Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58 (Utlåtande 1930:Ju58 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Nr 58.

Ankom till riksdagens kansli den ‘29 april 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa föreskrifter
beträffande importerade lantmanna- och trädgårdsprodukter.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen nr 3 i första kammaren av herr Nilsson, Petrus, m. fl.
samt nr 5 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. har
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn
utfärdande av bestämmelser örn märkningstvång för importerade lantbruksprodukter
och därmed jämförliga varor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit en inom andra
kammaren väckt, likaledes till jordbruksutskottet hänvisad motion, nr 127,
av herrar Magnusson i Skövde och Aronson, vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av en förordning,
i vilken bestämmes, att, då följande från utländsk ort importerade varuslag,
nämligen! äpplen, färsk potatis, tomater, gurkor, meloner, blomkål och sallat,
salubjudas, varupartiet i fråga skall vara försett med iögonenfallande skylt,
varpå finnes utsatt: »Utländsk vara», samt att i förordningen måtte bestämmas,
att vid all partiförsäljning av utländska trädgårdsprodukter av
ovannämnda varuslag å fakturan skall angivas, att den vara, som är föremål
för överlåtelse, är utländsk.

över nu berörda motioner hava i vederbörlig ordning inhämtats yttranden
av generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium, vilka
finnas såsom bilaga fogade vid detta utlåtande.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande meddelat, att motionen lii 127 vore
nästan ordagrant likalydande med en av Stockholms Gartnersällskap den
5 november 1929 till Kungl. Majit ingiven framställning. I häröver avgivet
utlåtande har kommerskollegium hemställt, bland annat, att Kungl.
Majit måtte taga under övervägande, om ej en allmän utredning av frågan
örn beredande av en ökad avsättning av svenska trädgårdsprodukter borde
verkställas.

I motionerna I: 3 och lii 5 har redogjorts för vissa i andra länder gällande
bestämmelser i fråga örn märkning av importerade lantmannaprodukter.
Emellertid torde det böra bemärkas, att jämväl i Sverige finnas åtskilliga
bestämmelser i sådant avseende; och utskottet vill fördenskull här nedan
lämna en kortfattad redogörelse för åtskilliga bestämmelser, som för närvarande
gälla i fråga örn utmärkande av importvarors ursprung.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Angående märkning av importvaror i allmänhet finnas bestämmelser
meddelade i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel
till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, ändrad genom lag den
9 oktober 1914 (nr 423). Enligt 1 § i 1913 års lag må vara, därå finnes
anbragt beteckning, som giver varan sken av att hava frambragts eller
tillverkats i Sverige, icke från utrikes ort hit till riket införas för försäljning.
Undantag från förbudet gäller, förutom i ett par specialfall, jämväl
då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, å varan finnes på tydligt,
lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är av utländskt
ursprung. Enligt 17 § i lagen gäller förbudet även i det fall, att den
oriktiga ursprungsbeteckningen är anbragt å emballage, i vilket varan vid
införseln förvaras, såvida emballaget är sådant, att varan är avsedd att
däri hållas till salu.

Mot detta förbud — vilket sålunda gäller införsel till riket — svarar
särskilt förbud mot dels anbringande här i riket å utländsk, för försäljning
avsedd vara eller å dess försäljningsemballage av sådan oriktig ursprungsbeteckning,
som nyss nämnts, och dels saluhållande här i riket av utländsk
vara med dylik beteckning, vare sig denna är anbragt å varan eller dess
emballage eller å anslag eller skylt, som hör till varan. Bestämmelser
härom finnas meddelade i lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående
förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta varor. Förutom att påföljden och det
processuella förfarandet vid överträdelse äro olika, skilja sig ifrågavarande
båda lagar från varandra jämväl däri, att den sistnämnda lagen för påföljds
inträde förutsätter avsikt att vilseleda i fråga örn ursprunget.

Vidare äro beträffande särskilda varuslag åtgärder för utmärkande av
utländskt ursprung föreskrivna i åtskilliga författningar, däribland en
del avseende alster av åkerbruk och boskapsskötsel samt därmed jämförliga
produkter.

Sålunda stadgas i kungl, kungörelsen den 5 februari 1909 (nr 8) angående
införsel av samt handel med vissa slag av utländskt frö med däri genom
kungörelser den 24 november 1922 (nr 527) oell den 9 januari 1930 (nr 6)
vidtagna ändringar, att utländskt frö av vissa angivna slag skall vid införsel
vara inneslutet i säckar, märkta med orden »Utländskt frö», och att
detsamma skall före utlämnandet från tullverket behandlas med eosinlösning.
Kungörelsen innehåller jämväl bestämmelser om utmärkande av det
utländska ursprunget vid handel inom riket.

Särskilda föreskrifter av liknande innebörd gälla beträffande vissa slag
av utländskt barrträdsfrö enligt kungl, kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27)
angående införsel av samt bandel med utländskt barrträdsfrö, ändrad genom
kungörelse den 24 november 1922 (nr 528).

Enligt kungl, kungörelsen den 16 januari 1930 (nr 7) angående färgning av
importhavre skall utländsk havre, som införes till riket, utom i vissa undantagsfall
färgas med eosinlösning i samband med införseln.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

lltbkottet.

Enligt kungl, kungörelsen den 10 augusti 1926 (nr 404) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel till riket av hönsägg må sådan införsel
i allmänhet äga rum allenast under villkor, att äggen äro på tydligt
och varaktigt sätt stämplade med ordet »Import» eller dettas förkortning
»Imp.» samt med namnet å det land, där de alstrats.

I kungl, kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 332) angående bestämmelseratt
iakttagas vid införsel till riket av samt handel med utländskt smör stadgas,
att införsel av utländskt smör (naturligt smör) i regel må äga rum allenast
under villkor, att det kärl, vari smöret förvaras, är på visst sätt märkt
med ordet »Import». Kungörelsen innehåller jämväl bestämmelser örn utmärkande
av det utländska ursprunget vid handel inom riket.

I detta sammanhang må jämväl erinras örn de bestämmelser angående
ursprungsbeteckning, som finnas meddelade i 5 och 8 §§ i kungl, förordningen
den 13 oktober 1905 (nr 59) angående kontroll å tillverkningen av
margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed, ändrad
i hithörande delar genom förordning den 15 oktober 1909 (nr 123).

Bestämmelser angående anbringande å köttvaror och djurfett respektive
deras emballage av beteckning om utländskt ursprung i samband med den
veterinärundersökning, som äger rum vid varornas införsel till riket, finnas
meddelade i 12 § av kungl, förordningen den 30 september 1921 (nr 581)
angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett, vilken
förordning ändrats genom kungörelser den 21 juni 1922 (nr 274), den 4
maj 1923 (nr 100), den 1 juni 1923 (nr 158), den 13 september 1928 (nr 353)
och den 4 januari 1929 (nr 2).

Jämväl å kött efter till riket införda nötkreatur, får, getter eller svin
— vilka vid införseln skola nedslaktas — skall anbringas beteckning örn
det utländska ursprunget. Bestämmelser härom återfinnas i kungl, kungörelsen
den 13 september 1928 (nr 352) angående införsel till riket av idisslande
djur och svin, ändrad genom kungörelse den 4 januari 1929 (nr 1).

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att de animaliska livsmedlen
för angivande av det utländska ursprunget till stor del äro underkastade
särskilda åtgärder före eller vid importen. Vissa mejeriprodukter beröras
emellertid icke av bestämmelserna örn obligatorisk märkning. Så är jämväl
fallet med flertalet vegetabiliska livsmedel, såsom omalen spannmål, annan
än havre, samt malen spannmål, potatis och trädgårdsalster.

Utskottet anser det vara önskvärt, att köpare av importerad vara erhåller
kännedom örn varans ursprung. För sådant ändamål skulle det emellertid
vara erforderligt, att antingen varan undergår märkning vid införsel till riket
eller att särskilda åtgärder vidtagas vid salubjudandet.

I motionerna 1:3 och II: 5 förordas märkning av lantmannaprodukter.
Såsom förut berörts gäller märkningstvång redan nu beträffande vissa
dylika produkter. Emellertid uppstår i fråga om en hel del produkter
svårighet att direkt å varan anbringa märke, och av den i ärendet gjorda

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

utredningen framgår ej, huruvida det är praktiskt genomförbart att i fråga
om andra lantmannaprodukter än dem, beträffande vilka redan nu gäller
märkningstvång, utan olägenhet verkställa märkning på ett sätt, som innefattar
garanti för att märkningen observeras av köparna. Utskottet anser
emellertid i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, att en undersökning
i sådant hänseende bör äga rum.

Motionen II: 127 åsyftar åtgärders vidtagande för att trädgårdsprodukters
ursprung skall angivas i samband med handeln inom riket. Såsom av den
ovan lämnade redogörelsen framgår är denna fråga föremål för utredning
av Kungl. Majit. I samband härmed synes det utskottet höra tagas under
övervägande, örn ej ett liknande förfaringssätt lämpligen borde tillämpas
beträffande lantmannaprodukter.

Utskottet anser det alltså vara angeläget, att en utredning kommer till
stånd, huruvida beträffande importerade såväl lantmanna- som trädgårdsprodukter
ytterligare åtgärder lämpligen kunna och höra vidtagas för
ernående av att köpare förmedelst ursprungsbeteckning — antingen genom
märkning eller genom särskilda föreskrifter rörande salubjudandet av sådan
vara — må erhålla kännedom örn varans utländska ursprung.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:3, II: 5
och II: 127 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit måtte verkställa utredning rörande
införande — utöver vad som redan nu gäller — av föreskrifter
örn ursprungsbeteckning av importerade lantmanna-
och trädgårdsprodukter samt därefter vidtaga
de åtgärder, vartill en dylik utredning kan giva anledning.

Stockholm den 29 april 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran törsta kammaren: herrar Sederholm, Elof 11. Andersson, Gabrielsson, Carl E.
Eriksson, Granath, Dalberg, Henriksson och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Sköld, Hedlund i Häste, Carlström,
Uddenberg, Svensson i Grönvik, Weibull och Pehrsson i Bramstorp.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Reservation

av herrar Johansson i Uppmälby, Eriksson, Carl E„ Granath, Dalberg,
Sköld och Uddenberg, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande
lydelse:

»Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att de animaliska livsmedlen
för angivande av det utländska ursprunget till stor del äro underkastade
särskilda åtgärder före eller vid importen. Vissa mejeriprodukter
beröras emellertid icke av bestämmelserna örn obligatorisk märkning.
Så är jämväl fallet med flertalet vegetabiliska livsmedel, såsom
omalen spannmål, annan än havre, samt malen spannmål, potatis och
trädgårdsalster.

Då det otvivelaktigt i många fall kan anses fördelaktigt för köparen
att erhålla kännedom örn en importerad varas ursprung, anser utskottet
vissa skäl tala för att åtgärder till vinnande av detta syfte vidtagas.

I motionerna 1:3 och 11:5 förordas märkning av lantmannaprodukter.
Såsom förut berörts gäller märkningstvång redan nu för vissa dylika
produkter. Beträffande de varugrupper, för vilka dylikt märkningstvång
icke är stadgat, torde emellertid gälla, att det av praktiska skäl i allmänhet
är omöjligt att anbringa märke å själva varan. Att vid importen
anbringa märke å emballaget torde dessutom i flesta fall sakna all
betydelse, då varan försäljes helt skild från detta emballage. På grund
härav synes det utskottet, som örn anledning skulle saknas för åtgärder
i den riktning, som i dessa motioner föreslagits.

Motionen II: 127 åsyftar vidtagandet av vissa åtgärder för att trädgårdsprodukters
ursprung skulle angivas i samband med saluförandet
inom riket. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår är denna
fråga föremål för utredning av Kungl. Majit. Emellertid synes det utskottet
kunna sättas i fråga örn det icke skulle vara i köparens intresse
att erhålla kännedom örn importerad varas ursprung även beträffande
vissa lantmannaprodukter, som icke äro att betrakta som trädgårdsprodukter
i mera inskränkt mening. På grund härutav anser utskottet lämpligt,
att ovan nämnda utredning utsträckes att även avse lantmannaprodukter.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att blivande bestämmelser
i detta ämne icke böra göras alltför stela. Att fastställa innehållet
å en skylt lika för alla varor, såsom förordats i förevarande motion,
torde icke vara nödvändigt. Det bör enligt utskottets förmenande
vara tillräckligt, örn det stadgas att vid varan skall finnas beteckning,
som tydligt angiver ursprunget.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:3, 11:5
och 11:127 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit vid verkställande av ovan omnämnda
utredning rörande åtgärder för angivande av trädgårdsprodukters
ursprung i samband med saluförandet
inom riket även måtte taga under övervägande
huruvida och i vilken omfattning dylika åtgärder
jämväl höra vidtagas med avseende på lantmannaprodukter.
»

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Med anledning av en utav Eder i skrivelse den 5 februari 1930 gjord
framställning bar Kungl. Majit den 7 februari 1930 anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva och till Eder senast den 10 mars 1930 överlämna
yttrande över inom riksdagen väckta motionerna 1:3 och 11:5, likalydande,
angående bestämmelser örn märkningstvång för importerade lantbruksprodukter
samt II: 127 angående vissa föreskrifter att iakttagas vid
försäljning av vissa importerade trädgårdsprodukter.

Sedan generaltullstyrelsen anmodat tulldirektören i Stockholm att avgiva
yttrande i förevarande ärende, har tulldirektören till styrelsen överlämnat
och såsom eget yttrande åberopat ett av härvarande tullbehandlingsinspektion
den 26 februari 1930 avgivet utlåtande.

Med överlämnande av inspektionens utlåtande i avskrift får styrelsen
för egen del anföra följande.1

Till en början vill styrelsen härvid lämna kortfattade hänvisningar
till åtskilliga bestämmelser, som för närvarande gälla i fråga örn utmärkande
av importvarors ursprung.

Angående märkning av importvaror i allmänhet finnas bestämmelser
meddelade i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel
till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, ändrad genom lag
den 9 oktober 1914 (nr 423). Enligt 1 § i 1913 års lag må vara, därå finnes
anbragt beteckning, som giver varan sken av att hava frambragts
eller tillverkats i Sverige, icke från utrikes ort hit till riket införas för
försäljning. Undantag från förbudet gäller, förutom i ett par specialfall,
jämväl då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, å varan finnes
på tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan
är av utländskt ursprung. Enligt 17 § i lagen gäller förbudet även i det
fall, att den oriktiga ursprungsbeteckningen är anbragt å emballage, i
vilket varan vid införseln förvaras, såvida emballaget är sådant, att
varan är avsedd att däri hållas till salu.

Mot detta förbud — vilket sålunda gäller införsel till riket — svarar
särskilt förbud mot dels anbringande här i riket å utländsk, för försäljning
avsedd vara eller å dess försäljningsemballage av sådan oriktig ursprungsbeteckning,
sorn nyss nämnts, och dels saluhållande här i riket
av utländsk vara med dylik beteckning, vare sig denna är anbragt å
varan eller dess emballage eller å anslag eller skylt, som hör till varan.
Bestämmelser härom finnas meddelade i lagen den 9 oktober 1914 (nr 422)
angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta varor. Förutom att påföljden
och det processuella förfarandet vid överträdelse äro olika, skilja
sig ifrågavarande båda lagar från varandra jämväl däri, att den sistnämnda
lagen för påföljds inträde förutsätter avsikt att vilseleda i fråga
om ursprunget.

Vidare äro beträffande särskilda varuslag åtgärder för utmärkande
av utländskt ursprung föreskrivna i åtskilliga författningar, däribland

Här uteslutet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58. 13

en del avseende alster av åkerbruk oell boskapsskötsel samt därmed jämförliga
produkter.

Sålunda stadgas i kungl, kungörelsen den 5 februari 1909 (nr 8) angående
införsel av samt handel med vissa slag av utländskt frö med däri
genom kungörelser den 24 november 1922 (nr 527) och den 9 januari 1930
(nr 6) vidtagna ändringar, att utländskt frö av vissa angivna slag skall
vid införsel vara inneslutet i säckar, märkta med orden »Utländskt frö»,
och att detsamma skall före utlämnandet från tullverket behandlas med
eosinlösning. Kungörelsen innehåller jämväl bestämmelser om utmärkande
av det utländska ursprunget vid handel inom riket.

Särskilda föreskrifter av liknande innebörd gälla beträffande vissa
slag av utländskt barrträdsfrö enligt kungl, kungörelsen den 4 april
1910 (nr 27) angående införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö,
ändrad genom kungörelse den 24 november 1922 (nr 528).

Enligt kungl, kungörelsen den 16 januari 1930 (nr 7) angående färgning
av importhavre skall utländsk havre, som införes till riket, utom
i vissa undantagsfall färgas med eosinlösning i samband med införseln.

I kungl, kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 332) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel till riket av samt handel med utländskt smör
stadgas, att införsel av utländskt smör (naturligt smör) i regel må äga
rum allenast under villkor, att det kärl, vari smöret förvaras, är på visst
sätt märkt med ordet »Import». Kungörelsen innehåller jämväl bestämmelser
örn utmärkande av det utländska ursprunget vid handel inom
riket.

I detta sammanhang må jämväl erinras örn de bestämmelser angående
ursprungsbeteckning, som finnas meddelade i 5 och 8 §§ i kungl, förordningen
den 13 oktober 1905 (nr 59) angående kontroll å tillverkningen av
margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed,
ändrad i hithörande delar genom förordning den 15 oktober 1909 (nr 123).

Bestämmelser angående anbringande å köttvaror och djurfett respektive
deras emballage av beteckning örn utländskt ursprung i samband
med den veterinärundersökning, som äger rum vid varornas införsel till
riket, finnas meddelade i 12 § av kungl, förordningen den 30 september
1921 (nr 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror oell
djurfett, vilken förordning ändrats genom kungörelser den 21 juni 1922
(nr 274), den 4 maj 1923 (nr 100), den 1 juni 1923 (nr 158), den 13 september
1928 (nr 353) och den 4 januari 1929 (nr 2).

Jämväl å kött efter till riket införda nötkreatur, får, getter eller svin
— vilka vid införseln skola nedslaktas — skall anbringas beteckning örn
det utländska ursprunget. Bestämmelser härom återfinnas i kungl, kungörelsen
den 13 september 1928 (nr 352) angående införsel till riket av
idisslande djur och svin, ändrad genom kungörelse den 4 januari 1929
(nr 1).

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, äro de animaliska
livsmedlen till stor del underkastade särskilda åtgärder före eller vid
importen för angivande av det utländska ursprunget. Vissa mejeriprodukter
beröras emellertid icke av bestiimmelserna örn obligatorisk märkning.
Det sistnämnda är fallet jämväl med flertalet vegetabiliska livs -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Motiontn
II: 137.

medel, såsom omalen spannmål, annan än havre, samt malen spannmål,
potatis och trädgårdsalster.

Vad angår de metoder, som böra följas vid det ifrågasatta utsträckandet
av märkningstvånget, må framhållas, hurusom de i förenämnda författningar
meddelade bestämmelserna örn märkning i samband med införseln
i stor utsträckning måst kompletteras med bestämmelser avseende
handeln inom riket, vilket givetvis sammanhänger med svårigheten
att märka olika importvaror av ifrågavarande slag på ett sätt, som innefattar
garanti för att märkningen jämväl kommer under de svenska
köparnas ögon. Av tullbehandlingsinspektionens utlåtande framgår även,
att denna svårighet gör sig i särskild grad gällande i fråga örn de i utlåtandet
avsedda varorna, potatis och trädgårdsalster. Överhuvud torde
det i motionerna avsedda syftet, såvitt angår lantbruksprodukter i allmänhet,
allenast ofullständigt kunna tillgodoses genom bestämmelser örn
märkning i samband med införseln. Jämväl må erinras örn de olägenheter
ur samfärdselns synpunkt, som kunna vara förenade med restriktiva
införselbestämmelser, i den mån sådana bestämmelser i särskilda
fall föranleda uppehåll vid tullklareringen, särskilt vad angår lättfördärvligt
gods.

Enligt styrelsens uppfattning lärer utfärdande av bestämmelser i förevarande
syfte böra föregås av en ingående utredning i frågan. I betraktande
av förut anförda omständigheter vill det emellertid för närvarande
synas styrelsen, att därest bestämmelser i ämnet anses böra meddelas, särskilt
avseende därvid bör, på sätt jämväl förutsättes i motionen II: 127,
fästas vid åtgärder för angivande av ursprunget i samband med handel
inom riket.

Stockholm den 7 mars 1930.

Kungl, generaltullstyrelsen.

NILS WOHLIN.

Vidar Fahlander.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Med anledning av en utav jordbruksutskottet i skrivelse den 5 februari
1930 gjord framställning har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
att avgiva och till utskottet senast den 10 mars 1930 överlämna yttrande
över inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motionerna 1:3 och
11:5, likalydande, angående bestämmelser örn märkningstvång för importerade
lantbruksprodukter samt 11:127 angående vissa föreskrifter att
iakttagas vid försäljning av vissa importerade trädgårdsprodukter.

Den i andra kammaren väckta motionen nr 127 är nästan ordagrant
likalydande med en av Stockholms Gartnersällskap den 5 november 1929
till Kungl. Majit ingiven framställning. Bland de varor, som skulle un -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

derkastas ifrågavarande föreslagna särskilda föreskrifter, upptages emellertid
— utöver vad gartnersällskapet föreslagit — i motionen även blomkål.

Över gartnersällskapets framställning har kollegium denna dag — med
beaktande jämväl av motionen 11:127 — avgivit utlåtande till Kungl.
Majit samt därvid tillika överlämnat två å kollegii statistiska byrå upprättade
statistiska tabeller oell en å generaltullstyrelsens statistiska avdelning
upprättad statistisk tabell. Avskrifter av kollegii utlåtande och
av nämnda tabeller fogas vid detta yttrande.1

Av utlåtandet över gartnersällskapets framställning framgår, att kollegium
ej funnit sig övertygat örn att de av gartnersällskapet föreslagna
åtgärderna skulle i någon nämnvärd grad bidraga till att öka konsumtionen
av de inom landet producerade trädgårdsprodukterna. Emellertid
bär det synts kollegium, att några större olägenheter eller några väsentligt
ökade omkostnader för handeln ej skulle vara förbundna med genomförandet
av dessa åtgärder. Kollegium har därför ej funnit skäl föreligga
att ur de synpunkter, som det närmast tillkommer kollegium att beakta,
avstyrka gartnersällskapets framställning. Med hänvisning till den alltjämt
fortgående ökningen av importen av utländska trädgårdsprodukter,
som med framgång borde kunna produceras även i vårt land, bär kollegium
i utlåtandet tillika hemställt, att Kungl. Majit täcktes taga i övervägande,
om ej en allmän utredning av frågan örn beredande av en ökad
avsättning av svenska trädgårdsprodukter lämpligen borde verkställas.

Kollegium får såsom yttrande över motionen 11:127 åberopa vad kollegium
anfört i sitt utlåtande till Kungl. Majit över gartnersällskapets
framställning.

I den i första kammaren väckta motionen nr 3 och i den därmed lika
lydande i andra kammaren väckta motionen nr 5 hemställes, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av bestämmelser
örn märkningstvång för importerade lantbruksprodukter och
därmed jämförliga varor.

Motionärerna framhålla, att parollen »Köp svenska varoi» voie ej
mindre behjärtansvärd ifråga om livsmedel än i fråga örn industirvaira.
Under kravet på ursprungsbeteckning läge givetvis en önskan att vinna
ökad avsättning för inhemskt produkter. Det läge dock även i konsumenternas
intresse att få veta vad slags livsmedel de köpte. De enda,
som möjligen kunde hava invändningar att göra, vore ett fåtal importörer
och mellanhänder. Den stora massan producenter och konsumenter syntes
emellertid hava välgrundad rätt att få sina intressen bevakade i
större utsträckning än importörerna och mellanhänderna. Det läge i
öppen dag, vilken betydelse det skulle hava för vårt jordbruk i dess nuvarande
vanskliga läge, om förbrukningen av svenska livsmedel kunde
kraftigt ökas. Beträffande livsmedel syntes också ursprungsbetecknmgen
vara av särskilt stort värde, därför att de på grund av sin ömtålighet
lätt toge skada av långa transporter, lagring o. s. v., vilket gjorde, att
importerade varor, även då de ursprungligen varit av lika god kvalitet
som de svenska, ofta bleve försämrade innan de nådde konsumenterna.
Både producenter och konsumenter hade rättighet att fordra, att ursprunget
klart angåves. Örn konsumenterna, efter införande av märkningstvång
för importerade lantbruksprodukter, mot förmodan skulle visa sig

Motionerna
I: 3 och II: 5.

1 Ilar uteslutna.

Yttranden till
kollegium.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

lika gärna köpa dessa som svenska, hade ju ingen skada skett, men mellanhänderna
kunde icke längre, såsom nu stundom torde ske, utgiva billigare
importerad vara som svensk, ej heller vore det möjligt att från Sverige
exportera undermåliga utländska produkter under svensk skylt och
dymedelst skada Sveriges anseende som exportland. Här förelåge en
möjlighet att gynna svensk näringsverksamhet utan att träda några berättigade
intressen för när och utan att näringspolitiska meningskiljaktigheter
behövde inverka på avgörandet.

Av kollega förutberörda utlåtande till Kungl. Maj:! angående gartnersällskapets
framställning örn utfärdande av en förordning med föreskrif
ter att iakttagas vid försäljning av vissa importerade trädgårdsprodukter
framgår, att kollegium anmodat flertalet av de i samma ärende av kollegium
hörda näringsorganisationerna att i ärendet jämväl taga ifrågavarande
två motioner i övervägande.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län har anfört: Handelskammaren
ville uttala sin anslutning till motionärernas uttalande, att
en köpare borde kunna se, örn det vore svensk eller utländsk vara, som
han köpte. Det måste även vara ytterst behjärtansvärt att stödja det
svenska jordbruket i dess nuvarande betryckta läge. Otvivelaktigt skulle
det innebära ett ingalunda föraktligt stöd, örn konkurrensen från utländskt
håll försvårades genom utfärdande av bestämmelser örn märkningstvång
för jordbruksprodukter av utländskt ursprung. Då emellertid
icke alla dylika produkter lämpligen torde böra bliva föremål för märkningstvång,
ansåge handelskammaren, att någon hemställan till Konungen
örn utfärdande av nu ifrågasatta bestämmelser icke borde äga rum,
förrän närmare utredning skett rörande vilka produkter, som skulle vara
underkastade det föreslagna tvånget.

Smålands och Blekinge handelskammare har — efter att hava erinrat
om en inom handelsdepartementet pågående utredning örn märkning av
importerade industriprodukter — anfört: Uttrycket »lantbruksprodukter

och därmed jämförliga varor» vöre så vittomfattande, att det näppeligen
kunde utan vidare användas i en lagstiftning. En mängd lantbruksprodukter
och därmed jämförliga varor producerades icke här i landet. Att
föreskriva märkning vid införsel av sådana varor vore ändamålslöst.
Eventuell lagstiftning därom måste därför föregås av en noggrann utredning
och urval. I anledning av ifrågavarande motioner funnes efter
handelskammarens mening intet annat att göra än att begära utredning,
som torde få gå jämsides med motsvarande utredning beträffande industrivaror.

Gotlands handelskammare har förklarat, att den ansåge märkningstvång
befogat ifråga örn animaliska produkter av utländskt ursprung.

Handelskammaren i Göteborg har anfört: Begreppet »jordbruksprodukter»
vore till sitt omfång obestämt och vacklande samt lämpade sig icke
att användas i en lagstiftning, då vid många gränsfall det skulle vara
svårt att angiva, huruvida en vara borde betraktas som jordbruksprodukt
eller ej. Än mera vore detta förhållandet med begreppet »med lantbruksprodukter
jämförliga varor». Detta begrepp vore synnerligen
oklart och dess införande i lagstiftningen skulle lämna fältet fritt för
subjektiv uppfattning och godtycke, vilket icke skulle lända rättssäkerheten
till gagn. Ävenledes torde det vara rent sakligt sett olämpligt att
stipulera så att säga i klump ett märkningstvång för en så omfattande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

klass av varor, som de åsyftade, utan att någon hänsyn toges till den omständigheten,
huruvida vid de särskilda varuslagen behov av märkning
förelåge eller ej. Handelskammaren ville därför för sin del avstyrka motionerna.

Skånes handelskammare har meddelat, att den funnit det i motionerna
framlagda förslaget vara av så omfattande och komplicerad natur, att
handelskammaren med hänsyn till den begränsade remisstiden ansett sig
icke kunna taga ståndpunkt till detsamma.

Beträffande Kooperativa Förbundet hänvisar kollegium till det i kolugn
förutberörda utlåtande till Kungl. Majit intagna referatet av förbundets
yttrande till kollegium.

Beträffande vissa för närvarande förefintliga bestämmelser, som i detta
sammanhang kunna vara av intresse, får kollegium erinra örn följande.

Lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av varor
med oriktig ursprungsbeteckning och lagen den 9 oktober 1914 angående
förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta varor innehålla bestämmelser örn
märkning i vissa fall av utländsk vara för utmärkande av dess utländska
ursprung.

Lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror, som stadgar,
att säljare av de i lagen avsedda frövarorna till köparen skall, senast då
varan avlämnas, skriftligen uppgiva vissa förhållanden, föreskriver även,
att därest fröet helt eller delvis skördats å utländsk ort, detta skall, utom
för’ köksväxtfrö, i den skriftliga uppgiften tydligt utmärkas med orden
»utländskt frö».

Kungl, kungörelsen den 5 februari 1909 angående införsel av samt handel
med vissa slag av utländskt frö, vars tillämpningsområde utvidgats
genom kungl, kungörelser den 24 november 1922 och den 9 januari 1930,
föreskriver beträffande vissa frövaror, att de ej må av tullverket utlämnas
med mindre fröet är inneslutet i säckar märkta med »utländskt frö»,
och’undergått behandling med eosinlösning. Motsvarande bestämmelser
finnas även i kungl, kungörelsen den 4 april 1910 angående införsel av
samt handel med utländskt barrträdsfrö.

Kungl, kungörelsen den 16 januari 1930 angående färgning av importliavre
innehåller bestämmelser örn färgning med eosinlösning av utländsk
havre, som införes till riket.

Kungl, kungörelsen den 10 augusti 1926 angående bestämmelser att
iakttagas vid införsel till riket av hönsägg innehåller föreskrifter om
märkning av utländska ägg, som importeras till riket.

Kungl, förordningen den 30 september 1921 angående kontroll vid införsel
till riket av köttvaror och djurfett med däri sedermera, särskilt
genom kungl, kungörelserna den 13 september 1928 och den 4 januari
1929, vidtagna ändringar innehåller bestämmelser örn märkning av importerade
köttvaror m. m.

Kungl, kungörelsen den 13 september 1928 angående införsel till riket
av idisslande djur och svin, som ändrats genom kungl, kungörelse den 4
januari 1929, stadgar även märkningstvång. Bestämmelser örn märkningstvång
förekomma också i kungl, kungörelsen den 13 september 1928
med vissa bestämmelser rörande beredning och saluhållande av vissa
köttvaror av utländskt ursprung, i vilken sistnämnda kungörelse viss
ändring skett genom kungl, kungörelse den 4 januari 1929.

Bihang lill riksdagens protokoll 19110. 10 sami■ 19 höft. (Nr 56 60.) 2

Förefintliga
bestämmelser
örn märkning
av utländska
jordbruksprodukter
m. m.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Kollegium.

Det mäste givetvis anses vara ett intresse av framträdande vikt, att
det svenska jordbruket för avsättningen av sina produkter inom Sverige
beredes det stöd mot den utländska konkurrensen, som statsmakterna
utan att samtidigt skada andra berättigade intressen kunna lämna detsamma.
I motionerna 1:3 och 11:5 har i detta hänseende särskilt hänvisats
å lämpligheten av att utfärda bestämmelser örn märkningstvång för
importerade »lantbruksprodukter och därmed jämförliga varor».

Kollegium ställer sig icke bestämt avvisande mot varje anordning med
märkning av utländska jordbruksprodukter, som importeras till Sverige.
Såsom närmare framgår av den förut lämnade redogörelsen för gällande
bestämmelser i ämnet har också redan märkningstvång införts beträffande
vissa till Sverige importerade jordbruksprodukter. Det bör emellertid
efter kollegii mening ej ifrågakomma att, såsom motionärerna synas
hava tänkt sig, generellt stadga märkningstvång för alla jordbruksprodukter,
som importeras till Sverige. Innan ytterligare andra importerade
jordbruksprodukter underkastas märkningstvång, bör enligt kollegii
mening en noggrann undersökning i varje särskilt fall verkställas för
utrönande av örn införande av märkningstvång kan anses påkallat och
vara till gagn för de svenska odlarna utan att samtidigt menligt påverka
andra berättigade intressen. Med avseende å sådana till Sverige importerade
jordbruksprodukter, som icke kunna produceras i Sverige, saknar
uppenbarligen märkningstvång berättigande. Även beträffande jordbruksprodukter,
som produceras i Sverige, föreligger säkerligen i många
fall ej något behov av märkningstvång för de utländska produkterna. I
andra fall kunna åter sådana förhållanden föreligga, att ett märkningstvång
ej skulle medföra några fördelar för den inhemska odlingen eller
av andra orsaker finnes ej böra stadgas. Dessa förhållanden måste beaktas.
Då ett märkningstvång beträffande till Sverige importerade jordbruksprodukter
emellertid i vissa fall där något märkningstvång nu ej
föreligger möjligen skulle kunna vara till gagn för det svenska jordbruket
och utan olägenhet för andra berättigade intressen kunna genomföras,
får kollegium föreslå utskottet att till riksdagen hemställa, att riksdagen
med anledning av motionerna 1:3 och 11:5 måtte hos Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit täckes föranstalta örn utredning angående behovet
och lämpligheten av ett utsträckt märkningstvång beträffande till
Sverige importerade utländska jordbruksprodukter. Utredningen härutinnan
torde — örn Kungl. Majit finner skal att förordna örn en utiedning
av frågan örn beredande av en ökad avsättning av svenska trädgårdsprodukter
— lämpligen böra företagas i samband med sistnämnda

utredning. „ ,,

Vid avgörandet av detta ärende har — jämte generaldirektören I ryxeli
och t. f. kommerserådet Lindby, föredragande — närvarit kommerserådet
Jansson.

K. A. FRYXELL.

S. LINDBY.

Wollmar Orre.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom Kungl. Maj:ts remiss den 7 februari 1930 bär kungl, lantbruksstyrelsen
anbefallts att till eder avgiva yttrande över inom riksdagen
väckta, till eder hänvisade motionerna I: 3 och II: 5, likalydande, angående
bestämmelser örn märkningstvång för importerade lantbruksprodukter
samt II: 127 angående vissa föreskrifter att iakttagas vid försäljning
av vissa importerade trädgårdsprodukter.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande:

Enligt gällande bestämmelser föreligger redan märkningstvång för ett
stort antal importerade lantbruksprodukter.

Sålunda skall, på sätt stadgas dels i kungl, förordningen den 30 september
1921 (nr 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror
och djurfett med däri genom kungl, kungörelserna den 13 september
1928 (nr 353) och den 4 januari 1929 (nr 2) gjorda ändringar, dels i kungl,
kungörelsen den 13 september 1928 (nr 352) angående införsel till riket
av idisslande djur och svin, med däri genom kungl, kungörelsen den 4
januari 1929 (nr 1) gjord ändring, och dels i kungl, kungörelsen den 13
september 1928 (nr 354) med vissa bestämmelser rörande beredning och
saluhållande av vissa köttvaror av utländskt ursprung, sådan denna kungörelse
lyder enligt kungl, kungörelsen den 4 januari 1929 (nr 3), importerat
kött och fläsk samt kött av importerade idisslande djur och svin,
som i riket nedslaktas, ävensom av dylikt kött framställda charkuterivaror
m. m. förses med stämpel, utvisande deras utländska ursprung.

Beträffande införsel av hönsägg gäller enligt kungl, kungörelsen den
10 augusti 1926 (nr 404), att dylik införsel må — med vissa undantag —
äga rum allenast under villkor, att äggen äro på tydligt och varaktigt
sätt stämplade med ordet »import» eller dess förkortning »imp.» samt
med namnet å det land, där de alstrats.

Angående införsel av samt handel med utländskt smör stadgas i kungl,
kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 332), att införsel till riket av utländskt
smör må, med i kungörelsen angivna undantag, ske endast under villkor,
att det kärl, vari smöret förvaras, på varaktigt sätt är utvändigt
märkt med ordet »Import». Vid saluhållande av utländskt smör skall varan
därjämte förvaras och tillhandahållas i kärl, varå finnas anbragta
orden »Utländskt smör». Vidare skall i lokal, varest utländskt smör utförsäljes
i minut, vara uppsatt en i ögonen fallande skylt med orden
»Här säljes utländskt smör».

Enligt kungl, kungörelsen den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel
av samt handel med vissa slag av utländskt frö, med däri genom kungl,
kungörelserna den 24 november 1922 (nr 527) och den 9 januari 1930 (nr
6) gjorda ändringar, må vissa i kungörelserna närmare angivna fröslag
icke införas till riket, utan att desamma äro inneslutna i säckar, märkta
med orden »utländskt frö», och innan desamma undergått eosinbehandling,
varjämte sådant frö icke må inom riket hallas till salu a för allmänheten
tillgängligt försäljningsställe eller utlämnas till köpare, med
mindre varan är innesluten i säckar eller omslag, märkt på förenämnda
sätt.

Liknande bestämmelser gälla ock för vissa slag av utländskt barrtradsfrö
enligt kungl, kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27) angående införsel
av samt handel med utländskt barrträdsfrö, sådan denna kungörelse lyder
enligt kungl, kungörelsen den 24 november 1922 (nr 528).

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Enligt lagen om handel med utsädesvaror den 14 juni 1928 (nr 289)
skall beträffande till utsäde avsett frö, varå lagen äger tillämpning, utom
köksväxtfrö, örn det helt eller delvis skördats å utländsk ort, detta förhållande
gonom orden »utländskt frö» tydligt utmärkas i den skriftliga
uppgift angående frövaran, som det åligger säljaren att lämna köparen.

Slutligen har genom kungl, kungörelsen den 16 januari 1930 (nr 7) angående
färgning av importhavre förordnats, att utländskt havre, som
införes till riket, icke må — förutom i kungörelsen nämnda fall — utlämnas
från tullverket med mindre densamma färgats med eosinlösning.

I detta sammanhang torde därjämte böra framhållas, att lantbruksstyrelsen
— på sätt bifogade avskrifter utvisa — i utlåtande den 23 december
1929 tillstyrkt en av Stockholms gartnersällskap hos Kungl. Majit
gjord framställning örn utfärdande av bestämmelser att iakttagas vid saluhållande
av vissa importerade trädgårdsprodukter samt avgivit förslag
till kungörelse i ämnet, omfattande äpplen, meloner, tomater, gurkor och
sallat ävensom potatis av årets skörd.

Sedan jordbruksutskottets sekreterare hos lantbruksstyrelsen under hand
framställt förfrågan, huruvida styrelsen vore i tillfälle att i förevarande
yttrande jämväl lämna uppgifter angående bestämmelser i främmande
lagstiftning rörande märkning av importerade lantbruksprodukter, är
lantbruksstyrelsen, med ledning av inkomna rapporter utav lantbruksattachén
i London samt genom kungl, utrikesdepartementets försorg inhämtade
upplysningar, i tillfälle härom anföra följande.

Skyldighet att vid import av främmande lantbruksprodukter förse dessa
med uppgift örn det utländska ursprunget föreligger i stor utsträckning
i Danmark genom »Lov den 12 april 1911 om Handel med Smör og fremmende
Landbrugsprodukter m. m.». Enligt denna författning skola utländskt
smör, ägg, fett, talg, honung, kött, köttavfall, köttkonserver, korv
m. m. vid import vara försedda med sådan uppgift, anbragt antingen å
emballaget eller, örn varan ej förpackats, å själva varan.

I Storbritannien stadgar gällande »marchandise Marks Act» av år 1926,
att importerade varor, som äro försedda med någon affärsmans inom
Förenade Konungariket namn eller handelsmärke eller namn på någon
plats eller något distrikt därinom, icke få säljas eller utställas till försäljning,
såvida icke namnet eller handelsmärket åtföljes av ett angivande av
ursprunget. Handelsdepartementet ((Board of Trade) äger emellertid bemyndigande
att härifrån medgiva undantag i särskilda fall, där omständigheter
föreligga, som giva fog för antagandet, att bestämmelser örn
märkningstvång skulle förorsaka svårigheter. Där förhållandena anses så
kräva, kunna kungl, förordningar (Orders in Council) utfärdas, vilka föreskriva,
att importera varor, vare sig de bära någon affärsmans namn eller
handelsmärke eller icke, skola vara försedda med ursprungsbeteckning.
Initiativet att göra framställning därom tillkommer intresserade personer,
som antingen kunna vara tillverkare, producenter, försäljare, affärsmän,
konsumenter eller löntagare. Därest en framställning anses verkligen representera
intressena hos en eller flera av de angivna kategorierna, äger
vederbörande departement rätt att remittera frågan till en permanent
kommitté (Standing Committee), som det åligger att verkställa närmare
undersökning i ämnet.

Med stöd av denna lag hava i England utfärdats bestämmelser angående
märkningstvång å bland annat importerade ägg, råa tomater, äpplen och
honung.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Bestämmelser örn märkning av importerade varor förefinnas därjämte
i Tyska Riket beträffande kött och fläsk, i Nederländerna beträffande
ägg samt i Frankrike beträffande konserverade grönsaker och plommon
ävensom viner.

I Belgien finnas inga bestämmelser i ämnet, men där föreligger likväl
ett lagförslag örn märkning av importerade ägg, vilket förslag för närvarande
är föremål för behandling i parlamentet.

Österrike och Schweiz sakna bestämmelser angående märkning av utländska
lantbruksprodukter.

Av vad ovan anförts framgår, att i vårt land, i likhet med vad som skett
i många andra länder, i åtskilliga fall beaktats konsumenternas rättmätiga
intresse att erhålla kännedom örn salubjudna varors ursprung, ett intresse,
som även berör producenterna av ifrågavarande varor, i det att
avsättningen inom det egna landet av sådana varor genom dylika märkningsåtgärder
kan komma att ökas. Givetvis torde likväl det märkningstvång,
som nu är för handen beträffande vissa utländska varor, kunna
tänkas utvidgat att omfatta flera varuslag. Det synes dock böra särskilt
betonas, att eventuella bestämmelser i ämnet icke böra givas en sådan vidsträckt
omfattning, att de bliva svåra att genomföra. Ett märkningstvång
av dylik omfattning får lätt karaktär av en bestämmelse å papperet, vilken
i praktiken icke kan tillämpas.

I den mån ett effektivt märkningstvång för ytterligare jordbruksprodukter
av utländskt ursprung låter sig genomföra, har lantbruksstyrelsen
intet att erinra däremot.

Beträffande motionen II: 127 angående vissa föreskrifter att iakttagas vid
försäljning av vissa importerade trädgårdsprodukter hänvisar lantbruksstyrelsen
till sitt förutberörda utlåtande den 23 december 1929 med därvid
fogade kungörelseförslag, som omfattar de i motionen omnämnda varuslagen
med undantag av blomkål, som även utan olägenhet torde kunna
bliva föremål för skyddsåtgärder. Stockholm den 10 mars 1930.

ERIK INSULANDER.

GEORG von ZWEIGBERGK.