Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955 (Utlåtande 1955:Ju23 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

Nr 23

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering
jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 18 februari 1955 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 104, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen dels att medgiva, att statlig kreditgaranti och bidrag till
trädgårdsnäringens rationalisering må lämnas i enlighet med de grunder,
som förordats i propositionen, dels att medgiva, att under budgetåret 1955/
56 statlig kreditgaranti må beviljas för lån, avseende trädgårdsnäringens
rationalisering, intill ett belopp av 2 000 000 kronor, dels att till Bidrag till
trädgårdsnäringens rationalisering för sistnämnda budgetår anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

a) I: 375 av herr Persson, Johan, m. fl., och II: 457, likalydande, av herr
Rimås m. fl., vari yrkats, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att
inrätta fem befattningar som specialkonsulenter för handelsträdgårdsodlingen
samt för detta ändamål för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 125 000 kronor;

b) I: 424 av herr Persson, Karl, och herr Hermansson, Herbert, likalydande
med II: 529 av herrar Jansson i Benestad och Carlsson i Bakeröd, i vilka
motioner yrkats, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition
i vad avser den administrativa handläggningen av stödverksamheten
måtte besluta dels att anlita Sveriges handelsträdgårdsinästareförbunds
tekniska konsulentverksamhet för bedömning och granskning av ritningar
och förslag till rationaliseringsåtgärder, som inlämnats i samband med ansökan
om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering, dels att som
ersättning härför bevilja förbundet för budgetåret 1955/56 ett statsbidrag
av 25 000 kronor;

c) 1:445 av herr Ohlsson, Ebbe, och herr Magnusson, likalydande med
II: 557 av herr Nilsson i Göingegården m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte vid behandlingen av förevarande proposition beakta vad i motionerna
anförts och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en så skyndsam utredning
angående möjligheterna att erhålla statistiskt material för bedömandet
av trädgårdsnäringens förhållanden in. m. att förslag härom kan
föreläggas 1956 års riksdag;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 23

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

d) I: 446 av herr Hermansson, Herbert, och II: 558, likalydande, av herr
Hansson i Skegrie m. fl., i vilka motioner yrkats, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära, att vissa i motionerna närmare angivna frågor rörande trädgårdsnäringen,
som berörts i propositionen och av 1951 års trädgårdsutredning,
må bli föremål för ny översyn samt att förslag på grundval därav
snarast möjligt må föreläggas riksdagen;

e) I: 447 av herr Andersson, Alvar, m. fl., likalydande med II: 560 av herr
Larsson i Luttra m. fl., i vilka motioner yrkats, alt riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte besluta, att behovet av lån och bidrag
till gemensam maskinanvändning inom trädgårdsnäringen skall tillgodoses
genom en utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelserna
om lån och bidrag till gemensam maskinanskaffning inom jordbruket;

f) I: 448 av herr Lindblom m. fl., och II: 559, likalydande, av herr Ohlin
m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition måtte, med
ändring av vad i propositionen anförts i fråga om grunderna för statlig
kreditgaranti och bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, uttala

1) att kreditgaranti och statsbidrag skall kunna utgå även vid nyetablering
av företag;

2) att kreditgaranti skall utgå oberoende av antalet i företaget anställda;

3) att statsbidrag skall kunna utgå till företag med upp till och med två
helårsanställda arbetare utöver brukaren eller driftsledaren;

4) att kreditgaranti skall kunna beviljas för laboratorielån och statsbidrag
lämnas till laboratorieverksamhet.

B. att riksdagen måtte

1) medgiva att under budgetåret 1955/56 statlig kreditgaranti må beviljas
för lån, avseende trädgårdsnäringens rationalisering, intill ett belopp
av 3 000 000 kronor;

2) till bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering för budgetåret 1955/
56 anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet
hänvisa till dessa.

Med skrivelse den 30 december 1952 överlämnade trädgårdsutredningen
betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. in.
(stencilerat). I betänkandet föreslog utredningen dels att en avgift å marknadsförda
trädgårdsprodukter skulle upptagas för att i huvudsak användas
till att befrämja organisationssträvandena inom trädgårdsnäringen och avsättningen
av trädgårdsprodukter, dels att en central trädgårdsnämnd skulle
inrättas för att ombesörja bland annat förvaltningen och fördelningen av
influtna produktavgifter. Vidare innebar förslaget att åt statistiska centralbyrån
skulle uppdragas att fortlöpande insamla och bearbeta statistiskt material
rörande trädgårdsodlingen ävensom att inom lantbruksstyrelsen skulle
inrättas en särskild trädgårdsbyrå, bestående av en byråchef och fyra stats -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

konsulenter. Betänkandet har varit föremål för remissförfarande. Departementschefen
är emellertid icke beredd att nn taga ställning till utredningens
förslag i ämnet.

Under hänvisning till trädgårdsnäringens ekonomiska läge har lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 23 augusti 1954 hemställt dels att statligt stöd i form
av lånegarantier och bidrag måtte lämnas trädgårdsnäringens utövare och
sammanslutningar i enlighet med ett skrivelsen bifogat förslag till kungörelse
angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering m. m.,
dels att lantbruksstyrelsen måtte bemyndigas att i enlighet med nämnda kungörelse
under budgetåret 1955/56 utlämna lånegarantier intill ett belopp av
3 000 000 kronor, dels att till lantbruksstyrelsens förfogande måtte för budgetåret
1955/56 ställas ett belopp av 500 000 kronor att fördelas såsom bidrag
till rationaliseringsåtgärder enligt kungörelsen, dels ock att Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
måtte för samma budgetår beviljas ett anslag å
25 000 kronor för att bedriva teknisk konsulentverksamhet på trädgårdsnäringens
område under villkor, att förbundet förbinder sig att biträda lantbruksstyrelsen
vid granskning och bedömning av ritningar och konstruktionsförslag
in. m. till rationaliseringsåtgärder inom trädgårdsnäringen. Vid
skrivelsen har fogats dels en tablå utvisande fördelningen av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds
medlemmar på olika storleksgrupper efter antalet
i företagen sysselsatta personer år 1953, dels en av statistiska centralbyrån
i mars 1953 slutförd undersökning av trädgårdsnäringens ekonomiska
läge åren 1949—1951.

Över lantbruksstyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige
i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen, statens jordbruksnämnd,
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens lantbrukslcemiska
kontrollanstalt, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska jordbrukskreditkassan, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Sveriges pomologiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund,
Svenska plantskolornas riksförbund, Svenska lantarbetareförbundet
och Hushållningssällskapens förbund. Därjämte har Svenska bankföreningen
beretts tillfälle att avgiva yttrande.

Vidare har Sveriges handelsträdgårdsmåstareförbund i skrift den 11 november
1954 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att medel
skall anvisas för inrättande av ett antal befattningar såsom specialkonsulenter
för handelsträdgårdsodlingen, samt föreslagit, att specialkonsulenternas
verksamhet skall organiseras antingen genom anslag åt trädgårdsnäringens
organisationer eller genom utvidgning av hushållningssällskapens
konsulentverksamhet.

I skrift den 27 december 1954 har därefter fruktodlare i Kristianstads
m. fl. län, samlade till möte i Kristianstad den 21 december 1954, anhållit
— såvitt nu är i fråga — dels alt ökade statliga låne- och bidragsformer
skall komma till stånd för teknisk rationalisering av fruktodlingarna och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

för rationalisering och utbyggnad av fruktindustrierna, speciellt musterierna,
dels att den yrkesmässiga fruktodlingen i likhet med odlingen i andra
länder skall få tillgång till en specialkonsulent för teknisk rådgivning, dels
ock att den svenska fruktodlingen liksom hittills och i likhet med fruktodlingen
i flertalet länder skall erhålla skydd mot förödande utländsk konkurrens
genom kvantitativa importrestriktioner under de tider, då den
svenska odlingen kan täcka landets konsumtionsbehov.

Utskottet torde i det följande få lämna en kortfattad redogörelse för
lantbruksstijrelsens framställning och yttrandena däröver. Beträffande en
utförligare redogörelse härför torde utskottet få hänvisa till s. 3—21 i propositionen.

LantbruksstyreLsens framställning

Till stöd för sin framställning om statligt stöd anför lantbruksstyrelsen
till en början, att den svenska trädgårdsnäringen under senare år haft att
kämpa med ekonomiska svårigheter av sådan omfattning, att det enligt styrelsens
uppfattning är nödvändigt, att frågan om statliga åtgärder till näringens
stödjande upptages till prövning av statsmakterna. Enär frågan om
lullskyddets omfattning för närvarande prövas av tulltaxekommittén, har
styrelsen ej ansett sig böra framföra önskemål om en höjning av det tullskydd,
som trädgårdsprodukterna för närvarande åtnjuter. Ej heller har
styrelsen ansett sig böra upptaga frågor om organisationen av marknadsförandet
utav trädgårdsprodukter. Styrelsen har i stället begränsat sin
framställning till sådana åtgärder, som direkt syftar till att få till stånd en
rationalisering av själva produktionen och därmed stärka näringens ställning.

Trädgårdsnäringens struktur och ekonomiska läge
in. in. Till belysning av trädgårdsnäringens struktur lämnar lantbruksstyrelsen
vissa uppgifter om fördelningen på olika storleksgrupper av de till
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anslutna företagen med utgångspunkt
från antalet i företagen anställda personer.

De ekonomiska förhållandena inom trädgårdsnäringen är, framhåller
lantbruksstyrelsen vidare, likaledes vitt skilda inom olika företag, till hög
grad beroende på produktionsinriktning, belägenhet, storleksordning och
rationaliseringsgrad. Till belysning härav samt av utvecklingen under åren
efter det andra världskriget anför styrelsen bland annat, att i en av statistiska
centralbyrån i mars 1953 slutförd undersökning av trädgårdsnäringens
ekonomiska läge åren 1949—1951 konstateras, att av 1 122 redovisade
handelsträdgårdsföretag antalet företag med negativ nettointäkt ökat
från 11 år 1949 till 21 år 1950 och 26 år 1951.

De ekonomiska förhållandena inom trädgårdsnäringen synes enligt lantbruksstyrelsen
ej ha förbättrats under åren efter den tid, de nämnda un -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

dersökningarna avser. I stället torde den delvis starka ökningen av importen
av trädgårdsprodukter och frukt, som ägt rum under åren 1952 och
1953 ha bidragit till att ytterligare öka de ekonomiska påfrestningarna
för trädgårdsnäringens utövare.

Behovet av statligt stöd åt trädgårdsnäringen. Den
försämring av trädgårdsnäringens ekonomiska förhållanden, som sålunda
inträtt under senare år, torde enligt styrelsen i första hand bero på att importfrilistningen
av trädgårdsprodukter medfört en besvärande konkurrens
från länder med lägre arbetslöner och billigare produktionsförhållanden i
övrigt än Sverige. I den svenska trädgårdsnäringen har emellertid betydande
kapital investerats dels i handelsträdgårdarnas växthusanläggningar,
andra ekonomibyggnader och lösöre, dels i fruktträdsplanteringar och övriga
växtbestånd av bestående art. Det måste enligt styrelsen vara ett allmänt
intresse, att detta kapital ej i onödan tillspillogives, utan att den befolkningsgrupp,
som livnär sig på odling av trädgårdsprodukter och frukt,
tillförsäkras skäliga existensbetingelser.

Lantbruk sstyrelsen erinrar, bland annat, om att trädgårdsnäringens organisationer
vid upprepade tillfällen påpekat nu nämnda förhållanden och
hemställt om förbättrat gränsskydd i form av höjda tullar och importregleringar.
Styrelsen understryker, utan att komma med något preciserat förslag,
att näringen är i starkt behov av ett bättre avpassat tullskydd.

Även om vissa förbättringar av tullskyddet för trädgårdsprodukter och
frukt skulle komma till stånd, skulle emellertid enligt lantbruksstyrelsen
den utländska konkurrensen icke därigenom komma att sättas ur spel, utan
näringens utövare finge liksom hittills anstränga sig att göra den svenska
produktionen konkurrenskraftig. Liksom på alla andra områden inom näringslivet
blir det ändock nödvändigt för producenterna att med till buds
stående medel rationalisera driften vid företagen genom ökad specialisering,
ändamålsenligare odlingsmetoder, moderniseringar inom företagen samt utnyttjande
av alla de maskinella hjälpmedel, som rimligtvis kan komma till
användning inom näringen. Moderniseringar och nyanskaffningar av maskinell
utrustning kräver emellertid stora penninginvesteringar. Många företagare
inom branschen saknar enligt styrelsen ekonomiska förutsättningar
för att genomföra trängande rationaliseringsåtgärder. I vissa fall är kostnaderna
för erforderlig utrustning så stora i förhållande till varje enskild
företagares möjligheter att utnyttja densamma, att investeringen blir ekonomiskt
försvarbar, endast om flera företagare slår sig samman om gemensamma
inköp.

Det svenska jordbruket har, vid sidan av ett visst importskydd, på olika
sätt fått möjlighet att erhålla ekonomiskt stöd av statsmedel till sådana åtgärder,
som syftar till en rationalisering av näringen. I det läge, som nu
råder inom svensk trädgårdsodling, synes det lantbruksstyrelsen icke obefogat,
att även producenter av trädgårdsalster och frukt skulle erhålla liknande
möjligheter att få statliga lån och bidrag till rationaliseringar och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

andra produktionsbefrämjande och produktionsförbilligande åtgärder. Detta
får enligt styrelsens mening anses så mycket mera motiverat som i dagens
läge förutsättningarna för att inom ramen för Sveriges handelspolitiska
åtaganden gentemot utlandet kunna erbjuda trädgårdsnäringen ett förbättrat
tullskydd ter sig synnerligen ovissa.

I fråga om redan nu för trädgårdsnäringen tillgängliga
stödformer kan i främsta rummet nämnas det stöd, som företagare eller
sammanslutning inom trädgårdsnäringen kan erhålla enligt de för jordbruket
gällande bestämmelserna i kungörelserna angående den statliga jordbruksegnahemsverksamheten
(1948:366), angående lån från bevattningslånefonden
(1942: 543) samt angående statlig garanti för lån för uppförande
av lagerhus m. in. för jordbruksändamål (1954: 311).

Utöver nu nämnda former för statligt stöd åt jordbruket, vilka är tillgängliga
även för trädgårdsnäringens utövare, kan jordbrukare erhålla lån
och bidrag i enlighet med bland annat kungörelserna angående lån från
statens maskinlånefond (1948: 380) och angående statligt stöd till jordbrukets
yttre och inre rationalisering (1948: 342).

Lantbruksstyrelsen kommer härefter in på frågan om behovet av
särskilda stö daf ormer för trädgårdsnäringen och framför,
bland annat, tanken på ett statligt organisationsbidrag för att vägleda och
uppmuntra odlarna till samarbete i fråga om behandling och avsättning av
trädgårdsprodukter. Styrelsen är emellertid icke beredd att framlägga förslag
härom, förrän trädgårdsodlarna själva visat ett mera påtagligt intresse
för ekonomisk samverkan i fråga om produkternas avsättning. Däremot finner
styrelsen det angeläget, att näringen skall komma i åtnjutande av ett
rationaliseringsstöd, motsvarande det, som staten lämnar jordbruket.

Med utgångspunkt från bestämmelserna angående lån från jordbrukets
maskinlånefond diskuterar lantbruksstyrelsen även behovet av statligt stöd
till maskinanskaffning inom trädgårdsnäringen.

Lantbruksstyrelsen framhåller vidare, att en särskilt betydelsefull uppgift
inom rationell växtodling under glas är att kunna utöva en fortlöpande kemisk
kontroll över jordens reaktions- och ledningstal samt näringshalt. Det
gäller icke endast att fastställa jordens kemiska egenskaper genom en grundanalys
före sådd eller plantering, utan det är lika viktigt att följa förändringarna
i jordens halt av de för växterna upptagbara näringsämnena genom
snabba analyser under odlingens gång.

I fråga om det statliga stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering
påpekar lantbruksstyrelsen, att den därom utfärdade kungörelsen icke
är tillämplig på trädgårdsnäringen annat än i sådana undantagsfall, där det
ur försörjningssynpunkt skulle visa sig lämpligt för mindre jordbrukare
att å jordbruksfastighet påbörja eller förbättra viss odling av trädgårdsprodukter.
Bland trädgårdsnäringens utövare inom landet finns emellertid
ett icke oväsentligt antal företagare, som för att uppnå förbättrade försörj -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955 1

ningsmöjligheter skulle vara i behov av stöd för rationaliseringsåtgärder avskilda
slag, även om de icke driver sin produktion på s. k. jordbruksfastighet.

La n tbruksstyr elsen s förslag till statligt stöd till
trädgårdsnäringens rationalisering m. m. Lantbruksstyrelsen
framhåller, att många trädgårdsföretagare i dagens läge svårligen kan
uppbringa det för nyss nämnda och andra liknande rationaliseringsåtgärder
erforderliga kapitalet. Styrelsen föreslår därför, att statligt stöd i form av
lånegarantier och bidrag skall erbjudas trädgårdsnäringens utövare.

I fråga om sättet för genomförandet av stödet finner lantbruksstyrelsen
det vara mest praktiskt att — med hänsyn till att trädgårdsskötsel är en
i många avseenden från jordbruk väsensskild hantering, som tarvar speciell
bedömning — en särskild kungörelse angående statligt stöd till
trädgårdsnäringens rationalisering utfärdas och att — för undvikande av
tveksamhet vid fördelning av anslag mellan jordbruk och trädgårdsnäring
— ett särskilt anslag upptages i riksstaten för tillgodoseende av trädgårdsnäringens
rationaliseringsbehov.

Beträffande formerna och bestämmelserna för det statliga
stödet till trädgårdsnäringens rationalisering föreslår lantbruksstyrelsen en
så nära anslutning som möjligt till vad som gäller för statligt stöd till jordbrukets
rationalisering. Statsgaranti bör enligt styrelsens förslag kunna
lämnas för maskinlån, laboratorielån och rationaliseringslån samt statsbidrag
til! maskinhållning och laboratorieverksamhet ävensom till rationaliseringsåtgärd
inom trädgårdsföretag. Garanti för rationaliseringslån avses dock
skola komma ifråga endast såvitt angår redan bestående företag.

Lånegaranti föreslår lantbruksstyrelsen skola kunna utlämnas på i huvudsak
följande sätt och villkor.

Statsgaranti för maskinlån för anskaffande av maskiner, vilka lämpligen
bör användas av flera odlare gemensamt, samt för inköp, uppförande eller
ombyggnad av byggnad, som erfordras för maskinhållning beträffande sådana
maskiner, bör kunna utlämnas till sammanslutning av odlare och maskinhållare,
som förbinder sig att med maskinernas hjälp utföra arbeten åt
flera trädgårdsföretagare. Vidare torde garanti böra kunna lämnas till sammanslutning
av trädgårdsodlare för laboratorielån för anskaffande av utrustning
för trädgårdslaboratorium samt för inköp, uppförande eller ombyggnad
av byggnad för sådant laboratorium. Laboratoriet bör vara avsett
för ett flertal trädgårdsodlare. Lantbruksstyrelsen bör fastställa föreskrifter
för verksamheten vid detsamma samt rörande kompetensvillkoren för
ledaren av laboratorieverksamheten. Garantierna för maskin- och laboratorielån
bör icke beviljas till högre belopp än som motsvarar 80 procent
av anskaffningskostnaden för maskin respektive utrustning eller byggnadskostnaden.
Lånen bör återbetalas med lika amorteringar vid utgången av
vart och ett av de åtta efter lånets lyftande närmast följande kalenderåren.

Statsgaranti för rationaliseringslån bör kunna utlämnas till enskild person
eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag, för genomförande
av sådana rationaliseringsåtgärder inom redan bestående trädgårdsföretag,
som är ägnade att effektivisera och förbilliga driften samt

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

niera varaktigt förbättra ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom
ombyggnad och modernisering av växthus, värmeanläggningar, arbetsoch
lagerlokaler samt personalrum, anläggande eller renovering av vattenrenings-
och bevattningsanläggning samt transportanordningar och inredningar
i växthus, inrättande av lagringskällare med kylrum och övriga liknande
rationaliseringsåtgärder. En förutsättning för lånegaranti skall givetvis
vara, att den åtgärd, för vilken stöd begäres, skall framstå såsom ekonomiskt
försvarbar med hänsyn till den förbättring av företagets driftsekonomi
och företagarens försörjningsmöjligheter, som den kan väntas
medföra. Garantien för rationaliseringslån bör beviljas med högst ett belopp,
som motsvarar den av den garantibeviljande myndigheten godkända
kostnaden för åtgärden, däri inberäknat utgift för upprättande av plan för
ombyggnad eller anläggning. Åtnjutes statsbidrag för åtgärden skall lånebeloppet
minskas med det belopp, som motsvarar bidraget. Amorteringen
av rationaliseringslån torde böra påbörjas senast under sjätte året efter
första lyftningsdagen, och amorteringstiden bör ej överstiga 15 år. Under särskilda
förhållanden bör kunna medges, att låntagare under högst två år
efter första lyftningsdagen ej skall vara skyldig att erlägga ränta. Sålunda
upplupen ränta skall vid anståndsUdens slut läggas till den beviljade lånesumman.

Beträffande statsbidragen föreslår lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.

Den, som beviljats statsgaranti för maskin- eller laboratorielån, bör på
särskild ansökan kunna tilldelas statsbidrag till maskinhållning och laboratorieverksamhet
med högst 25 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp
för återbetalning av lånet. Som förutsättning för statsbidrag bör gälla
dels att låntagarens (i fråga om sammanslutning, dess medlemmars) ekonomiska
ställning ej är så god, att det tydligen ej är behövligt med ett dylikt
bidrag, dels att den med lånegarantien avsedda verksamheten utövats
på ett ändamålsenligt sätt under minst sex år, dels oek att låneskulden
till 75 procent jämte upplupen ränta blivit återbetald enligt gällande föreskrifter.

För samma ändamål som i fråga om rationaliseringslån bör till enskild
person eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag, kunna
utgå statsbidrag till rationaliseringsåtgärd inom trädgårdsföretag med
högst 25 procent av den av den bidragsbeviljande myndigheten godkända
kostnaden för åtgärden. Såsom förutsättning för statsbidrag bör gälla dels
att sökandens (i fråga om sammanslutning, dess medlemmars) ekonomiska
ställning ej är så god, att behov av bidrag för åtgärden ej tydligen föreligger,
dels att trädgårdsföretaget ej är av större omfattning än att för driften
utöver brukaren eller driftsledaren regelmässigt erfordras högst två helårsanställda
arbetare. Statsbidrag av nu förevarande slag föreslås skola utgå
enligt skriftligt kontrakt såsom räntefritt avskrivningslån, vilket sedan fem
år förflutit från det lånet till fullo utbetalats, skall avskrivas med eu femtedel
under vart och ett av de följande fem åren. Annan avskrivningstid hör
dock kunna bestämmas, om så kan anses lämpligt. Bidrag bör även kunna
utgå utan anlitande av avskrivningslåneformen, om det med hänsyn till
beskaffenheten av den åtgärd, för vilken statsbidrag sökts, bidragsbeloppets
ringhet eller andra omständigheter ej anses erforderligt att anlita denna
bidragsform. Den lånebeviljande myndigheten bör fordra ur det allmännas
synpunkt tillfredsställande säkerhet. Eftergift för detta krav bör dock
kunna göras av myndigheten, om lånebeloppet ej överstiger 3 000 kronor
eller, i fråga om högre belopp, om det på grund av sökandens ekonomiska

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

ställning erbjuder svårigheter för denne att ställa säkerhet men det finnes
sannolikt att sökanden ändock skall uppfylla villkoren för lånet.

Lantbruksstyrelsens nu i huvudsak återgivna förslag skiljer sig bland
annat i fråga om möjligheten att giva bidrag till andra än enskilda personer
och i fråga om amorteringstiden för lån från bestämmelserna beträffande
statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Vad gäller den första frågan
anför styrelsen följande.

Inom trädgårdsnäringen är det betydligt mera vanligt än inom jordbruket,
att mindre företag drives av registrerade familjebolag eller därmed jämförliga
sammanslutningar. Dessa kan vara i lika stort behov av statligt stöd
1 il 1 rationaliseringsåtgärder inom företagen som enskilda personer. Bestämmelserna
bör därför utformas så, att det icke skall möta hinder för dylika
sammanslutningar att komma i åtnjutande av lånegarantier och bidrag.

Vad därefter angår amorteringstiden för rationaliseringslån med statsgaranti
anser lantbruksstyrelsen, att denna ej bör överstiga 15 år mot 30 år
enligt bestämmelserna för jordbrukets rationalisering med hänsyn till att
anläggningstillgångarna inom trädgårdsföretag omsättes snabbare än inom
jordbruket.

Vad gäller tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna för
lånegaranti och statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering anför lantbruksstyrelsen
i huvudsak följande.

För statens medverkan bör huvudprincipen vara den, att lånegarantier och
bidrag lämnas till befintliga, i gång varande företag och icke till nyetableringar.
För smärre utvidgningar bör stöd dock kunna lämnas i händelse
den ifrågasatta utbyggnaden bedömes vara särskilt betydelsefull för att främja
en förnuftig rationalisering av företagets drift. Liksom inom jordbruket
bör nämligen rationaliseringen inom trädgårdsnäringen syfta till en utbyggnad
av driftsenheterna till sådan storlek och produktionskapacitet, att de i
framtiden får bättre möjligheter alt tillgodogöra sig rationaliseringens fördelar.

För närvarande torde det finnas behov av krediter för rationalisering hos
såväl större som mindre trädgårdsföretag. I princip bör man dock räkna
med, att statligt stöd främst lämnas behövande företag av mindre storlek,
d. v. s. företag med upp till två helårsanställda arbetare. Styrelsen vill dock
icke förorda, att företag med flera anställda skall helt avstängas från möjligheten
att erhålla lånegarantier. Statsbidrag torde dock böra förbehållas de
mindre företagen. Beträffande dessa bör vidare ekonomisk behovsprövning
ske enligt samma grunder som de, vilka gäller i fråga om beviljande av bidrag
till jordbrukare för rationaliseringsåtgärder. I övrigt bör det ankomma
på den bidragsbeviljande myndigheten att efter prövning av varje särskild
ansökan bedöma angelägenhetsgraden av den begärda stödåtgärden.

Vad angår frågan om administrationen av det föreslagna stödet
till trädgårdsnäringen föreslår lantbruksstyrelsen, att det bör uppdragas åt
styrelsen alt avgöra hithörande ärenden efter hörande av hushållningssällskap
eller lantbruksnämnd. Som skäl härför anför styrelsen, att det är
fråga om eu ny uppgift, som fordrar enhetlig bedömning och eu bättre översikt
över fördelningen av stödåtgärderna än de lokala organen kan ge. Vidare

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

torde erfordras särskild sakkunskap för teknisk granskning och bedömning
av trädgårdsnäringens speciella byggnadsfrågor. För hithörande spörsmål
finner styrelsen — enär på området sakkunnig personal saknas inom lantbruksstyrelsen
— det lämpligt att anlita den tekniska avdelningen inom Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund, vilken är den enda inom landet, som
specialiserat sig på trädgårdsnäringens byggnads- och värmetekniska problem.
För att kunna fullgöra uppdraget torde emellertid verksamheten inom
denna avdelning behöva utökas, och styrelsen finner det skäligt, att förbundet,
som för liknande konsulentverksamhet under åren 1940—1948 tilldelades
ett årligt statsanslag av 6 500 kronor, återigen beviljas statsbidrag.
Med hänsyn till omfattningen av den granskningsverksamhet, varom här blir
fråga, anser styrelsen det lämpligt med ett årligt statsbidrag av 25 000 kronor,
vilket belopp skulle täcka avlöningskostnader och omkostnader för en
tjänsteman.

Handläggningen av ifrågavarande ärenden inom styrelsens lantbruksbyrå
beräknas tills vidare icke medföra behov av förstärkning utav personalen.

Lantbruksstyrelsen finner det förenat med stora vanskligheter att på förhand
ens ungefärligen söka uppskatta, vilka belopp, som skulle krävas för
att täcka det årliga behovet av medel till rationaliseringsåtgärder
inom trädgårdsnäringen enligt de förslag, som styrelsen framfört. Om
något av betydelse skall kunna uträttas till näringens fromma, är det emellertid
enligt styrelsens mening angeläget, att den ekonomiska ramen särskilt
i början ej göres alltför snäv. Styrelsen finner det med hänsyn härtill önskvärt,
att ramen för lånegarantierna bestämmes till ett belopp av 3 000 000
kronor för budgetåret 1955/56. Eventuella förluster på lånegarantierna torde
enligt styrelsen böra täckas av medel från det under nionde huvudtiteln redan
befintliga anslaget till täckande av förluster på grund av kreditgaranti.
För utbetalande av bidrag i form av avskrivningslån föreslår styrelsen vidare
en anvisning för budgetåret 1955/56 av ett belopp å 500 000 kronor.

Vidare understryker lantbruksstyrelsen, att det enligt dess uppfattning är
önskvärt, att möjligheter skapas att lämna icke blott statliga lånegarantier
ulan i vissa fall även bidrag. Om det av statsfinansiella eller andra skäl
skulle bli nödvändigt att begränsa bidragsgivningen, är det enligt styrelsen
under alla förhållanden angeläget, att trädgårdsnäringens kreditfråga blir
löst genom utlämnande av statliga lånegarantier.

Yttrandena

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över lantbruksstyrelsens
förslag, tillstyrker alla med undantag av fullmäktige i riksgäldskontoret,
statskontoret samt bank- och fondinspektionen i princip förslaget
eller lämnar detsamma utan väsentlig erinran. Hushållningssällskapens förbund
och Sveriges allmänna hypoteksbank förordar emellertid i sitt yttran -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

de en anknytning av stödet till trädgårdsnäringen till de redan för jordbruket
existerande författningarna och anslagen. Liknande synpunkter anföres
av Svenska jordbrukskreditkassan. Fullmäktige i riksbanken, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund och Svenska jordbrukskreditkassan
anser, att beslutanderätten i fråga om lånegarantier och statsbidrag
bör ligga hos de lokala organen och ej hos lantbruksstyrelsen. Vidare
finner lantbruksförbundet, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt Hushållningssällskapens
förbund de föreslagna laboratorielånen mindre motiverade och föreslår andra
åtgärder i anslutning till nu befintliga kontrollstationer. Den föreslagna
begränsningen av det statliga stödet till i främsta rummet de mindre företagen
möter invändningar från — förutom statskontoret — Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
och Svenska plantskolornas riksförbund, vilka
anser, att alla företag, oavsett storlek, bör få möjligheter att efter behovsprövning
erhålla statliga lånegarantier och bidrag. Liknande synpunkter anföres
av riksbanksfullmäktige. Sveriges pomologiska förening och Sveriges
yrkesfruktodlares riksförbund föreslår, att statsbidrag skall lämnas även till
en konsulent i fruktodlingstekniska frågor. Av innehållet i yttrandena torde
få återges följande.

Fullmäktige i riksbanken har icke några principiella invändningar mot
att stöd beredes trädgårdsnäringen i form av statlig kreditgaranti. Det av
lantbruksstyrelsen framlagda förslaget synes dock enligt fullmäktige böra
överarbetas, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt de strukturella förändringar
inom näringen, som ägt rum under de senaste åren och som medfört,
att det förebragta utredningsmaterialet delvis redan är föråldrat.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser för sin del icke, att tillräckliga skäl
anförts för att på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt i kredithänseende överflytta
trädgårdsnäringen till den offentliga sektorn med den prioritet, detta
kan innebära. På grund härav och med hänsyn till de synpunkter, fullmäktige
främst har att bevaka, avstyrker fullmäktige för sin del lantbruksstyrelsens
förslag. Fullmäktige anför vidare, att det statistiska material, som
ligger till grund för lantbruksstyrelsens framställning, är såsom styrelsen
själv påpekat föga tillfredsställande, vilket försvårar möjligheten att bilda
sig en uppfattning om trädgårdsnäringens aktuella ekonomiska läge och
förutsättningar för framtiden.

Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att på det svaga underlag, som
statistiska centralbyråns utredning utgör, besluta om statsgarantier och
statsbidrag till trädgårdsnäringen. I vart fall kan ämbetsverket icke förorda,
att ett system med statsbidrag införes. Ämbetsverket ifrågasätter också,
om det kan anses välbetänkt, att under tiden för gällande kreditrestriktioner
volymen för statlig lånegaranti på föreslaget sätt utökas.

Vid en eventuell kreditgaranti bör enligt statskontorets mening möjligheten
att erhålla sådan anpassas till önskemålet om uppnående av rationella
driftsenheter och icke såsom i lantbruksstyrelsens förslag enbart uppåt
och ej nedåt. Vidare bör den amorteringsfria tiden för rationaliserings -

12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

länen avsevärt begränsas, förslagsvis till högst två år. Lånetider upp till 21
är synes ämbetsverket ej heller böra förekomma. Ersättningen till handelsträdgårdsinästareförbundet
för dess befattning med den föreslagna tekniska
granskningen bör slutligen enligt statskontorets mening utgå enligt taxa,
anpassad etter törbundets kostnader för uppdragen.

Svenska lantarbetareförbundet uttalar, att några principiella hinder för
genomförandet av lantbruksstyrelsens förslag icke behöver föreligga. Förbundet
har dock vissa erinringar. Sålunda anser förbundet bland annat, ait
rationaliseringslån för inrättande av lagringskällare med kylrum i främsta
rummet bör stå till förfogande för sammanslutningar av trädgårdsodlare
och först i andra hand för enskilda odlare.

Förbundet understryker också lantbruksstyrelsens förslag, att rationaliseringslån
skall kunna beviljas allenast redan bestående trädgårdsföretag.

Även statens jordbruksnämnd anser det välbetänkt att, såsom lantbruksstyrelsen
föreslår, det statliga stödet till rationaliseringen i regel inskränkes
till befintliga, i gång varande företag.

Beträffande enskildheterna i lantbruksstyrelsens förslag anför bank- och
fondinspektionen i huvudsak följande.

Huruvida det kan anses erforderligt att kombinera de av inspektionen förordade
niaskin- och laboratorielånen med bidrag, anser sig inspektionen
ej ha tillräcklig erfarenhet att bedöma. I fråga om amorteringstiderna för
dessa lån föreslår inspektionen, att den föreslagna amorteringstiden åtta år
ändras till högst åtta år, så att den i varje enskilt fall kan anpassas till
maskinernas eller laboratoriernas livslängd. Enligt vad inspektionen tror sig
veta, torde man beträffande vissa maskiner, som upplåtes från maskinhållare,
få räkna med fullständig förslitning på fyra å fem år.

Medverkande i den statsgaranterade kreditgivningen föreslås skola bli,
bland andra, jordbrukskassor och hypoteksföreningar. Då avsikten är, att
maskinlån och laboratorielån skall kunna tillhandahållas även sammanslutning
av trädgårdsföretagare och då sådana låntagare ej bör upptaga lån
hos jordbrukskassa utan hos ccntralkassa för jordbrukskredit, bör i bestämmelserna
ej talas om jordbrukskassa utan om jordbrukets kreditkassor.
Vad därefter angår hypoteksförening såsom kreditgivare i detta sammanhang
ifrågasätter inspektionen, om det kan anses lämpligt, att hypoteksförening,
som bör ha långfristig in- och utlåning, medverkar vid beviljande
av maskin- och laboratorielån, som ju avses få en löptid av (högst)
åtta år.

Enligt inspektionens mening bör det uttryckligen framhållas, att kreditinrättningar,
som medverkar i statsgaranterad kreditgivning för trädgårdsnäringen,
icke bör åläggas vidsträcktare kontrollskyldigheter än de, som
tillämpas i övrig statsgaranterad låneverksamhet.

Sveriges allmänna hgpoteksbank, vilken bifogat yttranden i ärendet från
Smålands m. fl. provinsers och Mälarprovinsernas hypoteksföreningar,
Skånska hypoteksföreningen samt Älvsborgs m. fl. läns och Norrlands hypoteksföieningar,
anmäler att hypoteksbanken och liypoteksföreningarna i
princip är villiga att medverka i den föreslagna långivningen. Hypoteksbanken
har dock i nuvarande låsta ränteläge stora svårigheter att anskaffa
tillräckliga medel redan till hypoteksföreningarnas ordinarie utlåning. Hy -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

poteksinstitutionen kan bland annat till följd härav i nuvarande läge medverka
i den föreslagna garantilåneverksamheten endast i den utsträckning,
regleringen av kapitalmarknaden så medger. Enär hypoteksinstitutionens
verksamhet i princip avser långfristig långivning med återbetalning med
lika annuiteter, finner hypoteksbanken endast rationaliseringslånen med
en sammanlagd löptid av minst 15 år lämpa sig för hypoteksföreningarna,
medan övriga låneformer icke synes lika väl anpassade för dessa. Hypoteksbanken
ifrågasätter vidare, bland annat, huruvida icke den av lantbruksstyrelsen
föreslagna författningstexten borde kompletteras med en bestämmelse,
enligt vilken föreskrifterna i kungörelsen 1948: 367 med vissa bestämmelser
rörande statlig garanti för lån till yttre och inre rationalisering
på jordbrukets område in. m. i tillämpliga delar skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande den nu föreslagna garantilåneverksamheten. Det torde
nämligen enligt hypoteksbanken vara lämpligt, att frågan om långivarens
rättigheter och skyldigheter i förhållande till garantigivaren samt i
anslutning härtill uppkommande rättsliga frågor regleras på i huvudsak
samma sätt som beträffande den redan pågående garantilåneverksamheten.

Departementschef en

Departementschefen har anfört följande.

»Trädgårdsnäringen i vårt land har under senare år utvecklats starkt såväl
kvantitativt som kvalitativt. Betydande belopp har därvid investerats i
olika slags anläggningar. Det synes mig uppenbart, att en sådan utveckling
icke skulle ha kommit till stånd, om icke näringen givit sina utövare en
någorlunda tillfredsställande bärgning. Särskilt torde de ekonomiska förhållandena
ha varit gynnsamma under krigsåren och tiden närmast därefter.
Sedan det internationella handelsutbytet åter kommit i gång, har
emellertid konkurrensen från länder med lägre produktionskostnader gjort
sig allt starkare gällande och minskat avsättningsmöjligheterna för näringen.
Framför allt har de mindre företagarna i branschen fått känning därav.
I skilda sammanhang har uppmärksamheten fästs på denna utveckling.

Även om — såsom framhållits i flera remissyttranden — den av lantbruksstyrelsen
förebragta utredningen icke kan göra anspråk på att vara
uttömmande, synes den dock ge vid handen, att åtgärder från statens sida
är påkallade för att stödja en rationalisering av trädgårdsnäringen. Som bekant
åtnjuter jordbruksnäringen redan ekonomiskt stöd av staten för vissa
slags produktionsbefrämjande åtgärder i form av dels statlig kreditgaranti
för lån, upptagna i enskilda kreditinrättningar, dels bidrag, utformade såsom
avskrivningslån. Även hantverks- och småindustriföretag kan komma i
åtnjutande av statlig lånegaranti och bidrag. En del av de statliga stödåtgärder,
som avser jordbruket, gäller även trädgårdsnäringen. Sålunda kan företagare
eller sammanslutning av sådana inom sistnämnda näring erhålla stöd
enligt bestämmelserna i kungörelserna den 5 juni 1942 (nr 543) angående

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

lån från bevattningslånefonden, den 11 juni 1948 (nr 366) angående den
statliga jordbruksegnahemsverksamheten och den 7 maj 1954 (nr 311) angående
statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. in. för jordbruksändamål.
Däremot kan trädgårdsodlare icke annat än i undantagsfall
erhålla lån eller bidrag enligt kungörelserna den 11 juni 1948 (nr 342)
angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m.
samt den 26 juni 1948 (nr 380) angående lån från jordbrukets maskinlånefond
in. m.

Av den föreliggande utredningen framgår, att brister föreligger i fråga
om den rationella anordningen av driften vid åtskilliga företag på trädgårdsnäringens
område. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, torde dessa
brister i betydande utsträckning kunna avhjälpas genom ökad specialisering,
ändamålsenligare odlingsmetoder, moderniseringar inom företagen och utnyttjande
av maskinella hjälpmedel i större utsträckning än för närvarande.
Uppenbarligen bör det i första hand ankomma på företagarna själva att
genomföra dylika rationaliseringar. Många av dem torde emellertid sakna
ekonomiska förutsättningar för att kunna vidtaga några mera hetydande
förbättringar. Därjämte är kostnaden för utrustning i vissa fall så stor i
förhållande till möjligheten att utnyttja densamma, att investeringen blir
ekonomiskt försvarlig endast om förvärvet sker gemensamt för flera företagare.

Mot bakgrunden av det anförda ansluter jag mig till lantbruksstyrelsens
av flertalet remissinstanser förordade förslag, att ökade möjligheter skall
beredas trädgårdsnäringen att erhålla stöd för rationaliseringsåtgärder.
Förslaget innebär i huvudsak att, i nära anslutning till vad som gäller för
statligt stöd till jordbrukets rationalisering, kreditgaranti och bidrag i form
av avskrivningslån skall kunna lämnas för vissa dylika åtgärder samt för
uppförande och utrustande av trädgårdslaboratorier ävensom att kreditgaranti
för maskinlån och bidrag till maskinhållning skall ställas till förfogande
även för företagare inom trädgårdsnäringen. Därjämte avses bidrag
skola lämnas till viss teknisk konsulentverksamhet. Även enligt min mening
bör det ifrågasatta stödet till trädgårdsnäringen utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med de för jordbruket gällande bestämmelserna. I vissa
hänseenden torde stödet emellertid böra få en något annan utformning än
lantbruksstyrelsen föreslagit.

Vad till en början angår maskinlånen bör såsom lantbruksstyrelsen
hemställt statlig kreditgaranti kunna lämnas enskild företagare eller
sammanslutning för lån för anskaffande av maskin, som skall användas av
flera företagare gemensamt i produktionen av trädgårdsprodukter, ävensom
för inköp, uppförande och ombyggnad av byggnad, som erfordras för av
sökanden bedriven maskinhållning beträffande dylika maskiner. I enlighet
med vad som gäller för lån till motsvarande ändamål inom jordbruket
bör lånegarantien icke beviljas till högre belopp än 80 procent av anskaffnings-
eller byggnadskostnaden. Med hänsyn till att vissa maskiner under -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

går en snabb förslitning, är det angeläget, att amorteringstiden anpassas efter
respektive maskins livslängd. Längre amorteringstid än åtta år synes därvid
icke böra komma i fråga. I fråga om lån till byggnad innebär den maximala
amorteringstiden en två år kortare tid än den, som tillämpas för jordbruket.

Liksom beträffande jordbruket bör för återbetalning av maskinlån kunna
beviljas bidrag med belopp, motsvarande högst 25 procent av lånets ursprungliga
kapitalbelopp, därest låntagarens — i fråga om sammanslutning
dess medlemmars — ekonomiska ställning icke är så god, att bidrag uppenbarligen
icke är behövligt. Som förutsättning för bidrag bör vidare gälla,
att den med maskinlånet avsedda verksamheten på ändamålsenligt sätt har
utövats under minst tre fjärdedelar av amorteringstiden samt att den övriga
delen av låneskulden jämte ränta blivit återbetald i vederbörlig ordning.

Likaledes biträder jag förslaget, att kreditgaranti skall kunna lämnas
enskild företagare eller sammanslutning för rationaliseringslån.

Sådan garanti skall enligt förslaget lämnas endast för lån till rationaliseringsåtgärd
inom redan bestående trädgårdsföretag. Dock avses garanti
undantagsvis kunna komma i fråga för smärre utvidgningar, därest utbyggnaden
bedömes vara särskilt betydelsefull för en förnuftig rationalisering
av företagets drift. Vad sålunda föreslagits kan jag biträda. Såsom lantbruksstyrelsen
anfört torde nämligen i nuvarande läge rationaliseringen
inom trädgårdsnäringen — liksom inom jordbruket -— böra syfta till en
utbyggnad av driftsenheterna till sådan storlek och produktionskapacitet,
att dessa för framtiden får bättre möjligheter att tillgodogöra sig rationaliseringens
fördelar. I överensstämmelse härmed bör stöd, efter behovspövning,
kunna lämnas de mindre företagen. Enligt lantbruksstyrelsens förslag
bör därvid gränsen dragas så, att till mindre företag hänföres företag med
högst två helårsanställda arbetare utöver brukaren eller driftsledaren. Med
hänsyn till förhållandena inom trädgårdsnäringen har erinringar framställts
häremot. För min del vill jag föreslå, att med mindre företag skall avses
företag med — förutom brukaren och tillfällig arbetskraft — ej mer än en
helårsanställd arbetare. Även om den statliga kreditgarantien sålunda i princip
skall vara begränsad till att avse sådana företag, torde dock möjlighet
böra finnas att undantagsvis, därest särskilda omständigheter föreligger,
kunna bevilja dylik garanti för rationaliseringslån avseende företag, som är
något större än vad som nyss förutsatts.

I fråga om de ändamål, sådant lån må avse, är jag i huvudsak ense med
lantbruksstyrelsen. Sålunda bör garanti kunna lämnas för lån för rationaliseringsåtgärder,
som är ägnade att effektivisera och förbilliga driften samt
mera varaktigt förbättra ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom
ombyggnad och modernisering av växthus, värmeanläggningar, arbetsoch
lagerlokaler — dock ej personalrum ■— anläggande eller renovering av
vattenrenings- och bevattningsanläggning samt transportanordningar och in -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

redningar i växthus, anordnande av lagringskällare med kylrum och andra
liknande rationaliseringsåtgärder. Såsom Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund
anfört torde lån för anordnande av sorteringslokal med kylrum även
böra komma i fråga. Däremot kan jag icke tillstyrka framställda önskemål
om att möjligheten till kreditgaranti skall utsträckas till att regelmässigt
gälla lån för nybyggnad av växthus. Ej heller synes lånegaranti böra ifrågakomma
för rationalisering av anläggningar för musttillverkning.

Beträffande rationaliseringslån inom jordbruket gäller, att garanti får
lämnas högst för det belopp, som motsvarar den av den beviljande myndigheten
godkända kostnaden för åtgärden, däri inräknat utgift för upprättande
av plan för företaget in. in. Att på sätt Svenska lantarbetareförbundet
föreslagit härvidlag begränsa garantigivningen såvitt angår trädgårdsnäringen
synes icke motiverat. Jag föreslår därför, att kreditgaranti för rationaliseringsåtgärd
inom sistnämnda näring må beviljas för lån till hela kostnaden,
bestämd på i tillämpliga delar samma sätt som i fråga om jordbruket.

Vad angår amorteringstiden torde denna, med hänsyn till att anläggningstillgångarna
förslites relativt snabbt inom trädgårdsföretag, böra göras betydligt
kortare än för rationaliseringslån inom jordbruket. Lantbruksstyrelsens
förslag i denna del synes mig innebära en lämplig avvägning. I enlighet
därmed föreslår jag, att amorteringstiden skall fastställas till högst 15
år. Normalt bör den dock icke överstiga tio år. Däremot kan jag icke tillstyrka,
att amorteringsfrihet skall kunna medges för längre tid än högst
två år. Vid särskilda omständigheter bör liksom inom jordbruksnäringen
högst två års anstånd med erläggande av ränta kunna komma i fråga.

För rationaliseringsåtgärd å jordbruksfastighet må statsbidrag utgå med
viss del av kostnaden för åtgärden. Beträffande uppförande eller förbättring
av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar för jordbruksdriften
må bidrag dock normalt ej utgå med mer än 7 000 kronor. Vidare gäller,
att bidrag som regel må, efter behovsprövning, tilldelas endast enskild person,
som äger eller brukar jordbruksfastighet om högst 20 hektar åker samt
till åker omräknad ängs- och betesmark. Lantbruksstyrelsens förslag innebär,
att för rationaliseringsåtgärd inom särskilt trädgårdsföretag statsbidrag
skall kunna beviljas med högst 25 procent av den för åtgärden godkända
kostnaden. Bidrag avses skola utgå icke endast till enskild företagare utan
även till sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag. Som förutsättning
föreslås skola gälla, att dels brukarens eller, i fråga om sammanslutning,
dennas medlemmars ekonomiska ställning ej är så god, att behov
av bidrag tydligen icke föreligger, dels trädgårdsföretaget i enlighet med
förut angivna gränsdragning är att hänföra till de mindre.

För att det syfte, som avses med det föreslagna stödet åt trädgårdsnäringen,
skall kunna uppnås, synes det mig vara angeläget, att även inom
denna näring bidrag skall kunna utgå för rationaliseringsåtgärd, vilken
framstår såsom ekonomiskt försvarlig med hänsyn till dess förbättrande
inverkan på vederbörande företags driftsekonomi och företagarens försörjningsmöjligheter.
I likhet med vad som gäller för vissa rationaliseringslån

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

inom jordbruket bör sådant bidrag utgå med högst 25 procent av den för
åtgärden godkända kostnaden upp till ett kostnadsbelopp av 10 000 kronor
samt med 15 procent av överskjutande kostnad. Dock bör bidrag för rationaliseringsåtgärder
för ett och samma företag normalt ej utgå med mer än
5 000 kronor.

Mot de angivna förutsättningarna för att komina i åtnjutande av bidrag
har jag icke något att erinra. I anslutning till vad härutinnan gäller inom
jordbruksnäringen bör sålunda enligt min mening möjligheten att erhålla
bidrag begränsas till sådana företag, som enligt vad jag förut anfört är att
hänföra till de mindre.

1 övrigt kan jag ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen hemställt i fråga
om den närmare utformningen av stödet för rationaliseringsåtgärder. Sålunda
bör bidrag utgå såsom räntefritt avskrivningslån men kan även beviljas
på annat sätt, därest det med hänsyn till omständigheterna ej anses erforderligt
att anlita nämnda form. Den lånebeviljande myndigheten skall fordra
säkerhet för lånet, dock att sådan må eftergivas, om lånebeloppet icke överstiger
3 000 kronor eller, i fråga om högre belopp, sökanden har svårighet
att ställa säkerhet men det är sannolikt, att han likväl kommer att uppfylla
villkoren för lånet.

Däremot kan jag icke biträda förslaget, att kreditgaranti även skall kunna
beviljas för laboratoriern eller statsbidrag lämnas till laboratorieverksamhet.
Även om den fortlöpande kontroll, som vid rationell växtodling
under glas anses erforderlig i fråga om jordens reaktions- och ledningstal,
näringshalt m. m., avses skola bli mera allmän bland företagarna, synes
nämligen behovet av statligt stöd för sådant ändamål icke vara klarlagt.
Enligt min mening bör i första hand uppmärksammas, huruvida icke de
redan verksamma kemiska laboratorierna kan vidtaga nödiga åtgärder för
att tillfredsställande kunna betjäna trädgårdsnäringen.

Vad slutligen angår administrationen av stödverksamheten föreslår
lantbruksstyrelsen, att det skall uppdragas åt styrelsen att avgöra hithörande
ärenden efter hörande av vederbörande hushållningssällskap eller
lantbruksnämnd. I flera remissyttranden har emellertid ifrågasatts, huruvida
det icke skulle vara ändamålsenligare att låta beslutanderätten tillkomma
de lokala organen. Otvivelaktigt är såväl hushållningssällskapen som
lantbruksnämnderna bland annat genom sin orts- och personkännedom väl
lämpade att omhänderha ifrågavarande verksamhet. Med hänsyn till att
uppgiften fordrar icke blott en enhetlig ekonomisk och teknisk bedömning
utan även eu fortlöpande översikt över stödåtgärdernas fördelning på olika
delar av landet, synes det mig emellertid påkallat att, åtminstone till en början,
låta lantbruksstyrelsen handha verksamheten. För att likväl hushållningssällskapens
och lantbruksnämndernas sakkunskap skall beaktas, bör
yttrande inhämtas av dessa, innan ärende avgöres. Sedan närmare erfarenhet
vunnits, är jag beredd alt upptaga frågan till förnyad prövning.

2 Bihnng till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 23

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

De nya arbetsuppgifter, som sålunda föreslås skola åläggas lanlbruksslyrelsen,
har icke föranlett någon begäran av styrelsen om förstärkning av
dennas personal. Emellertid uppkommer behov av särskild sakkunskap för
teknisk granskning och bedömning av trädgårdsnäringens speciella byggnadsfrågor.
Sådan finnes icke att tillgå inom styrelsen. Jag kan dock icke
tillstyrka, att årligt bidrag skall utgå till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
för att detta skall ställa erforderlig sakkunskap till förfogande. Enligt
min mening är det lämpligare, att -—■ liksom i fråga om bestridandet av
kostnader för dylik sakkunskap för rationaliseringsåtgärder inom jordbruket
— på sökandens bekostnad ersättning efter taxa eller eljest i vanlig
ordning skall utgå till förbundet för utfört arbete. Ej heller kan jag biträda
förbundets anhållan om medel för inrättande av befattningar som specialkonsulent
för handelsträdgårdsodlingen eller framställningen av Sveriges
pomologiska förening och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund in. fl. om
statsbidrag till en befattning som konsulent i fruktodlingstekniska frågor.

I fråga om långivarna torde böra beaktas vad bank- och fondinspektionen
samt Sveriges allmänna hypoteksbank anfört därom i sina remissyttranden.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att bestämmelserna om statligt stöd till
trädgårdsnäringens rationalisering skall upptagas i eu särskild författning
och att etl särskilt anslag skall upptagas i riksstaten för tillgodoseende av
kostnaderna för stödåtgärderna. I några remissutlåtanden har emellertid
förordats, att bestämmelserna skall inarbetas i de för jordbrukets rationalisering
gällande kungörelserna. Med hänsyn till trädgårdsnäringens i
många avseenden från jordbruk väsensskilda karaktär samt de till följd
därav i vissa hänseenden föreslagna avvikelserna i bestämmelserna finner
jag mig böra förorda lantbruksstyrelsens förslag. Det torde få ankomma
på Ivungl. Maj :t att vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit meddela
de erforderliga författningsföreskrifterna i ämnet. Jag torde framdeles
få för Kungl. Maj :t anmäla förslag till dylika föreskrifter.

Lantbruksstyrelsen har hemställt, att lånegaranti för de ändamål, som
avses i styrelsens framställning, under budgetåret 1955/56 skall få lämnas
intill ett belopp av 3 000 000 kronor och att till bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering för samma budgetår skall anvisas 500 000 kronor. Med hänsyn
till, bland annat, att jag funnit mig icke kunna biträda styrelsens förslag
i fråga om garantier för laboratorielån, synes det emellertid vara tillfyllest,
om beloppet för lånegarantierna bestämmes till högst 2 000 000 kronor.
Vidare synes till bidrag icke böra anvisas högre belopp än 300 000 kronor.
För bidragen torde ett särskilt anslag böra uppföras å riksstaten under
nionde huvudtiteln. Anslaget, som bör få karaktär av reservationsanslag,
torde lämpligen benämnas Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering.
1 den mån bidragen utlämnas i form av avskrivningslån bör, med hänsyn
till att de formellt har karaktären av lån och bidragstagarna alltså häftar
i skuld till statsverket för icke avskrivna delar, motsvarande belopp över -

Jordbruksutskottets utlåtande nr ''23 år 1955

föras till en diversemedelsfond, förslagsvis benämnd trädgårdsnäringens avskrivningslånefond.

I detta sammanhang torde även böra upptagas frågan om täckande av
eventuella förluster på grund av lämnad lånegaranti. I enlighet med lantbruksstyrelsens
förslag synes dylika förluster böra täckas ur det å riksstaten
under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Täckande
av förluster på grund av statlig kreditgaranti.»

Utskottet

Den svenska trädgårdsnäringen har under de senaste årtiondena undergått
en betydande utveckling. Näringens ekonomiska förhållanden, som under
krigsåren och tiden närmast därefter varit gynnsamma, har emellertid
— sedan den internationella konkurrensen åter börjat göra sig gällande —
försämrats åtskilligt. Därvid har särskilt de mindre företagen på området
blivit lidande. Mot denna bakgrund har det ansetts påkallat, att åtgärder
vidtages för att stödja trädgårdsnäringen.

Det i förevarande proposition lämnade förslaget till stöd åt trädgårdsnäringens
rationalisering grundar sig på en av lantbruksstyrelsen förebragt
utredning. Flera remissinstanser har anmärkt, att det statistiska material,
som ligger till grund för utredningen, icke är tillfredsställande. Med anledning
härav har i motionerna I: 445 och II: 557 samt I: 446 och II: 558 hemställts
om eu skyndsam utredning av frågan om trädgårdsnäringens
statistik. I likhet med motionärerna finner utskottet en aktuell
tidsenlig statistik rörande trädgårdsnäringens lönsamhet och utveckling
oundgängligen nödvändig, om underlag skall kunna erhållas för ett riktigt
bedömande av dessa förhållanden. Utskottet får erinra om att frågan redan
uppmärksammats av 1951 års trädgårdsutredning, som föreslagit, att det
skulle uppdragas åt statistiska centralbyrån att insamla och bearbeta material
till trädgårdsstatistik. Det har emellertid av olika anledningar visat
sig vara förenat med betydande svårigheter att i praktiken komma till rätta
med problemet. Även om en lösning av detta enligt utskottets förmenande
är starkt av behovet påkallat, är utskottet dock icke berett att nu förorda en
ny utredning i motionernas syfte. Utskottet finner det för sin del lämpligare,
att Kungl. Maj :t i samband med det slutliga ställningstagandet till trädgårdsutredningens
förslag tager frågan under övervägande.

Liksom departementschefen anser utskottet, att den föreliggande utredningen
— trots sitt bristfälliga statistiska underlag — klart utvisar, att åtskilliga
företag på trädgårdsnäringens område är i stort behov av rationaliseringsåtgärder.
Utskottet tillstyrker därför förslaget, att statlig kreditgaranti
för lån samt statliga bidrag må utlämnas till trädgårdsnäringens rationalisering
i huvudsaklig överensstämmelse med de för stödet till jordbrukets
rationalisering gällande bestämmelserna.

Beträffande formerna och bestämmelserna för det statliga stödet till träd -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

gårdsnäringens rationalisering har i propositionen till en början föreslagits,
att kreditgaranti skall kunna lämnas enskild företagare eller sammanslutning
dels för anskaffning av maskiner att gemensamt användas av flera
trädgårdsföretagare (maskinlån), dels för vissa rationalisering,såtgärder
inom trädgårdsföretag (rationaliseringslån). Förslaget biträdes
av utskottet. Vidare har utskottet icke något att erinra mot förslaget, att
bidrag skall kunna beviljas för återbetalning av maskinlån samt till viss
del av kostnaden för rationaliseringsåtgärd.

Vad gäller tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna har i propositionen
understrukits, att i nuvarande läge rationaliseringen inom trädgårdsnäringen
— liksom inom jordbruket — bör syfta till eu utbyggnad av
driftsenheterna till sådan storlek och produktionskapacitet, att dessa för
framtiden får bättre möjligheter att tillgodogöra sig rationaliseringens fördelar.
Med beaktande härav finner utskottet det välbetänkt, att lånegaranti
och bidrag endast lämnas till rationaliseringsåtgärd inom redan bestående
trädgårdsföretag. Såsom framhållits i propositionen bör det dock icke vara
uteslutet, att garanti under vissa förutsättningar skall kunna komma i fråga
för smärre utvidgningar. I överensstämmelse med nyss angivna syfte delar
utskottet även departementschefens uppfattning, att stöd, efter behovsprövning,
bör lämnas endast de mindre företagen, därvid med dylika företag skall
avses sådana med — förutom brukaren och tillfällig arbetskraft — ej mer
än en helårsanställd arbetare. Såsom påpekats i propositionen innebär denna
regel dock icke, att företag med flera anställda skall helt avstängas från
möjligheten att erhålla lånegarantier. En dylik möjlighet torde sålunda undantagsvis,
därest särskilda omständigheter föreligger, böra finnas även för
företag, som är något större än vad som nyss förutsatts. Utskottet vill understryka
önskvärdheten av att den närmare utformningen och tillämpningen
av undantagsbestämmelsen icke sker enligt alltför snäva grunder. Särskilt
bör uppmärksammas sådana fall, där rationaliseringsbehovet är särskilt
framträdande. I likhet med departementschefen anser utskottet dock, att
statsbidrag bör uteslutande förbehållas de mindre företagen. Av utskottets
ställningstagande till här ifrågavarande förslag följer, att utskottet ej kan
biträda vad i motionerna I: 445 och II: 557 samt I: 448 och II: 559 häremot
anförts och yrkats.

I fråga om de ändamål, för vilka lånegaranti och statsbidrag må beviljas,
ansluter sig utskottet i huvudsak till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar
emellertid, att lånegaranti även skall kunna avse rationaliseringsåtgärder
inom bestående anläggningar för musttillverkning. Vad i övrigt uttalats
i propositionen beträffande den närmare utformningen av stödet för
rationaliseringsåtgärder föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Såsom framgår av utredningen i ärendet har departementschefen icke
ansett sig kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag om kreditgaranti för
laboratorielån och statsbidrag till laboratorieverksamhet. Med anledning
härav har i motionerna I: 448 och II: 559 yrkats, att förslaget skall
genomföras. Vidare har i motionerna 1:375 och 11:457 hemställts, att fem

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

befattningar som specialkonsulenter för handelsträdgårdsodlingen skall inrättas.
Dessa konsulenter skulle enligt motionärerna fylla en viktig uppgift
som förmedlande länk mellan laboratorierna och trädgardsodlarna. Liksom
motionärerna finner utskottet det önskvärt, att trädgårdsodlarna i vårt
land beredes bättre möjligheter att begagna sig av förfarandet med förenklade
jordanalyser för en fortlöpande kontroll av näringsbalansen i joiden.
I anslutning till vad som framhållits av departementschefen och av
flera remissinstanser ifrågasätter utskottet emellertid, om icke detta önskemål
lika väl kan tillgodoses genom att de statsunderstödda lantbrukskemiska
kontrollstationerna i större utsträckning än hittills anlitas även för
trädgårdsnäringens behov. I sådant syfte synes det lämpligt, att trädgårdsodlarnas
organisationer träffar överenskommelse med kontrollstationerna
om en ändamålsenlig organisation av analysförfarandet föi att åstadkomma
en fullgod service. Vid den ståndpunkt, som utskottet sålunda intagit,
avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 448 och II: 459 samt I: 375 och
II: 457.

I motionerna 1:446 och II: 558 har begärts, bland annat, att frågan om
förbättrad upplysnings- och rådgivningsverksamhet på
trädgårdsodlingens område skall bli föremål för ny översyn samt att förslag
på grundval därav snarast möjligt skall föreläggas riksdagen. Med anledning
härav vill utskottet erinra om att trädgårdsutredningen i sitt betänkande
även behandlat denna fråga och föreslagit åtgärder i motionernas syfte.
Då enligt vad som framhållits i det föregående någon slutlig ställning till
utredningens förslag ännu icke tagits, är utskottet icke berett att förorda
den i motionerna begärda översynen. I anslutning till vad som anförts i
motionerna I: 445 och II: 557 anser sig utskottet emellertid böra understrjka
angelägenheten av att en förbättring och effektivisering av verksamheten
ästadkommes.

Vad slutligen angår administrationen av stödverksamheten har
i propositionen ävensom i motionerna 1:445 och 11:557 samt 1:447 och
11:560 diskuterats, huruvida beslutanderätten i hithörande ärenden skall
tillkomma lantbruksstyrelsen eller de lokala organen. Såsom motivering för
det förra alternativet har anförts, att det är fråga om en ny uppgift, som
fordrar enhetlig bedömning och en fortlöpande översikt över stödåtgärdernas
fördelning på olika delar av landet, medan sasom skäl för det senare
alternativet åberopats den större orts- och personkännedom, som hushållningssällskapen
och lantbruksnämnderna äger. Efter vägande av de skäl,
som talar för och emot de båda alternativen, har utskottet stannat för
Kungl. Maj :ts förslag i vad avser administrationen av rationaliseringslån
och bidrag till viss del av kostnaden för rationaliseringsåtgärd. Det torde
sålunda, åtminstone till en början, få ankomma på lantbruksstyrelsen att
handha denna verksamhet. Utskoltet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t,
sedan närmare erfarenhet vunnits, upptager frågan till förnyad prövning.
Vad beträffar maskinlån och bidrag för återbetalning av dylika lån finner
utskottet i anslutning till vad som anförts i motionerna 1:447 och 11:560

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

övervägande skäl tala för att beslutanderätten redan nu decentraliseras till
hushållningssällskapen, som har hand om motsvarande verksamhet på jordbrukets
område.

I anslutning till propositionens förslag angående administrationen har
även berörts frågan, hur lantbruksstyrelsens behov av särskild sakkunskap
för teknisk granskning och bedömning av trädgårdsnäringens speciella byggnadsfrågor
skall tillgodoses. Departementschefen har därvid förordat, att
lör detta ändamål lämpligen bör anlitas den tekniska avdelningen inom
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund. Med anledning härav har i motionerna
I: 424 och II: 529 yrkats, att ett statsbidrag av 25 000 kronor skall
beviljas förbundet som ersättning för ifrågavarande granskningsverksamhet.
Utskottet delar emellertid departementschefens åsikt, att ersättningen
till förbundet —- liksom i fråga om bestridandet av kostnader för dylik sakkunskap
för rationaliseringsåtgärder inom jordbruket — skall utgå på sökandens
bekostnad efter taxa eller eljest i vanlig ordning. På grund härav
avstyrker utskottet bifall till sistnämnda motioner.

Kungl. Maj:ts förslag att bestämmelserna om statligt stöd till trädgårdsnäringens
rationalisering skall upptagas i en särskild författning biträdes av
utskottet utom beträffande maskinlån och bidrag till maskinhållning. Bestämmelserna
för sistnämnda ändamål bör i enlighet med yrkandet i niolianerna
1:447 och 11:560 inarbetas i de för jordbruket gällande kungörelserna
på området. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vid riksdagens
bifall till vad utskottet sålunda föreslagit meddela de erforderliga författningsföreskrifterna
i ämnet.

I konsekvens med vad utskottet förordat beträffande bestämmelserna för
verksamheten torde den i propositionen upptagna garantiramen och det särskilda
anslaget till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering endast böra
avse rationaliseringslån och rationaliseringsåtgärder inom trädgårdsföretag.
Vad angår beräkningen av medelsbehovet för verksamheten har lantbruksstyrelsen
funnit det förenat med stora vanskligheter att på förhand ens
ungefärligen söka uppskatta, vilka belopp som kräves. Med hänsyn härtill
anser sig utskottet — trots de i det föregående förordade ändringarna i
propositionens förslag — böra godtaga Kungl. Maj :ts beräkningar. I enlighet
härmed biträder utskottet förslaget, att beloppet till lånegarantierna
skall bestämmas till högst 2 000 000 kronor och anslagsanvisningen till
300 000 kronor. Utskottet avstyrker sålunda bifall till de i motionerna I: 448
och 11:559 framförda yrkandena beträffande garantiramen och anslagsanvisningen.

I den mån Kungl. Maj:ts förslag och uttalanden icke berörts i det föregående
har de icke föranlett någon utskottets erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

1) med anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
med bifall till motionerna 1:447 och 11:560 ävensom med

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

avslag i förevarande del å motionerna I: 445 och II: 557 samt
I: 448 och II: 559, medgiva att statlig kreditgaranti och bidrag
till trädgårdsnäringens rationalisering må lämnas i enlighet
med de grunder, som utskottet förordat i det föregående; 2)

med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna 1:448 och II: 559, såvitt nu är i fråga,
medgiva att under budgetåret 1955/56 statlig kreditgaranti
må beviljas för lån, avseende trädgårdsnäringens rationalisering,
intill ett belopp av 2 000 000 kronor;

3) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 448 och II: 559, såvitt nu är i fråga,
till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering å riksstaten
för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 300 000 kronor;

4) avslå motionerna 1:375 och 11:457;

5) avslå motionerna 1: 424 och II: 529.

B. att motionerna I: 445 och II: 557, såvitt nu är i fråga,
samt I: 446 och II: 558 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 28 april 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Nord, Jon
Jonsson, Bertil Andersson, Sundberg, Eskilsson, Bror Nilsson, Johan Persson
och Mossberger; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö*, Jacobson i Vilhelmina,
Pettersson i Dahl, Ahlsten*, Ekdahl, Agerberg, Rimås, Jönsson i Gärds
Köpinge, Nilsson i Lönsboda och Johanson i Västervik.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Nord, Johan Persson, Ahlsten, Rimås och Nilsson i Lönsboda,
vilka ansett att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 20, som börjar med orden
»Vad gäller» och slutar med orden »och yrkats», bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

»Vad gäller---rationaliseringens fördelar. Departementschefen före slår

att kreditgaranti för rationaliseringslån och bidrag till rationaliseringsåtgärder
skall lämnas endast till redan bestående trädgårdsföretag. Det är
oklart om härmed avses vid lagens ikraftträdande eller vid ansökningstiden
i gång varande företag. Den första tolkningen innebär den orättvisan
att företag som etableras efter lagens ikraftträdande för framtiden helt avstängs
från möjlighet att komma i åtnjutande av det statliga stödet, den
andra tolkningen framkallar svårigheten att bestämma när ett företag skall
anses ha passerat igångsättningsstadiet. Av dessa skäl ansluter sig utskottet
till bankofullmäktiges mening att den som är eller har varit verksam inom
branschen och därför kan anses besitta branschkännedom bör kunna komma
i åtnjutande av det statliga stödet även vid nyetablering. För detta kan vidare
anföras bankofullmäktiges skäl att det kan vara ett allmänt intresse
att nya trädgårdsföretag tillkommer. Såsom framhållits i propositionen bör
det icke vara uteslutet, att garanti under vissa förutsättningar skall kunna
komma i fråga för smärre utvidgningar.

Lantbruksstyrelsen fastslår i sin utredning att det torde finnas behov av
krediter för rationalisering hos såväl större som mindre trädgårdsföretag. I
princip bör man dock räkna med att statligt stöd såväl i form av statsbidrag
som i form av lånegaranti främst lämnas behövande företag av mindre storlek,
dvs. företag med upp till och med två helårsanställda arbetare utöver
brukaren eller driftsledaren. Styrelsen vill dock icke förorda, att företag med
flera anställda än två skall helt avstängas från möjligheten att erhålla statligt
stöd, men i så fall i form av lånegarantier. Statsbidrag torde enligt lantbruksstyrelsens
uppfattning dock böra förbehållas de mindre företagen. Beträffande
dessa bör vidare ekonomisk behovsprövning ske enligt samma
grunder som dem vilka gäller i fråga om beviljande av bidrag till jordbrukare
för rationaliseringsåtgärder, anser lantbruksstyrelsen.

Departementschefen föreslår en ytterligare begränsning för det statliga
stödet genom att gränsen flyttas ner .till företag med — förutom brukare
och tillfällig arbetskraft — blott en helårsanställd arbetare. Någon bärande
motivering för denna ändring har departementschefen icke förebragt. Utskottet
ansluter sig därför till lantbruksstyrelsens uppfattning att statsbidrag
bör kunna utgå till företag med högst två helårsanställda arbetare utöver
brukaren eller driftsledaren.

Departementschefen föreslår vidare att kreditgarantien undantagsvis skall
kunna utgå till andra än de mindre företagen. Då behovet av rationalisering
icke finnes endast hos de mindre företagen, föreslår utskottet att möjligheten
till kreditgaranti för rationaliseringslån icke göres beroende av antalet anställda
i företaget. Av utskottets ställningstagande till här ifrågavarande
förslag följer, att utskottet biträder vad i motionerna I: 445 och II: 557 samt
I: 448 och II: 559 i nyssnämnda hänseenden anförts och yrkats.»

dels det stycke i utskottets utlåtande, som på s. 20 börjar med orden »Såsom
framgår» och på s. 21 slutar med orden »och II: 457», bort ersättas med
text av följande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

»En rationell växtodling under glas förutsätter en fortlöpande kemisk
kontroll över jordens reaktions- och ledningstal samt näringshalt. Som lantbruksstyrelsen
påpekar i sitt yttrande, gäller det icke bara att fastställa
jordens kemiska egenskaper genom en grundanalys före sådd eller plantering.
Det är lika viktigt att följa förändringarna i jordens halt av för växterna
upptagbara näringsämnen genom snabba analyser under odlingens gång.
Lantbruksstyrelsen framhåller dessutom att en personlig direktkontakt mellan
kemisiten och trädgårdsodlaren är önskvärd för att denne på ett riktigt
sätt skall kunna tillgodogöra sig laboratoriets tjänster och för att resultaten
av analyserna snabbt skall kunna utnyttjas. Lantbruksstyrelsen anser därför,
att särskilda trädgårdslaboratorier bör inrättas, och uppskattar det aktuella
behovet därav till åtta å tio.

Departementschefen har icke ansett sig kunna biträda förslaget att kreditgaranti
skall kunna beviljas för laboratorielån eller statsbidrag lämnas
till laboratorieverksamhet. Ett beslut av riksdagen i enlighet härmed vore att
beklaga, eftersom betydande värden går förlorade genom otillräckligheten
i den laboratorieservice, som för närvarande står till trädgårdsnäringens förfogande.

Utskottet föreslår därför, att riksdagen följer lantbruksstyrelsens rekommendation
och beviljar de medel som av denna äskas till kreditgaranti och
statsbidrag för inrättande av trädgårdslaboratorier. Vid detta ståndpunktstagande
förordar utskottet tillika vad i förevarande del yrkats i motionerna
I: 448 och II: 559. Till dessa laboratorier kan lämpligen knytas de fem specialkonsulenttjänster,
som föreslagits i motionerna 1:375 och 11:457. Utskottet
tillstyrker sålunda sistnämnda motioner.»

dels det sitycke i utskottets utlåtande på s. 22, som börjar med orden »I
konsekvens» och slutar med orden »och anslagsanvisningen», bort ha följande
lydelse:

»De förslag utskottet har framställt ansluter sig i stort sett till lantbruksstyrelsens
äskanden. De i propositionen föreslagna beloppen i fråga om ramen
för den statliga kreditgarantien och bidragsanslaget bör följaktligen
höjas till de av lantbruksstyrelsen äskade summorna. I enlighet härmed
tillstyrker utskottet bifall till de i motionerna 1:448 och 11:559 framförda
yrkandena beträffande garantiramen och anslagsanvisningen.»

dels ock utskottets hemställan under 1)—4) bort ha följande lydelse:

»1) med anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
motionerna 1:445 och 11:557, såvitt nu är i fråga, ävensom
med bifall till motionerna I: 447 och II: 560 samt I: 448 och
11:559, sistnämnda två motioner såvitt nu är i fråga, medgiva
alt statlig kreditgaranti och bidrag til! trädgårdsnäringens
rationalisering må lämnas i enlighet med de grunder,
som utskottet förordat i det föregående;

2) med anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt
med bifall till motionerna 1:448 och 11:559, såvitt nu är i
fråga, medgiva at.t under budgetåret 1955/56 statlig kredit 3

liihang till riksdagens protokoll l!).r>j. 10 samt. \r 23

26 Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1955

garanti må beviljas för lån, avseende trädgårdsnäringens rationalisering,
intill ett belopp av 3 000 000 kronor;

3) med anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
med bifall till motionerna 1:448 och 11:559, såvitt nu är i
fråga, till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering å
riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kronor;

4) med bifall till motionerna 1:375 och 11:457 för avlönande
av fem specialkonsulenter för handelsträdgårdsodlingen
till Konsulentverksamhet på liandelsträdgårdsodlingens
område å riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 125 000 kronor;»

2) av herrar Bror Nilsson och Rimås, vilka ansett, att motionerna I: 424
och II: 529 bort bifallas och att därför
dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 22, som börjar med orden »I
anslutning» och slutar med orden »sistnämnda motioner», bort ha följande
lydelse:

»I anslutning--— Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund. Med an ledning

härav har i motionerna I: 424 och II: 529 framhållits, att ersättning
till förbundet för denna granskningsverksamhet borde utgå antingen i enlighet
med statskontorets yttrande efter särskild taxa för varje utfört granskningsärende
eller i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag med ett årligt
belopp av 25 000 kronor. Motionärerna har för sin del uttalat sig för det sistnämnda
alternativet. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, förordar
att det av lantbruksstyrelsen föreslagna alternativet bör godtagas.»
dels ock utskottets hemställan under 5) bort ha följande lydelse:

»5) med bifall till motionerna I: 424 och II: 529 till Bidrag
till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund för teknisk
konsulentverksamhet å riksstaten för budgetåret 1955/56 under
nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 25 000 kronor.»

650774.

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag