Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960 (Utlåtande 1960:Ju28 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

Nr 28

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar, m. m., såvitt avser
stadsägan 1534 i Solna stad, jämte i ämnet väckt
motion.

I en till riksdagen den 19 februari 1960 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 55, har Kungl. Maj:t under punkten 2:o, åberopande
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att ett område om cirka
20 700 m2 av stadsägan 1534 i Solna stad, Stockholms län, må säljas till
Aktiebolaget Aerotransport för en köpeskilling av 2 000 000 kronor samt
enligt i huvudsak de grunder, vilka angivits i propositionen.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat den inom andra kammaren
väckta motionen, nr 672, av herrar Källenius och Kollberg, vilka hemställt,
att riksdagen måtte avslå förevarande försälj ningsförslag eller — därest detta
motionsyrkande icke bifalles — att riksdagen måtte besluta 1) att avtalet
om markupplåtelsen utformas såsom ett lomträttsavtal, 2) att, om köpeavtal
likväl upprättas, kronan tillförsäkras återköpsrätt, 3) att byggnadsstyrelsen
i avtalet uttryckligen tillförsäkras avgörande inflytande beträffande utformningen
av den terminalanläggning, som är avsedd att uppföras på saluområdet.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet låtit inhämta yttranden av domänstyrelsen,
djurgårdsnämnden, byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, stadskollegiet i
Stockholm och länsstyrelsen i Stockholms län.

Domänstyrelsen har (skr. 29/1 1960) hemställt, att ifrågavarande till kronoegendomen
Stallmästaregården eller stadsägan 1534 i Solna stad hörande
område, som är beläget mellan Stallmästaregården och Haga tingshus, skall
säljas i enlighet med ett mellan domänstyrelsen och AB Aerotransport träffat
avtal — vilket såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet, vartill utskottet
får hänvisa. Området är avsett att användas för uppförande av en
terminalanläggning för trafiken till och från Arlanda flygplats.

Saluområdet är belagt med utav länsstyrelsen utfärdat byggnadsförbud i
avbidan på upprättande av stadsplan. Domänstyrelsen har utrönt att Slallmästaregården
icke utgör byggnadsminnesmärke. Endast det egentliga Haga
såsom geografiskt begrepp och förvaltningsenhet åtnjuter särskild omvårdnad
såsom byggnadsminnesmärke.

1 llihang till riksdagens protokoll 1060. 10 samt. l\’r 28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

Byggnadsstyrelsen har framhållit att styrelsen för att kunna tillstyrka
områdets upplåtelse eller försäljning måste förutsätta, att trafikföretaget
företer ritningar eller skisser, visande sådan lösning av byggnadsfrågan,
som kan godtagas med hänsyn till den känsliga miljön vid Brunnsviken och
Haga.

Djurgårdsnämnden har saluvärderat området till 2 000 000 kr., av vilket
belopp enligt avtalet 400 000 kr. skall betalas kontant vid tillträdet och återstående
uppdelas på lika stora avbetalningar under högst tio år. Å oguldet
belopp skall erläggas ränta efter 5,35 procent.

Domänstyrelsen meddelar, att i anledning av föreliggande meningsskiljaktigheter
mellan domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen sammanträde hållits
hos domänstyrelsen den 26 januari 1960 med representanter för domänstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, djurgårdsnämnden och AB Aerotransport.
Byggnadsstyrelsens synpunkter och önskemål synes efter vad framkommit
vid sammanträdet kunna bli i allt väsentligt tillgodosedda vid en försäljning
jämlikt föreliggande förslag till köpeavtal och beaktande tillika av särskilda
av domänstyrelsen samt bolaget vid sammanträdet gjorda utfästelser. Domänstyrelsen
har sålunda vid sammanträdet uttalat, att den ämnade i sinom
tid begära byggnadsstyrelsens fortlöpande medverkan vid upprättandet
av avtalsförslaget åsyftad dispositionsplan rörande Stallmästaregårds-området
i dess helhet, varjämte från bolagets sida förklarats, att arkitektarbetet
beträffande den egentliga terminalbyggnaden skulle bedrivas i nära
samarbete med byggnadsstyrelsen.

Den fastställda årsräntan å ogulden del av köpeskillingen, 5,35 procent,
överstiger den s. k. normalräntan, 4,5 %. Sistnämnda räntesats, som i vanliga
fall tillämpas vid försäljning av kronoegendomar, torde emellertid i
dagens läge reellt sett innebära en subvention, som domänstyrelsen förmenar
saknar berättigande vid sådan försäljning, varom nu är fråga. Den i det
aktuella fallet överenskomna förhöjningen av räntesatsen är att betrakta
såsom ett förhandlingsresultat, vilket för kronans del bör anses tillfredsställande.

Departementschefen har anfört följande.

»Det mellan domänstyrelsen och Aktiebolaget Aerotransport preliminärt
träffade köpeavtalet synes böra godtagas. Enligt detta avtal skall området
användas för att där anlägga en terminal. Beträffande frågan om den närmare
utformningen av denna anläggning har byggnadsstyrelsen framhållit,
att styrelsen ansett sig kunna tillstyrka försäljningen endast under den
förutsättningen att vid den arkitektoniska utformningen av byggnaderna
hänsyn tages till den känsliga miljön. Enär byggnadsstyrelsen enligt lag synes,
även i vad avser områden intill byggnadsminnesmärken, ha erforderliga
befogenheter beträffande utformningen av bebyggelsen bör något anstånd
med försäljningen av den anledningen att utformningen ej är klar inte
vara påkallad.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

Luftfarfsstyrelsen har i sitt den 20 april 1960 avgivna yttrande tillstyrkt
bifall till motionen. Yttrandet är av i huvudsak följande innehåll.

Efter att ha redovisat de från Stockholms stad numera framförda förslagen
i fråga om terminalens lokalisering har luftfartsstyrelsen lämnat en
redogörelse för de krav som enligt styrelsen bör ställas på placeringen av
terminalen. Styrelsen har därefter konstaterat att det finns tre platser, som
med hänsyn till de uppställda kraven skulle kunna ifrågakomma att förlägga
terminalen på, nämligen kvarteret Jägaren och Flygaren vid Rådmansgatans
tunnelbanestation, kvarteret Kejsarkronan vid Odenplan samt Centralstationen.
Som en förläggning till något av dessa alternativ icke skulle
kunna träda i funktion, när utrikesflyget är avsett att vara i sin helhet överfört
till Arlanda, bör en provisorisk terminal anordnas. Enligt styrelsens
förmenande skulle det räcka om en sådan i innerstaden placerad tillfällig
anläggning anordnades huvudsakligen som en busstation.

En förläggning av den permanenta terminalen vid Stallmästaregården anser
luftfartsstyrelsen vara olämplig, enär anslutning saknas till kollektiva
trafikmedel och då platsen ligger ocentralt och saknar affärer inom rimligt
avstånd. Eftersom Arlanda ligger på stort avstånd från staden är det angeläget
att terminalen placeras på ett sådant sätt att resan till och från
flygplatsen så mycket som möjligt underlättas. Terminalens läge är en
fråga av allmänt intresse, och staten bör icke genom den ifrågasatta markupplåtelsen
medverka till att terminalfrågan får en otillfredsställande lösning.

Sedan luftfartsstyrelsen diskuterat de argument för terminalens förläggning
till Stallmästaregården, som under förhandlingarna i ärendet framförts
av SAS, har styrelsen som sin mening sammanfattningsvis framhållit följande.

Den permanenta flygterminalen bör placeras i innerstaden och i anslutning
till tunnelbanestation vid Rådmansgatan, Odenplan eller Centralstationen,
beroende på vilket läge som efter utredning befinnes lämpligast. Intill
dess den permanenta terminalen är färdig bör flygbussarna utgå från en
provisorisk terminal i innerstaden. Den kan utföras relativt enkelt därigenom
att den icke behöver inrymma alla de funktioner som den permanenta
terminalen är avsedd för.

Styrelsen anser att frågan om terminalens placering icke blivit så allsidigt
utredd som det med hänsyn till frågans vikt hade varit motiverat. Under
remissbehandlingen har det visat sig att möjligheter synas föreligga att
tillgodose de önskemål om placeringen som ur allmän synpunkt framförts
av Stockholms stads organ och av luftfartsstyrelsen.

Styrelsen finner det därför angeläget att frågan blir föremål för ytterligare
utredning. Det borde numera finnas förutsättningar att genom medverkan
av Stockholms stad, och i fråga om ett eventuellt läge vid Centralstationen
även av SJ, kunna nå fram till en för denna fråga tillfredsställande
lösning.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande den 21 april 1960 anfört i huvudsak följande.

Några planer på att använda området för förvaltningsändamål föreligger
för närvarande icke. Inom byggnadsstyrelsen har företagits studier av olika
förutsättningar för alt placera och utforma anläggningen med behörigt hänsynstagande
till de av den känsliga miljön betingade särskilda fordringarna
vid ett bebyggande av området. Det har därvid visat sig att dylika förutsättlf
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 10 samt. Nr 28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

ningar skulle vara för handen, därest bolaget iakttoge rimliga krav på orienteringen
och den arkitektoniska utformningen av byggnaden.

Inom byggnadsnämnden i Solna har anhängiggjorts frågan om stadsplaneläggning
av området i syfte att så långt möjligt för framtiden skydda
strandområdet vid Brunnsviken. Helt uteslutet är att en framtida expansion
av byggnader och parkeringsplatser skall få inkräkta på strandområdet.
En framtida expansion av anläggningen över det intilliggande tingshusområdet
anser styrelsen kunna ifrågakomma endast i vad avser parkeringsutrymme.
Härav framgår att en förläggning av terminalen till det avsedda
området innebär, att ett framtida behov att utvidga själva terminalbyggnaden
icke kan tillgodoses.

Sedan motionen avgavs har flera förslag till lokalisering av terminalen
till andra platser framförts. I avvaktan på resultatet av de ytterligare utredningar
som de nya omständigheterna få anses ha aktualiserat anser styrelsen,
att man för närvarande bör inrikta sig på en provisorisk lösning av terminalfrågan
i den inre staden.

I sitt den 21 april 1960 avgivna yttrande har djurgårdsnämnden avstyrkt
motionsyrkandena samt anfört huvudsakligen följande.

I försäljningsärendet har djurgårdsnämnden medverkat såtillvida att
nämnden på uppdrag av domänstyrelsen fört erforderliga förhandlingar med
flygföretaget om markupplåtelsen från Stallmästaregården och i samband
därmed företagit erforderliga värderingar.

Försälj ningsavtalet har utformats bland annat med särskild hänsyn till
miljöfrågorna, vilka bedömts vara av primärt intresse. Parterna har utgått
från att särskilt strandpartierna vid Brunnsviken skall ges parkkaraktär och
göras tillgängliga för allmänheten. För närvarande är de bebyggda med provisoriska
hus och området är även avstängt från förbindelse med Hagaparken
vid stranden genom de å Hagas område befintliga tennisbanorna. Enligt
avtalet skall tillskapas en nu icke befintlig förbindelseväg med Hagaparken
utmed stranden av Brunnsviken, som avses att här befrias från
kloakvattenutsläpp. Avtalet innebär sålunda flera ur miljösynpunkt betydelsefulla
åtgärder, som har förbigått motionärerna. Deras framställning
synes även i övrigt vara grundad på ensidig och otillräcklig information om
verkliga förhållandena. Sålunda bör erinras om att inom Stockholms stads
förvaltning framlagts förslag om framdragande av en sexfilig motorväg,
kallad Norrbackaleden eller Norra länken, över Stallmästaregårdens område
utmed den omtalade järnvägsbanken och ovanför Uppsalavägens plan.
En dylik trafikled kommer utan tvivel att få ett mycket avgörande inflytande
på traktens framtida utseende.

Beträffande den av motionärerna anvisade möjligheten att provisoriskt
utnyttja Stallmästaregårdsområdet i avvaktan på ett förnyat ställningstagande
till terminalens placering vill djurgårdsnämnden framhålla, att terminalens
förläggning till Stallmästaregårdsområdet medför icke oväsentliga
initialkostnader ävensom ersättning till arrendatorn, AB Restaurant Stallmästaregården.

En överlåtelse med tomträtt såväl som införandet av en återköpsklausul
har övervägts i samband med förhandlingarna om upplåtelsen. Nämnden
har funnit, att de intressen som motionärerna åberopar blir tillgodosedda vid
den föreslagna äganderättsöverlåtelsen. Frågan om områdets användning
och bebyggande regleras av bestämmelserna i byggnadslagen, och möjligheten
att framdeles utnyttja området för annat ändamål blir beroende av
den vid tidpunkten i fråga gällande stadsplanen. Ett hänsynstagande till
områdets speciella miljö avses ske i samband med atl stadsplanen utarbe -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

tas. De för tomträtten gällande bestämmelserna synes beträffande dessa frågor
icke innebära garantier utöver de som följer av stadsplanens utformning
eller de i föreliggande avtal intagna villkoren. Nämnden vill i detta
sammanhang erinra om att ett åsidosättande av ett tomträttsavtals bestämmelser
om områdets utnyttjande icke medför rättighet att uppsäga avtalet.
Alternativet tomträtt såväl som alternativet med återköpsrätt får beträffande
det nu aktuella området främst betydelse för den ekonomiska sidan av överenskommelsen.
Till följd härav och då en upplåtelse med tomträtt medför
olägenheter ur flera synpunkter, bland annat därigenom att det torde leda
till krav på att domänstyrelsen skall engagera sig såsom exploatör och iordningställa
för områdets ianspråktagande erforderliga väg- och avloppsanläggningar
samt svara för övriga initialkostnader, har nämnden ansett sig
böra förorda försälj ningsalternativet. Under förutsättning att anläggningen
kommer till stånd har en återköpsklausul bedömts icke innebära några fördelar.
Genom avtalets utformning har jämväl garantier skapats för att området
icke tages i anspråk för annat ändamål än en terminalanläggning.

Beträffande den påfordrade värdeförsämringsklausulen skall endast framhållas,
att djurgårdsnämnden bedömt de ekonomiska villkoren på sätt dessa
efter förhandlingarna utformats i avtalet som i sin helhet godtagbara.

Vad som åsyftas med det av motionärerna framförda kravet på att byggnadsstyrelsen
genom avtalet uttryckligen skall tillförsäkras det avgörande
inflytandet på anläggningens utformning synes nämnden oklart. De bestämmelser
som intagits i avtalet och som avse att reglera kronans inflytande
på områdets bebyggande och disposition har gjorts till förmån för domänstyrelsen
såsom avtalsslutande part och förvaltare av den angränsande
stamfastigheten. Enligt nämnden synes det icke lämplig att i avtalstexten
framhålla, att bevakningen av dessa bestämmelser skall tillkomma annan
statlig myndighet. Genom normalt samråd mellan berörda statliga myndigheter
torde erforderlig expertis kunna göras tillgänglig för förvaltningsmyndigheten.

Domänstyrelsen har i sitt den 22 april 1960 dagtecknade yttrande funnit
att de i motionen gjorda invändningarna icke bör föranleda ändring i den
träffade överenskommelsen. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Styrelsen erhöll en första kännedom om SAS önskemål att förlägga en
terminalstation till Stallmästaregården vid ett hösten 1958 hållet sammanträde,
varvid, bland andra, generaldirektören S. Larsson närvar för byggnadsstyrelsen.
Därvid upplystes, att förslag framkommit att en för lufttrafiken
erforderlig terminalstation lämpligen borde förläggas till Stallmästaregården
samt att det vore av intresse att erfara, huruvida domänstyrelsen
ville acceptera förslaget. Då domänstyrelsen funnit klarlagt, att den föreslagna
förläggningen från olika synpunkter vore lämplig ansåg styrelsen
riktigt att utan dröjsmål genom djurgårdsnämnden inleda förhandlingar
med AB Aerotransport angående villkoren för markens ianspråktagande
för ändamålet. Förhandlingarna resulterade i det i motionen åsyftade köpeavtalet.

Området ingår icke i Haga slottsområde och dess miljömässiga samband
med Hagaparken kan ifrågasättas; styrelsen avser därvid, att området avskiljes
från parken bland annat genom Haga tingshus och vissa andra anläggningar.
För närvarande äro ett antal äldre förrådsbyggnader och växthus
uppförda på området, som därigenom erbjuder en ovårdad anblick. 1
realiteten torde marken sakna den betydelse såsom fritidsområde, som mo -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

tionärerna synas antyda. Genom utförande av den planerade terminalen
skulle en välbehövlig upprensning ske av strandpartierna, innebärande bl. a.
att den förorening av strandvattnet, som nu är en följd av att avloppsvatten
utsläppes i Brunnsviken, upphörde. Genom utförandet av terminalen i
enlighet med det föreslagna avtalet skulle vidare vinnas, att saneringen komme
till stånd utan varje kostnad för det allmänna.

Motionärerna anse risk föreligga, att statens eller i första hand byggnadsstyrelsens
grepp över terminalanläggningens utformning icke blivit i tillräcklig
grad garanterat enligt avtalet. Domänstyrelsen har gentemot byggnadsstyrelsen
förbundit sig att begära myndighetens fortlöpande medverkan
vid sådan planläggning av marken under egendomen, som enligt avtalet
skall utföras av bolaget och domänstyrelsen i samråd. Domänstyrelsen finner
för sin del uteslutet, att byggnadsstyrelsen skulle sätta i fråga, att domänstyrelsen
frånginge en dylik utfästelse. Ett fullgörande av avtalets bestämmelser
torde sålunda enligt gängse normer i förekommande fall endast
kunna med verkan påfordras av avtalsslutande part, vilken ställning byggnadsstyrelsen
saknar. Utformningen av den egentliga terminalbyggnaden
blir under alla förhållanden underkastad prövning från det allmännas sida
vid meddelandet av den dispens från gällande byggnadsförbud, som utgör
förutsättning för byggnadens uppförande.

Motionärerna hålla före, att en försäljning av området icke garanterar en
betryggande långtidskontroll däröver från det allmännas sida samt att därför,
därest terminalen medgives komma till utförande, ianspråktagandet av
den erforderliga marken bör ske med tomträtt. Det är att anmärka, att domänstyrelsen,
då förhandlingarna med bolaget påbörjades, övervägde denna
upplåtelseform. Styrelsen fann emellertid, att en tomträttsupplåtelse skulle
medföra påtagliga olägenheter för kronans del bland annat genom att nödvändiggöra
kapitalkrävande investeringar för markens iordningställande
såsom tomt samt utförande av avloppsanläggning. — Vidare torde gälla, att
de särskilda möjligheter till långtidskontroll, som denna upplåtelseform
kan tänkas medgiva, i huvudsak ha teoretiskt intresse. Domänstyrelsen har
sålunda för sin del funnit huvudfrågan i ärendet vara, huruvida över huvud
taget intresset att bibehålla området i stort sett obebyggt bör ha prioritet
framför bolagets önskemål att förlägga en terminalstation därstädes.
Med denna utgångspunkt torde — såvitt avser kronans möjligheter att utöva
långtidskontroll — det sakna avgörande betydelse huruvida området
upplåtes med tomträtt eller försäljes till holaget med eller utan klausul om
återköpsrätt. Skulle nämligen området framdeles befinnas böra användas
för annat ändamål än det aktuella, vilket man med anledning av omfattningen
av de investeringar, terminalen skulle representera, icke skäligen
bör räkna med under nu överskådlig tid, torde äganderätten till området ej
vara avgörande för dess vidare utnyttjande, enär användningen under alla
förhållanden blir underkastad reglering genom blivande stadsplanebestämmelser.

Att såsom motionärerna föreslagit i avtalet införa en bestämmelse om indexreglering
av köpeskillingen strider icke blott mot allmän praxis utan
även mot de särskilda författningar, vilka reglera försäljning av kronoegendom.

Styrelsens ovan redovisade ställningstagande grundar sig på förutsättningen,
att terminalen icke från lufttrafiksynpunkter befinnes böra förläggas
till annan plats än den här avsedda. Prövningen av denna fråga torde
dock icke ankomma på styrelsen. Ett provisoriskt nyttjande av ifrågavarande
mark för ändamålet i enlighet med motionärernas förslag skulle enligt
styrelsens mening bli alltför kostnadskrävande med hänsyn till ofrån -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

komliga initialkostnader för väganläggningar, avloppsanordningar in. m.
Ett provisorium kan dessutom ej komma till utförande utan att egendomens
arrendator — AB Restaurant Stallmästaregården — lämnar sitt medgivande.

I sitt den 26 april 1960 avgivna yttrande har länsstyrelsen i Stockholms
län, som förklarat sig icke vilja motsätta sig terminalens förläggning till
Stallmästargården, anfört huvudsakligen följande.

Terminalens förläggning till Stallmästargården är enligt länsstyrelsens
mening inte den mest idealiska lösningen. Av de alternativ som i dagarna
framförts i den allmänna debatten framstår i och för sig — bortsett från
kostnadskonsekvenserna — Centralstationen, Odenplan och ett läge i anslutning
till tunnelbanestationen vid Rådmansgatan som tänkbara.

Emellertid måste man vid en avvägning mellan de olika alternativen allvarligt
beakta, att en central förläggning enligt vad länsstyrelsen inhämtat
skulle ställa sig mångdubbelt dyrbarare än den i och för sig relativt måttliga
kostnaden för en terminal vid Stallmästargården. Länsstyrelsen har svårt
att föreställa sig, att det skulle kunna åläggas ett kommersiellt trafikföretag
som SAS att i det hårdnande konkurrensläget på luftfartens område lägga
ned väldiga extrabelopp för en central terminal, därest trafikföretagets egen
räntabilitetsmässiga bedömning starkt talar däremot. Det bör framhållas,
att svenska staten i sista hand komme att beröras av de ökade kapitalbehov
för SAS som härigenom skulle uppkomma. I nuvarande statsfinansiella läge
kan länsstyrelsen icke förorda en lösning som direkt eller indirekt skulle
kunna leda till en ökad belastning på statsverket.

En annan sak är, om ett kommunalt intresse finnes att påtaga sig de
högst betydande extrakostnader som måste vara förenade med en central
lokalisering av terminalen — utan krav på extra tilldelning av statsmedel
för erforderliga trafikleder. Länsstyrelsen vill därför inte motsätta sig en
skyndsam snabbförhandling mellan SAS och de kommunala intressena i syfte
att utröna förutsättningarna för en finansiell medverkan från kommunalt
håll till eu förläggning av terminalen inom Stockholm.

Även om den nu förordade snabbförhandlingen kommer till stånd, synes
det angeläget att riksdagens beslut utformas på sådant sätt, att icke på det
statliga planet en försening av terminalen förorsakas. Länsstyrelsen vill
därför förorda, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att upplåta erforderlig
mark vid Stallmästargården, därest icke ett för SAS godtagbart resultat
uppnås vid den föreslagna förhandlingen.

I sammanhanget vill länsstyrelsen förorda, att berörda markområde, av
skäl som motionärerna angivit, upplåtes med tomträtt och alltså icke försäljes.

Vad därefter angår utformningen av en terminal vid Stallmästargården
förutsätter länsstyrelsen, att anläggningen erhåller en sådan utformning,
att den låter sig väl inpassa i den känsliga miljön. Behovet av en eventuell
framtida utvidgning måste härvid närmare klarläggas. Vidare måste såsom
villkor uppställas, att stadsplan för området snarast upprättas. Länsstyrelsen
kommer härvid att, inom ramen för sin befogenhet, söka medverka till
att ett parkområde av tillräcklig bredd utlägges utmed Brunnsviken, så att
sammanhanget med Hagaområdet icke avskäres. Vägmark måste också reserveras
härför. Frågan om bilparkering hör vidare lösas så, att uppställningen
av bilar inte kommer för nära strandområdet.

Länsstyrelsen vill sålunda inte motsätta sig terminalens förläggning till
Stallmästargården, men skulle hälsa med tillfredsställelse, därest alternativen
Centralstationen, Odenplan eller särskilt Rådmansgatan kunde komma

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

i fråga med stöd av kommunal finansiell medverkan och utan att tidsschemat
för terminalens färdigställande rubbas.

I yttrande den 27 april 1960 har stadskollegiet i Stockholm, under åberopande
av vad föredragande borgarrådet Garpe anfört, förordat en skyndsam
utredning av terminalfrågan, i vilken utredning vederbörande statliga
organ, flygföretagen och Stockholms stad beredes tillfälle att deltaga.

Av borgarrådets anförande återgives här följande sammandrag.

Stockholms flygterminalfråga har aldrig blivit sammanfattande prövad i
ansvariga instanser med hänsyn till å ena sidan flygtrafikens kortsiktiga
och långsiktiga behov, å andra sidan de stadsbyggnadsmässiga förutsättningar,
som Stockholms innerstad i framtiden kan komma att erbjuda. Den näringspolitiska
utvecklingens beroende av internationella förbindelser växer
utomordentligt snabbt och flyget övertar alltmer huvudrollen när det gäller
affärsresorna. Turismens betydelse växer i samma snabba takt. En effektiv
flygorganisation är därför av betydelse för näringslivet, för vars framgångsrika
utveckling också huvudstadens kommunalstyrelse känner sitt ansvar.
För Sveriges möjligheter att hävda sig i den framtida internationella konkurrensen
kan det alltså få stor betydelse vilken service för långdistanstrafiken,
som flyganläggningarna i Stockholm erbjuder. SAS bär vid sin
bedömning av terminalfrågan av allt att döma lagt avgörande vikt på de
goda försäljningsargument, som en relativt kort restid mellan flygplats och
terminal och ett ur estetiska synpunkter attraktivt terminalläge obestridligen
innebär. Det förefaller dock som om bolaget undervärderat betydelsen
av ett ur andra synpunkter representativt och lättillgängligt terminalläge.

Mot förslaget att förlägga terminalen till området vid Stallmästaregården
har motionärerna i första hand riktat invändningar ur naturvårdssynpunkt.
Denna kritik synes inte kunna frikännas från motsägelser och överord. Det
aktuella området, som sedan länge brukat upplåtas till cirkustält och varierande
utställningar, har måhända inte så stort värde, och den invändning
som kan göras hänger mera ihop med en framtida eventuell utvidgning av
terminalen.

Med hänsyn till flygterminalens uppgift och till det trafikmässiga sammanhanget
bör dock ett centralare läge av terminalen eftersträvas. En nära
anknytning till järnvägs- och tunnelbanenäten synes därvid också innebära
odiskutabla fördelar — även om tunnelbaneanknytningen torde vara av
större betydelse för inrikesflyget på Bromma än för det på Arlanda baserade
långdistansflyget. I betraktande av den hårda belastningen på gatunätet
i innerstaden torde det vara lägen i cilyområdets utkanter, som kan
ifrågakomma som goda terminallägen, och tidtabellssäkra resor mellan
terminal och flygplats vågar man ställa i utsikt endast om terminalen får
direktanknytning till någon av de båda s. k. tangentleder till city, som föreslås
i den nu föreliggande trafikledsplanen, d. v. s. Klara Strandleden eller
Rådmansleden. För en terminal i innerstadsläge torde tunnelbaneanknytningen
ha särskild betydelse, eftersom en sådan terminal även kan betjäna
Brommatrafiken. Mot en förläggning i innerstaden talar å andra sidan svårigheten
att trygga en eventuell framtida utbyggnad av terminalen. Ovissheten
om det framtida utrymmesbehovet utgör ett skäl mot överlåtelse med
äganderätt. En upplåtelse vid Stallmästargården bör därför ske i form av
tomträtt.

De olika bedömningsgrunderna ger vid handen att flertalet av innerstadsalternativen
ej fyller kraven på en långsiktig lösning av terminalfrågan. Ett
närmare övervägande förtjänar endast läget vid Klara Strandleden med
anknytning till centralstationen samt läget vid Rådmansleden, där stadens

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

markinnehav öster om Sveavägen är vad som närmast kommer i fråga. Anknytningen
till Klara Strandleden förefaller dock att kräva så dyrbara anordningar
och föranleda så stora trafiktekniska svårigheter att en lokalisering
dit ej kan anses särskilt gynnsam. Läget vid Rådmansleden—Sveavägen är
däremot i främsta rummet beroende av en aktiv samverkan mellan flygbolaget
och staden. De uppenbara företräden som detta innerstadsläge principiellt
sett obestridligen har framför läget vid Stallmästargården skulle kunna
vara en anledning för flygbolaget att nu allvarligt ompröva sin ståndpunkt
i terminalfrågan. Den första förutsättningen för stadens medverkan
i en innerstadslösning måste vara, att flygbolaget självt aktivt engagerar
sig och är berett att mobilisera erforderliga resurser för projektets realiserande,
eventuellt i samverkan med andra intressenter. Planläggning och
byggande av trafikled och terminal förutsätter vidare statligt stöd även i
den formen att erforderliga stadsplaneändringar och därmed eventuellt
sammanhängande tvångsförvärv av mark blir godkända och fastställda. Ett
avgörande i flygterminalfrågan synes böra föregås av kompletterande utredningar,
som bättre klarlägger terminalanläggningens betydelse i sitt sammanhang
med övriga anordningar för Stockholms framtida flygtrafikförsörjning,
utrymmesbehoven för terminalanläggningen och de övriga krav, som
bör ställas på terminalen i fråga om läge och trafikförbindelser.

Utskottet. Såsom framgår av utredningen i ärendet har Kungl. Maj :t föreslagit
att ett kronomarksområde om drygt 2 ha vid Stallmästaregården skall
säljas för 2 000 000 kronor till Aktiebolaget Aerotransport (ABA), som där
skall anlägga en terminal för trafiken till och från Arlanda. I motionen II:
672 har gjorts gällande att en förläggning av en terminal intill Hagaparken
skulle innebära ett allvarligt ingrepp ur natursynpunkt. En placering på
avsedd plats skulle enligt motionärernas mening dessutom vara olämplig
ur kommunikationstekniska synpunkter. Anmärkning har i motionen vidare
riktats mot de grunder enligt vilka överlåtelsen av området skett. Motionärernas
framställning utmynnar i ett yrkande om avslag på försäljningsförslaget.
Alternativt har hemställts, att området upplåtes med tomträtt eller,
om området anses böra överlåtas med äganderätt, att försäljningen i så fall
sker under förbehåll om återköpsrätt för kronan. Vidare har i motionen
yrkats att byggnadsstyrelsen tillförsäkras avgörande inflytande på utformningen
av terminalanläggningen.

I vissa av de yttranden som avgivits över motionen har frågan om placeringen
av terminalen upptagits till diskussion. Som det ej tillkommer statsmakterna
att avgöra var terminaler för flygbolag bör vara förlagda, har utskottet
ej ingått på någon bedömning härav.

Vad angår motionärernas invändning att en terminalanläggning intill
Hagaparken skulle medföra ett förstörande av naturvärden har utskottet
funnit, att så icke skulle bliva fallet. Utskottet vill vidare erinra, att försäljningsavtalet
innebär flera ur miljösynpunkt betydelsefulla åtgärder, ägnade
att sanera ifrågavarande nu ovårdade område. Genom avtalet tillskapas sålunda
cn nu ej befintlig förbindelseväg till Hagaparken utmed stranden av
Brunnsviken och det kloakvattenutsläpp, som nu finnes, elimineras. Härtill
kommer att enligt föreskrift i försäljningsavtalet och överenskommelse mellan
domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen terminalbyggnaden och plane -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

ringen av området är avsedda att utföras under medinflytande av byggnadsstyrelsen.
Motionärernas yrkande att byggnadsstyrelsen skall tillförsäkras
tillräckligt inflytande på anläggningens utformning är härigenom redan tillgodosett
och anledning saknas därför att, såsom motionärerna synes avse,
föra in även byggnadsstyrelsen i avtalet såsom bevakare av kronans inflytande
på terminalens utformning.

I anledning av den i motionen gjorda anmärkningen att det till försäljning
föreslagna området överlåtits med äganderätt i stället för att upplåtas
med tomträtt vill utskottet framhålla, att frågan härom övervägts i samband
med de förhandlingar som förts mellan å ena sidan ABA och å andra
sidan bl. a. domänstyrelsen och djurgårdsnämnden såsom representanter
för kronan. I likhet med nyssnämnda myndigheter har utskottet funnit
att en upplåtelse med tomträtt skulle innebära betydande olägenheter för
kronan bl. a. därigenom att det torde leda till krav på att domänstyrelsen
skall engagera sig såsom exploatör och iordningställa för områdets ianspråktagande
erforderliga väg- och avloppsanläggningar samt svara för övriga
initialkostnader. Beträffande formen för områdets överlåtelse får utskottet
vidare påpeka att områdets användning och bebyggande regleras av bestämmelserna
i byggnadslagen, och möjligheten att framdeles utnyttja området
för annat ändamål blir därigenom beroende av den vid tidpunkten i fråga
gällande stadsplanen. I samband med utarbetande av sådan plan avses att
taga hänsyn till områdets speciella miljö.

Av motionärerna framfört yrkande att en återköpsklausul skulle införas
i försäljningsavtalet avstyrkes ävenledes av utskottet, enär ett återköp
skulle innebära att staten tvingas att inlösa ej endast marken utan även
därå befintliga anläggningar efter fulla värdet.

De i motionen framförda yrkandena kan utskottet sålunda ej biträda.

Vad angår Kungl. Maj:ts försäljningsförslag har utskottet alltså funnit
att överlåtelsen av ifrågavarande område icke innebär något intrång ur naturvårdssvnpunkt.
Då området ej heller erfordras för något annat statligt
ändamal biträder utskottet den av Kungl. Maj :t föreslagna försäljningen.
De villkor och grunder, som avses skola gälla i samband med försäljningen
och planeringen av området, har utskottet intet att invända mot.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen II: 672, medgiva, att ett område
om cirka 20 700 m2 av stadsägan 1534 i Solna stad, Stockholms
län, må säljas till Aktiebolaget Aerotransport för en
köpeskilling av 2 000 000 kronor samt enligt i huvudsak de
grunder, vilka angivits i det föregående.

Stockholm den 5 maj 1960

På jordbruksutskottets vägnar:

ANDERS PETTERSSON

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1960

Vid detta ärendets slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Lage Svedberg, Nord, Sigfrid
Larsson, Bertil Andersson*, Eskilsson, Hjalmar Nilsson, Hermansson*,
Hedström och Uno Olofsson; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Dahl, Andersson i Hyssna,
Antby, Sköld, Lindström, östlund, fru Lindskog, herrar Rimås, Eliasson i
Moholm och Johanson i Västervik.

•Ej närvarande vid justeringen.

600895 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag