6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående det statsunderstödda
bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur i
vad rör utredning rörande differentiering av statsbidraget
till hushållningssällskap, som bedriva tuberkuloskamp
enligt den kliniska metoden.
(2 :a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 75 av herr Nilsson, Bror, m. fl. samt II: 118 av herr
Nilson i Spånstad m. fl. har, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Konungen anhålla örn sådan utredning, att
statsbidraget till de hushållningssällskap som bedriva tuberkuloskamp enligt
den kliniska metoden måtte differentieras i förhållande till verkliga kostnader.
I övrigt ha ifrågavarande motioner upptagits till behandling i utskottets,
av riksdagen godkända utlåtande nr 1 innevarande år. I fråga om de skäl,
som anförts till stöd för motionerna i förevarande del, får utskottet i den mån
ej därför redogöres närmare nedan hänvisa till desamma.
över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden av
lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen.
Det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreaturen regleras
nu av kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 579) angående frivilligt bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur, vilken trädde i kraft den 1 januari 1942.
Enligt nämnda kungörelse må under iakttagande av i kungörelsen upptagna
bestämmelser och villkor utgå statsbidrag till bland annat klinisk tuberkuloskontroll
(1 §).
Nötkreatursbesättning skall anses stå under klinisk tuberkuloskontroll under
förutsättning dels att klinisk undersökning och därav föranledd bakteriologisk
undersökning av besättningen företagits och i fortsättningen företages
i enlighet med vissa närmare angivna bestämmelser, dels att djur, som vid
klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits behäftade med tuberkulos i
smittfarlig form, nedslaktas senast femton dagar efter det djurägaren erhållit
kännedom om undersökningens resultat, dels att ladugården smittrenas
minst en gång årligen i överensstämmelse med anvisningar utfärdade av me
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
1
dicinalstyrelsen, samt dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen
godkänts av den som anordnar kontrollen (10 §).
Klinisk tuberkuloskontroll anordnas av hushållningssällskap samt inom
område, där hushållningssällskapet icke anordnar sådan kontroll, av medicinalstyrelsen
(11 §).
På den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll ankommer att föra förteckning
över nötkreaturshesättningar, som äro anslutna till sådan kontroll,
att enligt anvisningar av medicinalstyrelsen föra anteckningar rörande vid
köttbesiktning påträffad tuberkulos samt att övervaka att djurägare fullgör
sina skyldigheter med avseende å kontrollen (15 §).
Hushållningssällskap som anordnar klinisk tuberkuloskontroll i enlighet
med kungörelsens bestämmelser må årligen erhålla statsbidrag för varje anslutet
djur med visst av Kungl. Majit bestämt belopp. För kalenderåret 1942
är nämnda belopp bestämt till 2 kronor för nötkreatur över två års ålder.
Statsbidraget som utgår från förslagsanslaget till förekommande och hämmande
av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen
beviljas av medicinalstyrelsen efter därom gjord ansökan. På den
som anordnar klinisk tuberknloskontroll ankommer att årligen fastställa de
avgifter som skola erläggas av djurägama. Sådant beslut av hushållningssällskap
skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande (16 §).
Till stöd för motionerna i förevarande del anföres i huvudsak följande:
Följden av att statsbidraget utgår med lika stort belopp per nötkreatur till
alla hushållningssällskap blir den, att alla hushållningssällskap få samma
bidrag per anslutet djur oavsett de egna kostnaderna. Detta är så mycket mera
betänkligt som---anslutningen till den kliniska tuberkuloskam
pen
under senare år starkt minskat. I och för sig är detta förhållande icke
ägnat att ingiva bekymmer, ty den kliniska kampen bör endast vara en etapp
på vägen till tuberkulinmetoden och sjukdomens slutliga övervinnande. Man
måste emellertid fråga sig huru det skall ställa sig med kostnaderna när dessa
slutligen skola fördelas på ett fåtal kvarvarande besättningars ägare. Ty
det är dessa och icke hushållningssällskapen, som måste gälda kostnaderna
utöver de erhållna 2 kr. pr djur. Säkerligen komma hushållningssällskapen
icke att samtidigt nå detta kritiska stadium i tuberkulosbekämpandet,
men alla nå så småningom dit. Detta förhållande jämte olikheten i kostnader
i övrigt, betingade av bebyggelsetäthet, besättningarnas storlek m. m..
gör det högst nödvändigt att differentiera bidragets storlek i relation till
de verkliga kostnaderna per djur inom varje hushållningssällskaps område.
Denna differentiering borde kunna anförtros åt medicinalstyrelsen, sedan
riksdagen anvisat ett visst genomsnittligt belopp att utgå per anslutet djur
inom alla de hushållningssällskap, varest tuberkuloskamp enligt den kliniska
metoden bedrives. Utredning örn bästa sättet härför borde snarast företagas.
Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt bifall till motionerna i förevarande del
och anfört följande:
Uppenbart är att kostnaden för det kliniska tuberkulosbekämpandet måste
bliva beroende av brukningsdelarnas storlek och inbördes läge m. fl. inom
olika områden växlande förhållanden av liknande art. Härtill kommer att
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
ifrågavarande bekämpande i regel medför vissa allmänna utgifter, vilka äro
i stort sett oberoende av verksamhetens omfattning. Djurinnehavarnas utgifter
för ändamålet bliva därför i hög grad beroende av antalet anslutna
besättningar inom området. Då det kliniska tuberkulosbekämpandet under
senare år starkt minskats, kan det befaras att sagda utgifter efterhand bliva
så höga att verksamheten i vissa fall måste i förtid nedläggas. Frånsett de
olägenheter, som härav kunna föranledas, måste det med hänsyn till sjukdomsbekämpandet
i övrigt anses mindre lämpligt att på frågans nuvarande
läge nedbryta den för ändamålet uppbyggda organisationen. Det har sålunda
ifrågasatts, huruvida icke bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur
skulle kunna samordnas med ifrågavarande verksamhet. Till förebyggande
av ovan anförda olägenheter synes det angeläget att snarast möjligt genomföra
en lämplig differentiering av bidraget. Sagda differentiering torde kunna
genomföras på sådant sätt, att de hushållningssällskap, som bedriva tuberkuloskamp
enligt den kliniska metoden, årligen erhålla dels ett för alla sällskap
likartat grundbidrag, som lämpligen kan avvägas i förhållande till sällskapens
allmänna utgifter för ändamålet, dels ock liksom hitintills ytterligare
ett per ko och år beräknat likartat bidrag.
Medicinalstyrelsen har funnit skäl tala för att styrelsen bemyndigas att
till de hushållningssällskap, som visa sig i behov därav, utbetala extra bidrag
i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av styrelsen föreslagna grunder.
I övrigt har medicinalstyrelsen i ärendet anfört följande:
Vad beträffar ersättning till hushållningssällskapen för dem åliggande registerföring
av tuberkulosfria besättningar har medicinalstyrelsen i anslagsäskande
för budgetåret 1942/43 hemställt, att ett belopp på 10 öre pr registrering
måtte få utbetalas. Förslaget grundar sig på inom styrelsen verkställd
utredning över kostnaderna för dylik registrering. Styrelsen har härvid utgått
från att vanligt vertikalsystem användes såsom varande billigast men dock
fullt effektivt. Anskaffning av kort belöper sig på ungefär 1 öre pr styck.
Ett kortfackskåp med plats för c:a 10,000 kort belöper sig på omkring 400
kronor, vilket utgör 4 öre pr kort. I medeltal torde en person kunna utföra
c:a 300 registreringar under 7 timmars arbetsdag. Med en lön på 12 kronor
pr arbetsdag blir kostnaden pr registrering 4 öre. Kostnaden för varje registrering
blir således: anskaffning av kort 1 öre + anskaffning av skåp
4 öre + arbetskostnad 4 öre, sammanlagt 9 öre. Då ett kortsystem upplagts,
bortfaller kostnaden för anskaffning av skåp och kort och endast arbetskostnaden
kvarstår, varför den föreslagna ersättningsgrunden torde täcka
kostnaderna även vid användande av dyrare system än ovan avsedda.
Vad angår grunderna för statsbidrag till hushållningssällskapens kliniska
tuberkuloskontroll anföres i medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsen betänkande
den 22 januari 1941 följande:
»Övergår man till ett system med fast bidrag till sällskapen, torde en viss
rörlighet i avgifternas storlek ändock bliva nödvändig. Den verkliga statskostnaden
i genomsnitt för djur uppgick, som nämnt, för år 1939 till 2 kronor
15 öre. Medeltalet för treårsperioden 1937—39 utgjorde endast 2 kronor.
Måhända blir det därför nödvändigt, att bidragen i extrema fall kunna variera
år från år. 1 så fall synes lämpligt, alt avgörande härutinnan träffas av
Kungl. Maj:t efter förslag varje år av medicinalstyrelsen. För verksamhetsåret
1942 torde bidraget, under de förutsättningar styrelserna angivit, böra
fastställas till 2 kronor. Inträffar sedermera en mera avsevärd prisstegring,
synes därav betingad uppräkning av bidraget böra ske. I motsatt läge bör
bidraget givetvis i samma grad minskas. Med hänsyn till de föreslagna bi
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
9
dragen örn 8,000 kronor till laboratorierna torde de sällskap som sakna laboratorier
böra erhålla viss rabatt i avgifterna för undersökningar vid veterinärbakteriologiska
anstalten.»
Vidare anföres:
»Genom föreslagna regler för statsbidrag till hushållningssällskapen skulle
sällskapen bli i ekonomiskt hänseende mera självständiga än för närvarande.
Den räkenskapsgranskning som nu är nödvändig för att bestämma statsbidragens
storlek skulle för framtiden ej behöva verkställas.»
Ovan angivna normer taga närmast sikte på förhållandena på hushållningssällskapen
med mera betydande anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen.
På grund av väsentligt ökade kostnader för resor, försöksdjur och fodermedel
till dessa samt oväntade snabba minskning av antalet till den kliniska
tuberkuloskontrollen anslutna djur torde emellertid vissa hushållningssällskap
icke utan betungande avgifter för djurägarna kunna fortsätta verksamheten
vid tuberkulosavdelningarna. Genom foderbrist, bidrag för nedslaktning av
tuberkulösa nötkreatur samt vunna resultat av tuberkulosavdelningarnas verksamhet
har avgången ur kontrollen under det gångna året skett så snabbt, att
lämpliga åtgärder icke hunnit vidtagas för att genom ändrad organisation
eller på annat sätt nedbringa kostnaderna för tuberkulosavdelningarnas verksamhet.
Ur finansiell synpunkt kan det möjligen synas mindre rationellt att vid
hushållningssällskap med ringa anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen
särskild veterinär finnes anställd. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse
den 25 november 1938 (nr 700) angående ersättning till veterinär för vissa
åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur med däri genom kungl brev den
20 juni 1941 (nr 581) gjord ändring må ock hushållningssällskap träffa uppgörelse
med veterinär beträffande ersättning för verkställda kliniska undersökningar
m. m., under förutsättning att kostnaden icke kan antagas bliva
högre än örn den i kungörelsen angivna ersättningsgrunden 1 krona pr undersökt
djur tillämpas. I de län, där anslutningen till klinisk kontroll är minst,
äro emellertid flertalet besättningar anslutna till den statliga kontrollen med
tuberkulin. Det är därför av vikt att bekämpandet inom återstående tuberkulösa
besättningar drives med största möjliga intensitet. Såvida befattningen
såsom föreståndare för ett hushållningssällskaps tuberkulosavdelning innehaves
såsom bisyssla av veterinär med annan tjänst, torde tuberkulosbekämpandet
lätt kunna åsidosättas på grund av veterinärens bristande tid. Den
organisation, som hushållningssällskapens luberkulosavdelningar utgör, synes,
såsom från skilda håll framhållits, vara väl lämpad för kampen mot även
andra husdjurssjukdomar, t. ex. den smittsamma kastningen, och det är
därför av största vikt att denna organisation tills vidare bibehålies.
För de hushållningssällskap, vilkas anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen
understiger 5 å 6,000 nötkreatur, utgöra de fasta kostnaderna för
personal, lokalhyra lii. lii. omkring 20,000 kronor. Vid ringa anslutning är
det uppenbart alt djurägarnas avgifter bliva avsevärda, örn statsbidrag utgår
nied endast två kronor pr anslutet djur. I ovan nämnt anslagsäskande har
medicinalstyrelsen därför hemställt örn bemyndigande att i fall, då så visar
sig erforderligt, medgiva de hushållningssällskap, som icke hava eget laboratorium,
nedsättning i avgifterna för vid statens veterinärbakteriologiska anstalt
utförda bakteriologiska undersökningar. Emellertid torde numera icke
ens fullständig befrielse från dylik avgift i samtliga fall medföra tillräckligt
ekonomiskt stöd.
Behov av särskilt understöd till hushållningssällskaps tuberkulosavdelning
torde i regel föreligga i de fall, där anslutningen utgör högst c:a 4,000 djur.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 10 minil. Nr 25- 27. ''2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
Så är f. n. fallet med Stockholms läns och stads, Kalmar läns norra, Älvsborgs
läns norra och södra samt Värmlands läns hushållningssällskap. Sistnämnda
sällskap har beslutat avveckla verksamheten vid tuberkulosavdelningen från
den 1 augusti detta år, då sällskapet icke anser sig kunna bedriva densamma
med föreslagna grunder för bidrag. För övriga här ej nämnda hushållningssällskap
torde det i statsverkspropositionen till årets riksdag (punkt 75) föreslagna
statsbidraget vara tillfyllest.
Vad angår formen för extra bidrag synes sådant böra utgå endast under
villkor att en viss maximerad avgift uttages av djurägarna, förslagsvis 3 kronor
för varje anslutet djur. Även synes extra bidrag endast böra ställas i
utsikt för innevarande och eventuellt nästa år, efter vilken tid det torde framgå
i vilken utsträckning annan verksamhet kan bedrivas.
Någon extra belastning av anslaget till förekommande och hämmande av
smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur
torde icke behöva befaras. Vid uppgörande av medicinalstyrelsens anslagsäskande
beräknades de till klinisk tuberkuloskontroll anslutna djuren till
200,000, medan i verkligheten antalet sådana djur sjunkit till i runt tal 161,000.
Sammanlagt torde c:a 30,000 kronor täcka här ifrågavarande utgift.
Utskottet. Frågan örn verksamheten vid hushållningssällskapens veterinärbakterioiogiska
laboratorier har berörts i utskottets förut denna dag avgivna utlåtande,
nr 25, i anledning av väckt motion angående bekämpandet av smittsam
kastning hos nötkreatur. Såsom i såväl nämnda motion som i de förevarande
motionerna anföres visar ifrågavarande laboratoriers verksamhet i
samband med det kliniska tuberkulosbekämpandet en tendens att minska.
En följd härav är, att laboratoriernas utgifter per djur räknat för nämnda
bekämpande ökas. Då, såsom nu är fallet, statsbidraget till hushållningssällskapen
för berörda bekämpande beräknas till visst belopp per djur, lika
för alla i bekämpandet deltagande hushållningssällskap, kommer detta enligt
motionärernas mening att medföra att allt större belopp per djur kommer
att av hushållningssällskapen behöva uttagas av de enskilda djurägarna.
Till avhjälpande av nämnda olägenhet föreslås i motionerna, att statsbidraget
till de hushållningssällskap som bedriva tuberkuloskamp enligt den kliniska
metoden måtte differentieras i förhållande till sällskapens verkliga kostnader.
Utskottet vill till en början erinra, att ett dylikt beräkningssäft i avseende
å statsbidragen tidigare i viss mån kommit till användning, men att man frångått
detsamma då den nu tillämpade beräkningsmetoden ansetts lämpligare.
Att det nuvarande bekämpandet av kreaturstuberkulosen enligt den kliniska
eller Ostertagska metoden kommer att minska i den mån som tuberkulosbekämpandet
går framåt, torde vara av alla förutsett. Likaledes synes vara
anledning att förvänta, att vissa olägenheter för sällskapen skola uppkomma
i samband med avvecklandet av berörda verksamhet. Ehuru det av motionärerna
föreslagna förfaringssättet med differentierade statsbidrag otvivelaktigt
torde vara ägnat att medföra viss tillfällig lättnad i svårigheterna för
sådana hushållningssällskap, där tuberkulosbekämpandet enligt den kliniska
metoden minskat i omfattning, synes enligt utskottets uppfattning risk
föreligga att detsamma jämväl kan medföra en icke önskad verkan, i det att
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
11
därigenom måhända nämnda verksamhet bibehålies även vid sådana hushållningssällskap,
där omständigheterna i övrigt skäligen påkalla verksamhetens
avvecklande. En lämpligare metod till avhjälpande av de påtalade
svårigheterna synes utskottet vara, att inom dylika hushållningssällskaps
områden tuberkulosbekämpandet enligt nämnda metod bedrives antingen tillsammans
med hushållningssällskap i angränsande län eller att verksamheten
överlåtes åt medicinalstyrelsen. Åt sådana hushållningssällskap, för vilka
nedläggandet av verksamheten med kliniskt tuberkulosbekämpande medfört
alldeles särskilt höga kostnader, torde kunna övervägas ersättning i annan
form. Sistnämnda fråga synes emellertid icke lämpligen kunna lösas i förevarande
ordning utan torde böra bli föremål för ytterligare överväganden
från fall till fall. Utskottet anser sig således icke böra tillstyrka bifall till
motionerna i den del de nu behandlats.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna I: 75 och II: 118, såvitt desamma
behandlats i förevarande utlåtande, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 april 1942.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 25.