Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956 (Utlåtande 1956:Ju30 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Nr 30

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1956/57 beräkna dels (p. 113) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område ett reservationsanslag av 170 000 000 kronor, dels ock (p. 115)
till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 14 600 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 13 april 1956 avlåten
proposition, nr 165, vilken hänvisats till jordbruksutskottet, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, framlagt de förslag till åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område, vilka i huvudsak framgår av följande i propositionen
lämnade sammanfattning.

I anslutning till riksdagens principbeslut hösten 1955 angående den framtida
utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter framlägges
i propositionen förslag till de mittpriser, prisgränser, införselavgifter och
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m., vilka bör tillämpas
under treårsperioden den 1 september 1956’—den 31 augusti 1959. Förslagen
grundas på en överenskommelse, som den 19 mars 1956 träffats mellan
statens jordbruksnämnd, å ena, samt en av Sveriges lantbruksförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra
sidan.

Till ledning för överenskommelsen har legat bl. a. undersökningar av
jordbruksbefolkningens inkomstläge samt av det internationella marknadsläget
för jordbruksprodukter. Vid den jämförelse, som i förstnämnda undersökningar
gjorts med industriarbetarlönen i de nuvarande två lägsta dyrortsgrupperna,
har för jordbrukets del räknats med normal produktion och
nu gällande priser. Den slutliga bedömningen av allt tillgängligt statistiskt
material om jordbruksbefolkningens inkomstläge har givit till resultat, att
vid normal skörd och nu gällande priser någon större förskjutning i inkomstlikställigheten
icke föreligger jämfört med det läge, som rådde vid
utgången av den tidsperiod, för vilken inkomstlikställighet konstaterats i
samband med riksdagens principbeslut hösten 1955. Med utgångspunkt härifrån
skall enligt överenskommelsen de förändringar i prisrelationerna mellan
olika produkter, vilka ansetts böra vidtagas, icke medföra någon nämn 1

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 10 saml. Nr 30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

värd förändring av den genomsnittliga producentprisnivån (mittprisnivån)
per den 1 september 1956, då det nya systemet träder i kraft, jämfört med
den nivå, som avsetts med jordbruksprisöverenskommelsen hösten 1955.
Bl. a. till följd av den sänkning av till statskassan inflytande regleringsavgift
på fettvaror, vilken står i samband med en sänkning av priset på margarin,
samt en subventionering av den avtalade prishöjningen på konsumtionsmjölk,
beräknas emellertid överenskommelsen vid den förutsatta mittprisnivån
komma att per den 1 september 1956 för konsumenterna medföra
en besparing av omkring 65 miljoner kronor per år räknat.

Med samma utgångspunkt har vidare införselavgifterna i princip beräknats
som skillnaden mellan de erforderliga mittpriserna och de rådande priserna
på världsmarknaden. Avgifterna har endast i undantagsfall upptagits
till högre belopp än 25 procent av importpriserna. Till införselavgifterna
kommer vissa mindre avgifter för kött och fläsk, vilka redan fastställts avriksdagen,
samt interna utjämningsavgifter på brödsäd, fabrikspotatis,
mjölk, grädde och ost ävensom kött och fläsk.

Enligt överenskommelsen skall vidare 4-procentregeln i modifierad form
tillämpas för 1956 års skörd.

I propositionen lämnas dessutom bl. a. förslag till omläggning av formerna
för de prisreglerande åtgärderna på fabrikspotatisodlingens område, till
användning av de medel, som under regleringsåret 1956/57 beräknas inflyta
genom upptagande av införselavgifter m. m., samt till stöd åt lin- och hampodlingen
under nästa regleringsår.

Vidare framlägges förslag till vissa författningar.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under
budgetåret 1956/57 beräknas till 187 miljoner kronor, därav 180 miljoner
kronor till allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av
landet samt leveranstillägg för mjölk, 2 miljoner kronor till stöd åt odlingen
av lin och hampa, 1 miljon kronor till fraktbidrag för fodersändningar till
Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor till diverse kostnader
i samband med jordbruksregleringen. På grund av reservationer från
innevarande och tidigare år beräknas anslagsbehovet till de prisreglerande
åtgärderna till 161 miljoner kronor. Därjämte äskas ett förslagsanslag på
15 miljoner kronor till kostnader för beredskapslagring av livsmedel och
fodermedel m. in.

Riksdagen föreslås skola godkänna ett förslag om avsättande av ett belopp
av 100 miljoner kronor av statsmedel till en grundfond i ett planerat
system för reglering av skördeskador.

Regleringsavgifterna på fettvaror m. m. beräknas tillföra riksstatens inkomstsida
49 miljoner kronor under budgetåret 1956/57. Titeln Diverse kapitalfonder
beräknas komma att tillföras ett belopp av 3 miljoner kronor,
utgörande ränteinkomster på investeringsanslagen för lagring av jordbruksprodukter
och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Å andra sidan beräknas
statsinkomsterna minska med 12 miljoner kronor på grund av att tullarna
på jordbruksområdet slopas.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Kungi. Maj:t har i enlighet med vad sålunda anförts föreslagit riksdagen
att

I. godkänna förslagen i fråga om mittpriser, prisgränser samt införselavgifter
och andra avgifter i samband med jordbruksregleringen under regleringsåren
1956/57, 1957/58 och 1958/59;

II. godkänna förslaget beträffande omläggning av formerna för de prisreglerande
åtgärderna på fabrikspotatisodlingens område;

III. lämna utan erinran vad i propositionen anförts beträffande användningen
av de medel, som under regleringsåret 1956/57 inflyter genom upptagande
av införselavgifter, ävensom av andra i samband med jordbruksregleringen
influtna eller under sagda regleringsår inflytande avgiftsmedel;

IV. medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder i övrigt för reglering
under regleringsåren 1956/57, 1957/58 och 1958/59 av produktions- och
avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i propositionen;

V. medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för stöd åt linoch
hampodlingen under regleringsåret 1956/57 i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i propositionen;

VI. å riksstaten för budgetåret 1956/57 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 161 000 000 kronor;

b) till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m.
ett förslagsanslag av 15 000 000 kronor;

VII. godkänna vad i propositionen anförts angående avsättande av statsmedel
till en grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador;

VIII. bemyndiga Kungl. Maj :t att medge Svensk spannmålshandel, ekonomisk
förening, att med anlitande av den till föreningens förfogande ställda
krediten i riksgäldskontoret i viss omfattning finansiera handelns och kvarnindustriens
omhändertagande av brödsädsskörden regleringsåren 1956/57,
1957/58 och 1958/59;

IX. bemyndiga Kungl. Maj:t att överföra i propositionen omförmälda behållna
medel från Sveriges äggimportörers förening u. p. a. till Sveriges export-
och importförening för ägg, förening u. p. a.;

X. bemyndiga Kungl. Maj :t att av anslaget till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område för budgetåret 1955/56 till vissa kvarnar utbetala ersättning
för prisfall på brödsäd i enlighet med i propositionen angivna grunder
;

XI. antaga vid propositionen fogade förslag till

a) förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.;

b) förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. in.;

c) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fcttvaror,
in. in.;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

d) förordning om upphävande av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369)
angående utförselbevis för råg och vete;

e) förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis,
m. m.;

f) förordning angående mjölkavgift m. m.;

g) förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med
vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete;

h) förordning om ändring i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående
slaktd j ursavgift;

i) förordning angående ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378)
om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

j) förordning angående avgift å majs m. m.;

k) förordning angående tillverkningen av potatismjöl;

l) förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni
1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av
grädde m. m.;

XII. avgiva yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till förordning
om klassificering av kött.

Ifrågavarande författningsförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur
och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
må förordna, att levande djur och andra varor av de slag som angivas
i bilaga till denna förordning icke få införas till riket utan särskilt
tillstånd.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §•

Ärenden rörande beviljande av införseltillstånd prövas, såvitt ej Kungl.
Maj :t annat föreskrivit, av jordbruksnämnden.

Ansökan om införseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes
av vederbörande tillståndsmyndighet.

3 §.

När införseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande
den myckenhet som får införas, den tid under vilken införseln får
äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande
av tillståndet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år J956 5

Vid införsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten som har
att på beviset göra anteckning om dagen för införseln, den myckenhet som
införes och det land varifrån införseln äger rum.

Tillståndsmyndigheten äger medgiva, att sammanslutning, som erhållit
Kungl. Maj:ts eller jordbruksnämndens bemyndigande att handhava prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, må för viss tid eller tills vidare
och under villkor som nämnden fastställer med ensamrätt införa i bilagan
upptaget varuslag, för vilket förordnande enligt 1 § meddelats. I fråga om
införsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats icke
äga tillämpning.

4 §•

Vid förtullning av vara som angivits i bilagan skall, i den mån jordbruksnämnden
så bestämmer, varuhavaren eller, om varan införes för annans
räkning, denne vara skyldig, att, enligt de föreskrifter nämnden meddelar,
till tullmyndigheten för nämndens räkning lämna skriftlig uppgift om varans
inköps- och ursprungsland samt dess myckenhet och värde och därvid
förete handlingar för styrkande av uppgiftens riktighet.

5 §.

Förordnande enligt 1 § utgör icke hinder för transitering eller annan befordran
under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å
tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd
vara icke utan medgivande av vederbörande tillståndsmyndighet för
varje särskilt fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande hava avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits
enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s)
upptagna eller enligt 6, 7 eller 8 § samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller
över utlandet från en till annan ort inom riket.

6 §.

För i 1 § omförmäld vara, som införes till riket och förtullas, skall, i den
mån Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majrts bemyndigande, jordbruksnämnden
i prisreglerande syfte så bestämmer, utgå avgift (införselavgift).

7 §.

Bestämmelserna i 6 § skola icke hava avseende å vara som i föreskriven
ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning.

Beträffande vara, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för
densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt 5, 6, 7 eller
8 § tulltaxeförordningen, skall skyldighet att erlägga införselavgift föreligga
allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, vid vars utförsel erhållits
återbäring av förut erlagd införselavgift.

8 §•

Vara, för vilken införselavgift skall utgå, skall med avseende å rätten till
uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager likställas med till
riket inkommen tullbelagd vara i allmänhet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

9 §.

Vad i 2 § tulltaxeförordningen under a) och f) samt i 9 § samma förordning
sägs om tull skall även hava avseende å införselavgift.

Införselavgift skall erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven
beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd, ställande av säkerhet
samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall
angående införselavgift gälla detsamma som rörande tull.

10 §.

Återbäring av införselavgift må efter ansökan åtnjutas vid utförsel av varan
till utrikes ort eller svensk frihamn; dock må, om varan ej utföres i
oförändrat skick, återbäring åtnjutas allenast i den omfattning och på de
villkor som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämmer.

Närmare föreskrifter angående ansökan om återbäring samt prövning av
sådan ansökan meddelas av Kungl. Maj :t.

11 §•

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från
skyldighet att erlägga införselavgift så ock medgiva återbäring, helt eller
delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 10 § sägs.

12 §.

Medel som inflyta genom upptagande av införselavgift skola i den ordning
Kungl. Maj :t föreskriver användas för prisreglering på jordbrukets
område eller åtgärder i samband därmed.

13 §.

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning
icke får införas må, därest varan ej enligt 14 § skall vara förverkad
samt hinder ej heller eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll
återutföras enligt de föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält
till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller oaktat varan är fri från tull och skall
tillämpas jämväl om varan är fri från avgift vid införsel eller om anmälan
till utförsel icke gjorts inom föreskriven tid.

14 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder
till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får
införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid med denna förordning olovligen infört eller sökt
införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.
Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas,
gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att
brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd
skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande
av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket
samt om beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet
med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av
tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

15 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 §
eller i strid med stadgandet i 5 § första stycket disponerar a provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning eller underlåter att fullgöra i
4 § stadgad uppgiftsskyldighet, straffes med dagsböter.

16 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller på grund av
stadgande i denna förordning säljas å auktion genom tullverkets försorg, må
försäljningen ske endast till någon, som enligt denna förordning äger införa
varan, eller ock under förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordnar.

17 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

18 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande
tillståndsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen
den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m. samt förordningen den
1956 (nr ) angående reglering av införseln av socker m. m. skola upphöra
att gälla.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må införas vara, för
vilken före förordningens ikraftträdande införseltillstånd beviljats i enlighet
med då gällande bestämmelser.

Bilaga

Förteckning

över varor, vilka omfattas av förordningen den 1956 angående reglering

av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Statistiskt nr

1—3: 2
4—9
10
14

15—20
ur 23

24—26

Varuslag

Hästar

Nötkreatur, får och svin
Fjäderfä

Kött och ätbara delar av fjäderfä, ej särskilt nämnda
Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur

och svin

Fläsk

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Statistiskt nr

Varuslag

64—67
68: 1—2
69—70: 3
ur 71
72
100
102

106, 107: 1—2
170—171, 176—178
179—180
ur 181
182—184
ur 186

187, 189
ur 190

191—193, ur 194
195

Mjölk och grädde1
Smör, naturligt
Ost

Ägg av fjäderfä

Äggula och flytande äggvita1

Vitbetor (sockerbetor), råa

Manioka- och arrowrot

Potatis, rå; ävensom potatisflingor

Havre, majs, råg, vete och korn

Ärter och bönor, tjänliga till människoföda

Hirs, sorghum och linser

Mjöl av havre, råg och vete

Mjöl av korn, majs, hirs, sorghum och manioka- och arrowrot
samt av oljehaltiga frön och frukter, ej hänförligt till
annat nummer; ävensom finmalen torkad potatis
Havregryn och vetegryn

Gryn av råg, korn, majs, hirs och sorghum; ävensom kluvna
ärter

Kli med undantag av mandelkli
Malt, även krossat

196—197, ur 198,
199—200

201

ur 207
ur 281

283—287

288

289

290

291
293

ur 299: 1, ur 302
314

ur 321: 2
ur 321: 3

359—365: 2
367—370

ur 372

Potatismjöl och annan stärkelse med undantag av majsstärkelse
i detalj handelsförpackningar, innehållande högst 1
kg netto1

Gryn av andra vegetabilier än spannmål
Hampfrö

Korv och andra annorledes än genom kokning, saltning,

torkning och rökning till förtäring beredda, ej särskilt nämnda

varor av djurs kött eller andra djurdelar med undantag av

varor av fisk och skaldjur

Socker1

Sirap

Melass

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap1
Frukt- och mjölksocker

Kulör, även i fast form, icke innehållande sprit

Glass, glasspulver och puddingpulver, beredda av mjölk eller

ägg

Konserver av kött av nötboskap eller får
Konserver av bönor med fläsk

Konserver av kött, ej särskilt nämnt, och andra djurdelar
samt därav till förtäring beredda varor, andra än av fisk och
skaldjur
Öl j ekakor

Gluten- och melassfoder samt mjöl av krossade oljekakor eller
av extraktionsåterstoder av oljehaltiga frön eller frukter, även
med inblandning av animaliska ämnen
Betmassa och annat avfall från sockertillverkning, drav,
drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier; restprodukter
från stärkelsetillverkning samt liknande restprodukter;
fodermedel med tillsats av melass eller socker;
ävensom fodermedel, ej hänförliga till annat nummer, med
undantag av mineralfodermedel

1 Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett (ur statistiska numren 64, 65, 72, 196—200,
287 och 290) omfattas icke av denna förordning.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Statistiskt nr Varuslag

ur 533 Äggalbumin

ur 620 Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande
dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl.; dock

icke vara i detaljhandelsförpackningar, innehållande högst

1 kg netto

904: 1—2, ur 905, Hampa med undantag av manilla- och cantalahampa; även 911

som hampblår

Förslag

till

förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
må förordna, att levande djur och andra varor av de slag som angivas
i bilaga till denna förordning icke få utföras ur riket utan särskilt
tillstånd.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §•

Ärenden rörande beviljande av utförseltillstånd prövas, såvitt ej Kungl.
Maj :t annat föreskrivit, av jordbruksnämnden.

Ansökan om utförseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes
av vederbörande tillståndsmyndighet.

3 §•

När utförseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande
den myckenhet som får utföras, den tid under vilken utförseln får
äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande
av tillståndet.

Vid utförsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har
att på beviset göra anteckningar om dagen för utförseln, den myckenhet
som utföres och det land till vilket utförseln äger rum.

Tillståndsmyndigheten äger medgiva, att sammanslutning, som erhållit
Kungl. Maj:ts eller jordbruksnämndens bemyndigande att handhava prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, må för viss tid eller tills vidare
och under villkor som nämnden fastställer med ensamrätt införa i
bilagan upptaget varuslag, för vilket förordnande enligt 1 § meddelats. I
fråga om utförsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket
stadgats icke äga tillämpning.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

4 §.

I samband med avgivande av utgående varuanmälan för vara som angivits
i bilagan skall, i den mån jordbruksnämnden så bestämmer, varuhavaren
eller, om varan utföres för annans räkning, denne vara skyldig
att, enligt de föreskrifter nämnden meddelar, till tullmyndigheten för nämndens
räkning lämna skriftlig uppgift om varans försäljnings- och förbrukningsland
samt dess myckenhet och värde och därvid förete handlingar för
styrkande av uppgiftens riktighet.

Den som underlåter att lämna här avsedd uppgift straffes med dagsböter.

5 §•

Utan hinder av förordnande enligt 1 § må gods utföras:

a) därest varan utföres under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma,
om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt 7 eller 8 §
tulltaxeförordningen;

b) med fartyg eller luftfartyg, som medförande godset på resa mellan
utrikes orter anlöper svensk hamn;

c) under järnvägs eller postverkets kontroll under sådana förhållanden,
att enligt 117 § tullstadgan förpassning därå icke erfordras;

d) såsom skeppsproviant eller i och för restaurangrörelse å järnvägståg,
färja eller luftfartyg, såvida godset prövas icke överstiga för ändamålet
erforderlig myckenhet;

e) av resande eller å transportmedel anställda personer, såvida godset
utgöres av förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan;

f) då godset enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över
utlandet från en till annan ort inom riket.

6 §.

För i 1 § omförmäld vara som utföres ur riket skall, i den mån Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden i prisreglerande
syfte så bestämmer, erläggas avgift (utförselavgift).

7 §•

Vad i 6 § stadgas skall icke äga tillämpning å vara, vilken landvägen
annorledes än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller vilken
utföres under sådana förhållanden som avses i 5 §.

8 §•

Uppbörd och redovisning av utförselavgifter verkställas av jordbruksnämnden
eller den nämnden därtill bemyndigar. Utförsel av vara för vilken
utförselavgift skall utgå må ej ske utan att för tullmyndigheten företes
bevis att avgiften erlagts.

Medel som inflyta genom upptagande av ulförselavgift skola i den ordning
Kungl. Maj :t föreskriver användas för prisreglering på jordbrukets
område eller åtgärder i samband därmed.

9 §•

Om särskilda förhållanden föranleda därtill, må jordbruksnämnden meddela
befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga utförselavgift
så ock medgiva återbäring av sådan avgift.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

10 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande
tillståndsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen
den 6 juni 1952 (nr 365) angående reglering av utförseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m. skall upphöra att gälla.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må utföras vara, för
vilken före förordningens ikraftträdande utförseltillstånd beviljats i enlighet
med då gällande bestämmelser.

Bilaga

Förteckning

över varor, vilka omfattas av förordningen den 1956 angående reglering

av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. m.

Statistiskt nr Varuslag

1—3: 2
4—9
10
14

15—20

ur 23

24—26
64—67
68: 1—2
69—70: 3
ur 71
72
100
102

107: 1—2
157

170—171,176—178
179—180
ur 181
182—184
ur 186

187, 189
ur 190

191—193, ur 194
195

Hästar

Nötkreatur, får och svin
Fjäderfä

Kött och ätbara delar av fjäderfä, ej särskilt nämnda
Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur och

svin

Fläsk

Mjölk och grädde
Smör, naturligt
Ost

Ägg av fjäderfä

Äggula och flytande äggvita

Vitbetor (sockerbetor), råa

Manioka- och arrowrot

Potatis, rå; ävensom potatisflingor

Senap, omalen

Havre, majs, råg, vete och korn
Ärter och bönor, tjänliga till människoföda
Hirs, sorghum och linser
Mjöl av havre, råg och vete

Mjöl av korn, majs, hirs, sorghum och manioka- och arrowrot
samt av oljehaltiga frön och frukter, ej hänförligt till annat
nummer; ävensom finmalen torkad potatis
Havregryn och vetegryn

Gryn av råg, korn, majs, hirs och sorghum; ävensom kluvna
ärter

Kli med undantag av mandelkli
Malt, även krossat

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Statististiskt nr

196—197, ur 198,
199—200

201

ur 202

203—205, ur 207,
ur 208

244

245

248—250

251—256

ur 258

259

261: 1—2, ur 262,
263: 1—267, ur
268: 3, 269—273
274

275—276
279: 3
ur 281

283—287

288

289

290

291

292: 2—6
ur 292: 7
293

ur 299: 1, ur 302

ur 300,
314

ur 321: 2
ur 321: 3

359—365: 2
367—370

ur 372

Varuslag

Potatismjöl och annan stärkelse med undantag av majsstärkelse
i detalj handelsförpackningar, innehållande högst
1 kg netto

Gryn av andra vegetabilier än spannmål
Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett
Jordnötter, kopra, sojabönor, rapsfrö samt andra icke ätbara,
oljehaltiga frön och frukter, ej särskilt nämnda, med undanav
oiticicafrö, ricinoljefrö och bokollon
Oleomargarin
Ister och flott

Talg (premier jus och presstalg härunder inbegripna)
Animaliska oljor samt annat djurfett, även härdade, ej hänförliga
till annat nummer

Fettsyror, ej särskilt nämnda, andra än ullfettsyra och
ricinolj ef ettsyra (även dehydratiserad)

Stearin

Vegetabiliska feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska
fettämnen, ej hänförliga till annat nummer, med undantag
av ricinolja, kinesisk eller japansk träolja samt oiticicaolja
Smör, konstgjort (margarin)

Konstister

Såser, innehållande mer än 20 % fett
Korv och andra annorledes än genom kokning, saltning, torkning
och rökning till förtäring beredda, ej särskilt nämnda
varor av djurs kött eller andra djurdelar med undantag av
varor av fisk och skaldjur
Socker
Sirap
Melass

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap

Frukt- och mjölksocker

Fettemulsioner

Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett

Kulör, även i fast form, icke innehållande sprit

Glass, glasspulver och puddingpulver, beredda av mjölk eller

ägg; ävensom bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett,

och wafers, innehållande mer än 20 % fett

Wafers, innehållande mer än 20 % fett

Konserver av kött av nötboskap eller får

Konserver av bönor med fläsk

Konserver av kött, ej särskilt nämnt, och andra djurdelar
samt därav till förtäring beredda varor, andra än av fisk och
skaldjur
Oljekakor

Gluten- och melassfoder samt mjöl av krossade oljekakor
eller av extraktionsåterstoder av oljehaltiga frön eller frukter,
även med inblandning av animaliska ämnen
Betmassa och annat avfall från sockertillverkning, drav,
drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier; restprodukter
från stärkelsetillverkning samt liknande restprodukter;
fodermedel med tillsats av melass eller socker; ävensom
fodermedel, ej hänförliga till annat nummer, med undantag
av mineralfodermedel

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Statistiskt nr

ur 533
ur 565
ur 620

Varuslag

Äggalbumin

Smör- och ostfärger, beredda med olja

Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande
dextrin, stärkelse, glylcos, växtslem o. dyl.; dock
icke vara i detaljhandelsförpackningar, innehållande högst
1 kg netto

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och

fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering

1 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
må förordna, att fettråvaror och fettvaror av de slag, som angivits
i bilaga till denna förordning, icke få införas till riket utan tillstånd av
jordbruksnämnden.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §•

När införseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande
den myckenhet som får införas, den tid under vilken införseln
får äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande
av tillståndet.

Vid införsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har
att på beviset göra anteckning om dagen för införseln, den myckenhet som
införes och det land varifrån införseln äger rum.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t och enligt grunder, som Kungl. Maj :t
fastställer äger jordbruksnämnden medgiva, att sammanslutning, som erhållit
Kungl. Maj :ts eller nämndens bemyndigande att handhava prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, må för viss tid eller tills vidare och
under villkor som nämnden fastställer med ensamrätt införa i bilagan upptaget
varuslag, för vilket förordnande enligt 1 § meddelats. I fråga om införsel
på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats icke äga
tillämpning.

3 §•

Vid förtullning av vara som angivits i bilagan skall, i den mån jordbruksnämnden
så bestämmer, varuhavaren eller, om varan införes för annans
räkning, denne vara skyldig att, enligt de föreskrifter nämnden meddelar,
till tullmyndigheten för nämndens räkning lämna skriftlig uppgift om va -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

rans inköps- och ursprungsland samt dess myckenhet och värde och därvid
förete handlingar för styrkande av uppgiftens riktighet.

4 §•

Förordnande enligt 1 § utgör icke hinder för transitering'' eller annan befordran
under tullverkets kontroll eller för uppläggning i" frihamn eller å
tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd
vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt
fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller
utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande hava avseende å

a) vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma,
om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt annan bestämmelse
i 5 § tulltaxeförordningen än de under e) och s) upptagna eller enligt
8 § samma förordning; eller

Förordnande enligt 1 § första stycket skall, intill en myckenhet av sammanlagt
fem kilogram för varor av de slag som upptagits i bilagan, ej heller
hava avseende å vara, som införes i egentlig gränstrafik eller å vara,
som av resande medföres och framföres till tullklarering i ett sammanhang
vid inresetillfället under förutsättning, att varan är avsedd för den resandes
eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående person
för dennes personliga bruk och således icke införes i omsättningssyfte
eller för yrkesmässig förbrukning.

5 §•

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning
icke får införas må, därest varan ej enligt 18 § skall vara förverkad
samt hinder ej heller eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll
återutföras enligt de föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält
till returförtullning.

Införselavgift, regleringsavgift och regleringsbidrag

6 §.

För i bilagan under B och C upptagna varor, som införas till riket och förtullas,
samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur utländsk
fettråvara av de slag som avses under A i bilagan, skall i den mån
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden i
prisreglerande syfte så förordnar erläggas införselavgift och regleringsavgift.
Regleringsavgift skall härjämte, i den mån Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden i nyss nämnt syfte så förordnar,
utgå för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur inhemsk
fettråvara av de slag, som angivits under A i bilagan. Avgiftsskyldighet,
som avses i detta stycke, föreligger även om utvinningen av fetter,
oljor och fettsyror skett av fettråvara, som dessförinnan undergått förmalning,
krossning, pressning eller liknande bearbetning.

Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i bilagan
under B, skall, i den omfattning Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majrts be -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

myndigande, jordbruksnämnden bestämmer, motsvarande eflerreglering vidtagas
även beträffande regleringsavgiften för inneliggande lager av avgiftsbelagd
vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med
eller för industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

7 §•

Vad i 2 § tulltaxeförordningen under a) och f) samt i 9 § samma förordning
sägs om tull skall även hava avseende å införselavgift.

Vara för vilken avgift skall utgå skall med avseende å rätten till uppläggning
å transitupplag eller provianteringsfrilager likställas med till riket
inkommen tullbelagd vara i allmänhet.

8 §•

Avgift skall icke utgå för vara, som i föreskriven ordning utlämnas från
provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs provianlering eller utrustning.

Ej heller skall avgift utgå för vara som jämlikt 4 § må införas utan särskilt
tillstånd. Beträffande vara som återinföres skall skyldighet att erlägga
avgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, som antingen
utförts innan förordnande om avgift för varan meddelats eller vid vars
utförsel erhållits sådant regleringsbidrag, varom i 12 § förmäles.

9 §•

Avgift skall uppbäras av jordbruksnämnden i den ordning Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer. För
sådana i bilagan under B och C avsedda varor, som införas till riket, skall
avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning införseln sker. För varor,
vilka utvinnas ur till riket införda fettråvaror av de slag som avses i bilagan
under A, skall avgiftsskyldigheten åvila den som verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i
6 § andra stycket, svarar innehavaren av varulagret.

10 §.

Jordbruksnämnden äger av inflytande införselavgifter och regleringsavgifter
bestrida kostnaderna för utbetalande av regleringsbidrag enligt vad i
12 § sägs. I den mån de ej användas för sådant ändamål eller för återbäring,
varom stadgas i 12 eller 13 §, skola de medel, som inflyta genom upptagande
av införselavgift, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för
prisreglering på jordbrukets område eller åtgärder i samband därmed och
de medel, som inflyta genom upptagande av regleringsavgift, av nämnden
redovisas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

11 §•

Inbetalas icke avgift i föreskriven ordning, må avgiften på framställning
av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden
efter verkställd undersökning fastställer densamma.

12 §.

Återbäring av avgift må efter ansökan lämnas för svinn, som uppstår vid
liärdning ocla raffinering, och för fettsyror, som framkomma vid raffinering
av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

För vara, som avses i bilagan under B och C eller som utvunnits ur sådan
vara som avses i bilagan under A, åtnjutes, där varan kommit till användning
för annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet
utförts ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i an -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

nan sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (regleringsbidrag),
motsvarande högst den införselavgift och den regleringsavgift, som skulle
ha utgått vid import av vara av samma slag.

Ansökan om regleringsbidrag skall skriftligen göras hos jordbruksnämnden
sist tolv månader efter utgången av den månad, under vilken sådant
förhållande uppstått som enligt andra stycket utgör förutsättning för åtnjutande
av bidrag. Har ansökan inkommit senare, må bidrag ej utgå med
mindre Kungl. Maj:t det medgiver. I denna paragraf avsedd återbäring av
avgift och utbetalning av regleringsbidrag skall i övrigt ske i den omfattning
och på de villkor Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden bestämmer.

13 §.

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från
skyldighet att erlägga avgift så ock medgiva återbäring, helt eller delvis, av
avgift jämväl i annat fall än i 12 § sägs.

Skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö

14 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
äger föreskriva, att envar, som yrkesmässigt tillverkar vara av sådant
slag som angivits i bilagan under C, skall vara skyldig att därvid till viss
myckenhet använda ur svenskt oljeväxtfrö framvunna fettämnen. Vid bestämmandet
av dessa myckenheter skall beaktas, att fullgoda varor skola
kunna framställas. Föreskrift skall innebära skyldighet för tillverkaren att
i genomsnitt under varje tidsperiod använda sådan myckenhet av fettämnet
eller fettämnena att den motsvarar viss angiven procent av den sammanlagda
mängden fettämnen, som använts för tillverkningen under perioden.

Antecknings- och redovisningsskyldighet
15 §.

Envar som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga i
denna förordning avsedd avgift, eller sådan skyldighet att använda fettämne
ur svenskt oljeväxtfrö, som avses i 14 §, är skyldig att i enlighet med
de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar föra sådana anteckningar
angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna
i denna förordning eller med stöd av densamma givna föreskrifter
iakttagas.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att
på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda
anteckningar och förda liandelsböcker med därtill hörande handlingar
ävensom de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen,
dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet
med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess
ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna
ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan
av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av "varulager. Nämnden
eller dess ombud äger jämväl, utan att ersättning härför utgår till näringsidkaren,
taga prov ur dylikt varulager.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

16 §.

Den som idkar handel med vara som angivits i bilagan eller med produkt
vari dylik vara ingår är, ändå att bestämmelserna i 15 § icke äro tillämpliga
på honom, skyldig att på anfordran lämna jordbruksnämnden eller dess
ombud sådana upplysningar om sin rörelse, som nämnden finner erforderliga
för kontroll över efterlevnaden av denna förordning och med stöd av
densamma givna föreskrifter, ävensom att, där jordbruksnämnden finner
det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla nämnden eller dess
ombud sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

17 §.

Upplysning, som inhämtas med stöd av 15 eller 16 §, må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande
avsedda ändamålet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

18 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder
till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får
införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid med denna förordning olovligen infört eller sökt
införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.
Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas,
gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brottet
skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd
skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande
av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket
samt om beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet
med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel
av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 §
eller i strid med stadgandet i 4 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning eller underlåter att fullgöra i 3 §
stadgad uppgiftsskyldighet straffes med dagsböter.

20 §.

Underlåter någon alt fullgöra med stöd av 14 § stadgad skyldighet att
använda ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet fettämne, straffes med dagsböter.

21 §.

Den som ej fullgör vad enligt 15 § första eller andra stycket eller 16 § åligger
honom straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende
men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver
oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses
i nämnda stadganden. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov
oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

2 Ilihnng till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 15 § tredje
stycket samt för brott mot den i 17 § stadgade tystnadsplikten stadgas i
strafflagen.

22 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 20 § eller 21 § första eller andra stycket
omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna
göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och
vilja.

23 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde
till lokal för kontroll eller provtagning enligt 15 § tredje stycket eller
att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller
annan handling, varom förmäles i 15 eller 16 §, eller underlåtit att i föreskriven
ordning avlämna uppgift, som där avses, må nämnden förelägga
honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

24 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller på grund
av stadgande i denna förordning säljas å auktion genom tullverkets försorg,
må försäljningen ske endast till någon, som enligt denna förordning äger infö.
a varan, eller ock under förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordnar.

25 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

26 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen
den 30 december 1955 (nr 718) angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m. skall upphöra att gälla.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må införas vara, för
vilken före förordningens ikraftträdande införseltillstånd beviljats i enlighet
med då gällande bestämmelser.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Bilaga

Förteckning

över varor, vilka omfattas av förordningen den 1956 angående reglering

av införseln av fettråvaror och fettvaror m. in.

Statistiskt nr

Varuslag

A. Fettråvaror

157

203—205, ur 207,
ur 208

Senap, omalen

Jordnötter, kopra, sojabönor, rapsfrö samt andra icke ätbara,
oljehaltiga frön och frukter, ej särskilt nämnda, med
undantag av hampfrö, oiticicafrö, ricinoljefrö och bokollon

B. Fett, oljor och fettsyror

245

248—250

251—256

ur 258
259

261: 1—2, ur 262,
263: 1—267, ur
268: 3, 269—273

Ister och flott

Talg (premier jus och presstalg härunder inbegripna)
Animaliska oljor samt annat djurfett, även härdade, ej hänförliga
till annat nummer

Fettsyror, ej särskilt nämnda, andra än ullfettsyra och ricinolj
ef ettsyra (även dehydratiserad)

Stearin

Vegetabiliska feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska
fettämnen, ej hänförliga till annat nummer, med undantag
av ricinolja, kinesisk eller japansk träolja samt oiticicaolja

C. Produkter av livsmedelsindustri

ur 64, ur 65 ur 72, Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett
ur 196—200, ur
202, ur 287, ur 290,
ur 292: 7, ur 299: 1,
ur 302

244 Oleomargarin

274 Smör, konstgjort (margarin)

275—276 Konstister

279: 3 Såser, innehållande mer än 20 % fett

292: 2—6 Fettemulsioner

ur 299: 1, ur 300, Wafers, innehållande mer än 20 % fett

ur 302

ur 565 Smör- och ostfärger, beredda med olja

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369)
angående utförselbevis för råg och vete

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis
för råg och vete, vilken genom förordning den 30 juni 1943 (nr
457) erhållit giltighet tills vidare, skall upphöra att gälla med utgången
av augusti 1956; dock att bestämmelsen i 2 § förordningen även därefter
skall gälla i fråga om rätt för innehavare av utförselbevis att hos generaltullstyrelsen
utbekomma visst tullbelopp.

Förslag

till

förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
äger i prisreglerande syfte förordna, att den, som inom landet använder
potatis för tillverkning av brännvin eller för tillverkning annorledes
än till förbrukning i eget hushåll av potatisstärkelse (potatismjöl) eller stärkelseprodukter,
för den tillverkade varan skall erlägga tillverkningsavgift.
Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av jordbruksnämnden, under iakttagande av

att avgiften för brännvin, räknat efter liter med en etylalkoholhalt av 50
volymprocent, icke överstiger 4 öre, och

att avgiften för stärkelse eller stärkelseprodukt, räknat efter kilogram ren
stärkelse, icke överstiger 6 öre.

2 §.

I den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
därom förordnar, skall för i bilaga till denna förordning angivna
varor, vilka införas till riket och förtullas, erläggas kompensationsavgift
med belopp, som för varje varuslag, efter omräkning till ren stärkelse
motsvarar tillverkningsavgiften för inhemsk potatisstärkelse.

Avgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av jordbruksnämnden.

3 §.

Tillverkningsavgift skall erläggas till jordbruksnämnden i den ordning
nämnden bestämmer och må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

på framställning av nämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill
nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

4 g.

Då särskilda skäl därtill äro, må jordbruksnämnden medgiva återbäring
av eller befrielse från tillverkningsavgiften.

5 §•

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätten till uppläggning
å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt,
ordningen för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet,
påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse
och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av
avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 §
förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av inför seln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats beträffande
införselavgift.

6 §•

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av i denna
förordning avsedda avgifter skola, sedan därur efter Kungl. Maj :ts bestämmande
täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt föreskrifter som
Kungl. Maj :t meddelar användas till prisreglering på jordbrukets område
eller åtgärder i samband därmed.

7 §•

Tillverkare, som avses i 1 §, är skyldig att, i den mån jordbruksnämnden
så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden
meddelar,

dels föra sådana anteckningar över sin rörelse, som erfordras för kontroll
över att bestämmelserna i denna förordning eller med stöd av densamma
givna föreskrifter iakttagas;

dels till ledning vid fastställande av tillverkningsavgift till nämnden lämna
regelbundna deklarationer angående sin tillverkning;

dels ock i övrigt lämna nämnden eller dess ombud uppgifter angående
rörelsen och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud förda
handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom sådana anteckningar,
som ovan sagts.

8 §.

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden
av de i denna förordning eller med stöd därav givna föreskrifterna
om tillverkningsavgift, verkställa undersökning av lokal, vari tillverkning
av i 1 § avsedd vara bedrives, ävensom av därtill hörande lagerlokaler.
Nämnden eller dess ombud äger jämväl taga prov av stärkelse eller stärkelseprodukter,
som förvaras i sådana lokaler. Tillverkare är ej berättigad till
ersättning för dylika prov.

9 §.

Vad som inhämtas av deklaration, handelsbok eller annan handling, som
avgivits eller tillhandahållits på grund av stadgande i 7 § eller vid undersökning
enligt 8 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver;
dock må deklaration, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning
utlämnas till myndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t
uppdrager att utföra sådan bearbetning.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

10 §.

Underlåter någon att föra anteckningar eller lämna deklarationer eller
uppgifter enligt vad som stadgas i 7 §,

eller vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i 7 § tillhandahålla
jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende
men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver
oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i 7 § avsedda anteckningar eller uppgifter.
Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oalctsamhet, vare straffet
dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande
av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

_ Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning eller provtagning,
som avses i 8 §, stadgas i allmänna strafflagen.

11 §•

Bryter någon mot den i 9 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej
för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter
eller fängelse.

12 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 10 § första eller andra stycket omförmäld
förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person,
liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna
göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

13 §.

Brott, varom i 11 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

14 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde
till lokal för verkställande av undersökning eller provtagning enligt 8 § eller
att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller
annan handling, som avses i 7 §, eller underlåtit att i föreskriven ordning
avlämna där avsedd deklaration eller uppgift, må nämnden förelägga honom
lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

15 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Bilaga

Förteckning

över varor, för vilka enligt förordningen den 1956 angående tillverknings avgift

för vissa produkter av potatis, m. m. kompensationsavgift må uttagas

Statistiskt nr Varuslag

Potatismjöl

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap
Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande
dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl., dock
icke vara i detaljhandelsförpackning innehållande högst 1 kg
netto

Förslag

till

förordning angående mjölkavgift in. m.

Härigenom förordnas som följer.

A. Mjölkavgift
1 §•

I enlighet med vad nedan angives skall, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar,
i prisreglerande syfte viss avgift (mjölkavgift) upptagas å inom riket
saluförd mjölk och grädde ävensom å mjölk, som kommer till användning
för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost till avsalu.

2 §•

1. Avgiften för mjölk skall utgå med det belopp, högst 3 öre för kilogram,
som Kungl. Maj :t bestämmer.

2. Avgiften för grädde skall för varje kilogram mjölk, som enligt av
Kungl. Maj :t fastställda beräkningsgrunder skall anses hava åtgått för
gräddens beredande, utgå med det belopp som bestämts enligt stadgandet
under 1.

3. Vid erläggande av avgift för mjölk, som använts för beredande hos
mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu, skall den avgiftspliktiga
mjölkmängden beräknas enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder.

4. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må enligt de föreskrifter
Kungl. Maj :t meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

3 §•

Mjölkavgift skall erlägges, såvitt fråga är om avgiftspliktig vara, som av
mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som sålun -

196
290
ur 620

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

da från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig
vara av mjölkproducenten.

Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift
och kan avgiften icke uttagas hos honom till följd av att han saknar
utmätningsbara tillgångar, äger statens jordbruksnämnd besluta, att avgiftsskyldighet
för vara, som till honom levereras, i stället skall åvila vederbörande
producent. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om vara,
som levereras efter det producenten erhållit del av nämndens beslut.

4 §.

Erforderliga föreskrifter beträffande ordningen för mjölkavgifts fastställande,
erläggande och indrivande ävensom angående återbäring av eller
befrielse från mjölkavgift meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, av jordbruksnämnden.

5 §■

Mjölkavgift må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning
av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med belopp, vartill
nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

B. Kompensationsavgift

6 §.

I den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
sa förordnar, skall för i bilaga till denna förordning angivna
varor, vilka införas till riket och förtullas, erläggas kompensationsavgift
med belopp, soni för myckenhet införd mjölk eller myckenhet mjölk
som beräknas hava åtgått vid framställning av annan införd vara, motsvarar
den vid införseltillfället utgående mjölkavgiften.

Avgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av jordbruksnämnden.

7 §•

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning
å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordning6.
11 för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet,
påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse
och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av avgift,
gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och It § förordningen
den 1956 (nr ) angående reglering av införseln av

vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats beträffande införselavgift.

C. Gemensamma bestämmelser

8 §.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

9 §•

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen
den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift skall upphöra att gälla.

Bilaga

Förteckning

över varor, för vilka enligt förordningen den 1956 angående mjölkavgift

m. m. kompensationsavgift må uttagas

Statistiskt nr

66
67

68: 1—2
69—70: 3

Varuslag

Kondenserad mjölk och grädde

Torrmjölk

Mjölk

Grädde

Smör, naturligt
Ost

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa
bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete

Härigenom förordnas, dels att 2, 4, 5 och 6 §§ förordningen den 5 juni
1953 med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels att i förordningen
skall intagas en ny paragraf, betecknad 4 a §, av nedan angiven lydelse.

2 §■

1 mom. För råg och vete, som användes för tillverkning av mjöl, samt för
vete, som användes för tillverkning av gryn, flingor och liknande produkter,
skall erläggas viss avgift (förmalningsavgift).

Förmalningsavgiften utgår — — — jordbruksnämnden bestämmer.

För förmalningsavgiftens---svarar tillverkaren.

2 mom. För följande varor, som införas till riket och förtullas, nämligen
mjöl av råg och vete (stat. nr 183 och 184) samt vetegryn (ur stat. nr 189),
skall erläggas kompensationsavgift med belopp, motsvarande den vid införseltillfället
utgående förmalningsavgiften för den mängd råg eller vete, som
beräknas ha åtgått vid varans framställning.

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1954: 303.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Kompensationsavgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

4 §''

Förmalningsavgift och prishöjningsavgift skola erläggas i den ordning
jordbruksnämnden bestämmer. Sådan avgift må, där den icke inbetalas i
föreskriven ordning, på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas
med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer
densamma.

4 a §.

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning å
transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordni0nfe.
n fö.r avHiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet,
påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning av avgift, återbäring av avgift,
avgiftsbefrielse och inleverans av medel, som influtit genom upptagande
av avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och
11 § förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av

införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats
beträffande införselavgift.

5 §•

Vid export eller eljest då särskilda skäl därtill äro må jordbruksnämnden
medgiva återbäring av eller befrielse från förmalningsavgift eller prishöjningsavgift
eller del av sådan avgift.

6 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1956.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284)
angående slaktdj ursavgift

Härigenom förordnas, dels att förordningen den 3 juni 1955 angående
slaktdj ursavgift skall erhålla rubriken förordning angående slaktdjursavgift
m. m., dels att 1, 2 och 5 §§ i förordningen skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock att i förordningen skall intagas en ny paragraf,
betecknad 4 a §, av nedan angiven lydelse. 1

1 §•

För upprätthållande av prisregleringen på köttvaror skola, i den mån
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
så förordnar, avgifter upptagas i enlighet med vad nedan sägs.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956 27

Slaktdjursavgift upptages dels för kött av häst, nötkreatur, får och svin,
som blivit vid offentligt slakthus, kontrollslakteri eller kommunal köttbesiktningsbyrå
godkänt vid besiktning enligt lagen den 11 maj 1934 (nr
140) angående köttbesiktning och slakthus eller kungörelsen den 30 november
1934 (nr 559) angående kontrollslakterier, dels för levande hästar,
nötkreatur, får och svin (stat. nr 1—3: 2, 4—9), vilka för slakt utföras ur
riket.

För hela, halva och fjärdedels slaktkroppar samt styckningsdelar av kött
av häst, nötkreatur, får och svin (ur stat. nr 15—20; ur stat. nr 24—26),
vilka införas till riket och förtullas, utgår kompensationsavgift med belopp
som, räknat efter varans vikt, motsvarar den vid införseltillfället gällande
slaktdjursavgiften för kött av vederbörande djurslag.

2 §.

Slaktdjurs- och kompensationsavgifternas belopp fastställas av Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Vid
bestämmande av slaktdj ursavgiftens storlek skall iakttagas, att avgiften
högst må utgöra

vid slakt, räknat för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som
efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur
med lägre vikt och för svin åtta kronor ävensom

vid utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur, som väger
minst 300 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur med lägre vikt
och för svin åtta kronor.

Slaktdjursavgift skall---icke erfordras.

Jordbruksnämnden äger---finnes skäligt.

4 a §.

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning
å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt,
ordningen för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet,
påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse
och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av
avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 §
förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av in förseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats beträffande
införselavgift.

5 §•

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om
viss avgift å mjölk, grädde och ost

Härigenom förordnas, dels att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift
å mjölk, grädde och ost skall erhålla rubriken förordning om vissa avgifter
å mjölk, grädde och ost, dels att i förordningen skall intagas två nya
paragrafer, betecknade 2 a § och 5 a §, av nedan angiven lydelse, dels ock
att 6 § i förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.1

2 a §.

I den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
så förordnar, skall för följande varor, som införas till riket
och förtullas, nämligen mjölk, grädde, ost och ostmassa (stat. nr 64—67,
69—70:3) erläggas kompensationsavgift.

Kompensationsavgift för icke konserverad, koncentrerad eller sötad mjölk,
grädde härunder inbegripen, samt för ost och ostmassa utgår med belopp,
som motsvarar den vid införseltillfället för samma vara gällande utjämningsavgiften.

Kompensationsavgift för konserverad, koncentrerad eller sötad mjölk,
grädde härunder inbegripen, utgår med belopp som räknat efter varans fetthalt,
motsvarar den utjämningsavgift, som vid införseltillfället gäller för
icke konserverad, koncentrerad eller sötad vara.

Kompensationsavgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

5 a §.

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning
å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordningen
för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet,
påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse
och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av avgift,
gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 § förordningen
den 1956 (nr ) angående reglering av införseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats beträffande
införselavgift.

6 §■

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956.
1 Senaste lydelse av 6 §, se SFS 1952: 364.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Förslag

till

förordning angående avgift å majs m. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För majs, maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika varor, som
användas vid tillverkning av stärkelse eller stärkelseprodukt, skall erläggas
avgift med 15 öre för varje kilogram använd vara. Lika med majs och
maniokarot skall enligt denna förordning anses varje ämne, som innehåller
majs eller maniokarot.

För avgiftens erläggande svarar tillverkaren.

2 §•

Avgiften skall erläggas till jordbruksnämnden i den ordning nämnden
bestämmer och må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning
av nämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden
efter verkställd undersökning fastställer densamma.

3 §.

Vid export eller eljest då särskilda skäl därtill äro må jordbruksnämnden
medgiva återbäring av eller befrielse från avgiften.

4 §•

Medel som inflyta genom upptagande av avgift skola, sedan därur efter
Kungl. Maj :ts bestämmande täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt
föreskrifter som Kungl Maj:t meddelar användas till prisreglering på
jordbrukets område och åtgärder i samband därmed.

5 §.

Det åligger tillverkare, varom i 1 § är fråga, att inom fjorton dagar efter
det förordnande enligt 1 § trätt i kraft göra anmälan om sin tillverkning
hos jordbruksnämnden. Därest tillverkningen påbörjas först efter ikraftträdande
av dylikt förordnande, skall anmälan som nu sagts göras inom
fjorton dagar från det tillverkning första gången ägde rum.

6 §•

Tillverkare, som avses i 1 §, är skyldig att, i den mån jordbruksnämnden
så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden
meddelar,

dels föra sådana anteckningar över sin rörelse, som erfordras för kontroll
över att bestämmelserna i denna förordning eller med stöd av densamma
givna föreskrifter iakttagas;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

dels till ledning vid fastställande av avgift till nämnden lämna regelbundna
deklarationer angående sin tillverkning och försäljning av stärkelse
y

dels ock i övrigt lämna nämnden eller dess ombud uppgifter angående rorelsen
och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud förda
handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom sådana anteckningar,
som ovan sagts.

7 §•

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevna™
av ^e * denna förordning och med stöd därav givna föreskrifterna, verkställa
undersökning av lokal, vari tillverkning av i 1 § avsedd vara bedrives,
ävensom av därtill hörande lagerlokaler. Nämnden eller dess ombud äger
jämväl taga prov av stärkelse, stärkelseprodukter eller därtill avsedda råvaror,
som förvaras i sådana lokaler. Tillverkare är ej berättigad till ersättning
för dylika prov.

8 §.

Vad som inhämtas av deklaration, handelsbok eller annan handling, som
avgmts eller tillhandahållits på grund av stadgande i 6 § eller vid undersökning
enligt 7 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver;
dock ma deklaration, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning
utlämnas till myndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl Mai-t
uppdrager att utföra sådan bearbetning. J''

9 §•

Underlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som avses i 5 §, eller
att tora anteckningar eller lämna deklarationer eller uppgifter enliet vad
som stadgas i 6 §, ö

• eiler ,Va^ar n,å§on att 1 enlighet med föreskrifterna i 6 § tillhandahålla
jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende
m®n e?,h§t allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver
onkhgt eHer ofullständigt innehåll åt i 6 § avsedda anteckningar eller uppgifter.
Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet
dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande
av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff for vagran att lämna tillträde för undersökning eller provtagning,
som avses i 7 §, stadgas i allmänna strafflagen.

10 §.

,.. B^yte,r, någon mot den i 8 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej
för brottet ar underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter
eller fängelse. b 11

11 §•

Husbonde ansvarar för sådan i 9 § första eller andra stycket omförmäld
förseelse, som forovas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person
liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna
gora sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

12 §.

Brott, varom i 10 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

13 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde
till lokal för verkställande av undersökning eller provtagning enligt 7 § eller
att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller
annan handling, som avses i 6 §, eller underlåtit att i föreskriven ordning
avlämna där avsedd deklaration eller uppgift, må nämnden förelägga honom
lämpligt vite. : ,, jiiii''ill

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen
den 25 juli 1912 (nr 170) angående särskild skatt å majs, utländsk potatis
samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska
ämnen använda vid tillverkning av stärkelse skall upphöra att gälla.

Förslag

till

förordning angående tillverkningen av potatismjöl

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än till förbrukning
i eget hushåll må icke äga rum utan tillstånd av statens jordbruksnämnd.

2 §.

Jordbruksnämnden äger föreskriva de villkor, under vilka tillstånd varom
i 1 § sägs må tillgodonjutas, så ock återkalla tillstånd när skäl därtill äro.

3 §.

Bryter någon mot det i 1 § stadgade förbudet eller mot villkor, som föreskrivits
jämlikt 2 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

4 §•

Har någon förövat gärning som enligt 3 § är belagd med straff, ''skall, där
ej särskilda förhållanden till annat föranleda, det varuparti, som överträdelsen
gäller, ävensom gods eller penningar, som den tilltalade i samband

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

med överträdelsen mottagit, förklaras förverkade till alla delar eller om
synnerliga skäl därtill giva anledning, till allenast viss del. Utgöres egendomen
av annat än penningar och finnes den ej i behåll, skall i stället värdet
förklaras förverkat.

Förklaras vara förverkad, skall även emballage eller kärl, vari den förvaras,
vara förverkat.

5 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

6 §.

Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 3 § förmäles, som begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen
skett utan hans vetskap och vilja.

7 §.

Jordbruksnämnden äger meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av denna förordning, så ock meddelade undantag
från det i 1 § stadgade förbudet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen
den 30 juni 1943 (nr 454) om tillverkning av potatismjöl skall upphöra
att gälla.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni 1944
(nr 459) angående avgift för smör som användes för
framställning av grädde m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni 1944 angående
avgift för smör som användes för framställning av grädde m. in.1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den som, för annat ändamål än för förbrukning i eget hushåll, av smör
eller smörliknande vara, som innehåller minst 70 procent mjölkfett men ej
annat fett, framställer eller låter framställa grädde eiier vara, som kan användas
såsom ersättningsmedel för grädde, eller vara, som kan användas för
beredning av grädde eller ersättningsmedel för grädde, skall enligt vad här
nedan stadgas erlägga särskild avgift.

Den som använder smör eller smörliknande vara på sätt i första stycket
sägs benämnes i denna förordning tillverkare.

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1950: 475.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

2 §•

Avgift för sådan tillverkning som avses i 1 § utgår med det belopp, som
Kungl. Maj:t bestämmer; dock med högst 6 kronor för varje vid tillverkningen
använt kilogram mjölkfett. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje
hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956.

Förslag

till

förordning om klassificering av kött

Härigenom förordnas, som följer.

1 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid besiktning enligt
lagen angående köttbesiktning och slakthus eller vid sådan besiktning,
varom i 9 § första stycket nämnda lag omförmäles, skall genom försorg av
vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri
före utlämnandet underkastas särskild bedömning för avgörande av köttets
kvalitet (klassificering) ävensom förses med stämplar, angivande den kvalitetsklass
till vilken köttet hänförts vid klassificeringen; dock att i fråga om
kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå, vad sålunda är
stadgat skall gälla endast därest sådan klassificerare, varom nedan förmäles,
finnes anställd vid byrån.

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid undersökning
enligt förordningen den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid
införsel till riket av köttvaror och djurfett1, skall, innan varan frigöres från
tullverkets befattning, genom försorg av hälsovårdsnämnden i införselorten
underkastas sådan klassificering och stämpling som i första stycket sägs.

Det åligger offentligt slakthus eller sådan köttbesiktningsbyrå, vid vilken
klassificerare finnes anställd, att på begäran ombesörja klassificering och
stämpling av kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå där
klassificerare icke finnes anställd. Jämväl kontrollslakteri äger ombesörja
klassificering och stämpling av kött, varom nyss är sagt.

Klassificering skall verkställas av person, som av jordbruksnämnden godkänts
för ändamålet (klassificerare). Sådant godkännande må återkallas, då
skäl därtill äro.

2 §•

Klassificerat kött må ej underkastas ny klassificering i annat fall eller i
annan ordning än Kungl. Majt eller, efter Kungl. Majts bemyndigande,
jordbruksnämnden bestämmer.

1 Senaste lydelse, se SFS 1955: 434.

3 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

3 §.

Klassificerat kött skall stämplas av den som verkställt klassificeringen
eller i närvaro och under kontroll av denne.

4 §.

Stämpel som avses i 1 § må icke avlägsnas från eller göras oläslig å kött,
som är avsett att hållas till salu.

5 §•

På jordbruksnämnden ankommer att meddela erforderliga föreskrifter
angående antalet kvalitetsklasser, benämningarna å dessa och grunderna för
klassificeringen ävensom angående stämplarnas utseende och sättet för
stämplingen.

6 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej försäljas
eller saluhållas under benämning, som överensstämmer med av jordbruksnämnden
jämlikt 5 § för viss kvalitetsklass fastställd benämning eller
är av beskaffenhet att lätt kunna förväxlas med sådan benämning eller, utan
att vara av beskaffenhet som nyss är sagt, innehåller ordet »Klass» eller förkortning
av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår.
Hinder skall dock ej föreligga för användningen av benämningen »Prima»
och »Sekunda».

Ej må någon i slutsedel, leveranskontrakt, räkning, följesedel, fraktsedel,
konossement eller annan sådan skriftlig handling, som upprättats i
samband med försäljning av ej klassificerat kött, använda sådan benämning
å köttet, som enligt första stycket ej må nyttjas vid försäljning eller saluhållande
av varan.

7 §.

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej förses
med stämpel eller märke av sådant utseende att förväxling lätt kan äga
rum med stämpel, som enligt av jordbruksnämnden med stöd av 5 § meddelade
föreskrifter utmärker klassificerat kött, eller som, utan att hava sådant
utseende som nyss nämnts, innehåller ordet »Klass» eller förkortning
av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår.

8 §•

För ombesörjande av klassificering och stämpling äger vederbörande samhälle
eller kommun eller innehavare av kontrollslakteri uppbära avgift enligt
taxa, som jordbruksnämnden fastställer. Förslag till dylik taxa avgives
i fråga om klassificering och stämpling av kött som införes till riket av hälsovårdsnämnden
i införselorten och i övrigt för köttbesiktningsbyrå av hälsovårdsnämnden
eller särskild myndighet, under vars inseende köttbesiktningen
är ställd, för offentligt slakthus av slakthusets styrelse och för kontrollslakteri
av slakteriets innehavare. Avgiften må ej sättas högre än som
kan anses erforderligt till täckande av kostnaderna för klassificeringen och
stämplingen.

9 §•

I den mån jordbruksnämnden så föreskriver och i enlighet med de närmare
föreskrifter jordbruksnämnden meddelar, åligger det dels klassificerare
att föra journal över verkställd klassificering ävensom på anfordran

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

tillhandahålla nämnden eller dess ombud sagda journal jämte därtill hörande
handlingar, dels offentligt slakthus, hälsovårdsnämnd, köttbesiktningsbyrå
och kontrollslakteri att till jordbruksnämnden lämna regelbundna redogörelser
för verkställd klassificering.

10 §.

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att för kontroll av efterlevnaden
av denna förordning och med stöd därav givna föreskrifter vinna tillträde
till lokal, där klassificering äger rum eller där kött förvaras i samband
med klassificering eller för försäljning i partihandeln.

11 §.

Vad som inhämtats vid undersökning enligt 10 §, må ej yppas i vidare
mån än ärendets beskaffenhet kräver.

12 §.

Utlämnar någon kött utan iakttagande av föreskrifterna i 1 §, eller bryter
någon mot i 4 §, 6 § eller 7 § meddelat förbud,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen
enligt allmän lag är med straff belagd.

Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,
eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och
stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 § förmäles,

eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att,
därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och
kontrollera stämplingen av sådant kött,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Gör klassificerare ouppsåtligen men av grov vårdslöshet orätt vid klassificering
eller stämpling, straffes med dagsböter.

Vad i denna paragraf är stadgat angående klassificerare skall äga tilllämpning
jämväl beträffande den, som enligt med stöd av 2 § meddelad bestämmelse
biträder vid verkställandet av sådan ny klassificering, varom i
sistnämnda paragraf förmäles. v

13 §.

Underlåter någon att fullgöra vad enligt 9 § åligger honom, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes, där
gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd
med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll
åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadgande. Sker sådan
förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 § stadgas i
allmänna strafflagen.

14 §.

Bryter någon mot den i 11 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej
för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter
eller fängelse.

15 §.

Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 12 § första stycket och 13 §
första stycket förmäles, som begås av hans husfolk eller i hans tjänst an -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

tagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej
omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och
vilja.

16 §.

Brott, varom i 14 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

17 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde
till lokal för verkställande av undersökning enligt 10 § eller att på anfordran
tillhandahålla nämnden eller dess ombud anteckningar eller handling, som
avses i 9 §, eller underlåtit att i föreskriven ordning avlämna där avsedd redogörelse,
må jordbruksnämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

18 §.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
äger meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning
av denna förordning, så ock meddela undantag från de i 1, 3, 4, 6 och 7 §§
givna bestämmelserna.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen
den 30 december 1941 (nr 1011) angående klassificering av kött skall upphöra
att gälla.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande,
hänvisa till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

1. I: 393 av herr Nord och herr Persson, Johan, likalydande med II: 304
av herr Rimås m. fl.,

2. I: 594 av herr Ohlon m. fl., likalydande med II: 778 av herr Ohlin m. fl.,

3. I: 595 av herr Andersson, Lars, likalydande med II: 779 av herr Larsson
i Hedenäset,

4. I: 596 av herr Eskilsson m. fl., likalydande med II: 777 av herr Eliasson
m. fl.,

5. 1:597 av herr Persson, Helmer, och herr Norling, likalydande med
II: 776 av herr Holmberg m. fl. samt

6. II: 775 av herr Sköld.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen
av de frågor, som beröres av motionerna. Beträffande motiveringen
för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

över de under 1 här ovan upptagna motionerna har särskilt yttrande inhämtats
från statens jordbruksnämnd och Hushållningssällskapens förbund.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Vidare bär till utskottet inkommit en den 5 december 1955 dagtecknad
skrift från Svenska skogs- & flottningsarbetareförbundets avdelning 651,
Tvärån, vari avdelningen delgivit sina synpunkter på några av de väsentligaste
åtgärder, som enligt avdelningens mening borde vidtagas för att i Norrbotten
skapa bättre betingelser för jordbruksnäringen.

I en till utskottet inkommen, den 8 maj 1956 dagtecknad skrift har Kooperativa
förbundet margarinfabriken aktiebolag m. fl. margarinfabriker
framfört vissa synpunkter på och yrkanden i fråga om fettregleringen, vilka
redovisas under avsnittet om oljeväxter och fettvaror. I skrift den 15 maj
1956 har vidare Sveriges industriförbund —- med överlämnande av en promemoria
angående de ekonomiska verkningarna av slopande av inblandningstvång
för hushållsmargarin utav Föreningen Svenska margarintillverkare
— bl. a. tillstyrkt den av nyssberörda margarinfabriker gjorda framställningen.

Utskottet kommer i det följande att vid sin behandling av de i propositionen
upptagna frågorna i huvudsak tillämpa den uppdelning av dessa i olika
avsnitt, som gjorts i propositionen. Vad därvid anförts av statens jordbruksnämnd
i avsnitten översikt av det för regleringsåret 1955/56 fastställda systemet
för prissättningen på jordbruksprodukter samt överläggningar med
jordbrukets organisationer om det nya prissättningssystemet föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

Jordbruksbefolkningens inkomstläge

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens förslag hänvisas till redogörelsen i propositionen
s. 47—72.

Departementschefen

»Bestämningen av den prisnivå, som kan anses ge jordbruksbefolkningen
den i tidigare riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten med jämförliga
befolkningsgrupper, har varit av central betydelse vid överläggningarna
mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation. I enlighet
med 1955 års riksdagsbeslut skulle nämligen prisgränserna för olika
produkter avvägas så, att mittprisnivån mellan dem gav jordbruksbefolkningen
ifrågavarande likställighet. Vidare skulle importavgifterna fastställas
på ett sådant sätt, att vid de importpriser, som bedömdes såsom mest
sannolika vid rådande marknadsläge, denna mittprisnivå i stort sett kunde
uppnås.

I 1947 års riksdagsbeslut angavs som det främsta målet för vår jordbrukspolitik,
att arbetskraften vid rationellt drivna jordbruk i storleksgruppen
10—20 hektar (basjordbruken) skulle erhålla i stort sett samma arbetsinkomst
som jämförliga arbetargrupper på landsbygden. 1942 års jord -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

brukskommitté, vars betänkande utgjorde underlaget för nämnda riksdagsbeslut,
hade verkställt vissa jämförelser av inkomstläget hos jordbruksbefolkningen
och motsvarande befolkningsgrupper. Enligt kommittén tydde
beräkningarna på en löneklyfta till jordbruksbefolkningens nackdel av storleksordningen
15—20 procent av dåvarande lantarbetarlön. Det underströks,
att beräkningarna var mycket osäkra.

Under de följande åren möjliggjordes en höjning av jordbruksbefolkningens
inkomstläge bl. a. genom en omfattande rationalisering och effektivisering
av jordbruksproduktionen. Samtidigt förbättrades dock även inkomstläget
för de jämförliga befolkningsgrupperna. Det blev därför en angelägen
uppgift för den s. k. jordbruksprisutredningen att i samband med
utformningen av riktlinjerna för den framtida prissättningen på jordbruksprodukter
utröna, i vad mån den tidigare inkomstklyftan kunde ha utjämnats.
Utredningen ansåg, att en jämförelse mellan inkomstläget för olika
befolkningsgrupper näppeligen kunde utföras så, att man för varje tidpunkt
exakt fastslog storleken av en eventuell inkomstklyfta. Man finge i stället
på grundval av ett mångsidigt material söka erhålla underlag för en allmän
bedömning av huruvida jordbruksbefolkningens inkomster vid rationellt
skötta gårdar i storleksgruppen 10—20 hektar fortfarande mera väsentligt
avvek från inkomsterna för jämförliga befolkningsgrupper. I detta syfte
utförde utredningen olika undersökningar, som bl. a. byggde på material
från de s. k. räkenskapsgårdarna, taxeringsstatistiken och socialstyrelsens
undersökning av levnadskostnaderna i landsbygdshushåll år 1951. Enligt
utredningen kunde på grundval av dessa undersökningar icke konstateras
någon egentlig skillnad mellan inkomsterna hos basjordbrukens innehavare
och inkomsterna hos jämförliga befolkningsgrupper. Det föreliggande materialet
ansågs följaktligen tyda på att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade
likställigheten i huvudsak hade uppnåtts. Såsom jämförelsegrupp hade utredningen
valt industriarbetarna i de dåvarande två lägsta dyrortsgrupperna.

En inkomstjämförelse av nu angivet slag är självfallet förenad med betydande
svårigheter. I propositionen 1955: 198 anförde jag, att utredningen
enligt min mening i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelsegrunder,
som uppställdes i 1947 års riksdagsbeslut. Enär man i vissa remissyttranden
hade anfört, att utredningen genom att utgå från den genomsnittliga
industriarbetarlönen i de dåvarande två lägsta dyrortsgrupperna hade valt
en jämförelsegrupp med högre inkomstläge än vad som avsågs i 1947 års
riksdagsbeslut, framhöll jag, att den helt okvalificerade arbetskraften icke
kunde tagas till utgångspunkt vid jordbrukarinkomstens bedömning. Enligt
min mening borde uttrycket »jämförliga arbetargrupper» tydas så, att man
vid jämförelsen hade att utgå från sådana arbetargrupper på landsbygden,
vilkas arbetsprestation i stort sett motsvarade arbetsprestationen vid skötseln
av ett basjordbruk. Enligt min uppfattning kunde den av utredningen
valda jämförelsegruppen godtagas.

Riksdagen anslöt sig till vad jag sålunda anfört. Därvid specificerade
riksdagen dock jämförelsegruppen med hänsyn till den år 1953 skedda ändringen
i dyrortsgrupperingen. Enligt riksdagsbeslutet skulle jämförelsen såle -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

des ske med industriarbetare och liknande inom de nuvarande två lägsta dyrortsgrupperna,
d. v. s. andra och tredje ortsgrupperna. Därvid skulle hänsyn
tagas till jordbruksnäringens omfattning inom var och en av dessa ortsgrupper.

Vid den slutliga bedömningen av jordbruksprisutredningens material i inkomstfrågan
anförde jag i nyssnämnda proposition, att ehuru brister vidlådde
det statistiska materialet, tillräcklig grund dock förelåg för antagande,
att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak
hade uppnåtts vid utgången av den tid, utredningens jämförelse avsåg. Det
var emellertid tydligt, att åtskilliga förskjutningar sedan dess kunde ha
inträffat i såväl jordbruksbefolkningens som de jämförliga befolkningsgruppernas
inkomstläge. Vid den närmare utformningen av det i propositionen
föreslagna prissättningssystemet borde självfallet hänsyn tagas till sådana
förändringar. Riksdagen godtog de av mig sålunda framförda synpunkterna.

Under senare år har jordbruket på grund av ogynnsamma skördeutfall
fått vidkännas betydande svårigheter. Jordbrukets produktionsvolym har
1954/55 varit och beräknas 1955/56 bli icke oväsentligt lägre än 195,2/53.
Under 1955/56 väntas en nedgång av ej mindre än 10 procent. Enligt den
s. k. 4-procentregeln har jordbruket fått bära en del av förlusterna i samband
med skördeminskningen. Skördeskadorna har begränsat jordbrukets inkomster
och jordbruksbefolkningen har bl. a. därför icke kunnat uppnå
hela den inkomststegring, som samtidigt har kommit jämförliga arbetargrupper
till del.

Vid utformningen av det nya prissättningssystemet måste man vid inkomstberäkningarna
utgå från förutsättningen av normal skörd samt avväga
införselavgifterna och prisgränserna med utgångspunkt från en mittprisnivå,
som under denna förutsättning kan anses i utgångsläget ge jordbrukets
folk likställighet i inkomsthänseende. För att klarlägga hithörande spörsmål
har vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
utförts ett antal förut redovisade beräkningar. Man har
sålunda utfört undersökningar på grundval av material från taxeringsstatistiken
och de s. k. räkenskapsgårdarna samt genomfört framskrivningar
med utgångspunkt från kalkylen över jordbrukets totala intäkter och kostnader.
Liksom vid det föregående beräkningstillfället har man mött åtskilliga
statistiska svårigheter. Man får således hålla i minnet, att ifrågavarande
beräkningar på grund av felmarginalerna i det statistiska grundmaterialet
icke har kunnat göras helt exakta och invändningsfria.

Jag har icke för avsikt att här ingå på en detaljgranskning av det rikhaltiga
statistiska material, som har framlagts och diskuterats vid förhandlingarna
mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.
Om man utgår från det prisläge, som fastställdes i jordbruksuppgörelsen
hösten 1955, och räknar med normal skörd, så tyder några beräkningar
på att vissa höjningar i förhållande härtill borde genomföras vid fastställandet
av mittprisnivån, medan annat material närmast synes motivera eu
viss sänkning. De beräknade avvikelserna är emellertid icke större än att

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

de väl torde rymmas inom de statistiska felmarginalerna. Vid den slutliga
bedömningen av det tillgängliga statistiska materialet sammantaget har man
därför vid förhandlingarna kommit fram till det resultatet, att vid normal
produktionsvolym och nu gällande priser någon större förskjutning i inkomstlikställigheten
icke föreligger jämfört med det läge, som rådde, då
jordbruksprisutredningen slutförde sina undersökningar. Denna bedömning
av det föreliggande utredningsmaterialet bör godtagas. Härav följer, att det
icke bör vidtagas någon nämnvärd allmän höjning eller sänkning av den
genomsnittliga producentprisnivån (mittprisnivån) per den 1 september
1956, då systemet träder i kraft, jämfört med den nivå, som avsetts i jordbruksuppgörelsen
hösten 1955.

Jag vill slutligen i föreliggande sammanhang påminna om att jag i propositionen
1955: 198 framhöll, att största möda borde läggas ned på att
belysa jordbrukets inkomstfrågor. Jag hänvisade till en intensifiering av det
arbete, som bedrives i samband med den jordbruksekonomiska undersökningen,
så att framför allt säkrare uppgifter om arbetsåtgången ernås, samt
till olika specialundersökningar, varigenom bl. a. klarare uppfattning om
nämnda undersöknings representativitet kan erhållas. Vidare framhöll jag
såsom väsentligt, att en omfattande undersökning av konsumtionen hos jordbruksbefolkningen
och jämförliga befolkningsgrupper snarast borde komma
till stånd. Riksdagen anslöt sig till vad sålunda anförts och underströk vikten
av att de statistiska undersökningarna för belysande av jordbruksbefolkningens
inkomstläge intensifierades. Jag vill här åter understryka betydelsen
av fortsatta undersökningar på området. Eftersom undersökningarna
i fråga är tidskrävande, bör dessa påbörjas utan dröjsmål, så att bästa
möjliga belysning av hithörande spörsmål kan erhållas vid den allmänna
översyn av systemet, som skall äga rum år 1959.»

Motionerna

I motionerna I: 595 och II: 779 hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
måtte ånyo uttala, att det av utredningen för småbruksstöd bedrivna arbetet
måtte genomföras med all möjlig snabbhet.

Vidare hemställes i motionerna 1:596 och II: 777, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
till riksdagens höstsession framlägga förslag till en omedelbar utbyggnad av
den jordbruksekonomiska undersökningen, särskilt för de grupper av jordbruk,
vilkas resultat spelar den största rollen i samband med bedömningen
av jordbrukarnas inkomstutveckling med hänsyn till målsättningen om inkomstlikställighet.

Utskottet

Frågan om jordbruksbefolkningens inkomstläge är enligt 1947 års riksdagsbeslut
om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken av grundläggande
betydelse för prissättningen på jordbrukets produkter. I nämnda
beslut angavs det närmaste målet för jordbrukspolitiken vara att bereda

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956 41

jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende
med andra befolkningsgrupper. Inkomstlikställighet skall
enligt den precisering, som skedde hösten 1955 i anledning av propositionen
1955: 198 angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets
produkter, anses vara uppnådd, när företagare vid rationellt drivna
gårdar i storleksgruppen 10—20 hektar åker (basjordbruken) — utöver räntan
på det i jordbruket investerade kapitalet ■— erhåller en arbetsinkomst,
likvärdig med arbetsinkomsten för industriarbetare inom de nuvarande två
lägsta dyrortsgrupperna, d. v. s. andra och tredje ortsgrupperna. Vid jämförelsen
skall vidare hänsyn tagas till jordbruksnäringens omfattning inom
var och en av dessa ortsgrupper.

I utskottets av riksdagen i förevarande del godtagna utlåtande 1955:39
i anledning av förenämnda proposition 1955:198 anslöt sig utskottet till
föredragande departementschefens uppfattning, att det av jordbruksprisutredningen
framlagda materialet givit tillräcklig grund för antagandet, att
den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak hade
uppnåtts vid utgången av den tid, utredningens jämförelser avsåg. Det
var emellertid enligt utskottet tydligt, att åtskilliga förskjutningar sedan
dess kunde ha inträffat. Vid den närmare utformningen av det av utskottet
förordade prissättningssystemet borde hänsyn tagas till sådana förändringar.

Med utgångspunkt från bl. a. dessa av riksdagen angivna riktlinjer har
man vid de överläggningar mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets
förhandlingsdelegation, vilka föregått den överenskommelse och de förslag,
som framlagts i förevarande proposition, sökt att med hjälp av material
från flera statistiska undersökningar belysa den relativa inkomslutvecklingen
i jordbruk och industri från utgången av den tid, som jordbruksprisutredningens
jämförelser avsåg, fram till ikraftträdandet av det nya prissättningssystemet,
d. v. s. omkring den 1 september 1956. Därvid har man
liksom jordbruksprisutredningen mött betydande svårigheter av statistisk
art, vilka medfört, att beräkningarna icke kunnat göras helt exakta och invändningsfria.
De beräknade avvikelserna mellan resultaten från olika material
har emellertid icke varit större än att de ansetts väl kunna rymmas
inom de statistiska felmarginalerna.

Om man utgår från det prisläge, som fastställdes på grundval av jordbruksprisöverenskommelsen
hösten 1955, och räknar med normal skörd,
tyder några beräkningar på att vissa höjningar i förhållande härtill borde
vidtagas vid fastställandet av mittprisnivån, medan andra beräkningar närmast
synes motivera en viss prissänkning. Med hänsyn till de statistiska felmarginalerna
har man vid förhandlingarna kommit till det resultatet, att
någon större förskjutning i inkomstlikställigheten icke föreligger vid nu
gällande priser jämfört med det läge, som rådde, då jordbruksprisutredningen
slutförde sina undersökningar. I likhet med departementschefen finner
sig utskottet böra godtaga denna bedömning av det föreliggande utredningsmaterialet.
Härav följer, all del icke bör vidtagas någon nämnvärd
allmän höjning eller "änkning av den genomsnittliga producentprisnivån

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

(mittprisnivån) per den 1 september 1956, då det nya prissystemet träder
i kraft, jämfört med den nivå, som avsetts i jordbruksprisöverenskommelsen
hösten 1955.

I likhet med departementschefen vill utskottet ånyo understryka vikten
av att de statistiska undersökningarna för belysande av jordbruksbefolkningens
inkomstläge fortsättes och intensifieras. Undersökningarna bör såsom
departementschefen framhållit påbörjas utan dröjsmål, så att bästa
möjliga belysning av hithörande spörsmål kan erhållas vid den allmänna
översyn av prissättningssystemet, som skall äga rum år 1959. Utskottet finner
sig emellertid icke kunna tillstyrka det i motionerna I: 596 och II: 777
framförda yrkandet, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa,
att Kungl. Maj:t i proposition till riksdagens höstsession skall framlägga
förslag till en omedelbar utbyggnad av den jordbruksekonomiska undersökningen.

Vad i motionerna I: 595 och II: 779 hemställts beträffande utredningen om
småbruksstöd bör enligt utskottets mening icke föranleda något riksdagens
uttalande.

Det svenska jordbruket och utlandsmarknaderna
J ordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens förslag hänvisas till redogörelsen i propositionen
s. 75—89.

Departementschefen

»I samband med 1930-talets jordbrukskris sjönk de internationella priserna
på jordbruksprodukter kraftigt och genomgripande statliga stödåtgärder
fick vidtagas för att skydda vårt jordbruk mot utländsk konkurrens. Liknande
åtgärder vidtogs i flertalet andra länder. När de internationella priserna
så småningom stabiliserades, hade den internationella marknaden
därför helt ändrat karaktär. Genom skilda ingripanden hade länderna avgränsat
sina inländska marknader från den internationella, och de priser,
som tillämpades vid internationell handel, understeg i regel väsentligt inlandspriserna
i såväl export- som importländerna.

1940-talets bristår medförde ett omslag. De internationella jordbrukspriserna
steg starkt och låg genomgående högre än producentpriserna i Sverige.
Emellertid var det redan då tydligt, att en stigande produktion under
efterkrigsåren skulle leda till sänkta internationella jordbrukspriser. Vid
utformningen av 1947 års riksdagsbeslut utgick man därför från att ett icke
obetydligt importskydd skulle krävas för att på längre sikt bereda jordbruksbefolkningen
inkomstlikställighet med jämförliga befolkningsgrupper.
Den då förutsatta utvecklingen besannades. Bl. a. stimulerade svårigheterna
att betala de i väsentlig mån till dollarområdet koncentrerade in -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1056

köpen av jordbruksprodukter till en snabb återuppbyggnad av det europeiska
jordbruket. En utvidgad självförsörjning sattes ganska allmänt som
mål, och på förhållandevis kort tid lyckades man öka den europeiska jordbruksproduktionen.
År 1949/50 var denna i Västeuropa totalt något större
än före kriget, och per capita räknat uppnåddes förkrigsnivån påföljande
år. F. n. ligger den totala produktionen omkring 20 procent över förkrigsnivån,
men på grund av befolkningstillväxten är ökningen per capita mindre
betydande.

År 1952 började priserna på den internationella marknaden sjunka kraftigt
och reducerades väsentligt fram till början av år 1954. Såsom jordbruksnämnden
anfört, belöpte sig nedgången i import/exportpriserna från
1951/52 till 1953/54 till ej mindre än omkring 10 procent. Samtidigt steg
våra inhemska priser nominellt med omkring 3 procent. Liksom i flertalet
andra länder kom priserna i vårt land att ligga på en högre nivå än de priser,
som tillämpades vid internationell handel.

Samtidigt med att priserna sjönk, ökade lagren av jordbruksprodukter
i Förenta Staterna. Bl. a. med anledning härav uppstod allvarliga farhågor
för en fortsatt prisnedgång på den internationella marknaden. När jordbruksprisutredningen
vid årsskiftet 1954/1955 framlade sitt betänkande, ansåg
den dock, att man kunde utgå från att den internationella prisbildningen
på jordbruksprodukter då hade uppnått en viss grad av stabilitet.
Riktigheten av denna utredningens ståndpunkt ifrågasattes av bl. a. vissa
remissinstanser. Spörsmålet var uppenbarligen av väsentlig betydelse för
utformningen av den framtida prissättningen på jordbruksprodukter.

I propositionen 1955: 198 anförde jag bl. a., att en stigande animalieproduktion
i Europa kunde leda till en nedgång i animaliepriserna och att man
även måste observera de risker, som överskottsproduktionen av vissa jordbruksprodukter
i Förenta Staterna innebar för prisutvecklingen under de
närmaste åren. Å andra sidan kunde enligt min uppfattning en del omständigheter
andragas, som syntes verka stabiliserande på den internationella
prisutvecklingen. Enligt min mening fanns därför icke anledning att vänta
något allmänt kraftigt prisfall under de närmaste åren. Under det senaste
året har ej heller några större förändringar inträffat i de internationella
jordbrukspriserna. Dock bör observeras, att denna relativa stabilitet icke
ger uttryck för en uppnådd marknadsjämvikt. Betydande överskottslager
kvarstår sålunda fortfarande i Förenta Staterna. Emellertid står överskotten
under statlig kontroll, och man har genom en medveten politik hittills
lyckats undvika allvarligare marknadsstörningar. Det må i föreliggande
sammanhang erinras om att den internationella handeln med jordbruksprodukter
uppnådde förkrigsvolymen i början av 1950-talet men att den sedan
dess i stort sett varit oförändrad. Samtidigt har, såsom jordbruksnämnden
anfört, den totala världshandeln sedan tiden före kriget stigit med
50 procent.

Eftersom importen till åtskilliga länder hindras av kvantitativa regleringar
eller prohibitiva tullar, kan ett visst land (eller en viss grupp av län -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

der) tänkas komma att söka utnyttja den enligt det nya systemet inom prisgränserna
fria svenska importmarknaden för dumpingexport. Dessa risker
för det svenska jordbruket har diskuterats vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets organisationer. Man har därvid föreslagit,
att Kungl. Maj :t skall kunna vidtaga åtgärder mot vissa former av dumpingexport
redan innan en sådan export har medfört nedpressning av det inländska
priset till den nedre prisgränsen. Detta innebär, att avsteg skall få
göras från principen, att ingrepp i prisbildningen icke skall vidtagas, så länge
det inländska priset ligger mellan prisgränserna och ingen av de särskilda
spärreglerna har trätt i funktion. Det framhålles, att om ett ingripande icke
sker mot sådan dumping, som man icke har tagit hänsyn till vid avgiftsbestämningen,
jordbrukets risker skulle öka, samtidigt som dess möjligheter
att utnyttja uppåtgående utlandspriser minskades. Enligt min uppfattning
är det icke oförenligt med det nya prissättningssystemet att möjlighet lämnas
Kungl. Maj :t att ingripa mot sådan dumping, som här avses. Jag anser mig
därför kunna till alla delar biträda vad nämnden i sin skrivelse föreslagit
rörande förevarande spörsmål. Det bör sålunda bl. a. åligga jordbruksnämnden
att, därest dumping konstateras föreligga, pröva dennas beskaffenhet,
omfattning och sannolika verkan samt, efter samråd med generaltullstyrelsen
och kommerskollegium, i den mån så finnes påkallat till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till lämpliga motåtgärder. Det bör därefter ankomma
på Kungl. Maj:t att från fall till fall avgöra, huruvida några åtgärder bör
vidtagas. Befinnes sådana vara påkallade, är det dock angeläget, att de icke
äger bestånd längre tid än som är nödvändigt för att uppnå den avsedda
verkan. Vid dylika ingrepp måste givetvis beaktas, att nödig hänsyn tages
till de internationella förpliktelser, som vårt land i andra sammanhang kan
ha iklätt sig.

Innan det nya systemet hunnit prövas, föreligger särskild anledning att
noggrant följa importutvecklingen. Det har därför ansetts lämpligt att till
en början tillämpa ett formellt licenstvång — givetvis utan någon kvantitativ
reglering —- i fråga om vissa varor, beträffande vilka speciell anledning
finnes att befara dumping. Vidare har ansetts självklart, att jordbruksnämnden
skall äga att framdeles vid behov tillfälligtvis införa sådant formellt
licenstvång, exempelvis i syfte att vid misstanke om dumping lättare
kunna pröva förhållandena och följa utvecklingen. Även enligt min uppfattning
är det angeläget, att man i sådana situationer som de nyss angivna skall
kunna få snabb och säker information rörande utvecklingen på importområdet
i fråga om viss eller vissa varor. Jag finner mig därför böra förorda,
att Kungl. Maj.-t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
skall äga införa dylikt formellt licenstvång utan kvantitativ reglering.

Vad jordbruksnämnden föreslagit rörande registrering av importen kan
jag i huvudsak biträda.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Motionerna

I motionerna I: 594 och II: 778 framhålles bl. a., att det i propositionen
framförda förslaget att Kungl. Maj:t skall kunna vidtaga åtgärder mot vissa
former av dumpingexport, redan innan en sådan export har medfört nedpressning
av det inländska priset till den nedre prisgränsen, innebär en ändring
av vad riksdagen beslutade i denna fråga hösten 1955. Enligt motionärernas
mening bör antidumpingtullar eller avgifter mot import av jordbruksprodukter
från visst land få tillgripas under samma förutsättningar,
som gäller för det svenska näringslivet i övrigt. Kvantitativa regleringar av
importen av en jordbruksprodukt bör icke få tillgripas, så länge dess pris
icke underskrider den nedre prisgränsen.

Utskottet

Enligt de av riksdagen hösten 1955 fastställda principerna för det nya prissystemet
skall importmonopol och övriga kvantitativa utrikeshandelsbegränsningar,
som f. n. tillämpas på jordbruksområdet, icke tillämpas, så länge det
inländska priset ligger mellan de fastställda prisgränserna och ingen av de
särskilda spärreglerna trätt i funktion. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att utskottet i samband med behandlingen av propositionen 1955:
198 avstyrkte motionsvis framförda yrkanden, att kvantitativ importreglering
utöver vad som föreslagits i propositionen skulle kunna tillgripas, redan
då risker kunde bedömas föreligga för att genom bl. a. en alltför omfattande
import den nedre prisgränsen skulle komma att underskridas. Den i motionerna
föreslagna anordningen ansåg utskottet nämligen icke stå i överensstämmelse
med systemets allmänna utformning. Möjligheten att tillgripa
kvantitativa utrikeshandelsregleringar redan när det inhemska priset ligger
inom prisgränserna, kunde enligt utskottets mening medföra krav på införandet
av sådana regleringar när som helst, varigenom ett av de främsta syftena
med systemet — en närmare anknytning mellan prisutvecklingen på de
inländska och de internationella marknaderna — skulle gå förlorat.

Enligt nyssnämnda principer skall mittpriserna mellan prisgränserna
skyddas genom fasta införselavgifter. Dessa avgifter skall avvägas så, att de
vid den världsmarknadsprisnivå, som kan anses vara rådande vid tiden omkring
den 1 september 1956, möjliggör upprätthållandet av mittpriserna. I
samband med överläggningarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation har närmare diskuterats vad som i förevarande sammanhang
skall förstås med världsmarknadspriser och i vad mån fria sådana
priser i dag existerar. Man har därvid konstaterat, att några fria världsmarknadspriser
numera knappast kan anses förefinnas. Vid fixerandet av införselavgifterna
har man därför tvingats använda utlandsprisnoteringar, som
i högre eller lägre grad är påverkade av subventionerade dumpingförsäljningar.
Man har därvid varit ense om att, i den mån dessa noteringar påverkas
av eu ökning eller minskning av den internationella dumpingens om -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

fattning, några särskilda åtgärder icke skall vidtagas. Eftersom importen
til] åtskilliga länder hindras av kvantitativa regleringar och prohibitiva tullar,
kan ett visst land (eller en viss grupp av länder) tänkas komma att söka
utnyttja den enligt det nya systemet inom prisgränserna fria svenska importmarknaden
för export av jordbruksprodukter till priser, som till följd av subventionering
understiger nyssnämnda utlandsnoteringar, trots att dessa redan
avspeglar en dumpingpåverkad prisutveckling. Härigenom skulle jordbrukets
risker öka, samtidigt som dess möjligheter att utnyttja uppåtgående
utlandspriser skulle minska. Om en sådan mot Sverige riktad dumping eller
subventionering kommer till uttryck i importpriser, som understiger vid tillfället
rådande priser i vederbörande utlandsnoteringar — d. v. s. i regel de
typer av noteringar, som legat till grund vid bestämmandet av införselavgifterna
— bör därför enligt den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen i princip erforderliga
motåtgärder snarast vidtagas, om importen kan väntas medföra skada på den
inhemska prisbildningen, redan innan en sådan import medfört nedpressning
av det inländska priset till den nedre prisgränsen.

Vad som sålunda överenskommits innebär, att avsteg skall få göras från
den hösten 1955 av riksdagen fastställda principen, att ingrepp i prisbildningen
icke skall få vidtagas, så länge det inländska priset ligger mellan prisgränserna
och ingen av de särskilda spärreglerna trätt i funktion. Departementschefen
har såsom sin uppfattning anfört, att det icke är oförenligt med
det nya prissättningssysteinet, att möjlighet lämnas Kungl. Maj :t att ingripa
mot sådan dumping, som bär avses. Departementschefen har därför ansett
sig kunna till alla delar biträda vad jordbruksnämnden i sin skrivelse föreslagit
rörande förevarande spörsmål. Efter överväganden finner sig utskottet
böra biträda vad departementschefen såvitt nu är i fråga föreslagit. Utskottet
kan därför icke ansluta sig till de i motionerna I: 594 och II: 778 i förevarande
del framförda yrkandena. I enlighet med departementschefens förslag bör
det sålunda bl. a. åligga jordbruksnämnden att, därest dumping konstateras
föreligga, pröva dennas beskaffenhet, omfattning och sannolika verkan samt,
efter samråd med generaltullstyrelsen och kommerskollegium, i den mån så
linnes påkallat till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till lämpliga motåtgärder.
Det bör därefter ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till fall avgöra,
huruvida några åtgärder bör vidtagas. Befinnes sådana vara påkallade,
är det dock angeläget, att de icke äger bestånd längre tid än som är nödvändig
för att uppnå den avsedda verkan. Vid dylika ingrepp måste givetvis beaktas,
att nödig hänsyn tages till de internationella förpliktelser, som vårt
land i andra sammanhang kan ha iklätt sig.

Vad departementschefen föreslagit rörande införandet av formellt licenstvång
utan kvantitativ reglering samt rörande registrering av importen föranleder
ingen annan erinran från utskottets sida än vad som framgår av
utskottets yttrande på s. 55. Utskottet förutsätter, att importlicenstvånget
kommer att tillämpas med största möjliga smidighet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Sammanfattning av förhandlingsresultatet
Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 91—107.

Departementschefen

»Utgångspunkten vid bestämmandet av mittpriserna, prisgränserna och
införselavgifterna i samband med införandet av det nya prissättningssystemet,
nämligen den prisnivå, som kan anses ge jordbruksbefolkningen den
avsedda inkomstlikställigheten, har närmare berörts i det föregående. Såsom
därvid anförts, bör den överenskomna prisnivån utgöra grunden för detaljutformningen
av det nya systemet. De i överenskommelsen angivna mittpriserna,
prisgränserna och införselavgifterna har baserats på nämnda prisnivå
och synes utgöra en godtagbar lösning av jordbrukets prissättningsfrågor
under den treårsperiod, under vilken systemet till en början skall tillämpas.
Utformningen av systemet i fråga om de särskilda produkterna kommer att
närmare behandlas i de avsnitt, som i det följande kommer att ägnas de olika
varuslagen. I detta sammanhang skall jag därför endast beröra vissa i överenskommelsen
angivna huvudpunkter.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut bör införselavgifterna i regel icke överstiga
25 procent av importpriset. Det gränsskydd, som enligt nyssnämnda överenskommelse
avses skola lämnas vid införandet av det nya systemet, har
beräknats i genomsnitt uppgå till 26,1 procent för de varuslag, som i större
omfattning ingår eller kan komma att ingå i vår utrikeshandel, eller — om
hänsyn tages till vissa höjningar av införselavgifterna för kött och fläsk,
vilka godtagits genom nämnda riksdagsbeslut — till 26,7 procent. I vissa
undantagsfall -— nämligen beträffande fabrikspotatis, socker samt torroch
kondensmjölk — föreslås emellertid ett väsentligt högre gränsskydd.
Bortser man från dessa varuslag, sjunker enligt nämndens beräkningar det
genomsnittliga stödet till 23,8 respektive 24,5 procent.

De i den föregående redogörelsen omförmälda koinpensationsavgifterna,
som svarar mot de interna utjämningsavgifterna för brödsäd, fabrikspotatis,
mjölk, grädde och ost samt kött och fläsk, kan, såsom jordbruksnämnden
framhållit, anses ligga utanför den angivna marginalen av 25 procent.
Det bör emellertid anmärkas, att flertalet av dessa avgifter kommer att innebära
en belastning för konsumenterna. I detta sammanhang bör även
nämnas de statliga subventioner av delvis social art, som framför allt utgår
till mjölkproducenterna. Vid normal produktion beräknas samtliga statliga
bidrag till dessa — inklusive producenlbidragen — uppgå till cirka 225
miljoner kronor.

Den träffade överenskommelsen innefattar, såsom jordbruksnämnden an -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

fört, övervägande prissänkningar för konsumenternas del. Deras netto av
prisändringarna har uppskattats till omkring 65 miljoner kronor, under
förutsättning att den faktiska prisnivån genomsnittligen kommer att sammanfalla
med mittprisnivån.

Vid normalt importbehov beräknas årligen i införselavgifter komma att
inflyta ett sammanlagt belopp av mer än 70 miljoner kronor, vartill kommer
cirka 5 miljoner kronor, motsvarande kompensationsavgifter m. in. Detta
innebär en betydande ökning i förhållande till nu inflytande medel. Beroende
på den inhemska produktionens och konsumtionens utveckling, kan
emellertid beloppet komma att variera högst avsevärt.

Införselavgiftsmedlen skall i princip användas för regleringsändamål på
jordbrukets område. Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall det ankomma på
Kungl. Maj :t att årligen, efter förslag av jordbruksnämnden, meddela föreskrifter
rörande den huvudsakliga användningen av dessa medel för det
framförliggande året. Därest medlen skulle komma att nämnvärt överstiga
den totalsumma, som nu kan förutses inflyta under normala förhållanden,
bör i enlighet med nämndens förslag överskottet balanseras över till en följande
prissättningsperiod.

Vid behandlingen av propositionen 1955: 198 framhöll jordbruksutskottet
(JoU 1955:39), att det torde vara självklart, att vid en katastrof artad utveckling
för jordbruket — exempelvis på grund av missväxt — särskilda
stödåtgärder skulle kunna övervägas. Med anledning härav vill jag erinra
om att jag år 1953, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, tillkallade särskilda
sakkunniga för att utreda frågan om gottgörelse vid skördeskador. Det har
emellertid visat sig, att utredningsuppdraget kräver omfattande specialundersökningar,
varför något förslag i ämnet icke kan föreläggas innevarande
års riksdag. Jag finner mig dock böra tillstyrka att — i enlighet med
vad som förutsatts i den föreliggande överenskommelsen —-100 miljoner
kronor av statsmedel skall avsättas till en särskild jordbrukets skördeskadefond
för att användas i ett planerat system för reglering av skördeskador.
Då en sådan skördeskadereglering kan träda i tillämpning tidigast vid ingången
av produktionsåret 1957/58, innefattar överenskommelsen vidare,
att den nuvarande 4-procentregeln skall i modifierad form tillämpas i fråga
om 1956 års skörd på så sätt att, därest kompensation för ett produktionsbortfall
utöver 4 procent icke kan uppnås genom prishöjningar över mittpriserna,
statsmakterna skall lämna kontant ersättning för felande belopp, dock
högst 50 miljoner kronor. Skulle större kontant kompensation erfordras,
avses frågan härom skola bli prövad av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild
ordning. Med hänsyn till det nya systemets uppbyggnad skall 4-procentregeln
icke tillämpas i händelse av god skörd.

Vad sålunda överenskommits kan jag biträda. Bedömningen av skördeutfallet
bör, såsom angives i överenskommelsen, äga rum med ledning av en
skörderapport per den 31 augusti 1956. Jordbruksnämnden har anmält sig
ha för avsikt att inom kort låta utföra en begränsad normkalkyl för år
1956/57. Omräkning av denna bör ske endast om så påfordras av jordbrukets
organisationer.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

I propositionen 1955: 198 anförde jag bl. a., att vid prissättningssystemets
närmare utformning hänsyn eventuellt behövde tagas till strävandena mot
ett vidgat samarbete mellan de nordiska länderna. Såsom jordbruksnämnden
framhållit, har sagda strävanden ännu icke medfört resultat av sådan art,
att de kan beaktas i förevarande sammanhang. Jag anser emellertid, i likhet
med nämnden, att Kungl. Maj :t och riksdagen utan hinder av de beslutade
riktlinjerna framdeles bör kunna vidtaga de åtgärder, som påkallas,
om ett nordiskt samgående på jordbruksområdet skulle bli aktuellt.»

Motionerna

I motionerna I: 594 och II: 778 erinras om att man i 1955 års riksdagsbeslut
utgick från såsom självfallet, att därest en katastrof artad utveckling
skulle drabba jordbruket, särskilda stödåtgärder borde övervägas. Erfarenheterna
från 1955 års dåliga skörd visar emellertid enligt motionärerna, att
en generell höjning av priserna icke är någon tillfredsställande metod att
kompensera jordbruket. Särskilt om skördeutfallet skulle bli mycket ojämnt,
kan en dylik åtgärd leda till att de, som fått en god skörd, ytterligare gynnas,
samtidigt som de av missväxten drabbade ytterligare belastas. Enligt
motionärernas mening bör riksdagen därför icke nu binda sig för den form,
en eventuell kompensation enligt 4-procentregeln bör få. Av synnerlig vikt
är däremot, att Kungl. Maj:t i god tid på sommaren klargör omfattningen
av en eventuell missväxt i olika delar av landet, så att en i möjligaste mån
rättvis kompensation kan lämnas.

Med vissa reservationer accepterar motionärerna i huvudsak förslaget till
prisavvägning för den kommande treårsperioden. De i motionerna framförda
yrkandena på olika punkter om ändringar i Kungl. Maj :ts förslag
återges i de särskilda avsnitten.

I motionerna I: 597 och II: 776 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen,
med bifall i övrigt till propositionen, måtte avslå departementschefens hemställan
om godkännande av förslagen i fråga om mittpriser, prisgränser
samt införselavgifter och andra avgifter i samband med jordbruksregleringen
under x-egleringsåren 1956/57, 1957/58 och 1958/59, i vad den avser
införselavgifter å fodermedel. Därutöver framställer motionärerna skilda
yrkanden, vilka redovisas under respektive avsnitt i det följande.

Utskottet

Såsom närmare berörts i det föregående har de verkställda undersökningarna
av jordbruksbefolkningens inkomstläge givit vid handen, att det
icke bör vidtagas någon nämnvärd allmän höjning eller sänkning av den
genomsnittliga producentprisnivån (mittprisnivån) per den 1 september
1956, då det nya prissystemet träder i kraft, jämfört med den nivå, som
avsetts i jordbruksprisöverenskommelsen hösten 1955. De i överenskommelsen
mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation

4 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

angivna xnittpriserna, prisgränserna och införselavgifterna har i enlighet
härmed baserats på sistnämnda prisnivå. Vissa förändringar i prisrelationerna
mellan olika produkter har emellertid ansetts böra vidtagas. I enlighet
med 1955 års riksdagsbeslut har införselavgifterna utom i vissa undantagsfall
föreslagits icke skola överstiga 25 procent av importpriset. I likhet
med departementschefen finner utskottet vad som sålunda överenskommits
utgöra en godtagbar lösning av jordbrukets prissättningsfrågor för den treårsperiod,
under vilken systemet till en början skall tillämpas. Utskottet
anser sig sålunda icke böra tillstyrka bifall till det i motionerna I: 597 och
II: 776 i förevarande del framställda yrkandet. I fråga om de närmare detaljerna
i Kungl. Maj :ts förslag får utskottet hänvisa till de i det följande
redovisade avsnitten, vilka ägnas de olika varuslagen.

Utskottet kan även biträda det av departementschefen förordade, i överenskommelsen
intagna förslaget, att 100 miljoner kronor av statsmedel
skall avsättas till en särskild jordbrukets skördeskadefond för att användas
i ett planerat system för reglering av skördeskador. Då en sådan skördeskadereglering
kan träda i tillämpning tidigast vid ingången av produktionsåret
1957/58, innefattar överenskommelsen vidare, att den nuvarande
4-procentregeln skall med förut angivna modifikationer tillämpas i
fråga om 1956 års skörd. Häremot har utskottet intet att erinra. Vad i motionerna
1:594 och II: 778 yrkats i fråga om 4-procentregeln och utformningen
av förberedelseåtgärderna för en eventuell kompensation enligt denna
regel finner sig utskottet icke kunna biträda. Utskottet vill dock i förevarande
sammanhang som sin mening framhålla, att en eventuell kompensation
enligt 4-procentregeln bör utformas på sådant sätt, att stödåtgärderna
i första hand kommer de av ett produktionsbortfall drabbade jordbrukarna
till godo. Därav följer, att användande i detta syfte av prisstegringar
torde få ske med stor urskiljning.

I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla, att Kungl. Maj:t
och riksdagen utan hinder av de beslutade riktlinjerna framdeles bör kunna
vidtaga de åtgärder, som kan påkallas, om ett nordiskt samgående på
jordbruksområdet blir aktuellt.

Brödsäd m. m.

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 109—120.

Departementschefen

»I fråga om brödsäd innebär 1955 års riksdagsbeslut bl. a., att importen
skall vara fri och att det inhemska priset i princip skall skyddas genom
en fast införselavgift. Föreningen Svensk spannmålshandels nuvarande en -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

samrätt till import och export skall i samband därmed upphöra. Det sagda
gäller, så länge det inhemska priset ligger mellan vissa prisgränser, vilka
skall fastställas till ± 12 procent från inittpriset.

I propositionen 1955: 198 framhöll jag, att ett gränsskydd åt brödsädsodlingen
i form av inom vissa gränser fasta införselavgifter kan medföra
vissa icke önskvärda konsekvenser. Jordbrukarna är av olika skäl tvungna
att under förhållandevis kort tid efter skörden saluföra sin produktion och
har följaktligen icke möjlighet att avvakta den internationella prisutvecklingen.
Handeln å sin sida söker givetvis begränsa sina risker i samband
med eventuella prisfall på den internationella marknaden och kan därför
antagas komma att vid inköp utgå från den mest pessimistiska bedömningen
av den internationella prisutvecklingen. Man kan sålunda räkna med
att producentpriset i regel kommer att bli lägre än det genomsnittliga importpriset
under året jämte införselavgiften. I propositionen föreslog jag
därför, att föreningen Svensk spannmålshandel även framdeles skulle fastställa
inlösenpriser för vete och råg att gälla exempelvis per den 1 april
och att dessa inlösenpriser, om så erfordrades, skulle kunna stödjas genom
inmalningstvång. Riksdagen godkände en sådan utformning av systemet.

I den nu föreliggande överenskommelsen föreslås, att mittpriset för vete
skall fastställas till 42 kronor per deciton samt den övre och den nedre prisgränsen
till 47 respektive 37 kronor per deciton. För råg föreslås mittpriset
skola fastställas till 38 kronor samt prisgränserna till 43 respektive 33 kronor
per deciton. Alla dessa priser avser odlarpriser för normalkvalitet vid
leverans till prisort per den 1 april, vilken dag föreningen Svensk spannmålshandel
förklarat sig vilja tillämpa som inlösendag. Vidare föreslås införselavgiften
för såväl vete som råg skola fastställas till 7 kronor per deciton,
så länge inlösenpriserna ligger mellan prisgränserna. Eftersom anpassningen
av inlandspriserna till den internationella marknadsutvecklingen i
fråga om brödsäd sker endast en gång årligen, hemställer nämnden, att den
nedre respektive övre prisgränsen skall anses under- respektive överskriden,
därest det fastställda inlösenpriset, vilket skall ha biträtts av statens representanter
i föreningen, ligger utanför prisgränserna. Mot vad sålunda föreslagits,
har jag icke något att erinra.

Enligt förut nämnda riksdagsbeslut bör i fråga om brödsäd kvantitativ
exportreglering icke vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen tangeras,
utan först när det inhemska priset har uppnått en nivå, som något överstiger
nämnda prisgräns. Vid prisförhandlingarna har man enats om att
den nivå, vid vilken dylika regleringar bör komma i fråga, skall ligga 3
kronor per deciton högre än den övre prisgränsen för respektive vete och
råg. Häremot torde icke vara något att erinra.

Föreningen Svensk spannmålshandel har i skrivelse till jordbruksnämnden
framhållit nödvändigheten av att inmalningstvång användes för att
hindra onödig import av brödsäd. Enligt föreningens uppfattning bör inmalningstvång
därför införas redan vid det nya systemets genomförande. En -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

ligt 1955 års riksdagsbeslut skall emellertid inmalningstvång få användas
endast i syfte alt stödja inlösenpriserna under förutsättning tillika, att
dessa priser bestämts med rimligt hänsynstagande till utvecklingstendenserna
på den internationella marknaden. Någon ändring av den av riksdagen
sålunda intagna ståndpunkten finner jag mig icke böra föreslå utan anser,
att en bedömning av behovet utav inmalningstvång måste ske fortlöpande.
Vad föreningen anfört, torde därför icke böra föranleda någon åtgärd.

I propositionen 1955: 198 anförde jag vidare bl. a., att enligt jordbruksnämnden
viss risk förelåg för att utländsk brödsäd eller svensk brödsäd, som
efter export återinfördes, skulle utbjudas till inlösen. Jag ansåg, att det
borde ankomma på nämnden att närmare undersöka detta spörsmål samt
att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om åtgärder för att hindra, att
inlösen av sådan vara skulle kunna äga rum. Nämnden har nu meddelat,
att föreningen Svensk spannmålshandel i sådant hänseende anser det vara
nödvändigt, att avslutade utlandsaffärer med brödsäd registreras redan
innan de utmynnat i faktisk import eller export. Nämnden delar föreningens
åsikt, att ej blott gjorda avslut om införsel och utförsel bör registreras
utan även någon form av rapporteringskyldighet vid vidareleverans av importerad
brödsäd bör införas. Därvid påminner nämnden om att den i andra
avsnitt av sin skrivelse föreslagit vissa åtgärder för registrering av import.
Nämnden framhåller, att en registrering av export lämpligen bör ske i
samband med att exportören ansöker om exportbidrag. Vad nämnden sålunda
anfört, kan jag biträda. I den mån annan registrering eller rapportering
prövas erforderlig, äger nämnden meddela föreskrift därom med stöd av
förut nämnda förordning den 5 juni 1953 (nr 375). I likhet med nämnden
anser jag vidare, att särskild prishöjningsavgift bör kunna uttagas för övergångslager
vid höjning av inlösenpriset och att härigenom inflytande medel
bör ställas till förfogande för föreningen, vilken själv bör svara för ersättningar,
som på motsvarande sätt lämnas, om inlösenpriset sänkes.

De kostnader, som föreningen Svensk spannmålshandel får vidkännas för
avsättningen av uppkommande överskott på brödsäd, avses även i fortsättningen
skola bestridas bl. a. genom att en förmalningsavgift uttages för
såväl vete som råg. Enligt nyssnämnda överenskommelse föreslås avgiften
skola anknytas till vetepriset samt utgå med maximibeloppet — 5 kronor
per deciton — vid ett inlösenpris, som är lika med eller lägre än mittpriset.
Avgiften avses, då priset på vete ligger högre än mittpriset, skola sänkas
med 50 öre per deciton vid ett inlösenpris av 43 kronor per deciton och därefter
med ytterligare 50 öre för varje kronas stegring av inlösenpriset, dock
att den lägst skall utgå med 3 kronor. Vid prisförhandlingarna har förutsatts,
att avgiften under regleringsåret 1956/57 skall utgå med maximibeloppet,
5 kronor per deciton.

Vad sålunda överenskommils torde böra godkännas. Jag vill dock i likhet
med nämnden framhålla, att det givetvis icke skall föreligga någon ovillkorlig
skyldighet att i alla lägen medge att förut angivna förmalningsavgifter
helt uttages. Minskas t. ex. på grund av felslagen skörd behovet av

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

avgiftsmedel, bör förmalningsavgiften efter samråd med föreningen Svensk
spannmålshandel kunna fastställas till lägre belopp.

Förslaget att införselavgiften för mjöl och gryn av vete och råg skall fastställas
till 10 kronor 50 öre per deciton finner jag mig kunna biträda. Utöver
denna avgift bör uttagas en kompensationsavgift, motsvarande den utgående
förmalningsavgiften.

I enlighet med beslut av 1955 års riksdag har föreningen Svensk spannmålshandel
av Kungl. Maj :t erhållit bemyndigande att med anlitande av
den till föreningens förfogande ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret
i viss omfattning finansiera omhändertagandet av 1955 års hrödsädsskörd.
Jordbruksnämnden har hemställt, att föreningen skall erhålla bemyndigande
alt på oförändrade villkor få anlita sagda statskredit för att i viss omfattning
finansiera omhändertagandet även av 1956—1958 års brödsädsskördar.
Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde Kungl. Maj :t
böra få lämna föreningen det begärda bemyndigandet. Jag förutsätter därvid,
att de av 1954 års riksdag godtagna bestämmelserna för tillhandahållande
av dylik kredit iakttages och att formerna i övrigt för finansieringen
fastställes efter överläggningar med nämnden och riksgäldskontoret.

Jordbruksnämnden har i förevarande sammanhang anfört, att de kvarnar
och spisbrödsfabriker med kvarnrörelse, som hos nämnden före den 12
april 1955 sökt kompensation för den höjning av förmalningsavgiften, som
ägde rum den 1 augusti 1954, i enlighet med beslut av 1955 års riksdag erhållit
prisskillnadsersättning för övergångslager av gammal skörd per den
31 juli 1954. Sex kvarnar, vilka först efter den 12 april 1955 inkommit
med ansökan om kompensation, har emellertid icke kommit i åtnjutande av
dylik ersättning. Sammanlagt uppgår deras anspråk till 3 117 kronor 85
öre. Nämnden hemställer nu, att ur reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område prisskillnadsersättning matte fa utbetalas till
de sex kvarnar, enligt en av nämnden överlämnad förteckning, som således
icke tidigare erhållit ifrågavarande ersättning. Därest riksdagen icke har
något att erinra häremot, torde det efter Kungl. Maj :ts bemyndigande få
ankomma på jordbruksnämnden att till ifrågavarande kvarnar utbetala de
ersättningar, som sålunda må utgå, ur det å riksstaten för budgetåret 1955/
56 upptagna reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.

Vad jordbruksnämnden anfört och föreslagit för det fall att Sverige
skulle komma att ansluta sig till ett eventuellt nytt internationellt veteavtal
kan jag biträda.

Nämndens framställning i övrigt angående brödsädsregleringen finner jag
mig kunna lämna utan erinran.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Motionerna m. m.

I motionerna I: 393 och II: 304 hemställes, att riksdagen måtte besluta,
att förmalningsavgift icke må utgå vid sådan förmalning av brödsäd, som
verkställes mot lön för tillgodoseende av odlares och i hans tjänst anställda
personers behov.

Över motionerna har särskilda yttranden inhämtats från statens jordbruksnämnd
och Hushållningssällskapens förbund.

Statens jordbruksnämnd har i sitt den 9 mars 1956 dagtecknade yttrande
anfört i huvudsak följande.

Jordbruksnämnden har i frågan samrått med representanter för handelskvarnarna
och med jordbrukets förhandlingsdelegation. Nämnda representanter
har därvid ånyo understrukit angelägenheten ur rättvise- och kontrollsynpunkt
av att all förmalning underkastas avgift. Även jordbrukets
förhandlingsdelegation har — enhälligt — uttalat sig mot ett upphävande
av förmalningsavgiften vid löneförmalning. Under hänvisning bl. a. härtill
hemställer nämnden, som tidigare vid upprepade tillfällen avstyrkt liknande
ansökningar, för egen del, att motionerna 1:393 och 11:304 måtte
lämnas utan bifall.

Hushållningssällskapens förbund har i sitt yttrande den 13 mars 1956
anfört i huvudsak följande.

Förmalningsavgiften på brödspannmål infördes i avsikt att därigenom
erhålla medel att utjämna den förlust, som beräknades kunna uppstå vid
avsättning av en överskottsproduktion av vete och råg, främst vid export
till andra länder. Det beslöts därvid, att avgiften i fråga skulle uttagas å all
förmald brödspannmål. Genom avgiften möjliggöres för jordbruket att även
i en överskottssituation få ut högre priser för brödsäd än gällande världsmarknadspriser.
För att ett utjämningssystem som detta skall fungera tillfredsställande
fordras, att avgiften uttages lika för all spannmål, såväl handelsförmald
som löneförmald. Ett underlåtande att uttaga avgift å den löneförmalda
spannmålen skulle innebära, att vissa konsumenter av mjöl gynnades
med ett lägre pris än vad övriga konsumenter finge erlägga. I "ett
den 15 mars 1954 till utskottet avgivet yttrande över motioner med i stort
sett likalyd ande innehåll framhöll förbundsstyrelsen, att förslag om befrielse
för jordbrukare och deras anställda från erläggande av förmalningsavgift
icke borde föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Produktionen
av brödspannmål och dess avsättning på den inhemska marknaden och genom
export visar inga väsentliga ändringar sedan år 1954 utan är och torde
under de närmaste åren ungefärligen motsvara de uppskattningar, som
gjordes då bestämmelsen om förmalningsavgift tillkom. Förbundsstyrelsen
har därför icke funnit skäl föreligga att frångå sin i förenämnda yttrande
angivna uppfattning. Med anledning härav framhåller förbundsstyrelsen
som sin åsikt, att det nu motionsvis väckta förslaget om upphävande av förmalningsavgiften
vid löneförmalning icke bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

I motionerna I: 594 och II: 778 yrkas, att förmalningsavgiften måtte slopas
för jordbrukarnas förmalning vid bygdekvarnarna.

I motionerna I: 597 och II: 776 anföres, att riksdagen bör taga under nytt
övervägande att slopa förmalningsavgiften på spannmål. I anslutning här -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1056

till hemställer motionärerna, att riksdagen måtte upphäva förordningen
den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen
för råg och vete.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag till utformning av brödsädsregleringen än att den registrering av
brödsäd, som enligt propositionen skulle ske hos föreningen Svensk spannmålshandel,
enligt utskottets mening i stället synes böra ske hos jordbruksnämnden.
Utskottet förordar sålunda bl. a. förslagen om mittpriser, prisgränser,
införselavgifter och regleringsanordningar på området ävensom bibehållandet
— med den ändring som föreslås i propositionen — av förordningen
den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen
för råg och vete. Utskottet finner sig sålunda icke böra tillstyrka bifall
till yrkandet i motionerna I: 597 och II: 776 om upphävande av sagda
förordning. Förordandet av Kungl. Maj :ts förslag i fråga om brödsädsregleringen
innebär vidare, att förmalningsavgift i enlighet med prisöverenskommelsen
även under nästa regleringsår bör utgå med 5 kronor per deciton och
under de båda därnäst följande åren enligt vissa i propositionen föreslagna
regler samt att lönekvarnarna liksom hittills som viss gottgörelse för sitt
besvär med att uttaga och redovisa avgifterna ävensom för ränteförluster
skall av förmalningsavgiftsmedlen erhålla en ersättning av 50 öre per deciton.
Härav följer, att utskottet icke biträder vad i motionerna I: 393 och II:
304 samt I: 594 och II: 778 härom anförts och yrkats.

Utskottet har vidare ej något att erinra mot att Kungl. Maj :t bemyndigas
medge föreningen Svensk spannmålshandel att med anlitande av den till
föreningens förfogande ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret på oförändrade
villkor i viss omfattning finansiera omhändertagandet av 1956—
1958 års brödsädsskördar. I likhet med Kungl. Maj:t förutsätter utskottet
därvid, att de av 1954 års riksdag godtagna bestämmelserna för tillhandahållande
av dylik kredit iakttages och att formerna i övrigt för finansieringen
fastställes efter överläggningar med jordbruksnämnden och
riksgäldskontoret.

Departementschefen har under denna punkt föreslagit, att Kungl. Maj :t,
som komplettering till ett utav 1955 års riksdag lämnat medgivande, skall
erhålla bemyndigande att till vissa kvarnar — enligt en från jordbruksnämnden
inkommen förteckning sex stycken — utbetala prisskillnadsersättning
med sammanlagt 3 117 kronor 85 öre för övergångslager av brödsäd
av gammal skörd per den 31 juli 1954. Utskottet tillstyrker detta förslag
ävensom att nämnda ersättningar skall utgå ur det å riksstatcn för budgetåret
1955/56 upptagna reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.

Beträffande vad i propositionen anförts och föreslagits rörande Sveriges
anslutning till ett nytt internationellt veteavtal har utskottet intet att
erinra.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Fodersäd och andra fodermedel m. m.
Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 123—127.

Departementschefen

»Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall mittpriser och prisgränser fastställas
för korn och havre. Prisgränserna för dessa produkter skall ligga ungefär
± 15 procent från mittpriset. För andra fodermedel skall mittpriser och
prisgränser icke bestämmas. Ej heller skall prisgränser fastställas för gryn
och mjöl av korn och havre utan i stället skall införselavgiften för dessa
produkter sättas i viss relation till införselavgifterna för råvaran.

Beslutet innebär vidare, att införselavgifterna för korn och havre skall
vara fasta under treårsperioden, så länge de inhemska priserna på dessa
varor håller sig inom prisgränserna. För maltkorn och grynhavre skall utgå
samma införselavgift, som vid varje särskild tidpunkt tillämpas för foderkorn
respektive havre. Samma avgift som för korn skall utgå för sorghum,
tapioka (för foderändamål), melass, sockersnitsel, torkad betmassa
och hirs samt kli med undantag av mandelkli. För förmalningsprodukter
av majs, sorghum och ris skall utgå samma avgift som för gryn och mjöl
av korn och havre. I fråga om majs och oljekraftfoder skall rörliga införselavgifter
även i fortsättningen användas.

I den föreliggande överenskommelsen har för korn beräknats ett mittpris
av 34 kronor med prisgränser vid 39 respektive 29 kronor, allt räknat
per deciton och avseende genomsnittet av Sveriges lantbruksförbunds noteringar
på olika orter för foderkorn. I fråga om havre föreslås mittpriset till
32 kronor samt prisgränserna till 27 respektive 37 kronor per deciton och
avseende motsvarande genomsnittsnotering för vit foderhavre.

Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas.

I fråga om införselavgifterna bör enligt överenskommelsen avgiften för
såväl korn som havre utgå med 5 kronor per deciton. Av riksdagsbeslutet
följer, att samma avgift skall gälla för sorghum, tapioka, sockersnitsel, torkad
betmassa, hirs och kli. Beträffande melass innebär överenskommelsen
en avvikelse från nämnda beslut såtillvida, att avgiften för denna produkt
nu föreslås till endast 4 kronor med anledning av ett därom med Svenska
sockerfabriksaktiebolaget träffat avtal.

Beträffande mjöl och gryn av korn och havre föreslås införselavgifter,
som vid varje särskild tidpunkt skall överstiga införselavgiften för korn respektive
havre med 3 respektive 4 kronor per deciton. — Vad angår förmalningsprodukter
av majs, sorghum och hirs avses i överenskommelsen, att
införselavgifterna för dessa skall — med avvikelse från riksdagsbeslutet —

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

bestämmas till samma belopp som avgifterna för den obearbetade råvaran.
Som skäl härför anföres, att tillverkningen av dessa produkter icke innebär
någon egentlig förädling utan snarare en gröpning eller förmalning, varvid
någon särskild avfallsprodukt i form av kli icke framkommer. Vidare
framhålles, att för foderändamål avsedd gröpad havre av tullmyndigheterna
enligt uppgift icke behandlas såsom havremjöl utan jämställes med omalen
havre. Enligt överenskommelsen skall vidare för människoföda avsedda produkter
av majs, s. k. maizenamjöl, icke inräknas bland jordbruksregleringsvarorna.
Däremot föreslås, att malt skall hänföras till dessa och åsättas
en införselavgift av 6 kronor 50 öre per deciton.

Vad överenskommelsen sålunda innefattar i fråga om införselavgifter kan
jag biträda. Beträffande avgiften å melass får jag erinra om att Kungl.
Maj:t i propositionen 1955: 140 biträtt en överenskommelse mellan nämnden
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, vilken innefattar att införselavgiften
för denna vara skall uppgå till 4 kronor per deciton.

Jordbruksnämnden har vidare föreslagit, att tillverkningsavgift, motsvarande
införselavgiften, liksom hittills skall uttagas för oljekraftfoder, som
tillverkats inom landet av importerade råvaror. Häremot har jag intet att
erinra. Till frågan om inblandningstvång beträffande raps- och senapsmjöl
torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad slutligen angår fraktbidragen för vissa fodersändningar till norra
Sverige delar jag jordbruksnämndens uppfattning, att någon ändring i de
nu gällande bestämmelserna icke bör ske för regleringsåret 1956/57.»

Motionerna

I motionerna 1:594 och II: 778 anföres, att de gångna årens erfarenheter,
det internationella prisläget och hänsynen till olika jordbrukskategoriers
intressen synes tala för att införselavgifterna på foder bör sättas lägre än
vad Kungl. Maj:t föreslagit. Motionärerna förordar därför en avgift av 4
kronor per deciton för korn samt 3 kronor per deciton för havre, kli, sockersnitsel
och betfor samt övriga med dessa likvärdiga varor.

Såsom förut under avsnittet rörande sammanfattningen av förhandlingsresultatet
anförts, göres i motionerna I: 597 och II: 776 hemställan av innebörd,
att införselavgifterna på fodermedel skall utmönstras ur det nya prissättningssystemet.

Utskottet

I den av departementschefen förordade överenskommelsen har i förevarande
del för korn beräknats ett mittpris av 34 kronor med prisgränser vid
39 respektive 29 kronor per deciton och för havre ett mittpris av 32 kronor
samt prisgränserna 37 respektive 27 kronor per deciton. I fråga om såväl
korn som havre föreslås införselavgiften skola utgå med 5 kronor per deciton.
I anslutning till 1955 års riksdagsbeslut förutsättes samma avgift skola

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

uttagas vid import av sorghum, tapioka, sockersnitsel, torkad betmassa, hirs
och kli. I fråga om melass upptages införselavgiften — med avvikelse från
nämnda beslut och i enlighet med den av riksdagen på hemställan av utskottet
i utlåtandet 1956: 22 biträdda överenskommelsen mellan jordbruksnämnden
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget — till 4 kronor per deciton. I fråga
om mjöl och gryn av korn och havre föreslås införselavgifter, som vid
varje särskild tidpunkt skall överstiga införselavgiften för korn respektive
havre med 3 respektive 4 kronor per deciton. Införselavgifterna på förmalningsprodukter
av majs, sorghum och hirs avses enligt överenskommelsen
— med avvikelse från 1955 års riksdagsbeslut — skola utgå med samma belopp
som avgifterna för den obearbetade råvaran. Vidare skall s. k. maizenamjöl
icke inräknas bland jordbruksregleringsvarorna, medan malt föreslås
skola hänföras till dessa och åsättas en införselavgift av 6 kronor 50 öre per
deciton.

Vad överenskommelsen sålunda innefattar i fråga om mittpriser, prisgränser
och införselavgifter m. in. kan utskottet i likhet med departementschefen
biträda. Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke böra tillstyrka bifall
till de i motionerna I: 594 och II: 778 i förevarande del framförda yrkandena.
Med hänsyn till vad utskottet anfört under avsnittet rörande sammanfattningen
av förhandlingsresultatet torde vidare de i motionerna I: 597 och II:
776 framställda yrkandena om utmönstring ur prissystemet av införselavgifterna
på fodermedel icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Vad i propositionen anförts angående tillverkningsavgift å oljekraftfoder,
som framställts inom landet av importerade råvaror, samt angående fraktbidrag
för vissa fodersändningar till Västerbotten och Norrbotten föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

Diverse vegetabilieprodukter

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 129—130.

Departementschefen

»\ ad jordbruksnämnden föreslagit i fråga om diverse vegetabilieprodukter
föranleder ingen erinran från min sida. För matärter, matbönor och hampfrö
bör sålunda fastställas endast en införselavgift av respektive 6, 20 och
20 öre per kilogram. I fråga om dispositionen av härigenom inflytande medel
bör Kungl. Maj :t, efter förslag av nämnden, senare äga besluta.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Utskottet

Vad i propositionen anförts under avsnittet om diverse vegetabilieprodukler
liar ej givit utskottet anledning till erinran.

Potatis och potatisprodukter m. m.

Matpotatis

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens förslag hänvisas till redogörelsen i propositionen
s. 130—134.

Departementschefen

»Gränsskyddet för matpotatis har under de senaste åren lämnats genom
rörliga införselavgifter och kvantitativ importreglering. I enlighet med riksdagens
beslut hösten 1955 skall gränsskyddet för matpotatis liksom för
andra jordbruksprodukter under treårsperioden 1956/57—1958/59 lämnas
i form av en inom vissa prisgränser fast införselavgift. Beslutet innebär vidare,
alt prisgränserna skall fastställas till ±15 procent av mittpriset och
att gränsskyddet för utsädespotatis i princip skall utgå med samma belopp
som för matpotatis. I fråga om skyddet för färskpotatis har statsmakterna
icke tagit ställning till det av jordbruksprisutredningen framlagda förslaget.

Som förut nämnts, har jordbruksnämnden efter överläggningar med jordbrukets
organisationer träffat överenskommelse i fråga om den närmare
utformningen av gränsskyddet för matpotatis m. in. I anslutning härtill
uttalar nämnden i sin skrivelse bl. a., att riktpunkten vid bestämmandet av
gränsskyddet för matpotatis bör vara dels att främja strävandena att få
fram en kvalitetsförbättring av den svenska potatisen, dels att tillgodose
konsumenternas intresse av att priset på kvalitetspotatis hålles på en rimlig
nivå. Nämnden framhåller vidare bl. a., att potatisen inom stora delar av
jordbruket utgör en viktig och lämplig gröda i växtföljden samt att potatisodlingen
är av stor betydelse för de mindre och medelstora jordbrukens
lönsamhet. Nämnden erinrar även om att det icke är möjligt att genom en
fast införselavgift förhindra tillfälliga prisfall på matpotatis under försäljningssäsongen,
beroende på att potatis i motsats till flera andra grödor
icke kan lagras från ett år till ett annat. Om överskotten av potatis i exportländerna
under våren är stora, kan importpriserna lätt sjunka till en mycket
låg nivå. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt jag med utgångspunkt
från liknande tankegångar i propositionen 1955: 198 anförde, att
dylika risker syntes tala mot att skyddet för matpotatis lämnades i form
av en fast införselavgift, men att jag trots dessa betänkligheter icke för en
enstaka produkt ville bryta det föreslagna systemet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Med utgångspunkt från bl. a. vad som nu anförts har jordbruksnämnden
avgivit förslag till närmare utformning av gränsskyddet för matpotatis.
Förslaget innebär, att mittpriset, vilket bör avse ordinär matpotatis av sortklass
I enligt Sveriges lantbruksförbunds stockholmsnotering, bör fastställas
till 29,5 öre per kilogram under treårsperioden 1956/57—1958/59. övre
och nedre prisgränserna bör bestämmas till 34 respektive 25 öre per kilogram.
Införselavgiften bör för tiden den 1 juli—den 15 januari fastställas
för åren 1956/57 och 1957/58 till 7 öre och för år 1958/59 till 6 öre per kilogram
samt för tiden den 16 januari—den 30 juni åren 1957—1958/59 till
5 öre per kilogram. Vid bestämmandet av de föreslagna införselavgifterna
har man utgått från importpriserna fritt Stockholm för belgisk, fransk och
holländsk potatis. För utsädespotatis föreslås i enlighet med riksdagens
beslut hösten 1955, att gränsskyddet skall fastställas till samma belopp som
för matpotatis. Vidare bör de för matpotatis föreslagna införselavgifterna
gälla även för potatis, som importeras för industriell användning, eftersom
någon bestämd gränsdragning mellan mat- och fabrikspotatis icke torde
kunna genomföras.

Den av jordbruksnämnden föreslagna närmare utformningen av gränsskyddet
för matpotatis m. m. tager enligt min mening skälig hänsyn till
förhandenvarande betingelser för matpotatisodlingen. Genom den för sommaren
och hösten de båda första åren föreslagna något större införselavgiften
har man sökt undvika, att det pågående arbetet för förbättring av den
svenska potatisens kvalitet motverkas. Vidare kan avsättningen av svensk
potatis beräknas komma att främjas genom att införselavgiften blir något
högre under sommaren och hösten fram t. o. in. den 15 januari än under
återstoden av respektive år. Jag anser sålunda, att de av nämnden avgivna
förslagen, såvitt nu är i fråga, bör godtagas.

Vad därefter angår det framtida skyddet för färskpotatis får jag erinra om
att detta icke kunnat omfattas av den nu föreliggande överenskommelsen,
eftersom statsmakterna ännu icke beslutat, om skyddet skall utgå i form
av tull eller införselavgift. För min del är jag icke beredd att taga ställning
till denna senare fråga förrän efter ytterligare utredning. Det är min
avsikt att anmäla densamma å sådan tid, att förslag kan föreläggas riksdagen
i samband med att ställning tages till 1952 års tulltaxekommittés blivande
betänkande.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden även tagit upp frågan om
användningen av de medel, som hittills influtit i form av införselavgifter
på matpotatis. Nämnden har därvid efter överläggningar med jordbrukets
förhandlingsdelegation funnit sig böra föreslå att — med hänsyn till angelägenheten
av att kunna lämna ett verksamt stöd åt strävandena att effektivisera
den inhemska matpotatisodlingen — av dessa medel ett belopp av
2 miljoner kronor skall ställas till vederbörande odlarorganisationers förfogande
att efter nämndens närmare bestämmande användas till främjande
av odling, lagerhållning och distribution av matpotatis. Vad nämnden sålunda
föreslagit, föranleder ingen erinran från min sida. Samråd bör dock

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

•äga rum med lantbruksstyrelsen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att efter förslag från nämnden utfärda riktlinjer för sagda bidragsverksamhet.

Vad lantbruksstyrelsen anfört i sin förut omförmälda skrivelse den 16
augusti 1955 rörande behovet av fortsatt stöd åt den kvalitetsbefrämjande
verksamhet på matpotatisområdet, som numera bedrives av Svensk matpotatiskontroll,
kan jag ansluta mig till. För nämnda organs verksamhet under
budgetåret 1955/56 har ett statsbidrag av 15 000 kronor ställts till förfogande
ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Därest
riksdagen icke har något att erinra däremot, torde ett lika stort bidrag få
utgå till verksamheten ur berörda anslag jämväl under budgetåret 1956/57.»

Utskottet

I likhet med departementschefen finner utskottet, att den av jordbruksnämnden
föreslagna detaljutformningen av gränsskyddet för matpotatis tager
skälig hänsyn till förhandenvarande betingelser för matpotatisodlingen.
De av nämnden i denna del avgivna förslagen synes därför böra godtagas.

I fråga om det framtida gränsskyddet för färskpotatis har departementschefen
anmält sin avsikt att för riksdagen framlägga förslag i samband med
att ställning tages till 1952 års tulltaxekommittés blivande betänkande. Häremot
har utskottet icke något att erinra.

Utskottet biträder vidare Kungl. Maj :ts förslag, att av de medel, som hittills
influtit i form av införselavgifter på matpotatis, 2 miljoner kronor skall
— med beaktande av de utav departementschefen angivna formerna — ställas
till vederbörande odlarorganisationers förfogande för främjande av odling,
lagerhållning och distribution av matpotatis. Utskottet finner sig även
böra förorda vad i propositionen föreslagits i fråga om statsbidrag till den
verksamhet, som bedrives av Svensk matpotatiskontroll.

Fabrikspotatis

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 137—145.

Departementschefen

»I propositionen 1955: 198 anförde jag bl. a., att jordbruksnämnden i en
till nämndens yttrande över jordbruksprisutredningens betänkande fogad
promemoria framlagt ett detaljerat förslag rörande formerna för reglering
av stärkelse- och potatissprittillverkningen. Förslaget innefattade enligt min
mening en i huvudsak godtagbar lösning av denna fråga. Jag ansåg mig

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

emellertid icke då böra taga ställning till detaljerna i förslaget samt anförde,
att frågan om avvägningen av det framtida stödet åt fabrikspotatisodlingen
borde liksom för övriga produkter senare upptagas till prövning vid förhandlingar
mellan nämnden och jordbrukets organisationer.

I anslutning till berörda promemoria och efter överläggningar framlägger
jordbruksnämnden nu ett detaljerat, av jordbrukets förhandlingsdelegation
godkänt förslag rörande formerna för den framtida regleringen av tillverkningen
m. in. utav stärkelse och potatismjöl. Förslaget innebär i huvudsak
följande.

Den statliga kvantitativa regleringen av stärkelse samt den statliga prissättningen
på fabrikspotatis och stärkelse skall enligt förslaget hävas och
gränsskyddet för potatisprodukter ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med det prissystem, som hösten 1955 antagits av riksdagen för övriga jordbruksprodukter.
Priset på fabrikspotatis förutsättes för såväl stärkelsesom
bränneripotatis komma att i huvudsak baseras på det stärkelsepris, som
kan uttagas under skydd av införselavgiften.

Nu gällande föreskrift, att tillverkning av potatisstärkelse skall kräva statligt
tillstånd, utfärdat av jordbruksnämnden, skall bibehållas. Rätten att anlägga
stärkelsefabrik skall liksom nu icke vara förbehållen odlare. Såsom
villkor för tillverkningsrätt skall bl. a. gälla, att endast svensk potatis får
användas.

Sveriges stärkelseproducenters förening föreslås skola bibehållas vid sin
tidigare ensamrätt till inköp och försäljning av inom landet tillverkad stärkelse.
Med ensamrätten skall följa skyldighet att till enhetligt pris uppköpa
all stärkelse, som utbjudes av stärkelsefabrik. Föreningen skall dock liksom
hittills kunna efter jordbruksnämndens prövning erhålla rätt att erlägga
lägre pris till fabrik, som icke är medlem i föreningen.

I fråga om tillverkningen av potatissprit skall enligt förslaget bl. a. gälla,
att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen skall vara skyldigt att godtaga vissa
angivna grunder för beräkning av råvarukostnaden i samband med prissättningen
på råsprit. Den hittills hävdade principen att brännerinäringen ej
får ge »vinst» skall modifieras så, att vissa avsättningar skall kunna ske till
rationalisering och konjunktur^jämnande åtgärder. Bolaget skall vidare
övergå till att fastställa sina inköpskvantiteter för tvåårsperioder i stället
för som nu årsvis. Tillverkningen vid bolagets eget bränneri i Rödaled skall
under den närmaste tioårsperioden begränsas till 6 procent av landets hela
årstillverkning av potatisbrännvin, dock högst 2 miljoner liter. Bränneriernas
och stärkelsefabrikernas skyldighet att taga emot potatis från odlare
skall under normala förhållanden inskränkas till att gälla potatis från de
traditionellt fabrikspotatisodlande områdena.

Vidare skall gällande tillverkningsskatter för utländsk potatis, majs,
maniocarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen,
som användes vid stärkelsetillverkning, slopas såvitt angår potatis och i
övrigt omändras till avgifter, som skall användas till prisreglerande åtgärder
på fabrikspotatisområdet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Det nya systemet för fabrikspotatisregleringen förutsattes skola normalt
komma att fungera med tillhjälp av gränsskyddet, odlings- och tillverksbegränsningen
samt tillverkningsavgiften. För att möta förluster, som kan
uppkomma vid oförutsett stor produktion, och i övrigt utjämna rörelseresultatet
skall stärkelseföreningen och Sveriges bränneriidkareförening disponera
över en konjunkturutjämningsfond, till vilken skall föras dels införselavgifterna
på mat- och fabrikspotatis samt potatisprodukter, dels tillverkningsavgifter
på stärkelse och råbrännvin.

För gemensamma frågor beträffande odling, rationalisering och prissättning
skall enligt jordbruksnämndens förslag inrättas ett samarbetsorgan
för stärkelse- och bränneriidkareföreningarna. Samarbetsorganet skall bestå
av tre representanter för vardera föreningen samt en av Kungl. Maj :t utsedd
opartisk ordförande. Till samarbetsorganet skall, förutom frågor beträffande
rationalisering, hänskjutas alla för de båda föreningarna gemensamma
spörsmål, främst berörande prissättningen på fabrikspotatis samt konjunkturutjämningsärenden,
men exempelvis även frågor om överförande av odlare
till leverans till annan fabrikationsgren och om reglering av tillverlcningsrätten
olika fabriker emellan i samband med driftskoncentration eller
mera betydande förskjutningar i potatisodlingens lokalisering. Därvid skall
dock tillses, att någon begränsning icke sker av den i övrigt gällande principen,
att nya eller eljest modernt anlagda fabriker i tillfredsställande grad
skall få utnyttja sin kapacitet. Vid röstning inom samarbetsorganet skall
majoritetsbeslut gälla och vid lika röstetal skall ordföranden ha utslagsröst.

I förslaget förutsättes vidare, att odlingen av stärkelse- och bränneripotatis
skall ske medelst kontrakt. Vid överteckning skall genom samarbetsorganets
försorg nedskärning ske efter i princip enhetliga grunder. I fall av
överteckning vid fabrik, ansluten till bränneriidkareföreningen, skall förhandlingar
upptagas med Aktiebolaget Vin- & spritcentralen om storleken
av den reducering av teckningarna vid bolagets fabrik i Rödaled, som kan
föranledas därav. I sista hand skall sistnämnda fråga kunna hänskjutas till
jordbruksnämnden.

I fråga om odlarnas leveransrätt skall enligt förslaget gälla, att någon
skillnad icke skall göras mellan vare sig ägare till eller delägare i fabrik
eller utomstående leverantörer. För att stabilitet i kontraktsteckningen skall
kunna främjas, skall emellertid fabrikerna få rätt att ge viss prioritet åt
permanenta odlare framför tillfälliga. Är fabrik eller odlare missnöjd med
beslut angående tillverknings- eller leveranskvantitet eller leveranshänvisning,
skall klagan över beslutet kunna föras hos jordbruksnämnden.

Det sålunda framlagda förslaget rörande formerna för den framtida regleringen
av stärkelse- och potatissprittillverkningen har jag efter överväganden
funnit böra godtagas. Förslaget tager nämligen enligt min mening
hänsyn till såväl de berättigade intressen, vilka producenterna inom de traditionellt
fabrikspotatisodlandc områdena kan åberopa, som de önskemål

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

om ett friare regleringssystem, vilka framförts bl. a. i jordbruksutskottets
utlåtande 1955:39. I fråga om den stärkelseföreningen efter jordbruksnämndens
prövning tillkommande rätten att erlägga lägre pris till fabrik,
som icke är medlem i föreningen, vill jag framhålla, att prisavdraget —
i överensstämmelse med vad som gäller för andra prisregleringsföreningar
på jordbruksområdet — dock icke bör vara större än vad som kan anses
skäligen motsvara värdet av medlems förpliktelser till föreningen.

En fråga, som i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet, är
formerna för den statliga insynen i och kontrollen av stärkelseföreningens
verksamhet. Såsom jordbruksnämnden påpekat, kommer nämligen för framtiden
de hittillsvarande årliga avtalen mellan nämnden och föreningen, i
vilka bl. a. hithörande frågor reglerats, att slopas, samtidigt som föreningen
skall bibehållas vid sin ensamrätt till inköp och försäljning av svensk potatisstärkelse.
Ett speciellt skäl för insyn utgör dessutom det förhållandet,
att föreningen äger aktiemajoriteten i Lyckeby stärkelseförädling aktiebolag,
vilket är den största glykosproducenten i landet. Från allmänna synpunkter
är det givetvis angeläget med en särskild tillsyn över att föreningen
icke missbrukar sin ensamrätt och ej heller gynnar den egna glykosfabriken
på de andra fabrikernas bekostnad. Jag tillstyrker därför nämndens förslag,
att den i förevarande hänseende erforderliga kontrollen skall liksom hittills
utövas av en utav nämnden utsedd granskningsman, vilken dessutom
skall vara revisor i stiftelsen Potatisodlingens konjunkturutjämningsfond.

Vad angår frågan om hållande av viss beredskapsreserv av potatisstärkelse
torde det få ankomma på jordbruksnämnden att efter förhandlingar med
stärkelseföreningen till Kungl. Maj:t inkomma med närmare förslag härom.

Såsom framgår av vad jag förut anfört under avsnittet om matpotatis,
torde för fabrikspotatis böra utgå införselavgift med samma belopp, som
vid varje tillfälle uttages för matpotatis. Mittpris och prisgränser skall enligt
riksdagens beslut hösten 1955 icke fastställas för fabrikspotatis. Om
övre eller nedre prisgränsen för matpotatis över- respektive underskrides,
bör emellertid kvantitativ reglering eller annan åtgärd, som kan ifrågakomma
vid över- eller underskridande av prisgräns, få vidtagas även beträffande
fabrikspotatis.»

Utskottet

I propositionen har framlagts ett detaljerat förslag till ett nytt system för
fabrikspotatisregleringen, innebärande bl. a. att den statliga kvantitativa regleringen
av stärkelse samt den statliga prissättningen på fabrikspotatis skall
upphävas och att gränsskyddet för potatisprodukter skall ordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med det prissystem, som hösten 1955 antagits av riksdagen
för övriga jordbruksprodukter. Nu gällande föreskrift, att tillverkning
av potatisstärkelse skall kräva statligt tillstånd, utfärdat av jordbruksnämnden,
avses emellertid skola bibehållas. Förslaget innebär vidare bl. a., att det

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

nya systemet normalt skall fungera med tillhjälp av visst gränsskydd, viss
odlings- och tillverkningsbegränsning samt en i ett till propositionen fogat
författningsförslag reglerad tillverkningsavgift. För att möta förluster i den
prisreglerande verksamheten och i övrigt utjämna rörelseresultatet avses
stärkelse- och hränneriidkareföreningarna skola disponera över en konjunkturutjämningsfond,
till vilken skall föras dels införselavgifterna på mat- och
fabrikspotatis samt potatisprodukter, dels tillverkningsavgifterna på stärkelse
och råbrännvin.

Utskottet biträder det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till nytt system
för fabrikspotatis,regleringen. Enligt utskottets mening synes nämligen förslaget,
såsom departementschefen uttalat, taga hänsyn till såväl de berättigade
intressen, vilka producenterna inom de traditionellt fabrikspotatisodlande
områdena kan åberopa, som de önskemål om ett friare regleringssystem,
vilka framförts bl. a. i utskottets utlåtande 1955: 39. Utskottet finner ej heller
anledning till erinran mot vad i propositionen föreslagits beträffande den
statliga insynen i och kontrollen av stärkelseföreningens verksamhet samt
hållandet av viss beredskapsreserv av potatisstärkelse ävensom beträffande
införselavgift m. m. i fråga om fabrikspotatis.

Potatisprodukter m. m.

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 148—161.

Departementschefen

»1 propositionen 1955: 198 framhöll jag bl. a., att man enligt min uppfattning
genom en fortsatt rationalisering, särskilt i fabrikationsledet, skulle
kunna uppnå en billigare produktion av potatisprodukter. Jag anslöt mig
även till jordbruksprisutredningens uppfattning, att en sänkning av det nuvarande
gränsskyddet för potatisprodukter torde vara möjlig att genomföra.
Det borde emellertid ankomma på jordbruksnämnden att senare, efter förhandlingar
med jordbrukets organisationer, till Kungl. Maj:t avge förslag
rörande längden av den avtrappningsperiod för gränsskyddet, som kunde
anses skälig med hänsyn till föreliggande rationaliseringsmöjligheter. I
detta sammanhang betonade jag även, att rationaliseringsmöjligheterna
borde tillvaratagas och att en rationalisering av odlingen var önskvärd ur såväl
samhällsekonomisk som odlarsynpunkt.

Riksdagen anslöt sig i sitt principbeslut hösten 1955 i huvudsak till dessa
synpunkter liksom i övrigt till de förslag till prisgränser och importskydd
för potatisprodukter in. m., som framlades i nyssnämnda proposition. Riksdagens
beslut innebär i sistnämnda hänseende, alt prisgränserna för stärkelse
skall sättas till ± 13 procent av mittpriset. Vidare skall sådana livs 5

liihang till riksdagens protokoll 1956, 10 samt Nr 30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

medelsprodukter, i vilka potatis eller stärkelse av potatis m. m. ingår såsom
råvara, erhålla ett importskydd, som innefattar införselavgiften för potatis
eller stärkelse. Skyddet skall lämnas i form av tull utom i fråga om produkter,
som praktiskt taget helt består av potatis eller stärkelse. Sistnämnda
produkter skall inbegripas i införselavgiftssystemet. Glätt-, appretur- och
betmedel, innehållande stärkelseprodukter, samt stärkelsehaltiga kärnbindemedel
skall vidare genom avgiftsbeläggning av motsvarande importvaror
erhålla ett importskydd, som innefattar kompensation för införselavgiften
på däri ingående stärkelse. Vad beträffar sorbit (sorbitol) skall importskyddet
lämnas i form av en lämpligt avpassad tull.

I anslutning till vad sålunda anförts och beslutats, har jordbruksnämnden
efter överläggningar med Sveriges stärkelseproducenters förening och
jordbrukets förhandlingsdelegation, såsom förut anförts, framlagt konkreta
förslag till mittpriser, prisgränser och införselavgifter m. m. för skilda slag
av potatisprodukter och stärkelsehaltiga varor.

Vad först angår potatisstärkelse innefattar förslaget följande.
Mittpriset bör utgöra 89,25 öre per kilogram, vilket överensstämmer med det
partipris, som f. n. tillämpas, och avse extra prima potatisstärkelse vid försäljning
i parti fritt stärkelseföreningens lager i fria lånesäckar av jute om
100 kilogram netto, för vilka returfrakten betalas av köparen. I mittpriset
ingår en i det följande närmare berörd tillverkningsavgift för potatisstärkelse,
motsvarande 4,2 öre per kilogram, övre och nedre prisgränserna bör
vid sagda mittpris utgöra 101 respektive 78 öre per kilogram. Införselavgiften,
vilken beräknats med utgångspunkt från det genomsnittliga importpriset
på dansk och holländsk vara under den senaste tolvmånadersperioden,
bör fastställas till för första regleringsåret 27 öre, för andra regleringsåret
25 öre och för tredje regleringsåret 23 öre per kilogram. Införselavgiften
utgör för respektive år 41, 38 och 35 procent av nämnda genomsnittliga
importpris.

Enligt förslaget skall sålunda införselavgiften minskas med 2 öre per
kilogram under vartdera av andra och tredje regleringsåren. Jordbruksnämnden
anför, att denna avtrappning av införselavgiften enligt grunderna
för det nya systemet bör föranleda en lika stor sänkning av de prisgränser,
som skall gälla för samma år, samt framhåller, att denna konsekvens har
tagits, när det gäller socker. Stärkelseföreningens representanter har emellertid
uppfattat överenskommelsen så, att de för första året avtalade prisgränserna
skall gälla under hela treårsperioden. Med hänsyn till de skiljaktiga
uppfattningarna om överenskommelsens innebörd i denna del har nämnden
kommit överens med representanter för stärkelseföreningen och Sveriges
bränneriidkareförening att låta frågan om prisgränsernas storlek under andra
och tredje regleringsåren bli beroende av Kungl. Maj:ts avgörande.

De av jordbruksnämnden framlagda förslagen till mittpris och prisgränser
för det första regleringsåret samt till införselavgift och dennas avtrappning
tager enligt min mening skälig hänsyn såväl till fabrikspotatisodlingens
och stärkelseindustriens nuvarande läge som till föreliggande möj -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

ligheter till rationalisering. Förslagen tager sålunda sikte på en sådan utveckling,
som jag antydde i propositionen 1955: 198, nämligen en efter hand billigare
produktion av potatisstärkelse och ett successivt minskat gränsskydd.
Enligt grunderna för det nya prissättningssystemet skall en avtrappning
av införselavgiften medföra en motsvarande sänkning av prisgränserna.
Något undantag från denna regel bör i princip icke gälla för potatisstärkelse.
Då förhandlingsuppgörelse på denna punkt emellertid icke kommit till
stånd, är jag beredd att som en engångsåtgärd föreslå en viss modifikation
av huvudregeln. Sålunda vill jag föreslå, alt det, då nedre prisgränsen
enligt utgångsläget den 1 september 1956 uppnås, må ankomma på Kungl.
Maj :t att avgöra om särskilda åtgärder skall vidtagas för att skydda denna
prisgräns. I fråga om den övre prisgränsen torde emellertid något liknande
avsteg från huvudregeln icke böra förekomma. Med hänsyn till möjligheterna
för stärkelseföreningen att utbetala pristillägg utöver försäljningspriset
på potatisstärkelse är det icke sannolikt, att frågan om dylika särskilda
åtgärder blir aktuell under treårsperioden.

Vad jordbruksnämnden anfört angående stärkelseföreningens inköpspris
under det tredje regleringsåret föranleder ingen erinran från min sida. Hinder
bör sålunda icke möta för föreningen att med anlitande av till föreningen
influtna medel under det sista året av treårsperioden hålla stärkelsepriset
uppe på samma nivå, som vid oförändrat importpris kan uppnås under
det andra året.

Ej heller har jag något att erinra mot förslaget, att för de förhållandevis
obetydliga produkterna vete- och risstärkelse skall utgå samma
införselavgift som för potatisstärkelse.

I fråga om majsstärkelse föreslås införselavgift skola utgå med
35 öre per kilogram under hela treårsperioden eller med samma belopp som
nuvarande tull och införselavgift sammantagna. Vid bedömandet av införselavgiftens
storlek har man utgått från ett genomsnitt av priserna för belgisk,
holländsk och västtysk vara under den senaste tolvmånadersperioden.
Införselavgiftens belopp motsvarar ett gränsskydd av 64 procent av nämnda
genomsnittliga importpris. Några prisgränser skall icke fastställas. Därest
övre eller nedre prisgränsen för potatisstärkelse över- respektive underskrides
föreslås emellertid, att för majsstärkelse skall få vidtagas åtgärder
av de slag, som i allmänhet kan förekomma, när prisgräns över- eller underskrides.
Ehuru såsom jordbruksnämnden anfört den föreslagna införselavgiften
icke torde kunna anses tillräcklig för all hindra en allvarlig konkurrens
med potatisstärkelsen, särskilt på glykos- och dextrinområdet, synes
förslaget böra godtagas. Jag har därvid särskilt beaktat, att införselavgiften
skall vara oförändrad under hela treårsperioden. Enligt överenskommelsen
avses stärkelseföreningen, för alt bemästra konkurrensen från majsstärkelsen,
med tillhjälp av regleringsmedel skola äga lämna rabatt vid försäljning
av inhemsk potatisstärkelse till större förbrukare.

1 fråga om »annan stärkelse» (tapiokastärkelse in. m.), in a n io
c a- och arrowrot samt härav framställt mjöl ävensom

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

gryn av andra vegetabilier än spannmål föreslås samma
införselavgift som för majsstärkelse. Detta förslag kan jag biträda. Ej heller
torde något vara att anföra mot förslaget, att för f i n m a 1 e n, torkad
potatis (potatispulver) samt potatisflingor skall fastställas en
införselavgift av 40 öre per kilogram, motsvarande omkring 15 procent av
importpriset för potatispulver.

Beträffande stärkelsesirap (glykos) har gränsskyddet i förslaget
beräknats med utgångspunkt från storleken av skyddet i fråga om
majsstärkelse och åtgången härav för framställning av glykos. Häremot torde
icke vara något att erinra med hänsyn till att den importerade varan i allmänhet
framställes med majsstärkelse som råvara. Till den så beräknade
införselavgiften har föreslagits skola läggas ett manufaktureringsskydd,
motsvarande cirka 15 procent av tillverkningskostnaden. Med inräknande
härav torde införselavgiften för stärkelsesirap böra fastställas till (36 -f4
=) 40 öre per kilogram, vilket motsvarar 58 procent av det f. n. vid import
från Västtyskland gällande priset. Även för dextrin och stärkelseklister
ävensom appretur medel, innehållande
dextrin, stärkelse, glykos, växtslem och dylikt, dock
icke vara i detalj handelsförpackningar, innehållande
högst 1 kilogram netto, torde införselavgift böra utgå med
40 öre per kilogram. Beloppet motsvarar 43 procent av nu gällande importpris
för holländskt dextrin, vilket utgör huvudprodukten under ifrågavarande
rubrik. I enlighet med förslaget bör vidare för druvsocker,
stärkelsesocker och torrglykos bestämmas en införselavgift
av 45 öre per kilogram, motsvarande för druvsocker 43 procent av importpriset.

I likhet med vad som förordats beträffande majsstärkelse bör för samtliga
nu uppräknade potatisprodukter gälla, att några prisgränser icke skall
fastställas men att — därest övre eller nedre prisgränsen för potatisstärkelse
över- respektive underskrides — de särskilda åtgärder, som i allmänhet
kan förekomma vid över- eller underskridande av prisgräns, skall få tillämpas
beträffande sagda produkter.

I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om restitution av
införselavgift på stärkelseområdet. Enligt min mening bör jordbruksnämnden
liksom nu äga medge företag, som idkar handel med, bearbetar eller
förbrukar stärkelsevaror, restitution vid export. Däremot bör, delvis i motsats
till vad nu är fallet, restitution av eller befrielse från införselavgift i
princip icke medges i andra fall. Detta bör dock icke utgöra hinder för
nämnden att generellt meddela restitution eller befrielse, då en importvara
innehåller endast en mindre andel stärkelse eller stärkelseprodukt.

I det förut under avsnittet om fabrikspotatis förordade nya systemet för
regleringen av denna vara ingår, att tillverkningen av såväl stärkelse som
brännvin skall belastas med en tillverkningsavgift. Syftet med
denna avgift är att utjämna resultaten i stärkelseföreningens prisreglerande
verksamhet under olika år. För att skapa en grundfond för denna verksam -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 är 1956

het har under regleringsåren 1954/55 och 1955/56 uttagits en motsvarande
avgift av 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent av vid tillverkningen av
stärkelse och brännvin använd potatis.

Jordbruksnämnden har anmält, att den funnit det erforderligt att författningsmässigt
reglera ifrågavarande tillverkningsavgift. Rörande de författningstekniska
frågorna torde jag få hänvisa till avsnittet om författningsfrågor
m. m. I detta sammanhang torde jag emellertid få anföra följande.

Det synes vara ändamålsenligt, att såsom nämnden föreslagit tillverkningsavgiften
beräknas beträffande brännvin per liter råbrännvin med 50
volymprocent alkoholhalt och beträffande stärkelse per kilogram ren stärkelse
samt att maximibeloppen i författningen upptages till högst 4 öre
per liter respektive högst 6 öre per kilogram. Sagda belopp motsvarar för
potatis räknat icke fullt 3,5 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Enligt
vad som överenskommits mellan nämnden och representanter för stärkelseoch
bränneriidkareföreningarna, skall tillverkningsavgiften för potatisstärkelse
fr. o. m. regleringsåret 1956/57 utgå med 5 öre per kilogram ren stärkelse
och för råbrännvin med ett häremot svarande belopp, överenskommelsen
föranleder ingen erinran från min sida.

Jag torde vidare få erinra om att enligt riksdagens beslut hösten 1955
— i den mån tillverkningen av potatisstärkelse även i fortsättningen skall
belastas med tillverkningsavgift — en mot denna svarande avgift, s. k.
kompensation savgift, bör utgå på importerad potatisstärkelse och
därav tillverkade produkter. Bestämmelser om sådan avgift bär av nämnden
föreslagits skola ingå i författningen om tillverkningsavgift. I fråga
om detta förslag torde jag få hänvisa till avsnittet om författningsfrågor
m. m. I detta sammanhang torde jag endast böra beröra den mellan nämnden
samt stärkelse- och bränneriidkareföreningarna överenskomna omfattningen
av sagda kompensationsavgift, vilken jag anser mig kunna biträda.
Kompensationsavgift motsvarande tillverkningsavgiften bör sålunda automatiskt
utgå vid import av dels potatisstärkelse, dels druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap (glykos), dels dextrin och stärkelseklister. Avgiften
bör för de båda sistnämnda grupperna, för vilka råvaran inom landet
vanligen är potatisstärkelse, beräknas med utgångspunkt från den mängd
stärkelse, som normalt åtgår vid tillverkningen. I fråga om övriga produkter,
vid vilkas tillverkning potatisstärkelse åtgår eller kan komma att åtgå,
bör det ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kung]. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden att med hänsyn till importutvecklingen avgöra, om och
i vilken utsträckning kompensationsavgift bör utgå vid importen.

I enlighet med det förut under avsnittet om fabrikspotatis förordade nya
regleringssystemet för denna produkt skall gällande lillverkningsskatter för
utländsk potatis, majs, maniocarot m. in., som användes för tillverkning av
stärkelse, slopas såvitt angår potatis och i övrigt omändras till avgifter,
som uppbäres i prisreglerande syfte på fabrikspotatisodlingens område. I
anslutning härtill har jordbruksnämnden beträffande sist avsedda produk -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

ter föreslagit, att den nu utgående tillverkningsskatten å 8 öre per kilogram
skall ersättas med en tillverkningsavgift av 15 öre per kilogram. Enär
på grund av den föreslagna avgiften någon tillverkning av majsstärkelse
icke torde komma att upptagas inom landet, har nämnden icke funnit aktuellt
att nu göra framställning om någon kompensationsavgift för sådan
stärkelse.

Vad nämnden sålunda föreslagit i fråga om tillverkningsavgift på majs
in. m., som inom landet användes för tillverkning av stärkelse, kan jag biträda.

Vad därefter angår den resultatutjämning, vilken såsom förut
angivits ingår som ett led i det förordade nya regleringssystemet på fabrikspotatisområdet,
har jordbruksnämnden bl. a. framhållit, att uppgiften att
vid ett givet för bränneri- och stärkelsepotatis gemensamt pris möta de
förlustrisker, som uppstår i samband med variationer i produktionen och i
utlandspriserna, helt kommer att åvila stärkelseföreningen. Det konjunkturkänsliga
priset på stärkelsepotatis kommer nämligen i realiteten att bli
avgörande även för prissättningen på bränneripotatis. Vidare är avsättningen
av potatisbrännvin garanterad, därigenom att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen
dels bestämmer, vilken mängd sprit som får tillverkas, dels uppköper
densamma till ett pris, som är baserat bl. a. på inköpspriset för bränneripotatis.
Ändamålet med den resultatutjämning, varom här är fråga,
blir sålunda att mellan olika år utjämna vinster och förluster i stärkelseföreningens
prisreglerande verksamhet.

Kostnaderna i nämnda verksamhet hänför sig, såsom tidigare angivits,
bl. a. till de förluster vid lagring och export av överskott på stärkelse, som
kan uppkomma vid god årsmån, förluster till följd av prissänkning på stärkelseprodukter,
sedan det för ett tillverkningsår gällande producentpriset
å fabrikspotatis fastställts, och förluster i samband med rabattering till industrikonsumenter
till följd av låga importpriser på majsstärkelse. I enlighet
med jordbruksnämndens förslag bör dessa kostnader i första hand
täckas genom att stärkelseföreningen under löpande regleringsår tillföres
medel, som fr. o. in. den 1 september 1956 inflyter i form av införsel-, tillverknings-
och kompensationsavgifter för stärkelse och därav framställda
produkter.

Stärkelseföreningen torde vidare i enlighet med gjort åtagande och efter
samråd med det tidigare omförmälda samarbetsorganet samt Sveriges potatisodlares
riksförbund böra handha vissa prisregleringsuppgifter, avseende
mat- och utsädespotatis, inom de mest utpräglade överskottsområdena.
På grund härav bör föreningen även tillföras inflytande införselavgifter på
mat-, utsädes- och fabrikspotatis. I den mån sålunda tillförda medel icke
förslår till att täcka uppkommande förluster på stärkelseföreningens rörelse,
bör enligt nämndens förslag återstående förluster täckas genom tillskott
från den för ändamålet inrättade stiftelsen Potatisodlingens konjunkturutjämningsfond.
Ett mellan jordbruksnämnden, å ena, samt stärkelse- och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

bränneriidkareföreningarna, å andra sidan, träffat avtal om grundandet av
denna stiftelse har tidigare denna dag godkänts av Kungl. Maj :t. Till denna
fond skall enligt avtalet den 1 september 1956 såsom grundkapital överföras
dels samtliga tillgångar i den nuvarande Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond,
dels — efter avdrag av ett belopp av 500 000 kronor
— de tillverkningsavgifter, utgörande 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent
för vid tillverkningen av stärkelse och brännvin använd potatis,
som belöper på tillverkningsåren 1954/55 och 1955/56, dels hos nämnden
innestående införselavgifter för potatis jämte därå upplupen ränta, efter
avdrag av ett belopp av 2 miljoner kronor, vilket såsom förut anförts under
avsnittet om matpotatis avses för matpotatisodlingens främjande, dels samtliga
hos nämnden innestående införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter
jämte därå upplupen ränta. Det sammanlagda grundkapitalet
beräknas uppgå till drygt 9 miljoner kronor.

Vad jordbruksnämnden anfört angående rationalisering av stärkelseindustrien
kan jag i huvudsak biträda. Av de medel, som under tillverkningsåren
1954/55 och 1955/56 uppsamlats genom innehållande av viss del av
likviden för fabrikspotatis, bör sålunda Kungl. Maj :t bemyndigas medge
nämnden att — utöver tillgängliga 500 000 kronor i rationaliseringsfonden
— disponera 500 000 kronor för rationaliseringsändamål.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 30 september
1955 bemyndigat jordbruksnämnden att med stärkelseföreningen
träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse
fr. o. m. den 1 oktober 1955 t. o. in. den 30 september 1956 eller
intill den tidigare tidpunkt, då det i propositionen 1955:198 föreslagna
systemet för den statliga regleringen beträffande fabrikspotatis träder i
kraft, i huvudsaklig överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal.
I bemyndigandet har emellertid gjorts förbehåll om att den utfästelse,
som nämnden gjort i 7 § av avtalsförslaget, ävensom frågan om medel för
infriande av sagda utfästelse skall underställas riksdagens prövning.

Det avtal, som träffats, innebär bl. a., att föreningen skall vara skyldig
att köpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt av jordbruksnämnden
meddelade tillverkningslicenser med undantag för vad som erfordras
till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt
nyssnämnda 7 § har nämnden åtagit sig att — under förutsättning av
statsmakternas godkännande och därest avtalet icke skulle komma att förnyas
— vidtaga eller föranstalta om sådana åtgärder från statens sida, vilka
bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 86 kronor 75 öre per
deciton för den 1 oktober 1956 inneliggande lager av extra prima, prima och
ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton jämte den
kvantitet potatismjöl, som föreningen kan ha importerat efter det ett nytt
regleringssystem beträffande fabrikspotatis trätt i kraft, dels ock ersättning
för ränte- och lagringskostnader under tre månader, räknat fr. o. in.
den 1 oktober 1956, enligt i avtalet närmare angivna grunder för innelig -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

gande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl med undantag
för nyssnämnda avdragskvantiteter. Den föreningen enligt dessa
bestämmelser tillkommande ersättningen är emellertid maximerad till
50 000 kronor.

De av nämnden sålunda gjorda åtagandena torde nu böra underställas
riksdagens prövning. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot,
torde för infriande av omförmälda utfästelse om ersättning ett belopp av
högst 50 000 kronor få utgå ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.»

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i fråga om mittpris, prisgränser
och införselavgifter för potatisstärkelse samt införselavgifter för övriga
potatis- och stärkelseprodukter. Detta innebär bl. a., att under det
första regleringsåret mittpriset för potatisstärkelse skall utgöra 89,25 öre
per kilogram med prisgränserna 101 respektive 78 öre per kilogram. Införselavgiften
skall under det första regleringsåret utgöra 27 öre och under
de båda följande åren 25 respektive 23 öre per kilogram. Liksom införselavgiften
skall under de båda senare åren den övre prisgränsen avtrappas
med 2 öre per år. I fråga om den nedre prisgränsen skall det, när denna
sådan den bestämts vid utgångsläget den 1 september 1956 nås, ankomma
på Kungl. Maj :t att avgöra, om särskilda åtgärder skall vidtagas för att
skydda denna prisgräns. För vete- och risstärkelse skall utgå samma
införselavgift som för potatisstärkelse. För majsstärkelse m. in. skall införselavgiften
under hela treårsperioden utgöra 35 öre per kilogram, för potatispulver,
potatisflingor, stärkelsesirap, dextrin, stärkelseklister och vissa
appreturmedel 40 öre per kilogram samt för druvsocker, stärkelsesocker och
torrglykos 45 öre per kilogram. Några prisgränser skall icke fastställas för
nu anförda produkter men, därest övre eller nedre prisgränsen för potatisstärkelse
över- respektive underskrides, skall för sagda produkter få tilllämpas
de särskilda åtgärder, som i allmänhet kan förekomma vid dylikt
över- eller underskridande.

Utskottet finner sig vidare böra förorda vad Kungl. Maj :t föreslagit i
fråga om restitution av införselavgift på stärkelseområdet samt beträffande
tillverknings- och kompensationsavgifter. Förslagen i fråga om förordning
angående avgift på majs in. m. samt beträffande resultatutjämningen
i stärkelseföreningens prisreglerande verksamhet finner sig utskottet — i
anslutning till den förut förordade omläggningen av fabrikspotatisreglei
ingen böra biträda. Vad i propositionen anförts och föreslagits i fråga
om medgivande för jordbruksnämnden att för rationalisering inom stärkelseindustrien
disponera 500 000 kronor av den under senare år innehållna
delen av likviderna för fabrikspotatis föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

Ej heller i övrigt föranleder Kungl. Maj :ts framställning i förevarande
del någon utskottets erinran.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter)
Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 168—178.

Departementschefen

»Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall stödet åt den inhemska oljeväxtodlingen
lämnas i samma former som stödet åt annan jordbruksproduktion.
I stället för att såsom f. n. staten garanterar ett visst odlarpris, skall sålunda
— dock med undantag för oljelinfrö — mittpris, prisgränser och införselavgift
fastställas även på detta område. Prisgränserna skall enligt beslutet bestämmas
till ± 13 procent från mittpriset.

I enlighet med en efter förhandlingar med representanter för oljeväxtodlarna
och föreningen Sveriges oljeväxtintressenter träffad preliminär
överenskommelse föreslår jordbruksnämnden, att ett mittpris skall fastställas,
motsvarande 75 öre per kilogram höstraps med 18 procent vattenhalt
och i övrigt av normalkvalitet enligt hittills gällande grunder. Prisgränserna
föreslås till 85 respektive 65 öre per kilogram. Mittpriset och prisgränserna
skall avse det pris, som Sveriges oljeväxtintressenter enligt en
särskild uppgörelse med oljefabrikerna erhåller vid leverans till oljefabrik,
sedan från priset avdragits föreningens kostnader för varans omhändertagande,
lagring och nedtorkning till 7,5 procent vattenhalt ävensom för frakt
från torkeri till oljefabrik. Av överenskommelsen framgår vidare att, så
länge det inhemska priset på rapsfrö ligger mellan prisgränserna, införselavgiften
på vegetabilisk olja och annat fett (med inemot 100 procent fetthalt)
avses skola utgå med 30 öre per kilogram. Produkter, som jämte
fett innehåller annan vara, föreslås skola avgiftsbeläggas efter fetthalten.
Införselavgiften avses skola utgå för samma fettvaror, för vilka s. k. regleringsavgift
uttages, och erläggas i sannna ordning som denna avgift. Det
har förutsatts, att mittpris och prisgränser skall, så snart reglerna för betalning
efter individuell fetthaltsbestämning fastställts, omräknas till att
avse höstraps av medelfetthalt och i övrigt av normalkvalitet på sätt nyss
angivits.

Den sålunda föreslagna utformningen av importskyddet i fråga om oljeväxter
och fettvaror synes ur olika synpunkter vara väl avvägd och torde
därför böra godkännas.

Jordbruksnämnden har anmält, att man vid fastställandet av införselavgiften
och prisgränserna har förutsatt, att en viss garanterad avsättning av
olja, framvunnen ur inhemskt frö, kommer till stånd genom inblandning av
sådan olja i margarin och liknande fettvaror samt att nuvarande inblandningstvång
beträffande raps- och senapsmjöl vid framställning av foder -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1936

blandningar bibehålies. Nämnden påminner därvid om att den inhemska
margarinindustrien i enlighet med en intern överenskommelse tillämpar en
inblandning av 35 procent svensk vegetabilisk olja vid framställning av
hushållsmargarin. Vid överläggningarna mellan nämnden och representanter
för tillverkare av margarin och bakhjälpmedel har framkommit, att man
från sistnämnda håll i och för sig icke har något att erinra mot en inblandning
av svensk vegetabilisk olja såväl i hushållsmargarin som i bagerimargarin
och därmed jämförbara bakhjälpmedel. Detta gäller dock endast
under förutsättning, att industriens konkurrensförmåga gentemot utlandet
därigenom icke försämras. Det anföres därvid att, om margarininförseln
frisläppes utan att industrien erhåller ett tillfredsställande skydd, en
inblandning av 35 procent inhemsk vegetabilisk olja blir omöjlig. Enbart
en införselavgift anses icke vara tillräckligt. På grund av stora växlingar i
världsmarknadspriserna liksom även i prisrelationerna mellan olika typer
av fettvaror är det nämligen svårt att bestämma en införselavgift, som ger
skälig kompensation åt de inhemska tillverkarna. Vidare framhålles, att
det svenska margarinet vid ett inblandningsåtagande får en enhetlig sammansättning
och kvalitet, medan i utlandet tillverkat margarin i dessa hänseenden
uppvisar variationer. Skulle införselavgiften beräknas med utgångspunkt
från priset på och sammansättningen av margarin av viss medelkvalitet,
skulle detta möjliggöra import av margarin av lägre kvalitet, samtidigt
som de inhemska fabrikanterna icke skulle kunna tillverka margarin
med en sammansättning, som motsvarar en högre kvalitet. Dessutom anföres,
att varje import av utländskt margarin och annat matfett, som icke
innehåller olja av svenskt ursprung, minskar avsättningsmöjligheterna för
inhemskt oljefrö. Det föreslås därför, att föreskrift skall utfärdas om att
kommersiell import av margarin och liknande matfett icke får ske, med
mindre varan innehåller samma myckenhet vegetabilisk olja, framvunnen
ur svenskt oljeväxtfrö, som motsvarande svensktillverkade vara skall innehålla
enligt frivilligt åtagande av industrien eller enligt föreskrift,
meddelad av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
jordbruksnämnden. Härutöver föreslås, att för varje kilogram importerat
margarin och liknande fettvara skall — - förutom ett mot den generella
införselavgiften svarande belopp — uttagas en särskild införselavgift
av 9 öre per kilogram, varav 7 öre anges utgöra egentligt manufaktureringsskydd
och 2 öre sammanhänger med reglerna för beräknandet av priset
på inhemsk olja.

Efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation hemställer jordbruksnämnden,
att importskyddet för margarin skall anordnas på sätt sålunda
föreslagits.

Med anledning av det anförda vill jag erinra om att det i 1955 års riksdagsbeslut
ansågs nödvändigt att bibehålla den nuvarande fullmakten för
Kungl. Maj :t att föreskriva inblandningstvång beträffande här i landet tillverkat
margarin. Jordbruksutskottet anförde sålunda, att en dylik föreskrift
icke torde kunna undvaras, därest det på grund av avsättningssvårigheter

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

blev nödvändigt att inblanda härdad rapsolja i margarin. Den nu träffade
överenskommelsen bygger på att sådan inblandning skall äga rum. Det är
emellertid tydligt, att ett dylikt inblandningstvång vid slopandet av den
kvantitativa regleringen av margarinimporten utgör en belastning för den
inhemska industrien. Jag anser mig därför böra förorda, att som kompensation
härför ett särskilt importskydd — utöver det föreslagna manufaktureringsskyddet
— skall lämnas för margarin och med margarin jämförbara
bakhjälpmedel. Enligt vad jag har erfarit anser jordbruksnämnden, att bakhjälpmedel
med mer än 24 procent fetthalt bör kunna omfattas av inblandningstvånget.
Häremot har jag intet att erinra. Nämndens förslag beträffande
formen för det nu avsedda importskyddet anser jag mig emellertid icke
kunna biträda. Enligt min mening bör behovet härav för industrien kunna
tillgodoses uteslutande genom införselavgift på de berörda varuslagen. Jag
anser, att industriens berättigade intresse av kompensation för inblandningstvånget
skäligen blir tillgodosett genom att den av nämnden föreslagna
särskilda införselavgiften av 9 öre per kilogram höjes till 25 öre för margarin
och för bakhjälpmedel med en fetthalt av mer än 60 procent samt
till 20 öre för bakhjälpmedel, vilkas fetthalt överstiger 24 procent men
icke 60 procent.

I enlighet med jordbruksnämndens förslag bör, förutom den generella
införselavgiften på fett, en avgift om 7 öre per kilogram utgå i egentligt
inanufaktureringsskydd för bakhjälpmedel med en fetthalt överstigande 10
procent men icke 24 procent. För wafers med högre fetthalt än 20 procent
bör enligt min mening, förutom införselavgiften på fett, ett manufaktureringsskydd
av 14 öre per kilogram lämnas. Innehåller produkterna därjämte
andra jordbruksregleringsvaror, bör införselavgiften ökas med belopp,
motsvarande avgiften på de andra råvarorna omräknad efter produktens
halt av respektive vara. För bakhjälpmedel, som ej innehåller 10 procent
fett, bör avgiften i överensstämmelse med principerna för tulltaxering
utgå med belopp, motsvarande avgiften på den råvara, som är belagd med
den högsta införselavgiften. Då sådan produkt ej är avsedd att omfattas av
fettvaruregleringen, förutsättes att fettandelen i produkten vid tulltaxeringen
alltid anses så obetydlig, att införselavgiften på fett därvid icke blir tilllämplig.
I fråga om stearin torde införselavgift böra utgå med 37 öre per
kilogram, varav 7 öre utgör inanufaktureringsskydd. Även för smör- och
ostiarger bör, förutom den generella införselavgiften för fett, manufaktureringsskydd
lämnas med 7 öre per kilogram.

Enligt jordbruksprisutredningens förslag skulle den tekniska industrien
icke erhålla restitution för erlagda införselavgifter. I propositionen 1955:
198 anmälde jag, att jag då icke var beredd att taga slutlig ställning till
denna fråga. Enligt min uppfattning behövde hithörande spörsmål närmare
övervägas och i samband därmed kunde eventuellt även aktualiseras
justeringar i fettregleringssystemet. Sedermera uppdrogs därför åt jordbruksnämnden
att undersöka dessa frågor och till Kungl. Maj :t inkomma

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

med de förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Nämnden har nu
anmält, att ifrågavarande införselavgift blivit större än jordbruksprisutredningen
förutsatt. Möjligheterna för industrien att bära avgiftsbelastningen
har följaktligen försvårats. Nämnden föreslår därför, att full restitution av
införselavgiften skall lämnas den tekniska industrien. En förutsättning härför
är dock, att det inhemska priset på slakterifett upprätthålles vid en
prisnivå, som motsvarar världsmarknadspriset med tillägg av regleringsavgift
och införselavgift. För att upprätthålla en sådan prisnivå torde det
enligt nämnden vara nödvändigt att öka exporten av slakterifett. Nämnden
har därför träffat överenskommelse med jordbrukets förhandlingsdelegation
om att Svensk kötthandel, ekonomisk förening, av influtna slaktdjursavgifter
skall täcka kostnaderna för sådan export av slakterifett, som behövs
för att uppehålla priset inom landet på avsedd nivå.

De av nämnden föreslagna åtgärderna i fråga om prisbildningen på det
inhemska slakterifettet samt förslaget om full restitution av införselavgiften
till den tekniska industrien synes mig utgöra en godtagbar lösning av ifrågavarande
spörsmål. Jag anser mig därför böra föreslå, att Kungl. Maj :t
eller, efter Dess bemyndigande, jordbruksnämnden skall få utge regleringsbidrag
respektive återbäring av reglerings- och införselavgift, såvitt angår
importerad fettvara, med belopp motsvarande den sammanlagda avgift, som
erlagts för varan, samt beträffande inhemsk vegetabilisk olja respektive
inhemskt slakterifett med belopp, motsvarande den sammanlagda avgift,
som skulle ha utgått, om i stället importerad vara använts. Härvid förutsätter
jag dock, att regleringsbidrag för inhemskt slakterifett icke skall utgå
med större belopp än som motsvarar den av avgifterna föranledda prisförhöjningen
på varan. Utbetalning av regleringsbidrag respektive återbäring
av reglerings- och införselavgift bör i fråga om importerad vara och olja
ur inhemsk odling belasta regleringsavgiftsmedlen med belopp, som motsvarar
regleringsavgifterna, och importavgiftsmedlen med belopp, som motsvarar
importavgifterna. Regleringsbidrag för inhemskt slakterifett bör utgå
ur regleringsavgiftsmedel.

Nettointäkterna av regleringsavgifterna uppskattas av jordbruksnämnden
till 70 miljoner kronor för budgetåret 1955/56 och till 49 miljoner kronor
för budgetåret 1956/57. Clearingkassan för fettvaror beräknas för tiden efter
den 1 juli 1955 intill ingången av regleringsåret 1956/57, då det nya regleringssystemet
införes, erhålla ett nettotillskott av drygt 28 miljoner kronor.
Vid utgången av budgetåret 1955/56 beräknas kassans tillgångar uppgå
till omkring 76 miljoner kronor. I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut
skall i samband med det nya systemets införande ett belopp av 10 miljonei
kronor överföras till stiftelsen Oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond.
Jag vill vidare påminna om att jag i propositionen 1956: 140 har
föreslagit, att 5 miljoner kronor av kassans medel skall överföras till regleringsfonden
för socker. I samma proposition har vidare förutsatts, att ett
belopp av högst 15 miljoner kronor under vissa villkor skall kunna över -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

föras till samma regleringsfond såsom lån. Härutöver bör i enlighet med vad
som anges i samband med frågan om prissättningen på mjölk och mejeriprodukter,
33,33 miljoner kronor ställas till Svenska mejeriernas riksförenings
förfogande såsom kompensation för en till den 1 juli 1957 uppskjuten
prishöjning på konsumtionsmjölk. Till frågan om dispositionen av återstående
medel i clearingkassan återkommer jag under avsnittet om vissa
avgiftsmedel m. m.

Jordbruksnämnden har anfört, att clearingkassan under regleringsåret
1956/57 även bör tagas i anspråk för förskottering av medel för inlösen av
spånads- och oljelinfrö. Mot vad nämnden sålunda föreslagit har jag icke
något att erinra.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t den 6 april
1956 på särskild framställning av jordbruksnämnden fastställt ett garantipris
för linfrö av 75 öre per kilogram, avseende leverans från odlare av
frö med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. För infriande av garantien
torde i enlighet med nämndens förslag få tagas i anspråk medel ur
clearingkassan för fettvaror.

I enlighet med vad jordbruksnämnden anfört, torde det anslag om 50
miljoner kronor, som på kapitalbudgeten anvisats för finansiering av inlösen
utav oljeväxtfrö, även fortsättningsvis böra få disponeras för detta
ändamål. Vad nämnden slutligen anfört om beräkningen av regleringsavgiften
samt avvecklingen av den ensamrätt till import som f. n. tillkommer
Svensk fettimport, ekonomisk förening, samt avvecklingen av statens engagemang
i denna förening, föranleder icke någon erinran från min sida.»

Motionerna m. m.

I motionerna 1:594 och 11:778 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att dels avskaffa bestämmelserna om skyldighet att använda fettämne ur
svenskt oljeväxtfrö (inblandningstvång), dels fastställa den särskilda införselavgiften
(manufaktureringsskyddet) å margarin till 7 öre per kilogram,
dels — för att kompensera oljeväxtodlarna för nackdelarna med inblandningstvångets
avskaffande — höja införselavgiften å fettvaror med belopp,
som jordbruksutskottet efter rådfrågande av expertis anser sig böra föreslå,
dels hemställa hos Kungl. Maj:t om en grundlig översyn av hela fettregleringen
utav en allsidigt sammansatt utredning, dels under vart och ett av de
närmaste tre åren från jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror överför
5 miljoner kronor till regleringsmedel för äggexporten.

I motionerna I: 597 och II: 776 hemställes, att riksdagen måtte uttala, att
det belopp, som för liden den 1 september 1956—den 30 juni 1957 avses
skola ställas till förfogande ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror
i syfte alt kompensera underlåten prishöjning å konsumtionsmjölk,
skall höjas till att täcka hela den inkomstökning, som den avsedda prishöjningen
eljest skulle ha tillfört jordbruket.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

I motionen II: 775 hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att vid den översyn av jordbrukets prissystem, som bör ske,
innan ny överenskommelse härom träffas 1959, även utredning sker av
möjligheterna att åstadkomma en genomgripande förenkling av fettregleringen.

Vidare har såsom förut nämnts Kooperativa förbundet margarinfabriken
aktiebolag in. fl. margarinfabriker i en till utskottet ställd skrift framfört
vissa synpunkter på och yrkanden i fråga om fettregleringen, vilka i skriften
sammanfattats på följande sätt.

Den i propositionen 1956: 165 föreslagna fettregleringsförordningens 14 §
om skyldighet att använda fettämnen ur svenskt oljeväxtfrö innebär en
tvångsreglering, som endast må förekomma under en av krig eller därmed
jämförbara förhållanden uppkommen krissituation och är helt oförenlig
med ett fritt näringsliv under normala betingelser. Denna paragraf bör därför
bortfalla. Margarinindustrien föredrager obetingat fritt val när det gäller
dess råvaror och anser sig ha full rätt begära att i detta hänseende vara
likställd med utländsk margarinindustri.

Om tvångsinblandning av rapsolja i margarin anses obetingat nödvändig
som skydd för svensk rapsodling, måste samma bestämmelser gälla för
allt i landet salufört margarin, således även för importerat margarin.

Om svensk margarinindustri genom lagbestämmelser skulle diskrimineras
så, att densamma blir underkastad tvångsbestämmelser, som ej gäller
för importerat margarin, måste den svenska margarinindustrien begära tillräckligt
skydd mot sådan import. För att nå detta syfte i olika marknadslägen
måste införselavgiften sättas ungefär dubbelt så högt som i propositionen
föreslagits.

Sveriges industriförbund har i sin förut omförmälda skrift till utskottet
— i anslutning till vad förbundet uttalat i sitt remissutlåtande över jordbruksprisutredningens
förslag —• tillstyrkt den av nyssberörda margarinfabriker
gjorda framställningen. Industriförbundet har vidare förklarat, alt
förbundet funnit innehållet i den av Föreningen Svenska margarintillverkare
upprättade, vid skriften fogade promemorian angående de ekonomiska verkningarna
av slopande av inblandningstvång för hushållsmargarin synnerligen
beaktansvärt. I sagda promemoria anföres bl. a. följande.

Margarinindustrien drager till följd av utformningen av fettregleringen i
och för sig icke någon ekonomisk fördel av om billiga fettämnen användes
som råvaror. Ur samhällsekonomisk synpunkt måste det emellertid uppenbarligen
vara önskvärt, att margarinindustrien icke genom ett inblandningstvång
förhindras att, i den mån så lämpligen kan ske, använda valolja i stället
för rapsolja, eftersom man har anledning att räkna med att överskottet
av rapsfrö kan exporteras till högre pris än importpriset å motsvarande
kvantitet valolja. För oljeväxtodlarna innebär däremot inblandningstvånget
vissa fördelar. Föreningen föreslår emellertid, att oljeväxtodlarna genom
en höjning av införselavgiften på fettvaror skall beredas full kompensation
för de ekonomiska förluster, som ett av föreningen förordat slopande av inblandningstvånget
skulle innebära. Enligt föreningens mening skulle den
sänkning av regleringsavgiften för fettvaror, som blir en följd av höjd inför -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

selavgift mer än väl kompenseras av den höjning av samma regleringsavgift,
som skulle kunna motiveras av att industrien efter inblandningstvångets
slopande kan köpa billigare råvaror.

Utskottet

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall för höstraps med 18 procent vattenhalt
och i övrigt av normalkvalitet enligt hittills gällande grunder fastställas ett
mittpris av 75 öre per kilogram och prisgränser av 85 respektive 65 öre per
kilogram. Så länge det inhemska priset på rapsfrö ligger mellan prisgränserna,
avses en införselavgift på vegetabilisk olja och annat fett (med inemot
100 procent fetthalt) skola utgå med 30 öre per kilogram. Därjämte
föreslås, delvis liksom hittills, skola uttagas för såväl importerade fettvaror
som olja, som framvunnits ur inhemskt oljeväxtfrö, en rörlig regleringsavgift,
vilken bl. a. står i visst förhållande till världsmarknadspriserna på fettråvaror
och fettvaror. Produkter, som jämte fett innehåller annan vara, avses
skola avgiftsbeläggas efter fetthalten. Vidare förutsättes -—- i enlighet
med vad utskottet förordade i sitt av riksdagen godtagna utlåtande 1955: 39
— att den nuvarande fullmakten för Kungl. Maj:t att föreskriva inblandningstvång
beträffande här i landet tillverkat margarin m. in. skall bibehållas.
Utöver vad som motsvarar de nyssnämnda avgifterna föreslås — för
att dels lämna egentligt manufaktureringsskydd, dels kompensera den inhemska
industrien för nämnda inblandningstvång — skola utgå en särskild
införselavgift av 25 öre per kilogram för margarin och bakhjälpmedel med
en fetthalt av mer än 60 procent samt av 20 öre per kilogram för bakhjälpmedel,
vilkas fetthalt överstiger 24 men icke 60 procent. För vissa andra varor
innehållande fett (bl. a. wafers och stearin) avses skola utgå, förutom
de generella avgifterna, särskilda införselavgifter motsvarande egentligt manufaktureringsskydd.

För allt fett, som förbrukas inom den tekniska industrien — alltså även
för inhemskt slakterifett, vilket icke är belagt med införsel- eller regleringsavgift
— föreslås full restitution skola lämnas för erlagda avgifter.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna utformningen av fettregleringen för den
närmaste treårsperioden har i motionerna 1:594 och 11:778 samt 11:775
utsatts för kritik. I samband härmed har motionärerna framställt skilda yrkanden
om att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning
av fettregleringen. I förstnämnda båda motioner har vidare hemställts om
vissa omedelbara ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, innebärande bl. a. avskaffande
av omförmälda inblandningstvång samt höjning av den generella
införselavgiften för fett och sänkning av de särskilda införselavgifterna för
margarin in. in.

I anledning av sistnämnda yrkanden vill utskottet erinra om att den av
Kungl. Maj :t föreslagna utformningen av fettregleringen bygger, såvitt här
är i fråga, på den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
träffade, av utskottet tidigare förordade överenskommelsen.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Kungl. Maj :ts förslag synes därför enligt utskottets mening böra godtagas
för den kommande treårsperioden. De i motionerna I: 594 och II: 778 i nu
förevarande hänseende gjorda yrkandena kan utskottet sålunda icke tillstyrka.

Vad därefter angår förslagen i motionerna om översyn av fettregleringen
vill utskottet framhålla, att även enligt utskottets mening en utredning om
en omläggning av denna reglerings tekniska utformning av olika skäl synes
befogad. Utskottet finner sig därför i anledning av motionerna I: 594 och II:
778 samt II: 775 böra förorda, att vid den översyn av jordbrukets prissystem,
som bör ske innan ny överenskommelse härom träffas år 1959, även utredning
sker av möjligheterna att åstadkomma en genomgripande förenkling
av fettregleringen.

Utskottet har intet att invända mot Kungl. Maj :ts förslag, att från jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror 33,33 miljoner kronor skall överföras
till Svenska mejeriernas riksförening såsom kompensation för en till
den 1 juli 1957 uppskjuten prishöjning på konsumtionsmjölk ävensom att
kassan under regleringsåret 1956/57 skall tagas i anspråk för förskottering
av medel för inlösen av spånads- och oljelinfrö samt för infriande av garantipriset
på linfrö. De i motionerna I: 594 och II: 778 samt I: 597 och II: 776
i förevarande del framförda yrkandena om clearingkassans användning för
stöd åt äggexporten respektive ytterligare kompensation för prishöjning på
konsumtionsmjölk kan utskottet emellertid icke biträda.

Beträffande vad i propositionen i övrigt anföres i fråga om oljeväxter och
fettvaror har utskottet intet att erinra.

Mjölk och mejeriprodukter m. m.

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 183—194.

Departementschefen

»I propositionen 1955: 198 anförde jag, att mjölkproduktionen utgjorde en
väsentlig inkomstkälla för de mindre jordbruken och att möjligheterna vid
dessa jordbruk att övergå till annan produktion var ytterst begränsade.
Eftersom vid lägre mjölkpriser det mindre jordbruket skulle få vidkännas
en stark inkomstminskning, var det enligt min mening av vikt, att prisättningssystemet
utformades på ett sådant sätt, att avsättningsmöjligheterna
för mjölkprodukterna, framför allt smör, icke försämrades. Prisspänningen
mellan smör och margarin borde sålunda icke ökas genom en ensidig sänkning
av margarinpriserna. Enligt min uppfattning förelåg däremot starka
skäl för en sänkning av såväl smör- som margarinpriserna. En sådan sänkning
kunde, utan att jordbrukets inkomster därigenom minskades, möjlig -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

göras genom en motsvarande höjning av priserna på konsumtionsmjölk och
grädde. I detta sammanhang bör erinras om att priset på smör hösten 1955
höjdes med 75 öre per kilogram i anledning av skördeskadorna och den då
väntade produktionsminskningen för denna vara.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut bör man vid bestämmandet av prisgränserna
för smör utgå från det pris, som gäller före den diskuterade prissänkningen.
Prisgränserna skall fastställas till + 10 procent från mittpriset. Införselavgiften
fastställdes till 1 krona per kilogram. För ost bestämdes prisgränserna
till ± 10 procent från mittpriset samt för torrmjölk, kondenserad
mjölk och grädde till ± 15 procent. Beträffande konsumtionsmjölk uttalades,
att prisgränser borde fastställas.

I den nu föreliggande överenskommelsen föreslås, att fabrikspriset på
margarin fr. o. m. den 1 september 1956 skall sänkas med 45 öre per kilogram,
vilken sänkning skall möjliggöras genom en reducering av regleringsavgiften
på fettvaror med 54 öre per kilogram. Samtidigt skall enligt
överenskommelsen riksnoteringen för runmärkt smör sänkas med likaledes
45 öre per kilogram. Vid övergången till det nya systemet skulle denna notering
därmed uppgå till 6 kronor 35 öre per kilogram. I enlighet med 1955
års riksdagsbeslut liar prisgränserna för smör fastställts med utgångspunkt
från det smörpris, som gäller före den nyss angivna sänkningen. Utgångspunkten
vid avvägningen av prisgränserna har sålunda varit ett smörpris av
6 kronor 80 öre per kilogram, och gränserna har föreslagits till 7 kronor
35 öre respektive 6 kronor 10 öre per kilogram.

Den föreslagna prissänkningen på smör beräknas medföra en årlig inkomstminskning
för mejeriorganisationen med omkring 30 miljoner kronor.
För att kompensera denna minskning har mittpriset för konsumtionsmjölk
föreslagits skola höjas med 3 öre per liter över nuvarande mejeripris. Härigenom
beräknas mejeriernas intäkter av konsumtionsmjölk stiga med ungefär
30 miljoner kronor per år. Denna prishöjning motsvarar en ökning
av jordbrukets totala kalkylmässiga intäkter med ungefär 45 miljoner kronor.

Då någon nämnvärd import av konsumtionsmjölk icke förekommer, är
det främst avsättningsförhållandena inom landet, som vid fri prisbildning
inom prisgränserna blir bestämmande för priset på konsumtionsmjölk.
Jordbruksnämnden anmäler, att det vid överläggningarna har upplysts, att
mejerierna vid övergången till det nya systemet ämnade höja nämnda pris
med 1 öre per liter utöver mittpriset för att kompensera vissa kostnadsökningar.
Emellertid har jordbrukets förhandlingsdelegation och Svenska mejeriernas
riksförening senare utfäst sig att före den 1 juli 1957 icke höja priset
på konsumtionsmjölk med mer än sammanlagt 1 öre per liter utöver
nuvarande pris. Som kompensation härför föreslås, att riksföreningen ur
jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror skall erhålla ett belopp av
33,33 miljoner kronor. Av detta belopp avses de smörtillverkande mejerierna
skola erhålla 25 miljoner kronor, medan återstående cirka 8,3 miljoner
kronor skall tillföras riksföreningens kassa för regleringsändamål. Sist 6

Bihartg till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 30

82 Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

nämnda medel skall enligt nämndens bestämmande efter förslag av riksföreningen
användas till utbetalande av utjämningsbidrag för mejerimjölk.

Den samtidiga sänkningen av priserna på smör och margarin står i överensstämmelse
med vad som uttalades från statsmakternas sida i samband
med 1955 års principbeslut. Därjämte synes smörskyddet ha utformats på
sådant sätt, att det mindre jordbrukets inkomstläge icke äventyras. Ä andra
sidan har enligt min mening nödig hänsyn även tagits till konsumenternas
intressen. För barnfamiljernas del är det särskilt värdefullt, att den i detta
sammanhang nödvändiga prishöjningen på konsumtionsmjölk begränsas
till 1 öre per kilogram till den tidpunkt, då barnbidragen hunnit överses.
Jag finner mig därför böra tillstyrka bifall till det i det föregående redovisade
förslaget.

I propositionen 1955: 198 föreslog jag, att införselavgiften för smör skulle
fastställas till 1 krona per kilogram och att denna avgift skulle gälla så
länge det inhemska priset låg mellan prisgränserna. Förslaget godtogs av
riksdagen. Vid avvägningen av denna införselavgift räknades emellertid
bl. a. med ett lägre ingångspris för smör än det, som förutsatts i den nu
föreliggande överenskommelsen. Eftersom det torde vara angeläget, att det
angivna ingångspriset kan förverkligas, anser jag mig böra föreslå, att den
i överenskommelsen upptagna införselavgiften av 1 krona 25 öre per kilogram
godtages. Denna införselavgift bör gälla, så länge det inhemska priset
ligger mellan prisgränserna. I överenskommelsen angives vidare den prisnivå,
vid vilken kvantitativ exportreglering bör övervägas, till 7 kronor 80
öre per kilogram. Även i denna del kan jag tillstyrka vad överenskommelsen
innehåller.

Den föreslagna prissänkningen på smör kommer att för Svenska mejeriernas
riksförening medföra en förlust å inneliggande lager av sådan
vara. I enlighet med en i propositionen 1955:215 redovisad prisöverenskommelse
godkände riksdagen ett förslag om att — därest riksföreningen
respektive mejerierna inom loppet av tre år, räknat från den 9 november
1955, på grund av prissänkning drabbas av förlust å inneliggande lager av
smör och ost — denna förlust skall ersättas av de prisregleringsmedel, som
står till jordbruksnämndens förfogande, dock högst med ett belopp av 6
miljoner kronor. Jag föreslår därför, att riksföreningens nu aktuella prisfallsförluster
på smör av ifrågavarande regleringsmedel skall ersättas intill
ett belopp av 6 miljoner kronor.

I detta sammanhang får jag erinra om att enligt 1955 års riksdagsbeslut
smörexporten, som f. n. är centraliserad till Svenska mejeriernas riksförening,
även i fortsättningen skall handhavas av denna organisation. Riksföreningen
skall därvid liksom hittills ha skyldighet att på lika villkor verkställa
export även för utomstående mejeriers räkning. Export av smör utan
anlitande av regleringsmedel för täckning av förluster skall dock kunna ske
även av andra företag direkt. De regleringsmedel, som kan få användas för
att täcka lörluster vid export till lägre priser än de inhemska, utgöres främst
av sådana utjämnings- samt försäljnings- och tillverkningsavgifter, som

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

upptages med stöd av statliga förordningar. Dessutom skall införselavgifter
på mjölk och mejeriprodukter samt fodermedel få användas för detta ändamål.
Därest dessa medel skulle visa sig vara otillräckliga för att täcka exportförlusterna,
finnes enligt riksdagsbeslutet fortfarande möjlighet att uttaga
allmän mjölkavgift.

Sedan den statliga lagringen av smör upphört fr. o. in. regleringsåret
1953/54, har riksföreningen fått täcka kostnaderna för säsongmässig lagring
av smör med nyssnämnda regleringsmedel. Dessa torde även framdeles
böra få användas för detta ändamål. Vid export av andra mejeriprodukter
än smör hör evenluella exportbidrag i enlighet med jordbruksnämndens
förslag beräknas med utgångspunkt från den mängd smör, som den exporterade
varan efter fettinnehållet kan anses motsvara. Bidragsberättigad export
av sådana produkter skall få företagas även av andra företag än riksföreningen.
Bidragens storlek skall på förhand fastställas av föreningen.

Vid behandlingen av propositionen 1955: 198 framhöll jordbruksutskottet
(JoU 1955:39) önskvärdheten av en inom vissa gränser fri anpassning
av priserna på konsumtionsmjölk. Samtidigt ansågs det dock motiverat,
att statsmakterna även framdeles fick möjlighet att ingripa, om priserna
på sådan mjölk skulle stiga alltför starkt. I enlighet med utskottets
förslag beslöt riksdagen, att prisgränser skulle bestämmas på detta område
och att det allmänna mjölkpristillägget skulle kunna ändras, om priset på
konsumtionsmjölk översteg den övre gränsen.

I förut nämnda överenskommelse har mittpriset för konsumtionsmjölk
framräknats som ett vägt medeltal av de priser på 3-procentig konsumtionsmjölk
vid försäljning från mejeri, som de olika mejeriföretagen tillämpar.
Sagda medeltal har vid tiden för övergången till det nya systemet beräknats
till 48 öre per liter. Såsom tidigare anförts, har i överenskommelsen föreslagits,
att mittpriset för konsumtionsmjölk skall överstiga sagda genomsnittspris
med 3 öre per liter. För 3-pi''ocentig mjölk föreslås mittpriset för
riket sålunda till 51 öre per liter. Prisgränserna föreslås skola ligga ± 6
öre från mittpriset eller följaktligen vid 57 respektive 45 öre per liter.
Därest en förskjutning av konsumtionen skulle ske mot väsentligt ökad
förbrukning av mjölk med högre fetthalt, bör enligt jordbruksnämnden
prisgränserna omräknas till att avse ett vägt genomsnitt av priserna för all
konsumtionsmjölk, omräknade till mjölk av enhetlig fetthalt. Mot vad som
sålunda föreslagits har jag intet att erinra.

Såsom jag förut anfört, skall enligt 1955 års riksdagsbeslut det allmänna
mjölkpristillägget kunna ändras, om priset på konsumtionsmjölk överskrider
den övre prisgränsen. Eftersom prisbildningen på konsumtionsmjölk
kan uppvisa betydande variationer mellan olika områden, synes det mig
önskvärt, att av eu mejeriförening verkställd prishöjning icke behöver leda
till att även övriga mejeriområden drabbas av sänkt pristillägg. Jag anser,
att den i överenskommelsen föreslagna anordningen innefattar en lämplig
lösning, som bör godtagas. Man bör således utgå ifrån eu företagsekonomisk
enhet inom mejeriorganisationen, d. v. s. i allmänhet en mejeriförening,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

vartill även bör räknas en s. k. mejerifusion. Om en sådan enhet överskrider
sin nuvarande genomsnittliga prisnivå för 3-procentig konsumtionsmjölk
med mer än 9 öre (— övre prisgränsen för enheten), bör den vidkännas
ett mot den genom prisöverskridandet erhållna merintäkten svarande
avdrag på det belopp, som den eljest skulle uppbära i allmänt mjölkpristillägg.
Vidare bör det åligga varje sådan enhet att månadsvis till jordbruksnämnden
lämna uppgift om under månaden utvunna genomsnittspriser
vid försäljning av konsumtionsmjölk av olika slag. Vid nämndens
bedömning av det tillämpade mjölkpriset bör tillägg göras för den sänkning
av genomsnittspriset på mjölk, som kan ha skett genom att företagsenheten
har övergått till ett debiteringssystem med leveransavgifter.

Införselavgiften för konsumtionsmjölk torde i enlighet med överenskommelsen
böra fastställas till 8 öre per liter. Därtill skall läggas en kompensationsavgift
motsvarande den på varan uttagna utjämningsavgiften. Därvid
skall iakttagas, att införselavgiften jämte kompensationsavgiften fr. o. in.
den 1 juli 1957 skall sammanlagt uppgå till lägst 15 öre per liter. Nämnda
avgifter bör utgå för alla slag av mjölk, som importeras, oberoende av fetthalt
och användning.

Jordbruksnämnden föreslår, att standardiseringsbestämmelserna för konsumtionsmjölk
tills vidare skall bibehållas oförändrade. Med hänsyn till
att frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet
och därmed sammanhängande spörsmål f. n. utredes av särskilda sakkunniga,
biträder jag nämndens förslag.

Jordbruksnämnden har vidare anmält, att den i anslutning till de ändrade
standardiseringsbestämmelserna för mjölk -— vilka i huvudsak innebär,
att mjölk skall standardiseras till en enhetlig fetthalt, som varje mejeri
äger bestämma med beaktande av att fetthalten ej får understiga 3 procent
— har med Svenska mejeriernas riksförening överenskommit, att mejeri,
som saluför mjölk, standardiserad till annan fetthalt än 3 respektive
3,5 procent, tills vidare icke må för mjölk med fetthalt understigande 3,5
procent tillämpa högre pris än det, som gäller för 3-procentig mjölk, eller
för mjölk med högre fetthalt än 3,5 procent högre pris än det, som gäller
för 3,5-procentig sådan. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen
erinran från min sida.

Den i överenskommelsen angivna utformningen av stödet åt andra mejeriprodukter
än smör och konsumtionsmjölk utgör enligt min mening en godtagbar
lösning av dessa produkters prissättningsproblem. Jag biträder därför
förslaget, att mittpriset och prisgränserna för grädde bör utgå från
partipriset för tjock grädde (lägst 40 procent fetthalt) vid leverans till återförsäljare
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Med tillämpning
härav bör mittpriset bestämmas till 5 kronor 75 öre per kilogram samt prisgränserna
till 6 kronor 35 öre respektive 5 kronor 15 öre per kilogram.
Prisgräns skall anses vara nådd, när partipriset vid något tillfälle tangerar
gränsen i någon av nyss angivna städer. Passeras gränsen för tjock grädde,
skall beträffande all slags grädde få vidtagas åtgärder av de slag, som i

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

allmänhet kan förekomma vid över- eller underskridande av prisgräns. Införselavgiften
för tjock grädde bör i enlighet med överenskommelsen fastställas
till 95 öre per kilogram. För övriga gräddsorter bör införselavgiften
differentieras med hänsyn till fetthalten i enlighet med en i överenskommelsen
angiven skala. Kompensationsavgiften för grädde bör utgå med samma
belopp som den för respektive varuslag vid importtillfället gällande utjämningsavgiften.

Mittpris och prisgränser för ost bör fastställas endast för herrgårdsoch
sveciaost samt avse ett vägt genomsnitt av priserna till partihandlare
för runmärkl helfet sådan ost av en ålder av lägst 4 månader. Enligt överenskommelsen
skall mittpriset i enlighet härmed fastställas till 4 kronor 65
öre per kilogram. Prisgränserna bör bestämmas till respektive 5 kronor 10
öre och 4 kronor 20 öre per kilogram. Om de nu angivna prisgränserna
över- respektive underskrides, bör de särskilda åtgärder, som i allmänhet
kan förekomma, då prisgräns passeras, få vidtagas även beträffande ost av
andra slag än herrgårds- och sveciaost. Den införselavgift, som tillämpas, så
länge det inhemska priset ligger mellan prisgränserna, bör enligt överenskommelsen
fastställas till 60 öre per kilogram. För mesost bör dock motsvarande
införselavgift uppgå till 20 öre per kilogram, medan för smältost
ingen införselavgift tills vidare bör uttagas. Kompensationsavgift bör dock
uttagas i vanlig ordning även vid import av smältost. Kompensationsavgift
för ost bör utgå med samma belopp per kilogram som den vid införseltillfället
gällande utjämningsavgiften för ost, f. n. 80 öre per kilogram. För
mesost, som är fri från utjämningsavgift, skall alltså icke utgå någon kompensationsavgift.

Vad sålunda föreslagits kan jag till alla delar biträda.

För kondenserad mjölk bör i enlighet med överenskommelsen
mittpriset utgöra 1 krona 70 öre per kilogram avseende osockrad vara med
en fetthalt av ungefär 8 procent och vid försäljning från fabrik i poster
om minst 2 500 kilogram brutto. Prisgränserna bör fastställas till 1 krona
95 öre respektive 1 krona 45 öre per kilogram. Införselavgiften för kondenserad
mjölk avses, så länge det inländska priset ligger inom prisgränserna,
böra utgå med 40 öre per kilogram. För kondenserad och steriliserad
grädde föreslås samma införselavgift skola bestämmas som för
färsk grädde av motsvarande fetthalt. För kondenserad och steriliserad
grädde föreslås samma kompensationsavgift som för färsk grädde. I fråga
om mager t o r r in j ö 1 k föreslås prisgränser skola fastställas till 2 kronor
80 öre respektive 2 kronor 10 öre per kilogram och för annan torrmjölk
till 4 kronor 50 öre respektive 3 kronor 30 öre per kilogram. Så länge det
inländska priset ligger mellan prisgränserna, avses införselavgiftcn för all
torrmjölk skola utgå med 1 krona per kilogram. Kompensationsavgift skall
enligt överenskommelsen icke utgå för kondenserad mjölk och torrmjölk.

För glass och närstående produkter (däribland mjölksoc -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

ker) avses införselavgiften i enlighet med föreliggande förslag skola utgå
med 25 procent av varans importvärde.

Vad sålunda föreslagits föranleder ingen erinran från min sida.

Jordbruksnämnden har anmält, att man i överenskommelsen har förutsatt,
att allmänt mjölkpristillägg efter oförändrade grunder och med oförändrade
helopp kommer att utgå under hela treårsperioden. Vid bedömningen
av arbetsinkomsten vid basjordbruken och således även vid bedömningen
av inkomstlikställigheten har man räknat med ett oförändrat s. k.
leveranstillägg för mjölk. Följaktligen har det enligt nämnden förutsatts,
att detta tillägg icke skall minskas under treårsperioden. Nämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation har utgått från att leveranstillägget liksom
även det extra pristillägget för mjölk i norra Sverige under regleringsåret
1956/57 kommer att utgå efter oförändrade grunder.

Jag vill i förevarande sammanhang erinra om att jag efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande sommaren 1955 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning
av frågan om stöd till det mindre jordbruket. I direktiven till denna
utredning angav jag, att utredningen borde söka samordna de nuvarande
stödåtgärderna för det mindre jordbruket till större enhetlighet och att därvid
borde beaktas såväl de regionalt och i förhållande till storleksgrupper
differentierade tilläggen som övriga utgående produktprissubventioner. I avvaktan
på utredningens resultat föranleder vad som i överenskommelsen anförts
om de olika bidragen icke någon erinran från min sida.

De medel, som inflyter genom införsel- och kompensationsavgifter vid
import liksom genom utjämningsavgifter på mjölk, grädde och ost, föreslås
skola tillföras Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa för
att i första hand användas till utbetalning av utjämningsbidrag, till kostnader
för säsongmässig lagring av smör samt till täckande av exportförluster
på smör och andra mejeriprodukter. Detta förslag kan jag tillstyrka.
Jordbruksnämnden bör liksom hittills efter förslag av riksföreningen
utfärda närmare bestämmelser om användningen av medlen till nu angivna
ändamål. Nämnden har i detta sammanhang anmält, att under senare
år en viss del av utjämningsavgiftsmedlen bl. a. har använts för utbetalning
till de osttillverkande mejerierna av pristillägg (kvalitetstillägg) för sådan
hård ost, som är föremål för runmärkning och som därutöver uppfyller
vissa kvalitetsfordringar. Jag anser mig böra biträda nämndens förslag, att
dylika tillägg även i fortsättningen skall efter nämndens godkännande få
utbetalas med anlitande av regleringsmedel. Nämnden torde vidare böra äga
medge, alt ifrågavarande regleringsmedel skall i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som nu sker, få användas till vissa särskilda ändamål, exempelvis
för att främja avsättningen på hemmamarknaden av överskott av en
viss mejeriprodukt eller för ändamål, som kan anses allmänt gagna mejeriindustriens
utveckling och effektivisering.

Jag anser mig vidare böra biträda jordbruksnämndens förslag, att en avgift
av 30 öre per kilogram även i fortsättningen skall få uttagas för icke

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

runmärkt smör, som tillverkas vid mejeri, berättigat att erhålla statligt
mjölkpristillägg. De genom denna avgift inflytande avgiftsmedlen bör tillföras
Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa och disponeras
efter överenskommelse med nämnden.

Omkostnaderna för mejeriernas säsongmässiga lagring av smör har i det
föregående föreslagits skola även framdeles bestridas av medel från nyssnämnda
regleringskassa. Riksföreningen har dessutom mot erläggande av
ränta (gällande diskonto + 0,5 procent) av jordbruksnämnden erhållit rörelsemedel
för lagringen, motsvarande det inlagrade smörets värde. Jag har
intet att erinra mot nämndens förslag, att ifrågavarande rörelsemedel på
oförändrade villkor skall få ställas till riksföreningens förfogande även under
den kommande treårsperioden.

Liksom hittills bör jordbruksnämnden ha överinseende över den av Svenska
kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg bedrivna verksamheten.

Vad jordbruksnämnden i övrigt anfört i förevarande avsnitt av sin framställning
föranleder icke någon erinran från min sida.»

Motionerna

I motionerna It 594 och II: 778 anföres, att motionärerna anser det erforderligt
framhålla, att importskydd av den höjd, som lämnats mager torrmjölk,
icke bör användas för att möjliggöra en extraordinär fördyring avviktiga
livsmedel, vid vilkas tillverkning numera torrmjölk ingår eller kan
ingå. Det framstår enligt motionärerna som ett viktigt intresse icke minst
för jordbruket på lång sikt, att användningsområdet för mjölkäggvita utvidgas.

Enligt motionerna I: 595 och II: 779 framstår det som otillräckligt belyst,
huruvida de prisförbättringar, som i den föreliggande propositionen föreslås
i förhållande till vårprissättningen 1955 ger jämställdhet i inkomsthänseende
åt övre Norrlands jordbrukare. Av olika skäl måste ifrågasättas,
om så kommer att visa sig möjligt. Ur denna synpunkt förefaller det motionärerna
motiverat att taga under övervägande en uppjustering av beloppet
och grunderna för det extra pristillägget å mjölk till vissa delar av landet,
så mycket mera som de anslag, som under tidigare år anvisats till mjölkpristillägg
av olika slag, ej i sin helhet förbrukats utan behållning uppstått
å dessa anslag.

I motionerna I: 597 och II: 776 göres hemställan av innebörd, att riksdagen
måtte dels besluta att öka reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område med 30 miljoner kronor, dels medge att detta belopp
må disponeras för fördubbling av det extra mjölkpristillägget för Noirland.
Vidare innebär som förut anförts under avsnittet om oljeväxter och fettvaror
motionärernas hemställan, att den mjölkprishöjning av 1 öre per liter,
som förestår den 1 september 1956, icke bör tillåtas slå igenom i höjda
konsumentpriser utan att denna prishöjning bör täckas av medel in jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Utskott et

I sitt av riksdagen i förevarande del godtagna utlåtande 1955: 39 framhöll
utskottet i likhet med departementschefen, att mjölkproduktionen utgör en
väsentlig inkomstkälla för det mindre jordbruket och att lägre mjölkpriser
skulle betyda en stark inkomstminskning för dessa jordbruk. Utskottet
framhöll vidare bl. a., att den på senare tid i många trakter vikande mjölkproduktionen
kunde medföra icke obetydliga svårigheter i fråga om mjölkförsörjningen
i större konsumtionscentra. Med hänsyn till såväl jordbrukets
som konsumenternas intressen borde därför i samband med den konkreta
utformningen av det nya prissättningssystemet dessa risker beaktas bl. a.
vid den relativa avvägningen av gränsskyddet. Man borde sålunda undvika
en sådan ändring av prisrelationerna mellan smör och margarin, som kunde
leda till att på grund av minskad smörförbrukning ett svårsålt smöröverskott
skulle uppkomma. Starka skäl kunde emellertid åberopas för en samtidig
sänkning av smör- och margarinpriserna. Frågan härom borde dock
avgöras törst i samband med den närmare utformningen av prissättningssystemet.
Med utskottets tillstyrkan fastställdes emellertid redan hösten

1955 införselavgiften mellan prisgränserna för smör till 1 krona per kilogram.

Vid de i vår slutförda förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation har överenskommits, att fabrikspriset på
margarin och riksnoteringen på runmärkt smör fr. o. m. den 1 september

1956 skall sänkas med 45 öre per kilogram. För att möjliggöra prissänkningen
på margarin skall regleringsavgiften på fettvaror sänkas med 54
öre per kilogram. Vidare skall — för att kompensera inkomstbortfallet för
mejerierna genom smörprissänkningen — mittpriset på konsumtionsmjölk
sättas 3 öre per liter högre än det nuvarande mejeripriset. Sistnämnda prishöjning
avses emellertid icke skola vidtagas förrän den 1 juli 1957. Som
kompensation härför föreslås, såsom förut nämnts under avsnittet om oljeväxter
och fettvaror, Svenska mejeriernas riksförening skola ur jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror tillföras ett belopp av 33,33 miljoner
kionoi, samtidigt som förhandlingsdelegationen och riksföreningen utfäst
sig att före den 1 juli 1957 icke höja priset på konsumtionsmjölk med mer
än 1 öre per liter utöver nuvarande pris, motsvarande kompensation för
vissa kostnadsökningar. Prisgränser och ingångspris för smör har i överenskommelsen
beräknats i enlighet med de av 1955 års riksdag fastställda
grunderna. Införselavgiften för smör föreslås emellertid, bl. a. med hänsyn
till att man nu räknar med ett högre ingångspris än vad som förutsattes
hösten 1955, skola höjas till 1 krona 25 öre per kilogram.

Till vad sålunda överenskommits finner sig utskottet i likhet med departementschefen
böra tillstyrka bifall. Den samtidiga sänkningen av priserna på
smör och margarin står i överensstämmelse med vad som uttalades från
statsmakternas sida i samband med 1955 års principbeslut. Smörskyddet
synes därjämte enligt utskottets mening ha utformats på ett sådant sätt,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

att det mindre jordbrukets inkomstläge icke äventyras. Utskottet vill liksom
departementschefen även understryka, att det för barnfamiljernas del är
särskilt värdefullt, att den i detta sammanhang nödvändiga prishöjningen
på konsumtionsmjölk begränsas till 1 öre per kilogram till den tidpunkt,
då barnbidragen hunnit överses. Utskottet finner sig däremot, såsom förut
anförts under avsnittet om oljeväxter och fettvaror, icke kunna tillstyrka
bifall till vad i motionerna I: 597 och II: 776 yrkats i fråga om täckandet
av sistnämnda prishöjning med medel ur jordbruksnämndens clearingkassa
för fettvaror.

I sitt förut omnämnda utlåtande 1955:39 framhöll utskottet önskvärdheten
av en inom vissa gränser fri anpassning av priserna på konsumtionsmjölk.
Samtidigt ansåg utskottet det dock motiverat, att statsmakterna även
framdeles skulle få möjlighet att ingripa, om priserna på sådan mjölk skulle
stiga alltför starkt. I enlighet med utskottets förslag beslöt riksdagen, att
prisgränser skulle fastställas på detta område och att det allmänna mjölkpristillägget
skulle kunna ändras, om konsumtionsmjölkpriset översteg den
övre prisgränsen.

I anslutning till riksdagens beslut har i överenskommelsen föreslagits vissa
prisgränser för konsumtionsmjölk, varjämte vissa regler utarbetats för
avdrag å det allmänna pristillägget för mjölk, i den händelse den övre prisgränsen
skulle överskridas. Mot vad i sagda hänseende förordats har utskottet
intet att erinra. Ej heller vad i övrigt föreslagits beträffande konsumtionsmjölk
föranleder någon utskottets erinran.

Vad i propositionen anförts rörande mittpriser, prisgränser, införsel- och
kompensationsavgifter m. m. i fråga om grädde, ost, kondenserad mjölk,
kondenserad och steriliserad grädde, torrmjölk samt glass och närstående
produkter finner sig utskottet kunna förorda. Utskottet kan sålunda icke
biträda vad i motionerna I: 594 och II: 778 anförts beträffande importskyddet
för mager torrmjölk.

I den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
träffade överenskommelsen har förutsatts, att allmänt mjölkpristillägg kommer
att utgå efter oförändrade grunder och med oförändrade belopp under
hela treårsperioden. Vid bedömningen av arbetsinkomsten vid basjordbruken
och således även vid bedömningen av inkomstlikställigheten har man
räknat med ett oförändrat s. k. leveranstillägg för mjölk, vilket alltså icke
skall minskas under treårsperioden. Vidare har man utgått från att leveranslillägget
liksom det extra pristillägget för mjölk i norra Sverige under
regleringsåret 1956/57 kommer att utgå efter oförändrade grunder. Departementschefen
har för sin del uttalat att, i avvaktan på resultatet av utredningen
rörande frågan om särskilt stöd till småbruket, vad som i överenskommelsen
anförts om de olika bidragen icke föranleder någon erinran från
hans sida. Ej heller utskottet, som tidigare förordat den träffade överenskommelsen,
finner anledning till erinran mot vad sålunda förutsatts och
avtalats. Vid nu angivna ståndpunktstagande avstyrker utskottet bifall till

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

yrkandena i motionerna I: 597 och II: 776 om en fördubbling av beloppet
till extra mjölkpristillägg i norra Sverige. Ej heller det i motionerna I: 595
och II: 779 framförda yrkandet om att riksdagen måtte överväga en uppjustering
av beloppet och grunderna för sagda pristillägg finner sig utskottet
sålunda böra tillstyrka.

Vad i propositionen i övrigt anförts i förevarande del föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

Kött och fläsk in. m.

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 201—209.

Departementschefen

»I propositionen 1955: 198 föreslog jag, att särskilda prisgränser skulle
fastställas för fläsk, nötkött, kalvkött, hästkött samt får- och lammkött. Jag
ansåg det därvid önskvärt, att svängningarna kring mittpriset minskades
för fläsk och nötkött samt att prisgränserna för dessa produkter därför
borde fastställas till ±12 procent från mittpriset i stället för av jordbruksprisutredningen
föreslagna ± 15 procent. Däremot ansåg jag någon hopkrympning
av prisgränserna icke erforderlig i fråga om kalvkött, hästkött
samt får- och lammkött. Prisgränserna för dessa varuslag föreslogs i enlighet
därmed skola fastställas till + 15 procent från mittpriset. Riksdagen,
som godtog mitt förslag, godkände ävenledes, att införselavgifterna skulle
bestämmas så, att man uppnådde ett avgiftsskydd, som för nötkött, fårkött
och fläsk med 5 öre per kilogram samt för kalvkött med 10 öre per kilogram
översteg det skydd, som skulle utgå enligt jordbruksprisutredningens
beräkningsmetod. Detta högre skydd för ifrågavarande produkter skulle utgöra
viss kompensation för att man från jordbrukets sida i det s. k. kompromissförslaget
hade avstått från krav på en ytterligare begränsning av
intervallerna mellan prisgränserna. Därest slaktdjursavgift uttogs, borde
vid import motsvarande avgift utgå för kött och fläsk.

De i nu föreliggande överenskommelse föreslagna prisgränserna och intörselavgifterna
avser hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap
och häst samt hela och halva kroppar av övriga djurslag. Prisgränserna avser
Sveriges slakteriförbunds partipris i Stockholm och Göteborg. Vid saramanvägningen
av Stockholms- och göteborgspriserna skall enligt överenskommelsen
åt det förstnämnda priset ges dubbel vikt. Vidare har angivits,
att vid sammanvägningen inom de olika varuslagen hänsyn bör tagas till
klassificeringsutfallet under den närmast kända tolvmånadersperioden.

Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas. Jag anser mig även
kunna biträda vad i överenskommelsen i övrigt föreslagits beträffande mitt -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

priserna, prisgränserna och införselavgifterna för kött och fläsk. Sålunda
bör för nötkött mittpriset fastställas till 3 kronor 65 öre samt prisgränserna
till 4 kronor 10 öre respektive 3 kronor 20 öre per kilogram. Så
länge det inhemska priset ligger mellan prisgränserna, bör införselavgiften
för nötkött utgå med 75 öre per kilogram, dän inräknad den i 1955 års
principbeslut angivna förhöjningen å 5 öre. Vid beräkningen av det för nötkött
föreslagna importskyddet har man utgått från att en slaktdjursavgift
av i genomsnitt 10 kronor per storboskap kommer att upptagas under den
kommande treårsperioden och att denna avgift motsvarar en kompensationsavgift
av 5 öre per kilogram vid import.

För k a 1 v k ö 11 bör mittpriset bestämmas till 4 kronor 50 öre samt
prisgränserna till 5 kronor 20 öre respektive 3 kronor 80 öre per kilogram.
Införselavgiften bör, så länge det inhemska priset ligger inom prisgränserna,
utgå med — inklusive nyssnämnda förhöjning -— 1 krona per kilogram.
Enligt nämnden har farhågor uttalats för att vid det nya prissättningssystemet
svåra konkurrensförhållanden kan göra sig gällande i fråga om gödkalvkött.
Enligt min mening är det angeläget, att gödkalvproduktionen, som
till stor del bedrives vid mindre jordbruk, erhåller ett tillfredsställande
skydd, överenskommelsens förslag om prisgränser och införselavgifter för
kalvkött kan jag biträda. Jag vill samtidigt erinra om att den nu pågående
utredningen om småbruksstöd torde komma att uppmärksamma de problem,
som det nya prisättningssystemet kan medföra på detta område.

För f å r- och lammkött bör i enlighet med överenskommelsen
mittpriset fastställas till 4 kronor 50 öre samt prisgränserna till 5 kronor
20 öre respektive 3 kronor 80 öre per kilogram. Den införselavgift, som
skall uttagas så länge det inhemska priset ligger inom angivna gränser bör,
inklusive förhöjningen enligt principbeslutet, bestämmas till 1 krona per
kilogram. För hästkött bör mittpriset utgöra 3 kronor samt prisgränserna
fastställas till 3 kronor 45 öre respektive 2 kronor 55 öre per kilogram
och införselavgiften till 55 öre per kilogram.

För f 1 ä s k torde mittpriset böra utgöra 4 kronor 15 öre samt den övre
prisgränsen fastställas till 4 kronor 65 öre och den nedre prisgränsen till
3 kronor 65 öre per kilogram. Så länge det inländska priset befinner sig
inom dessa gränser, bör införselavgiften — inklusive förut nämnda förhöjning
av 5 öre — uppgå till 83 öre per kilogram. Vid beräkningen av
ifrågavarande införselavgift har antagits, att kompensationsavgiften för
fläsk under treårsperioden kommer att utgå med i genomsnitt 7 öre per
kilogram, motsvarande en slaktdjursavgift av cirka 5 kronor per svin. I
enlighet med 1955 års riksdagsbeslut bör vid import av svinkroppar utan
huvud utgå ett tillägg till införselavgiften med 15 öre per kilogram.

I propositionen 1955: 198 föreslog jag i överensstämmelse med det s. k.
kompromissförslaget, att införselavgiften för samtliga styckade varor,
charkuteriv a r o r, organ och inälvor s a m t konserver
skulle, då såväl nötkötts- som fläskpriset låg inom prisgränserna,
fastställas till ett belopp, som i öre per kilogram motsvarade 150 procent av

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

det ovägda medeltalet av införselavgifterna för nötkött och fläsk. Förslaget
godtogs av riksdagen. Jordbruksnämnden har föreslagit, att vid beräkningen
av införselavgifterna för nu nämnda varuslag hänsyn icke skall tagas
till eventuellt utgående kompensationsavgifter (slaktdjursavgifter) för
ostyckat kött och fläsk, samt har angivit införselavgiften vid denna beräkningsgrund
till 1 krona 18 öre per kilogram. Mot vad sålunda föreslagits,
har jag icke något att erinra.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall införselavgift uttagas för samtliga
levande djur, varvid dock avgiftsrestitution skall medgivas i fråga
om livdjur. Beträffande slaktdjur skall enligt riksdagsbeslutet gälla samma
regler, som angivits för kött respektive fläsk, varvid slaktutbytet skall beräknas
enligt vedertagna grunder. Jordbruksnämnden har med kötthandelns
branschorganisationer överenskommit om vissa grunder för omräkning
till slaktvikt för olika djurslag av den utav tullverket konstaterade levande
vikten. I enlighet härmed har nämnden föreslagit, att man vid beräkningen
av införselavgiften skall utgå från att slaktutbytet för storboskap
utgör 58 procent av levande vikt. För kalv har motsvarande tal föreslagits
till 65 procent, för häst till 60 procent, för får till 50 procent och för svin till
84 procent. Nämnden har emellertid samtidigt anmält, att grundmaterialet
för nu angivna omräkningstal har varit tämligen begränsat. Jag anser mig
därför böra biträda nämndens förslag, att nämnden efter ett år får ompröva
dessa tal, varvid hänsyn bör tagas till de under försöksåret vunna erfarenheterna.
Därest prisgräns för kött av visst djurslag över- eller underskrides,
bör sådana åtgärder, som i allmänhet kan förekomma vid över- respektive
underskridande av prisgräns, få företagas även beträffande levande djur av
samma slag.

Kompensationsavgift bör, såsom nämnden föreslagit, icke utgå vid införsel
av levande djur, eftersom slaktdjursavgift kommer att uttagas i samband
med att djuren slaktas.

För fjäderfäkött och levande fjäderfä bör mittpriser och
prisgränser icke fastställas utan införselavgift bör utgå med 20 procent av
varans importvärde. Genom denna avgift inflytande medel bör ställas till
förfogande för Sveriges export- och importförening för ägg för utjämning
av skillnaden mellan inlandspriser och exportpriser på ägg.

I enlighet med principerna för det nya prissättningssystemet skall, så
länge det inhemska priset ligger inom prisgränserna, import få verkställas
av vem som helst. Föreningen Svensk kötthandels nuvarande importmonopol
skall sålunda slopas. I fråga om exporten anser jag mig även böra biträda
nämndens förslag att till nämnda förening delegera uppgiften att fastställa
och utbetala bidrag vid export, som företages av utanför föreningen stående
exportörer. Med hänsyn bl. a. till önskvärdheten att bevara de svenska varornas
anseende utomlands skall föreningen — för att förbehålla de reguljära
partihandlarna exporten — äga besluta, att exportbidrag skall lämnas
endast till föreningens medlemmar. Exportbidrag skall icke få utbetalas,
om den övre prisgränsen överskrides. I detta läge bör exportavgift kunna

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1950

uttagas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att föreningen står öppen
för alla reguljära partihandlare på kött- och fläskområdet.

Exportavgift bör, efter förslag av nyssnämnda förening, kunna fastställas
av jordbruksnämnden, om det utländska priset överstiger det inhemska,
oavsett huruvida sistnämnda pris ligger mellan prisgränserna eller ej. En
sådan avgift föreslås skola uttagas av samtliga exportörer, således även av
andra än föreningens medlemmar. Häremot har jag intet att erinra.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall kvantitativa exportregleringar icke
vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen tangeras. I enlighet med den
föreliggande överenskommelsen bör den nivå, vid vilken sådana regleringar
bör komma i fråga, fastställas för nötkött till 4 kronor 50 öre per kilogram
och för fläsk till 5 kronor 10 öre per kilogram.

I fråga om charkuterivaror, köttkonserver, organ och inälvor samt styckningsdetaljer
föreslår jordbruksnämnden, att när den nedre prisgränsen
underskrides för endera nötkött eller fläsk eller bådadera, nämnden skall
få vidtaga sådana anordningar beträffande nyssnämnda produkter, som är
betingade av omständigheterna och önskvärdheten att skydda den nedre
prisgränsen. Därvid bör dock enligt nämndens förslag kvantitativa regleringar
icke företagas i fråga om sådana speciella typer av konserver och
charkuterivaror, som icke tillverkas inom landet men för vilka köpintresse
finnes. Dock skall import av konserver och charkuterivaror i angivna
läge icke få äga rum, om det konstateras, att man därigenom uppenbart
söker kringgå importförbudet för hel vara. Eftersom det är svårt att på
förhand fastställa de ingripanden och restriktioner, som kan behöva företagas
i varje särskild situation, hemställer nämnden om befogenhet att i
fråga om nyssnämnda varor kunna vidtaga de åtgärder, som från fall till
fall kan befinnas lämpliga. Vad sålunda föreslagits, kan jag biträda.

Det bör ankomma på jordbruksnämnden att med tillämpning av grunderna
för det nya prissättningssystemet meddela erforderliga direktiv för
föreningen Svensk kötthandel. De medel, som inflyter genom införsel-, utförsel-
och kompensationsavgifter på kött och fläsk samt övriga till detta
område hörande varuslag, bör överföras till föreningen och användas för
afl läcka förlusterna i dennas verksamhet. Vidare bör liksom hittills slaktdjursavgifter
kunna upptagas för sådant ändamål. Därjämte bör föreningen
tillföras en del av de medel, som inflyter i införselavgifter på fodersäd och
andra fodermedel. Föreningen bör liksom hittills ha möjlighet att överföia
vid bokföringsårets slut odisponerade överskott till stiftelsen Kötthandelns
konjunkturutjämningsfond och efter i huvudsak nu gällande regler taga i
anspråk de medel, som innestår i nämnda stiftelse, för att täcka uppkomna
förluster.

Jag anser mig även böra biträda jordbruksnämndens förslag, att föreningens
lagringsverksamhet i fortsättningen skall begränsas. Bidrag vid
lagring bör sålunda endast utgå för den rörliga delen av lagringskostnaderna,
d. v. s. lagerhyror och räntekostnader, medan de fasta lagringskostnaderna
helt bör bestridas av lagerhållaren. Vidare bör lagringsbidrag utbe -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

talas blott under de perioder, då priset för vederbörande varuslag ligger under
mittpriset, och endast för svenskt kött och fläsk. Liksom hittills bör
bidrag icke utgå för annan lagring än sådan, som företages av föreningens
medlemmar. Av kontrollskäl bör vidare lagring med bidrag av regleringsniedel
endast medges i större kommersiella fryshus.

Jag har intet att erinra mot ett i jordbruksnämndens skrivelse framfört
förslag, att slaktdjursavgiftsmedel även skall få användas för att täcka de
förluster, som kan uppstå genom att vid utslaktning av katastrofartad karaktär
varorna vid uttagningstillfället måste säljas till lägre priser än vid
inlagringstillfället. Det bör dock ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter dess
bemyndigande, på nämnden, att bestämma när sådant lagringsstöd skall
utgå. Under innevarande regleringsår har rörelsemedel ställts till förfogande
för föreningen för lagring av sådant importerat kött och fläsk, som icke
vunnit omedelbar avsättning, liksom även för lagring, som verkställes med
bidrag. Så torde böra få ske också i fortsättningen, varvid lagerhållare bör
erlägga ränta efter en räntefot, motsvarande gällande diskonto plus 0,5
procent.

I fråga om smågrisar har under innevarande regleringsår gällt ett
garantipris av 3 kronor per kilogram levande vikt. Jordbruksnämnden föreslår,
att detta stöd tills vidare skall utgå oförändrat men att kostnaderna
härför icke utan Kungl. Maj ris medgivande skall få överskrida 2 miljoner
kronor för regleringsår. Häremot har jag icke något att erinra. Jag vill härvid
framhålla, att ifrågavarande stöd torde komma att omfattas av den
översyn, som f. n. verkställes av utredningen om småbruksstöd.

Sedan regleringsåret 1948/49 har ett statligt pristillägg utbetalats för
otvättad u 11, som av producent levererats till Aktiebolaget Kontrollhudar
eller till Sveriges ullspinneri- och väveriförening. Jag anser mig böra biträda
jordbruksnämndens förslag, att ifrågavarande stöd i huvudsakligen
oförändrad form skall utgå under den kommande treårsperioden, varvid
pristillägget torde böra fastställas till 2 kronor per kilogram.

Mot vad jordbruksnämnden anfört beträffande klassificering av kött och
fläsk har jag intet att erinra.»

Utskottet

Kungl. Maj ris förslag i fråga om kött och fläsk, styckade varor, charkuterivaror,
organ och inälvor samt konserver ävensom levande djur har enligt
utskottets mening utformats i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
åsyftades vid fastställandet av riktlinjerna på förevarande område i 1955
års riksdagsbeslut. Utskottet har emellertid uppmärksammat, att den förordade
införselavgiften på styckade varor, charkuterivaror, organ och inälvor
samt konserver torde komma att för vissa av dessa varor medföra en
icke oväsentlig höjning av konsumentpriserna. Effekten av den föreslagna,
i enlighet med 1955 års riksdagsbeslut enhetliga införselavgiften på ifråga -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

varande område kan därför enligt utskottets mening i vissa fall bli mindre
tillfredsställande. Utskottet, som förutsätter, att Kungl. Maj :t framdeles
kommer att ha uppmärksamheten riktad på denna fråga, finner sig dock
böra biträda Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del. Jämväl vad som föreslagits
i fråga om gränsskyddet för fjäderfäkött och levande fjäderfä samt
användningen av de härvid inflytande införselavgiftsmedlen torde böra godtagas.

I fråga om de särskilda regleringsanordningarna har i propositionen föreslagits
bl. a., att jordbruksnämnden, när den nedre prisgränsen underskrides
för endera nötkött eller fläsk eller bådadera, skall beträffande charkuterivaror,
köttkonserver, organ och inälvor samt styckningsdetaljer få vidtaga
sådana anordningar, som är betingade av omständigheterna och önskvärdheten
att skydda den nedre prisgränsen. Kvantitativa regleringar föreslås
dock icke utom i vissa undantagsfall skola få företagas i fråga om sådana
speciella typer av konserver och charkuterivaror, som icke tillverkas
inom landet men för vilka köpintresse finnes. Med hänsyn till svårigheterna
att på förhand fastställa regler för varje särskild situation avses jordbruksnämnden
i fråga om nyssnämnda varor skola få befogenhet att vidtaga de
åtgärder, som från fall till fall kan befinnas lämpliga. Mot vad sålunda föreslagits
har utskottet intet att invända. Ej heller vad i propositionen anförts
angående de erforderliga direktiven till föreningen Svensk kötthandel samt
beträffande exportbidrag och exportavgifter på ifrågavarande område föranleder
någon erinran från utskottets sida.

Den i propositionen föreslagna begränsningen av den lagringsverksamhet,
som bedrives av föreningen Svensk kötthandel, finner sig utskottet böra förorda.
Utskottet kan jämväl biträda förslaget, att slaktdjursavgiftsmedel —
efter beslut av Kungl. Maj :t eller, efter dess bemyndigande, jordbruksnämnden
— skall få användas för att täcka de förluster, som kan uppstå genom
att vid utslaktning av katastrofartad karaktär varorna vid uttagningstillfället
måste säljas till lägre priser än vid inlagringstillfället. Vidare bör i
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag rörelsemedel kunna ställas till förfogande
för föreningen.

Mot vad i propositionen anförts beträffande klassificering av kött och
fläsk har utskottet intet att erinra.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skall i fråga om smågrisar tills vidare gälla
ett oförändrat garantipris av 3 kronor per kilogram levande vikt. Kostnaderna
härför föreslås dock icke utan Kungl. Maj:ts medgivande skola få
överskrida 2 miljoner kronor per regleringsår. Häremot har utskottet intet
att erinra. Därutöver bör emellertid enligt utskottets mening föreskrivas,
att jordbruksnämnden skall äga befogenhet att förhindra import av smågrisar,
när garantipriset tillämpas.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om stödet åt ullproduktionen kan utskottet
biträda.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Ägg m. m.

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 214—219.

Departementschefen

»På grund av den förhållandevis betydande säsongvariationen i äggpriserna
och ägginvägningen föreslog jag i propositionen 1955: 198, att skilda
prisgränser skulle fastställas för olika säsonger. Den ena perioden skulle
ungefärligen omfatta tiden den 1 augusti—den 30 november och den andra
den övriga delen av året. Enligt xnitt förslag, som godtogs av riksdagen,
skulle övergången mellan perioder med skilda prisgränser icke bestämmas
till en viss dag utan kunna varieras något. Prisgränserna skulle fastställas
till omkring ± 15 procent av mittpriset.

Enligt jordbruksprisutredningens förslag skulle som mätare av det inhemska
äggpriset tagas producentpriset i de viktigaste produktionsområdena
(svensk äggnotering). Jordbruksnämnden har anmält, att det torde
vara förenat med vissa olägenheter att tillämpa denna notering i föreliggande
sammanhang. Svensk äggnotering har nämligen karaktären av eu
producentprisnotering, som svårligen kan ändras oftare än en gång i veckan.
Därför kan denna notering under noteringsveckan komma att ligga
för högt eller för lågt i förhållande till de aktuella importpriserna. Dessa
kan således passera någon av prisgränserna utan att detta omedelbart påverkar
svensk äggnotering. De åtgärder, som skall vidtagas vid prisgränserna,
kan följaktligen komma att fördröjas. I överenskommelsen har därför
föreslagits, att som mätare av den inhemska prisnivån i stället skall tagas
det vägda genomsnittet av Svenska ägghandelsförbundets priser vid försäljning
till handlande i Stockholm för runmärkta ägg och för s. k. kronägg.
De båda äggkvaliteterna skall därvid vägas med försäljningssiffrorna
under närmast föregående sexmånadersperiod, varvid enligt förslaget nya
vägningstal skall inhämtas vid övergången mellan prisperioderna.

Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas.

Jag anser mig även böra biträda överenkommelsens förslag i fråga om
prisgränser och införselavgifter för ägg. Sålunda bör prisgränserna för den
period, som omfattar augusti t. o. m. november månader, fastställas till
4 kronor 70 öre respektive 3 kronor 80 öre per kilogram och för den övriga
delen av året till 4 kronor 20 öre respektive 3 kronor 30 öre per kilogram.
Det för de båda perioderna sammanvägda mittpriset mellan prisgränserna
blir 3 kronor 90 öre per kilogram och motsvarar en producentprisnotering
i södra Sverige (= svensk äggnotering) av omkring 3 kronor 20 öre per
kilogram. Detta mittpris motsvarar ett 5 öre per kilogram högre producentpris
än medelproducentpriset under innevarande regleringsår.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Så länge det inländska priset ligger inom prisgränserna bör, såsom i överenskommelsen
föreslagits, införselavgift utgå med 65 öre per kilogram. I
enlighet med 1955 års riksdagsbeslut skall samma införselavgift tillämpas
under hela året.

Exporten av ägg har under senare år uppgått till omkring 9 miljoner kilogram
årligen. Även under den kommande treårsperioden kan äggproduktionen
väntas överstiga förbrukningen inom landet. Liksom hittills torde
således producentpriserna bli i hög grad beroende av de priser, vilka kan
utvinnas vid export, samt av omfattningen av de medel, som kan utbetalas
i exportbidrag. Ifrågavarande medel kommer främst att utgöras av införselavgifter
för fodermedel. Vidare har jag i annat sammanhang föreslagit,
att införselavgiftsmedel för fjäderfäkött och levande fjäderfä skall få
användas för ifrågavarande ändamål. Sistnämnda medel torde dock bli förhållandevis
begränsade. För ändamålet bör vidare få användas införselavgiftsmedel
för ägg. Härvid bör dock observeras, att vid import exportkvantiteterna
i motsvarande mån torde komma att ökas.

Jordbruksnämnden anser, att med ledning av nuvarande exportvolym,
en i stort sett oförändrad prisutveckling vid export och vid ett genomsnittligt
producentpris av 3 kronor 20 öre per kilogram behovet av regleringsmedel
vid export av ägg kan beräknas till 6—7 miljoner kronor per år.
Eftersom äggproduktionen svårligen kan påläggas utjämningsavgifter, föreslår
nämnden, att Sveriges export- och importförening för ägg skall ha
viss prioritet till de medel, som inflyter genom införselavgifter på majs och
vetekli. Nämnden hemställer om bemyndigande att, efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation, fördela inflytande fodermedelsavgifter i enlighet
med nu angivna principer. Häremot har jag intet att erinra. Jag vill
i detta sammanhang också påminna om riksdagens uttalande att, i den mån
införseln av majs- och oljekraftfoder icke överstiger vad som svarar mot
behovet med hänsyn till en lämplig sammansättning av foderstaterna, anledning
icke torde finnas att fördyra desamma genom en avgiftsbeläggning
utöver vad som kan vara motiverat av hänsyn till behov av medel för täckande
av förlusterna på äggexporten.

Export av ägg utan bidrag skall i enlighet med principerna för det nya
prissättningssystemet få ske även av den, som icke är ansluten till Sveriges
export- och importförening för ägg. Utbetalningen av exportbidrag bör dock
även framdeles delegeras till föreningen. I likhet med vad jag anfört rörande
föreningen Svensk kötthandel bör export- och importföreningen för ägg
— för att förbehålla de reguljära partihandlarna exporten — icke vara skyldig
att utbetala bidrag till andra än föreningens medlemmar. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att föreningen står öppen för alla reguljära partihandlare
med ägg.

Nämnden har efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation föreslagit,
att möjlighet skall finnas att uttaga exportavgifter i marknadsutjämnande
syfte. Jag anser mig böra biträda detta förslag. Kungl. Maj:t eller,

V Bihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bör erhålla bemyndigande
att efter förslag av Sveriges export- och importförening för ägg
fastställa exportavgifter för ägg. Avgifterna skall uttagas av alla exportörer.

Jordbruksnämnden bör med tillämpning av grunderna för det nya prissättningssystemet
meddela erforderliga direktiv för Sveriges export- och
importförening för ägg. Därvid bör hänsyn tagas till att föreningens ensamrätt
till export och import upphäves, så länge äggpriset ligger inom prisgränserna.
Jag vill i detta sammanhang påminna om att föreningen enligt
1955 års riksdagsbeslut åter skall få ensamrätt till import, om äggpriset
underskrider den nedre prisgränsen och kvantitativa restriktioner med anledning
härav införes.

I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut skall även äggprodukter omfattas
av jordbruksregleringen och erhålla gränsskydd i form av införselavgifter.
Enligt överenskommelsen skall därför förutom heläggmassa även helägg-,
äggule- och äggvitepulver samt flytande äggula och flytande äggvita ävensom
äggvitekristaller införas under jordbruksregleringen. Det föreslås, att
mittpriset och prisgränserna för heläggmassa skall fastställas till 4 kronor
respektive 4 kronor 50 öre och 3 kronor 50 öre per kilogram samt införselavgiften,
som skall utgå så länge det inländska priset ligger inom prisgränserna,
till 80 öre per kilogram. För heläggpulver har mittpriset och prisgränserna
föreslagits till 18 kronor 25 öre respektive 20 kronor 10 öre och 16
kronor 40 öre per kilogram samt införselavgiften till 3 kronor 60 öre per
kilogram. Mittpris, prisgränser och införselavgift föreslås för äggulepulver
till respektive 17 kronor 60 öre, 19 kronor 40 öre, 15 kronor 80 öre och 3
kronor 45 öre samt för äggvitekristaller till respektive 27 kronor, 29 kronor
70 öre, 24 kronor 30 öre och 5 kronor 35 öre. I fråga om flytande äggula
föreslås införselavgiften skola fastställas till 95 öre och för flytande äggvita
till 70 öre per kilogram. Några särskilda prisgränser föreslås icke beträffande
dessa produkter. Det hemställes vidare, att mittpris och prisgränser
för äggmassa skall avse Svenska ägghandelsförbundets partiprisnotering
i Stockholm. Därest någon av prisgränserna uppnås för äggmassa,
skall samma prisgräns även anses vara uppnådd för flytande äggula och
flytande äggvita. Beträffande torkade äggprodukter föreslås prisuppgifter avseende
vissa av jordbruksnämnden närmare angivna partipriser kontinuerligt
skola infordras från Källbergs industriaktiebolag i Töreboda och Aktiebolaget
Svenska äggprodukter i Hälsingborg. Om ett av dessa företag vid
något tillfälle för torkade äggprodukter allmänt tillämpar ett pris, som
motsvarar någon av prisgränserna, skall denna anses vara uppnådd.

Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas. Exportbidrag för äggprodukter
bör liksom för ägg beviljas av Sveriges export- och importförening
för ägg.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1936

Motionerna

Såsom förut anförts under avsnittet om oljeväxter och fettvaror hemställes
i motionerna I: 594 och II: 778 att riksdagen måtte besluta att under vart
och ett av de närmaste tre åren från jordbruksnämndens clearingkassa för
fettvaror överföra 5 miljoner kronor till regleringsmedel för äggexporten.

Utskottet

Enligt den träffade, av Kungl. Maj :t biträdda överenskommelsen skall
under treårsperioden såsom mätare av den inhemska prisnivån för ägg användas
det vägda genomsnittet av Svenska ägghandelsförbundets priser vid
försäljning till handlande i Stockholm för runmärkta ägg och för s. k. kronägg.
Som vägningstal avses skola användas försäljningssiffrorna under närmast
föregående sexmånadersperiod, varvid nya vägningstal skall inhämtas
vid den växling mellan perioder med skilda prisgränser, som riksdagen förordade
hösten 1955. Med utgångspunkt från bl. a. ett jämfört med innevarande
regleringsår med 5 öre per kilogram höjt medelproducentpris samt
de av 1955 års riksdag beslutade riktlinjerna föreslås vissa prisgränser för
de skilda prissäsongerna samt en för hela året gällande införselavgift. Vad
sålunda överenskommits bör enligt utskottets mening godtagas.

Utskottet anser sig även böra biträda Kungl. Maj :ts förslag i fråga om
exportbidrag för ägg samt i fråga om exportavgifter i marknadsutjämnande
syfte. Förslaget beträffande exportbidragen innebär bl. a., att Sveriges
export- och importförening för ägg skall erhålla viss prioritet till de medel,
som inflyter genom införselavgifter på majs och vetekli samt att jordbruksnämnden
skall erhålla bemyndigande att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,
fördela inflytande fodermedelsavgifter. Sveriges exportoch
importförening för ägg skall vidare för exportbidrag äga disponera införselavgiftsmedel
för fjäderfäkött och levande fjäderfä samt ägg ävensom
exportavgiftsmedel för ägg. Såsom förut anförts under avsnittet om oljeväxter
och fettvaror finner sig utskottet emellertid icke kunna förorda det i
motionerna 1:594 och 11:778 framställda yrkandet, att medel från jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror skall överföras till äggregleringen.

Beträffande vad i propositionen anförts i fråga om gränsskydd och exportbidrag
m. m. för äggprodukter har utskottet intet att erinra.

100

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Stödet åt lin- och hampodlingen under regleringsåret 1956/57
Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 222—223.

Departementschefen

»Frågan om grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen fr. o. m.
1957 års skörd har, såsom jordbruksnämnden anfört i sin skrivelse, varit
föremål för behandling vid innevarande års riksdag. I fråga om innebörden
av dessa grunder torde jag få hänvisa till propositionen 1956: 38 och jordbruksutskottets
utlåtande 1956: 6.

Jag torde därefter få anmäla, att Kungl. Maj:t den 6 april 1956 på framställning
av jordbruksnämnden bemyndigat nämnden att höja det allmänna
pristillägget för linfiber av spinnbar kvalitet av 1955 och tidigare års skördar,
räknat fr. o. m. den 1 oktober 1955, från 54 till 75 öre per kilogram.
Den genom höjningen av pristillägget uppkommande merkostnaden, 260 000
kronor, har nämnden bemyndigats bestrida ur anslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område. Anledningen till denna höjning av pristilllägget
är en under hösten 1955 inträffad, rätt väsentlig sänkning av utlandspriserna
på linfiber.

Vidare torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t tidigare denna dag i anledning
av jordbruksnämndens förevarande framställning fastställt riktpriserna
för 1956 års skörd till för linhalm 24 öre och för hamphalm 13 öre per
kilogram. Riktpriset på linhalm har sålunda sänkts med 1 öre per kilogram
jämfört med riktpriset för 1955 års skörd, medan priset för hamphalm är
oförändrat. Såsom närmare framgår av nämndens förslag, ingår sänkningen
av priset på linfiber som ett led — utöver omförmälda höjning av det
allmänna pristillägget — i de åtgärder i anledning av nyss berörda prisfall
utomlands på linfiber, vilka föreslagits skola vidtagas enligt en mellan
nämnden, Riksförbundet Lin och hampa samt linspinneriema träffad överenskommelse
om prissättningen på inhemsk linfiber. Linodlarna beräknas
emellertid bli kompenserade för prissänkningen på linhalm genom den höjning
av garantipriset på linfrö från 67 till 75 öre per kilogram, som —•
enligt vad jag förut anmält under avsnittet om oljeväxter och fettvaror —
Kungl. Maj:t fastställt den 6 april 1956.

Vid beräkningen av kostnaderna för stödet åt lin- och hampodlingen
under nästa regleringsår har jordbruksnämnden utgått från i förhållande
till innevarande regleringsår oförändrade pristillägg, d. v. s. ett allmänt
pristillägg av 75 öre per kilogram stödberättigad lin- och hampfiber samt
särskilda pristillägg till linberedningsverken i Växjö och Mellansel av 15
respektive 55 öre per kilogram. Vidare har, enligt vad jag inhämtat, nämn -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

101

den utgått från samma stödberättigade kvantiteter som tidigare eller 1 625
ton spinnbar linfiber, fördelade med 790 ton på verket i Laholm, 535 ton
på verket i Växjö och 300 ton på verket i Mellansel, samt 720 ton spinnbar
hampfiber. Vad nämnden sålunda föreslagit, finner jag mig kunna biträda.

Med nu angivna utgångspunkter kan bidragskostnaderna för spånadslin
beräknas till 1 464 000 kronor. Liksom f. n. bör nämnden äga att inom ramen
för detta belopp göra den omdisponering mellan linberedningsverken,
som kan befinnas lämplig. Motsvarande medelsbehov för hampa utgör
540 000 kronor. Till nu sagda belopp kommer kostnader för vissa odlingsförsök
m. m., beräknade till sammanlagt 19 000 kronor. Det totala medelsbehovet
till stödjande av lin- och hampodlingen torde med hänsyn till vad
jag sålunda anfört böra beräknas till (1 464 000 -f- 540 000 -j- 19 000 =)
2 023 000 kronor.»

Utskottet

Kungl. Maj :ts nu framlagda förslag i fråga om stödet åt lin- och hampodlingen
under regleringsåret 1956/57 står i överensstämmelse med av riksdagen
tidigare fattade beslut om stöd åt denna odling. Med hänsyn bl. a.
härtill har utskottet intet att erinra vare sig mot de av Kungl. Maj :t fastställda
riktpriserna för 1956 års skörd eller mot beräkningen av de statliga
bidragskostnaderna för regleringsåret 1956/57. Ej heller vad Kungl. Maj:t
anfört angående det allmänna pristillägget på linfiber av 1955 och tidigare
års skördar föranleder någon erinran från utskottets sida.

Författningsfrågor

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens förslag hänvisas till redogörelsen i propositionen
s. 224—229.

Departementschefen

»De föreslagna författningarna bygger på de utkast, som fogats vid jordbruksnämndens
förevarande skrivelse och nämndens principyttrande den 29
mars 1955. Nämndens utkast till ändringar i tulltaxeförordningen och förslag
till viss ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 71) om rätt
att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för
prisreglering bildade stiftelser, m. in., anmäles i särskilt propositionsförslag
innevarande dag av chefen för finansdepartementet.

Beträffande de av mig nu framlagda författningsförslagen torde jag till
en början få anföra några allmänna synpunkter. Förordningarna
angående reglering av införseln och utförseln av vissa varor ersätter
efter omarbetning, som föranletts av det nya prissättningssystemet, nu gäl -

102

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1950

lande författningar på samma område. Jag har liksom jordbruksnämnden
förulsatt, att den i propositionen nr 140 nyligen föreslagna förordningen
angående reglering av införseln av socker m. in. bör inarbetas i den förordning,
som avser jordbrukets produkter i allmänhet. Däremot torde bestämmelserna
om införsel m. in. av fettvaror och fettråvaror, vilka delvis avser
speciella regleringsåtgärder, liksom hittills böra meddelas i en särskild förordning.
I fråga om utformningen av införsel- och utförselförordningarna
må erinras om att i de nu gällande författningarna rörande jordbrukets
produkter i allmänhet som huvudregel stadgas, att införsel respektive utförsel
icke får ske utan tillstånd. I författningarna förutsättes, att såväl
generella som speciella undantag från denna regel skall få lämnas. Fettförordningen
inledes däremot med en paragraf, enligt vilken Kungl. Maj :t må
förordna, att varor som omfattas av förordningen icke får införas utan tillstånd.
Det nya principbeslutet innebär, att införsel och utförsel i regel skall
vara fria och att alltså kvantitativ begränsning skall få tillgripas blott i vissa
lägen. Författningstekniskt synes den anordningen böra användas, att skilda
varor skall, om så påkallas av omständigheterna, kunna läggas under
ett, väsentligen formellt, licenstvång. Såsom framgår av nämndens framställning
föranleder nämligen redan de allmänna handels- och valutapolitiska
synpunkterna, att tillståndstvång måste upprätthållas i förbindelse
med vissa länder. Det synes även lämpligt, att åtminstone under en övergångstid
möjligheten bibehålies att upprätthålla ett formellt ansökningsoch
tillståndstvång för att i vissa prislägen, även mellan prisgränserna, kunna
mera ingående följa införsel- och utförselutvecklingen. Slutligen kan det
i fråga om vissa varor, även om kvantitativa begränsningar icke tillämpas,
vara erforderligt att förknippa införseltillstånd med villkor, t. ex. att införsel
av levande djur blott får ske under förutsättning, att garanti finnes för
att smittsam husdjurssjukdom icke därigenom införes i landet. Såsom
i prisöverenskommelsen förutsatts bör nämnden kunna bemyndigas att i
bär ifrågavarande fall avgöra, om ett dylikt licenstvång — vilket alltså icke
i och för sig avser att åvägabringa kvantitativa restriktioner — skall tilllämpas
eller icke. Frågan om bibehållande eller införande av kvantitativa
regleringar skall däremot givetvis — såsom i principbeslutet förutsatts —
alltid vara underkastad Kungl. Majts prövning.

Enligt min mening synes det vara lämpligt, att innebörden av principbeslutet
och överenskommelsen i dessa delar kommer till författningsmässigt
uttryck i de nya förordningarna om införsel och utförsel. De nya författningarna
bör därför inledas med ett stadgande om att Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd, må förordna,
att i bilaga upptagna varor icke får införas respektive utföras utan tillstånd.
I detta sammanhang bör understrykas — liksom också skett i propositionen
1955: 198 och i jordbruksutskottets utlåtande 1955: 39 — att det nya prissättningssystemet
icke innebär något principiellt avskaffande av möjligheterna
att tillämpa kvantitativa import- och exportregleringar på jordbrukets
område utan endast att dessa regleringar suspenderas, så länge in -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1950

103

landspriset ligger inom fastställda prisgränser. Den av mig föreslagna författningstekniska
utformningen av ifrågavarande förordningar kan därför
icke i internationellt handelspolitiskt hänseende innebära någon förändring
i fråga om våra åtaganden eller någon inskränkning av vår handlingsfrihet.

Ett annat spörsmål av principiell betydelse är utformningen av bestämmelserna
om införselavgifter. Jag har, i enlighet med principbeslutet, föreslagit
att för praktiskt taget alla varor genom riksdagsbeslut skall fastställas
de införselavgifter, som i normala fall skall gälla under treårsperioden.
Emellertid skall dessa avgifter kunna ändras — förutom då priset för en
vara överskridit prisgräns — även i vissa andra särskilt angivna fall. Sådan
ändring skall, då de angivna förutsättningarna är för handen, kunna vidtagas
direkt av jordbruksnämnden. Det synes därför icke vara möjligt att i
förordningarna intaga bestämmelser om införselavgifternas storlek och alla
de speciella fall, då ändring av avgifterna kan komma i fråga. I stället torde
böra stadgas, att införselavgift för berörda varor skall i prisreglerande syfte
utgå, i den mån Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
så bestämmer. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t att
i särskild tillämpningskungörelse eller i annan ordning fastställa de avgifter,
som för skilda varor skall utgå, samt att vid utfärdande av bemyndiganden
för jordbruksnämnden — genom hänvisning till riksdagsbesluten
eller på annat sätt — ge anvisning om i vilka lägen avgifterna får ändras.

Att Kungl. Maj :t vid tillämpningen av förordningarna är bunden av riksdagsbesluten
torde tillräckligt kunna framhållas genom att vid förordningarnas
utfärdande i ingressen till dessa göres en hänvisning till besluten.

De nya författningsförslagen rörande tillverkningsavgift för potatisprodukter,
mjölkavgift, prisregleringen för råg och vete, slaktdjursavgift, viss
avgift å mjölk, grädde och ost samt avgift å majs in. m. föranledes huvudsakligen
av de i annat sammanhang berörda förslagen om kompensationsavgift
och — i fråga om potatis, majs m. m. — tillverkningsavgift.

I samband med genomförandet av det nya systemet för jordbruksregleringen
torde — enligt vad som framgår av det tidigare avsnittet om registrering
av import — en översyn genom generaltullstyrelsens försorg komma
att verkställas av den vid tulltaxeförordningen fogade statistiska varuförteckningen.
Det kan vidare, sedan resultatet av pågående tulltaxerevision
framlagts, bli aktuellt att i nu ifrågavarande förordningar redovisa varorna
under andra beteckningar än de i hittillsvarande tulltaxa med statistisk
varuförteckning använda. Jag förutsätter, att de ändringar i de föreslagna
författningarna, som kan föranledas av anförda förhållanden,
ävensom andra ändringar av huvudsakligen redaktionell natur, varav behov
kan uppkomma, skall få vidtagas av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande.

Efter dessa allmänna synpunkter torde jag få beröra vissa detaljer i författningsförslagen.

Mot jordbruksnämndens förslag rörande tillämpningsområdet för förordningen
angående reglering av införseln av vissa levande djur och jord -

104 Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

bruksprodukter m. m. har jag intet att erinra. Såsom jag i avsnittet om
potatisregleringen anfört, torde dock potatis, nyskördad (färsk) och inkommande
under tiden 1 januari—30 juni, i avvaktan på slutligt avgörande
i fråga om importskyddet för färskpotatis, böra bibehållas bland de varor,
som omfattas av jordbrukets införselförordning. Då intill dess sådant avgörande
föreligger, tull för denna vara skall utgå, är det givet, att samtidigt
ej skall uttagas införselavgift.

Den föreslagna 2 § har — liksom i gällande förordning — avfattats så,
att annan myndighet än jordbruksnämnden skall kunna vara tillståndsmyndighet.
Detta torde emellertid komma ifråga endast såvitt gäller införsel
av levande djur, där prövning erfordras även ur veterinära synpunkter.
Veterinärstyrelsen handhar nu, efter samråd med lantbruksstyrelsen och
jordbruksnämnden, prövning av ansökningar om tillstånd att införa hästar,
och denna anordning torde vara lämplig.

Enligt 4 § i förslaget kan jordbruksnämnden föreskriva skyldighet för
varuhavare att i samband med tullbehandling av vara lämna vissa för nämnden
avsedda statistiska uppgifter. Bestämmelse av samma slag har intagits
jämväl i de övriga förordningarna rörande införsel och utförsel. I
fråga om motiven till dessa av nämnden föreslagna stadganden torde jag få
hänvisa till vad som anförts vid behandlingen av frågan om registrering av
importen. Det må därutöver framhållas, att här avsedda uppgifter skall kunna
infordras vare sig formellt licenstvång gäller för varan eller icke. Genom
upprätthållande av licenstvång kan tendensen i fråga om införsel och
utförsel överblickas redan innan import eller export skett. Det är emellertid
icke sällan så, att beviljade licenser icke utnyttjas. Uppgifter om vilka varukvantiteter
som verkligen passerar gränsen, är därför av värde även då
varulicens erfordras.

Beträffande innebörden av den nya föreskriften om debitering av införselavgift
för biandvaror och bearbetningar, vilken föreslagits i 9 § första
stycket, får jag hänvisa till vad jordbruksnämnden anfört.

Förordningen angående reglering av utförseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m. föreslås skola omfatta samma varor som den nya
införselförfattningen — med undantag dock för hampa -— och därjämte
samtliga de varor, som skall omfattas av regleringsförfattningen för fettråvaror
och fettvaror. Vallväxtfröerna har uteslutits ur förordningens varuförteckning.
Anledningen härtill är jordbruksnämndens upplysning om att
nämnden och lantbruksstyrelsen i en gemensam skrivelse har för avsikt att
föreslå, att dessa varor skall exportregleras genom särskild kungörelse. Jag
torde därför i annat sammanhang få återkomma till denna fråga.

I övrigt torde jag beträffande detta författningsförslag få, i vissa delar,
hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande författningsfrågorna allmänt
eller i samband med införselförordningen.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1056

105

Förslaget till förordning angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m. avviker från den nuvarande förordningen i ämnet
främst därigenom, att det upptar stadganden om, förutom regleringsavgift,
även införselavgift. De sakliga motiven härtill har jag tidigare berört i avavsnittet
om fettvaruregleringen.

I övrigt torde jag även beträffande denna författning få hänvisa till vad
jordbruksnämnden anfört och, i vissa delar, till de allmänna synpunkter på
författningsfrågorna, som jag tidigare framfört.

Förslaget angående upphävande av förordningen angående utförselbevis
för råg och vete är en följd av den föreslagna tullfriheten för bl. a. brödsäd.
Såsom jordbruksnämnden anfört, bör upphävandet icke inverka på rätten
att utbekomma visst tullbelopp med stöd av utförselbevis, som utfärdats
före den 1 september 1956. Uttryckligt stadgande härom torde böra
intagas i förordningen.

I fråga om motiven till förordningarna angående tillverkningsavgift för
vissa produkter av potatis, m. m., angående tillverkningen av potatismjöl
samt angående avgift å majs m. m. får jag hänvisa till vad jag anfört i avsnittet
om potatisregleringen. Författningstekniskt är förstnämnda författning
uppbyggd efter mönster av förordningen den 26 maj 1954 (nr 305) om
avgift å oljekraftfoder, varvid vissa bestämmelser — bl. a. om kompensationsavgift
— tillagts. Förordningarna angående tillverkningen av potatismjöl
och angående avgift å majs m. m. innebär i huvudsak blott en omredigering
av gällande förordningar i ämnet efter nu tillämpade normer för författningsbestämmelser
av motsvarande slag.

De föreslagna ändringarna i förordningen angående slaktdjur savgift innebär,
att — i enlighet med vad jag föreslagit under avsnittet om kött och
fläsk m. m. — kompensationsavgift motsvarande slaktdjursavgiften skall
kunna uttagas vid import av köttvaror. Vidare har, av skäl som jordbruksnämnden
angivit, föreslagits att i såväl denna förordning som andra
författningar, enligt vilka interna avgifter kan upptagas, bestämmelserna om
användningen av influtna medel avfattas så att, sedan kostnader för uppbörd
och kontroll enligt Kungl. Maj :ts bestämmande täckts, medlen skall
disponeras till prisreglering på jordbrukets område och åtgärder i samband
därmed.

Även ändringarna i förordningarna angående prisregleringen för råg och
vete samt viss avgift å mjölk, grädde och ost föranledes av de förslag om kompensationsavgifter
och medelsanvändning, som jag i tidigare avsnitt framlagt.
Likaså innebär förordningen angående mjölkavgift m. m. i förhållande
till nu gällande författning i ämnet i sak endast de ändringarna, att möjlighet
att upptaga kompensationsavgift införes och att i fråga om medelsanvändningen
föreslås samma bestämmelser, som bl. a. intagits i nyssnämnda
förordning angående slaktdjursavgift.

Förslaget till ändring i förordningen angående avgift för smör som användes
för framställning av grädde m. m. innebär, såsom jordbruksnämnden
anfört, att i 1 § införes en uttrycklig bestämmelse om avgiftsskyldighet

106

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

även för det fall, att grädde eller dylikt utvinnes ur smörliknande vara. Med
nuvarande formulering kan, såsom framgår av det av nämnden åberopade
utslaget av regeringsrätten, risk föreligga för ett kringgående av den genom
förordningen åsyftade avgiftsplikten genom att grädde eller dylikt framvinnes
ur mellanprodukter mellan smör och grädde. Utan särskilt stadgande
torde gälla, att råvaran skall kunna anses vara »smörliknande», även
om den har en fastare eller mindre fast konsistens än smör. Innehåller råvaran,
förutom minst 70 procent mjölkfett, annat fett, blir ej denna förordning
tillämplig utan i stället förordningen den 5 juni 1953 (nr 397) angående
avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion
m. m.

En konsekvens av den föreslagna ändringen av 1 § blir, att även de i 2 §
givna bestämmelserna om avgiftens storlek bör ändras. Avgiften må nu
bestämmas till högst 5 kronor för varje vid tillverkningen använt kilogram
smör. Då smör enligt livsmedelsstadgan skall innehålla minst 82 procent
mjölkfett, har jag funnit lämpligt att maximibeloppet ändras till 6 kronor
för varje använt kilogram mjölkfett. Någon anledning till ändring av den nu
gällande minimiavgiften -— lägst 50 kronor för varje hel eller påbörjad kalendermånad,
under vilken tillverkningen bedrives — finnes enligt min
mening icke.

Såsom närmare framgår av avsnittet om kött och fläsk m. m„ aktualiserar
genomförandet av det nya systemet för jordbruksregleringen en utvidgning
av den obligatoriska köttklassificeringen till att omfatta även vissa
importerade varor. Förslaget till ny förordning om klassificering av kött
innehåller härav betingade författningsbestämmelser. Däri föreslås även ett
förbud mot borttagande eller makulering av klassificeringsstämplar å kött.
I övrigt avviker förslaget från nu gällande förordning i ämnet huvudsakligen
i redaktionellt avseende. Ifrågavarande förordning är av sådan art, att
den av Kungl. Maj :t torde kunna utfärdas utan riksdagens medverkan.
Emellertid synes det lämpligt att, som skedde vid tillkomsten av nu gällande
förordning i ämnet, riksdagens yttrande över förslaget inhämtas.

I samband med att det nya prissättningssystemet träder i kraft, erfordras
ett flertal andra författningsändringar, vilka det emellertid torde ankomma
på Kungl. Maj:t att utan riksdagens medverkan vidtaga efter förslag
av jordbruksnämnden.»

Motionerna

I motionerna I: 594 och II: 778 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att avslå Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående reglering av införseln
av fettråvaror och fettvaror, m. in., såvitt angår skyldighet att använda
fettämne ur svenskt oljeväxtfrö.

I motionerna 1:597 och 11:776 yrkas, att riksdagen måtte dels besluta
under punkten 2 a) i departementschefens hemställan om förordning angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m., att vad som sägs i förordningens 6 § angående införselavgift ej skall

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

107

äga tillämpning å följande i bilageförteckningen upptagna statistiska nummer:
170, 171, 176—178 (havre, majs, råg, vete och korn), 191—193, 194
(kli), 359—365: 2 (oljekakor), 367—370 (gluten- och melassfoder etc.), 372
(betmassa etc.), dels upphäva förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med
vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete.

Utskottet

De av departementschefen anförda allmänna synpunkterna på de framlagda
författningsförslagen finner sig utskottet kunna biträda. I detta sammanhang
vill utskottet — såsom också skett i utskottets utlåtande 1955:
39 -— i likhet med departementschefen understryka, att det nya prissättningssystemet
icke innebär något principiellt avskaffande av möjligheterna
att tillämpa kvantitativa import- och exportregleringar på jordbrukets område
utan endast att dessa regleringar suspenderas, så länge inlandspriset
ligger inom fastställda prisgränser. Ehuru det synes självklart, vill utskottet
likväl understryka, att det givetvis ligger i Kungl. Maj :ts hand att avgöra i
vilken utsträckning förordnanderätten skall kunna överlämnas till jordbruksnämnden.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna författningstekniska utformningen
av införsel- och utförselförordningarna på jordbrukets område, vilken
icke föranleder någon erinran från utskottets sida, kan därför enligt utskottets
mening i internationellt handelspolitiskt hänseende icke innebära
någon förändring i fråga om våra åtaganden eller någon inskränkning av vår
handlingsfrihet.

I fråga om de särskilda författningsförslagen har utskottet tidigare under
olika avsnitt berört dessa i vissa delar. Mot vad i förevarande avsnitt av
propositionen anförts och föreslagits har utskottet intet att invända. På
grund härav och med hänsyn till vad utskottet anfört i det föregående torde
sålunda de i motionerna 1:594 och 11:778 samt 1:597 och 11:776 framställda
yrkandena i fråga om ändring av fettregleringsförordningen respektive
ändring av införselförordningen och upphävande av prisregleringsförordningen
för råg och vete böra lämnas utan bifall av riksdagen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vid bifall från riksdagens sida
till Kungl. Maj:ts av utskottet biträdda förslag till författningar utfärda de
ytterligare bestämmelser, som må erfordras i samband med att det nya prissystemet
träder i kraft.

Anslagsfrågor m. m.

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens framställning hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 235—238.

Departementschefen

»Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, kommer kostnaderna
för prisreglerande åtgärder på jordbrukets

108

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

område för nästa budgetår att uppgå till i runt tal 187 miljoner kronor.
Av detta belopp avser 180 miljoner kronor allmänt mjölkpristillägg (100
miljoner kronor), extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet (30 miljoner
kronor) samt leveranstillägg (50 miljoner kronor), cirka 2 miljoner
kronor stöd åt odlingen av lin och hampa, 1 miljon kronor fraktbidrag för
fodersändningar till Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor
diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Sistnämnda
belopp är liksom tidigare avsett att användas bl. a. till ersättning åt Svenska
mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med regleringen av
mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter, till kostnaderna
för stödet åt ull- och smågrisproduktionen, cereala undersökningar, bidrag
till Föreningen Mjölkpropaganda för föreningens allmänna verksamhet, bidrag
till Svensk matpotatiskontroll samt fortsatt upplysnings- och demonstrationsverksamhet
rörande foderkonservering ävensom till vissa kostnader
för mejeri- och slakterianläggningar i Norrland samt till kostnaderna
för särskilda statistiska undersökningar och utredningar, vilka kan befinnas
erforderliga för jordbruksregleringens genomförande m. m.

Såsom framgår av det föregående, har jordbruksnämnden beräknat den
sammanlagda behållningen på prisregleringsanslaget för innevarande och
tidigare regleringsår till omkring 36 miljoner kronor. Av denna behållning
torde ett belopp av 26 miljoner kronor få tagas i anspråk för täckande av
medelsbehovet för de prisreglerande åtgärderna under regleringsåret 1956/
57, medan återstoden av behållningen i enlighet med nämndens förslag torde
böra reserveras för att möta de ökade utgifter för regleringen, som kan
uppstå på grund av svårigheter att i fråga om mjölkbidragen göra mera
exakta beräkningar. Enligt vad jag erfarit är denna reserv även avsedd för
täckande av de utbetalningar på högst 6 miljoner kronor, som kan föranledas
av det tidigare nämnda åtagandet i form av ersättning till Svenska
mejeriernas riksförening för prisfallsförluster på smör. Vid bifall till vad
jag sålunda föreslagit, bör till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
äskas ett reservationsanslag av (187 ■— 26 =) 161 miljoner kronor.
Beloppet understiger med 9 miljoner kronor det i årets statsverksproposition
för budgetåret 1956/57 beräknade beloppet.

Till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
har för budgetåret 1956/57 i årets statsverksproposition
upptagits ett beräknat belopp av 14,6 miljoner kronor. Härav har 12,6 miljoner
kronor avsetts för den beredskapslagring av brödsäd, majs och oljekraftfoder,
som administreras av föreningen Svensk spannmålshandel, samt
2 miljoner kronor för den av jordbruksnämnden administrerade beredskapslagringen
av socker, risgryn, kaffe, fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö
till linfrökakor.

Jordbruksnämnden, som föreslagit att rubriken å förevarande anslag
skall ändras till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel
och fodermedel m. in., har utan egen erinran upplyst, att
föreningen Svensk spannmålshandel i skrivelse den 23 mars 1956 till nämn -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

109

den beräknat medelsbehovet för föreningens beredskapslagring till 13,1
miljoner kronor, vilket belopp sålunda med 0,5 miljoner kronor överstiger
det i statsverkspropositionen beräknade. I fråga om den av nämnden administrerade
beredskapslagringen föreligger enligt nämnden ingen anledning
att nu ändra totalbeloppet för medelsbehovet. Vad nämnden sålunda
anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

För budgetåret 1956/57 torde följaktligen till Kostnader för beredskapslagring
av livsmedel och fodermedel in. m. böra äskas ett förslagsanslag av
(13,1 + 2 =) i runt tal 15 miljoner kronor. Ur anslaget bör i enlighet med
vad som gäller för innevarande år medel få ställas till förfogande för infriande
av nämndens garanti- eller ansvarsförbindelser för oförsäkrade varor,
som lagras för statligt ändamål men som formellt förblir i enskild ägo.

I fråga om statliga rörelsemedel till lagrings- och i nlösningsverksamhet
torde få erinras om att på kapitalbudgeten
under Fonden för förlag till statsverket till lagring av jordbruksprodukter
in. m. anvisats investeringsanslag till statens livsmedelskommissions och
sedermera jordbruksnämndens förfogande på sammanlagt 163 175 000 kronor.
Vidare har under samma fond anvisats ett investeringsanslag på 50
miljoner kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Nämnden har beräknat,
att dessa medel behöver stå till förfogande för ändamålen även under nästa
budgetår men att någon ytterligare medelsanvisning icke torde vara erforderlig.
Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida.
Jag har ej heller något att invända mot att statliga eller statsgaranterade
rörelsemedel i form av kredit hos riksgäldskontoret eller hos annat kreditinstitut
mot säkerhet av riksgäldskontoret alltjämt får upptagas av föreningen
Svensk spannmålshandel i den omfattning och på det sätt, som
framgår av beslut av 1954 års riksdag.

I överenskommelsen mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
har förutsatts, att jordbruket skall erhålla 100 miljoner
kronor av statsmedel till en särskild skördeskaderegleringsfond. Dessa medel
avses skola utgöra en grundfond i ett planerat system
för reglering av skördeskador. Vad sålunda överenskommits,
kan jag biträda. Frågan om anvisande av dessa medel, vilka bör ställas
till förfogande den 1 juli 1957, torde jag få återkomma till i 1957 års
statsverksproposition. Det torde få ankomma på nämnden att i samråd med
skördeskadeutredningen och jordbrukets förhandlingsdelegation avge förslag
till närmare bestämmelser om medlens förvaltning och användning.»

Motionerna

Såsom förut berörts under avsnittet om mjölk och mejeriprodukter hemställes
i motionerna I: 597 och II: 776, att riksdagen måtte dels anvisa under
punkt 1 a i departementschefens hemställan till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område ett reservationsanslag av 191 miljoner kronor, dels

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

medge att 30 miljoner kronor av nämnda reservationsanslag må disponeras
för fördubbling av det extra mjölkpristillägget för Norrland.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda anslagsberäkningarna för budgetåret 1956/57. På grund härav
och med hänsyn till vad utskottet anfört i det föregående torde sålunda de
i motionerna 1:597 och II: 776 framställda yrkandena i fråga om medelsanvisningen
icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Mot vad
i propositionen anförts i fråga om statliga rörelsemedel till lagrings- och inlösningsverksamhet
samt angående avsättande av statsmedel till en grundfond
i ett planerat system för reglering av skördeskador har utskottet icke
något att invända.

Beräkningar och förslag för budgetåret 1956/57 i fråga om vissa

avgiftsmedel, m. m.

Jordbruksnämnden

Beträffande jordbruksnämndens förslag hänvisas till redogörelsen i propositionen
s. 240—242.

Departementschefen

»Vad angår beräkningar och förslag för budgetåret 1956/57 i fråga om
vissa avgiftsmedel m. m. torde jag beträffande clearingkassan för fettvaror
få hänvisa till vad jag förut anfört under avsnittet om oljeväxter och fettvaror.
Jordbruksnämnden torde i fråga om denna kassa ävensom clearingkassan
för kolonialvaror böra till Kungl. Maj :t inkomma med redovisning
samt förslag till disposition av kassornas behållning per den 1 september
1956.

Jordbruksnämndens i härvid fogade bilaga 10 verkställda beräkningar av
de medel, som vid uttagande av förut förordade införselavgifter kan komma
afl inflyta under regleringsåret 1956/57, föranleder ingen erinran från min
sida. Totalt kan sålunda även enligt min mening inkomsterna av införselavgifter
uppskattas till ett belopp av drygt 70 miljoner kronor. Jag vill emellertid
i likhet med nämnden understryka osäkerheten i dessa beräkningar
till följd av svårigheterna att förutse importutvecklingen.

Av vad i tidigare avsnitt anförts framgår, att jag funnit mig böra tillstyrka
jordbruksnämndens förslag till användning av de inflytande införselavgifterna.
Sammanfattningsvis innebär de sålunda förordade förslagen
följande. (Inom parentes återges i miljoner kronor av nämnden för tiden
den 1 september 1956—den 31 augusti 1957 beräknade införselavgiftsbelopp.)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1936

111

För brödsäd samt mjöl och gryn därav skall införselavgifterna tillföras föreningen
Svensk spannmålshandel för prisreglering för brödsäd (0,70). Införselavgifter
härrörande från import av fodermedel samt malt (7,95) skall
fördelas på Svenska mejeriernas riksförening för prisreglering av mjölk
och mejeriprodukter, föreningen Svensk kötthandel för prisreglering av
slaktvaror samt Sveriges export- och importförening för ägg för prisreglering
av ägg, varvid införselavgifterna på majs och kli (3,35) i första hand
skall tillföras sistnämnda förening. Till Sveriges stärkelseproducenters förening
skall föras för prisreglering av potatis införselavgifterna på potatis
(2,50) och för prisreglering på fabrikspotatisområdet införselavgifterna på
stärkelse och stärkelseprodukter (1,67). Införselavgifterna på socker m. m.
(20,29) skall, enligt vad jag förordat i propositionen 1956: 140, ingå i en hos
nämnden inrättad regleringsfond, som avses skola användas för pristillägg
m. m. på sockerregleringens område. Vidare skall föreningen Sveriges oljeväxtintressenter
tillföras införselavgifterna på fettråvaror och fettvaror
(14,70) för utbetalande av regleringsbidrag och för täckande av förluster i
samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö. Införselavgifterna på mjölk och
mejeriprodukter (2,89) avses skola ingå i Svenska mejeriernas riksförenings
regleringskassa för prisreglering på mejeriområdet. Till föreningen Svensk
kötthandel skall föras införselavgifterna på slakterivaror samt slaktdjur,
dock ej fjäderfä, (20,56) för att av denna användas för prisreglering av kött
och fläsk m. m. För prisregleringen av ägg och äggprodukter skall Sveriges
export- och importförening för ägg erhålla införselavgifterna på ägg, äggprodukter
och slaktfjäderfä (0,21).

Därest riksdagen icke har något att erinra mot vad som sålunda föreslagits,
torde det efter Kungl. Maj:ts bemyndigande få ankomma på jordbruksnämnden
att utfärda närmare bestämmelser om användningen av
ifrågavarande avgiftsmedel till nu angivna ändamål. I fråga om användningen
av inflytande införselavgifter på ärter, bönor och liampfrö (0,50)
avses slutligen Kungl. Maj:t, efter förslag av jordbruksnämnden, framdeles
skola besluta.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att enligt ett i jordbruksutskottets
utlåtande 1955: 39 gjort, av riksdagen godtaget uttalande Kungl.
Maj:t skall äga att vid den årliga prövningen av jordbruksnämndens förslag
rörande den huvudsakliga användningen av avgiftsmedlen på jordbruksområdet
upptaga till behandling frågan, huruvida dessa i begränsad omfattning
skall få disponeras för sådan forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet,
vartill bidrag f. n. utgår. Nämnden har i en härvid fogad bilaga 11
lämnat eu redogörelse för aktuella, av nämnden lämnade medgivanden i
sagda hänseende. Vidare har nämnden hemställt om medgivande att även för
regleringsåret 1956/57 få anlita avgiftsmedel för forsknings-, försöks- och
upplysningsverksamhet av i huvudsak den art, som angivits i nämnda bilaga.
I anslutning till vad som förekommit under senare år har nämnden
föreslagit, att medgivandena skall begränsas till högst 600 000 kronor såvitt
angår Svenska mejeriernas riksförening, högst 50 000 kronor för föreningen

112

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Svensk kötthandel, högst 250 000 kronor för föreningen Sveriges oljeväxtintressenter
och såvitt angår Sveriges stärkelseproducenters förening samma
procentuella avsättning av årsöverskottet (2 procent eller 2 000 å 3 000 kronor),
som till hithörande ändamål fått användas under en följd av år.

Vad jordbruksnämnden sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka.
Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande få ankomma på nämnden att inom ramen för de angivna
beloppen besluta om medlens närmare användning.

Jordbruksnämnden har vidare i detta sammanhang erinrat om att den i
skrivelse den 11 maj 1954 anmälde, att likvidatorerna för Sveriges äggimportörers
förening u. p. a., sedan likvidationsförfarandet avslutats, till nämnden
överlämnat ett belopp av 44 489 kronor 60 öre, utgörande överskott av föreningens
tillgångar enligt verkställd slutredovisning. Nämnden ansåg, att
sagda medel borde överföras till Sveriges export- och importförening för ägg
för att användas i dennas verksamhet. På förslag av föreningen hemställde
nämnden om bemyndigande att använda medlen för bl. a. understödjande
av forskningsverksamhet för förbättrad kvalitet på svenska ägg. I sin förevarande
skrivelse har nämnden anmält, att den fortfarande vidhåller sitt
förslag, att medlen skall tillföras föreningen för dennas allmänna verksamhet,
samt hemställt om bemyndigande att för nästa regleringsår medge föreningen
att intill ett belopp av 20 000 kronor använda de medel, som står
till dennas förfogande, för sådan forsknings- och försöksverksamhet, som
kan ha betydelse för avsättningen av svenska ägg, särskilt på exportmarknaden.

Vad nämnden sålunda i sin förevarande skrivelse föreslagit, kan jag biträda.

Vad beträffar riksstatens inkomstsida för budgetåret 1956/
57 synes såsom jordbruksnämnden anfört ett belopp av 49 miljoner kronor
böra beräknas såsom nettoinkomst av regleringsavgiften för fettvaror. Vidare
bör i enlighet med nämndens förslag ett belopp av cirka 3 miljoner
kronor, utgörande vissa ränteinkomster på investeringsanslagen Lagring av
jordbruksprodukter m. in. och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, såsom inkomst
tillföras titeln Diverse kapitalfonder.

På grund av bortfallet av tullarna på jordbruksområdet räknar jordbruksnämnden
slutligen med en minskning av statens inkomster under budgetåret
1956/57 av i runt tal 12 miljoner kronor.»

Utskottet

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag, att jordbruksnämnden skall i
fråga om clearingkassorna för fettvaror och kolonialvaror till Kungl. Maj :t
inkomma med redovisning samt förslag till disposition av kassornas behållning
per den 1 september 1956. Utskottet förutsätter därvid, att Kungl. Maj :t
i anledning härav i 1957 års statsverksproposition kommer att för riksdagen
framlägga redovisning och förslag i sagda hänseende.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

113

Mot Kungl. Maj :ts nu föreliggande förslag till användning av de genom införselavgifterna
på jordbruksområdet under regleringsåret 1956/57 inflytande
medlen har utskottet intet att invända. Vid bifall härtill från riksdagens
sida torde det få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden att utfärda närmare bestämmelser om användningen
av ifrågavarande avgiftsmedel för de i propositionen närmare
angivna ändamålen. Inom ramen för av Kungl. Maj :t angivna belopp torde
vidare jordbruksnämnden, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, få besluta om
användning av viss del utav avgiftsmedlen för forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet
av i huvudsak den art, som angivits i propositionen. Den
av Kungl. Maj :t föreslagna användningen av överskottet i den verksamhet,
som tidigare bedrivits av Sveriges äggimportörers förening u. p. a., finner
sig utskottet böra biträda.

Mot vad i propositionen anförts beträffande vissa ränteinkomster på kapitalanslagen
för lagring av jordbruksprodukter och för inlösen av inhemskt
oljeväxtfrö har utskottet intet att invända.

Utskottets hemställan

Under förmälan, att uttalandena och förslagen i propositionen, i den mån
de icke särskilt berörts i det föregående, icke föranlett någon erinran från
utskottets sida, får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
godkänna vad utskottet anfört beträffande omläggning
av formerna för de prisreglerande åtgärderna på
fabrikspotatisodlingens område;

B. att riksdagen må godkänna de av utskottet förordade
förslagen i fråga om mittpriser, prisgränser samt införselavgifter
och andra avgifter i samband med jordbruksregleringen
under regleringsåren 1956/57, 1957/58 och 1958/59
ävensom medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
i övrigt för reglering under regleringsåren 1956/57, 1957
/58 och 1958/59 av produktions- och avsättningsförliållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, utskottet angivit i det föregående, samt
således

1) beträffande jordbruksbefolkningens inkomstläge, med
bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med avslag å motionerna
I: 595 och II: 779, såvitt nu är i fråga, samt I: 596
och II: 777, godkänna vad utskottet anfört;

2) i fråga om det svenska jordbruket och utlandsmarknaderna,
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med avslag å motionerna 1:594 och II: 778, såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

8 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 30

114

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

3) rörande sammanfattningen av förhandlingsresultatet,
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag
å motionerna I: 594 och II: 778 samt I: 597 och II: 776 —
samtliga nämnda motioner såvitt nu är i fråga — godkänna
vad utskottet anfört;

4) i vad angår brödsäd m. m., med bifall till Kungl. Maj :ts
framställning samt med avslag å motionerna 1: 393 och II:
304, I: 594 och II: 778 samt I: 597 och II: 776 — sistnämnda
fyra motioner såvitt nu är i fråga — godkänna vad utskottet
anfört;

5) beträffande fodersäd och andra fodermedel m. in., med
bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom med avslag
å motionerna I: 594 och II: 778 samt I: 597 och II: 776 —
samtliga nämnda motioner såvitt nu är i fråga — godkänna
vad utskottet anfört;

6) i fråga om diverse vegetabilieprodukter bifalla Kungl.
Maj:ts framställning;

7) rörande matpotatis bifalla Kungl. Maj:ts framställning; 8)

i vad angår fabrikspotatis bifalla Kungl. Maj :ts framställning; 9)

beträffande potatisprodukter in. in. bifalla Kungl.
Maj:ts framställning;

10 a) i fråga om oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter),
såvitt angår användningen av jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror, med bifall till Kungl. Maj :ts
framställning ävensom med avslag å motionerna 1: 594 och
II: 778 samt I: 597 och II: 776 — samtliga nämnda motioner
såvitt nu är i fråga — godkänna vad utskottet anfört;

10 b) i fråga om oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter)
i övrigt, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna 1:594 och II: 778, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

11) rörande mjölk och mejeriprodukter m. m., med bifall
till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag å motionerna
1:594 och 11:778, 1:595 och 11:779 samt 1:597
och II: 776 — samtliga nämnda motioner såvitt nu är i fråga
— godkänna vad utskottet anfört;

12) i vad angår kött och fläsk m. m., med bifall till Kungl.
Maj:ts framställning, godkänna vad utskottet anfört;

13) beträffande ägg m. in., med bifall till Kungl. Maj :ts
framställning samt med avslag å motionerna I: 594 och II:
778, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

C. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
lämna utan erinran vad utskottet anfört beträf -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

115

lande användningen av de medel, som under regleringsåret
1956/57 inflyter genom upptagande av införselavgifter, ävensom
av andra i samband med jordbruksregleringen influtna
eller under sagda regleringsår inflytande avgiftsmedel;

D. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för stöd åt lin- och hampodlingen under regleringsåret
1956/57 i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
utskottet angivit i det föregående;

E. att riksdagen må å riksstaten för budgetåret 1956/57
under nionde huvudtiteln anvisa

1) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 597 och II: 776, såvitt nu är i fråga,
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 161 000 000 kronor;

2) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Kostnader
för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m.
ett förslagsanslag av 15 000 000 kronor;

F. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,
godkänna vad utskottet i det föregående anfört angående
avsättande av statsmedel till en grundfond i ett planerat
system för reglering av skördeskador;

G. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,
bemyndiga Kungl. Maj :t att medge Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, att med anlitande av den till
föreningens förfogande ställda krediten i riksgäldskontoret
i viss omfattning finansiera handelns och kvarnindustriens
omhändertagande av brödsädsskörden regleringsåren 1956/
57, 1957/58 och 1958/59 i enlighet med förut anförda grunder; H.

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
bemyndiga Kungl. Maj :t att överföra i utlåtandet
omförmälda behållna medel från Sveriges äggimportörers
förening u. p. a. till Sveriges export- och importförening för
ägg, förening u. p. a., i enlighet med vad utskottet förordat
i det föregående;

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
bemyndiga Kungl. Maj:t att av anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1955/56 till vissa i det föregående nämnda kvarnar utbetala
ersättning för prisfall på brödsäd i enlighet med förut angivna
grunder;

J. att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 597 och II: 776, såvitt nu är i fråga,

116

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1936

antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående reglering av införseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. in.;

2) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning angående
reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m.;

3) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 594 och II: 778, såvitt nu är i fråga,
antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror,
in. m.;

4) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om upphävande
av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående
utförselbevis för råg och vete;

5) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning angående
tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, in. m.;

6) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning angående
mjölkavgift m. m.;

7) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 597 och II: 776, såvitt nu är i fråga,
antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med
vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och
vete;

8) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring
i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift; 9)

med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning angående
ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift
å mjölk, grädde och ost;

10) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning angående
avgift å majs in. in.;

11) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning angående
tillverkningen av potatismjöl;

12) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändrad
lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni 1944 (nr 459)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

117

angående avgift för smör som användes för framställning av
grädde m. m.;

K. att riksdagen må till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
ej funnit skäl till erinran mot det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om klassificering av kött;

L. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 594 och
II: 778, såvitt nu är i fråga, samt II: 775, i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att vid den översyn av jordbrukets
prissystem, som bör ske innan ny överenskommelse härom
träffas år 1959, även utredning sker av möjligheterna att
åstadkomma en genomgripande förenkling av fettregleringen.

Stockholm den 22 maj 1956

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Nord, Bertil
Andersson*, Hansson, Eskilsson*, Mossberger, Franzén, Kristiansson och
Gunnar Berg; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastanjegården,
Andersson i Hyssna, Hseggblom, Jonsson i Strömsund, Pettersson
i Dahl, Sköld och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar och herr
Svensson i Ljungskile;

dock att vid behandlingen av avsnitten fr. o. in. Oljeväxter och fettvaror
(utom mejeriprodukter)

herrar Anderberg*, Gunnar Berg, Jönsson* i Gärds Köpinge och Eliasson’
deltagit i stället för herrar Gunnar Berg, Lage Svedberg, Andersson i Hyssna
och Haeggblom.

* Ej närvarande vid justeringen.

118

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Reservationer

Det svenska jordbruket och utlandsmarknaderna

1) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården och Svensson i
Ljungskile, vilka ansett, att motionerna I: 594 och II: 778, såvitt nu är i
fråga, bort bifallas och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 46, som börjar med orden »Vad
som» och slutar med orden »iklätt sig», bort ha följande lydelse:

»Vad som sålunda överenskommits innebär, att avsteg skulle göras från
den hösten 1955 av riksdagen fastställda principen, att ingrepp i prisbildningen
icke skall få vidtagas, så länge det inländska priset ligger mellan
prisgränserna och ingen av de särskilda spärreglerna trätt i funktion. Utskottet
finner — i motsats till departementschefen — vad sålunda överenskommits
och jordbruksnämnden föreslagit rörande förevarande spörsmål
icke stå i överensstämmelse med prissystemets allmänna utformning. I anslutning
till vad som yrkats i motionerna I: 594 och II: 778 anser utskottet,
att avgifter mot import av jordbruksprodukter från visst land bör få tillgripas
under samma förutsättningar som gäller för antidumpingtullar i fråga
om det svenska näringslivet i övrigt. Kvantitativ'' reglering av importen av
en jordbruksprodukt bör i enlighet med 1955 års riksdagsbeslut däremot icke
få tillgripas, så länge dess pris icke underskrider den nedre prisgränsen. Utskottet
.finner sig sålunda icke kunna i oförändrat skick tillstyrka bifall till
de av Kungl. Maj:t i förevarande del framförda förslagen.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 2) bort lyda sålunda:

»2) i fråga om det svenska jordbruket och utlandsmarknaderna,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med bifall till motionerna I: 594 och II: 778, såvitt nu är
i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

Brödsäd m. m.

2) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården och Svensson
i Ljungskile, vilka ansett, att motionerna I: 393 och II: 304 samt I: 594 och
II: 778 — sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga — bort bifallas och
att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 55, som börjar med orden »Utskottet
har ej» och slutar med orden »och yrkats», bort ha följande lydelse: »Kungl.

Maj :ts förslag i fråga om brödsädsregleringen innebär bl. a., att
förmalningsavgift även under regleringsåren 1956/57—-1958/59 skall utgå på
såväl vid handelskvarnar som bygdekvarnar förmald brödsäd. Med hänsyn
till vad som anförts i motionerna I: 393 och II: 304 samt I: 594 och II: 778
finner sig utskottet emellertid med avstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag i
denna del böra biträda de i sagda motioner i förevarande sammanhang

119

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

gjorda yrkandena, innebärande att förmalningsavgift fr. o. in. den 1 september
1956 icke skall utgå vid sådan förmalning av brödsäd, som verkställes
mot lön för tillgodoseende av odlares och i hans tjänst anställda personers
behov. Utskottet har i övrigt ej funnit anledning till annan erinran
mot Kungl. Maj :ts förslag till utformning av brödsädsregleringen än att
den registrering av brödsäd, som enligt propositionen skulle ske hos föreningen
Svensk spannmålshandel, enligt utskottets mening i stället synes
böra ske hos jordbruksnämnden. Utskottet förordar sålunda bl. a. förslagen
om mittpriser, prisgränser, införselavgifter och regleringsanordningar på
området ävensom bibehållandet — med den ändring som föreslås i propositionen
— av förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser
angående prisregleringen för råg och vete. Utskottet finner sig sålunda
icke böra tillstyrka bifall till yrkandet i motionerna I: 597 och II: 776
om upphävande av sagda förordning.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 4) bort lyda sålunda:

»4) i vad angår brödsäd m. in., i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning och med bifall till motionerna I: 393
och II: 304 samt I: 594 och II: 778 — sistnämnda båda motioner
i förevarande del — ävensom med avslag å motionerna
I: 597 och II: 776, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;»

Fodersäd och andra fodermedel m. m.

3) Av herrar Nai-d, Hansson, Johnsson i Kastanjegården och Svensson i
Ljungskile, vilka ansett, att motionerna I: 594 och II: 778, såvitt nu är i
fråga, bort bifallas och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 58, som börjar med orden »Vad
överenskommelsen» och slutar med orden »riksdagens sida», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet vill i anledning av vad sålunda föreslagits erinra om att riksdagen
hösten 1955 bl. a. framhöll, att man icke genom införselavgifter borde
fördyra fodermedlen mera än som kunde anses nödvändigt för att bereda
fodersädsodlingen ett skäligt skydd. Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall vidare
införselavgifterna fastställas så, att vid de importpriser, som bedömes
som mest sannolika vid rådande marknadsläge, mittprisnivån mellan prisgränserna
i stort sett kan uppnås. I konsekvens härmed bör införselavgifterna
för fodersäd avvägas så, att man i utgångsläget uppnår de i överenskommelsen
upptagna mittpriserna. En dylik avvägning leder enligt utskottets
mening till lägre införselavgifter för fodersäd än vad som föreslagits
i propositionen. Vid det aktuella marknadsläget synes den föreslagna införselavgiften
medföra, att priserna på fodersäd i utgångsläget ingalunda
kommer att ligga vid mittprisnivån utan snarare kommer att tangera eller
överskrida den övre prisgränsen. Med hänsyn härtill samt de skäl i övrigt,
som åberopas i motionerna I: 594 och II: 778, finner sig utskottet, med av -

120

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

styrkande av departementschefens förslag i förevarande del, böra förorda en
införselavgift av 4 kronor per deciton för korn och 3 kronor per deciton för
havre, kli, sockersnitsel och betfor samt övriga med dessa produkter likvärdiga
varor. Vad överenskommelsen innefattar i fråga om mittpriser, prisgränser
och införselavgifter i övrigt m. in. kan utskottet emellertid i likhet
med departementschefen biträda. Med hänsyn till vad utskottet anfört under
avsnittet rörande sammanfattningen av förhandlingsresultatet torde de i motionerna
I: 597 och II: 776 framställda yrkandena om utmönstring ur prissystemet
av införselavgifterna på fodermedel icke böra föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 5) bort lyda sålunda:

»5) beträffande fodersäd och andra fodermedel in. in., i
anledning av Kungl. Maj :ts framställning och med bifall till
motionerna I: 594 och II: 778 i förevarande del samt med avslag
å motionerna I: 597 och II: 776, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»

Oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter)

4) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Ahlsten och
Svensson i Ljungskile, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 80, som börjar med orden
»Utskottet har» och slutar med orden »icke biträda», bort ha följande lydelse: »Utskottet

har intet att invända mot Kungl. Maj :ts förslag, att från jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror 33,33 miljoner kronor skall
överföras till Svenska mejeriernas riksförening såsom kompensation för
en till den 1 juli 1957 uppskjuten prishöjning på konsumtionsmjölk ävensom
att kassan under regleringsåret 1956/57 skall tagas i anspråk för förskottering
av medel för inlösen av spånads- och oljelinfrö samt för infriande
av garantipriset på linfrö. Med anledning av det i motionerna 1:594 och
II: 778 framförda förslaget, att ur clearingkassan under vart och ett av de
närmaste tre åren 5 miljoner kronor skall få användas som regleringsmedel
för äggexporten, vill utskottet framhålla, att producentpriserna på ägg
i hög grad torde bli beroende av de priser, vilka kan utvinnas vid export,
samt av omfattningen av de införselavgiftsmedel för foder, som kan erhållas
för utbetalning av exportbidrag. Med hänsyn till att de för exportbidragen
disponibla medlen — beroende bl. a. på utvecklingen av utlandspriserna
för fodermedel — kan komma att understiga vad som erfordras för att
upprätthålla äggpriset på en skälig nivå, finner sig utskottet böra förorda,
att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att under vart och ett av de närmaste
tre åren i mån av behov — såsom regleringsmedel ställa intill
o miljoner kronor per år ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror
till förfogande för Sveriges export- och importförening för ägg.

Det i motionerna 1:597 och 11:776 framförda yrkandet om clearingkas -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

121

sans användning för ytterligare kompensation för prishöjning på konsunitionsmjölk
kan utskottet icke biträda».

dels utskottets hemställan under punkten B. 10 a) bort lyda sålunda:

»10 a) i fråga om oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter),
såvitt angår användningen av jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning och motionerna 1:594 och 11:778, såvitt
nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 597
och II: 776 i förevarande del, godkänna vad utskottet anfört;»

5) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården och Svensson
i Ljungskile, vilka ansett, att motionerna 1:594 och II: 778, såvitt nu är i
fråga, bort bifallas och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande, som på s. 79 börjar med orden
»1 anledning» och som på s. 80 slutar med orden »icke tillstyrka», bort
ha följande lydelse:

»I anslutning till sistnämnda yrkanden vill utskottet framhålla, att det
ur samhällsekonomisk synpunkt uppenbarligen måste vara fördelaktigt, att
den inhemska margarinindustrien icke genom ett inblandningstvång förhindras
att använda billigare fettämnen än inhemsk rapsolja. Man torde
nämligen ha anledning räkna med att överskottet av rapsfrö kan exporteras
till högre pris än importpriset på valolja. För konsumenternas del medför
inblandningstvånget, att dessa betagas möjligheten att välja mellan
margarin av skiftande kvaliteter och till olika priser. I likhet med motionärerna
finner utskottet det vidare mera tilltalande, att oljeväxtodlarna
lämnas kompensation för nackdelarna av inblandningstvångets slopande
— ökade frakt- och handelskostnader för viss mängd frö eller olja — genom
eu något höjd införselavgift på fettvaror. I övrigt innebär det ingen fördel
för odlarna, om produkterna förbrukas inom landet. Priset på rapsolja har
under senare år i stort sett fluktuerat på liknande sätt som priserna på
andra flytande vegetabiliska oljor. De kvantiteter sådana oljor, som produceras,
är betydande. Världsproduktionen av oljeväxtfröer inklusive raps
beräknas f. n. till 60 miljoner ton. Någon anledning befara, att en ökning
av den svenska exporten av rapsolja med 10 000 å 15 000 ton skulle medföra
någon väsentlig prisförändring på världsmarknaden finnes icke. Under
det närmaste året blir det för övrigt troligen icke fråga om någon ökning
alls av den svenska rapsexporten, då skörden av raps i år väntas bli
mycket mindre än normalt. Detta påverkar givetvis perspektivet för den
närmaste treårsperioden.

Med avstyrkande av Kungl. Maj :ts framställning i förevarande del finner
sig utskottet därför böra förorda, att bestämmelserna om skyldighet
att använda fettämnen ur svenskt oljeväxtfrö i det vid propositionen fogade
förslaget till fettregleringsförordning skall utgå. För att kompensera oljeväxtodlarna
härför bör enligt utskottets mening införselavgiften på fettvaror
— genom en motsvarande sänkning av regleringsavgiften — höjas

122

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

med 5 öre per kilogram. Den särskilda införselavgiften på margarin och
bakhjälpmedel, som omfattas av fettregleringsförordningen, torde vidare
böra fastställas till 7 öre per kilogram, motsvarande egentligt manufaktureringsskydd.
»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 10 b) bort lyda sålunda:

»10 b) i fråga om oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter)
i övrigt, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
samt med bifall till motionerna 1:594 och II: 778, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

Ägg m. m.

6) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Ahlsten och
Svensson i Ljungskile, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 99, som börjar med orden
»Utskottet anser» och slutar med orden »till äggregleringen», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet anser sig även böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i fråga om
exportbidrag för ägg samt i fråga om exportavgifter i marknadsutjämnande
syfte. Förslaget beträffande exportbidragen innebär bl. a., att Sveriges export-
och importförening för ägg skall erhålla viss prioritet till de medel,
som inflyter genom införselavgifter på majs och vetekli samt att jordbruksnämnden
skall erhålla bemyndigande att, efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation, fördela inflytande fodermedelsavgifter. Sveriges
export- och importförening för ägg skall vidare för exportbidrag äga disponera
införselavgiftsmedel för fjäderfäkött och levande fjäderfä samt ägg
ävenspm exportavgiftsmedel för ägg. Såsom förut anförts under avsnittet
om oljeväxter och fettvaror finner sig utskottet vidare i anledning av motionerna
1:594 och 11:778 böra förorda, att riksdagen bemyndigar Kungl.
Maj :t att under vart och ett av de tre närmaste åren — i mån av behov för
att upprätthålla producentpriset för ägg på en skälig nivå — såsom regleringsmedel
ställa intill 5 miljoner kronor per år ur jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror till förfogande för Sveriges export- och importförening
för ägg.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 13) bort lyda sålunda:

»13) beträffande ägg m. m., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning och motionerna 1:594 och 11:778, såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

7) Av herrar Franzén och Pettersson i Dahl.

Författningsfrågor

8) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården och Svensson i
Ljungskile, vilka ansett, att motionerna 1:594 och 11:778, såvitt nu är i
fråga, bort bifallas och att därför

123

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 107, som börjar med orden »I
fråga» och slutar med orden »av riksdagen», bort ha följande lydelse:

»I fråga om de särskilda författningsförslagen har utskottet tidigare under
olika avsnitt berört dessa i vissa delar. I anledning av motionerna I: 594
och II: 778 har utskottet därvid funnit sig böra förorda, att bestämmelserna
om skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö i förslaget till
fettregleringsförordning skall utgå. Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen
anförts och föreslagits har utskottet intet att invända. På grund
härav och med hänsyn till vad utskottet anfört i det föregående torde sålunda
de i motionerna I: 597 och II: 776 framställda yrkandena i fråga om
ändring av införselförordningen och upphävande av prisregleringsförordningen
för råg och vete böra lämnas utan bifall av riksdagen.»

dels ock utskottets hemställan under punkten J. 3) bort lyda sålunda:

»3) i anledning av Kungl. Maj:ts framställning och med
bifall till motionerna I: 594 och II: 778, såvitt nu är i fråga,
antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror,
m. m., dock med dels den ändringen att 14 och 20 §§ skall
utgå, dels de ändringar av 15 och 22 §§, som framgår av
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag
15 §.

Envar som bedriver verksamhet,
varmed följer skyldighet att erlägga
i denna förordning avsedd avgift,
eller sådan skyldighet att använda
fettämne ur svenskt oljeväxtfrö, som
avses i 14 §, är skyldig att i enlighet
med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden
meddelar föra sådana
anteckningar angående rörelsen,
som erfordras för kontroll över att
bestämmelserna i denna förordning
eller med stöd av densamma givna föreskrifter
iakttagas.

Det åligger —--- angående rö relsen.

Näringsidkare, som — — — dylikt
varulager.

22 §.

Husbonde ansvarar för sådan i
20 § eller 21 § första och andra styc -

Utskottets förslag
15 §.

Envar som bedriver verksamhet,
varmed följer skyldighet att erlägga
i denna förordning avsedd avgift,
är skyldig att i enlighet med de närmare
föreskrifter jordbruksnämnden
meddelar föra sådana anteckningar
angående rörelsen, som erfordras för
kontroll över att bestämmelserna i
denna förordning eller med stöd av
densamma givna föreskrifter iakttagas.

Det åligger — — — angående rörelsen.

Näringsidkare, som — — -— dylikt
varulager.

22 §.

Husbonde ansvarar för sådan i
21 § första och andra stycket omför -

124

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Kungl. Maj.ts förslag

ket omförmäld förseelse, som förövas
av hans husfolk eller i hans arbete
antagen person, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, såframt
ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans
vetskap och vilja.

Utskottets förslag

mäld förseelse, som förövas av hans
husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, såframt ej
omständigheterna göra sannolikt, att
förseelsen skett utan hans vetskap
och vilja.

Beräkningar och förslag för budgetåret 1956/57
i fråga om vissa avgiftsmedel m. m.

9) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Ahlsten och
Svensson i Ljungskile, vilka ansett, att det stycke i utskottets utlåtande på
s. 112, som börjar med orden »Utskottet biträder» och slutar med orden
»sagda hänseende», bort ha följande lydelse:

»Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag, att jordbruksnämnden skall
i fråga om clearingkassorna för fettvaror och kolonialvaror till Kungl. Maj:t
inkomma med redovisning samt förslag till disposition av kassornas behållning
per den 1 september 1956. Utskottet förutsätter därvid, att Kungl.
Maj:t i anledning härav i 1957 års statsverksproposition kommer att för
riksdagen framlägga redovisning och förslag i sagda hänseende samt, vid
bifall från riksdagens sida till vad utskottet i det föregående anfört angående
dispositionen av vissa medel ur förstnämnda kassa för äggregleringen,
beaktar vad härutinnan förordats av utskottet.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956 125

Innehållsförteckning

Inledning ........................................................... 1

Förf attningsförslag.................................................... 4

Förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. ............................................. • • • 4

Förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. ................................................ 9

Förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. 13
Förordning om upphävande av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående

utförselbevis för råg och vete........................................ 20

Förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m. 20

Förordning angående mjölkavgift m. m..............................• • • 23

Förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa

bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete.................. 25

Förordning om ändring i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående

slaktdjursavgift................................................... 26

Förordning angående ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om

viss avgift å mjölk, grädde och ost................................... 28

Förordning angående avgift å majs m. m................................ 29

Förordning angående tillverkningen av potatismjöl....................... 31

Förordning om ändrad lydelse av loch2 §§ förordningen den 30 juni 1944 (nr
459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. 32
Förordning om klassificering av kött................................... 33

Motioner m. ........................................................ 36

Jordbruksbefolkningens inkomstläge...................................... 37

Jordbruksnämnden........................................ 37

Departementschefen................................................ 37

Motionerna........................................................ 40

Utskottet.......................................................... 40

Det svenska jordbruket och utlandsmarknaderna........................... 42

Jordbruksnämnden................................................. 42

Departementschefen................................................ 42

Motionerna........................................................ 45

Utskottet.......................................................... 45

Sammanfattning av förhandlingsresultatet................................. 47

Jordbruksnämnden................................................. 47

Departementschefen................................................ 47

Motionerna........................................................ 49

Utskottet.......................................................... 49

Brödsäd m. ......................................................... 50

Jordbruksnämnden................................................. SO

Departementschefen................................................ 50

Motionerna m. .................................................... 54

Utskottet.......................................................... 55

126

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Fodersäd och andra fodermedel m. m..................................... 56

Jordbruksnämnden................................................. 56

Departementschefen................................................ 56

Motionerna........................................................ 57

Utskottet.......................................................... 57

Diverse vegetabilieprodukter............................................ 58

Jordbruksnämnden................................................. 58

Departementschefen................................................ 58

Utskottet.......................................................... 59

Potatis och potatisprodukter............................................ 59

Matpotatis................................................... 59

Jordbruksnämnden............................................... 59

Departementschefen.............................................. 59

Utskottet........................................................ 61

Fabrikspotatis.............................................. 61

Jordbruksnämnden............................................... 61

Departementschefen.............................................. 61

Utskottet........................................................ 64

Potatisprodukter m. m..................................... 65

Jordbruksnämnden............................................... 65

Departementschefen.............................................. 65

Utskottet ....................................................... 72

Oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter)............................ 73

Jordbruksnämnden............................................... 73

Departementschefen................................................ 73

Motionerna m. m................................................... 77

Utskottet.......................................................... 79

Mjölk och mejeriprodukter m. m......................................... 80

Jordbruksnämnden................................................. 80

Departementschefen................................................ 80

Motionerna........................................................ 87

Utskottet.......................................................... 88

Kött och fläsk m. m................................................... 90

Jordbruksnämnden................................................. 90

Departementschefen................................................ 90

Utskottet................ 94

Ägg m. m............................................................ 96

Jordbruksnämnden................................................. 96

Departementschefen................................................ 96

Motionerna........................................................ 99

Utskottet.......................................................... 99

Stödet åt lin- och hampodlingen under regleringsåret 1956/57 ................. 100

Jordbruksnämnden................................................. 100

Departementschefen................................................ 100

Utskottet.......................................................... 101

Författningsfrågor..................................................... 101

Jordbruksnämnden................................................. 101

Departementschefen................................................ 101

Motionerna........................................................ 106

Utskottet.......................................................... 107

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1956

127

Anslagsfrågor m. m. . .
Jordbruksnämnden .
Departementschefen

Motionerna........

Utskottet..........

107

109

110

Beräkningar och förslag för budgetåret 1956j57 i fråga om vissa avgiftsmedel, m. m. 110

Jordbruksnämnden.
Departementschefen
Utskottet.........

112

Utskottets hemställan
Reservationer.......

113

118

560867

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag