Jordbruksutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntan
å ogulden köpeskilling för viss kronoegendom.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 20 mars 1942 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 207, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller
byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts eller kommer att
försäljas från kronoegendom, räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen av före
den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under åren
1943 och 1944 utgå efter 3.6 procent.
Enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. skall köpeskillingen för fastighet, som försäljes
enligt 9 § eller 13 § a) i förordningen, liksom även köpeskillingen för kronan
tillhöriga, å åbolägenhet befintliga byggnader, allt i den mån köpeskillingen
erlägges genom avbetalningar på sätt i 22 § A) i förordningen sägs,
betalas och förräntas enligt i huvudsak samma grunder, som jämlikt kungörelserna
nr 217 och 218/1928 tillämpas beträffande egnahemslån för jordbrukslägenheter.
I samband med att räntan ändrats för egnahemslån ha motsvarande
ändringar genom förordningarna nr 127/1934 och 55/1935 vidtagits
i nyssnämda 1929 års förordning. Denna förordning, som trädde i kraft
den 1 juli 1929, ersatte en tidigare förordning i ämnet den 17 december
1926 (nr 509), vilken i sin tur trädde i stället för en kungörelse den 17 oktober
1913 (nr 271). Sistnämnda kungörelse ändrades i avseende å räntebestämmelserna
och betalningsvillkoren genom kungörelserna nr 728/1919 och
131/1923. Den år 1926 utfärdade förordningen erhöll i fråga om räntebestämmelserna
och betalningsvillkoren ändrad lydelse genom kungörelsen nr
240/1927. För de jämlikt 1913 och 1926 års författningar upplåtna lägenheterna
tillämpas ränte- och betalningsbestämmelser, som i allt väsentligt äro
av samma innebörd som de vid tiden för respektive upplåtelser gällande
egnahemslånebestämmelserna.
Med anledning av propositionen nr 265 medgav 1937 års riksdag, att i avseende
å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägen
Bihanq
till riksdagens protokoll 19i2. 10 sami. Nr 37—38.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 37.
U tshottet.
het, som år 1920 eller senare år försålts eller försåldes från kronoegendom,
räntan finge, i de fall där köpeskillingen förräntades enligt enahanda grunder,
som gällt eller gällde för den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under tiden 1937—1939 utgå efter 3.6 procent. Härefter
har 1940 års lagtima riksdag, med bifall till propositionen nr 133, medgivit,
att i avseende å dylik köpeskilling räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen
av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under
åren 1940 och 1941 utgå efter 3.6 procent. På förslag av Kungl. Maj:t i propositionen
nr 200 har 1941 års riksdag lämnat motsvarande medgivande beträffande
år 1942. De räntenedsättningar, som sålunda medgivits, ha anslutit sig
till motsvarande medgivanden beträffande egnahemslån. Kungörelser i ämnet
ha utfärdats den 30 juni 1937 (nr 575), den 14 juni 1940 (nr 571) och den 13
juni 1941 (nr 499).
Föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i
ärendet anfört följande:
»Kungl. Maj:t har i en denna dag till riksdagen avlåten proposition angående
räntan å lån från egnahemslånefonden m. m. på min hemställan föreslagit
riksdagen medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år
1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga
räntan å stående del av lånen må under åren 1943 och 1944 utgå efter 3.6
procent för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån. Vad åter angår egnahemslån,
som beviljats eller komma att beviljas efter ingången av juli 1940,
har Kungl. Maj :t i berörda sammanhang föreslagit riksdagen dels besluta, att
sådana lån skola förräntas efter en fast räntefot av 3.6 procent, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i fråga örn amorteringen av
lånen.
Då den av 1941 års riksdag beslutade nedsättningen av räntan å ogulden
köpeskilling för kronoegendom upphör att gälla med utgången av år 1942,
torde frågan örn fortsatt sådan räntenedsättning nu böra underställas riksdagen.
Enligt min mening bör, i anslutning till vad som föreslagits beträffande
före den 1 juli 1940 beviljade egnahemslån, den nuvarande räntenedsättningen
provisoriskt förlängas för åren 1943 och 1944. Detta medgivande
torde böra gälla vare sig kronoegendom försålts före eller efter den 1 juli
1940.»
Departementschefens förslag, som innebär förlängning av nu gällande
provisorium i fråga om räntan å ogulden köpeskilling för viss kronoegendom
till att avse även åren 1943 och 1944, tillstyrkes av utskottet, som sålunda
hemställer,
att riksdagen må medgiva, att i avseende å köpeskilling för
sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet, som
år 1920 eller senare år försålts eller kommer att försäljas från
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 37.
3
kronoegendom, räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående
delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för
jordbrukslägenheter, under åren 1943 och 1944 utgå efter 3.6
procent.
Stockholm den 8 maj 1942.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Gabrielsson, Jacob Hansson,
von Stockenström, Nils Olsson, Dahlström och Bondeson samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby, Ericsson
i Sörsjön, Mäler, Carlström, Janson i Frändesta, Andersson i Hyssna och Jonsson i
Fjäle.