapets förvaltningsutskott och
ledamoten jämte erforderligt antal suppleanter av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott.

I premieringsnämnds uppdrag ingår bland annat att dels genom tillhandahållande
av erforderliga uppgifter biträda hushållningssällskapet vid förandet
av sådan förberedande avdelning till stambok, som föreskrives av
lantbruksstyrelsen, dels ock lios styrelsen anmäla djur lill införande i riksstambok
samt lämna för stambokföringen erforderliga uppgifter örn de sålunda
anmälda djuren.

För införande i riksstambok över nötboskap skall erläggas inregistreringsavgilt
enligt särskilda, av lantbruksstyrelsen meddelade bestämmelser.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

För införande av djur i förberedande avdelning till riksstambok utgår i
många fall ingen avgift.

Stamboksföring må verkställas dels vid premieringsmöte, i vilket fall djurägare
har att gälda allenast fastställda inregistreringsavgifter för till stamboksföring
godkända djur, dels ock, efter hos premieringsnämnd gjord framställning,
vid annat tillfälle, då stamboksföring påkallas, i vilket fall med besiktning
för stamboksföringen förenade utgifter icke till någon del gäldas av
statsmedel.

Av avelsförening för nötboskap tillsatt urvalsnämnd består i regel av en
hos föreningen anställd tjänsteman samt en av föreningens styrelse utsedd ledamot,
representerande det hushållningssällskaps område, inom vilket stamboksföringen
äger rum. Den senare utses i regel bland vederbörande nötboskapspremieringsnämnds
ledamöter eller suppleanter.

I urvalsnämnds uppgift ingår, bland annat, att besiktiga till införande i
stambok anmälda djur och fastställa, huruvida för stamboksföringen uppställda
villkor blivit uppfyllda, samt att lämna vederbörande avelsförening för
stamboksföring erforderliga uppgifter angående vid besiktningen godkända
djur.

Besiktning av djur för införande i respektive avelsförenings stambok verkställes
efter därom av vederbörande djur innehavare gjord anmälan i regel vid
uppvisning å respektive egendomar.

Lantbruksstyrelsen har beträffande stamboksföringen av nötkreatur i sin
skrivelse av den 15 januari 1937 anfört bland annat följande.

Utredning rörande behovet av och möjligheten för en utvidgad och
förenklad stamboksföring.

Av lantbruksstvrelsens utredning i denna del framginge sammanfattningsvis,

att stamboksföringsarbetet hade en relativt mycket begränsad omfattning;

att tillgången på ur produktionssynpunkt sett goda avelstjurar vore begränsad;
samt

att många för avelsändamål lämpliga djur icke alls bleve stamboksförda
eller ock införda i sådan klass av respektive stamböcker, att djuren i fråga
icke kunde utnyttjas för produktion av stamboksgilla tjurar.

Inom nötkreatursaveln tillämpade urvalsmetoder.

Enär stamboksföringen städse inginge såsom ett nödvändigt led i avelsurvalet,
måste de olika stamboksföringsmetodernas lämplighet för svenska
förhållanden prövas mot bakgrunden av de urvalsmetoder, som i allmänhet
tillämpades inom den praktiska nötkreatursaveln. Dessa vore:

1) direkt bedömning av individens egenskaper;

2) indirekt bedömning, som grundade sig på kännedom örn
egenskaperna hos djurets anföräldrar, avkomma och släktingar i sidoled. Man
talade i detta sammanhang om härstamningsgranskning, avkommebedömning
och bedömning av djurets, släktingar
i sidoled, beroende på vilken av nämnda individgrupper som lades
till grund för bedömningen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

Grunder lör en förenklad stamboksföring.

Stamboken hade till främsta uppgift att meddela för avelsurvalet erforderliga
uppgifter rörande djurens egenskaper och härstamning. Vissa av
dessa uppgifter kunde endast erhållas genom kontrollföreningarnas medverkan.
Det vore under sådana förhållanden naturligt, att stamboksföringsarbetet
endast kunde omfatta besättningar, som vöre anslutna till sagda verksamhet.
Nu vore det emellertid, bland annat, av kostnadsskäl omöjligt att
kunna besiktiga samtliga kontrollerade djur eller publicera alla för avelsurvalet
erforderliga upplysningar rörande desamma, varför en viss ytterligare
begränsning måste genomföras. En sådan åtgärd motiverades även därav,
att ett stort antal kontrollerade djur icke vore av beskaffenhet att kunna
främja avelns utveckling. Härtill komme, att många till kontrollföreningsverksamheten
anslutna djurinnehavare icke hade behov av att få sina djur
införda i stambok utan kunde bedriva sitt avelsurval under enklare former.

För att kunna tillgodose dessa olika synpunkter och samtidigt bereda möjlighet
för genomförande av tidigare anförda förenkling i stamboksförfarandet
syntes såsom en förberedande åtgärd för stamboksföring böra uppläggas
kontrollregister, omfattande samtliga kontrollerade kor, särskilt de av dem
som vore fallna efter i stambok införd fader, samt en stambok, vars främsta
uppgift vore att underlätta urvalet av för avelsändamål lämpliga tjurar.

Kontrollregister.

I kontrollregister skulle redovisas alla för avelsurvalet erforderliga uppgifter,
som insamlades genom kontrollföreningarnas försorg. I fråga om sådana
förädlingsgenerationer, där inga andra upplysningar erfordrades, komme
kontrollregister sålunda att helt fylla stambokens uppgift. Detsamma
gällde även i fråga örn sådana besättningar, vilkas innehavare av olika skäl
icke önskade ansluta sig till stamboksföringsarbetet, men detta oaktat hade
behov av att utnyttja eller eljest redovisa de upplysningar rörande djurens
härstamning och avkastning, som inhämtades genom kontrollföreningarnas
medverkan. Meningen vore, att kontrollregistret även skulle fylla uppgiften
av ett samlingsregister för djur, som av olika skäl icke kunde införas i
stainboken. Härigenom skulle det bliva möjligt att erhålla viss kännedom
om alla såväl goda som dåliga individer, vilket bland annat vore av betydelse
för en genomförd avkommebedömning av tjurar.

Stambok.

Stamboken, som främst åsyftade att möjliggöra ett tillförlitligt urval av
tjurar, skulle skilja sig från kontrollregistret bland annat därigenom, att det
även innehölle upplysningar rörande däri införda djurs kroppsbyggnad, färg
och typ. I övrigt skulle gränsen mellan i stambok och kontrollregister införda
djur markeras därigenom, att de förra i motsats till de senare uppfyllde
vissa kvalifikationer beträffande härstamning och egenskaper.

Sistnämnda förhållande medförde visserligen, att stamboksföringen bleve
begränsad till vissa bestämda individer, men återverkade däremot icke i någon
större utsträckning på avelsurvalet, enär köpare av stamboksgilla tjurar
i regel bade avsevärt högre fordringar å tjurarnas kvalitet än som i sådant
hänseende för närvarande vore uppställt såsom lägsta fordran för djurs
införande i stambok. Ifrågavarande minimifordringar bade sålunda till sin
främsta uppgift alt begränsa stamboksföringens omfattning till sådana djur,
som kunde vara av verkligt värde för avelns utveckling.

Ju längre denna begränsning kunde drivas, desto mindre arbete och kost -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

nåd behövde nötkreatursavelns utövare nedlägga på stamboksföring av djur,
som vore av mindre betydelse för avelns utveckling. Av utredningen framginge
emellertid, att tillgången på stamboksgilla tjurar sjönke mycket snabbt
vid stigande krav å tjurarnas kvalitet. Höjda minimifordringar i avseende på
djurens avkastning och yttre egenskaper måste därför, örn samma behov
skulle kunna tillgodoses, i regel åtföljas av minskade krav å antalet redovisade
förädlingsgenerationer. Vilka möjligheter, som i sådant hänseende förelåge,
hade förut klarlagts.

Därest sagda krav kunde i fråga om tjurar nedbringas från nuvarande fem
till tre förädlingsgenerationer, av vilka de två yngsta skulle redovisas genom
stamboksuppgifter och den äldsta genom i kontrollregister meddelade uppgifter,
behövde denna förändring icke medföra ett sönderbrytande av det nuvarande
stamboksföringssystemet, utan endast möjliggöra en minskning av
antalet stamboksklasser.

För införande av tjur i stambok skulle såsom huvudregel uppställas det
villkoret, att tjurens fader, morfader, mormorsfar och mormorsmorfar samt
hans moder och mormoder vore införda i stambok. Tjurens mormorsmor
skulle däremot endast behöva vara införd i kontrollregister.

.Då stamboken allenast borde omfatta sådana hondjur, som ägde förutsättning
att ingå i tjurs antavla i sådant led, där tjurens anmödrar enligt för
stamboksföringen gällande regler skulle vara införda i stambok, skulle för
införande av ko i stambok, i härstamningshänseende lägst fordras, att djurets
fader vore införd i stambok och dess moder i kontrollregister, vilket innebure,
att djurets morfader, därest sådant villkor uppställts för kos införande
i kontrollregister, även skulle vara införd i stambok. Hondjur, som uppfyllde
sagda villkor, skulle sålunda kunna godkännas såsom tjurs mormoder och
dess efter stamboksförd fader fallna dotter såsom tjurmoder.

I anslutning till vad tidigare anförts borde de fordringar, som i avseende
på egenskapernas beskaffenhet uppställdes för djurs införande i stambok, vara
så höga som möjligt utan att brist på stamboksgilla tjurar uppstode. Därvid
borde dock beaktas, att med statsmedel understödd premiering och stamboksföring
av nötboskap av ålder haft till ändamål att åstadkomma goda och
för olika trakter av landet fullt lämpliga nötkreatursstammar, vilket även
framdeles borde bliva förhållandet.

Hittills hade mjölkkornas produktionsförmåga vid stamboksföring och eljest
blivit bedömd med ledning av deras absoluta avkastning, uttryckt i kilogram
smörfett per år. Som förut nämnts kunde denna bedömningsmetod hava
utgjort cn bidragande orsak till den ökning av djurens kroppsstorlek, som
i det föregående konstaterats.

Där mjölkkornas produktionsförmåga icke utnyttjades, vore det i övrigt
omöjligt att med tillhjälp av sagda bedömningsmetod avgöra, vilka djur som
i nämnt hänseende vore bäst ägnade att föra avelns utveckling framåt. Avelns
utövare kunde följaktligen i sådant fall utan all grund föranledas att i större
eller mindre utsträckning fylla sitt behov av avelstjurar från trakter med särskilt
gynnsamma jordbruksförhållanden eller där produktionen eljest vore
baserad på starkt koncentrerade fodermedel.

Djurens förmåga att med liten energiförlust omsätta stora mängder foder
med ringa halt av näringsämnen per kilogram torrsubstans hade av ålder uppfattats
såsom en ärftlig egenskap, vilket bland annat tagit sig uttryck i en
ordnad förädling av inhemska lantraser. Det kunde under sådana förhållanden
starkt ifrågasättas, huruvida nämnda egenskap kunde utvecklas och tillvaratagas
inom besättningar, där foderstaterna innehölle stora mängder koncentrerade
fodermedel och sagda egenskaper sålunda icke finge tillfälle att
göra sig gällande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

Problemet kunde emellertid skärskådas även ur en annan synvinkel. Allmänt
känt vore, att mjölkande kor, som icke erhölle tillräckligt med foder,
bleve magra, vilket innebure, att de även tillgrepo i kroppen upplagrad näring
för att kunna producera mjölk. Så länge detta skedde, bleve avkastningen
per förbrukad foderenhet större än normalt. I samma mån som näringstillförseln
ökades, minskades denna tendens, tills slutligen en viktökning
inträdde jämsides med mjölkproduktionen, vilket medförde, att utbytet av
mjölk per förbrukad foderenhet minskades. När och i vilken utsträckning
detta skedde, bleve beroende av djurets ärftliga anlag. Hos djur av gödtyp
började sålunda viktökning att inträda på ett avsevärt tidigare skede än hos
kor av mjölktyp.

Om urvalet skedde med ledning av mjölkkornas absoluta avkastning och
fordringarna därvid, såsom förhållandet vore vid stamboksföring, ställdes relativt
låga, kunde många djur av mer eller mindre utpräglad gödtyp även
uppfylla desamma. Detta måste efter hand påverka raskaraktären, särskilt
i de fall mera fylliga kroppsformer samtidigt uppställdes såsom mål för
aveln. Härav framkallade olägenheter kunde icke motverkas genom att reglera
avkastningsfordringarnas storlek, ty låga fordringar underlättade gödtypens
utveckling och höga minskade de små eller medelstora djurens möjligheter
att kunna göra sig gällande i aveln.

För att kunna säkerställa tillgången på för olika trakter av landet fullt
lämpliga nötkreatursstammar torde det bliva nödvändigt att vid stamboksföring
av nötboskap beakta, vad ovan anförts.

Där det av olika skäl kunde anses önskvärt, att skilda storlekstyper komme
till användning inom aveln, måste för stamboksföring uppställda fordringar
å djurens avkastning avvägas så, att ingen av dem bereddes fördel framför
andra. Då djurens behov av underhållsfoder stege med ökad kroppsvikt på
sätt efterföljande tabell utvisade, borde i anslutning till vad förut sagts fordringarna
å djurens avkastning vid stigande kroppsvikt ökas, så att avkastningen
per hundra foderenheter gjordes oberoende av djurens storlek.

Levande
vikt i
kilogram

Behov av foder
för fosterutveckling
och djurets
underhåll i f. e.

400 .......................... 1,147

500 .......................... 1,323

600 .......................... 1,489

700 .......................... 1,645

800 .......................... 1,791.

Skulle det däremot, vilket i allmänhet vore förhållandet, anses önskvärt,
att den avelsriktning, varom fråga vore, bibehölles eller utvecklades mot en
viss bestämd storlek, så kunde ett sådant syfte givetvis främjas genom att
kräva proportionsvis högre avkastning av alla djur, vilkas storlek avveke
från denna. I båda fallen förutsattes emellertid, att för stamboksföring
uppställda fordringar å djurens avkastning i viss utsträckning fastställdes i
relation till djurens storlek.

Framhållas borde dock, att avelns utveckling i nämnt hänseende främst
torde bliva beroende av de allmänna direktiv, som de ledande organisationerna
lämnade till förhindrandet av att vid stamboksföringen för stor hänsyn
toges till djurens storlek.

Där behov av att känna djurens storlek förelåge, kunde densamma utrönas
genom fastställande av vissa kroppsmått, som kunde anses vara mera oberoende
av de växlingar i djurens levande vikt, som normalt förekomme. Ilin -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

der borde dock icke föreligga att konstatera storleken genom vägning. Ifrågavarande
uppgifter kunde bland annat insamlas av respektive kontrollassistenter
och kontrolleras av vederbörande urvalsnämnd, när djuret besiktigades
för införande i stambok.

I anslutning till det anförda borde för stamboksföring helst inga minimimått
uppställas å djurens olika kroppspartier. Fordringarna å djurens
kroppsbyggnad och typ syntes liksom hitintills för stamboksföring kunna
regleras med tillhjälp av de typgrader, urvalsnämnderna åsatte djuren. Härvid
förutsattes emellertid, att djurets kroppsstorlek icke annat än i extrema
fall borde få utöva inflytande å typgraden. Ej heller syntes det lämpligt,
att mindre väsentliga färg- eller exteriörfel finge utgöra hinder för djurs
införande i stambok. Dylika fel borde därför icke få tillmätas betydelse
vid åsättande av den lägsta typgrad, som uppställdes såsom villkor för djurs
införande i stambok.

Stamboksföringens organisation.

För kontrollregister erforderliga upplysningar rörande djuren borde lämpligen
tillhandahållas genom vederbörande kontrollförening. Kontrollföreningarna
borde således åläggas att årligen till vederbörande hushållningssällskap
insända avskrift av kontrollföreningens årsuppgifter, upprättad i
enlighet med av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Registerföringen vilade
i övrigt på den förutsättningen, att alla kontrollerade kor vöre märkta
på sådant sätt,° att ingen förväxling av individen kunde äga rum. Märket
i fråga skulle således inom kontrollregister kunna utgöra ersättning för inom
en stambok använd nummerbeteckning.

Det skulle i fråga örn kontrollregistret åligga hushållningssällskap, bland
annat,

att införa i kontrollregistret därtill berättigade kor;

att på lämpligt sätt insamla och förvara erforderliga uppgifter;

att på anmodan av djurinnehavare utfärda bestyrkt utdrag ur kontrollregister
enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär;

att ärligen till organisation, som inom vederbörande avelsriktning handhade
stamboksföring, insända kontrolluppgift för ko, som blivit införd i
stambok; samt

att pa anmodan av nämnda organisation jämväl insända för avkommebedömning
erforderliga upplysningar rörande i kontrollregistret införda djur.

Huruvida införandet av djur i kontrollregister samt utfärdandet av bestyrkt
utdrag därav borde beläggas med särskild avgift, syntes böra ankomma
på vederbörande hushållningssällskap att avgöra. Av hushållningssällskap
till vederbörande organisation insända uppgifter om i kontrollregister
infört djur syntes emellertid icke böra medföra någon kostnad för
organisationen i fråga.

Regler för införande av djur i stambok borde vara upprättade enligt särskilda,
av Kungl. Majit fastställda huvudgrunder samt godkända av lantbruksstyrelsen.

Av Kungl. Majit i ämnet meddelade föreskrifter borde innehålla bland
annat följande grundprinciper, nämligen

att för urval av djur skulle föras såväl kontrollregister som ock stambok; att

kontrollregister skulle föras lokalt av vederbörande hushållningssällskap
samt stambok av central organisation, som företrädde de skilda intressen,
^ som kunde göra sig gällande inom respektive avelsriktningar;

att såsom villkor för djurs införande i stambok skulle gälla, att kraven

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

å avkastning och kroppsstorlek, såvitt möjligt, reglerades så, att olika orters
behov av lämpliga tjurar kunde tillgodoses;

att sagda krav skulle avvägas med hänsyn till vad som lägst kunde anses
skäligt i fråga örn tjurs anmoder;

att mindre väsentliga färg- och exteriörfel icke finge utgöra hinder för
djurs införande i stambok;

att besiktning av djur för införande i stambok skulle — där lantbruksstyrelsen
icke för särskilt fall annorlunda förordnade — verkställas av en urvalsnämnd,
bestående av två ledamöter, varav den ene, som tillika i regel
skulle fungera såsom ordförande, förordnades av vederbörande centrala organisation,
och den andre utsåges för vederbörande hushållningssällskaps område
av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller efter förslag av utskottet
utav vederbörande organisation jämte erforderligt antal suppleanter;

att avgift för införande av djur i stambok skulle godkännas av lantbruksstyrelsen;
samt

att för förande av kontrollregister ävensom stambok gällande regler skulle
vara av lantbruksstyrelsen godkända.

Beträffande urvalsnämnds sammansättning vore av vikt, att utvecklingen
inom respektive avelsriktning skedde likformigt ävensom att eventuellt föreliggande
speciella ortsintressen bleve i tillbörlig utsträckning bevakade inom
nämnden. Den föreslagna anordningen avveke från tidigare av respektive
avelsföreningar för nötboskap på området tillämpade principer allenast därutinnan,
att den ledamot av nämnden, som representerade hushållningssällskaps
område, skulle utses eller föreslås av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Denna ändring skulle öka möjligheten att inom nötkreatursaveln
tillgodose berättigade ortsintressen och syntes även välmotiverad
med hänsyn till den ökade insats, som sällskapen genom förande av kontrollregister
framdeles skulle komma att utöva på området.

Då all stamboksföring av nötboskap i egentlig bemärkelse enligt förenämnda
riktlinjer skulle anförtros åt central organisation, som företrädde viss avelsriktning,
syntes beslut om för stamboksföring fastställda avgifter böra underställas
lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande. Det syntes böra
förutsättas, att respektive organisation, i den mån sådant kunde anses påkallat,
komme i åtnjutande av skäligt statsunderstöd. I övrigt borde kostnaden
för stamboksföringsarbetet såsom hittills finansieras genom av respektive
djurinnehavare erlagda avgifter.

Det borde givetvis stå vederbörande organisation fritt att efter gottfinnande
verkställa ytterligare avelsurval bland i stambok införda djur genom upprättande
av elit register eller på annat sätt.

Slutligen ville styrelsen framhålla, att de föreslagna riktlinjerna vore grundade
på den av jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 71/1936 angivna förutsättningen,
att kontrollföreningarnas verksamhet och uppgiftsmaterial underkastades
kontroll i syfte att åvägabringa den auktoritet, som krävdes för dess
utnyttjande i berörda hänseende.

Synpunkter på övergången till den föreslagna nya stamboksföringen.

Förslaget förutsatte, att alla djur, som intill tiden för det eventuella ikraftträdandet
av det framlagda förslaget till ändrade grunder i fråga örn stamboksföring
av nötboskap vore införda i sådan klass av stambok, att djurets
hanliga avkomma enligt nu gällande regler vore i fråga örn härstamning kvalificerad
att införas i stambok, i nämnda hänseende tillförsäkrades samma
ställning som förut. Stamboksförd tjur skulle sålunda även framdeles kunna
bliva fader till stamboksgilla djur. Tidigare stamboksfört hondjur, vilket

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

icke uppfyllde de villkor, som i avseende på egenskaper kunde komma att
fastställas, skulle framdeles icke kunna ingå i tjurs antavla såsom moder
eller mormoder.

Med hänsyn därtill, att lantbruksstyrelsen förutsatt såsom en möjlighet, att
vederbörande stora avelsföreningar envar för sitt avelsområde skulle omhänderhava
riksstamboksföringen av nötboskap, hade styrelsen inhämtat
yttrande från dessa föreningars styrelser över ett preliminärt förslag
av i stort sett samma innebörd, som det framlagda, till denna stamboksförings
ordnande.

Av de utav lantbruksstyrelsen tillkallade sakkunniga hava särskilda yttranden
beträffande stamboksföringen avgivits av herrar Bragée, Pettersson,
Schale, von Stockenström och Wassberg.

Herrar Bragée och Pettersson ha ansett, att ordförande i urvalsnämnd
borde utses av lantbruksstyrelsen.

Herr Schale har ansett ett så ringa djup på härstamning som tre generationer
vara en minimifordran, som endast under vissa förutsättningar borde
kunna godtagas. Vidkommande lantbruksstyrelsens önskemål att fordringarna
på avkastning skulle fastställas i relation till storleken, torde detta
vara svårt att omsätta i praktiken. Det syntes då lämpligare att arbeta med
två undertyper inom samma ras. Huruvida avelsföreningen för svensk röd
och vit boskap borde upptaga arbetet med två typer eller om omhändertagandet
av den mindre typen borde anförtros åt särskilt organ måste övervägas.
Slutligen har herr Schale framhållit vikten av att avelsföreningarna
bereddes en tillräckligt självständig ställning såväl vid utformandet av sina
arbetsmetoder som vid handhavandet av sin ekonomi.

Herr von Stockenström har framhållit, att en viss tvekan kunde göra sig
gällande angående lämpligheten av att på en gång så mycket inskränka på
fordringarna i jämförelse med vad som nu tillämpades, varvid även borde
erinras om, att ko för införande i kontrollregistret icke skulle underkastas
särskild besiktning. Betänkligheterna härvid minskades dock, därest fordringarna
på anmödrarnas produktion ställdes tillräckligt höga. Skulle emellertid
någon av avelsföreningarna anse kraven på homogenitet och konstans
alltjämt påkalla en strängare regel, syntes det skäligt, att man icke nu ginge
så långt som förslaget avsåge, utan tillsvidare fordrade, att tjur för att stamboksföras
måste vara fallen efter ko, införd lägst i klass IV.

Herr Wassberg har ansett, att upptagande av djur i kontrollregister ovillkorligen
borde vara belagd med avgift. Förbindelse härom borde avgivas
av besättningens ägare. Den av lantbruksstyrelsen förordade minskningen
av antalet redovisade förädlingsgenerationer borde direkt angivas i en blivande
kungörelse i ämnet. För att skapa ökat intresse för stamboksföringsarbetet
och samtidigt sprida vidgad kännedom om de grunder, efter vilka
detta arbete bedreves, vore det av synnerlig vikt, att besiktning för stamboksföring
så långt görligt vore skedde vid offentligt utlyst förrättning. Slutligen
syntes det icke vara nödvändigt, att av vederbörande centrala organisation
utsedd ledamot av urvalsnämnden under alla förhållanden skulle vara
självskriven ordförande i urvalsnämnden.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

Departementschefen.

Departementschefen har i denna del anfört följande.

»Av lantbruksstyrelsens utredning och de däröver avgivna utlåtandena torde
framgå, att en omläggning av stamboksföringen är av behovet påkallad.
Lantbruksstyrelsens förslag i detta hänseende finner jag mig i huvudsak kunna
biträda.

Vad först angår det av lantbruksstyrelsen föreslagna kontrollregistret torde
detta böra göras så enkelt och enhetligt som möjligt. För landets södra och
mellersta delars vidkommande torde i registret endast behöva medtagas kor
fallna efter stamboksförd tjur. I Norrland torde det däremot med hänsyn till
den inom fjällrasen utbredda ofruktsamheten, vara nödvändigt medtaga
samtliga till kontrollföreningsverksamheten anslutna kor. Till dess erfarenhet
vunnits rörande dels kostnaderna för kontrollregisters förande och dels
det intresse, som kan komma att visas nämnda register från djurägarnas sida,
böra hushållningssällskapen, därest de icke anse sig själva helt kunna bära
kostnaderna, äga att upptaga erforderliga avgifter av djurägarna. Därest
så visar sig erforderligt, torde därefter frågan örn statsbidrag till nämnda registers
förande böra upptagas till prövning.

I åtskilliga utlåtanden har framhållits, att ett genomförande av förslaget örn
uppläggande av kontrollregister kommer att göra en skärpt tillsyn över kontrollföreningsverksamheten
nödvändig. Ehuru detta torde vara riktigt, synes
dock med hänsyn till att någon tid lärer komma att förflyta innan den nya
ordningen kan tillämpas i full utsträckning, denna fråga kunna anstå och i
stället upptagas till behandling i samband med prövningen av anslagsbehovet
till understöd åt kontrollföreningsverksamheten för budgetåret 1938/1939.

Vad härefter angår frågan om det antal förädlingsgenerationer, som bör
krävas för införande av tjur i stambok, synes det ej vara erforderligt, att
enhetliga regler tillämpas inom samtliga avelsföreningar. Utredningen och de
avgivna utlåtandena ha bibringat mig den uppfattningen, att ett nedsättande
av kravet å antalet förädlingsgenerationer är påkallat framförallt ur den synpunkten,
att aveln härigenom skulle tillföras ett större antal djur med god
avkastning. De betänkligheter, som vissa avelsdjursuppfödare kunna hysa
mot en sådan nedsättning, synes mig icke kunna tillmätas alltför stor betydelse.
Ägare av framstående avelsbesättning torde, därest han anser sig behöva
kräva ett större antal generationer än som kan komma att uppställas
såsom minimikrav, hava möjlighet att vid sina inköp ändock tillgodose sina
önskemål i detta hänseende. En rikligare tillgång och moderata priser på tjurar
fallna efter goda produktionsdjur synes mig kunna öka intresset bland
djurägarna för en förbättring av besättningarna samt för anslutning till kontrollarbetet.
Härigenom torde nämligen djurägarna kunna få klart för sig
fördelen av att hålla ett färre antal kor med god avkastning i stället för ett
större antal med lägre avkastning. Med hänsyn till att ko fallen efter stamboksförd
tjur 1''örutsättes kunna införas i kontrollregister utan föregången

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

besiktning och då hon till följd härav kan vara av typ, som väsentligen avviker
från den för vederbörande ras fastställda, torde försiktigheten bjuda, att
två generationer förutom tjurmodern böra vara införda i stambok.

Detta innebär beträffande låglandsboskapen samt svensk röd och vit boskap
en sänkning av kravet å antalet generationer med två respektive en. Jag
förutsätter härvid, att örn stamboksberättigad ko ej hunnit införas i stambok,
detta ej skall medföra, att avkomlingarna tillbakasättas.

Skulle framdeles visa sig, att avelsarbetets utveckling kräver tillgång på
ytterligare ökat antal tjurmödrar, torde en sänkning av härstamningskraven
med ännu en generation böra tagas under omprövning.

De särskilda förhållanden, som råda i fråga om svensk fjällboskap och
rödkullig svensk lantras, synas mig för rasens vidmakthållande erfordra, att
i detta fall lantbruksstyrelsens förslag godtages. Därest besiktning företages
före kos intagande i kontrollregister, synas fordringarna eventuellt kunna begränsas
till att endast tjurmoder behöver vara införd i stambok och mormoder
i kontrollregister.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla önskvärdheten av att mindre
väsentliga färg- och exteriörfel ej må utgöra hinder för införande av djur med
lägst typgrad I i stambok.

Vissa skäl tala obetingat för den av lantbruksstyrelsen framförda åsikten,
att avkastningssiffrorna böra ställas i viss relation till djurens storlek. Därmed
torde böra förstås,''att på orter med mindre goda naturliga förutsättningar
något lägre avkastningssiffror kunna godtagas. Då en tillämpning av
detta system i praktiken kan medföra vissa svårigheter synes emellertid försiktighet
härutinnan vara påkallad.

Att någon större vikt än hittills fästes vid tjurmoders och bakom liggande
generationers avkastning synes mig vara riktigt. Denna skärpning bör
dock icke drivas för långt, enär detta skulle kunna medföra en oekonomisk
och i övrigt icke önskvärd ökning av användandet av koncentrerat äggviterikt
foder. Köparna torde dessutom själva bäst kunna bedöma värdet av avkastningssiffrorna,
varför någon större skärpning av fordringarna i detta avseende
icke torde vara erfoderligi samband med stamboksföringen.

Vad beträffar ordförandeskapet i urvalsnämnd torde vissa skäl tala för
lantbruksstyrelsens förslag härutinnan, enär av förening vald ledamot, som
äger kännedom om förhållandena inom ett större område, bättre kan upprätthålla
kontinuiteten än den, som representerar hushållningssällskaps område.
Då detta säkerligen kommer att beaktas vid utseende av ordförande, därest
av förening utsedd ledamot i övrigt befinnes lämplig för uppdraget, anser jag
dock bestämmelse härom vara obehövlig.

I en del utlåtanden framförda yrkanden om viss ändring i avelsföreningarnas
organisation m. m. har jag ej ansett mig kunna biträda.»

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

II. Premiering av nötboskap.

Innan utskottet övergår till att redogöra för lantbruksstvrelsens utredning
och förslag rörande premiering av nötboskap, torde få lämnas en översikt
över nu gällande bestämmelser i ämnet.

De i förenämnda reglemente nr 302/1922 fastställda reglerna för premiering
av nötboskap lia från och med 1933 tillämpats i begränsad omfattning.
För närvarande gäller förut omförmälda kungörelse nr 113/1936 örn inskränkning
av den med statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns
främjande, vilken kungörelse innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Nötboskapspremieringens ändamål är att verka för åstadkommande av goda
och för olika trakter av landet fullt lämpliga nötkreatursstammar. Varje
hushållningssällskaps område utgör ett premieringsdistrikt. Föremål för
premiering är endast den eller de raser jämte typer därav, som lantbruksstyrelsen
på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
bestämmer för varje distrikt eller del därav. Premiering verkställes av förut
omförmäld premieringsnämnd.

Det åligger premieringsnämnd, bland annat, att leda och övervaka verksamheten
inom med statsmedel understödd tjurförening och därvid biträda
föreningen vid anskaffande av lämplig tjur, lämna råd och upplysningar rörande
skötseln av nötkreatur samt i övrigt tillse, att det med premieringen avsedda
ändamålet uppnås. I sådant syfte har nämnden att med lämpliga tidsmellanrum
besiktiga i föreningen anmälda djur samt förskaffa sig kännedom
om de förhållanden inom orten, som kunna anses utöva avsevärt inflytande
på ladugårdsskötsel^ räntabilitet. Endast tjur, som är införd i av lantbruksstyrelsen
utgiven eller eljest erkänd stambok eller ock före årets utgång införes
i sådan stambok, må premieras. Bedömning och premiering skola verkställas
efter av lantbruksstyrelsen fastställd poängskala. Vid premiering må
utdelas statspris, avelspris och tilläggspris samt inom de fyra nordligaste länen
underhållspris. Tilläggspris och underhållspris må utdelas allenast för
tjur, tillhörande tjurförening, som bildats enligt ay lantbruksstyrelsen fastställda
grunder. Vid bestämmande av tilläggsprisets och underhållsprisets
storlek skall hänsyn tågås till de med tjurhållningen förenade kostnaderna i
förhållande till tjurföreningens koantal och till föreningens betydelse för
orten.

Statsbidrag till hushållningssällskapen utgår endast för utlämnande av tillläggspris
och underhållspris och med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet
eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet
tillskjutit. I intet fall må dock av statsmedel utgå såsom tilläggspris
högre belopp än 350 kronor jämte halva årskostnaden för tjurens försäkring
och såsom underhållspris högre belopp än 25 kronor. I fråga örn tilläggspris
skall därjämte iakttagas, att det till sådant pris av statsmedel utgående beloppet
icke må överstiga en tiondel av inköpskostnaden för ifrågakommande
tjur, därest denna inköpts i samråd med vederbörande premieringsnämnd,
eller, där tjuren utgör produkt av egen uppfödning, av det värde, sagda
nämnd åsatt tjuren, jämte i båda fallen halva årskostnaden för tjurs försäkring.

För att tilläggspris må utdelas skola tillika följande villkor uppfyllas, nämligen
att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, i det
fall att ett för amortering av lånfången del av köpeskilling för tjur tilldelat
tilläggspris eller viss del därav ej skäligen behöver tagas i anspråk för avsett
ändamål, fondera beloppet i enlighet med de bestämmelser, som av hushåll -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

ningssällskapets förvaltningsutskott meddelas, ävensom att, därest föreningen
upplöses, återbetala sålunda fonderat belopp, samt att föreningen över
sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper, vilka skola hållas tillgängliga
för premieringsnämnden.

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse av den 15 januari 1937 i förevarande
hänseende anfört bland annat följande.

Under senare år vunnen erfarenhet syntes utvisa, att staten, utan större olägenhet
för nötboskapsavelns utveckling, även framdeles torde kunna inskränka
sin understödjande verksamhet på området att gälla allenast tjurföreningar.
Detta innebure, att den allmänna verksamhet, som hade karaktär av
premiering i egentlig mening, komme att upphöra och att under senare tid
kvarstående bestämmelser berörande sådan verksamhet borde vid ett slutgiltigt
utformande av bestämmelserna utgå. Lantbruksstyrelsen syftade härvid
på de ännu reglementsenligt förekommande priserna: statspris och avelspris.

Såsom motiv för ett fortsatt understödjande av tjurföreningsverksamheten
framhölle styrelsen, att, även örn förädlingen skedde billigare med tillhjälp
av lämpliga tjurar än genom förvärv av nya hondjur, så bleve sagda avelsmetod
dock i allmänhet på grund av rådande höga tjurpriser ganska dyrbar.
Detta gällde särskilt ifråga örn mindre besättningar, där tjurens avelsförmåga
icke kunde fullt utnyttjas. Denna småbrukets i förevarande avseende
ogynnsamma ställning kunde endast förbättras genom samverkan. I sådant
svfte sammanslöte sig närboende mindre jordbrukare och bildade tjurförening,
som hade till ändamål att främja nötboskapsavelns utveckling inom
orten genom inköp av en eller flera tjurar av lämplig ras och erkänt god
beskaffenhet. Dylika tjurar ställdes mot viss fastställd avgift till medlemmarnas
och i viss utsträckning jämväl utomståendes förfogande.

Gällande föreskrifter ifråga om statsbidragens fördelning hade fungerat
på ett tillfredsställande sätt och borde lämpligen icke ändras.

Ifrågasättas kunde dock, huruvida icke ytterligare åtgärder borde vidtagas
i syfte att kunna främja utnyttjandet inom tjurföreningsverksamheten
av äldre tjurar, som ägde förmåga att efterlämna en produktionsrik avkomma.

Att föreningstjurarnas tjänstgöringstid i allmänhet vore så kort som tre
år, sammanhängde bland annat därmed, att äldre tjurar i regel vore mera
svårhanterliga än andra, vilket försvårade möjligheten att försäkra sig om
lämplig tjurhållare. För att kunna motverka detta syntes statsbidrag böra
utgå för underhåll av äldre tjur, som genom avkommeundersökning styrktes
äga förmåga att efterlämna avkomma med hög produktionskapacitet.

Då statsbidrag icke längre utginge till täckande av omkostnader vid nötboskapspremiering
och ett flertal hushållningssällskap saknade möjlighet att
av egna medel bestrida därmed förenade utgifter, hade sällskapen i allmänhet
begagnat sig av möjligheten att anförtro premieringsuppdraget åt en av sina
konsulenter, varigenom premieringsnämnderna praktiskt taget bringats ur
funktion.

På grund av bristande medelstillgång hade konsulenterna i allmänhet
varit nödsakade att fullgöra sitt uppdrag i samband med andra förrättningar.
Under sådana förhållanden hade premieringsnämndens arbetsuppgifter icke
alltid kunnat i sin helhet genomföras. I många fall hade det icke varit
möjligt för vederbörande konsulent att årligen besiktiga samtliga inom området
förefintliga tjurföreningar.

Till prövning uppställde sig då frågan, huruvida det förhållandet, att pre -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

mieringsnämnderna praktiskt taget bringats ur funktion, kunde anses påkalla
särskilda åtgärder från statens sida.

Tjurföreningsverksamhetens upprätthållande enligt gällande grunder krävde
tillgång på lämpliga organ, som kunde övervaka verksamheten. I organens
arbetsuppgifter syntes bland annat böra ingå

att genom besiktning av i föreningen tecknade kor ävensom föreningen
tillhörig tjur inhämta kännedom om det behov av avelsmaterial, som med
hänsyn till föreliggande ekonomiska och utfodringstekniska förhållanden i
varje särskilt fall kunde anses föreligga;

att biträda tjurförening vid inköp av för olika orter lämpliga avelstjurar
och därvid tillse, att dessa uppfyllde de minimikrav, som i varje särskilt fall
kunde anses skäliga;

att pröva, örn tjurarnas inköpspris kunde anses stå i skäligt förhållande
till tjurarnas kvalitet;

att kontrollera tjurarnas skötsel och vård; samt

att fördela till tjurförening utgående bidrag i enlighet med härför fastställda
bestämmelser.

Flertalet av förenämnda arbetsuppgifter torde i regel kunna anförtros åt
en besiktningsman, som besutte tillräcklig erfarenhet på området. Härvid
förutsattes emellertid, att hushållningssällskapet, där besiktningsman erhölle
sådant uppdrag, även beredde honom möjlighet att följa avelns utveckling
inom området, bland annat, genom att utse honom till ortsombud i eventuellt
förefintlig urvalsnämnd. Bidragsfördelningen torde däremot böra ankomma
på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott efter förslag av
vederbörande besiktningsman.

I anslutning härtill syntes böra föreskrivas, att tjurföreningsverksamheten
skulle övervakas av en utav lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsedd besiktningsman, vartill borde
ifrågakomma i första hand hos sällskapet anställd konsulent och därefter
annan på området sakkunnig, inom sällskapets område bosatt person.
Besiktningsman och dennes suppleant borde utses för en tid av tre år.

Lantbruksstyrelsen ville erinra därom, att en sådan anordning fullt överensstämde
med den, som Kungl. Maj:t och riksdagen fastställt i fråga om
baggbesiktning och stödjandet av baggföreningar.

För att kunna fullgöra ifrågavarande uppdrag måste vederbörande besiktningsman
verkställa resor av sådan omfattning, att hushållningssällskapen
ej själva kunde förväntas vara i tillfälle att bestrida därmed förenade utgifter.
Statsbidrag syntes böra anvisas för ändamålet till belopp, motsvarande högst
halva kostnaden för besiktningsmans resa. Ersättning för sådan resa borde
utgå efter samma grunder, som av Kungl. Majit fastställts för besiktningsman
enligt bestämmelserna för fåravelns främjande eller till konsulent eller
annan hos hushållningssällskap anställd befattningshavare efter samma grunder,
som gällde för hans resa i tjänsten, dock högst efter klass II C i allmänna
resereglemente!, samt till annan besiktningsman högst enligt klass
II C i sagda reglemente.

Av de utav lantbruksstyrelsen anlitade sakkunniga har särskilt yttrande
i avseende å premieringen avgivits endast av herr Wassberg, som ansell särskilt
bidrag till avkommebedömd ljur vara onödigt, enär erfarenheten givit
vid handen, att tjurar, som med gott resultat undergått dylik bedömning,
alltid vore uppskattade. Möjligen skulle det kunna tänkas, att dylika bidrag
kunna vara motiverade inom de nordligaste länen. Den nuvarande formen
för utlämnande av understöd till tjurföreningar syntes i viss mån hava bi -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

dragit till stegring av tjurpriserna. I varje fall syntes läget vara sådant, att
om en tjurförening ansåge det ekonomiskt försvarligt att anskaffa tjur i ett
prisläge av 2,000 kronor eller däröver, detta förhållande måste tydas som ett
bevis på att någon eller några medlemmar hunnit så långt i sitt avelsarbete,
att understödet av allmänna medel utan olägenhet borde kunna minskas. På
grund härav borde av statsmedel såsom bidrag till inköp av tjur icke utgå
högre belopp än 200 kronor för år.

Departementschefen har ansett sig kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag
rörande premiering av nötboskap, vilket i allt väsentligt överensstämmer
med nu gällande bestämmelser i ämnet.

lil. Behov av statsanslag för de föreslagna åtgärderna till
nötboskapsavelns främjande.

Lantbruksstyrelsen har rörande behovet av statsanslag för de av styrelsen
föreslagna åtgärderna till nötboskapsavelns främjande anfört i huvudsak
följande.

Av utredningen i ärendet framginge, att behov av statsanslag förefunnes för
anordnande av dels stamboksföring, dels ock premiering av nötboskap.
Statsbidrag till avelsföreningarna hade hittills utgått från reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. Till
vilka belopp sagda understöd olika år uppgått, framginge av följande sammanställning.

Avelsföreningen för		S t a t s b	idrag, kronor
1931	1932	1933	1934	1935
svensk röd och vit boskap	5,000	500	500	500	500
svensk låglandsboskap----	3,000	2,500	2,500	2,500	—
röd kullig svensk lantras..	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000
fjäll ras ..................	3,500	3,500	3.500	4,000	4,500
Summa kronor	14,500	9,500	9,500	10,000	8,000

Då föreliggande förslag medförde sådan ändring av avelsföreningarnas
verksamhet, att dess samband med övriga på området vidtagna åtgärder bleve
mera framträdande, syntes det lämpligt, att till avelsförening för nötboskap
av statsmedel utgående årsunderstöd hädanefter utginge från reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln......

Anslagsbehovets storlek, som icke på förhand kunde tillförlitligen bedömas,
syntes böra bliva föremål för prövning i varje särskilt fall. Det vöre dock
tydligt, att behovet i fråga torde bliva större än hittills. För ändamålet syntes
tillsvidare böra beräknas ett sammanlagt belopp av 25,000 kronor..

Av till lantbruksstyrelsen av hushållningssällskapen för år 1935 ingivna
berättelser över den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

framginge, att de tjurar — tillhopa 2,461 — som vid årets slut befunne sig i
tjurföreningars ägo, betingat ett sammanlagt inköpspris av i runt tal

2,243,000 kronor. Då enligt styrelsens förslag av statsmedel skulle kunna
maximalt utgå i runt tal (2,243,000 : 10 =) 224,300 kronor jämte halva årspremien
för tjurs försäkring, vilka senare bidrag efter en kostnad av 15 kronor
per tjur och år kunde beräknas uppgå till ett sammanlagt belopp av i
runt tal (2,461 X 15 =) 36,900 kronor eller tillhopa (224,300 + 36,900 =)
261,200 kronor, understege således det sammanlagda beloppet av senast beviljade
statsbidrag, 215,000 kronor, det enligt angivna grunder beräknade medelsbehovet
med (261,200 — 215,000 =) 46,200 kronor.

Inköpskostnaden för samtliga under kalenderåret 1935 anskaffade föreningstjurar
hade visat en bestämd stigande tendens, varför nämnda underskott
säkerligen bleve avsevärt högre under innevarande kalenderår. I samma
riktning verkade även det förhållandet, att tjurföreningsverksamheten för
närvarande synbarligen tillväxte i omfattning. Härav uppkommet behov av
ökat statsbidrag motverkades emellertid av det framlagda förslag till förenklad
och utvidgad stamboksföring av nötboskap, som bland annat kunde förväntas
medföra en viss prissänkning å stamboksgilla avelstjurar av den kvalitet,
som i allmänhet kunde anses skälig inom med statsmedel understödda
tjurföreningar. Av nämnd anledning syntes vid beräknandet av ifrågavarande
anslagsbehov hänsyn allenast böra tagas till den ökning av antalet tjurföreningar,
som kunde förväntas komma att inträda under kalenderåret 1937.
1 anslutning härtill torde för ändamålet böra beräknas ett från 215,000 kronor
med 9,000 kronor till 224,000 kronor förhöjt belopp.

Huruvida det anslagsbelopp av sammanlagt 1,000 kronor, som under kalenderåret
1936 anvisats för utdelande av underhållspris för tjur, tillhörande
ljurförening inom något av de fyra nordligaste länen, vöre tillräckligt för ändamålet,
undandroge sig för närvarande lanlbruksstyrelsens bedömande. Vid
sådant förhållande syntes för ändamålet tillsvidare böra beräknas ett oförändrat
belopp av 1,000 kronor.

Jämväl i fråga om övriga delar av landet torde bidrag böra utgå till underhåll
av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning
styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag.
Bidragsbeloppet syntes böra bestämmas till högst 50 kronor, varav
högst 25 kronor av statsmedel. För ändamålet torde böra beräknas 5,000
kronor eller tillhopa med förenämnda för de fyra nordligaste länen för liknande
ändamål beräknade belopp 6,000 kronor.

Härutöver förelåge trängande behov av statsbidrag till täckande av resekostnader
vid besiktning av tjurar, tillhörande tjurförening eller i sådan förening
tecknade hondjur. Med tillbörlig begränsning av resornas antal borde
av statsmedel ett belopp av 10,000 kronor kunna beräknas vara tillfyllest för
ändamålet.

För med statsmedel understödda åtgärder till nötboskapsavelns främjande
skulle sålunda under år 1937 erfordras sammanlagt (25,000 + 224,000 +
+ 6,000 + 10,000 =) 265,000 kronor.

Därest det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget skulle vinna gillande,
syntes således — då någon reservation å anslaget icke torde kunna påräknas
vid utgången av budgetåret 1936/1937 -— förevarande anslag för budgetåret
1937/1938 i riksstaten böra upptagas med 265,000 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande.

»Då lanlbruksstyrelsens anslagsberäkningar, som avse kalenderåret 1937,
icke giva mig anledning till erinran, torde för budgetåret 1937/1938 för ut liihang

till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 82—83. 2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82•

lämnande av statsbidrag till stamboksföring och premiering erfordras ett belopp
av 265,000 kronor.

Sedan riksdagen beslutat i anslagsfrågan, torde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.»

IV. Understöd till bekämpande av ofruktsamhet hos nötboskap

av fjällras.

Innan utskottet ingår på lantbruksstvrelsens förenämnda framställning av
den 31 augusti 1936 angående understöd till bekämpande av ofruktsamhet
hos nötboskap av fjällras må erinras om följande.

Den 8 mars 1935 har Kungl. Maj:t beviljat professorn i husdjurslära vid
veterinärhögskolan K. J. Eriksson, professorn i bujatrik och obstetrik vid
samma högskola N. Lagerlöf samt statskonsulenten i boskapsskötsel H. Ryde
ett anslag av 3,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för
verkställande av vissa undersökningar rörande ofruktsamhet hos nötkreatur
av fjällras. För samma ändamål har Kungl. Majit den 9 januari 1936 och den
22 januari 1937 ställt till förfogande ytterligare anslag å tillhopa 12,500 kronor.

Lantbruksstyrelsen har anfört, bland annat, följande.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat orsakades den form av ofruktsamhet,
varom fråga vore, av en bristande utveckling, hypoplasi, av könskörtlarna
(testiklar och äggstockar) hos såväl han- som hondjur. I regel vore hypoplasien
begränsad till djurets vänstra körtel, men ett icke ringa antal fall av
dubbelsidig hypoplasi hade även iakttagits. Mera sällan vöre hypoplasien
högersidig.

De hypoplastiska organen vore i allmänhet icke funktionsdugliga, och djur
med dubbelsidig hypoplasi vore följaktligen sterila. Vid fall av ensidig hypoplasi
vore de däremot i allmänhet fruktsamma, ehuru störningar ofta inträdde
i könsorganens normala funktioner.

Inom statens avelscentra för nötboskap av fjällras hade hypoplasi påvisats
hos ungefär 25 procent av samtliga undersökta djur och inom övriga besättningar
hos ett något lägre antal. Då hypoplasien orsakades av ärftliga, recessiva
anlag, kunde man med ledning därav enligt de enklaste förärvningsreglerna
beräkna, att ungefär två tredjedelar av samtliga djur vore bärare av
anlag för hypoplasi, ehuru många av dem hade fullt normalt utvecklade organ.
Av den praktiska erfarenheten att döma vore detta antal, åtminstone
vad anginge handjur, snarare för lågt än för högt beräknat.

Anlagen för hypoplasi ledde synbarligen sitt ursprung från vissa äldre djur,
som redan för ett trettiotal år sedan togos i anspråk för avelsändamål inom
stamboksförd nötkreatursavel. Anlagen hade därefter anhopats inom avelsriktningen
genom inavel med ett begränsat antal individer. Då sagda avelsverksamhet
genomförts med bidrag av statsmedel och under direkt eller indirekt
ledning av statliga eller halvstatliga organ, syntes det vara en gärd av
billighet, att det allmänna även bidroge till att, i den mån så kunde ske, avhjälpa
de olägenheter, som härav uppstått för nötkreatursavelns praktiska
utövare.

Enär anlagen för hypoplasi visat sig vara mycket olycksbringande för hela
den norrländska boskapsaveln, syntes det enligt lantbruksstyrelsens mening
vara väl motiverat att vidtaga även långt gående åtgärder i syfte att snabbt
befria avelsmaterialet från detta allvarliga fel. Otvivelaktigt vore emeller -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

tid, att många individer med hypoplasi eller anlag därför hade andra för
aveln synnerligen värdefulla egenskaper, som skulle gå förlorade, därest fullt
effektiva åtgärder, exempelvis nedslagning, omedelbart bleve vidtagna för
hypoplasiens bekämpande. Följderna därav framstode i så mycket allvarligare
dager, som anlagen för hypoplasi synbarligen vore mest utbredda inom
ledande avelsbesättningar. Då därtill komme, att tillgången på lämpligt avelsmaterial
över huvud taget vore synnerligen begränsad, måste åtgärderna ifråga
avvägas så, att därav framkallad brist i avelsmaterialet snabbt kunde fyllas
av andra likvärdiga avelsdjur med normalt utvecklade könskörtlar.

Det vore under sådana förhållanden ännu icke möjligt, att från den stamboksförda
aveln utestänga alla bärare av anlag för hypoplasi. Ej heller torde
det vara möjligt att utan allvarliga störningar i förädlingsarbetet genomföra
en hastig utgallring av samtliga han- och hondjur, som hade hypoplastiska
organ. Under sådana förhållanden vore det dock välbetänkt, att det allmänna
medverkade till att decimera beståndet av defekta handjur och samtidigt
vidtoge åtgärder i syfte att utöka och underlätta utnyttjandet av för avelns
utveckling värdefulla handjur med normalt utvecklade könskörtlar. Vad
hondjuren anginge torde det böra ankomma på respektive innehavare att i
varje särskilt fall avgöra, om förekomst av hypoplastiska organ borde giva
anledning till utgallring av djuret eller ej.

I första hand syntes det angeläget förhindra, att nya handjur med hypoplastiska
organ foges i anspråk för avelsändamål, varför lantbruksstyrelsen
tagit under övervägande lämpligheten av att såsom villkor för stamboksföring
av tjurar föreskriva, att djurets könskörtlar skulle vara normalt utvecklade.
Enär förekomsten av hypoplastiska organ först med säkerhet kunde
konstateras, sedan djuret uppnått en ålder av minst 6 månader, skulle en sådan
åtgärd medföra en icke oväsentlig förlust för de uppfödare, som av
nämnd anledning bleve nödsakade att till slakt försälja djur, som redan blivit
föremål för en dyrbar uppfödning. I anslutning härtill funne lantbruksstyrelsen
skäligt, att innehavare av stamboksgill men icke stamboksförd tjur,
som av nämnd anledning slaktades vid en ålder av lägst 6 månader, finge
komma i åtnjutande av statsbidrag till täckande av därmed förenad förlust
med ett belopp av 100 kronor per tjur. För utanordnandet av sådant bidrag
torde böra föreskrivas, att innehavaren genom skriftligt intyg av vederbörande
nötboskapspremieringsnämnd styrkte, att fastställda villkor blivit uppfyllda.
Då inom svensk fjällboskap årligen torde uppfödas omkring 200 stamboksgilla
tjurar, av vilka ungefär 25 procent kunde beräknas vara behäftade
med hypoplasi, skulle för ändamålet erfordras ett sammanlagt belopp av

Härjämte förelåge även behov av statsbidrag för nedslaktning i förekommande
fall av äldre, defekta tjurar, som med bidrag av statsmedel anskaffats
till tjurförening eller avelscentra för nötboskap av fjällras. Sådant bidrag
syntes böra utgå med ett belopp, motsvarande inköpskostnaden för ifrågakommande
tjur, sedan avdrag gjorts för dels det sammanlagda bidrag, som
intill tiden för tjurens nedslaktning av allmänna medel utgått för densammas
anskaffning, dels ock för tjurens slaktvärde. Behörighet alt erhålla sådant
bidrag syntes jämväl böra styrkas genom av vederbörande premieringsnämnd
för nötboskap utfärdat skriftligt intyg.

Av inom lantbruksstyrelsen verkställd utredning framginge, att samtliga
avelscentra för nötboskap av fjällras oell med statsmedel understödda tjurföreningar
tillhörande samma avelsrikfning vid ingången av år 1936 innehade
tillhopa 62 tjurar, hos vilka hypoplastisk könskörtel blivit påvisad. För

200 ■ 25

5,000 kronor.

100 X

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

anskaffandet av sagda tjurar, vilka sammanlagt betingat en inköpskostnad av i
runt tal 45,000 kronor, hade vid tiden för utredningen utanordnats ett bidragsbelopp
av allmänna medel tillhopa uppgående till i runt tal 20,000 kronor.
Slaktvärdet för ifrågavarande tjurar kunde uppskattas till 250 kronor per tjur
eller för samtliga till J62 X 250 ==) 15,500 kronor eller i avrundat tal 15,000
kronor. För ändamålet skulle således enligt anförda beräkningsgrund erfordras
ett sammanlagt belopp av (45,000 — 20,000— 15,000 =) 10,000
kronor.

Den föreslagna åtgärden till bekämpande av ofruktsamhet hos nötboskap
av fjällras genom utgallring av tjurar, hos vilka hypoplastiska könskörtlar
blivit påvisade, kunde beräknas medföra en örn ock sakta fortlöpande nedgång
i antalet fall av sådan missbildning. Men örn denna kamp bleve mycket
långvarig, kunde det befaras, alt härav vållade förluster bleve större än
vid ett mera radikalt men hastigt övergående ingrepp. I anslutning härtill
torde bliva nödvändigt att påskynda anlagens utrotning genom föreskrift,
att tjur, som vore avsedd att tagas i anspråk för avelsändamål inom tjurproducerande
besättning, varmed i detta sammanhang avsåges avelscentra
för nötboskap av fjällras samt kreatursbesättning, som stöde under särskild
av avelsföreningen för fjällras anordnad kontroll, skulle vara fallen efter
föräldrar med normalt utvecklade könskörtlar. Det torde böra ankomma på
lantbruksstyrelsen att vidtaga härför erforderliga åtgärder. För genomförandet
härav erfordrades emellertid, att könskörtlarna hos hondjur tillhörande
dylik besättning bleve föremål för fortlöpande kontroll av på området
sakkunnig person. Sådan kontroll vore jämväl nödvändig för fullföljande
av de vetenskapliga undersökningar rörande missbildningens natur och nedärvning,
som påbörjats av professorerna Eriksson och Lagerlöf. Genom
dylik kontroll öppnades även möjlighet för djurägare att vidtaga en frivillig
utgallring av hondjur med hypoplastiska organ, vilket i hög grad skulle underlätta
anlagens bekämpande. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat skulle
för sagda ändamål erfordras ett sammanlagt belopp av 15,000 kronor enligt
nedanstående specifikation.

För tekniskt biträde .................................. kronor 1,600

» fraktkostnad för organ ............................ » 300

» trycksaker, blanketter och kartonger ................ » 300

» förbrukningsartiklar vid laboratorieundersökningar .... » 300

» inköp, transport och utfodring av försöksdjur........ » 1,500

» rese- och traktamentskostnader .................... » 2,000

» avelsförsök ................................ »_9,000

Summa kronor 15,000.

För bekämpande enligt angivna grunder av ofruktsamhet hos nötboskap
av fjällras skulle sålunda i sin helhet erfordras ett statsbidrag av (5,000 +

10,000 + 15,000 =) 30,000 kronor.

Departementschefen har slutligen under denna avdelning anfört.

v Den stora utbredning ofruktsamheten hos nötboskap av fjällras synes
hava erhållit torde nödvändiggöra ett effektivt ingripande från statens sida.

Jag vill därför förorda, att understöd av statsmedel må utgå för bekämpandet
av förenämnda ofruktsamhet. De åtgärder, som jag i första hand
anser böra komma i fråga, äro anvisande av statsbidrag dels för nedslagning
i förekommande fall av äldre defekta tjurar, som med bidrag av stats -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82-

medel anskaffats till tjurförening eller avelscentra för nötboskap av fjällras
— under i huvudsak de villkor lantbruksstyrelsen angivit —, dels ock för anordnande
av en fortlöpande kontroll av könskörtlarna hos hondjur tillhörande
dylika avelscentra eller kreatursbesättning, som står under särskild av
avelsföreningen för fjällras anor^iad kontroll. För vartdera av dessa ändamål
torde böra utgå bidrag med ett belopp av 10,000 kronor. Därest under
nästkommande budgetår skulle visa sig, att ytterligare medel bliva erforderliga
för bekämpande av ofruktsamheten hos nötboskap av fjällras, torde hinder
icke böra möta för Kungl. Majit att anvisa härför erforderligt belopp från
till Kungl. Majits disposition stående medel.

Då som förut omnämnts behovet av medel för stamboksföring och premiering
uppgår till 265,000 kronor eller till ett 10,000 kronor lägre belopp
än som preliminärt beräknats, skulle sammanlagda medelsbehovet för befrämjande
i allmänhet av nötboskapsaveln för budgetåret 1937/1938 uppgå
till ett belopp av (265,000 + 20,000 =) 285,000 kronor eller det belopp, som
beräknats för ändamålet i årets statsverksproposition.»

Den med anledning av 1936 års riksdagsskrivelse nr 286 av Kungl. Majit
föranstaltade utredningen genom lantbruksstyrelsen har ådagalagt, att inom
de olika avelsriktningar bland nötkreaturen i vårt land, vilka äro föremål
för statens stöd, tillgången på goda avelstjurar icke är tillfredsställande.
Med utgångspunkt från att stamboksföringen angiver, vilka tjurar, som äro
erkänt lämpliga för avel, påvisar utredningen, att av landets cirka 28,000
tjurar endast omkring 2,000 äro på detta sätt godkända. Åtgärder synas
alltså påkallade för att öka tillgången på för avel godkända tjurar. Det framhölls
i de motioner I: 110 och II: 378, likalydande, samt lii 268, vilka föranledde
ovannämnda riksdagsskrivelse, och bestyrkes av lantbruksstyrelsen
utredning, att bland de hondjur, vilka äro anslutna till kontroll- och tjurföreningarna,
många djur torde finnas, som äro väl ägnade att komma till användning
såsom mödrar till avelstjurar men som på grund av nu gällande
regler för stamboksföringen, särskilt i vad det gäller låglandsboskap samt
röd och vit boskap, icke kunna komma till sådan användning. Kraven
inom nämnda raser på tjurmödrarnas härstamning i 5 å 6 led från besiktigade
och till såväl exteriör som avkastning godkända föräldrar har medfört, att
endast ett i förhållande till behovet av avelstjurar för både tjurföreningar och
enskilda besättningar relativt ringa antal hondjur formellt äro berättigade
att användas som tjurmödrar. Den långa vägen med besiktning och stamboksföring
av hondjuren genom flera generationer, innan de kunna användas
för produktion av avelstjurar, medför även, att endast ett relativt fåla!
uppfödare ägna sig häråt och att rekryteringen av avelsstammarna genom
fortgående inregistrering av generationsdjur i de förberedande klasserna
är i avtagande.

Det må jämväl påpekas, att de nuvarande fordringarna för stamboksföring,
d. v. s. godkännande som avelsdjur, av tjurar med avseende på bärstamning
i avkastningshänseende ingalunda äro höga utan ligga omkring

Utskottet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

medelavkastningen inom goda bruksbesättningar. Den som vill genom förvärv
av en avelstjur väsentligt förbättra avkastningen hos sin i produktionshänseende
medelgoda stam, blir därigenom ytterligare begränsad vid valet
bland de genom stamboksföringen till avel godkända tjurarna.

Utskottet delar alltså departementschefens och lantbruksstyrelsens mening,
att ett verkligt behov föreligger av åtgärder för att bereda ej blott den
statsunderstödda aveln utan även aveln i övrigt bättre tillgång på offentligt
kontrollerade, i avkastningshänseende verkligt goda tjurar.

Det har förut framhållits, att inom de till tjur- och kontrollföreningsrörelsen
anslutna kreatursbesättningarna finnas många hondjur, lämpliga till
tjurmödrar. Samma torde ock vara förhållandet inom många enskilda kreatursbesättningar.
I fråga om härstamningen i generationshänseende torde i
stor utsträckning kunna styrkas 3 å 4 led från rena tjurar. Även i fråga örn
härstamningen i avkastningshänseende torde tillfredsställande uppgifter i
stor utsträckning kunna presteras. Hindret för dessa kors godkännande såsom
tjurmödrar synes främst ligga i att mödrar och anmödrar i tidigare led
icke varit underkastade den besiktning för godkännande till exteriören, som
sker vid stamboksföringen. Att det eftergivande på denna besiktning i tidigare
led, som lantbruksstyrelsen förordat, är ett riktigt grepp, när det gäller
att vidga ramen för rekryteringen av avelstjurarna, synes utskottet uppenbart.
När en god härstamning från rasrena tjurar är styrkt i 3 å 4 led
och avkastningen åtminstone ett par led visat sig vara god, bör minimikravet
på godkännande vid besiktning åtminstone ej behöva sträcka sig längre än
lantbruksstyrelsen förordat eller på mödernesidan till tjurens moder och
mormoder. Enligt vad utskottet under ärendets behandling från sakkunnigt
håll inhämtat, kunna med hänsyn till tryggande av nödig säkerhet i förärvningen
inga vägande invändningar resas häremot. Å andra sidan torde härigenom,
d. v. s. genom realiserandet av lantbruksstyrelsens förslag, en väsentlig
ökning av antalet hondjur, godtagbara till tjurmödrar, ske och sålunda
härför komma till användning ett stort antal av de bästa korna bland tjuroch
kontrollföreningarna samt inom övriga goda enskilda besättningar. Att
såsom en följd härav köparna av avelstjurar få ett större material, icke minst
i avkastningshänseende, att välja på, kan ej vara annat än till gagn för aveln.
I detta sammanhang torde även kraven på härstamningen i avkastningshänseende
för avelstjurar kunna avsevärt skärpas.

Utskottet vill alltså förorda skyndsamt genomförande av lantbruksstyrelsens
nu berörda förslag. Erfarenheten härav må sedan vara vägledande,
när det gäller att framdeles taga ställning till frågan örn behovet av ytterligare
lättnader i detta hänseende.

Vad nu anförts har närmast avseende på låglands- och S.R. 13.-aveln. Vad
departementschefen föreslagit med avseende å rödkulle- och fjällraserna föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

Den föreslagna differentieringen med avseende på avkastningen i förhållande
till djurens levande vikt synes utskottet vara ett steg i rätt riktning.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

Huruvida dess genomförande i praktiken kan vara förenat med stora olägenheter,
kan utskottet dock ej nu överblicka.

Förslaget örn inrättande av hos hushållningssällskapen förda kontrollregister
över kor, anslutna till inom resp. sällskaps områden verksamma kontrollföreningar,
synes utskottet välbetänkt. Därvid synas emellertid samtliga
till dessa anslutna kor böra medtagas. Uteslutande av en del kommer
säkerligen att tynga och fördröja arbetet, och avkastningsuppgifterna för
kor av ej känd härstamning eller sådan från ej ren tjur kunna dock understundom
vara av värde för bedömande av deras avkomma i senare generationer.
Genom kontrollregistret ifråga erhålles även för bedömningen önskvärda
uppgifter rörande kornas hållbarhet och kalvningstider.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla vikten av ett skyndsamt
genomförande av ökad kontroll och övervakning av kontrollföreningarnas
verksamhet. Först härigenom skapas nödig trygghet för tillförlitligheten
av de uppgifter angående härstamning och avkastning, som nu föreslås skola
insamlas genom dessa föreningar och utgöra ett grundläggande material vid
stamboksföringen. Utskottet återkommer i särskilt utlåtande till denna angelägenhet.

I anslutning till departementschefens yttrande om mindre väsentliga färgoch
exteriörfel vill utskottet uttala, att avvikelse från typen för vederbörande
ras ej bör utgöra hinder för inregistrering av tjur eller tjurmoder, därest ej
avvikelsen är så betydande, att djuret ej kan godtagas efter den för rasen gällande
lägsta typgraden. Med hänsyn till bland annat med betesgång sammanhängande
praktiska önskemål vill utskottet vidare uttala, att frånvaro
av horn — även då det gäller behornad ras —- ej bör utgöra hinder för stamboksföring.

Beträffande i förslaget upptagen urvalsnämnd vill utskottet framhålla,
att det synes utskottet angeläget, att klara bestämmelser bliva fastställda för
huru beslut skola fattas om inregistrering, därest olika meningar råda inom
nämnden, antingen detta nu skall ske genom nämndens förstärkande, genom
viss besvärsrätt eller på annat sätt.

Utskottet förutsätter, att genomförandet av vad utskottet sålunda förordat
närmast kommer att anförtros lantbruksstyrelsen.

De olika avel sföreningarna hava en följd av år på ett tillfredsställande sätt
handhaft den långt övervägande delen av stamboksföringen. Det synes utskottet
önskvärt, att en överenskommelse med dem kan vinnas örn fortsättande
härav enligt grunder, som överensstämma med vad här ovan förordats.
Skulle mot förmodan så ej ske, ansluter sig utskottet till den i lantbruksstyrelsens
kungörelseförslag angivna utvägen att anförtro stamboksföringen åt
annan central organisation. I varje fall bör överledningen och kontrollen
av det hela vila hos lantbruksstyrelsen, som alltså har att pröva och fastställa
för ifrågavarande registrering gällande regler och avgifter.

I likhet med departementschefen finner utskottet sig kunna biträda lantbruksstyrelsens
förslag rörande premiering av nötboskap, vilket i allt väsentligt
överensstämmer med nu gällande bestämmelser i ämnet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

Ej heller finner utskottet anledning till erinran mot lantbruksstyrelsens
anslagsberäkningar, som avse kalenderåret 1937, varför ett belopp av 265,000
kronor torde erfordras för budgetåret 1937/1938 för utlämnande av statsbidrag
till stamboksföring och premiering.

Vad så angår frågan örn understöd till bekämpande av ofruktsamhet hos
nötboskap av fjällras synes det utskottet nödvändigt, att effektiva åtgärder
vidtagas i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag härom. Det för ändamålet föreslagna
beloppet, 20,000 kronor, föranleder ingen utskottets erinran. Samtidigt
härmed vill emellertid utskottet understryka önskvärdheten av att förefintligheten
av ärftliga letalfaktorer hos andra raser och deras bekämpande
vinner beaktande från Kungl. Maj:ts sida.

Då som nyss omnämnts behovet av medel för stamboksföringen och premieringen
uppgår till 265,000 kronor, skulle sammanlagda medelsbehovet för
befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln för budgetåret 1937/1938 uppgå
till ett belopp av (265,000 + 20,000 =) 285,000 kronor eller det belopp, som
beräknats för ändamålet i årets statsverksproposition.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,
till Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet
av nötboskapsaveln för budgetåret 1937/1938 under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 285,000
kronor.

Stockholm den 10 maj 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Alfred
Andersson, Mannerskantz, Anderberg och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Andersson i
Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön, Liedberg, Hilding och Pettersson i
Dahl.

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

Bilaga.

Lantbruksstyrelsen förslag
till

Kungl. Maj:ts kungörelse angående åtgärder till befrämjande i
allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag därtill;

Kungl. Maj:t har efter riksdagens hörande funnit gott att angående åtgärder
till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag
därtill förordna som följer.

Ändamål m. m.

1 §•

I denna kungörelse omförmälda åtgärder hava till ändamål att genom förande
av riksstamböcker över nötboskap samt bildande och upprätthållande
av tjurföreningar åstadkomma goda och för olika trakter av landet lämpliga
nötkreatursstammar.

Lantbruksstyrelsen åligger att handhava överinseendet och kontrollen över
ifrågavarande åtgärder samt därvid tillse, att bestämmelserna i kungörelsen
tillämpas på ett för olika orters förhållanden avpassat, planmässigt sätt; ägande
styrelsen att utfärda de närmare bestämmelser, vilka kunna vara av behovet
påkallade för befordran av det med åtgärderna avsedda ändamålet.

Stamboksföring av nötboskap.

2 §''

Över varje nötboskapsras, som lantbruksstyrelsen bestämmer, skall genom
avelsförening för respektive avelsriktning eller, där så icke kan ske, genom
annan central organisation uppläggas och föras särskild riksstambok.

3 §.

Såsom förberedande åtgärd till stamboksföring av nötboskap skall genom
vederbörande hushållningssällskaps försorg uppläggas och föras register över
kor, som äro underkastade av lantbruksstyrelsen godkänd kontroll genom
kontrollförening (kontrollregister).

Den som efter uppdrag av hushållningssällskap för kontrollregister åligger
att på anmodan av djurinnehavare enligt fastställt formulär utfärda bestyrkt
utdrag ur kontrollregistret;

att årligen till vederbörande organisation, som handhar stamboksföring av
nötboskap, enligt bestämmelserna i denna kungörelse kostnadsfritt insända i
kontrollregistret intagen uppgift för ko, som är införd i stambok; samt

att, när organisation, varom nyss nämnts, eller vederbörande hushållningssällskap
sådant påfordrar, till organisationen eller hushållningssällskapet jämväl
kostnadsfritt insända för avkommebedömning av tjur erforderliga uppgifter
rörande i kontrollregistret införda djur.

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

4 §■

1 mom. Regler ifråga om urval av djur, som må införas i stambok över
nötboskap, skola upprättas av vederbörande organisation, som handhar stamboksföringen,
samt underställas lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande.
Därvid skall såsom villkor för djurs införande i stambok gälla,

att kraven å avkastning och kroppsstorlek, såvitt möjligt är, skola regleras
så, att olika orters behov av lämpliga tjurar kan tillgodoses,

att sagda krav skola avvägas med hänsyn till vad som lägst kan anses skäligt
ifråga örn tjurs anmoder; samt

att mindre väsentliga färg- och exteriörfel icke må utgöra hinder för djurs
införande i stambok.

2 mom. Besiktning av djur, som anmälts till införande i stambok, skall,
där lantbruksstyrelsen icke för särskilt fall annorlunda förordnar, verkställas
av en urvalsnämnd, bestående av två ledamöter, varav den ene, som tillika i
regel skall fungera såsom ordförande, förordnas av organisation, varom i 1
mom. förmäles, och den andra utses för vederbörande hushållningssällskaps
område av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller efter förslag
av utskottet utav vederbörande organisation. För båda ledamöterna i
urvalsnämnden utses i samma ordning erforderligt antal suppleanter.

3 mom. Avgift för införande av djur i stambok över nötboskap ävensom
för härmed förenad besiktningskostnad fastställas av vederbörande organisation.
Beslut härom skall omedelbart anmälas till lantbruksstyrelsen.

Upprätthållande av tjurförening.

5 §•

För tillgodoseende av en orts tjurbehov kan bildas tjurförening med rätt
för föreningen till bidrag av statsmedel på sätt nedan sägs.

Med tjurförening avses sådan mellan närboende mindre jordbrukare bildad
sammanslutning, som har till uppgift att främja nötboskapsavelns utveckling
inom orten genom inköp av en eller flera tjurar av lämplig ras och
god beskaffenhet, vilka mot fastställd avgift i främsta rummet ställas till medlemmarnas
och, därest så lämpligen kan ske, jämväl till utomståendes förfogande.

6 §■

1 mom. Verksamheten inom med statsmedel understödd tjurförening skall
stå under inseende av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
genom en av lantbruksstyrelsen på utskottets förslag för området utsedd
besiktningsman, vartill bör ifrågakomma, i första hand, hos sällskapet
anställd konsulent eller, i andra hand, annan på området sakkunnig, inom
sällskapets område bosatt person.

Suppleant för besiktningsman utses efter samma grunder.

2 mom. Besiktningsman och dennes suppleant utses för en tid av tre år.
Avgår besiktningsman före denna tid, inträder suppleanten i den avgångnes
ställe, tills ny besiktningsman hunnit utses för den återstående tiden.

7 §■

Besiktningsman har att vid fullgörande av sitt uppdrag ställa sig till noggrann
efterrättelse bestämmelserna i denna kungörelse ävensom av lantbruksstyrelsen
eller vederbörande hushållningssällskap meddelade närmare
föreskrifter, åliggande det besiktningsman bland annat

att övervaka verksamheten inom med statsmedel understödd tjurförening

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

och vid anfordran biträda föreningen vid anskaffande av lämplig tjur samt
därvid jämväl pröva skäligheten av tjurs inköpspris,
att kontrollera föreningstjurs skötsel och vård,

att lämna råd och upplysningar rörande skötseln av nötkreatur i allmänhet,

att sverka för att föreningens medlemmar, såvitt möjligt är, ansluta sig till
kontrollföreningsverksamheten, samt

att årligen till hushållningssällskapets förvaltningsutskott å tid utskottet
bestämmer ingiva förslag till fördelning av det anslag, som för året står till
förfogande för utdelande av bidrag till tjurföreningar.

8 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning till besiktningsman utgår:

1) för konsulent eller annan hos hushållningssällskap anställd befattningshavare
efter de grunder, som gälla för resa i tjänsten, dock högst enligt klass
II C i allmänna resereglementet; samt

2) för annan besiktningsman högst enligt klass II C i samma reglemente.

9 §.

Hushållningssällskaps förvaltningsutskott åligger utöver vad ovan stadgats att

meddela de föreskrifter, som, utan att strida mot denna kungörelse eller
av lantbruksstyrelsen meddelade bestämmelser, i övrigt kunna befinnas erforderliga
för uppnående av det med verksamheten avsedda ändamålet,
att ofördröjligen delgiva lantbruksstyrelsen, vad hushållningssällskapet
eller förvaltningsutskottet beslutat i frågor rörande bildande och upprätthållande
av tjurförening,

att på förslag av vederbörande besiktningsman inom ramen av för ändamålet
tillgängliga medel verkställa fördelningen därav mellan tjurföreningarna
inom området, varvid hänsyn skall tagas bland annat till de med tjurhållningen
förenade kostnaderna i förhållande till tjurföreningens koantal
och till föreningens betydelse för orten,

att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra register över med
statsmedel understödda tjurföreningar inom området, utvisande jämväl verksamhetens
omfattning och föreningarnas ekonomi,

att årligen före den 1 februari till lantbruksstyrelsen ingiva fullständig berättelse
enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över statsunderstödda
tjurföreningars verksamhet under näst föregående år, samt

att till lantbruksstyrelsen översända två exemplar av de stadgar och blanketter,
som av förvaltningsutskottet fastställts för tjurföreningsverksamheten.

Statsbidrag.

10 §.

Avelsförening för nötboskap eller annan central organisation, som önskar
erhålla statsbidrag till uppläggande eller förande av riksstambok över nötboskap,
skall före ingången av det år, för vilket bidrag sökes, till lantbruksstyrelsen
därom ingiva till Kungl. Majit ställd ansökning, åtföljd av den för
föreningen eller organisationen senast fastställda utgifts- och inkomststaten
samt för densamma gällande stadgar ävensom gällande regler för stamboksföring
av nötboskap tillhörande den avelsriktning, varom fråga är; dock att
vid förut ingiven ansökning fogade stadgar och regler, som ej ändrats, i stället
må kunna åberopas.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

11 §•

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag till upprätthållande
av tjurförening ävensom till täckande av besiktningsmans resekostnader, skall
före ingången av det år, för vilket bidrag sökes, till lantbruksstyrelsen därom
ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, åtföljd av dels för tjurförening
utav sällskapet antagna stadgar, dock att vid förut ingiven ansökning fogade
stadgar, som ej ändrats, istället må kunna åberopas, dels ock bevis, att hushållningssällskapet
eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening,
för ändamålet under året tillskjutit minst lika stort belopp som det sökta
statsbidraget.

12 §.

Till avelsförening för nötboskap eller annan central organisation, som för
stambok över nötboskap enligt bestämmelserna i denna kungörelse, må statsbidrag
utgå med belopp, som Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall
bestämmer.

13 §.

1 mom. Till hushållningssällskap må utgå statsbidrag

dels för utlämnande till tjurförening av bidrag till inköp och försäkring av
tjur ävensom till underhåll av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd
avkommeundersökning styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma
med särskilt goda mjölkanlag, eller, såvitt angår landets fyra nordligaste län,
står uppställd i mindre ladugård,

dels ock till täckande av kostnader för besiktningsmans resor.

2 mom. Statsbidrag må utgöra högst lika stort belopp, som hushållningssällskapet
eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet
tillskjutit.

I intet fall må dock av statsmedel för år utgå

a) såsom bidrag för inköp av tjur högre belopp än 350 kronor, dock att
bidraget icke må överstiga en tiondel av inköpskostnaden för ifrågakomna
tjur eller, där tjur utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats genom
byte, av det utav vederbörande besiktningsman tjuren åsätta värde;

b) såsom bidrag till täckande av årskostnaden för tjurs försäkring högre
belopp än halva kostnaden härför; eller

c) såsom bidrag till tjurs underhåll högre belopp än 25 kronor.

3 mom. För att tjurförening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag
fordras

att föreningens stadgar äro upprättade i enlighet med av lantbruksstyrelsen
fastställda grunder och godkända av vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott,

att föreningen håller riksstamboksförd eller till intagning i riksstambok berättigad
tjur av den ras, hushållningssällskapets förvaltningsutskott bestämmer,

att antalet medlemmar i föreningen utgör minst fem och att minst halva
antalet av föreningens kor tillhör ägare eller brukare, som idkar jordbruk
såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring och vilkens odlade jord
icke överstiger 40 hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen på
därom av hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord ansökning bestämmer
för visst område,

att föreningen tillhörig tjur på anfordran av besiktningsman uppvisas å tid
och plats, som av honom bestämmes,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, därest
ett för amortering av lånfången del utav köpeskilling för tjur tilldelat bidrag
eller del därav ej behöver tagas i anspråk för avsett ändamål, fondera beloppet
i enlighet med de bestämmelser, som av hushållningssällskapets förvaltningsutskott
meddelas, ävensom att, därest föreningen upplöses, genom hushållningssällskapet
återbetala sålunda fonderat belopp, samt

att föreningen över sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper,
vilka skola hållas tillgängliga för besiktningsmannen.

14 §.1

Statskontoret har att till vederbörande hushållningssällskap utbetala av
Kungl. Maj:t beviljat bidrag till upprätthållande av tjurförening ävensom till
täckande av besiktningsmans resekostnader till så stort belopp, som hushållningssällskapet
med intyg från lantbruksstyrelsen styrker sig hava för ändamålet
utgivit av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel.

Denna kungörelse träder i kraft den . Samtidigt upphöra

reglementet den 15 juni 1922 (nr 302) för med statsmedel understödd premiering
och stamboksföring av nötboskap, kungörelsen samma dag (nr 303)
angående statsbidrag till nötboskapsavelns främjande ävensom kungörelsen
den 24 april 1936 (nr 113) om inskränkning av den med statsmedel understödda
verksamheten för nötboskapsavelns främjande att gälla.

1 Därest lantbruksstyrelsen enligt föreliggande förslag ombildas till huvudförvaltning, bör 14 §
ändras i överensstämmelse härmed.