Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955 (Utlåtande 1955:Ju25 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Nr 25

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1955/56 beräkna dels (p. 112) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område ett reservationsanslag av 200 000 000 kronor, dels (p. 114)
till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 32 500 000 kronor, dels (p. 91) till Bidrag
till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. ett reservationsanslag
av 600 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 31 mars 1955 avlåten
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 180, under åberopande av
bilagt utdrag av protokollet över jordbruksärenden för samma dag framlagt
de förslag till åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område,
vilka i huvudsak framgår av följande i propositionen lämnade sammanfattning.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena,
samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för
prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret den 1 september
1955—den 31 augusti 1956, har Kungl. Maj :t den 25 mars 1955 meddelat
beslut i prisfrågan.

Till ledning för prisöverenskommelsen har som vanligt legat en av kalkylsakkunniga
upprättad kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader.
Vidare har hänsyn tagits till den höjning av jordbrukets kostnader,
som har kunnat beräknas bli en följd av förhandlingarna om nya kollektivavtal
för lantarbetare och andra arbetargrupper. Prisöverenskommelsen
innebär i huvudsak, att jordbruket skall, utöver de i kalkylen redovisade
inkomsterna, tillföras en inkomstökning i form av prishöjningar till ett
belopp av i runt tal 290 miljoner kronor. Prishöjningsbeloppet, jämfört
med i kalkylen upptagna belopp, fördelar sig med 19 miljoner kronor på
brödsäd, 8 miljoner kronor på matpotatis, 107 miljoner kronor på konsumtionsmjölk,
7 miljoner kronor på grädde, 5 miljoner kronor på ost, 11 miljoner
kronor på ägg samt 132 miljoner kronor på kött och fläsk.

I propositionen framlägges vidare, såvitt nu är i fråga, förslag till förordningar
angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål, an 1

Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 25

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

gående slaktdj ursavgift samt om upphävande av förordningarna angående
användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning in. in. och om
skatt å kli.

Spannmålskreditfonden föreslås skola upphöra med utgången av innevarande
budgetår.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under
budgetåret 1955/56 beräknas till 189 miljoner kronor, därav cirka 182 miljoner
kronor till allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar
av landet samt leveranstillägg, 1,7 miljoner kronor till stöd åt odlingen
av lin och hampa, 1 miljon kronor till fraktbidrag för fodersändningar till
Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor till diverse kostnader
i samband med jordbruksregleringen. På grund av förefintliga reservationer
från innevarande och tidigare år beräknas anslagsbehovet till de
prisreglerande åtgärderna till 169 miljoner kronor. Vidare begäres ett förslagsanslag
på 14 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning
av vissa jordbruksprodukter m. in. samt medgivande att för samma
ändamål använda en beräknad reservation på det för budgetåret 1954/55
anvisade reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet. Därjämte äskas till Bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland in. m. ett reservationsanslag av 1,1 miljoner
kronor.

Bemyndigande begäres även alt av prisregleringsanslaget för innevarande
budgetår få utbetala prisfallsersättning till vissa kvarnar m. fl.

Införselavgifter på fettvaror m. m. beräknas tillföra riksstatens inkomstsida
56 miljoner kronor under budgetåret 1955/56. Vidare beräknas titeln
Diverse kapitalfonder komma att tillföras ett belopp av cirka 2,2 miljoner
kronor, utgörande ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter
och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.

Kungl. Maj :t har i enlighet med vad sålunda anförts föreslagit riksdagen
att

I. medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under
nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som angivits i propositionen;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, såvitt angår försäljning för inhemsk förbrukning,
fastställa priser på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd i
enlighet med i propositionen angivna grunder;

III. å riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 169 000 000 kronor;

b) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 14 000 000 kronor;

c) till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. ett
reservationsanslag av 1 100 000 kronor;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

IV. medge, att det å riksstaten för budgetåret 1954/55 anvisade reservationsanslaget
till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet må under budgetåret 1955/56 användas för täckande av förluster,
som hos Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, och statens jordbruksnämnd
uppkommer vid försäljning och nedskrivning av beredskapslager
av brödsäd och mjöl;

V. bemyndiga Kungl. Maj:t att av anslaget till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område för budgetåret 1954/55 till vissa kvarnar m. fl. utbetala
ersättning för prisfall på brödsäd i enlighet med i propositionen angivna
grunder;

VI. besluta, att spannmålskreditfonden skall avvecklas med utgången av
budgetåret 1954/55;

VII. antaga, såvitt nu är i fråga, vid propositionen fogade förslag till

a) förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål
;

b) förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234)
angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. in.;

c) förordning angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934
(nr 172) om skatt å kli;

d) förordning angående slaktdjursavgift.

Ifrågavarande författningsförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad

spannmål

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har Tåg eller vete genom färgning eller annorledes denaturerats för foderändamål
på grund av föreskrift, som meddelats av Kungl. Maj :t eller, enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande, av statens jordbruksnämnd, må dylik vara
icke användas för tillverkning av annan produkt än kreatursfoder och ej
heller som utsäde.

2 §.

Den som bryter mot bestämmelserna i 1 § eller saluhåller eller försäljer
produkt, som tillverkats i strid mot nämnda bestämmelser, straffes med
dagsböter, där han insett eller bort inse, att den vara med vilken han
tagit befattning varit denaturerad eller tillverkats av denaturerad spannmål.

Husbonde ansvarar för förseelse, som i första stycket avses, om den begås
av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseel -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

sen begången av honom själv, därest ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Genom förordningen upphäves förordningen den 24 maj 1934 (nr 180)
angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel samt förbud mot
viss användning av denaturerad spannmål.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234)
angående användande av svensk havre vid gryn- och
mjöltillverkning m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 29 maj 1933 angående användande
av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. skall upphöra
att gälla med utgången av juni 1955.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934

(nr 172) om skatt å kli

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 maj 1934 om skatt å kli
skall upphöra att gälla med utgången av juni 1955.

Förslag

till

förordning angående slaktdjursavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För upprätthållande av prisregleringen för köttvaror skall, i den mån
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
så förordnar, viss avgift (slaktdjursavgift) enligt vad nedan sägs
upptagas dels för kött och fläsk, som blivit vid offentligt slakthus, kontrollslakteri
eller kommunal köttbesiktningsbyrå godkänt vid besiktning
enligt lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakt”

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

hus eller kungörelsen den 30 november 1934 (nr 559) angående kontrollslakterier,
dels för levande hästar, nötkreatur och svin, vilka för slakt utföras
ur riket.

2 §•

Vid bestämmande av slaktdjursavgiftens storlek skall iakttagas, att avgiften
högst må utgöra

vid slakt, räknat för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som
efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, femton kronor samt för
nötkreatur med lägre vikt (kalv) och för svin åtta kronor ävensom

vid utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur, som väger
minst 300 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur med lägre
vikt (kalv) och för svin åtta kronor.

Slaktdjursavgift skall icke utgå för levande djur, vilket landvägen annorledes
än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller som utföres
under sådana förhållanden, att enligt 4 § första stycket förordningen
den 6 juni 1952 (nr 365) angående reglering av utförseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter in. in. utförseltillstånd icke erfordras.

Jordbruksnämnden äger från avgiftsskyldigheten medgiva undantag, där
så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt.

3 §•

1 mom. Uppbörd av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats
vid offentligt slakthus eller kommunal köttbesiktningsbyrå, skall omhänderhavas
av det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt rum.

För erläggande av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats vid
kontrollslakteri, ansvarar slakteriinrättningens innehavare.

2 mom. Utförsel ur riket av levande djur av det slag, för vilket slaktdjursavgift
enligt meddelat förordnande skall utgå, må ej äga rum utan att
för tullmyndigheten företes

antingen bevis, utfärdat av den myndighet Kungl. Maj :t därtill bemyndigar,
att djuret icke är avsett för slakt, eller ock

bevis att slaktdjursavgift för djuret erlagts eller att befrielse från avgiften
meddelats av jordbruksnämnden.

4 §•

Slaktdjursavgift skall erläggas i den ordning jordbruksnämnden bestämmer.

Slaktdjursavgift för kött och fläsk må, där den icke inbetalas i föreskriven
ordning, på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas
med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer
densamma.

5 §•

Medel, vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola enligt
av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter användas till täckande av kostnader
i samband med jordbruksregleringen.

6 §•

Det åligger styrelse för offentligt slakthus, kommunal köttbesiktningsbyrå
och innehavare av kontrollslakteri att, i den mån jordbruksnämnden så
föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden
meddelar,

dels till ledning vid fastställande av slaktdjursavgift lämna nämnden
regelbundna deklarationer angående besiktningen av kött och fläsk,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

dels i övrigt lämna regelbundna uppgifter angående besiktningsrörelsen
och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud i rörelsen förda
anteckningar jämte därtill hörande handlingar.

7 §.

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden
av bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav givna föreskrifter,
hos företag som avses i 6 § verkställa undersökning av lokal, vari
slakt bedrives, ävensom därtill hörande lagerlokaler.

8 §.

Vad som inhämtats av handling, som avgivits eller tillhandahållits på
grund av stadgande i 6 §, eller vid kontroll av lokaler enligt 7 §, må ej
yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver; dock må deklaration,
på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet
eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager utförandet
av sådan bearbetning.

9 §.

Underlåter någon att lämna uppgifter enligt vad som stadgas i 6 §, eller
vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i samma paragraf tillhandahålla
jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende
men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver
oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i 6 § avsedda uppgifter. Sker sådan
förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande
av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning enligt 7 § stadgas
i allmänna strafflagen.

10 §.

Bryter någon mot den i 8 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han
ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter
eller fängelse.

11 §•

Husbonde ansvarar för sådan i 9 § första eller andra stycket omförmäld
förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person,
liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna
göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

12 §.

Brott, varom i 10 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

13 §.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till
lokal för verkställande av undersökning enligt 7 § eller att på anfordran
tillhandahålla nämnden eller dess ombud anteckningar eller handling, som
avses i 6 §, eller underlåter någon att i föreskriven ordning avlämna där
avsedd deklaration eller uppgift, må jordbruksnämnden förelägga honom
lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

14 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Genom förordningen upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 376) angående
slaktdj ursavgift.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

1. I: 513 av herr Andersson, Lars samt II: 635, likalydande, av herr Larsson
i Hedenäset, vari hemställts, att riksdagen måtte till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag
av 174 000 000 kronor samt besluta, att härav 36 000 000 kronor
med beaktande av vad i motionerna anförts måtte utgå till extra mjölkpristillägg; 2.

1:519 av herr Spetz samt 11:645, likalydande, av herr Svensson i
Ljungskile, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om en utredning av möjligheterna att på lång sikt lösa den svenska
mjölkhushållningens avsättningsproblem samt att möjligheten att exportera
torrmjölk till underutvecklade länder och övriga synpunkter som framförts
i motionerna därvid måtte beaktas;

3. I: 520 av herrar Ohlon och Sundelin samt II: 644, likalydande, av herr
Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

a) att bygdekvarnarna från och med nästa regleringsår befrias från förmalningsavgift
vid s. k. löneförmalning;

b) dels att importavgift på spannmål och oljekraftfoder respektive avgift
på inom landet tillverkat oljekraftfoder icke bör utnyttjas till att höja detaljpriset
på oljekraftfoder över 43 kronor per deciton, ej heller för importerad
foderspannmål över 40 kronor per deciton;

dels att Kungl. Maj :t må av clearingkassan för fettråvaror disponera högst
7 miljoner kronor för att sänka avräkningspriset på svenskt oljekraftfoder,
i den mån den nu använda standardiserade blandningen av oljekraftfoder ej
därigenom nedbringas under 43 kronor per deciton;

dels slutligen att jordbruksregleringen i övrigt med beaktande av vad i
motionerna anförts måtte handhas så, att en otillfredsställande prisutveckling
för svensk foderspannmål motverkas;

c) att fraktbidragen för fodersändningar till vissa delar av norra Sverige
måtte utgå med oförändrade belopp under nästa regleringsår;

d) att regleringsavgifterna på margarinråvaror skall sänkas med belopp,
som möjliggör en sänkning av margarinpriset i fabrikationsledet med 35 öre;
samt

e) att Kungl. Maj:t vid tillämpning av gällande förordning om använd -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

ning av svenskt oljefrö icke måtte fastställa kostnadshöjande bestämmelser
rörande margarintillverkningen, vilka icke är erforderliga för fullgörande
av det statliga stödet till den inhemska oljeväxtodlingen;

4. I: 521 av herr Persson, Helmer, m. fl. samt II: 648, likalydande, av herr
Holmberg m. fl., vari hemställts att

dels riksdagen, med godkännande i övrigt av överenskommelsen om prissättningen
på jordbrukets produkter under regleringsåret 1 september 1955—
31 augusti 1956 måtte besluta

a) att ej godtaga den överenskomna höjningen med 2 kronor per deciton
av de tidigare fastställda sänkta priserna för vete och råg;

b) att till överenskommelsen foga eif uttalande av innebörd, att de kostnadsökningar
respektive inkomstminskningar, som sammantagna låter sig
inrymmas i den s. k. 4-procentregeln, ej får föranleda prishöjningar; samt

c) att i enlighet därmed ej godtaga punkten 7 i den del, som uttryckes i
bisatsen »oavsett 4-procentregeln»;

dels riksdagen måtte besluta

a) att utöver det i propositionen nr 180 angivna nettobeloppet för statens
kostnader för prisregleringar på livsmedelsområdet, ett ytterligare belopp
av 90 miljoner kronor ställes till förfogande, avsett att intill den 31 december
1955 täcka överenskomna inkomsthöjningar på 270,5 miljoner kronor
medelst subventioner;

b) att det belopp, som i propositionen förutses till extra mjölkpristillägg
i norra Sverige, höjes från 31 miljoner kronor till 62 miljoner kronor i syfte
att under regleringsåret 1955/56 möjliggöra en fördubbling av de utgående
extra mjölkpristilläggen;

5. I: 522 av herr Franzén m. fl. samt II: 647, likalydande, av herr Svensson
i Stenkyrka m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte uttala, att frågan
om fördelningen av prishöjningen på standardiserad konsumtionsmjölk
mellan de olika mejerierna må avgöras av Svenska mejeriernas riksförening
på sätt, som befinnes lämpligt, utan hinder av vad i propositionen nr 180
och jordbruksnämndens skrivelse i detta avseende uttalats;

6.1: 523 av herr Larsson, Sigfrid, och herr Franzén samt II: 642, likalydande,
av herr Börjesson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte medge
jordbrukets förhandlingsdelegation rätt att upptaga förhandlingar om kompensation
åt jordbruket för de ökade räntekostnaderna;

7. I: 524 av herr Franzén och herr Johansson, Theodor, samt II: 646, likalydande,
av herr Svensson i Vä, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kung], Maj :t begära, att frågan om undantagande av den
s. k. löneförmalningen från skyldighet till förmalningsavgift må prövas i
enlighet med vad i motionerna anförts samt att ifrågavarande förmalning,
därest genom utredning så befinnes möjligt, undantages från avgiftsskyldighet.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Vidare har till utskottet inkommit en den 1 maj 1955 dagtecknad skrift
från representanter för styrelserna i Veinge m. fl. mejeriföreningar, vari
yrkats ätt utskottet måtte beakta de i skriften framförda synpunkterna beträffande
utjämning av prishöjningen på mjölk under tiden april—augusti
1955.

1 propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels prissättningen
på jordbrukets produkter för regleringsåret 1954/55 (s. 14—18), dels förkalkylen
rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1955/56 (s. 18—35), dels överläggningar mellan jordbruksnämnden och
jordbrukets organisationer om prissättningen (s. 35—42), dels jordbruksnämndens
förslag angående jordbruksregleringen under regleringsåret 1955/
56 (s. 42—115), dels remissyttranden (s. 115—118), dels Kungl. Maj :ts beslut
i prisfrågan (s. 118—119), dels framställning av Föreningen Sveriges
spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riksförbund rörande prisfallsersättning
för brödsäd åt vissa kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn
(s. H9—123). Därjämte har vid propositionen fogats promemorior med
översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område
in. m. Utskottet torde i angivna delar få hänvisa till propositionen.

Departementschefen

Departementschefen har, såvitt nu är i fråga, anfört följande.

»Allmänna synpunkter

Utvecklingen under 1954 har varit gynnsam för stora delar av vårt näringsliv.
Goda konjunkturer utomlands har betytt förbättrade avsättningsförhållanden
för våra exportvaror. Produktionen inom bland annat skogsoch
verkstadsindustrien har utvidgats, och vår utrikeshandel har kunnat
öka starkt. Samtidigt har emellertid en del konsumtionsvaruindustrier haft
att under året kämpa med vissa avsättningssvårigheter. Vidare har utvecklingen
inom jordbruket varit mindre gynnsam. Tidigare gjorda prognoser
beträffande denna näringsgren har visat sig vara alltför optimistiska,
bland annat beroende på omfattande skador på 1954 års skörd. Enligt den
i februari i år upprättade kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader
väntas jordbrukets produktionsvolym 1954/55 bli ungefär 6 procent
lägre än vad man antog i den kalkyl, som våren 1954 utgjorde utgångspunkten
för prissättningen. Samtidigt har jordbrukets kostnader blivit
högre än vad man tidigare räknat med. Bortser man från arbetskostnaderna,
redovisar den senaste kalkylen för övriga kostnadsposter en stegring
med ungefär 180 miljoner kronor eller 10 procent i förhållande till vårkalkylen
1954. Medan stora befolkningsgrupper utanför jordbruket har
kunnat förbättra sin inkomststandard, har sålunda jordbrukarnas inkomster
beskurits till följd av minskad produktion och stigande kostnader.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Frågan om jordbruksbefolkningens inkomstläge i förhållande till inkomstläget
för andra jämförliga befolkningsgrupper har nyligen behandlats
i jordbruksprisutredningens betänkande. Jag skall här ej närmare
beröra spörsmålet, huruvida den åsyftade inkomstutjämningen har kunnat
åstadkommas under de gångna åren. Utredningens beräkningar har nu behandlats
av remissinstanserna, och jag har för avsikt att i annat sammanhang
närmare gå in på denna fråga. Emellertid är det tydligt att, oavsett
om inkomstutjämning har ägt rum eller ej, jordbruksbefolkningens inkomstläge
har avsevärt förbättrats sedan förkrigstiden. Jag har dock ej för
avsikt att här gå in på den av jordbruksnämnden berörda frågan om de vägar,
på vilka förbättringen kunnat uppnås.

De senaste årens prisnedgång på den internationella marknaden har medfört,
att producentpriserna i Sverige numera är icke obetydligt högre än de
priser, som tillämpas vid internationell handel. Såsom jag påpekat i propositionen
1954: 180 innebär detta ej, att våra producentpriser är högre än i
flertalet andra länder. En jämförelse mellan våra och utlandets producentpriser
visar i stället, att den inhemska prisnivån i åtskilliga fall är lägre
än utlandets och att den i Västeuropa genomgående underskrides endast i de
utpräglade exportländerna Danmark och Nederländerna. Det är nämligen
kännetecknande för den internationella livsmedelsmarknaden, att exportoch
importpriserna väsentligt understiger inlandspriserna. Detta var på
grund av den allmänt utbredda protektionismen förhållandet redan under
1930-talet. Under 1940-talets bristår var visserligen motsatsen fallet, men
man var även då hela tiden medveten om att en återhämtning av jordbruksproduktionen
så småningom skulle leda till en återgång till tidigare förhållanden.
Det stod följaktligen klart, att ett icke oväsentligt prisstöd skulle
krävas för att bereda jordbrukets folk skäliga inkomster.

Prisnedgången på den internationella marknaden har under senare år
varit mycket kraftig. En av nämnden anförd indexserie antyder, att exporloch
importpriserna på jordbruksprodukter från 1951/52 till 1954/55 har
reducerats med omkring 14 procent. Under 1952/53 sjönk nämnda priser
med 5 procent i förhållande till närmast föregående år, medan prisnedgången
mellan åren 1952/53 och 1953/54 var något starkare. Under 1954/55
beräknas en ytterligare prisnedgång med närmare 4 procent. Priserna ligger
nu i det närmaste i nivå med priserna före Koreakrigets utbrott.

Den internationella prisutvecklingen för jordbruksprodukter har på många
håll ingett stark oro. Det förhåller sig nämligen så, alt den internationella
handeln med vissa jordbruksprodukter är så pass begränsad, att man såvitt
angår dessa varor icke med fog kan tala om en världsmarknad eller om
världsmarknadspriser. Detta förhållande gäller framför allt i fråga om animalieprodukterna.
För dylika produkter kan även relativt begränsade förskjutningar
i utbudet eller efterfrågan utmynna i starka prissvängningar.
Vidare har man på senare år i skilda sammanhang observerat de risker,
som den begränsade och av vittgående nationella skyddsåtgärder präglade
internationella jordbruksmarknaden är utsatt för. Den allmänt härskande

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

protektionismen medverkar uppenbarligen till ökade överskott dels genom
höjning av produktionen, dels genom en begränsning av konsumtionen.
Genom att söka få till stånd en friare internationell handel med jordbruksvaror
och därmed en bättre internationell arbetsfördelning på detta område,
har man velat begränsa dessa risker. Jag vill här främst hänvisa till det
arbete, som bedrives inom ramen för Organisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete (OEEC) och det internationella tull- och handelsavtalet
(GATT). De nyligen förda diskussionerna i samband med en eventuell revision
av GATT har emellertid visat, att flertalet länder med hänsyn till
sin interna jordbrukspolitik icke är villiga att minska det nu utgående
gränsskyddet för jordbruksprodukter. Å andra sidan torde man icke behöva
räkna med någon utvidgning av detsamma. Någon genomgripande
ändring på den internationella handelns område synes sålunda knappast
vara att påräkna under den närmaste framtiden.

Nämnden framhåller, att man ej bör bortse från vissa moment, som tv -der på att priserna på den internationella marknaden på längre sikt kan
utsättas för ett icke obetydligt tryck. Det är också tydligt, att åtskilligt kan
synas tala för att prisnedgången på den internationella marknaden kan komma
att fortsätta. Emellertid torde riskerna för ett kraftigt och genomgripande
prisfall för närvarande icke vara överhängande. Jag vill instämma
i vad nämnden anfört i fråga om de amerikanska över skottslagren av jordbruksprodukter.
Ingenting tyder på att de försäkringar, som givits om en
försiktig avveckling av dessa överskott, icke skulle vara allvarligt menade.
Det är dock å andra sidan klart, att avvecklingen av de stora lagerkvantiteterna
i viss mån måste påverka den internationella prisutvecklingen.

Man måste vidare vara beredd på att produktionen i en del västeuropeiska
länder kan komma att stiga starkt under de kommande åren. Vi har i vårt
land sett hur ett bättre utnyttjande av resurserna och en allmän effektivisering
kan leda till en kraftigt ökad produktivitet. I många av de länder,
som det här är fråga om, är de naturliga produktionsförutsättningarna
ingalunda sämre än hos oss, samtidigt som jordbruket bedrives i betydligt
ålderdomligare former än i Sverige exempelvis på 1930-talet. De slumrande
produktionsresurserna i sådana länder är mycket betydande. Åtskilliga tecken
tyder på att i många västeuropeiska länder en effektivisering är pa
väg, vilken kan få en betydande produktionsstegring till följd. I vilken
utsträckning den ökade produktionen kan absorberas av ökad förbrukning
är självfallet svårt att bedöma.

Jag har förut anfört, att riskerna för ett kraftigt och genomgripande prisfall
på den internationella marknaden för närvarande icke synes överhängande.
Detta innebär ej, att priserna icke ytterligare kan komma att pressas
nedåt under trycket av en stigande överskottsproduktion. Emellertid med
för det målmedvetna jordbruksstödet i olika länder, att man allmänt kommer
att göra sitt yttersta för att undvika sådana prisfall, som förekom, när
överskottsprodukterna i början av 1930-talet kastades ut på den internationella
marknaden. Det nu sagda gäller givetvis under förutsättning att

12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

överproduktionen icke blir så stor att länder, som är finansiellt sämre ställda
än Amerikas Förenta stater, helt kommer att sakna möjlighet att bemästra
situationen. Med hänsyn till att mindre gårdar i hög grad dominerar
det europeiska jordbruket och att dessa främst är inriktade på animalieproduktion,
synes riskerna för en överskottskris vara störst på animalieområdet.

Som förut nämnts, har jordbruksprisutredningen nyligen slutfört sitt uppdrag
i fråga om en översyn av formerna för prissättningen på jordbruksprodukter.
De i utredningens betänkande framlagda förslagen har nu behandlats
av remissinstanserna, och jag har för avsikt att snart i annat sammanhang
få anmäla frågan om de ändringar av prissättningssystemet, som
den verkställda översynen kan komma att föranleda. I avvaktan härpå torde
prissättningen för produktionsåret 1955/56 böra ske i hittillsvarande former.

Liksom tidigare har även i år upprättats en prognoskalkyl rörande jordbrukets
inkomster och kostnader under det kommande regleringsåret. Kalkylen
har som vanligt utarbetats av kalkylsakkunniga och godkänts av
jordbruksnämndens råd.

Beräkningen av arbetskostnaderna i jordbrukskalkylen har, såsom jag
påpekat bland annat i propositionen 1952: 176, varit förknippad med särskilda
svårigheter. I år har kalkylsakkunniga ansett sig icke kunna taga
ställning till frågan, vilken nedgång i arbetsvolymen man bör räkna med i
kalkylen. Då betydande skillnader föreligger mellan den nedgång, som
olika statistiska material utvisar, har de sakkunniga i stället redovisat olika
alternativ i fråga om arbetsvolymen. Räknar man, liksom fallet har varit
under de senaste åren, med en årlig minskning av arbetsvolymen med 3
procent, blir underskottet i kalkylen ej mindre än 284 miljoner kronor. Därvid
har för hela jordbrukets arbetskraft räknats med en lön enligt det vid
tiden för beräkningen gällande kollektivavtalet för lantarbetare. Den i mars
i år beslutade lönehöjningen har sålunda icke beaktats. Vid antagande av en
nedgång i arbetsvolymen med 4 procent blir det på motsvarande sätt beräknade
underskottet 169 miljoner kronor, medan antagandet av en nedgång
med 5 procent ger ett underskott på endast 58 miljoner kronor. Tillgodoräknar
man i kalkylen hela jordbrukets arbetskraft den senaste höjningen
av lantarbetarlönen, stiger de sålunda beräknade underskotten med
i runt tal 250 miljoner kronor.

Den uppgjorda kalkylen har tjänat till ledning för prissättningen på jordbrukets
produkter under regleringsåret 1955/56 enligt en mellan nämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation den 16 mars 1955 ingången överenskommelse.
Hänsyn har därvid även tagits till den höjning av jordbrukets
kostnader, som var att emotse, sedan förhandlingarna om nya kollektivavtal
för lantarbetare och andra arbetargrupper avslutats. Överenskommelsen
har den 25 mars 1955 godkänts av Kungl. Maj:t. Den innebär bland
annat, att jordbruket skall tillföras en inkomstökning i form av prishöj -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år W55

ningar till ett belopp av i runt tal 290 miljoner kronor. De förhållandevis
största prishöjningarna gäller kött och fläsk samt konsumtionsmjölk. Beträffande
brödsäd har överenskommits om en mindre prissänkning än vad
som preliminärt beslutades sommaren 1954. Eftersom det nya kollektivavtalet
för lantarbetarna skall tillämpas redan från och med den 1 januari
1955, skall jordbruket i enlighet med föregående års prisöverenskommelse
erhålla viss kompensation härför dels genom en höjning av priset på konsumtionsmjölk
redan från och med den 1 april 1955, dels genom att för
kött och fläsk en högre prisnivå än den, som förutsatts i överenskommelsen,
skall tillämpas redan under innevarande år. För den sänkning av sockerbetspriset,
som överenskommits vid nyligen avslutade förhandlingar med
betodlarna, äger jordbruket enligt överenskommelsen påkalla en justering
för att täcka det därav föranledda inkomstbortfallet i kalkylen. Vid stigande
världsmarknadspriser har vissa justeringsmöjligheter i fråga om inlösenpriserna
för vete och råg samt grundpriserna för oljeväxtfröer förutsatts i
överenskommelsen. Vidare innebär överenskommelsen bland annat, att den
s. k. 4-procentregeln skall tillämpas även under det kommande regleringsåret.
Omräkning av kalkylen skall, såvitt sådan begäres av nämnden eller
förhandlingsdelegationen, ske under november 1955 på grundval av skörderapporterna
den 15 oktober och icke såsom föregående år under augusti på
grundval av skörderapporterna den 15 juli.

De i överenskommelsen beslutade prishöjningarna beräknas medföra en
stegring av socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 0,9 procent. Mot bakgrunden
av de vid årets avtalsrörelse beslutade lönehöjningarna är sålunda
prishöjningen på jordbruksprodukter ur konsumenternas synpunkt relativt
begränsad. Som bland annat framgår av vissa av nämnden anförda beräkningar,
torde prishöjningarna, eftersom de främst hänför sig till animalieprodukterna,
medföra en starkare inkomstförbättring för det mindre än för
det större jordbruket. Såväl i fråga om fördelningen av prishöjningarna
som i övriga hänseenden synes prisöverenskommelsen utgöra en godtagbar
lösning av de föreliggande frågorna och torde därför böra godkännas.

Den för det kommande regleringsåret träffade prisöverenskommelsen bör,
i enlighet med vad som tidigare gällt, icke utgöra hinder för nämnden att
vidtaga av försörjningsläget eller marknadsförhållandena påkallade justeringar
av priserna. Liksom tidigare bör dock dylika justeringar om möjligt
avvägas så, att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen
icke påverkas. Därvid bör också eftersträvas, att justeringarna medför
minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare.
Innan beslut fattas om dylika justeringar, bör överläggningar på lämpligt
sätt äga rum med jordbrukets organisationer. Enligt en protokollsanteckning
till prisöverenskommelsen skall nämnden även upptaga förhandlingar med
förhandlingsdelegationen, om fråga uppkommer om ändring av nuvarande
regler för fastställande av regleringsavgiften på fetlråvaror.

Jag vill vidare erinra om att förhandlingsdelegationen liksom för innevarande
år gjort förbehåll om att oavsett 4-procentregeln få upptaga för -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

handlingar med nämnden om kompensation till följd av löneökningar på
grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra arbetargrupper.

I anslutning till vad som gällt under senare år torde Kungl. Maj :t även
nästa år böra äga befogenhet att inom den anslagsram, som kan komma åt!
anvisas, handha jordbruksregleringen enligt här angivna riktlinjer och vidtaga
av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas
erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som redan
ställts till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen. Kungl.
Maj:ts nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande regleringsåret.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande
spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som för nästa
regleringsår synes böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen

Vid 1953 års riksdag beslöts, att garantipriserna på brödsäd i sin dåvarande
obegränsade omfattning skulle slopas från och med 1954 års
skörd. I enlighet därmed godkändes vidare principen, att jordbrukarna
själva skulle bära ansvaret för en eventuell överskottsproduktion av brödsäd.
Med anledning härav utarbetade en av jordbruksnämnden tillsatt kommitté
ett förslag till regleringssystem, vilket i huvudsak godtogs av 1954
års riksdag.

Det nya regleringssystemet för brödsäd innebär i princip, att de
av staten fastställda garantipriserna för vete och råg icke som tidigare
skall gälla för hela avsalukvantiteten utan endast för så stor del därav,
som kan avsättas för human konsumtion inom landet. Ansvaret för avsättningen
av överskottsproduktionen skall åvila den av berörda näringsorganisationer
bildade föreningen Svensk spannmålshandel, vars verksamhet
i denna del bekostas av de utav jordbruksnämnden upptagna förmalningsavgifterna.
Föreningens regleringsverksamhet, såvitt den avser den
inhemska marknaden, är grundad på ett inlösenförfarande, som innebär,
att såväl odlare som spannmålshandlare och kvarnar har rätt att, oavsett
i det följande nämnda avtal, för inlösen den 1 april till föreningen hembjuda
då kvarvarande brödsäd till fastställda priser. Inlösenpriserna avser
leverans till vissa prisorter, nämligen Gävle, Stockholm, Norrköping,
Kalmar, Karlshamn, Åbus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg,
Halmstad, Falkenberg och Göteborg. I prisorten Norrköping innefattas
även den närbelägna kvarnplatsen Djurön. I fråga om vete har
föreningen utfäst sig att tillämpa prisortspris vid leverans även till Kristianstad.
För leverans av brödsäd till Visby betalas prisortspris med avdrag
av 50 öre per deciton. Därjämte har för innevarande regleringsår genom
avtal mellan föreningen, å ena, samt handels- och industriföretagen, å
andra sidan, överenskommits att företagen skall upprätthålla vissa lägsta
priser till producent fram till inlösendagen. I gengäld har föreningen gent -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1!)55

emot avtalsslutande handels- och industriföretag förbundit sig att vid inlösen
den 1 april 1955 erlägga ett pris, som med 50 öre per deciton överstiger
fastställt inlösenpris.

Utrikeshandeln med brödsäd är med ensamrätt förbehållen föreningen
och dess medlemmar. I rådande marknadsläge, då priserna utomlands understiger
de inhemska, utbetalar föreningen exportbidrag vid utförsel av
brödsäd och vissa produkter därav med belopp, som svarar mot skillnaden
mellan de båda prisnivåerna. Vid import av brödsäd skall införselavgift
upptagas av nämnden. Inflytande införselavgifter skall tillföras föreningen
för att användas i dennas prisreglerande verksamhet i fråga om
brödsäd.

I överensstämmelse med av 1954 års riksdag fattade beslut har Kungl.
Maj :t efter förslag av nämnden godkänt vissa allmänna direktiv
för föreningen Svensk spannmålshandel. I skrivelse till
nämnden har föreningen upplyst, att det nya regleringssystemet enligt hittills
vunna erfarenheter i stort sett fungerat väl och att enligt föreningens mening
någon ändring av principerna för regleringen för närvarande icke är
erforderlig eller önskvärd. Vissa ändringar i nu gällande kvalitetsbestämmelser
och prisregleringsskalor synes dock vara motiverade. Frågan härom
är under utredning, och förslag till eventuella ändringar torde kunna
framläggas i god tid, innan 1955 års skörd saluföres. Vad föreningen i denna
del anfört, har icke föranlett någon erinran från nämndens sida. Nämnden
har vidare förutsatt, att de allmänna direktiven till föreningen skall
kunna bibehållas i stort sett oförändrade under nästa regleringsår. Vad
sålunda anförts, föranleder ingen erinran från min sida.

I sin omförmälda skrivelse har föreningen även berört handelns och
kvarnindustriens svårigheter att till följd av gällande kreditrestriktioner finansiera
de numera i stort sett till några få månader på hösten koncentrerade
spannmålsinköpen. Föreningen har därför med tillstyrkan från nämnden
anhållit om bemyndigande att liksom tidigare Svenska spannmålsaktiebolaget
— om så skulle visa sig erforderligt — med anlitande av den till
föreningens förfogande ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret i viss
omfattning finansiera omhändertagandet av 1955 års brödsädsskörd. Därest
riksdagen icke har något att erinra mot föreningens anhållan, torde
Kungl. Maj :t höra få lämna föreningen det begärda bemyndigandet. Jag
förutsätter därvid, att de av 1954 års riksdag godtagna bestämmelserna för
tillhandahållande av dylik kredit iakttages och att formerna i övrigt för
finansieringen fastställes efter överläggningar med nämnden och riksgäldskontoret.

Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj:t den 25 mars 1955 med visst i det
följande angivet förbehåll fastställt såsom rik t pr i ser för brödsäd av
1955 års skörd, såvitt avser kvantiteter som kan avsättas för human konsumtion
inom landet, för vete 42 kronor per deciton och för råg 37 kronor
per deciton vid inlösen den 1 april 1956, vartill kommer förmalningsavgift
av 5 kronor per deciton att användas för täckande av förluster i nyss -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

nämnda förenings prisreglerande verksamhet i fråga om brödsäd och produkter
därav. De definitiva inlösenpriserna skall dock fastställas först på
sommaren 1955. Möjlighet till ytterligare justering av riktpriserna bör då
föreligga, om priserna på världsmarknaden visat en påtaglig stegring, som
kan väntas bli bestående under nästa regleringsår. En dylik justering skall
vidare ske med beaktande av att föreningens ekonomiska ställning icke
äventyras.

De nu fastställda inlösenpriserna för vete och råg är 2 kronor högre per
deciton än de av Kungl. Maj :t sommaren 1954 preliminärt fastställda priserna
för 1955 års skörd men 2 kronor 75 öre lägre per deciton än de för
brödsäd av 1954 års skörd fastställda inlösenpriserna.

Som framgår av prisbeslutet har förmalningsavgiften fastställts
till oförändrat 5 kronor per deciton. Nämnden har upplyst, att med
en avgift av denna storlek inemot 35 miljoner kronor kan beräknas inflyta.
Förmalningsavgifterna skall enligt vad nyss anförts användas för
att täcka förluster i föreningen Svensk spannmålshandels prisreglerande
verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav. Utöver de under året
inflytande medlen beräknas enligt nämnden under regleringsåret 1955/56
3 miljoner kronor av förmalningsavgiftsmedel från åren 1953/54 och
1954/55 komma att stå till förfogande för föreningen. Dennas kostnader
för avsättningen av överskott utav brödsäd har av nämnden med utgångspunkt
från olika antaganden om skördeutfall och världsmarknadspriser
beräknats till mellan 16 och 34 miljoner kronor. Även vid det enligt nämndens
beräkning ofördelaktigaste alternativet skulle sålunda de tillgängliga
medlen räcka till. Vid andra mindre kostnadskrävande alternativ kommer
vissa överskott att uppstå, vilka i dylikt fall skall överföras till spannmålshandelns
konjunkturutjämningsfond för att senare användas i föreningens
nyssnämnda prisreglerande verksamhet. Nämnden har framhållit, att
det är önskvärt, att en ekonomisk reserv av betydande storleksordning finnes
i konjunkturutjämningsfonden.

Jordbruksnämnden har upplyst, att föreningen Svensk spannmålshandel,
i anslutning till vad som anförts i propositionen 1954:180 om prisf
al 1 s ers ä''t In i n g, med kvarnindustrien träffat en preliminär överenskommelse
av innebörd, att föreningen skall lämna kvarn ersättning för
sänkningen av prisnivån för 1955 års skörd (d. v. s. skillnaden mellan inlösenpriserna
för 1954 och 1955 års skördar) för den del av kvarns övergångslager
av gammal skörd den 31 juli 1955, som överstiger i fråga om
vete 12 procent och i fråga om råg 10 procent av årsförmalningen. överenskommelsen
innebär vidare, att föreningen icke skall förfoga över av
kvarn hembjuden brödsäd utan hembudsgivarens medgivande före den 15
juli 1955 i fråga om vete och den 1 maj 1955 i fråga om råg. Intill dessa
tidpunkter har hembudsgivaren rätt att helt eller delvis påkalla annullering
av gjorda hembud. Enligt vad som upplysts, är överenskommelsen nu definitiv.
Liksom nämnden har jag för min del intet att erinra mot att föreningen
på angivet sätt lämnar kvarnarna prisfallsersättning och att här -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

för disponeras inflytande förmalningsavgiftsmedel. I och med att föreningen
träffat denna uppgörelse med kvarnindustrien bör — i enlighet med
vad som uttalades i propositionen 1954: 180 — föreningen tillföras sådana
medel, som i fortsättningen eventuellt kan komma att inflyta genom prishöjningsavgifter
vid en höjning av prisnivån för brödsäd.

På grund av bland annat den knapphet, som rått i fråga om fodersäd,
och de i förhållande till brödsädspriserna högt uppdrivna världsmarknadspriserna
på fodersäd har vissa delar av överskottet a 1954 års brödsädsskörd
av föreningen Svensk spannmålshandel sålts inom landet för foderändamål.
Försäljningen har omfattat sådana partier — även i viss utsträckning
beredskapslagrad råg — som visserligen uppfyllt de formella
bestämmelserna för fullgod vara men som till följd av bland annat för
hög diastas varit olämpliga som kvarnvara. Den för foderändamål sålda
brödsäden har i samband med denaturering avyttrats till priser, som för
föreningen medfört en förlust, ungefär motsvarande det exportbidrag som
utgått för brödsäd. Jag har intet att erinra mot de sålunda vidtagna åtgärderna,
liksom ej heller mot att försäljningarna av överskottet utav
brödsäd för foderändamål fortsätter, till dess att det blir möjligt att importera
fodervaror till förhållandevis lägre pris än vad som kan erhållas
vid export av vete och råg.

Beredskapslagretav brödsäd skall normalt utgöra 300 000 ton men
kan under vissa i propositionen 1954: 180 angivna förhållanden minskas till
150 000 ton. Beredskapslagringen handhas numera av föreningen Svensk
spannmålshandel i enlighet med ett mellan föreningen och nämnden ingånget,
av Kungl. Maj :t godkänt avtal. Under innevarande år har beredskapslagret
till följd av dels försäljning för tillgodoseende av det löpande
inhemska behovet av fullgod kvarnvara, dels skärpta kvalitetsfordringar
för den brödsäd, som avses för beredskapslagring, reducerats under det
normala. Mot de därvid företagna åtgärderna och utfärdade bestämmelserna
har jag intet att erinra. I likhet med nämnden finner jag emellertid
ej skäl att nu — såsom föreningen på grundval av särskild utredning föreslagit
—- besluta om en minskning av den lagerkvantitet, som skall anses
normal. Utan att taga ställning till föreningens förslag finner jag mig emellertid
i nuvarande försörjningsläge kunna lämna utan erinran, att beredskapslagret
såvitt gäller regleringsåret 1955/56 icke ökas över 250 000
ton.

Vad nämnden i övrigt anfört angående brödsädsregleringen föranleder
ingen erinran från min sida.

1 detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t den 18 mars
1955 — i enlighet med de av 1954 års riksdag godkända riktlinjerna för omläggningen
av de prisreglerande åtgärderna på spannmåls- och oljeväxtmarknadens
område — efter förslag av jordbruksnämnden beslutat om en
omorganisation av Svenska spannmålsaktiebolaget. Beslutet innebär bland
annat följande.

2 Bihamf till riksdagens protokoll /.910 snml. .Yr

18 Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Spannmålsbolaget skall från och med den 1 september 1955 omorganiseras,
varvid bolagets firma skall ändras till Svenska lagerhusaktiebolaget.
Lagerhusbolaget skall till föremål för sin verksamhet ha att äga och förvalta
lagerhus, att ombesörja lagring av spannmål, frö, fodermedel och
andra varor, ävensom att bedriva handel och annan verksamhet, som är
törenlig med lagerrörelsen och icke obehörigen gynnar eller skadar enskilt
intresse. Vidare skall det nya bolaget i sin verksamhet kunna åtaga sig de
särskilda uppgifter, som avtalas med Kungl. Maj :t eller jordbruksnämnden.
Förhållandet mellan staten och bolaget skall ej — i motsats till vad fallet
varit beträffande spannmålsbolaget — regleras genom avtal såvitt avser lagerhusrörelsen
och därmed sammanhängande inlagring. Ej heller skall någon
allmän utfästelse från statens sida göras i fråga om anvisande av medel
till bolaget. Bolaget skall däremot få behålla spannmålsbolagets nuvarande
aktiekapital av 5 miljoner kronor, vilket ansetts ge bolaget möjlighet att till
stor del finansiera sina inköp i lagringsverksainheten. Härutöver erforderliga
rörelsemedel skall bolaget självt få anskaffa på den allmänna kreditmarknaden.
Bolagets styrelse skall utses av bolagsstämman samt bestå av
lägst tre och högst fem personer.

Jag torde här även få upptaga till behandling förut omnämnda framställning
av Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars
riksförbund om prisfallsersättning för brödsäd åt vissa kvarnar och
spisbrödsfabriker med kvarn. Av vad som framkommit i ärendet torde framgå,
att av de kvarnar och spisbrödsfabriker, varom här är fråga, varken de
som underlåtit att sluta avtal med spannmålsbolaget om inköp och försäljning
av brödsäd av 1953 års skörd eller de som slutit dylikt avtal men underlåtit
att verkställa hembud kan rättsligen mot spannmålsbolaget eller kronan
göra gällande anspråk på ersättning för det mellan 1953 och 1954 års
skördar inträffade fallet i den genomsnittliga prisnivån för brödsäd. Emellertid
synes framgå, att de berörda företagen i särskilda förhållanden har
fått stöd för en förmodan, att prisfallsersättning, oavsett avtal eller hembud,
skulle utbetalas till dem och att de sålunda handlat i god tro. Av en från
jordbruksnämnden inkommen förteckning över de kvarnar, som för övergångslager
av gammal skörd per den 31 juli 1954 sökt kompensation för
höjd förmalningsavgift, framgår att antalet dylika företag uppgår till 165
stycken. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i ärendet finner
jag det skäligt att till dessa företag må lämnas en ersättning av 2 kronor
45 öre per deciton vete och 5 kronor 95 öre per deciton råg för övergångslager
av gammal skörd per den 31 juli 1954, motsvarande den prisskillnadsersättning
med avdrag för ersättning för höjd förmalningsavgift, som spannmålsbolaget
erlagt för hembjuden men därefter av kvarn återtagen brödsäd.

Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande få ankomma på jordbruksnämnden att till ifrågavarande
kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn utbetala de ersättningar, som
sålunda må utgå, ur det å riksstaten för budgetåret 1954/55 upptagna reservationsanslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel

Handeln med fodersäd och andra fodermedel är sedan något år tillbaka
fri liksom även prisbildningen å dessa varor. Någon ändring härutinnan synes
icke vara påkallad. Den begränsning av importen, som kan behövas i
prisreglerande syfte, bör alltså även i fortsättningen åstadkommas genom
användande av införselavgifter samt, i fråga om inom landet av importerade
råvaror framställt oljekraftfoder, tillverkningsavgifter och icke genom
kvantitativa regleringar. Vidare bör, när det inhemska pris- och försörjningsläget
så kräver, utförselavgifter få tillämpas. Möjlighet bör i fortsättningen,
liksom nu, finnas att föreskriva minimiinblandning av inhemskt rapsoch
senapsmjöl. Likaledes bör såsom hittills oljefabrikerna åtnjuta avsätlningsgaranti
för det oljekraftfoder, som framvinnes vid bearbetning av den
utav staten garanterade andelen av oljeväxtfröskörden. Eventuella kostnader
för infriandet av denna garanti torde såsom jordbruksnämnden anfört
även för nästa regleringsår böra belasta nämndens clearingkassa för fettvaror.

Beredskapslagringen av majs och oljekraftfoder har i enlighet med beslut
av 1954 års riksdag överflyttats från spannmålsbolaget till föreningen
Svensk spannmålshandel. Såsom nämnden anfört, synes för närvarande någon
ändring av lagrets storlek icke böra göras. Jag biträder vidare nämndens
förslag om frihet för föreningen att omsätta lagret, när så anses behövligt,
antingen i egen regi eller genom överenskommelser med handelsföretag.
Kostnaden för denna lagring bör liksom hittills bestridas av staten.

Jag torde i detta sammanhang även få behandla frågan om restitutionen
och fördelningen på olika animaliegrenar av de medel, som inflyter genom
upptagande av införselavgifter på fodervaror och tillverkningsavgifter på
inom landet tillverkat oljekraftfoder. Vad nämnden härutinnan anfört rörande
innevarande regleringsår kan jag biträda. De av nämnden angivna
och av jordbrukets förhandlingsdelegation godkända principerna för fördelningen
av foderavgiftsmedlen under regleringsåret 1955/56 synes även böra
godtagas. Detta innebär i huvudsak, att Sveriges export- och importförening
för ägg under regleringsåret 1955/56 skall, utöver inflytande införselavgifter
för majs, tillföras dels inflytande införselavgifter för andra fodermedel
intill ett belopp av 1,5 miljoner kronor, dels ock från Svenska mejeriernas
riksförening ett belopp av 1 miljon kronor av tidigare influtna fodermedelsavgifter.
Övriga under regleringsåret 1955/56 genom införselavgifter för
fodermedel inflytande belopp skall tillföras riksföreningen för att täcka
förluster vid export av smör.

I detta sammanhang torde jag även få taga upp frågorna om reservationsanslaget
till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland in. m.
samt fraktbidragen vid transport av fodermedel till vissa delar av norra
Sverige. Vad först angår fraktbidragen har jordbruksnämnden efter över -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

läggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation funnit sig böra föreslå,
att bidragen från och med nästa regleringsår skall utgå endast för transport
av fodermedel till Västerbottens och Norrbottens län. övriga nu bidragsberättigade
områden skall enligt förslaget i stället över nyssnämnda
reservationsanslag tillföras medel, som motsvarar de slopade bidragen, för
att användas till hushållningssällskapens rådgivnings- och upplysningsverksamhet.
Enligt nämndens förslag skall vidare det bottenbelopp, för vilket
fraktbidrag icke lämnas av statsmedel, höjas från 1 krona 25 öre till 2
kronor per deciton. De därigenom från de bidragsberättigade områdena undantagna
medlen föreslår nämnden skola inom dessa områden få användas
på samma sätt som ifrågasatts för övriga områden. Vad nämnden sålunda
föreslagit kan jag biträda. Utbetalningen av de kvarstående fraktbidragen
bör liksom under innevarande år handhavas av föreningen Svensk spannmålshandel,
som bör få de kostnader, som kan beräknas falla på administrationen
av fraktbidragen, täckta av medel ur anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Vad därefter angår anslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder
i Norrland m. in. vill jag erinra om att lantbruksstyrelsen hemställt,
att anslaget — för att möjliggöra en intensifiering av den av hushållningssällskapen
bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten inom berörda
område — för budgetåret 1955/56 skall höjas från 600 000 kronor till
2 100 000 kronor eller med ett belopp, motsvarande de hittills utgående
fraktbidragen för transport av fodermedel till norra Sverige. Med den ståndpunkt
jag intagit till frågan om omläggningen av fraktbidragen följer, att
jag icke kan helt biträda lantbruksstyrelsens äskande. Jag finner mig emellertid
böra förorda, att berörda anslag uppräknas med 500 000 kronor, vilket
belopp i stort sett motsvarar den besparing, som med utgång från jordbruksnämndens
beräkningar kan väntas uppstå på anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område till följd av omläggningen av fraktbidragen.
Det från fraktbidragen till förevarande anslag överflyttade beloppet
bör enligt min mening i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag
användas för en intensifierad rådgivnings- och upplysningsverksamhet från
hushållningssällskapens sida genom såväl utökad kursverksamhet som anordnande
av demonstrationsförsök, ägnade att befrämja driftsralionaliseringen
på särskilt foderväxtodlingens område. I vissa fall bör medlen även
kunna användas till rent ekonomiskt stöd åt enskilda jordbrukare för anskaffande
av kvalitetsutsäden, utförande av foderanalyser m. in. Däremot
bör medlen icke annat än i undantagsfall och endast i vissa begränsade
delar av norra Sverige, där produktionsbetingelserna fortfarande är i hög
grad osäkra, få användas för bidrag till inköp av fodersäd. Därest riksdagen
bifaller nu nämnda förslag torde det liksom hittills få ankomma på Kungl.
Maj :t att, efter förslag av lantbruksstyrelsen, besluta om medlens fördelning.
Jag utgår därvid liksom lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden
från att de nya medel, som erhålles genom den nu förordade omläggningen

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

av fraktbidragen, skall fördelas mellan hushållningssällskapen på så sätt,
att varje sällskap erhåller ett belopp, som ungefär motsvarar, vad som tidigare
utgått i fraktbidrag inom dess verksamhetsområde.

Potatisregleringen

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär i fråga om fabrikspotatis, att
till grund för prissättningen på potatismjöl och potatissprit under nästa
regleringsår skall ligga samma pris som för innevarande regleringsår. Av
priset skall liksom i år 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent avsättas till
en särskild clearingkassa.

I anslutning härtill har jordbruksnämnden erinrat om att den förra året
framlade vissa riktlinjer för en omläggning av stödet åt odlingen av fabrikspotatis.
I anledning härav uttalade jag, bland annat, att de av nämnden
framlagda riktlinjerna i stort sett syntes kunna godtagas. Jag förklarade
mig dock icke beredd att taga slutlig ställning till frågan, förrän nämnden
företagit ytterligare utredningar och till Kungl. Maj:t inkommit med ett detaljerat
förslag. I sin nu framlagda skrivelse har nämnden i korthet redovisat
vissa preliminära resultat från dessa utredningar, samtidigt som den
förklarat, att den i sitt remissyttrande över jordbruksprisutredningens förslag
kommer att framlägga sitt slutliga ståndpunktstagande i frågan. Vid
sådant förhållande föranleder nämndens framställning i denna del icke något
uttalande från min sida i detta sammanhang. Vad gäller regleringsåret
1955/56 har nämnden föreslagit, att det hittills tillämpade regleringssystemet
för fabrikspotatis skall bibehållas. Häremot har jag med hänsyn till
vad som nyss anförts icke något att erinra.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 12 november
1954 bemyndigat nämnden att med Sveriges stärkelseproducenters
förening träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av
potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1954—den 30 september 1955 i
huvudsaklig överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal. I bemyndigandet
har emellertid gjorts förbehåll om att den utfästelse, som
nämnden gjort i 7 § av avtalsförslaget, skall underställas riksdagens provning Det

avtal, som träffats, innebär i likhet med motsvarande avtal för närmast
föregående år, bland annat, att föreningen är skyldig att köpa den
mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser
på högst 300 000 deciton med undantag av vad som erfordras till
husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt nyssnämnda
7 § har nämnden åtagit sig alt — under förutsättning av statsmakternas
godkännande och därest avtalet icke skulle förnyas för tillverkningsåret
1955/56 — vidtaga eller föranstalta om sådana åtgärder från statens sida,
vilka bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 85 kronor 75 öre
per deciton för den 1 oktober 1955 inneliggande lager av extra prima, prima
och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ock

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet närmare angivna
grunder för inneliggande lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000
deciton under tre månader från och med den 1 oktober 1955.

De av nämnden sålunda gjorda åtagandena torde nu böra underställas
riksdagens prövning.

Vad lantbruksstyrelsen och nämnden anfört rörande behovet av fortsatt
stöd åt den kvalitetsbefrämjande verksamhet på matpotatisområdet, som
numera bedrives av Svensk matpotatiskontroll, kan jag ansluta mig till.
För nämnda organs verksamhet under budgetåret 1954/55 har ett statsbidrag
av 15 000 kronor ställts till förfogande ur anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Därest riksdagen icke har något att erinra
däremot, torde ett lika stort bidrag få utgå till verksamheten ur berörda anslag
jämväl under budgetåret 1955/56.

Oljeväxtregleringen

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj:t den 30 juli 1954 och den 25 mars
1955 med vissa i prisöverenskommelsen angivna förbehåll fastställt följande
grundpriser för oljeväxtfrö av 1955 års skörd såvitt avser den kvantitet,
som kan avsättas inom landet, nämligen för höstraps 85 öre, för höstrybs 82
öre, för vårraps 76 öre, för vårrvbs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram,
varvid förutsatts, att odlarna skall erhålla ett pris av för höstraps 73 öre,
för höstrybs 71 öre, för vårraps 67 öre, för vårrybs 65 öre och för vitsenap 54
öre per kilogram. Odlarpriserna gäller utan rätt till efterbetalning, vilket
innebär, att eventuella överskottsmedel — sedan kostnaderna täckts för avsättningen
av den del av skörden, som exporteras — skall fonderas. För linfrö
har fastställts ett garantipris av 67 öre per kilogram. Innebörden av
nyssnämnda förbehåll är enligt överenskommelsen att, därest världsmarknadspriserna
på oljeväxtfrö påtagligt stiger och stegringen kan väntas bli
bestående, möjlighet skall föreligga att taga upp frågan om justering av
gru ndpriserna på dessa fröer. Medel i oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond
får dock icke anlitas för att möjliggöra en sådan justering.

Det sålunda fastställda grundpriset är per kilogram räknat för höstrybs
1 öre lägre och för vårraps 1 öre högre än motsvarande pris för 1954 års
skörd. För övriga oljeväxtfröer är grundpriserna oförändrade. I fråga om
odlarpriserna innebär Kungl. Maj :ts beslut en sänkning med 2 öre per kilogram
för höstraps och höstrybs men oförändrade priser för övriga oljeväxtfröer.
Garantipriset på linfrö har höjts med 2 öre per kilogram.

Jordbruksnämnden har anfört, att exportverksamheten beträffande oljeväxtfrö
i enlighet med beslut av 1954 års riksdag numera handhas av föreningen
Svensk spannmålshandel och beträffande olja, framvunnen ur inhemskt
oljeväxtfrö, av respektive oljefabrik. Vidare har nämnden upplyst,
att exportverksamheten bedrives i samråd med en delegation, bestående av
en representant för envar av nämnden, Svensk spannmålshandel och föreningen
Sveriges oljeväxtintressenter. Verksamheten med uppsamling m. m.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

av oljeväxtfröer bedrives jämväl i år i enlighet med beslut av 1954 års riksdag
av oljeväxtintressentföreningen. Nämnden har erinrat om att i propositionen
1954:180 anfördes, att den s. k. spannmålskommittén övervägt att
överföra också denna verksamhet till Svensk spannmålshandel. I enlighet
med beslut av förra årets riksdag skulle dock denna fråga bli föremål för
särskild undersökning och anstå till ett kommande år. Nämnden anför nu,
att enligt nämndens uppfattning tiden ännu icke är mogen för ett definitivt
ställningstagande i denna fråga.

Vad nämnden sålunda anfört föranleder ingen erinran från min sida.

Beträffande de kvantiteter oljeväxtfrö, som säljes till oljefabrikerna, sker
för närvarande prisreglering med hänsyn till vattenhalt och renhet. Fetthaltsbestämning
av oljeväxtfrö har hittills tillämpats endast för de jämförelsevis
begränsade kvantiteter frö, som exporteras. Det har emellertid enligt
nämnden länge varit ett önskemål att övergå till ett i praktiken genomförbart
system med individuell fetthaltsbestämning och därtill anslutande
prisreglering till odlare respektive oljefabrik. Nämnden anför, att av en nu
företagen utredning otvetydigt framgår, att en omläggning av prisregleringen
är starkt motiverad med hänsyn till den stora variationen i fetthalten.
Vissa såväl tekniska som organisatoriska problem återstår emellertid ännu
att lösa, innan man i full utsträckning kan övergå till prisreglering av oljeväxtfrö
efter fetthalt. Vid sådant förhållande torde, såsom nämnden anfört,
de inhemska vegetabiliska oljorna icke kunna inlemmas i det nuvarande
fettregleringssystemet. Detta innebär, att det är nödvändigt att under ytterligare
åtminstone ett år avtalsvägen reglera oljefabrikernas befattning med
oljeväxtskörden och bibehålla clearingkassan för fettvaror såsom instrument
för avräkningarna med oljefabrikerna beträffande såväl det frö, som
bearbetas för den svenska marknadens behov, som det frö, vilket användes
vid framställning av olja för export.

Vad slutligen gäller den förlust, som kan uppstå i anledning av systemet
med garantipris för linfrö, torde liksom under innevarande år medel för ändamålet
få ställas till förfogande ur clearingkassan för fettvaror.

Fettvaruregleringen

Enligt beslut av 1953 års riksdag skall intäkterna av regleringsavgiften
för importerade fettråvaror m. in. tillföras statskassan och utgifterna för
regleringsbidragen belasta densamma. Intäkter av och kostnader för den
inhemska oljeväxtskörden skall tills vidare redovisas till clearingkassan för
fettvaror.

Nettoinkomsterna av regleringsavgifterna på importerade fettvaror har
såsom framgår av redogörelsen i årets statsverksproposition beräknats till
för innevarande budgetår 53 miljoner kronor och för nästa år till 54 miljoner
kronor. Jordbruksnämnden framhåller, att dessa beräkningar av olika
skäl måste bli approximativa, och upplyser, att såvitt nuvarande förhållan -

24 Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

den ger vid handen, nettoinkomsten för de båda budgetåren bör anges till
något högre belopp eller 54 respektive 56 miljoner kronor.

Clearingkassan för fettvaror kan enligt nämnden per den 30 juni 1955 beräknas
visa en behållning av omkring 69 miljoner kronor. Nämnden föreslår,
att clearingbemyndigandet beträffande inhemska vegetabiliska oljor
skall bestå även under regleringsåret 1955/56. Enligt vad jag förut under
avsnittet om oljeväxtregleringen anfört, anses nämligen tekniska möjligheter
ännu saknas att redan nästa år i full omfattning övergå till den individuella
prissättning olika fröpartier emellan efter oljehalt, vilken utgör eu
törutsättning för att nuvarande clearingprissystem skall kunna ersättas
med ett system med avgifter på inhemsk olja efter liknande grunder, som
gäller för importerade fettråvaror. Nämnden beräknar clearingkassans nettointäkter
under budgetåret 1955/56 vid oförändrad regleringsverksamhet
till 28 miljoner kronor. Kassans behållning den 30 juni 1956 skulle sålunda
uppgå till 97 miljoner kronor. Såsom nämnden framhållit är emellertid beräkningarna
osäkra.

Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida. Ej
heller har jag något att invända mot att, liksom hittills, förskott får lämnas
ur clearingkassan för finansiering av inlösningen av 1955 års garanterade
oljeväxtskörd. Å dessa förskott bör ränta utgå enligt gällande diskonto med
tillägg av 0,5 procent. Ränta bör dock icke beräknas på förskott för frövara,
som tillskiftats eller skall tillskiftas oljefabrikerna och som sålunda skall
avräknas med clearingkassan för fettvaror.

Stödet åt lin- och hampodlingen

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen får jag erinra om att enligt
beslut av 1951 års riksdag statligt stöd i form av pristillägg skall lämnas linoch
hampodlingen under en femårsperiod, avseende 1951—1955 års skördar.
Enligt riktlinjerna skall Kungl. Maj:t årligen fastställa de priser —
riktpriser — vilka skall användas bland annat vid upprättandet av driftskalkyler
till ledning för bestämmandet av det statliga pristillägget för den
beredda fibern. Enligt gällande regler skall riktpriserna fastställas under
hänsynstagande till priserna på andra grödor ävensom till att en odling
av lämplig storleksordning skall kunna väntas. Staten skall icke ikläda sig
någon garanti för att odlarna verkligen får ut riktpriserna. Odlarpriserna
blir bland annat beroende på hur försäljningspriset på beredd fiber utvecklar
sig och hur beredningsverken skötes ekonomiskt.

Vad beträffar det statliga stödet åt linodlingen utgår detta enligt beslut
av 1953 års riksdag till tre beredningsverk, nämligen Laholm, Växjö och
Mellansel. Stödet lämnas i form av dels ett allmänt pristillägg till samtliga
beredningsverk, enligt beslut av 1953 års riksdag maximerat till 75 öre per
kilogram linfiber av spinnbar kvalitet, dels ett särskilt tillägg till verken i
Växjö och Mellansel av 15 respektive 55 öre per kilogram. Det allmänna

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955 -5

pristillägget utgör för innevarande år 54 öre per kilogram för en sammanlagd
kvantitet av 1 625 ton fiber av spinnbar kvalitet.

Det statliga stödet åt hampodlingen utgår jämlikt beslut av 1953 års riksdag
endast till beredningsverket i Visby. Stödet utgör ett till 75 öre per kilogram
maximerat pristillägg för fiber av spinnbar kvalitet. För innevarande
år utgår maximalt pristillägg med 75 öre per kilogram för en kvantitet av
720 ton spinnbar fiber.

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj:t den 25 mars 1955 fastställt riktpriserna
för 1955 års skörd till för linhalm 25 öre per kilogram och för
hamphalm 13 öre per kilogram.

Vid beräkningen av kostnaderna för stödet åt lin- och hampodlingen har
jordbruksnämnden utgått från bland annat oförändrade pristillägg och oförändrade
stödberättigade kvantiteter. Nämnden har emellertid samtidigt anmält,
att medelsbehovet för budgetåret 1955/56 delvis sammanhänger med
hur det framtida stödet till lin- och hampodlingen kommer att utformas. I
sistnämnda hänseende har nämnden den 29 mars 1955 inkommit med ett
förslag, vilket för närvarande är föremål för remissförfarande och sålunda
icke hinner bli föremål för prövning av 1955 års riksdag. Vid dylikt förhållande
bör enligt min mening stödbehovet under budgetåret 1955/56 i enlighet
med nämndens förslag tills vidare beräknas med utgång från oförändrade
grunder. Vidare bör det statliga prisstödet till lin- och hampodlingen
enligt nuvarande grunder förlängas att gälla även 1956 års skörd. För
spånadslin bör sålunda för budgetåret 1955/56 bidragskostnaderna enligt
nämndens förslag beräknas till 1 123 000 kronor och för hampa till 540 000
kronor. Liksom för närvarande bör nämnden äga att inom ramen för det
till spånadslin beräknade beloppet göra den omdisponering mellan linberedningsverken,
som kan befinnas lämplig. Till nu sagda belopp kommer kostnader
för vissa odlingsförsök m. m., beräknade till sammanlagt 19 000 kronor.
Det totala medelsbehovet till stödjande av lin- och hampodlingen torde
med hänsyn till vad jag sålunda anfört böra beräknas till avrundat 1 700 000
kronor.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att likvidationen av Uppsala-Stockholms
läns linodlareförening u. p. a. genom beslut den 24 juli 1954 nedlagts,
att föreningen därmed upplösts samt att Kungl. Maj:t i anslutning
därtill den 10 september 1954 förordnat om avskrivning per den 30 juni
1954 av statens fordran för linberedningslån från hemslöjdslånefonden hos
föreningen med sammanlagt 408 981 kronor 82 öre.

Enär likvidationsförfarandet i fråga om Sveriges hampodlareförening
u. p. a. i Värmbol ännu icke avslutats, kan icke nu framläggas någon redogörelse
för avvecklingen av statens fordran på grund av lån till föreningen.
Det torde dock få anmälas, att Kungl. Maj :t, på framställning av föreningen,
den 31 mars 1955 bemyndigat statskontoret att — sedan föreningen
till statskontoret inbetalat ett belopp av 690 000 kronor för avräkning i

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

första hand på föreningens kapitalskuld till staten — till föreningen utlämna
samtliga de såsom säkerhet för föreningens hampberedningslån lämnade
inteckningarna.

Äggregleringen

För innevarande regleringsår förutsattes i jordbruksprisöverenskommelsen
våren 1954 ett medelproducentpris för ägg av 2 kronor 95 öre per kilogram.
Prisbildningen är emellertid i huvudsak fri. Producentnoteringen får
sålunda fritt variera intill en gräns, som fastställts till 4 kronor per kilogram.
Därest noteringen tenderar att nå denna gräns, bör import av ägg
företagas och export endast i undantagsfall äga rum. För att stödja medelproducentpriset
har jordbruksnämnden föreskrivit, att Sveriges export- och
importförening för ägg vid ett producentpris, som ej överstiger 3 kronor 50
öre per kilogram, får utbetala exportbidrag av insamlade regleringsmedel.
Såvitt nu kan bedömas, torde det för innevarande regleringsår förutsatta
medelproducentpriset icke fullt kunna uppnås. Nämnden har anmält, att
den —- mot bakgrund av de aktuella priserna vid export -— för att stödja
medelpriset överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation, att
äggföreningen för exportbidrag skall tillföras, förutom genom införselavgifter
på majs inflytande medel, viss del av medel från införselavgifter för
andra fodermedel, som införts under innevarande regleringsår, ävensom odisponerade
avgiftsmedel, som inbetalats av oljefabrikerna för inom landet
tillverkat oljekraftfoder. Häremot torde icke vara något att erinra.

Under nästa regleringsår bör enligt nämndens förslag riktlinjerna för
äggregleringen bli i stort sett oförändrade. Medelproducentpriset har emellertid
i prisöverenskommelsen beräknats komma att höjas — från det i
jordbrukskalkylen för regleringsåret 1955/56 upptagna priset 2 kronor 90
öre per kilogram — med 15 öre till 3 kronor 5 öre per kilogram. Vid sådant
förhållande torde den övre prisgränsen böra höjas till 4 kronor 25 öre per
kilogram samt export- och importföreningen för ägg liksom hittills efter
direktiv av nämnden få utbetala bidrag vid export. Fn ytterligare förutsättning
för den beräknade höjningen av medelpriset på ägg är, att föreningen
— i enlighet med vad jag anfört beträffande regleringen av fodersäd och
andra fodermedel — kommer att tillgodoföras regleringsmedel i större omfattning
än under innevarande år.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär ett bifall till nämndens förslag
i denna del. Vad nämnden anfört angående riktlinjerna i övrigt kan jag i
huvudsak biträda. Jag har ej heller något att erinra mot vad nämnden anfört,
att de medel, som influtit eller i fortsättningen kan komma att inflyta
genom införselavgift för kött av tamfågel skall få tillgodoföras Sveriges
export- och importförening för ägg för att användas i föreningens regleringsverksamhet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 ur 1955

Köttvaruregleringen m. m.

Jordbruksnämnden har i sin tidigare berörda redogörelse för lörsörjningsläget
anfört, att tillgängligt statistiskt material tyder på att produktionen
av fläsk under första halvåret 1955 kommer att vara högre än under
motsvarande tid 1954. Intresset för smågris- och fläskproduktionen synes
emellertid under hösten och vintern 1954/55 ha märkbart avtagit, vilket
kan väntas medföra en nedgång i fläskproduktionen under senare hälften
av innevarande kalenderår. Den svenska produktionen av kött torde även
nästa regleringsår få kompletteras med import.

Enligt nämnden bör utrikeshandeln med kött och fläsk under regleringsåret
1955/56 regleras på i stort sett samma sätt som för närvarande, och
direktiven för föreningen Svensk kötthandel bör därför i huvudsak ansluta
till de nu gällande. Föreningen bör sålunda åläggas att, om så befinnes möjligt
med hänsyn till prisläget, importera varor, så att den av statsmakterna
förutsatta prisnivån icke överskrides. Vidare skall export icke få företagas
utan nämndens tillstånd, om denna prisnivå tenderar att överskridas.

Vinster och förluster i föreningens verksamhet bör i första hand utjämnas
inom föreningen. Med hänsyn till den väntade marknadsutvecklingen
för fläsk kan de totala exportförlusterna enligt nämnden trots ett för närvarande
ogynnsamt exportpris beräknas till ett relativt begränsat belopp.
Därest eventuella nettovinster på föreningens import icke skulle räcka till
att täcka exportförlusterna, bör föreningen såsom nämnden anfört få taga
i anspråk även andra medel. I första hand torde därvid, i likhet med vad
nu är fallet, få användas de av nämnden upptagna och överförda införselavgifterna
för köttvaror, som icke omfattas av föreningens ensamrätt. Därjämte
bör nämnden liksom för närvarande ha möjlighet att uttaga slakldjursavgift.
Nämnden har i detta sammanhang anfört, att det — för att
öka föreningens yeserver — bör få ankomma på nämnden att i samråd
med föreningen under regleringsåret 1955/56 utlaga slaktdjursavgift, även
om ett aktuellt behov därav icke skulle föreligga. Eventuella överskottsmedel
i föreningens regleringsverksamhet bör vidare för framtida disposisition
överföras till kötthandelns konjunkturutjämningsfond. Å andra sidan
föreslås nämnden skola äga befogenhet att ge föreningen direktiv att
vid behov taga jämväl fondens medel i anspråk. Även i denna del finner
jag mig böra bityäda nämndens förslag.

Den nu föreliggande prisöverenskommelsen för regleringsåret 1955/56 innebär,
att priserna på kött och fläsk genomsnittligt skall tillåtas stiga med
ett belopp, som motsvarar 39,5 öre per kilogram utöver den föy innevarande
år överenskomna prisnivån. Det förutsättes vidare i överenskommelsen,
att jordbruket redan under återstående del av innevarande regleringsår
successivt skall kunna uppnå ett prisläge, som motsvarar det, som genomsnittligt
skall tillämpas under nästkommande regleringsår. Den inkomstökning,
som härigenom kan tillkomma jordbruket, skall anses utgöra delkompensation
för kostnadsstegringar enligt punkt 10 i 1954 års prisöver -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 dr 1955

enskommelse för innevarande regleringsår. Beträffande prisregleringen i
fråga om kött och fläsk har nämnden anmält, att den har för avsikt att ersätta
nu gällande, av förra årets riksdag godtagna avtal med Sveriges slakteriförbund
angående partiprissättningen för dessa varor med ett nytt avtal
för regleringsåret 1955/56 av i stort sett samma innebörd som förstnämnda
avtal. Det nya avtalet skall sålunda i huvudsak innebära, att förbundet
skall, om detta är marknadsmässigt möjligt, så anpassa priserna,
att den för regleringsåret 1955/56 överenskomna medelprisnivån för helt år
räknat icke kommer att överskridas.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär ett bifall till nämndens förslag
i denna del.

Nämnden har vidare erinrat om att priserna på kött och fläsk för innevarande
år enligt prisöverenskommelsen våren 1954 skulle sänkas med i
genomsnitt 11 öre per kilogram. Prisrörelserna på kött- och fläskmarknaden
har emellertid medfört, att den genomsnittliga prisnivån överskridits
med ett belopp, som för första hälften av innevarande regleringsår ntgör
3,6 procent. Hänsyn härtill har tagits vid årets prisförhandlingar på så sätt,
att det merbelopp, som sålunda uttagits, skall anses utgöra delkompensation
för kostnadsstegringar enligt punkt 10 i 1954 års prisöverenskommelse
för innevarande regleringsår. Vad nämnden sålunda anfört föranleder
ingen erinran från min sida. Ej heller har jag något att erinra mot att nämnden
liksom i år ställer rörelsemedel i viss utsträckning till förfogande för
lagring av kött och fläsk mot en räntefot av gällande diskonto med tillägg
av 0,5 procent.

I fråga om förslaget till förordning angående slaktdjursavgift torde jag
lå hänvisa till avsnittet om vissa författningsändringar.

Liksom för innevarande regleringsår bör av skäl, som nämnden anfört,
även under nästa regleringsår statligt stöd till smågrisproduktionen utgå
efter i huvudsak nu tillämpade grunder. För täckande av kostnaderna härtör
torde enligt nämnden ett belopp av 1 000 000 kronor bli erforderligt.
Mot denna beräkning har jag icke något att invända. Ur anslaget torde, i
enlighet med vad nämnden hemställt, jämväl få bestridas de kostnader för
smågrisstödet under innevarande år, som icke täckes av tidigare anvisade
medel.

I detta sammanhang torde jag slutligen få upptaga frågan om stöd åt
ullproduktionen. I syfte att söka uppehålla en fårstam av ur beredskapssynpunkt
lämplig storlek utgår sedan regleringsåret 1948/49 särskilt statsbidrag
till ullproduktionen. Bidraget, som för närvarande är 1 krona 50 öre
per kilogram ull, föreslås av nämnden skola utgå med oförändrat belopp
under regleringsåret 1955/56. Då bidraget torde vara av viss betydelse för
uppehållandet av fårstammen, biträder jag förslaget.

För att täcka kostnaderna härför torde enligt nämnden ett belopp av
200 000 kronor vara erforderligt. Mot denna beräkning har jag icke något
att erinra.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Kegieringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter

Mjölkproduktionen har under år 1954 uppvisat en mindre nedgång, varvid
särskilt mejeriinvägningen i norra Sverige har reducerats rätt betydligt.
Vidare har såsom jordbruksnämnden anfört mjölkinvägningen vid mejeri
sjunkit i vissa områden kring större konsumtionscentra, vilket inger allvarliga
betänkligheter ur mjölkförsörjningssynpunkt. En fortsatt produktionsminskning
i nu åsyftade områden kan nämligen enligt nämnden befaras
medföra såväl högre transportkostnader för mjölk som försämrad kvalitet.

Under innevarande år utgår pristillägg för vid mejeri invägd mjölk
i form av dels allmänt mjölkpristillägg, som gäller hela landet, med 74,4 öre
per kilogram mjölkfett, dels extra mjölkpristillägg, som med inom olika
områden varierande storlek avser endast vissa delar av landet, främst Norrland.
Vidare utgår s. k. leveranstillägg om 3 öre per kilogram för varje
mjölkproducents mejerileverans upp till 10 000 kilogram per år. För leveranser
mellan 10 000 och 25 000 kilogram utgör tillägget 300 kronor för att
därefter minska med 6 öre per kilogram och helt upphöra vid en årsleverans
av 30 000 kilogram. De nu nämnda pristilläggen för mejerimjölk torde,
i enlighet med vad som förutsatts vid prisöverenskommelsen, böra utgå efter
oförändrade grunder även under nästa regleringsår.

Vad härefter angår priserna på mjölk och mejeriprodukter skall enligt
överenskommelsen priset på konsumtionsmjölk från och med den 1
april 1955 höjas med 5 öre per liter samt från och med den 1 september
1955 med ytterligare 3 öre per liter. Härav skall 4,5 respektive 2,7 öre per
liter tillfalla jordbruket och 0,5 respektive 0,3 öre per liter detaljhandeln till
förbättring av detaljhandelsmarginalerna. Vidare skall priserna från mejeri
i fråga om grädde höjas med 10 öre per liter för tunn grädde och med 20 öre
per liter för tjock grädde samt i fråga om ost med i genomsnitt 10 öre per
kilogram. Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj :t för Sin del lämnat de sålunda
överenskomna prishöjningarna utan erinran.

Nämnden har upplyst, att prishöjningen på standardiserad konsumtiGnsmjölk
— för att stimulera mjölkproduktionen i närheten av konsumtionsorterna
— icke ansetts böra helt utjämnas mellan de olika mejerierna. Av
den prishöjning å sådan mjölk om 4,5 öre per liter till mejeri, vilken skall
träda i kraft den 1 april 1955, skall sålunda uttagas en utjämningsavgift av
endast 1,5 öre per kilogram. Samtidigt skall emellertid utjämningsavgifterna
för tunn och tjock grädde höjas med 18 respektive 47 öre per kilogram. I
fråga om en eventuell utjämning av prishöjningen till mejeri den 1 september
1955 för standardiserad konsumtionsmjölk avses enligt nämnden överenskommelse
senare skola träffas med Svenska mejeriernas riksförening.

De genom de nuvarande och ökade utjämningsavgifterna inflytande medlen
skall enligt nämnden liksom hittills användas — förutom till täckande
av exportförluster på smör och andra mejeriprodukter samt kostnader för
riksföreningens lagring av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör —
till utjämningsbidrag. Nämnden har upplyst, att detta bidrag genom höj -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

ningen av utjämningsavgifterna från och med den 1 april 1955 beräknas
kunna höjas från 13 till 30 öre per kilogram vid mejeri invägt mjölkfett.

Vad nämnden sålunda upplyst i fråga om utjämningsavgifter och utjämningsbidrag
föranleder ingen erinran från min sida. Likaså kan jag biträda,
vad nämnden anfört i anslutning till prisöverenskommelsen, nämligen att
den skall upptaga till prövning önskemål om eventuella ytterligare prishöjningar
på andra mejeriprodukter än konsumtionsmjölk och smör, i den mån
så erfordras för att täcka inkomstbortfall för jordbruket på grund av att
förutsatta priser icke helt kan uttagas eller för täckning av sådana kostnadsstegringar,
som kan inträffa under år 1955 på grund av nya kollektivavtal
för livsmedels- och transportfacken.

Vid den nu träffade prisöverenskommelsen har enligt nämnden förutsatts,
att utöver de nämnda prisjusteringarna någon höjning av den genomsnittliga
prisnivån för mjölk och mejeriprodukter icke skall ske under det kommande
regleringsåret samt att priserna liksom under innevarande regleringsår
skall vara fria. Därvid har nämnden anmält sin avsikt att beträffande
priserna på mjölk vid försäljning från mejeri under nästa regleringsår träffa
en överenskommelse med Svenska mejeriernas riksförening motsvarande
den, som för innevarande regleringsår gäller angående dessa priser, samt att
beträffande detaljhandelns marginaler för smör, ost, konsumtionsmjölk och
grädde under nästa regleringsår träffa en överenskommelse med Sveriges
speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet, innebärande oförändrade
marginaler efter justering för den enligt prisöverenskommelsen för
konsumtionsmjölk förutsatta marginalhöjningen. Häremot har jag icke något
att erinra.

Vad härefter angår konsumtionsmjölken gäller fortfarande den
bestämmelsen, att sådan mjölk med vissa undantag icke må saluhållas eller
överlåtas, med mindre den standardiserats till en fetthalt av 3 procent, dock
med undantag för skum- och kärnmjölk. Efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t har nämnden dessutom medgivit försäljning i kapsylförsedd glasflaska
av mjölk, som standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent. Försäljningen
har under sistlidna kalenderår utgjort drygt 5 procent av totalförsäljningen
från mejeri av konsumtionsmjölk. Nämnden har erinrat, att den redan tidigare
i anslutning till en framställning av lantbruksstyrelsen förklarat sig
dela styrelsens uppfattning, att kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med
vissa bestämmelser angående handeln med mjölk bör ändras på sådant sätt,
att föreskrifterna om viss högsta fetthalt i standardiserad konsumtionsmjölk
upphäves. Jag fann mig i fjol icke kunna förorda nämndens förslag med
hänsyn till, bland annat, att normalpriserna på konsumtionsmjölk då skulle
upphävas. Enligt vad nämnden upplyst, har överenskommelserna om prissättningen
på standardiserad konsumtionsmjölk efter normalprisernas slopande
fungerat på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn härtill finner jag
mig nu böra biträda nämndens framställning. I enlighet härmed har jag för
avsikt att senare, efter förslag från nämnden, föreslå Kungl. Maj :t ändring
av berörda kungörelse. Jag förutsätter emellertid, att Svenska mejeriernas

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

riksförening kominer att tillse, att en dylik ändring icke för allmänheten
medför någon inskränkning i möjligheten att erhålla till 3 procent standardiserad
konsumtionsmjölk.

I fråga om smör förutsätter nämnden, att priset på runmärkt smör vid
försäljning från smörtillverkande mejeri liksom hittills skall regleras genom
en riksnotering, som sättes av Svenska mejeriernas riksförening samtidigt
med en notering för omärkt smör. Beträffande differentieringen av priserna
på runmärkt och omärkt smör avses vidare samma regler skola gälla
som under innevarande år. Kostnaderna för mejeriernas säsongmässiga lagring
av smör samt för förlusterna på exporten av smör och andra mejeriprodukter
har nämnden förutsatt skola liksom hittills bestridas av tillgängliga
medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål. Riksföreningen
föreslås vidare även nästa år skola mot en ränta, motsvarande gällande diskonto
med tillägg för 0,5 procent, erhålla rörelsemedel, uppgående till det
inlagrade smörets värde. Vad sålunda anförts föranleder ingen erinran från
min sida.

Nämndens förslag beträffande priserna på och regleringen i fråga om ost
under nästa regleringsår kan jag likaledes i huvudsak godtaga. Detta innebär
bland annat, att importen av ost skall vara fri och regleras enbart genom
införselavgifter, vilka bör bestämmas på så sätt, att det enligt prisöverenskommelsen
angivna genomsnittspriset för ost kan upprätthållas. Vidare
bör regleringsmedel, på sätt nämnden föreslagit, få ställas till förfogande för
utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett särskilt kvalitetstillägg
för ost.

Vad nämnden anfört i fråga om införandet av införselavgifter för torrm
j ö 1 k påkallar icke för närvarande något mitt uttalande.

Nämndens framställning i övrigt angående regleringen av mjölk och mejeriprodukter
föranleder icke någon erinran från min sida.

Med anledning av det utav nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
framförda önskemålet, att varuskatten på gräddglass i förpackningar
under en tredjedels liter snarast möjligt skall borttagas, torde jag få
erinra Om att 1954 års riksdag (BevU 21) anförde, att 1952 års kommitté
för indirekta skatter har att till bedömande upptaga frågor rörande utformningen
i olika hänseenden av redan förefintliga indirekta skatter. Riksdagen
ansåg med hänsyn härtill, att det beträffande glass icke borde komma i
fråga, att den utan att avvakta kommitténs förslag skulle taga ståndpunkt
i frågan att slopa beskattningen av ett varuslag, som varit underkastat beskattning,
sedan varuskatten infördes år 1941. Vid sådant förhållande torde
någon åtgärd i frågan icke nu böra övervägas.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd

Med hänsyn till önskvärdheten av att odlarna före sådden skall få kännedom
om de blivande priserna på de odlade grödorna fastställde, som förut
nämnts, Kungl. Maj :t med riksdagens bemyndigande sommaren 1954 med
vissa förbehåll riktpriser på vete, råg, höstraps och höstrybs av 1955 års
skörd, såvitt avser de kvantiteter, som kan avsättas för human konsumtion
inom landet. Även tidigare har Kungl. Maj:t under en följd av år — i vissa
avseenden dock med en annan utformning — fastställt priser redan före
höstsådden.

Med hänvisning till bland annat det prissättningssystem, som jordbruksprisutredningens
majoritet förordat, har såsom förut anförts jordbruksnämnden
för sin del ansett sig böra avråda från att några riktpriser för
1956 års skörd överhuvudtaget fastställes av Kungl. Maj:t före höstsådden.
Enligt nämndens mening bör det i stället vara vederbörande regleringsförenings
sak att bedöma, om någon orientering rörande de sannolika priserna
för 1956 års skörd bör lämnas.

Med hänsyn till att något förslag till prissättningssystem, grundat på jordbruksprisutredningens
betänkande, icke ännu anmälts för Kungl. Maj :t,
finner jag mig böra förorda, att Kungl. Maj :t liksom i fjol skall erhålla riksdagens
bemyndigande att redan före höstsådden 1955 — med samma förbehåll
i fråga om senare ändringar som gällt under år 1954 — fastställa riktpriser
på vete, råg, höstraps och höstrybs av 1956 års skörd, såvitt angår en
brödsäds- respektive oljeväxtfrökvantitet, motsvarande det inhemska avsättningsutrymmet.
Vid bifall från riksdagens sida till vad jag sålunda förordat,
bör, om bemyndigandet utnyttjas, förslag till riktpriser föreläggas
Kungl. Maj :t av nämnden efter förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation
samt Sveriges oljeväxtodlares centralförening.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet

Till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
har för budgetåret 1955/56 i årets statsverksproposition
upptagits ett beräknat belopp av 32,5 miljoner kronor. Härav har 16,4 miljoner
kronor avsetts för den beredskapslagring av brödsäd, majs och oljekraftfoder,
som från och med regleringsåret 1954/55 administreras av föreningen
Svensk spannmålshandel, 1,8 miljoner kronor för den av jordbruksnämnden
administrerade beredskapslagringen av socker, risgryn, kaffe,
fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö samt 14,3 miljoner kronor för nedskrivning
av bokföringsvärdet å beredskapslagren av brödsäd.

Jordbruksnämnden har utan egen erinran upplyst, att föreningen Svensk
spannmålshandel i skrivelse den 10 mars 1955 till nämnden beräknat de
egentliga omkostnaderna för beredskapslagringen av brödsäd, majs och oljekraftfoder
till 12,4 miljoner kronor, däri inräknat räntekostnader 4,5 mil -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

joner kronor, nettokostnader för prisskillnadsreglering i samband med lageromsättning
i egentlig mening samt kostnader för administration. I fråga
om den av nämnden administrerade beredskapslagringen föreligger enligt
nämnden ingen anledning att nu ändra totalbeloppet för medelsbehovet.

Vidare anser nämnden det önskvärt med en nedskrivning av bokföringsvärdet
å beredskapslagren av brödsäd med ett totalbelopp av ungefär den
storlek, som tidigare preliminärt angivits, samt med en nedskrivning av
bokföringsvärdet å beredskapslagren av mjöl med i runt tal 0,3 miljoner
kronor. Dessutom bör enligt föreningen och nämnden ett belopp av netto cirka
1,5 miljoner kronor finnas tillgängligt för att täcka sådana förluster, som
uppstår till följd av prisskillnader vid sådana inköp och försäljningar i samband
med föreningens beredskapslagring, vilka icke är att hänföra till lageromsättning
i egentlig mening. Föreningen och nämnden har vidare preliminärt
beräknat behållningen på de medel, vilka tidigare anvisats eller reserverats
för täckande av kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet, till sammanlagt 15,5 miljoner kronor. Nämnden
föreslår, att denna behållning skall få tagas i anspråk för att täcka kostnader
för nyss angivna nedskrivningar och förluster. Vad nämnden sålunda
anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

För budgetåret 1955/56 torde följaktligen ifrågavarande anslag böra uppföras
med ett belopp av (12,4 + 1,8 =) i runt tal 14 miljoner kronor.

I detta sammanhang torde jag få taga upp frågan om förbud för jordbruksnämnden
att ikläda sig kostnader för försäkring av beredskapslager
av vissa varor in. m. Såsom nämnden och statskontoret anfört, är den verkliga
risken beträffande prisfall m. m. för ifrågavarande varor avtalsmässigt
redan överförd på staten. Med hänsyn härtill samt med beaktande av de skäl,
som legat till grund för förbudet mot försäkring av staten tillhörig egendom,
anser jag, att — i huvudsaklig överensstämmelse med nämndens av remissinstanserna
tillstyrkta förslag — föreskrifter bör utfärdas om förbud för
nämnden att ikläda sig kostnader för försäkring av varor, som lagras för
statligt ändamål men som formellt förblir i enskild ägo. Undantag från förbudet
bör dock, i enlighet med vad statens sakrevision föreslagit, av nämnden
kunna beslutas i sådana fall, då avtal icke kan komma till stånd utan
att försäkring tecknas.

Förutsättningen för ett dylikt förbud är emellertid dels att nämnden bemyndigas
att på statens vägnar utfärda sådan garanti- eller ansvarsförbindelse,
som kan befinnas erforderlig för att statsverket skall undgå kostnad
för försäkring, dels att erforderliga statsmedel ställes till förfogande för infriande
av dylika förbindelser, när skada inträffar. Med hänsyn härtill synes
frågan böra underställas riksdagen. Medel för täckning av uppkomna
förluster i anledning av ifrågavarande garanti- eller ansvarsförbindelser
torde efter Kungl. Maj:ts bemyndigande få disponeras ur anslaget till Statlig
lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försälj ningsverksamhet.

it ttihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 25

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Vad vidare gäller den samlagring med varor, som icke ingår i beredskapslager,
finner jag det i likhet med nämnden och remissinstanserna praktiskt
och nödvändigt, att nämnden bemyndigas att -— efter hand som nämndens
nuvarande åtaganden i fråga om försäkringskostnaderna vid samlagring
avvecklas — intill utgången av juni 1956 försäkra såväl staten som enskild
tillhöriga varor, oavsett nu gällande och i förevarande sammanhang föreslagna
förbud mot försäkring.

Därest riksdagen icke har något att erinra mot vad sålunda föreslagits,
torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda nödiga föreskrifter i ämnet.

Statliga rörelsemedel till lagrings- och inlösningsverksamhet

På kapitalbudgeten har under Fonden för förlag till statsverket till lagring
av jordbruksprodukter anvisats investeringsanslag till livsmedelskommissionens
och sedermera jordbruksnämndens förfogande på sammanlagt
163 175 000 kronor. Vidare har under samma fond anvisats ett anslag på 50
miljoner kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Nämnden har beräknat,
att dessa medel behöver stå till förfogande för ändamålen även under
nästa budgetår men att någon ytterligare medelsanvisning icke torde vara
erforderlig. Vad nämnden sålunda anfört föranleder ingen erinran från min
sida. Jag har ej heller något att invända mot att statliga eller statsgaranterade
rörelsemedel i form av kredit hos riksgäldskontoret eller hos annat
kreditinstitut mot säkerhet av riksgäldskontoret alltjämt får upptagas av
föreningen Svensk spannmålshandel i den omfattning och på det sätt, som
framgår av beslut av 1954 års riksdag.

Vissa författningsändringar

I förordningen den 24 maj 1934 (nr 180) angående villkor i vissa fall
för införsel av fodermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad
spannmål stadgas i 1 § befogenhet för Kungl. Maj :t att, där så erfordras
för tryggande av en tillfredsställande avsättning av svensk spannmål, som
villkor för tillstånd till införsel av fodermedel föreskriva, att viss kvantitet
svenskt vete eller svensk råg genom färgning eller annorledes visas ha
denaturerats för foderändamål. Vidare förutsättes i 3 §, att Kungl. Maj:t
även i andra fall äger meddela bestämmelser om sådan denaturering. Har
denaturering skel t, får enligt 2 § spannmålen icke användas för tillverkning
av mjöl eller gryn till människoföda eller för utsäde. Förordningen
innehåller vidare vissa ansvarsbestämmelser m. in. I kungörelse den 14 januari
1955 (nr 5) med vissa bestämmelser angående denaturerad spannmål
har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter rörande det sätt, på vilket denaturering
skall ske, samt om märkning av förpackningar, varigenom denaturerad
spannmål utlämnas. I kungörelsen har jordbruksnämnden bemyndigats
att meddela närmare föreskrifter. Sådana har utfärdats i nämndens
cirkulär nr 13 för år 1955.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år W55

Nämnden har nu föreslagit, att 1934 års förordning skall upphävas och
ersättas med en ny, varvid bestämmelserna om denaturering av spannmål
i anledning av import av fodermedel bör utgå. Vidare förordas, att förbudet
att använda denaturerad spannmål skall få en vidare innebörd och omfatta
även brännvinstillverkning och användning för tekniska ändamål. Mot
vad nämnden sålunda föreslagit har jag intet att erinra.

Under detta avsnitt av sin skrivelse berör jordbruksnämnden även frågan
om avveckling av spannmålskreditfonden eller översyn av de bestämmelser,
som gäller för lån ur denna. Enligt uppgift från riksbanken har
någon utlåning från fonden icke förekommit sedan budgetåret 1946/47, och
bankofullmäktige har för sin del under hänvisning härtill icke något att
erinra mot att fonden upphör. Med hänsyn till att fonden numera saknar
betydelse för ifrågavarande kreditförsörjning och alt, såsom förut anförts
under avsnittet om brödsädsregleringen, finansieringen av spannmålsinköpen
för framtiden avses skola ske på annat sätt, torde fonden böra avvecklas
med utgången av innevarande budgetår.

Enligt förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av
svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. äger Kungl. Maj :t föreskriva
att kvarn, som använder utländsk havre vid framställning av havreprodukter,
i viss utsträckning skall vara skyldig att därvid jämväl använda
svensk havre. Nämndens förslag att denna förordning skall upphävas föranleder
ingen erinran från min sida.

Enligt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli äger Kungl.
Maj :t förordna, att skatt skall erläggas för kli, som införes till riket eller
som erhålles vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn av vete. I kungörelser
den 24 maj 1934 (nr 174 och 175) har lämnats vissa tillämpningsföreskrifter
om bland annat uppbörd och restitution av skatt på kli. Jag delar
nämndens uppfattning att jämväl denna förordning nu kan upphävas.

Nämnden har berört vissa författningsbestämmelser angående särskild
skatt och avgift på stärkelserika utländska råvaror, som användes vid tillverkning
av stärkelse eller brännvin. Nämnden har föreslagit, att de angivna
författningsbestämmelserna, trots att de i viss mån är föråldrade, skall
bibehållas intill dess frågan om ifrågasatt omläggning av marknadsregleringarna
för potatis och potatisprodukter slutligt prövas. Häremot har jag
intet att erinra.

Vidare har nämnden uttalat, att de bestämmelser angående slaktdjursavgift,
vilka nu återfinnes i förordningen den 5 juni 1953 (nr 376) angående
sådan avgift, i vissa avseenden bör omarbetas och att i samband härmed
1953 års förordning bör utbytas mot en ny. Slaktdjursavgift kan nu
uttagas endast för kött och fläsk. Nämnden har anfört starka skäl för att
avgift bör kunna utgå även för den del av fläskproduktionen, som exporteras
i form av levande svin, och föreslår, att slaktdjursavgift skall kunna
uttagas även vid sådan export. Enligt förslaget skall detsamma gälla jämväl,
då nötkreatur och hästar exporteras för slakt. Vidare förordar nämnden
vidgade möjligheter till kontroll över att slaktdjursavgift rätteligen

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

erlägges. I detta hänseende innefattar förslaget bestämmelser, vilka nära
överensstämmer med dem som enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 375)
med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete gäller
i fråga om kontroll av förmalningsavgift m. in. Jag har intet att erinra mot
det av nämnden sålunda framlagda förslaget till ny förordning angående
slaktd jursavgif t.

I enlighet med det anförda torde förslag till dels förordning angående förbud
mot viss användning av denaturerad spannmål, dels förordning om
upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande
av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m., dels förordning
angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om
skatt å kli, dels förordning angående slaktdjursavgift, få föreläggas riksdagen
för godkännande.

Frågan om upphävande av vissa tillämpningskungörelser samt utfärdande
av nya sådana torde jag senare få anmäla.

Anslagsäskanden

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, skulle kostnaderna
för prisreglerande åtgärder för nästa regleringsår uppgå till i runt
tal 189 miljoner kronor. Av detta belopp avser cirka 182 miljoner kronor
allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet samt
leveranstillägg, 1,7 miljoner kronor stöd åt odlingen av lin och hampa, 1 miljon
kronor fraktbidrag för fodersändningar till Västerbottens och Norrbottens
län samt 4 miljoner kronor diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen.
Enligt vad jordbruksnämnden anfört, är sistnämnda belopp
bland annat avsett att användas till ersättning åt Svenska mejeriernas
riksförening för handhavandet av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter
sammanhängande uppgifter, till kostnaderna för stödet till ullproduktionen
(0,2 miljoner kronor) samt till kostnaderna för smågrisstödet
(1 miljon kronor). Vidare skall dessa medel tagas i anspråk för att bestrida
vissa kontroll- och försökskostnader i samband med främjandet av
kvalitetsodling av matpotatis ävensom i anslutning till tidigare principbeslut
för vissa kostnader för mejeri- och slakterianläggningar i Norrland.

Såsom framgår av det föregående har nämnden beräknat den sammanlagda
behållningen på prisregleringsanslaget för innevarande och tidigare
regleringsår till omkring 40 miljoner kronor. Av denna behållning torde ett
belopp av 20 miljoner kronor få tagas i anspråk för täckande av medelsbehovet
för de prisreglerande åtgärderna under regleringsåret 1955/56, medan
återstoden av behållningen i enlighet med nämndens förslag torde böra
reserveras för att möta utgifter för regleringen utöver de nu beräknade. Vid
bifall till vad jag sålunda föreslagit, bör till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område äskas ett reservationsanslag av (189 — 20 = ) 169 miljoner
kronor.

Förutom nu omförmälda anslag bör i enlighet med vad förut förordats

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

äskas till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försälj -ningsverksamhet ett förslagsanslag av 14 miljoner kronor.

Vidare torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att få taga förut
nämnda behållning å reservationsanslaget till Kostnader i samband med
Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet i anspråk för att täcka förluster,
som uppkommer hos föreningen Svensk spannmålshandel och jordbruksnämnden
vid försäljning och nedskrivning av beredskapslager av brödsäd
och mjöl.

Slutligen torde i enlighet med vad som förut förordats till Bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland m. in. böra äskas 1,1 miljoner
kronor.

Vad beträffar riksstatens inkomstsida för budgetåret 1955/56 synes såsom
nämnden anfört ett belopp av 56 miljoner kronor böra beräknas såsom
nettoinkomst av regleringsavgifter för fettvaror. Vidare bör i enlighet med
nämndens förslag ett belopp av cirka 2,2 miljoner kronor, utgörande vissa
ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter och
för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, såsom inkomst tillföras titeln Diverse
kapitalfonder.»

Utskottet

Allmänna synpunkter på prisregleringen under produktionsåret 1955/56

Departementschefen har erinrat om att jordbruksprisutredningen nu slutfört
sitt uppdrag i fråga om en översyn av formerna för prissättningen på
jordbruksprodukter samt anfört, att avsikten är att snart i annat sammanhang
anmäla frågan om de ändringar av prissättningssystemet, som den
verkställda översynen kan komma att föranleda. Vid sådant förhållande har
prissättningen för produktionsåret 1955/56 ansetts böra ske i hittillsvarande
former. Sålunda har på sedvanligt sätt upprättats en kalkyl med prognos
över jordbrukets inkomster och kostnader under det kommande regleringsåret.
Beräkningen av arbetskostnaderna i kalkylen har i år liksom tidigare
varit förknippad med särskilda svårigheter. I år har kalkylsakkunniga sålunda
ansett sig icke kunna taga ställning till frågan, vilken nedgång i arbetsvolymen
man bör räkna med i kalkylen. Då betydande skillnader föreligger
mellan den nedgång, som olika statistiska material utvisar, har de
sakkunniga i stället redovisat olika alternativ i fråga om arbetsvolymen.
Räknar man, liksom fallet har varit under de senaste åren, med en årlig
minskning av arbetsvolymen med 3 procent, blir underskottet i kalkylen ej
mindre än 284 miljoner kronor. Därvid har för hela jordbrukets arbetskraft
räknats med en lön enligt det vid tiden för beräkningen gällande kollektivavtalet
för lantarbetare. Den i mars i år avtalade lönehöjningen bär
sålunda icke beaktats. Vid antagande av en nedgång i arbetsvolymen med
4 procent blir det på motsvarande sätt beräknade underskottet 169 miljoner
kronor, medan antagandet av en nedgång med 5 procent ger ett under -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

skott på endast 58 miljoner kronor. Tillgodoräknar man i kalkylen hela
jordbrukets arbetskraft den senaste höjningen av lantarbetarlönen, stiger
de sålunda beräknade underskotten med i runt tal 250 miljoner kronor. Den
uPPgj°rda kalkylen har tjänat till ledning för prissättningen på jordbrukets
produkter under regleringsåret 1955/56 enligt den mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation den 16 mars 1955 ingångna,
av Kungl. Maj:t den 25 samma månad godkända prisöverenskommelsen.
Hänsyn har därvid även tagits till den höjning av jordbrukets kostnader,
som var att emotse, sedan förhandlingarna om nya kollektivavtal för lantarbetare
och andra arbetargrupper avslutats.

överenskommelsen innebär, bland annat, att jordbruket skall tillföras en
inkomstökning i form av prishöjningar till ett belopp av i runt tal 290 miljoner
kronor. De förhållandevis största prishöjningarna gäller kött och fläsk
samt konsumtionsmjölk. Beträffande brödsäd har överenskommits om en
mindre prissänkning än den som Kungl. Maj:t beslutade sommaren 1954.
Sammantagna torde prishöjningarna, eftersom de främst hänför sig till animalieprodukterna,
medföra en starkare inkomstförbättring för det mindre
än för det större jordbruket. Då det nya kollektivavtalet för lantarbetarna
skall tillämpas redan fr. o. in. den 1 januari 1955, skall jordbruket — i enlighet
med punkt 10 i föregående års prisöverenskommelse -— erhålla viss
kompensation härför dels genom en höjning av priset på konsumtionsmjölk
redan fr. o. in. den 1 april 1955, dels genom att för kött och fläsk en högre
prisnivå än den, som förutsatts i överenskommelsen, skall tillämpas redan
under innevarande regleringsår. För den sänkning av sockerbetspriset, som
överenskommits vid särskilda förhandlingar med betodlarna, äger jordbruket
enligt överenskommelsen påkalla en justering för att täcka det därav
föranledda inkomstbortfallet i kalkylen. Vid stigande världsmarknadspriser
har vissa justeringsmöjligheter i fråga om inlösenpriserna för vete och råg
samt grundpriserna för oljeväxtfröer förutsatts i överenskommelsen. Beträffande
fördelningen av prishöjningarna liksom i övriga hänseenden delar utskottet
departementschefens uppfattning, att prisöverenskommelsen utgör en
godtagbar lösning av de föreliggande frågorna och därför bör godkännas.

Ärets prisöverenskommelse innebär vidare, bland annat, att den s. k. 4-procentregeln skall äga tillämpning jämväl under det kommande regleringsåret,
varvid dock omräkning av kalkylen skall ske endast såvitt jordbruksnämnden
eller jordbrukets förhandlingsdelegation så påfordrar. I dylikt fall
skall omräkning ske under november 1955 på grundval av skörderapporterna
per den 15 oktober. Utskottet har icke något att erinra häremot.

Liksom för innevarande år har jordbrukets förhandlingsdelegation gjort
förbehåll om att oavsett 4-procentregeln få upptaga förhandlingar med jordbruksnämnden
om kompensation till följd av löneökningar på grund av nya
kollektivavtal för lantarbetare eller andra arbetargrupper. Utskottet förutsätter,
att när de i angivna förbehåll till överenskommelsen intagna kostnadsökningarna
inträffar, förhandlingar skall kunna upptagas i vanlig ordning.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

En överenskommelse om en dylik eventuell kompensation bör underställas
riksdagens prövning.

I motionerna I: 521 och II: 648 har framställts yrkanden, Mlkas godkännande
skulle innebära ett frångående av prisöverenskommelsen på flera
punkter. Sålunda har yrkats, att till överenskommelsen skall fogas ett uttalande
av innebörd, att de kostnadsökningar respektive inkomstminskningar,
som sammantagna låter sig inrymmas i den s. k. 4-procentregeln, ej skall
få föranleda prishöjningar, samt att i enlighet därmed punkten 7 i den del,
som uttryckes i bisatsen »oavsett 4-procentregeln», ej skall godtagas. Utskottets
nyss uttalade godkännande av prisöverenskommelsen innebär, att
utskottet avstyrker bifall till nu angivna yrkanden i motionerna I: 521 och
11:648.

Vidare har i motionerna 1:523 och 11:642 yrkats, att riksdagen måtte
medge jordbrukets förhandlingsdelegation rätt att upptaga förhandlingar
om kompensation åt jordbruket för de ökade räntekostnaderna. Utskottet,
som för sin del finner, att ett särskilt medgivande för jordbrukets förhandlingsdelegation
att hos jordbruksnämnden påkalla förhandlingar om spörsmål
av olika slag icke är erforderligt, förordar att motionerna icke ma föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Departementschefen har framhållit, att prisöverenskommelsen icke bör
utgöra hinder för jordbruksnämnden att vidtaga sådana justeringar av priserna,
som är påkallade av försörjningsläget eller marknadsförhållandena.
Utskottet, som är av samma åsikt, vill emellertid understryka vad departementschefen
anfört om att dylika justeringar såvitt möjligt bör avvägas på
sådant sätt, att minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper
av jordbrukare åstadkommes. Utskottet förutsätter vidare, att överläggningar
med jordbrukets organisationer skall äga rum, innan dylika justeringar
vidtages. Utskottet utgår ifrån att om fråga uppkommer om ändring av nuvarande
regler för fastställande av regleringsavgiften på fettvaror, förhandlingar
i enlighet med prisöverenskommelsen härom upptages med jordbrukets
förhandlingsdelegation.

Liksom hittills torde Kungl. Maj:t böra äga befogenhet att inom den av
riksdagen anvisade anslagsramen handha jordbruksregleringen och vidtaga
de ändringar i densamma, som påkallas av omständighetei na.

I övrigt föranleder Kungl. Maj :ts framställning, såvitt nu äi i fråga, icke
någon erinran från utskottets sida.

Brödsädsregleringen

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag, att det för innevarande år gällande
regleringssystemet skall bibehållas även under regleringsåret 1955/5b
ävensom att de allmänna direktiven för föreningen Svensk spannmålshandel
skall bibehållas i stort sett oförändrade under nästa regleringsår. Vidare
förordar utskottet Kungl. Maj:ts förslag rörande prissättningen på brödsäd
av 1955 års skörd. Utskottet finner sig sålunda icke böra tillstyrka bifall till
yrkandet i motionerna 1:521 och 11:648 att ej godtaga den överenskomna

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

höjningen med 2 kronor per deciton av de tidigare fastställda sänkta priserna
for vete och råg. Utskottet har vidare ej något att erinra mot att Kungl.

Maj :t bemyndigas att medge föreningen Svensk spannmålshandel att_om

så skulle visa sig erforderligt — med anlitande av den till föreningens förfogande
ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret i viss omfattning finansiera
omhändertagandet av 1955 års brödsädsskörd. I likhet med Kungl.
Maj:t förutsätter utskottet därvid, att de av 1954 års riksdag godtagna bestämmelserna
för tillhandahållande av dylik kredit iakttages och att formerna
i övrigt för finansieringen fastställes efter överläggningar med jordbruksnämnden
och riksgäldskontoret.

Beträffande förmalningsavgiften tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.
Detta innebär, bland annat, att förmalningsavgiften i enlighet med prisöverenskommelsen
även under nästa regleringsår skall utgå med 5 kronor
per deciton samt att lönekvarnarna som viss gottgörelse för sitt besvär med
att uttaga och redovisa avgifterna ävensom för ränteförluster skall av förmalningsavgiftsmedlen
erhålla en oförändrad ersättning av 50 öre per deciton.
Utskottet finner sig sålunda icke böra biträda vad i motionerna I: 520
och II: 644 samt I: 524 och II: 646 härom anförts och yrkats.

Vad departementschefen anfört rörande prisfallsersättning för sänkningen
av prisnivån för 1955 års brödsädsskörd och försäljningen av brödsäd
för foderändamål ävensom beträffande beredskapslagringen av brödsäd föranleder
icke någon erinran från utskottets sida.

Departementschefen har under denna punkt föreslagit, att Kungl. Maj:t
skall erhålla bemyndigande att till vissa kvarnar och spisbrödsfabriker med
kvarn — enligt en från jordbruksnämnden inkommen förteckning 165 stycka11
utbetala prisskillnadsersättning av 2 kronor 45 öre per deciton vete
och 5 kronor 95 öre per deciton råg för övergångslager av gammal skörd per
den 31 juli 1954. Utskottet tillstyrker detta förslag ävensom att nämnda ersättningar
skall utgå ur det å riksstaten för budgetåret 1954/55 upptagna
reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Beträffande vad i propositionen i övrigt anföres i fråga om brödsädsregleringen
har utskottet intet att erinra.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel

Handeln med fodersäd och andra fodermedel är sedan några år tillbaka
fri liksom även prisbildningen å dessa varor. Utskottet finner i likhet med
departementschefen någon ändring härutinnan icke vara påkallad och förordar,
att den begränsning av importen, som kan behövas i prisreglerande
syHe, även i fortsättningen skall åstadkommas genom användande av intörselavgifter
samt, i fråga om inom landet av importerade råvaror framställt
oljekraftfoder, tillverkningsavgifter. Vidare tillstyrker utskottet, att
utförselavgifter skall få tillämpas, när det inhemska pris- och försörj ningsläget
så kräver.

I motionerna I: 520 och II: 644 har yrkats, dels att införselavgift på spannmål
och oljekraftfoder respektive avgift på inom landet tillverkat oljekraft -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955 41

foder icke bör utnyttjas till att liöja detaljpriset på oljekraftfoder över 43
kronor per deciton, ej heller för importerad foderspannmål över 40 kronor
per deciton, dels att Kungl. Maj:t skall av clearingkassan för fettvaror disponera
högst 7 miljoner kronor för att sänka avräkningspriset på svenskt
oljekraftfoder, i den mån den nu använda standardiserade blandningen av
oljekraftfoder ej därigenom nedbringas under 43 kronor per deciton, dels
slutligen att jordbruksregleringen i övrigt med beaktande av vad i motionerna
anförts måtte handhavas så, att en otillfredsställande prisutveckling
för svensk foderspannmål motverkas. I anslutning till de i förevarande motioner
framförda yrkandena beträffande handhavandet av avgiftsbeläggningen
på fodermedel och av jordbruksregleringen i övrigt vill utskottet erinra
om att utskottet förra året i anledning av en motion med en mot det förstnämnda
yrkandet svarande hemställan uttalade, att en dylik rekommendation
skulle, förutom en minskning av det avsedda stödet åt den inhemska
foderproduktionen, medföra en icke oväsentlig reduktion av de avgiftsmedel,
som står till förfogande för stöd åt exporten av animalieprodukter. Utskottet
är fortfarande av samma mening. Vad därefter angår det framställda yrkandet
om prisnedsättning på svenskt oljekraftfoder finner sig utskottet
med hänsyn både till vad som förutsatts vid övergången till fri prisbildning
och fri handel på fodermedelsoinrådet samt till de med prisnedsättningen
förknippade kostnaderna icke kunna förorda ett återinförande av subventioner
på detta område. Utskottet finner sig sålunda böra avstyrka de i motionerna
I: 520 och II: 644 i förevarande del framförda yrkandena.

Vad i propositionen anförts om restitutionen och fördelningen på olika
animaliegrenar av de medel, som inflyter genom upptagande av införselavgifter
på fodervaror och tillverkningsavgifter på inom landet tillverkat oljekraftfoder,
kan utskottet biträda. Ej heller har utskottet något att erinra
mot vad departementschefen anfört beträffande beredskapslagringen av majs
och oljekraftfoder eller i fråga om möjligheten att föreskriva minimiinblandning
av inhemskt raps- och senapsmjöl eller viss avsättningsgaranti för oljekraftfoder
av inhemsk råvara.

Under denna punkt har i propositionen även föreslagits, att de sedan lång
tid tillbaka utgående fraktbidragen vid transport av fodermedel till vissa delar
av norra Sverige från och med nästa regleringsår skall utgå endast för
transport av fodermedel till Västerbottens och Norrbottens län. Vidare föreslås
det bottenbelopp, för vilket fraktbidrag icke lämnas av statsmedel, skola
höjas från 1 krona 25 öre till 2 kronor per deciton. Belopp motsvarande de
slopade bidragen respektive sänkningen av bidragen skall enligt förslaget
i stället över reservationsanslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder
i Norrland in. in. tillföras de olika hushållningssällskapen inom berörda
område för att användas till sällskapens rådgivnings- och upplysningsverksamhet.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förevarande framställning och
förordar de därvid framförda förslagen i fråga om såväl fördelningen på olika
områden som användningen för olika ändamål av de från fraktbidragen till

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

nyssnämnda anslag överflyttade medlen. Vid sådant förhållande finner sig
utskottet icke böra tillstyrka bifall till yrkandet i motionerna I: 520 och II:
644, att fraktbidragen skall utgå med oförändrade belopp under nästa regleringsår.
I likhet med departementschefen anser utskottet vidare, att utbetalningen
av de kvarstående fraktbidragen under nästa regleringsår liksom
under innevarande år skall handhavas av föreningen Svensk spannmålshandel,
som bör få de kostnader, som kan beräknas falla på administrationen
av bidragen, täckta ur anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.

Beträffande vad i propositionen i övrigt anförts om regleringen av fodersäd
och andra fodermedel samt om anslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland m. m. har utskottet intet att erinra.

Potatisregleringen

I fråga om odlarpriset på fabrikspotatis samt överenskommelsen med
Sveriges stärkelseproducenters förening biträder utskottet Kungl. Maj :ts
förslag. Utskottet finner sig även böra förorda vad i propositionen föreslagits
i fråga om statsbidrag till den verksamhet, som bedrives av Svensk matpotatiskontroll.
Ej heller i övrigt föranleder Kungl. Maj :ts framställning i förevarande
del någon erinran från utskottets sida.

Öl j eväxtregleringen

Mot de grundpriser för oljeväxtfrö och det garantipris för linfrö, som
Kungl. Maj :t med vissa i prisöverenskommelsen angivna förbehåll fastställt
den 30 juli 1954 och den 25 mars 1955, har utskottet icke något att erinra.
Utskottet har ej heller något att invända mot att exportverksamheten beträffande
oljeväxtfrö också under nästa regleringsår handhaves av föreningen
Svensk spannmålshandel på utav departementschefen angivet sätt eller
att definitivt ställningstagande i fråga om det framtida handhavandet av
verksamheten med uppsamling m. m. av oljeväxtfröer får anstå till ett kommande
år. Utskottet finner sig även med hänsyn till vad departementschefen
anfört härom böra biträda förslaget att under ytterligare ett år avtalsvägen
reglera oljefabrikernas befattning med oljeväxtskörden och bibehålla clearingkassan
för fettvaror såsom instrument för avräkningarna med oljefabrikerna
beträffande såväl det frö, som bearbetas för den svenska marknadens
behov, som det frö, vilket användes vid framställning av olja för export.
Medel för infriande av garantien beträffande linfrö torde även under nästa
regleringsår få ställas till förfogande ur denna clearingkassa.

Ej heller beträffande vad i propositionen i övrigt anförts i fråga om oljeväxtregleringen
har utskottet något att erinra.

Fettvaruregleringen

Vad departementschefen anfört på denna punkt föranleder icke någon
erinran från utskottets sida. Framställningen innebär, bland annat, att det

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 dr 1955

av 1953 års riksdag beslutade regleringssystemet skall bibehållas i stort sett
oförändrat även under nästa regleringsår och att därvid, såsom nämnts under
avsnittet om oljeväxtregleringen, jordbruksnämndens clearingkassa för
fettvaror skall bestå också under regleringsåret 1955/56. Vidare skall liksom
hittills mot viss ränta förskott få lämnas ur clearingkassan för finansiering
av inlösningen av 1955 års garanterade oljeväxtfröskörd.

I motionerna I: 520 och II: 644 har yrkats, dels att regleringsavgifterna på
margarinråvaror skall sänkas med belopp, som möjliggör en sänkning av
margarinpriset i fabrikationsledet med 35 öre per kilogram, dels att Kungl.
Maj :t vid tillämpning av gällande förordning om användning av svenskt
oljeväxtfrö icke måtte fastställa kostnadshöjande bestämmelser rörande
margarintillverkningen, vilka icke är erforderliga för fullgörande av det statliga
stödet till den inhemska oljeväxtodlingen. Utskottet vill i anledning av
det förstnämnda yrkandet erinra om att utskottet såväl förra året som året
dessförinnan konstaterade, att en sådan sänkning av margarinpriset skulle
innebära en förhållandevis kraftig förskjutning av prisrelationerna mellan
smör och margarin. Vidare uttalade utskottet vid båda tillfällena tillika, att
man borde iakttaga viss försiktighet i fråga om ändring av prisrelationerna
mellan smör och margarin. Utskottet, som fortfarande är av samma mening,
finner sig med hänvisning till den träffade, av utskottet förut förordade prisöverenskommelsen
icke kunna ansluta sig till motionärernas yrkande i denna
del. Ej heller det i motionerna framförda yrkandet i fråga om tillämpningen
av gällande författningsbestämmelser om användningen av svenskt
oljeväxtfrö anser utskottet böra föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Stödet åt lin- och hampodlingen

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag för regleringsåret 1955/56 under denna
punkt slår i överensstämmelse med tidigare av riksdagen fattade beslut
i fråga om stödet åt ifrågavarande odling. Med hänsyn bland annat härtill
har utskottet intet att erinra vare sig mot de av Kungl. Maj :t fastställda
riktpriserna för 1955 års skörd av lin- och hamphalm eller mot beräkningen
av de statliga bidragskostnaderna för regleringsåret 1955/56.

Enligt beslut av 1951 års riksdag skall statligt stöd i form av pristillägg
till den inhemska produktionen av lin- och hampfiber utgå för 1951—1955
års skördar. I propositionen har anmälts, att jordbruksnämnden den 29 mars
1955 inkommit med förslag till fortsatta stödåtgärder samt att detta förslag
för närvarande är föremål för remissförfarande och sålunda icke hinner bli
föremål för prövning av 1955 års riksdag. Vid dylikt förhållande finner sig
utskottet i likhet med departementschefen böra förorda, att det statliga prisstödet
till lin- och hampodlingen enligt nuvarande grunder förlänges att
gälla även 1956 års skörd.

Kungl. Maj:ts framställning i övrigt i fråga om stödet åt lin- och hampodlingen
föranleder ej heller någon erinran från utskottets sida.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1055

Äggregleringen

Beträffande äggregleringen tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag. Detta
innebär, bland annat, att producentprisnoteringen skall fritt få variera
intill en övre gräns av 4 kronor 25 öre per kilogram samt att liksom för närvarande
exportbidrag och restitution av fodermedelsavgifter skall kunna
komma i fråga. Utskottet har ej heller något att erinra mot att de medel,
som influtit eller i fortsättningen kan komma att inflyta genom införselavgift
för kött av tamfågel, skall få tillgodoföras Sveriges export- och importförening
för ägg för att användas i föreningens regleringsverksamhet.

Köttvaruregleringen

I fråga om köttvaruregleringen biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag.
Förslaget innebär, bland annat, att utrikeshandeln med kött och fläsk under
regleringsåret 1955/56 skall regleras på i stort sett samma sätt som för närvarande
och att priserna på kött och fläsk i enlighet med den föreliggande
prisöverenskommelsen genomsnittligt skall tillåtas stiga med ett belopp,
som motsvarar 39,5 öre per kilogram utöver den för innevarande regleringsår
ursprungligen överenskomna prisnivån. Anpassningen till det högre prisläget
skall vidare kunna ske successivt under återstående del av innevarande
regleringsår.

Vad i propositionen anförts angående garantipriset för smågrisar och
stödet åt ullproduktionen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de statliga bidragen innebär — i enlighet
med vad som avtalats i prisöverenskommelsen — att såväl de allmänna och
extra mjölkpristilläggen som det s. k. leveranstillägget under nästa regleringsår
skall utgå efter oförändrade grunder.

I motionerna I: 513 och II: 635 göres yrkande av innebörd, att det extra
mjölkpristillägget i Norrbottens och Västerbottens län med hänsyn till följdverkningarna
av skördeskador år 1954 tillfälligt skall höjas, vilket skulle
möjliggöras genom en ökning av det i propositionen beräknade prisregleringsanslaget.

Med anledning härav får utskottet erinra om att riksdagen till de jordbrukare,
som år 1954 tillfogats mera betydande skördeskador, tidigare beviljat
medel att utgå i form av amorteringslån och behovsprövade bidrag utan
återbetalningsskyldighet. Av det till bidrag beviljade beloppet — 6 000 000
kronor — har 1 000 000 kronor anvisats till förstärkning av bidragsgivningen
till jordbrukare i övre Norrland (JoU 1955:6, rskr. 118). Kostnaderna
för ifrågavarande bidrag har bestritts av den besparing på ur prisregleringsanslaget
utgående statliga mjölkpristillägg, som till följd av de i samband
med skördeskadorna minskade mjölkleveranserna till mejeri i januari 1955
kunde beräknas för innevarande regleringsår. De sålunda företagna åtgärderna
har främst varit avsedda att lindra de omedelbara verkningarna av

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år t955

det inkomstbortfall, som följer av en mera väsentligt felslagen skörd. Därest
såsom i motionerna anförts vissa verkningar av skördeskadorna icke tidigare
beaktats, torde emellertid enligt utskottets mening eventuella ytterligare
hjälpåtgärder icke böra sammankopplas med de prisreglerande åtgärderna
på jordbrukets område utan böra, såsom fallet varit i fråga om statliga
stödåtgärder vid skördeskador under de senaste åren, behandlas i särskild
ordning. Utskottet anser sig sålunda icke kunna tillstyrka det i motionerna
1:513 och 11:635 framförda yrkandet om en höjning av prisregleringsanslaget
för nu ifrågavarande ändamål. Emellertid synes det enligt
utskottets mening vara påkallat, att Kungl. Maj :t närmare undersöker möjligheterna
att på lämpligt sätt beakta de i motionerna framförda synpunkterna.
Såvitt nu kan bedömas, kan man vänta, att en större nedgång i mjölkleveranserna
till mejeri än tidigare beräknats kommer att ske under innevarande
regleringsår och att följaktligen vissa ytterligare besparingar sannolikt
kommer att uppstå å den del av prisregleringsanslaget, som avsetts
för mjölkpristillägg. Utskottet anser därför för sin del lämpligt, att Kungl.
Maj :t äger att av ifrågavarande besparingar få använda ett belopp av högst
2,5 miljoner kronor för att inom Norrbottens och Västerbottens län nu ytterligare
mildra verkningarna av skördeskadorna. Skulle under nästkommande
regleringsår behov av dylika ytterligare åtgärder anses fortfarande föreligga,
torde nästa års riksdag kunna sättas i tillfälle att ånyo överväga denna
fråga. Vid nu angivna ståndpunktstagande avstyrker utskottet jämväl
bifall till yrkandena i motionerna I: 521 och II: 648 om höjning av beloppet
till extra mjölkpristillägg i norra Sverige.

Enligt propositionen har jordbruksnämnden upplyst, att den vid prisförhandlingarna
överenskomna prishöjningen på standardiserad konsumtionsmjölk
— för att stimulera mjölkproduktionen i närheten av konsumtionsorterna
— icke ansetts böra helt utjämnas mellan de olika mejerierna. Av
den prishöjning om 4,5 öre per liter till mejeri, vilken trätt i kraft den 1 april
1955, uttages sålunda en utjämningsavgift av endast 1,5 öre per kilogram.
Efter det att hänsyn tagits till vissa höjningar av utjämningsavgifterna för
grädde ävensom till vissa ökade kostnader för mejeridriften, kan emellertid
enligt jordbruksnämnden konsumtionsmjöiksmejerierna beräknas tå behålla
ungefär hälften av nettoökningen från och med den 1 april 1955 av
mejeripriset för konsumtionsmjölk. I fråga om en eventuell utjämning av
prishöjningen till mejeri den 1 september 1955 för standardiserad konsumtionsmjölk
avses enligt nämnden överenskommelse senare skola träffas mellan
nämnden och Svenska mejeriernas riksförening. Vad jordbruksnämnden
sålunda upplyst i fråga om utjämning av prishöjningen på konsumtionsmjölk
har icke föranlett någon erinran från departementschefens sida.

I motionerna I: 522 och II: 647 har hemställts, att frågan om fördelningen
av prishöjningen på standardiserad konsumtionsmjölk mellan de olika mejerierna
skall få avgöras av Svenska mejeriernas riksförening på sätt, som
befinnes lämpligt, utan hinder av vad i propositionen och jordbruksnämndens
skrivelse i detta avseende uttalats.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Utskottet vill med anledning härav erinra om att utjänmingsförfarandet
mellan mejerierna — även om det är grundat på en statlig förordning —
torde vara en jordbrukets interna angelägenhet. Något uttalande av riksdagen
synes därtör icke i och för sig vara erforderligt för att möjliggöra
en fördelning av prishöjningen på det sätt, som angives i motionerna. Ställning
till motionärernas önskemål synes böra tagas först i den överenskommelse,
som — enligt vad i propositionen upplysts — avses skola träffas
mellan jordbruksnämnden och Svenska mejeriernas riksförening. Motionerna
I: 522 och II: 647 torde fördenskull icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vad härefter angår konsumtionsmjölken biträder utskottet Kungl. Maj:ts
förslag om att föreskrifterna angående viss högsta fetthalt i standardiserad
konsumtionsmjölk skall upphävas. I detta sammanhang vill utskottet emellertid
särskilt understryka depertementschefens uttalande, att Svenska mejeriernas
riksförening skall tillse, att en dylik ändring icke för allmänheten
medför någon inskränkning i möjligheten att erhålla till 3 procent standardiserad
konsumtionsmjölk.

I motionerna I: 519 och II: 645 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa om en utredning av möjligheterna att på
lång sikt lösa den svenska mjölkhushållningens avsättningsproblem samt
att möjligheten att exportera torrmjölk till underutvecklade länder och övriga
synpunkter, som framförts i motionerna, därvid måtte beaktas. Samma
synpunkter och önskemål som i motionerna har framförts i småbruksutredningens
nyligen avlämnade betänkande angående det mindre jordbrukets
möjligheter att uppnå bättre lönsamhet (SOU 1955: 7), vilket för närvarande
är föremål för remissförfarande. Med hänsyn härtill anser utskottet
en särskild framställning till Kungl. Maj:t i ämnet icke vara påkallad.
Emellertid utgår utskottet ifrån att vad i motionerna anförts kommer att
beaktas vid Kungl. Maj:ts ställningstagande till de i småbruksutredningens
betänkande framförda förslagen. På grund av det anförda finner sig utskottet
icke kunna tillstyrka bifall till det i motionerna 1:519 och 11:645
gjorda yrkandet.

I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts framställning, såvitt nu är i fråga, icke
någon erinran från utskottets sida.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd

I likhet med departementschefen anser utskottet, att Kungl. Maj:t bör
erhålla riksdagens bemyndigande att redan före höstsådden 1955 fastställa
riktpriser på vete, råg, höstraps och höstrybs av 1956 års skörd. Därest
emyndigandet utnyttjas av Kungl. Maj:t, bör riktpriserna gälla med förbehåll
för de ytterligare ändringar, som kan föranledas av att priserna på
andra jordbruksprodukter senare kan komma att ändras. Avsättning till
riktpriserna bör vidare garanteras endast såvitt angår en brödsäds- respektive
oljevaxtfrokvantitet, motsvarande det inhemska avsättningsutrymmet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet

Utskottet biträder vad Kungl. Maj:t föreslagit i denna del. Förslaget innebär,
bland annat, att till täckning av de egentliga omkostnaderna för den
av föreningen Svensk spannmålshandel administrerade beredskapslagringen
av brödsäd, majs och oljekraftfoder samt den av jordbruksnämnden
administrerade beredskapslagringen av socker, risgryn, kaffe, fettvaror,
mjöl, ärter, bönor och linfrö skall anvisas 14 miljoner kronor ävensom att
till täckning av förluster, som uppstår hos föreningen Svensk spannmålshandel
och jordbruksnämnden vid försäljning av och nedskrivning av bokföringsvärdet
å beredskapslagren av brödsäd och mjöl, skall tagas i anspråk
behållningen på de medel, som tidigare reserverats eller anvisats för täckande
av kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet,
preliminärt beräknade till 15,5 miljoner kronor. Förslaget innebär
vidare, att Kungl. Maj:t skall bemyndigas dels föreskriva, att jordbruksnämnden
i avtal rörande lagerhållning av varor, som lagras enligt åtagande
mot statsverket men som icke övergår i dess ägo, skall lämna lagerhållaren
den garanti, som kan vara erforderlig för att undvika, att statsverket
belastas med kostnad för de lagrade varornas försäkring, dels för täckande
av uppkomna förluster i anledning av dylik garanti disponera medel ur
förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköpsoch
försäljningsverksamhet. Kungl. Maj :t skall dock äga bemyndiga nämnden
att besluta undantag från vad nu sagts i sådana fall, då avtal icke kan
komma till stånd utan att försäkring tecknas, ävensom att intill utgången
av juni 1956 — allteftersom nämndens nuvarande åtaganden avvecklas i
fråga om samlagring med varor, som icke ingår i beredskapslager -— försäkra
såväl staten som enskild tillhöriga varor.

Statliga rörelsemedel till lagrings- och inlösningsverksamhet

På denna punkt har utskottet icke något att erinra mot vad departementschefen
anfört.

Vissa författningsändringar

Kungl. Maj:ts förslag att ersätta förordningen den 24 maj 1934 (nr 180)
angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel samt förbud mot
viss användning av denaturerad spannmål med en ny och efter nuvarande
förhållanden anpassad förordning angående förbud mot viss användning av
denaturerad spannmål torde böra godkännas av riksdagen. Likaså förordar
utskottet den efter omarbetning i vissa avseenden av äldre författning föreslagna
förordningen angående slaktdjursavgift. Omarbetningen innebär,
bland annat, att slaktdjursavgift skall kunna uttagas även för den del av
slaktdjursproduktionen, som exporteras i form av levande nötkreatur, hästar
och svin, samt att möjligheterna till kontroll över slaktdjursavgiftens

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

rätta erläggande skall vidgas. Vidare förordar utskottet det föreslagna upphävandet
av förordningarna angående användande av svensk havre vid
gryn- och mjöltillverkning in. m. (1933: 234) och om skatt å kli (1934: 172).

Slutligen biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag om avveckling av spannmålskreditfonden
med utgången av innevarande budgetår. Utskottet får
därvid erinra om att riksdagens revisorer i sin berättelse över den år 1954
av dem verkställda granskningen angående statsverket förordat, att denna
fond skall avvecklas och dess behållning återföras till vederbörlig inkomsttitel.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser,
som må föranledas av ett bifall från riksdagens sida till Kungl. Maj :ts av
utskottet biträdda förslag angående spannmålskreditfonden.

Anslagsäskanden

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda anslagsberäkningarna. På grund härav och med hänsyn till vad
utskottet anfört i det föregående torde sålunda de i motionerna I: 513 och
II: 635 samt I: 521 och II: 648 framställda yrkandena i fråga om medelsanvisningen
icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Av vad
utskottet uttalat beträffande motionerna I: 520 och II: 644 under avsnittet
om regleringen av fodersäd och andra fodermedel följer, att någon ändring
icke bör ske i fråga om anslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder
i Norrland m. m. Mot vad i propositionen anförts beträffande vissa
ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter och
för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö har utskottet icke något att invända.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga
åtgärder för reglering under nästkommande regleringsår
av produktions- och avsättningsförhållandena på
jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer utskottet angivit i det föregående samt således

1) beträffande allmänna synpunkter på prisregleringen,
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag
å motionerna I: 521 och II: 648, såvitt nu är i fråga, samt
motionerna I: 523 och II: 642, godkänna vad utskottet anfört; 2)

i fråga om brödsädsregleringen, med bifall till Kungl.
Maj :ts framställning samt med avslag å motionerna I: 520
och II: 644, I: 521 och II: 648 samt I: 524 och II: 646, förstnämnda
fyra motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

3) i vad angår regleringen av fodersäd och andra fodermedel,
med bifall till Kungl. Maj:ts framställning ävensom
med avslag å motionerna I: 520 och II: 644, såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

4) i fråga om potatisregleringen bifalla Kungl. Maj :ts framställning; 5)

beträffande oljeväxtregleringen bifalla Kungl. Maj :ts
framställning;

6) i vad angår fettvaruregleringen, såvitt nu är i fråga,
med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med avslag
i förevarande del å motionerna I: 520 och II: 644 godkänna
vad utskottet anfört;

7) i fråga om stödet åt lin- och hampodlingen bifalla
Kungl. Maj:ts framställning;

8) i vad angår äggregleringen bifalla Kungl. Maj :ts framställning; 9)

beträffande köttvaruregleringen m. in. bifalla Kungl.
Maj :ts framställning;

10) i fråga om regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter,
med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
ävensom med avslag å motionerna I: 513 och II: 635 samt
I: 521 och II: 648 — samtliga nämnda motioner såvitt nu är
i fråga — samt motionerna I: 522 och II: 647, godkänna vad
utskottet anfört;

B. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
bemyndiga Kungl. Maj :t att, såvitt angår försäljning
för inhemsk förbrukning, fastställa priser på brödsäd
och oljeväxter av 1956 års skörd i enlighet med förut angivna
grunder;

C. att riksdagen må å riksstaten för budgetåret 1955/56
under nionde huvudtiteln anvisa

1) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 513 och II: 635 samt I: 521 och II: 648,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område ett reservationsanslag av
169 000 000 kronor;

2) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning till Statlig
lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 14 000 000 kronor;

3) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 520 och II: 644, såvitt nu är i fråga,
till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland
im. m. ett reservationsanslag av 1 100 000 kronor;

1). att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
medge att det å riksstaten för budgetåret 1954/55
anvisade reservationsanslaget till Kostnader i samband med
Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet må under budgetåret
1955/56 användas för täckande av förluster, som hos
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, och statens

4 llihang till riksdagens protokoll 1955. 10 sand. Nr 25

50 Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

jordbruksnämnd uppkommer vid försäljning och nedskrivning
av beredskapslager av brödsäd och mjöl;

E. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
bemyndiga Kungl. Maj :t att av anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1954/55 till vissa i det föregående nämnda kvarnar m. fl. utbetala
ersättning för prisfall på brödsäd i enlighet med förut
angivna grunder;

F. att riksdagen må medgiva Kungl. Maj:t att av förut
angivna besparingar under reservationsanslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1954/
55 använda ett belopp av högst 2 500 000 kronor för att
inom Norrbottens och Västerbottens län ytterligare mildra
verkningarna av 1954 års skördeskador i enlighet med vad
utskottet förordat i det föregående;

G. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
besluta att spannmålskreditfonden skall avvecklas
med utgången av budgetåret 1954/55;

H. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning,
antaga de vid propositionen fogade förslagen till

1) förordning angående förbud mot viss användning av
denaturerad spannmål;

2) förordning om upphävande av förordningen den 29 maj
1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid
gryn- och mjöltillverkning m. m.;

3) förordning angående upphävande av förordningen den
24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli; samt

4) förordning angående slaktdjursavgift;

I. att motionerna I: 519 och II: 645 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Beträffande vad Kungl. Maj :t i propositionen nr 180 föreslagit riksdagen
i fråga om förordningen angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m. jämte i ämnet väckt motion m. m. kommer utskottet
att senare under riksdagen avgiva utlåtande, vilket utskottet härmed får för
riksdagen

anmäla.

Stockholm den 12 maj 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Nord, Jon
Jonsson, Bertil Andersson, Sundberg, Hansson, Eskilsson, Bror Nilsson och
Mossberger; samt

från andra kammaren: herrar Haeggblom, Jonsson i Strömsund, Pettersson
i Dahl och Svensson i Ljungskile, fru Lindskog, herrar Rimås, Jönsson
i Gärds Köpinge, Nilsson i Lönsboda och Johanson i Västervik samt fru
Lewén Eliasson.

Reservationer

Brödsädsregleringen

1) Av herrar Nord, Hansson, Svensson i Ljungskile, Rimås och Nilsson i
Lönsboda, vilka ansett, att motionerna I: 520 och II: 644, såvitt nu är i fråga,
bort bifallas och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 40, som börjar med orden »Beträffande
förmalningsavgiften» och slutar med orden »och yrkats», bort ha
följande lydelse:

»I motionerna I: 520 och II: 644 har yrkats, att bygdekvarnarna från och med
nästa regleringsår skall befrias från förmalningsavgift vid s. k. löneförmalning.
Frågan om befrielse av löneförmalningen från förmalningsavgift har
behandlats vid såväl förra årets som nästföregående års riksdag. I sitt i fjol
avlåtna utlåtande nr 32 fann utskottet vissa då anförda skäl vara så vägande,
att det borde uppdragas åt Kungl. Maj :t att ha sin uppmärksamhet riktad
på att söka tillvarataga de möjligheter, som kan uppkomma, att mildra
verkningarna för bygdekvarnarna av systemet med förmalningsavgifter. Enligt
utskottets mening har erfarenheten under det gångna året ytterligare
understrukit önskvärdheten av att bygdekvarnarna befrias från denna avgift.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet med avstyrkande av Kungl.
Maj :ts förslag i denna del böra biträda det i motionerna I: 520 och II: 644 i
förevarande hänseende gjorda yrkandet. Vid angivna ställningstagande avstyrker
utskottet bifall till vad härom yrkats i motionerna 1:524 och
II: 646.»

dels ock utskottets hemställan under punkten A 2) bort lyda sålunda:

»2) i fråga om brödsädsregleringen, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning samt med bifall till motionerna 1:520
och II: 644, såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna
I: 521 och II: 648, såvitt nu är i fråga, samt I: 524 och
II: 646, godkänna vad utskottet anfört.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel

2) Av lierrar Nord, Hansson, Svensson i Ljungskile, Rimås och Nilsson i
Lönsboda, vilka ansett, alt i anledning av motionerna I: 520 och II: 644, såvitt
nu är i fråga,

dels utskottets utlåtande från och med det stycke, som på s. 40 börjar
med orden »I motionernas., till och med det stycke, som på s. 42 slutar med
orden »intet alt erinra», bort ha följande lydelse:

»I enlighet med vad som anföres i motionerna I: 520 och II: 644 anser utskottet,
att avgiftsbeläggningen på fodermedel och jordbruksregleringen i
övrigt bör handhavas på sådant sätt, att från animalieproducenternas synpunkt
mera tillfredsställande priser på fodermedel uppnås. Uttagandet av
avgifter på fodermedel bör dock icke få medföra, att en reduktion av de avgiftsmedel,
som enligt prisöverenskommelsen skall stå till förfogande för
stöd åt exporten av ägg, kommer att ske. Vidare biträder utskottet det i
motionerna I: 520 och II: 644 framförda yrkandet, att Kungl. Maj :t skall av
jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror disponera högst 7 miljoner
kronor för att sänka avräkningspriset på svenskt oljekraftfoder, i den män
förbrukarpriserna på de nu förekommande oljekraftfoderblandningarna ej
därigenom nedbringas under 43 kronor per deciton.

I konsekvens med vad som nyss sagts beträffande handhavandet av avgiftsbeläggningen
på fodermedel bör enligt utskottets mening de under regleringsåret
1955/56 genom avgifterna inflytande medlen i sin helhet tillföras
Sveriges export- och importförening för ägg för att användas i föreningens
prisregleringsverksamhet. Vidare bör föreningen i enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag från Svenska mejeriernas riksförening tillföras ett belopp av
1 miljon kronor av tidigare influtna fodermedelsavgifter. Vid nu angivna
ståndpunktstagande kan utskottet icke biträda Kungl. Maj :ts förslag, att
viss del av foderavgiftsmedlen skall tillföras riksföreningen för att täcka förluster
vid export av smör.

Vad i propositionen anförts beträffande beredskapslagringen av majs och
oljekraftfoder samt i fråga om möjligheten att föreskriva minimiinblandning
av inhemskt raps- och senapsmjöl ävensom beträffande viss avsättningsgaranti
för oljekraftfoder av inhemsk råvara kan utskottet biträda.

Under denna punkt har i propositionen även föreslagits, att de sedan lång
tid tillbaka utgående fraktbidragen vid transport av fodermedel till vissa
delar av norra Sverige från och med nästa regleringsår skall utgå endast för
transport av fodermedel till Västerbottens och Norrbottens län. Vidare föreslås
det bottenbelopp, för vilket fraktbidrag icke lämnas av statsmedel, skola
höjas från 1 krona 25 öre till 2 kronor per deciton. Belopp motsvarande de
slopade bidragen respektive sänkningen av bidragen skall enligt förslaget i
stället över reservationsanslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder
i Norrland m. in. tillföras de olika hushållningssällskapen inom berörda
område för att användas till sällskapens rådgivnings- och upplvsninesverksamhet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

I motionerna 1: 520 och II: 644 har yrkats, att fraktbidragen för fodersändningar
till vissa delar av norra Sverige skall utgå med oförändrade belopp
under nästa regleringsår. Utskottet, som finner det mindre välbetänkt
att i nuvarande läge genom fraktbidragens borttagande ytterligare höja fodermedelspriserna
i norra Sverige, anser sig böra tillstyrka det i motionerna
framförda yrkandet. Dock vill utskottet uttala, att denna fråga bör omprövas,
när fodermedelspriserna åter kommit ned på en mera normal nivå. Enligt
utskottets mening talar vidare starka skäl för en höjning av anslagen
till de norrländska hushållningssällskapens rådgivnings- och upplysningsverksamhet.
Frågan om en dylik höjning torde dock icke böra sammankopplas
med spörsmålet om ett eventuellt slopande av ifrågavarande fraktbidrag,
utan frågan torde böra prövas i sammanhang med andra liknande anslag under
nionde huvudtiteln. Utskottet finner sig sålunda för nästa budgetår
böra förorda ett från innevarande budgetår oförändrat anslag till Bidrag till
produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland in. m. Vid nu angivna ståndpunktstagande
avstyrker utskottet sålunda bifall till Kungl. Maj :ts förslag
i förevarande del.»

dels utskottets hemställan under punkten A 3) bort lyda sålunda:

»3) i vad angår regleringen av fodersäd och andra fodermedel,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt motionerna
I: 520 och II: 644, såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;»

3) Av herr Lage Svedberg.

Fettvaruregleringen

4) Av herrar Nord, Hansson, Svensson i Ljungskile, Rimås och Nilsson
i Lönsboda, vilka ansett, att motionerna 1:520 och 11:644, såvitt nu är i
fråga, bort bifallas och att därför

dels utskottets utlåtande från och med det stycke, som på s. 42 börjar
med orden »Vad departementschefen», till och med det stycke, som på s.
43 slutar med orden »riksdagens sida,» bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 520 och II: 644 har yrkats, bland annat, att regleringsavgifterna
för margarinråvaror skall sänkas med belopp, som möjliggör en
sänkning av margarinpriset i fabrikationsledet med 35 öre per kilogram.
I likhet med motionärerna finner utskottet, att med hänsyn till såväl den
nedgång i smörproduktionen, som ägt rum i vårt land, som de möjligheter
till export av smör, som förefinnes inom ramen för exportkontingenterna i
gällande handelsavtal, några starkare betänkligheter för närvarande icke
torde föreligga att något vidga prisspänningen emellan smör och margarin.
Enligt utskottets mening skulle det även ur nationalekonomisk synpunkt
vara en fördel att utnyttja exportmöjligheterna för smör. Med beaktande
av det anförda samt då, såsom framhålles i motionerna, både hänsynen1 till
konsumenterna och till behovet av en anpassning till friare marknadsför -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år W55

hållanden motiverar någon sänkning av margarinpriset, biträder utskottet
motionärernas förslag. Den minskning av statens för budgetåret 1955/56
beräknade inkomster av regleringsavgifterna för fettvaror, som härvid inträffar,
bör enligt utskottets mening kompenseras genom att ett mot inkomstbortfallet
svarande belopp överföres från jordbruksnämndens clearingkassa
för fettvaror.

I motionerna 1:520 och 11:644 har vidare yrkats, att Kungl. Maj:t vid
tillämpning av gällande förordning om användning av svenskt oljeväxtfrö
icke skall fastställa kostnadshöjande bestämmelser rörande margarintillverkningen,
vilka icke är erforderliga för fullgörande av det statliga stödet
till den inhemska oljeväxtodlingen. Utskottet vill i anledning härav erinra
om att, såsom motionärerna framhållit, åliggandet — genom överenskommelse
eller statligt tvång — att använda viss mängd inhemsk rapsolja i
margarin i sådana lägen, då export av dylik olja kan ske till högre pris än
importen av valolja, kan medföra förutom en nationalekonomisk förlust
en onödig fördyring av margarinets produktionskostnader till förfång för
antingen konsumenterna eller statskassan, beroende på om man utgår från
oförändrad regleringsavgift eller från oförändrat konsumentpris. Vid en
med tanke på dylika konsekvenser anpassad utformning av garantien åt
oljeväxtodlingen är i nu åsyftade lägen ett åläggande om viss minimiinblandning
av rapsolja enligt utskottets med motionärernas sammanfallande mening
ej heller erforderligt eller till fördel för oljeväxtodlarna. Utskottet finner
sig sålunda böra tillstyrka det i motionerna 1:520 och 11:644 i förevarande
del framförda yrkandet.

Vad departementschefen i övrigt antört beträffande fettvaruregleringen,
såvitt nu är i fråga, föranleder ingen erinran från utskottets sida.»

dels utskottets hemställan under punkten A 6) bort lyda sålunda:

»6) i vad angår fettvaruregleringen, såvitt nu är i fråga,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt med bifall
i förevarande del till motionerna I: 520 och II: 644, godkänna
vad utskottet anfört;»

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter

5) Av herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Nord, Sundberg, Bror Nilsson,
Pettersson i Dahl, Svensson i Ljungskile och Nilsson i Lönsboda, vilka ansett,
att det stycke i utskottets utlåtande, som på s. 44 börjar med orden
»Med anledning» och på s. 45 slutar med orden »norra Sverige», bort ha
följande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

Kostnaderna för ifrågavarande bidrag har bestritts av den besparing på ur
prisregleringsanslaget utgående statliga mjölkpristillägg, som till följd av
de i samband med skördeskadorna minskade mjölkleveranserna till mejeri
i januari 1955 kunde beräknas för innevarande regleringsår. De sålunda
företagna åtgärderna har främst varit avsedda att lindra de omedelbara
verkningarna av det inkomstbortfall, som följer av en mera väsentligt felslagen
skörd. Däremot torde vissa följdverkningar icke tidigare ha beaktats.
Hland annat har, såsom motionärerna påpekat, den minskade mjölkinvägningen
i övre Norrland medfört en icke oväsentlig ökning av mejerikostnaderna
per kilogram, enär en betydande del av de med mejeridriften
förenade kostnaderna är fasta. Härigenom minskas i motsvarande mån mejeriernas
avräkningslikvider till producenterna. Ehuru utskottet finner de
av motionärerna framförda synpunkterna beaktansvärda, anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka det i motionerna 1:513 och 11:635 framförda yrkandet
om en höjning av prisregleringsanslaget för nu ifrågavarande ändamål.
Emellertid synes det enligt utskottets mening vara påkallat, att Kungl.
Maj:t närmare undersöker möjligheterna att på lämpligt sätt beakta de i
motionerna framförda synpunkterna. Såvitt nu kan bedömas, kan man
vänta, att en större nedgång i mjölkleveranserna till mejeri än tidigare beräknats
kommer att ske under innevarande regleringsår och att följaktligen
vissa ytterligare besparingar sannolikt kommer att uppstå å den del
av prisregleringsanslaget, som avsetts för mjölkpristillägg. Utskottet anser
därför för sin del lämpligt, att Kungl. Maj :t äger att av ifrågavarande besparingar
få använda ett belopp av högst 2,5 miljoner kronor för att inom
Norrbottens och Västerbottens län ytterligare mildra följdverkningarna av
skördeskadorna. Skulle under nästkommande regleringsår behov av dylika
ytterligare åtgärder anses fortfarande föreligga, torde nästa års riksdag
kunna sättas i tillfälle att ånyo överväga denna fråga. Vid nu angivna
ståndpunktstagande avstyrker utskottet jämväl bifall till yrkandena i motionerna
1:521 och 11:648 om höjning av beloppet till extra mjölkpristilllägg
i norra Sverige.»

6) Av herrar Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets utlåtande, som på s. 44 börjar med orden »Med
anledning» och som på s. 45 slutar med orden »norra Sverige», bort ha följande
lydelse:

»Med anledning härav får utskottet erinra om att riksdagen till de jordbrukare,
som år 1954 tillfogats mera betydande skördeskador, tidigare beviljat
medel att utgå i form av amorteringslån och behovsprövade bidrag
utan återbetalningsskyldighet. Av det till bidrag beviljade beloppet —
6 000 000 kronor — bar 1 000000 kronor anvisats till förstärkning av bidragsgivningen
i övre Norrland (JoU 1955:6, rskr. 118). De sålunda företagna
åtgärderna bar främst varit avsedda att lindra de omedelbara verkningarna
av det inkomstbortfall, som följt av eu mera väsentligt felslagen
skörd. Däremot torde viss följdverkningar icke tidigare ha beaktats. Bland

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år t955

annat har, såsom motionärerna påpekat, den minskade mjölkinvägningen
i övre Norrland medfört en icke oväsentlig ökning av mejerikostnaderna per
kilogram, enär en betydande del av mejeridriftens kostnader är fasta. Höjningen
av mejeripersonalens löner och mjölkfrakterna har gett särskilt
stort utslag inom områden, där mjölkinvägningen minskat.

Ehuru dessa förhållanden gör de i motionerna framförda synpunkterna
beaktansvärda, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka det framförda yrkandet
om en höjning av prisregleringsanslaget för ifrågavarande ändamål.
Ej heller finner utskottet det vara en lämplig utväg att genom höjda mjölkpristillägg
i fortsättningen ge en kompensation, som ej kommer dem till
godo, som på grund av skördebortfall lidit svårast förluster, genom att de
tvingats till utslaktning av mjölkkor.

Emellertid synes det enligt utskottets mening vara påkallat, att Kungl.
Maj:t undersöker möjligheten att inom ramen för det för innevarande regleringsår
gällande allmänna bemyndigandet att handha jordbruksprisregleringen
på bästa sätt tillgodose motionernas syfte, och bör Kungl. Maj :t bemyndigas
att för sådant ändamål använda besparingar, som under innevarande
regleringsår på grund av minskad mjölkinvägning kommer att uppstå
på den del av prisregleringsanslaget, som avsetts för mjölkpristillägg.

Då frågan om mjölkpristilläggen varit eu förhandlingsfråga, vill utskottet
inte förorda någon bestämd lösning eller något till en viss summa
begränsat anslagsbelopp, utan bör Kungl. Maj:t bemyndigas att inom den
beviljade anslagsramen efter förhandlingar med jordbrukets organisationer
vidtaga de åtgärder, som visar sig påkallade. Utskottet vill dock framhålla
lämpligheten av alt då medel tages av besparingar å anslag till mjölkpristillägg,
användningen bör begränsas till täckande av inkomstbortfall inom
mjölkproduktionen och att därför bidragens fördelning bör ske genom mejerierna
och att hänsyn därvid bör tagas till de nuvarande mjölkleveransernas
storlek i förhållande till vad som tidigare under visst antal år varit
normal leverans. Vid nu angivna ståndpunktstagande avstyrker utskottet
jämväl bifall till yrkandena i motionerna 1:521 och 11:648 om höjning
av beloppet till extra mjölkpristillägg i norra Sverige.»

dels ock utskottets hemställan under punkten F bort lyda sålunda:

»F. att riksdagen må medgiva Kungl. Maj:t att använda
förut angivna besparingar under reservationsanslaget till
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1954/55 för att inom Norrbottens och Västerbottens län
ytterligare mildra verkningarna av 1954 års skördeskador i
enlighet med vad utskottet förordat i det föregående;»

7) Av herrar Bror Nilsson och Pettersson i Dahl, vilka ansett, att i anledning
av motionerna I: 522 och II: 647

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 46, som börjar med orden
»Utskottet vill» och slutar med orden »:iksdagens åtgärd» bort ha följande
lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1955

»Av vad i propositionen anförts beträffande fördelningen av nettoökningen
från och med den 1 april 1955 av mejeripriset på konsumtionsmjölk
framgår, att konsumtionsmjölksmejerierna tillförts en större del av prishöjningen,
per kilogram invägd mjölk räknat, än övriga mejerier. Därigenom
torde ha beaktats de synpunkter av försörj ningsmässig art, som anförts
beträffande konsumtionsorterna. Vid fördelningen av prishöjningen
till mejeri den 1 september 1955 torde därför — fastän detta är en jordbrukets
interna angelägenhet — enligt utskottets mening vissa skäl tala för ett
större beaktande av produktmjölksmejeriernas intressen, varför Svenska
mejeriernas riksförening i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
och jordbruksnämnden bör ha viss frihet vid fördelningen.»

dels ock utskottets hemställan under punkten A 10) bort lyda sålunda:

»10) i fråga om regleringen av handeln med mjölk och
mejeriprodukter, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt motionerna 1:522 och 11:647 ävensom med avslag å
motionerna 1:513 och 11:635 samt 1:521 och 11:648 —
sistnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga — godkänna
vad utskottet anfört;»

8) Av fru Lindskog.

Anslagsäskanden

9) Av herrar Nord, Hansson, Svensson i Ljungskile, Rimås och Nilsson
i Lönsboda, vilka ansett, att i anledning av motionerna I: 520 och II: 644,
såvitt nu är i fråga, utskottets hemställan under punkten C 3) bort lyda
sålunda:

»3) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt motionerna
I: 520 och II: 644, såvitt nu är i fråga, till Bidrag
till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. ett
reservationsanslag av 600 000 kronor;»

560891

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag