Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1 (Utlåtande 1911:Ju1 ju)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den SO april 1911 kl. 9 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde liufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(l:a Afd.)

Ordinarie anslag.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl.
Maj:t under nionde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen att
höja den i staten för jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli upptagna anslagsposten för amanuenser, vikariatsersättning och
renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp 18,000 kronor till 23,600
kronor eller med 5,600 kronor.

Den till stöd för framställningen förebragta utredningen återfinnes
å sid. 2—5 i det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för den 13 januari 1911, hvartill utskottet tillåter
sig hänvisa.

Ifrågavarande anslagspost utgick under tiden från det jordbruksdepartementet
inrättades till och med år 1908 med ett belopp af 12,000

Höjning af
anslaget till
amanuenser,
vikariatsersättning
och ren.
skrifning m.m.

[1-] 1

'') Hänvisar till punkt i Kungl. Maj:ts proposition.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 1 Höft. (Nr 1)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

kronor. Därefter har densamma utgått med 18,000 kronor. Under de
två hela år, 1909 .och 1910, anslaget sålunda utgått med det högre
beloppet, har detsamma emellertid oaktadt höjningen visat sig otillräckligt,
särskilt på grund af ökade kostnader för amanuenser, hvadan
brist uppstått å anslaget. Den nu ifrågasatta anslagsökningen är afsedd,
dels för undvikande för framtiden af berörda brist, dels ock för att
bereda vissa af departementets amanuenser, hvilka nu samtliga — med
ett af särskilda förhållanden betingadt undantag — åtnjuta 1,500 kronor
i årligt arfvode, eu till 1,800 å 2,000 kronor förhöjd aflöning, så att de
må komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som i regel tillkomma
amanuenserna i andra jämförliga statsdepartement.

Utskottet, som funnit den äskade anslagshöjningen af förhållandena
påkallad, får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja den i staten för jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Majrts kansli
upptagna anslagsposten för amanuenser, vikariats ersättning
och renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp
18,000 kronor till 23,600 kronor eller med 5,600
kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli att undergå motsvarande ökning eller
från 53,700 kronor till 59,300 kronor.

Landtbruksstyrelsen.

2:o) Under punkten 2 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att

dels godkänna det i förberörda statsrådsprotokoll intagna förslaget
till stat för landtbruksstyrelsen att tillämpas från och med år 1912;
dels förklara,

att de villkor och bestämmelser, hvilka i nådiga kungörelsen den
2 oktober 1908 stadgats för åtnjutande af de uti nu gällande stat för
landtbruksstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, skola tillämpas för åtnjutande
af aflöningsförmånerna enligt den nya staten,

att enhvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder
nyinrättad befattning i landtbruksstyrelsen, skall vara skyldig underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser, äfvensom

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

att nuvarande innehafvaren af den veterinära medicinalrådsbefattningen
i medicinalstyrelsen, därest lian icke före viss af Kungl. Maj:t
bestämd dag anmäler, att han vill underkasta sig öfverflyttning till
landtbruksstyrelsen, den nya aflöningsstaten därstädes samt nämnda villkor
och bestämmelser och han icke lagligen kan därtill förbindas, skall
varda bibehållen vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit honom;

dels medgifva, att, därest sistnämnda befattningshafvare öfvergår
å landtbruksstyrelsens stat, han må för åtnjutande af löneförhöjning
räkna sig tillgodo den tid, som dessförinnan förflutit, sedan han utnämndes
till medicinalråd;

dels ock höja det i riksstaten uppförda anslaget till landtbruksstyrelsen
från 57,600 kronor med 19,400 kronor till 77,000 kronor.

Ofvannämnda statförslag är af följande utseende:

	Lön	Tjänst- görings- penningar	Ortstillägg	Summa Kronor
Krono	r
Ofverdirektören och
chefen.....................	6,200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef..................	5,000	2,500 *	600	8,100
4 byråchefer..............	20,000	10,000	2,400	32,400
1 byråveterinär .........	3,600	1,800''	400	5,800
1 förste vaktmästare ...	900	450	150	1,500
1 vaktmästare ............	700	350	150	1,200
Till extra biträden, vika-
riatsersättning och ex-
penser.....................	—	—	—	18,000
Summa	—	—	—	77,000

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fr
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom

\ Efter 5 år kan lönen
| höjas med 600 kr.
(Efter 5 år kan lönen
I höjas med 500 kr.
I ock efter 10 år med
! ytterligare 500 kr.
| Efter 5 år kan lönen
j höjas med 100 kr.
(Efter 5 år kan lönen
| höjas med 100 kr.
| och efter 10 år med
( ytterligare 100 kr.

bostad samt bränsle, skall, så länge
å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Motioner.

Med anledning af ifrågavarande framställning hafva inom Riksdagen
väckts och till jordbruksutskottet remitterats tre särskilda motioner,
nämligen

nr 34 i Andra kammaren, däri herrar J. P. Jesperson och A. Vennersten
hemställt,

1) att Riksdagen, med afslag å den kungl. propositionen i hvad
den afser veterinärärendenas öfverflyttande från medicinalstyrelsen till
landtbruksstyrelsen och därmed sammanhängande ny stat för veterinärförvaltningen
i denna senare styrelse, ville besluta en omläggning af
veterinäradministrationen inom medicinalstyrelsen i öfverensstämmelse med
af sistnämnda styrelse i dess underdåniga i den kungl. propositionen intagna
utlåtande af den 11 nov. 1910 framställda förslag, samt

2) att Riksdagen ville godkänna i nämnda underdåniga utlåtande
likaledes framställda förslag till stat för den så omorganiserade veterinärförvaltningen;
samt

nr 54 i Första och nr 148 i Andra kammaren, däri af herrar
J. F. Nyström samt K. Kjellberg och C. Persson sammanstämmande
hemställts, att Riksdagen måtte vid eventuellt beslut om veterinärärendenas
öfverflyttning till landtbruksstyrelsen i staten för den sistnämnda
upptaga 1,500 kronor för arfvoden till trenne ledamöter i ett veterinärråd.

Till stöd för motionärernas förslag har anförts, af herrar Jesperson
och Vennersten:

»Som af statsverkspropositionen till årets riksdag angående reglering
af utgifterna under riksstatens 6:te hufvudtitel, under anslagstiteln
»medicinalstyrelsen», framgår, har Kungl. Maj:t förutsatt, att
medicinalstyrelsen icke skulle hafva att taga annan befattning med
veterinära ärenden, än som afses i § 12 af omorganisationskommitténs
förslag till instruktion för medicinalstyrelsen, hvarjämte i propositionens
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens 9:de hufvudtitel
beträffande anslagstiteln »landtbruksstyrelsen» föreslagits veterinärärendenas
öfverflyttande till denna senare styrelse.

Emellertid hafva från sakkunnigt håll allvarliga betänkligheter
uttalats mot en sådan lösning på frågan om veterinärledningens omorganisation,
och medicinalstyrelsen, som i ärendet blifvit hörd och som
hittills alltjämt och på ett för vårt veterinärväsende och vårt lands husdjursskötsel
otvifvelaktigt synnerligen gagnande sätt handlagt hithörande
ärenden, har ansett sig böra bestämdt framhålla, att en sådan förflyttning
enligt dess uppfattning icke skulle vara till båtnad hvarken för veterinärväsendet
eller för det allmänna, enär den anser sambandet mellan

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. ö

medicinalförvaltningen och det civila veterinärväsendet betydligt mycket
större än mellan det senare och landtbruksförvaltningen. I all synnerhet
framhålles af medicinalstyrelsen, hurusom det under alla förhållanden
är nödvändigt, att, därest veterinärförvaltningen skulle skiljas från medicinalstyrelsen,
alla ärenden, som röra den inrikes födoämneskontrollen
och slakthusväsendet, skola göras till föremål för gemensam handläggning
mellan medicinalstyrelsen och veterinärförvaltningen. Då det nu
torde vara allmänt bekant, att just denna gren af veterinärförvaltningen
är stadd i en synnerligen rask utveckling och vi, frånsedt de redan
förefintliga offentliga slakthusen, inom få år torde hafva att förvänta
dylika i ännu flera af våra större samhällen, torde frågan om veterinärledningens
ordnande ej ännu kunna anses mogen för en definitiv lösning
i riktning af dess skiljande från den styrelse, under hvilken förvaltningen
af dessa människohygienen berörande frågor gilvetvis dock måste
anses höra hemma.

Härtill komma de allvarliga invändningar, som äfven från annat
sakkunnigt håll framkastats mot den i kungl. propositionen föreslagna
lösningen, (vi hänvisa till såväl medicinalrådet Kjerrulfs särskilda yttrande
till medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse af den 11 november
1910, som till den af herrar Vennerholm och Regnér afgifna reservationen
mot den af de af Kungl. Maj:t tillsatta kommitterade för afgifvande af
förslag till omorganisation af medicinalstyrelsen afgifna förslag af den
26 september 1910) hvarjämte till vår kännedom kommit, att landets
veterinärkår nära nog enhälligt uttalat sig mot densamma.

På grund häraf och då för öfrigt af den gjorda utredningen icke
synes öfvertygande framgå, att de för den omorganiserade veterinärledningen
föreslagna anslagsbeloppen äro tillräckliga lör att kunna garantera
ett tillfredsställande och som det här oftast kräfves skyndsamt
arbetsresultat, få vi utan att vilja underskatta de i statsverkspropositionen
framhållna motiven för veterinärledningens förläggande till landtbruksstyrelsen
dock på ofvan angifna grunder hemställa,----;» samt

af herrar Nyström, Kjellberg och Persson:

»I sitt betänkande af den 26 sistlidne september har den för
medicinalstyrelsens omorganisation tillsatta kommittén i samband med
förslaget angående veterinäradministrationens öfverflyttande till landtbniksstyrelsen
framhållit nödvändigheten af, att vid sistnämnda styrelses
sida ställdes ett af framstående veterinärer, representerande skilda fack
inom veterinärväsendet, bestående veterinärråd, hvars medlemmar skulle
på öfverdirektörens förslag utses af Kungl. Maj:t tills vidare och vara
till antalet tre, nämligen en för husdjurssjukvården, en för husdjurs -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

hygienen och karantänsväsendet samt en för slakthus- och köttkontrollväsendet.
Såsom ersättning till ledamöterna i veterinärrådet har kommittén
beräknat ett sammanlagdt belopp af 1,500 kronor för år räknadt.

Kommittén hade i ett föregående betänkande (angående medicinalstyrelsens
omorganisation) framhållit, hurusom de medicinska vetenskapernas
allt större specialisering småningom gjort det omöjligt för en
person att samtidigt behärska ett flertal af dem. Detsamma kunde —
såsom kommittén yttrar i sitt nu förevarande betänkande — sägas om
de veterinära vetenskaperna och verksamhetsområdena. Den föreslagna
veterinäre byråchefen skulle icke kunna besitta största möjliga erfarenhet
och sakkunskap inom alla grenar af veterinärväsendet. I analogi med
det föreslagna vetenskapliga rådet vid medicinalstyrelsens sida (se 6:te
hufvudtiteln sid. 13—18) har kommittén ansett, att ett veterinärråd,
sammansatt såsom ofvan nämnts, borde inrättas. Genom en sådan institution
skulle landtbruksstyrelsen komma att ständigt hållas i nära
förbindelse med de krafter utom densamma, som ginge i spetsen för
den veterinära fackkunskapens framåtskridande, en fördel, som icke borde
underskattas. Motsvarighet till ett dylikt råd i veterinära frågor funnes
redan i utlandet, exempelvis i Danmark, Österrike, Ungern och Preussen,
där ett veterinärråd vore ställdt vid sidan af det beslutande ministeriet
eller veterinärstyrelsen.

Jämte de fack, som föreslagits varda representerade i veterinärrådet
(se ofvan) komme bakteriologien med epizotiläran att representeras
genom den veterinärbakteriologiska anstalten, hvilken i och med veterinärärendenas
förflyttning från medicinalstyrelsen till landtbruksstyrelsen
skulle ställas i omedelbar förening under sistnämnda styrelse.

Vid föredragning af nionde hufvudtiteln har departementschefen
(sid. 39—40) förklarat de af kommittén anförda skälen för inrättandet
af ett veterinärråd icke kunna frånkännas ett visst berättigande, men
på samma gång ansett tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna utvägen
vore nödvändig för att tillföra landtbruksstyrelsen den sakkunskap,
hvaraf densamma vid vissa veterinära ärendens handläggning kunde
vara i behof. Då landtbruksstyrelsen enligt det föreliggande förslaget
skulle medgifvas rätt såväl att från veterinärinstitutet erhålla upplysningar
som ock att från särskilda specialister och från underordnade
erhålla råd och utredningar beträffande veterinära ärenden, och då vissa
frågor skulle komma att handläggas gemensamt med medicinalstyrelsen
samt då slutligen den veterinärbakteriologiska anstaltens uppgift bland
annat vore att tillhandagå veterinärförvaltningen med nödiga vetenskapliga
undersökningar, så ansåge departementschefen, att landtbruksstyrel -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

sens behof af sakkunnigt bistånd äfven utan tillgång till ett veterinärråd
vore väl tillgodosedt, hvadan det för arfvoden till ledamöterna i
detsamma afsedda beloppet, 1,500 kronor, borde utgå ur kommitténs
kostnadsberäkning.

Hur än den veterinära administrationen tankes ordnad, lärer man
i fråga om den beslutande myndigheten inom densamma lika litet som
inom den föreslagna medicinalstyrelsen kunna förvänta den ständiga
kontakt med den vetenskapliga forskningen och med den praktiska
erfarenheten, som är nödvändig för att en myndighet på medicinaleller
veterinärförvaltningens områden skall kunna tillfredsställande fylla
sin uppgift och häfda sin auktoritet. I lika hög grad och af samma
skäl, som ett vetenskapligt råd förklarats nödvändigt för medicinalstyrelsen,
är ett veterinärråd för den beslutande myndigheten inom
veterinäradministrationen.

Departementschefen har hänvisat till landtbruksstyrelsens rättighet
att från veterinärinstitutet och från underordnade veterinärer infordra
upplysningar, råd och utredningar. Men denna förmån, som under alla
förhållanden lärer tillkomma styrelsen inom veterinärförvaltningen, kan
ingalunda jämnställas med förmånen af att vid nämnda myndighet fästa
en eller annan bestämd person, som icke blott efter kallelse skulle hafva
att deltaga i styrelsens öfverläggningar för att därvid uttala sin mening,
och, därest denna afviker från styrelsen, låta anteckna densamma till
protokollet, utan äfven skulle äga att väcka förslag till åtgärder, som
kunna hafva betydelse för veterinärväsendets utveckling.

På grund af hvad sålunda anförts och af samma skäl, som (under
Ode hufvudtiteln sid. 13—18) anförts för ett vetenskapligt råd vid
medicinalstyrelsens sida, bedja vi få hemställa, — — —.)>

Kungl. Majds nu föreliggande förslag afser ett skiljande af den
civila veterinärförvaltningen från medicinalstyrelsen, som för närvarande
till hufvudsaklig del omhänderhar densamma och uteslutande därför
har hos sig anställda två veterinärt utbildade tjänstemän, nämligen ett
medicinalråd och eu amanuens, samt dess öfverflyttande till landtbruksstyrelsen,
hvarest för ändamålet skulle inrättas en särskild veterinärbyrå,
hvars personal skulle utgöras af en byråchef och en byråveterinär.
De af den sålunda ifrågasatta förändringen i afseende å veterinärärendenas
handläggning betingade förändringarna i ämbetsverkens stater
skulle, beträffande landtbruksstyrelsen, som nu närmast är i fråga, vara
att å dess stat uppfördes dels en ytterligare byråchef med samma löneförmåner
som öfriga byråchefer hos styrelsen eller 8,100 kronor, däraf

Utskottet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg
600 kronor, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor, dels en byråveterinär
med aflöning i andra normalgraden, således 5,800 kronor, däraf lön
o,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 400
kronor, med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, dels ock, då för
närvarande endast eu vaktmästare är anställd hos styrelsen, en ytterligare
vaktmästare, hvilken skulle uppföras såsom förste vaktmästare
med lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och ortstillägg
150 kronor, tillsammans 1,500 kronor. Beträffande ålderstilläggen vid
vaktmästareänsterna skulle dessa, oberoende af de veterinära ärendenas
öfverflyttning till landtbruksstyrelsen, bestämmas lika med hvad af nästlidna
års Riksdag i sådant afseende fastställdes för fångvårdsstyrelsen.
Förste vaktmästaren skulle således erhålla ett och vaktmästaren två
ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor. Slutligen skulle på grund af den
föreslagna omläggningen af veterinärförvaltningen landtbruksstyrelsens
anslag till extra biträden, vikariatsersättning och expenser, nu 14,000
kronor, ökas med 4,000 kronor till 18,000 kronor. Landtbruksstyrelsens
stat, som nu slutar på 57,600 kronor, skulle alltså enligt Kung!. Maj:ts
förevarande förslag komma att ökas med 19,400 kronor (8,100 + 5,800
+ 1,500 + 4,000) till 77,000 kronor. Denna ökning är emellertid icke
i allo liktydig med en ökning af de ordinarie kostnaderna för veterinäradministrationen.
För att erhålla det sistberörda ökning angifvande
beloppet bör nämligen under alla omständigheter från ökningen af landtbruksstyrelsens
stat, 19,400 kronor, dragas ett belopp motsvarande
summan, 7,400 kronor, af aflöningarna till det veterinära medicinalrådet
och den veterinära amanuensen hos medicinalstyrelsen, hvilkas befattningar
gifvetvis skulle vid veterinärväsendets skiljande från medicinalstyrelsen
indragas, hvarvid såsom ökning af kostnaderna för veterinäradministrationen
återstode ett belopp af 12,000 kronor. Härifrån bör
emellertid, för att erhålla ett exakt uttryck å den verkliga kostnadsökningen,
ytterligare dragas dels det belopp, hvarmed medicinalråds —
och således väl äfven det veterinära medicinalrådets i fall af dess kvarblifvande
å medicinalstyrelsens stat — aflöning kan komma att vid
förestående reglering af sistnämnda styrelse höjas — enligt Kungl.
Maj:ts på Riksdagens pröfning beroende förslag om omorganisation af
och lönereglering för medicinalstyrelsen 1,700 kronor — dels ock beloppet
af den minskning, som, oafsedt de veterinära tjänstemännens
aflöningar, skulle uppkomma i kostnaderna för medicinalstyrelsen, särskild!
i hvad de folie på styrelsens expensanslag, genom veterinärärendenas
skiljande från styrelsen. Sistberörda kostnadsminskning är

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

utskottet emellertid ej i tillfälle att ens ungefärligen angifva, enär det
föreliggande förslaget i afseende å veterinärförvaltningen framställts i
omedelbart sammanhang med förslaget om omorganisation af medicinalstyrelsen
med ty åtföljande af hvarje särskild därpå inverkande faktor
till ej fullt bestämbar grad orsakade förändringar i dess stat.

Beträffande utredningen i öfrigt i ärendet tillåter sig utskottet att
hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 5—42.

Såsom af den i statsrådsprotokollet lämnade utredningen framgår
har frågan om veterinärväsendets administrativa ställning under en lång
följd af år varit föremål för en tidvis synnerligen liflig diskussion; och
synas därvid skälen för och emot de olika hufvuduppfattningarna i
frågan — veterinäradministrationens förläggande till ett särskildt ämbetsverk,
dess kvarblifvande hos medicinalstyrelsen och dess öfverflyttande
till landtbruksstyrelsen — hafva uttömmande framförts. Vid fattandet
af sin ställning till frågan torde utskottet därför kunna inskränka sig
till ett bedömande af de sålunda framförda i statsrådsprotokollet återgifna
skälen. Därvid har utskottet, som anser förslaget om inrättande
af en särskild veterinärstyrelse kunna utan vidare lämnas å sido, icke
kunnat annat än finna de för de veterinära ärendenas öfverflyttande till
landtbruksstyrelsen anförda skälen afgörande och af de andra uppfattningarnas
förkämpar på intet vis vederlagda. Att de för den nuvarande
anordningens bibehållande anförda argumenten kunnat vinna den ingalunda
ringa anslutning, som onekligen kommit dem till del, har, såvidt
utskottet kunnat finna, till ej oväsentlig grad berott därpå, att vid frågans
bedömande ej skarpt fasthållits den olika betydelse, som därvid gifvetvis
tillkommer å ena sidan förutsättningarna, särskildt de vetenskapliga, för
veterinärverksamhetens behöriga utöfvande och å andra sidan ändamålet
med samma verksamhet. Veterinärverksamhetens vetenskapliga förutsättningar
äro nämligen till väsentlig grad enahanda som läkarverksamhetens,
under det däremot beträffande de båda verksamheternas ändamål
råder en bestämd skillnad, i ty att ändamålet med veterinärverksamheten
är så godt som uteslutande af ekonomisk, närmast landtbruksekonomisk
art, medan däremot läkarverksamhetens ändamål är af hufvudsakligen
humanitär natur. Med fasthållande af denna skillnad i afseende
å ändamålet och då formerna för administrationen af en verksamhetsgren
gifvetvis böra inrättas för främjande i högsta möjliga grad af verksamhetens
ändamål förefaller det utskottet, som om frågan om den veterinära
administrationens ställning till statsförvaltningen i öfrigt icke kan tänkas
Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Samt. 1 Höft. 2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

på fullt tillfredsställande och ändamålsenligt sätt ordnad annat än genom
dess förenande med den öfriga landtbruksekonomiska administrationen.
Denna uppfattning torde för öfrigt redan hafva i väsentlig grad gjort
sig gällande vid förläggandet af de veterinära ärendena inom statsförvaltningen.
Så torde densamma hafva varit om ej uteslutande så dock
i afsevärd män bestämmande vid ärendenas öfverflyttande på sin tid
från ecklesiastikdepartementet till civildepartementet och sedermera, sedan
jordbruksdepartementet inrättats, till detta departement. Och af ensamt
afgörande betydelse torde nämnda uppfattning hafva varit vid öfverlämnandet
åt landtbruksstyrelsens handläggning af åtgärderna mot, såsom
det i medicinalstyrelsens i statsrådsprotokollet återgifna utlåtande
den 11 november 1910 heter, »den smittosamma husdjurssjukdom, som
är af alla sådana mest spridd inom landet och som förorsakar vår husdjursafvel
de största förlusterna — nämligen nötkreaturstuberkulosen».
Med hänsyn till den splittring, som sålunda för närvarande förefinnes
inom veterinäradministrationen, skulle genom öfverflyttandet af densamma,
i hvad den tillhör medicinalstyrelsen, från nämnda styrelse till
landtbruksstyrelsen vinnas jämväl den ej ringa fördelen af fullständig
enhetlighet i samma administration.

Genom hvad utskottet sålunda anfört, torde herrar Jespersons och
Vennerstens motion få anses besvarad. Därutöfver vill utskottet i afseende
å denna motion endast erinra dels, med anledning af medicinalstyrelsens
ofvan omförmälda af motionärerna åberopade utlåtande emot
veterinärärendenas öfverflyttande till landtbruksstyrelsen, att medicinalstyrelsen
i tidigare utlåtanden intagit en annan ställning i frågan, dels
ock, med anledning af veterinärkårens af motionärerna likaledes åberopade
enhälliga uttalande mot den af Kungl. Maj:t föreslagna lösningen af
frågan om veterinärledningens omorganisation, om följande från ledande
veterinärt håll så nyligen som år 1908 gjorda å sid. 12 och 13 i statsrådsprotokollet
omförmälda uttalande i ämnet:

»I fråga om ändamålet med veterinärkonstens utöfvande, så är
detta till hufvudsaklig del af landtbruksekonomisk art. Läkarevetenskapen
och veterinärvetenskapen beröra hvarandra visserligen i mångt och
mycket, särskildt i fråga om födoämneskontrollen, men i det stora hela
är veterinärens verksamhet närmast förbunden med landthushållningen
och i väsentlig mån beroende af den riktning, i hvilken denna utvecklar
sig.

Vid sådant förhållande synes det emellertid själfklart, att för en
administration, som har landets veterinärväsende om hand, landtbrukets
fordringar och intressen samt gången af dess utveckling icke böra vara

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

mer eller mindre främmande. Men lika klart torde vara, att vår högsta
medicinska myndighet, med all skyldig aktning för dess kapacitet i öfrigt,
svårligen kunnat ägna företeelserna på landthushållningens område tillbörlig
uppmärksamhet. Den häraf härflytande bristen på kontakt med
landtmännen, som omisskänneligen vidlåder medicinalstyrelsen, torde vara
eu af orsakerna till den misstänksamhet hos dessa gentemot åtskilliga
af styrelsens ämbetsåtgärder på veterinäradministrationens område,
hvilka mången gång, med rätt eller orätt, icke ansetts vara förestafvade
af praktiska hänsyn, olägenheter som med visshet böra försvinna inför
eu rent veterinär administration, som onekligen kommer att stå landtbruket
närmare än hvad förhållandet med medicinalstyrelsens nuvarande
organisation är.»

I hvad sålunda uttalats häfdas med skärpa veterinäradministrationens
oafhängighet af medicinalstyrelsen. Men ehuru uttalandet omisskänneligen
är tillkommet i syfte att verka för inrättandet af en särskild
veterinärstyrelse, göres däri med ej mindre skärpa gällande veterinärväsendets
nära förbundenhet med landthushållningen. Konsekvensen af
denna enligt utskottets mening riktiga åskådning torde, då de veterinära
ärendenas antal och beskaffenhet ej kunna motivera ett särskildt för dem
afsedt centralt ämbetsverk, icke kunna blifva annan än ett biträdande af
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, i afl synnerhet som detsamma å den
punkt, där enligt uttalandet i fråga läkare- och veterinärvetenskaperna
mest beröra hvarandra — födoämneskontrollen — förutsätter samarbete
mellan landtbruks- och medicinalstyrelserna.

Ehuru utskottet sålunda frånkänner de vetenskapliga betingelserna
för veterinärkonsten afgörande betydelse vid förläggandet af veterinärväsendets
administrativa ledning, vill utskottet ingalunda frånkänna desamma
det inflytande å veterinärförvaltningen, som gifvetvis bör tillkomma
dem. 1 berörda afseende skulle ej heller en under landtbruksstyrelsen
sorterande veterinäradministration blifva vanlottad, då densamma
genom samarbete med veterinärbakteriologiska anstalten och veterinärinstitutet
kunde vid behof tillgodogöra sig den fackkunskap, som finnes
representerad vid nämnda anstalter. Och det kunde väl ifrågasättas
huruvida icke, såsom departementschefen hållit före, på nämnda sätt det
vetenskapliga inflytandet på veterinärförvaltningen kunde blifva tillräckligt
tillgodosedt. Emellertid har utskottet funnit de i herrar Nyströms,
Kjellbergs och Perssons motioner framförda skälen för inrättande af en
med den veterinära administrationen närmare förbunden institution af
vetenskaplig karaktär, det af vederbörande kommitté föreslagna veterinärrådet,
så talande, att utskottet, jämväl med hänsyn till de för ändamålet

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

beräknade måttliga kostnaderna, 1,500 kronor för år, anser sig böra
förorda inrättandet af ett sådant veterinärråd. En följd häraf torde
blifva, att det i landtbruksstyrelsens stat uppförda anslaget till extra
biträden, vikariatsersättning och expenser, hvarifrån nämnda kostnader
lämpligen borde bestridas, liksom statens slutsumma ökades med nyssberörda
belopp 1,500 kronor.

På grund af hvad ofvan anförts och då utskottet i afseende å den
af Kungl. Maj:t föreslagna nya staten för landtbruksstyrelsen eller förslaget
i öfrigt ej haft något att erinra utöfver hvad ofvan sagts, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, med afslag å herrar Jespersons
och Vennerstens motion, må i anledning af Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag och de af herrar Nyström,
Kjellberg och Persson väckta motionerna

I. godkänna följande stat för landtbruksstyrelsen,
att tillämpas från och med år 1912:

	Lön	Tjänst- görings- penningar	Orts- tillägg	Summa kronor
Kronor
Öfverdirektören och chefen...	6,200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef ........................	5,000	2,500	600	8,100
4 byråchefer .....................	20,000	10,000	2,400	32,400
1 byråveterinär ..................	3,600	1,800	400	5,800
1 förste vaktmästare............	900	450	150	1,500
1 vaktmästare .................	700	350	150	1,200
Till extra biträden, vikariats-
ersättning och expenser ..	—	—	—	19,500
Summa		—	—	78,500

} Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas
med 500kronor och efter
10 år med ytterligare
500 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas
1 med 100 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare
100 kronor.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 13

II. förklara,

a) att de villkor och bestämmelser, hvilka i nådiga
kungörelsen den 2 oktober 1908 stadgats för åtnjutande
af de uti nu gällande stat för landtbruksstyrelsen upptagna
aflöningsförmåner, skola tillämpas för åtnjutande
af aflöningsförmånerna enligt den nya staten,

b) att enhvar, som med eller efter ingången af
år 1912 tillträder nyinrättad befattning i landtbruksstyrelsen,
skall vara skyldig underkasta sig förberörda
villkor och bestämmelser, äfvensom

c) att nuvarande innehafvaren af den veterinära
medicinalrådsbefattningen i medicinalstyrelsen, därest
han icke före viss af Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler,
att han vill underkasta sig öfverflyttning till
landtbruksstyrelsen, den nya aflöningsstaten därstädes
samt nämnda villkor och bestämmelser och han icke
lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen
vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit honom;

III. medgifva, att, därest sistnämnda befattningshafvare
öfvergår å landtbruksstyrelsens stat, han må
för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig tillgodo den
tid, som dessförinnan förflutit, sedan han utnämndes
till medicinalråd; samt

IV. höja det i riksstaten uppförda anslaget till
landtbruksstyrelsen från 57,600 kronor med 20,900
kronor till 78,500 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

3:o) Under punkterna 3 och 4 af nionde hufvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels godkänna de i statsrådsprotokollet intagna förslagen till nya
aflöningsstater för landtbruksinstitutet vid Ultima samt för landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp att tillämpas från och med år 1912;

landtbruk»■
institutet vid
UUuna samt
landtbruksoch
mejeriinstitutet
vid
Alnarp.

[3, 4.]

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

dels förklara, att de villkor och förbehåll, hvilka i nådiga kungörelsen
den 16 juni 1905 äro stadgade för åtnjutande af de uti nu gällande
stater för instituten upptagna aflöningsförmåner i den mån de
fortfarande äga giltighet skola gälla för åtnjutande af aflöningsförmånerna
enligt de nya staterna, samt att enhvar, som med eller efter
ingången af år 1912 tillträder befattning å de nya lönestaterna, skall
vara skyldig underkasta sig förberörda villkor och förbehåll;

dels bestämma det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultima till 64,790 kronor;

dels ock bestämma det under samma anslagstitel uppförda anslagtill
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp till 83,650 kronor.

Berörda statförslag äro intagna här nedan i utskottets hemställan.

För närvarande gälla följande af 1905 års Riksdag godkända
aflöningsstater för landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp med sedermera i desamma vidtagna
ändringar:

Stat för landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Tjänst-

görings-

Summa.

penningar.

j Lön.

Aflöning:
1 rektor, arfvode ........................				_	2,000
1 lektor ....................................	2,600	_	1,400	_	4,000
5 lektorer....................................	13,000	—	7,000	—	20,000	—
1 adjunkt....................................	2,000	—	1,000	—	3,000	—
1 adjunkt....................................	2,000	—	1,000	—	3,000	—
Extra lärare, arfvoden..................	—	—	—	—	3,250	—
1 bibliotekarie ...........................	—	—	—	—	300	—
Aflöning summa kronor	_	_		—	35,550	—
Till institutets öfriga utgifter.........					24,450	-
	Summa kronor	60,000	—

Anmärkningar:

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr., efter
10 år med ytterligare 500
kr., efter 15 år med ytterligare
500 kr. och efter
20 år med ytterligare
500 kr.

a) Så länge rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningama.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Stat för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

Aflöning:

1 rektor, arfvode ........

1 lektor ..
6 lektorer..
1 adjunkt..

Extra lärare, arfvoden.
1 bibliotekarie ..........

Lön.

Tjänst görings penningar.

Summa.

J _

2,600
15,600
2,000 !

1.400 -

8.400 -

1,0001-

2,000

4.000
24,000

3.000

9,200 1
300 1

Aflöning summa kronor — —	- l-	42,500	—
Till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejeri-	5,000 33,000
Till institutets öfriga utgifter.........................		—
Summa kronor	80,500	—

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr., efter
10 år med ytterligare 500
kr., efter 15 år med ytterligare
500 kr. och efter
20 år med ytterligare
500 kr.

Anmärkningar:

a) Så länge rektor, öfriga lektorer samt adjunkten åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunktens ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

Åmnesfördelningen mellan de ordinarie lärarna vid instituten är
för närvarande fastställd på följande sätt:

Vid Ultima:

ett lektorat i jordbrukslära och landthrukets ekonomi;
h » » kemi och geologi;

» » )) botanik och zoologi;

» » » mejerilära och bakteriologi samt kemi;

» » » redskapslära, praktisk matematik, mekanik, fysik och

meteorologi;

» » » husdjurslära;

en adjunktur i byggnadslära, läran om jords torrläggning och bevattning
samt fältmätning och ritning;

» » » husdjurens anatomi, fysiologi samt hälso- och sjukvårds lära;

samt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Vid Alnarp:

ett lektorat i kemi och geologi;
b b b husdjur slär a;

b b » redskapslära, praktisk matematik, mekanik, fysik och

meteorologi;

b b b jordbrukslära;

b b » botanik och zoologi;

b » » hippologi och hofbeslagslära samt husdjurens anatomi,

fysiologi och sjukvård;
b b b mejerilära och bakteriologi;

en adjunktur i d:o d:o.

Antalet extra lärare är vid Ultima fyra och vid Alnarp — utom
föreståndaren för Alnarps landtegendom och föreståndaren för Alnarps
trädgårdsskola, hvilka meddela undervisning, den förre i en del af jordbruksläran
och den senare i trädgårdsskötsel — sju med undervisningsskyldighet
i nedannämnda ämnen och med följande arfvoden:

Vid Ultima:

en i bokföring ...................................................................................... *50: —

B B skogshushållning ...................................................................... 750: —

b B nationalekonomi samt ekonomilagfarenhet och kommunalrätt
....................................................................... 1,000:

b b trädgårdsskötsel .......................................................... 750:

3,250: —

Vid Alnarp:

en i skogshushållning......................................................................... 1,000: —

b b byggnadslära och ritning ......................................................... 1,500: —

B b kemi och fysik ......................................................................... 1,200: —

b b husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård samt hus djurslära

................................................................................... 2,000: —

b b nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt 1,000: —

b b läran om jords torrläggning och bevattning, fältmätning

och kartritning ....................................................................... 1,500: —

b B landtbruks- och mejeribokhålleri ......................................... 1,000: —

9,200: —

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

De nu ifrågasatta förändringarna i institutens stater äro betingade
dels i allmänhet af de med tiden ökade krafven på instituten i deras
nuvarande organisation med afseende å såväl elevantalet som undervisningens
beskaffenhet dels ock af inrättandet vid instituten af fortsättningskurser
för utbildandet af landtbrukslärare och konsulenter.

Tillfälle till att vinna dylik vidsträcktare utbildning finnes nämligen
för närvarande endast för dem, som önska utbilda sig till mejerikonsulenter,
i det att mejeriafdelningens högre kurs vid landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp utgör sådan för ändamålet lämplig fortsättningskurs.
Dessutom äro vid landtbruksinstitutet vid Ultuna två stipendiatplatser
upprättade för personer, som från något af rikets landtbruksinstitut
utexaminerats med vitsord om framstående flit och skicklighet
och som önska ytterligare utbilda sig i något eller några af institutets
läroämnen, hvarjämte styrelserna vid båda instituten, i den mån utrymme
vid institutet det medgifver och sådant kan ske utan intrång i den allmänna
undervisningen därstädes, äga meddela högst två personer med
ofvannämnda kvalifikationer rättighet att under högst två år åtnjuta
undervisning i ett eller annat läroämne.

Berörda ändringar i institutens stater innebära i afseende å institutens
lärarpersonal följande förändringar, nämligen

vid Ultuna: dels förändring af båda adjunkturerna till lektorat, dels
ock anställande utöfver nu befintliga extra lärare af sådana lärare i nedannämnda
ämnen och med följande arfvoden:

en	i matematik, fältmätning m. m...........	........................ kronor	1,200: —
»	» botanik ..................................................	.......................... »	1,200: —
»	» kemi.......................................................	.......................... »	500: —
))	» jordbrukslära..........................................	......................... »	2,500: —
	» pedagogik..............................................	....................... »	250: —
		tillhopa kronor	5,650:—,

hvilken summa afrundats till 6,000 kronor, samt

vid Alnarp: dels inrättandet af ett nytt lektorat nämligen i vattenaflednings-
och byggnadslära, hvarvid de nuvarande extra lärarna i läran
om jords torrläggning och bevattning, fältmätning och kartritning samt
i byggnadslära och ritning blefve obehöfliga, dels inrättandet af en adjunktur
i anatomi och fysiologi, hvarigenom extra läraren i dessa ämnen
kunde undvaras, dels höjande af nu utgående arfvode till en extra lärare

i kemi och fysik med 1,100 kronor till ........................... kronor 2,300: —

Transport kronor 2,300: —

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 1 Häft.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1

Transport kronor 2,300: —

dels ock anställandet, utöfver nuvarande extra lärare
med undantag af de ofvannämnda tre, som genom inrättandet
af ordinarie lärarbefattningar blefve obehöfliga,
af följande extralärare med nedannämnda arfvoden:

en i botanik och zoologi........................................................ »

t> » jordbrukslära och fältbyggnad ................................... »

» » pedagogik ........................................................................ »

tillhopa kronor 4,750: —

eller i rundt tal 5,000 kronor.

Vidare afse de föreslagna ändringarna i landtbruksinstitutens stater
att möta ökade kostnader för förbrukningsmateriel vid laborationer,
underhåll af inventarier, städning och uppvärmning m. m. äfvensom
vissa kostnader för eventuella frielever.

Enahanda orsaker, som betinga förenämnda ändringar i institutens
stater, hafva också medfört behof af åtskilliga ny- och ombyggnadsarbeten
vid instituten, hvarom Kungl. Maj:t under punkt 19 af förevarande
hufvudtitel gjort framställning. I sådant afseende skulle sålunda
behöfvas

vid Ultima: dels en ny institutionsbyggnad för agronomi m. m. dels
ock två nya lärarbostäder i stället för de två för närvarande till tjänstebostäder
åt adjunkterna upplåtna flygelbyggnaderna vid hufvudbyggnaden,
hvilka skulle befinna sig i så bristfälligt skick, att de ej vidare kunde
anses lämpliga som familjebostäder, hvaremot i dem dock skulle kunna
för en tid framåt anordnas rum för fortsättningskursens elever, kvilkas
bostadsbehof i annat fall måste tillgodoses genom nybyggnad eller på
annat sätt, samt

vid Alnar yr. dels två nya lärarbostäder, den ena för institutets rektor
och den andra för den nya lektorn, dels ock vissa ändringsarbeten i
hufvudbyggnaden för omändring af rektorns nuvarande bostad därstädes
till bostad åt den nye adjunkten äfvensom, jämte vissa andra lokaler i
byggnaden, till elevrum.

De af Kungl. Maj:t i nu ifrågavarande sammanhang framställda
förslag i afseende såväl å landtbruksinstitutens stater som å byggnadsarbetena
kunna åskådliggöras genom följande tablå, därvid de kostnader,
som ansetts vara oberoende af fortsättningskurserna, angifvas med kursiverad
stil.

1,000

1,200

250

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

1 Ändri	n g a r	i aflöningssta	torna	\| Byggnader i • • . 1 i.
Ökning Kronor	Minskning Kronor	Skillnad Kronor
Ultima jr lektor i bygg-		1 adjunkt i bygg-		institutionsbygg-
nadslära in.in.	4,000: —	nadslära m.m. 3,000: —	1,000: —	j nåd............... 60,000: —
Il lektor i hälso-		1 adjunkt i hälso-		\2 lärarbostäder 40,000: —
och sjukvårds-		och sjukvårds-		•
lära m. m.......	4,000: —	läram. in....... 3,000: —	1,000: —
»extra lärare, arf-
	6,000: —		6,000: —
»öfriga utgifter»	2,350: —	2 stipendier ...... 1,560: —	790: —
	16,350: —	7,560: —	8,700: —
j i Alnarp / lektor i vatten-		»extra lärare, arf-		1 lärarbostad ... 20,000: —
afledning		vodem, 2 extra		ändringar i h ufvud-
m. m.............	4,000: —	lärare............ 3,000: —	1,000: —	byggnaden...... 4,000: —
		»extra lärare, arf-		l lärarbostad...... 20,000: —
j I adjunkt i ana-		voden», 1 extra-
tomi m. m.......	3,000: —	lärare ........... 2,000: —	1,000: —
		»extra lärare, arf-
»extra lärare, arf-		voden», 1 extra-
	5,000*		3,800:—
»öfriga utgifter»	2,350:—		2,350: —
] . --	14,350: —	6,200: —	8,150: —
1		Summa ökning 16,040: —	144,000: —

Såsom häraf framgår skulle institutens stater komma att ökas,
Ultunas med 8,790 kronor och Alnarps med 8,150 kronor eller sålunda
till, den förra 68,790 kronor och den senare 88,650 kronor.

Med sistnämnda belopp i deras helhet behöfver emellertid icke
anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»,
hvarifrån utgifterna till instituten bestridas, belastas, enär samtliga
ordinarie lärare såsom åtnjutande fri bostad skulle få vidkännas
afdrag å lönen med 500 kronor. Med afseende härå kunna de under
nämnda anslagstitel uppförda anslagen till landtbruksinstituten bestämmas
för Ultima till 4.000 och för Alnarp till 5,000 kronor lägre än

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

UUkottet.

staternas slutsumma eller således till, för Ultuna 64,790 kronor och för
Alnarp 83,650 kronor. Dessa belopp angifva dock icke statens verkliga
löpande kostnader för instituten, enär vid beloppens bestämmande
hänsyn icke tagits till elevafgifterna, 175 kronor för betalande elev och
år, hvilka redovisas till statsverket utom staten.

Beträffande planen för de ifrågasatta fortsättningskurserna äfvensom
utredningen i öfrigt i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till
statsrådsprotokollet, sid. 43—107.

Det nu föreliggande förslaget om inrättande af särskilda kurser
för utbildande af landtbrukslärare och konsulenter är ett första mera
betydande steg mot anordnandet i vårt land af en högre undervisning
på landtbrukets område. I betraktande häraf torde förslaget icke kunna
annat än hälsas med tillfredsställelse. Såsom ett steg mot målet kan
detsamma emellertid, såsom Riksdagen i sin skrifvelse den 21 april
1909 i fråga om anordnande af landtbrukshögskoleundervisning yttrade
beträffande kurser af nu ifrågavarande slag, icke uppfylla alla önskningar
angående en högre undervisning på ifrågavarande område, som
med fog kunna framställas. Emellertid håller utskottet, i anslutningtill
Riksdagens i berörda skrifvelse därutinnan gjorda uttalande, före,
att frågan om en högre landtbruksundervisning icke behöfver lösas i
hela sin omfattning på en gång. Och då af sådan undervisning den
art som nu är ifråga obestridligen är af behofvet i högsta grad påkallad
och gifvetvis är af den mest omedelbara betydelse för jordbrukets
utveckling, finner utskottet sig böra obetingadt tillstyrka, att medel
för anordnandet af kurserna i fråga beviljas. Därmed har utskottet
emellertid icke velat uttala sig för ett undanskjutande af frågan om högre
landtbruksundervisning i öfrigt, utan torde enligt utskottets förmenande
den af Riksdagen i dess förberörda skrifvelse begärda fullständiga utredning
och förslag i frågan alltjämt vara att i sinom tid förvänta.

Såsom af utredningen i ärendet framgår har vid ärendets förberedande
behandling fråga uppstått om anordnande af landtbrukslärareoch
konsulentutbildningen antingen såsom eu själfständig till Stockholm
förlagd högre undervisning eller ock såsom fortsättningskurser vid båda
eller det ena af landtbruksinstituten. Det förstnämnda alternativet må väl
såsom en första början till en själfständig landtbrukshögskola vara i viss
mån tilltalande, men de sakliga skälen torde under förhandenvarande omständigheter
vara för den af samtliga i ärendet hörda myndigheterna delade
meningen om undervisningens förläggande till landtbruksinstituten, därvid
— för bibehållandet af institutens inbördes jämnställighet och förekommande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

af den ojämnhet i undervisningen och andra olägenheter, som, i fall
fortsättningskurser anordnades endast vid det ena institutet, genom däraf
nödsakad öfverflyttning till detta institut skulle uppstå för elever vid
det andra institutet, hvilka önskade genomgå sådan kurs — båda instituten
böra i lika mått komma i åtanke. Utsikterna att erhålla för
ändamålet fullt lämpliga lärarekrafter torde nämligen vara ojämförligt
mycket större vid undervisningens förläggande till instituten, hvarjemte
de blifvande landtbrukslärarna och konsulenterna därstädes skulle erhålla
bästa möjliga tillfälle att vid de till instituten förlagda landtbruksskolorna
praktiskt förvärfva den för deras framtida verksamhet så
ytterst betydelsefulla pedagogiska utbildningen. Och härtill kommer
dessutom att, såvidt utskottet kunnat finna, kostnaderna för undervisningens
anordnande fristående otvifvelaktigt skulle ställa sig afsevärdt
högre än för dess anordnande på af Kungl. Maj:t föreslaget sätt.

Utskottet har således icke något i hufvudsak att erinra emot det
föreliggande förslaget till utvidgning af den vid landtbruksinstituten
meddelade undervisningen. Ej heller har utskottet funnit anledning till
uttalande i afseende å förslagets detaljer vare sig beträffande fortsättningskursernas
organisation eller de för desammas inrättande föreslagna
ändringarna i institutens stater. Likaledes har utskottet funnit
de ändringar i samma stater, som enligt hvad ofvan sagts skulle vara
erforderliga oberoende af fortsättningskurserna, af behofvet påkallade
och detta gifvetvis i all synnerhet om fortsättningskurserna komma
till stånd.

Vidkommande de i detta sammanhang ifrågasatta byggnadsarbetena
vill utskottet till en början meddela, att vederbörande afdelning inom
utskottet vid besök å platsen tagit närmare kännedom om beskaffenheten
af de till landtbruksinstitut et vid Ultuna hörande byggnader; och
har afdelningen därvid blifvit öfvertygad såväl om de nuvarande såsom
bostäder åt adjunkterna vid institutet upplåtna flygelbyggnadernas
olämplighet för sin nuvarande användning som om behofvet, äfven
under nuvarande förhållanden, af ökadt utrymme för undervisningslokalerna.

I sistnämnda afseende har såsom af statsrådsprotokollet inhämtas
institutsstyrelsen på sin tid framlagt en plan att sammanföra med hvarandra
likartade institutioner i tre byggnader, den ena afsedd för undervisning
i kemi, fysik och därmed sammanhörande ämnen, den andra för
undervisning i husdjurslära och veterinära ämnen, samt den tredje
för undervisning i agronomi, botanik, byggnadslära m. in., hvarvid inom
hvarje byggnad skulle finnas en föreläsningssal, rum för samlingar och

Jordb ruksutsko Hets utlåtande Nr 1.

arbetsrum för lärare och elever. Denna plan har redan delvis genomförts,
i det att 1908 års Riksdag beviljat medel till en numera verkställd
utvidgning af laboratoriebyggnaden, hvarigenom den förstnämnda gruppens
behof af utrymme blifvit väl tillgodosedt; och då de nuvarande undervisningsningslokalerna
i elevbyggnaden för obetydlig kostnad torde kunna
göras fullt användbara för undervisningen i husdjurslära och veterinära
ämnen, återstår endast den tredje byggnaden för att systemet skall
blifva fullt genomfördt och institutet tillfredsställande utrustadt i fråga
om undervisningslokaler.

I betraktande häraf finner utskottet sig böra biträda förslaget om
uppförande af ny institutionsbyggnad. I afseende å de för byggnaden
uppgjorda, handlingarna i ärendet bifogade ritningarna samt de därför
beräknade kostnaderna, 60,000 kronor, har utskottet icke funnit anledning
till annat uttalande än att då, såvidt utskottet kunnat finna, öfverintendentsämbetet
ej haft tillfälle att bedöma förslaget efter nu rådande
byggnadsförhållanden, utskottet trott sig böra uttala sin förväntan, att
Kungl. Maj:t föranstaltar om en förnyad granskning och, där så tarfvas,
omarbetning af förslaget i syfte att den beräknade kostnadssumman,

60,000 kronor, hvilken synes utskottet tillräcklig för den ifrågasatta
nya institutionsbyggnaden, äfven må förslå för byggnadens utförande.

Då såsom ofvan sagts de två till adjunkterna vid Ultuna upplåtna
lärarbostäderna behöfva ersättas med nya sådana samt de två nya ordinarie
lärarna vid Alnarp gifvetvis måste tillhandahållas bostäder, torde
det vara för Riksdagen oundvikligt att anslå medel för nämnda ändamål.
Och har utskottet, ehuru de för de föreslagna nya lärarbostäderna
beräknade kostnaderna, 20,000 kronor för hvar, förefallit utskottet väl
höga i förhållande till bostadshafvarnas lönevillkor i öfrigt, icke tilltrott
sig att föreslå någon afvikelse från hvad Kungl. Maj:t därutinnan äskat.

På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet icke har något
att erinra mot förevarande framställning i hvad den ofvan icke berörts,
får utskottet, som i fråga om byggnadsarbetena afgifver förslag under
punkt 19 här nedan, hemställa,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

att Riksdagen må

I. godkänna följande stat för landtbruksinstitutet
vid Ultima att tillämpas från och med år 1912:

. . Aflöning : 1 rektor, arfvode ....................... 1 lektor .................................... 7 lektorer ................................. Extra lärare, arfvoden.................. 1 bibliotekarie ...........................	Lön	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	1 Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr„ efter 10 år med ytterligare 500 kr., efter 15 år med ytter-, ligare 500 kr. och efter 20 år med ytterligare! 500 kr. \|
2,600 — 18,200 !— 7 i \| _ i_ _ \|_	1,400 9,800	_	2,000 4,000 28,000 9,250 300
Aflöning summa kronor	- 1-	—	_	43,550	—
Till institutets öfriga utgifter ......				25,240	_
Summa kronor	68,790	—

Anmärkningar:

a) Så länge rektor och. öfriga lektorer åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen 500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra lönen och 150
kronor tjänstgöringspenningama.

II. godkänna följande stat för landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp att tillämpas från år 1912:

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

1	Lön	Tjänst- görings- penningar.	Summa.
Aflöning: 1 rektor, arfvode .......................					2,000 4.000 28,000 3.000 3.000 8.000 300
1 lektor ...................................	2,600 18,200 2,000 2,000		1,400 9,800 1,000 1,000			Efter 5 år kan lönen
7 lektorer ............................				höjas med 500 kr., efter 10 år med ytterligare 500 kr., efter 15 år med ytter-
1 adjunkt ..................
1 dito ................................				ligare 500 kr. och efter 20 år med ytterligare 500 kr.
Extra lärare, arfvoden..................
1 bibliotekarie ...........................	-	—		_	_
Aflöning summa kronorj — \| —\| — \| — Till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejeri-rörelsen ...............................................	48,300 5,000 35,350	—
Till institutets öfriga utgifter .......................................	—

Summa kronor) 88,650

Anm ärkningar :

a) Så, länge rektor, öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

III. förklara,

att de villkor och förbehåll, hvilka i nådiga
kungörelsen den 16 juni 1905 äro stadgade för åtnjutande
af de uti nu gällande stater för instituten upptagna
aflöningsförmåner, i den mån de fortfarande äga
giltighet, skola gälla för åtnjutande af aflöningsförmånerna
enligt de nya staterna, samt

att enhvar, som med eller efter ingången af år
1912 tillträder befattning å de nya lönestaterna, skall
vara skyldig underkasta sig förberörda villkor och
förbehåll;

IV. bestämma det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till landtbruksinstitutet vid Ultuna till
64,790 kronor; samt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

V. bestämma det under samma anslagstitel uppförda
anslag till landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp till 83,650 kronor.

Vid bifall härtill kommer det i anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» ingående bestämda anslag
att undergå höjning med 15,940 kronor (rf. r. s. ökning af anslaget till
Ultima 8,790 kronor = ökningen af dess stat plus ökning af anslaget
till Alnarp 7,150 kronor = ökningen af dess stat 8,150 kronor —
bostadsafdrag för två nya lärare 1,000 kronor) eller från 306,900 kronor
till 322,840 kronor.

4:o) Under punkt 5 af nionde hufvudtiteln i årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del godkänna
vissa i statsrådsprotokollet sammanfattade grunder för med statsmedel
understödda landtbruks- och landtmannaskolor att tillämpas å
sådana skolor från och med ingången af läsåret 1912—1913.

För den lägre landtbruksundervisningen finnas för närvarande i
vårt land upprättade två olika slag af fasta, med statsmedel understödda
undervisningsanstalter, nämligen landtbruksskolor och landtmannaskolor.
Vid de förra meddelas praktisk-teoretisk undervisning särskildt lämpad
för utbildande af arbetsförmän för det större jordbruket, vid de senare
uteslutande teoretisk undervisning efter en plan, som förutsätter vissa
förkunskaper utöfver den vanliga folkskolebildningen.

Af dessa skolor hafva lancHbruksskolorna sedan lång tid tillbaka
varit i verksamhet, i det den första upprättades redan år 1840 i Malmöhus
län. Vid 1840—1841 årens riksdag beviljades för första gången
statsbidrag till dem att med 1,500 kronor om året utgå till hvar och
en af fem dylika skolor. Detta statsbidrag bär sedermera blifvit liöjdt,
först vid 1850—1851 årens riksdag till 3,000 kronor och därefter vid
1856—1858 årens riksdag till 4,000 kronor för hvarje skola, med hvilket
belopp statsbidraget fortfarande utgår, dock att landtbruksskola, som
upprättats i län, där sådan skola redan förut var i verksamhet, erhöll
statsbidrag endast med 2,000 kronor, hvilket sistnämnda anslag utgick
och fortfarande utgår endast under villkor, att hushållningssällskap eller
landsting inom den ort, där skolan blifvit upprättad, förbundit sig att
till skolans underhåll tillskjuta lika stort belopp som statsbidraget.

Landtbruksskolornas antal, som under de senaste årtiondena sjunkit
betydligt, nedgick år 1910 till 17, däraf en i hvardera af Stockholms,
Bihang till Riksd. prat. 1911. 8 Samt. 1 Höft. 4

Den lägre
landtbrufaundervisningen.

[5.]

Utskottet.
Sammanfattning
af den
lägre allmänna
landtbruksundervisningens

nuvarande
o rganisation.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus,
Hallands, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Medelantalet
lärjungar vid hvarje skola, livilket likaledes sjunkit, uppgick
nyssnämnda år till 13, däraf högst 24 vid två skolor och lägst 8 vid en.

Statsbidragen till lantbruksskolor utgå från det i riksstaten under
nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar.

Enligt det för landtbruksskolorna den 13 april 1877 utfärdade reglementet
hade de till uppgift att åt unga män, som ville ägna sig åt
landtbruket, meddela insikt, praktisk öfning och skicklighet uti detsamma
samt att i sådant afseende äfven bibringa dem de förberedande kunskaper,
som för landtmannayrkets utöfning vore nödiga; och borde därför
jordbruket och boskapsskötseln vid den egendom, där landtbruksskola
var förlagd, så bedrifvas, att skolan i praktiskt hänseende kunde
tjäna såsom föresyn för ett efter ortens förhållanden med god beräkning
ordnadt och omsorgsfullt skött landtbruk. Landtbruksskolans kurs
var tvåårig med öfvervägande praktisk undervisning samt lektioner i
teoretiska ämnen i regel förlagda till morgnar och aftnar.

Nu gällande förnyade nådiga reglemente för de med statsmedel
understödda landtbruksskolor är utfärdadt den 9 juni 1893.

I detta reglemente har bibehållits såväl bestämmelsen om, att
skolans kurs skall vara tvåårig som ock föreskrifter, att vid hvarje
skola bör finnas plats för 12 frilärlingar, dock att, om det bestämda
antalet frilärlingsplatser är fylldt, därutöfver må, efter landtbruksstyrelsens
medgifvande, antagas frilärlingar eller betalande lärlingar till ett antal
af tillhopa högst 12. Inträdesfordringarna inskränka sig till, att sökanden
skall kunna läsa väl innantill, skrifva redig handstil samt äga god öfning
i de fyra räknesätten med hela tal. Inträdessökande, som äger insikt
och vana i landtmannaarbeten och kunskaper motsvarande dem, som
meddelas första årets kurs, kan omedelbart vinna inträde i andra årskursen
för att genomgå skolan på ett år. Vidare är det föreskrifvet,
att lärlingarna skola deltaga i alla vid den egendom, dit skolan är förlagd,
förekommande jordbruksarbeten, turvis tjänstgöra i stall och ladugård
m. m. samt såsom uppsyningsman eller rättare utställa och fördela
arbetarna, hafva tillsyn öfver dem och föra anteckningar öfver arbetena.
Landtbruksskolas styrelse utgöres af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
inom den ort, där skolan är belägen, eller de män, åt indika
förvaltningsutskottet för en tid af tre år i sänder lämnat detta uppdrag.

Beträffande de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län belägna landtbruksskolorna, blef år 1901 den förändringen vidtagen

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

i dessa tre skolors organisation, att kursen inskränktes till endast ett
år, detta i viss mån på bekostnad af lärjimgarnas praktiska utbildning,
som hufvudsakligen skulle försiggå under sommaren. I anledning häraf
begärde Kungl. Maj:t hos 1901 års riksdag ett anslag å extra stat af

6,000 kronor för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det
årliga statsbidraget till hvar och en af dessa tre landtbruksskolor. Denna
framställning blef af Riksdagen bifallen; och samma anslag har sedermera
årligen beviljats.

Landtmannaskolorna äro särskildt afpassade för sådana blifvande
ägare eller brukare af mindre landtegendom ar, som utan hjälp af något
under dem stående biträde själfva komma att hafva närmaste ledningen
af och tillsynen öfver sina jordbruk.

Vid dessa undervisningsanstalter beredes sålunda den i jordbruksarbete
mera försigkomne tillfälle att vid en koncentrerad kurs och inom
begränsad tid förvärfva insikter i landtbrukets teori.

Till understöd åt landtmannaskolor, för hvilka stadgar blifvit af
Kungl. Maj:t godkända, beviljade Riksdagen på ordinarie stat från och
med år 1888 ett förslagsanslag å 15,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts
bepröfvande med högst 3,000 kronor årligen tilldelas sådan landtmannaskola
under villkor: att vederbörande hushållningssällskap vitsordade
behofvet inom orten af dylik skola samt antingen afgåfve förslag till
såväl skolans organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående
eller förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt
inträdesfordringar, undervisningsämnen och undervisningsplan,
eller ock, där skolan af enskilda personer grundades, förordade det af
dessa i berörda hänseende uppgjorda förslag; att inom orten tillskötes
lika belopp, elevafgifter inberäknade; att en frielev för hvarje 1,000
kronor af statsbidraget ägde att vid skolan åtnjuta undervisning; att skolan
underkastade sig den kontroll Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall funne skäl
föreskrifva; och att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet.

Samtidigt medgaf Riksdagen, att besparingar å anslagen till lägre
landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor
med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola,
som vore belägen i län, där med statsmedel till samma belopp understödd
lägre landtbruksskola ej funnes, och med högst 3,000 kronor åt
öfriga landtmannaskolor, allt på enahanda villkor som förut nämnts,
dock att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej
funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag
inom orten tillskötes eller icke.

1906 års Riksdag höjde förslagsanslaget till understöd åt landt -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

mannaskolor till 50,000 kronor samt medgaf utöfver dittillsvarande bestämmelser
att statsanslaget åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal
öfverstege 20, finge utgå med högst 4,000 kronor årligen under samma
villkor som de af 1887 års Riksdag föreskrifna.

I anslutning till detta Riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t
den 22 juli 1906 nu gällande nådiga kungörelse angående anslag till
landtmannaskolor.

Under år 1909 var antalet landtmannaskolor 30 och till dem anvisades
genom nådigt bref den 8 april 1910 67,050 kronor från förslagsanslaget
till understöd åt landtmannaskolor och 24,000 kronor från
besparingar å anslagen till lägre lantbruksskolor.

Då landtmannaskola första gången af Kungl. Magt tillerkänts understöd,
har Kungl. Maj:t samtidigt fastställt stadgar för skolan. Uti enhvar
af de sålunda utfärdade stadgarna, hvilka, med obetydliga afvikelse:''
för de särskilda skolorna, äro väsentligen öfverensstämmande med ett af
landtbruksstyrelsen upprättadt normalförslag, har för undervisningens
förläggning bestämts den årstid, som med hänsyn* till lokala förhållanden
funnits lämplig och som med ett undantag visat sig vara vinterhalfåret;
och skall enligt dessa stadgar undervisningen pågå minst 20
veckor, ferier oberäknade, samt, med undantag för frielever, lärjunge
för undervisningen betala den afgift, som af skolstyrelsen bestämmes.
Vid ett flertal af skolorna erhålla lärjungarna kost och logi vid skolan
mot särskild afgift.

För att vinna inträde vid dylik skola fordras, att sökanden vid
anställd pröfning visar sig äga visst, i stadgande närmare angifvet
kunskapsmått, öfverstigande det som vid folkskolan inhämtas. Inträde
utan föregående pröfning medgifves dock yngling, som företer intyg
från föreståndare vid en af staten understödd folkhögskola, att han äger
stadgade kunskaper, eller som genomgått femte klassen i allmänt eller
motsvarande afdelning i tekniskt eller dimissionsberättigadt enskildt
läroverk med goda insikter i vissa ämnen.

Vid flera af de större landtmannaskolorna hafva genom föreståndarnas
försorg vidtagits anordningar, hvarigenom åt dem af eleverna, som
sådant önska, för inhämtande af jordbrukspraktik beredas anställningar
såsom landtbrukselever vid välskötta jordbruk under något år före eller
efter kursen vid skolan.

För att den kunskap, som i landtmannaskolorna meddelas, måtte
blifva spridd i så vida kretsar som möjligt, har Riksdagen på extra stat
för hvartdera af åren 1906—1911 till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 29

beviljat ett anslag, som under senaste åren utgått med 10,000 kronor.
Understöden hafva i allmänhet kommit eleverna till godo såsom stipendier
å mindre belopp, 25—50, högst 75 kronor, som utbetalts efter
skolk ursens genomgående.

Kungörelse angående omförmälda anslag har af Kung!. Maj:t utfärdats
den 5 juli 1907 att gälla tillsvidare, så länge statsmedel för
ändamålet anvisas.

Inspektionen af de olika undervisningsanstalterna för jordbruket
tillkommer, enligt den för landtbruksstyrelsen utfärdade instruktion,
chefen för samma styrelse, hvilken dock, när omständigheterna därtill
föranleda, äger såväl uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe
företaga resa i inspektionsändamål som ock att efter bemyndigande åt
chefen för jordbruksdepartementet anmoda annan sakkunnig man att
verkställa dylik inspektion.

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag beträffande landtbruks- och
landtmannaskolorna, hvilket i det hela ansluter sig till det af den med
anledning af Riksdagens i skrifvelse den 22 maj 1907 hos Kungl. Maj:t
gjorda framställning i sylte att åstadkomma en förbättrad undervisning
i landthushållning, särskild! för mindre jordbrukare, tillsatta kommitté,
den s. k. landtbruksundervisningskommittén, den 12 december 1908 afgifna
betänkande i ämnet, och hvilket förslag således åsyftar såväl att
så litet som möjligt rubba den grund, hvarpå nämnda undervisningsanstalter
äro byggda, som ock att i största möjliga utsträckning utnyttja
de utvecklingsmöjligheter, hvilka redan befintliga undervisningsformer
vid dem kunna besitta, är af hufvudsakligen följande innehåll.

De båda typer af landtbruksskolor vi för närvarande äga, den tvååriga
i mellersta och södra Sverige, med hufvuduppgift att utbilda arbetsledare,
och den ett-åriga i norra Sverige, hufvudsakligen inriktad på
att meddela utbildning i landthushållning åt blifvande hemmansägare
eller hemmansbrukare, skulle sålunda bibehållas, och skulle därvid Kopparbergs
läns landtbruksskola omorganiseras till ett-årig i öfverensstämmelse
med landtbruksskolorna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Då emellertid landtbruksskolorna under senare tid ej omfattats med
samma intresse som förut, hvilket hade till orsak, bland annat, dels att
skolorna blifvit för många och därigenom på flere hall ej kommit att
arbeta med fullgodt material och dels att brister i fråga om landtbrukslärarnas
utbildning stundom gjort sig gällande, vore en förändrad organisation
af dem i vissa afseenden al behofvet påkallad.

Sålunda skulle utan att minskning skedde uti totalantalet af de

Sammanfattning
af
Kungl.Maj:ts
förslag till
ordnande af
den lägre
landtbruksundervisningen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

förmän, som för närvarande årligen utbildas vid våra lantbruksskolor,
förmansutbildningen förläggas till ett färre antal väl utrustade skolor,
på hvilka krafven i allo kunde ställas högt. Härigenom skulle vinnas
äfven ökad möjlighet till en fullt effektiv kontroll. Med stöd af gjorda
beräkningar och under förutsättning, att landtbruksskolan i Kopparbergs
län öfverginge till en ett-årig skola af samma typ som de norrländska
landtbruksskolorna, skulle, förutom de vid Ultima och Alnarp förlagda
landtbruksskolorna, ett antal af minst nio två-åriga landtbruksskolor
vara behöfligt för utbildningen af arbetsförmän i tillräckligt antal för
det större jordbruket inom mellersta och södra Sverige. Vid hvar och en
af dessa skolor skulle finnas plats för 28 elever, däraf 20 i två-årskursen.

Eleverna skulle i regel icke erlägga afgift för undervisningen.

Beträffande den teoretiska undervisningen vid landtbruksskolorna
skulle en omläggning af densamma på grund af jordbrukets utveckling
och dess allt intimare baserande på vetenskapliga rön vara nödvändig.
Denna omläggning syntes hufvudsakligen böra gå ut på att bereda i
främsta rummet eleverna i andra årskursen ökad tid till själfstudier och
att beträffande dessa så vidt möjligt undvika ett samtidigt bedrifvande
af intensivt kroppsarbete och läsning.

I fråga om elevernas praktiska undervisning skulle densamma såsom
hittills innefatta ett allvarligt deltagande i alla vid ett jordbruk
förekommande arbeten. Dessutom borde ökad vikt läggas vid direkt instruktionsundervisning
i alla arbeten, som sådant kräfva, därvid hvarje
elev skulle göras fullt förtrogen med skötseln af vanligen förekommande,
moderna åkerbruksredskap och -maskiner äfvensom med en välordnad
kreatursskötsels alla detaljer.

\ id sidan af den två-åriga förmansutbildningen skulle vidare landtbruksskolorna
i ökad utsträckning öppnas för en ett-årig kurs, tillgänglig
för unga män, som på förhand förskaffat sig god färdighet i landtbruksarbeten
och tillräckliga kunskaper för att kunna följa den andra
årskursens undervisning. Härigenom skulle bättre utnyttjas de resurser,
en välordnad landtbruksskola har att erbjuda, samt fyllas ett tydligt
framträdande behof. En dylik ett-årig kurs syntes böra kunna blifva
till gagn ej minst för dem, som önska erhålla grundläggande praktiskt
teoretiska kunskaper för fortsatta studier vid landtbruksinstituten.

Uppfyllandet af de fordringar, som genom omorganisationen af
landtbruksskolan skulle ställas å densamma, skulle i flere afseenden
medföra ökning af skolans utgifter. Sålunda skulle omorganisationen
förutsätta en ökning af lärarkrafterna och skärpta fordringar på lärarnas
kompetens, särskildt i fråga om deras praktiska utbildning. Detta nöd -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

vändiggjorde, att lärarlönerna sattes så höga, att för kallet verkligt
dugliga personer ville ägna sig däråt och att man kunde undvika det
nu till stor skada för skolorna rådande missförhållandet, att lärarplatserna
stundom besättas med för unga och för befattningarna ofta alltför oerfarna
personer, hvilka till följd af de låga löner, som vid skolorna kunna
erhållas, i regel fortast möjligt söka sig bort från landtbrukslärarbanan.

Vidare måste skolan vara försedd med fullgod undervisningsmateriell
såväl för lärorummet som för den praktiska utbildningen, i hvilket
sistnämnda afseende särskild vikt borde läggas vid den välordnad försöksverksamhet.

Till följd af de ökade kostnaderna för omorganisationen af landtbruksskolorna
skulle för hvardera af de nio i södra och mellersta
Sverige erfordras ett årligt anslag af 7,500 kronor, att såsom hittills utgå
enbart af statsmedel.

Därest nämnda skolor minskades till antalet i enlighet med förslaget,
komme förläggningen af desamma att upphöra att såsom hittills
vara en respektive hushållningssällskap i orterna tillkommande angelägenhet.
Då således hvarje hushållningssällskap icke hädanefter på
samma sätt som hittills skulle blifva direkt intresseradt i någon viss
landtbruksskola, skulle det uppdragas åt landtbruksstyrelsen att, sedan
Kungl. Maj:t fattat beslut om landtbruksskolas förläggning, med innehafvaren
af den utsedda skolegendomen upprätta kontrakt beträffande
denna förläggning. I konsekvens härmed har det synts lämpligt, att i
landtbruksskolas styrelse, hvars tillsättande af praktiska skäl skulle till
väsentlig del uppdragas åt förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap,
inom hvars område sådan skola blifvit förlagd, ordförande
utses af landtbruksstyrelsen. Och skulle vidare den person, som närmast
hade ansvaret för och ledningen af skolan, nämligen skolans föreståndare,
komma att intaga en sjelfskrifven plats i skolans styrelse.

• Den sålunda ifrågasatta omorganisationen af landtbruksskolorna i
södra och mellersta Sverige skulle söka genomföras samtidigt beträffande
samtliga de föreslagna skolorna.

Beträffande landtbruksskolorna i Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län, med hvilka skolan i Kopparbergs län skulle blifva likställd,
har icke föreslagits andra förändringar än att det för ett bättre
tillvaratagande af deras utvecklingsmöjligheter måtte vid dem inrättas
vid sidan af den ett-åriga kursen en teoretisk vinterkurs med för såväl
denna som den ordinarie ett-åriga kursen gemensam undervisning.
Enligt det sålunda framlagda förslaget skulle eleverna vid denna teoretiska
vinterkurs genom särskilda för denna kurs anordnade turer i ladu -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

gård och slöjdstuga bibringas praktisk öfning i ladugårdsskötsel och
slöjd, hvarjämte de skulle beredas öfning uti en del af de viktigaste,
vid ortens jordbruk förekommande vinterarbeten, hvilket syntes kunna
möjliggöras genom att från studierna undantaga en dag i hvarje vecka
utaf den tid af minst sex månader, ifrågavarande kurs beräknats skola
omfatta. Elevantalet vid den ett-åriga kursen skulle sänkas från nuvarande
12 till 10, dock utan hinder att, om förhållandena sådant tillåta,
ett större antal elever med landtbruksstyrelsens medgifvande skulle få
mottagas vid kursen. Minimiantalet elever i vinterkursen har beräknats
till 10.

Vidare har föreslagits, att föreståndarna vid nu ifrågavarande
landtbruksskolor genom bestämmelse i skolornas reglemente skulle åläggas
att söka bereda eleverna lämpliga elevplatser på för deras vidare utbildning
lämpliga gårdar.

Någon förändring i det nu till hvar och en af dessa skolor utgående
årsanslaget af 6,000 kronor har icke ansetts erforderlig.

Beträffande landtmannaskolan, för hvilken måste förutsättas en skolform
med grundlig teoretisk undervisning för att en önsklig och i viss
mån redan befintlig förbindelse mellan denna skola och landtbruksinstituten
skulle kunna uppehållas, skulle sådana skolor af hittillsvarande
typ fortfarande verka i de trakter af vårt land, där så befinnes lämpligt.
Vid sidan af den nuvarande landtmannaskolan, den s. k. A-typen, skulle
emellertid uppsättas en ny form af landtmannaskola, B-typen, med sådan
plan, att vanlig folkskolebildning vore tillräcklig för tillgodogörande af
undervisningen. Vidare skulle landtmannaskolornas verksamhetsområde
utvidgas därhän, att detsamma äfven komme att omfatta fast ordnad
undervisning för småbrukare. Det samband, som nu förefinnes mellan
landtmannaskolan och folkhögskolan skulle efter hand lossas, så att den
förra komme att arbeta under mer själfständiga former och utveckla
sig till en oberoende anstalt. Där man funne det lämpligt att fortfarande
bibehålla redan förefintlig gemenskap i afseende å lärare, undervisningslokaler
m. m. mellan landtmannaskola och folkhögskola, skulle
denna gemenskap emellertid få fortfara, hvarvid en af de sålunda samarbetande
läroverkens föreståndare borde utses till rektor för båda.
Rektors uppgift skulle i afseende å landtmannaskolan blifva att under
skolstyrelsens öfverinseende handhafva skolans ekonomi och utöfva
högsta disciplinära myndigheten vid densamma samt att såsom ordförande
i skolans lärarråd sörja för, att lärarna finge tillfälle att gemensamt
behandla frågor, som röra undervisningen samt annat, som kunde
lända skolverksamheten till gagn. Landtmannaskolas föreståndare skulle

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 33

åter vara ansvarig för undervisningens rätta bedrifvande inom sagda
skola äfvensom söka att underlätta elevernas praktiska utbildning vid
framstående landtbruk.

Förutom föreståndaren borde vid hvarje skola finnas en agronomiskt
utbildad förste lärare, som vore så aflönad, att han kunde stanna
på platsen under någon längre följd af år. Härigenom skulle endera
af dessa kunna odeladt ägna sig åt undervisningen i jordbrukslära och
de förberedande ämnen, som därmed äga samband, och den andra kunna
handhafva undervisningen i husdjursskötsel med dithörande ämnen.
Dessutom skulle genom en dylik anordning skolorna lättare kunna mottaga
de småbrukarkurser, kurser för utbildning af kontroll assistenter
m. m., som lämpligen kunna dit förläggas.

För betryggande af elevernas praktiska utbildning, hvilken icke
finge lämnas å sido, borde hvarje skola hafva tillgång till ett välskött
landtbruk, där skolans elever under sina lärares ledning kunde i sammanhang
med den pågående undervisningen taga närmare kännedom
om tillämpning i praktiken af de kunskaper, som i skolan inhämtades,
hvarigenom särskildt den numera kräfvande undervisningen i redskapslära
skulle gifvas ett fastare underlag än det läte sig göra, då undervisningen
meddelades endast på lärorummet. Dylika demonstrationsmöjligheter
skulle kunna åstadkommas antingen på sådant sätt, att
öfverenskommelse träffades med innehafvare af något välskött mindre
jordbruk i skolans närhet om rätt för skolans lärare att därstädes verkställa
demonstrationer för eleverna, eller ock, där saken icke lämpligen
kunde ordnas på detta sätt, så, att skolan själf anordnade ett demonstrationsjordbruk,
för hvilket ändamål lämplig kronoegendom skulle
kunna upplåtas. Ehuruväl genom skolundervisningens förläggande till
vinterhalfåret dylika praktiska demonstrationer måste delvis pågå under
en för desamma mindre gynnsam årstid, skulle dock genom dem eleverna
göras förtrogna med en god landthushållnings allmänna planläggning,
lämpliga anordningar vid utfodring i ladugårdar och stall, gödselns
tillvaratagande, det i orten pågående afvelsarbetet, bedömande af
husdjurens exteriör m. m.

För meddelandet af den tekniska färdigheten i landtbruksarbetenas
detaljer skulle föreståndarna för landtmannaskolorna vinnlägga sig om
att söka bereda eleverna platser vid välskötta landtbruk antingen före
eller efter den teoretiska kursen.

1 regel skulle eleverna för deltagande i kurs vid landtmannaskola
erlägga afgift.

Beträffande sättet för beräkning af statsanslaget till landtmannaBihang
till Riksd. prot. 1911. 8 Sami. 1 Höft. 3

34 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

skolorna och villkoren för dess beviljande tillåter sig utskottet att hänvisa
till den i statsrådsprotokollet gjorda, nedan intagna sammanfattning
i ämnet.

Det för närvarande utgående statsunderstödet till elever vid den lägre
landibruksundervisningen skulle gifvas en i väsentlig grad vidgad omfattning
dels i anseende till de personer, som skulle komma i åtnjutande
af understöd, ity att sådant skulle utgå till obemedlade och mindre
bemedlade elever vid landtmannaskolor, vid de vid landtbruksskolorna i
Norrland och Dalarne anordnade teoretiska vinterkurserna samt vid för
småbrukare anordnade fasta kurser med särskildt antagna elever, dels
ock i afseende å understödens belopp. Understöd borde sålunda utgå
såväl till obemedlad, hvarmed i detta sammanhang borde förstås den,
som hvarken själf äger tillgångar för genomgående af en undervisningskurs,
ej heller kan från hemmet påräkna bidrag för ändamålet, som ock
till mindre bemedlad, eller den, som antingen äger tillgångar, men dock
ej^ tillräckliga för genomgående af en undervisningskurs, eller ock kan
från hemmet påräkna något, ehuru otillräckligt, bidrag för ändamålet. I
anslutning härtill borde det understöd, som af statsmedel tilldelas obemedlad
elev, motsvara minst hälften af elevens oundvikliga utgifter
under loppet af den undervisningskurs, som är i fråga, dock att statsunderstöden
borde utgå med lika belopp vid alla skolor af samma typ.

Vid beräkning af understödsbelöppen har till utgångspunkt tagits
ett understöd af 25 kronor i månaden åt obemedlad och 15 kronor i
månaden åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna själfva bestrida
utgifterna för kost och logis, samt med 100 kronor för år åt obemedlad
och 60 kronor för år åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna
erhålla fri kost och logis.

I fråga om fasta småbrukarkurser med särskildt antagna elever
har det emellertid synts svårligen kunna uppdragas någon skillnad
mellan obemedlade och mindre bemedlade med hänsyn till rätt att
åtnjuta statsunderstöd för bevistande af sådan kurs, utan har detta
understöd ansetts skäligen böra utgå med en krona om dagen under
den tid,. kursen pågår, åt sådana kursdeltagare, män eller kvinnor, som
hafva sin verksamhet vid jordbruk med högst 12 hektar åker, därest
de äro boende så aflägset från den plats, där kursen hålles, att de
under densamma icke kunna vistas i sina hem, samt därjämte visa sig
vara i behof af dylikt understöd.

Slutligen borde understöden, där så läte sig göra, lämnas under
sådana former, att skolornas elever erhölle desamma under pågående

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

lärokurs och att de redan i god tid före kursens början finge vetskap
om, huruvida understöd blifvit dem tillerkändt eller ej.

Då en oftare återkommande inspektion af de olika landtbruksundervisningsanstalterna
blefve erforderlig, bland annat till följd af de
föreslagna grunderna för statsbidragets utgående till de olika läroverken,
samt densamma förty icke kunde hinna utföras af landtbruksstyrelsen,
skulle det blifva af nöden att för ändamålet tillsätta särskilda, förslagsvis
tre, skolinspektörer, hvilka det skulle åligga att hvar och en inom
det för honom anvisade distrikt, på sätt Kungl. Maj:t föreskrefve, genom
ofta upprepade besök å platsen utöfva tillsyn öfver undervisningen vid
där befintliga, med statsmedel understödda anstalter för den lägre landtbruksundervisnin
gen.

Inspektörerna skulle för sitt arbete erhålla, förutom reseersättning
efter tredje klass i gällande resereglemente, ett årligt arfvode, hvars storlek
lämpligen kunde bestämmas till lägst 1,000, högst 2,000 kronor, allt
efter distriktets omfattning.

Grunderna för den ifrågasatta förändrade organisationen af landtbruks-
och landtmannaskolor, hvilken torde komma att tillämpas tidigast
hösten år 1912, äro i statsrådsprotokollet af departementschefen sammanfattade
sålunda:

»l:o. Till landtbruks- och landtmannaskolor, som inrättats på
det af mig här ofvan förordade sätt, utgår årligt statsbidrag:

till enhvar af nio landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige
med 7,500 kronor;

till enhvar af fyra landtbruksskolor inom Norrland och Dalarne
med 6,000 kronor; samt

till landtmannaskolor, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande, med ej
mindre ett grundanslag å 2,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars
elevantal uppgår till minst 20, eller, under de tre första åren af en
landtmannaskolas verksamhet till minst 12, än äfven ytterligare högst

4,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger 30,
med högst 3,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår
till minst 20, men icke öfverstiger 30, äfvensom, under de tre första
åren af eu landtmannaskolas verksamhet, med högst 1,000 kronor åt
sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, med rätt för
Kungl. Maj:t att för de tre närmaste läsåren efter dessa bestämmelsers
ikraftträdande åt redan i verksamhet varande landtmannaskola, hvars
elevantal uppgår till minst 12, tilldela understöd till enahanda belopp,
som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppbäres, äfvensom
att jämväl i andra fall på grund af särskilda omständigheter bevilja

Sammanfattning
af
grunderna.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars elevantal icke uppgår till 20,
allt under villkor i öfrigt beträffande landtmannaskola:

att inom orten tillskjutes minst lika stort belopp, elevafgifterna
inberäknade, som det, hvarmed statsbidraget öfverstiger grundanslaget,

2,000 kronor,

att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom
orten af djdik skola,

att för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget minst två frielever
eller dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid
skolan åtnjuta undervisning, för så vidt obemedlade eller mindre bemedlade
inträdesberättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till
erhållande af sådan förmån,

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall finner skäl föreskrifva, samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen.

2:o. Till Kungl. Maj:ts förfogande ställes ett belopp af 35,000
kronor om året för att såsom understöd utdelas bland obemedlade och
mindre bemedlade elever vid landtmannaskola, vid den vid landtbruksskola
inom Norrland och Dalarne anordnade teoretiska vinterkurs samt
vid fast undervisningskurs för småbrukare med särskildt antagna elever.

3:o. För skolorna anordnas inspektion, på sätt Kungl. Maj:t närmare
bestämmer, för en beräknad kostnad af, förutom reseersättningar, 5,000
kronor om året.»

Ett genomförande af nämnda förslag skulle, frånsedt utgifterna för
inspektion, erfordra följande kostnader, nämligen:

understöd med 7,500 kronor åt enhvar af nio lantbruksskolor i södra

och mellersta Sverige.............................. kronor 67,500: —

understöd med 6,000 kronor åt enhvar
af fyra landtbruksskolor i Norrland
och Dalarne................................................ „ 24,000: —

understöd åt vissa elever vid landtbruksskola
i Norrland och Dalarne,
vid landtmannaskola samt vid fast

undervisningskurs för småbrukare....... ,, 35,000: — 126,500: —

understöd åt landtmannaskolor, förslagsanslag......... kronor 150,000: —

Summa kronor 276,500: —

Jordbruksutskottets utlåtande AV 1. 37

För motsvarande ändamål funnos för år 1910 anvisade följande
belopp, nämligen:

understöd till landtbruksskolor ............... kronor 70,000: —

förhöj dt understöd till sådana skolor
i Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län ........................................ „ 6,000: —

understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid med statsmedel understödda landt -

mannaskolor ............................................	„ 10,000: —	86,000: —
statsunderstöd åt landtmannaskolor .....	..................... kronor	91,050: —
	Summa kronor	177,050: —

Den nu föreslagna omorganisationen kan sålunda beräknas medföra
en ökad kostnad för statsverket af 99,450 kronor, hvartill komma
utgifterna för den föreslagna inspektionen eller 5,000 kronor. Kostnadsökningen
skulle sålunda uppgå till sammanlagdt 104,450 kronor.

Då emellertid med hänsyn till tiden för omorganisationens ikraftträdande
ökade medel för ifrågavarande ändamål icke erfordras för nästa
statsregleringsperiod, har framställning i sådant syfte icke i innevarande
års statsverksproposition upptagits.

Beträffande den till stöd för Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
förebragta utredningen i öfrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
statsrådsprotokollet sid. 107—167.

I sammanhang med förevarande framställning har utskottet till
behandling förehaft två i ämnet inom Andra kammaren väckta, till
utskottet hänvisade motioner, nr 130 och 175, däri hemställts,

i den förra af herr Johan Widén, att Riksdagen i afseende å de
utaf Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för statsbidrags utgående till
landtmannaskolor måtte, åtminstone beträffande sådana landtmannaskolor,
som icke äro förenade med folkhögskola, eller beträffande skolor af s. k.
B-typ, vidtaga ändring i syfte att statsbidragen till dessa skolor blifva
till belpppet mera säkra än enligt Kungl. Maj:ts förslag, antingen genom
att sänka minimiantalet af elever, som betingar höjning af anslaget
utöfver grundanslaget, eller på annat sätt; samt

i den senare af herr Sven Linders, dels att Kungl. Maj:ts framställning
i 1911 års statsverksproposition, nionde hufvudtiteln punkt 5, angående
ordnande af den lägre landtbruksundervisningen, ej måtte vinna
Riksdagens bifall i hvad den afser inrättandet åt landtmannaskolor

Motioner.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

af B-typ, hvarigenom därför äskade »förslagsanslag till understöd åt
landtmannaskolor» lämpligen torde kunna sänkas till 125,000 kronor,
dels och att statsunderstöd åt elever må på sätt och under villkor5
som i öfrigt Kungl. Maj:ts förslag innehåller, utgå för bevistande af
undervisningsanstalt för den lägre landtbruksundervisningen — ett- eller
tvåårig landtbruksskola, landtmannaskola eller fast undervisningskurs för
småbrukare ^— med högst 45 kronor i månaden åt obemedlad och högst
25 kronor åt mindre bemedlad, där eleverna själfva bestrida utgifterna
lör kost och logis, samt med 150 kronor för år åt obemedlad och 75
kronor för år åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna erhålla
fri kost och logi, hvarvid det som »understöd åt vissa elever» äskade
anslaget lämpligen borde höjas med 25,000 kronor till 60,000 kronor.

Till stöd för sina förslag hafva motionärerna anfört,

herr Widén:

»Uti statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln har Kungl.
Maj:t för Riksdagen framlagt förslag till ordnande af den lägre landtbruksundervisningen,
i hufvudsak grundadt på den för frågans utredningtillsatta
kommitténs den 12 december 1908 afgifna betänkande.

Därvid föreslås rörande den undervisning, som nu meddelas i de
sa kallade landtmannaskolorna, bland annat — förutom landtmannaskolor
af hittillsvarande slag, som af kommittén benämnas A-typen, med högre
inträdesfordringar — anordnande af landtmannaskolor af en ny form,
kallad B-typen, där inträde skulle medgifvas endast på genomgången
folkskolekurs.

Enligt undertecknads mening är anordnande af skolor med sistberörda
slags inträdesfordringar, hvithet för öfrigt synes öfverensstämma
med Riksdagens i skrifvelse den 22 maj 1907 uttryckta mening, af stor
betydelse för det mindre jordbruket. Och förslaget härom synes vara
förtjänt af allt understöd från Riksdagens sida.

Det torde dock knappast vara så, att denna form af landtmannaskola
är så alldeles ny. Redan nu finnas tre landtmannaskolor, med
hufvudsakligen enahanda inträdesfordringar, nämligen å Simmersröd i
Bohuslän, på Frösön i Jämtlands län och i Skara. De båda förstnämnda
fordra för inträde endast genomgången folkskolekurs; och vifi landtmannaskolan
i Skara fordras ej heller mera, men i stället är anordnad
vid början af hvarje kurs eu kortare undervisning för elever, som anses
ej äga tillräckliga förkunskaper. I afseende på den utbildning för jordbruket,
som i dessa skolor meddelats, torde kunna sägas, att de på ett
synnerligen utmärkt sätt fyllt sin uppgift. Åtminstone tror jag det

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

kunna vitsordas från landtmannaskolan i Jämtlands län, som verkat
sedan en längre tid tillbaka, att den fostrat många elever, som i sin
ort framträdt som föregångsmän på landtbrukets område. Och som
ordförande i skolans styrelse kan undertecknad vitsorda, att skolan fortfarande
är flitigt besökt och uppskattad af länets ungdom. Om samma
förhållande med afseende å samtliga dessa skolor torde få anses vittna
den omständigheten, att under läsåret 1906—1907 var elevantalet vid
dessa tre skolor i medeltal 33 stycken, under det samma medeltal vid
de öfriga 24 landtmannaskolorna var 15.

Det torde emellertid få antagas som visst, att dessa skolor, hvilka
enligt propositionen skulle i afseende å statsbidrag likställas med de
andra, komma i en svårare ekonomisk situation än de andra med folkhögskolor
förenade landtmannaskolorna (den s. k. A-typen). Dessa
sistnämnda hafva nämligen förmånen af att kunna i flera ämnen (såsom
naturlära, svenska, matematik, geometri, bokhålleri, ritning, fältmätning
och afvägning samt gymnastik och sång) använda, åtminstone till en
del, samma lärarkrafter som folkhögskolan, likasom äfven undervisningsmateriel
mången gång kan vara gemensam. Äfven andra ekonomiska
förmåner af sammanslutningen kunna tänkas.

Afsikten med påvisande af detta förhållande är icke att nu bestämdt
påyrka någon skillnad mellan dessa båda skolformer i afseende å statsbidraget.
Det synes gagneligt, att hvarje ort får, utan att vara påverkad
af detta förhållande, ordna sig efter den form, som där anses mest passande
och behöflig. I det hela torde de båda slagen skolor icke heller
i afseende på den meddelade undervisningen böra hållas isär, utan böra
få bedrifva densamma efter ungefär enahanda former och i enahanda
omfattning.

Utan det har varit afsikten allenast att framhålla, att de fristående
landtmannaskolorna eller skolorna enligt B-typen äro i behof af att så
mycket som möjligt tryggas i sin ekonomi. Detta behof är än större
därigenom, att Kungl. Maj:t, välbetänkt nog, synes det, icke velat upptaga
förslaget om en lånefond för anordnande af landtmannaskola,
hvarigenom, det emellertid lärer möta svårigheter att anskaffa lokaler
med mera, som äro för skola behöfliga. Erfarenheten från Jämtlands
län, där skollokaler endast med svårighet och genom ekonomisk medverkan
af föreståndaren kunnat ordnas, bär nogsamt vittne härom.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle för landtmannaskolor af hvad
slag som helst utgå ett grundanslag af 2,000 kronor åt sådan landtmannaskola,
hvars elevantal uppgår till minst 20 eller under de tre första
aren af en skolas verksamhet till minst 12, samt därutöfver efter elev -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

antalet höjdt anslag. Sålunda 4,000 kronor till skola med elevantal öfver
30 och 3,000 kronor till skola med elevantal af minst 20, men ej öfver
30; hvarjämte under de tre första åren af en skolas verksamhet skulle
utgå högst 1,000 kronor åt skola med elevantal af minst 12, och dessutom
Kungl. Maj:t hafva rätt att för de tre närmaste läsåren efter dessa
bestämmelsers trädande i kraft åt redan i verksamhet varande landtmannaskola,
hvars elevantal uppgår till minst 12, tilldela understöd till
enahanda belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af densamma
uppbäres, äfvensom att jämväl i andra fall på grund af särskilda omständigheter
bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola med elevantal
under 20.

Af dessa bestämmelser blifver en följd, att en landtmannaskola
blifver för sina inkomster af statsunderstöd i hög grad beroende af
elevantalet. Och dock kunna utgifterna icke i samma mån regleras efter
nämnda norm. Största delen af dessa, hyra, aflöningar m. fl., äro lika
stora i hvarje fall; och å andra sidan sjunka med elevantalet gifvetvis
de inkomster, som hämtas af elevernas afgifter. Elevantalets sjunkande
för något eller några år lärer knappast kunna förekommas, beroende af
rena tillfälligheter, sjuklighet, missväxt, penningknapphet o. s. v. Exempelvis
var vid Jämtlands läns landtmannaskola under den tid den var
förlagd till Ope i Brunflo socken och stod under den framstående direktören
J. Fr. Bromans ledning, från och med 1895 räknadt, för de följande
10 åren elevantalet växlande i här angifna grad: 14, 23, 11, 13, 13, 4, 21,
17, 20, 17. Det är uppenbart, att en landtmannaskolas ekonomi härigenom
ställes på en mycket osäker fot. Visserligen finnes ju till äfventyrs
utsikt att kunna få Kungl. Maj:ts medgifvande att, äfven fastän
elevantalet sjunkit, åtnjuta det högre statsunderstödet. Men detta är
kanske ej så säkert, och en otrygghet kvarstår, som måste verka nedtryckande
och hindra lusten att nedlägga kapital i skolan och få den
att följa med tiden. Det synes nödigt, att landtmannaskolornas ekonomi,
om desamma skola kunna utvecklas och verka på ett tillfredsställande
sätt, ställes på säkrare fötter. Åtminstone är detta af förut framhållna
skäl angeläget med afseende å skolorna af B-typen eller de fristående
landtmannaskolorna.

Utan att återgå till kommitténs förslag, framför hvilket Kungl.
Maj:ts utan tvifvel har åtskilliga företräden, synes nämnda ändamål
lämpligen kunna vinnas genom en, kanske äfven af andra omständigheter
i viss mån betingad, sänkning af det minimiantal af elever, som
betingar höjning af statsbidraget utöfver grundanslaget, så att höjning
med 3,000 kronor äger rum redan vid ett elevantal af minst 15 och

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

med 4,000 kronor vid ett elevantal af 25. Måhända kan målet vinnas
äfven på annat sätt, hvilket i sådant fall utskottet, som får att bereda
denna fråga, torde kunna föreslå.

Någon höjning i det af Kungl. Maj:t begärda förslagsanslaget till
förevarande ändamål 150,000 kronor, hvilket öfverensstämmer med det
af kommittén föreslagna, torde icke häraf betingas. Likaså synas de
föreslagna villkoren för statsbidragets åtnjutande böra blifva i öfrigt
oförändrade»; samt

herr Linders:

»I statsverkspropositionen föreslår Kungl. Maj:t på jordbruksministerns
hemställan Riksdagen att godkänna en ny organisation för
den lägre landtbruksundervisningen. Enligt densamma skulle bland
annat den skoltyp, som benämnes »landtmannaskolor», och som är afsedd
för det lilla eller det medelstora jordbrukets utöfvare, undergå
en viktig förändring.

För närvarande äro dessa landtmannaskolor i allmänhet nära förbundna
med folkhögskolorna och för inträde kräfves gärna att eleven
skall ha genomgått folkhögskola eller genom pröfning visat sig äga
motsvarande kunskapsmått. Nu har kommittén angående ordnandet
af den lägre landtbruksundervisningen föreslagit inrättande af ett nytt
slags landtmannaskolor af så kallade B-typ, vid hvilka det för inträde
blott skulle kräfvas ett kunskapsmått, motsvarande minimikursen vid
våra folkskolor.

Det är ju i och för sig en tilltalande tanke, att den fattige landtbrukaren
på detta sätt skulle med mindre kostnader — kursen blir ju
ettårig i stället för tvåårig, ifall man räknar med folkhögskolekursens
nödvändighet — kunna vinna utbildning i sitt yrke. Men vid närmare
undersökning ter sig det framlagda förslaget i flera viktiga afseenden
som synnerligen betänkligt.

Det är först och främst tydligt att upprättandet af själfständiga
landtmannaskolor skulle blifva en farlig konkurrent för folkhögskolan.
Många landtmän, särskildt de fattigare, men säkert äfven andra, skulle
naturligtvis föredraga den kortare kursen framför den längre och mera
fordrande. Alltså är det fara värdt att mången folkhögskola skulle se
ej blott sin landtmannaskola utan äfven den egentliga folkhögskolan
mista många af sina elever och därigenom hämmas i sin utveckling
eller gå tillbaka. Detta ter sig desto orättvisare, som landtmannaskolan
— såsom svenska folkhögskolans lärareförening framhållit —
vuxit upp ur folkhögskolan som ett naturligt led och af denna hjälpts
fram med stora ekonomiska uppoffringar. Till detta, om jag så får
Bihang till Biksd. prot. 1911. 8 Sand. 1 Häft. G

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

kalla, ideella skäl, som likväl gifvetvis icke kan vara afgörande, komma
sedan mycket kraftiga reella.

Folkhögskolan sträfvar att gifva landtbefolkningen allmän bildning,
en sträfvan, hvari denna befolkning själf — i den mån ej ekonomien
lägger hinder i vägen — på de allra flesta trakter i vårt land ifrigt
understöder den. Att de nya B-skolorna ej alldeles kunna undvara
allmänbildning har kommittén insett, men de ha naturligtvis blott plats
för några få ämnen, och äfven i fråga om dessa måste de själf klart
stanna långt efter folkhögskolorna. Alltså betyder inrättandet af Bskolorna
i flera fall en stark sänkning af allmänbildningen bland våra
mindre jordbrukare och i andra fall komma de åtminstone att försvåra
allmänbildningens höjande. Det behöfver knappt sägas, hur beklaglig
en dylik utveckling bakåt skulle vara ej blott ur kulturell, utan —
hvilket härvidlag är det afgörande — i ekonomiskt, landtbrukstekniskt
afseende. Man behöfver blott kasta en blick först på de länder, där
jordbruket är högst utveckladt, och sedan på dem, där det står lågt,
för att finna, hurusom en hög jordbrulcskultur alltid förutsätter en god
allmänbildning som grundval. Samma erfarenhet kan i viss mån göras
genom jämförelse mellan olika trakter af vårt eget land.

Just för de nu pågående sträfvandena att höja det svenska småbruket
är en god allmänbildning af största vikt. Utan en sådan kunna
många af dessa sträfvanden helt enkelt ej realiseras. Man tänke endast
på önskemålet om en bättre bokföring inom det mindre jordbruket,
hvarom äfven statsverkspropositionen förmäler. Men framom bokföringsföreningar
måste vi sikta till en jordbrukarstam, som äfven i detta afseende
förstår att reda sig själf och genomtränga sina uppgifter. Äfven
ur denna landtbrukaresynvinkel synes en landtmannaskola af B-typ
innebära ett tillbakasteg.

Folkhögskoleföreningen framhåller med all rätt, att just de mindre
bemedlade bäst behöfva en grundlig undervisning både i allmänt
medborgerligt och i fackligt afseende. Om nu dessa, såsom säkert kommer
att ske, oftast nödgas söka sig till B-skolorna, så uppstår en fclassskillnad
på landtmannaområdet, hvilken är lika betänklig ur social som
ur ekonomisk synpunkt.

Ännu en sak bör härvid framhållas. Folkhögskolorna sträfva
mer och mer efter att vinna fullt skickliga och utbildade lärare.
Detta är också af stor vikt. Ty just för den ungdom, som besöker
folkhögskolorna, en ungdom som brinner af bildningslust, är halfbildningen
en verklig fara. Det är därför högst önskvärdt att folkhögskolelärarne
i viktigare allmänbildande ämnen äga, visserligen icke nöd -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

vändigtvis lärdom men väl i regeln universitetsstudier. Ty något bättre
medel mot halfbildning än vetenskaplig bildning, vetenskapligt allvar
gifves säkerligen ej. I landtmannaskolorna skulle nu i viss utsträckning
meddelas allmänbildande undervisning (öfver 300 timmar af 800). Men
intet är stadgadt om lärarnes kompetens. Skolorna torde oftast få
knappa ekonomiska tillgångar; och af lärjungarne kräfves som sagdt
endast ringa förkunskaper. På grund häraf kommer undervisningen
i dessa B-skolor säkert i regeln att meddelas af personer, som, äfven
om de ej äro direkt inkompetenta, dock stå långt under folkhögskolans
lärare. Men äfven folkhögskolan själf får till följd af konkurrensen
svårare att hålla lärarnes nivå uppe.

Det kommittén sökt vinna genom inrättande af B-skolorna kan
vinnas lika godt på vida mindre betänkligt sätt.

De anmärkningar mot vissa landtbrukslärares kompetens vid de
nuvarande landtmannaskolorna, som kommittén framställt, förfalla helt
och hållet, om man godtager de kompetensbestämmelser kommittén
själf föreslår och hvilka synas vara väl grundade. Men då måste också
dessa skolor hållas uppe i sin helhet och ej splittras i en högre och
en lägre.

Önskemålet att fattiga landtmän för vida mindre kostnad än nu
må kunna få nödig landtbruksundervisning är för visso oeftergifligt.
Men det kan vinnas i stor utsträckning därigenom, att större understöd
af statsmedel tilldelas obemedlade och mindre bemedlade lärjungar.
Riksdagen har också i sin skrifvelse af år 1907 anvisat
denna väg.

Det är härvid att märka att föreningen af folkhögskola och
landtmannaskola rent ekonomiskt sedt är mycket praktisk, i det samma
lokaler, i viss mån samma lärare o. s. v. kunna nyttjas vid båda
skolorna. Till följd däraf kan statsanslaget till stipendier åt elever
betydligt höjas utan att ändock staten härigenom åsamkas så stora
kostnader som inrättandet af B-skolor skulle kräfva. I detta sammanhang
vill jag framhålla att den höjning kommittén föreslagit i stipendiebeloppet
åt obemedlade bör göras ännu något större. Det bör enligt
min mening, ifall det skall kunna hjälpa fram de obemedlade, motsvara
icke »minst hälften» af elevens oundvikliga utgifter, utan snarare
sträcka sig fram mot den verkliga kostnaden. Samma principer torde
efter hand äfven komma att göra sig gällande för folkhögskolan. Och
så blir den fattige lärjungen hjälpt utan förfång för allmänbildningen
och utan att i högre grad betunga det allmänna, när den konstlade,
onödiga skoltypen undvikes.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

De unga landtman, som i alla fall ej ha råd eller lust eller tillfälle
till skolkursen, behöfva dock icke blifva lottlösa, tack vare de
så kallade fasta småbrukarekurser, till hvilka, på grund af nästlidna
års Riksdags i ämnet fattade beslut, statsbidrag från och med innevarande
år utgår. Och dessa kurser innebära ju den allra kraftigaste
gensaga mot behofvet af den föreslagna B-typen för landtmannaskolorna.

I den förut omnämnda skrifvelsen af år 1907 uttryckte Riksdagen
det önskemålet att krafvet på genomgången folkhögskolekurs ej borde
göras till oeftergifligt villkor för inträde i landtmannaskolor. »Oeftergiflig^
är väl det krafvet icke någonstädes, men väl krafvet på ett
kunskapsmått motsvarande folkhögskolans. Det må medges att detta
kraf utan skada för allmänbildningen borde kunna mildras och ersättas
exempelvis med kraf på fullständig folkskolekurs jämte någon tids väl
vitsordade studier vid vanlig fortsättningsskola, eller ock motsvarande
kunskapsmått inhämtadt på enskild väg.

Någon landtmannaskola af ny typ har däremot Riksdagen, såvidt
jag kan förstå, icke begärt. Hushållningssällskapen ha ej heller
enhälligt velat vara med därom. Såväl Kronobergs, Gottlands, Malmöhus,
Hallands och Örebro som äfven i viss mån Värmlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ha afstyrkt B-typen, medan, såvidt
af statsverkspropositionen framgår, förvaltningsutskotten i Stockholms,
Blekinge, Göteborgs-Bohus och Älfsborgs län tillstyrkt. Södermanlands
och Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
vilja kombinera landtmannaskolorna med landtbruksskolorna. Därjämte
har Svenska folkhögskolans lärareförening på det kraftigaste
motsatt sig inrättandet af B-typen. Meningarna äro som synes synnerligen
delade.

Under sådana förhållanden hör en så viktig och så omstridd nydaning
som inrättande af en ny skoltyp i vår förut på olika skoltyper sä
rika tid icke af Riksdagen godtagas.

Slutligen ber jag få ansluta mig till kommitténs mening om behofvet
af ökade anslag till stipendier åt medellösa och mindre bemedlade
lärjungar vid landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige.
Jordbruksministern säger själf härom: »Jag inser visserligen i likhet

med kommittén såväl behofvet som befogenheten af att äfven dessa
elever komma i åtnjutande af sådant understöd, i all synnerhet som
de säkerligen i regel komma från fattigare hem än flertalet af dem,
som söka inträde vid åtminstone de hittillsvarande landtmannaskolorna.
» Något bättre vitsord behöfver knappast gifvas åt kommitténs
behjärtansvärda framställning i den saken.»

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 45

Det nu föreliggande förslaget till omorganisation af den lägre
landtbruksundervisningen synes vara af beskaffenhet att på ett i det
hela lyckligt sätt med bibehållande af det goda i den nuvarande organisationen
bereda nämnda undervisning en sådan utveckling, att den
bör kunna på tillfredsställande sätt uppfylla de höga anspråk, som numera
med fog kunna ställas därå. Utskottet tvekar därför icke att i
hufvudsak ansluta sig till förslaget. Visserligen skulle såsom af utredningen
i ärendet framgår ett bifall härtill medföra en betydlig ökning
af statens utgifter för ändamålet. Men då en sådan följd torde vara
oundgängligen förenad med ett tidsenligt ordnande öfver hufvud taget
af undervisningen i fråga, har utskottet icke tvekat att vid förevarande
angelägenhets ordnande sätta kostnadsfrågan i andra rummet.

I hufvudsak har utskottet sålunda icke något att erinra emot Kungl.
Maj:ts förevarande förslag. Däremot har utskottet trott sig finna anledning
till uttalande i nedannämnda särskilda afseenden.

1 fråga om inrättandet vid landtbruksskolorna i södra och mellersta
Sverige af en 1-årig kurs vid sidan af den nuvarande 2-åriga kursen
inser utskottet till fullo behöfligheten och önskvärdheten af en sådan
åtgärd. Då emellertid den 1-åriga kursen i åtskilliga afseenden måste
framstå såsom mera lockande, synes det utskottet ligga stor vikt uppå,
att såsom elever vid denna kurs endast antagas personer, som hafva
nödiga förutsättningar att på tillfredsställande sätt kunna tillgodogöra
sig den där meddelade undervisningen — ett förhållande, som emellertid
enligt utskottets förvissning kommer att af vederbörande myndigheter
behörigen beaktas.

Beträffande landtmannaskolorna har utskottet, som i hufvudsak
delar den i herr Linders motion framburna uppfattningen, icke kunnat
öfvertyga sig om behofvet af att jämte den nu befintliga typen af dessa
skolor inrätta en ny typ, den s. k. B-typen. Motivet för ifrågavarande
skolforms tudelning är uteslutande att söka i en sträfvan att anpassa
den vid skolorna meddelade undervisningen så, att den kan lämpa sig
för elever med olika förkunskaper. Och skulle på grund häraf inträdesfordringarna
bestämmas olika för de båda skoltyperna, lägre för B-typen.
Sålunda skulle enligt kommitténs förslag för inträde i skola af A-typen
fordras att vid anställd pröfning hafva visat sig äga följande färdigheter
eller insikter:

a) i svenska språket: att kunna ej blott läsa ledigt innantill, utan
äfven förstå ocli redogöra för innehållet af det lästa samt att skrifva
någorlunda felfritt efter diktamen;

Utikottct.

Jordbruksutskottets utlutande Nr 1.

b) i skrifning: att kunna skrifva en tydlig och redig handstil;

c) i räkning: att äga god öfning i de fyra räknesätten med hela
tal, allmänna bråk och decimalbråk samt regula de tri;

d) i geometri: att kunna beräkna enklare plana och solida figurer;

e) i naturlära: att äga kännedom om de allmänna lagarna för
krafter, rörelse och värme, om luftens och vattnets sammansättning
samt förbränningsprocessen;

1) i linearritning: att förstå begagna skala och passare.

För att vinna inträde i skola af B-typen skulle däremot endast
fordras genomgången vanlig folkskolekurs.

Vid jämförelse mellan de inträdesfordringar, som sålunda uppställts
för de båda skoltyperna, har utskottet icke kunnat annat än finna den
dem emellan förefintliga skillnaden, hvilken gifvetvis måste blifva allt
mindre, måhända helt upphöra, i män som folkskoleundervisningen förbättras,
alltför obetydlig för att kunna motivera olika undervisningsplaner
inom landtmannaskolan. Bortsedt från det förhållandet, att beskaffenheten
af den nuvarande folkskoleundervisningen kan vara mycket varierande
vid de olika skolorna, torde nämligen väl kunna sägas, att det
kunskapsmått, som i allmänhet meddelas vid våra folkskolor, i det närmaste
täcker ofvan angifna inträdesfordringar till landtmannaskola af
A-typen — den väsentligaste skillnaden därvidlag torde väl falla på
färdigheten i linearritning. Sant är visserligen, att, då inträdespröfning
skulle äga rum vid A-skolan men ej vid B-skolan, skillnaden mellan
elevernas i de båda skolorna kunskaper i verkligheten skulle ställa sig
större på grund däraf, att i många fall B-skoleeleverna icke skulle under
tiden mellan afslutandet af folkskolan och inträdet i landtmannaskolan
underhålla sina i den förra skolan inhämtade kunskaper. Men ett sådant
förhållande bör enligt utskottets förmenande ingalunda få beträffande
denna fackskola, som landtmannaskolan är och alltjämt bör förblifva,
påkalla en särskild skolform, som delvis måste hafva till uppgift att på
nytt bibringa eleverna förut i folkskolan inhämtade kunskaper och färdigheter.
Ty har på det allmännas bekostnad en person en gång satts
i tillfälle att förvärfva för sin fackutbildning grundläggande kunskaper,
torde det ej vara obilligt att begära, att han för åtnjutande med understöd
från det allmänna af denna utbildning själf sörjer för bibehållandet af
sina förut erhållna kunskaper. För öfrigt torde det i och för sig beaktansvärda
önskemål, som med inrättandet af B-skolorna uppenbarligen
åsyftats, nämligen landtmannaskolans så att säga demokratisering, till
afsevärd mån nås genom utvidgningen af landtmanna skolorna medelst
inrättandet vid dem af fasta småbrukarkurser.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Ett synnerligen vägande skäl mot inrättandet af B-skoletypen har
utskottet jämväl funnit däri, att genom en sådan åtgärd landtmannaskolans
bildningsnivå, som hittills hållits relativt hög, delvis genom
skolans förbundenhet med folkhögskolan, ej gärna kunde annat än
komma att sänkas. En dylik följd torde emellertid, äfven med A-typen
såsom enda form för landtmannaskolan, vara, ehuru i ojämförligt ringare
grad, förenad med genomförandet af den tillämnade, för landtmannaskolan
såsom fackskola synnerligen betydelsefulla skilsmässan från folkhögskolan.
För att förekomma en sådan följd af landtmannaskolans
omorganisation äfvensom i görligaste utsträckning de olägenheter, som
i hvarje fall måste på grund af förefintlig större eller mindre olikhet i
elevernas kunskaper vållas genom elevernas däraf härflytande olika förmåga
att tillgodogöra sig undervisningen och därigenom uppstående
ojämnhet i skolans arbete, liksom för att i allmänhet bereda skolorna
en i anseende till den teoretiska underbyggnaden i möjligaste mån
homogen elevkår, kunde, håller utskottet före, ifrågasättas, huruvida
icke vid ifrågavarande skolor borde, såsom redan vid nu befintliga landt,-mannaskolor förekommit, inrättas en kortare förberedande kurs, där de
inträdessökande, som kunde sådant behöfva, finge tillfälle att stärka
sina kunskaper.

Kungl. Maj:t har, såsom förut omförmälts, i sitt förslag uteslutit
eleverna vid landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige från erhållande
af statsunderstöd. Såväl landtbruksundervisningskommittén som
landtbruksstyrelsen hafva däremot uttalat sig för att jämväl berörda elever
skulle kunna komma i åtnjutande af sådant understöd. I detta afseende
har utskottet delat sistberörda mening och bör således, för den
händelse att densamma skulle vinna Riksdagens godkännande, det för
statsunderstöden erforderliga beloppet beräknas till 55,000 kronor. Beträffande
understödens storlek har utskottet, hvad angår landtmannaskolorna,
särskildt med hänsyn till att kurserna vid dessa undervisningsanstalter
äro förlagda å tid, som är för eleverna i ekonomiskt afseende
minst betungande att undandraga från deras egentliga sysselsättning,
funnit desamma måhända väl höga. Dock har utskottet icke ansett sig
böra påyrka någon nedsättning af de af Kungl. Magt föreslagna beloppen.
I fråga om statsunderstöden, som skulle utgå till såväl obemedlade som
mindre bemedlade elever, har utskottet vidare, då det vid tillämpningen
af nu gällande bestämmelser i ämnet ej sällan torde hafva händt, att
understöd meddelats personer, som ej egentligen däraf varit i behof, velat
i detta sammanhang betona vikten däraf, att vid understöds meddelande
sorgfällig pröfning ägnas den ifrågasatta understödstagarens egenskap af

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

obemedlad eller mindre bemedlad, i hvilket afseende ofvan angifna tolkning
af dessa begrepp torde gifva god ledning.

De af Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för beräknandet af statsbidrag
till landtmannaskolor har synts utskottet i vissa fall ställa väl
höga fordringar å skolorna med hänsyn till deras elevantal. På grund
häraf och med afseende jämväl å hvad herr Widén i sin motion i ämnet
anfört anser sig utskottet böra förorda de jämkningar i Kungl. Maj:ts
förslag i ämnet, som här nedan angifvas med fet stil.

Statsbidrag skulle sålunda utgå till landtmannaskolor, efter Kungl.
Maj:ts bepröfvande, med ej mindre ett grundanslag å 2,000 kronor åt
sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 15, eller, under
de tre första åren af en landtmannaskolas verksamhet till minst 12, än
äfven ytterligare högst 4,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars
elevantal öfverstiger 30, med högst 3,000 kronor åt sådan landtmannaskola,
hvars elevantal uppgår till minst 15, men icke öfverstiger 30,
äfvensom, under de tre första åren af en landtmannaskolas verksamhet,
med högst 1,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår
till minst 10, med rätt för Kungl. Maj:t att för de tre närmaste läsåren
efter dessa bestämmelsers ikraftträdande åt redan i verksamhet
varande landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, tilldela
understöd till enahanda belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af
densamma uppbäres, äfvensom att jämväl i andra fall på grund af särskilda
omständigheter bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars
elevantal icke uppgår till 15.

Beträffande villkoren för statsbidrags utgående till landtmannaskolor
har utskottet ej annat att erinra, än att, med hänsyn därtill att hushållningssällskapen
mera sällan sammanträda, ej endast sällskapet själft, utan
jämväl dess förvaltningsutskott må äga befogenhet att meddela det för
statsbidrags erhållande erforderliga vitsordet om behofvet inom orten af
dylik skola.

Hvad slutligen angår den ifrågasatta särskilda inspektionen af landtbruksundervisningsanstalterna
i fråga, ansluter sig utskottet helt till Kungl.
Maj:ts förslag härutinnan. Utskottet vill härvid endast uttala sin förvissning,
att, därest inspektionen, som lämpligen torde böra omfatta jämväl
andra statsunderstödda verksamheter på ifrågavarande undervisningsområde,
kommer att förrättas af flera personer, Kungl. Maj:t kommer att
vidtaga erforderliga åtgärder för att vinna nödig enhetlighet och likformighet
i inspektionen öfver hela landet.

På grund af hvad sålunda anförts och då motionerna i ämnet torde
få anses därigenom besvarade, får utskottet hemställa,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

att Riksdagen må, i anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande förslag och de i ämnet väckta motionerna,
för sin del godkänna de i statsrådsprotokollet samman''
fattade grunderna för förändrad organisation af med

statsmedel understödda landtbruks- och landtmannaskolor‘
med af utskottet förordade jämkningar, att tillämpas
å sådana skolor från och med ingången af läsåret
1912—1913.

Bifall till hvad sålunda föreslagits föranleder som ofvan antydts för
närvarande icke någon höjning i anslagstitelns slutsumma. Då emellertid
den hemställan, utskottet funnit sig höra göra under punkt 3 här ofvan,
förutsätter höjning af det i anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» ingående bestämda anslaget, skulle
vid bifall härtill anslagstiteln i sin helhet komma att erhålla följande
utseende:

bestämdt anslag:

till landtbruksinstituten m. m......................................... kronor 322,840: —

förslagsanslag:

till understöd åt landtmannaskolor................................. „ 50,000: —

Summa kronor 372,840: —

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

5:o) Under punkt 6 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att med
godkännande af det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att gälla
från och med ingången af år 1912 samt med förklarande, att de villkor
och förbehåll, som nu gälla för åtnjutande af de i staten för centralanstalten
upptagna atlönings förmåner, skola tillämpas å samtliga föreståndar-
och öfverassistentsbefattningar i den nya staten, höja det under
anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
nu 108,100 kronor, med 13,000 kronor till 121,100 kronor.

Berörda statförslag är här nedan intaget.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 8 Sami. 1 Höft.

Centralanstalten
för
förtöksväsendet
pi
jordbruksområdet.

[6.]

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Centralanstalten för jordbruksförsök arbetar för närvarande på fem
hufvudafdelningar, nämligen en för jordbrukets, en för agrikulturkemiens,
en för boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens, en för
Växtfysiologiens och växtsjukdomarnas samt en för skadeinsekternas områden.
Den vid anstalten fast anställda personalen utgöres af fem föreståndare,
en för hvardera af ofvannämnda afdelningar, tre öfverassistenter,
en å jordbruksafdelningen och två å husdjursafdelningen, af hvilka två
sistnämnda den ene förestår det under avdelningen sorterande bakteriologiska
laboratoriet, tre assistenter, en å hvardera af kemiska, botaniska
och entomologiska afdelningarna, samt fem vaktmästare eller
arbetsbiträden, en å hvardera hufvudafdelningen. Nu utgående aflöningar
till den fasta personalen äro med ett undantag desamma, som upptagits
i nedanstående statförslag, hvilket jämväl beträffande anslagen
till vikariatsersättning och anstaltens »öfriga utgifter» samt personalens
ålderstillägg och bostadsförmåner motsvarar nuvarande förhållanden.
Berörda undantag gäller de fasta assistenternas arfvoden, som nu utgå
med endast 2,000 kronor om året. Utöfver den fast anställda personalen
har anstalten i större eller mindre utsträckning anlitat biträde af
extra assistenter, hvilka aflönats från anslaget till anstaltens öfriga
utgifter.

De nu ifrågasatta ändringarna i anstaltens stat bestå däri, att
öfverassistentbefattningen å bakteriologiska laboratoriet skulle med laboratoriets
utbrytande från husdjursafdelningen och ombildande till själfständig
hufvudafdelning öfvergå till föreståndarbefattning, hvarigenom
aflöningen vid befattningen komme att höjas med 1,000 kronor; att tre
nya fasta assistentbefattningar skulle tillkomma, en för hvardera af de
två afdelningar, där fast assistent ej nu finnes, och en för den nya
bakteriologiska afdelningen; samt att de fasta assistenternas årsarfvoden
skulle höjas till 3,000 kronor. De två sistnämnda förändringarna i staten
skulle medföra en höjning däraf med sammanlagdt 12,000 kronor
(höjning af tre nuvarande assistentarfvoden med 1,000 kronor hvardera
+ tre nya assistentarfvoden om 3,000 kronor hvardera). Då på grund
af ökade kostnader för anstaltens alltjämt under utvidgning varande försöksverksamhet
någon nedsättning icke kan vidtagas beträffande anslaget
till anstaltens öfriga utgifter, hvilket anslag genom de nya fasta
assistentbefattningarnas inrättande gifvetvis kommer att i minskad omfattning
anlitas för beredande af extra biträde, kommer den för anstalten
nu ifrågasatta anslagshöjningen att uppgå till sammanlagdt 13,000 kronor.

Statens slutsumma skulle sålunda komma att ökas från 112,100
kronor till 125,100 kronor. Det till central anstalten under anslagstiteln

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar)) uppförda
anslag, hvilket med anledning af att föreståndare och öfverassistenter
äro skyldiga att vidkännas afdrag å sina löner på grund af fri bostad,
understiger statens slutsumma med 4,000 kronor och nu utgör 108,100
kronor, skulle sålunda behöfva ökas till 121,100 kronor.

Beträffande utredningen i öfrigt i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet,
sid. 168—180.

Vid inrättandet af centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
fastes stora förhoppningar vid dess blifvande verksamhet
för utvecklingen af det svenska jordbruket. Under den tid, som därefter
förflutit, har anstalten ock på sådant sätt motsvarat sitt ändamål och
i så hög grad tillvunnit sig landtmännens förtroende, att förväntningarna
å resultaten af anstaltens vidare arbeten måhända än ytterligare stegrats.
Det är därför af vikt att tillse, det anstalten ej i brist på medel hämmas
i sin verksamhet, utan sättes i tillfälle att till landtbruksnäringens
fromma i möjligaste män utnyttja den inom anstalten i rikt mått representerade
fackkunskapen och erfarenheten. I betraktande häraf och då
den äskade höjningen af anstaltens anslag torde väl motsvaras af den
efter hand inträdda ökningen i anstaltens göromål, tvekar utskottet icke
att föreslå Riksdagen att tillmötesgå nu ifrågavarande anslagskraf.

Beträffande de särskilda ändamål, som genom beredande af ökade
medel åt centralanstalten skulle vinnas, vore detta, som ofvan nämnts, i
första rummet utbrytande af det bakteriologiska laboratoriet från afdelningen
för husdjursskötsel och dess konstituerande såsom särskild hufvudafdelning.
Redan vid centralanstaltens upprättande var på tal att
inrätta en särskild hufvudafdelning för försök på det med hvarje år allt
betydelsefullare bakteriologiska området. Orsaken, att så ej blef fallet,
torde hafva varit, att det ansågs lämpligast att, då bakteriologiska undersökningar
borde stå i närmaste samband med andra försök, särskild!
inom nyssnämnda samt jordbruks- och kemiska afdelningarna, inordna
eu bakteriologisk afdelning under en af dessa, därvid valet föll å husdjursafdelningen.
Af vissa skäl hafva emellertid de bakteriologiska arbetena
hittills kommit att hufvudsakligen utgöras af själfständiga forskningar,
hvilkas resultat visat sig vara af den vikt, att befrämjandet af
denna verksamhet måste framstå såsom synnerligen önskvärd!. Och
därtill kommer, att under de senare åren det bakteriologiska forskningsområdet
vidgats särskilt därigenom, att en ny gren af den moderna
bakteriologien — jordbakteriologien — tillkommit, hvilken vid sidan af
mejeribakteriologien intager en med hvarje år alltmera betydelsefull

Utlkottet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

och framskjuten plats samt i allt högre grad påkallar laboratoriets uppmärksamhet.
Då med hänsyn härtill det bakteriologiska laboratoriet
för framtiden i hvarje fall torde komma att utöfva en själfständig verksamhet,
som med allt skäl kan antagas växa i vikt och omfattning,
synes det vara väl befogadt att ombilda laboratoriet till själfständig hufvudafdelning,
helst samarbetet mellan laboratoriet och särskildt jordbruksafdelningen
samt den botaniska afdelningen på grund af jordbakteriologiens
utveckling blifvit lifligare än med den hufvudafdelning, af
hvilken det nu utgör en del.

Vidare skulle anslagsökningen användas för nyanställande af tre
fasta assistenter äfvensom till höjande af assistenternas aflöning till 3,000
kronor. I båda dessa afseenden har för förslaget anförts fullgoda skäl.
Beträffande särskildt ökandet af assistenternas antal, hvarigenom fast
biträde skulle beredas de afdelningar, där sådant hittills saknats, och
hvilka därför varit hänvisade att anlita extra biträden, torde för arbetets
ostörda och jämna gång å afdelningarna ligga i öppen dag vikten
däraf, att alltid finnes att tillgå en med afdelningens arbeten fullt förtrogen
person, som vore kompetent att uppehålla föreståndarens åligganden,
då denne begagnade sig af semester eller vore sjuk eller eljest
hade förfall. Vidkommande slutligen assistenternas aflöning, så är denna
betydligt lägre än de aflöningar, som numera åtnjutas å de jämförliga
assistentbefattningarna vid statens skogsförsöksanstalt och vid de statsunderstödda
kemiska stationerna äfvensom jordbrukskonsulentbefattningarna.
Då af dessa befattningar endast de vid skogsförsöksanstalten,
med hvilka är förenadt ett arfvode af 3,000 kronor, äro i anseende till
krafven å innehafvarnas kompetens likställda med centralanstalten, synas
billighet och nödig omtanke om tjänstemannakårens vid centralanstalten
behöriga rekrytering fordra, att jämväl denna anstalts assistenter komma
i åtnjutande af samma löneförmåner, som redan kommit assistenterna
vid skogsförsöksanstalten till del.

På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet i öfrigt icke
haft något att erinra emot förevarande förslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

I. godkänna följande stat för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, att gälla från
och med ingången af år 1912:

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Aflöning.

j Tjänst-Lön. | görings-

j penningar.

Summa.

1 föreståndare ........................

j 5 föreståndare ........................

3,000

15,000

2,500

12,500

2,000

5.500
27,500

4.500

4,500

18,000

3,800

2,100

Efter fem år kan
lönen höjas med 500
, kronor och efter tio år
med ytterligare 500
kronor.

5 vaktmästare eller arbetsbi-träden, arfvoden ...............

Vikariatsersättning ...................

Aflöning summa kronor............|

Till centralanstaltens öfriga ut-gifter ..............................I —

65,900

1 ''

59,200

Summa kronor — — 1 125,100

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde åtnjuta
fri bostad; och skola, så länge föreståndare och öfverassistent åtnjuta denna förmån, afdragas
å lönen 500 kronor årligen.

II. förklara, att de villkor och förbehåll, som nu
gälla för åtnjutande af de i staten för centralanstalten
upptagna aflöningsförmåner, skola tillämpas å samtliga
föreståndar- och öfverassistentbefattningar i den nya
staten; samt

III. höja det under anslagstiteln »befrämjande i
allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslag till centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, nu 108,100 kronor, med 13,000
kronor till 121,100 kronor.

Under förutsättning af bifall härtill kommer anslagstiteln till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» att ökas
med 13,000 kronor, eller från 290,800 kronor till 303,800 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Ang. anslaget
till skolläraren
vid Ströms -holme hingstdepå.

Hästafvel^ förbättrande.

6:o) I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet
remitterad motion, nr 198, har herr Johan Forssell anfört och yrkat
följande:

»Då Riksdagen 1909 fastställde ny lönestat för tjänstepersonalen
vid Strömsholms hingstdepå, ifrågasattes, huruvida det anslag af 600
kronor jämte natura förmåner, som från längre tid tillbaka utgått till Kolbäcks
församling som bidrag till dess kostnad för folkskolan vid Strömsholm,
fortfarande skulle utgå. Som staten vid Strömsholm äger fastigheter
för flere hundra tusen kronors taxeringsvärde, för hvilka ingen kommunalskatt
till Kolbäcks kommun erlägges samt vidare utredning af förhållandena
mellan staten och Kolbäcks församling rörande Strömsholms folkskola
ansågs behöflig, beslöt Riksdagen att i afvaktan på denna utredning
låta anslaget tills vidare utgå. Nu har emellertid Kungl. Maj:t
genom sin regeringsrätt förordnat, att nämnda anslag skall användas
som bidrag till betalande af Strömsholms slotts- och stuteripersonals Jcommunalutskylder
till Kolbäcks församling, hvilket framgår af ett den 31
mars förlidet år af regeringsrätten utfärdadt utslag, som i utdrag lyder
sålunda: »Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredraga ofvanberörda
underdåniga besvär» (från personal vid Strömsholm, hvilken af Konungens
befallningshafvande i Västmanlands län och kungl. kammarkollegium
ålagts att i likhet med öfriga skattskyldige inom Kolbäcks
församling deltaga i kostnaderna för församlingens skolväsende) »och
enär det understöd skolväsendet inom Kolbäcks församling hittills åtnjutit
från Strömsholms hingstdepå måste anses såsom ett för Strömsholms
slotts- och stuteripersonals räkning af staten lämnadt bidrag till
bestridande af kostnaderna för detta skolväsende, och samma personal
följaktligen, så länge berörda bidrag utgår och af församlingen uppbäres,
icke bör betungas med afgift för skolväsendet i vidare mån än
för så vidt bidraget icke motsvarar hvad af kostnaden för skolväsendet
inom församlingen belöper å berörda personal.» — Då Kungl. Maj:t
1909 i statsverkspropositionen föreslog Riksdagen att bevilja ifrågavarande
anslag, nämndes ej ett ord därom, att det skulle användas som
bidrag till betalning af slotts- och stuteripersonalens vid Strömsholm
kommunalutskylder till Kolbäcks församling, ej heller var det Riksdagens
mening vid beviljandet af nämnda anslag, att det skulle användas till

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

detta ändamål. Hade så varit fallet, så skulle någon antydan därom
förekommit i de villkor, som af Riksdagen uppställdes för personalen.

Då ifrågavarande anslag skall utgå som bidrag till betalning af
Strömsholms slotts- och stuteripersonals utskylder till skolväsendet inom
Kolbäcks församling, så kan det ej heller vara något särskildt understöd
åt samma församlings skolväsende. Däremot uppstår genom tillämpande
af regeringsrättens utslag för Kolbäcks församlings kommunalnämnd
ett tidsödande arbete genom att först nödgas uträkna hvad på
hvarje person belöper af utgifter för församlingens skolväsen och sedan
huru mycket af det statsbidrag, som skall utgå som bidrag till betalande
af denna personals skatt, på hvar och en däraf belöper, hvilket
belopp sedan skall fråndragas det förra beloppet. Ifrågavarande personal
utgjorde enligt 1907 års mantalslängd för Kolbäcks socken 62 män och
81 kvinnor. — Som ingen betalning för detta ökade besvär kan få
tagas från statsbidraget och församlingen ej gärna torde bevilja något
arfvode härför, enär detta kanske skulle i det närmaste motsvara det
skattebelopp, som genom debiteringen kunde vinnas, blir nämnda personal
i verkligheten genom denna anordning befriad från sin eljest enligt
allmän lag åliggande skyldighet att betala skatt till skolväsendet inom
den kommun, där de bo, och Kolbäcks församling i stället för att få
ett särskildt understöd för sitt skolväsen fråntages rättigheten att erhålla
skatt till detsamma af en del af sina å kyrkostämma röstberättigade
medlemmar.

Då således enligt Riksdagens beslut 1909 rörande lönereglering
för tjänstemännen vid Strömsholms hingstdepå i villkoren för erhållande
af de nya löneförmånerna ej nämnts ett enda ord om någon skattefrihetsförmån
för nämnda personal, och då Kolbäcks församling enligt
ofvannämnda utslag af regeringsrätten ej heller har någon förmån af
detta anslag på sätt som det nu skall utgå, så synes mig det vara riktigt,
att Riksdagen antingen helt enkelt förklarar, att anslaget skall
utgå i enlighet med Riksdagens beslut 1909 till Kolbäcks församling
utan någon förpliktelse för församlingen att för detsamma göra motsvarande
afdrag å Strömsholms slotts- och stuteripersonals kommunalutskylder
till församlingen eller ock att anslaget får en annan och lämpligare
användning än hvartill det nu enligt föreningsrättens ofvan nämnda
utslag skall användas. — Det finnes vid Strömsholm en personal, hvilken
ingen löneförbättring erhöll 1909, nämligen hästskötarne och med dem
likställda, hvilkas aflöning för sitt ansträngande och maktpåliggande arbete
är med nutida anspråk synnerligen låg, hvarjämte samma pesonal
saknar rätt till pension. Det vore därför mycket bättre behöfligt, om

Motionärens

hemställan.

Utskottet.

56 jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

ifrågavarande medel användes till förbättring af denna personals aflöning
samt till ökadt ålderdomsunderstöd åt de orkeslösa och behöfvande af
samma personal än att därmed hjälpa väl aflönade tjänstemän att betala
skatt till skolväsendet inom den kommun där de bo och på kyrkostämma
utöfva rösträtt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,
antingen:

att det anslag af 600 kronor jämte naturaförmåner, som enligt
Riksdagens beslut 1909 tills vidare årligen skall utgå till Kolbäcks församling
för Strömsholms folkskola och enligt regeringsrättens utslag
den 31 mars 1910 skall användas som bidrag till betalning af slottsoch
stuteripersonalens vid Strömsholm kommunalutskylder till Kolbäcks
socken, må af Riksdagen ånyo anvisas att utgå i enlighet med dess beslut
1909 och således utan någon förpliktelse för Kolbäcks socken att
för anslaget göra motsvarande afdrag å Strömsholms slotts- och stuteripersonals
kommunalutskylder till Kolbäcks socken;
eller:

l:o) att det anslag af 600 kronor, som i nu gällande stat för
Strömsholms hingstdepå tills vidare enligt regeringsrättens utslag den 31
mars 1910 årligen skall utgå som bidrag till betalning af slotts- och
stuteripersonalens vid Strömsholm kommunalutskylder till Kolbäcks
socken i stället må användas till förbättring af hästskötarnes och med
dem likställd personals vid Strömsholms hingstdepå aflöning samt till
ökadt ålderdomsunderstöd åt orkeslösa och behöfvande af sistnämnda
personal enligt bestämmelser, som Kungl. Maj:t finner lämpligt fastställa,
2:6) att de naturaförmåner, som enligt Riksdagens beslut 1909
årligen skola utgå till Kolbäcks församling för Strömsholms folkskola,
men som enligt regeringsrättens utslag den 31 mars 1910 skola användas
som bidrag till betalning af slotts- och stuteripersonalens vid
Strömsholm kommunalutskylder till Kolbäcks socken, må af Riksdagen
ånyo anvisas att utgå i enlighet med dess beslut 1909 och således utan
någon förpliktelse för Kolbäcks socken att för anslaget göra motsvarande
afdrag å Strömsholms slotts- och stuteripersonals kommunalutskylder
till Kolbäcks socken.»

Af hvad motionären sålunda anfört framgår klarligen, att grunden
till förevarande framställning är att söka uteslutande i en uppfattning,
att vid reglerandet år 1909 af löneförhållandena vid Strömsholms stuteri
Riksdagen med anslaget till en skollärare därstädes afsett närmast en

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

extra förmån för Kolbäcks församling och i hvarje fall icke den användning
af anslaget, som i regeringsrättens af motionären omförmälda
utslag angifves. Med anledning häraf tillåter sig utskottet att relatera
hvad vid 1909 års Riksdag i ämnet förekommit. De delar af departementschefens
yttrande i ifrågavarande ämne till det vid 1909 års statsverksproposition
fogade protokollet öfver jordbruksärenden den 12 januari
1909 (nionde hufvudtiteln sid. 83—132), som röra skollärarbefattningen
vid Strömsholm, äro sålunda af följande lydelse:

)>— — — — — — — — — — — — — — —------

Då vederbörande departementschef den 9 januari 1874 inför Kung!.
Maj:t föredrog frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, meddelade departementschefen, att stuteriöfverstyrelsen
uppgjort och med underdånigt memorial öfverlämnat förslag till ny
stat för de hos styrelsen och stuteristaten i orterna anställda tjänstemän.

Enligt uppgjord tablå funnos då----följande tjänstemannabefattningar,
nämligen: vid Strömsholm — —--1 skollärare

1 underdånigt memorial hade styrelsen fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på några förhållanden, som enligt styrelsens mening visade
hvilka verkligen ansvarsfulla åligganden en del tjänstemän vid stuterierna
innehade och huru nödvändigt det vore att förse dem med tillräckliga
löner.

Skolläraren vid Strömsholm hade full sysselsättning med det stora
antal barn inom skolåldern, som tillhörde stuteriets personal. Skulle
kommunen i en framtid öfvertaga skolundervisningen, kornme troligen
skolan i hvarje fall att inrättas på stuteriets ägor och underhållet af
densamma att till största delen drabba stuteriet.

Det af stuteriöfverstyrelsen uppgjorda organisationsförslaget upptogs
af Kungl. Maj:t i proposition till 1874 års riksdag och godkändes
af Riksdagen.

Genom bref till stuteriöfverstyrelsen den 29 maj 1874 fastställde
Kungl. Maj: t aflöningsstat för de hos styrelsen samt vid stuteristaten i
orterna anställda ämbets- och tjänstemän, att lända till efterrättelse från
och med år 1875.

— — För Strömsholms stuteri upptog staten —--1 skollärare —•

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 1 Håft.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Beträffande de nuvarande aflöningsförhållandena torde det tillåtas mig
att med ledning af löneregleringskommitténs utredning meddela följande.

Stuteriöfverstyrelsens nyssnämnda organisationsförslag gifver beträffande
förhållandena närmast före 1874 års lönereglering vid handen

De förhöjningar i aflöningsförmåner, som af stuteriöfverstyrelsen
då föreslogos, ansåg styrelsen påkallade af---.

Det af stuteriöfverstyrelsen afgifna förslaget till aflöningsstat hade,
hvad beträffar stuterierna vid Strömsholm och---följande lydelse:

! i	Kontant lön	Kofoder och beten	Ved	Anm ärkningar
Rdr	St.	Famnar
Strömsholms stuteri.	600	2	10	Veden furu, famnen beräknad till 6 fots höjd 6 fots bredd och 3 fots längd eller lika med ‘/2 kubikfamn. Innehafvare af planteringsland bör från stuteriet erhålla 2 parlass gödsel för hvarje kvadratref tjänstejord han innehar.

Med anledning däraf att från den 1 januari 1889 i kronans räkenskaper
och förhandlingar endast det metriska mått- och viktsystemet
skulle användas, fastställde Kungl. Maj:t den 14 december 1888 ny, af
stuteriöfverstyrelsen uppgjord aflöningsstat för tjänstemännen vid Strömsholms
och —--hingstdepåer, att gälla från och med år 1889.

Denna stat var emellertid---, i sak öfverensstämmande med

den sistnämnda (1874 års stat), endast att på grund af metersystemets
tillämpning de gamla måtten utbytts mot nya.

Vederbörande tjänstemän tillkommande vedkvantiteter bestämdes
sålunda på följande sätt:

Vid Strömsholms hingstdepå:

Skolläraren 28,2 7 kbm. furuved-----_---—(--

Därjämte bestämdes, att innehafvare af tjänstejord vid Strömsholm
—'' — —skulle erhålla 2 parlass gödsel för hvarje 8,815 ar
sådan jord.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

För egen del bär löneregleringskommittén — — — — —--

Kommittén har emellertid dessutom ifrågasatt ännu en förändring
i de nuvarande personalförhållandena, nämligen i fråga om den i staten
för Strömsholms hingstdepå upptagna folkskolläraren. Kommittén har
i detta hänseende anfört följande.

Enligt hvad kommittén inhämtat, ålåge det skolläraren vid Strömsholm
att undervisa icke blott depåpersonalens barn utan äfven andra
barn från Kolbäcks församling, inom hvilken depåen vore belägen. Till
skolläraren, hvilken förr tillsatts af stuteriöfverstyrelsen, men numera,
enligt lämnadt medgifvande, förordnades af församlingens skolråd, utginge
för hans åligganden i nämnda egenskap 1,250 kronor jämte bostad,
ved, planteringsland och kofoder. Däraf lämnade församlingen emellertid
allenast 650 kronor, utgörande skillnaden mellan hvad han såsom folkskollärare
vore berättigad att undfå i kontant aflöning och hvad han
åtnjöte i dylik aflöning från depåen. Samtidigt uppbure församlingen
från statsverket sedvanligt bidrag till skollärarens aflönande. För Kolbäcks
församling innebure de sålunda träffade anordningarna en afsevärd
förmån i jämförelse med andra kommuner, och en förmån, för hvilken
fog ej syntes finnas, då i betraktande toges, att vederbörande funktionärer
vid depåen utgjorde kommunalskatt till församlingen, och depåpersonalen
val borde vara berättigad att för sina barn få beredd undervisning
inom församlingen på samma villkor som andra församlingsmedlemmar.
Frågan om en ändring i nu angifna, sedan lång tid tillbaka
befintliga förhållanden syntes dock lämpligen böra, utan att vidare sammanbindas
med förevarande löneregleringsförslag, göras till föremål för
särskild utredning. I afvaktan därå syntes skollärarbefattningen i fråga
böra uppföras på öfvergångsstat.

I anslutning till hvad kommittén sålunda anfört, har kommittén
beträffande den framtida organisationen af stuteristaten ansett sig allenast
böra hemställa,

att af de tjänstemannabefattningar vid bingstdepåerna, som för
närvarande finnas å stat uppförda, måtte i blifvande ny stat uteslutas
vid Strömsbolm — — — skolläraren — — —;

att frågan om ändring i nuvarande förhållanden beträffande skollärarbefattningen
vid Strömsbolm måtte göras till föremål för särskild
utredning;--—.

I öfverensstämmelse med hvad kommittén sålunda anfört har kom -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
mitten framlagt följande förslag till stat — — — — — — — — —

I afseende å---och skollärarbefattningarna vid Strömsholms

hingstdepå skulle dessutom tills vidare gälla följande

Öfrerg&ngsstat.

Kontant

aflöning

Kofoder och
beten

Furuved

Kronor

St.

Kbm.

Skollärare.........

600

28,2 7

i Åtnjuta därjämte hvar för
i sig fri bostad, planterings-'' land och 2 parlass gödsel
! för hvarje 8.S15 ar däraf.

Löneregleringskommitténs förslag i fråga om skolläraren vid Strömsholm
har stuteriöfverstyrelsen förklarat sig biträda, därvid styrelsen emellertid
erinrat, att, då kommittén som skäl för sin hemställan anfört,
bland annat, att de nuvarande för skolväsendet träffade anordningarna
för Kolbäcks församling innebure en afsevärd förmån, för hvilken
fog ej funnes, enär vederbörande funktionärer vid depåen utgjorde kommunalskatt
till församlingen och depåpersonalen därför borde vara berättigad
att för sina barn få beredd undervisning inom församlingen på
samma villkor som andra församlingsmedlemmar, detta så till vida vore
en missuppfattning, som för enhvar af depåfunktionärerna vid kommunalskattens
erläggande afdrag gjordes för det belopp, som eljest skolat
utgå för skolväsendet. Detta förhållande hade emellertid icke hindrat
styrelsen att biträda kommitténs förslag, enär detta, äfven med bortseende
från det af kommittén till stöd för förslaget sålunda åberopade
skäl, syntes styrelsen befogad!.

I öfrigt både styrelsen, så vidt nu är i fråga, icke haft något att
erinra mot kommitténs förslag.

—--— — — — — — — — — — — — — —----»

1 hvad departementschefen för egen del yttrat i ärendet omnämnes
ifrågavarande skollärarbefattning icke i vidare mån än att i afseende
å befattningen skulle tillsvidare gälla en med den af löneregleringskommittén
föreslagna öfverensstämmande öfvergångsstat samt att departementschefen
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
godkänna nämnda öfvergångsstat. I 1909 års statsverksproposition, däri

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

forberörda statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden åberopades, aflat
ock Kungl. Maj:t till Riksdagen en sådan framställning. Statsutskottet,
till hvilket ärendet remitterats, tillstyrkte framställningen utan att i
anledning däraf erinra något, hvarefter densamma bifölls af Riksdagen,
som i sin i ämnet till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse ej heller gjorde
något särskildt uttalande.

I betraktande af ofvanstående torde vidare yttrande i anledning af
motionen i fråga icke påkallas, hvadan utskottet hemställer,

att herr Forsells ifrågavarande motion icke må
föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd.

Fiskerinäringens understöd.

7:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, för tillsättande
från och med år 1912 af en femte fiskeriintendentsbefattning, höja
det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda anslag till
statens fiskeriadministration från 24,000 kronor till 28,000 kronor eller
med 4,000 kronor, samt att, vid bifall härtill, höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 68,000 kronor till 72,000 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad Kungl. Magt föreslagit godkände
Riksdagen år 1904 stat för statens fiskeriadministration, upptagande
bland annat aflöningar för sex fiskeriintendenter med för hvar och en

2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar eller tillhopa

4,000 kronor äfvensom ålderstillägg.

1 brist på kompetenta sökande hafva emellertid hittills endast fyra
af fiskeriintendentsbefattningarna blifvit tillsatta. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas finnes nu anledning antaga, att 3rtterligare en
fiskeriintendentsbefattning skulle kunna från och med år 1912 tillsättas.

I anledning häraf får utskottet, med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet,
sid. 181 och 182, i ämnet innehåller, hemställa,

att Riksdagen må

dels, för tillsättande från och med år 1912 af en
femte fiskeriintendentsbefattning, höja det under anslagstiteln
»fiskerinäringens understöd» uppförda anslag till
statens fiskeriadministration från 24,000 kronor till

28,000 kronor eller med 4,000 kronor;

dels ock, vid bifall härtill, höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 68,000 kronor till 72,000 kronor.

Böjning af
anslaget Ull
statens fiskeriadministration.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Skogsiimlemsniiig och skogshushållning i allmänhet.

I riksstaten äro statsverkets utgifter för närvarande i regel sammanförda,
efter det ändamål hvars främjande med dem afses, å respektive
hufvudtitlar utan hänsyn till utgifternas beskaffenhet af verkliga eller
endast mer eller mindre skenbara. Beträffande nionde hufvudtiteln bestridas
sålunda från därå uppförda ordinarie anslag åtskilliga utgifter,
som hufvudsakligen äro att hänföra till driftkostnader för af staten
utöfvad affärsverksamhet, nämligen utgifterna för statens domänförvaltning,
i riksstaten upptagna under anslagstitlarna »domänstyrelsen); och
»skogsväsendet». Enligt det med innevarande års statsverksproposition
framlagda vid propositionens uppställning tillämpade förslaget till ändrad
uppställning af riksstaten skola emellertid utgifter af nyssnämnda
slag icke längre upptagas under hufvudtitlarna. I anslutning härtill
har Ivungl. Maj:t under punkterna 8 och 9 af förevarande hufvudtitel
gjort framställning om afförande från hufvudtitelns stat af anslagen
under ofvannämnda anslagstitlar och sammanförande å samma stat
under titel »skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet» af de
utgiftsposter, samtliga nu ingående i anslaget till »skogsväsendet», som
äro att betrakta såsom verkliga utgifter.

Den förändring af riksstatens uppställning, som häri funnit ett
uttryck och som, hvad nu angår nionde hufvudtiteln, kommer att öfva
stort inflytande jämväl å hufvudtitelns extra stat genom uppförandet i
riksstaten utom hufvudtitlarna af de kapitalökning innebärande utgifterna,
är onekligen i hög grad ägnad att öka riksstatens öfverskådlighet och
göra densamma till ett långt säkrare uttryck för den statsekonomiska
innebörden af budgeten i dess helhet eller till särskilda dess delar än
riksstaten med hittillsvarande uppställning mäktat gifva. Beträffande
särskildt nionde hufvudtiteln torde emellertid förändringen i riksstatens
uppställning, ehuru den jämväl i afseende å denna hufvudtitel innebär
eu gifven förbättring, icke kunna medföra så stora fördelar, som önskligt
vore. Så har riksstaten, genom dess förändrade uppställning, i det afseende
förlorat i öfverskådlighet, att ej längre i samma grad som förut
af staten omedelbart framgår, i hvad mån statsutgifterna i hela deras
omfattning falla å de särskilda hufvud grenarna af st atsförvaltningen.
Vidare är den af Kungl. Maj:t föreslagna behandlingen i budgethänse -

Jordbruksutskottets utlåtande Kr 1. 63

ende af de nuvarande anslagen till domänstyrelsen och skogsväsendet,
hvilken skulle hafva till ändamål att, med frånskiljande från hufvudtiteln
af de anslag, som äro att hänföra till driftkostnader vid statens domänförvaltning,
därå bibehålla de anslag, som icke äro hänförliga till någon
statens affärsverksamhet, just i berörda afseende i viss man vilseledande.

I de anslag, som sålunda skulle frånskiljas hufvudtiteln, ingå nämligen,
bland annat, anslagen till aflöningarna åt domänstyrelsens personal och
skogsstaten. Och då berörda statstjänares verksamhet till ej obetydlig
del faller utom området för den egentliga domänförvaltningen, t. ex. i
hvad verksamheten afser skogsvården i allmänhet eller i något särskildt,
allmänt ändamål tjänande afseende, såsom tillsynen öfver skyddsskogarna
m. m., kunna sistberörda anslag med fog anses till viss man
höra hemma i hufvud titelns stat. Att på annat sätt än Kungl. Maj:t
föreslagit upptaga dessa anslag i riksstaten torde emellertid under gifna
förhållanden icke vara lämpligt, om ens möjligt.

8:o) Hvad härefter beträffar de särskilda nu ifrågavarande anslagen
har Kungl. Maj:t (statsrådsprotokollet sid. 183) i afseende å

Domänstyrelsen

föreslagit Riksdagen att för sin del besluta, att det å nionde hufvudtiteln
bland ordinarie anslag uppförda anslaget till domänstyrelsen,

159,000 kronor, skall från hufvudtitelns stat afföras.

I anslutning härtill och med hänvisning till hvad ofvan anförts
får utskottet, under erinran att de till domänstyrelsens ämbets- och
tjänstemän utgående ålderstillägg samt rese- och traktamentsersättningar,
hvilka nu utgå från hufvudtitelns förslagsanslag till nämnda ändamål,
hädanefter • skulle, vid bifall till förevarande framställning, utgå från de
anslag till driftkostnader vid domänförvaltningen, som kunna blifva
anvisade, hvilket emellertid icke torde böra medföra ändring i nämnda
förslagsanslags belopp, hemställa

att Riksdagen må för ''sin del besluta, att det å
nionde hufvudtiteln bland ordinarie anslag uppförda
anslaget till domänstyrelsen, 159,000 kronor, skall från
hufvudtitelns stat aiföras.

DomäMtyrel sen.

C8-]

Sitgwiutndtf.

[9.J

64 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

9:o) Vidare har Kungl. Maj:t beträffande

Skogsväsendet

föreslagit Riksdagen att

dels godkänna sådan ändring i gällande aflöningsstat för skogsinstitutet,
att lönen för den därå uppförda planterings vaktaren förklaras
kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven
aflöning^förhöj ning bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

dels medgifva att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet för år 1911 må
disponeras ett belopp af 3,000 kronor till gäldande af vissa extra utgifter
för statens skogsförsöksanstalt;

dels ock, med afförande från nionde hufvudtitelns stat af anslaget
till skogsväsendet, 4,588,000 kronor, å samma stat under titel »Skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet» uppföra ett anslag å

185,000 kronor.

'' För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda:

Bestämdt anslag:

för skogsstaten .................... kronor 1,140,300: —

„ statens skogsläroverk ...... .„_96,800: — kronor 1,237,100: —

Förslagsanslag :

till ålderstillägg åt personalen vid skogsstaten och

skogsläroverken ...................................................... „ 110,000: —

Reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin gen

.................................... kronor 7,600: —

„ kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmän het

.................................. „ 3,233,300:— „ 3,240,900: —

Summa kronor 4,588,000: —

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Anslagen äro disponerade på följande sätt:

Bestämda anslagen.

L Anslaget för skogsstaten, 1,140,300 kronor.

Från detta anslag bestridas aflöning, resepenningar och hyresersättning
åt skogsstatens ordinarie personal.

II. Anslaget för statens sko g slär overk, 96,800 kronor.

Från anslaget bestridas kostnaderna för dels skogsinstitutet och
dels statens skogsskolor, med undantag af skogsskolan vid Kloten, till
hvilken utskottet här nedan återkommer. Skogsinstitutets stat slutar
för närvarande å 35,900 kronor; för skogsskolorna, med undantag af
den vid Kloten, upptager staten ett belopp af 60,900 kronor. Sammanlagda
beloppet af nu ifrågavarande två stater motsvarar således anslagets
slutsumma.

Förslagsanslaget.

Irån detta anslag, 110,000 kronor, utgå ålderstillägg dels till
befattningshafvare vid skogsinstitutet äfvensom till föreståndare och
skogsrättare vid statens för utbildande af skogsbetjänte afsedda skogsskolor,
dels hufvudsakligen till den å aflöningsstaten för skogsstaten
uppförda personal.

Reservationsanslag en.

I. Reservationsanslaget till enskilda skog sundervisning en 7,600
kronor.

Detta anslag är afsedt till bestridande af kostnaderna för Skogshålls
skogsskola, 6,600 kronor, äfvensom till aflönande af en lärare
i skogshushållning vid Gottlands folkhögskolas landtbrukskurs, 1,000
kronor.

II. Reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, 3,233,300 kronor.

Från detta anslag utgå bland annat kostnaderna för:

l:o) Statens skogsförsöksanstalt.

Staten för anstalten slutar på 29,000 kronor.

2:o) Skogsskolan vid Kloten.

Staten för denna skola slutar å 6,500 kronor.

3:o) Kolarskolan vid Hällnäs.

fil! denna skola har i allmänhet plägat anvisas ett årligt belopp
af 1,000 kronor, dock under förutsättning att bidrag till enahanda belopp
tillskjutes af korporationer eller enskilda.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 3 Sami. 1 Höft.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

4:o) Statens skog singenjör er.

För närvarande finnas tre sådana ingenjörer, af hvilka en hvar
åtnjuter ett arfvode af 3,000 kronor jämte rese- och traktamentsersättning
intill 1,800 kronor om året. För samtliga dessa skogsingenjörer
hafva följaktligen beräknats 14,400 kronor om året.

Utöfver de ändamål, för hvilka kostnaderna sålunda utgå från
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet, är berörda anslag afsedt hufvudsakligen till
aflönande åt den vid skogsstaten anställda extra personalen, till förvaltningsutgifter
i allmänhet samt till bekostande af byggnads- och reparationsarbeten
äfvensom af oförutsedda eller mer eller mindre tillfälliga
utgifter, som med skogsväsendet äga samband.

På grund af den enligt hvad ofvan sagts förändrade uppställningen
af riksstaten skulle af anslagen till skogsväsendet från nionde hufvudtiteln
afföras de, som afsåge driftkostnader för statens skogsdomäner.
De anslag däremot, som icke hufvudsakligen afsåge statens egen skogsförvaltning,
skulle bibehållas å hufvudtiteln och sammanföras under en
gemensam anslagstitel under benämning »Skogsundervisning och skogshushållning
i allmänhet», hvilken skulle omfatta
l:o) anslag till skogsinstitutet,

2:o) » » samtliga statens skogsskolor,

3:o) » » den enskilda skogsundervisningen,

4: o) » » kolarskolan vid Hällnäs,

5:o) » » skogsförsöksanstalten,

6:o) » » statens skogsingenjörer samt

7:o) » » åtskilliga andra ändamål såsom: tryckning af skogs försöksanstaltens

publikationer, utgifvande af skogslitteratur, underhåll
och reparationer å skogsläroverkens byggnader, anskaffande och underhåll
af undervisningsmateriell vid skogsläroverken äfvensom oförutsedda
behof m. m.

Beträffande de personalen vid skogsinstitutet äfvensom föreståndare
och skogsrättare vid vissa skogsskolor tillkommande ålderstillägg, hvilka
nu utgå från förslagsanslaget till ålderstillägg åt personalen vid skogsstaten
och skogsläroverken, skulle dessa ålderstillägg, då berörda förslagsanslag
öfverflyttas till driftkostnaderna, utgå från hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg. Någon höjning af sistnämnda anslagsbelopp
lärer emellertid af denna anledning icke erfordras.

Beträffande de särskilda i den nya anslagstiteln sålunda ingående
anslagsposterna skulle de under l:o—6:o upptagna beräknas till sina

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

nuvarande ofvan angifna belopp, således tillsammans 155,300 kronor.
Den återstående anslagsposten, som skulle ställas till Kung! Maj:ts förfogande,
är beräknad till omkring 30,000 kronor, att disponeras på
följande sätt:

för reparation och underhåll å skogsläro verkens

byggnader m. m...................... omkring kronor 15,000: —

„ utgifvande af skogslitteratur..................... „ „ 4,500: —

„ tryckning af försöksanstaltens publikationer
.............. „ „ 2,500: —

„ diverse tillfälliga eller oförutsedda behof „ „ 8,000: —

Summa kronor 30,000: —

Den nya anslagstitelns slutsumma skulle således bestämmas till
i afrundadt tal 185,000 kronor. Från den del af detta anslag, hvilken,
som nyss sagts, skulle uppföras till Kungl. Maj:ts disposition, skulle
komma att utgå, bland annat, dels ett belopp af 2,500 kronor för nyanskaffning
af instrument med mera för skogsinstitutet, hvilket belopp
skolat, vid oförändrad uppställning af riksstaten, i öfverensstämmelse
med 1910 års Riksdags beslut i ämnet, utgå från reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
dels ock ett vissa mera tillfälliga behof för skogsförsöksanstalten
afseende belopp af 1,450 kronor, däraf 500 kronor till ökade utgifter
för hyra, bränsle och belysning i af anstalten förhyrd ny lokal och 950
kronor för inköp af böcker, instrument m. m.

För sistnämnda två ändamål äfvensom för anläggande för en kostnad
af omkring 1,500 kronor af en skogsförsöksträdgård med plantskolor
erfordras, utöfver skogsförsöksanstaltens anslag för året, för innevarande
år ytterligare medel, tillsammans omkring 3,000 kronor, hvilket
belopp, i likhet med hvad som förra året skedde beträffande vissa kostnader
till skogsinstitutet, lämpligen skulle utgå från ofvannämnda reservationsanslag.

Af hvad ofvan sagts framgår, att någon höjning af skogsinstitutets
stat icke för närvarande ifrågasättes. Däremot föreslås beträffande denna
stat en ändring i syfte att den i staten upptagna planteringsvaktaren,
hvilken i aflöningshänseende är likställd med vaktmästare, må i likhet
med hvad (under punkterna 2, 10 och 11) ifrågasatts om åtskilliga
andra vaktmästare, beredas ytterligare ett ålderstillägg å 100 kronor.

Utskottet, som icke har något att erinra med anledning af Kungl.
Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag, hemställer,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1-

att Riksdagen må

I. godkänna sådan ändring i gällande aflöningsstat
för skogsinstitutet, att lönen för den därå uppförda
planteringsvaktaren förklaras kunna höjas ej
blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde
till sålunda med gifven aflöningsförhöjning bestämma
enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förböjning blifvit stadgade;

II. medgifva att af reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet för år 1911 må disponeras ett belopp af

3,000 kronor till gäldande af vissa extra utgifter för
statens skogsförsöksanstalt; samt

III. med afförande från nionde hufvudtitelns stat
af anslaget till skogsväsendet, 4,588,000 kronor, å
samma stat under titel -»Skogsundervisning och skogshushållning
i allmänhet» uppföra ett anslag å 185,000
kronor.

Åiderstiiiägg I anslutning till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar och

mästare med hänvisning till hvad utskottet under punkt 2 här ofvan anfört i
do, 11.] fråga om åiderstiiiägg åt vaktmästare i landtbruksstyrelsen, får utskottet
hemställa, beträffande

l0:o) Landtmäteristaten,

att Riksdagen må godkänna sådan ändring i den
för landtmäteristyrelsen nu gällande aflöningsstat, att
förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år
höjas med 100 kronor samt den andra i staten uppförda
vaktmästarens lön ej blott efter 5 år med 100
kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100
kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna
aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor, som
för tillträde till förut medgifven sådan förhöjning
blifvit stadgade; samt beträffande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

il:o) Sveriges geologiska undersökning,

att Riksdagen må godkänna sådan ändring i den
för Sveriges geologiska undersökning nu gällande aflöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna
efter 5 år höjas med 100 kronor samt den andra i
staten uppförda vaktmästarens lön ej blott efter 5 år
med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsförhöjningar bestämma enahanda
villkor, som för tillträde till förut medgifven sådan
förhöjning blifvit stadgade.

Bidrag till skjutsentreprenader.

12:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och
då, enligt hvad i statsrådsprotokollet, sid. 195, meddelas, utgifterna från
nedannämnda förslagsanslag, hvilket alltsedan år 1907 utgått med 215,000
kronor, under de senast förflutna åren stegrats så, att de under åren 1908
och 1909 uppgått till i medeltal 271,000 kronor, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»bidrag till skjutsentreprenader» uppförda förslagsanslag
från 215,000 kronor med 35,000 kronor till

250,000 kronor.

Bidrag till vägunderhållet på landet.

13:o) Under punkt 13 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
höja det under anslagstiteln »bidrag till vägunderhållet på landet» uppförda
förslagsanslag från 1,000,000 kronor med 150,000 kronor till

1,150,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 196.
Ifrågavarande anslag är afsedt till gäldande af den enligt 60 §

Bidrag till
skjutsentreprenader.

[12.]

Bidrag till
vägunderhållet
på
landet.

ris.]

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Motioner.

uti lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23
oktober 1891 på staten belöpande andelen af kostnaden för vägunderhållet
på landet m. m.

Detta anslag utgjorde från början, d. v. s. från och med år 1895,

600.000 kronor, men höjdes, bland annat med anledning af de i lagen
den 20 juni 1905 meddelade ändrade bestämmelserna om beloppet af
statsbidraget, vid 1906 års Riksdag till 1,000,000 kronor. En annan
anledning till höjningen af anslaget låg däri, att utgifterna från anslaget
under de gångna åren ökats och att det vore påtagligt, att denna
ökning skulle komma att ytterligare fortgå i betraktande af mängden
utaf alltjämt tillkommande vägar och de dyrare priserna på för väglagning
erforderliga materialier och dagsverken.

Emellertid hafva, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, utgifterna
från detta anslag visat sig väsentligt öfverstiga det i riksstaten
uppförda beloppet. Medeltalet af de verkliga utgifterna från anslaget
har sålunda under åren 1907—1909 uppgått till icke mindre än

1.157.000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två särskilda
inom Andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nr 60 och 96, däri herrar grefve B. G. Hamilton och OUas A. Ericsson
i Ofvanmyra gjort framställning, att Riksdagen, i syfte att af uppskattade
kostnaden för underhållet af allmän väg, bro och färja 3/10 skola
utgå af statsmedel, ville besluta, att det af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln för år 1912 äskade förslagsanslag
å 1,150,000 kronor såsom bidrag till vägunderhållet på landet
höjes med 1,150,000 kronor till 2,300,000 kronor.

I enahanda syfte hafva motionärerna i motionerna nr 61 och 95
gjort framställning om ändring af ofvanberörda § 60 i väglagen. Beträffande
dessa motioner hafva emellertid kamrarna stannat i olika beslut,
hvadan frågan för denna riksdag förfallit (se utskottets utlåtande nr 57
och memorial nr 81).

Vid sådant förhållande och då utskottet icke har något att erinra
emot Kungl. Maj:ts förevarande framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å ifrågavarande
motioner, nr 60 och 96, höja det under anslagstiteln
»bidrag till vägunderhållet på landet» uppförda förslagsanslag
från 1,000,000 kronor med 150,000 kronor
till 1,150,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Fattigvården i allmänhet.

14:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom under punkt 14 gjorda Fattigvården
framställning och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet, sid. 197, med- allmänhet.
delas, utgifterna å det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsan- [14.1
slaget till fattigvården i allmänhet, hvilket från och med år 1907 varit
i riksstaten uppfördt med 175,000 kronor, så ökats, att de under åren
1906—1909 uppgått till i medeltal 260,000 kronor, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»fattigvården i allmänhet» uppförda förslagsanslag från

175,000 kronor med 85,000 kronor till 260,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

15:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har Kungl. Maj:t
icke föreslagit någon annan ändring än att förslagsanslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

nu 40,446 kronor, måtte för utjämnande af hufvudtitelns slutsumma
höjas med 58 kronor till 40,504 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under nionde hufvudtiteln,
som här ofvan icke blifvit särskildt omförmälda,
må för år 1912 fastställas till samma belopp som i
innevarande års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må göras den
jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Provisorisk
lönereglering
för departementet.

[16.]

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga,
till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, får utskottet afgifva
följande yttrande och förslag.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

16:o) I punkt 16 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvande i
jordbruksdepartementet, i enlighet med i statsrådsprotokollet angifna
grunder och på enahanda villkor som för innevarande år, på extra stat
för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af 6,660 kronor, däraf högst 162
kronor 50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning under
semester.

I afseende å grunderna för dessa lönetillägg äfvensom villkoren
för deras åtnjutande och de föreskrifter, som böra iakttagas vid utbetalningen
af desamma, tillåter sig utskottet att hänvisa till hvad chefen
för justitiedepartementet enligt det vid statsverkspropositionen fogade
protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari 1911 (punkt
12) därom anfört.

Med hänvisning till hvad ofvan meranämnda statsrådsprotokoll
öfver jordbruksärenden i ämnet innehåller (sid. 200) och under erinran,
att Riksdagen beträffande andra statsdepartement förut bifallit liknande
framställningar som nu förevarande, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till provisorisk lönereglering för
befattningshafvande i jordbruksdepartementet, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 13 januari 1911 i fråga om provisorisk
lönereglering för justitiedepartementet angifna grunder
och på enahanda villkor som för innevarande år på
extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af
6,660 kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre må användas
till höjning af vikariatsersättning under semester.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

17:o) På grund af hvad Kungl. Maj:t under punkten 17 föreslagit Aflöning åt
och med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet, sid. 201, innehåller

i ämnet hemställer utskottet, terare inom

jordbruks departementet att

Riksdagen må, i likhet med hvad för inne- m. m.
varande år ägt rum, för aflönande af en kanslisekreterare [17.]
inom jordbruksdepartementets afdelning afl Kungl. Maj:ts
kansli, på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af
5,050 kronor, däraf 1,600 kronor skola anses såsom
tj änstgöringsp enningar.

18:o) Kungl. Maj:t har vidare under punkten 18 föreslagit Riksdagen Arfvode åt
att för beredande af arfvode åt en extra föredragande inom jordbruksdepartementet
m. m. på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af jordbruks 4,

000 kronor. departementet

'' TU, 7T>,

Med erinran att Riksdagen för hvart och ett af åren 1909—1911 [18 ]

beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, för de två senaste åren till
enahanda belopp som nu begäres, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för beredande af arfvode åt en
extra föredragande inom jordbruksdepartementet m. m.
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 4,000
kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

19:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och Byggnadsarmed
hänvisning till hvad utskottet ofvan under punkt 3 i detta utlåtande betenvWandt.
anfört, hemställer utskottet, viduiumaoch

vid lan dt att

Riksdagen må till bestridande af kostnaderna mejerUrutitutet
för uppförande af en institutionsbyggnad och två lärår- vid Alnarp.
bostäder vid landtbruksinstitutet vid Ultima samt för [19.]

uppförande af två lärarbostäder ock för vissa förändringar
i hufvudbyggnaden vid landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp bevilja ett anslag af 144,000 kronor och
däraf på extra stat för år 1912 anvisa 94,000 kronor.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 1 Höft. 10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

UndervUnings- 20:o) Kungl. Maj:t har vidare under punkten 20 föreslagit Riks landthn!kJ°och

dagen att till undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
mejtriinttitutet vid Alnarp å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.
Vid[2c!T’ För hvart och ett af åren 1908—1911 har Riksdagen för ifråga d

varande ändamål å extra stat beviljat ett belopp af 3,000 kronor. Då
behofvet af anslaget synes alltjämt kvarstå oförminskadt, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må till undervisningsmateriell för
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.

Understöd åt 21:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och

mindre bemed- med erinran om hvad utskottet under punkt 4 härofvan anfört, hem lade

lärjungar ,--11 nfqWtpt
vid landtman- Spalier UlSKOXiei,

naskolor.

[21.]

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1908—1911 ägt rum, må till understöd åt
mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att utgå under
de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

Förhöjda
understöd åt
landtbruksskolorna
i
Västernorrlands,
Västerbottens
och
Norrbottens
län.

[22.]

22:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och under erinran om hvad ofvan under punkt 4 i ämnet anförts, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade
tre lantbruksskolor utgående understöd af statsmedel å
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.

Fredrika-Sre- 23:o) Under punkt 23 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

mer.förbundets föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af
nxngsskoia vid 6,000 kronor till beredande af statsbidrag åt 1 redrika-Hremer-iorbunaets
kimjorsa. ]andthushållningsskola vid Rimforsa för utbildande af lärarinnor.

[2o.j p)en gtö(^ framställningen förebragta utredningen återfinnes

i statsrådsprotokollet, sid. 204—2Ö7, dit utskottet tillåter sig hänvisa.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

För ifrågavarande ändamål bär Riksdagen för hvart och ett af
åren 1908, 1909 och 1910 anvisat medel till belopp af 4,000 kronor.

Med bifall till Kungl. Mapis därom gjorda framställning höjde
1910 års Riksdag statsbidraget till nämnda skola och anvisade i sådant
afseende på extra stat för innevarande år ett belopp af 6,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas har Kungl. Maj:t,
i hufvudsaklig likhet med som skett beträffande föregående års anslag,
föreskrifvit såsom villkor för åtnjutande af innevarande års anslag, att
fyra elever skulle äga åtnjuta kostnadsfri undervisning, dock utan att
vara befriade från afgifter för kost och logi; att för inträde i skolan
skulle erfordras, att sökande erhållit högre flickskolebildning eller visade
sig eljest hafva förvärfvat motsvarande kunskaper eller genomgått folkhögskolekurs;
att sådana inträdessökande, som därjämte kunde förete
intyg om praktisk duglighet och vana vid landtliga göromål, skulle
äga företräde; att afgiften för undervisning, kost, logi och lyse ej finge
öfverstiga 600 kronor för år; att plan för undervisningen skulle underställas
landtörnksstyrelsens pröfning och godkännande; samt att till
landtbruksstyrelsen skulle tre månader efter lärokursens afsilande ingifvas
berättelse om skolans verksamhet.

Tillika stadgades såsom förutsättning för anslagets utbetalande,
att det med intyg från landtbruksstyrelsen styrktes, att undervisningen
vid skolan bedrefves på tillfredsställande och med dess ändamål öfverensstämmande
sätt samt att fyra elever vid skolan åtnjöte kostnadsfri
undervisning.

I anslutning till förra årets Riksdags i ämnet fattade beslut får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må å extra stat för år 1912 bevilja
ett anslag af 6,000 kronor till beredande af statsbidrag
åt Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola
vid Bimforsa för utbildande af lärarinnor.

24:o) I två särskilda inom Riksdagen väckta motioner, nr 55 i
Första och nr 151 i Andra kammaren, har af herrar O. M. Strömberg
och Knut Almqvist m. fl. ledamöter af båda kamrarna sammanstämmande
föreslagits, att Riksdagen behagade besluta, att till landthushållsskolan
å Brogård i Uppland för utbildning af lärarinnor må för hvardera af
åren 1911 och 1912 utgå ett understöd å fyratusen kronor under de
närmare villkor, som Kungl. Maj:t äger bestämma, samt att för ändamålet
å extra stat för 1912 under nionde hufvud ti teln anvisa ett belopp

Landthushdllsskolan
ä
Brogård.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

af 8,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under 1911 af
tillgängliga medel förskottera hälften.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:

»Den kommitté, som i december 1908 afgaf sitt betänkande om
ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen, framhåller i detta betänkande
starkt behofvet af särskild undervisning i skolor och kurser
för landsbygdeus kvinnliga ungdom i de sysslor, som tillkomma en husmor
på landet, och har uppgjort detaljerade förslag för ett helt system
af landthushållsskolor och husmoderskurser. Kommittén påpekar samtidigt
behofvet af för dylika skolor och kurser utbildade lärarinnor
äfvensom behofvet af konsulenter och ledare af studieresor för de sidor
af landthushållningen, som i regeln komma på husmoderns lott. Genom
1910 års Riksdag beviljades anslag för anordnande genom hushållningssällskapens
försorg af husmoderskurser af olika slag för det mindre jordbrukets
behof, för hvilka kurser naturligtvis behöfvas lärarinnor med
särskild utbildning för landthushåll. Slutligen lär den kommitté, som
har att yttra sig om folkundervisningen, komma att föreslå, att undervisning
i jordbruk och landthushåll skall ingå i folkskolans fortsättningskurser,
och det måste då naturligtvis beredas de blifvande lärarinnorna
i dessa ämnen möjlighet att i särskilda, med praktiskt jordbruk förenade
läroanstalter inhämta kunskaper och öfning i de ämnen, som skola bli
föremål för deras undervisning.

Hittills, och ännu när kommittén afgaf sitt betänkande, har blott
funnits en anstalt, som direkt afsett utbildning af lärarinnor i huslig
ekonomi för landsbygdens behof, nämligen Fredrika-Bremer-förbundets
skola å Rimforsa i Östergötland. Kommittén förutser, att den ensam
icke skall vara på långt när tillräcklig att fylla behofvet af lärarinnor,
konsulenter o. s. v., och framhåller »önskvärdheten af att, därest fråga
uppstode om inrättande i andra delar af landet af dylika skolor, äfven
dessa måtte komma att understödjas af statsmedel i den mån sådant
vore af nöden för lärarinnebildningen».

Sedan 1907 års kommitté sålunda uttalade sig, har en ny läroanstalt
med samma syfte som Rimforsaskolan börjat sin verksamhet i
Uppland. Styrelsen för Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala har
länge haft sin uppmärksamhet fäst på behofvet af att de lärarinnor i
huslig ekonomi, som få sin verksamhet förlagd till landsbygden, i sammanhang
med sin utbildning i öfrigt äfven gjordes förtrogna med sådana
sysslor och intressen, som tillhöra skötseln af ett landthushåll, och skolan
har i mån af utrymme och tillgångar i öfrigt sökt ordna sin undervisning
för blifvande lärarinnor i sådan riktning, bland annat genom att i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

sin läroplan upptaga mindre kurser i mjölkhushållning och trädgårdsskötsel.
Eu verkligt tillfredsställande undervisning i landthushållning kunde emellertid
naturligtvis icke gifvas med de resurser, en stad kan erbjuda, och
skolstyrelsen har därför under förra året inköpt en mindre landtegendom,
1 1u mantal Brogård i Tensta socken, en half mil från Vattholma
järnvägsstation i Uppland, och dit förlagt den praktiska underv isningen
i landthushåll för blifvande lärarinnor i huslig ekonomi.

I syfte att nedbringa kostnaderna så mycket som möjligt och på
samma gång göra utbildningen i bästa mening praktiskt fruktbärande,
har styrelsen kombinerat undervisningen i Uppsalaskolan och Brogårdsskolan
på det sätt, att de inledande teoretiska ämnena, fysiologi och
hälsolära, kemi och födoämneslära samt matlagning i inskränkt mening
inhämtas under en hösttermin i Uppsala; därefter tillbringa samma elever
ett helt kalenderår på Brogård och få, på samma gång de fortsätta med
praktisk matlagning, där öfva sig i alla sådana arbeten, som plåga ledas
eller utföras af en husmor på landet, grof bak, slakt och tvätt, fullständigt
på egen hand sköta ladugård och mejeri, grisar, höns och
andra'' smådjur samt trädgården och inom jordbruket utföra sådana
arbeten, som pläga utföras af kvinnor. Den teoretiska undervisningen
i jordbruk och husdj ursskötsel, i mjölkhushållning, slakt o. s. v. meddelas
i omedelbart sammanhang med det praktiska arbetet. 3 å 4 timmar
i veckan ägnas åt sammanfattande öfversikter, repetitioner och kompletteringar
af det, som i sammanhang med det praktiska arbetet inhämtats.
Följande vår tillbringa eleverna åter vid skolan i Uppsala, då undervisningen
i teoretiska ämnen afslutas och den hufvudsakliga undervisningen
i pedagogik och metodik med tillhörande öfmngs- och proflektioner
gifves.

Arbetet å Brogård ledes af tre lärarinnor, af hvilka två ha speciell
utbildning i husdj ursskötsel, mjölkhushållning och trädgårdsskötsel, den
tredje förestår hushållet och leder arbetena inomhus samt bak och slakt.
Som lärare tjänstgör i öfrigt eu af Uppsala läns hushållningssällskaps
konsulenter, som på samma gång är styrelsens rådgifvare och biträde
vid skötseln af jordbruket. Ifrågavarande kurs i »huslig ekonomi och
landthushållning», som kursen benämnes i fackskolans program, .motsvarar
en af fackskolans tidigare lärarinnekurser på det sätt, att i deri
förut ettåriga teoretisk-praktiska stadskursen inskjutits ett års praktik i
landthushåll med ordnad sakkunnig undervisning. Genom denna kombination
vinnes:

att lärarinnornas antal i Brogård kan inskränkas till tre, medan
två eller tre ytterligare skulle behöfvas, om äfven den teoretiska under -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

visningen i fysiologi och hälsolära, kemi och födoämneslära samt pedagogik
och metodik skulle lämnas där (och dessa lärarinnor icke skulle
där kunna få full sysselsättning);

att man vid den teoretiska undervisningen kan tillgodogöra sig
de rikare resurser i fråga om både lärarekrafter och laboratorier och
samlingar, som eu universitetsstad kan erbjuda;

att eleverna på Brogård få intensiv praktik i såväl gröfre och
tyngre som lättare sysslor och få personligen i fullt mått göra sig förtrogna
med det fysiska arbetets natur och villkor, på samma gång*
detta arbete, efter den inledande teoretiska underbyggnaden, för dem
framträder i nytt ljus och får ett ökadt intresse;

att de på grund af denna praktik kunna tillgodogöra sig den afslutande
teoretiska utbildningen med helt andra vyer, än om det praktiska
arbetet komme vare sig före början eller efter slutet af de teoretiska
kurserna, på samma gång detta genom föregående och efterföljande
teoretiska studier får sin belysning och reglering;

att rikligare tillfälle till öfnings- och proflektioner i staden kan
beredas, då fackskolan där, utom öfriga kurser för äldre flickor, har
elfva barnafdelningar.

Brogårdskursen är så till vida fristående och sjelfständig, att den
har sin egen administration, ekonomi och räkenskaper. Och meningen
är, att plats där skall beredas äfven för utexaminerade lärarinnor i huslig
ekonomi, som vilja komplettera sin utbildning med eu kurs i landthushåll.
Utom de 14 elever, som tillhöra den kombinerade landthushållskursen,
har Brogård redan nu plats för ytterligare fyra elever och
får plats för flera, så snart vissa förändringar i en af flvgelbyggnaderna
hinna vidtagas.

Fastigheten är af skolstyrelsen inköpt för 27,000 kronor. Den
var så rikligt bebyggd, att skola, elever och lärarinnor där kunnat inrymmas
utan nybyggnader. Styrelsen beräknar för skola och hushåll en
hyra af sammanlagdt 1,200 kronor (motsvarande 8 procent å 15,000
kronor, hvartill åbyggnaderna kunna värderas utöfver hvad för själfva
jordbruket kräfves). Å andra sidan beräknas elevernas arbete i jordbruk,
ladugård o. s. v. till 1,000 kronor för år. Den stat för år 1.911,
som styrelsen uppgjort (se Bil.) visar, att i understöd för själfva skolan
behöfvas 4,000 kronor. Styrelsens mening hade varit, att äfven andra
af Uppsalaskolans lärarinnekurser skulle få någon undervisning i landtbushåll,
men då Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition icke upptagit
den förhöjning i Uppsalaskolans årsunderstöd, som för ändamålet begärts,
eller kronor 800, måste denna undervisning tills vidare bortfalla och

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

utgiftssidans olika poster minskas med belopp, som tillsammantagna
motsvara dessa 800 kronor.

Till den bifogade staten bör den upplysning fogas, att densamma
blott gäller undervisningen. Logis och kost betala eleverna själfva på
det sätt, att de äro inackorderade i skolhushållet.

Inköpspriset 27,000 kronor gällde blott själfva fastigheten. Uppsättningen
af yttre inventarier för jordbruket (kreatursbesättningen inbegripen)
har kraft kronor 9,055: 84; behöfliga reparationer och ändringar
ha kostat kronor 4,857:31. Inre inventarier för skolan, hushållet
samt lärarinne- och elevbostäder ha dragit en kostnad af kronor 6,357: 32.
Till betäckning af dessa utgifter ha af för saken intresserade personer
och af Stiftelsen Lars Hiertas Minne gifvits sammanlagdt 9,950 kronor,
och stvrelsen har iklädt sig personligt betalningsansvar för 12,000 kronor.
Öfriga skulder innestå i fastigheten mot inteckningar. Därtill kommer,
att skolan, som började i september föregående år och under detta första
år icke haft något offentligt understöd, naturligtvis redan har eu förlust
att bära. Yi anföra dessa siffror för att å ena sidan visa, hvilka
uppoffringar enskilda underkastat sig för att få skolan till stånd. Å
andra sidan är det ock förklarligt, om dessa enskilda källor nu gifvit
hvad de förmå och om styrelsen med mycket bekymmer motser den
närmaste framtiden.

Vi ha oss bekant, att skolstyrelsen hos Ivungl. Maj:t dels anhållit
om framställning till årets Riksdag om ett understöd för själfva skolan
å 4,000 kronor för hvartdera af åren 1911 och 1912, dels anhållit om
ett bidrag å 2,500 kronor till betäckande af kostnaderna för reparationer
och ändringar från det till Kungl. Maj:ts disposition stående anslaget
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

Af vissa yttranden till statsrådsprotokollet, anförda under 9:de
lmfvudtiteln i 1910 och 1911 års statsverkspropositioner, sammanställda
med det betänkande, som afgifvits af landtbruksundervisningskommittén,
ser det ut, som skulle meningen vara, att, sedan kommitténs förslagrörande
det mindre jordbruket och rörande de lägre landtbruksskolorna
vid 1910 och 1911 års riksdagar kommit före, till en följande Riksdag,
alltså 1912, göra framställning om medel för ordnande af undervisning
i landtliushåll för kvinnor, i anslutning till af ofvannämnda kommitté
framställda förslag; och skulle då i detta sammanhang frågan om statsunderstöd
för Brogårdsskolan kunna upptagas. Då uppstår frågan,
huru Brogårdsskolan under tiden skall reda sig. Det måste naturligtvis
för skolstyrelsen, som gjort sig mycket besvär och iklädt sig ganska
allvarsamma förbindelser för att få skolan till stånd, som redan haft eu

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

elevafdelning i läroanstalten och nyss där mottagit den andra, vara
nedslående att se skolan utsatt för så allvarsamma ekonomiska svårigheter.

Det vill i öfrigt synas, att om man genom 1912 års riksdag,
alltså för 1913, tänker sig ett omfattande och högst nödigt undervisningsverk
för vårt lands kvinnor skall bringas till stånd, och då för
detta naturligtvis behöfves en betydlig stab af lärarinnor, om verket
skall ha framgång, så måste man förut sörja för att lärarinnor finnas
att tillgå. Att den enda utbildningsanstalten å Rimforsa då ej på långt
när räcker till, är uppenbart och betonas eftertryckligt af den kommitté,
hvars betänkande vi förut åberopat. För sakens framgång torde också
vara önskvärdt att ha mer än eu utbildningsanstalt, emedan endast på
så sätt olika orters behof och olika uppslag och synpunkter i utbildningen
kunna komma till sin rätt.

Man kunde visserligen förmena, att den nya skolan först någon
tid borde vara i verksamhet, för att man af resultatet må kunna döma,
om den förtjänar offentligt understöd eller ej. Häremot må då anmärkas,
att Brogårdsskolan blott är en filial eller afläggare af Uppsalaskolan,
under samma styrelse och ledning som denna, och att, då Uppsalaskolan
i mycket hög grad tillvunnit sig såväl regeringens och Riksdagens
som allmänhetens förtroende — hvilket framgår å ena sidan
af det betydliga understöd densamma åtnjuter och som vid denna riksdag
föreslås till höjning, å andra sidan af dess stora elevantal och det
ännu mångfaldt större antalet sökande till dess kurser — man med
visshet kan förutse, att äfven den nya skolan skall skötas lika förträffligt,
som Uppsalaskolan enligt allas samstämmande omdömen skötes.
Vi hänvisa i öfrigt till att landtbruksstyrelsen redan tillstyrkt statsunderstöd
(se Bil.) och att Kungl. Maj: t redan ådagalagt sin uppskattning
af skolan genom att bevilja det bidrag till organisationskostnaderna,
som skolstyrelsen begärt.

Vi torde i detta sammanhang böra påpeka, att Sällskapet Uppsala
enskilda läroverk, som upprättat såväl fackskolan i Uppsala som Brogårdsskolan,
är en offentlig institution, så till vida som hvarken sällskapets
eller styrelsens medlemmar äga af verksamheten draga någon
vinst; vidare

att Brogårdsskolan är en fristående anstalt, hvars ekonomi är fullständigt
skild från Uppsalaskolans, men hvars verksamhet är i vissa
afseenden kombinerad med denna;

att genom Brogårdsskolans upprättande ingen minskning sker i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 81

Uppsalaskolans verksamhet, utan den har lika många kurser och elever
med samma undervisningstid där som förut;

att jordbruk och elevhushåll å Brogård naturligtvis skola bära sig
själfva och att det ifrågasatta statsunderstödet uteslutande afser undervisningens
behof för utbildning af lärarinnor i landthushåll; samt till
sist erinra om

att den likartade skolan å Rimforsa under de första åren af sin
verksamhet 1908—1910 hade 4,000 kronor årligen i statsunderstöd och
att 1910 års Riksdag på framställan af regeringen höjde understödet
för 1911 till 6,000 kronor.»

Den i motionerna åberopade bilagan är af följande lydelse:

Utdrag ur kungl. landtbruksstyrelsens underdåniga skrifvelse den 16 november
W10, angående statsunderstöd åt Uppsala enskilda läroverks fackskola för huslig
ekonomi a Brogård. '' y

mnn ^ landtbruksstyrelsen uti sitt underdåniga utlåtande den 18 oktober
190y oiver landtbruksundervismngskommitténs betänkande framhållit, anser styrelsen
att nämnda kommittés förslag böra i den mån förhållandena sådant medgifva
genomföras. °

Hvad angår kurser i huslig ekonomi för kvinnliga elever, så kan 1910 års
Riksdag, genom att öfverensstämmelse med Eders Kung! Maj:ts i hufvudsaklig
anslutning till nämnda kommittés förslag om ordnande, hvad angår det mindre i ordbruket
af dylika kurser, affattade nådiga proposition, anslå medel, anses hafva för
sm del gillat kommitténs förslag därutinnan.

..... Uti, underdånigt utlåtande den 4 oktober 1910, med förslag till förnyadt
nådigt reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre
jordbruket m. m., har också landtbruksstyrelsen föreslagit anordnande af undervisningskurser
för särskildt antagna kvinnliga elever antingen såsom allmänna kurser
i huslig ekonomi och landthushållning på minst två, högst sex veckor (s. k. husmoderskurser)
eller såsom specialkurser på minst sex, högst tolf dagar, omfattande
huslig ekonomi eller någon af de delar af landthushållningen, som falla inom kvinnans
verksamhetsområde: För sådana kursers hållande fordras emellertid utbildade

lärarinnor, och det är därför synnerligen önskvärdt, att flera lärarinnekurser komma
till stånd.

• i .M°i förslaget till program för ifrågavarande kurser har landtbruksstyrelsen
icke något att erinra, men torde gifvetvis, om anslag till kurserna beviljas, förslag
. . P1?11. för undervisningen böra underställas landtbruksstyrelsens pröfning likasom
i oingt i hufvudsak samma villkor uppställas, som för närvarande gälla för understödet
till Rimforsaskolan eller

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Samt. 1 Höft.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

att två frielever skola äga åtnjuta kostnadsfri undervisning, dock utan att
vara befriade från afgifter för kost och logi; , , .

att för inträde i skolan skall erfordras, att sökande erhållit högre fhckskolebildning
eller visar sig eljest hafva förvärfvat motsvarande kunskaper eller genomgått
folkhögskolekurs; . A .. , .. ,

att sådana inträdessökande, som därjämte kunna förete intyg om praktisk
duglighet och vana vid landtliga göromål, skola, äga företräde;

att afgifter för undervisning, kost, logi och lyse ej öfverstiger 600 kronor

för år *

''samt att till landtbruksstyrelsen skall tre månader efter lärokursens afslutande
ingifva^ berättelse om skolans verksamhet.

Likaså torde icke vara något att erinra mot beloppet af understödet eller

dettas utgående för åren 1911 och 1912.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänvisande till landtbruksstyrelsens
underdåniga utlåtande denna dag angående statsbidrag till ifrågavarande
skolas grundande, får landtbruksstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj-t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig proposition, att Riksdagen
må å extra stat för år 1912 bevilja ett belopp af åttatusen kronor att utgå till
understöd åt den med fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala förbundna skolan för
utbildning af lärarinnor i landthushållning vid Brogård med 4,000 kronor för år
1911 och 4,000 kronor för år 1912, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel under år 1911 förskjuta det för samma år till skolan anslagna beloppet,
4,000 kronor.

Stockholm den 16 november 1910.

Underdånigst

M. v. Feilitzen. Åug. Lyttkens. Fredrik Egerström.

Stat för undervisningen å fackskolans landtegendom
styrelsens beslut den 6 oktober

Brogård under 1911 enligt
1910.

Inkomster:

Elevafgifter 14 x 180 .........................................

För kurs A och B från skolan i Uppsala..........

För elevernas arbete i jordbruk och ladugård ..
Förutsatt statsanslag.............................................

........................... 2,520

........................... 800

........................... 1,000

........................... 4,000

Summa kronor 8,320

Hyra till fastigheten

Bränsle och lyse.........

Förbrukningsartiklar .
Undervisningsmateriel

Utgifter:

................. 550: —

................. 170: —

................. 200: —

................. 200:j—

Transport 1,120: —

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Reparationer och ersättningar

Administrationskostnader ........

Aflöningar och arfvoden
Diverse omkostnader (transporter, telefon, försäkringar m. m.)

Transport 1,120

.................. 300

.................. 400

5,800
................ 700

Summa kronor 8,320

Specifikation å aflöningar.

Fröken Amelie Carlstedtj

Agnes Sundberg * för 10 månader......................

G. Jönsson

Agronomen I. Ekvall å 15 kronor...................................

Naturalism. Kontant

500:— 1,500: —

........... 500:— 1,500: —

500:— 1,000: —

.......................... 300: —

1.500:— 4,300: —
1,500: —

Summa kronor 5,800: —

Såsom af motionerna och den därvid fogade staten för ifrågavarande,
helt och hållet på enskild väg inrättade skola framgår, har
det nu begärda statsbidraget utan vidare förutsatts för uppehållandet
af skolans verksamhet. Ett sådant tillvägagångssätt, som alltför lätt
kan locka till efterföljd, har icke kunnat annat än förefalla utskottet
betänkligt. Emellertid har utskottet, som vid granskning af motionerna
och andra för utskottet tillgängliga, saken rörande handlingar funnit
skolans syfte och undervisniDgsplan erkännansvärda, i betraktande af de
pågående sträfvandena för utvecklingen af den för vårt lands modernäring
så betydelsefulla undervisningen i landthushållning för allmogens kvinnor,
icke kunnat undgå att finna motionärernas förslag värdt beaktande.
Det torde nämligen kunna med visshet antagas, att omfattningen af
berörda, för kvinnor afsedda undervisning under den närmaste framtiden
kommer att betydligt vidgas och i mån däraf blifva i ökadt behof af
lärarinnor, som utbildats med särskild hänsyn till nämnda undervisnings
kraf. För närvarande finnes, såvidt utskottet har sig bekant, utom
nu ifrågavarande skola endast en läroanstalt för utbildandet af sådana
lärarinnor, nämligen den under nästföregående punkt omförmälda skolan
vid Rimforsa. Då denna skolas elever, att döma af hvad statsrådsprotokollet
i ämnet innehåller, synas redan under nu rådande förhållanden
lätt nog finna sysselsättning efter genomgången utbildningskurs, kan det
väl befaras, att lärarinnebrist kunde uppstå för den antagligen tämligen
snart utvidgade landthushållningsundervisningen för kvinnor. Och med
afseende härå torde skolan vid Brogård, som också synes hafva till stor

UtikoUet.

84 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

del tillkommit för mötande af nämnda brist, vara förtjänt af understöd
från statens sida.

Då utskottet således känt sig benäget att biträda förevarande
motioner, har utskottet för att vinna närmare kännedom om skolan
i fråga genom sin vederbörande afdelning aflagt ett besök vid skolan.
Därvid erhöll afdelningen en synnerligen tillfredsställande uppfattning
om det sätt, hvarpå skolan gick att lösa sin uppgift, och de för ändamålet
vidtagna anordningarna. I sådant afseende må särskildt nämnas,
att någon tjänare icke finnes vid skolan anställd, hvadan allt vid skolan
förefallande praktiskt arbete, såväl inom- som utomhus, utföres af eleverna,
samt att vid detta arbetes utförande icke användas andra husgeråd och
redskap, än som torde vara i bruk hos eller utan svårighet kunna
anskaffas af den del af landtbefolkningen, hvaribland eleverna kunna
antagas hufvudsakligen få sin framtida verksamhet.

Med hänsyn till ofvannämnda förhållanden och i öfrigt de upplysningar,
som utskottet i förevarande fråga inhämtat, har utskottet
kommit till den öfvertygelsen, att Brogårdskolan med afseende å dessbetydelse
för undervisningen i landthushållning för kvinnor ej är Rimforsaskolan
underlägsen. Utskottet finner sig därför böra föreslå Riksdagen
att bevilja understöd jämväl åt denna skola.

Beträffande understödets belopp har utskottet icke något att erinra
emot motionärernas framställning härutinnan.

Bestämmandet af de närmare villkoren för understödets åtnjutande
torde, i likhet med hvad som äger rum i fråga om Rimforsaskolan,
öfverlämnas åt Kungl. Maj:t.

På grund af hvad sålunda anförts och då sambandet mellan Brogårdskolan
och fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala synes utskottet borga
för den förras förmåga att väl motsvara sitt ändamål, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,
må å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af 8,000 kronor till beredande af statsbidrag åt landthushållning
sskolan vid Brogård för utbildande af lärarinnor,
med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under
innevarande år af tillgängliga medel förskottera 4,000
kronor.

Jonibruts konnäentcr.

[24.]

25:o) Under punkt 24 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbruks -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

konsulenter i Dalarne och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i
södra och mellersta Sverige under villkor, att konsulenternas rese- och
traktamentsersättning bekostas af landsting, hushållningssällskap eller
eljest, och, hvad angår konsulenterna i södra och mellersta Sverige,
att vederbörande hushållningssällskap under det år, för hvilket statsbidrag
sökes, på egen bekostnad och utan anlitande till någon del af
statsbidraget, anställer eu eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter,
samt på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 55,000 kronor, att af
Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.

Såsom bidrag till tolf jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland
har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1908—1911
anvisat ett anslag af 30,000 kronor att af Kungl. Maj:t i mån af behof
för ändamålet användas.

Vidare har Riksdagen år 1910 medgifva, att ett belopp af högst

25,000 kronor af anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket
finge, med en beräkning af 2,500 kronor till hvart och ett af
tio hushållningssällskap inom mellersta och södra Sverige, användas för
anställande inom sällskapets område af en jordbrukskonsulent för det
mindre jordbruket.

Nu föreliggande framställning afser, att för år 1912 anslag måtte
beviljas för båda förenämnda ändamål till samma belopp och på samma
villkor, som för innevarande år bestämts, samt att anslagen måtte sammanföras
under en gemensam an slagstitel.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två
särskilda i Andra kammaren väckta, till utskottet remitterade motioner,
nämligen nr 129, däri herr Gast. Odgvist föreslagit, att Riksdagen, med
bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit angående beviljande af medel till
jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sverige, ville besluta, att i
afseende å erhållande af statsbidrag från ifrågavarande anslag skola
tillämpas samma villkor, som hittills och fortfarande varit bestämda för
samma ändamål i Dalarne och Norrland; och nr 131, däri herr J. Widén
in. fl. hemställt, att Riksdagen ville besluta att för år 1912 anvisa och
ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 18,000 kronor, att
användas som bidrag för aflönande af vandringsrättare, som inom Kopparbergs
län och de fem norrländska länen af hushållningssällskapen anställas,
med villkor att hushållningssällskap eller andra korporationer i
(ifrigt bestrida kostnaderna för desamma, ocli enligt de närmare grunder,
som af Kung]. Maj:t bestämmas.

Motionir.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Till stöd för sin framställning har herr Odqvist anfört följande:

»Under sistlidna riksdag föreslog Kungl. Maj:t, under nionde
hufvudtiteln punkt 31, med rubrik »åtgärder för höjande af det mindre
jordbruket», 37,500 kronor för anställande af 15 stycken jordbrukskonsulenter
i södra och mellersta Sverige på enahanda villkor som de
i Norrland och Dalarne under hvart och ett af åren 1908—1911 å extra
stat beviljade 30,000 kronor till 12 stycken jordbrukskonsulenter med
villkor, att konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas af
landsting eller hushållningssällskap.

På jordbruksutskottets hemställan beslutade Riksdagen, att högst

25,000 kronor af anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket
finge, med en beräkning af 2,500 kronor till hvart och ett af
10 hushållningssällskap inom södra och mellersta Sverige användas för
anställande af inom hushållningssällskapets område en jordbrukskonsulent
för det mindre jordbruket, och kan af detta beslut ej följa andra villkor
än de, som Kungl. Maj:t i propositionen fäst vid anslagets erhållande,
eller att jordbrukskonsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas
af landsting och hushållningssällskap.

Nu har emellertid Kungl. Maj:t i kungörelse af den 28 oktober
1910 angående statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket
(Sv. förf. saml. nr 124) intagit närmare bestämmelser angående
anställande af förutnämnda konsulenter samt villkor för åtnjutande af
statsbidrag till deras aflönande, så lydande.

För Dalarne och Norrland tillämpas de villkor, som vid det anslagets
beviljande fästades eller att landsting och hushållningssällskap
bekosta konsulenternas rese- och traktamentsersättning, men för södra
och mellersta Sverige kungöres förutom andra villkor, »att, hvad jordbrukskonsulenterna
i södra och mellersta Sverige beträffar, stadgats, att
hushållningssällskap under det år, för hvilket statsbidrag söktes, skall
på egen bekostnad och utan anlitande till någon del af statsbidraget
anställa en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter».

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde hufvudtiteln
punkt 24 äskat 55,000 kronor att såsom bidrag utgå till aflöning
åt 12 stycken jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland samt åt 10
stycken jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sverige, under villkor
att konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas af landsting
och hushållningssällskap, hvarefter följer, att hvad angår konsulenterna
i södra och mellersta Sverige vederbörande hushållningssällskap under
det år, för hvilket statsbidrag 6ökts, på egen bekostnad och utan an -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

litande till någon del af statsbidrag anställa en eller flera jordbrukskonsulenter.

Nu äro ju hushållningssällskapens inkomster och tillgångar högst olika.

En del ha rikliga tillgångar och andra högst begränsade. De, som
ha rikliga inkomster, kunna ju med lätthet anställa flera konsulenter både
för jordbruk och mejerihandteringen, hvaremot sällskap med mindre
inkomster får nöja sig med antingen en jordbrukskonsulent eller mejerikonsulent,
och finnes det sällskap, som ej ha jordbrukskonsulent.

Jag kan därför ej förstå, hvarför hushållningssällskap i södra och
mellersta Sverige, som för det första delvis ha obetydliga inkomster och
för det andra hafva verksamhetsområde, som hufvudsakligast består af
småbrukare och där egnahemsrörelsen år ifrån år tilltager, icke skola
vara likställda i villkor med Dalarne och Norrland för erhållande af
statsbidrag för liknande ändamål.

Då nu Riksdagen med rätta anslår medel för anställande af jordbrukskonsulenter,
som skola ha till uppgift att höja det mindre jordbruket,
borde hushållningssällskap ifrån södra och mellersta Sverige,
som anmäla sig för statsbidrags erhållande, kunna erhålla detta utan att
en eller flera jordbrukskonsulenter skulle anställas. Kostnaderna för
sällskapen blifva i alla händelser ej ringa, i synnerhet om sällskapets
område är vidsträckt och med svåra kommunikationer, då rese- och
traktamentsersättning ej kan beräknas mindre än hvad lönen uppgår
till, eller 2,500 kronor.»

Herr Widén in. fl. hafva anfört:

»Af allra största framtidsvikt är för oss utvecklingen af det mindre
jordbruket, särskildt dess utveckling i intensitet.

Detta gäller för hela vårt land, men i all synnerhet för Norrland.

Härför kräfves i främsta rummet spridande af ökad kunskap angående
ett dylikt jordbruks rätta bedrifvande, det fullt rationella och
ändamålsenliga tillgodogörandet af alla dess hjälpkällor.

Hvad angår norrländska förhållanden, har detta med styrka framhållits
redan af Norrlandskommittén. Denna kommitté utsände bland
annat frågor till hushållningssällskapen och deras tjänstemän, till af
sällskapen utsedda ombud, i socknarne, till kronofogdar, länsmän, landtbruksingenjörer
m. fl. 1 de inkomna svaren framhålles allmänt, att
spridandet af ökade kunskaper i såväl jordbruk som skogsvård vore i
hög grad ägnadt att stödja jordbruket och utgjorde ett af de viktigaste
villkoren för att sätta den jordbruksidkande befolkningen i stånd att af
sitt arbete skörda rikaste möjliga frukter. En efter de lokala förhållandena
afpassad undervisning vore af långt större betydelse än direkt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

understöd, lämnadt i hvilken form som helst. För att blifva verkligt
fruktbringande borde den dock ordnas så, att den icke endast väckte
allmogens intresse, utan på ett praktiskt och åskådligt sätt lade i
dagen, huru de medel skola användas och brukas, genom hvilka det
norrländska jordbruket kan främjas och ledas in på rätt spår. De, som
lämna dylik undervisning, få ej vänta att blifva uppsökta af den allmänhet,
för hvilken undervisningen är afsedd. Undervisaren måste
komma till dem, som skola undervisas och genom att på deras eget
verksamhetsområde visa dem, huru de skola utföra ett visst arbete, ingjuta
lif och åskådlighet i sin undervisning.

Norrlandskommittén anslöt sig till dessa från bj-gderna utgångna
tankar och föreslog anställande af kringresande jordbrukskonsulenter i
Kopparbergs län och de norrländska länen. Meningen var, att dessa
konsulenter skulle uppsöka den mindre jordbrukaren i hans hem, vistas
en längre tid i hvarje by — de norrländska hemmanen äro i allmänhet
samlade i byar. Han skulle där göra bekantskap med bönderna och
arrendatorerna samt. sedan han lärt känna deras sätt att bruka jorden
och sköta kreaturen, gifva dem råd och anvisningar om de förändringar
de borde vidtaga för att få större inkomst af sin hushållning. Efter
2 å 3 år borde han göra ett förnyadt besök för att se, huru hans undervisning
tillämpats.

Vid 1907 års riksdag erhölls också på Kungl. Maj:ts framställning
anslag till kringresande jordbrukskonsulenter i de norrländska länen och
Kopparbergs län, dock till vida mindre antal, än Norrlandskommittén
föreslagit. För närvarande är deras antal 12 i stället för af kommittén
föreslagna 22.

I de yttranden, som före afgifvandet af den kungl. propositionen
härom infordrades från lokalmyndigheterna, framhölls från flera håll, att
man icke kunde förvänta att med jordbrukskonsulenter af det slag, som
Norrlandskommittén föreslagit, på erforderligt ingående sätt nå ned till
de mindre jordbrukarne. Det föreslagna antalet vore för ändamålet
alltför ringa i förhållande till landets vidsträckthet; och det blefve alldeles
för dyrt att anställa behöflig! antal dylika undervisare af den
kompetens, som förutsatts för jordbrukskonsulenterna. För sådant ändamål
kräfdes personer med mindre teoretisk underbyggnad, utgångna ur
folkets egna led, med praktisk erfarenhet om jordbrukets rätta bedrifvande.
Sådana s. k. vandringsrättare hade, framhölls det från Gäfleborgs
och Norrbottens län, varit med bidrag från kommuner samt landsting
eller hushållningssällskap i en eller annan ort anställda; och det vitsordades,
att de med synnerlig framgång verkat för jordbrukets och

Jordbruksutskottets utledande Nr 1.

boskapsskötselns höjande. Det vore dock omöjligt för de lokala korporationerna
att bekosta dylika vandringsrättare till erforderligt antal, utan
statens medverkan vore därtill erforderlig. Från några hushållningssällskap,
såsom Västerbottens och Norrbottens läns, förordades därför
en kombination af konsulent- och vandringsrättareinstitutionen; ett mindre
antal konsulenter och ett större antal vandringsrättare.

Dåvarande jordbruksministern erkände till fullo den mycket stora
betydelsen för norrländska jordbrukets utveckling af vandringsrättareinstitutionen.
Men han ansåg början böra göras med konsulenterna;
och han hänvisade i fråga om vandringsrättarne till de åtgöranden, som
kunde trätfas af hushållningssällskap, landsting, kommuner och tilläfventyrs
äfven landtmannaföreningar.

Äfven från andra håll än de ofvan nämnda har gagneligheten af
vandringsrättareinstitutionen framhållits. Kommittén för den lägre landtbruksundervisningens
ordnande framhöll angelägenheten af att, jämte
den teoretiska undervisningen genom skolor och kurser, de mindre
jordbrukarne erhölle en ingående praktisk handledning i landtbruket
och dess binäringar och behofvet för sådant ändamål af s. k. vandringsrättare,
som vid personliga besök hos småbrukarne skulle på ort och
ställe lämna dem den önskade handledningen. Kommittén erinrade om
de goda erfarenheterna från de orter inom Gäfleborgs och Norrbottens
län, där vandringsrättare varit anställda. Vandringsrättaren, som borde
tillsättas af hushållningssällskapets förvaltningsutskott, borde ej tilldelas
större distrikt, än att han kunde komma i direkt och personlig beröring
med jordbrukarne i distriktet. Han borde under sin vandring från gård
till gård efter bästa förmåga tillhandagå med råd och anvisningar beträffande
jordbrukets och boskapsskötselns bedrifvande, hvarvid han så
mycket som möjligt genom praktisk handläggning af förekommande
arbeten borde visa, huru dessa bäst skulle utföras. Vandringsrättaren
borde icke hafva rätt att af de jordbrukare han besökte taga ersättning
för sitt arbete. I fråga om deras kompetens ansåg kommittén böra
fordras, förutom genomgången landtbruks- eller landtmannaskolekurs
med föregående eller efterföljande flerårig nöjaktig praktik i jordbruk,
äfven kontrollassistentutbildning, dock att undantagsvis skulle till vandringsrättare
kunna antagas person, som, utan att hafva genomgått mera
än endera af nyssnämnda kurser, styrkt sig äga motsvarande nödiga
teoretiska och praktiska insikter i jordbruk och kreatursskötsel samt
genom sin föregående verksamhet visat sig särskildt lämplig för befattning
af ifrågavarande art. För att blifva till verkligt gagn för den
Bihang till Riksd. prot. 1911. 8 Sami. 1 Håft. 12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

jordbrakande allmänheten borde emellertid enligt kommitténs åsikt
vandringsrättarnas verksamhet vara ledd och öfvervakad af inom länen
anställda j ordbrukskonsulenter.

I fråga om statsunderstöd till vandringsrättare, hvilket kommittén
förordade, ansåg den, att detta borde begränsas till 600 kronor för
hvarje inom ett hushållningssällskaps område anställd vandringsrättare.
Det antal af 20 vandringsrättare, som fanns, ansågs i fråga om understöd
från statens sida böra komma att fördubblas; och ansåg kommittén
därför ett anslag af 24,000 kronor vara erforderligt.

Landtbruksstyrelsen förordade detta kommitténs förslag. Jordbruksministern
erkände i sitt yttrande, som bifogades statsverkspropositionen
vid 1910 års riksdag, till fullo gagnet af vandringsrättares
anställande, men ansåg sig dock ej böra för Riksdagen framlägga förslag
om statsbidrag till dessa. Han ansåg nämligen dels att antalet af
dem skulle komma att växa så att anslaget snart blefve otillräckligt,
dels att de lokala korporationerna torde kunna bestrida de för vandringsrättares
anställande erforderliga kostnaderna.

Till gagn för institutionen har emellertid på jordbruksministerns
förslag Kungl. Maj:t för år 1911 beslutit anordnandet af statsunderstödda
kurser för utbildning af vandringsrättare, däraf en i nordligaste
Sverige, förlagda till landtbruks- eller landtmannaskola. Undervisningen
skulle där vara fri på statens bekostnad men vederbörande hushållningssällskap
hafva ansetts böra bekosta elevernas resor samt kost och logis.

Slutligen hafva hushållningssällskapens hösten förlidet år församlade
ombud på förslag af ombudet för Norrbottens län, doktor Paul Hellström,
beslutit ingå till Kungl. Maj:t med framställning om vidtagande af åtgärder
för beredande af statsbidrag till vandringsrättare.

Af den nu lämnade redogörelsen för frågans föregående behandling
framgår nogsamt vikten och betydelsen för det mindre jordbrukets utveckling,
särskildt i Norrland, af den undervisning, som genom vandringsrättare
är afsedd att åstadkommas. För hvar och en, som praktiskt
studerat förhållandena däruppe, blir den saken allt klarare. Under de
resor t. ex., som undertecknad gjort inom det mig anförtrodda län, har
åsikten om nödvändigheten häraf hos mig alltmera stadgats, och den
delas af alla insiktsfulla män inom länet. Då man t. ex. besöker eu
mera aflägset belägen by — sådana finnas på 600 å 700 invånare —
blir man starkt gripen af de rika, ännu obegagnade möjligheterna på
jordbrukets, förnämligast foderodlingens och boskapsskötselns område,
men på samma gång af den bristande företagsamheten, grundad oftast

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

uti bristande insikt i det rätta sättet att tillvarataga dessa möjligheter.
De kringresande konsulenterna, 2 i Jämtlands län, kunna omöjligen
räcka till, och de komma ej heller i den nära beröring med folket, som
en vandringsrättare bör göra. De teoretiska kurser, som anordnas,
besökas nog ifrigt, men alltför ofta glömmas snart nog de gifna lärdomarne;
de kunna ej heller gifva den handgripliga anvisning om
arbetets bedrifvande, som oftast är nödig. Nej, det fordras, att undervisaren
kommer direkt ned på fältet, som skall beredas, och stannar
tillräckligt länge för att lärdomarne skola praktiskt inpräntas.

Hushållningssällskapen och andra lokala korporationer mäkta här
ej göra hvad som bör göras. De hafva mycket annat, som tillika måste
understödjas och uppehållas. För dem gäller regeln: att det ena göra
och det andra icke låta. — Skall det blifva något af, fordras statens
ingripande och understöd. Inom Jämtlands läns hushållningssällskap
t. ex. har undertecknad två gånger väckt på tal frågan om anslag för
anställande af vandringsrättare, men förslaget har hittills icke kunnat
genomföras af brist på medel. På sina håll inom andra län hafva
kommunerna bidragit till ändamålet, hvilket därigenom kunnat i mindre
omfattning förverkligas. Inom Jämtlands län äro kommunerna härtill
alltför betungade af kommunalskatter, hvilka inom en del mindre kommuner
uppgå till 20 gånger bevillningskronan eller mera. I hvarje fall
kunna dylika bidrag egentligen endast förväntas från större kommuner;
men det är oftast just inom de mindre och aflägsnare, minst bärkraftiga
kommunerna, som vandringsrättarne som mest behöfvas. Liknande förhållanden
som inom Jämtlands län finnas äfven inom öfriga delar af
Norrland.

För utvecklingen af Norrlands möjligheter inom jordbrukets och
boskapsskötselns område, rörande hvilka riksdagsmännen på förra sommarens
Norrlandsfärd torde fått åtminstone någon föreställning, är det
enligt min mening af afgörande betydelse, att statsmakterna genom
statsbidrag uppmuntra och möjliggöra vandringsrättares anställande.

Hörande grunderna härför tillåter jag mig hänvisa till landtbruksstyrelsens
på kommitténs för den lägre landtbruksundervisningens ordnande
grundade förslag. Den farhåga för att antalet vandringsrättare
skall i alltför hög grad stiga kan ju förekommas därigenom att antalet
begränsas för hvarje län. Härigenom skulle hushållningssällskapen
åtminstone blifva i tillfälle att anställa vandringsrättare på trakter, där
de allra bäst behöfdes. — Då förhållandena i Norrland torde i detta
afseende vara alldeles säregna och väsentligen skilja sig från dem i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

mellersta och södra Sverige, där större och mindre jordbruk i större
utsträckning finnas bredvid hvarandra, har jag ansett mig här böra
begränsa framställningen till Norrland. Med hänsyn till det stora behofvet
därstädes synes emellertid anslagsbeloppet i allt fall icke kunna sättas
lägre än till 18,000 kronor. De närmare villkoren för anslagets tillgodonjutande
torde det öfverlåtas åt Kungl. Magt att ordna i öfverensstämmelse
med de hufvudgrunder, som i landtbruksstyrelsens ofvan åberopade förslag
angifvits eller kunna finnas därutöfver lämpliga.»

I afseende å Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet
icke något att erinra.

Vidkommande den af herr Odqvist väckta motionen, så gälla
såsom i motionen antydts för åtnjutande af båda slagen af ifrågavarande
statsbidrag för aflönande af jordbrukskonsulenter för närvarande samma
villkor med undantag däraf att, hvad angår jordbrukskonsulenterna i södra
och mellersta Sverige, stadgats, att hushållningssällskap under det år,
för hvilket statsbidrag sökes, skola på egen bekostnad och utan anlitande
till någon del af statsbidraget anställa en eller liera ytterligare jordbrukskonsulenter.

Detta särskilda villkor har tillkommit med hänsyn till att mellersta
och södra Sveriges 21 hushållningssällskap förfoga öfver så pass stora
inkomster, att de böra kunna utan anlitande af statsbidrag själfva
anställa en konsulent, hvilket ock med få undantag skett. Uppstår
däremot behof att anställa ytterligare eu eller flera dylika tjänstemän,
hvilket inom flere sällskap nog torde vara nödvändigt, hufvud sakligast
på grund af det allt mer och mer växande arbetet för höjandet af det
mindre jordbruket, yppar sig härför ganska stora svårigheter. Det är
ock på den grund Riksdagen velat träda hjälpande emellan och anslagit
medel för anställandet i dessa delar af landet af ytterligare 10 konsulenter.
Då emellertid detta antal ej utgör fullt hälften af sällskapens antal i
nämnda landsdelar, synes det utskottet välbetänkt att i främsta rummet
tillgodose de sällskap, som redan gjort afsevärda uppoffringar för ifrågavarande
ändamål, hvadan utskottet icke anser sig böra biträda motionen
i ämnet.

Beträffande härefter herr Widéns in. fl. motion, så är utskottet i
likhet med motionärerna öfvertygadt om, att vandringsrättareinstitutionen,
rätt handhafd, i flera afseenden är af stor betydelse för det mindre jordbrukets
höjande. Den torde nämligen vara den form för småbrukareundervisningen,
som på grund af sin åskådlighet och nästan uteslutande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

praktiska läggning är i och för sig lättast tillgodogjord och på grund
af den ringa tidspillan, som är med dess åtnjutande förenad, samt dess
omedelbara betydelse för den undervisningen emottagande småbrukarens
eget jordbruk bäst ägnad att hos denne väcka och bibehålla intresset
för och tillförsikten om hans närings förkofran. Till följd af sina
berörda egenskaper utgör undervisningen genom vandringsrättare ett
synnerligen viktigt komplement till jordbrukskonsulenternas enligt sakens
natur mera teoretiska undervisning. Och beträffande särslcildt de nordliga
delarna af landet, som med ifrågavarande framställning afses, torde,
såsom motionärerna antydt, ifrågavarande undervisningsform vara väl
lämpad för befolkningen därstädes.

Vid förra årets Riksdag gjordes af en af de nuvarande motionärerna
framställning i hufvudsakligen enahanda syfte, som nu förevarande
motion. Emellertid blef framställningen afslagen af Riksdagen sedan
jordbruksutskottet afstyrkt densamma. Utskottet ansåg sig nämligen,
då bl. a. visshet ej förefunnes att tillräckligt antal för de ifrågasatta
vandringsrättarebefattningarna lämpliga personer funnes att tillgå, böra
för det dåvarande afstyrka, att Riksdagen beviljade medel för aflönande
af vandringsrättare. Såsom i motionen uppgifves har Kungl. Maj:t
emellertid nu föranstaltat om utbildningskurser under innevarande år
för vandringsrättare. Och då det är af vikt att, när desamma blifva
redo att begynna sin verksamhet, medel för deras aflönande finnas tillgängliga,
har utskottet, som ej haft något att erinra mot det äskade
beloppets storlek, funnit sig nu böra tillstyrka Riksdagen att bevilja
anslag för ändamålet.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen må

I. med afslag å herr Odqvists ifrågavarande motion
såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i
Dalarna och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter
i södra och mellersta Sverige under villkor, att konsulenternas
rese- och traktamentsersättning bekostas af
landsting, hushållningssällskap eller eljest, och, hvad
angår konsulenterna i södra och mellersta Sverige,
att vederbörande hushållningssällskap under det år,
för hvilket statsbidrag sökcs, på egen bekostnad och
utan anlitande till någon del af statsbidraget, anställer

Utbildningskurser
för
kontrollassistenter.

Velerinärbak teriologiska anstalten.

[25.]

94 JordbruksiitsJcottetts utlåtande Nr 1.

en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter, samt på
de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af

55,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i mån af behof för
ändamålet användas; samt

II. med bifall till herr Widéns m. fl. förevarande
motion, på extra stat för år 1912 anvisa det anslag
af 18,000 kronor att af Kungl. Maj:t i mån af behof
användas såsom bidrag till aflönande afl vandring srättare
i Dalarna och Norrland under villkor, att kostnaderna
för desamma i öfrigt bestridas af landsting, hushållningssällskap
eller eljest samt på de villkor i öfrigt,
Kungl. Magt kan finna godt föreskrifva.

26:o) I en till Riksdagen den 31 mars 1911 aflåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 170, har Kungl. Maj:t under åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till anordnande
af utbildningskurser för kontrollassistenter på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 19,100 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att af
nämnda belopp låta under innevarande år förskottsvis af tillgängliga
medel för ändamålet utanordna 9,550 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
särskild! yttrande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Veterinärunderyisning m. m.

27:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att — med
förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit för veterinärbakteriologiska
anstalten af Riksdagen godkänd, skall vara gällande äfven under
år 1912 — medgifva, att Kungl. Maj:t må under sistnämnda år för
uppehållande af anstaltens verksamhet under år 1912 disponera å extra
stat för år 1910 för samma ändamål anvisade medel, 21,320 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 209—210.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
1908 års Riksdag medel för inrättande af en veterinärbakteriologisk
anstalt samt fastställde därvid stat för anstalten för år 1909, slutande
å 21,320 kronor. För uppehållande af verksamheten under år 1910 vid
anstalten, som emellertid ej trädt i verksamhet under år 1909, men
beräknades komma att göra det under år 1910, anvisade härefter 1909 års
Riksdag medel till enahanda belopp. Af brist på lämplig föreståndare
kunde dock arbetet vid anstalten ej ens under år 1910 taga sin början.
Då de sålunda beviljade anslagen ej tagits i anspråk, medgaf Riksdagen
beträffande år 19li, hvilket år anstalten slutligen skulle träda i verksamhet,
att de af 1908 års Riksdag anvisade medlen då finge för afsedt
ändamål användas.

De af 1909 års Riksdag beviljade medlen för uppehållande af anstaltens
verksamhet under år 1910 finnas alltså fortfarande tillgängliga
att för ändamålet disponeras. Beträffande anslagsbehofvet för nu ifrågavarande
år, 1912, hemställer därför utskottet i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag,

att Riksdagen må — med förklarande att samma
stat, som för år 1909 blifvit för veterinärbakteriologiska
anstalten af Riksdagen godkänd, skall vara
gällande äfven under år 1912 — medgifva, att Kungl.
Maj:t må under sistnämnda år för uppehållande af
anstaltens verksamhet under år 1912 disponera å extra''
stat för år 1910 för samma ändamål anvisade medel
21,320 kronor.

28:o) I en till Riksdagen den 24 mars 1911 afbiten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 142, har Kungl. Maj:t under
åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1912
dels till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag å 51,000 kronor
att användas till uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet efter
inflyttandet i de för institutets räkning uppförda nybyggnaderna vid
lägenheten Kräftriket med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda anslagunder
år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderligt belopp;

Veterinär.

institutet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

dels ock anvisa ett belopp af 5,000 kronor till inköp af en för
institutets försöksladugård erforderlig nötkreatursbesättning.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
särskildt yttrande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmaimanäringar.

Bidrag nu 29:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

för''allmänna ^inställer Utskottet,
iandtbruhs -

möten.

Prisbelöningar
vid allmänna
landibruksmöten.

[26, 27.]

att Riksdagen, i likhet med hvad som skett för
ett flertal föregående år, må på extra stat för år
1912 anvisa

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor; samt

b) till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

12,500 kronor.

Bedfkapsprof ningsanstalter.

[28.]

30:o) Kungl. Maj:t bär vidare, under punkt 28, föreslagit Riksdagen
att, till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet vid
Ultima samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter
för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof, anvisa å
extra stat för år 1912 ett anslag af 17,500 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna 5,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 211—215.

För uppehållande af ifrågavarande profningsanstalter beviljade
Riksdagen för hvart och ett af åren 1908 och 1909 å extra stat 10,000
kronor. För hvart och ett af åren 1910 och 1911 höjdes anslaget,
särskildt med hänsyn till den ökning af profningsarbetet under samma
år, som var att emotse med anledning däraf, att allmänt svenskt landtbruksmöte
komme att hållas under år 1911, till 12,500 kronor.

Af det nu för ifrågavarande ändamål för år 1912 äskade anslaget
å 17,500 kronor är ett belopp af 5,000 kronor afsedt för vissa af före -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

nämnda landtbruksmöte förorsakade kostnader, till hvilkas bestridande
de för innevarande år anvisade medlen ej lämna tillgång. Återstoden af
anslaget, 12,500 kronor, skalle användas för profningsarbetet år 1912,
hvilket på grund af ökadt antal profningar och höjda omkostnader för
profningsarbetet kan antagas blifva förenadt med större utgifter än
profningarna under föregående år, bortsedt från den af landtbruksmötet
orsakade mera tillfälliga ökningen af göromålen, kunna beräknas hafva
dragit.

Det sålunda för nästa år begärda anslaget har utskottet funnit af
behofvet påkalladt och tillstyrker därför att detsamma må af Riksdagen
beviljas.

Då till utskottets kännedom kommit, att profningsanstalterna mången
gång vid profningarnas utförande icke iakttagit den skyndsamhet,
som af allmänheten förväntats, har utskottet, som väl inser svårigheten
för anstalterna att med deras nuvarande organisation kunna motsvara
de kraf, som skäligen böra kunna ställas å dem, velat i detta sammanhang
uttala sin förväntan, att Kungl. Maj:t ägnar ordnandet af denna
för landtbruksnäringen icke oviktiga angelägenhet den uppmärksamhet,
hvaraf den är förtjänt.

Utskottet hemställer

att Riksdagen må, till fortsatt uppehållande af de
vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter för profning
af maskiner och redskap för landtbrukets behof,
anvisa å extra stat för år 1912 ett anslag af 17,500
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 5,000 kronor.

31:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad som skett beträffande
åren 1910 och 1911, må å extra stat för år
1912 anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom
de orter, där landsting eller hushållningssällskap, hvart
för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 1 Höft. 13

Kemiska

stationer.

[29.]

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

laboratorium och bekosta ej mindre lokal för detta
jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till dessa och laboratorier änaren
äfvensom de årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens
behof — 6,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 48,000 kronor.

Kemisk växt• 32:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda fram aufautom

ställning får utskottet hemställa,

Norrtottens

, att Riksdagen, i likhet med hvad som för ett

L flertal föregående år ägt rum, må såsom bidrag till

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under villkor
att från länets landsting och hushållningssällskap eller
eljest bidrag lämnas till anstaltens underhåll med
sammanlagdt minst 6,750 kronor — på extra stat för
år 1912 anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

Frökontroll- 33m) Kungl. Maj:t har, under punkt 31 föreslagit Riksdagen

anstalter. ^ ^ extra gtat för till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett

L ''J anslag af 10,000 kronor, för att — med högst 1,000 kronor för hvarje
anstalt — användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som af
landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, understödjas
med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka anstalter
vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder
och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställas.

De skäl, som anförts till stöd för framställningen, återfinnas i
statsrådsprotokollet, sid. 216—217, dit utskottet tillåter sig hänvisa.

För hvart och ett af åren 1887—1908 har Riksdagen för ifrågavarande
ändamål till Kungl. Maj:ts förfogande å extra stat anvisat
anslag till samma belopp och på enahanda villkor, som nu för år 1912
föreslagits.

Under den tid, berörda anslag sålunda beviljats, har upprepade
gånger fråga väckts om förändrad organisation af det statsunderstödda
frökontrollväsendet i landet, förnämligast i syfte att få denna verksamhet
mer centraliserad. Hvarje gång har emellertid frågan, enär densamma
kräft vidare utredning, tills vidare undanskjutits.

Emellertid föreläde Kungl. Maj:t 1908 års Riksdag förslag till

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

förändrad organisation af frökontrollväsendet, hvilket förslag- gick därpå
ut, att statsunderstöd skulle lämnas endast fyra i olika delar af landet
belägna, bättre än de hittillsvarande utrustade frökontrollanstalter.

Riksdagen för sin del uttalade sig dock för den nuvarande anordningen
med ett relativt stort antal frökontrollanstalter, spridda öfver
hela landet, samt ansåg, att de brister, som enligt sakens natur måste
vidlåda denna anordning, skulle blifva i det hela afhjälpta genom upprättande
af en central frökontrollanstalt, hvilken anstalt Riksdagen föreställde
sig lämpligen kunna anordnas i samband med den redan befintliga
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, hvarigenom
kostnaderna för en sådan central frökontrollanstalt skulle kunna
nedbringas.

Riksdagen anvisade alltså på extra stat för år 1909 till Kungl.
Maj:ts förfogande ett anslag af 10,000 kronor för att på dittills brukligt
sätt utgå till understöd åt af hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter
och anhöll tillika, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning
taga i öfvervägande, huruvida icke en central frökontrollanstalt
borde inrättas i samband med centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, och därefter till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill förhållandena kunde föranleda.

Den af Riksdagen sålunda begärda utredningen blef härefter af
Kungl. Magt föranstaltad. Som emellertid utredningen syntes gifva vid
handen, att någon särskild besparing i kostnader icke skulle stå att
vinna genom det ifrågasatta förläggandet af den föreslagna centrala
frökontrollanstalten till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
hvilken anordning för öfrigt ur viss synpunkt syntes mindre
lämplig, gjorde Kung], Maj:t framställning hos 1909 års Riksdag om
beviljande för år 1910 af det förut öfliga anslaget på vanliga villkor.

Med hänsyn till frågans dåvarande läge biföll Riksdagen Kungl.
Maj ds framställning.

Sedermera väcktes frågan om frökontrollväsendets omorganisation
ånyo, i det att åtskilliga utsädes- och fröhandel idkande bolag och
enskilda personer inkommo med framställning i ämnet, i hvilken de,
under framhållande af de svårigheter, som vållades dem genom det
bristfälliga sätt, hvarpå frökontrollväsendet vore ordnadt, förklarade sig
på det lifligaste instämma i det underdåniga utlåtande angående frökontrollväsendets
ordnande, som år 1907 afgafs af styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet och som legat till
grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1908 års Riksdag. T anslutning
härtill hemställde de, att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke

100

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Åtgärder för
befordrande
af den
inhemelca
klöfver- och
gräefröodlinge
B.

[32.]

utsikt funnes till en snar och lycklig lösning af hithörande frågor.
Enär denna framställning för det dåvarande vore remitterad till styrelsen
för centralanstalten för forsöksväsendet på jordbruksområdet och sålunda
något förslag till frökontrollväsendets omorganisation icke då kunde
framläggas, inskränkte sig Kungl. Maj:t jämväl år 1910 till att för innevarande
år äska samma anslag, som utgått föregående år, hvilken framställning
af Riksdagen bifölls.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, har nu styrelsen för
centralanstalten för forsöksväsendet på jordbruksområdet framlagt förslag
till ändrad organisation af frökon troll väsen det, hvilket förslag i
vissa afseenden skiljer sig från den proposition i ämnet, som Kungl.
Maj:t föreläde 1908 års Riksdag. Då under sådana förhållanden en
närmare pröfning och granskning af detta förslag synts önskvärd, har
Kungl. Maj:t jämväl i år inskränkt sig till att äska anslag till samma
belopp och på enahanda villkor som förut.

Då således förevarande fråga alltjämt befinner sig på utredningens
stadium, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart
och ett af åren 1887—1911 ägt rum, på extra stat
för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett
anslag af 10,000 kronor, för att — med högst 1,000
kronor för hvarje anstalt — användas till understöd
åt sådana frökontrollanstalter, som af landsting eller
hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget
och hvilka anstalter vilja underkasta sig de
villkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder
och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställas.

34:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer
utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad som skett beträffande
hvart och ett af åren 1908—1911, må såsom
bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

101

35:o) Under punkt 33 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
till anställande af en statskonsulent i fröodling på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 6,500 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes å sid. 218—222 i statsrådsprotokollet,
dit utskottet tillåter sig hänvisa.

Ifrågavarande statskonsulent, för hvars anställande medel nu för
första gången begäres, skulle hafva till uppgift att lämna råd och upplysningar
angående odling af foderväxtfrö samt anläggning af foderväxtvallar
och dylikt, att uppgöra förslag till växtslag, som företrädesvis
borde i vallar odlas inom olika trakter, att uppgöra plan till och
utöfva tillsyn öfver odlingsförsök inom de områden, som tillhörde hans
verksamhet, att meddela råd angående frövarors behandling och rensning
samt anläggande af frörenserier äfvensom anskaffande af lämpliga rensningsmaskiner,
att uppgöra planer för premiering af fröodling och utsädesfrö,
att genom föredrag och på annat sätt hos den jordbrukande
allmänheten väcka intresse för fröodling och anläggande af foderväxtvallar,
att arbeta för bildande af fröodlingsföreningar samt att biträda
vid deras bildande.

Beträffande statskonsulentens arfvode skulle detta bestämmas i
likhet med hvad i sådant afseende för närvarande utgår i aflöning uti
första lönegraden eller såsom arfvode till statskonsulent eller 4,000 kronor,
hvarjämte, förutom att arfvodestaxan för statskonsulenterna syntes böra
gälla äfven för denna tjänsteman, till bestridande af kostnaderna för
hans resor borde, i likhet med hvad hittills varit fallet beträffande
andra å extra stat uppförda statskonsulenter, utgå ett belopp af 2,500
kronor.

Såsom i statsrådsprotokollet framhållits användes inom landet utländskt
frö i stor omfattning. Ehuru under de senaste åren fröinförseln
torde hafva något minskats, importerades sålunda enligt den officiella
statistiken under år 1909 — det sista år för hvilket uppgifter föreligga
— 28,601,902 kilogram frö af olika slag med ett sammanlagdt värde
af 10,267,330 kronor. Af nämnda kvantitet utgjordes 1,695,550 kilogram
af klöfver- och ej specificeradt gräsfrö med ett värde af 1,730,738
kronor samt 21,408,359 kilogram af linfrö med ett värde af 5,138,006
kronor. I betraktande af denna afsevärda import och då det inhemska
fröet för våra behof gifvetvis är det utländska mycket öfverlägset, måste
den inhemska fröodlingen framstå såsom ett viktigt led i arbetet på vår
jordbruksnärings höjande. Åtskilligt har visserligen redan gjorts i

Statskonsulent
i fröodling
m. m.

[33.]

Utskottet.

102

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

ifrågavarande afseende; men då därvid, såsom departementschefen framhållit,
i viss mån saknats planmässighet samt enhetlighet i ledningen
af det hela, hafva icke de resultat uppnåtts som önskvärd!, vore. För
att härutinnan åstadkomma bättring torde, att döma af erfarenheten från
andra landthushållningens verksamhetsområden, den af Kungl. Maj:t
föreslagna åtgärden att anställa en statskonsulent i fröodling vara synnerligen
verksam och ändamålsenlig. Särskilt vore densamma ägnad att
gifva en önskvärd ökad effektivitet åt de under de senare åren af staten
understödda åtgärderna för befordrande af den inhemska klöfver- och
gräsfröodlingen, hvarjemte ifrågavarande statskonsulent, enligt utskottets
mening lämpligen äfven kunde ägna tid och krafter åt fröodlingen af
våra viktigare trädgårdsväxter.

På grund af hvad sålunda anförts och då för den ifrågasatta
statskonsulenten föreslagits samma aflöningsförmåner som af öfriga statskonsulenter
å extra stat åtnjutes, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till anställande af en statskonsulent
i fröodling på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 6,500 kronor.

Sveriges ut- 36:o) Under punkt 34 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

sädetföreinng. föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

I afseende å de skäl, som till stöd för denna framställning anförts,
tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 223—225.

Med hänvisning till hvad Riksdagen vid beviljandet för innevarande
år af ifrågavarande anslag anfört får utskottet, som med synnerlig tillfredsställelse
inhämtat, att föreningen ämnar vidare utveckla sitt för
landets jordbruk utan tvifvel betydelsefulla filialväsen, i det föreningen
har för afsikt att utöfver dess nuvarande filialer vid Ultima och i Luleå
inrätta en ytterligare filial i Västergötland, hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för ett flertal
år förut skett, må såsom bidrag till uppehållande af
Sveriges utsådesförenings praktiskt vetenskapliga verksamhet
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af

25,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

103

37:o) På grund af Kung!. Maj:ts därom i punkten 35 gjorda fram- stipendiat i

Ställning får utskottet hemställa, och mejerihus hållning.

att Riksdagen, i likhet med hvad som skett för [35-]
innevarande år, må till utbildande af en stipendiat i
boskapsskötsel och mejerihushållning på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 1,500 kronor.

38:o) Med anledning af framställning i ämnet af Kungl. Maj:t Anställande
hemställer utskottet vidare, piplök torf

assistenter.

att Riksdagen, i likhet med hvad som under [36.]
föregående år ägt rum, må för anställande af en förste
och en andre torfingenjör samt tre torf assistenter på
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 25,000
kronor.

39:o) Med erinran, att Riksdagen år 1907 på förslag af Kungl. Torfskoian
Maj:t till upprätthållande af en torfskola under åren 1908—1912 be- mdMa*karyd.
vilja! ett anslag af 35,000 kronor och däraf på extra stat för hvart och L
ett af åren 1908—1911 anvisat ett belopp af 7,000 kronor, får utskottet,
på grund af Kungl. Maj:ts i punkt 37 gjorda framställning, hemställa,

att Riksdagen må af det utaf 1907 års Riksdag
beviljade anslag å 35,000 kronor till upprätthållande
af en torfskola under åren 1908—1912 på extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

40:o) Under punkt 38 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t åtgärder för
föreslagit Riksdagen att för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna “‘tiwjofo?
finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste görandet af
sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga tillgång af Tor/mo”sarS
bränntorf, torfströ in. m., på extra stat för år 1912 af t i mån af be- befintliga
Imf användas anvisa ett belopp af 10,000 kronor, med rätt därjämte tillgång.

för Kung]. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under år 1911 [38.]

af tillgängliga medel utanordna 5,000 kronor samt likaledes i mån af
behof under år 1912 för enahanda ändamål disponera hvad vid utgången
af år 1911 icke blifvit användt af tidigare för samma ändamål på extra
stat beviljade medel.

För ifrågavarande ändamål har Riksdagen anvisat på extra stat

104

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

Svenska moss■
kulturföreningen.

[39.J

för år 1902 100,000 kronor, för år 1905 25,000 kronor och för år 1907

20,000 kronor. Vidare har Riksdagen för ett hvart år från och med år
1904 medgifvit, att Kungl. Maj:t hage under ett följande år i mån af
behof för ändamålet disponera hvad vid utgången af närmast föregående
år icke blifvit användt af samma medel.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas äro de af Riksdagen
sålunda anvisade beloppen numera i det närmaste förbrukade, hvadan
nytt anslag för ändamålet äskats.

Med hänsyn till utsträckningen af landets torfmossar är ifrågavarande
angelägenhet af största betydelse för det rationella tillgodogörandet
af landets naturtillgångar. Vid sådant förhållande synes statens
medverkan i förevarande afseende böra vara gifven. Och detta så
mycket mer som på grund af torfindustriens betryckta läge för närvarande
något afsevärdt understöd i anslagets syfte ej torde kunna påräknas
från enskildt håll. Utskottet hemställer därför,

att Riksdagen må för vidtagande af sådana åtgärder,
som kunna finnas vara ägnade att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra
den i landets torfmossar befintliga tillgång af bränntorf,
torf strö m. in., på extra stat för år 1912 att i
män af behof användas anvisa ett belopp af 10,000
kronor, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t att låta
utaf nämnda belopp förskottsvis under år 1911 af
tillgängliga medel utanordna 5,000 kronor samt likaledes
i mån af behof under år 1912 för enahanda
ändamål disponera hvad vid utgången af år 1911 icke
blifvit användt af tidigare för samma ändamål på
extra stat beviljade medel.

41:o) I punkt 39 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till understöd åt Svenska mosskulturföreningen på
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 35,000 kronor.

Departementschefen, hvars yttrande i ärendet till statsrådsprotokollet
återfinnes därstädes å sid. 228 och 229, har vid hemställan om
aflåtande af förevarande framställning uttalat, att, därest densamma af
Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja angående villkoren för anslagets
åtnjutande meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga
om det till föreningen för innevarande år beviljade anslag, och sålunda,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

105

bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud, för
hvilket kostnaden skulle bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen
af föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva
yttrande till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande
skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild
inspektion från statens sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för
innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

Till understöd åt Svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
extra stat för hvarje år från och med år 1890 anvisat statsanslag, som,
efter att för hvart och ett af åren 1906—1909 hafva utgjort 20,000
kronor, för år 1910 höjdes till 35,000 kronor i ändamål att för föreningen
möjliggöra att, hufvudsakligen till de mindre jordbrukarnas
fromma, utvidga sin redan mycket omfattande verksamhet i vissa riktningar.
Jämväl för innevarande år har Riksdagen beviljat föreningen
anslag till sistnämnda belopp. Då de skäl, som sålunda föranledt anslagets
bestämmande till nuvarande belopp, fortfarande gälla i oförminskad
grad, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till understöd åt Svenska mosskulturföreningen
på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 35,000 kronor.

42:o) Vidare har Kungl. Maj:t under punkten 40 föreslagit Riksdagen
att dels på extra stat för år 1912 till åtgärder för höjande af
det mindre jordbruket bevilja ett anslag af 250,000 kronor, dels ock
medgifva, att hvad vid utgången af år 1910 möjligen icke blifvit användt
af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år 1911 för enahanda
ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 230—234 i statsrådsprotokollet,
dit utskottet tillåter sig hänvisa.

Till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket har Riksdagen
hvarje år allt sedan 1901 anvisat anslag, som från att för år 1902 hafva
uppgått till 25,000 kronor, alltjämt ökats så, att för innevarande år beviljats
ett anslag af 267,500 kronor. Detta anslag jämte förefintliga
besparingar å föregående års anslag var afsedt att disponeras, utom
med ett belopp för utgifter af beskaffenhet att böra gäldas af tidigare
anslag, med dels 25,000 kronor för aflönande af tio jordbrukskonsulenter
i mellersta och södra Sverige dels ock 251,000 kronor på följande sätt:

Bihang till Riksd. prot. 1911. 8 Sami. 1 Höft. 14

Åtgärder för
höjande af det
mindre jordbruket.

[40.]

106

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Mttior.

penningpris vid premiering af mindre jordbruk............... 39,000 kronor

premielån vid premiering af mindre jordbruk.................. 35,000 „

kontrollföreningars organisationsanslag ............................. 16,000 „

kontrollföreningars årsanslag................................................... 25,000 „

studieresor................................................................................... 26,000 ,,

undervisningskurser ................................................................. 50,000 „

premiering af odlingsföretag.................................................. 50,000 „

öfrig undervisning..................................................................... 10,000 „

tillhopa 251,000 kronor

För år 1912 bar Kungl. Maj:t, som, såsom under punkt 25 här ofvan
omförmäles, föreslagit, att ofvanberörda belopp 25,000 kronor till aflöning
åt jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sverige skulle sammanföras
under gemensam anslagstitel med anslaget till aflöning åt
jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarne, under anslagstiteln »åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket» äskat medel för ofvan särskildt
förtecknade ändamål med ett till 250,000 kronor afrundadt belopp.

Beträffande villkoren för dessa medels användande har Kungl.
Maj:t icke ifrågasatt annan ändring än att, rörande understöd åt medlemmar
af kontrollförening, Kungl. Maj:t skulle tillerkännas rätt att på
framställning af hushållningssällskap i Norrland samt Dalarne medgifva,
att sådant understöd må utgå till medlemmar af kontrollförening, hvilka
äga högst tio kor, under ett eller flera af de åtta första åren. Enligt
nu gällande bestämmelser kan nämligen understöd utgå endast under
de fyra första åren.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
Andra kammaren väckt motion, nr 152, däri herr J. Jönsson i Refvinge
föreslagit, att Riksdagen må besluta, att det under rubriken åtgärder
för det mindre jordbrukets höjande, punkt 40 i nionde hufvudtiteln,
föreslagna anslaget å 10,000 kronor till öfrig undervisning, höjes till

15,000 kronor.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I årets statsverksproposition föreslås, under punkt 40 i nionde
hufvudtiteln (åtgärder för det mindre jordbrukets höjande, öfrig undervisning),
ett anslag af 10,000 kronor, ett anslag som med detta belopp utgått
under två föregående år till sådana lantbruksskolor, som ej på
annat sätt erhållit statsunderstöd. P. J. Rösiö har häraf årligen erhållit
5,000 kronor, Nils Larsson å Dala landtmannaskola i Skåne 2,400
kronor, fröknarna Lecksell 2,000 kronor, samt har återstoden, 600 kronor,
utgått till jordbrukskurser för folkskollärare.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

107

Det synes mig emellertid, som om det anslag å 2,400 kronor, som
tilldelats Nils Larssons skola, vore allt för lågt i betraktande af dess
faktiska betydelse för det mindre jordbrukets böjande. Undervisningen
vid densamma är praktisk och åskådlig i såväl allmänbildande som
jordbruksfrågor, och hvar och en, som öfvervarit några lektioner, känner
sig frapperad af den utomordentliga intensiteten i skolans undervisning.
Nils Larsson är liksom Rösiö jordbruksentusiast och likställd med denna
i förmåga att bibringa sina lärjungar den kärlek till jordbruket och dess
höjande samt den fasta tro på vår modernärings framtid, som är en
lifsbetingelse för densamma. Att skolan blifvit uppskattad, bevisas af
den stora tillströmningen af elever. Dessas antal har sedan skolans tillkomst
1901 ständigt ökats och från nämnda år till 1910 har sammanlagdt
407 unga män, representerande 22 län, åtnjutit undervisning vid
Nils Larssons skola. Innevarande vinterkurs har icke mindre än 103
elever, och har således det sammanlagda elevantalet under skolans tioåriga
tillvaro varit 510. Af dessa ha 63 varit frielever.

Att man äfven på håll, där man förut sett snedt på skolan, därför
att den ej haft officiell prägel, kommit till insikt om dess värde, visas
af Malmöhus läns hushållningssällskaps beslut att, från och med innevarande
år, likställa densamma ifråga om anslag med öfriga landtmannaskolor
i länet.

För att kvarhålla vår landsbygds ungdom vid jordbruksnäringen
måste vi begagna alla medel att i största möjliga utsträckning gifva
dem ökad bildning och ökad insikt ifråga om jordens rationella skötsel,
och från statens sida bör man ej visa sig allt för njugg mot enskilda
personer i vårt land, som med utomordentlig duglighet, utomordentligt
intresse och utomordentlig framgång ägna sig åt uppgiften att göra vår
mindre bemedlade jordbrukareungdom, som ej har råd att genomgå såväl
folkhög- som landtmannaskola, till intresserade och dugliga jordbrukare.
Direktör Nils Larsson på Dala utför med ett ovanligt nit en
sådan mission, och det synes mig rätt och rimligt att han därför tilldelas
ett anslag af 4,000 kronor».

Då öfriga anslag under samma rubrik synts motionären böra
utgå oförändrade och man jämväl kunde tänka sig att behof af nya anslag
för liknande ändamål kunde uppstå, hade motionären hemställt om
höjande af det af honom åsyftade anslagsbeloppet till 15,000 kronor.

Hvad först beträffar motionen kan utskottet, som visserligen icke
i något vill förringa den betydelse skolan i fråga må äga, emellertid
icke tilltro sig att på den af motionären förebragta utredningen och

Vtshotlet.

108

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

den kännedom om skolan, som i öfrigt må vara tillfinnandes inom utskottet,
afgöra huruvida och än mindre i hvad mån skolan kan vara
förtjänt af statsunderstöd. Enligt motionärens uppgift har skolan af
Kungl. Maj:t tillerkänts sådant understöd med 2,400 kronor för år.
Ifrågavarande angelägenhet har således varit och kan med säkerhet
antagas framdeles ånyo blifva föremål för pröfning af Kungl. Maj:t,
som otvifvelaktigt är i bättre tillfälle än Riksdagen att bedöma skolans
förtjänster och betydelse så väl i och för sig som i jämförelse med
andra liknande undervisningsanstalter. Då utskottet är förvissadt, att
Kungl. Maj:t därvid kommer att vidtaga de åtgärder för skolans understödjande,
som kunna befinnas skäliga, finner sig utskottet böra afstyrka,
att medel beredes skolan i den ordning motionären åstundar.

Beträffande Kungl. Maj:ts under nu förevarande punkt gjorda
framställning har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer alltså

att Riksdagen må,

a) med afslag å ifrågavarande motion, på extra
stat för år 1912 till åtgärder för höjandet af det mindre
jordbruket bevilja ett anslag af 250,000 kronor,

b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1910
möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet
beviljade anslag må under år 1911 för enahanda
ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

stauicomuient 43:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom under punkt 41 gjorda
^jordbn!keTC framställning hemställer utskottet,

T411 ''

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvartdera året
1910 och 1911 skett, må till anställande af en statskonsulent
för det mindre jordbruket på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.

Åtgärder 44:o) Under punkten 42 af förevarande hufvudtitel har Kungl.

för främjande^ Maj;t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till åtgärder för främjande
bokföring ”vid af ordnad bokföring vid mindre jordbruk på extra stat för år 1912
mindre jord- anvisa ett förslagsanslag af 15,000 kronor.

["4fUl Sättet och det omedelbara ändamålet för statens understödjande

af ifrågavarande åtgärder skulle vara enahanda, som för understödjandet
från statens sida af kontrollföreningarnas verksamhet. Sålunda skulle,

Jordbruksutskottets titlåtande Nr 1.

109

för att bibringa mindre jordbrukare — i detta sammanhang sådana
med högst 75 har åker — insikt om det för dem fördelaktiga i en ordnad
bokföring, staten för hvarje sådan brukare, som läte ombesörja bokföringen
för sitt jordbruk genom vederbörlig på sätt i statsrådsprotokollet
omförmäles upprättad bokföringsbyrå, bidraga till brukarens afgift
till byrån under de fyra första åren han tillhörde densamma med visst
belopp, högst 15 kronor, under villkor att vederbörande hushållningssällskap
lämnade minst samma bidrag samt att bidraget utginge endast
till innehafvare af jordbruk, hvilken hade detta till sin hufvudsakliga
näring.

Beträffande utredningen i öfrigt i ärendet tillåter sig utskottet att
hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 235—245.

För landthushållningen med dess många grenar och växlande former
är, måhända mer än för någon annan näring, en ordnad bokföring
af utomordentlig betydelse för erhållande af säker kännedom ej mindre
om hushållningens resultat såväl i dess helhet som isynnerhet beträffande
dess särskilda grenar och dessas inflytande på slutresultatet än äfven
om de särskilda driftåtgärdernas ekonomiska betydelse. Med ett ord,
ett jordbruk torde icke kunna drifvas rationellt utan stöd af en väl
ordnad bokföring. Detta gäller äfven obetingadt det mindre jordbruket.
Då nu beklagligt nog insikten om bokföringens betydelse ännu ej i
vidare omfattning vunnit insteg hos de mindre jordbrukarna, föreligger
gifvetvis uti ifrågavarande afseende ett obrutet fält för synnerligen
gagnande arbete på vår modernärings höjande. Och att staten därvid
ej bör vägra sin medverkan, torde få anses gifvet. Som beträffande
de särskilda jordbruken en ordnad bokföring i allmänhet inom kort
torde leda till ökad afkastning och alltså de med bokföringen förenade
kostnaderna väl må kunna helt bäras af jordbruket själft, synes det
allmännas verksamhet för ifrågavarande angelägenhet böra helt inriktas
på att främja själfva införandet af bokföring vid de enskilda jordbruken
och dess bibehållande därstädes, tills brukarna genom dess ekonomiska
resultat själfva kommit till insikt om nyttan däraf. Detta är ock innebörden
af Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hvadan utskottet, som icke
funnit anledning till erinran mot förslagets enskildheter, obetingadt biträder
detsamma. Och detta så mycket mer som landtbruksbokföringen
numera blifvit jämväl i beskattningshänseende af stor betydelse. Enligt
den från och med detta år gällande skattelagstiftningen skall nämligen
den verkliga inkomsten af jordbruksfastighet af brukaren deklareras —

Utskottet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Fortgående
tmörprofningar
m. m.

[43.]

Fjäderfäafvelns
befrämjande.

[44.1

en skyldighet, som ej torde kunna behörigen fullgöras utan ledning af
en fullständig och samvetsgrann bokföring.

I fråga om de bokföringsbyråer, som sålunda, vid bifall till förevarande
förslag skulle komma att af staten understödjas, vill utskottet
i detta sammanhang uttala de önskemålen, att bokföringen vid byråerna
måtte inrättas dels i möjligaste mån enkel, så att de småbrukare, som
komma att anlita byråerna, må kunna fullt förstå och själfva med tiden
utföra densamma, dels ock enhetlig vid de olika byråerna, så ntt densamma
utan svårighet må kunna användas såsom jordbruksstatistiskt
materiel. Ett verksamt medel för båda dessa önskemåls vinnande vore,
enligt utskottets förmenande, att samliga byråerna för primäruppgifternas
inhämtande använde sig af, så vidt möjligt enahanda, lättfattligt uppställda
blanketter, hvilka lämpligen borde fastställas af landtbruksstyrelsen
eller åtminstone efter dess hörande.

Utskottet hemställer

att Riksdagen må såsom bidrag till åtgärder för
främjande af ordnad bokföring vid mindre jordbruk på
extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af

15,000 kronor.

45:o) På grund af Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning och
med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet, sid. 245—248, i ämnet
innehåller hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad som för föregående
år skett, må å extra stat för år 1912 bevilja

a) till ökadt statsbidrag till fortgående smörprofningar
ett anslag af 10,000 kronor; samt

b) till anställande af särskilda undersökningar af
vattenhalten i svenskt exportsmör ett anslag af 6,000
kronor

eller sålunda tillhopa 16,000 kronor.

46:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen må, i likhet med hvad som skett
för hvart och ett af åren 1909—1911, till fjäderfäafvelns
befrämjande å extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 20,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

47:o) Kungl. Maj:t har, under punkt 45, föreslagit Riksdagen att
såsom bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 11,000 kronor.

Departementschefens yttrande i detta ärende innefattas å sid. 250
af förberörda statsrådsprotokoll.

Då Kungl. Maj:ts förevarande äskande öfverensstämmer med den
för 1908 års Riksdag framlagda och af Riksdagen gillade plan för anordnande
af förnyad täflan för utseende af afvelscentra, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bildande och
upprätthållande af afvelscentra för nötboskap på extra
stat för år 1912 anvisa ett anslag af 11,000 kronor.

48:o) Vidare och i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1907—1911 ägt rum, må till främjande
af nötboskapsafveln inom Norrbottens län anvisa på extra
stat för år 1912 ett anslag af 5,000 kronor.

49:o) Under punkt 47 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till åtgärder för höjande af landets svinafvel å
extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 30,000 kronor.

I afseende å de skäl, som anförts till stöd för framställningen,
tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 251—265.

Det enligt statsrådsprotokollet af departementschefen förordade förslaget
till åtgärder i förevarande afseende är byggdt på den tanken att
genom samarbete jordbrukarna emellan i för ändamålat bildade föreningar
underlätta de enskildas sträfvanden och betrygga uppnåendet af
bästa möjliga resultat. För att befordra bildandet af dylika svinafvelsföreningar
och uppehållandet af verksamheten vid desamma skulle staten
under i statsrådsprotokollet närmare angifna förutsättningar lämna bidrag
dels till organisationskostnaderna med 50 kronor till hvarje förening,
hvarför skulle erfordras ett årligt anslag af 2,500 kronor, dels ock till
premiering af afvelssvin tillhöriga föreningsmedlemmar, hvilket sistnämnda
bidrag skulle utgå efter samma grunder, som för närvarande
gälla för nötboskapspremiering eller således med hälften af den beräk -

Afvelscentra
för nötboskap.

[45.]

Antlag till
främjande af
nötboskapsafveln
inom
Norrbottens
Vin.

[46.]

Åtgärder för
svinafvelm
höjande.

[47.]

112

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

UtskoUet.

nade kostnaden. Då denna kostnad ansetts uppgå till 40,000 kronor,
skulle af statsmedel för ändamålet erfordras 20,000 kronor, af hvilket
belopp dock 1,500 kronor årligen skulle få användas för bestridande af
kostnaden för utarbetande och tryckning af en stambok öfver afvelssvin.
Vidare skulle staten bispringa hushållningssällskapen vid bildandet och
upprätthållandet af svinafvelsstationer för producerande af afvelsdjur
genom att lämna bidrag, beräknade till hälften af det belopp, som hushållningssällskapen
visat sig hafva för ändamålet utbetalat, dock högst
250 kronor. Då det kunde antagas att antalet dylika stationer under
de närmaste åren ej komme att öfverstiga 30, skulle för detta ändamål
erfordras ett årligt anslag af 7,500 kronor.

De årliga statsutgifterna för ifrågavarande åtgärder skulle sålunda
utgöra tillhopa 30,000 kronor.

\id husdjursskötseln i vårt land har hittills onekligen svinafveln
i allmänhet intagit en tämligen undanskjuten ställning. Då emellertid
särskildt för det mindre jordbruket denna näringsgren, rätt handhafd,
utgör en af de säkraste och mest gifvande inkomstkällorna, torde densamma
vara förtjänt af särskild omvårdnad såväl från de enskilda brukarnas
som från det allmännas sida. På senare åren har också ett
glädjande uppsving i svinskötseln försports, hvilket af allt att döma
synes gifva rika löften om framgång för vidare arbete för näringens
höjande. Vid sådant förhållande synes tiden vara inne för staten att
såväl för det omedelbara stödjandet af det mindre jordbruket som för
nedbringandet af den alltjämt afsevärda importen af fläsk, kraftigare
påverka ifrågavarande för vårt land så naturliga närings utveckling än
hittills skett; och torde i betraktande häraf det nu föreliggande förslaget
icke kunna annat än hälsas med tillfredsställelse.

På grund häraf och då utskottet icke haft något att erinra vare
sig emot den i statsrådsprotokollet framlagda planen för statens understödjande
verksamhet i förevarande afseende, hvilken utskottet att döma
af erfarenheten från andra landthushållningens områden funnit väl
ägnad att fylla sitt ändamål, eller mot det äskade anslagets belopp, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till åtgärder för höjande af
landets svinafvef å extra stat för år 1912 bevilja ett
anslag af 30,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlutande Nr 1.

113

II Sist alv el ii s förbättrande.

50:o) Kimgl. Maj:t har under punkt 48 föreslagit Riksdagen att Extrapersonal
för bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå vj£n
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 4,630 kronor. [4g i

För hvart och ett af åren 1905—1910 har Riksdagen på extra
stat beviljat ett anslag af 3,790 kronor för bestridande af kostnad för
extra personal vid Flyinge hingstdepå, hvilken personal från och med
iörstnämnda år under en tid af sju månader årligen anlitats såsom
biträde vid ridning och skötsel af nämnda hingstdepå tillhöriga unghingstar
samt bestått al en officer och sex man, härtill kommenderade
från något af de i Skåne förlagda kavalleriregementena. På grund af
Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning höjde 1910 års Riksdaganslaget
för innevarande år till samma belopp, som nu begäres för år
1912, för att därigenom möjliggöra en ökning af nämnda extra personal
vid hingstdepån med två man.

Då de skäl, som föranledde anslagshöjningen nästlidet år, fortfarande
gälla, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för bestridande af kostnad för
extra personal vid Flyinge hingstdepå på extra stat för
år 1912 bevilja ett anslag af 4,630 kronor.

Befrämjande af husslöjden.

51:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom under punkt 49 gjorda Andreinsimkframställning
hemställer utskottet, tSr i hu>-

’ slöjd.

[49.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1912

anvisa

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd
2,000 kronor, och

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, därest han fortfarande i
denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500
kronor,

eller tillhopa 3,500 kronor.

Bihang till Riksd. prat. 1911. 8 Sami. 1 Höft.

114

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Underhållsoch
driftkostnad
fir ett
fartyg för
hydrografiskbiologiska

hafsundersökningar
m. m.

[50.]

Försäkring
af fartyget
Skagerak.

[51-]

Fiskerinäringens understöd.

52:o) Kungl. Maj:t liar, under punkt 50, föreslagit Riksdagen att
till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn och
bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 34,000 kronor.

Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i detta
ärende återfinnes å sid. 267—269 därstädes.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, får hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1909—1911 skett, må, till underhålls- och
driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt
för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under
annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 34,000 kronor.

53:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till bestridande
af kostnader för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat
för år 1912 anvisa 5,200 kronor.

Till försäkring af ifrågavarande fartyg, för hvars anskaffande 1904
års Riksdag anvisade 130,000 kronor, har för hvart och ett af åren
1908 — 1911 beviljats ett belopp af 5,200 kronor.

Vid beviljandet af det anslag, som sålunda anvisats för innevarande
år, uttalade Riksdagen, med hänsyn till försäkringspremiernas
i förhållande till kostnaderna för fartygets anskaffning höga belopp, önskvärdheten
af, att försäkringskostnaden kunde något nedbringas. Af
hvad statsrådsprotokollet i ämnet innehåller synes emellertid framgå, att
någon nedsättning af premierna icke kan åstadkommas. I betraktande
häraf och då medel för ändamålet torde böra anvisas jämväl för år
1912, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för
år 1912 anvisa 5,200 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

115

54:o) Kungl. Magt har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva,
att Kungl. Magt må, för stationerande under vintern 1911—1912 af ett
armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning och
skydd vid fiskets bedrifvande, under åren 1911 och 1912 i män af
behof disponera hvad vid utgången af år 1910 icke blifvit användt af
de till stationerande af dylikt ångfartyg vid rikets kuster tillförene å
extra stat beviljade anslag.

I afseende å de skål, som förebragts till stöd för framställningen,
tillåter sig utskottet att hänvisa till departementschefens i statsrådsprotokollet,
sid. 272—276, intagna anförande i ärendet.

Under en lång följd af år har ett flottans fartyg stationerats vid
bohuslänska kusten för, bland annat, upprätthållande af ordning i skärgården
under pågående vinterfiske. Alltsedan år 1891 har kanonbåten
Svensksund årligen varit under vintermånaderna för detta ändamål beordrad
till rikets västkust. Kostnaderna för dessa vinterexpeditioner,
som i regel omfattat månaderna november—mars, hafva hittills alltid
utgått från femte hufvudtiteln.

På sätt i statsrådsprotokollet meddelas hafva dessa kostnader under
femårsperioden 1903—1908 uppgått till i medeltal 28,031 kronor 45 öre
årligen. Af denna summa har proviantkostnaden, i medeltal 5,845 kronor
80 öre årligen, bestridts från nämnda hufvudtitels anslag till naturaunderhän,
medan öfriga utgifter för expeditionerna, utgörande i medeltal
årligen 22,185 kronor 65 öre, bokförts å anslaget till flottans öfningar.

Kungl. Maj:t har nu ifrågasatt, att kostnaderna — utom de för
proviant — för ifrågavarande vinterexpeditioner, såsom betingade af
fiskerinäringens intressen, skulle för framtiden bestridas från anslagunder
nionde hufvudtiteln; och skulle genom inskränkning i tiden för
fartygets expedition till allenast tre å fyra månader om året under den
egentliga vintern dessa kostnader kunna nedbringas till 20,000 kronor.

Sedan Riksdagen å sjätte hufvudtitelns extra stat för år 1900
anvisat ett anslag af 25,000 kronor för beredande genom ett armeradt
ångfartygs stationerande vid rikets kuster af ordning och skydd vid
fiskets bedrifvande samt Riksdagen därefter för hvart och ett af åren
1901 —1904 under nionde hufvudtitelns extra stat för enahanda ändamål
anvisat likaledes 25,000 kronor, förefanns vid 1910 års utgång
å nämnda anslag en reservation till belopp af 20,545 kronor 38
öre, hvilken reservation uppkommit till följd däraf, att berörda anslag
icke behöft anlitas, sedan Riksdagen å extra stat för år 1905 beviljat
medel till hydrografisk-biologiska kommissionens fartyg Skagerak. En -

Ett armeradt
ångfartygs
stationerande
under vintermånademavid

rikets kutter
till ordning
och skydd vid

fisket.

[52.]

116

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Hydrografiskbiologiska

undersökningar
af de
Sverige omgifvande

bofven.

[53.]

Undervisningskurser

i navigation
för bohuslänska
fiskare.

[54.]

ligt hvad nu ifrågasatts skulle nämnda reservation användas till bekostande
af kanonbåten Svensksunds expedition under nästa vinter.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer

att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t
må, för stationerande under vintern 1911—1912 af ett
armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande
af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, under
åren 1911 och 1912 i mån af behof disponera, hvad
vid utgången af år 1910 icke blifvit användt af de till
stationerande af dylikt ångfartyg vid rikets kuster
tillförene å extra stat beviljade anslag.

55:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och
med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet, sid. 276—281, innehåller
i ämnet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1905—1911 ägt rum, må, till utförande af
hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande
imf ven, på extra stat för år 1912 bevilja

a) till omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1912 till och med den 30 april 1913 21,000
kronor, samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för tiden från och med den
22 juli 1912 till och med den 21 juli 1913 5,100
kronor,

eller tillsammans 26,100 kronor.

56:o) I anledning af hvad Kungl. Maj:t under punkten 54 föreslagit
och med hänvisning till departementschefens under nämnda punkt
i statsrådsprotokollet intagna anförande (sid. 281—285), hemställer utskottet
vidare,

att Riksdagen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad för hvart och ett af åren 1903—1911 ägt
rum, må såsom bidrag till anordnande af undervisnings -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

117

kurser i navigation för bohuslänska fiskare på extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t ej mindre att, därest af Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting
eller eljest för ändamålet tillskjutas minst 1,000
kronor, af det anvisade anslaget använda hälften eller
1,125 kronor, men, därest bidraget från orten uppgår
till minst 2,000 kronor, hela beloppet 2,250 kronor,
än äfven att under innevarande år förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna hälften af de belopp, som
sålunda må af Kungl. Maj:t användas.

57:o) Under punkt 55 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit .Riksdagen att, till understöd åt Södra Sveriges fiskeriförening,
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 15,500 kronor, däraf
till upprätthållande af föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom
bidrag till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet 7,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 285—288.

Såsom understöd åt Södra Sveriges fiskeriförening har Riksdagen
för hvarje år från och med år 1908 på extra stat anvisat anslag, hvilka
för år 1910 utgått och för innevarande år utgå med 8,500 kronor till
upprätthållande af föreningens fiskeriskola och 7,000 kronor såsom bidrag
till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet.

Då föreningen synes jämväl för nästa år vara i behof af statsunderstöd
för enahanda ändamål och till samma belopp som för innevarande
år, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till understöd åt Södra Sveriges
fiskeriförening, på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 15,500 kronor, däraf till upprätthållande af
föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom bidrag
till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet

7,000 kronor.

58:o) I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet
hänvisad motion, nr 67, har herr C. Wallentin m. fl. föreslagit Riksdagen
att årligen under fem år lämna ett anslag af 20,000 kronor till
Göteborgs och Bohus läns hafsfiskeförenings försäkringsanstalt för försäkring
af snörpvadar att användas för i motionen omförmälda gjorda
förluster.

Södra Sverige!
fiskeriförening.

[55.] ''

Motion ang.

anslag till
Göteborgs och
Bohus läns
hafsfiskeförenings
försäkringsanstalt
för
försäkring af
snörpvadar.

118

Jordbruksutskottets utlutande Nr 1.

Till stöd härför har anförts följande:

»Som bekant har hafsighet i vårt land under senare åren utvecklats
därhän, att detsamma kan betraktas såsom en åt landets mest
betydande näringsgrenar och lämnar tusental af kustbefolkningen eu
ganska god om än riskabel och vansklig utkomst.

Tack vare statens öppna blick för näringens betydelse och däraf
föranledda ganska verksamma understöd åt densamma i form af billiga
lån till inköp af tidsenlig redskap, har särskilt vintersillfisket, som bedrifves
i öppna hafvet med s. k. snörpvadar, kunnat utvecklas på ett
rent af storartadt sätt, som årligen inbärgar miljoner, hvilket utan statens
berörda mellankomst varit omöjligt.

Ehuru den fiskeriidkande befolkningens utkomstmöjligheter härigenom
i stort sedt betydligt förbättrats, äro likväl yrkets utöfyare relativt
fattiga, och man kan med skäl säga, att deras hufvudsakliga egendom
ständigt är utsatt för fara att gå förlorad. Detta har ännu mera
blifvit förhållandet genom förberörda riskabla vintersillfiske i öppna
hafvet, helst den för detta fiske nödvändiga särskilt dyrbara redskapen
hittills icke kunnat försäkras för skador, som genom olyckor af många
slag kunna drabba densamma. Endast en snörpvad med vadbåt representerar
ett värde af 16—18,000 kronor. På västkusten finnas numera
omkring 300 sådana vadar, representerande ett värde af c:a 5 miljoner
kronor, som ständigt under fiskeperioden äro utsatta för alla de faror
som snörpvadfisket medtör. Det ligger en mycket stor fara uti att
dessa dyrbara vadar icke någorlunda betryggande kunna försäkras, såväl
för näringens utölvare själfva, som för de institutioner — landstingen
Indika stå såsom garanter för fiskerilånen. Detta har också redan visat
sig, i det under fiskesäsongen 1908 —1909 förlusten på grund af olyckor
och skador af olika slag å dylika redskap på västkusten uppgick till
omkring 34,000 kronor. Under denna säsong är förlusten alldeles säkert
3 gånger så stor som förra säsongen. För att förekomma nöd bland
fiskarena inom Bohuslän, som häraf drabbats, måste kollekter i länets
kyrkor förra året upptagas. Nu har emellertid en försäkringsförening
under sistlidet år startats inom Bohuslän för försäkring af snörpvadar,
och skall hvarje sådan vad, som försäkras i föreningen, erlägga en årlig
premie af en procent af vadens bruttoförtjänst under året. Men detta
kan de första åren icke blifva någon summa tillräcklig för täckande af
eventuella förluster.

Föreningen vann visserligen en rätt ansenlig tillslutning, i det omkring
87 vadar genast anmäldes till försäkring, men många betvifla
huruvida inkomsterna kunna blifva så pass afeevärda, att den afsedda

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

119

säkerheten för de risker, mot hvilka föreningen vill lämna skydd vinnes
genom dessa premier, helst föreningen icke har och svårligen med egna
resurser förmår att bilda någon reservfond.

Under sålunda relaterade förhållanden torde det icke kunna anses
alltför djärft, om jag dristar mig fästa statsmakternas uppmärksamhet
på dessa för vårt hafsfiske, särskildt på västkusten, vanskliga förhållanden
och påkallar ett stöd från Riksdagens sida åt denna genom Riksdagens
välvilliga hjälp utvecklade betydliga näring.

Den bildade försäkringsföreningen är af den största betydelse i
afsedda hänseende.

För att föreningen skall blifva till afsedt gagn och trygghet fordras
likväl så pass pekuniärt understöd utifrån, att eu garantifond kan
bildas. Utan en sådan anordning finnes icke heller utsikt, att föreningen
skall vinna det förtroende och den tillslutning som för ändamålet erfordras.

Jag vågar därför föreslå att Riksdagen behagade understödja föreningen
med lämpligt anslag under ett antal år, på det en garantifond
sålunda skulle kunna bildas. Jag har förnummit, att Kungl. Maj:t beviljat
anslag till dylika fiskeriföreningar i såväl Blekinge som Hallands
län, men då för ifrågavarande ändamål vida större belopp måste påkallas,
än de förenämnda länen erhållit, finner jag det nödvändigt att
vädja till Riksdagen».

Utskottet vill visserligen icke bestrida, att det ändamål motionärerna
åsyfta är synnerligen behjärtansvärdt. Då emellertid försäkringsanstalten
i fråga icke varit i verksamhet mer än omkring ett
år och då någon vidare utredning angående föreningens organisation
icke föreligger, är utskottet icke ens i tillfälle att bedöma om och än
mindre i hvad mån föreningen kan vara förtjänt af statsunderstöd. För
öfrigt håller utskottet före att, om anstalten fyller ett verkligt behof,
hvilket den för visso synes hafva förutsättningar att göra, och är på
fullt ändamålsenligt sätt inrättad, densamma skulle kunna utan afsevärdare
svårigheter tillvinna sig en mera allmän anslutning, än den
synes för närvarande åtnjuta, och därigenom måhända kunna för sin
verksamhet blifva oberoende af statsunderstöd. Då utskottet således
icke anser sig kunna biträda motionen, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må afslå herr Wallentins m. fl.
ifrågavarande motion.

Utskotta

Underhållsoch
driftkostnader
för
ett fartyg för
fiskeriadministrationens

behof.

[56.]

Undersökningar
angående
fiskets utveckling
inom
mellersta
Sveriges
Östersjöområde.

[57.]

120 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

59:o) Kung].. Maj:t har vidare under punkt 56 föreslagit Riksdagen
att för bestridande af underhålls- och driftkostnader för det för fiskeriadministrationens
behof byggda fartyg Eystrasalt på extra stat för år
1912 bevilja ett anslag af 8,500 kronor.

Hvad statsrådsprotokollet i ärendet innehåller återfinnes å sid.
288—291, hvartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Till bestridande af underhålls- och driftkostnader för ifrågavarande
fartyg har Riksdagen på extra stat för år 1909 beviljat ett anslag al

5,000 kronor och för hvartdera af åren 1910 och 1911 ett anslag af

7,500 kronor. Den nu ifrågasatta anslagshöjningen påkallas dels för
att fartyget må kunna hållas i verksamhet under större del af året, än
nuvarande anslag möjliggör, och dels lör anskaffande af en ny uppsättning
af wire för fiskeförsök samt annan materiel.

Utskottet, som funnit behofvet af det nu äskade anslaget till fullo
ådagalagdt, får alltså hemställa,

att Riksdagen må för bestridande af underhållsoch
driftkostnader för det för fisker iadministrationens
behof byggda fartyg Eystrasalt på extra stat för år
1912 bevilja ett anslag af 8,500 kronor.

60:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts under punkt 57 gjorda
framställning och under erinran, dels att Riksdagen år 1909 beslutat
att till anställande af undersökningar öfver möjligheten att genom fiskodling
i större skala befrämja fiskets utveckling inom mellersta Sveriges
Östersjöområde ställa till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af

8,500 kronor att utgå med 4,700 kronor år 1910, 1,900 kronor ållon
samt 1,900 kronor år 1912, dels ock att Riksdagen i enlighet
härmed för ändamålet å extra stat uppfört för år 1910 ett belopp af
4,700 kronor och för år 1911 ett belopp af 1,900 kronor, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må, till anställande af undersökningar
öfver möjligheten att genom fiskodling i större
skala befrämja fiskets utveckling inom mellersta Sveriges
Östersjöområde af det utaf 1909 års Riksdag till landt -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

121

bruksstyrelsens förfogande ställda belopp, 8,500 kronor,
på extra stat för år 1912 anvisa 1,900 krono!’.

61 :o) Kungl. Maj:t har under punkt 58 af förevarande hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till bestridande af kostnader för utförande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af fiskehamnkommissionen
uppgjorda planer af hamnbyggnader vid Träslöf och Glommen i Hallands
län, Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och Bohus län,
Kivik i Kristianstads län samt Gislöf i Malmöhus län bevilja ett anslag
af 1,183,000 kronor samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af 198,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter, Kungl.
Maj:t må finna godt meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor, dels om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området
för hamnarna än äfven af det område i land, som med hänsyn
till den rörelse, som är afsedd att i hamnarna bedrifvas, bör för det
gemensamma behofvet afsöndras, dels ock att vederbörande landsting,
under i statsrådsprotokollet angifna förutsättningar, åtagit sig ansvaret
för framtida underhåll af hamnanläggningen.

Sedan en längre tid tillbaka har Riksdagen under sjätte hufvudtiteln
beviljat statsbidrag till vissa allmänna arbeten, bland dem hamnoch
brobyggnader. För åtnjutande af sådant statsbidrag gälla vissa af
Riksdagen godkända villkor. I skrifvelse den 6 maj 1881 till styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader har sålunda Kungl. Maj:t i enlighet
med Riksdagens samma år fattade beslut (Riksdagens skrifvelse
n:r 69 p. 9) föreskrifvit, bland annat, att anslag utan återbetalningsskyldighet
kunde för utförande af mindre hamnbyggnader och för byggande
vid större fiskelägen af smärre båthamnar erhållas till högst 7S
af den beräknade anläggningskostnaden, och skulle menighet, bolag
eller andra vederbörande, hvilka antoges komma att af företaget hafva
nytta, genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida
den återstående, icke af statsmedel anvisade tredjedelen af kostnaderna
för företagets fullbordande. Sedan menighet, bolag eller enskilde
erhållit statsbidrag för hamnanläggning, hade vederbörande att själfva
utföra arbetet i fråga, efter det de uti med styrelsen afslutadt kontrakt
förbundit sig, bland annat, dels att i noggrann öfverensstämmelse med
den af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och underkastade styrelsens
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid utan att
vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel samt
Bihang till Biksd. prof. 1911. 8 Samt. 1 Afd. 1 Höft. 16

Anslag till
byggande af
vissa fiskehamnar.

[58.]

122

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

dels att genom egna tillskott utgöra, hvad som kunde erfordras utöfver
statsbidraget. Alla med understöd af allmänna medel utförda arbeten
skulle i regel underhållas af dem, som erhållit understödet. För denna
skyldighet liksom för öfriga i kontraktet åtagna förpliktelser skulle
ställas säkerhet, som kunde af Kungl. Magt godkännas. Därest liamnafgift
eller dylikt skulle få upptagas, skulle taxa därå vara fastställd,
så lindrig som skäligen läte sig göra.

Som emellertid villkoret att hamnintressenterna själfva skulle tillskjuta
minst \3 af den beräknade anläggningskostnaden visat sig alltför
betungande samt underhållet af med statsbidrag redan anlagda
hamnar lämnat åtskilligt öfrigt att önska, beslöt 1898 års Riksdag
med anledning af utaf Kungl. Maj:t gjord framställning i ämnet sådan
ändring af förut gällande villkor för erhållande och åtnjutande af
anslag till anläggning och förbättring af mindre hamnar, företrädesvis
fiskehamnar, att anslagen skulle kunna af Kungl. Maj:t bestämmas till
nio tiondelar af den beräknade kostnaden, af hvilket statsanslag likväl
endast sju niondelar finge användas till arbetets utförande, hvaremot
återstående två niondelar af anslaget skulle afsättas till en under vederbörande
landstings egen förvaltning ställd hamnfond, till hvilken jämväl
skulle, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af afgifter,
upptagna för hamnens begagnande, därvid före utlämnandet af
någon del af statsanslaget skulle vara styrkt, dels att vederbörande
landsting åtagit sig att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggnaden,
för hvilket underhåll ofvan omförmälda fond finge anlitas, dels
ock att ej mindre själfva området för hamnen än äfven ett för den
rörelse, som skulle i hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit
för det gemensamma behofvet afsöndrade.

De sålunda af 1908 års Riksdag beslutade villkoren för utbekommande
af understöd från ifrågavarande anslag äro fortfarande gällande
(Sv. förfs. 1907 nr 41). Därest landsting icke åtagit sig att ansvara
för hamns framtida underhåll, kan sålunda anslag icke beviljas med
högre belopp än 7s af beräknade kostnaden.

Riksdagens nyssnämnda beslut medförde emellertid icke åsyftad
verkan särskildt på den grund, att landstingen visade sig obenägna att
åtaga sig ansvaret för framtida underhåll af hamnbyggnaderna. Erfarenheten
visade också, att behöfliga fiskehamnar icke kommit att
byggas samt att icke heller nödiga reparationer å sådana utförts,
hvilket särskildt för hafsfiske! medförde de största olägenheter. Med
hänsyn härtill och för att de svenska fiskehamnarnas beskaffenhet skulle
kunna fullständigt utrönas, förslag uppgöras om byggandet af erforder -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

123

liga dylika hamnar och om redan förefintliga sådanas iståndsättande
samt sättet utredas, hvarpå dessa arbeten skulle kunna bringas till
stånd m. m. gjorde Kungl. Maj:t framställning hos Riksdagen om
anvisande af medel för vidtagande af åtgärder från statens sida i
sådant syfte.

Med bifall härtill beviljade Riksdagen på extra stat för år 1906
ett anslag af 20,000 kronor för verkställande af undersökning af de
lokala förhållandena å Sveriges kuster med hänsyn till behofvet af
och betingelserna för anläggning af nya och förbättring af redan befintliga
fiske- och mindre hamnar. På grund häraf förordnade Kungl.
Maj:t, att en kommission skulle tillsättas med uppdrag att företaga
en sådan undersökning samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad
utredning

1 ro) om de behof, som kunde förefinnas af anläggning af fiskeeller
nödhamnar utöfver redan befintliga anläggningar af sådant slag,

2:o) om de särskilda platser, som kunde erbjuda de bästa betingelserna
för sådana nya anläggningar såväl med hänsyn till anläggningskostnadernas
begränsning som hamnarnas framtida bestånd och möjligheterna
för deras utveckling,

3:o) om redan befintliga hamnars behof af fördjupning och förbättring
samt arten och omfattningen af de härför erforderliga åtgärderna,

4:o) om arten och omfattningen af den rörelse, som ägde rum i
de nu befintliga hamnarna, och om de utvecklingsmöjligheter, som
dessa erbjöde,

5:o) om storleken af de årliga underhållskostnader, som de befintliga
mindre hamnarna och fiskehamnarna hittills kraft, samt om sannolika
storleken af den årliga underhållskostnad, som kunde förväntas
blifva erforderlig efter hamnens fördjupning och förbättring efter af
kommissionen angifna allmänna grunder, samt

6:o) om storleken af de årliga hamnafgifter och fiskefonden, som
utan att verka oskäligt betungande för fiskenäringens idkare kunde bestämmas
att vid respektive hamnar och fiskelägen utgå såsom afgifter
till eu för underhållet af fiske- och nödhamnar samt mindre hamnar
afsedd allmän hamnfond.

\ idare meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter om kommissionens
sammansättning och förklarade, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de
län, som af undersökningen berördes, ägde att på förslag af landstinget
eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordna med handels-,

124

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

närings- och fiskeriförhållandena i orten väl förtrogne män att biträda
kommissionen vid dess arbeten inom vederbörande landstings- eller hushållningssällskaps
område. Tillika fann Kungl. Maj:t godt uppdraga
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen att fastställa
plan för kommissionens arbeten och meddela de närmare bestämmelser
i afseende å kommissionens verksamhet, som kunde finnas
erforderliga.

Med anledning af detta bemyndigande tillsatte styrelserna kommissionen
ifråga och meddelade de närmare bestämmelser för kommissionens
verksamhet, att kommissionen borde verkställa en ingående
utredning om i Sverige behöfliga hamnarbeten, i hvad dylika
arbeten afsåge nödhamnar, fiskehamnar och mindre hamnar, och
att kommisssionen därvid på de särskilda platserna borde söka att,
med ledning af förhandlingar med fiskeribefolkningen och distriktets
lotsar eller andra med fiskerinäringens speciella betingelser samt de
lokala vind- och strömförhållandena m. in. förtrogna personer, till
hufvuddragen bestämma planläggningen för respektive nyanläggningar
eller utvidgnings- och förbättringsarbeten samt därefter utarbeta utkast
till de hamnarbeten, som kommissionen funne sig böra förorda till utförande,
så att kommissionens utredning med betänkande och förberedande
hamnförslag kunde bilda en allmän plan, som så vidt möjligt
kunde sedermera följas vid verkställande af de erforderliga detaljundersökningarna
och upprättande genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg af fullständigt utarbetade arbetsplaner för de hamnarbeten, som
af kommissionen förordats såsom behöfliga. Det skulle vidare jämväl
ingå i kommissionens uppdrag att afgifva yttrande och utredning beträffande
de åtgärder, som från statens sida kunde anses erforderliga,
för att vårt lands hamnväsen, i hvad det afsåge fiskehamnar, nödhamnar
och mindre hamnar, kunde för framtiden så ordnas, att

dels nyanläggnings- och förbättringsarbeten kunde under vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens ledning på det för staten och fiskerinäringen
förmånligaste sättet komma till utförande,

dels dessa hamnars underhåll kunde af staten öfvertagas och genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för statens räkning handkafvas
och ombesörjas.

Den sålunda tillsatta s. k. fiskehamnkommissionen har numera
efter mer än treårigt arbete fullgjort sin uppgift och aflämnat sitt betänkande
jämte bilagor. De sålunda aflämnade handlingarna utgöras
af dels utförliga protokoll, hållna vid kommissionens sammanträden,
dels kommissionens allmänna betänkande, som innehåller förslag till

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

125

planer för statens understödjande af ifrågavarande hamnanläggningar,
förbättring af redan anlagda hamnar, hamnarnas underhåll med mera,
en större öfversiktstabell, angifvande kostnaderna för de ifrågasatta
hamnarbetena, den ordning, hvari dessa enligt kommissionens mening
böra komma till utförande, den omfattning, hvari staten synes böra
bidraga till kostnadernas bestridande i hvarje särskildt fall och så vidare,
dels kommissionens speciella betänkande, som upptar redogörelse för
de å hvarje särskild plats föreslagna arbetena, motivering till hvad
som sålunda blifvit ifrågasatt, med mera, dels ett antal af öfver femtio
stycken kartor och hamnplaner, som utarbetats för att det under kommissionens
undersökningar insamlade, för de ifrågasatta hamnbyggnadsarbetenas
framtida utförande synnerligen värdefulla materialet skall
komma till största möjliga nytta, dels slutligen ritningar m. m. öfver
en serie olika typer för konstruktion af hamnarmar, vågbrytare och
tilläggsbryggor, som måst uppgöras för beräkning af kostnaderna
för hamnanläggningar under så olika förhållanden som exempelvis
vid västkusten och utmed Bottniska viken, vid öppen kust eller i
skärgård.

Med anledning af den af kommissionen sålunda verkställda utredningen
hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
gemensamt afgifvit utlåtande i ärendet, därvid ämbetsverken i
hufvudsak biträdt kommissionens förslag.

I nu ifrågavarande afseende har kommissionen funnit den grundsatsen
mest lämplig för fiskerinäringens utveckling, att fiskarena i
möjligaste mån befrias från utgörande af bidrag till hamnbyggnadskostnaderna,
vare sig dessa afse hamns byggande eller förbättrande.

Med afseende å statens ingidpande för fiskehamnars och mindre
hamnars anläggande eller förbättring har kommissionen ansett staten
böra ingripa på det sätt, att staten bygger, låter bygga eller i väsentlig
grad förbättra betydelsefullare hamnar samt att staten lämnar eu
gång för alla ett visst bidrag till mindre viktiga hamnarbeten, hvilka
skulle utföras af intressenterna själfva.

Kommissionen har vidare funnit nödvändigt, att alla hamnar,
som staten bygger eller i väsentlig grad låter förbättra, äfven af staten
underhållas, hvaremot kommissionen ansett, att de hamnföretag, hvartill
staten kan komma att lämna anslag en gång för alla och som utföras
af intressenterna själfva, i allmänhet höra, dock under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
öfverinseende, underhållas af dessa. Såsom fiskare -

126

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

nas bidrag bör därför, enligt kommissionens åsikt, i första hand och
såsom regel utgå endast hamnumgälder men dessa så pass stora, att
de räcka till hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden, hvilka
hamnumgälder borde bilda en för landets alla kustlän gemensam fond.
Själfva området för hamnen och äfven ett för den rörelse, som skall i
hamnen bedrifvas, tillräckligt område å land har kommissionen vidare
ansett böra för gemensamt bruk afsöndras samt omfatta platser för
lossning, lastning och upplag, för torkning af fiskredskap samt för
magasin och möjligen äfven andra byggnader afsedda direkt för hamnens
behof.

I öfrig! anser kommissionen, att hvad som ur den nu gällande
nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 kan vara tillämpligt jämsides
med de ändrade anordningar och bestämmelser, kommissionen genom
sina undersökningar och utredningar funnit vara erforderliga, må kunna
bibehållas, särskilt bestämmelsen i mom. 1, att för hvarje företag
plan till arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade
kostnader måste vara uppgjord och hafva vunnit Ivungl. Maj:ts nådiga
fastställelse.

De grunder i fråga om hamnarnas anläggning och underhåll, från
hvilka kommissionen utgått, äro sålunda, bl. a.:

att de fiskehamnar och mindre hamnar, som kommissionen funnit
böra byggas eller väsentligen förbättras af staten, borde utföras genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg,

att utförandet af de hamnarbeten, till hvilka staten lämnade bidi’ag
eu gång för alla, borde ske genom intressenterna själfva, men under
kontroll och tillsyn af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att staten skulle, mot uppbärande af hamnumgälder till en hamnfond,
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg underhålla de
hamnanläggningar och hamnförbättringar, hvilka komme att utföras
genom statens egen försorg,

att de hamnanläggningar och hamnförbättringar, till hvilka staten
skulle lämna anslag en gång för alla, borde i allmänhet underhållas
af intressenterna själfva,

att nu befintliga med statsbidrag byggda fiskehamnar, hvilka ej
af kommissionen föreslagits till förbättrande, borde fortfarande underhållas
af intressenterna själfva, samt

att endast beträffande sådana af staten utförda företag, som blott
bestode i upprensning eller uppmuddring och som kräfde jämförelsevis
mindre kostnad, ej borde gälla som oeftergiflig! villkor, att hamnumgälder
skulle utgå af intressenterna eller trafikanterna.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

127

I öfverensstämmelse med dessa grunder har kommissionen verkställt
sina undersökningar och pröfvat, hvarest ny fiskehamn borde
anläggas och hvarest redan befintlig sådan borde för dess bibehållande
understödjas medels statsbidrag.

Vid fullgörande af det meddelade uppdraget har kommissionen,
efter att hafva verkställt förberedande besiktningar vid 177 hamnar
och hamnplatser, afgifvit specialbetänkanden för samtliga dessa platser
samt med stöd af dessa och de vid kommissionens sammanträden protokollförda
besluten funnit sig böra föreslå, att staten måtte bygga och
för framtiden underhålla hamn å 44 af dessa undersökta platser och
att staten måtte lämna ett anslag en gång för alla till hamnarbeten å
35 andra af dessa platser, hvarest arbetena skulle under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas och för framtiden underhållas
af intressenterna själfva.

Af de af kommissionen gjorda beräkningarna framgår,
att samtliga kostnader för de hamnarbeten,
som skulle utföras af staten, uppgå — med 15
procent förhöjning för täckande af utgifter för
kontroll under arbetets utförande m. in. — till . kronor 4,650,300.
Det belopp, hvarmed staten skulle bidraga en gång för
alla till hamnarbeten, som skulle utföras och underhållas
af intressenterna själfva, har beräknats till ,, 434,800.

Summa kronor 5,085,100.

Af nu ifrågavarande 79 hamnar har kommissionen ansett 31 vara
af beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande. Återstående
48 hamnar hafva förordats till utförande först i andra hand. Af
berörda 31 hamnar skulle 24 anläggas för här nedan angifna kostnader
och underhållas af staten, men de öfriga 7 af intressenterna
själfva med bidrag af staten. Den ordningsföljd, hvari hamnarna enligt
kommissionens uppfattning borde komma i fråga att byggas, framgår
af följande förteckning, i hvilken namnet på hamnar, som skulle erhålla
statsbidrag allenast en gång för alla, kursiverats.

Hamnföretag, hvilka af kommissionen förordas att komma i
första hand:

1. Träslöf, Hallands län.......................... kronor 315,000: —

2. Glommen, „ „ .......................... „ 292,000: —

3. Grundsund, Bohus län ....................... ,, 224,000: —

4. Kivik, Kristianstads län .................... ,, 67,000: —

128

Jordbruksutskottets utlåtande Kr 1.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.
21.
22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

Hönö—Klåfva, Bohus län ...............

Gislöf, Malmöhus län........................

Grönhögen, Kalmar län ..................

Hellevik, Blekinge län ....................

Nogersund, ,, „ .....................

Herrevik, Gottland...........................

Smögenholmarna, Bohus län............

Basebäck, Malmöhus län.

Räå, „ i,

Värskär, Kalmar län ........................

Byxelkrok, „ „ ........................

Prästgrundet, Gäfleborgs län.
Gäddbäcksund, Västernorrlands län

Stenshamn, Blekinge län.................

Bergö, Gäfleborgs län........................

Fågelsund, Uppsala län....................

Utvalnäs, Gäfleborgs län.

Sanna å Bremön, Västernorrlands län

Lutterhorn, Gottland...........................

Kapelludden, ,, ..........................

Vändborg, „

Faludden, „

Agb, Gäfleborgs län.

Gisslan, Västernorrlands län .........

Stendörren, Södermanlands län ......

Långö, Säfsundet, „ „ ......

Bokö, „ „ ......

kronor

99,000: —
174,000: —
136,000: —
259,000: —
58,700: —
155,000: —
170,000: —

45,000: —
217,000: —

80,000: —
70,000: —
30,000: —
87,000: —

160,000: —
37,000: —
60,000: —

10,000: —
5,800: —
5,200: —
3,600: —

Hamnföretag, som kommissionen förordat till utförande i andra hand

32. Skeppsmalen, Västernorrlands län.

33. Mollösund, Bohus län.

34. Hörvik, Blekinge lån.

35. Särdal, Hallands län.

36. Galtabäck, „ „

37. Rönnskär, Västerbottens län.

38. Rödkallen, Norrbottens län.

39. Gullholmen, Bohus län.

40. Stora Dyrd, „ „

41. Skärhamn, „ „

42. Ramsö, „ „

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

129

43. Käringön, Bohus län.

44. Abbekås, Malmöhus län.

45. Drottningskär, Blekinge län.

46. Kårehamn, Kalmar län.

47. Gr af varna, Bolius län.

48. Klädesholmen, ,, „

49. Kalfsund, ,, „

50. Herta, Gottland.

51. Lörudden, Västernorrlands län.

52. Storjungfrun, Gäfleborgs län.

53. Gårdskär, Uppsala län.

54. Höganäs, Malmöhus lön.

55. Arilds läge, ,, „

56. Ekenäs, Kalmar län.

57. Ljugarn, Gottland.

58. Marviksgrunnan, Väster norrlands län.

59. Fluntinge, Gottland.

60. Brantevik, Kristianstads län.

61. Baskemölla, „ „

62. Jättholmarna, Gamlehamn, Gäfleborgs län.

63. Hölick, Gäfleborgs län.

64. Åstholmen, Storhamn, Västernorrlands län.

65. Våtnäs, Gäfleborgs län.

66. Hallarna å Hasslö, Blekinge län.

67. Båtfjorden, Hallands län.

68. Fläskö—Dyngö, Bohus län.

69. Gnisvärd, Gottland.

70. Lickershamn, „

71. Skanör, Malmöhus län.

72. Bäckviken, „ ,,

73. Rönnskär, Gäfleborgs län.

74. T upp ar ne, „ „

75. Val bytte, Gottland.

76. Grynge udde, „

77. Holma, Västernorrlands län.

78. Knif ven, Uppsala län.

79. Grankullaviken, Kalmar län.

Mot kommissionens ofvan omförmälda förslag har departements
chefen för sin del icke haft något att i hufvudsak erinra utom be
Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sand. 1 Höft. 17

130

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

träffande liamnarnas underhåll, i hvithet afseende departementschefen
anfört, bland annat följande.

»Den största svårigheten möter emellertid vid afgörandet af frågan
om ordnandet af hamnarnas framtida underhåll. Ehuru jag beträffande
denna fråga känner mig lifligt öfvertygad om, att en tillfredsställande
lösning däraf icke står att vinna utan uppoffringar från statens sida,
har jag likväl icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i denna del
biträda kommissionens förslag, att staten skulle helt och hållet öfvertaga
underhållsskyldigheten. Jag ber härvid att särskildt få hänvisa
till, hvad Riksdagen i förberörda skrifvelse den 13 maj 1898 uttalat
rörande betydelsen af att underhållsskyldigheten vore bunden vid de
närboende eller vid kommunen i dess mer eller mindre vidsträckta bemärkelse,
hvadan Riksdagen icke funnit staten böra öfvertaga underhållet
af anläggningarna. Däremot ansåg Riksdagen lämpligt, om ansvaret
för underhållet hvilade å vederbörande landsting, mot det att
särskilda medel för bestridande af underhållskostnaderna ställdes till
landstingets förfogande. Hvad Riksdagen sålunda yttrat, synes mig
fortfarande äga full giltighet, och torde, enligt min uppfattning, frågan
också kunna finna sin lösning på den af Riksdagen sålunda antydda
väg. Den obenägenhet, som hittills visats från landstingens sida att
öfvertaga nämnda ansvarsskyldighet, torde nämligen vara lätt förklarlig,
så länge de medel, som för ändamålet ställts till landstingens förfogande,
varit så relativt obetydliga, att landstingen löpt fara att själfva
nödgas vidkännas underhållskostnader till mer afsevärda belopp. Det
torde vidare vara påtagligt, att landstingen svårligen kunnat förmås
att ikläda sig någon obegränsad underhållsplikt, livilket för landstingen
skulle inneburit skyldighet att öfvertaga de oberäkneliga kostnader,
som uppkomme, därest hamnbyggnad helt och hållet eller till större
del förstördes genom olyckshändelse såsom svårare stormar eller dylikt.
Om därför de medel, som ställas till landstingens förfogande, så afvägas,
att desamma i väsentligaste mån täcka den underhållskostnad,
som under normala förhållanden sannolikt är att förvänta, samt landstingens
ansvarsförbindelser icke behöfva innebära skyldighet att verkställa
jämväl sådana större arbeten, som äro att likställa med ombyggnad,
torde med skäl kunna antagas, att landstingen skola befinnas
villiga ikläda sig ifrågavarande underhållsskyldighet.

I detta sammanhang ber jag att få erinra, att staten vid föregående
tillfällen anvisat medel till botande af sådana mer omfattande
skador, som förorsakats genom ovanligt starka stormar eller andra
oförutsedda händelser. Anledning torde emellertid föreligga att vid

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

131

afgörande! af nu föreliggande fråga icke fästa sig vid de förhållanden,
som sålunda skulle kunna uppkomma och som skulle föranleda en
mer eller mindre omfattande ombyggnad af hamnen; detta så mycket
hellre som risken för skador af berörda slag komma att minskas i
samma mån, som hamnarna byggas starkare och underhållet på mer
tillfredsställande sätt ordnas.

De belopp, som skulle ställas till landstingens förfogande för
hamnarnas underhåll, synas mig böra helt och hållet utgöras af statsmedel
och utgå från ett för ändamålet beviljadt särskild! anslag. Från
detta särskilda anslag skulle årligen till hvart och ett af vederbörande
landsting anvisas medel till hamnunderhållet, hvilka medel borde ingå
till en under landstingets förvaltning ställd hamnfond.

Då vid bifall till här ofvan framställda förslag staten skulle
komma att vidkännas den väsentligaste delen af underhållskostnaderna,
torde det icke vara annat än billigt, att samtliga från nu ifrågavarande
hamnar inflytande umgälder redovisas till statsverket.»

Med Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning afses att bereda
medel till påbörjandet af de af fiskehamnskommissionen föreslagna
hamnbyggnaderna, därvid de sex i ofvanintagna förteckning först upptagna
hamnarna skulle komma i åtanke. De af kommissionen beräknade
kostnaderna för dessa hamnar upj)gå till 1,171,000 kronor. Då
en förhöjning af de sålunda beräknade kostnaderna med 1 procent för
bestridande af utgifter för vissa förberedande arbeten såsom uppgörande
af detaljerade ritningar och arbetsplaner m. in. ansetts erforderlig,
skulle sammanlagda kostnaden för nu ifrågavarande sex hamnar
således (uppgå till i rundt tal 1,183,000 kronor — det för ändamålet
äskade anslaget — hvilket belopp synts lämpligen böra fördelas på en
tid af sex år med början år 1912, hvadan för hvart och ett af byggnadsåren
skulle erfordras i afrundadt tal 198,000 kronor.

Såsom villkor för beviljande af anslag till de särskilda hamnbyggnaderna
skulle, i öfverensstämmelse med departementschefens ofvan angifna
uppfattning, uppställas fordran, dels, såsom hittills plägat ske,
om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området för hamnen än
äfven af det område i land, som, med hänsyn till den rörelse, som
skall i hamnen bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet afsöndras,
dels ock därom, att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för
framtida underhållet af hamnbyggnaden under de af departementschefen
angifna förutsättningar.

132

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Motioner.

Beträffande utredningen i öfrigt tillåter sig utskottet att hänvisa
till hvad statsrådsprotokollet, sid. 292 — 348, därom innehåller.

Med anledning af Kungl. Maj:ts förevarande framställning har
inom Riksdagen väckts sex särskilda motioner af större eller mindre
omfattning.

Sålunda har beträffande den kategorien fiskehamnar, som af kommissionen
förordats till utförande i första hand, föreslagits

dels i likalydande motioner, nr 18 i Första kammaren af grefve Axel
Wachtmeister m. fl. och nr 70 i Andra kammaren af herr J. Pålsson in. fl.,
att, med ändring af hvad Kungl. Maj:t under punkt 58 nionde hufvudtiteln
i statsverkspropositionen föreslagit, Riksdagen ville besluta att
till bestridande af kostnaden för utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af fiskehamnskommissionen uppgjorda planen af
hamnbyggnader vid Träslöf, Glommen, Grundsund, Kivik, Hönö-Klåfva,
Gislöf, Grönhögen, Hellevik, Nogersund, Herrevik, Smögenkolmarna,
Yärskär, Byxelkrok, Gäddbäcksund, Stenshamn, Bergö, Fågelsund, Sanna
(å Bremön), Lutterhorn, Kapelludden, Grisslan, Stendörren, Långö (vid
Säfsundet), Bokö bevilja ett anslag af 2,787,903 kronor samt däraf på
extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 232,325 kronor att enligt
de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t må finna godt meddela, för
ifrågavarande ändamål användas under villkor dels om kostnadsfri upplåtelse
ej mindre af själfva området för hamnarne än äfven af det område
i land, som med hänsyn till den rörelse, som är afsedd att i
hamnarna bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet afsöndras,
dels ock att vederbörande landsting under af departementschefen i
statsrådsprotokollet angifna förutsättningar eller i landstingets ställe
med Kungl. Maj:ts medgifvande hushållningssällskap, kommun, eller
för ändamålet bildad förening under enahanda förutsättningar åtagit
sig ansvaret för framtida underhåll af hamnanläggningen, landsting,
som afsäger sig rätten att utfå statsbidrag till framtida underhållet af
ifrågavarande hamnar och själft åtager sig att ansvara för detta underhåll,
dock obetaget att uppbära och till de ifrågavarande hamnarnas
underhåll disponera de vid hamnarna inflytande hamnumgälderna;

dels och i en inom Andra kammaren väckt motion, nr 177, af
herr S. Linders in. fl., att Riksdagen med bifall till punkt 58 i årets
statsverksproposition rörande reglering af nionde hufvudtiteln jämväl
måtte besluta eu skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran att i görligaste
mån påskynda framläggandet af förslag till utförande af samtliga
af fiskehamnskommissionen för utförande i första hand föreslagna hamnar.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

133

Till stöd för förstnämnda motioner liar anförts följande:

»Alla för hafs- och kustfisket intresserade måste känna sig varmt
tacksamma för den omvårdnad och det intresse, som af Kungi. Maj:t
och Riksdag under de sista åren visats denna för vårt land så viktiga
näringsgren. Stor var också tillfredsställelsen längs vårt lands kuster,
när det förspordes, att Ivungl. Maj:t hade för afsikt att för Riksdagen
framlägga eu kungl. proposition angående anläggande eller förbättrande
af vissa fiskehamnar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den år 1905
af Kungl. Maj:t tillsatta så kallade fiskehamnskommissionens förslag.
Men sådant det kungl. förslaget nu i statsverkspropositionen föreligger,
afhjälpes missförhållandet endast vid ett ringa fåtal af de hamnar, som
enligt fiskehamnskommissionens utlåtande äro i det mest trängande
behof af statens ingripande. För alla de öfriga är den så nödiga hjälpen
ställd på obestämd framtid.

I det kungl. förslaget föreslås endast 6 hamnbyggnader och tiden
för dessas byggande utsträckes ända till 6 år. Någon som helst garanti
för att öfriga af fiskehamnskommissionen föreslagna hamnbyggnader
skall, sedan dessa 6 fullbordats, verkställas, lämnas icke.

Det är stora värden, som hvarje år gå förlorade genom de till
ombyggnad eller förbättring föreslagna hamnarnas dåliga tillstånd, ej
endast därigenom att nu rådande missförhållanden verka på ett betänkligt
sätt hämmande på fiskerinäringen, utan äfven därigenom att, så
länge hamnarna förblifva i sitt nuvarande underhaltiga skick, en stor
del af våra yngsta och duktigaste fiskare årligen ledsna på sitt yrke
och emigrera, då de icke se sig i stånd att under nu rådande förhållanden
hålla sig med det slags fiskebåtar, som kräfvas för att deras
arbete skall löna sig.

När nu Kungl. Maj:t, såsom under nu rådande förhållanden synes
icke endast fullt riktigt, utan äfven nödvändigt, till fiskerinäringens
hjälp föreslagit tillämpandet af en ny princip, synes oss denna hjälp
böra lämnas så pass snart, att målet — räddandet af de stora värden,
som hålla på att gå förlorade för vårt land — verkligen vinnes.

Nu har fiskehamnskommissionen uppdelat de hamnar, som enligt
dess förmenande borde af staten byggas eller förbättras, i två grupper,
den ena att utföras i första hand, den andra att utföras i andra hand.
— Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen hafva på
det varmaste förordat, »att de missförhållanden, under hvilka hafs- och
kustfisket i vårt land haft och hafva att arbeta, snarast möjligt afhjälpas».

Då så är, synas oss alla skäl tala för att Riksdagen redan nu skall
fatta beslut om utförande af i första gruppen upptagna hamnbyggnader,

134

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

därifrån dock undantagna de hamnbyggnader, som af fiskehamnskommissionen
föreslagits skola erhålla understöd allenast med visst belopp
eu gång för alla. Detta undantag synes oss vara nödigt, då de förslag,
som härutinnan af kommissionen gjorts, icke af Kungl. Maj:t blifvit
pröfvade. Gifvetvis vore för saken lyckligast, om hela detta föreslagna
antal hamnbyggnader skulle kunna utföras på den af kommissionen
för båda grupperna föi’eslagna korta tiden af 5 år, men af statsfinansiella
skäl torde utförandet böra fördelas på längre tid. Yi tillåta oss
föreslå 12 år.

Den möjligheten synes oss icke vara utesluten, att ett landsting
icke befmnes vara villigt åtaga sig den i statsverkspropositionen fordrade
ansvarsskyldigheten, men att vederbörande hushållningssällskap, någon
bärkraftig kommun eller någon för ändamålet bildad förening skulle
vilja ikläda sig ansvarsskyldighet, och torde detta då icke böra utgöra
något hinder för den ifrågasatta statshjälpen, hvarje särskild! fall dock
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

I Kungl. Maj:ts förslag ingår den bestämmelsen, att samtliga från
till ombyggnad eller förbättring föreslagna hamnar inflytande hamnumgälder
skulle redovisas till statsverket. Det synes oss dock, som att
undantag härutinnan skulle kunna göras för landsting, som afsåga sig
rätten att utfå statsbidrag till framtida underhåll af ifrågavarande
hamnar, och själft åtager sig att svara för detta underhåll.

Den af fiskehamnskommissionen beräknade anläggningskostnaden
för af oss föreslagna hamnbyggnader torde i öfverensstämmelse med
Kungl. Maj:ts förslag äfven böra höjas med en procent.»

Herr Linders m. fl. hafva såsom skäl för sin framställning anfört
följande:

»I 1911 års statsverksproposition rörande reglering af nionde hufvudtiteln
har Kungl. Maj:t under nr 58 till bestridande af kostnader
för utförande af hamnbyggnader vid Träslöf och Glommen i Hallands
län, Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och Bohus län, Kivik i
Kristianstads län samt Gislöf i Malmöhus län i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af fiskehamnskommissionen uppgjorda planer äskat
nödigt anslag. Det gäller här ett »kustförsvar» så behöflig! och berättigadt
som något annat.

Då man genomläser fiskehamnskommissionens betydande berättelse,
får man ett starkt intryck utaf, att här är om någonsin den
snara hjälpen liktydig med dubbel hjälp. Behofven tala sålunda för
de af kommissionen föreslagna och förordade hamnanläggningarnas

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

135

utförande inom en kortare tidrymd än livad Kungl. Maj:ts (första)
förslag jämte tillhörande handlingar vid innevarande riksdag gifva vid
handen, men då det å andra sidan ej heller synes vara rättvist att,
såsom på annat håll åsyftas, söka redan i år drifva fram beslut om ett
ökadt antal hamnars påbörjande utan berättigad hänsyn till de olika
ortsintressena, som dock kommissionens förslag inrymde, så torde emellertid
skälen vara bärande nog för Riksdagen att på lämpligt sätt påskynda
åtminstone de viktigare fiskehamnarnas iordningsställande, i den mån
sådant kan ske utan förbigående af svenska entreprenörer och arbetare.»

Vidare har beträffande två särskilda hamnar anslagskraf framställts,
dels af herrar TI. Andersson och V. Rydén i motion nr 149
inom Andra kammaren, däri hemställts, att Riksdagen ville besluta att
till bestridande af kostnader för utförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af kaptenen Einar Sahlén i juni 1905 upprättadt
förslag och under villkor, som kunna varda bestämda för liknande
andra anläggningar, af en hamnbyggnad i Östra Torp i Malmöhus län
bevilja ett anslag af 100,000 kronor samt däraf på extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af 15,000 kronor,

dels ock i likalydande motioner, nr 58 i Första kammaren och
nr 173 i Andra kammaren, af friherre L. De Geer m. fl. och herr
N. Åkesson m. fl., hvilka yrkat, att Riksdagen måtte antingen, i enlighet
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens den 18 december 1908 afgifna
underdåniga förslag, för anläggning af en nödhamn i Torekow bevilja
ett anslag af 566,300 kronor och däraf på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 180,000 kronor; eller ock, därest Riksdagen finner
förslaget om nödhamnen icke komma till utförande, i underdånig
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t till nästa
Riksdag afgifva förslag om anläggning af en fiskehamn i Torekow.
Herrar Andersson och Rydén anföra i sin motion följande:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under punkt 58 å nionde hufvudtiteln gjort framställning om ett
anslag af 1,183,000 kronor — däraf för år 1912 ett belopp af 198,000
kronor — för byggande af fiskehamnar vid Träslöf och Glommen i Hallands
län, Grundsund och IIönö-Klåfva i Göteborgs och Bohus län, Kivik
i Kristianstads län och Gislöf i Malmöhus län. Anläggningskostnaden
för sistnämnda hamn med den föreslagna en procents förhöjning beräknas
till 175,740 kronor.

Med den kännedom om de lokala förhållandena å Skånes sydkust,
vi äga, ha vi icke kunnat undgå att finna det i hög grad anmärknings -

136

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

värdt, att icke en annan planerad fiskehamn å Skånes sydkust före någon
annan kommit i fråga till utförande. Yi syfta därvid på en hamnanläggning
vid Östra Torp, beläget å kusten 13 km. öster om Trelleborg.

För ifrågavarande hamnanläggning tala en mängd skäl. Först
och främst äro kostnaderna för en hamnanläggning där mycket lägre än
för någon af de i Kungl. Maj:ts förslag upptagna. För något årtionde
sedan gjordes å platsen i fråga betydande arbeten för anläggande af
en hamn i och för det då bearbetade kalkbrottet i Östra Torp. Industrien
måste emellertid på grund af ogynnsamma konjunkturer nedläggas,
innan hamnen blef färdigbyggd. Men de utförda arbetena äro
på intet sätt spolierade. Fn större basäng om cirka 8,000 kvadratmeter
med ett djup af 3—4 meter finnes i land cirka 30—40 meter
från hafsstranden. Genom denna landtungas genombrytande och uppmuddring
af inseglingsrännan erhålles här en utmärkt fiskehamn.
Nuvarande kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Einar Sahlén
uppgjorde år 1905 ett förslag till hamnens färdiggörande, hvilket då
beräknades kosta 71,500 kronor. Äfven om sedan dess arbetspriserna
stigit, är det uppenbart, att anläggningskostnaderna dock här bli mycket
lägre än för någon af de föreslagna hamnarna. Jorden omkring den
tilltänkta hamnanläggningen äges numera af Svenska Sockerfabriksaktiebolaget.
Enligt oss lämnad uppgift har på sin tid dåvarande
ägaren, Jordberga sockerbruk, lofvat att skänka mark och bassäng till
en fiskehamn, och det torde därför kunna antagas, att den frågan
utan svårighet ordnas äfven med den nuvarande ägaren.

Läget för den tilltänkta hamnen i Östra Torp är synnerligen gynnsamt.
Dels är Östra Torp ändpunkten för järnvägen Börringe—Östra
Torp, som förmedlar goda förbindelser med det skånska upplandet.
Dels ligga i närheten af Östra Torp icke mindre än tre fisklägen, hvars
befolkning får nytta af hamnen. Västerut ligger Böste fiskläge på ett
afstånd af icke fullt 3 km., österut Smy ge fiskläge på knappt 1 km:s
afstånd och Lilla Beddinge knappt 5 km. från den föreslagna hamnplatsen.
I Böste finnes nu enligt oss lämnade uppgifter 4 motorbåtar,
7 mindre båtar och 16 fiskare, i Smyge 5 motorbåtar, 11 mindre båtar
och 18 fiskare, i Lilla Beddinge 6 motorbåtar, 1 segelstorbåt, 15 mindre
båtar samt 26 fiskare. Tillsammans utgör antalet för dessa tre fisklägen
alltså 15 motorbåtar, 1 segelstorbåt, 33 mindre fiskebåtar och
60 fiskare.

Som jämförelse kan meddelas, att vid Gislöfs fiskläge nu finnas
6 motorbåtar, 5 segelstorbåtar, 20 mindre fiskebåtar och 41 fiskare
jämte ett 10-tal tillfällighetsfiskare.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

137

Härtill kommer, att såväl Böste som Smyge och Lilla Beddinge
äro mycket utsatta för verkningarna af storm och öppna hafvet. Under
den svåra julstormen 1904 gingo ungefär hälften af båtarna vid Smyge
och Lilla Beddinge fisklägen förlorade. Samma öde hade ock otvifvelaktigt
öfvergått fiskarne vid Böste, om icke dessa just dagarna förut dragit
upp båtarna för vintern. Våren 1909 lösslet sig en båt vid Böste under
häftig storm och sönderslogs fullständigt. För några veckor sedan lösslets
å samma plats en ny motorbåt, som otvifvelaktigt drabbats af
samma öde, om den icke uppkastats i en tångbank, där den kunde
bärgas.

Vid det västerut liggande Gislöf gick, enligt oss lämnade uppgifter,
ingen enda båt förlorad under julstormen 1904. Måhända kan
detta i något fall ha berott på att fiskarne i Gislöf haft sina båtar i
den närbelägna Trelleborgs hamn, dit de äro hänvisade för afsättning
af sin fångst, men i hvart fall träder skillnaden bjärt i ögonen.

De svåra sjöförhållandena vid de tre af oss omförmälda lägena ha
vållat en bestämd tillbakagång i fisket, och fiskarebefolkningen känner
sig, särskildt sedan den med stora uppoffringar skaffat sig dyrbara
båtar, i hög grad otrygg. Det är därför vår bestämda uppfattning,
att inrättandet af en fiskehamn i Östra Torp är ett lifsvillkor för fiskarebefolkningen
vid dessa tre fisklägen, och att ifrågavarande hamnanläggning
är den mest behöfliga och den, som kan göra mest nytta, af
samtliga planerade fiskehamnar å Skånes sydkust.

Som en omständighet, hvilken ock kan ha sin betydelse för frågans
bedömande, förtjänar vidare omnämnas, att hamnen vid Östra
Torp blir belägen omedelbart invid Smyge fyr samt den nyinrättade
stormvarnings- och mistsignalstationen därstädes.

Vikten och betydelsen af en fiskehamn i Östra Torp har ock förut
erkänts af statsmakterna. År 1884 beviljades ett statsbidrag af 16,000
kronor för en hamnanläggning där. Kostnaderna beräknades till 26,000
kronor. Trots stora ansträngningar lyckades det icke för fiskarebefolkningen
att hopbringa nödiga medel utöfver statsbidraget, som därför
aldrig blef lyftadt.

Vi ha med denna motion icke velat förringa behofvet af en fiskehamn
i Gislöf. (En felaktig uppgift har insmugit sig i fiskehamnskommissionens
uppgifter angående folkmängden å Gislöfs läge, som
uppgifves till 960 personer. Denna siffra afser tydligen hela socknens
folkmängd, som den 31 december 1908 uppgick till 957. Socknen är en
öfvervägande jordbrukaresocken med ett stationssamhälle. Fisklägets
befolkning utgör endast en mindre del af socknens befolkning). Syftet
Bihang till Riksd. prot. 1911. 8 Sami. 1 Höft. 18

138

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

med denna motion har varit att påvisa, att vid sidan af en fiskehamn
i Gislöf behofvet af en fiskehamn i Östra Torp är ännu större samt
att den kan utföras billigare och bereda än större nytta.

Hvad kostnaderna beträffar, anslog kapten Sahlén dessa, som förut
sagts, år 1905 till 71,500 kronor, medan fiskehamnskommissionen utan
närmare angifvande af skäl beräknat dem till 125,000 kronor. Då
kapten Sahlén uppgjort detaljerade kostnadsberäkningar — hvilka
jämte kartor och ritningar skola tillhandahållas vederbörande utskott —
synes som om, äfven med riklig beräkning af arbetskostnadernas stegring
sedan år 1905, ett belopp af 100,000 kronor skulle vara fullt
tillräckligt för anläggningen i fråga.

Som villkor för anslagets erhållande torde böra uppställas, att nödig
mark för hamnanläggningen m. m. utan kostnad för kronan upplåtes».

Vid motionen har fogats ett i juni månad år 1905 af dåvarande
löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Einar Sahlén afgifvet
betänkande med förslag till anläggning af hamn vid Smyge huk, i
afseende hvarå utskottet tillåter sig att hänvisa till motionen.

Slutligen hafva friherre De Geer m. fl. och herr Åkesson m. fl.
till stöd för sina motioner anfört följande:

»År 1900 ingafs till Kungl. Maj:t af innevånare i Torekow en
underdånig ansökan, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
och undersökning rörande behöfligheten af en nödhamn i Torekow. På
grund af denna ansökan, som understöddes af petitioner från ett stort
antal sjöfarande och fiskare vid västkusten, blef en med statsmedel
bekostad undersökning verkställd och förslag till nödhamn upprättadt,
slutande med ett kostnadsbelopp af 400,800 kronor.

Detta förslag undergick sedan granskning af lotsstyrelsen samt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och sedan åtskilliga förändringar i
byggnadsplanen vidtagits, hemställde sistnämnda styrelse i underdånigt
utlåtande den 29 december 1906, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att för hamnbyggnaden bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 419,000 kronor att under åren 1908—1910 utgå med en
tredjedel för hvartdera året, dels ock att i vissa arbeten, i hvilka
Torekows kommun borde deltaga, bevilja ett belopp af 42,600 kronor,
motsvarande två tredjedelar af den beräknade kostnaden för dessa
arbeten.

Handlingarna i ärendet öfverlämnades sedermera till fiskehamnskommissionen,
som däruti afgaf ett särskild^ den 26 och 29 februari
1908 dagtecknadt, utlåtande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

139

Kommissionen, som betecknar den föreslagna hamnen som en
»fiske- och nödhamn», anför beträffande densamma bland annat följande:
»Torekows betydelse såsom fiskehamn är visserligen för närvarande
mycket liten, men dess utmärkta, långt ut till sjöss, framskjutna läge
och dess många naturliga förutsättningar för anläggning af en nödhamn
gorå, att dess betydelse i sådant hänseende, om en lämplig dylik
blir utförd, utan tvifvel skulle blifva mycket stor. Detta gäller icke
allenast den fiskareflotta, som vissa årstider brukar uppehålla sig mellan
Anholt och svenska kusten och hvilken vid en hastigt påkommande
västlig eller nordvästlig storm måste länsa undan ända ned till Öresund
och därunder riskera att utanför Kullen bli nedbruten af den våldsamma
sjö, som där vid dylika tillfällen faller, eller också vid sydgåendet
mötes af en svår sydlig eller sydväst storm och då nödgas vända
och söka nödhamn i Halmstad eller Yarberg, utan äfven för kustfartyg
och ångbåtar, som passera här på ut- eller ingående från eller till
Öresund.»

Med hänsyn därtill att såväl fiskebåtar som kustfartyg under
senare år byggts med allt större dimensioner samt att ett solidare
byggnadssätt dessutom ansågs önskligt, fann kommissionen en del ändringar
i förslaget af nöden och lät fördenskull utarbeta ett nytt kostnadsförslag,
uppgående till ett belopp af 570,000 kronor.

Efter redogörelse för detta förslag yttrar kommissionen vidare:

»Genom alla de yttranden, som hittills blifvit afgifna af myndigheterna
och enskilda personer samt af västkustbefolkningen, framgår
det otvetydigt, att intresset för en nödhamn vid Torekow är allmänt,
och får fiskehamnskommissionen äfven för sin del vitsorda såväl behofvet
af en sådan hamn som att Torekow framför andra platser såväl
i afseende å läge som naturliga förutsättningar i öfrigt väl lämpar sig
för anläggande af en nödhamn för södra Kattegatt, och skulle denna
hamn äfven kunna komma att få en stor betydelse för fisket, om och
när orten erhåller järnvägsförbindelse med västkustbanan. Med full
öfvertygelse om att eu dylik järnvägsförbindelse kan bringas till stånd,
får kommissionen — som visserligen till fullo inser, att kostnaden för
hamnanläggningen blir mycket stor i förhållande till den rörelse, som
åtminstone att börja med där kan påräknas — likväl och med tanke
på att anläggningens värde såsom nödhamn ej lärer kunna eller böra
i penningar beräknas utan tvekan för sin del förorda hamnens byggande
på statens bekostnad.»

Öfver fiskehamnskommissionens förslag afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 18 december 1908 infordradt underdånigt utlåtande,

140

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

däri styrelsen med förordande af nödhamnens anläggning hemställde,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anläggning af en
nödhamn i Torekow på extra stat bevilja ett anslag af 566,300 kronor,
däraf för år 1910 180,000 kronor, och förmälde styrelsen sig vilja därefter
i och för anläggning af fiskehamn — som skulle anordnas innanför
den egentliga nödhamnen — inkomma med underdånig framställning
om anslag utan återbetalningsskyldighet från hamn- och brobyggnadsfonden
till belopp af två tredjedelar af för samma anläggning beräknad
kostnad.

Förslaget har sedermera varit remitterad t till landstingen i västkustlänen
för att utröna, om bidrag till kostnaden kunde från dessa
landsting påräknas. Nekande svar torde emellertid hafva ingått från
samtliga dessa landsting, och därmed tyckes hela förslaget hafva blifvit
helt och hållet lagdt å sido. Åtminstone beröres detsamma icke alls
i den del af den kungl. statsverkspropositionen, som behandlar fiskehamnsfrågan,
och fiskehamnskommissionens särskilda utlåtande angående
hamnen i Torekow har icke ens blifvit tryckt i sammanhang med kommissionens
i dagarne till Riksdagens ledamöter utdelade hufvudbetänkande,
oaktadt i detta betänkande sid. 178 framhålles, att kommissionen
ansåge, att den ifrågasatta anläggningen vid Torekow, därest
den skulle komma till utförande, borde utföras snarast möjligt.

Om det nu är meningen, att staten på allvar skall gripa sig an
med af hjälpande af det i bristen på lämpliga fiskehamnar eller andra
hamnar bestående missförhållande, som för att citera orden i statsverkspropositionen
(9:de kufvudtiteln sid. 334) på ett betänkligt sätt verkat
hämmande på utvecklingen af en synnerligen viktig gren af landets fiskerinäring,
så synes det oss, som det af fiskehamnskommissionen så varmt
förordade förslaget om fiske- och nödhamnen i Torekow nu borde
göras till föremål för Riksdagens pröfning. År denna hamn af den
stora betydelse, kommissionen anser, bör den väl — efter elfva års
utredningar — nu med det snaraste byggas. Pröfvar Riksdagen densamma
icke vara af sådan betydelse, då bör förslaget definitivt förkastas,
så att icke frågan om anläggande af endast en för Torekow och kusten
därintill afsedd fiskehamn på obestämd tid undanskjutes.

Huruvida en nödhamn vid Torekow bör byggas, tilltro vi oss icke
att afgöra, men efter allt som under den verkställda utredningen härom
anförts och då, enligt hvad det uppgifves, fisket mer och mer drager
sig till den södra delen af Kattegat, förefaller det, som förslaget icke
minst för den så betydande bohuslänska fiskeflottans skull vore förtjänt
af en sorgfällig pröfning.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 141

Hvad vi däremot med bestämdhet våga påstå det är, att om nödhamnsförslaget
ej kommer till utförande, så bör något göras för att
skaffa Torekow en tillfredsställande fiskehamn. Den hamn, som nu
finnes vid Torekow, är så liten, att den vanligen är öfverfull af fiskebåtar
och mindre kustfartyg, och vid hårdt väder mötas nästan alltid
de farkoster, som där vilja söka skydd af en öfver hamnen hissad
signal, som ger tillkänna att allt utrymme är upptaget.

Att under sådana förhållanden fisket vid Torekow, trots detta
fiskeläges för fiske i öppna hafvet synnerligen fördelaktiga belägenhet,
icke kunnat nå den utveckling, det bort få, ligger i öppen dag. Befolkningen
i orten begär icke bättre än att skaffa tidsenliga fiskefartyg,
men så länge icke tillräckligt hamnutrymme finnes, är risken
för stor, och de unga männen utvandra i stället eller gå till sjöss.

Med denna motion ha vi alltså afsett att bringa Torekows hamnfråga
under Riksdagens pröfning.»

I likhet med departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna
är utskottet lifligt öfvertygadt därom, att tillgången på väl
byggda och lämpligt belägna fiskehamnar är en nödvändig förutsättning
för ett lönande hafsfiske. Såsom förut vid flere tillfällen inom
Riksdagen framhållits lämna emellertid våra kuster mycket öfrigt att
önska i nämnda afseende. Det ligger därför stor vikt uppå, att åtgärder
snarast vidtagas för att åstadkomma en förändring i riämnda förhållande
till det bättre. Och då erfarenheten af de från statens sida
redan vidtagna åtgärderna i sådant syfte torde få anses hafva ådagalagt,
att den hittills i allmänhet för statens medverkan till hamnanläggningar
uppställda fordran på ekonomisk medverkan jämväl från vederbörande
enskildes eller kommuns sida nästan omöjliggjort eller åtminstone
i hög grad hämmat en allmännare utveckling af fiskehamnsväsendet,
synes för sakens vidare framförande icke återstå annat, än
att staten i afsevärd utsträckning på ett mera omedelbart sätt själf
tar densamma om hand; och synes därvid fiskehamnskommissionens
förslag lämpligen kunna följas, såväl i hvad det afser den allmänna
planen — särskildt ordningsföljden de särskilda hamnföretagen emellan
— för kusternas förseende med fiskehamnar som ock beträffande de
särskilda hamnarnas inrättande.

Kungl. Maj:t har nu ifrågasatt att till eu början beslut skulle
fattas om utförandet af de sex fiskehamnar, som kommissionen ansett
vara mest af behofvet påkallade. Af enskilda motionärer har däremot

Utskottet.

142

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

föreslagits, att redan nu beslut skulle fattas om utförandet af samtliga
de af kommissionen till utförande i första hand förordade hamnarna,
som skulle helt och hållet af staten bekostas, hvarjämte tillika framställning
föreligger i syfte, att utförandet af samtliga dessa hamnar,
således jämväl de i afseende å hvilka statens understöd skulle inskränkas
till ett bestämdt anslag en gång för alla, skulle påskyndas. Enligt
hvad kom mission eris utredning gifver vid handen, synes stor benägenhet
förefinnas hos fiskarebefolkningen rundt våra kuster att anskaffa båtar
och redskap för det i vida högre grad än det nu företrädesvis idkade
strandfisket inkomstbringande hafsfisket, och det tyckes endast vara
bristen å lämpliga hamnar som därvidlag verkar återhållande. I fråga
om anläggandet af fiskehamnar gäller alltså bokstafligen, att tid är
pengar; och har utskottet därför funnit sig böra biträda motionärernas
framställningar i förevarande afseenden. Vid bifall härtill skulle alltså
erfordras ett anslag — beräknadt på sätt af såväl Kungl. Maj:t som
motionärerna ifrågasatts, d. v. s. de af kommissionen beräknade kostnaderna
med tillägg af en procent däraf för täckande af vissa utgifter
för förberedande arbeten, mot hvilken beräkningsgrund utskottet ej
haft något att erinra — af i rundt tal 2,788,000 kronor, hvaraf för
nästa år skulle vid antagandet af den af motionärerna förslagsvis beräknade
tid för arbetenas utförande af 12 år, erfordras ett belopp, likaledes
i afrundadt tal, af 232,000 kronor.

Hvad härefter beträffar den ifrågasatta hamnen vid Östra Torp,
så synes densamma, att döma såväl af hvad vederbörande motionärer
som ock af hvad fiskehamnskommissionen (sid. 165 i dess tryckta
betänkande) därom anfört, onekligen vara af stor betydelse för traktens
fiske, hvadan utskottet för sin del ej kunnat annat än ställa sig välvilligt
gent emot förslaget om hamnens anläggande. Som emellertid
dels fiskehamnskommissionen, ehuru densamma förordat statsunderstöd
till anläggningen, dock ej ansett den så af behofvet påkallad, att den
gifvit densamma plats bland de förut omförmälda af kommissionen till
utförande i första och andra hand förordade 79 hamnföretagen, dels
ock ovisshet synes råda i fråga om kostnaderna för hamnens iordningställande,
ity att desamma af fiskehamnskommissionen beräknats till
minst 125,000 kronor, under det att den af motionärerna åberopade
kostnadsberäkningen därför upptager endast 71,500 kronor, hvilket
belopp motionärerna dock ansett böra höjas till 100,000 kronor, finner
utskottet sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att anslå medel till hamnens
anläggande, förrän fullständig utredning blifvit förebragt ej mindre

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

143

om det gagn, som af hamnen kan väntas för fisket och i öfrigt, än
äfven om kostnaderna för hamnens byggande.

Vidkommande slutligen frågan om en nöd- eller fiskehamn i
Torekow torde därom gälla i tillämpliga delar hvad ofvan sagts om
hamnanläggning i Östra Torp. Utskottet delar alltså motionärernas
mening om önskvärdheten af att hamnen kommer till stånd, men anser
sig ej kunna förorda beviljandet af medel för ändamålet förr än på
vederbörlig utredning grnndadt förslag i ämnet af Kungi. Maj:t förelagts
Kiksdagen.

Beträffande härefter villkoren för anvisande af medel för ifrågavarande
ändamål har Kungl. Maj:t i enlighet med departementschefens
ofvan angifna uppfattning föreslagit, att i sådant afseende skulle gälla
bland annat, att vederbörande landsting åtagit sig ansvaret för det
framtida underhållet af hamnanläggning, under det att uti två af
motionerna i ämnet ifrågasatts, att jämväl hushållningssällskap, kommun
eller för ändamålet särskildt bildad förening skulle kunna ikläda
sig sådant ansvar. Hvad landstingen angår hafva dessa hittills såsom
förut nämnts ådagalagt en synnerlig obenägenhet att åtaga sig hamnunderhållet.
Visserligen skulle den hufvudsakligaste och mest berättigade
anledningen till denna obenägenhet i afsevärd män aflägsnas om,
såsom meningen vore, statsmedel för ändamålet ställdes till landstingens
förfogande. Då emellertid inom de särskilda landstingen intresset för
fiskerinäringen i allmänhet torde vara tämligen svagt representeradt,
skulle dock utan tvifvel hos landstingen alltjämt förefinnas obenägenhet
att åtaga sig det för en institution sådan som landstinget onekligen
ganska besvärliga bestyret med hamnarnas underhåll — en obenägenhet
som, om ansvaret för underhållet kunde läggas jämväl på hushållningssällskap,
vederbörande primärkommun eller förening, allt för lätt kunde
locka till ansvarets Överskjutande å annan underhållsberättigad. —
Enligt utskottets öfvertygelse skulle sålunda det ifrågasatta villkoret
om hamnunderhållets öfvertagande af landsting eller annan i sådant
afseende föreslagen korporation lätt kunna utgöra ett hinder för förverkligandet
af ett än så behöfligt hamnföretag. Vidare skulle för
landsting och hushållningssällskap och i än högre grad för primärkommun
och förening möta stora svårigheter att städse disponera full
sakkunskap för hamnarnas tillsyn och underhållsarbetenas utförande.
Med afseende å nämnda förhållanden har utskottet därför icke kunnat
finna annat, än att frågan om nu ifrågavarande hamnanläggningars
underhåll skulle lämpligast ordnas på sätt fiskehamnskommissionen
föreslagit, d. v. s. att staten själf, som i väg- och vattenbyggnads -

144

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

styrelsen har fullt sakkunnigt och därför särskildt lämpadt organ, öfvertager
underhållet af de hamnar staten låter bygga. Genom en sådan
anordning skulle ock undvikas det osäkerhetstillstånd i afseende å
hamnunderhållet, som utan tvifvel skulle blifva en följd af den i Kungl.
Maj:ts förslag förutsatta uppdelning af underhållet mellan landsting
och staten, då nämligen landstinget skulle svara för det under
normala förhållanden förekommande hamnunderhållet medan sådana
större underhållsarbeten, som äro att likställa med ombyggnad, skulle
drabba kronan. Från kostnadssynpunkt torde ej heller några betänkligheter
möta mot statens öfvertagande af hamnunderhållet i dess helhet,
då de efter underhållskostnadernas storlek beräknade hamnumgälderna
skulle tillfalla kronan och därvid under de första åren af hamnarnas
tillvaro med deras då gifvetvis tämligen ringa underhållskostnader
en rätt afsevärd fond skulle kunna bildas att användas för framtida
drygare underhållskostnader.

På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet i öfrigt icke
haft något att erinra, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

I. i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de i ämnet väckta motionerna, nr 18 i Första
och nr 70 i Andra kammaren, till bestridande af
kostnader för utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af fiskehamnskommissionen uppgjorda planer
af hamnbyggnader vid Träslöf, Glommen, Grundsund,
Kivik, Hönö-Klåfva, Gislöf, Grönhögen, Hellevik, Nog ersund,
Herrevik, Smög enholmarna, Vär skår, Byxelkrok,
Gäddbäcksund, Stenshamn, Berga, Fågelsund, Sanna
(å Bremön), Lutterhorn, Kapelludden, Grisslan, Stendörren,
Långö (vid Saf sundet) och Bokö bevilja ett
anslag af 2,788,000 kronor samt däraf på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 232,000 kronor
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t
må finna godt meddela, för ifrågavarande ändamål
användas under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej
mindre af själfva området för hamnarne än äfven af
det område i land, som med hänsyn till den rörelse,
som är afsedd att i hamnarna bedrifvas, bör för det
gemensamma behofvet afsöndras;

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

145

II. i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

a) i anledning af motionen nr 17 7 i Andra kammaren,
om framläggande, i mån som förhållandena det
möjliggöra och den af fiskehamnskommissionen föreslagna
ordning för hamnföretagens utförande ej rubbas,
af förslag till utförande af de under mom. I ej nämnda,
af fiskehamnskommissionen till utförande i första hand
förordade hamnföretag;

b) i anledning af motionen nr 149 i Andra kammaren,
att Kungl. Maj:t efter verkställd utredning
måtte för Riksdagen framlägga förslag om anläggande
af en fiskehamn i Östra Torp; samt

c) i anledning af motionerna nr 58 i Första och
173 i Andra kammaren, att Kungl. Maj:t måtte taga
under öfvervägande i hvad afseende en hamnanläggning
vid Torekow må vara erforderlig samt därefter
snarast möjligt förelägga Riksdagen förslag i ämnet.

Den hydrografiska undersökningen af Sveriges färskvatten.

62:o) Under punkt 59 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att Hydrografiska
för uppehållande under år 1912 af verksamheten vid den hydrografiska
byrån med under densamma omedelbart lydande observationsstationer ”''sverige
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 50,000 kronor samt färskvattenatt
för verkställande under år 1912 af hydrogeologiska specialunder- [59.]
sökningar på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 3,000 kronor,
eller tillhopa 53,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 348—352 i statsrådsprotokollet.

Med erinran om Riksdagens vid behandlingen af statsverkspropositionen
i hvad densamma afser utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel fattade beslut angående det i statsrådsprotollet omförmälda
anslaget till de meteorologiska observationerna får utskottet hemställa,

att Riksdagen i likhet med hvad för innevarande
år skett, må,

a) för uppehållande under år 1912 af verksamheten
vid hydrografiska byrån med under densamma
omedelbart lydande observationsstationer på extra stat
för samma år anvisa ett anslag af 50,000 kronor; samt
Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 1 Höft. 19

146

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Extra lärårkrafter
vid
skogsinstitutet.

[60.]

Distriktslandt mätares tjänsteresor.

[61.]

b) för verkställande under år 1912 af hydrogeoloqiska
specialundersökningar på extra stat för samma
år anvisa ett anslag af 3,000 kronor;
eller tillhopa 53,000 kronor.

Skogsinstitutet.

63:o) I anslutning till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1909—1911 ägt rum, må till anställande
af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 8,000 kronor.

Landtmäteristaten.

64:o) Vidare har Kungl. Maj:t under punkt 61 föreslagit Riksdagen
att till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare
företagna tjänsteresor å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
å 30,000 kronor.

I samband med antagandet af ny aflöningsstat för landtmäteristaten
i orterna beviljade Riksdagen år 1909 å extra stat för år 1910
ett förslagsanslag å 30,000 kronor till bestridande af kostnaderna för
vissa af distriktslandtmätare företagna tjänsteresor, och enahanda belopp
har af Riksdagen för ändamålet beviljats för innevarande år. Gifvetvis
erfordras jämväl för år 1912 anslag för samma ändamål. På grund
häraf och då den nya organisationen af landtmäteristaten endast under
ett år varit gällande, och vidare erfarenhet följaktligen ännu icke kunnat
vinnas rörande det för dylika resors bekostande erforderliga anslagets
storlek, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvardera
året 1910 och 1911 ägt rum, till bestridande af
kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare företagna
tjänsteresor, å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
å 30,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

147

65:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom under punkten 62
af förevarande hufvudtitel gjorda framställning och under erinran, att
nu ifrågavarande anslagskraf står i öfverensstämmelse med den af nästlidet
års Riksdag pröfvade planen för landtmäteriundervisningens ordnande,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 till
Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 34,300
kronor att användas till landtmäteriundervisningens ordnande
och bedrifvande under läsåret 1911—1912 i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af landtmäteristyrelsen
den 6 november 1909 framställda, i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för den 8 april
1910 närmare angifna förslag, med rätt för Kungl.
Maj:t att utaf sagda belopp under år 1911 af tillgängliga
medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderligt belopp.

66:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att å extra
stat för år 1912 anvisa till utvidgning m. fl. arbeten vid landtmäterikontoren
i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro län 22,000 kronor
och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt 42,500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 354—369 i statsrådsprotokollet.

Denna framställning afser att åt nämnda landtmäterikontor, hvilka
synas vara i synnerligt behof däraf, bereda tillfredsställande lokaler,
i hvilka kartor och andra arkivalier kunna på ett för deras framtida
bibehållande i godt skick fullt betryggande sätt förvaras, och där tillräckliga
utrymmen må erhållas för det arbete som där bedrifves, hvilket
genom omorganisationen af förste landtmätartjänsterna och uppläggandet
af jordregistret framdeles torde komma att vinna betydligt ökad omfattning.

Då enligt hvad utredningen gifver vid handen ifrågavarande åtgärder
synas vara af omständigheterna påkallade, får utskottet, som
icke funnit anledning till erinran mot de därför beräknade kostnaderna,
hemställa,

att Riksdagen må å extra stat för år 1912 anvisa
till utvidgning m. fl. arbeten vid landtmäterikontor en
i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro län 22,000

Landtmäteri•
undervisningen.

[62.]

Utvidgning af
landtmäteri•
kontoren i vissa
län.

[63.]

148

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Reparation och
renovation af
kartor i länens
landtmäterikontor.

[64.]

Eikete

allmänna

kartverk.

[65—68.]

kronor och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt
42,500 kronor.

67:o) Än ytterligare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
till reparation och renovation af kartor i landtmäterikontoren i länen
bevilja å extra stat för år 1912 ett anslag af 80,000 kronor med rättför
Kungl. Maj:t- att däraf under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna hvad som må finnas erforderligt.

Med hänvisning till den i ärendet förebragta utredningen (sid.
869—375 i statsrådsprotokollet), af hvilken torde på öfvertygande sätt
ådagaläggas, att de ifrågasatta arbetena å det i landtmäterikontoren
i länen förvarade kartmaterialet äro för detsammas bibehållande oundgängligen
nödvändiga samt att de därför nödiga kostnaderna, hvilka,
i den mån de hittills förekommit, gäldats af vederbörande hufvudtitels
expensanslag eller besparingar, icke vidare kunna i anseende till deras
storlek därifrån bestridas, får utskottet under uttalande af sin förväntan,
att ifrågavarande i flere afseenden synnerligen betydelsefulla
kartmaterial för framtiden ägnas bästa möjliga omvårdnad, hemställa,

att Riksdagen må till reparation och renovation
af kartor i landtmäterikontoren i länen bevilja å extra
stat för år 1912 ett anslag af 30,000 kronor med rätt
för Kungl. Maj:t att däraf under år 1911 af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna hvad som må finnas
erforderligt.

Rikets allmänna kartverk.

68:o) Vidare har Kungl. Maj:t under punkterna 65—68 föreslagit
Riksdagen

dels att för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning m. m. på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 22,100 kronor,

dels att för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket
anställda kvinnliga ritare och ritbiträden på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 1,000 kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
för ändamålet användas,

dels att för anställande af ökad personal m. m. vid rikets all -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

149

manna kartverks geodetiska afdelning på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 25,950 kronor,

dels ock att för anskaffande af instrument och inventarier vid
samma afdelning på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 16,150
kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för framställningen, tilllåter
sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 376—378.

Hvad sålunda för allmänna kartverket å extra stat äskats för
nästa år skiljer sig från hvad för innevarande år beviljats därutinnan,
att förstnämnda anslag höjts från 21,600 kronor med 500 kronor till
22,100 kronor och sistnämnda anslag från 2,700 kronor till 16,150
kronor. Ökningen af det förstnämnda anslaget har sin grund däri,
att en af de topografer, hvilkas aflöning utgår från detta anslag, bör
beräknas med år 1912 blifva berättigad att komma i åtnjutande af
ålderstillägg. Beträffande anslaget för anskaffande af instrument och
inventarier vid kartverkets geodetiska afdelning står detta i full öfverensstämmelse
med den af kartverkskommissionen uppgjorda, 1909 års
Kiksdag delgifna och af Riksdagen utan erinran lämnade planen för
sådan anskaffning.

Då utskottet icke funnit något att erinra i afseende å de under
förevarande punkter af statsverkspropositionen begärda anslagen, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912
anvisa

a) för anställande af ökad civil personal vid rikets
allmänna kartverk, namngranskning m. m. ett anslag af
22,100 kronor;

b) för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska
kartverket anställda kvinnliga ritare och ritbiträden
ett anslag af 1,000 kronor, att enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande för ändamålet användas;

c) för anställande af ökad personal m. m. vid
rikets allmänna kartverks geodetiska afdelning ett anslag
af 25,950 kronor; samt

d) för anskaffande af instrument och inventarier
vid samma afdelning ett anslag af 16,150 kronor.

150

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Anslag till
fältarbeten
och tryckning.

[69.]

Nybyggnad
för Sveriges
geologiska undersökning,

[70.]

Kostnad för
väg delning ar.

[71.]

Sveriges geologiska undersökning.

69:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad som skett för
hvartdera året 1910 och 1911, må, till bestridande
af kostnaderna under år 1912 för Sveriges geologiska
undersöknings fältarbeten och för utgifvande af de på
nämnda institutions undersökningar grundade kartor,
afhandlingar och uppsatser, på extra stat för samma
år bevilja ett anslag af 36,000 kronor.

70:o) Under erinran, att 1908 års Riksdag på framställning af
Kungl. Maj:t till verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska
undersökning beviljat ett belopp af 580,610 kronor samt att Riksdagen
däraf anvisat å extra stat för år 1909 ett belopp af 100,000 kronor,
för år 1910 ett belopp af 167,000 och för år 1911 ett belopp af

134,000 kronor, får utskottet på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning och med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet innehåller
i ämnet (sid. 379 och 380), hemställa,

att Riksdagen må af det utaf 1908 års Riksdag
beviljade anslaget å 580,610 kronor för verkställande
af nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning å
extra stat för 1912 anvisa ett belopp af 55,500
kronor.

Vägunderhållet på landet.

71:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912
anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar, såsom förslagsanslag 35,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

151

72:o) Vidare liar Kungl. Maj:t under punkten 72 föreslagit Riksdagen
att, i likhet med hvad som ägt rum för kvart ock ett af åren
1907—1911, till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt
på extra stat för år 1912 anvisa 150,000 kronor.

I en inom Andra kammaren väckt, till utskottet känvisad motion, nr
265, hvilken utskottet i detta sammanhang förehaft till behandling,
hafva herrar L. Lundström och L. J. Carlsson i Malmberget hemställt,
att Riksdagen måtte besluta på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 800.000 kronor att utgå som understöd till synnerligt betungade
väghållningsdistrikt efter förut stadgade grunder.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:

»Uti lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den
23 oktober 1891 § 60 sådan den lyder från ingången af år 1907
stadgas, att af uppskattade kostnaden för underhållet af allmän väg,
bro och färja lämnas tre tjugondelar af statsmedel. Samma paragraf
innehåller omedelbart därefter: härutöfver må väghållningsdistrikt,
som äro synnerligt betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts pröfning af
staten erhålla särskildt understöd i den mån medel, som för ändamålet
må vara anslagna därtill, lämna tillgång.’

På grund däraf har Riksdagen till understöd åt synnerligt betungade
väghållningsdistrikt för hvardera af åren 1907—1911 på
extra stat anvisat ett belopp af 150,000 kronor.

Uti årets statsverksproposition nionde hufvudtiteln punkt 72 föreslår
Kungl. Maj:t, att Riksdagen till samma ändamål för år 1912 må
anvisa 150,000 kronor.

Att väghållningsbesväret är £n skattebörda som trycker vissa
väghållningsdistrikt synnerligen hårdt, och att vägskatten verkar ytterst
ojämnt, därom blir man fullt öfvertygad vid studiet af statistiken angående
allmänna väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Många olika förslag till utjämning af vägskattetungan hafva ock
inom Riksdagen blifvit framställda, senast vid föregående riksdag förelågo
flera motioner i ämnet, utan att dock vinna Riksdagens bifall.

Vid jordbruksutskottets förberedande behandling af en af dessa
motioner yttrade utskottet: ''Bästa sättet att vinna den utjämning af
vägtungan, som motionären åsyftar, synes för den skull vara att såsom
hittills lämna statsbidrag till allt sommarvägsunderhåll och särskildt
anslag till de mest betungade väghållningsdistrikten.’

Vi äro öfvertygade om, att denna utskottets anvisning är genaste

Särskildt
understöd till
synnerligt betungade
väghållningsdistrikt.

[72.]

Motion.

152

Jordbruksutskottets utlåtande Nr i.

vägen att afhjälpa de största ojämnheterna, men om så skall kunna
ske i någon större utsträckning är det äskade anslaget 150,000 kronor
alldeles otillräckligt.»

Utskottet.

Till en början tillåter sig utskottet att på grund af införskaffade
uppgifter beträffande ifrågavarande anslag meddela följande tablå:

Antalet väghållnings- Sammanlagda

distrikt, som beloppet af

	sökt	erhållit bidrag	beviljade bidrag
1907 ..............	......... 20	15	145,000:
1908 ..............	......... 23	18	150,000:
1909 ..............	......... 22	19	150,000:
1910 ..............	......... 24	23	150,000:

I fråga om beloppet af de sökta bidragen är utskottet icke i
tillfälle att meddela några upplysningar af betydelse i förevarande afseende,
enär sökandena i regel ej angifvit storleken af sökt bidrag.

Af ofvanstående tablå framgår, att år 1907 hela anslaget icke
disponerades, ehuru skillnaden mellan antalet af dem som sökt och
dem som erhållit bidrag då var störst, samt att därefter nämnda skillnad
alltmer minskats. Med afseende härå och då departementschefen beträffande
ifrågavarande anslag till statsrådsprotokollet, sid. 381, yttrat,
att anslaget fortfarande vore för det därmed afsedda ändamålet behöfligt
och att någon anledning till förändring i dess belopp för närvarande
icke syntes föreligga, hemställer utskottet,

att Riksdagen med afslag å ifrågavarande motion
må, i likhet med hvad för hvart och ett af åren
1907—1911 skett, till understöd åt synnerligt betungade
väghållning sdistrikt, på extra stat för år 1912 anvisa
150,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

153

Förekommande och hämmande af tnberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

73:o) Kungl. Maj:t har under punkt 73 föreslagit Riksdagen Förekommande
att dels på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa
ett anslag af 85,000 kronor, att användas till förekommande och domar hos näthämmande
af tuberkel''ukdomar hos nötkreaturen, dels ock medgifva,
att hvad vid utgången af år 1911 möjligen icke blifvit användt ''■*
af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år 1912 användas
för enahanda ändamål.

Beträffande departementschefens framställning i ärendet tillåter
sig utskottet att hänvisa till sid. 381—385 uti förevarande statsrådsprotokoll.

För ifrågavarande ändamål har Riksdagen å extra stat för hvarje
år från och med år 1898 beviljat anslag, hvilka utgått för år

1898	med........................	...................... kronor	50,000
1899	7? ..........................	....................... 7 ?	50,000
1900	7? ...........................	............ ........... ? ?	50,000
1901	77 .......................	........................ 77	100,000
1902	7? ...........................	........................ 77	75,000
1903	..........................	77	50,000
1904	7? ...........................	......................... ??	40,000
1905	7? ..........................	........................ 77	45,000
1900	7? ..........................	....................... 7?	45,000
1907	77 ..........................	........................ ? 7	60,000
1908	77 ...........................	........................ 7 7	70,000
1909	77 .........................	...................... 77	70,000
1910	77 ...........................	......................... 7 7	95,000
1911	7? ..........................	........................ 7?	120,000

Omfattningen af den verksamhet mot tuberkulosen hos nötkreaturen,
som med anlitande af ifrågavarande anslag hittills utöfvats, framgår
af följande i statsrådsprotokollet intagna tabell.

Bihang till Rikal. prof. tyll. 8 Sand. I Höft.

154 Jordbruksutskottets tillåtande Nr 1.

År	Sam-man-lagda an-talet under-sökta djur.	För första gången pröf-vade besättningar.	Antal besätt- ningar realc- tions- fria vid för-sta un-dersök-ningen.	1 Ompröfvade besättningar, j _1
Antal.	Antal djur inom dessa.	% rea-gerande . af djuren.	Antal.	1 Antal djur \| inom j dessa, i	rea- gerande af djuren.
16/,o 1897—1898	63,374	1,651	48,677	31.7	570	ISO	6,970	9.5
1899	53,601	1,325	37,994	27.5	532	246	13,150	7.1
1900	68,615	1,528	43,988	31.4	574	479	22,113	5.s
1901	65,682	1,391	34,595	35.4	537	602	27,016	5.8
1902	56,613	997	23,259	30.»	445	665	29,451	4.8
1903	58,768	895	19,253	29.4	387	740	34,473	5.4
1904	61,801	914	19,049	27.0	417	812	36,197	4.7
1905	70,051	1,143	23,360	28.7	565	896	40,033	4.9
1906	67,642	936	18,576	29.7	470	962	42,567	3.5
1907	70,935	880	! 17,860	26.»	447	1,020	46,838	O Cl i). -
1908	80,228	1,068	i 19,761	22.e	583	1,173	53,194	3.1
1909	93,923	1,442	j 25,758	26.2	i 796	1,390	60,872	3.o
1910 1/9	65,035	883	\| 14,698	21.»	1 481	1,043	43,337	3.5
Summa	876,268	15,053 346,828		6,804	-	—

Då verksamheten för bekämpande af tuberlcelsjukdomar hos nötkreaturen
sålunda synes hafva fortgått och utvidgats med alltjämt gynnsamt
resultat, torde det vara af stor vikt att tillräckliga medel finnas
tillgängliga för fortsatt främjande af detta arbete. Och som utskottet
icke haft något att erinra emot beloppet af det för ändamålet äskade
anslaget eller i öfrigt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) på extra stat för år 1912 till Kung! Maj:ts
förfogande ställa ett anslag af 85,000 kronor, att
användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen, samt

b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1911
möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet
beviljade anslag må under år 1912 användas för
enahanda ändamål.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

155

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

74:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Västernorr lands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling
af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, ett belopp af 800,000 kronor;

dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna frostminskningsanslaget, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, livilkas
ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp
af 150,000 kronor;

dels ock besluta sådan ändring i villkoren för erhållande och
tillgodonjutande af statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget, att
bidraget för hvarje företag må bestämmas till högst en tredjedel af
beräknade kostnaden.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet
sid. 385—392.

Från och med år 1906 hafva, i stället för det förut i regel årligen
beviljade anslaget till »understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
livilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd»,
af Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål anvisats två särskilda anslag,
det ena under benämning »norrländska afdikningsanslaget» och
det andra under namn af »allmänna frostminskningsanslaget». Förstnämnda
anslag utgick för år 1907 med ett belopp af 500,000 kronor,
men har för åren 1908, 1909, 1910 och 1911 beviljats med ett till 700,000
kronor förhöjdt belopp. Det senare anslagets belopp har alla fem
åren utgjort 200,000 kronor.

För erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande
båda anslag hafva af Riksdagen godkänts vissa af Kungl. Maj:t
föreslagna allmänna villkor och bestämmelser, och äro kungörelser härom
utfärdade den 22 juni 1906 och den 18 juni 1910. Dessa villkor

Norrländska

afdiknings anslaget.

Allmänna

frost minskningsans

la g et.

[74—75.]

156

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Motioner.

stadga, bland annat, att statsbidragen utgå med hälften af den för
vederbörande företag beräknade kostnaden.

Enär bidrag från det norrländska afdikningsanslaget med åren
sökts i allt större omfattning, så att för närvarande medelstillgången
icke på långt när motsvarar anspråken å anslaget, har nu Kungl.
Maj:t för att anslaget må kunna komma ett större antal bidragssökande
till godo än för närvarande sker föreslagit, dels att anslaget
skulle höjas med 100,000 kronor till 800,000 kronor, och dels att villkoren
för åtnjutande af bidrag från anslaget skulle såtillvida ändras,
att bidraget för hvarje företag skulle bestämmas till högst eu tredjedel
af beräknade kostnaden.

Då å andra sidan det allmänna frostminskningsanslaget under de
år, detsamma utgått, icke blifvit tillfullo taget i anspråk, har Kuugl.
Maj:t föreslagit, att detta anslag skulle, med oförändrade villkor, sänkas
till 150,000 kronor.

Med anledning af den sålunda ifrågasatta förändringen i villkoren
för bidrag för norrländska afdikningsanslaget hafva inom Riksdagen
väckts fyra särskilda motioner, nämligen nr 10 i Första kammaren af
herr K. Markgren samt inom Andra kammaren nr 18 af herrar K.
Karlsson i Mo och F. O. Mörtsell, nr 21 af herr D. Persson i Tällberg
och nr 24 af herr A. Wiklund, i hvilka .samtliga motioner framställning
gjorts åsyftande att, i afseende å erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från nämnda anslag, nu gällande allmänna villkor och
bestämmelser fortfarande skola tillämpas och att sålunda bidrag må
utgå med hälften af den för företagen beräknade kostnaden.

Till stöd härför har anförts,

af herrar Markgren och Wiklund sammanstämmande:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under nionde hufvudtiteln, punkterna 74 och 75, föreslagit Riksdagen,
att, med höjande af norrländska afdikningsanslaget från 700,000
kronor till 800,000 kronor samt sänkning af allmänna frostminskningsanslaget
från 200,000 kronor till 150,000 kronor, förändra villkoren för
erhållande af bidrag från förstnämnda anslag därhän, att bidraget för
hvarje företag finge bestämmas till högst en tredjedel af beräknade
kostnaden.

För närvarande gäller, att statsbidrag af norrländska afdikningsanslaget
må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst hälften af såväl den
enligt den fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden för vattenafiedning
och afdikning som ock den af landtbruksstyrelsen efter vederbörlig

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

157

granskning godkända undersöknings- och förrättningskostnad, sökanden
fatt vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande.

Anledningen till förenänmda, af Kungl. Maj:t framställda förslag
är det förhållande, att, under det anspråken på bidrag från allmänna
frostminskningsanslaget i medeltal under de fem senaste åren uppgått
till föga mer än 132,000 kronor, icke blott alla tillgängliga medel å
norrländska afdikningsanslaget tagits i anspråk, utom att dessutom
under de senare åren förelegat ett stort antal ansökningar, som icke
kunnat beviljas af brist på medel.

Norrländska afdikningsanslaget tillkom efter framställning af den
så kallade Norrlandskommittén. Till stöd för sin framställning i ämnet
anförde kommittén hufvudsakligen: att flerstädes i norra Sverige de
särskilda brukningsdelarna behöfde genom nyodling och jordförbättring
ansenligt förstärkas för att kunna blifva i stånd att gifva sin åbo och
hans familj deras nödtorftiga bärgning såsom jordbrukare; att de särskilda
bönderna i allmänhet likväl icke hade en så stark ekonomisk
ställning, att de kunde nedlägga sitt arbete på något, som först efter
åtskilliga år gåfve ökade inkomster; att det därför utan tvifvel vore
af vikt att undersöka, om genom statens mellankomst dylik nyodling
och jordförbättring skulle kunna underlättas i vidsträcktare mån, än
hvad för närvarande ägde rum; att två särskilda fonder, afsedda att
understödja utdikningen af sänka marker, redan funnes inrättade, nämligen
s. k. frostminskningsfonden samt odlingslånefonden, den förra då
uppgående till 500,000 kronor och afseende att genom anslag utan
återbetalningsskyldighet understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för
närliggande bygd, med belopp till högst hälften af den beräknade
kostnaden enligt af Kungl. Maj:t fastställd arbetsplan, samt den senare
uppgående till 1,000,000 kronor och afseende att genom lån understödja
odling af sänka trakter; att i Norrland och Dalarne det nästan
uteslutande vore frostminskningsfonden, som anlitades; att då de frostförande
myrarna och sankmarkerna i norra Sverige till stor del vore
odlingsbara, de utdikningar, som med anslag från sistnämnda fond
kommit till stånd i ändamål att minska frostländigheten för närliggande
bygd, på samma gång efter längre eller kortare tid beredt tillfälle till
odling och sålunda befordrat uppodlingen, hvarvid likväl många företag,
afseende odling, icke kunnat tillgodoses; att, därest dessa myrars
torrläggning skulle kraftigare, än som för närvarande skedde, befrämjas,
detta måste ske genom anslag och ej genom lån; att den naturliga
utvägen därför syntes vara, att eu särskild dikningsfond för norra

158

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Sverige inrättades, ur hvilken anslag lämnades för myrutdikningar eller
vattenaftappningar, vare sig ändamålet med vattenafiedningen vore
uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, därvid samma grunder i öfrigt, som
gällde beträffande den nuvarande frostminskningsfonden, borde lända
till efterrättelse; att enligt bestämmelserna angående frostminskningsfonden
anslagen finge, såsom nämndt, sättas till högst hälften af den
beräknade kostnaden för vattenafiedningen enligt den fastställda arbetsplanen;
att i denna kostnad alltså icke inginge den undersökningsoch
förrättningskostnad, sökanden finge vidkännas för att kunna få
arbetsplanen till stånd; att med afseende på den ifrågasatta dikningsfonden
emellertid syntes kunna medgifvas sökanden den ytterligare
fördel, att anslaget finge bestämmas så, att staten vidkändes jämväl
hälften af nämnda undersöknings- och förrättningskostnad; att, hvad
anginge fondens storlek, kommittén ansett, att tills vidare borde årligen
anvisas ett belopp af 500,000 kronor, enär anslagen till frostminskningsföretag
under de senaste åren i de fyra nordligaste länen
uppgått till omkring 350,000 kronor och det kunde förutses, att intresset
för odlingsföretag komme att alltjämt ökas; samt att intet hindrade,
att i de fyra nordligaste länen fortfarande anlitades äfven de
nuvarande fonderna.

Intresset har nu visat sig vara så stort, att, ehuru anslaget höjts
från 500,000 kronor till 700,000 kronor, anspråken på bidrag det
oaktadt icke kunnat tillgodoses. Detta synes emellertid vara ett synnerligen
glädjande förhållande och visar, att kommitténs förslag var
byggdt på riktiga förutsättningar samt att de åtgärder, som på grundvalen
af detsamma vidtagits, skett i rätt riktning.

Att emellertid på grund af omförmälda förhållande vidtaga ändring
af villkoren beträffande bidragets storlek måste från flera synpunkter
betraktas såsom mindre välbetänkt. En sådan åtgärd vore ingenting
annat än att rycka undan ett kraftigt stöd för främjande af odling
och kultur i dessa nordliga delar af vårt land.

Hvad angår de redan inneliggande ansökningarna, så skulle flertalet
af sökandena, sedan de fått visshet därom, att endast en tredjedel
af kostnaden kan erhållas i bidrag, icke fullfölja sina ansökningar, enär
i de flesta fall de icke själfva mäkta tillskjuta återstoden eller två
tredjedelar af kostnaden för företaget. Förslaget att sänka bidraget
till eu tredjedel skall sålunda visa sig synnerligen kraftigt i det afseende^
att detsamma, därest det af Kiksdagen antages, inom ett fåtal
år skall hafva undanröjt det öfverskott af ansökningar, som nu före -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

159

finnas, men också på samma gång vållat, att de planerade dikningsföretagen,
för hvilka sökandena fått vidkännas undersökningskostnaderna,
icke komma till stånd. Och hvad ännu värre är, det skall
äfven inom några år ha nedbringat intresset för dylika dikningsföretag
och därmed sammanhängande möjligheter till nyodling till den ståndpunkt,
hvarest det befann sig innan Norrlandskommittén började sin
verksamhet och före 1897, från hvithet år bidrag utgått med hälften
af kostnaden. Hvilken oberäknelig skada för odling och kultur i dessa
nordliga landsdelar detta vore, torde ej här behöfva särskildt framhållas.

Men äfven ett annat anmärkningsvärdt förhållande skulle uppstå,
därest Kungl. Maj:ts förslag skulle vinna Riksdagens bifall. Någon
förändring i villkoren beträffande bidrag från frostminskningsanslaget
har nämligen ej föreslagits. Bidrag från detta anslag kommer alltså
att fortfarande utgå med hälften af kostnaden. Departementschefen
har därvid yttrat, att, om bidraget nedsattes, det vore antagligt, att
anslaget kornine att anlitas i ännu mindre utsträckning än under de
gångna åren, hvilket vore till kännbar skada för södra och mellersta
Sveriges jordbruk. Samma förhållande kommer emellertid, såsom förut
är antydt, att inträffa i de fyra nordligaste länen och skall gifvetvis
där verka ännu skadligare. Ehuru således olägenheterna äro minst
lika stora i de norrländska länen, har likväl föreslagits att förändra,
villkoren enbart beträffande norrländska afdikningsanslaget, hvarigenom
de nordliga länen komma i en i hög grad ogynnsam ställning gentemot
öfriga delar af landet.

Något egentligt motiv har ej kunnat anföras för den föreslagna
förändringen, och det synes mig vara långt ifrån välbetänkt att under
en tid, då emigrationen växer och statsmakterna anordna utredningar
i syfte att finna de bästa utvägarna till förekommande af den ständiga
folkströmmen ur landet samt då frågan om beredande af jord åt en
större del af landets befolkning än hittills kunnat ske är mer än vanligt
aktuell, förkrympa den måhända mest ändamålsenliga åtgärd, som statsmakterna
i berörda syften under senare åren vidtagit.

Ehuruväl det stora intresse för utdikning af sänka och frostförande
marker samt i sammanhang därmed tillvaratagande af de utvecklingsmöjligheter,
som finnas på jordbrukets område inom de norrländska
länen, hvilket väckts till lif genom norrländska afdikningsanslaget,
väl synes hafva motiverat eu höjning af anslaget till 1,000,000
kronor, må frågan därom under nu föreliggande förhållanden emellertid
få anstå;»

1G0

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

af herrar Karlsson i Mo och Mörtsell:

»Det anslag, som Riksdagen från och med år 1906 anvisat under
benämningen »Norrländska afdikningsanslaget» och som för år 1907 utgick
med 500,000 kronor, men för åren 1908—1911 bestämdes till 700,000
kronor, är i årets statsverksproposition föremål för ytterligare förhöjning
till 800,000 kronor, samtidigt med att ändring i hittills gällande villkor
för erhållande och tillgodonjutande af bidrag ur ifrågavarande statsanslag
föreslås.

I motiveringen härtill har framhållits den starka stegringen af
ansökningar om statsbidrag och särskildt betonats, att anslaget vore
så otillräckligt, att det skulle dröja sex år, innan samtliga nu inneliggande
ansökningar kunde beviljas.

För att så långt ske kan af hjälpa de olägenheter, som genom
det långa dröjsmålet vållas de ansökande, har Kungl. Maj:t föreslagit
en förhöjning af anslaget samtidigt med en sådan ändring i villkoren,
att bidrag ur detsamma nedsattes från hälften till tredjedelen af beräknade
kostnaden.

Man torde nog inte öfverskatta betydelsen af de företag, som
genom ifrågavarande anslag möjliggöras. Den, som varit i tillfälle se
de gynnsamma verkningarna af redan utförda företag, är öfvertygad,
att de summor, som på sådana nedläggas, skola mångdubblas och sålunda
komma fosterlandet till nytta. Kungl. Maj:ts förslag att höja
anslaget finna vi därför välbetänkt och glädjande och hafva ingenting
att anmärka mot det sätt, som i det hänseendet föreslagits.

Men i den förhoppning om att kunna ännu bättre undanröja
olägenheterna genom att nedsätta statsbidraget, som Kungl. Maj:t hyser,
kunna vi icke instämma. Oss synes det, som skulle en sådan nedsättning
i stället för att vidmakthålla intresset och underlätta företagens
utförande tvärtom afkyla detsamma och lägga hinder i vägen för vidare
arbeten. Redan med nu gällande villkor äro de utgifter, som kräfvas
för sådana arbeten, rätt stora och kännbara. Men man kan dock bära
dem på den grund att statsbidraget utgår med så pass stort belopp
som hälften af den beräknade kostnaden.

Skulle emellertid en nedsättning komma till stånd i fråga om
statsbidraget, då frukta vi, att det blefve en för stark hämsko på
denna mer än annat glädjande utveckling. För alltför många blefve
det helt enkelt otänkbart att utföra företag af den art, som med detta
anslag afsetts;» samt

af herr Persson i Tällberg:

»Under punkterna 74—75 i nionde lmfvudtiteln uti årets stats -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

161

verksproposition har Kungl. Maj:t i enlighet med vederbörande ämbetsverks
tillstyrkan föreslagit dels en höjning af norrländska afdikningsanslaget
från 700,000 kronor till 800,000 kronor, dels en nedsättning
af allmänna frostminskningsanslaget från 200,000 kronor till 150,000
kronor, dels ock föreslagit den ändring i villkoren för åtnjutande af
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet ur norrländska afdikningsanslaget,
att sådant bidrag under 1912 skulle utgå med allenast eu
tredjedel af beräknade kostnader, då däremot sådant bidrag hittills
utgått med hälften af samma kostnad.

Goda skäl till höjning af afdikningsanslaget ha ju förelegat, och
höjningen måste således hälsas med tillfredsställelse af enhvar, som intresserar
sig för Norrlands utveckling och framåtskridande.

Jag delar också till fullo vederbörande statsråds uttalade uppfattning,
att det är eu afsevärd olägenhet för dem, som söka bidrag
ur nämnda anslag, att de nödgas vänta i flera år, innan bidraget kan
erhållas. Men då föredragande statsrådet sökt afhjälpa denna olägenhet
genom sådan ändring i villkoren för bidrags erhållande, att bidrag
hädanefter skulle utgå med allenast en tredjedel af beräknade kostnaden
i stället för med hälften af samma kostnad, såsom det förut
varit, kom jag att tänka på en punkt i de gamla domarereglerna,
hvilken lyder: »Man skall ej bättra ondt med hälften värre.»

Redan den omständigheten, att vederbörande ämbetsverk, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen förordat en sådan
åtgärd, är ju mycket ledsam, men att jordbrukets specielle representant
inom regeringen, jordbruksministern, utan betänkande godkänner, hvad
dessa ämbetsverk sålunda föreslagit, är ägnadt att väcka allvarliga bekymmer
hos enhvar, som anser det vara en bland de största fosterländska
gärningar att bereda bröd och arbete inom eget land för så
många som möjligt af landets söner och döttrar.

För min del hade jag lifligt hoppats och väntat, att Kungl. Maj:t
af innevarande Riksdag skulle äska medel till ett afdikningsanslag äfven
för öfriga delar af riket — med undantag af de fyra norrländska länen
— och med samma villkor för bidrags erhållande, som hittills varit
gällande rörande det norrländska afdikningsanslaget ända sedan detta
år 1906 för första gången beviljades.

Efter att ha tagit del af hvad herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet yttrat och föreslagit rörande det norrländska
afdikningsanslaget, har jag emellertid ingen förhoppning om att något
initiativ i af mig angifven riktning från det hållet är att förvänta.

Frågan om landets uppodling och kultivering anser jag dock vara
Bihang till lliksd. prof. 1911. S Sami. 1 Höft. 21

162

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

af sådan vikt ock betydelse, att representationen ej längre bör dröja
med beviljande af medel till ett afdikningsanslag äfven för öfriga delar
af riket. Jag kommer därför att i särskild motion framställa förslag
om beviljande af dylikt anslag.

Hvad allmänna frostminskningsanslaget beträffar, kar fog icke
saknats för den föreslagna nedsättningen, ock jag anser, att denna form
af dikningsunderstöd bör så snart som möjligt upphöra ock utbytas
mot ett afdikningsanslag till understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar, vare
sig ändamålet med företaget afser uppodling af till åker eller äng
lämplig jord eller minskning af frostländigket för närliggande bygd.

Jag skulle sålunda helst redan nu velat föreslå, att de 150,000
kronor, som Kungl. Maj:t äskat för frostminskningsanslaget, förvandlats
eller öfverförts till ett afdikningsanslag, men då ansökningar om erhållande
af bidrag ur detta anslag redan torde vara inlämnade, lärer
det knappast kunna vara formellt riktigt att denna gång vidtaga en
sådan åtgärd.»

På grund af hvad därom af departementschefen anförts finner
utskottet sig böra obetingadt biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
i hvad detsamma afser ifrågavarande anslags belopp.

Beträffande villkoren för bidrag från norrländska afdikningsanslaget
vill utskottet till en början erinra därom, att före år 1898, då
bidrag från anslaget — i den form det då utgick — ej kunde erhållas
till högre belopp än Vs af kostnaden för företagen, anslaget icke något
år, såvidt utskottet kunnat finna, till fullo disponerats — ja, tidvis
förefanns en så bestämd nedgående tendens i efterfrågan å bidrag, att
anslagets belopp ett år af Riksdagen nedsattes — under det att, sedan
nuvarande villkor i nämnda afseende blifvit gällande, efterfrågan stadigt
stigit, så att, enligt uppgift i statsrådsprotokollet den 1 oktober 1910,
innelågo ansökningar om bidrag till sammanlagdt belopp af 4,306,750
kronor. I betraktande af den erfarenhet, som således kan anses redan
förefinnas om verkan af den af Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringen i
villkoren för bidrag från norrländska afdikningsanslaget, delar utskottet
till fullo departementschefens uppfattning, att en sådan åtgärd skulle
på ett effektivt sätt nedbringa antalet af de hos ämbetsverken i afvaktan
på tillgängliga medel hvilande ansökningar om bidrag från anslaget.
Men detta skulle enligt utskottets lika lifliga öfvertygelse ske ej endast
genom den af departementschefen åsyftade, af ändringen möjliggjorda
snabbare expeditionen af ansökningarna utan hufvudsakligen därigenom

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

163

att, till skada för det norrländska jordbrukets och särskildt det mindre
jordbrukets utveckling, de ekonomiskt minst bärkraftiga jordbruken
blefve nödsakade att draga sig tillbaka vid en minskning af statsbidraget .
Utskottet tvekar därför icke att i nu ifrågavarande afseende förena sig
med motionärerna, hvilka, samtliga representanter för norrländska valkretsar,
äro af den öfvertygelsen, att den nuvarande långa väntetiden
å bidrags erhållande är att föredraga framför en minskning af bidragets
belopp.

Då gifvetvis de mindre bärkraftiga jordbruken äro i största behof
af bidrag från anslaget i fråga samt till utskottets kännedom kommit,
att afdikningsbidrag i rätt afsevärd omfattning beviljats synnerligen välsituerade
jordägare, har utskottet, som väl inser nyttan för det allmänna af
jordförbättringsföretag, hvilken ägaren till jorden än må vara, dock
velat i detta sammanhang uttala önskvärdheten däraf, att vid anslagets
fördelning något företräde beredes de ekonomiskt svaga jordägarna
framför jordägare, som äro i tillfälle att utan någon allt för kännbar
uppoffring på egen bekostnad genomföra för deras ägor behöfliga afdikningar.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
framställning samt de i ämnet väckta motionerna
må,

a) på extra stat för år 1912 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning norrländska afdikning
sanslag et, till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet
med arbetsföretaget är uppodling af till åker eller
äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, ett belopp af 800,000 kronor;

b) på extra stat för år 1912 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning allmänna frostminskningsanslaget,
till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen
af riket, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd, ett belopp af 150,000
kronor;

164

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Motion om ett
andag under
benämning allmänna
afdikning
sanslaget.

Utskottet.

c) besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande båda
anslag skola tillämpas nu gällande allmänna villkor
och bestämmelser i sådant afseende.

75:o) I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet
remitterad motion, nr 22, har herr D. Persson i Tällberg, med hänvisning
till hvad han i en af honom väckt, under nästföregående punkt
återgifven motion, nr 21, anfört, hemställt, att Kiksdagen må på extra
stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af

300,000 kronor, under benämning allmänna afdikning sanslag et till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delar af riket med
undantag af de fyra norrländska länen, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning
af frostländighet för närliggande bygd; och borde för bidrags
erhållande samma villkor uppställas, som nu gälla rörande norrländska
afdikningsansl aget.

Af hvad motionären i sin åberopade motion nr 21 anfört, framgår,
att med nu ifrågavarande framställning egentligen åsyftas en förändring
af det under nästföregående punkt omförmälda allmänna frostminskningsanslaget
till ett allmänt afdikningsanslag genom utvidgande af
anslagets ändamål att omfatta jämväl rena odlingsföretag. För att en
sådan åtgärd skulle vara motiverad, skulle inom södra och mellersta
Sverige förefinnas ett tämligen allmänt behof af odlingshjälp på samma
fördelaktiga villkor, som medgifves i Norrland, d. v. s. bidrag utan
återbetalningsskyldighet intill halfva kostnaden för odlingsföretaget.
Utskottet, som för visso skattar vikten och betydelsen af frågan om
landets uppodling och kultivering lika högt som motionären, kan
emellertid ej för sin del biträda en sådan uppfattning. De södra och
mellersta delarna af landet torde väl få anses vara så pass gynnsamma
för jordbruksnäringen såväl i och för sig genom sina klimatiska och
öfriga naturförhållanden som genom sin allmänna kultur, särskildt sitt
utvecklade kommunikationsväsen, att jorden i allmänhet själf kan bära
odlingskostnaderna. Statens understödjande af odlingsföretag i dessa
landsdelar torde därför kunna inskränkas till lämnande af lån på
billiga villkor till företagens utförande. Och i nämnda afseende har
staten redan vidtagit, så vidt utskottet kan finna, tillfyllestgörande
åtgärder genom inrättande af odlingslånefonden. Denna fond skulle

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

165

för öfrigt vid bifall till motionärens framställning sannolikt komma att
därefter icke vidare anlitas, då gifvetvis anspråken å odlingsbjälp skulle
riktas å den kostnadsfria hjälpen — anspråk, som enligt sakens natur
inom kort skulle så stegras, att det ifrågasatta anslaget snarligen
måste mångdubblas för att något så när svara däremot.

Då utskottet således icke kan dela motionärens mening om behofvet
af ett allmänt afdikningsanslag, hemställer utskottet,

att herr Perssons ifrågavarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Reglering af flottleder.

76:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts framställning i ärendet
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart
och ett af åren 1909—1911 ägt rum, medgifva,

a) att under år 1912 inflytande flottningsafgifter
må användas till bestridande af kostnader för reglering
af flottleder inom riket;

b) att de medel, som af föregående års anslag
till bestridande af kostnader för reglering af flottleder
i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,
Örebro och Västmanlands län vid 1911 års slut må
finnas disponibla, må under år 1912 till enahanda
ändamål användas utan begränsning till vissa län.

Uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

77:o) Under punkt 77 har Kungl Maj:t föreslagit Riksdagen att,
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af 67,500 kronor.

För ifrågavarande ändamål har Riksdagen för hvart och ett af
åren 1905 — 1909 anvisat ett extra anslag af 60,000 kronor samt för

Reglering aj
Jlottleder.

[76.]

Skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet,

[77.]

166

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

hvartdera året 1910 och. 1911, sedan genom Riksdagens beslut en ny
skogsvårdsstyrelse tillkommit, nämligen för Gottlands läns landstingsområde,
ett extra anslag af 67,500 kronor. Detta sistnämnda anslag
har efter af domänstyrelsen upprättadt förslag fördelats mellan samtliga
skogsvårdsstyrelser och med vissa belopp till en hvar af dem,
högst 4,000 kronor och lägst 1,000 kronor, med undantag för nämnda
skogsvårdsstyrelse, till hvilken utgått ett belopp af 7,500 kronor.

Då, enligt hvad departementschefen yttrat till statsrådsprotokollet,
de sålunda beviljade anslagen varit nödiga för det med dem afsedda
ändamål och jämväl för år 1912 äro väl behöfliga för skogsvårdsstyrelserna,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 67,500 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

Skogsodlingens 78:o) I anledning af Kungl. Maj:ts framställning i ämnet hem befrärnjande.

utgkottet;

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart
och ett af åren 1905—1911 ägt rum, för skogsodlingens
befrämjande för år 1912 bevilja ett extra anslag
af 100,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande för att i mån af tillgång tilldelas antingen
skogsvårdsstyrelser, till Indika landsting eller hushållningssällskap
för ändamålet lämnat bidrag, eller i
landstingsområde, där sådan styrelse icke finnes, landsting
eller hushållningssällskap, under iakttagande att
i intetdera fallet statsbidrag må till något landstingsområde
utgå med högre belopp än det, hvarmed
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller
ettdera af dem till ändamålet bidragit, samt att landsting
eller hushållningssällskap, som undfått dylikt bidrag,
skall vara skyldigt att efter årets utgång till
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva
redogörelse öfver användningen af de utaf staten samt
af landsting eller hushållningssällskap lämnade bidrag.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

167

Jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen.

79:o) Under punkt 79 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t Jordjm-medföreslagit
Riksdagen att såsom bidrag till anordnande genom rikets lin9‘bZhZJär
hushållningssällskap af jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen på TZZZ
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 20,000 kronor. [79.]

Departementschefens framställning i ärendet återfinnes å sid. 394
—400 i statsrådsprotokollet.

Det af Kungl. Maj:t sålunda framlagda förslaget afser att söka
få det hinder för egnahemsrörelsens utveckling, som saknaden af en
ordnad jordförmedling innebär, undanröjdt genom att hushållningssällskapen,
hvart och ett inom sitt område, skulle beredas tillfälle att
med bidrag af statsmedel upprätta särskilda jordförmedlingsbyråer,
hvilka skulle anordnas och stå under närmaste ledning af de korporationer
inom länen, som handhade hushållningssällskapens egnahemslånerörelse.

För att den planmässigt ordnade jordförmedling, som genom dessa
byråer skulle åstadkommas, skulle kunna blifva till största möjliga
nytta, borde med densamma förenas äfven sådan verksamhet, som afsåge
att lämna köpare af egnahemslägenhet det bistånd vid köpets
afslutande och hvad därmed kunde stå i samband, hvaraf denne i de
flesta fall vore i stort behof.

Med hänsyn härtill skulle såsom villkor för beviljande af statsanslag
för förevarande ändamål uppställas, att den af hushållningssällskapet
upprättade jordförmedlingsbyrån skulle förestås af eller hafva
hos sig anställd sakkunnig person, som kostnadsfritt skulle lämna
spekulant å egnahemslägenhet de upplysningar, denne önskade i fråga
om villkoren och sättet för erhållande af egnahemslån, samt den hjälp,
hvaraf han kunde vara i behof vid uppsättande af låneansökan samt
andra därmed sammanhängande handlingar såsom köpebref och dylikt,
vid ordnande af intecknings- och lagfartsförhållanden m. m. Statsanslaget
skulle utgå såsom bidrag dels till aflönande af omförmälda
sakkunniga person under förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap
för detta hans arbete aflönade honom med minst samma belopp
som statsanslaget, och dels till täckande af halfva beloppet af sällskapets
med jordförmedlingen förbundna omkostnader med undantag
af den från sällskapet utgående aflöningen till förenämnda person.
Statsbidraget har beräknats till den sakkunniga hjälpen till högst 500

168

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

kronor och till driftkostnaderna i öfrigt, hvilka antagits hufvudsakligen
komma att utgöras af kostnaden för annonsering, till högst 200 kronor
eller sammanlagdt 700 kronor. Då härtill komme kostnaderna för
genom en för ändamålet särskildt utsedd person verkställd bearbetning,
tryckning och spridning af från samtliga jordförmedlingsbyråer inkomna
uppgifter å salubjudna lägenheter, hvilka kostnader skulle helt och
hållet bestridas af statsmedel och beräknats uppgå till 1,800 kronor,
skulle för ifrågavarande ändamål ett statsanslag å högst 20,000 kronor
vara erforderligt.

På de af departementschefen anförda skälen och då jordförmedlingsbyråerna
i fråga otvifvelaktigt skulle mäktigt bidraga att hålla
egnahemsrörelsen fri från den osunda jordspekulationen, hvilken flerstädes
i landet synes hafva tyngt densamma, hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till anordnande
genom rikets hushållningssällskap af jordförmedlingsbyråer
för egnahemsrörelsen på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 20,000 kronor.

Kreditförhållandena för det mindre jordbruket.

Kredii/ör■ 80:o) Under punkt 80 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

}MdetdmMre * afvaktan på den nådiga proposition angående kreditförhållandena för
jordbruket, det mindre jordbruket, Kungl. Maj:t må komma att aflåta till Riks[80.
] dagen, på extra stat för år 1912 beräkna ett anslag af 7,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
Riksdagen afgifva särskildt utlåtande, hvilket utskottet härmed velat
för Riksdagen

anmäla.

Lindring af fraktkostnaderna för kalk.

statsbidrag 81:o) Under punkt 81 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att,

till frakt af gifter för lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg af kalk, kalkig
J1 V stensmjöl och märgel för jordbrukets behof, på extra stat för år 1912
anvisa, såsom förslagsanslag, 380,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

169

För hvardera af åren 1908 och 1909 har Riksdagen å extra stat
för berörda ändamål såsom förslagsanslag anvisat ett belopp af 200,000
kronor. Äfven för år 1910 har anslag för ändamålet blifvit af Riksdagen
beviljadt, därvid Riksdagen, då anslaget under år 1908 hade
blifvit betydligt öfverskridet, på framställning af Ivungl. Maj:t, höjde
anslagets belopp till 250,000 kronor; och då samma förhållande syntes
komma att äga rum jämväl med sistnämnda anslagssumma, beviljade
Riksdagen, likaledes på framställning af Kungl. Maj:t, för år 1911, med
bibehållande af anslagets karaktär af förslagsanslag, för ifrågavarande
ändamål ett belopp af 300,000 kronor.

Då emellertid enligt hvad utredningen i ärendet (statsrådsprotokollet
sid. 401 och 402) gifver vid handen de verkliga kostnaderna för
ifrågavarande ändamål synas betydligt öfverstiga innevarande års anslag,
har Kungl. Maj:t ånyo hemställt om en förhöjning af anslaget
med 80,000 kronor.

Ifrågavarande anslag har obestridligen medfört stort gagn för
j01’dbruksnäringen, särskildt därigenom att kalken tack vare detsamma
bringats till allmännare användning vid jordbruket. Att döma af den
betydliga stegringen af utgifterna från anslaget synes emellertid insikten
om kalkens fördelar numera hafva vunnit sådan spridning bland landtmännen,
att utskottet med hänsyn härtill trott sig kunna ifrågasätta
lämpligheten af en skärpning af gällande bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande fraktlindring i syfte att utgifterna från anslaget kunde
nedbringas.

Emellertid har utskottet icke för närvarande velat framställa
något yrkande i berörda afseende, hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för lindring af fraktkostnaderna
vid transport å järnväg af kalk, kalkstensmjöl och märgel
för jordbrukets behof, på extra stat för år 1912 anvisa,
såsom förslagsanslag, 380,000 kronor.

Befrämjande af afsättningen i utlandet af alster af svenskt Befrämjande

landtbruk cell dess binäringar äfvensom fiskeri näringen. ^*£5*^

alster af

82:o) Under punkt 82 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, ZutLhZf.1
i afvaktan på den nådiga proposition angående anslag att användas binäringar
till befrämjande af afsättningen i främmande länder af alster af svenska fJtZarZ^n.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 1 Höft. 22 [82.1

170

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Internationella
landtbruksin
åt it ut et i Horn.

[83.]

Fiskeri- och
fn otorutst ältning
i Köpenhamn
1912.

landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen, Eders Kungl.
Maj:t kan komma att till Riksdagen aflåta, på extra stat för år 1912
beräkna ett anslag af 22,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva särskildt utlåtande, hvilket utskottet härmed velat
för Riksdagen

anmäla.

Internationella landtbruksinstitutet i Rom.

83:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts framställning i ämnet hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart
och ett af åren 1907—1911 ägt rum, till bestridande
af kostnaden för Sveriges deltagande uti internationella
landtbruksinstitutet i Rom, på extra stat för år 1912
anvisa att anslag af 5,000 kronor.

Skandinavisk fiskeri utställning och internationell
motorutställning i Köpenhamn.

84:o) I en till Riksdagen den 31 mars 1911 aflåten till utskottet
hänvisad proposition, nr 171, har Kungl. Maj:t under åberopande af
bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma
dag föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till Sveriges deltagande i en
skandinavisk fiskeriutställning och en internationell motorutställning i
Köpenhamn år 1912 på extra stat för samma år anvisa ett anslag af

22,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
särskildt yttrande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

171

Svenska fattigvårdsförbundet.

85:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt
svenska fattigvårdsförbundet på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af 11,000 kronor; och torde, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
uttalat, Kungl. Maj:t, därest detta anslag beviljas, komma
att meddela särskilda bestämmelser för anslagets åtnjutande och därvid
föreskrifva, att förbundet skall till Kungl. Maj:t afgifva berättelse öfver
sin verksamhet under år 1912, innefattande jämväl redogörelse för
förbundets utgifter och inkomster under det år anslaget afser.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 403—424 i statsrådsprotokollet.

Till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet har Riksdagen på
extra stat för hvart och ett af åren 1909—1911 anvisat ett anslag af

8,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas har nu förbundet
gjort framställning om understöd jämväl för år 1912 och i sådant
afseende ifrågasatt ett statsanslag å 15,000 kronor för att sätta förbundet
i tillfälle att dels uppehålla sin hittills bedrifna alltjämt ökade
kostnader dragande verksamhet dels ock upptaga nya verksamhetsgrenar.
Ökningen af statsanslaget skulle sålunda användas till täckande
af nödvändiga ökade utgifter för förbundets byrå, såsom bidrag till
täckande af utgifter för en halfårskurs för utbildande af fattigvårdsfunktionärer,
för aflönande af en barnavårdskonsulent, för utgifvande
hvarje år af en förbundets kalender, för anordnande af fattigvårdskurser
vid folkhögskolorna, till bidrag till en ekonomisk utredning angående
olika fattigvårdssystem och för utöfvandet af byggnadsteknisk konsulentverksamhet
vid uppförandet af fattigvårdsanstalter o. d. Förbundets
berörda framställning har af Kungl. Maj:t så till vida rönt tillmötesgående,
att Kungl. Maj:t föreslagit förhöjning af förbundets nu utgående
understöd med 3,000 kronor till 11,000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra kammaren af herr J. Widén väckt motion, nr 201, däri
hemställts, att Riksdagen ville på extra stat för år 1912 anslå ett belopp
af 3,000 kronor såsom bidrag till ordnande af konsulentverksamhet
för barnavård att för nämnda ändamål och under de villkor, som

Svenska

fattigvärds förbundet.

[84.]

Motion.

172

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

af Kungl. Maj:t bestämmas, ställas till svenska fattigvårdsförbundets
förfogande.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Knappast är någon annan del af det samhälleliga arbetet för
närvarande föremål för ett lifligare intresse än den offentliga och
enskilda barnavården. Orsaken härtill är ej allenast, att lagstiftning
rörande vissa delar af barnavården jämförelsevis nyligen kommit till
stånd och ytterligare inom kort torde blifva underkastad revision; ej
heller har det ökade intresset hufvudsakligen sin grund i den genom
upptäckten af hopade missförhållanden på barnavårdens område hos
allt vidare befolkningslager väckta och närda humanitetskänslan; utan
synbarligen är den väsentligaste orsaken att söka i det allt klarare
insedda, af mångfaldiga erfarenheter såväl som af statistiken belysta
faktum, att alla kostnader, som med klokt omdöme nedläggas på det
unga släktets fostran, återfår samhället tiofaldt i form af minskade
utgifter för fattigvård, sjukvård och fångvård, såväl som i tillskott af
medborgerlig och ekonomisk kraft.

Och att det för nationens framtid ej är likgiltigt eller oviktigt,
om de offentliga barnavårdsmyndigheterna med skicklighet och framsynt
intresse handha sitt värf, torde framgå däraf, att den kommunala
fattigvården, — som dock endast handhar en del af den offentliga
barnavården — enligt 1908 års statistik har under sitt hägn öfver

80,000 barn.

Det nyvaknade lifliga intresset för barnavården motsvaras emellertid
ej ännu af kunskap och erfarenhet. Tvärtom förmärkes på många håll
ett osäkert famlande, ett planlöst experimenterande, som säkerligen
ofta både medför stora kostnader för kommunerna och leder till de
ungas skada. Svenska fattigvårdsförbundet, som sedan sitt stiftande
sökt lämna råd och upplysningar på ifrågavarande område, har på
flerfaldigt sätt erfarit, att så är förhållandet. Det har t. ex. inträffat,
att en kommun, sedan den med stor kostnad uppfört ett större barnhem,
måst på grund af gjorda erfarenheter utrymma detsamma och i
stället utackordera barnen, medan en annan, ej långt därifrån belägen
kommun, nu planerar inrättandet af ett barnhem. I en annan kommun,
som från utrikes håll bekommit en stor donation till de fattiga
barnens bästa, råder stor förlägenhet om huru medlem lämpligen skola
användas. I ytterligare en annan tvistas om huruvida stora eller små
barnhem äro de fördelaktigaste. På många ställen står frågan om
inspektion af de utackorderade barnen på dagordningen, men man är
okunnig om på hvad sätt en sådan skall organiseras. I allt flera stä -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

173

der och äfven på landsbygden är man betänkt på att tillämpa den
moderna principen, att de utom äktenskapet födda barnen under sina
spädaste år icke skiljas från sina mödrar, men en sådan tillämpning
innebär upprättandet af spädbarnshem och kräfver gifvetvis kunskap
om erfarenheter af redan befintliga sådana.

Dessa enstaka exempel torde visa, att på verklig sakkunskap
grundade upplysningar och råd i barnavårdsfrågor äro i hög grad af
behofvet påkallade. Det är ock med tanke härpå, som svenska fattigvårdsförbundet
sedan några år uppehåller en barnavårdsbyrå i hufvudstaden
och förbereder upprättandet af sådana å landsbygden i syfte att
beifra vanvård af barn och verka upplysande och hjälpande. För
vinnande af samma syfte har förbundet inbjudit till ett första barnavårdsmöte
i Stockholm den 28—31 mars 1911, hvarvid några af landets
främsta representanter för barnavårdens olika grenar skola uppdraga
riktlinjerna för under den närmaste tiden erforderliga åtgärder.
För att lämna en idé om hvilka frågor, som för närvarande äro mest
aktuella på detta område, fogas som bilaga till denna motion inbjudningen
och programmet till nämnda möte. Men tydligt är, att de
väckelser och utredningar, som detta eller liknande möte kan väntas
medföra, icke skola bli af varaktigt värde, med mindre till de många
barnavårdsinstitutionernas förfogande ställas krafter, som vid de nya
planernas och metodernas förverkligande kunna tjäna som vägledare
och stöd. Det var ock med hänsyn till de alltmer stegrade krafven
på upplysningsverksamhet i nu berörda riktning, som svenska fattigvårdsförbundet
genom skrifvelse af den 10 oktober hos Kungl. Maj:t
anhöll om ett bidrag af 3,000 kronor till upprätthållandet af en konsulentverksamhet
för barnavården. Kungl. Maj:t, som alltsedan förbundet
första gången sökte statsunderstöd, behjärtat dess framställningar,
har likaledes detta år för Riksdagen framlagt förslag om anslag till
förbundet samt höjt dettas belopp, dock icke i den grad att tillsättande
af en barnavårdskonsulent därigenom möjliggjorts. För detta
ändamål kräfves enligt förbundets beräkning ett ytterligare bidrag af
statsmedel å 3,000 kronor, och skulle de ytterligare medel, som kräfvas
för verksamheten, anskaffas på enskild väg.

Hvad en barnavårdskonsulents uppgifter angår, torde dessa framgå
af ofvanstående antydningar, men skall jag tillåta mig att därom
närmare anföra följande.

Verksamheten skulle i första hand ha till uppgift att råda och
upplysa i alla till barnavården hörande frågor och biträda vid tolkningen
af gällande lagbestämmelser, anordnandet af barnhem, krubbor,

Utskottet,

174 Jordbruksutskottets utlåtande Kr 1.

sjukvårdsanstalter för barn m. m. Vid organiserandet af barnavårdsbyråer
och småbarnshem, vid ordnandet af fosterbarnsvården samt vid
uppgörandet af bestämmelser för utackordering och inspektion skulle
vidare erforderlig hjälp lämnas vederbörande, och gifvetvis borde konsulenten
kunna rekvireras af de kommunala myndigheter, föreningar
eller enskilda, som för det ena eller andra ändamålet önskade hans
biträde. Ritningar till barnavårdsanstalter samt formulär till kontrakt
för utackordering m. in. skulle likaledes på rekvisition utlånas. Och
då alla råd och upplysningar borde lämnas gratis och endast kostnaderna
för erforderliga resor uttagas af rekvirenterna, skulle nyttan af
denna konsulentverksamhet kunna komma alla och enhvar till godo,
som däraf vore i behof.

Genom konsulentverksamhetens anordning på ofvan antydt sätt
skulle sålunda de många och betydelsefulla erfarenheter, som göras i
landets skilda delar på barnavårdens område, bli så att säga centraliserade
och tillgängliga för alla. Genom barnavårdskonsulentens resor,
genom de upplysningar denne komme att lämna, icke minst vid fattigvårdsförbundets
möten och kurser af olika slag och i dess tidskrift,
som när till samtliga förbundets medlemmar, bland hvilka numer
räknas omkring 500 af landets fattigvårdsstyrelser, skulle spridningen
af dessa erfarenheter i hög grad underlättas. Och slutligen skulle
barnavårdskonsulenten, genom de förbindelser svenska fattigvårdsförbundet
har med utländska institutioner på ifrågavarande område, bli i
tillfälle att följa barnavårdens utveckling äfven i utlandet och för vårt
lands räkning tillgodogöra sig de rön och uppslag, som kunde befinnas
tjänliga att öfverflyttas på svenska förhållanden.

De närmare villkoren, under hvilka detta anslag må få åtnjutas,
torde böra öfverlåtas åt Kungl. Maj:t att bestämma.»

Beträffande den af motionären åberopade bilagan tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.

I betraktande af svenska fattigvårdsförbundets gagnande verksamhet
torde statsunderstöd beredas detsamma jämväl för år 1912;
och har utskottet icke något att erinra emot det af Kungl. Maj:t till
understöd åt förbundets verksamhet i allmänhet föreslagna förhöjda
beloppet.

Beträffande det af motionären såsom bidrag till ordnande af
konsulentverksamhet för barnavård påyrkade ytterligare anslag till
förbundet har utskottet med hänsyn till barnavårdens djupgående
sociala betydelse och förbundets förutsättningar för en fruktbringande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1-

175

verksamhet på detta område icke velat vägra sin medverkan just i
nu ifrågavarande afseende.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till såväl Kungl.
Maj:ts förevarande framställning som ifrågavarande
motion, må till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af

14,000 kronor, däraf såsom bidrag till ordnande af
konsulentverksamhet för barnavård 3,000 kronor, att
för ändamålet användas under de villkor, som af
Kungl. Maj:t bestämmas.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

86:o) Kung]. Maj:t har under punkt 85 föreslagit Riksdagen att,
till betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa å extra stat för år 1912 ett anslag af 231,024 kronor.

Dessa utgifter finnas närmare angifna i statsrådsprotokollet å sid.
424—426, hvartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa å extra stat för år 1912 ett anslag af 231,024
kronor.

Ersättning för vissa af domän styrelsen gjorda förskott.

87:o) Kungl. Maj:t har vidare under punkt 86 af förevarande
hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till betäckande af vissa utaf domänstyrelsen
förskjutna belopp, tillhopa 8,299 kronor 80 öre, å extra stat
för år 1912 bevilja ett anslag å 8,300 kronor.

Med hänvisning till hvad departementschefen anfört i ärendet
(sid. 427—429 i statsrådsprotokollet) hemställer utskottet,

Er »ältning för
af statskontoret
gjorda förskott.

[85.]

Ersättning för
vissa af domänstyrelsen
gjorda
förskott.

[86.]

176

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

att Riksdagen må till betäckande af ofvanomförmälda
af domänstyrelsen förskjutna belopp, 8,299 kronor 80 öre,
å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag å 8,300
kronor.

Extra lönetillägg.

Extra

lönetillägg.

[87.]

88:o) Kungl. Maj:t bar slutligen under punkt 87 föreslagit Riksdagen
att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 13 januari 1911 angifna grunder, af extra lönetillägg för
innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet
lydande verk och stater, å extra stat för år 1912 anvisa
såsom förslagsanslag ett belopp af 5,000 kronor.

Liknande framställningar hafva af Kungl. Maj:t i årets statsverkspropotition
gjorts beträffande öfriga departement, med undantag af
utrikesdepartementet, underlydande verk och stater.

I anledning häraf har Riksdagen, jämlikt redan fattade beslut,
för. beredande af extra lönetillägg för innevarande år åt en del statstjänstemän
och betjänte under 2, 4, 6, 7 och 8 hufvudtitlarna på
extra stat för år 1912 anvisat särskilda förslagsanslag, att utbetalas
enligt de i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna grunder.

I anledning af Kungl. Maj:ts under ifrågavarande punkt af statsverkspropositionen
gjorda framställning och i öfverensstämmelse med
hvad Riksdagen sålunda beslutat, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för beredande af extra lönetillägg
för innevarande år åt en del tjänstemän och
betjänte vid under jordbruksdepartementet lydande
verk och stater, å extra stat för år 1912 anvisa såsom
förslagsanslag ett belopp af 5,000 kronor att utbetalas
med iakttagande, att för beräknande af extra
lönetillägg skola gälla följande grunder:

l:o) Extra lönetillägg utgår, där ej sådant fall
är för handen, som under 2:o) sägs, till tjänsteman,
hvilkens tjänstgöring är förlagd till hufvudstaden, med
15 procent å kontant aflöning, dock icke i något fall
med högre belopp än 700 kronor, och

till tjänsteman, hvilkens tjänstgöring är förlagd
till annan ort, med 12 procent å kontant aflöning,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 177

dock icke i något fall till högre belopp än 500 kronor
samt,

i hvad angår betjente, med 25 procent å kontant
aflöning, om tjänstgöringen är förlagd till hufvudstaden,
men eljest med 20 procent å sådan aflöning.

2:o) Ingår i aflöningen bostads- eller boställsförman
in natura, skall det enligt nästföregående
moment beräknade lönetillägget minskas med ett belopp,
motsvarande 10 procent af de kontanta aflöningsförmåner,
hvarå tillägget beräknats.

3-o) Från åtnjutande af extra lönetillägg undantagas,
förutom häradshöfdingarna och de tjänstemän,
åt hvilka beredts tillfällig löneförbättring för år

a) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af
statstjänst för innevarande år uppgå till högre belopp
än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring är förlagd
till annan ort än Stockholm, 7.500 kronor; skolande,
ifall nämnda aflöningsförmåner öfverstiga 7,000
kronor, det extra lönetillägget i intet fall utgå med
högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring
förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena,
samt förenämnda aflöningsförmåners belopp, å andra
sidan,

b) de tjänstemän, hvilkas inkomst af arbete, det
extra lönetillägget oberäknadt, under år 1910 af vederbörande
taxeringsmyndigheter uppskattas till högre
belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring
är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor;
skolande, ifall nämnda inkomster öfverstiga 7.000
kronor, det extra lönetillägget i intet fall utgå med
högre belopp, än som svarar mot skillnaden mellan
7,700 kronor, eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring
förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena,
samt förenämnda inkomsters belopp, å andra sidan,

c) de tjänstinnehafvare, hvilkas aflöningsförmåner
vid 1901, 1902, 1903, 1904, 1905, 1906, 1907,
1908, 1909 eller 1910 årens riksdagar ny- eller om Bihang

till Biksd prof. 1911. 8 Sami 1 Höft. 23

178 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

reglerats efter andra grunder än dem, som följts vid
de äldre staternas fastställande.

4:o) Extra lönetillägg må allenast tilläggas
tjänstemän ocli betjänte, hvilkas aflöning blifvit af
Konung och Riksdag till siffran bestämd eller eljest
utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.

5:o) Extra lönetillägg beräknas endast å aflöningsförmåner,
hvilka utgå af statsmedel. Där aflöning
bestrides dels af statsmedel, dels ock af andra medel,
beräknas extra lönetillägg endast å den del däraf,
som utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän
vid universiteten extra lönetillägg må beräknas
å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt
i nästföregående moment sägs, bestämd att minst
uppgå, utan afseende därå att till bestridande af
universitetens utgifter användas jämväl andra medel
än statsmedel.

6:o) Extra lönetillägg beräknas å följande slag
af aflöningsförmåner:

lön;

tj änstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättning;

arfvode;

med lön likställdt lönetillägg; samt

dagaflöning vid flottan.

7: o) Extra lönetillägg till den, som af statens
medel åtnjuter lön eller arfvode för två eller flera
befattningar, utgår endast för en af dessa, nämligen
för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest
denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem,
till hvilken han först blifvit befordrad; samt

8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.

Stockholm den 28 april 1911.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

179

Reservationer:

Vid punkt 2 (ang. veterinärväsendet):

af herrar P. Alfred Petersson, I). Persson, P. 0. Lundell och
G. A. E. Kronlund, hvilka anfört:

»Då vi anse, att den civila veterinärförvaltningen bör omhänderhafvas
af medicinalstyrelsen och att sålunda Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag icke bort af utskottet tillstyrkas men att vid fråga om ny stat
för medicinalstyrelsen, hvilken fråga är hänskjuten till statsutskottet och
af detta utskott uppskjutits i afvaktan på Riksdagens beslut i förevarande
ärende, det i herrar J. P. Jespersons och Axel Vennerstens ofvannämnda
motion väckta förslag bör komma under ompröfning, få vi, under erinran
att vid denna motions öfverflyttande från statsutskottet till jordbruksutskottet
uttalats att motionen finge, därest förhållandena skulle därtill
föranleda, återlämnas till statsutskottet, reservationsvis hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, i hvad
det afser veterinärärendenas öfverflyttande från medicinalstyrelsen
till landtbruksstyrelsen, äfvensom herrar
J. F. Nyströms samt K. Kjellbergs och C. Perssons
ofvannämnda motioner icke må af Riksdagen bifallas,
men att samma förslag i hvad det afser beredande åt
ytterligare ett ålderstillägg åt den i landtbruksstyrelsens
gällande stat upptagna vaktmästaren må vinna Riksdagens
bifall; samt

b) att herrar J. P. Jespersons och A. Vennerstens
förberörda motion må af Andra kammaren till
statsutskottet återlämnas»;

vid punkt 4 (ang. den lägre landtbruksundervisningen):

af herrar friherre G. L. De Geer, A. H. Fahlén, D. Persson,
P. O. LundeU, E. G. H. Åkerlund, grefve R. G. Hamilton, G. A. E. Krön -

180

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

lund och A. Pers emot utskottets yttrande i hvad det innefattar uttalande
mot inrättandet af landtmannaskolor af s. k. B-typ;

vid punkt 6 (ang. anslaget till skolläraren vid Strömsholms hingst depå)

af herrar D. Persson, grefve R. G. Hamilton och S. Linders:

vid punkt 42 (ang. åtgärder för höjande af det mindre jordbruket):

af herrar D. Persson, grefve R. G. Hamilton, G. A. E. Kronlund,

S. Linders och A. Pers, som ansett, att utskottets utlåtande bort hafva
följande lydelse:

Hvad först beträffar motionen har utskottet ansett att den af Nils
Larsson å Dala ledda landtmannaskola är med hänsyn till denna skolas
gagnande verksamhet och väckande betydelse väl förtjänt af det ökade
statsanslag å 4,000 kronor, som motionären ifrågasätter samt att med anledning
däraf det under rubriken: åtgärder för det mindre jordbrukets
höjande, punkt 40 i nionde hufvudtiteln, föreslagna anslaget å 10,000
kronor till öfrig undervisning bör höjas till 11,600 kronor.

Beträffande----erinra.

Utskottet hemställer alltså

att Riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition och
med anledning af ifrågavarande motion på extra stat
för år 1912 till åtgärder för höjande af det mindre
jordbruket bevilja ett anslag af 251,600 kronor;

b) medgifva etc.----disponera.

vid punkt 44 (ang. bokföring vid mindre jordbruk):

af herr E. A. Lindblad mot utskottets motivering;

vid punkt 68 (ang. rikets allm. kartverk):

af herr D. Persson mot vissa delar af utskottets motivering;

vid punkt 72 (ang. särskilt understöd till synnerligt betungade
väghållningsdistrikt):

af herrar G. A. E. Kronlund och A. L. Lundström, som ansett,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 181

att utskottet bort hemställa om bifall till den i punkten omförmälda
motionen;

vid punkt 74 (ang. norrländska afdikningsanslaget och allmänna
frostminskningsanslaget):

af herr D. Persson mot vissa delar af utskottets motivering;

vid punkt 75 (ang. ett anslag under benämningen allmänna afdikningsanslaget): i

af herrar D. Persson, G. Jansson, E. G. H. Åkerlund, grefve
It. G. Hamilton, G. A. E. Kronlund, A. Pers och S. Linders, som ansett,
att utskottet bort hemställa om bifall till den i punkten omförmälda
motionen; samt

vid punkt 79 (ang. jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen):

af herrar P. Paulson, D. Persson, grefve R. G. Hamilton,
H. Andersson och G. A. E. Kronlund.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Alfred Petersson och grefve
R. G. Hamilton icke deltagit i behandlingen, den förre af punkterna
4.—88 och den senare af punkterna 2 och 72.

182

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Bil,

Tabell öfver ordinarie anslagen

		L911 års riksstat anslår:		i :
Anvisning i kontant.	Indelning och därmed jämförlig anvisning på förtlag.	Summa.
Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	ö.	Kronor. 1	ö.	Krcnor.	r>.	Kronor.	ö. j
17,000	_		_	_	_	17,000	_
53,700	—		—	—	—	53,700	—
57,600		■	—	\|		57,600
356,900			—	—	•	356,900
• 86,200						86,200
4,500	—		—	--	—	4,500
91,800	—		—	—	—	91.800	—
290,800	—		—	-—	—	290,800
82.900	_		__	_	_	82,900	_
291,050	—	1,070		—	—	292,120	—
30,000	—	—		_	—	30,000	—
25.000	—	—	—	—	—	25,000	—
68,000	—		—		—	68,000	—
159,000	_		■ ,	_	___	159.000
4,588,000						4.588,000
t\| 6,202.450	!-	1,070	j —	! —	!-	i 6,203,520	L

Jordbrnks Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

Ökas med ....................................................................

Landtbruksstyrelsen. Nuvarande belopp....................

Ökas med ....................................................................

ndervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaBestiimdt
anslag:

till landtbruksinstituten m. m. Nuvarande belopp

Ökas med ...........................i...............................

Förslagsanslag:

till understöd åt landtmannaskolor ....................

Veterinärundervisningen ................................................

Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag ........

Landtbruksingenjörer och deras biträden....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna Ökas

med ....................................................................

Länsveterinärer och veterinärstipendiater....................

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf
Till förekommande och hämmande af smittosamma

Befrämjande af husslöjden ............................................

Fiskerinäringens understöd. Nuvarande belopp ........

Ökas med ....................................................................

Domänstyrelsen................................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten........................................................

» statens skogsläroverk ....................................

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

183

lätt A.

under Riksstatens Nionde hufvudtitel.

	Förslag till blifvande riksstat:
	Anvisning kontant.		Indelning och därmed jämförlig anvisning på fardag.	* Summa.
		Friheter.	Ersättningar.
departementet.	Kronor. 17,000 59,300 78,500	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor. 17,000 59,300 78,500	8.
Nuvarande belopp .................................... 53,700: —
...................................................................... 57,600: — ...................................................................... 20,900: — näringar:	—	—	—	—	—	—
................................................ 306,900: — ................................................ 15,940: — 322.840: — ...................................................................... 50,000: —	372,840 86,200 4,500 91,800 303,800						372,840 86,200 4,500 91,800 303,800


näringar. Nuvarande belopp ................ 290,800: — ..................................................................... 13,000: —
	82,900 291,050 30.000 25.000 72.000						82,900 292,120 30.000 25.000 72.000
särskild! 160,000 kronor till prisbelöningar af hästar) sjukdomar bland husdjuren, förslaqsanslaa ................	—	1,070	—	_	—	—

..................................................................... 68,000: — ...................................................................... 4,000: —

........................................ 1,140,300: — ........................................ 96,800: — 1,237,100: —
Transport 1,237,100: —	1,514,890	—	1,070	-	—	—	1,515,960	—

184

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

		1911 års	riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och därmed jämförlig anvisning på fönlag.	Summa.
Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	ö.	Kronor.	».	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
6,202,450		1,070				6,203,520
_ 12.000	—			—	—	12,000
535,400	—	—	—	—	—	535,400	—
63.000	—	—	—	—	—	63,000	—
50,000						50,000
220,800						220,800
80.200	—	—	—	—	—	80,200	—
10,830	—	6,635	—	1,664	—	19,129	—
215,000	—	—	—	—	—	215.000	—
354	_	25	_	_	_	379	_
1,000,000	—	—	—	—	—	1,00,000	—
9,564	_	_	_	_	_	9,564	_
175.000	—	—	—	—	—	175,000	—
100,000	_	- .	__	_	_	100,000	_
100.000	—	—	—	—	—	100,000	—
40,446	—	—	—	—	—	40,446	—
10,000	—	—	—	—	—	10,000	—
8,825,044	—	7,730	—	1,664	1-	8,834,438	—

Trpt

S:a

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt personalen vid skogsstaten
Reservationsanslag:

Till enskilda skogsundervisningen ........................

» kronoskogaraas förvaltning och befrämjande
mänhet ............................................................

Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet
Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

Landtmäteristaten............................................................

Skiften och afvittringar, förslagsanslag........................

Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag ............

Rikets allmänna kartverk:

Bestämdt anslag:

Till aflöningar ........................................................

Förslagsanslag :

Till ålderstillägg ....................................................

Reservationsanslag:

Till kartar beten m. m.............................................

Sveriges geologiska undersökning ................................

Gästgifvares friheter........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag. Nu ökas

med ....................................................................

Färjor och färjekarlar....................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag.

ökas med ....................................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag. Nuvarande

ökas med ....................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag............................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsExtra
utgifter, reservationsanslag ................................

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och diirmed jämförlig
anvisning pä förslag.

Summa.

Friheter.

Kronor.

Transport 1,237,100: —

och skogsläroverken........

af skogsväsendet i

varande belopp

Nuvarande belopp

Summa

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sa\nl. 1 Höft.

186

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Bil. lätt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.

Jordbruksdepartementet.

Kronor.	ö.

Jordbruksdepartementets af delning af Kungl. Maj ds kansli:
Till provisorisk lönereglering för befallningshafvande i

jordbruksdepartementet, förslagsanslag .................... 6,660: —

* aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare............ 5,050: —

| » arfvode åt en extra föredragande inom jordbruksdepartementet
m. m..................................................... 4,000: —

15,710

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till uppförande af vissa byggnader vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt vid landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp m. m..................................... 94,000: —

» undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp ................................................ 3,000: —

» understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel 10,000: —
» förhöjda understöd åt landtbruksskoloma i Väster norrlands,

Västerbottens och Norrbottens län........ 6,000: —

» beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremerförbundets
landthushållningsskola vid Rimforsa för utbildande
af lärarinnor ................................................ 6,000: —

» till beredande af statsbidrag åt landthushållnings skolan

vid Brogård för utbildande af lärarinnor ... 8,000: —

Bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i Dalarne
och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i
södra och mellersta Sverige .................................... 55,000: —

Transport 182,000: — 15,710

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

187

Transport

Bidrag till aflönande af vandringsrättare i Dalame och

Norrland........................................................................

» till anordnande af utbildningskurser för kontrollassistenter
...................................................................

Veterinärundervisning m. m.:

Till uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet ....
» inköp af en för veterinärinstitutets försöksladugård
erforderlig nötkreatursbesättning ....................

	Kronor.	ö.
182,000: —	15,710
18,000: —
*19,100: -	219,100	—
*51,000: —
*5,000: —	56,000

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

'' I

;

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna

landtbruksmöten ........................................................ 7,500: — |

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ...... 12,500: —

» fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp inrättade anstalter för profning af maskiner
och redskap för landtbrukets behof ................ 17,500: —

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof.................................... 48,000: —

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län 11,250: —

Till understöd åt frökontrollanstalter ............................ 10,000: —

» åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver och

gräsfröodlingen .......................... 15,000: — j

» anställande af en statskonsulent i fröodling............ 6,500: —

Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt vetenskapliga verksamhet ........................ 25,000: — j

Till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel och

mejerihushållning ........................................................ 1,500: —

» anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt tre torfassistenter ............................................ 25,000: —

» upprätthållande af eu torfskola ............................. 7,000: — i

Transport 186,750

290.810 —

*) Af Kungl. Maj:l föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva
sllrskildt yttrande.

188

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Transport 186,750:

Till vidtagande af åtgärder för tillgodogörande af den i
landets torfmossar befintliga tillgång af bränntorf,

torfströ m. m............................................................ 10,000:

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen ............ 85,000

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket 250,000
Till anställande af en statskonsulent för det mindre jordbruket
........................................................................... 6,500:

Bidrag till åtgärder för främjande af ordnad bokföring

vid mindre jordbruk.................................................... 15,000:

Till ökadt statsbidrag till fortgående smörprofningar

16,000:

20,000:

11,000:
5,000
30,000

m. m.

» ijäderfäafvelns befrämjande........................................

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap................................................................

Till främjande af nötboskapsafveln i Norrbottens län ...
» åtgärder för höjande af landets svinafvel................

Hästafvelns förbättrande:

Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå
Befrämjande af husslöjden:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt
ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ...............

Fiskerinäringens understöd:

Till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven samt för tillsyn och bevakning

vid Sveriges hafsfisken................................................ 34,000: —

» försäkring af fartyget Skagerak............................... 5,200: —

» utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................ 26,100: —

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohusländska fiskare.................................... 2,250: —

Till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening ............ 15,500: —

» bestridande af underhålls- och driftkostnader för
det för fiskeriadministrationens behof byggda fartyg
Eystrasalt ..................................................... 8,500: —

Kronor.

Transport 91,550:

290,810

585,250

4,630

3,500

884,190|

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

189

Transport

Till anställande af undersökningar öfver möjligheten
att genom fiskodling i större skala befrämja
fiskets utveckling inom mellersta Sveriges Östersjöområde
........................:....................................

» bestridande af kostnader för utförande af vissa
fiskehamnar................................................................

	Kronor.	ö.
91,550: —	884,190	—
1,900: —
232,000: —	325,450	—

Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten:

Till uppehållande af verksamheten vid hydrografiska byrån samt
för verkställande af hydrogeologiska specialundersökningar ....

53,000

Skogsinstitutet:

Till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet

8,000

Landtmäteristaten;

Till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätarne
företagna tjänsteresor, förslagsanslag
....................................................................... 30,000: --

» landtmäteriundervisningen....................................... 34,300: —

» utvidgning m. m. af landtmäterikontoren i vissa län 42,500: —

» reparation och renovation af kartor i landtmäterikontoren
i länen .................... 30,000: —

■

136,800 —

Bikets allmänna kartverk:

Till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning m. m............. 22,100: —

» förhöjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska
kartverket anställda kvinnliga ritare och rit biträden

................................................................... 1,000: —

» anställande af ökad personal m. in. vid rikets

allmänna kartverks geodetiska. afdelning ............ 25,950: —

» anskaffande af instrument och inventarier vid

rikets allmänna kartverks geodetiska afdelning 16,150: —

Transport

65,200 —
1,472,640-

190

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Sveriges geologiska undersökning:

Till bestridande af kostnaderna under årjS1912 af
Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten
och för utgifvande af de på nämnda institutions

undersökningar grundade kartor m. m.................

» verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska
undersökning ................................................

Kronor.

0.1

Transport1 1,472,640

36,000: —
55,500: —

i i

i j

91,500-

Vägunderhållet på landet:

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för

vägdelningar, förslagsanslag.................................... 35,000: —

» understöd åt synnerligt betungade väghållnings distrikt.

....................................................................... 150,000: —

Diverse anslag:

185,000i—

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjuk domar

hos nötkreaturen ........................................

» understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Yästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens läns (norrländska afdik ningsanslaget).

...........................................................

» understödjande af sådana myrutdikningar och
vattenaftappningar inom öfriga delen af riket,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd (allmänna frostminsknings anslaget).

...................................................................

Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ................

Till skogsodlingens befrämjande....................................

» anordnande genom rikets hushållningssällskap af
jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen........

85,000:

800,000: — !

150,000: - |

67,500: — !

100,000: — 1

20,000: -r |

Transport 1,222,500: — j

1,749,140 —

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

191

Transport 1,222,500: —

Till ordnandet af kreditförhållandena för det mindre

jordbruket ...............................................................

» lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg
af kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets
behof, förslagsanslag ...............................

» befrämjande af afsättning i främmande länder af
alster af svenska landtbruket och dess binäringar

äfvensom fiskerinäringen ........................................

» bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande
uti internationella landtbruksinstitutet i Rom ....
Bidrag till Sveriges deltagande i en skandinavisk
fiskeriutställning och en internationell motorutställning
i Köpenhamn 1912................................

Till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet ........

» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter....................................

» betäckande af vissa af domänstyrelsen förskjutna

belopp .......................................................................

» beredande af extra lönetillägg för år 1911 åt
vissa tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet
lydande verk och stater,
förslagsanslag............................................................

*) 7,000: —

380,000: —

*) 22,000: —

5,000: -

*) 22,000: —

14,000: —

231,024: —

8,300: -

5,000: -

Summa

Kronor.

1,749,140

ö.

1,916,824

3,655,964| —

*) ÅT Kung!. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva
särskild! yttrande.