Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen.
I en till riksdagen den 30 december 1955 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 38, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag föreslagit riksdagen att godkänna, att stöd till lin- och hampodlingen
skall utgå enligt i huvudsak de grunder, som angivits i propositionen.
Lin- och hampodlingen skall enligt beslut av 1951 års riksdag (prop. 1951:
192, JoU 47, rskr. 379) erhålla statligt stöd i form av pristillägg under en
femårsperiod, avseende 1951—1955 års skördar. Enligt beslutet skall Kungl.
Maj :t årligen fastställa de priser — riktpriser — vilka skall användas
bland annat vid upprättandet av driftskalkyler till ledning för bestämmandet
av det statliga pristillägget för den beredda fibern. Riktpriserna
skall enligt gällande regler fastställas under hänsynstagande till priserna
på andra grödor ävensom till att en odling av lämplig storleksordning skall
kunna väntas. Staten skall emellertid icke ikläda sig någon garanti för att
odlarna verkligen får ut riktpriserna. Odlarpriserna blir bland annat beroende
på hur försäljningspriserna på beredd fiber utvecklar sig och hur beredningsverken
skötes ekonomiskt.
Det statliga stödet åt linodlingen utgår enligt beslut av 1953 års riksdag
(prop. 1953: 224, JoU 38, rskr. 340) till tre beredningsverk, nämligen beredningsverken
i Laholm, Växjö och Mellansel. Stödet lämnas i form av
dels ett allmänt pristillägg till alla beredningsverk, enligt beslut av 1953
års riksdag maximerat till 75 öre per kilogram fiber av spinnbar kvalitet,
dels ett särskilt tillägg till verken i Växjö och Mellansel av 15 respektive
55 öre per kilogram.
I fråga om hampodlingen utgår det statliga stödet jämlikt beslut av 1953
års riksdag (prop. 1953: 195, JoU 31, rskr. 309) endast till beredningsverket
i Visby. Stödet utgör ett till 75 öre per kilogram maximerat pristillägg
för fiber av spinnbar kvalitet.
På förslag av Kungl. Maj :t har 1955 års riksdag (prop. 1955: 180, JoU
25, rskr. 320) beslutat, att det statliga prisstödet till lin- och hampodlingen
enligt nuvarande grunder skall förlängas att gälla även 1956 års skörd.
I sammanhanget bör nämnas, att stödet åt lin- och hampodlingen icke prövats
av Kungl. Maj :t eller riksdagen i anslutning till den år 1955 behandlade
frågan angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets
produkter (prop. 1955: 198; JoU 39, rskr. 387).
1 Dihang till liksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr (i
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956
I skrivelse den 19 mars 1955 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag
till fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen. Vid nämndens skrivelse har
fogats en promemoria angående dylikt stöd med bilagor samt yttrande
från arbetsmarknadsstyrelsen över ett inom nämnden utarbetat förslag om
sammanslagning av linberedningsverken i Laholm och Växjö.
Över jordbruksnämndens förslag har, efter remiss, utlåtanden avgivits av
statskontoret, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, 1954 års öutredning,
Sveriges utsädesförening, lantbruksakademien, hushållningssällskapen i
Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Gävleborgs, Jämtlands,
Västernorrlands samt Gotlands län, Riksförbundet Lin och hampa, som tilllika
överlämnat yttranden från samtliga lin- och hampberedningsverk, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Textilrådet.
Textilrådet har därvid såsom eget yttrande överlämnat ett från Svenska lin-,
jute- och hampindustriföreningen 1939 infordrat yttrande.
I skrift den 12 september 1955 har ordföranden i Växjö stadsfullmäktige,
konsuln Carl Petri såsom representant för staden hemställt om förslag till
riksdagen om sådana åtgärder, att linberedningsverket i Växjö -—- för att
kunna fortsätta sin verksamhet i nämnda stad — skall få behålla sin tillverkningskvot
och sitt statliga stöd i samma proportion som laholmsverket.
Häröver har, efter remiss, jordbruksnämnden avgivit utlåtande den 27 september
1955, varvid tillika överlämnats ett yttrande av Lantbruksförbundets
revisionsbyrå aktiebolag.
Vidare har jordbruksnämnden med eget yttrande den 4 oktober 1955
överlämnat dels en framställning av Gotlands hampodlareförening u. p. a.r
Visby, om förlängning från tio till 20 år av amorteringstiden för föreningen
lämnade hampberedningslån ur hemslöjdslånefonden, dels en i anledning
härav gjord framställning av Riksförbundet Lin och hampa om sådan
ändring av gällande bestämmelser för lån från hemslöjdslånefonden, att
återbetalningstiden för dylika lån ändras från högst tio år till högst 20 år
samt om förlängning av återbetalningstiden till 20 år för redan beviljade
lån från ifrågavarande fond. Häröver har —- efter remiss — statskontoret
avgivit utlåtande den 14 samt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
den 18 oktober 1955.
I jordbruksnämndens skrivelse den 19 mars 1955 har framlagts principförslag
beträffande omfattningen och utformningen av det statliga stödet åt
lin- och hampodlingen från och med 1956 års skörd.
Jordbruksnämndens förslag innebär i huvudsak, att allmänt statligt stöd
även i fortsättningen skall lämnas odlingen av spånadslin och hampa, i
stort sett motsvarande det skydd, som andra jordbruksprodukter i genomsnitt
åtnjuter. Giltigheten av ett beslut om allmänt stöd bör enligt nämnden
ej på förhand tidsbegränsas. Emellertid bör självfallet frågan om statligt stöd
kunna tagas upp till omprövning, därest väsentligt ändrade förhållanden
skulle inträffa.
Beträffande spånadslin innebär förslaget, att det allmänna prisstö -
Jordbruksutskottets utlåtande nr G år 1956
3
det liksom under senare år skall maximeras till 75 öre per kilogram linfiber
av spinnbar kvalitet. Vidare bör enligt jordbruksnämnden det särskilda
pristillägget till linberedningsverket i Mellansel av 55 öre per kilogram
spinnbar linfiber oförändrat utgå tills vidare. Möjlighet bör dock finnas att
när som helst ompröva detta stöd. Det nu till linberedningsverket i Växjö
utgående särskilda pristillägget av 15 öre per kilogram spinnbar linfiber
föreslås däremot skola slopas. Därjämte bör enligt nämnden frågan om
fortsatt stöd åt Östra Götalands linodlareförenings linberedning i Växjö göras
beroende av att verksamheten därstädes överflyttas till verket i Laholm.
Nämnden har nämligen funnit, att en dylik överflyttning skulle medföra,
bland annat, en sådan reduktion av beredningsverkens behov av statsstöd,
att det icke synes möjligt för staten att i fortsättningen stödja linodlingen
oavsett om den föreliggande besparingsmöjligheten tillvarata ges av beredningsverken
eller icke.
I fråga om hampa föreslås det statliga stödet även i fortsättningen
skola utgå enligt oförändrade grunder. Detta innebär, att utöver det stöd,
som genomsnittligt lämnas övriga jordbruksprodukter, ytterligare skydd
skall kunna utgå. Sammanlagt skall stödet dock icke få överstiga 75 öre
per kilogram spinnbar hampfiber. Det särskilda skyddet för hampan motiverar
nämnden bland annat med det speciella värde, hampodlingen har för
det gotländska jordbruket samt för sysselsättningen och därmed befolkningsutvecklingen
på Gotland.
Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över jordbruksnämndens
förslag till fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen, tillstyrker alla
med undantag av statskontoret och hushållningssällskapet i Kronobergs län
förslaget i dess helhet eller lämnar detsamma utan väsentlig erinran. Statskontoret
förordar för sin del, att även beredningsverket i Mellansel skall
nedläggas. Kronobergs läns hushållningssällskap framhåller önskvärdheten
av att åt odling och beredning av lin även framdeles lämnas statligt stöd av
sådan storlek, att linberedningsverket i Växjö kan bibehållas.
I propositionen lämnas å s. 5—13 en närmare redogörelse för jordbruksnämndens
framställning i ärendet samt å s. 14—22 en redogörelse för innehållet
i däröver avgivna remissyttranden. Vidare gives å s. 22—32 en närmare
redogörelse för de förutnämnda framställningarna från ordföranden
i stadsfullmäktige i Växjö samt från Gotlands hampodlareförening u. p. a.
och Riksförbundet Lin och hampa ävensom för remissyttranden i anledning
därav. Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen i dessa delar.
Departementschefen har anfört följande.
»I syfte att trygga vårt lands försörjning med lin och hampa utgick under
1940-talet ett omfattande statligt stöd åt den inhemska odlingen och beredningen
av lin och hampa dels i form av lån och bidrag till uppförande av
lin- och hampberedningsverk, dels såsom årliga bidrag för att stödja priset
på lin- och hamphalm. Det tillskott till försörjningen på detta område, som
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956
därigenom erhölls, var av stort värde. De statliga stödåtgärderna medförde
emellertid betydande kostnader. Sedan mera normala förhållanden inom
världshandeln åter inträtt i slutet av 1940-talet, aktualiserades frågan om
omfattningen av det fortsatta statliga stödet åt lin- och hampodlingen.
På grundval av ett utav 1949 års lin- och hamputredning framlagt förslag
fattade riksdagen år 1951 principbeslut om fortsatt statligt stöd åt odlingen
av begränsad omfattning under femårsperioden 1951—1955. Vidare
företogs bland annat vissa ändringar i det tekniska systemet för stödet. Som
motiv för det fortsatta stödet åberopades såväl beredskaps- och försörjningsskäl
som odlingens och beredningens betydelse ur lokal synpunkt för jordbruket
och näringslivet i övrigt. Begränsningen till en femårsperiod föranleddes
av att det å ena sidan i dåvarande världsläge icke ansågs lämpligt
alt på långt sikt taga ställning till frågan om lin- och hampodlingens framtida
uppehållande samt att det å andra sidan ur såväl odlings- som beredningssynpunkt
ansågs vara av vikt, att den tidsperiod, som stödet skulle
avse, icke begränsades alltför snävt. I riksdagsbeslutet förutsattes emellertid,
att — därest så skulle påkallas av ändrade förhållanden — en förnyad
prövning av frågan om beredningsverkens bibehållande skulle kunna ske under
loppet av femårsperioden. Genom beslut av 1955 års riksdag förlängdes
stödet att gälla även 1950 års skörd.
Under nyssnämnda period har två av linberedningsverken (i Gimo och
Hybo) samt det ena av hampberedningsverken (i Värmbol) upphört med
sin verksamhet. Samtidigt har de kvarvarande beredningsverkens konkurrenskraft
stärkts, trots att de under denna tid stigande arbetslönerna och
sjunkande världsmarknadspriserna medfört nya svårigheter för den inhemska
lin- och hamphanteringen. Då den tid, som 1951 och 1955 års riksdagsbeslut
avsåg, snart går till ända, torde frågan om fortsatt stöd till linoch
hampodlingen nu få underställas riksdagen för prövning.
Det förslag, som statens jordbruksnämnd framlagt och som även tillstyrkts
i flertalet remissyttranden, innebär i fråga om linodlingen i stort
sett, att principbeslut skall fattas om fortsatt allmänt stöd, till storleken i
huvudsak motsvarande det skydd, som andra jordbruksprodukter i genomsnitt
åtnjuter, varvid dock den nuvarande maximeringen av det allmänna
pristillägget till 75 öre för kilogram fiber av spinnbar kvalitet skall bibehållas.
Nämnden anser vidare att, om stödet åt linodlingen genom ett sådant beslut
inordnas i det allmänna jordbruksskyddet, skäl ej föreligger att på förhand
tidsbegränsa stödet. Att omprövning skall kunna ske vid ändrade förhållanden
förutsätter dock nämnden vara självfallet. Det allmänna pristillägget
föreslås inom angivna maximiram skola fastställas på samma sätt,
som skett sedan år 1951, och således bli beroende av produktionskostnaderna
samt priset på utländsk fiber. Det så bestämda allmänna pristillägget föreslår
nämnden skola bli lika stort för den linberedningsverksamhet, vilken bedrives
av Hallands linodlareförening, som för den, vilken bedrives av östra
Götalands linodlareförening, varvid dock fortsatt stöd åt den sistnämnda för
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956
5
eningens beredningsverksamhet skall göras beroende av att verksamheten
överflyttas till den förstnämnda föreningens anläggningar i Laholm. I fråga
om linodlingen i Norrland (linberedningsverket i Mellansel) föreslår nämnden,
att liksom nu ett extra pristillägg av 55 öre för kilogram spinnbar fiber
utöver det allmänna pristillägget skall utgå tills vidare. Möjlighet bör dock
enligt nämnden finnas att när som helst ompröva detta stöd.
Det för 1954 års skörd utgående allmänna pristillägget för linfiber motsvarar
omkring 20 procent av priset för den till pristillägg berättigade fibern.
Procenttalet är ungefär detsamma, varmed de inhemska priserna på jordbruksprodukter
hösten 1954 genom det gällande gränsskyddet översteg de
internationella priserna. Enligt jordbruksnämnden torde i vart fall linberedningsverket
i Laholm kunna bedriva sin verksamhet innanför ett dylikt
generellt gränsskydd. Såvitt jag kunnat finna, kan linodlingen och den
därpå grundade linberedningen i södra Sverige nu anses vara stabiliserad
och i konkurrenshänseende jämförlig med annan jordbruksproduktion. Såsom
jordbruksnämnden framhållit, är det rimligt, att linodlingen erhåller
samma stöd som produktionen i övrigt på jordbruksområdet. Vid sådant förhållande
bör stödet icke på förhand begränsas til! att avse viss tid. Att omprövning
skall ske vid ändring i förhållandena är dock självklart. I enlighet
med nämndens förslag bör även den nuvarande maximeringen av det allmänna
pristillägget til! 75 öre per kilogram spinnbar linfiber bibehållas tills
vidare.
De för 1954 års skörd utgående statliga pristilläggen för linfiber till beredningsverket
i Växjö motsvarar enligt jordbruksnämnden omkring 26 procent
av varuvärdet. Nämnden har funnit det tveksamt, huruvida beredningsverket
kan drivas med ett på nyss angivet sätt maximerat allmänt stöd. Emellertid
har Östra Götalands linodiareförening förklarat, att föreningen för
växjöverkets del icke ifrågasätter något stöd utöver ett allmänt pristillägg,
beräknat på grundval av laholmsverkets produktionskostnader. Föreningen
har dock därvid förutsatt, att dess stödberättigade tillverkningskvot skall
ökas. Enär någon ökning av linodlingen i nuvarande läge icke torde böra
sättas i fråga, skulle emellertid den av föreningen förutsatta omfördelningen
av tillverkningskvantiteterna medföra en minskad avverkning vid laholmsverket
med ökade produktionskostnader för detta verk som följd. Då kostnaderna
vid laholmsverket liksom hittills bör läggas till grund för beräkningen
av det allmänna pristillägget, skulle följden bli ett ökat anspråk på statsstöd
åt linhanteringen. Enligt vad jag inhämtat har emellertid växjöföreningen
vid föreningsstämma den 23 juni och den 30 september 1955 beslutat om
fusion med Hallands läns linodlareförening i enlighet med ett av styrelsen
för förstnämnda förening framlagt förslag till fusionsavtal. Laholmsföreningen
har för sin del beslutat godkänna sagda avtal. Därmed synes förevarande
problem ha fått en såväl ur statsfinansiell synpunkt som med hänsyn
till linhanteringen ändamålsenlig lösning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i yttrande över jordbruksnämndens förslag
till nedläggning av linberedningsverket i Växjö uttalat, alt i samband med
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956
ett nedläggande av verket vissa ersättningar bör utgå till arbetstagarna, varvid
de vid avvecklingen av hampberedningsverket i Värmbol tillämpade ersättningsgrunderna
bör tillämpas. Med hänsyn till de särskilda omständigheter,
som är förknippade med nedläggning av driften vid växjöverket, synes
det även enligt min mening motiverat, att vissa åtgärder vidtages för att för
personalen mildra de ekonomiska följderna av nedläggelsen. Därvid bör liksom
i andra liknande fall i första hand komma i fråga åtgärder, som syftar
till att skapa nya sysselsättningsmöjligheter. Därest fråga skulle uppstå om
ytterligare stöd i form av direkta anslag för att lindra de ekonomiska svårigheter,
som övergångsvis kan uppstå för personalen, synes denna böra tagas
upp till behandling i annat sammanhang. Det torde böra uppdragas åt
arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med jordbruksnämnden närmare följa
utvecklingen.
Vad därefter angår linodlingen i Norrland (linberedningsverket i Mellansel)
utgår nu till denna ett till 55 öre per kilogram maximerat extra pristillägg.
Av de utredningar, som jordbruksnämnden låtit företaga, framgår
att ifrågavarande linberedningsverk för närvarande icke har möjlighet att
driva sin verksamhet utan ett särskilt pristillägg utöver det allmänna pristillägget.
Utredningsmaterialet ger även vid handen, att man ej heller torde
kunna räkna med någon minskning av detta särskilda stödbehov under den
närmaste framtiden. Enligt nämnden har emellertid företagsledningen upplyst,
att man icke torde behöva begära någon höjning av det särskilda pristillägget,
om en sänkning av det allmänna pristillägget sker.
Jordbruksnämnden har erinrat om att som motiv för stödet åt mellanselsverket
har, förutom beredskapsintresset, anförts det särskilda värde, som
en linodling i Norrland kan anses äga för jordbruket därstädes genom att
erbjuda möjlighet till variation i produktionsinriktningen. Å andra sidan
har emellertid påpekats, att antalet norrländska linodlare är mycket begränsat,
varför de betydande belopp av allmänna medel — såväl totalt som per
odlare räknat — vilka utbetalas till stöd åt linproduktionen i Norrland,
knappast kan sägas komma det norrländska jordbruket i allmänhet till godo.
Enligt nämnden bör frågan om ett fortsatt stöd åt den norrländska linproduktionen
avgöras i huvudsak genom en avvägning mot kostnaderna för och
vinsten av andra möjligheter att tillgodose det norrländska jordbruket.
Nämnden är för sin del tveksam om huruvida en sådan avvägning kommer
att utfalla till förmån för ett bibehållande av det extra norrlandsstödet men
motsätter sig icke, att detta får utgå tills vidare.
Även om de betydande belopp av allmänna medel, som linodlingen i Norrland
drager, icke kommer det norrländska jordbruket i allmänhet till godo,
finner jag dock, i likhet med vad som framhållits i flera remissyttranden,
det vara angeläget, att de möjligheter, som erbjuder sig att bereda de norrländska
jordbrukarna tillfälle till en mera mångsidig produktion, tillvaratages.
Härvid bör även beaktas, att också i fråga om annan jordbruksproduktion
det statliga stödet är högre i Norrland än i landet i övrigt. Jag finner
mig därför böra förorda, att särskilt stöd även i fortsättningen skall
utgå till den norrländska linproduktionen. Det särskilda pristillägget torde
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år W56
7
tills vidare böra maximeras till 55 öre för kilogram spinnbar linfiber. Med
hänsyn till de förhållandevis höga kostnaderna för stödet till denna produktion
bör en omprövning av stödet ske senast efter tre år.
I fråga om hampodlingen har jordbruksnämnden föreslagit ett
fortsatt, icke tidsbegränsat stöd efter nu gällande grunder. Bland annat avses
sålunda stödet skola maximeras till 75 öre för kilogram spinnbar hampfiber.
Liksom i fråga om linodlingen har nämnden vidare i sitt förslag förutsatt,
att frågan om det statliga stödet åt hampodlingen skall tagas upp till
omprövning, om väsentligt ändrade omständigheter skulle inträffa. Nämnden
har i sin framställning anfört, att det nuvarande statliga stödet åt hampodlingen
är ungefär dubbelt så stort som det genomsnittliga skyddet för våra
jordbruksprodukter. Emellertid har nämnden funnit, att flera skäl likväl
kan åberopas för ett fortsatt extra stöd åt hampodlingen utöver det allmänna
jordbruksskyddet. Den har därvid framhållit, bland annat, hampodlingens
speciella värde för jordbruksproduktionen på de gotländska myrmarkerna
samt hampberedningens betydelse för näringslivet och den industriella
sysselsättningen på Gotland. De av nämnden i detta hänseende framförda
synpunkterna har kraftigt understrukits av flertalet utav de myndigheter
och organisationer, som yttrat sig över nämndens förslag. För min del anser
jag nu liksom år 1953, då frågan om det fortsatta stödet åt hampodlingen
senast behandlades, att såväl jordbrukspolitiska som sysselsättningspolitiska
skäl talar för ett fortsatt stöd åt den gotländska hamphanteringen. Jag vill
sålunda i likhet med remissinstanserna förorda det av nämnden framförda
förslaget härutinnan. Frågan om fortsatt stöd bör emellertid tagas upp till
omprövning vid ändring i förhållandena.
I fråga om det tekniska system för statsstödet till linodlingen, som
riksdagen antog år 1951, har jordbruksnämnden framhållit, att detsamma
synes ha fungerat tillfredsställande. Nämnden har därför föreslagit, att
systemet skall tillämpas även i fortsättningen. Även i fråga om stödet åt
hampodlingen har nämnden föreslagit ett oförändrat tekniskt system. Häremot
har jag icke något att erinra. Statsmakterna bör sålunda före odlingens
början fastställa dels de kvantiteter fiber, för vilka stöd skall utgå, dels det
pris, som odlarna anses böra erhålla per kilogram halm. Vid bestämmandet
av sistnämnda pris bör hänsyn liksom hittills tagas både till priserna på
andra grödor och till önskvärdheten av att den avsedda odlingen av lin och
hampa skall erhållas. Detta odlarpris, vilket liksom nu ej skall ha karaktären
av något statligt garantipris, skall användas vid upprättandet av driftskalkyler
för beredningsverken och på så sätt bli en av utgångspunkterna för
beräkningen av storleken utav de statsbidrag, som skall utgå per kilogram
fiber. Frågan om pristilläggens storlek bör liksom för närvarande upptagas
till behandling vid den tidpunkt, då beredningen av halmen skall börja,
d. v. s. i slutet av det kalenderår, då odlingen skett, eller i början av året därefter.
Därvid bör man på basis av dels det förut angivna odlarpriset, dels vad
som är känt eller kan beräknas i fråga om produktionskostnaderna, dels de
utförsäljningspriser, som kan antagas komma att erhållas, fastställa det
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1U56
pristillägg, som skall utgå för produktionen av spinnbar fiber. Vid dessa kalkyler
torde man beträffande skördens storlek och kvalitet liksom hittills
böra utgå från vad som förutsatts vid fastställandet av riktpriset. För det
fall att produktionsvolymen mera avsevärt skulle avvika från vad som beräknats,
synes emellertid möjlighet böra finnas att taga viss hänsyn därtill.
Vidare bör liksom för närvarande de förändringar i produktionskostnader
och utförsäljningspriser, som inträffar efter det pristillägget fastställts, i
princip ej få föranleda någon justering av detta. Möjlighet bör dock finnas
att jämka pristillägget, därest mera avsevärda förändringar i det allmänna
prisläget för fibern skulle inträffa.
För att odlarna skall kunna få betalning för sin halm utan alltför stort
dröjsmål, är det önskvärt, att pristilläggen skall kunna utbetalas så snart
som möjligt. Hinder torde därför ej heller i fortsättningen böra möta för
Kungl. Maj:t eller, efter Ivungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
att medge att vissa belopp utbetalas till verken i avräkning på de pristillägg,
som senare kommer att definitivt fastställas.
Pristilläggens storlek torde med tillämpning av nu angivna principer liksom
hittills få fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av jordbruksnämnden. Vidare synes pristilläggen även i fortsättningen
böra bestridas av medel, som av riksdagen anvisas under reservationsanslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
Jag torde härefter få beröra den av Gotlands hampodlareförening och
Riksförbundet Lin och hampa väckta frågan om amorteringstidens längd
för lin- och hampberedningslån. Därvid torde jag först få erinra något om
hittills gällande bestämmelser i förevarande avseende. För linberedningslån
från hemslöjdslånefonden gällde före det andra världskriget en amorteringstid
av 15 år. Vidare var dylikt lån — liksom för övrigt även senare varit fallet
beträffande både lin- och hampberedningslån med undantag för en kortare
tid år 1940 — amorteringsfritt under de två första åren av lånetiden.
Vad amorteringstiden angår behandlades frågan härom ganska ingående i
samband med den utvidgning av stödet åt spånadsväxtodlingen, som genomfördes
år 1940. Med hänsyn till att de då ifrågasatta lin- och hampberedningsanläggningarna
förutsattes få en ganska begränsad varaktighet fastställdes,
att amorteringstiden skulle göras relativt kort och maximeras till
15 år. Vid den ytterligare utökning av stödet till spånadsväxthanteringen,
som genomfördes år 1941, uttalades bland annat, att ägarna av lin- och
hampberedningsanstalterna borde verkställa sådana amorteringar å statslånen,
att värdet å anläggningarna vid utgången av den då beslutade garantitiden
(aren 1942—1946) skulle vara nedskrivet till ett skäligt belopp. Med
hansyn härtill nedsattes amorteringstiden för lin- och hampberedningslån
till fem år. Vid fastställandet av grunderna för det fortsatta stödet åt linoch
hampodlingen år 1951 förlängdes amorteringstiden för nämnda lån
anyo. Enligt nu gällande bestämmelser skall sålunda lån, som beviljats efter
den 1 juli 1951, amorteras under en tid av högst tio år. Lån, som före sagda
dag beviljats berednmgsverk, vilket vid prövningen år 1951 ansågs böra bi
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956
9
behållas under perioden 1951—1955, skall amorteras under en tid av högst
tio år, räknat från den 1 juli 1951.
Av vad nu anförts torde framgå, att amorteringstiden för lin- och hampberedningslånen
ur hemslöjdslånefonden i viss utsträckning rönt inflytande
av den för det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen fastställda tiden.
Jag har i det föregående föreslagit, att någon begränsning icke skall ske av
den tid, under vilken fortsatt statligt stöd till ifrågavarande hantering skall
utgå. Bland annat med hänsyn till de möjligheter till omprövning av stödet,
som förutsättes härvid, finner jag mig emellertid icke kunna tillstyrka en
generell förlängning av den nu gällande amorteringstiden för omförmälda
lån. Enligt min mening torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att
efter ansökning i varje enskilt fall medge förlängning av återbetalningstiden
för redan beviljade lån med för linberedningslån högst fem år och för hampberedningslån
högst tio år.»
Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag innebär, att statligt stöd i form av pristillägg
även i fortsättningen skall lämnas odlingen av spånadslin och hampa
samt att stödet till storleken i huvudsak skall motsvara det skydd, som andra
jordbruksprodukter i genomsnitt åtnjuter. Stödet föreslås dock skola maximeras
till 75 öre per kilogram spinnbar fiber. I fråga om linodlingen skall
det allmänna pristillägget liksom hittills baseras på produktionsförhållandena
vid linberedningsverket i Laholm. Något särskilt pristillägg föreslås
icke skola utgå till Östra Götalands linodlareförenings linberedning i Växjö
med hänsyn till att denna beredning enligt ett mellan nyssnämnda förening
och Hallands läns linodlareförening ingånget avtal skall överflyttas till beredningsverket
i Laholm, varvid beredningsverket i Växjö nedlägges. Till
linberedningsverket i Mellansel föreslås oförändrat skola utgå ett tills vidare
till 55 öre per kilogram spinnbar linfiber maximerat särskilt pristillägg. Pristilläggen
för lin- och hampfiber avses alltjämt skola bestridas av medel, som
riksdagen må anvisa under reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område.
Det sålunda utformade statliga stödet bör enligt Kungl. Maj :ts förslag
utgå tills vidare, dock att omprövning förutsättes skola ske vid ändring i
förhållandena. Beträffande den norrländska linodlingen föreslås emellertid
en sådan omprövning skola äga rum senast efter tre år med hänsyn till de
förhållandevis höga kostnaderna för denna odling.
Det av riksdagen år 1951 antagna tekniska systemet för statsstödet till
lin- och hampodlingen anser Kungl. Maj :t böra tillämpas även i torlsättningen.
I likhet med Kungl. Maj:t finner utskottet, att linodlingen i princip skall
åtnjuta samma grad av prisstöd som andra jordbruksprodukter. Liksom hittills
bör stödet lämnas i form av ett allmänt pristillägg. Med hänsyn till föreliggande
särskilda omständigheter bör därjämte särskilt prisstöd tills vidare
givas den norrländska linodlingen. I fråga om de allmänna och särskilda
pristilläggens storlek finner utskottet Kungl. Maj:ts förslag väl avvägt.
2 Ililiang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 11
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1956
Vad beträffar hampodlingen har i propositionen anförts, att det nuvarande
statliga stödet åt denna odling är ungefär dubbelt så stort som det genomsnittliga
skyddet för våra jordbruksprodukter. Kungl. Maj :t har dock funnit,
att såväl jordbrukspolitiska som sysselsättningspolitiska skäl talar för
tortsatt extra stöd åt den gotländska hamphanteringen utöver det allmänna
jordbruksskyddet. Utskottet har ingenting att erinra däremot. Emellertid
vill utskottet ifrågasätta, huruvida icke det maximerade stödet åt den gotländska
hampodlingen bör givas formen av ett allmänt bidrag, motsvarande
det genomsnittliga jordbruksskyddet, och därutöver ett särskilt bidrag
med hänsyn till de föreliggande speciella förhållandena.
Kungl. Maj :ts förslag i övrigt beträffande grunderna för det fortsatta
stödet åt lin- och hampodlingen föranleder icke någon erinran från utskottets
sida. Utskottet vill emellertid i sammanhanget understryka, att jordbruksnämnden
och arbetsinarknadsorganen bör beakta de arbetsmarknadsmässiga
konsekvenser, som uppkommer till följd av nedläggandet av beredningsverket
i Växjö, samt medverka till en omplacering av den därvid friställda
arbetskraften. Därest omständigheterna därtill föranleder bör enligt
utskottets mening prövas huruvida icke, såsom var fallet vid avvecklingen
av beredningsverket i Värmbol, viss ekonomisk ersättning bör lämnas arbetstagare,
som icke kunnat beredas ny sysselsättning.
Utskottet har intet att erinra mot att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande
att efter ansökning i varje enskilt fall medgiva förlängning av återbetalningstiden
för beviljade lin- och hampberedningslån med högst fem respektive
tio år.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna, att stöd till lin- och hampodlingen
skall utgå enligt i huvudsak de grunder, som angivits
i det föregående.
Stockholm den 6 mars 1956
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,
Bertil Andersson, Hansson,*, Eskilsson, Bror Nilsson, Hjälmar Nilsson,
Kristiansson och Uno Olofsson; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina,
Andersson i Hyssna, Haiggblom, Antby, Jonsson i Strömsund, Sköld,
Ahlsten*, Svensson i Vä och Nilsson i Lönsboda.
Ej närvarande vid justeringen.
560467 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag