Jordbruksutskottets utlåtande nr 24 (Utlåtande 1947:Ju24 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

Nr 24.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen
den 20 juni 19M (nr 577) angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 29 november 1946 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 3, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till dels förordning angående vissa åtgärder
för bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur och dels förordning
om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1941 (nr 577)
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen
I: 106 av herr Bondeson och II: 191 av herr Liedberg, däri hemställts, att
riksdagen måtte besluta att 1 § första stycket 1) i det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående vissa åtgärder för bekämpande av smittsam
kastning hos nötkreatur gives följande lydelse:

härrör från besättning eller del därav, som av medicinalstyrelsen enligt
gällande bestämmelser förklarats fri från smittsam kastning.

Beträffande den utredning, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts framställning,
får utskottet, i den mån ej därför redogöres närmare i det följande,
hänvisa till propositionen. I avseende å de skäl som anförts till stöd för
motionerna hänvisas till desamma.

De nu gällande bestämmelserna rörande bekämpandet av tuberkulos
och smittsam kastning hos nötkreatur, vilka bestämmelser äro meddelade
dels i förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur (ändrad genom förordningen nr 783/1944),
dels i kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 579) angående frivilligt bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur, dels i kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 387)
angående bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur, innehålla i huvudsak
följande.

För vardera sjukdomens bekämpande gäller, att landet indelas i tre slag
av områden, nämligen

a) område, där sjukdomen icke förekommer eller har allenast synnerligen
ringa utbredning (fritt område);

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 10 sand. Nr 24.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

b) område, där stora möjligheter till sjukdomens utrotande förefinnas
(skyddat område); och

c) område, som varken tillhör fritt eller skyddat område.

Beträffande tnberkulosfritt och kastsjukefritt område är föreskrivet, att

bestämmelserna i epizootilagen skola äga tillämpning med avseende å tuberkulos
respektive smittsam kastning. Inträffar fall av sjukdomen, är djurägaren
anmälningsskyldig. För utrönande av förekomsten av tuberkulos
verkställes efter medicinalstyrelsens förordnande undersökning med tuberkulin.
Djur, som finnes behäftat med tuberkulos, skall nedslaktas inom viss
kortare tid. Under särskilda förutsättningar kan förordnas, att även andra
till besättningen hörande djur skola nedslaktas. Vid fall av smittsam kastning
skall det ställe, där sjukdomen förekommer, tillika med omkringliggande
område förklaras smittat. Förordnande om nedslaktning av alla smittade
djur i besättningen eller av hela besättningen kan meddelas.

Till tuberkulosfritt och kastsjukefritt område får nötkreatur icke införas
från del av riket, som ej tillhör sådant område, med mindre medicinalstyrelsen
därtill lämnat tillstånd. Dylikt tillstånd må ej lämnas beträffande nötkreatur,
avsett till livdjur, utan att djuret kan anses fritt från sjukdomen.

I fråga om tuberkulosfritt område är vidare stadgat, att med besättning
därstädes icke må införlivas annat nötkreatur än sådant, som härrör från
besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter är att
anse såsom tuberkulosfri. Har nötkreatursbesättning i dess helhet nedslaktats,
må efter smittreningen i ladugården inställas allenast sådant nötkreatur,
som nyss sagts (7 § förordningen nr 577/1941).

Förordnande att visst område skall hänföras till tuberkulosfritt eller kastsjukefritt
meddelas av Kungl. Maj:t på gemensam framställning av medicinalstyrelsen
och lantbruksstyrelsen samt efter hörande av vederbörande
hushållningssällskap.

Till tuberkulosfritt område ha hänförts Kronobergs, Gotlands, Blekinge och
Kopparbergs län samt hela Norrland ävensom delar av Jönköpings och Kalmar
län (kungörelsen nr 118/1944).

Något förordnande om kastsjukefritt område har ännu icke meddelats.

Rörande tuberkulosskyddat och kastsjukeskyddat område gäller, att utan
medicinalstyrelsens tillstånd införsel av nötkreatur ej får äga rum från del
av landet, som varken tillhör fritt eller skyddat område. För meddelandet av
tillstånd till införsel av livdjur äger vad förut beträffande fritt område sagts
motsvarande tillämpning.

I fråga om smittsam kastning är stadgat, att djurägare må insända prov
från djur, som misstänkes lida av sjukdomen, till laboratorium för undersökning
å statens bekostnad beträffande förekomsten av sjukdomen. Vidare
äger medicinalstyrelsen förordna veterinär att, därest misstanke om sjukdomen
föreligger, taga erforderliga prov för undersökning. Konstateras sjukdomen,
meddelar styrelsen anvisningar, huru sjukdomen lämpligen bör bekämpas.
Finner styrelsen förutsättning föreligga att genom nedslaktning av
ett mindre antal djur utrota sjukdomen inom det undersökta området, kan

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

statsbidrag utgå för ändamålet med 50 kronor för djur i åldern sex månader
— två år och 75 kronor för djur över två år.

Förordnande att visst område skall utgöra skyddat område meddelas av
Kungl. Maj:t.

Till tuberkulosskyddat område ha hänförts delar av Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,
Örebro samt Västernorrlands län (kungörelsen nr 118/1944), och till
kastsjukeskyddat område Gotlands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbottens län ävensom delar
av Älvsborgs och Jämtlands län (kungörelsen nr 27/1944).

Utanför de tuberkulosfria områdena bekämpas tuberkulosen i huvudsak
därigenom, att djurägarna kunna vinna anslutning till ett statligt eller statsunderstött
bekämpande av sjukdomen, anordnat antingen av medicinalstyrelsen
eller av vederbörande hushållningssällskap. Delta bekämpande förekommer
i två olika former, statlig kontroll med tuberkulin och klinisk tuberkuloskontroll.
Förstnämnda kontrollform förutsätter en total utrensning
av tuberkulosen inom den anslutna besättningen, medan den kliniska kontrollen
närmast åsyftar ett bekämpande av sjukdomen i smittfarlig form.
Vid sistnämnda kontrollform isoleras i regel ungdjuren och ställas under
statlig kontroll med tuberkulin.

Ersättning för nedslaktat djur utgår av statsmedel endast för vid den kliniska
kontrollen påträffat smittfarligt djur; ersättningens storlek utgör 50
kronor eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, 20 kronor. Härjämte
kan, jämlikt 4 kap. kungörelsen nr 579/1941, i samband med utrensning
av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar beviljas statsbidrag
för anskaffning av tuberkulosfria nötkreatur. Dylikt bidrag må icke utgå
med högre belopp än 100 kronor för varje nedslaktat djur eller, om djuret
är under ett års ålder, med 50 kronor för varje sådant djur och ej heller med
mera än sammanlagt 500 kronor till en och samma djurägare.

Vid sidan av dessa bestämmelser, avseende det frivilliga bekämpandet av
tuberkulosen, gälla en del regler av tvingande natur. Sålunda skall djur, som
är behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, alltid nedslaktas. Anmälningsskyldighet
åligger djurägare, som misstänker sådan form av sjukdomen
inom sin besättning. Ersättning för nedslaktat djur utgår av statsmedel
med 50 kronor eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos,
med 20 kronor.

Vissa av de tvingande bestämmelserna ha avseende å handeln med livdjur.
Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin, skall förses
med särskilt märke (tuberkulosmärke). Om vid undersökningen minst
75 procent av alla till besättningen hörande nötkreatur över två års ålder
reagera, skola — i den mån medicinalstyrelsen icke annorlunda förordnar —
jämväl samtliga icke reagerande nötkreatur över två åis ålder inom besättningen
med undantag beträffande djur, som inköpts från tuberkulosfri besättning
eller uppfötts på gården och intill undersökningen varit fullständigt
isolerade från de reagerande djuren, förses med tuberkulosmärke (15 § för -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

ordningen nr 577/1941). överlåtelse av nötkreatur under beteckningen tuberkulosfritt
eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är
fritt från nämnda sjukdom, får icke ske med mindre djuret 1) härrör från
besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser
är att anse såsom tuberkulosfri, 2) i den omfattning, styrelsen föreskriver,
undersökts med tuberkulin och därvid icke visat reaktion, samt 3)
varken under transport eller eljest sammanförts med icke tuberkulosfria
nötkreatur eller uppställts i stall eller fordon, som icke dessförinnan smittrenats.
Såvitt överlåtelse, som nu sagts, icke godkänts av hushållningssällskap,
skall nötkreatur vid överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär tidigast
två månader före överlåtelsen utfärdat intyg, utvisande de under 1) och
2) angivna förhållandena. Djur, som är eller misstänkes vara behäftat med
tuberkulos i smittfarligt stadium, får ej överlåtas annat än för omedelbar
nedslaktning (16 och 17 §§ samma förordning).

Jämväl det utanför de kastsjukefria områdena förekommande frivilliga
bekämpandet av smittsam kastning anordnas med statsunderstöd av medicinalstyrelsen
eller efter styrelsens medgivande av hushållningssällskap. Djurägare
kan ansluta sin besättning till sådant bekämpande. I enlighet med
föreskrifter av den, som anordnar bekämpandet, skall inom besättning, som
är ansluten till detsamma, för utrönande av sjukdomens förekomst tagas
blodprov och mjölkprov samt verkställas undersökning av fosterhinnor. Där
så finnes lämpligt för sjukdomens bekämpande, skola kalvarna i besättningen
ympas med abortympämne. Det åligger djurägaren att vid försäljning av
djur, vid deras betesgång och betäckning samt vid vården i övrigt av besättningen
iakttaga nödig försiktighet, så att icke sjukdomen sprides till besättning,
som är fri från sjukdomen.

Djurägare, vilkens besättning är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande,
kan under förutsättningar, som medicinalstyrelsen angiver, erhålla
förklaring, att besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring).
Inom friförklarad besättning skall djurens hälsotillstånd kontrolleras
i enlighet med anvisningar, som meddelas av styrelsen. Har kastningsfall
inträffat inom sådan besättning, får, innan undersökning verkställts,
huruvida kastningsfallet orsakats av Bangs abortbacill, djur icke utföras
ur besättningen för annat ändamål än omedelbar nedslaktning. Har
djurägaren brutit mot de för bekämpandet meddelade föreskrifterna eller
har inom besättningen inträffat kastningsfall, som orsakats av Bangs abortbacill,
eller har djur vid undersökning befunnits behäftat med smittsam
kastning eller kan eljest befaras, att sjukdomen på nytt inkommit i besättningen,
skall friförklaringen återkallas.

Finner medicinalstyrelsen sjukdomen kunna fullständigt utrotas i besättning,
som är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande, genom nedslaktning
av något eller några enstaka djur, äger styrelsen, där sådant utrotande
anses vara av väsentlig betydelse för sjukdomens bekämpande inom orten
i övrigt, på ansökan medgiva djurägare att under vissa villkor för nedslaktning
undfå ersättning av statsmedel. Ersättning utgår med 50 kronor för

J ordbruksutskottets utlåtande nr 24.

varje djur i åldern sex månader—två år och 75 kronor då djurets ålder
överstiger två år. Djurägare, som tillgodonjutit ersättning för nedslaktning,
skall vid inköp av djur, som icke tillhör friförklarad besättning och ej heller
härrör från kastsjukefritt område, rådfråga veterinär samt följa dennes
anvisningar.

För utrönande av sjukdomens spridning må enligt medicinalstyrelsens förordnande
samlingsmjölkprov tagas från besättningar för serologisk undersökning
å statens bekostnad. Styrelsen äger jämväl förordna, att å slakteriinrättning
blodprov skall tagas för undersökning å statens bekostnad.

Några särskilda regler avseende handeln med livdjur ha icke utfärdats i
fråga om smittsam kastning såsom skett beträffande tuberkulos.

I skrivelse den 14 april 1944 hemställde Örebro läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, att sådana bestämmelser snarast måtte utfärdas att en
effektiv kontroll av handeln med nötkreatur till förekommande av sjukdomarna
tuberkulos och smittsam kastning möjliggjordes.

Yttranden över denna skrivelse avgåvos av medicinalstyrelsen den 25 april
1945 och av lantbruksstyrelsen den 12 januari 1945. Vid medicinalstyrelsens
yttrande hade fogats utlåtanden av Svenska länsveterinärföreningen, Svenska
distriktsveterinärföreningen och Svenska chefveterinärföreningen. Lantbruksstyrelsen
överlämnade jämte sitt yttrande utlåtanden av statens livsmedelskommission,
Sveriges slakteriförbund samt Sveriges charkuteri- och slakteriidkares
riksförbund.

Sedermera anhöll Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse den 17 maj 1945 om skärpning av gällande bestämmelser beträffande
tuberkulos och smittsam kastning i vad dessa bestämmelser avsåge
handeln med livdjur.

Över berörda skrivelse avgavs yttrande av medicinalstyrelsen den 5 september
1945.

I gemensam skrivelse den 24 januari 1945 hemställde medicinalstyrelsen
och lantbruksstyrelsen, under åberopande av en i ämnet upprättad promemoria,
om sådan ändring av förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående
bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, att medicinalstyrelsen bemyndigades
förordna om tuberkulinundersökning inom tuberkulosskyddade
områden av nötkreatursbesättningar, som icke stode under statlig kontroll
med tuberkulin.

över sist nämnda skrivelse avgåvos yttranden av statskontoret, av samtliga
hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag för de i Kronobergs,
Gotlands, Blekinge, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län samt av Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
landsbygdens folk, Svenska veterinärläkarföreningen, Svenska
länsveterinärföreningen och Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens
bekämpande.

I anledning av de inkomna framställningarna och de däröver avgivna
yttrandena har inom jordbruksdepartementet upprättats en promemoria rörande
de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

Efter remiss ha yttranden över departementspromemorian avgivits av
medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och samtliga hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ävensom av Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
landsbygdens folk, Svenska veterinärläkarföreningen, Svenska länsveterinärföreningen,
Svenska distriktsveterinärföreningen och Svenska chefveterinärföreningen.

I departementspromemorian har framhållits, att frågan om lagstiftningsåtgärder
för att reglera livdjurshandeln till förhindrande av spridning
av smittsamma husdjurssjukdomar tidigare vid flera tillfällen underställts
Kungl. Maj:ts prövning men att någon sådan allmän reglering icke
genomförts. För vissa smittsamma husdjurssjukdomar, nämligen de som avsåges
med epizootilagen, hade genom epizootilagstiftningen införts långt gående
bestämmelser i syfte att hindra smittspridning. Ytterligare lagregler
avseende sistnämnda sjukdomar syntes knappast vara erforderliga för det
ändamål, varom här vore fråga. Beträffande två mycket vanligt förekommande
sjukdomar hos nötkreaturen, nämligen tuberkulos och smittsam kastning,
vilka sjukdomar årligen förorsakade det svenska jordbruket betydande
förluster, hade nu påyrkats en närmare laglig reglering i fråga om handeln.

Frågan om en laglig reglering av livdjurshandeln hade emellertid kommit
i ett nytt läge därigenom att av Sveriges slakteriförbund utarbetats grundlinjer
för livdjurshandelns organisation, vilka vore avsedda att tillämpas vid
den handel med nötkreatur, som organiserades och bedreves av de till förbundet
anslutna slakteriföreningarna. Med hänsyn härtill borde inga andra
ytterligare lagstiftningsåtgärder avseende handeln med livdjur övervägas än
att vissa villkor för försäljning av kastsjukefria nötkreatur infördes i huvudsaklig
överensstämmelse med de villkor, som redan gällde för försäljning av
nötkreatur, fria från tuberkulos. Emellertid syntes bestämmelserna i vad
anginge smittsam kastning kunna göras något enklare än beträffande tuberkulos.
I likhet med vad som gällde för tuberkulos syntes böra föreskrivas
att djur, som skulle försäljas under beteckningen fritt från smittsam kastning
eller under annan beteckning, som gåve sken av att djuret vore fritt från
nämnda sjukdom, skulle härröra från besättning eller del därav, som enligt
av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser vore att anse som fri från
smittsam kastning. I allmänhet borde därvid gälla, att besättningen vore ansluten
till frivilligt kastsjukebekämpande och erhållit friförklaring. Även
andra besättningar syntes emellertid under vissa betingelser kunna godtagas.
Det borde därför överlämnas åt medicinalstyrelsen att i tillämpningsföreskrifter
meddela de närmare bestämmelser i ämnet, som funnes erforderliga. En
motsvarande bestämmelse som gällde i fråga om tuberkulos att djuret i vissa
fall skulle ha undersökts syntes icke vara påkallad. Däremot torde, såsom i
fråga om tuberkulos, böra gälla, att djuret varken under transport eller
eljest sammanförts med icke kastningsfria nötkreatur eller uppställts i stall
eller fordon, som icke dessförinnan smittrenats. Likaså syntes i enlighet med
vad som gällde beträffande tuberkulos här böra stadgas att, såvitt icke före -

./ordbruksutskottels utlåtande nr 24.

kommande överlåtelse godkänts av hushållningssällskap, nötkreatur vid överlåtelsen
skulle vara åtföljt av ett av veterinär tidigast två månader före överlåtelsen
utfärdat intyg, utvisande att djuret härrörde från besättning, som
vore att anse såsom fri från smittsam kastning.

I promemorian ifrågasattes vidare, huruvida icke i enlighet med av medicinalstyrelsen
och lantbraksstyrelsen framlagt förslag bestämmelser angående
bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur borde kompletteras på det
sätt, att medicinalstyrelsen inom skyddade områden skulle äga förordna om
tvångsundersökning med tuberkulin av djur, som icke vore anslutna till den
statliga tuberkulinkontrollen.

I yttrandena över departementspromemorian ha de i densamma framlagda
förslagen i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
hörda myndigheter och sammanslutningar. Från vissa håll har uttalats den
uppfattningen, att ytterligare föreskrifter, avseende åstadkommandet av en
effektiv kontroll över handeln med livdjur, utan större olägenhet för säljarna
men till avsevärd fördel för köparna redan nu borde kunna meddelas. Beträffande
detaljerna i de vid promemorian fogade författningsutkasten ha
i de avgivna yttrandena endast ett fåtal uttalanden gjorts.

Föredraganden, statsrådet Sträng, har i ärendet anfört följande.

»Frågan att genom lagstiftning få till stånd en reglering av handeln med
livdjur har tidigare i syfte att förhindra försäljning av sjuka eller undermåliga
djur vid upprepade tillfällen varit föremål för överväganden. Delade
meningar om lämpligheten och behovet av en sådan reglering ha därvid städse
framträtt. Så har även visat sig vara förhållandet i förevarande ärende.
Från vissa håll har sålunda förordats antingen införandet av lagregler av
den vittgående karaktär, som åsyftas i de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Örebro och Uppsala län inkomna framställningarna, eller
i varje fall utfärdandet av bestämmelser, som i ett eller annat avseende gå
längre än i departementspromemorian betecknats såsom lämpligt, medan däremot
från andra håll påyrkats, att man skulle stanna vid vad i nämnda promemoria
föreslagits.

Vid ett ställningstagande till förevarande fråga vill jag erinra därom, att
densamma — såsom i departementspromemorian påpekats — under senare
tid kommit i ett nytt läge. Tidigare ha avsevärda risker förelegat för jordbrukarna
vid inköp av livdjur från kreaturshandlare och på auktioner. Då emellertid
numera jordbrukarsammanslutningama i stor utsträckning upptagit
livdjurshandeln på sitt program, därvid denna handel ordnats på ett ur sanitära
synpunkter betryggande sätt, ha nämnda risker betydligt reducerats.
Berörda av jordbrukets organisationer upptagna verksamhet kommer säkerligen
att ytterligare utvidgas och effektiviseras. I avvaktan härpå förefaller
det mig varken lämpligt eller erforderligt att för närvarande i smittoförebyggande
syfte införa andra bestämmelser än sådana, av vilka ett mera påtagligt
behov föreligger.

1 detta sammanhang torde även böra anmärkas, att vissa av de speciella

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

önskemal, som i skilda yttranden framkommit, åtminstone i viss mån synas
kunna realiseras redan med stöd av nu gällande och i departementspromemorian
föreslagna bestämmelser. Detta gäller t. ex. förhindrandet av att
friska djur i handelsstallar sammanföras med djur, som äro behäftade med
smitta.

Med hänsyn till det nu anförda finner jag mig icke böra förorda några
mera omfattande lagstiftningsåtgärder på förevarande område utan anser
jag mig för närvarande böra inskränka mig till att föreslå utfärdande av
vissa mindre genomgripande föreskrifter i anslutning till vad i departementspromemorian
ifrågasatts. Dessa föreskrifter, vilka i stort sett biträtts av hörda
myndigheter och korporationer, avse dels att vid handeln med livdjur skall
gälla med avseende å smittsam kastning detsamma som nu är stadgat i fråga
om tuberkulos och dels att tvångsundersökning med tuberkulin i vissa fall
skall få äga rum. Bestämmelserna komma uppenbarligen att i hög grad underlätta
bekämpandet av ifrågavarande smittsamma sjukdomar samt såvitt angår
föreskrifterna rörande smittsam kastning att ytterligare sanera livdjurshandeln.
Det torde icke heller kunna göras gällande, att bestämmelserna komma
att bliva i någon avsevärd grad betungande för djurägarna. Vid försäljning
av nötkreatur uppkommer nämligen för ägaren, därest förslaget angående
åtgärderna för bekämpande av smittsam kastning vinner godkännande, endast
obetydligt besvär utöver det, han redan nu är tvungen att underkasta sig.
Han är ju redan för närvarande nödsakad iakttaga gällande bestämmelser av
motsvarande slag i fråga om tuberkulos, och vad som tillkommer är endast
att överlåtelsen skall godkännas jämväl såvitt rörer smittsam kastning.

Beträffande de erinringar, som i en del yttranden gjorts med avseende å
de särskilda bestämmelserna i det rörande smittsam kastning utarbetade författningsutkastet,
synas mig de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Skaraborgs och Gävleborgs län framförda icke vara av beskaffenhet
att böra föranleda ändring av vad som föreslagits; och vad övriga erinringar
angår lärer det få ankomma å medicinalstyrelsen att vid utarbetandet av erforderliga
tillämpningsföreskrifter till författningen taga desamma under
övervägande.

Vidkommande det uttalande i fråga om utkastet till ändring av tuberkulosförordningen,
som gjorts av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
vill jag erinra därom, att — såsom av det förut anförda jämväl
framgår — medicinalstyrelsen redan jämlikt nu gällande föreskrifter äger
att beträffande tuberkulosfritt område meddela förordnande om tuberkulinundersökning.

Enligt den promemoria, som av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
åberopats i samband med dessa ämbetsverks framställning om lagstiftning
angående tvångsundersökning med tuberkulin, avses de föreslagna undersökningarna
skola igångsättas endast i begränsad omfattning. På grund härav
torde, såsom i berörda promemoria även framhållits, statsverkets årliga kostnader
för undersökningarna bliva relativt obetydliga. Dessa kostnader lära
därför, isåvitt nu kan bedömas, kunna bestridas av det av riksdagen anvisade

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

förslagsanslaget till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen utan att detta anslag,
som är av förslags natur, för närvarande behöver höjas.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till dels förordning angående vissa åtgärder för bekämpande
av smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock förordning om ändrad lydelse
av 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, synas förhållandena å kreatursmarknaden
icke vara tillfredsställande. Avsevärda risker torde föreligga
för jordbrukare att vid inköp av livdjur från kreaturshandlare eller på auktioner
erhålla djur, som äro behäftade med tuberkulos eller smittsam kastning
och som därefter kunna nedsmitta hans förut friska besättning. Åtgärder
ha även vid olika tidpunkter påyrkats för åstadkommande av en sanering
av livdjurshandeln. På senare tid synas emellertid förhållandena ha
förbättrats därigenom att vissa av jordbrukets organisationer upptagit kreaturshandel
på sitt program, varigenom det blivit möjligt för jordbrukare
att under mera betryggande former anskaffa från tuberkulos och smittsam
kastning fria nötkreatur. Behov av ytterligare åtgärder från statsmakternas
sida för att underlätta bekämpandet av nämnda sjukdomar samt för att
ytterligare sanera livdjurshandeln synes dock föreligga. I detta hänseende
föreslås genom förevarande proposition dels utfärdande av bestämmelser i
syfte att förhindra handel med nötkreatur, som äro behäftade med smittsam
kastning, dels ock sådan komplettering av bestämmelserna angående bekämpande
av tuberkulos, att tvångsundersökning med tuberkulin i vissa fall
skall få äga rum.

Enligt förordningen angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur
är det vid straffansvar förbjudet att överlåta nötkreatur under beteckningen
tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som giver djuret sken av att
vara fritt från tuberkulos, med mindre djuret uppfyller vissa i förordningen
närmare angivna villkor. I överensstämmelse med vad vid tillkomsten av
denna bestämmelse förutsattes, föreslås i förevarande proposition att i huvudsak
motsvarande bestämmelser skola utfärdas i vad avser smittsam kastning
hos nötkreatur. Utskottet, som anser att ifrågavarande bestämmelse
torde komma att erhålla slor betydelse för att förhindra spridningen av smittsam
kastning genom handel med kreatur, biträder Kungl. Maj:ts förslag i
denna del.

Vad härefter angår författningsförslagets närmare utformning har i propositionen
föreslagits att såsom villkor för att djur må försäljas under beteckningen
fritt från smittsam kastning bör föreskrivas, bland annat, att
djuret härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen
utfärdade bestämmelser är att anse såsom fri från denna sjukdom. I de
likalydande motionerna 1:106 och 11:191 har föreslagits, att i stället för
nämnda villkor bör föreskrivas, att djuret härrör från friförklarad besätt -

Utskottet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.

ning. Då enligt vad utskottet inhämtat antalet friförldarade besättningar för
närvarande uppgår till 2 000—3 000, skulle vid bifall till motionärernas förslag
endast ett förhållandevis ringa antal nötkreatur kunna utbjudas under
beteckningen fritt från smittsam kastning. Även om vissa skäl tala för en
formulering av stadgandet i enlighet med vad motionärerna föreslagit, finner
sig utskottet likväl med hänsyn till önskvärdheten av att kreatursköp under
ifrågavarande garantibestämmelse må kunna ske i största möjliga utsträckning
icke kunna godtaga densamma. Utskottet vill därför förorda Kungl.
Maj:ts förslag att även djur från andra än friförklarade besättningar under
vissa betingelser må kunna försäljas under beteckningen fritt från smittsam
kastning.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall det ankomma på medicinalstyrelsen att i
tillämpningsföreskrifter meddela de närmare bestämmelser, som befinnas
erforderliga. Emellertid har utskottet i utlåtande nr 23 denna dag tillstyrkt
av Kungl. Maj:t i propositionen nr 68 framlagt förslag om inrättande från
och med den 1 juli 1947 av en särskild veterinärstyrelse för veterinärväsendets
centrala ledning. Då veterinärstyrelsen torde böra fullgöra de uppgifter å förevarande
område, som eljest skulle ha ankommit på medicinalstyrelsen, synes
i 1 och 2 §§ i Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående vissa åtgärder
för bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur ordet »medicinalstyrelsen»
böra utbytas mot ordet »veterinärstyrelsen». Utskottet förutsätter,
att veterinärstyrelsen i förenämnda tillämpningsföreskrifter skall angiva
förutsättningarna för att en besättning skall anses som kastsjukefri på
sådant sätt, att största möjliga säkerhet vinnes för att från sådan besättning
härrörande djur icke är behäftat med nämnda sjukdom.

Förslaget om en sådan komplettering av bestämmelserna angående bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur, att förordnande skall inom skyddade
områden kunna meddelas om tvångsundersökning med tuberkulin av
djur, som icke äro anslutna till den statliga tuberkulinkontrollen, torde enligt
utskottets mening komma att i hög grad befrämja tuberkulosbekämpandet.
Ifrågavarande förslag, som tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissmyndigheter, biträdes därför av utskottet. I förenämnda utlåtande
nr 23 har utskottet jämväl tillstyrkt av Kungl. Maj:t framlagt förslag till
förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinärväsendet.
Enligt detta författningsförslag skall vad i bland annat förordningen den 20
juni 1941 (nr 577) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur finnes
stadgat rörande medicinalstyrelsen i stället från och med den 1 juli 1947
ha avseende å veterinärstyrelsen. Med hänsyn härtill torde inrättandet av
veterinärstyrelsen icke böra föranleda ändring i Kungl. Maj ris förslag till
förordning om ändrad lydelse av förordningen nr 577/1941.

Då de föreslagna tvångsundersökningarna avsetts skola igångsättas endast i
begränsad omfattning, torde, såsom föredragande statsrådet framhållit, statsverkets
kostnader härför komma att bliva relativt obetydliga, varför någon
höjning av för ändamålet tillgängligt anslag icke ifrågasatts.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra företagas i förslaget till förordning angående
vissa åtgärder för bekämpande av smittsam kastning
hos nötkreatur — måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj ds förslag) (Utskottets förslag)

1) Förordning

angående vissa åtgärder för bekämpande av smittsam
kastning hos nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Inom område, som ej i enlighet med vad därom särskilt är stadgat hänförts
till kastsjukefritt område, må nötkreatur icke överlåtas under beteckningen
fritt från smittsam kastning eller under annan beteckning, som giver
sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre djuret

1) härrör från besättning eller del 1) härrör från besättning eller del
därav, som enligt av medicinalstyrel- därav, som enligt av veterinårstyrelsen
utfärdade bestämmelser är att sen utfärdade bestämmelser är att
anse såsom fri från smittsam kast- anse såsom fri från smittsam kastning;
samt ning; samt

2) varken under transport eller eljest sammanförts med nötkreatur, som
icke äro fria från smittsam kastning, eller uppställts i stall eller fordon, som
icke dessförinnan smittrenats.

Såvitt överlåtelse som i första stycket
sägs icke godkänts av hushållningssällskap,
skall nötkreatur vid
överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär
tidigast två månader före
överlåtelsen utfärdat intyg utvisande
det under 1) angivna förhållandet.
Sådant intyg skall utfärdas enligt formulär,
som fastställts av medicinalstyrelsen.

2 §

De närmare föreskrifter, som äro
erforderliga för tillämpning av denna
förordning, meddelas av medicinalstyrelsen.

De närmare föreskrifter, som äro
erforderliga för tillämpning av denna
förordning, meddelas av veterinärstyrelsen.

Jorclbruksutskottets utlåtande nr 24.

3 §.

Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade föreskrifter
straffes enligt allmänna strafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947.

2) Förordning

om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1911

(nr 577) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

Härigenom förordnas, att 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1941 angående
bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur skola erhålla följande
ändrade lydelse.

1 §•

Förekommer sjukdomen---å sjukdomen.

Till underlättande---äga tillämpning.

Beträffande sjukdomens bekämpande inom område, som icke hänförts
till tuberkulosfritt område, skola gälla de i 4 kap. denna förordning meddelade
bestämmelserna. I fråga om frivilligt bekämpande av sjukdomen inom
sistnämnda områden gäller därjämte vad därom särskilt är stadgat. Inom
skyddat område må medicinalstyrelsen efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott förordna, att nötkreatursbesättningar,
som icke jämlikt berörda stadganden äro anslutna till statlig kontroll med
tuberkulin, skola på statens bekostnad undersökas med tuberkulin.

15 §.

Undersökning med tuberkulin av nötkreatur må ej verkställas utan medicinalstyrelsens
medgivande eller dess jämlikt 1 § tredje stycket sista punkten
givna förordnande.

Det åligger veterinär, som verkställer undersökning med tuberkulin av
nötkreatur, att förse de nötkreatur, som vid undersökningen reagera, med
märke, tuberkulosmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer. Om
vid undersökningen minst 75 procent av alla till besättningen hörande nötkreatur
över två års ålder reagera, skall veterinären — i den mån medicinalstyrelsen
icke annorlunda förordnar — med tuberkulosmärke förse jämväl
samtliga icke reagerande nötkreatur över två års ålder inom besättningen.
Dylik märkning skall dock icke ske beträffande djur, som inköpts från
tuberkulosfri besättning eller uppfötts på gården och intill undersökningen
varit fullständigt isolerade från de reagerande djuren.

Medgivande till undersökning med tuberkulin av nötkreatur må lämnas
allenast under villkor att ägaren till de med undersökningen avsedda djuren

Jordbruksutskottets utlåtande nr 24-

förbinder sig att låta förse dessa med tuberkulosmärke i den utsträckning,
som i andra stycket sägs.

Denna förordning träder vkraft den 1 juli 1947.

B) att motionerna 1:106 och II: 191, likalydande, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1947.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Nils Olsson, friherre Beckfriis,
herrar Näslund, Svedberg, Jonsson, Henry Johansson och Isaksson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby,
Mäler, Andersson i Surahammar, Larsson i Karlstad, Gustafson i Dädesjö,
Jacobson i Vilhelmina och Svensson i Ljungskile.