Jordbruksutskottets utlåtande nr 48 (Utlåtande 1952:Ju48 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Nr 48.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område
jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1952/53 beräkna dels (p. 107) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område ett reservationsanslag av 90 000 000 kronor, dels (p. 108) till
Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk ett
förslagsanslag av 69 000 000 kronor, dels (p. 109) till Kostnader i samband
med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av
75 000 000 kronor, dels ock (p. 110) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för
statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 9 000 000
kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 25 april 1952 avlåten
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 236, under åberopande av
bilagt utdrag av protokollet över jordbruksärenden för samma dag framlagt
de förslag till åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, vilka i
huvudsak framgå av följande i propositionen lämnade sammanfattning.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena,
samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för
prissättningen å jordbrukets produkter under regleringsåret den 1 september
1952—den 31 augusti 1953, har Kungl. Maj:t den 25 april 1952 meddelat
beslut i prisfrågan.

Enligt överenskommelsen skall jordbruket under regleringsåret 1952/53
tillföras inkomstökningar av tillhopa 171 miljoner kronor. Detta skall uppnås
dels genom prishöjningar på vissa produkter, dels genom statliga pristiHägg
för mjölk. Det allmänna mjölkpristillägget, det extra mjölkpristillägget
i norra Sverige och leveranstillägget för mjölk skola utgå efter samma
grunder som under tiden mars—augusti 1952.

I propositionen framlägges vidare förslag om ändrade grunder för producentbidraget
till vissa innehavare av mindre jordbruk.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under
regleringsåret 1952/53 har beräknats till cirka 230 miljoner kronor, därav
omkring 222 miljoner kronor för mjölkpristillägg, 2,5 miljoner kronor för
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 saml. Nr 48.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

stöd åt 1952 års odling av lin och hampa samt 5 miljoner kronor för diverse
kostnader i samband med jordbruksregleringen. Någon reservation av
tidigare anvisade medel beräknas icke föreligga vid regleringsårets ingång.
Under förutsättning av bifall till i propositionen framlagt förslag att 47 miljoner
kronor ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettråvaror skola tagas
i anspråk för ändamålet, stanna anslagsäskandena vid ett belopp av 183
miljoner kronor. Vidare begäres ett reservationsanslag å 45 miljoner kronor
till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
och ett förslagsanslag å 7 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning
av vissa jordbruksprodukter. Sistnämnda anslag avses skola få användas
även för att täcka kostnaderna för viss beredskapslagring. Slutligen
begäras 58 miljoner kronor till producentbidrag till vissa innehavare av
mindre jordbruk.

Kungl. Maj :t har i enlighet med vad sålunda anförts föreslagit riksdagen
att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering
under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer som angivits i propositionen;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd och oljeväxter
av 1953 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits
i propositionen;

dels å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 183 000 000 kronor;

b) till Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk ett förslagsanslag
av 58 000 000 kronor;

c) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
ett reservationsanslag av 45 000 000 kronor;

d) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försåljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för att bereda Svenska
spannmålsaktiebolaget rörelsekapital, tillhandahålla bolaget en rörlig kredit
av ytterligare 55 miljoner kronor eller sålunda tillhopa 125 miljoner
kronor;

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om
viss avgift å mjölk, grädde och ost;

2) förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. in.;

Ifrågavarande författningsförslag äro av följande lydelse.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378)
om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 6 §§ förordningen den 10 juli 1947
om viss avgift å mjölk, grädde och ost1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

1 §•

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
må, i den mån så prövas erforderligt för att åstadkomma en utjämning
av intäkterna från olika grenar av mejerirörelse, förordna att särskild
avgift (utjämningsavgift) skall upptagas för mjölk och grädde, som från
mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri användes för tillverkning
av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom för ost, som tillverkas
vid mejeri eller levereras från mejeri till annan än mejeri.

Med mejeri--- 1936 (nr 174).

2 §.

I den utsträckning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
jordbruksnämnden förordnar skall utjämningsavgift upptagas jämväl

a) för margarinost, som tillverkas av annan än mejeri eller säljes av sådan
tillverkare; samt

b) för mjölk---än mejeri.

3 §.

Utjämningsavgift skall utgå med högst ett belopp, som motsvarar 40 öre
för 100 gram av det mjölkfett varan innehåller, eller beträffande margarinost
med högst 50 öre per kilogram.

6 §.

Avgiftsmedlen och deras avkastning skola, sedan därav gäldats kostnaderna
för uppbörden och kontrollen av denna, användas för utbetalande av
utjämningsbidrag för mjölk eller mejeriprodukter i enlighet med bestämmelser,
som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1948: 428.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Förslag

till

förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur
och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Levande djur och andra varor av de slag som angivas i bilaga till denna
förordning få icke utföras ur riket utan särskilt tillstånd.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §.

Utförseltillstånd beviljas, såvitt ej Kungl. Maj:t annat föreskrivit, av statens
jordbruksnämnd.

Ansökan om utförseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes
av vederbörande tillståndsmyndigliet.

3 §.

När utförseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande
den myckenhet som får utföras, den tid under vilken utförseln får
äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande
av tillståndet.

Vid utförsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har
att på beviset göra anteckning om dagen för utförseln, den myckenhet som
utföres och det land till vilket utförseln äger rum.

Åt förening eller annan sammanslutning, som erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande
att handhava utförsel av visst eller vissa slags varor, ävensom
åt medlem av sådan sammanslutning må utförseltillstånd utan begränsning
till viss angiven myckenhet meddelas för viss tid eller tillsvidare. I fråga
om utförsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats
icke äga tillämpning.

4 §.

Utan hinder av stadgandet i 1 § första stycket må gods utföras:

a) därest i fråga om dess införande till riket 7 eller 8 § tulltaxeförordningen
är tillämplig eller, beträffande tullfritt gods, skulle hava varit tilllämplig,
om varan varit tullbelagd;

b) med fartyg eller luftfartyg, som medförande godset på resa mellan
utrikes orter anlöper svensk hamn;

c) under järnvägs eller postverkets kontroll under sådana förhållanden,
att enligt 117 § tullstadgan förpassning därå icke erfordras;

d) såsom skepp sproviant eller i och för restaurangrörelse å järnvägståg,
färja eller luftfartyg, såvida godset prövas icke överstiga för ändamålet
erforderlig myckenhet;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

e) av resande eller å transportmedel anställda personer, såvida godset
utgöres av förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan;

f) då godset enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller
över utlandet från en till annan ort inom riket.

Vederbörande tillståndsmyndighet äger meddela allmänna bestämmelser
om ytterligare undantag från stadgandet i 1 § första stycket.

5 §.

För i 1 § omförmäld vara som utföres ur riket skall, i den mån Kungl.
Maj :t i prisreglerande syfte så förordnar, erläggas avgift (ulförselavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, av''statens jordbruksnämnd eller sådan sammanslutning som
avses i 3 § tredje stycket.

6 §.

Vad i 5 § stadgas skall icke äga tillämpning å vara, vilken landvägen
annorledes än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller vilken
utföres under sådana förhållanden som avses i 4 § första stycket.

7 §•

Uppbörd och redovisning av utförselavgifter verkställas av jordbruksnämnden
eller den nämnden därtill bemyndigar. Utförsel av vara för vilken
utförselavgift skall utgå må ej ske utan att för tullmyndigheten företes
bevis att avgiften erlagts.

Medel som inflyta genom upptagande av utförselavgift skola enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande användas för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.

8 §.

Om särskilda förhållanden föranleda därtill, må jordbruksnämnden meddela
befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga utförselavgift
så ock medgiva återbäring av sådan avgift.

9 §•

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande
tillståndsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må utföras vara, för
vilken exportlicens lämnats jämlikt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324)
angående allmänt exportförbud.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 1952 angående

reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksproprodukter
m. m. icke få utföras ur riket utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

Varuslag

1—3: 2
4—9
15—20
ur 23

24—26
64—67
68: 1—2
69, 70
71, ur 72

ur 97
106—108
122
123
157

170—171, 173—181

182—186

187—190
191—193
ur 194
196—200
201
207
211
212

213

214
245

248—250
251—252: 2
255
261

ur 262—262: 2,
ur 268: 3
ur 262, 272
283—287
288
289
303
307

Hästar

Nötkreatur, får och svin
Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkreatur

Fläsk

Mjölk och grädde
Smör, naturligt
Ost

Ägg; ävensom äggula, ej uteslutande avsedd för beredning
av läder, samt flytande äggvita
Luzernmjöl (hömjöl)

Potatis

Hö

Halm

Senap, omalen

Spannmål, omalen, med undantag av ris, oskalat eller
blott befriat från ytterskalet
Mjöl av spannmål; ävensom mjöl av andra vegetabilier,
ej hänförligt till annat nummer
Gryn av spannmål
Havre-, råg- och vetekli
Annat kli, ej särskilt nämnt, utom mandelkli
Potatismjöl och annan stärkelse
Gryn av andra vegetabilier än spannmål
Raps- och andra oljeväxtfrön
Timotejfrö
Rödklöverfrö
Alsikeklöverfrö
Vitklöverfrö
Ister och flott
Talg
Tran

Härdat animaliskt fett

Rov- och rapsoljor, även blåsta, samt andra liknande
blåsta oljor; ävensom rov- och rapsoljesyror

Senapsolja

Härdat vegetabiliskt fett

Socker

Sirap

Melass

Makaroner och vermiceller

Bröd, dock ej dessertkäx, pepparkakor och andra slag
av finare bakverk och ej heller hundbröd

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Statistiskt nr

314

ur 321: 2
ur 321: 3

359—370, 372
ur 533

Varuslag

Konserver av kött av nötboskap eller får

Konserver av bönor med fläsk

Konserver av varor, innehållande fläsk eller kött av häst,
nötboskap eller får eller delar av häst, nötboskap, får
eller svin

Fodermedel, med undantag av s. k. benprecipitat och
annat dikalciumfosfat

Äggalbumin (torkad hönsäggvita)

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379)
angående reglering av införseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att 3, 4 och 6 §§ förordningen den 8 juni 1951 angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. ävensom den vid förordningen fogade bilagan skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

När införseltillstånd---av tillståndet.

Vid införsel--— äger rum.

Åt förening eller annan sammanslutning, som erhållit Kungl. Maj :ts bemyndigande
att handhava införsel av visst eller vissa slags varor, ävensom
åt medlem av sådan sammanslutning må införseltillstånd utan begränsning
till viss angiven myckenhet meddelas för viss tid eller tillsvidare. I fråga
om införsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats
icke äga tillämpning.

4 §•

Stadgandet i---föreskriven ordning.

Ej heller skall stadgandet hava avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 §
tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6, 7 eller 8 §
samma förordning eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle hava åtnjutits
enligt något av dessa stadganden, om varan varit tullbelagd; eller

b) vara som - - — — inom riket.

Vederbörande tillståndsmyndighet--—- första stycket.

6 §•

Bestärinnelserna i — — — eller utrustning.

Beträffande vara, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet
för densamma åtnjutes enligt 5, 6, 7 eller 8 § tulltaxeförordningen eller, i
fråga om icke tullpliktig vara, skulle hava åtnjutits enligt något av dessa
stadganden, om den varit tullbelagd, skall skyldighet att erlägga införselavgift
föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, vid vars
utförande erhållits återbäring av förut erlagd införselavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 8 juni 1951 angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. icke få införas till riket utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

Varuslag

1—3: 2
4—9
ur 14
15—20
ur 23

24—26
64—67
68: 1—2
69, 70
71, ur 72

ur 97
102

106—108

170—171, 173—181

182—186

187, 189—190
191—193
ur 194
196—200
201
ur 281

288

289

290

291
303
307

314

ur 321: 2
ur 321: 3

359—370, 372

ur 533
620

Hästar

Nötkreatur, får och svin

Kött av tamfågel

Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkreatur

Fläsk

Mjölk och grädde
Smör, naturligt
Ost

Ägg; ävensom äggula, ej uteslutande avsedd för beredning
av läder, samt flytande äggvita
Luzernmjöl (hömjöl)

Manioka- och arrowrot
Potatis

Spannmål, omalen, med undantag av ris, oskalat eller
blott befriat från ytterskalet
Mjöl av spannmål; ävensom mjöl av andra vegetabilier,
ej hänförligt till annat nummer
Gryn av spannmål med undantag av risgryn
Havre-, råg- och vetekli
Annat kli, ej särskilt nämnt, utom mandelkli
Potatismjöl och annan stärkelse
Gryn av andra vegetabilier än spannmål
Korv och andra annorledes än genom kokning, saltning,
torkning och rökning till förtäring beredda, ej särskilt
nämnda varor av djurs kött eller andra djurdelar
Sirap
Melass

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap
Frukt- och mjölksocker
Makaroner och vermiceller

Bröd, dock ej dessertkäx, pepparkakor och andra slag av
finare bakverk och ej heller hundbröd
Konserver av kött av nötboskap eller får
Konserver av bönor med fläsk

Konserver av varor, innehållande fläsk eller kött av häst,
nötboskap eller får eller delar av häst, nötboskap, får
eller svin

Fodermedel med undantag av s. k. benprecipitat och
annat dikalciumfosfat
Albumin (torkad hönsäggvita)

Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande
dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

1) I: 48 av herr Persson, Karl, och herr Jansson, Fridolf, i vilken motion
föreslagits att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t föreslå att det
nuvarande producentbidraget påbygges så att det ingår som ett bottenpris
med för närvarande 12 öre per kilogram för upp till 8 000 kilogram årlig
mjölkleverans för varje leverantör till mejeri, samt att det nuvarande kontantbidraget
till sådana jordbrukare, som ej kunna leverera mjölk till mejeri,
justeras i förhållande därtill;

2) 1:232 av herrar Franzén och Lodenius samt 11:306, likalydande, av
herr Svensson i Stenkyrka m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära utökning av antalet prisorter för
brödsäd, så att jordbrukarna i största möjliga utsträckning kunna erhålla
fastställda garantipriser vid försäljning av brödsäd;

3) I: 323 av herr Näslund och herr Andersson, Axel, samt II: 422, likalydande,
av herr Andersson i Långviksmon m. fl., i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av bestämmelserna om utanordnande
av producent- och kontantbidrag att brukare, oavsett om denne
innehade brukningsdelen den 1 juli 1948 eller senare tillträtt densamma,
måtte erhålla bidrag, om brukningsdelen för övrigt fyller fordringarna för
bidrags erhållande;

4) I: 502 av herr Persson, Ola, och herr Öhman samt II: 658, likalydande,
av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., i vilka motioner hemställts att riksdagen,
i anledning av förevarande proposition, måtte besluta att medgiva Kungl.
Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under nästkommande
regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets
område med de ändringar i fråga om riktlinjerna härför, som i förhållande
till Kungl. Maj :ts proposition föreslagits i motionerna, nämligen i fråga om
dels priserna på smör och margarin och dels priserna på bröd och fläsk, att
avslå Kungl. Maj :ts förslag om ändrade grunder för producent- och kontantbidrag
till innehavare av mindre, ofullständiga jordbruk samt att å riksstaten
för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 375 000 000
kronor och till producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk ett
förslagsanslag av 70 000 000 kronor;

5) I: 503 av herr Lindgren in. fl. och II: 659, likalydande, av herr Andersson
i Ryggestad m. fl., i vilka motioner föreslagits, att riksdagen ville besluta,
att producentbidraget skall utgå med 12 öre per kilogram levererad
mjölk på leveranser upp till 5 000 kilogram per år, dock med högst 480 kronor
per år, att kontantbidraget skall utgå med samma belopp per ko som hittills,
att riksdagen ville avslå förslaget om höjning av vetepriset med 3 öre
per kilogram, att jordbruksutskottet måtte omräkna anslagsbeloppet till producent-
och kontantbidragen samt i övrigt företaga de jämkningar och omräkningar
som kunna föranledas av dessa förslag samt att riksdagen i övrigt
ville bifalla vad Kungl. Maj:t föreslagit i förevarande proposition;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

6) I: 505 av herr Eskilsson m. fl. och II: 660, likalydande, av herr Hseggblom
m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen av Kungl. Maj :t till
årets höstriksdag begär framläggande av plan för subventionernas användning
och avveckling, att riksdagen godkänner den mellan jordbruksorganisationernas
förhandlare och statens jordbruksnämnd den 1 april i år träffade
överenskommelsen i punkterna 6 och 7, samt att riksdagen i övrigt ville beakta
vad i motionerna föreslagits;

7) I: 506 av herr Nilsson, Hjalmar, och herr Björnberg samt II: 661, likalydande,
av herrar Nilsson i Bästekille och Nilsson i Svalöv, i vilka motioner
hemställts, att riksdagen med anledning av förevarande proposition måtte besluta
införa garantipris å bruna bönor med en krona per kilogram;

8) I: 507 av herr Näslund m. fl. och II: 665, likalydande, av herr Ohlin
m. fl. i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte beakta de synpunkter och godkänna de förslag som
framförts i motionerna, att riksdagen måtte för prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område inklusive producentbidrag anvisa ett belopp av sammanlagt
241 000 000 kronor samt att riksdagen i övrigt måtte godkänna vad
Kungl. Maj :t föreslagit;

9) II: 662 av herr Lundberg m. fl., vari hemställts, att behandlingen av
förevarande proposition, i avvaktan på en skyndsam utredning av jordbrukskalkylen,
måtte uppskjutas till höstriksdagen.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Vidare har statens jordbruksnämnd inkommit till utskottet med en den
14 maj 1952 dagtecknad skrivelse, vari anförts följande.

I underdånig skrivelse till Konungen den 22 april 1952 har statens jordbruksnämnd
avgivit förslag angående prissättningen på jordbruksprodukter
samt prisreglerande åtgärder på jordbrukets område regleringsåret 1952/
53. Såsom bilaga 14 och 15 ha därvid fogats utkast till förordning angående
reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.
samt till förordning angående ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr
379) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
in. m. I bilagor till författningsutkasten ha förtecknats de varor,
vilka författningarna borde avse. Därvid har bland annat upptagits:

Statistiskt nr Varuslag

»ur 23 Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkrea tur» Då

vissa ätbära delar av svin (t. ex. svinlever), som böra omfattas av regleringen,
ej gå in under andra i förteckningarna upptagna varugrupper, bör
den citerade varugruppen rätteligen betecknas på följande sätt:

»ur 23 Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur

och svin»

Den av jordbruksnämnden tidigare föreslagna beteckningen på varugruppen
har influtit i Kungl. Maj :ts proposition nr 236/1952. Jordbruksnämnden

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

hemställer, att vid utskottsbehandlingen av propositionen rättelse sker i enlighet
med vad nu föreslagits.

över motionerna I: 48 samt I: 323 och II: 422 har yttrande inhämtats från
lantbruksstyrelsen. Över förstnämnda motion ha yttranden inhämtats jämväl
från Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och
Småbrukarnas riksförbund.

Lantbruksstijrelsen har i sitt yttrande över nyssnämnda motioner anfört,
att dessa tills vidare icke syntes böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Det bidragssystem, som föreslås i motionen I: 48, skiljer sig i flera avseenden
från det nuvarande systemet. Den principiella skillnaden ligger däri
att, medan det nuvarande bidraget är avsett att under en övergångstid lämna
ett särskilt stöd åt de mindre jordbruken — särskilt över gångs jordbruken
— intill dess nämnda jordbruk genom yttre rationalisering beräknats uppnå
full lönsamhet, motionärernas förslag innebär, att ett permanent stöd lämnas
åt alla kategorier jordbruk, oberoende av storleksordning och beskaffenhet.
I de likalydande motionerna I: 323 och II: 422 hemställes om sådan
ändring i bidragsreglerna, att brukare oavsett om denne innehade brukningsdelen
den 1 juli 1948 eller senare tillträtt densamma, erhåller bidrag,
om brukningsdelen för övrigt uppfyller fordringarna för bidrags erhållande.
Ehuru en dylik ändring skulle bli mindre genomgripande än den, som föreslagits
i förstnämnda motion, skulle den dock ej heller kunna genomföras
utan att grunderna för det nuvarande bidragssystemet väsentligt rubbades.

Gällande bidragsregler ha givit upphov till ett utbrett missnöje på jordbrukarhåll.
Kritiken har främst gällt det förhållandet, att bidrag utgå till
brukare, som icke äro i behov därav. Detta spörsmål har också uppmärksammats
av den s. k. producentbidragsutredningen, som i sitt den 18 juni 1951
avgivna betänkande SOU 1951: 39 bland annat framlagt förslag om införande
av behovsprövning och om sådan ändring av bidragsskalan för producentbidrag,
att bidragen i större utsträckning än för närvarande skulle komma
de brukare till del, som ha det största behovet av bidrag. Även i andra hänseenden
är emellertid det nuvarande bidragssystemet behäftat med brister.
Som exempel härpå må framhållas, att bestämmelsen om utbetalning av bidragen
i två terminer med efterreglering i ett stort antal fall medför, att brukaren
i praktiken ständigt häftar i skuld till staten. Detta och andra förhållanden
ha medfört, att bidragsgivningens administration blivit mer betungande
än man från början tänkt sig.

Sveriges lantbruksförbund har i sitt yttrande över motionen I: 48 anfört
bland annat följande.

Lantbruksförbundet hyser den bestämda uppfattningen, att det nuvarande
producentbidraget icke bör påbyggas på det sätt, som föreslagits i motionen.
Erfarenheterna av det nuvarande producentbidraget ge vid handen,
att det inverkar på jordbruksproduktionens anpassning och utveckling
på ett sätt, som ur avsättningssynpunkt icke är önskvärt. Detsamma torde
i förstärkt grad bli fallet, därest producenlbidraget skulle påbyggas på
det sätt, som avses i motionen. En reformering av producentbidraget är därför
enligt förbundets mening påkallad.

Riksförbundet Landsbygdens folk har anfört följande rörande motionen
I: 48.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Den nuvarande utformningen av producentbidragen är såsom motionärerna
framhålla i många avseenden otillfredsställande. I viss utsträckning ha
emellertid nu genom den överenskommelse rörande prissättningen på jordbrukets
produkter för tiden 1 januari—31 augusti 1952, som i dagarna träffats,
motionärernas syften blivit tillgodosedda. Ett genomförande av motionärernas
förslag i dess helhet skulle emellertid liksom nuvarande producentbidrag
innebära ett hinder för en naturlig anpassning av produktionen
efter marknadsläget och kan sålunda icke anses utgöra någon acceptabel lösning.

I det av Småbrukarnas riksförbund över motionen I: 48 avgivna yttrandet
har anförts följande.

Vi instämmer i motionens syfte, att den bidragsberätligade mjölkmängden
ökas, nuvarande bidrag av 12 öre per kg står kvar, och likaså att ramen
av berättigade jordbruk för erhållande av detta bidrag betydligt utvidgas,
samt att ny tillträdande ägare eller de, som övertagit ett jordbruk efter den
1 juli 1948, även erhåller producentbidrag.

Vi vill också som vår uppfattning kraftigt framhålla, att producentbidraget
frigöres från frågan om jordbrukets rationalisering.

Finnes ekonomiska möjligheter för, att producentbidraget kan utbyggas,
som antydes i motionen, att omfatta alla jordbruk, som producerar mjölk,
har vi däremot intet att invända men anser, att småbrukets berättigade krav
på ett bättre mjölkpris först bör beaktas och finna sin lösning. I

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels prissättningen
på jordbrukets produkter för regleringsåret 1951/52 (s. 12—15), dels förkalkylen
rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1952/53 (s. 15—28), dels överläggningar med jordbrukets organisationer
om prissättningen (s. 28—34), dels jordbruksnämndens förslag angående
jordbruksregleringen under regleringsåret 1952/53 (s. 35—82), dels statens
priskontrollnämnds yttrande (s. 82—84), dels Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågorna
(s. 84—85), dels ock producentbidragsutredningens betänkande (s.
85—111). Därjämte ha vid propositionen fogats promemorior med översikt
över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område in. in. Utskottet
torde i angivna delar få hänvisa till propositionen.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»Världsproduktionen av livsmedel beräknas nu ligga omkring 10 procent
högre än före kriget. På grund av att världens befolkning ökat något mera,
äro emellertid livsmedelstillgångarna per individ genomsnittligt alltjämt
något lägre än före kriget. Förhållandena äro emellertid olika inom skilda
områden och länder. Vad Europa beträffar kan produktionsutvecklingen under
senare tid betraktas som förhållandevis gynnsam.

Utbrottet av Koreakriget för snart två år sedan medförde en stegrad spänning
på den internationella livsmedelsmarknaden med ökade lagringsköp
och stigande priser på flera viktiga jordbruksprodukter, främst spannmål
och fettråvaror. På den senaste tiden har emellertid ett omslag inträffat
härvidlag. Särskilt markant är detta i fråga om fettråvaror, på vilka priserna
sjunkit avsevärt. Beträffande brödsäd har utbudet på världsmarknaden
emellertid begränsats på grund av dåligt skördeutfall i vissa viktiga exportländer.
Prisläget för brödsäd har på grund därav i stort sett icke undergått
någon förändring. Däremot ha priserna på fodersäd, vilka hittills legat högt,
på senare tid visat en sjunkande tendens. Även på oljekakor ha priserna
sjunkit. För Sveriges del är det vidare icke utan betydelse, att fraktsatserna
på senare tid sänkts.

Vad den internationella marknaden för animalier beträffar är det ur
svensk synpunkt av särskilt intresse, att möjligheterna att vinna lönande
avsättning för svenska exportprodukter begränsats, emedan produktionen
inom de europeiska importländerna av animaliska livsmedel fortfarande
präglas av återhämtningen från den låga förkrigsnivån. Priserna ha också
varit genomgående lägre än under det gångna produktionsåret.

Medan den internationella marknaden för livsmedel sålunda kännetecknats
av sjunkande priser, har prisutvecklingen här hemma på grund av
löneutvecklingen gått i motsatt riktning. Detta har medfört, att för vissa
jordbruksprodukter — bland annat utgör spannmålen här ett undantag —
hemmamarknadspriserna numera ligga högre än motsvarande priser utomlands.

I propositionen nr 176 till årets riksdag angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område under senare delen av regleringsåret 1951/52
hänvisade jag till vissa i propositionen nr 207/1951 gjorda uttalanden rörande
försörjningsprogrammet för innevarande regleringsår. Enligt dessa borde
försörjningsprogrammet liksom under de senaste åren utformas med utgångspunkt
från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning borde
täckas genom inhemsk produktion. Därjämte borde man emellertid, med
hänsyn hland annat till den ur vår synpunkt ogynnsamma utveckling av
pris- och avsättningsförhållandena på världsmarknaden, som ägt rum under
senare tid, eftersträva en viss förskjutning av produktionsinriktningen. Därvid
borde man söka öka självförsörjningsgraden på de områden, där under -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

skott förelåge, främst fodermedel samt socker, kött och fläsk. Å andra sidan
borde man söka reducera överskotten av sådana produkter, beträffande vilka
svårigheter förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande
priser. Det framhölls även, att man genom en dylik förskjutning, vilken i
förhållande till den totala jordbruksproduktionen endast behövde bli av
relativt ringa omfattning, kunde vinna dels en ur ekonomiska synpunkter
mera ändamålsenlig inriktning av produktionen, dels en ökning av självförsörj
ningsgraden och en minskning av jordbrukets beroende av en i nuvarande
läge mycket oviss exportmarknad.

Under det senaste året har icke skett någon mera väsentlig förändring i de
faktorer, som lågo till grund för denna bedömning. Utvecklingen på den
internationella livsmedelsmarknaden understryker enligt min mening betydelsen
av att samma riktlinjer följas även i fortsättningen. Det försörjningsprogram,
som angavs våren 1951, torde sålunda i sina huvuddrag böra vara
vägledande även under det kommande regleringsåret.

I nyssnämnda proposition nr 176/1952 konstaterade jag, att utbytet av
1951 års odling i flera avseenden blivit sämre än vad man hoppats. Härvidlag
erinrade jag, bland annat, om det betydande underskott som uppstått i
vår brödsädsförsörjning till följd av svartrostangreppen å vete samt om de
mindre tillfredsställande skördarna av fodersäd och sockerbetor. Mjölkproduktionens
nedgång hade jag däremot icke något att erinra mot i den mån
nedgången utgjorde ett led i den önskade produktionsomläggningen.

Volymen av jordbrukets slutprodukter — räknad i konstant penningvärde
— under innevarande regleringsår beräknas av jordbruksnämnden
bli omkring sex procent lägre än samma volym år 1950/51. Produktionsvolymen
år 1952/53 kan enligt beräkningar, verkställda på grundval av den
nyligen upprättade jordbrukskalkylen för samma år, under förutsättning
av bland annat normala väderleksförhållanden samt full förnödenhetsförsörjning,
komma att ligga tre procent över årets men fortfarande tre procent
under 1950/51 års volym. Att jordbruksproduktionen under nästkommande
år väntas icke uppnå nivån från år 1950/51 är i främsta rummet att tillskriva
den pågående omläggningen av produktionen från mjölk och ägg till
spannmål, kött och fläsk. Som jag redan uttalat torde denna omläggning
böra ingå i försörjningsprogrammet även för det kommande regleringsåret.

Med utgångspunkt från de nu berörda synpunkterna kommer jag att i det
följande mera allmänt beröra den önskvärda utvecklingen för olika produktionsgrenar.

Vad först beträffar brödsädsodlingen är den år 1951 med höstsäd besådda
arealen något större än den skördade arealen närmast föregående år, främst
beroende på en ökning av rågodlingen. Förkrigstidens arealer av höstsäd
ha dock icke uppnåtts. Beträffande odlingen av vårvete har jordbruksnämnden
räknat med samma arealer i år som år 1951. Oaktat man sålunda
för år 1952 synes kunna förutse en något vidgad brödsädsodling, torde den -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

samma vid normala skördeförhållanden icke komma att räcka till för täckning
av det inhemska förmalningsbehovet. Med hänsyn till såväl det inhemska
försörj ningsläget som prisförhållandena på världsmarknaden synes
det angeläget med en ytterligare utvidgning av brödsädsodlingen.

Sockerbetsodlingen är trots en något vidgad omfattning alltjämt icke tillräcklig
för att kunna täcka det inhemska behovet.

I fråga om oljeväxtodlingen väntas en nedgång i förhållande till år 1951.
I jordbrukskalkylen har sålunda för år 1952 räknats med en odling av omkring
160 000 hektar, vilket innebär en nedgång med cirka 30 000 hektar i
förhållande till föregående år. Med hänsyn till den omsvängning, som numera
skett beträffande priserna på fettråvaror på den internationella marknaden,
synes en begränsning av den inhemska oljeväxtodlingen vara önskvärd.

Beträffande produktionen av mjölk och smör ha kalkylsakkunniga, under
antagande av bland annat en viss nedgång i koantalet samt i stort sett
normal tillgång på foder, räknat med en fortsatt nedgång av produktionen
av mjölk och därmed även av mejeriprodukter. Ur försörjningssynpunkt
torde en sådan nedgång icke giva anledning till oro. Det synes dessutom
ur marknadssynpunkt vara lämpligt med en viss återhållsamhet i fråga om
mjölkproduktionen, eftersom svårigheter föreligga att utomlands vinna lönande
avsättning för ett större smöröverskott.

Minskningen av antalet kor har kommit till uttryck i en temporär ökning
av tillgången på nötkött. På något längre sikt har man emellertid att
räkna med en minskad slakt, såvida icke göddjursuppfödningen ökar. En
utvidgning av denna uppfödning är därför önskvärd. I fråga om fläskproduktionen
ger betäckningsstatistiken anledning antaga, att vi nästa år
komma att bli självförsörjande.

I fråga om ägg föreligger fortfarande ett produktionsöverskott, även
om det minskat i förhållande till föregående år. För nästkommande år
synes man kunna räkna med en ungefär oförändrad produktion, varför ett
fortsatt exportöverskott torde komma att föreligga. I

I överensstämmelse med vad som varit brukligt under en följd av år
har även innevarande år upprättats en särskild prognos angående jordbrukets
inkomster och kostnader för 1952/53. Prognosen har utarbetats
av kalkylsakkunniga och granskats av jordbruksnämndens råd.

Under senare år har i olika sammanhang och från skilda håll framförts
önskemål om att frågan om övergång till ett nytt mera näraliggande basår
för kalkylen än året 1938/39 skulle upplagas till prövning. Den osäkerhet,
som kännetecknar beräkningsmetoderna i fråga om vissa kalkylposter, har
ansetts i hög grad bero på att förhållandena under och närmast efter basåret
icke på ett fullt tillfredsställande sätt kunnat klarläggas. Jag torde i
detta sammanhang få erinra om att kalkylsakkunniga i samband med kalkylarbetet
våren 1951 framlade förslag om övergång till nytt basår vid
kalkylberäkningarna. Min företrädare i ämbetet uttalade i propositionen

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

nr 207 till 1951 års riksdag, att han funnit det önskvärt att man i fortsättningen
skulle begagna sig av ett nytt basår, som låge närmare det aktuella
dagsläget än det hittills använda. Han vore dock ej beredd att för det dåvarande
taga ställning till frågan om valet av ny basperiod eller till de spörsmål,
som uppkomme vid övergången till en sådan. Vid propositionens behandling
i riksdagen anförde jordbruksutskottet (uti. nr 42), efter att ha
understrukit önskvärdheten av att en skyndsam översyn av de mera kontroversiella
avsnitten av jordbrukskalkylen komnie till stånd, att i anslutning
till denna översyn även de med övergången till ett nytt basår sammanhängande
spörsmålen borde övervägas.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att jag i propositionen nr 176
till årets riksdag uttalat, att jag ansåge det nuvarande kalkylsystemet icke
vara i allo tillfredsställande. Efter att ha påtalat olägenheterna i olika avseenden
av det på jordbrukskalkylen i dess nuvarande utformning grundade
prissättningsförfarandet, anförde jag, att goda skäl enligt min uppfattning
förelåge för att man skulle finna en form för prisregleringen, som
innebure att denna skedde efter schematiska regler och dessutom i högre
grad än det nuvarande systemet medgåve en smidig anpassning till förändringar
i produktions- och avsättningsförhållandena ävensom i den allmänna
löne- och kostnadsutvecklingen. Jag tillkännagav i detta sammanhang min
avsikt att hos Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga
för att verkställa en utredning rörande denna fråga.

I avvaktan på denna utredning torde jordbrukskalkylen på sätt hittills
skett böra läggas till grund för prissättningen på jordbruksprodukter. Såsom
framgår av det föregående ha emellertid kalkylsakkunniga funnit lämpligt
att nu övergå till nytt basår och ha därvid på anförda skäl valt produktionsåret
1950/51. Häremot har icke rests någon invändning. Ej heller jag
har något att erinra mot denna övergång.

Med hänsynstagande till räntekostnaderna beräknade på grundval av en
ökning i fastighetskapitalet visar den föreliggande jordbrukskalkylen för
år 1952/53 ett underskott på cirka 215 miljoner kronor (alternativ II). Av
detta underskott beräknas 55 miljoner kronor hänföra sig till ökade räntekostnader
på grund av höjning av jordvärdena för jordbruksfastigheter enligt
1952 års fastighetstaxering ävensom av värdena å kreaturs- och förrådskapitalet.
I den av Kungl. Maj :t denna dag godkända, mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation den 1 april 1952
träffade överenskommelsen om prissättningen för regleringsåret 1952/53
skall 1/5 eller 11 miljoner kronor beaktas vid prissättningen för nämnda
år samt återstående del eller 44 miljoner kronor successivt med V4 under
ett vart av de följande fyra åren. Underskottet för år 1952/53 i jordbrukskalkylen
skall sålunda anses vara täckt, om jordbruket tillföres inkomstökningar
med tillhopa 171 miljoner kronor.

Prisöverenskommelsen synes i denna del liksom i övrigt utgöra en godtagbar
lösning av de föreliggande frågorna och torde därför böra godkännas.
överenskommelsen innebär vidare, bland annat, att den s. k. 4-procent -

Jordbruksutskoltets utlåtande nr 48.

regeln skall äga tillämpning under det kommande regleringsåret. Omräkning
av kalkylen skall på grund härav ske under hösten 1952, dock endast
för såvitt sådan begäres av jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation.
Skulle jordbruket ställas inför krav på nya kostnadsökningar
till följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare
eller andra grupper, förutsätter jag att jordbruksnämnden och jordbrukets
organisationer i vanlig ordning upptaga förhandlingar om kompensation
härför.

Det har vid flera tidigare tillfällen — i samband med att överenskommelser
träffats angående grunderna för prisregleringen — framhållits att överenskommelserna
ej böra utgöra hinder för det centrala regleringsorganet
att vidtaga sådana prisjusteringar, som äro påkallade ur försörjningssynpunkt.
Detsamma bör självfallet gälla även för den tid, som nu är i fråga.
Liksom tidigare böra emellertid dylika prisjusteringar om möjligt avvägas
så att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen icke påverkas.
Det bör också eftersträvas, att justeringarna skola medföra minsta
möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare. Innan
beslut fattas om dylika justeringar böra överläggningar på lämpligt sätt
äga rum med jordbrukets organisationer.

I den mån priserna på sådana jordbruksprodukter, som icke äro föremål
för statlig prissättning, sänkas utan ingripande från myndigheternas sida
böra statsmakterna däremot, i överensstämmelse med vad som hittills gällt,
icke ha skyldighet att kompensera prissänkningarna genom prishöjningar
på andra produkter. I 2

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten
om den blivande ekonomiska utvecklingen och det framtida försörjningsläget
torde lvungl. Maj :t liksom hittills böra äga befogenhet att inom
den anslagsram, som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen
och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle
det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad riksdagen
ställt till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen. Kungl.
Maj :ts nu nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande regleringsåret.

Jag vill i detta sammanhang erinra att de grundläggande av riksdagen antagna
regleringsförfattningarna gälla tills vidare. Övriga av riksdagen lämnade
bemyndiganden, vilkas giltighet utgår i slutet av innevarande regleringsår,
torde där ej annat särskilt angives böra förlängas för ytterligare ett år.

Beträffande det nu utgående statliga stödet vid säsongmässig lagring av
animaliska produkter må erinras om att detsamma avser kött och fläsk samt
smör. Så länge möjligheter icke föreligga att övergå till fri prisbildning beträffande
dessa produkter, torde lagringsstödet icke böra slopas. Kungl.
Maj :t hör emellertid, i likhet med vad som är fallet under innevarande regleringsår,
beträffande nämnda varugrupper äga befogenhet att begränsa eller
slopa stödet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1902. 10 samt. Nr 48.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Beträffande lagringsstödets omfattning vill jag understryka, att stödet
icke bör omfatta annat än bestridande av lagringskostnader samt tillhandahållande
av rörelsemedel i den utsträckning, som kan befinnas lämplig. Lagringsstödet
bör sålunda ej innefatta någon avsättningsgaranti. En sådan
garanti skulle för övrigt, i den mån de lagrade kvantiteterna äro avsedda för
export, strida mot den av riksdagen fastslagna ståndpunkten, att statsmakterna
ej böra lämna någon garanti för avsättningen av eventuella exportöverskott.
Ej heller bör stödet innefatta garanti mot försämring av varan under
lagringstiden.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande
spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som i fortsättningen
synas böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen.

I sitt förslag till utformningen av regleringsåtgärder i fråga om brödsäd
och fodermedel har jordbruksnämnden utgått från att Svenska spannmålsaktiebolaget
också under nästa regleringsår skall ha hand om importen av
dessa varor. Även enligt min uppfattning torde det med hänsyn till den utländska
prisnivån och det handelspolitiska läget i allmänhet icke böra göras
någon ändring härvidlag.

Beträffande den inhemska regleringen synes någon större risk icke föreligga
för en omfattande utfodring av brödsäd, eftersom man torde kunna
räkna med en ökad fodersädsodling. De nu gällande inskränkningarna beträffande
handelns rätt att förfoga över inneliggande lager av brödsäd i syfte
att hindra försäljning av sådan säd för utfodringsändamål torde dock böra
bibehållas tills vidare.

Vad angår prissättningen på brödsäd får jag erinra om att Kungl. Maj :t
denna dag fattat beslut om en höjning av garantipriserna med för vete 13
kronor för deciton och för råg 10 kronor för deciton.

I fråga om den närmare utformningen av prisregleringen har nämnden
diskuterat två olika möjligheter. Den ena är att med vissa justeringar bibehålla
det nuvarande systemet med fasta successivt stigande garantipriser.
Det andra avser ett inlösningsförfarande, av innebörd att bolaget skall först
i slutet av konsumtionsåret företaga inköp och därvid låta inlösningspriserna
bli desamma å ett antal prisorter. Nämnden har på anförda skäl förordat,
att regleringsbestämmelserna skola utformas på i huvudsak samma sätt som
för innevarande regleringsår. Härvid har dock förutsatts, att de kvalitetsbestämmelser
och prisregleringsskalor, som tidigare gällt för 1950 års skörd
men tillfälligtvis ändrats innevarande regleringsår, skola återinföras. Vidare
har ansetts fördelaktigt att genomföra den av spannmålsbolaget föreslagna
anordningen, att samtliga prisorter även skola betraktas som importhamnar.
Skulle skördeutsikterna avsevärt förbättras, är det dock enligt nämndens
mening lämpligt att möjlighet finnes att övergå till ett inlösningsförfarande.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Vad nämnden sålunda förordat kan jag biträda. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bedömande, nämnden att fatta beslut
om övergång till ett inlösningsförfarande. Med den närmare utformningen
av detta torde kunna anstå till en senare tidpunkt, då bättre kännedom
om skördeutsikterna erhållits.

Vad nämnden anfört om möjligheten att vid bibehållande av innevarande
års regleringssystem företaga jämkningar i prisskalan med hänsyn till ökning
av ränte- och lagringskostnaderna föranleder ej heller någon erinran
från min sida.

I sin skrivelse har nämnden vidare upptagit frågan om utökning av antalet
prisorter. Nämnden har därvid erinrat om att önskemål i sådan riktning
framförts från olika håll, bland andra från jordbrukarnas sida i samband
med överläggningarna om prissättningen på brödsäd av 1952 års skörd.
Enligt nämndens bestämda mening böra emellertid inga ytterligare prisorter
tillkomma, därest det nuvarande prisregleringssystemet bibehålies. Nämnden
har dock ställt sig välvillig till att vissa särbestämmelser införas för
Gotlands del, under förutsättning dock att en sådan åtgärd icke får konsekvenser
för lika avlägsna områden på fastlandet.

Vad denna fråga angår får jag erinra om att dåvarande departementschefen
vid behandlingen av enahanda spörsmål våren 1950 framhöll, att
den avsedda effekten av den omläggning av regleringssystemet, som då
förordades, minskades om prisorterna ökades utöver vad livsmedelskommissionen
i första hand förordat. Härjämte må anmärkas, att jordbruket
i samband med den vidtagna begränsningen av antalet prisorter erhöll kompensation
för den genomsnittliga inkomstminskning, som beräknades bli
en följd av omläggningen. Jag finner mig därför icke böra motsätta mig att
prisorterna bibehållas vid nuvarande antal. I likhet med nämnden kan jag
emellertid å andra sidan förorda att särbestämmelser i form av transportbidrag
införas i fråga om Gotland. Jag biträder sålunda förslaget, att bidrag
skall lämnas för all brödsäd, som transporteras från ön till fastlandet.
Såsom nämnden anfört bör bidraget omfatta dels hela omlastningskostnaden,
uppgående till 30 å 40 öre för deciton, dels ock förslagsvis en tredjedel
av fraktkostnaderna, som inklusive assurans och risk för resesvinn beräknas
till 1 krona 30 öre å 1 krona 35 öre för deciton, eller sålunda tillhopa
i runt tal 75 öre för deciton. För att sådant bidrag skall utgå förutsättes,
att den gotländska spannmålshandeln förbinder sig att vid avräkning
med jordbrukarna icke tillämpa högre prisortsavdrag än de verkliga
fraktkostnaderna till närmaste prisort med avdrag för sagda bidrag. Den
sammanlagda utgiften för spannmålsbolaget för dessa bidrag kan beräknas
uppgå till omkring 75 000 kronor för år.

På sätt nämnden föreslagit torde liksom för innevarande år Kungl. Maj :t
böra erhålla riksdagens bemyndigande att föreskriva, att handelskvarnar
och andra företag, som bedriva yrkesmässig handel med spannmål, skola
till spannmålsbolaget inbetala prishöjningsavgift för lager av brödsäd av

20 Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

gammal skörd med belopp, som motsvarar prishöjningen den 1 september
1952.

Med hänsyn till önskvärdheten av att priserna på brödsäd, som skall skördas
1953, bli fastställda i god tid före höstsådden, torde Kungl. Maj :t vidare
liksom föregående år erhålla riksdagens bemyndigande att senare på förslag
av nämnden fastställa dessa priser.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Handeln med fodermedel är numera i stort sett fri liksom även prisbildningen.
Vad fodersäden beträffar ha under senare år icke förekommit några
andra prisreglerande åtgärder än att priser fastställts i vissa importhamnar
för av spannmålsbolaget tillhandahållen fodersäd, huvudsakligen importvara.
I stort sett samma system tillämpas i fråga om bolagets försäljningar
av oljekraftfoder och kli.

Några ändrade regleringsbestämmelser synas icke vara påkallade. Jordbruksnämnden
har emellertid anmält, att nämnden på föranledande av bolaget
beslutat, att bolaget från den 1 april 1952 skall tillämpa fasta försäljningspriser
endast till partihandlare. Vidare har nämnden med anledning
av att bolaget ifrågasatt tillämpningen av högre priser i vissa hamnar av
mindre betydelse än i de egentliga importhamnarna förklarat, att nämnden
senare kommer att upptaga denna fråga till behandling. Vad sålunda förekommit
föranleder icke någon erinran från min sida.

Nu utgående fraktbidrag vid transport av fodermedel till Norrland torde,
såsom nämnden föreslagit, böra bibehållas oförändrade under nästa regleringsår.

Jag biträder även nämndens åsikt, att den tullfrihet, som nu är medgiven
för korn och malt tills vidare till och med den 30 september 1952, skall utsträckas
att gälla tills vidare intill utgången av nästa regleringsår.

Potatisregleringen.

I fråga om fabrikspotatis innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan enligt
vad förut nämnts, att odlarpriset för nästa regleringsår höjes med 8 öre
för hektoliter och stärkelseprocent.

Jag torde få erinra om att Kungl. Maj :t den 12 oktober 1951 bemyndigat
jordbruksnämnden att med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a.
träffa överenkommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse
under tiden den 1 oktober 1951—den 30 september 1952 i huvudsaklig
överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal. Sådan överenskommelse
har sedermera träffats. Kungl. Maj :t har emellertid i bemyndigandet
gjort förbehåll om att den i överenskommelsens 7 § av nämnden
gjorda utfästelsen skall vinna riksdagens godkännande.

Överenskommelsen innebär, bland annat, att föreningen skall inköpa den
mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser
å högst 300 000 deciton, med undantag av vad som erfordras till

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt 7 § i överenskommelsen
har nämnden åtagit sig att — under förutsättning av statsmakternas
godkännande och om överenskommelsen icke skulle komma att
förnyas för tillverkningsåret 1952/53 — vidtaga eller föranstalta om åtgärder
från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels
minst 81 kronor för deciton för den 1 oktober 1952 inneliggande lager av
potatisstärkelse, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ock ersättning för
ränte- och lagringskostnader enligt i överenskommelsen angivna grunder för
inneliggande lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under
tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1952.

De av nämnden gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.
Vad nämnden i övrigt anfört angående potatisregleringen föranleder icke
någon erinran från min sida. I det följande kommer jag emellertid att
biträda nämndens förslag att, bland annat, potatis skall falla under bestämmelserna
i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering
av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. Med hänsyn
härtill finner jag mig redan nu böra framhålla, att jag icke vill motsätta
mig en viss import av potatis vid normal skörd, därest potatispriset
på grund av knapp tillgång stiger över den nivå, som legat till grund för
inkomstberäkningen enligt kalkylen.

Oljeväxtregleringen.

Sedan jordbruksnämnden i februari 1952 framlagt förslag rörande oljeväxtregleringen,
ha världsmarknadspriserna på vegetabiliska fetter och oljor
ytterligare sjunkit. Särskilt starkt har prisfallet varit i fråga om linfrö och
linolja. Priset å dessa produkter har därigenom kommit att ligga ej oväsentligt
under det inhemska. Det är givetvis icke möjligt att förutsäga om den
nuvarande prisnivån på området kommer att bestå, i synnerhet som världsmarknadspriserna
växlat starkt under de senaste åren. Jag har därför icke
funnit tillräcklig anledning att frångå nämndens förslag i denna del. Ej
heller har nämnden för egen del i sin skrivelse den 22 april 1952 påkallat
någon ändring i sitt förslag.

Odlarpriset per kilogram levererat frö med 18 procent vattenhalt torde
sålunda i enlighet med vad nämnden föreslagit böra fastställas för vårraps
och vårrybs till 83 öre per kilogram, för vitsenap till 80 öre per kilogram
samt för oljelin till en krona 3 öre per kilogram. Något garantipris i fråga
om oljedådra torde icke erfordras i år, då odlarna icke visat något intresse
för denna oljeväxt. I förhållande till de för 1951 års skörd fastställda odlarpriserna
innebära de nu föreslagna priserna en höjning, som är störst beträffande
oljelin. Priserna böra för samtliga nu ifrågavarande oljeväxter avse
frö med en renhetsgrad av 90 procent. Den skillnad, som härvidlag gällde
förra året mellan oljelin, å ena, samt övriga oljeväxter, å andra sidan, i det
att renhetsgraden för oljelin endast behövde vara 94 procent, bör alltså av
skäl som nämnden anfört icke längre upprätthållas. De definitiva garanti -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

priserna å frö av 1952 års skörd, vilka priser avse till oljefabrikerna leveerat
frö med 9 procent vattenhalt, torde Kungl. Maj :t senare få fastställa.

För att eventuellt uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebysenap,
vallmofrö, hampfrö och oljedådra skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning,
bör nämnden vidare äga befogenhet att föranstalta om inlösen
av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten. Enahanda
befogenhet bör tillkomma nämnden även beträffande andra oljehaltiga
fröslag, till exempel solros, soja, crambe med flera. I fråga om icke
kontraktsodlade fröpartier bör emellertid hinder icke möta mot att inlösningspriserna
fastställas till lägre belopp än de priser, som skola utgå till
kontraktsodlare.

För att prissättningen på höstsådda oljeväxter skall kunna ske i god tid
före sådden erhöll Kungl. Maj :t våren 1951 bemyndigande att fastställa
odlarpriset för höstraps och höstrybs av 1952 års skörd. Motsvarande bemyndigande
torde nu böra lämnas beträffande höstraps och höstrybs av
1953 års skörd.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen får jag till en början erinra
om att dåvarande departementschefen i propositionen nr 192 till 1951 års
riksdag i syfte att erhålla en ur driftsekonomisk synpunkt mera tillfredsställande
sysselsättningsgrad föreslog, att linberedningsverken i Kristinehamn
och Mellansel ävensom hampberedningsverket i Värmbol skulle nedläggas.
Riksdagen beslöt emellertid, att endast linberedningsverket i Kristinehamn
skulle avvecklas. Sedermera har linberedningsverket i Hybo förstörts
genom eldsvåda och verksamheten där har ännu icke återupptagits.

Nämndens förslag till stöd åt lin- och hampodlingen är utformat i enlighet
med det av riksdagen sålunda fattade beslutet. Vad nämnden därvid anfört
rörande de kvantiteter lin och hampa av 1952 års skörd, för vilka stöd bör
utgå, föranleder ingen erinran från min sida. Beträffande linodlingen torde
sålunda kvantiteten stödberättigad fiber böra beräknas till sammanlagt
högst 1 600 ton, fördelade med 550 ton för Laholm, 500 ton för Växjö och
275 ton för vartdera av Gimo och Mellansel. Enligt vad jag inhämtat, har
byggnadstillstånd ännu icke meddelats beträffande utbyggnaden av Laholmsverket,
varför någon ytterligare kvantitet icke torde komma i fråga
för detta verk. Kommer utbyggnaden till stånd, torde i enlighet med riksdagsbeslutet
en utökning av kvantiteten böra äga rum med 300 ton. Vad
åter angår hampodlingen torde man i enlighet med nämndens förslag böra
räkna med en odling, som lämnar sammanlagt 1 440 ton fiber.

Såsom framgår av det föregående uppgingo de av Kungl. Maj:t fastställda
riktpriserna för 1951 års skörd av lin- och hamphalm till 27 öre respektive
15 öre per kilogram. Nämndens framställning innebär, att dessa priser skola
fastställas oförändrade för 1952 års skörd. Mot detta förslag har jag icke
något att invända.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Anslagsberäkningarna för stödet åt lin- och hampodlingen under nästa år
innefatta en stark ökning. Med hänsyn till innebörden av riksdagens beslut
finner jag mig emellertid böra ansluta mig till nämndens förslag. Bidragskostnaderna
för spånadslin torde sålunda —- med utgångspunkt från den
i det föregående förutsatta produktionen och det av nämnden uppgivna
stödbehovet av 83 öre per kilogram fiber vid Laholmsverket -—- kunna beräknas
till sammanlagt i runt tal 1 595 000 kronor. Vidare synes även enligt
min mening motiverat, att det förra året beslutade maximala stödet till
hampodlingen höjes från 50 till 60 öre per kilogram fiber. Jag tillstyrker
därför nämndens förslag om en sådan höjning. Bidragskostnaderna för
hampodlingen torde i anslutning härtill såsom nämnden föreslagit böra beräknas
till sammanlagt 806 400 kronor. Det totala anslagsbehovet till stödjande
av lin- och hampodlingen under budgetåret 1952/53 skulle sålunda
uppgå till i runt tal (1 595 000 -f 806 400 =) 2 400 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag dessutom få anmäla två framställningar
av nämnden den 6 november 1951 och den 26 februari 1952, vari nämnden
hemställt, bland annat, att en reservation av 127 504 kronor 49 öre å det å
riksstaten för budgetåret 1951/52 uppförda anslaget till Befrämjande av
fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm
måtte få användas till pristillägg för hamp- och linfiber, framställd av 1951
års skörd. Mot denna hemställan har jag intet att erinra.

Äggregleringen.

Vad äggproduktionen angår innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, att
äggpriset även under nästa regleringsår skall vara i huvudsak fritt. I fråga
om den närmare utformningen av äggregleringen har jordbruksnämnden
föreslagit, att det icke skall lämnas garanti för något bottenpris samt att
priserna skola få vara fria intill en viss övre gräns. Med utgångspunkt från
att medelproducentpriset för nästa år beräknats till 3 kronor 30 öre för
kilogram har såsom lämplig sådan gräns angivits ett producentpris av 4 kronor
25 öre för kilogram. Därvid förutsättes, att liksom för närvarande
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, nämnden skall äga
rätt att uttaga utjämningsavgift vid export av ägg.

Vad nämnden sålunda föreslagit synes böra godtagas. Ej heller bar jag
något att erinra mot vad nämnden anfört angående riktlinjerna i övrigt
i fråga om äggregleringen.

Köttvaruregleringen m. m.

Av jordbruksnämndens tidigare berörda redogörelse framgår, att anledning
finnes att räkna med ett underskott på kött under regleringsåret 1952/
53, medan tillgången på fläsk torde till fullo täcka behovet, möjligen med
undantag för de första månaderna. En relativt betydande import av kött
synes därför bli nödvändig.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Bland annat med hänsyn till den bristande jämvikten mellan tillgång
och efterfrågan på köttvaror torde i enlighet med nämndens förslag prisregleringen
på sådana varor tillsvidare bibehållas och utformas i huvudsak
på samma sätt som under innevarande regleringsår. Under sådana förhållanden
torde jämväl lagring med statligt stöd få äga rum av importerat kött
och fläsk, som icke vinner avsättning omedelbart. Därjämte bör lagringsstöd
få utgå vid sådana tillfällen, då det aktuella partipriset för varugruppen
i fråga understiger medelprisnivån med mer än 10 procent. Nämnden
bör dock få befogenhet att även vid andra tillfällen medgiva visst lagringsstöd,
om så befinnes lämpligt. I enlighet med nämndens förslag bör därvid
betingas en räntegottgörelse, som med 0,5 procentenheter överstiger det av
riksbanken fastställda diskontot. Sålunda inflytande medel skola användas
för att täcka kostnaderna för lagringsverksamheten på animalieområdet.

I detta sammanhang har nämnden förklarat sig ha för avsikt att nu utfärda
direktiv för den förening, som enligt vad som anfördes i propositionen
nr 207/1951 bildats för att omhänderhava importen och exporten av köttvaror.
Då exporten av fläsk torde bli förlustbringande, synes föreningen för
att täcka förlusten i sin verksamhet få tillgodogöra sig eventuella vinster
vid import av köttvaror och — om dessa visa sig otillräckliga -—- få underskottet
täckt ur clearingkassan för kolonialvaror. Skulle däremot under
regleringsåret uppstå överskott för verksamheten i dess helhet, böra vinstmedlen
få kvarstå hos föreningen och frågan om dispositionen avgöras
senare.

Med hänsyn till den fortsatta minskningen av fårstammen synes en ökning
av stödet till ullproduktionen vara motiverad. Jag har intet att erinra
mot att subventionen ökas till en krona 50 öre för kilogram. Då avsevärda
reservationer finnas å de under budgetåren 1948/49—1950/51 för ändamålet
anvisade medlen, torde ytterligare medelsanvisning icke erfordras utan
anslagen böra få användas även under nästa budgetår.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter, m. m.

Bortsett från de statliga mjölkpristilläggen av skilda slag avse de statliga
regleringsåtgärderna på här ifrågavarande område främst att reglera fetthalten
i mjölk och vissa andra mejeriprodukter. Jordbruksnämnden har numera
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande medgivit försäljning av mjölk,
som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent. Med hänsyn till
att detta är att anse som en försöksanordning, torde såsom nämnden framhållit
prövningen av frågan om medgivande av en allmän höjning av fetthalten
böra anstå, tills ytterligare erfarenhet vunnits. Liksom under innevarande
regleringsår bör det emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta
om de ändringar i de nuvarande regleringsåtgärderna, som kunna anses påkallade.

Vid den prissättning på jordbrukets produkter, som ägde rum våren 1951,
sökte man, som jag förut nämnt, stimulera till en produktionsomläggning i

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

riktning mot ökad produktion av spannmål samt kött och fläsk. Efter denna
tid har en markant nedgång i mjölkproduktionen kunnat konstateras och kalkylsakkunniga
ha räknat med en fortsatt sådan nedgång under regleringsåret
1952/53. Även om den angivna produktionsomläggningen fortfarande är aktuell,
torde det dock såsom framhållits i propositionen nr 176/1952 vara nödvändigt
att prisavvägningen sker så, att även mjölkproduktionen erhåller en
viss kompensation för de ökade omkostnaderna.

Såsom framgår av sistnämnda proposition träffades en överenskommelse
den 15 mars 1952, enligt vilken ett belopp av 145 miljoner kronor skall ställas
till förfogande såsom pristillägg för mjölkproduktionen. Härav ha 112,5 miljoner
kronor beräknats för utbetalande av ett allmänt mjölkpristillägg med 3
öre för kilogram för all mjölk, som levererats eller levereras till mejeri under
innevarande regleringsår. Vidare har avsetts, att ett beräknat belopp av 20
miljoner kronor skall disponeras för att tillsammans med de medel, som nu
användas för utbetalande av clearingtillägg, genomföra en ökad differentiering
av mjölkpriset till de mindre jordbrukens förmån i form av ett s. k.
leveranstillägg, utformat på så sätt att gottgörelse skall utgå med 5 öre för
kilogram mjölk för den del av varje enskild jordbrukares mejerileverans,
som ligger mellan 4 000 och 10 000 kilogram för år. Leveranstillägget skall
utgå för leveranser under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 och beräknas
draga en kostnad av omkring 27 miljoner kronor, motsvarande cirka 53
miljoner kronor för år. Återstoden av de medel, som nu användas för utbetalande
av clearingtillägg, förutsättes skola komma att gå åt för höjning av de
extra mjölkpristilläggen i norra Sverige. Den del av beloppet å 145 miljoner
kronor, som ej disponerats för allmänt mjölktillägg och leveranstillägg, skall
ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för regleringsändamål.

Vid prisöverenskommelsen för 1952/53 har man utgått ifrån att någon
sänkning av mjölkpriset icke bör ske; allmänt pristillägg, extra pristillägg i
norra Sverige och leveranstillägg skola sålunda utgå enligt samma grunder,
som avtalats för tiden mars—augusti 1952. För produktionsåret 1952/53 beräknas
detta draga en kostnad av tillhopa 169 miljoner kronor, vilken summa
till ett belopp av 142 miljoner kronor skall täckas genom statliga subventioner
utöver de enligt före den 1 mars 1952 gällande grunderna utgående
allmänna och extra mjölkpristilläggen, som vid i jordbrukskalkylen beräknad
volym uppskattas till ett belopp av 80 miljoner kronor under samma
produktionsår. Behovet av statsmedel till de allmänna och extra mjölkpristilläggen
samt leveranstilläggen beräknas sålunda för regleringsåret
1952/53 uppgå till sammanlagt omkring 222 miljoner kronor. I prisöverenskommelsen
förutsättes, att nyssnämnda belopp å 142 miljoner kronor
till ett belopp av 12 miljoner kronor skola täckas av medel, som beräknas
komma att besparas vid omläggning av producent- och kontantbidraget,
samt till återstående 130 miljoner kronor genom särskilt anslag av statsmedel.
Därvid har uttalats att, därest omläggningen av producentbidraget
befinncs även böra medföra en ändring av grunderna för utbetalning av

Jordbruksutskottets utlåtande nr iS.

leveranstillägg, särskilda överläggningar skola upptagas därom, varvid får
överenskommas på vad sätt ytterligare belopp, som kan komma att inbesparas
å producentbidraget, skall tillföras vissa kategorier jordbrukare.

Till förfogande för producentbidrag och leveranstillägg stå således dels de
medel, som för närvarande utgå i producentbidrag, i årets statsverksproposition
upptagna med ett beräknat belopp av 69 miljoner kronor, med avdrag
av 12 miljoner kronor, dels ock vad som beräknats för leveranstilläggen i
deras nuvarande utformning eller 53 miljoner kronor. Huru dessa medel
slutligen skola fördelas på leveranstilläggen och de nya producentbidragen
beror på huru bidragen komma att utformas. Jag får därför upptaga denna
fråga till behandling i förevarande sammanhang.

Beslutet av 1947 års riksdag om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
omfattade även frågan om särskilt stöd åt innehavare av mindre
jordbruk. Härvidlag innebar beslutet avsevärda ändringar i de dittills gällande
reglerna om producentbidrag för mjölk.

Vad till en början angår förutsättningarna för att erhålla bidrag fastslogs,
att sådant i princip endast borde utgå till de brukningsdelar, där det med
hänsyn till brukningsdelens beskaffenhet och försörjningsmöjligheterna
utanför densamma kunde anses erforderligt att lämna brukarna ett särskilt
stöd intill dess erforderlig rationalisering av respektive brukningsdel
kunnat genomföras. Av olika skäl ansågs det dock icke lämpligt att beträffande
den nuvarande brukaregenerationen pröva bidragsbehovet i vidare
mån än som följde av att bidrag icke skulle utgå till den, vars brukningsdel
översteg 10 hektar åker och till åker omräknad ängsmark. Däremot borde
frågan om bidragsrättens bestånd prövas, då brukningsdel bytte ägare.

De nya reglerna för producentbidrag inneburo även en ändring av bidragsbeloppen.
Sålunda höjdes bidragets maximibelopp från 320 till 480 kronor
om året, varjämte bidragsskalan ändrades så att bidragsbeloppet för kilogram
mjölk räknat ökades avsevärt vid relativt små mjölkleveranser. För
en till mejeri levererad kvantitet av upp till 4 000 kilogram mjölk eller
till mjölk omräknad grädde för år räknat skulle enligt den nya skalan
utgå bidrag med 12 öre för kilogram, och bidraget skulle bli oförändrat
för leveranser upp till 7 000 kilogram. För leveranser därutöver skulle
bidraget minskas med 3 öre för varje kilogram. Därjämte infördes en ny bidragsform,
nämligen kontantbidrag till sådana producenter, som ej kunde
leverera mjölk till mejeri. Sistnämnda slag av bidrag skulle utgå efter det
genomsnittliga antalet kor å brukningsdelen åren 1944—1946 med 160 kronor
för år för 2 kor, 320 kronor för 3 kor, 480 kronor för 4 och 5 kor, 360
kronor för 6 kor, 240 kronor för 7 kor och 120 kronor för 8 kor. Om antalet
kor understeg 2 eller översteg 8, skulle intet bidrag utgå.

Den utformning, som producent- och kontantbidragen sålunda erhöllo
vid 1947 års riksdag, har i åtskilliga avseenden utsatts för kritik. Såsom en
allvarlig brist framstår bland annat det förhållandet, att bidrag i ett icke
ringa antal fall utgår till personer, vilka icke med hänsyn till beskaffenheten

Jordbruksutskottets utlåtande nr iS.

av deras brukningsdelar eller till deras inkomstställning kunna anses vara i
behov av det tillskott till förbättring av brukningsdelens lönsamhet, som
ifrågavarande stöd är avsett att ge. Vidare har anmärkts, att de nuvarande
bidragsbestämmelserna äro ägnade att åstadkomma en snedvridning av produktionen
på så sätt, att de i vissa fall skulle leda till i och för sig omotiverade
minskningar eller ökningar av mjölkproduktionen.

Enligt de direktiv, som utfärdades för producentbidragsutredningen, skulle
utredningen icke verkställa någon omprövning av de principiella grunderna
för det stöd, som innefattas i producent- och kontantbidragen. Bland
annat borde sålunda icke ifrågasättas att ändra stödets karaktär av en övergångsanordning
i avbidan på genomförandet av den erforderliga rationaliseringen.

Resultatet av utredningen bestyrker otvivelaktigt, att vissa brister finnas
i det nuvarande bidragssystemet. Åtskilliga lantbruksnämnder och mejeristyrelser,
som på utredningens anmodan lämnat uppgifter rörande det nuvarande
systemets verkningar, ha sålunda framfört anmärkningar i skilda
hänseenden. Även utredningen har för sin del funnit, att de nu gällande bidragsreglerna
behöva ändras på vissa punkter och har nu framlagt förslag
till de ändringar, som den funnit påkallade. Förslaget är icke av mera genomgripande
art. Den väsentligaste ändringen, som föreslås, går ut på en
omläggning av den nuvarande bidragsskalan.

Jag torde härefter få övergå till en närmare behandling av utredningens
förslag.

Vad först angår de allmänna villkoren för bidragsrättcn har utredningen
prövat olika möjligheter att begränsa bidragsrätten så, att den
kommer att gälla endast dem, som man ursprungligen avsett skulle komma
i åtnjutande av ifrågavarande stöd. Med utgångspunkt från att en begränsning
bör syfta till att i första hand gallra bort den kategori bidragstagare,
vilkas inkomst- och förmögenhetsförhållanden äro sådana, att ett stöd av
producentbidragets karaktär under inga förhållanden kan anses befogat, har
utredningen bland annat undersökt huruvida man bör införa en inkomsteller
förmögenhetsgräns för rätten till bidrag. Utredningen har därvid avvisat
tanken på en inkomstgräns men har stannat för att föreslå en förmögenhetsgräns,
som förslagsvis bör dragas lägst så, att den sammanfaller
med den gräns, som gäller för beskattning av förmögenhet, d. v. s. enligt
numera framlagt förslag 50 000 kronor.

I detta sammanhang får jag erinra om att Kungl. Maj :ts förslag till 1947
års riksdag byggde på en behovsprövning, varvid inkomstgränsen satts till
3 100 kronor »sammanräknad nettoinkomst» enligt taxeringarna för åren
1944—1946. Särskilda utskottet vid samma riksdag hade emellertid åtskilliga
erinringar alt anföra mot införandet av en inkomstgräns. Utskottet fann
det, bland annat, ofrånkomligt att en sådan gräns i ett ej ringa antal fall
skulle leda till ojämnheter, som svårligen skulle kunna undgå att framkalla
ett i viss mån berättigat missnöje. Med hänsyn därtill fann utskottet övervägande
skäl tala för att den föreslagna inkomstgränsen skulle slopas och
bidrag utgå utan behovsprövning.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Liknande betänkligheter, som framförts mot fastställandet av en inkomstgräns,
kunna även anföras mot en behovsprövning efter förmögenhet. Även
om en förmögenhetsgräns onekligen erbjuder vissa fördelar i jämförelse
med en inkomstprövning, skulle — såsom framhållits av en utav utredningens
ledamöter — även en sådan gränsdragning bli tämligen godtycklig, eftersom
de värden, som finnas bakom en taxerad förmögenhet av viss storlek,
äro mycket varierande beroende på förmögenhetens sammansättning.
Otvivelaktigt skulle också praktiska svårigheter uppkomma vid tillämpningen
av en dylik bestämmelse. Jag anser därför, att icke heller någon generell
törmögenhetsgräns bör komma i fråga.

Såsom redan förut framhållits är det förhållandet, att bidrag utgår till
personer, som icke kunna anses vara i behov av det med bidraget avsedda
tillskottet till förbättrande av brukningsdelens lönsamhet, en allvarlig brist
i den nuvarande utformningen av bidragssystemet. Ehuru jag nyss avvisat
tanken på införandet av en generell inkomst- eller förmögenhetsgräns, synes
det mig onekligen i hög grad önskvärt att likväl i någon form hålla en möjlighet
öppen att gallra ut direkt stötande bidragsfall.

Härvidlag har utredningen för sin del föreslagit, att lantbruksnämnderna
skola få möjlighet alt vägra bidrag i sådana fall, då det med hänsyn till vederbörandes
inkomstförhållanden skulle stå i uppenbar strid mot bidragets
syfte att bevilja sådant. Denna möjlighet skulle dock tillgripas endast när
fråga är om brukare, som icke är mantalsskriven å fastigheten och uppenbarligen
besitter denna av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga
utkomst av jordbruket eller i fall av liknande slag. Utredningen har därvid
förutsatt, att bidrag icke kommer att beviljas endast i de fall, då det
står fullkomligt klart, att syftet med fastighetsinnehavet är ett annat än
att bereda innehavaren hans huvudsakliga inkomst.

I likhet med utredningen hyser jag den uppfattningen, att viss försiktighet
måste iakttagas, då fråga är att utestänga brukare från bidrag. Att i
analogi med stadgandet i 2 kap. 49 § nya jordabalken begränsa utestängningsmöjligheten
till sådana brukare, som icke äro mantalsskrivna å fastigheterna
i fråga, synes mig dock icke lämpligt. Borttages denna begränsning,
torde emellertid den föreslagna bestämmelsen bli för vid, i det att
den skulle komma att avse varje brukare, som icke har sin huvudsakliga
inkomst av jordbruket. Eftersom syftet emellertid är alt gallra ut endast
sådana fall, som äro direkt stötande, synes möjligheten att vägra bidrag
böra begränsas till att avse brukare, beträffande vilken det med hänsyn
till hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden är uppenbart, att han
icke är beroende av jordbruket för sin utkomst.

Beträffande arealgränsen har utredningen erinrat om att en av de grundläggande
principerna enligt 1947 års riksdagsbeslut är, att bidrag icke skall
utgå till bärkraftiga jordbruk. Under hänvisning till sina direktiv har utredningen
därför funnit sig icke kunna till prövning upptaga frågan om en
generell höjning av denna gräns. En av utredningens ledamöter har dock
ansett sig oförhindrad att upptaga frågan och har för sin del föreslagit en

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

höjning av gränsen till 14 hektar. Även, från åtskilliga andra håll ha uttalats
önskemål om en höjning, varvid man i allmänhet diskuterat en uppflyttning
av gränsen till 15 hektar. Enligt min mening föreligga emellertid
icke tillräckliga skäl att nu ändra gällande bestämmelser i förevarande hänseende.
Arealgränsen torde sålunda böra bibehållas vid 10 hektar. I likhet
med utredningen kan jag ej heller förorda, att arealgränsen fastställes med
beaktande av brukningsdelarnas tillgång till skog.

Vad utredningen anfört beträffande frågan om en undre arealgräns kan
jag även ansluta mig till. Någon sådan gräns torde alltså enligt min mening
icke böra införas.

Ehuru utredningen sålunda utgått från ett bibehållande av den nuvarande
arealgränsen, har den uttalat att större hänsyn än vad hittills varit fallet
bör tagas till skiftande förhållanden med avseende på arrondering och därmed
förknippade avståndskostnader samt jordens beskaffenhet och andra
omständigheter av betydelse för bedömandet av brukningsdels bärkraft.
Möjlighet föreslås även skola finnas för lantbruksnämnd att med lantbruksstyrelsens
medgivande tillämpa högre arealgräns än 10 hektar för sammanhängande
enhetliga områden med väsentligt lägre areell avkastning än vad
som gäller i genomsnitt för län eller länsdel.

Jag finner mig kunna biträda vad utredningen sålunda föreslagit, dock
att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att på förslag av lantbruksnämnd
eller lantbruksstyrelsen medgiva den generella tillämpningen av en högre
arealgräns inom visst område. Möjligheten till en utvidgning av arealgränsen
torde komma att medföra blott en obetydlig kostnadsökning. Mjölkleveranserna
från så relativt stora brukningsdelar, som det här skulle bli
fråga om, torde nämligen i allmänhet uppgå till så betydande kvantiteter,
att bidrag skulle komina att utgå med endast obetydligt belopp.

Innan jag härefter övergår till utredningens förslag rörande bidragsbeloppen
och bidragsskalan, torde jag få upptaga frågan huruvida bidraget bör
bestämmas på samma sätt som hittills eller det bör omändras till att utgå
med ett fast belopp, beräknat efter den genomsnittliga mjölkleveransen
under viss tid. Detta spörsmål har berörts av utredningen, som emellertid
på grund av sina direktiv ansett sig icke kunna framlägga något förslag
härom. En av utredningens ledamöter har emellertid funnit sig oförhindrad
att upptaga frågan till behandling. I likhet med denne har jag
kommit till den uppfattningen, att stora fördelar skulle vara att vinna genom
en omläggning av bidraget på sätt nyss angivits. Härigenom skulle nämligen
den olägenhet elimineras, som enligt vad från många håll påpekats
ligger däri, att bidragsbestämmelserna äro ägnade att åstadkomma en snedvridning
av produktionen på så sätt, att de i vissa fall leda till omotiverade
minskningar respektive ökningar av mjölkproduktionen. Vidare skulle systemet
med fasta belopp avsevärt förenkla förfarandet vid beräknandet och
utbetalningen av bidragen.

Med hänsyn till de fördelar, som sålunda stå att vinna, förordar jag att

Jordbruksutskottets utlåtande nr J8.

bidraget i fortsättningen omlägges så, att det kommer att utgå med fast belopp.
Detta torde böra beräknas på grundval av den genomsnittliga mjölkleveransen
under en längre tid, förslagsvis under fyraårsperioden den 1
juli 1948—den 30 juni 1952.

Även vid den ifrågasatta omläggningen av producentbidraget torde kontantbidraget
böra bibehållas och utgå efter enahanda principer som för närvarande.
Liksom i fråga om producentbidraget torde dock möjlighet böra
finnas att gallra ut stötande fall.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande omläggning av b idragsskalan
kan jag helt ansluta mig till den motivering, som utredningen
anfört härför. Jag kan också i princip biträda de ändringar i skalan,
som utredningen ansett sig böra stanna för att föreslå. Emellertid torde jag
här få erinra om att jordbruksuppgörelsen våren 1952 bland annat innebär,
att cirka 12 miljoner kronor skola inbesparas på det nuvarande bidraget.
Detta gör en justering nedåt nödvändig av den av utredningen förordade
skalan. För att härvid nå en lämplig avvägning synes justeringen böra göras
så, att bidraget skall utgå med 8 öre för kilogram vid leverans upp till
4 000 kilogram mjölk årligen. Mellan 4 000 och 6 000 kilogram bör bidraget
fastställas till 3 öre för kilogram, varefter ett fast bidrag å 380 kronor bör
utgå vid leverans av 6 000—10 000 kilogram. Överstiger leveransen 10 000
kilogram för år, skall avdrag göras med 3 öre för varje överskjutande kilogram.
Bidraget kommer härigenom att upphöra att utgå vid en årsleverans
av 22 700 kilogram.

Genom den sålunda föreslagna justeringen beräknas en besparing göras
i förhållande till det för närvarande utgående bidraget med cirka 11,5 miljoner
kronor.

I anslutning till de ändringar i bidragsskalan för producentbidraget, vilka
angivits i det föregående, böra givetvis motsvarande justeringar vidtagas i
skalan för kontantbidraget. En lämplig avvägning synes därvid uppnås, om
det högsta kontantbidraget, vilket utgår vid ett antal av 4 och 5 kor, sänkes
från 480 kronor till 380 kronor. Vidare böra bidragsbeloppen vid ett koantal
av 3, 6, 7 och 8 sänkas från respektive 320, 360, 240 och 120 kronor till
respektive 300, 300, 200 och 100 kronor. Någon fullständig överensstämmelse
mellan de båda bidragsformerna om hänsyn tages till den faktiska medelavkastningen
per ko uppnås emellertid ej utan kontantbidragen torde få
anses något förmånligare, överensstämmelse föreligger emellertid ej heller
vid de nu gällande bidragsskalorna och torde såsom utredningen anmärkt
knappast böra eftersträvas, eftersom ett förhållandevis stort antal bidragstagare
finnas i de delar av landet, där avkastningen per ko ligger under de
genomsnittliga rikssiffrorna. Besparingen å kontantbidragen genom justeringen
beräknas komma att uppgå till närmare 1 miljon kronor.

Utredningen har vidare till diskussion upptagit vissa frågor, som sammanhänga
med bidragsrätten för nytillträdande brukare. Därvid har utred -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

ningen till en början framhållit, att det ganska utbredda missnöje, som förekommer
beträffande den nuvarande utformningen av denna bidragsrätt,
till stor del torde bottna i bristande kännedom om bidragets tillkomst och
om syftet med bidraget.

Med anledning härav får jag erinra om att 1947 års riksdagsbeslut innebar
en sammankoppling av den prisreglerande verksamheten och rationaliseringsarbetet
på jordbrukets område. Frågan om ett särskilt stöd åt det
mindre jordbruket blev därför såsom utredningen framhållit närmast ett
spörsmål om vilka åtgärder som av sociala skäl borde vidtagas för att bereda
innehavare av mindre jordbruk skälig hjälp under den tid, som måste förflyta,
tills den planerade rationaliseringen hunnit genomföras. I princip räknade
man därvid med att rationaliseringen skulle kunna genomföras i samband
med generationsväxlingen å de enskilda brukningsdelarna. Med hänsyn
härtill och till angelägenheten av att stödåtgärderna ej i alltför hög grad
skulle verka hämmande på rationaliseringsarbetet, ansågs bidraget böra -—
med vissa undantag — begränsas till de nuvarande innehavarna av dylika
brukningsdelar.

Ehuru det är väl förståeligt, att missnöje kan uppstå, då bidraget bortfaller
i samband med överlåtelse av fastigheten, oaktat denna icke undergått
någon förändring, får man dock icke bortse från att bidragsbestämmelsernas
utformning i nu förevarande hänseende är intimt förknippad med
de år 1947 fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Det låter sig därför
knappast göra att vidtaga någon mera principiell ändring därutinnan
utan att samtidigt ompröva dessa riktlinjer. Då jag icke är beredd att föreslå
något sådant, torde de nu gällande bestämmelserna om bidragsrätten
för nytillträdande brukare böra bibehållas.

Vad utredningen i detta sammanhang uttalat om möjligheten av bidrag
till nytillträdande brukare, då fastigheten icke kan rationaliseras eller i vart
fall icke kan rationaliseras inom överskådlig framtid ävensom då fastigheten
visserligen kan förstärkas men brukaren ej har för avsikt att vidtaga
någon åtgärd i sådant syfte, kan jag i huvudsak ansluta mig till. Likaså
delar jag utredningens åsikt, att övervägande skäl tala mot ett förverkligande
av de till utredningen framförda förslagen om att deltagande i bekämpningen
av de smittsamma husdjurssjukdomarna skall uppställas som
villkor för bidragsrätt ävensom att getmjölk skall jämställas med komjölk
i förevarande hänseende.

Vad härefter angår det förut omförmälda lcveranstillägget utgår detta för
närvarande med 5 öre för kilogram mjölk för den del av varje jordbrukares
mejerileverans under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952, som ligger
mellan 4 000 och 10 000 kilogram för år räknat. Såsom man förutsatt i
prisöverenskommelsen den 1 april 1952 torde leveranslillägget böra utgå
efter oförändrade grunder under nästa regleringsår.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, kommer produccnIbidraget och
leveranstillägget att utgå i enlighet med uppställningen å s. 131. [Uppställningen
är i detta utlåtande intagen å s. 33.1

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar,
som bli erforderliga vid bifall till vad jag i det föregående förordat. Ändringarna
torde träda i kraft den 1 januari 1953.

Genom beslut av 1951 års riksdag skola vinster, som uppkommit vid export
av svenska oljeväxtfröer eller oljor under regleringsåret, få användas
för att täcka förluster på export av mejeriprodukter från och med den 9
mars 1951. Dessa förluster torde uppgå till sammanlagt cirka 30 miljoner
kronor. Vinsten på export av oljeväxtprodukter av 1950 års skörd uppgår
till 12,3 miljoner kronor, varav endast 3 miljoner kronor tagits i anspråk,
och av 1951 års skörd till cirka 25 miljoner kronor. Då sistnämnda belopp
icke förslår till att täcka den uppkomna förlusten, torde nämnden böra få
bemyndigande att taga i anspråk vinstmedel, hänförande sig till exporten av
1950 års oljeväxtskörd för att täcka förlust på smörexport, uppkommen under
regleringsåret 1951/52.

För nästa regleringsår beräknas uppkomma en exportförlust å smör om
7,2 miljoner kronor. I prisöverenskommelsen har förutsatts, att förlusterna
vid export av smör och andra mejeriprodukter, i den mån de under regleringsåret
överstiga nämnda belopp, skola få täckas på samma sätt som för
närvarande, dock att för ändamålet skola användas icke blott de vinster,
som kunna uppkomma under året på export av oljeväxtprodukter utan även
i clearingkassan kvarstående vinster från tidigare sådan export. Härvid
skall dock gälla, att förlusterna icke få vara orsakade av någon ökning utav
smörproduktion. Jag förordar även detta förslag.

Vad nämnden anfört om avveckling av normalpriserna på ost regleringsåret
1952/53 kan jag godtaga. I

I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om ändrad lydelse av
förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och
ost. Såsom nämnden framhållit är enligt förordningens nuvarande lydelse
den utjämningsavgift, som kan uttagas för ost, knuten till leveransen av sådan
vara. Genom att lägga avgiften på tillverkningen alternativt med leveransen
skulle man emellertid vinna betydelsefulla fördelar. En dylik omläggning
medför, att man får större möjligheter att snabbt bemästra en sådan
situation, som exempelvis uppstod under år 1949, då den rikliga mjölktillförseln
ledde till en avsevärt ökad ostproduktion, vilken medförde stora
avsättningssvårigheter. Vidare motverkar den, att en avgift på ost träffar
mejeriföretagen olika med hänsyn till deras varierande lagringsmöjligheter.
Även om tillverkningsavgift på ost icke uttages för närvarande, synes det
mig likväl lämpligt att den föreslagna ändringen vidtages redan nu.

Samma förordning torde samtidigt böra ändras jämväl i ett annat hänseende.
Stadgandet i 3 § av förordningen att utjämningsavgiften i fråga
skall utgå med högst 50 öre för kilogram, tillkom vid en tidpunkt, då fetthalten
hos grädde icke fick överstiga 15 procent, och avgiften avvägdes
med hänsyn därtill. Sedan denna begränsning upphävts och grädde med

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Årsleverans av mjölk, kg	I 1/1—31/8 1952 (prop. nr 176/52)	II 1/9 1952—31/8 1953	Genomsnitti. prisförbättring i öre per kg
prod. bidrag	leverans- tillägg	summa	prod. bidrag	leverans- tillägg	summa	I	II
1000 ..........	120	_	120	80	_	80	12-00	8-oo
2 000 ..........	240	—	240	160	—	160	12-00	8-oo
3 000 ..........	360	—	360	240	f _	240	12-00	8-oo
4 000 ..........	480	—	480	320	—	320	12-00	8-00
5 000 ..........	480	50	530	350	50	400	10-60	8-00
6 000 ..........	480	100	580	380	100	480	9-67	8-00
7 000 ..........	480	150	630	380	150	530	900	7-57
8 000 .........	450	200	650	380	200	580	8-13	7-26
9000 ..........	420	250	670	380	250	630	7-45	7-00
10 000 ..........	390	300	690	380	300	680	6-90	6-80
11000 ..........	360	300	660	350	300	650	6-00	5-91
12 000 ..........	330	300	630	320	300	620	525	5-17
13 000 ..........	300	300	600	290	300	590	4-62	4-64
14000 ..........	270	300	570	260	300	560	4-07	400
15 000 ..........	240	300	540	230	300	530	3-60	3-53
16 000 ..........	210	300	510	200	300	500	3-18	313
17 000 ..........	180	300	480	170	300	470	2-82	2-76
18000 ..........	150	300	450	140	300	440	2-50	2-44
19 000 ..........	120	300	420	no	300	410	2-21	2-16
20 000 ..........	90	300	390	80	300	380	1-9B	1-90
21000 ..........	60	300	360	50	300	350	1-71	1-67
22 000 ..........	30	300	330	‘20	300	320	1-49	1-45
23 000 ..........	—	300	300	—	300	300	1-30	1-30
24 000 ..........	—	300	300	—	300	300	1-25	1-25
25 000 ..........	—	300	300	—	300	300	1-20	1''20
30 000 ..........	—	300	300	—	300	300	l-oo	l-oo

avsevärt högre fetthalt kan förekomma, torde avgiften lämpligen böra
direkt ställas i relation till mängden mjölkfett. Den avgift, nämnden därvidlag
föreslagit — 40 öre för 100 gram mjölkfett — synes vara väl avvägd.
För margarinost bör dock den nuvarande formen för avgiften bibehållas.

Förslag av nu angivet innehåll till förordning om ändring i förordningen
den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost torde få
föreläggas riksdagen till antagande.

Konstgödselregleringen.

Vad jordbruksnämnden anfört i fråga om konstgödselregleringen föran
leder ingen erinran från min sida. 3

3 Diharq till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 48.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Regleringen av handeln med vegetabiliska oljor och vissa andra fettvaror.

Såsom framgår av det föregående ha jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen
gemensamt framlagt förslag till omläggning av fettvaruregleringen.
Behandlingen av detta förslag har emellertid ännu icke hunnit slutföras
inom jordbruksdepartementet. Med hänsyn härtill är jag icke heredd att
redan i detta sammanhang taga ställning till den i förslaget förordade omläggningen
av nämnda reglering. De hittills gällande grunderna för fettvaruregleringen
torde sålunda få tillämpas tills vidare under nästa regleringsår.

Nämnden har föreslagit, att riksdagens medgivande skall inhämtas att
taga i anspråk det till 46,9 miljoner kronor beräknade överskottet i clearingkassan
den 30 juni 1952 för att nedbringa det eljest erforderliga anslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Mot detta förslag har
jag icke något att invända.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit torde Kungl. Maj :t alltjämt böra äga
bemyndigande dels att uttaga accis och tilläggsaccis å sådana varor, som
avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och
vissa andra fettvaror, dels att upptaga en rörlig clearingavgift vid import
av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden mellan normalpriset
och den faktiska anskaffningskostnaden för varan i fråga.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har till kostnader för spannmålsbolagets
verksamhet för budgetåret 1952/53 upptagits ett beräknat belopp av 75
miljoner kronor. Bolaget har i sin förut nämnda skrivelse uppskattat kostnaderna
för verksamhetsåret 1952/53 till 55 miljoner kronor. Därvid ha
emellertid försäljningspriserna i fråga om brödsäd baserats på en prishöjning
av 10 kronor för deciton och i fråga om fodervaror på de i jordbrukskalkylen
angivna priserna. Med hänsyn bland annat till att priset på vete
denna dag höjts med ytterligare tre kronor för deciton torde emellertid
i enlighet med jordbruksnämndens beräkningar kostnadssumman minskas
med 10 miljoner kronor, d. v. s. till 45 miljoner kronor.

Såsom bolaget framhållit, torde dess behov av rörelsemedel stegras avsevärt
under nästa höst. Med utgångspunkt från att värdet av bolagets lager
den 31 augusti 1952 beräknas komma att uppgå till minst 160 miljoner kronor,
synes det påkallat att ytterligare rörelsemedel ställas till dess förfogande.
Jag finner mig därför böra biträda framställningen att möjlighet
beredes bolaget att öka sin rörliga kredit hos riksgäldskontoret från 70
miljoner kronor till 125 miljoner kronor. Jag förutsätter därvid, att den
ökade krediten icke kommer att utnyttjas i vidare mån än som är oundgängligen
erforderligt för att bolaget skall kunna fullgöra sin vanliga inköpsverksamhet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Redan förut har jag angivit, att enligt min mening statsmakterna även
under nästa år böra i viss utsträckning lämna stöd åt säsongmässig lagring
av jordbruksprodukter. Jordbruksnämnden har beräknat omkostnaderna
härför till 6,5 miljoner kronor eller 2,5 miljoner kronor mindre än det belopp,
som i statsverkspropositionen preliminärt upptagits för ändamålet. Mot
denna beräkning har jag intet att erinra.

Vad angår beredskapslagringen har Kungl. Maj :t genom särskilda beslut
den 29 december 1950 och den 25 januari 1952 bemyndigat nämnden
att föranstalta om beredskapslagring av vissa importerade livsmedel. Jag
biträder nämndens förslag om utökning av sådan lagring.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att nämnden genom
samma beslut bemyndigats att för förskottering av rörelsemedel i samband
med lagringen anlita det reservationsanslag å 88 250 000 kronor, som riksdagen
beviljat för lagring av jordbruksprodukter in. m., ävensom att för
täckande av uppkommande kostnader taga i anspråk det för budgetåret 1951/
52 anvisade förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig
inköps- och försäljningsverksamhet. Det synes lämpligt, att kostnaderna
under nästa budgetår i samband med beredskapslagring skola bestridas från
samma anslag. För ändamålet torde böra beräknas ett belopp av 500 000
kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde anslaget för nästa budgetår böra
uppföras med sammanlagt 7 miljoner kronor.

Förordningarna angående reglering av utförsel respektive införsel av vissa

levande djur och jordbruksprodukter m. m. I

I propositionen nr 245/1950 uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
bland annat, att Kungl. Maj :t redan från och med regleringsåret
1950/51 borde äga att, i den mån så visade sig erforderligt, förordna om
uttagande av sådana export- och importavgifter å jordbruksprodukter, som
enligt 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för jordbrukspolitiken
skulle kunna användas såsom medel i prisregleringsverksamheten. Vidare
anförde departementschefen, att det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att
meddela de bestämmelser, som kunde erfordras i fråga om redovisningen
och användningen av dylika avgifter. Någon erinran däremot gjordes ej av
riksdagen.

I förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. sammanfördes sedermera
de särskilda författningar, som utfärdats beträffande importregleringar
av varor inom jordbruksnämndens verksamhetsområde, varvid meddelades
generella bestämmelser om bemyndigande för Kungl. Maj :t alt utlaga
införsclavgifter. Motsvarande bestämmelser rörande utförselavgifter finnas
däremot icke. Ehuru kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angåen -

Jordbruksutskottets utlåtande nr A8.

de allmänt exportförbud alltjämt äger giltighet, bär nämnden nu ansett
det lämpligt att en särskild författning utfärdas även beträffande den exportreglering,
som är knuten till nämnden. Som särskilt skäl härför har
anförts, att nämnden samt statens handels- och industrikommission beslutat
föreslå importfrilistning av ytterligare ett stort antal varor liksom även
viss ytterligare cxportfrilistning. I samband därmed avses sådana varor,
som äga samband med den statliga regleringen på jordbrukets område och
icke nu kunna frilistas, skola överföras till dessa speciella export- och importförfattningar.

Vad nämnden sålunda föreslagit finner jag mig i huvudsak kunna biträda.
På grund härav har inom jordbruksdepartementet, med utgångspunkt
från ett vid nämndens skrivelse fogat författningsutkast, upprättats
ett förslag till förordning angående reglering av utförsel av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m. Förslaget torde få föreläggas riksdagen
till antagande.

Beträffande innehållet i förslaget torde jag i övrigt få anföra följande.

I författningen meddelas bestämmelser om skyldighet att söka licens vid
export av sådana varor, som beröras av jordbruksregleringen. Avgifter vid
utförsel kunna redan nu i viss utsträckning uttagas enligt kungörelsen den
31 mars 1950 (nr 156) angående utjämningsavgift vid utförsel av vissa
varor. Denna avser emellertid endast sådana fall, då subvention i någon
form lämnas för varan eller för vara av likvärdigt slag. I förevarande förordning
ha däremot intagits generella bestämmelser om rätt för Kungl. Maj :t
att uttaga utförselavgifter, därest sådana anses nödvändiga för genomförandet
av jordbruksregleringen. Därigenom beredes möjlighet att — såsom
stundom kan vara önskvärt — åstadkomma exportbegränsning genom avgiftsbeläggning
i stället för kvantitativ exportreglering.

I övrigt torde här böra omnämnas, att förordningen utformats i sa nära
anslutning som möjligt till vad som enligt tidigare uttalanden bör gälla för
införseln. Sålunda böra generella utförseltillstånd i största möjliga utsträckning
lämnas sådana import- och exportföreningar, som med statsmakternas
godkännande bildats för att handhava import och export av vissa jordbruksprodukter.
I den mån exportreglering på grund av det utländska prisläget
eller av andra skäl ej behövs för viss vara, bör vidare undantag från
förordningen kunna medgivas.

I den vid författningsförslaget fogade bilagan ha upptagits de djur och
produkter, beträffande vilka nämnden ansett exportreglering kunna bli erforderlig
även under normala tider. Eftersom i enlighet med det förut anmärkta
förslaget till regleringsanordningar på fettvaruområdet förutsatts, att
den inhemska linodlingen icke skall erhålla sådant stöd, som avses skola
lämnas annan oljeväxtodling, har nämnden icke medtagit linfrö och linolja
i bilagan. I

I anslutning till vad som anförts rörande exportregleringen har nämnden
uttalat som sin uppfattning, att även införselförordningen bör omfatta samt -

Joidbruksutskottets utlåtande nr 48.

liga icke frilistade djur och jordbruksprodukter, som äro av betydelse för
den statliga regleringsverksamheten på jordbrukets område. Med anledning
därav har nämnden hemställt, att den vid förordningen fogade bilagan skall
utökas med ett antal varuslag. Viktigast av de varor, som därvid komma att
medtagas torde vara potatis och potatismjöl. Linolja och linfrö ha däremot
utelämnats även här. Med hänsyn till att endast sådana varuslag medtagits,
beträffande vilka nämnden är lillståndsmyndighet, saknas vidare vissa vallväxtfröer,
som finnas intagna i bilagan till utförselförordningen. I övrigt
föreslås vissa ändringar, i huvudsak av redaktionell art.

Vad nämnden sålunda anfört finner jag mig kunna biträda. Jag vill i
samband därmed erinra om att möjlighet finnes att, i den mån importregleringen
på grund av det utländska prisläget eller av andra skäl ej behövs
för viss vara, medgiva undantag från förordningen.

I enlighet med det anförda torde förslag till förordning om ändring i förordningen
den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa
levande djur och jordbruksprodukter m. m. få förelaggas riksdagen till godkännande.

Anslagsäskanden m. m.

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, skulle kostnaderna
för prisreglerande åtgärder uppgå till i avrundat tal 230 miljoner
kronor, varav 142 miljoner kronor på grund av prisuppgörelsen i april 1952.
Av förstnämnda belopp belöpa cirka 222 miljoner kronor på allmänt mjölkpristillägg,
extra mjölkpristillägg till vissa delar av landet samt leveranstilllägg,
2,5 miljoner kronor på stöd åt odlingen av lin och hampa samt 5 miljoner
kronor på diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Enligt
vad jordbruksnämnden framhållit är sistnämnda belopp bland annat avsett
att användas till ersättning åt Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet
av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande
uppgifter samt för förluster i samband med lagring och annat
omhändertagande av animaliska produkter. Såsom framgår av det föregående
har jag emellertid tillstyrkt nämndens förslag att av överskottet i
clearingkassan för fettråvaror ett belopp av i runt tal 47 miljoner kronor
skall användas för att nedbringa den eljest erforderliga medelsanvisningen
under prisregleringsanslaget. Ifrågavarande anslag skulle därför kunna begränsas
till ett belopp av (230 — 47 =) 183 miljoner kronor. Det torde i
detta sammanhang böra nämnas, att någon reservation å tidigare anvisade
medel under anslaget icke torde kunna påräknas vid utgången av innevarande
budgetår.

Till Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk torde vidare
erfordras 58 miljoner kronor.

Förutom nu omförmälda anslag bör i enlighet med vad förut förordats
äskas dels till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

verksamhet ett reservationsanslag av 45 miljoner kronor, dels till Statlig lagerhållning:
Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett
förslagsanslag av 7 miljoner kronor.

Slutligen torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att nyssnämnda
bolags rörliga kredit hos riksgäldskontoret skall ökas från 70 till 125 miljoner
kronor.»

Utskottet.

Allmänna synpunkter på prisregleringen under produktionsåret 1952/53.

I propositionen nr 207 till föregående års riksdag angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område under innevarande produktionsår
uttalade dåvarande departementschefen, att för sörj ningsprogrammet under
detta år liksom under de närmast föregående borde utformas med utgångspunkt
från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning skulle
täckas genom inhemsk produktion. Med hänsyn till bland annat den ur
svensk synpunkt ogynnsamma utvecklingen av pris- och avsättningsförhållandena
på världsmarknaden borde emellertid därjämte eftersträvas en viss
förskjutning av produktionsinriktningen. Därvid borde man söka å ena sidan
öka självförsörjningsgraden på de områden, där underskott förefunnes, och
å andra sidan reducera överskotten av sådana produkter, för vilka svårigheter
förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande priser.
Genom en dylik förskjutning skulle man vid sidan av den ökade försörjningsgraden
kunna uppnå en ur ekonomisk synpunkt mera ändamålsenlig
inriktning av produktionen ävensom en minskning av jordbrukets beroende
av den mycket ovissa exportmarknaden.

I nu förevarande proposition har departementschefen anfört, att under det
senaste året icke skett någon mera väsentlig förändring i de faktorer, som
lågo till grund för den sålunda för ett år sedan gjorda bedömningen. Härvid
har departementschefen pekat på att den internationella marknaden under
senare tid kännetecknats av sjunkande priser, samtidigt som prisutvecklingen
här i landet på grund av lönehöjningarna gått i motsatt riktning.
Detta har medfört, att hemmamarknadspriserna på vissa jordbruksprodukter
— med undantag bland annat för brödsäd —- numera ligga högre än motsvarande
priser utomlands. Enligt departementschefens mening understryker
denna utveckling betydelsen av att de riktlinjer, som uppdragits för jordbruksproduktionen
under innevarande regleringsår, även i fortsättningen
följas. Utskottet ansluter sig för sin del till departementschefens uttalande,
att det försörj ningsprogram, som uppställdes våren 1951, i sina huvuddrag
bör vara vägledande även under det kommande regleringsåret.

Med utgångspunkt från anförda synpunkter har i propositionen uppställts
ett produktionsprogram för viktigare jordbruksalster. Vad i detta sammanhang
anförts föranleder icke någon erinran från utskottets sida. Sålunda
synes en ytterligare utvidgning av brödsädsodlingen angelägen med hänsyn

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

till såväl det inhemska för sörj ningsläget som prisförhållandena på världsmarknaden.
Den omsvängning, som numera skett beträffande priserna på
fettråvaror på den internationella marknaden, torde däremot motivera en
begränsning av oljeväxtodlingen. På grund av föreliggande svårigheter att
utomlands vinna lönande avsättning för ett större smöröverskott synes det
ur marknadssynpunkt vara lämpligt med en viss återhållsamhet beträffande
mjölkproduktionen. Däremot torde en ökning av göddjursuppfödningen böra
eftersträvas.

Såsom varit brukligt under en följd av år har även i år upprättats en förkalkyl
över jordbrukets inkomster och kostnader under det kommande regleringsåret.
Den för regleringsåret 1952/53 upprättade kalkylen ligger till
grund för den överenskommelse, som den 1 april 1952 träffats mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen
under nämnda regleringsår. Överenskommelsen har godkänts av Kungl.
Maj :t den 25 i samma månad.

I motionen II: 662 har hemställts, att behandlingen av förevarande proposition
i avvaktan på en skyndsam utredning av jordbrukskalkylen måtte uppskjutas
till riksdagens höstsession. Med anledning härav får utskottet erinra
om att departementschefen i propositionen nr 176 till årets riksdag förebådat
tillkallandet av särskilda sakkunniga för att utreda frågan om ett nytt prissättningssystem
på jordbrukets område samt att utskottet i sitt över nämnda
proposition avgivna utlåtande, nr 39, uttalat att utskottet funnit det angeläget
att denna utredning snarast komme till stånd och att utredningsarbetet
bedreves med all den skyndsamhet uppgiften medgåve. Med hänsyn till vad
sålunda förekommit anser utskottet nu ifrågavarande yrkande icke böra föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida. I

I förevarande jordbrukskalkyl har skett en övergång till nytt basår.
Såsom utgångspunkt för beräkningarna har sålunda förkrigsåret 1938/39
ersatts med året 1950/51. Utskottet, som i sitt utlåtande nr 42 till 1951 års
riksdag uttalat önskemål om övergång till nytt kalkylbasår, har i likhet
med departementschefen icke något att invända mot att en sådan övergång
nu sker liksom ej heller mot valet av basperiod.

Vid beräkning av jordbrukets räntekostnader har i den föreliggande kalkylen
hänsyn tagits till den ökning av fastighetskapitalet, som redovisats vid
1952 års allmänna fastighetstaxering. Med beaktande av den härmed följande
stegringen av räntekostnaderna utvisar kalkylen för regleringsåret
1952/53 ett underskott om cirka 215 miljoner kronor. Av detta underskott beräknas
55 miljoner kronor hänföra sig till de ökade räntekostnaderna. Enligt
prisöverenskommelsen skall av sistnämnda belopp en femtedel eller 11 miljoner
kronor beaktas vid prissättningen för nästa år, medan återstoden
—- 44 miljoner kronor —- skall avföras med lika delar under ett vart av de
följande fyra åren. Kalkylunderskottet skall anses täckt, om jordbruket
tillföres ett inkomstbelopp av 171 miljoner kronor. Prishöjningar på vete,
kött och fläsk samt cn förutsatt stegring av ostpriset vid fri prisbildning

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

på denna vara beräknas medföra en inkomstökning av 41 miljoner kronor.
Återstoden av det behövliga inkomsttillskottet — 130 miljoner kronor —
skall tillföras jordbruket genom statliga pristillägg för mjölk. I överenskommelsen
har man utgått från att allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg
i norra Sverige samt leveranstillägg skola utgå enligt de grunder som
gälla för tiden mars—augusti innevarande år. De sammanlagda kostnaderna
för ifrågavarande mjölkbidrag beräknas uppgå till ett belopp av 169 miljoner
kronor utöver den summa, som i kalkylen upptagits såsom mjölkpristillägg.
Till huvudsaklig del skall nämnda belopp täckas genom det förut angivna
tillskottet av 130 miljoner kronor. Återstoden skall till viss del, eller 12 miljoner
kronor, täckas genom en beräknad besparing vid förutsatt omläggning
av producent- och kontantbidraget.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att prisöverenskommelsen
i nu anförda liksom i övriga delar utgör en godtagbar lösning av de föreliggande
frågorna och därför bör godkännas. Utskottet har icke funnit
något att erinra mot att den s. k. fyraprocentregeln skall äga tillämpning
under det kommande regleringsåret, varvid dock omräkning skall ske endast
för såvitt jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation det
påfordrar. I likhet med departementschefen förutsätter utskottet vidare, att
för den händelse jordbruket ställes inför krav på nya kostnadsökningar till
följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller
andra grupper, jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer i vanlig
ordning upptaga förhandlingar om kompensation härför. Med hänsyn härtill
torde det i motionerna 1:505 och 11:660 i denna del framställda yrkandet
icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Departementschefen har i detta sammanhang vidare framhållit, att prisöverenskommelsen
icke bör utgöra hinder för det centrala regleringsorganet
att vidtaga sådana prisjusteringar, som äro påkallade ur försörj ningssynpunkt.
Utskottet, som är av samma åsikt, vill emellertid understryka vad
departementschefen anfört om att dylika justeringar såvitt möjligt böra
avvägas på sådant sätt, att relationen mellan inkomst- och kostnadssummorna
i kalkylen icke påverkas, samt att även minsta möjliga inkomstförskjutning
mellan olika grupper av jordbrukare åstadkommes. Utskottet förutsätter
vidare, att överläggningar med jordbrukets organisationer äga rum,
innan dylika justeringar vidtagas. I den mån priserna på sådana jordbruksprodukter,
som icke äro föremål för statlig prissättning, sänkas utan ingripande
från myndigheternas sida, torde statsmakterna däremot, i överensstämmelse
med vad som hittills gällt, icke böra ha skyldighet att kompensera
prissänkningarna genom prishöjningar på andra produkter.

Liksom hittills torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet att inom den avriksdagen
anvisade anslagsramen handhava jordbruksregleringen och vidtaga
av omständigheterna påkallade ändringar i densamma.

1 överensstämmelse med det i propositionen nr 176 till årets riksdag framlagda
och av utskottet i utlåtandet nr 39 i huvudsak tillstyrkta förslaget an -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

gående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under senare delen
av innevarande produktionsår utgå under detta år statliga subventioner till
betydande belopp. Bortses från producentbidraget samt vissa på prisregleringsanslaget
fallande kostnader (stödet åt lin- och hampodlingen, diverse
kostnader i samband med jordbruksregleringen samt kostnaderna för viss
lagringsverksamhet) beräknas subventionsbeloppet uppgå till sammanlagt
omkring 481 miljoner kronor. Av detta belopp falla på arealbidraget för
vete och pristillägget på fläsk tillhopa cirka 100 miljoner kronor. Nu nämnda
bidrag förutsättas bortfalla under nästa regleringsår. Vidare har man beräknat,
att kostnaderna i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet komma att nedgå med 110 miljoner kronor, nämligen från 155
miljoner kronor för innevarande regleringsår till 45 miljoner kronor för
nästa regleringsår. Till följd av nedgång i mjölkinvägningen antagas slutligen
kostnaderna för det allmänna mjölkpristillägget komma att minskas
med cirka 4 miljoner kronor. De statliga subventionerna på jordbrukets och
livsmedelsförsörjningens område kunna därför beräknas sjunka från förut
angivna ungefärliga belopp av 481 miljoner kronor för regleringsåret 1951/52
till (481 — 100 — Ilo — 4 =) 267 miljoner kronor för nästa regleringsår.
Av sistnämnda summa falla som nämnts 45 miljoner kronor på spannmålsbolagets
kostnader. Återstoden, 222 miljoner kronor (inklusive det belopp
av 12 miljoner kronor, som överföres från producentbidraget), motsvarar
vad som av statliga medel — inberäknat ett för året förutsatt tillskott av
medel ur clearingkassan för fettråvaror — beräknas åtgå för utbetalande
av mjölkbidrag av olika slag.

Dessa mjölkbidrag beräknas för produktionsåret 1952/53, oavsett finansieringssättet,
draga en kostnad av sammanlagt 249 miljoner kronor, varav
det allmänna mjölkpristillägget vid den i kalkylen upptagna mjölkmängden
162 miljoner kronor, det extra mjölkpristillägget i norra Sverige 34 miljoner
kronor och leveranstillägget 53 miljoner kronor.

Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt förut nämnda utlåtande nr 39
till årets riksdag anfört, att det enligt utskottets åsikt i och för sig icke vore
tillfredsställande, att pristillägg behövt tillgripas i den utsträckning som
skett. Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen komma subventionerna
under nästa regleringsår •— såvitt nu kan bedömas — att väsentligt
minskas i jämförelse med innevarande år. Av nästa produktionsårs subventionskostnader
faller huvuddelen på mjölkbidrag av olika slag. Av dessa bidrag
får det allmänna pristillägget anses ha en annan karaktär än det i
norra Sverige utgående extra mjölkpristillägget samt leveranstillägget. De
båda senare pristilläggen utgöra differentieringsbidrag, avsedda att kompensera
innehavarna av brukningsdelar, belägna inom vissa landsdelar eller tillhörande
vissa storleksgrupper, för högre produktionskostnader på grund av
ogynnsamma betingelser för jordbruksdriften. Dessa bidrag kunna därför
sägas ha till ändamål alt åstadkomma eu viss inkomstutjämning inom jordbruket.
Det allmänna mjölkpristillägget har däremot till syfte att verka i
stabiliserande riktning genom att förhindra att inträdda kostnadsstegringar
skola slå igenom i konsumentpriset.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

I motionerna 1:505 och 11:660 har hemställts, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t begära att till höstsessionen vid årets riksdag framlägges en
plan för subventionernas användning och avveckling. Under hänvisning till
vad jordbruksnämnden anfört ha motionärerna vidare uttalat, att det allmänna
mjölkpristillägget bör avvecklas, så snart möjlighet uppkommer att
ersätta detsamma med däremot svarande prishöjningar i konsumentledet.
Motionärerna ha även anfört, att denna avveckling i görligaste mån bör
påbörjas redan under nästa regleringsår. Med anledning härav vill utskottet
framhålla, att det i och för sig är ett önskemål att det allmänna mjölkpristillägget
avvecklas så snart detta bedömes vara möjligt. Utskottet anser sig
emellertid icke nu kunna taga ställning till frågan, vid vilken tidpunkt en
sådan avveckling skall kunna taga sin början och i vilken takt den bör ske.
Utskottet kan därför icke tillstyrka motionärernas förslag om att riksdagen
redan nu skall besluta viss avveckling under nästa regleringsår av ifrågavarande
pristillägg. Vidare kan utskottet ej heller, av skäl som närmare angivits
i utlåtandet nr 39, biträda motionärernas förslag om en särskild utredning
rörande avvecklingen av subventionssystemet.

Utskottet avstyrker det i motionerna I: 502 och II: 658 gjorda yrkandet
av innebörd, att ytterligare subventioner till ett belopp av omkring 190 miljoner
kronor skola införas i syfte att undvika eller begränsa prishöjningar
på bröd, smör och margarin samt fläsk.

Brödsädsregleringen m. m.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag om att Svenska spannmålsaktiebolaget
även under nästa regleringsår skall handha importen av brödsäd
liksom även av fodermedel. Utskottet har ej heller något att erinra mot ett
bibehållande tills vidare av gällande inskränkningar i handelns rätt att förfoga
över inneliggande lager av brödsäd i syfte att hindra försäljning av sådan
säd för utfodringsändamål.

I fråga om utformningen av prisregleringen har departementschefen i
första hand förordat, att nuvarande system med fasta successivt stigande
garantipriser bibehålies. Skulle skördeutsikterna avsevärt förbättras, borde
det enligt departementschefens mening dock få ankomma på Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj :ts bedömande, jordbruksnämnden att besluta om
övergång till ett inlösningsförfarande. Vad sålunda förordats i fråga om valet
av prisregleringssystem ävensom beträffande utformningen av regleringssystemet
kan utskottet tillstyrka.

I motionerna I: 232 och II: 306 har hemställts om utökning av antalet
prisorter för brödsäd, så att jordbrukarna i största möjliga utsträckning
skola kunna erhålla fastställda garantipriser vid försäljning av sådan säd.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att nu gällande prisortsystem,
vilket tillkommit genom beslut av 1950 års riksdag, innebär en i jämförelse
med tidigare rådande system högst väsentlig begränsning av antalet dylika
orter. Tillkomsten av det nya systemet har medfört såväl en väsentlig ratio -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

nalisering av spannmålstransporterna som en betydande förenkling ur administrativ
synpunkt. Såsom departementschefen framhållit erhöll jordbruket
i samband med ifrågavarande omläggning kompensation för den genomsnittliga
inkomstminskning, som beräknades bli en följd av densamma. Vid
omläggningen bortsåg man icke från att vissa olägenheter skulle kunna uppstå.
Utskottet vill härvidlag påpeka, att omläggningen medfört en försämring
för jordbrukare, som äro avlägset bosatta från prisort.

Sistnämnda förhållande utgör anledningen till den kritik, som från vissa
jordbrukargrupper riktats mot nuvarande system, samt till i olika sammanhang
framförda förslag om en utökning av antalet prisorter. Utskottet vill
i detta sammanhang erinra om att till prisöverenskommelsen för nästa år
fogats en protokollsanteckning, enligt vilken jordbrukets förhandlingsdelegation
uttalat önskan om dylik utökning.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att frånträda sin vid
närmast föregående års riksdagar uttalade uppfattning om antalet prisorter
för brödsäd (uti. nr 52/1950 och 42/1951). I likhet med departementschefen
vill utskottet därför icke motsätta sig att prisorterna bibehållas vid nuvarande
antal. Det i motionerna I: 232 och II: 306 i nu förevarande hänseende
gjorda yrkandet kan utskottet således icke tillstyrka.

Kungl. Maj :ts förslag om införande av transportbidrag för brödsäd i fråga
om Gotland biträdes av utskottet. Enligt utskottets mening kunna de för
denna landsdel föreliggande särskilda förhållandena väl motivera en dylik
särbestämmelse.

I motionerna I: 503 och II: 659 har yrkats, att den vid jordbruksförhandlingarna
överenskomna höjningen av vetepriset med 3 öre per kilogram
icke måtte genomföras. Ehuru vissa skäl kunna åberopas till förmån för
detta yrkande, har utskottet efter överväganden icke funnit sig böra tillstyrka
detsamma. Ej heller kan utskottet biträda det i motionerna 1:507
och 11:665 framlagda förslaget om att priset på brödsäd av årets skörd under
vissa förutsättningar skall justeras nedåt.

Med hänsyn till nu rådande överskottssituation i fråga om bruna bönor
finner utskottet sig icke kunna tillstyrka det i motionerna I: 506 och II: 661
gjorda yrkandet om införande av ett garantipris av en krona per kilogram.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag i fråga om prishöjningsavgift
för lager av brödsäd av gammal skörd. Utskottet förordar slutligen, att
Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att redan sommaren 1952 fastställa
priserna på brödsäd av 1953 års skörd. Däremot kan utskottet icke biträda
det i motionerna 1:507 och 11:665 framförda yrkandet om att förevarande
bemyndigande skall meddelas under förbehåll att priserna på brödsäd
under vissa omständigheter skola justeras nedåt. Utskottet förutsätter
nämligen, att Kungl. Maj:t inom ramen för det föreslagna allmänna bemyndigandet
kommer att företaga de prisjusteringar, som betingas av omständigheterna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Utskottet har förut tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag, att fodermedelsimporten
under det kommande regleringsåret liksom hittills skall handhas av
spannmålsbolaget. Även i övrigt biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag om
fodermedelsregleringen. Det i motionerna I: 507 och II: 665 gjorda yrkandet
om justering av priserna på oljekraftfoder och hönsfoderblandningar kan
utskottet med hänsyn till därmed förknippade kostnader icke tillstyrka.

Potatisregleringen.

På denna punkt tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.
Oljeväxtregleringen.

Beträffande oljeväxtregleringen biträder utskottet vad departementschefen
anfört rörande grundpriset på frö av vårsådda oljeväxter av årets skörd
liksom vad departementschefen i övrigt uttalat beträffande denna reglering
under nästa produktionsår. Vad angår prissättningen på höstsådda
oljeväxter torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att fastställa odlar -priser för höstraps och höstrybs av 1953 års skörd.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

Vad angår stödet åt ifrågavarande odling vill utskottet erinra om att föregående
års riksdag tagit ställning till frågan om riktlinjerna för detta stöd.
Kungl. Maj :ts nu framlagda förslag står i överensstämmelse med angivna
riksdagsbeslut. Förslaget — mot vilket utskottet icke har något att invända
-— förutsätter bland annat, att en av riksdagen godkänd utbyggnad av linberedningsverket
i Laholm icke kommer till stånd under det nya regleringsåret.
Sedan propositionen avlåtits har emellertid byggnadstillstånd meddelats
för nämnda utbyggnad. Härigenom kommer kvantiteten stödberättigad
fiber att ökas med 300 ton utöver vad som avsetts i propositionen. Genom
denna utvidgning stiger anslagsbehovet för linodlingen med 250 000 kronor.
De totala kostnaderna för stödet åt nästa års lin- och hampodling ökas
således från i propositionen angivna 2 400 000 kronor till 2 650 000 kronor.

Vad i propositionen anförts beträffande användningen av viss reservation
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Äggregleringen.

Beträffande äggregleringen tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.
Detta innebär, bland annat, att jordbruksnämnden skall äga rätt att uttaga
utjämningsavgift vid export av ägg. Såsom jordbruksnämnden anfört bör
emellertid, även om prisutvecklingen för fodermedel skulle motivera en utjämningsavgift,
dylik avgift icke utgå om därigenom skulle förhindras att
den för regleringsåret beräknade medelprisnivån på ägg uppnås.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Köttvaruregleringen m. m.

I fråga om köttvaruregleringen och stödet åt ullproduktionen biträder utskottet
Kungl. Maj :ts förslag.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter, m. m.

Under denna rubrik behandlar departementschefen —- förutom de egentliga
regleringsåtgärderna på förevarande område —■ även frågan om den fortsatta
utformningen av det för närvarande i form av producent- och kontantbidrag
utgående stödet åt vissa innehavare av mindre jordbruk.

Beträffande tillkomsten av detta bidrag vilt utskottet erinra om att 1947
års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken bland
annat innefattade ett särskilt stöd åt innehavare av mindre jordbruk. I fråga
om förutsättningarna för att erhålla sådant stöd fastslogs, att det i princip
endast borde utgå till brukningsdel, där med hänsyn till brukningsdelens beskaffenhet
och försörjningsmöjligheterna utanför densamma kunde anses
erforderligt att lämna brukaren ett särskilt stöd, intill dess erforderlig rationalisering
kunnat genomföras. Av olika skäl ansågs dock icke lämpligt, att
beträffande den nuvarande brukargenerationen pröva bidragsbehovet i vidare
mån än som följde av att bidrag icke skulle utgå till den, vars brukningsdel
översteg 10 hektar åker och till åker omräknad ängsmark. Däremot borde
frågan om bidragsrättens bestånd prövas, då brukningsdelen bytte ägare.

Nu angivna riktlinjer lågo till grund för de bestämmelser, som sedermera
utfärdades rörande det nuvarande producent- och kontantbidraget. Skalan
för detta bidrag har utformats så, att för en till mejeri levererad kvantitet
av upp till 4 000 kilogram mjölk eller till mjölk omräknad grädde för år räknat
utgår bidrag med 12 öre per kilogram. Vid leveranser från 4 000 till
7 000 kilogram utgör bidraget 480 kronor. För leveranser därutöver minskas
bidraget med 3 öre per kilogram. Sådana producenter, som ej kunna leverera
mjölk till mejeri, erhålla i stället kontantbidrag, utgående efter det genomsnittliga
antalet kor under vissa år.

Såsom departementschefen erinrat har producent- och kontantbidraget i
sin nuvarande utformning utsatts för åtskillig kritik. Det har bland annat
anmärkts, att bidrag i ett icke ringa antal fall utgår till personer, vilka
med hänsyn till beskaffenheten av deras brukningsdelar icke kunna anses
vara i behov av detta bidrag. Vidare har sagts, att hidragsbestämmelserna
varit ägnade att åstadkomma viss snedvridning av produktionen. Med anledning
av den kritik som riktats mot hidraget tillkallades i slutet av år 1949
särskilda sakkunniga för att verkställa översyn av detsamma. Enligt direktiven
skulle utredningen icke företaga någon omprövning av de principiella
grunderna för bidraget. Bland annat borde sålunda icke ifrågasättas stödets
karaktär av övergångsanordning i avvaktan på genomförandet av den erforderliga
rationaliseringen. Utredningens i juni 1951 avgivna betänkande är
på grund därav icke av mera genomgripande art. Den väsentligaste ändring,
som föreslås, går ut på en omläggning av den nuvarande bidragsskalan.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Departementschefen har uttalat, att det är förståeligt, att missnöje kunnat
uppstå i de fall, då bidraget bortfallit i samband med överlåtelse av fastighet.
I motionerna I: 48, I: 323 och II: 422 samt I: 507 och II: 665 ha gjorts
yrkanden, vilka innebära att bidrag i fortsättningen utan prövning skall
utgå även till nytillträdande brukare. Utskottet vill med anledning härav i
likhet med departementschefen erinra om att bidragsbestämmelsernas utformning
i nu ifrågavarande hänseende är intimt förknippad med de år
1947 fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Såsom framhålles i propositionen
låter det sig knappast göra att därutinnan vidtaga någon mera
principiell ändring utan att samtidigt ompröva dessa riktlinjer. Utskottet är
i likhet med departementschefen icke berett att föreslå en dylik omläggning
och ansluter sig därför till dennes uttalande att nu gällande bestämmelser om
bidragsrätt för nytillträdande brukare böra bibehållas. På grund härav
torde de i nyssnämnda motioner på denna punkt gjorda ändringsyrkandena
icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I likhet med departementschefen kan utskottet däremot biträda vad utredningen
i detta sammanhang uttalat om möjligheten för nytillträdande brukare
att erhålla bidrag, då fastigheten icke kan rationaliseras eller i vart fall
detta icke kan ske inom överskådlig framtid ävensom då fastigheten visserligen
kan förstärkas, men brukaren ej har för avsikt att vidtaga åtgärd i
detta syfte.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungi. Maj :ts framställning
i vad avser de allmänna villkoren för bidragsrätten. I detta sammanhang
vill utskottet särskilt understryka departementschefens uttalande
om att lantbruksnämnd bör kunna vägra bidrag åt brukare, beträffande vilken
det med hänsyn till hans inkomst- eller förmögenhetsförhållanden är
uppenbart, att han icke är beroende av jordbruket för sin utkomst. I enlighet
med propositionen bör Kungl. Maj :t vidare äga att på förslag av lantbruksstyrelsen
eller lantbruksnämnd tillämpa högre arealgräns än 10 hektar
för sammanhängande enhetliga områden med väsentligt lägre areell avkastning
än vad som gäller i genomsnitt för län eller länsdel. Slutligen bör tagas
större hänsyn än vad hittills varit fallet till skiftande förhållanden med avseende
på arrondering och därmed förknippade omständigheter av betydelse
för bedömandet av brukningsdels bärkraft.

Med hänsyn till de fördelar, som stå att vinna genom en omläggning, som
innebär att producentbidraget utgår med fasta belopp, biträder utskottet departementschefens
förslag härom.

Beträffande bidragsskalan ansluter sig departementschefen i stort sett till
producentbidragsutredningens förslag. Detta förslag innebär en förskjutning
av tyngdpunkten i skalan till större mjölkleveranser än enligt nu gällande regler.
Med hänsyn till prisöverenskommelsen den 1 april 1952, enligt vilken 12
miljoner kronor beräknas skola inbesparas av det nuvarande bidraget, har
emellertid i propositionen skett en justering nedåt i den av utredningen
förordade skalan. Kungl. Maj :ts förslag innebär sålunda, att bidraget skall
utgå med 8 öre per kilogram vid leverans upp till 4 000 kilogram mjölk år -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

ligen. Mellan 4 000 och 6 000 kilogram utgör bidraget enligt förslaget 3 öre
per kilogram, varefter ett fast bidrag av 380 kronor utgår vid leverans av
6 000—10 000 kilogram. Överstiger leveransen 10 000 kilogram per år, skall
avdrag göras med 3 öre för varje överskjutande kilogram.

I de förut berörda motionerna 1: 48 samt 1: 507 och II: 665 ha beträffande
bidragsskalan framlagts förslag, som innebära avvikelse i skilda hänseenden
från den i propositionen förordade skalan. Utskottet har tidigare avstyrkt
dessa motioner i vad avser grunderna för bidragsrätten. På grund av den i
motionerna avsedda sammankopplingen av olika bidragsformer finner utskottet
sig icke heller i förevarande del kunna biträda dessa motioner.

I motionerna I: 502 och II: 658 har yrkats, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förslag om ändrade grunder för producent- och kontantbidraget.
Motionärerna synas åsyfta, bland annat, att nu gällande bidragsskala
skall tillämpas även i fortsättningen. Med anledning härav får utskottet erinra
om att i den av utskottet godtagna prisöverenskommelsen förutsättes
att visst belopp — 12 miljoner kronor —- skall överföras från producentbidraget
till leveranstillägget för mjölk. Då bifall till nu ifrågavarande motioner
i väsentlig grad skulle rubba förutsättningarna för överenskommelsen, vill
utskottet icke tillstyrka desamma.

I motionerna I: 503 och II: 659 bar framhållits, att bifall till Kungl. Maj:ts
förslag rörande producentbidraget skulle medföra, att innehavare av stödjordbruk
samt vissa innehavare av ofullständiga jordbruk skulle få minskade
bidrag. Med hänsyn härtill ha motionärerna hemställt, att producentbidraget
upp till viss mjölkkvantitet skall utgå efter nu gällande grunder
men att den i propositionen förordade bidragsskalan i övrigt skall tillämpas.

Utskottet får i anledning härav erinra om att den av producentbidragsutredningen
förordade bidragsskalan — till vilken den i propositionen föreslagna
skalan i väsentliga hänseenden ansluter sig — fastställdes under delvis
andra förutsättningar än de som nu råda. Leveranstillägget för mjölk har
nämligen tillkommit, och detta skall enligt gällande bestämmelser utgå till
dem som leverera minst 4 000 kilogram mjölk per år. Under sådana omständigheter
vill utskottet — med hänsyn till vad motionärerna anfört — icke motsätta
sig att en justering av bidragsskalan äger rum. Utskottet får för sin del
förorda, att bidraget i botten av bidragsskalan skall utgå med 10 öre per kilogram
samt därefter utgöra 270 kronor vid 3 000 kilogram, 360 kronor vid
4 000 kilogram och 380 kronor vid 5 000 kilogram, för att i fortsättningen
utgå i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att med beaktande av vad utskottet nu anfört närmare utforma bidragsskalan
ävensom vidtaga med hänsyn härtill erforderliga jämkningar i
Kungl. Maj :ts förslag rörande storleken av det bidrag, som bör utgå till brukare
på grundval av deras koinnehav.

Beträffande det allmänna mjölkpristillägget, det extra mjölkpristillägget
samt leveranstillägget tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag, att desamma
skola utgå efter samma grunder som under tiden mars—augusti innevarande
reglcringsår.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Vad i propositionen i övrigt anförts i detta avsnitt föranleder icke någon
erinran från utskottets sida. I motionerna I: 507 och II: 665 har yrkats en
sänkning av smörpriset. Med anledning härav får utskottet anföra, att en
dylik prissänkning torde förutsätta antingen att det vid förhandlingarna
överenskomna inkomsttillskottet minskas eller att en häremot svarande
summa tillföres jordbruket genom prishöjning på andra produkter eller genom
subventioner. Utskottet kan därför icke biträda ifrågavarande motionsyrkande.

Konstgödselregleringen.

Vad departementschefen anfört på denna punkt föranleder icke någon erinran
från utskottets sida.

Regleringen av handeln med vegetabiliska oljor och vissa andra fettvaror.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts framställning beträffande fettvaruregleringen.
I motionerna 1:507 och 11:665 har framförts förslag om sänkning
av priset på margarin. Med hänsyn till att utskottet förut ansett sig icke böra
tillstyrka en i samma motioner föreslagen prissänkning på smör och då utskottet
icke finner skäl föreligga att ändra prisrelationen mellan denna vara
och margarin, kan utskottet icke heller i denna del biträda motionärernas
yrkande.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

Mot Kungl. Maj :ts framställning på förevarande punkt har utskottet icke
något att erinra.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Utskottet tillstyrker vad i propositionen föreslagits rörande utjämningslagring
av jordbruksprodukter samt beredskapslagring under nästa regleringsår.

Förordningarna angående reglering av utförsel respektive införsel av levande
djur och jordbruksprodukter m. m.

Vid 1951 års riksdag beslöts, att de införselbestämmelser, som då gällde
för jordbruksnämndens importreglerande verksamhet, skulle sammanföras
i en gemensam författning. Nu förordas, att en särskild författning skall utfärdas
även beträffande den utförselreglering, som är knuten till nämnden.
Samtidigt föreslås vissa ändringar i den författning, som gäller i fråga om
införseln. Kungl. Maj :ts förslag i dessa hänseenden kan utskottet biträda,
dock med viss ändring. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen
har jordbruksnämnden i skrivelse till utskottet den 14 maj 1952 hemställt
om viss rättelse i de författningsförslag som underställts riksdagen.
I de till dessa förslag hörande bilagorna bör sålunda i stället för »ur 23

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkreatur» införas orden
»ur 23 Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur och

svin». Mot vad jordbruksnämnden sålunda anfört har utskottet icke något att
erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vid utfärdande av ifrågavarande
bestämmelser vidtaga angivna ändringar.

Anslagsäskanden m. m.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda anslagsberäkningarna. De merkostnader, som uppkomma till
följd av vad utskottet tidigare förordat beträffande producentbidraget, torde
enligt utskottets mening kunna rymmas inom ramen av det för detta ändamål
äskade förslagsanslaget.

Med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört torde de i motionerna
I: 502 och II: 658 samt I: 503 och II: 659 framställda yrkandena i fråga
om medelsanvisning icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Förevar ande proposition har först den 7 maj 1952 inkommit till riksdagen.
Med hänsyn till ärendets omfattning och stora betydelse vill utskottet därför
kraftigt understryka vad utskottet i sitt utlåtande nr 42 till föregående
års riksdag anfört om önskvärdheten att jordbrukets prisförhandlingar för
framtiden planläggas med beaktande av att de skola slutföras vid en sådan
tidpunkt, att statsmakterna erhålla längre tid för behandlingen av prisregleringsfrågorna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att motionen II: 662 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

B. att riksdagen må medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga
åtgärder för reglering under nästkommande regleringsår
av produktions- och avsättningsförhållandena på
jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i det följande angives samt således

1) beträffande allmänna synpunkter på prisregleringen,
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag
å motionerna I: 502 och II: 658, I: 505 och II: 660, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört; 2)

i fråga om brödsädsregleringen m. in., med bifall till
Kungl. Maj :ts framställning ävensom med avslag å motionerna
1:232 och 11:306, 1:503 och 11:659 såvitt nu är i fråga,
1:506 och 11:661 samt 1:507 och 11:665, sistnämnda två
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört; 4

Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 48.

Jordbruksutskottets utlåtande nr U8.

3) beträffande regleringen av fodersäd och andra fodermedel,
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 507 och II: 665 såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;

4) i vad angår potatisregleringen bifalla Kungl. Maj :ts
framställning;

5) beträffande oljeväxtregleringen bifalla Kungl. Maj :ts
framställning;

6) i fråga om stödet åt lin- och hampodlingen, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning, godkänna vad utskottet förordat; 7)

beträffande äggregleringen, i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning, godkänna vad utskottet anfört;

8) i vad avser köttvaruregleringen m. m. bifalla Kungl.
Maj :ts framställning;

9) beträffande regleringen av handeln med mjölk och
mejeriprodukter, m. m., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt motionerna 1:503 och 11:659 såvitt nu är i
fråga, ävensom med avslag å motionerna 1:48, 1:323 och
II: 422, I: 502 och II: 658 samt I: 507 och II: 665, sistnämnda
fyra motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
förordat;

10) i vad angår konstgödselregleringen bifalla Kungl.
Maj :ts framställning;

11) beträffande regleringen av handeln med vegetabiliska
oljor och vissa andra fettvaror, med bifall till Kungl. Maj :ts
framställning samt med avslag å motionerna 1: 507 och
II: 665 såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

C. att riksdagen må å riksstaten för budgetåret 1952/53
under nionde huvudtiteln anvisa

1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 502 och II: 658, såvitt nu är i fråga,
till Prisregler ande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 183 000 000 kronor;

2) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom med
avslag å motionerna I: 502 och II: 658 samt I: 503 och II: 659,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Producentbidrag till
vissa innehavare av mindre jordbruk ett förslagsanslag av
58 000 000 kronor;

3) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning till Kostnader
i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
ett reservationsanslag av 45 000 000 kronor;

4) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Statlig
lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försaljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

D. att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att, för att bereda Svenska spannmålsaktiebolaget
rörelsekapital, tillhandahålla bolaget en rörlig kredit av ytterligare
55 miljoner kronor eller sålunda tillhopa 125 miljoner
kronor;

E. att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring
i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift
å mjölk, grädde och ost;

2) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning antaga de
vid propositionen fogade förslagen till förordning angående
reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
in. in. samt till förordning om ändring i förordningen
den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.,
båda förordningarna med det tillägg utskottet i det föregående
förordat;

F. att motionerna I: 505 och II: 660, såvitt angår yrkandet
i fråga om framläggande av plan för subventionernas
användning och avveckling, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

ALLAN ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Jon Jonsson, Näslund, Hjalmar
Nilsson, Bertil Andersson, Bror Nilsson, Mossberger, Yngve Persson,
Franzén och Björnberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Pettersson i Dahl,
Jacobson i Vilhelmina, Andersson i Hyssna, Haiggblom, Jonsson i Järvsand,
Ahlsten, Svensson i Ljungskile, Lindström och Andersson i Långviksmon.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Reservationer.

Allmänna synpunkter på prisregleringen under produktionsåret 1952/53.

1) Av herrar Hjalmar Nilsson, Hseggblom och Björnberg, vilka ansett, att
motionerna 1:505 och 11:660, såvitt nu är i fråga, borde bifallas och att
därför

dels det stycke å s. 40 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
delar», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar departementschefens uppfattning, att prisöverenskommelsen
i nu anförda liksom i övriga delar utgör en godtagbar lösning av de
föreliggande frågorna och därför bör godkännas. Utskottet har således icke
något att erinra mot att den s. k. fyraprocentregeln skall äga tillämpning
under det kommande regleringsåret, varvid dock omräkning skall ske endast
för såvitt jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation
det påfordrar. Utskottet förutsätter vidare, att för den händelse jordbruket
ställes inför krav på nya kostnadsökningar till följd av lönehöjningar på
grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra grupper, jordbruket
äger, oavsett fyraprocentregeln, erhålla kompensation härför genom
prishöjningar på jordbrukets produkter, överläggningar skola i sådant fall
upptagas härom mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen.
Med detta uttalande torde det i motionerna I: 505 och II: 660 begärda förtydligandet
av propositionens uttalande i denna sak vara tillgodosett.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 1) bort lyda sålunda:

»1) beträffande allmänna synpunkter på prisregleringen,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall
till motionerna I: 505 och II: 660 ävensom med avslag å motionerna
1:502 och 11:658, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

2) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,
vilka ansett, att första satsen i det stycke i utskottets yttrande å s. 40,
som börjar med orden »Utskottet delar», bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan icke i alla delar godtaga departementschefens uttalade
uppfattning, att prisöverenskommelsen i nu anförda liksom i övriga delar
utgör en godtagbar lösning av de föreliggande frågorna, utan anser vissa
justeringar befogade.» 3

3) av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,
vilka ansett, att i utskottets yttrande sista satsen i det stycke, som
börjar å s. 40 med orden »I överensstämmelse», samt det stycke å s. 41, som
börjar med orden »Dessa mjölkbidrag», bort ersättas av text av följande
lydelse:

»Återstoden, inberäknat ett för året förutsatt tillskott av medel ur clearingkassan
för fettråvaror, beräknas motsvara vad som av statliga medel
kan åtgå för utbetalande av mjölkbidrag av olika slag.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

4) Av herrar Hjalmar Nilsson, Haeggblom och Björnberg, vilka ansett att
motionerna 1:505 och 11:660, såvitt nu är i fråga, borde bifallas och att
därför

dels det stycke å s. 42 i utskottets yttrande, som börjar med orden »I motionerna
I: 505», bort ha följande lydelse:

»I motionerna 1:505 och 11:660 har hemställts, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t begära att till höstsessionen vid årets riksdag framlägges en
plan för subventionernas användning och avveckling. Under hänvisning till
vad jordbruksnämnden anfört ha motionärerna vidare uttalat, att det allmänna
mjölkpristillägget bör avvecklas, så snart möjlighet uppkommer att
ersätta detsamma med däremot svarande prishöjningar i konsumentledet.
Motionärerna ha vidare anfört, att denna avveckling i görligaste mån bör
påbörjas redan under nästa regleringsår. Med anledning härav vill utskottet
framhålla, att så långt dröjsmål som i propositionen förutsättes med avveckling
av subvention, som givits som kompensation för en redan nu inträdd
produktionskostnadsökning, icke är önskvärt. I likhet med jordbruksnämnden
anser utskottet att den del av subventionsbeloppet för regleringsåret
1952/53, som skall användas för betalande av allmänt mjölkpristillägg,
bör avvecklas så snart möjlighet uppkommer att ersätta detsamma med däremot
svarande priser i konsumentledet. Utskottet anser det önskvärt att
denna avveckling i görligaste mån påbörjas under loppet av nästa regleringsår,
varigenom besparingar böra kunna göras å det för prisregleringar avsedda
reservationsanslaget. Då utskottet anser det högeligen önskvärt, att
vad liärutinnan kommer att ske är känt vid löneavtalsförhandlingarna vid
nyåret 1953, instämmer utskottet i motionärernas yrkande, att riksdagen av
Kungl. Maj :t begär utredning rörande subventionssystemets på jordbrukets
prisområde användning och avveckling samt att på utredningen byggt förslag
i denna fråga förelägges höstriksdagen.»

dels utskottets hemställan under punkten B. 1) bort ha följande lydelse:

»1) beträffande allmänna synpunkter på prisregleringen,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall
till motionerna 1:505 och 11:660 ävensom med avslag å
motionerna I: 502 och II: 658, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

dels ock utskottets hemställan under punkten F. bort lyda sålunda:

»F. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 505 och
II: 660, såvitt nu är i fråga, av Kungl. Maj:t till riksdagens
höstsession begära framläggande av en plan för subventionernas
inom jordbrukets prisområde användning och avveckling.
» 5

5) Av herr Ahlsten, såvitt angår fyraprocentregeln och kompensation för
jordbruket till följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal för
lantarbetare.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Brödsädsregleringen m. m.

6) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,
vilka ansett att motionerna I: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, borde
bifallas och att därför

dels det stycke å s. 43 i utskottets yttrande, som börjar med orden »I motionerna»,
bort lyda sålunda:

»I motionerna I: 503 och II: 659 har yrkats, att den vid jordbruksförhandlingarna
överenskomna höjningen av vetepriset med 3 öre per kilogram icke
måtte genomföras. Ehuru vissa skäl kunna åberopas till förmån för detta yrkande,
har utskottet efter överväganden icke funnit sig böra tillstyrka detsamma.
Därest årets skörd skulle bliva så god, att vissa priser i enlighet med
principerna för den träffade uppgörelsen måste sänkas, biträder utskottet
det i motionerna I: 507 och II: 665 framförda förslaget, att priserna på årets
brödsäd justeras nedåt, innan handeln med den nya skörden tagit sin början.
Därest så icke sker, skulle de animaliska produkterna få bära hela prissänkningen.
»

dels det stycke å s. 43 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
biträder», bort ha denna lydelse:

»Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i fråga om prishöjningsavgift
för lager av brödsäd av gammal skörd. Utskottet förordar slutligen, att
Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att redan sommaren 1952 fastställa
priserna på brödsäd av 1953 års skörd. Därvid biträder utskottet det
i motionerna 1:507 och 11:665 framförda yrkandet om att i förevarande
bemyndigande skall göras ett förbehåll av innebörd, att priserna på brödsäd
under vissa omständigheter skola justeras nedåt. Enligt den begärda fullmakten
skall beslut härom fattas av Kungl. Maj :t före höstsådden. Ett garanterat
högt pris för obegränsade kvantiteter skulle nämligen kunna under
vissa förhållanden skapa en besvärlig situation 1953.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 2) bort lyda sålunda:

»2) i fråga om brödsädsregleringen in. m., i anledning av
Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall till motionerna
1: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag
å motionerna I: 232 och II: 306, I: 503 och II: 659 såvitt
nu är i fråga, samt I: 506 och II: 661, godkänna vad utskottet
anfört;»

7) av herr Hjalmar Nilsson, såvitt angår garantipris på bruna bönor.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

8) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,
vilka ansett att motionerna I: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, borde
bifallas och att därför

dels det stycke å s. 44 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
har», bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18.

»Utskottet har förut tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag, att fodermedelsimporten
under det kommande regleringsåret liksom hittills skall handhas av
spannmalsbolaget. Det i motionerna 1:507 och 11:665 gjorda yrkandet om
ned justering av priset på oljekraftfoder och hönsfoderblandning anser sig
utskottet med hänsyn till i motionerna framförda synpunkter böra tillstyrka.
»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 3) bort lyda sålunda:

»3) beträffande regleringen av fodersäd och andra fodermedel,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt med
bifall till motionerna I: 507 och IT: 665, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter m. m.

9) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,
vilka ansett att

dels utskottets yttrande under förevarande rubrik bort erhålla följande
lydelse:

»I propositionen har departementschefen framlagt förslag om ändrade
grunder för producentbidrag till de mindre jordbruken. Förslaget anknyter
till rekommendationer från producentbidragsutredningen, som avlämnade
sitt förslag för ett år sedan. Utskottet vill emellertid erinra om att denna
utredning genom sina direktiv var förhindrad att ingå på en förutsättningslös
prövning av frågan. Vad dess ledamöter i stort sett enade sig om var hur
man i form av producent- och kontantbidrag på bästa sätt skulle kunna fördela
en summa av cirka 70 miljoner kronor utan att i princip ändra på de
genom 1947 års beslut fastställda grunderna. Departementschefen ansluter
sig i stort sett till vad utredningen anfört, dock med en angiven ytterligare
nedpressning av bidragssumman med cirka 12 miljoner kronor per år. Utskottet
vill emellertid erinra om, att därest de nya bestämmelserna skola
träda i kraft den 1 januari 1953, kommer besparingen för nästa regleringsår
att begränsas till cirka 8 miljoner kronor.

Beträffande den 1947 beslutade ordningen att producent- och kontantbidiag
endast i undantagsfall skall utgå till nya ägare eller arrendatorer av
ifragavarande fastigheter, detta för att paskynda den yttre rationaliseringen,
anser sig utskottet med hänsyn till de gångna årens erfarenheter böra framhålla,
att sammankopplingen emellan producentbidraget och rationaliseringsverksamheten
medfört flera ogynnsamma verkningar. Om denna ordning
skulle fullföljas tills cirka hälften av ifrågavarande jordbruk bytt ägare, så
blir resultatet att de äldre småbrukarna, som i genomsnitt taget har mindre
skulder och mindre försörjningsbörda, erhåller producentbidrag, under det
alt en ungefär lika stor grupp yngre jordbrukare, som genomsnittligt taget
befinner sig i en sämre ekonomisk situation, måste vägras bidrag. Det missnöje,
som redan nu råder, visar otvetydigt alt denna linje icke kan fullföljas.
Detta är enligt utskottets mening ej heller nödvändigt. Det råder intet sådant

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

enkelt och ensartat samband mellan producentbidragen och rationaliseringsverksamheten,
som man förutsatte i 1947 års riksdagsbeslut.

I motionerna I: 507 och II: 665 framhålles, att några tillräckligt starkt vägande
skäl att upprätthålla sambandet mellan producentbidrag och rationaliseringsverksamhet
icke finnas. Till denna mening ansluter sig utskottet.

Utskottet får därför med anledning av motionerna I: 48, I: 507 och II: 665
i motsvarande delar föreslå ett bidrag av 10 öre för mjölkleveranser upp till
4 000 kilogram, 8 öre för leverans mellan 4 000 och 9 000 kilogram, varefter
det uppnådda beloppet av 800 kronor bör utgå oavkortat, om leveransen ej
överstiger 14 000 kilogram, samt att ett avdrag göres med 4 öre per kilogram
för den del av mjölkleveransen, som ligger över 14 000 kilogram. Detta innebär,
att bidraget skulle helt upphöra, när mjölkleveransen uppgår till
34 000 kilogram. Hur denna anordning ställer sig i förhållande till det i propositionen
framförda förslaget framgår av följande tabell.

Årsleverans av mjölk Kg	Prop.	Prissättning Utskottet
1000 ...............	80	100
2 000 ...............	160	200
3 000 ...............	... 240	300
4 000 ...............	... 320	400
5000 ...............	,... 400	480
6 000 ...............	... 480	560
7 000 ...............	.... 520	640
8 000 ..............	.... 580	720
9 000 ..............	.... 630	800
10 000 ..............	.... 680	800
11000 ..............	.... 650	800
12 000 ..............	.... 620	800
13 000 ..............	.... 590	800
14 000 ..............	.... 560	800
15 000 ...... .......	.... 530	760
16 000 ..............	.... 500	720
17 000 ..............	.... 470	680
18 000 ..............	.... 440	640
19 000 ..............	.... 410	600
20 000 ..............	380	560
21000 ..............	.... 350	520
22 000 ..............	.... 320	480
23 000 ..............	.... 300	440
24 000 ..............	300	400
25 000 ..............	.... 300	360
26 000 ..............	300	320
27 000 ..............	.... 300	280
28 000 ..............	300	240
29 000 ..............	.... 300	200
30 000 ..............	300	160

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Årsleverans av mjölk		Prissättning
Kg	Prop.	Utskottet
31000 ..............		120
32 000 ..	... 300	80
33 000 ...	... 300	40
34 000 ............	... 300	0
	etc.

I motionerna I: 507 och II: 665 har yrkats en sänkning av smörpriset. På
i motionerna anförda skäl tillstyrker utskottet ifrågavarande yrkande.

Ett med 30 öre sänkt smörpris medför en minskning av inkomstsidan i
totalkalkylen i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag. Vad totalkalkylens balans
angår, bör emellertid observeras, att det nya basåret 1950/51 synes uppvisa
ett överskott på cirka 25 miljoner kronor, vilket endast till cirka 1/3 beaktats.
Om överskottet i sin helhet infogades i kalkylen för 1952/53 skulle
denna visa balans, även om en inkomstsumma på ett tjugutal miljoner kronor
skulle bortfalla.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 9) bort lyda sålunda:

»9) beträffande regleringen av handeln med mjölk och
mejeriprodukter, m. m., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt motionerna I: 48, I: 323 och II: 422, I: 502 och
II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och II: 665, sistnämnda
sex motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
förordat;»

10) av herrar Näslund, Svensson i Ljungskiie och Andersson i Långviksmon,
vilka ansett att — därest den av dem avgivna, med 9) betecknade reservationen
icke skulle vinna riksdagens bifall — motionerna I: 323 och II:
422 borde bifallas och att därför

dels de stycken å s. 46 i utskottets yttrande, som börja med orden »Departementschefen
har» och »I likhet», bort ersättas med ett stycke av följande
lydelse:

»Departementschefen har uttalat, att det är förståeligt, att missnöje kunnat
uppstå i de fall, då bidraget bortfallit i samband med överlåtelse av fastighet.
I motionerna I: 48, I: 323 och II: 422 samt I: 507 och II: 665 ha gjorts
yrkanden, vilka innebära att bidrag i fortsättningen utan prövning skall utgå
även till nytillträdande brukare. Utskottet vill erinra om att enligt 1947
års riksdagsbeslut lantbruksnämnderna visserligen erhållit möjlighet att under
särskilda betingelser bevilja bidrag till nytillträdande brukare. Erfarenheten
under de sista fyra åren synes dock utskottet giva stöd för kravet på
att den nuvarande inskränkningen helt avlägsnas. Utskottet ansluter sig
därför på ifrågavarande punkt till motionärernas mening, att bidraget i fort
sättningen utan inskränkning skall utgå även till nytillträdande brukare.»

dels de stycken å s. 47 i utskottets yttrande, som börja med orden »I de»,
»I motionerna 1:502» och »1 motionerna 1:503», bort ersättas med ett
stycke av följande lydelse:

5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr IS.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

»I motionerna I: 48, I: 502 och II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och
II: 665 ha framställts vissa yrkanden i fråga om bidragsskalans utformning.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 9) bort ha följande lydelse: »9)

beträffande regleringen av handeln med mjölk och
mejeriprodukter, m. m., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt motionerna 1: 48, 1: 502 och II: 658, 1: 503 och
II: 659 samt I: 507 och II: 665, sistnämnda sex motioner såvitt
nu är i fråga, ävensom med bifall till motionerna I: 323
och II: 422, godkänna vad utskottet anfört;»

11) Av herr Ahlsten.

Regleringen av handeln med vegetabiliska oljor och vissa andra fettvaror.

12) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,
vilka ansett att motionerna I: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, borde
bifallas och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 48, som börjar med orden »Utskottet
biträder», bort lyda sålunda:

»Utskottet biträder Kungl. Maj :s framställning beträffande fettvaruregleringen.
I motionerna 1: 507 och II: 665 har framförts förslag om sänkning
av priset på margarin. Då utskottet förut tillstyrkt en i samma motioner
föreslagen prissänkning på smör och då utskottet icke anser skäl föreligga
att ändra prisrelationen mellan denna vara och margarin, biträder utskottet
även i denna del motionärernas yrkande.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 11) bort ha följande lydelse: »11)

beträffande regleringen av handeln med vegetabiliska
oljor och vissa andra fettvaror, i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning samt motionerna I: 507 och II: 665, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

Anslagsäskanden m. m.

13) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,
vilka — vid bifall till den av dem avgivna, med 9) betecknade reservationen
— ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 49, som börjar med orden »Utskottet
har», bort lyda sålunda:

»De i propositionen gjorda anslagsäskandena torde böra godtagas med den
ändringen, att det till leveranstillägg äskade beloppet av 53 miljoner kronor
sammanlägges med det till producentbidrag begärda förslagsanslaget av 58
miljoner kronor för att tillsammans bilda ett förslagsanslag till bidrag till
innehavare av mindre jordbruk. Utskottet har icke något att erinra mot att
tillgängliga och erforderliga medel tagas i anspråk ur jordbruksnämndens

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

clearingkassa för fettråvaror för att nedbringa den eljest erforderliga medelsanvisningen
under prisregleringsanslaget.»

dels ock utskottets hemställan under punkterna C. 1) och 2) bort ha följande
lydelse:

»1) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt —
såvitt nu är i fråga — motionerna I: 48, I: 323 och II: 422,
I: 502 och II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och II: 665,
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 130 000 000 kronor;

2) i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt — såvitt
nu är i fråga — motionerna 1:48, 1:323 och 11:422, I:
502 och II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och II: 665, till
Bidrag till innehavare av mindre jordbruk ett förslagsanslag
av 111 000 000 kronor;»