Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39 (Utlåtande 1933:Ju39 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om upphävande av stadgan örn skjutsväsendet
den 22 juni 1911 (nr 63) ävensom i ämnet
väckt motion.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 10 februari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet
bänvisad proposition nr 97 bar Kungl. Majit under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samina dag föreslagit
riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning

om upphävande av stadgan om skjutsväsendet deli 22 juni 1911 (nr 63).

Härigenom förordnas, att stadgan örn skjutsväsendet den 22 juni 1911 skall
upphöra att gälla med utgången av år 1933; dock att beträffande skjutsanstalt,
för vilken enligt stadgan slutet entreprenadavtal först därefter utgår, bestämmelserna
i densamma skola tillämpas intill entreprenadtidens utgång.

Åtgärd för åstadkommande av entreprenad enligt nämnda stadga må ej av
Konungens Befallningshavande vidtagas efter det förordningen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion
nr 424 av herr Nilsson i Antnäs m. fl. har hemställts, att Kungl. Maj:ts ovan
återgivna förslag till förordning örn upphävande av stadgan örn skjutsväsendet
den 22 juni 1911 (nr 63) måtte få följande ändrade lydelse: »Härigenom
förordnas, att stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911 skall upphöra att
gälla med utgången av år 1936. Åtgärd för åstadkommandet av entreprenad
enligt samma stadga må ej av Konungens Befallningshavande vidtagas efter
det förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i
Svensk författningssamling.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan, får
utskottet, i den mån redogörelse därutinnan ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 39—hö.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

I skrivelse den 9 juni 1932, nr 213, i anledning av riksdagens år 1931 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1
juli 1930—30 juni 1931 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning, huruvida förutsättningar funnes för upphävande av gällande
stadga örn skjutsväsendet. Riksdagen framhöll därvid, hurusom — såsom av
revisorernas utredning framginge — genom den starka ökningen av motortrafiken
behovet av skjutsanstalter för resandes befordran under de senaste
åren högst väsentligt förminskats och att sådant behov i begränsad utsträckning
syntes kvarstå endast inom de nordligaste länen. På grund därav hade
riksdagen i likhet med revisorerna kommit till den uppfattningen, att de nuvarande
föråldrade bestämmelserna örn skjutsväsendet icke längre vore påkallade.
Riksdagen hade därför ansett sig böra föreslå, att utredning verkställdes i
syfte att utröna, huruvida bestämmelserna i fråga lämpligen borde upphävas.
Därest i undantagsfall statligt bidrag till skjutsentreprenadväsendet fortfarande
skulle anses behövligt, syntes sådant bidrag efter prövning av varje
särskilt fall kunna bestridas av för Kungl. Majit tillgängliga medel.

Med anledning härav uppdrogs, jämlikt Kungl. Maj:ts den 22 juni 1932
lämnade bemyndigande, åt landshövdingen E. A. Beskow att inom kommunikationsdepartementet
biträda med den av riksdagen begärda utredningen, därvid
tillika föreskrevs, att denna skulle avse dels huruvida och i vilken ordning
gällande stadga örn skjutsväsendet kunde upphävas, dels huruvida och i vad
mån vid sådant upphävande åtgärder från det allmännas sida kunde erfordras
för tillgodoseende av på vissa orter möjligen alltjämt föreliggande behov
av skjutsanstalter för resandes befordran och dels angående storleken av de
kostnader för det allmänna, vilka kunde föranledas av dylika åtgärder, samt
örn sättet för bestridande av dessa kostnader.

Efter att i ärendet hava inhämtat yttranden från samtliga länsstyrelser har
utredningsmannen den 23 september 1932 avgivit betänkande med förslag i
ämnet. Detta betänkande, vilket fogats såsom bilaga till nu förevarande proposition,
innehåller redogörelse för tillkomsten och innebörden av nuvarande
bestämmelser örn skjutsväsendet samt utredning i fråga örn skjutsstadgans
upphävande och i samband därmed stående spörsmål. Betänkandet utmynnar
i förslag örn upphävande av skjutsstadgan från och med den 1 januari 1934
samt vidtagande av vissa i anledning därav påkallade författningsändringar.
Bestämmelserna i skjutsstadgan skulle dock beträffande skjutsanstalt, för
vilken enligt stadgan slutet entreprenadavtal utgår efter sistnämnda dag, tilllämpas
intill entreprenadtidens utgång. Vidare föreslås statsbidrag i vissa
fall till anordningar för beredande i fortsättningen av skjuts och härbärge åt
resande i enlighet med i förslaget angivna huvudgrunder. Det ordinarie förslagsanslaget
»Bidrag till skjutsentreprenader» förutsattes skola med nedsatt
belopp fortfarande utgå, och av detta anslag skulle bestridas kostnaderna dels
under övergångstiden för nuvarande skjutsanstalter i den mån de skulle bibehållas,
dels ock för de anordningar, som på sätt nyss nämnts skulle träda i det
nuvarande skjutsväsendets ställe.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

Med de senaste årens snabba utveckling av motortrafiken samt den i samband
därmed fortgående förbättringen och utbyggnaden av rikets vägnät har anordnandet
av gästgiverier och skjutsstationer i enlighet med skjutsstadgans
bestämmelser visat sig allt mindre behövligt. Sålunda har antalet skjutsanstalter,
som år 1923 uppgick till 1,260, år 1933 nedgått till 255. Samtidigt har
det antal anstalter, till vilka statsbidrag behövt ifrågakomma, efterhand alltmera
minskat. Statens bidrag, som för år 1920 uppgick till 794,525 kronor,
för budgetåret 1924/1925 till 433,762 kronor och för budgetåret 1929/1930
till 74,700 kronor, beräknas sålunda för budgetåret 1933/1934 nedgå till
omkring 15,400 kronor, och enligt av vederbörande länsstyrelser redan fattade
eller bebådade beslut skulle, sedan nuvarande entreprenadperioder utlöpt, statsbidrag
till skjutsentreprenader vara behövliga huvudsakligen inom de tre nordligaste
länen och Värmlands län.

De över betänkandet hörda myndigheterna hava i sina yttranden så gott som
enhälligt uttalat sig för skjutsstadgans upphävande, därvid från några håll
förutsatts som villkor, att bidrag från det allmänna komme att i fall, där sådant
vore i fortsättningen oundgängligen nödvändigt, lämnas för beredande av tillgång
till skjuts och härbärge åt resande.

Jämväl departementschefen har anslutit sig till utredningsmannens förslag
och har därvid anfört bland annat följande:

»Såsom utredningen visade hade skjutsväsendet, därunder inbegripet gästgiverihållningen,
numera i all huvudsak kunnat överlåtas åt den enskilda
företagsamheten utan inblandning och kontroll från det allmännas sida. Den
viktigaste förutsättningen för skjutsstadgans tillkomst vore sålunda ej längre
förhanden. Bestämmelserna i denna stadga framstode härjämte även för de
orter, där skjutsväsendet alltjämt uppehölles, som onödigt invecklade och i de
flesta avseenden föråldrade samt innefattade icke alltid den mest tillfredsställande
regleringen av skjutsväsendet. Särskilt måste bestämmelserna örn
entreprenadauktioner anses alltför omständliga för nutida förhållanden. Dessa
auktioner torde utan risk för stegrade kostnader kunna ersättas med vida
enklare anordningar med underhandsanbud.»

Motionärerna hava till stöd för sin hemställan anfört i huvudsak följande:

»Icke mindre än 124 gästgiverier av 241 skulle upphöra redan med utgången
av år 1934. Ett icke obetydligt kapital torde vara bundet i denna näring, som
vidare måste giva utkomst åt många människor, vilka alldeles särskilt under
sådana verkliga nödår, som nu råda i de berörda landsdelarna, skulle få det
svårt för att icke säga omöjligt att vid rörelsens inskränkning eller nedläggande
finna annat arbete och uppehälle. Inga siffror föreligga, som helsta
dessa förhallanden, men de böra likvisst beaktas och kräva rimligt hänsynstagande.

Utredningen visar, att den entreprenadtid, som Kungl. Majit finner nödvändig
att taga hänsyn till i fråga örn fastställandet av tidpunkten, då stadgan
örn skjutsväsendet skall upphöra, sist utgår i Jämtlands län eller med år 1936.
Det synes salunda vara rättvist, att ett allmänt uppskov med stadgans slopande
äger rum intill nämnda tidpunkt. Härför talar ytterligare den omständig -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Utskottet.

heten, att de berörda företagarna ställts så överraskande inför det nn framlagda
förslaget och därmed förenade nödtvånget av omläggning av verksamheten,
att de icke beretts rimlig tid att förbereda sig på ett så allvarligt ingripande i
deras hittillsvarande näring. I många fall torde gällande stadganden och därmed
sammanhängande tidsbegränsningar rent av omöjliggöra vidtagandet av
de anstalter, som Kungl. Maj :t anvisar för att mildra övergångstidens påfrestningar.
»

Utskottet vill förorda ett upphävande av nuvarande föråldrade bestämmelser
om skjutsväsendet. Vissa skjutsanstalter hava visserligen alltjämt ansetts
vara behövliga, men då dessa skulle vara belägna i vitt skilda delar av landet,
där mycket olika förhållanden råda, synes det utskottet lämpligast, örn
möjlighet finnes att beträffande de olika skjutsanstalterna meddela särskilda
bestämmelser. Enligt propositionen skulle skjutsstadgan i allmänhet upphöra
att gälla med utgången av år 1933 men beträffande skjutsanstalt, för vilken
enligt stadgan slutet entreprenadavtal först därefter utgår, tillämpas intill
entreprenadtidens utgång. Kungl. Majit har vidare förutsatt, att till anordningar
för beredande i fortsättningen av skjuts och härbärge åt resande skulle
i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet angivna huvudgrunder utgå statsbidrag,
samt gjort särskild framställning härom i proposition nr 98, vilken
hänvisats till statsutskottet. Under sådana omständigheter kan utskottet icke
finna annat än att det i motionen framförda önskemålet örn ett smidigt avvecklande
av skjutsentreprenadsystemet väl kan vinna beaktande vid genomförande
av Kungl. Maj :ts förslag, vilket utskottet därför anser sig sakna anledning
att frångå.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å motionen II: 424, bifalla
Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 17 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Carl E. Eriksson,
Gabrielsson, von Stockenström, Granath, J. Fritiof Gustafson och Henrikssonj
samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,
Björk, Ericsson i Sörsjön, Lundbom, Hagman och Gustafson i Vimmerby.

Reservation

av herr Hedlund i Häste.