Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55 (Utlåtande 1941:Ju55 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till Mälarens reglering m. m.

I 1941 års statsverksproposition (IX H. T. punkt 140) har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Grundförbättringar:
Bidrag till Mälarens reglering för budgetåret 1941/42 beräkna
ett reservationsanslag av 375,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 25 april 1941 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 207, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att med Stockholms stad träffa avtal angående
åtgärder för Mälarens reglering i huvudsaklig överensstämmelse med
vid statsrådsprotokollet i detta ärende fogat förslag till avtal;

dels ock till Grundförbättringar: Bidrag till Mälarens reglering för budgetåret
1941/42 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 412,200 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.

Vattenståndet i Mälaren är utsatt för betydande växlingar, beroende på
att sjön mottager vatten från ett mycket stort nederbördsområde men har
ett relativt trångt utlopp och så ringa fallhöjd, att Östersjön emellanåt bestämmer
sjöns lågvattennivå. I fråga om en sjö av Mälarens storlek, med
dess mångenstädes låga, lill stor del uppodlade och tättbebyggda stränder
samt med dess avsevärda båttrafik måste givetvis betydande fluktuationer i
vattenståndet och i samband därmed stående företeelser medföra kännbara
olägenheter. De större högvattenstånden ha orsakat jordbrukarna och vissa
industriidkare svåra förluster samt medfört skador å kajer, vägar och andra
anläggningar. Inträffande lågvattenstånd ha medfört svårigheter för båttrafiken
i de delvis trånga och grunda farlederna samt inverkat förstörande
å undergrunder för byggnaderna i städernas lägre delar. Slutligen har den
tidtals förekommande starka uppströmmen från Saltsjön till Mälaren medfört
sanitära vådor genom uppspolning av kloakvatten samt genom saltsättning
av dricksvattnet.

Frågan örn en reglering av Mälarens vattenstånd har sedan mycket lång
tid diskuterats och vid skilda tillfällen varit föremål för utredning. I detta
sammanhang må allenast erinras örn det arbete på frågans lösning, som ned fli/ian.

gr till riksdagens protokoll 1941. 10 sami. Nr 55—56.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

lades av Mälarens regleringsko m mission och Mälardelegat
i o n e n.

Därefter upptogs frågan om en reglering av Mälaren av en i syfte att
främja regleringens förverkligande år 1935 bildad förening, omfattande jordocli
markägare samt representanter för Mälarstäderna och andra intressenter
i företaget. 1 skrivelse till Kungl. Majit den 27 januari 1936 framhöll
denna förening, Mälarregleringsföreningen, att sådana ändringar
inträtt med avseende å förutsättningarna för genomförande av en reglering
av sjön, att en förnyad behandling av frågan syntes motiverad.

På förslag av Kungl. Majit beslöt 1936 års riksdag (prop. nr 157; r. skr.
nr 132) att från statens avdikningsanslag anvisa ett statsbidrag av högst
25,000 kronor till åtgärder för Mälarens reglering.

Genom beslut den 30 april 1936 anvisade Kungl. Majit nämnda belopp,
25,000 kronor, till Mälarregleringsföreningens förfogande för åstadkommande
— på grundval av föreningens förslag och under iakttagande av vad föredragande
departementschefen anfört till statsrådsprotokollet — av preliminära
uppgörelser med de av regleringen berörda markägarna, anskaffande
av frivilliga bidrag till företagets genomförande samt främjande i övrigt av
företaget. Föreningen ålades därjämte att efter förhandlingar med representanter
för Stockholms stad inkomna till Kungl. Majit med det förslag till
avtal med staden angående regleringens genomförande och fördelningen av
kostnaderna därför, vartill förhållandena kunde föranleda.

I skrivelse den 9 april 1941 har Mälarregleringsföreningen med redogörelse
för sin verksamhet överlämnat förslag om statsbidrag till Mälarens reglering
i enlighet med ett skrivelsen bilagt förslag till avtal mellan Kungl. Majit och
kronan och Stockholm stad angående regleringens genomförande och fördelningen
av kostnaderna därför.

Insamlandet av förbindelser från strandägarna hade i huvudsak genomförts
på våren 1937. Föreningen hade därefter föreslagit Stockholms hamnstyrelse
att underställa vattendomstolen ansökan om Mälarens reglering i huvudsaklig
överensstämmelse med den förut uppgjorda planen, i vilken likväl
efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet gjorts den ändringen,
att jämväl en rensning i bottnen mellan Riksbron och Norrbro skulle ske.
Tappningsplan och övriga för ansökan hos vattendomstolen erforderliga handlingar
utformades i samarbete med hamnstyrelsen, och förteckningar iordningställdes
läns- och sockenvis med uppgift på dem, som lämnat förbindelse,
liksom på dem, som begärt ersättning. Ärendets framläggande inför vattendomstolen
blev emellertid uppskjutet på grund av vissa utredningar av Stockholms
vattenledningsverk, som i yttrande den 30 mars 1938 uttalade farhågor
att regleringsförslaget skulle medföra så stora fördelar för jordbrukarna, att
intresset för en fullständig reglering skulle försvinna; vattenledningsverket
hade funnit, att det till förhindrande av saltvatteninströmning till stadens vattenledningsintag
i Mälaren framdeles kunde bli nödvändigt att avstänga även
Stallkanalen vid uppsjö, och önskade därför rätt för staden att anlägga damm
i Stallkanalen. Stadens industriverksstyrelse godkände den 17 juni 1938 ett

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

av föreningen framlagt förslag, enligt vilket staden skulle till vattendomstolen
inlämna, förutom det föreliggande regleringsförslaget, även ett förslag till en
andra etapp, avseende ytterligare reglering av Mälaren till en omfattning motsvarande
Mälarkommissionens förslag av år 1925; denna andra etapp —
vid vilken skulle tillkomma en dammbyggnad i Stallkanalen och vissa rensningar
— skulle komma till stånd först vid en senare, för staden lämplig
tidpunkt samt i den ordning och inom den tidrymd, som av vattendomstolen
kunde bestämmas. Sedan hamnstyrelsen verkställt en ny, omfattande utredning,
avgiven den 8 februari 1939, fördes mellan föreningen och stadens representanter
under våren, sommaren och hösten 1939 förhandlingar, utmynnande
i definitiva förslag till tekniska anordningar och tappningsbestämmelser
m. m. Därvid utarbetades tappningsbestämmelser för den andra etappen
och omarbetades tappningshestämmelserna för den första etappen, så att
denna i fråga om regleringsresultatet fördes tillbaka till det, som angivits i
1936 års plan; vissa inskränkningar gjordes i tappningen genom Mälarens
utlopp i Stockholm, vilka dock kompenserades av en rensning, omfattande
cirka 2,300 m3, som skulle utföras i bottnen av Norrströms norra gren mittför
»puckeln» mellan Riksbron och Norrbro. Härefter inlämnade hamnstyrelsen
i december 1939 till österbygdens vattendomstol ansökan om reglering
av Mälaren; därigenom hade det i strandägarnas förbindelser utsatta
villkoret om tiden för ansökans ingivande uppfyllts.

Beträffande innebörden av regleringsförslaget må nämnas
följande.

Det hade tidigare utretts, att den minsta kostnaden skulle uppstå, om företaget
formellt genomfördes enligt vattenlagens 5 kap. såsom ett farledsmål,
och hamnstyrelsens ansökan avsåg därför tillstånd för staden att till förbättrande
av förhållandena och vattenhushållningen i farlederna genom staden
mellan Mälaren och Saltsjön reglera avrinningen av Mälaren samt utföra
därför erforderliga dammar och rensningar i Norrström. Regleringen
skulle verkställas i två etapper, den första avseende en partiell och den andra
en fullständig reglering av vattenavrinningen. Med den partiella regleringen
vore avsett att ernå, att högsta vattenståndet hölles omkring 4.90 meter och
i intet fall finge överstiga 4.95 meter samt i övrigt sänktes minst i huvudsaklig
överensstämmelse med 1936 års plan, att normallågvattenståndet i allmänhet
hölles vid omkring 4.10 meter samt att lägsta vattenståndet i allmänhet
icke skulle understiga 4.0 meter; för vinnande av detta resultat skulle
en dammanläggning anordnas vid Riksbron och vissa rensningar företagas i
Norrström. Med den fullständiga regleringen avsåges att hindra högvattnet
att stiga över 4.70 meter — medan i övrigt samma normallågvattenstånd och
lägsta vattenstånd skulle hållas som vid den partiella regleringen — ävensom
att helt hindra uppström; för detta ändamål skulle en damm uppföras
över Stallkanalen på en plats omkring 30 meter väster örn den västra bron
över kanalen, varjämte vissa rensningar skulle företagas i denna.

Enligt tappningshestämmelserna för den första etappen skulle vattnet vid
vårflöden i första hand framsläppas genom Norrströms grenar, avtappningskanalen
vid Karl Johans torg och kulverten vid Skanstull. Därnäst skulle
tillgripas tappning genom den nya Karl Johansslussen de år, då man på
grund av stort vattenvärde av snömagasin och nederbörd väntade kraftigare
vårflöde, varvid tappning — ned till vattenståndet 4.20 meter — skulle på -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

börjas tidigare, ju större detta vattenvärde vore; i vart fall skulle tappning
ske genom Karl Johansslussen, då vattenståndet stigit till 4.65 meter. Hammarby-
och Södertäljeslussarna skulle öppnas för tappning, då vattenståndet
stigit till 4.80 meter, dock med rätt för dem, som handhade skötseln av
slussarna, att så begränsa tappningen, att sjöfarten i Hammarbyleden och
Hammarbyhamnarna samt i Södertälje kanal ej i större omfattning försvårades.
Dammen i Riksbron skulle hållas stängd vid vattenstånd under
4.10 meter och vid uppsjö. Dammluckan skulle emellertid få hållas något
under vattenytan för åstadkommande av en vattenridå, som dolde luckan,
och därjämte skulle Stockholms stad äga rätt att framsläppa vissa vattenkvantiteter
för spolning i Stockholms hamn.

Vid ärendets handläggning har vattendomstolen hållit sammanträden i
Stockholm, Västerås, Eskilstuna, Strängnäs och Södertälje, i samband varmed
åtskilliga syner företagits. Härunder har det allmänna företrätts av
kammarkollegium och Stockholms stad av hamnstyrelsen, medan Mälarregleringsföreningen
representerat strandägarna och övriga intressenter. I enlighet
med 1936 års riksdagsbeslut har Kungl. Maj:t medgivit, att någon gottgörelse
för intrång å kronan tillhörig egendom till följd av regleringsanordningarna
i Norrström icke skall av kronan fordras. Sedan vattendomstolen
jämlikt föreskrift i bl. a. 5 kap. 3 och 7 §§ vattenlagen underställt frågan om
regleringen Kungl. Maj:ts prövning, har Kungl. Maj:t den 13 december 1940
tillåtit företaget samt föreskrivit bl. a., att statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt skall utöva tillsyn av företagets skötsel. Tillika har Kungl. Majit förordnat,
att vattenfallsstyrelsen såsom förvaltare av den staten tillhöriga Södertälje
kanal skulle ställa sig till efterrättelse de för företaget gällande
tappningsbestämmelserna, i vad rörde slussen i kanalen.

I utslag den 13 januari 1941 har vattendomstolen med stöd av Kungl.
Maj:ts omförmälda beslut lämnat Stockholms stad tillstånd att under villkor
och enligt föreskrifter, som i utslaget närmare angivits, till förmån för farlederna
genom Stockholms stad mellan Mälaren och Saltsjön verkställa reglering
av vattnets avrinning ur Mälaren och därvid för de båda etapperna fastställt
tappningsbestämmelser i överensstämmelse med ingivna förslag.

Vattendomstolens utslag har vunnit laga kraft.

I sin skrivelse har Mälarregleringsföreningen framhållit, att det för närvarande
endast är fråga om den partiella regleringen. De arbeten, som enligt
denna skulle utföras, bestå i huvudsak av dels inbyggande i Riksbron av
en dammlucka av järn, driven elektriskt av maskinerier i de kamrar i Riksbrons
valv, som iordningställts vid brons byggande, dels utförande av en
tröskel för denna lucka, dels ock verkställande av en mindre rensning i Norrström
mellan Riksbron och Norrbro.

Med ledning av anbud till Stockholms hamnstyrelse å den rörliga luckan
under Riksbron med därtill hörande maskinerier ha kostnaderna
för den partiella regleringen beräknats uppgå till sammanlagt
874,330 kronor.

Föreningen har meddelat, att hamnstyrelsen infordrat nya anbud på luckmaskinerier,
vilket syntes komma att resultera i en icke oväsentlig sänk -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55

ning av kostnaderna, samt att föreningen komme att fortsätta sitt samarbete
med hamnstyrelsen för att om möjligt åstadkomma en lägre kostnad.

Rörande sättet för kostnadernas bestridande har Mälarregleringsföreningen
upprättat ett skrivelsen bifogat förslag till avtal mellan
staten och Stockholms stad. Berörda avtalsförslag har såsom bilaga bilagts
statsrådsprotokollet i detta ärende och återfinnes såsom Bilaga sist i detta
utlåtande. Enligt avtalsförslaget skulle staten förbinda sig att såsom bidrag
till kostnaderna för regleringens första etapp till staden utbetala hälften av
de verkliga kostnaderna för densamma, däri inberäknade bland annat kostnader
för lucka med spel enligt inkomna anbud samt de efter 5 procent kapitaliserade
kostnaderna för drift, underhåll och förnyelse av dammanläggningen
ävensom för den av hydrografiska byrån utövade tillsynen, dock högst 437,165
kronor. Då nämnda belopp innefattar redan anvisade 25,000 kronor, skulle
statens återstående bidrag sålunda utgöra högst 412,165 kronor. Då emellertid
statens bidrag ej betingades endast av dess eget intresse utan jämväl av
hänsyn till de övriga intressen utanför Stockholm, som berördes av regleringen,
skulle de frivilliga bidrag, som kunde komma att lämnas av andra intressenter,
till hela beloppet utgöra bidrag till fullgörande av statens betalningsskyldighet.

Föreningen har meddelat, att av omförmälda för vissa förberedande åtgärder
anvisade belopp av 50,000 kronor hittills använts 43,243 kronor
samt att återstoden beräknades åtgå till ännu ej betalda räkningar m. m.

De frivilliga bidrag, som vissa Mälarstäder beslutat lämna, uppgå till sammanlagt
80,430 kronor, vadan erforderligt statsanslag enligt föreningens beräkningar
kan begränsas till 331,735 kronor.

Med hänvisning till innehållet i skrivelsen med därvid fogade handlingar
har Mälarregleringsföreningen hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att dels till genomförandet av Mälarens reglering bevilja ett anslag
av högst 331,735 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att med Stockholms
stad sluta avtal i huvudsaklig överensstämmelse med det genom föreningens
försorg upprättade avtalsförslaget. Föreningen har därvid anfört
att, då strandägarnas förbindelser och Mälarstädernas utfästelser avgivits
under förutsättning att Mälarens reglering blivit genomförd före den 1 januari
1943, arbetena måste bedrivas sålunda, att huvuddelen av regleringsdammen
under Riksbron utfördes under 1941 och insättandet av rörlig
dammlucka med maskinerier samt rensning i Norrströms botten mellan
Riksbron och Norrbro utfördes under 1942. Då anbud på utförande av
dammlucka med maskinerier ej kunde hållas öppet under särskilt lang tid
under nu rådande förhållanden med risk för ändringar i särskilt materialkostnader,
hade anbuden på dessa delar gjorts bindande till den 5 maj
1941; för att regleringen skulle kunna bliva genomförd inom föreskriven
tid och grunderna för kostnadsberäkningen ej skulle ändras, vore därför
synnerligen önskvärt, att riksdagens beslut i ärendet lattades före nämnda
dalum. Stockholms hamnstyrelse hade till Stockholms stadsfullmäktige gjort

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

en motsvarande framställning om anslag till Mälarens reglering och godkännande
av det framlagda avtalsförslaget.

I ärendet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen. Myndigheterna ha
tillstyrkt, att det upprättade avtalsförslaget godkännes för statens räkning
samt att statsbidrag till regleringsföretaget beviljas i enlighet med Mälarregleringsföreningens
förslag. Statskontoret har dock påyrkat, att vissa detaljändringar
göras i avtalsförslaget samt att anslag för ändamålet anvisas
utan avdrag för det belopp, vilket vissa Mälarstäder frivilligt utfäst sig utbetala
såsom bidrag till regleringens genomförande.

Föredragande statsrådet har i ärendet anfört följande:

»Såsom inledningsvis antytts har behovet av en begränsning av Mälarens
högvattenstånd gjort sig gällande sedan mycket lång tid tillbaka. Av de sedan
år 1774 med vissa kortare avbrott föreliggande vattenståndsobservationerna
framgår, att högre flöden förekommit med en viss regelbundenhet.
I den män odlingen skridit framåt, bebyggelsen av Mälarens stränder blivit
tätare och samfärdseln utvecklats, ha olägenheterna icke blott av de exceptionella
högvattenstånden utan även av vattenståndens växlingar överhuvud
taget blivit alltmera framträdande. Det gäller numera icke blott att skapa
skydd mot översvämningar utan även att åstadkomma en lämplig tappning
och att begränsa lågvattenståndet, alltså åstadkomma en verklig reglering.
Från att ha varit nästan uteslutande ett jordbruksintresse har frågan alltmera
blivit av ingripande betydelse även för städerna, särskilt Stockholm,
för industrien och för kommunikationerna. Denna utvecklingstendens har
blivit så framträdande, att statsmakterna år 1936 ansett sig böra i princip
besluta, att, om staten framdeles skulle finna sig böra lämna sin medverkan
till en reglering av Mälaren, de av företaget berörda markägarna med undantag
av Stockholms stad skulle befrias från andra kostnader för företaget
än sådana som de ville frivilligt åtaga sig. Till frågan om statens deltagande i
ett blivande regleringsföretag togs emellertid icke slutlig ställning i nämnda
sammanhang.

Det nu förliggande förslaget till en reglering av Mälaren, vilket utarbetats
av Mälarregleringsföreningen i samråd med Stockholms stad, innebär i
det av vattendomstolen godkända skicket, att en reglering skall ske i två
etapper, av vilka den första skall avse en partiell och den andra en fullständig
reglering av vattenavrinningen. För verkställande av den partiella
regleringen har Stockholms stad av vattendomstolen berättigats att uppföra
damm över Norrströms norra gren under Riksbron samt utföra vissa rensningar
i denna gren mellan Riksbron och Norrbro; regleringen av vattenavrinningen
enligt de för den partiella regleringen fastställda tappningsbestämmelserna
skall lia påbörjats före den 1 januari 1943. För verkställande av
den fullständiga regleringen har staden berättigats att uppföra damm över
Stallkanalen på en plats omkring 30 meter väster om den västra bron över

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

kanalen samt att utföra vissa rensningar i kanalen; dessa arbeten skola
vara fullbordade före den 13 januari 1951. Angivna plan för Mälarens reglering
har synts vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lämplig, och jag har för min del ingen erinran mot densamma.

Kostnaderna för genomförandet av den partiella regleringen, örn vilken nu
är fråga, ha beräknats till 824,330 kronor, om ett redan anvisat belopp av
50,000 kronor ej medräknas. Enligt det upprättade förslaget till avtal mellan
staten och Stockholms stad skulle nämnda kostnad bestridas till lika
delar av staten och staden, för vilket ändamål staten skulle lämna ett statsbidrag
av 412,165 kronor; de frivilliga bidrag till regleringen å tillhopa
80,430 kronor, vartill vissa Mälarstäder förbundit sig, skulle emellertid användas
till nedbringande av statens utgifter för ändamålet. Med utgångspunkt
härifrån har Mälarregleringsföreningen hemställt, att ett anslag av
(412,165 — 80,430=) 331,735 kronor måtte anvisas för ändamålet samt att
det upprättade avtalsförslaget måtte godkännas av statsmakterna. Stockholms
stadsfullmäktige ha vid sammanträde den 21 april 1941 beslutat för
sin del godkänna avtalsförslaget samt beviljat Stockholms hamnstyrelse ett
anslag av 248,400 kronor, motsvarande angivna belopp av 412,165 kronor
minskat med dels 36,000 kronor för redan havda kostnader för Riksbrons
utnyttjande för ändamålet, dels ock 127,675 kronor, utgörande beräknat kapitalvärde
av framtida kostnader.

I huvudsak synas mig de framställda förslagen vara av beskaffenhet att
kunna godtagas av staten. Jag vill därför hemställa, att Kungl. Majit måtte
förelägga riksdagen förslag i ämnet. Beträffande kostnaderna för regleringen
förutsätter jag emellertid, att Mälarregleringsföreningen, på sätt föreningen
själv framhållit, fortsätter sitt samarbete med Stockholms stads hamnstyrelse
för att om möjligt åstadkomma en lägre kostnad; jämväl med vederbörande
statliga fackmyndighet torde samarbete böra ske i angivna syfte. Såsom
statskontoret anfört böra vidare vissa detaljändringar ske i det upprättade
avtalsförslaget; därest riksdagen ej har någon erinran däremot, torde Kungl.
Majit få besluta i vad mån dylika jämkningar böra ske. Vad slutligen gäller
själva anslagsfrågan, är jag ense med statskontoret därom, att anslag för
ändamålet med hänsyn till föreliggande omständigheter bör upptagas med
bruttobeloppet av statsbidraget, varefter till statsverket inflytande frivilliga
bidrag från Mälarstäderna böra bokföras såsom uppbörd å anslaget. Anslaget
torde böra uppföras med ett avrundat belopp av 412,200 kronor samt erhålla
reservationsanslags natur.»

Till utskottet har efter propositionens avlåtande överlämnats följande skrivelse
den 29 april 1941 från Mälarregleringsföreningen till jordbruksdepartementet: »I

underdånig skrivelse den 9 april detta år har Mälareregleringsförcningen
uppgivit den beräknade totala kostnaden för första etappen av Mälarens reglering
till 874,330 kronor, som närmare specificeras i en kostnadsberäkning,
bilaga 2. I skrivelsen omnämndes, att Stockholms hamnstyrelse infordrat

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

nya anbud på dammluckornas maskineri. Dessa anbud hava numera inkommit
och resulterat i en sänkning av den beräknade totalkostnaden till
822,020 kronor. Härigenom sänkes statens återstående bidrag till regleringen,
sedan redan anvisade 25,000 kronor avdragits, till högst 386,010 kronor och
erforderligt anslag av riksdagen till 305,580 kronor utöver Mälarstädernas bidrag
å tillhopa 80,430 kronor.

Då den nya kostnadssiffran för luckmaskineri medför ändring av ett flertal
siffror i kostnadsberäkningen, bl. a. de kapitaliserade kostnaderna för drift,
underhåll och förnyelse, hava de nya kostnadssiffrorna införts i bilagda
reviderade kostnadsberäkning.»

Vid förestående skrivelse hade fogats följande

»Kostnadsberäkning.

Dammen under Riksbron.

Provisorisk avstängningsanordning ovanför

bron.................................. kronor

Upprensnings- och muddringsarbeten...... »

Tröskel ................................ »

Botten- och släntbeklädnader.............. »

Rörliga dammen.

Lucka, enligt preliminärt anbud.
................... kronor 164,500

Maskineri, enligt preliminärt

anbud.................. » 87,650 » 252,150

Stadens egna arbeten.................... » 42,350

Diverse och oförutsedda utgifter.......... » 29,500

Administration, arbetsledning och allmänna

omkostnader............................ » 49,000

Kostnader vid Riksbrons byggande.......... .» 36,000 kronor 595,000

Rensningar mellan Riksbron och Norrbro, skydd av ''puckeln’

i Norrström samt säkerhetsanordning för sjöfarten..... » 36,000

Kronor 631000

Förberedande utredningar m. m enligt Kungl. Maj:ts respektive
stadsfullmäktiges beslut ............................ kronor 50,000

Av vattendomstolens utslag betingade åtgärder.

Skadestånd.............................. kronor 25,855

Anordningar för uppmätning av snömagasin
och nederbörd i Mälarens uppland. Under
två år 1,500 kronor per år. Därefter 1,000
kronor per år.

Kapitaliserad kostnad.................... .»__21,000 » 46,855

Kapitaliserade drift-, underhålls- och förnyelsekostnader
(5 /).

8,000

30,500

112,300

35,200

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

Driftkostnader:

Per år 750 kronor, kapitaliserade ........ kronor 15,000

Underhållskostnader:

Luckan.

0.5 •/. av kostnaden 205,200

= 1,020 kronor per år

Maskineriet.

1 % av kostnaden = 1,290 »_» »

Summa 2,310 kronor per år.

Kapitaliserade .......................... » 46,200

Förnyelsekostnader. Tröskeln efter 100 år,
lucka och maskineri efter 50 och 100 år.

Tröskeln.

Kostnad 169,000.

Nuvärde .............. kronor 1,300

Lucka och maskineri.

Kostnad 376,700.

Nuvärde efter 50 år____ » 29,125

» » 100 » • • • • * 2''560 * 32,965 kronor 94,165

Summa kronor 822,020.

Redan beviljade medel.

För förberedande utredningar m. m.................... kronor 50,000

Återstod kronor 772,020.

Härav skall staten betala högst hälften med............. kronor 386,010. >

Sedan mycket lång tid tillbaka har frågan örn en reglering av Mälarens
vattenstånd dryftats och vid skilda tillfällen varit föremål för utredningar, senast
genom Mälarregleringsföreningen.

Det av Mälarregleringsföreningen i samråd med Stockholms stad utarbetade
och genom förevarande proposition framlagda förslaget innebär
i det av vattendomstolen godkända skicket, att en reglering av Mälaren skall
ske i två etapper, av vilka den första avser en partiell och den andra en
fullständig reglering av vattenavrinningen. Den partiella regleringen går ut
på att hålla högsta vattenståndet omkring 4.90 meter och i intet fall över 4.95
meter samt normallågvattenståndet vid omkring 4.10 meter och lägsta vattenståndet
vid i allmänhet icke under 4 meter. Med den fullständiga regleringen
avses att hindra högvattnet att stiga över 4.70 meter — medan i övrigt
samma normallågvattenstånd och lägsta vattenstånd hållas som vid den
partiella regleringen —- ävensom att helt hindra uppström från Saltsjön. Den
partiella regleringen skall åstadkommas genom uppförande av en damm över
Norrströms norra gren under Riksbron samt utförande av vissa rensningar
i denna gren. I och för den fullständiga regleringen skall en damm anläggas
över Stallkanalen samt vissa rensningar vidtagas i samma kanal. Med avBihang
till riksdagens protokoll 1941. 10 sami. Nr 55— 56. 2

Utskottet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

seende på tiden för regleringsföretagets genomförande har i vattendomstolens
utslag bestämts, att den första etappen skall ha påbörjats före den 1
januari 1943 och att arbetena enligt den andra etappen skola vara fullbordade
före den 13 januari 1951.

Såsom departementschefen sammanfattningsvis framhållit ha olägenheterna
av vattenståndets betydande växlingar i Mälaren — år 1924 exempelvis
steg högvattenståndet till 5.45 meter — blivit alltmera framträdande i den
mån odlingen skridit framåt, bebyggelsen vid stränderna blivit tätare och
samfärdseln utvecklats. Det synes utskottet uppenbart, att ett regleringsföretag,
som avhjälper berörda olägenheter, kommer att vara till stor nytta
för Mälarbygden. Erinras må, att statsmakterna år 1936 ansett sig böra i
princip besluta, att, om staten framdeles skulle finna sig böra lämna sin
medverkan till en reglering av Mälaren, de av företaget berörda markägarna
med undantag av Stockholms stad skulle befrias från andra kostnader för
företaget än sådana som de ville frivilligt åtaga sig. Under angivna förhållanden
och då den nu ifrågasatta regleringen av Mälarens vattenstånd synes
vara ändamålsenlig, finner utskottet icke anledning motsätta sig, att staten
medverkar till företagets genomförande.

Enligt de i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna för verkställande
av den partiella regleringen — vartill förslaget för närvarande är begränsat
— skola kostnaderna bestridas till lika delar av staten och Stockholms stad.
Statens utgifter för denna vattenreglering stanna därigenom vid 412,165 kronor,
därvid emellertid staten skall äga tillgodoräkna sig de frivilliga bidrag
å tillhopa 80,430 kronor, som vissa Mälarstäder utfäst.

Stockholms stadsfullmäktige ha för sin del godkänt ett upprättat förslag
till avtal med staten rörande utförandet och bekostandet av regleringsföretaget
beträffande den första etappen i enlighet med ovan angivna plan och
beräkningar.

Liksom departementschefen finner utskottet ifrågavarande avtalsförslag
till Mälarens partiella reglering vara av beskaffenhet att kunna i huvudsak
godtagas av staten.

Såsom departementschefen förutsatt vid propositionens avlåtande har Mälarregleringsföreningen
fortsatt sina undersökningar i syfte att nedbringa
kostnaderna för företaget. Resultatet därav, som tillkännagivits i föreningens
skrivelse den 29 april 1941 till jordbruksdepartementet, visar, att totalkostnaden
för den partiella regleringen kunnat sänkas med 52,310 kronor. Statens
andel i kostnaden minskas sålunda med 26,155 kronor eller från 412,165
kronor till 386,010 kronor.

Vad så gäller själva anslagsfrågan har departementschefen i likhet med
statskontoret ansett, att förutnämnda frivilliga bidrag från Mälarstäderna
böra, allt efter som de inflyta, bokföras såsom uppbörd å anslaget för ändamålet
och att anslaget därför bör upptagas med bruttobeloppet av statsbidraget.
Med hänsyn tagen till den numera efter omprövning nedräknade
kostnaden för företaget torde det av Kungl. Maj:t äskade anslaget kunna
minskas från 412,200 kronor till ett avrundat belopp av 386,100 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55. 11

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att med Stockholms stad träffa
avtal angående åtgärder för Mälarens reglering i huvudsaklig
överensstämmelse med vid statsrådsprotokollet i detta
ärende fogat förslag till avtal;

2) till Grundförbättringar: Bidrag till Målarens reglering
för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 386,100 kronor.

Stockholm den 16 maj 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Granath, Gabrielsson, Jacob Hansson, Mannerskantz,
Nils Olsson, Dahlström och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Carlström, Mäler, Lundbom, Andersson
i Surahammar, Janson i Frändesta, Andersson i Hyssna och Pettersson i Dahl.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

Bilaga till
statsrådsprotokollet.

Förslag till avtal.

Mellan Kungl. Majit och Kronan, nedan kallad Kronan, å ena, samt Stockholms
stad, nedan kallad staden, å andra sidan, har träffats följande avtal
i anledning av det genom österbygdens vattendomstols utslag den 13 januari
1941 Stockholms stad lämnade tillståndet att verkställa reglering av vattnets
avrinning ur Mälaren.

§ 1.

Staden åtager sig:

att före den 1 januari 1943 utföra de för regleringens första etapp erforderliga
arbetena och anläggningarna i enlighet med vattendomstolens utslag,
utbetala såväl kostnaderna för förfarandet och utredningen vid vattendomstolen
som utdömda ersättningar samt överhuvud genomföra regleringen
i denna etapp ävensom att därefter för all framtid underhålla och förnya
dessa anläggningar och ombesörja själva vattenavtappningen, samt

att vid framtida ombyggnad av Norrbro eller dess grundmurar iakttaga,
att detta arbete ordnas på sådant sätt, att i samband därmed eller senare
kunna verkställas de rensningar i brosektionen och Norrströms norra gren i
övrigt, som kunna komma att erfordras för genomförandet av en fullständig
reglering i överensstämmelse med av domstolen fastställda tappningsbestämmelser
för den andra etappen av regleringen.

§ 2.

Kronan, som redan genom beslut den 30 april 1936 anvisat 25,000 kronor
till förberedande åtgärder för Mälarens reglering, förbinder sig att såsom bidrag
till kostnaderna för regleringens första etapp till staden utbetala hälften
av de verkliga utgifterna härför, däri inberäknade bland annat kostnader
för lucka med spel enligt inkomna anbud samt de efter 5 procent kapitaliserade
kostnaderna för drift, underhåll och förnyelse av dammanläggningen
ävensom för den av hydrografiska byrån utövade tillsynen, dock
högst 437,165 kronor, varav redan utbetalats ovannämnda 25,000 kronor.

Om, efter infordrande av förnyade anbud å luckan med spel, ett lägre pris
än det hittillsvarande erhålles, må ej den härigenom uppkomna besparingen
vid beräkning av Kronans bidrag användas till täckning av eventuell ökning
av kostnaderna för de övriga arbetena.

Staden, som jämväl, genom beslut den 16 mars 1936, redan anslagit 25,000

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 55.

kronor till förberedande åtgärder för Mälarens reglering, åtager sig att betala
återstoden av de verkliga kostnaderna för regleringens första etapp, varav
sistnämnda 25,000 kronor redan utbetalats.

§ 3.

Kronans bidrag till kostnaderna för första etappen skall utbetalas till staden
på dess framställning, allt eftersom arbetena enligt kontroll av Kronans
i § 6 omförmälda ombud fortskrida, dock att utbetalning icke skall ske i
mindre poster än 20,000 kronor och att slutbetalning verkställes, först sedan
arbetena avsynats av nämnda ombud och därtill av vattendomstolen förordnad
sakkunnig.

§ 4.

Då Kronans bidrag betingas ej endast av Kronans eget intresse utan jämväl
av hänsyn till de övriga intressen utanför Stockholm, som beröras av
regleringen, skola de frivilliga bidrag härtill, som kunna komma att lämnas
av andra intressenter, till hela beloppet utgöra bidrag till fullgörande av
Kronans betalningsskyldighet enligt ovan.

§ 5.

Skulle till följd av krig eller svår ekonomisk kris regleringsarbetenas färdigställande
hindras, skola vid sådan force majeure mellan Kronan och staden
överläggningar upptagas om regleringsföretagets avveckling respektive
fortsättande.

Skulle arbetenas färdigställande inom föreskriven tid försenas på grund
av omständigheter, varöver staden ej äger rådighet, skola likaledes överläggningar
upptagas mellan Kronan och staden angående de åtgärder, som av
läget kunna betingas.

§ 6.

Staden förbinder sig att lämna det ombud, åt vilket Kronan uppdrager att
granska de verkliga kostnaderna för regleringens genomförande, fritt tillträde
till arbetsplatsen samt medgiva honom rätt att taga del av stadens räkenskaper
över regleringsarbetet.

Bihang till riksdagens protokoll lött. 10 sami. Nr 55—56.