Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967 Utlåtande 1967:Ju17Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Utlåtande 1967:Ju17

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
naturvårdens organisation, m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
(p. K 1, 2 och 6) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnena, för budgetåret 1967/68 beräkna till Statens naturvårdsnämnd:
Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag av 4 300 000 kr. respektive
691 000 kr. samt till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande ett
anslag av 4 500 000 kr.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en den 3 mars 1967 dagtecknad proposition,
nr 59, angående naturvårdens organisation, m. m., vilken hänvisats till jordbruksutskottet,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att

dels besluta att en ny central förvaltningsmyndighet för natur-, vattenoch
luftvårdens ledning, kallad statens naturvårdsverk, skall inrättas den
1 juli 1967 och att följande myndigheter, nämligen statens luftvårdsnämnd,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, statens naturvårdsnämnd,
vattenvårdsnämnden, statens vatteninspektion och statens friluftsnämnd,
samtidigt skall upphöra,
dels besluta att länsingenjörskontoren skall upphöra den 1 juli 1967 samtidigt
som naturvårdsenheter organiseras inom länsstyrelserna,

dels godkänna de riktlinjer för stödet till friluftslivet som angetts i propositionen,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att föra upp tjänster på löneplan C på personalförteckningen
för naturvårdsverket enligt vad som förordats i propositionen,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar och åtgärder
i övrigt som fordras för förslagens genomförande,

dels till Statens naturvårdsverk: Avlöningar för budgetåret 1967/68 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 600 000 kr.,

dels till Statens naturvårdsverk: Omkostnader för budgetåret 1967/68
under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 691 000 kr.,

dels ock till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande för budgetåret
1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 4 500 000 kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.10 samt. Nr 17

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Till grund för propositionen ligger dels en med anledning av 1965 års
principbeslut (prop. 97, JoU 16, rskr. 255) av statskontoret avlämnad »Utredning
om organisationen av naturvårdsverksamheten» (Stencil Jo 1966:
2), dels tre betänkande!! av 1962 års fritidsutredning över friluftslivet i Sverige,
nämligen del I »Utgångsläge och utvecklingstendenser» (SOU 1964:
47), del II »Friluftslivet i samhällsplaneringen» (SOU 1965: 19) och del III
»Anläggningar för det rörliga friluftslivet» (SOU 1966:33).

I propositionen har lämnats redogörelser över

Organisationen av naturvårdsverksamheten:

Nuvarande ordning ..........................

Statskontorets utredning:

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter in. m

Den centrala organisationen.................

Den regionala organisationen ...............

Anslagsberäkningar........................

Övriga frågor .............................

Remissyttranden.............................

5—8

8—15

15—19

20—24

24—26

26

27—31

Stödet till friluftslivet, m. m.:

Nuvarande ordning.......................................

Fritidsutredningen:

Friluftslivets utveckling in. m............................

Statens stöd till friluftslivet..............................

Organisatoriska frågor ..................................

Remissyttranden .........................................

Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret 1967/68

31—34

35—36

37—44

45— 46

46— 52
52—53

Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionens förenämnda redogörelser.
Efter förenämnda redogörelser har departementschefen i propositionen
nr 59 anfört följande.

»Naturvårdens organisation. Allmänna utgå n g s p u n k t e r. Exploateringen
av våra naturtillgångar, som framför allt är förknippad med den
industriella utvecklingen, har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen
i vårt land. Välståndsutvecklingen har inneburit en förbättring av t. ex. bostadsstandarden
och den hygieniska standarden, förbättrade förhållanden
på arbetsplatserna, förbättrade möjligheter till kulturkonsumtion och över
huvud taget en ökad välfärd av både materiell och immateriell art. Man kan
karaktärisera denna utveckling som en sanering av den inre miljön. Utvecklingen
har också inneburit en allt intensivare exploatering av våra na -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

3

turtillgångar -— marken, vattnet och luften — eller den yttre miljön, som
härigenom i allt högre grad försämrats och förorenats. Det är uppenbart att
den yttre miljön också är av stor betydelse för människornas välbefinnande.
Den är en del av vår levnadsstandard. Det är därför en mycket angelägen
uppgift för samhället att framöver i allt större utsträckning värna
också om denna yttre miljö.

Våra naturtillgångar är i flertalet fall knappa och i många fall kan de
inte förnyas. Detta tvingar oss att hushålla med dem på bästa sätt. Detta bör
ske främst genom planering, rådgivning och övervakning från samhällets
sida.

Jag vill beröra några av de medel samhället i dag har för att vårda den
yttre miljön och hävda dess intressen mot andra konkurrerande intressen.
Inom naturvården är naturvårdslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1965,
det viktigaste instrumentet för samhällets handlande. Enligt lagen kan
bl. a. naturreservat avsättas för att bevara vetenskapligt och kulturellt värdefulla
naturområden och för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens
friluftsliv. Beslut om att bilda naturreservat fattas av länsstyrelsen,
som också föreskriver de inskränkningar i förfoganderätten över fastighet
som fordras för att trygga ändamålet med reservat. Om det för ändamålet
krävs att särskilda åtgärder vidtas inom reservatet, kan länsstyrelsen förplikta
ägaren att tåla sådant intrång. För att trygga tillgången på platser
för bad och friluftsliv kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall
vara strandskyddsområde där bebyggelsen kontrolleras. Till skydd för landskapsbilden
infördes genom naturvårdslagen allmänt tillståndstvång för täkt
av sten, grus, sand och lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov.
Även beträffande reklamanordningar i naturen gäller i princip allmänt
tillståndstvång. Vidare har bestämmelserna om nedskräpning i naturen
skärpts.

På riksstaten finns anslag för bl. a. markförvärv för naturvårdsändamål,
ersättningar till markägare, vård och förvaltning av naturvårdsobjekt samt
naturvårdsupplysning. I statsverkspropositionen har under dessa anslag
för nästa budgetår begärts sammanlagt 7,8 milj. kr.

Inom vattenvården finns bestämmelser, förutom i vattenlagen, i åtskilliga
andra lagar och författningar, bl. a. lagarna om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar och om tillsyn över sjöar och andra vattenområden
samt kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande av
vattenförorening m. m.

Bestämmelser om anläggningar för vattenförsörjning finns bl. a. i vattenlagen,
enligt vilken länsstyrelsen kan fastställa skyddsområde för grundvattentillgång,
som tillgodogörs eller kan antas komma att framdeles tillgodogöras
för vattenförsörjningen i tätbebyggelse.

I vattenlagen skiljs mellan två typer av avloppsvatten, nämligen kloakvatten
och industriellt avloppsvatten. Kloakvatten definieras som spill -

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

vatten och orenlighet som kommer från bostäder eller från verksamhet som
inte hänförs till industriell rörelse. Industriellt avloppsvatten utgörs av
spillvatten och orenlighet som kommer från sådan rörelse. Vattenlagen förbjuder
i princip inte utsläpp av kloakvatten även om det förorsakar förorening.
I lagen finns dock bestämmelser om en viss minimistandard beträffande
rening av kloakvatten. Utsläpp får i regel inte ske utan att kloakvattnet
har undergått åtminstone slamavskiljning. I fråga om industriellt
avloppsvatten finns i lagen ett principiellt förbud mot utsläpp som orsakar
olägenhet av någon betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Från förbudet
undantas de fall, då del för att förebygga förorening krävs åtgärder,
som inte skäligen kan fordras. I första hand ankommer det på den som skall
avleda avloppsvattnet att bedöma vilka reningsåtgärder och andra förebyggande
åtgärder som behövs. När det gäller industriellt avloppsvatten har betydande
inskränkningar gjorts i denna princip. I kungörelsen om förprövning
rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening in. m. — den
s. k. förprövningskungörelsen — anges vissa slag av industrier, bl. a. cellulosafabriker,
pappersbruk och oljeraffinaderier, som inte får anläggas, förrän
villkoren för utsläpp av avloppsvattnet prövats enligt vattenlagen. I de
fall där utsläpp av industriellt avloppsvatten skulle medföra allvarlig olägenhet
kan vattendomstol underställa tillståndsfrågan Kungl. Maj :ts prövning.

Vatteninspektionen har tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden
enligt lagen därom, den s. 1c. tillsynslagen. Enligt denna kan vatteninspektionen
bl. a. meddela råd och anvisningar för att motverka förorening
och om dessa inte efterkoms föra talan vid vattendomstol om reningsåtgärder
eller förbud mot utsläpp. I förprövningskungörelsen föreskrivs
skyldighet att göra anmälan till vatteninspektionen bl. a. innan vissa särskilt
uppräknade industrier anläggs och innan kloakledning från mer omfattande
bebyggelse påbörjas.

Vidare kan nämnas att statsbidrag utgår till kommuner för att förse bebyggelseområden,
som tagits i anspråk före den 1 juli 1959, med vattenoch
avloppsanläggningar. I statsverkspropositionen har för nästa budgetår
för sådana bidrag tagits upp ett anslag på 84 milj. kr.

Verksamheten inom luftvården är i stort sett inte författningsreglerad.
Förslag till lag om luftförorening, buller och andra immissioner (immissionslag)
har i slutet av år 1966 lagts fram av immissionssakkunniga. Enligt
lagförslaget skall den som använder eller ämnar använda fast egendom
för ändamål, som kan medföra immission, vara skyldig att vidta de
skyddsåtgärder och de övriga försiktighetsmått som skäligen kan fordras.
De sakkunniga lägger också fram förslag till ny tillsynslag (miljötillsynslag)
som skall ersätta den nuvarande tillsynslagen. En grundläggande skillnad
mellan den föreslagna lagen och den nuvarande är att tillsynen skall inriktas
på att motverka inte bara vattenförorening utan också luftförorening,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

o

buller och andra sådana störningar som innebär fara för allmänna intressen
på miljövårdens område. En annan skillnad är att tillsynen föreslås bli utövad
av såväl den centrala myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena
som länsstyrelserna. F. n. är vatteninspektionen som nämnts tillsynsmyndighet
på vattenvårdens område. De sakkunniga har även avgett
förslag till kungörelse om förprövning till skydd mot vattenförorening, luftförorening
m. m. Förprövningsmyndigheter blir enligt förslaget förutom
vattendomstolarna den förut nämnda centrala myndigheten och länsstyrelserna.
Tyngdpunkten i förprövningsarbetet föreslås ligga på den centrala
myndigheten och länsstyrelserna. De sakkunniga föreslår även vissa ändringar
av organisatorisk innebörd i vattenlagen. De sakkunnigas förslag remissbehandlas
f. n.

Ett aktivt arbete på förevarande områden har många gånger försvårats av
att verkningarna av utsläpp från industrier m. m. inte varit kända. Under
de senaste två åren har en omfattande forskning och undersökningsverksamhet
satts i gång för att klarlägga dessa verkningar. Särskilda medel har
ställts till förfogande härför över riksstaten. Denna verksamhet leds och
samordnas övergångsvis av 1964 års naturresursutredning. Undersökningarna
har gett värdefulla resultat och lett till förbud eller begränsning i fråga
om användningen av vissa farliga medel. En viktig del av samhällets insatser
bör vara att ställa resurser till förfogande för forskning, undersökningsverksamhet
och tekniskt utvecklingsarbete inom detta område. Naturresursutredningen
har till uppgift att lägga fram förslag i detta avseende och till
organisation av denna verksamhet. Förslag från utredningen kan väntas
i år. Jag vill i sammanhanget nämna att i statsverkspropositionen har tagits
upp ett anslag av 5 milj. kr. för nästa budgetår för att bekosta en i
första hand målinriktad forskning och undersökningsverksamhet inom naturresursområdet.
Vad gäller insatserna för forskning och utvecklingsarbete
bör även nämnas Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, som inrättades
den 1 januari 1966. Institutets forskningsuppgifter avser problem,
som sammanhänger med industriell drift, och därmed närbesläktade frågor
inom tätbebyggelse. Till institutet är knutet ett serviceorgan, som har
till ändamål att mot ersättning utreda industriers, kommuners och allmänna
organs problem rörande vatten- och luftvård. Institutets verksamhet
finansieras till hälften vardera av staten och en stiftelse, som företräder
industrin.

Jag vill slutligen i detta sammanhang understryka att de förslag till samordnad
och utbyggd statlig organisation på natur-, vatten- och luftvårdens
områden som jag lägger fram i det följande bör kraftigt bidra till en effektivisering
av arbetet inom dessa viktiga samhällsområden.

Central organisation. Jag vill först ta upp namnfrågan. Statskontoret
har som tänkbara alternativ diskuterat statens naturmiljöverk, sta -

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

tens miljövårdsverk och statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat
för statens naturvårdsverk. Av de remissinstanser, som yttrat sig i namnfrågan,
har lika många förordat statens naturvårdsverk som statens miljövårdsverk.
Jag vill i sammanhanget erinra om att i den allmänna debatten
har miljövård börjat användas som sammanfattande begrepp för natur-,
vatten- och luftvård. Enligt min mening kan vissa skäl anföras för begreppet
miljövård som gemensam benämning på de verksamheter det här gäller,
då dessa berör en väsentlig del av hela vår livsmiljö. Då ordet miljö emellertid
enligt gängse språkbruk avser såväl den inre miljön -— våra hem och
arbetsplatser m. m. — som den yttre miljön och den nya myndighetens verksamhetsområde
avses komma att omfatta endast delar av vad som hänförs
till den yttre miljön har jag kommit till den slutsatsen att den centrala statliga
myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena bör kallas statens
naturvårdsverk. Jag förordar sålunda detta namn. Som konsekvens av
mitt ställningstagande i namnfrågan för det nya verket innefattar jag i begreppet
naturvård även vatten- och luftvård i sådana sammanhang, där naturen
i vidsträckt mening åsyftas.

1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255) har, såsom tidigare nämnts,
fattat principbeslut om en ny naturvårdsorganisation. Beslutet innebär, att
statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå
och statens luftvårdsnämnd förs samman med statens naturvårdsnämnd
den 1 juli 1967 och att länsingenjörskontoren samtidigt inordnas
i länsstyrelserna. Statskontoret har därefter på uppdrag av Kungl.
Maj :t utarbetat förslag till den nya organisationen och i anslutning härtill
beräknat behövliga anslag för denna.

De förslag som lagts fram av statskontoret har vid remissbehandlingen
fått ett positivt mottagande. Krav på resurser utöver vad statskontoret föreslagit
för den nya organisationen har dock förts fram från flera håll.

För min del finner jag, att det framlagda organisationsförslaget är väl
ägnat att ligga till grund för beslut om en ny naturvårdsorganisation och
jag kan i allt väsentligt ansluta mig till detta. Jag vill i sammanhanget erinra
om att verkets arbetsuppgifter kan komma att påverkas, om immissionssakkunnigas
förslag genomförs. De sakkunniga har i sitt remissyttrande
anfört att statskontorets organisationsförslag passar väl för de uppgifter
som föreslås av dem. Jag vill framhålla att de förslag, som jag lägger
fram i det följande, i vissa avseenden får ses mot bakgrunden av att arbetsuppgifterna
för den nya organisationen sålunda kan komma att beröras
av ställningstagande till immissionssakkunnigas förslag. Jag vill vidare
erinra om att forskningens och undersökningsverksamhetens framtida omfattning,
inriktning och organisation på naturresursområdet f. n. utreds av
1964 års naturresursutredning. Förslag från nämnda utredning kan också
beröra naturvårdsverket.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

7

Statskontoret har prövat den nu gällande fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan central och regional instans. Ämbetsverket anser att starka skäl
talar för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med
undantag för sådana som är förbehållna vattendomstol— i största möjliga
utsträckning förläggs till länsstyrelse. Statskontoret erinrar om att länsstyrelserna
på naturvårdsområdet redan bär beslutanderätten i flertalet ärenden.
På vattenvårdens område förordar ämbetsverket att beslutanderätten i
fråga om s. k. anmälningsärenden enligt tillsynslagen och förprövningskungörelsen
rörande kommunala utsläpp och jordbrukets föroreningsfrågor den
1 juli 1967 decentraliseras till länsstyrelserna och att detta också på sikt bör
ske beträffande anmälningsärenden, som avser industriella vattenföroreningar.
Vidare föreslår statskontoret att ansvaret för kontroll och övervakning
av vattenskyddsåtgärder för såväl jordbrukets som industriella och
kommunala föroreningar läggs på länsstyrelserna den 1 juli 1967.

Som tidigare nämnts beslutar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga
om ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Då det
huvudsakliga arbetet beträffande sådana ärenden redan nu utförs inom länsingenjörskontoren
föreslår statskontoret att beslutanderätten i sådana ärenden
den 1 juli 1967 flyttas över till länsstyrelserna.

Remissinstanserna har nästan genomgående tillstyrkt statskontorets förslag
om arbetsfördelningen mellan den centrala myndigheten och länsstyrelserna.
Några remissinstanser har förordat att även beslutanderätten rörande
anmälningsärenden om industriella föroreningar bör flyttas över till
länsstyrelserna i samband med omorganisationen.

Som jag tidigare nämnt har immissionssakkunniga lagt fram förslag om
ny tillsynslag. I avvaktan på ställningstagande till de sakkunnigas förslag
förordar jag att inom vattenvårdsområdet samtliga anmälningsärenden bereds
av länsstyrelserna men att den centrala myndigheten fattar beslut i
dessa ärenden. I enlighet med statskontorets förslag bör däremot tillsynsuppgifterna
på vattenvårdsområdet i väsentlig omfattning flyttas över till
länsstyrelserna. Jag biträder vidare statskontorets förslag om att beslutanderätten
i ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar förs
över till länsstyrelserna den 1 juli 1967. Kungl. Maj :t äger meddela bestämmelser
i de frågor jag nu behandlat i den mån frågorna inte är reglerade
i lag.

Enligt statskontorets förslag skall naturvårdsverket vara central förvaltningsmyndighet
för ärenden om natur-, vatten- och luftvården. Arbetsuppgifterna
för det nya verket inom natur-, vatten- och luftvården överensstämmer
enligt förslaget i allt väsentligt med de arbetsuppgifter som de av omorganisationen
berörda myndigheterna nu har. Riksdagens beslut år 1965
innebar inte att arbetsuppgifterna skulle ändras. Statskontoret hade inte
heller till uppgift att ompröva dessa. Jag utgår därför från att arbetsuppgifterna
för naturvårdsverket inte ändras i förhållande till de av omorganisa -

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

tionen berörda myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter med undantag
av vad jag dels nyss föreslagit beträffande överförande av vissa uppgifter
på vattenvårdsområdet till länsstyrelserna, dels kommer att förorda i det
följande i fråga om friluftslivet.

Jag kommer senare att redovisa mina ställningstaganden till fritidsutredningens
förslag rörande stödet på friluftslivets område. Redan nu vill jag
dock ta upp den organisatoriska frågan. Fritidsutredningen anser att frågorna
på friluftslivets område bör flyttas över från statens friluftsnämnd
till det centrala organet på naturvårdsområdet. Skälet härtill är enligt utredningen
att frågor om bl. a. avsättande av naturreservat och om det rörliga
friluftslivet hör mycket nära samman. Den centrala myndigheten bör
enligt utredningen ha bl. a. allmänt planerande och samordnande uppgifter
på friluftslivets område, lämna länsstyrelser och kommuner service i planeringsfrågor
och, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, ha hand om det statliga
stödet till friluftslivet. Även i länsstyrelsernas uppgifter bör enligt utredningen
ingå att ta till vara friluftslivets intressen. Inom kommunerna bör
kommunens styrelse ta sig an dessa frågor. Flertalet remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag. För egen del ansluter jag mig också till förslaget
och jag förordar såluuda att frågorna på friluftslivets område förs över från
statens friluftsnämnd till statens naturvårdsverk den 1 juli 1967. Statens
friluftsnämnd bör samtidigt upphöra. Verkets befattning med friluftsfrågor
bör begränsas till vad som hör samman med det rörliga friluftslivet. Frågor
som avser fritidsbostäder bör alltså inte ingå i verkets uppgifter. Jag vill
framhålla att det rörliga friluftslivets behov bör beaktas i största möjliga
utsträckning i naturvårdsplaneringen. Verket bör hålla nära kontakt med
länsstyrelserna och kommunerna i dessa frågor.

Statskontoret föreslår att verket leds av en styrelse som består av verkschefen
och sex andra ledamöter. Verkschefen bör vara styrelsens ordförande.
Enligt statskontoret är det inte möjligt att inom styrelsen få utrymme för
en allsidig intresse- och kunskapsrepresentation på de omfattande verksamhetsområden
som verket skall företräda. Statskontoret föreslår därför att
till det nya verket knyts särskilda råd, som bör bestå av företrädare för särskilt
berörda myndigheter och näringslivet samt i övrigt av personer med
speciell kunskap och erfarenhet inom berörda områden. Enligt förslaget
bör det finnas ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd
med vartdera högst tio ledamöter, som utses av verkets styrelse. Statskontorets
förslag beträffande såväl styrelsen som de särskilda råden tillstyrks genomgående
av remissinstanserna. Flertalet instanser förordar dock att rådens
ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Jag biträder statskontorets förslag beträffande
såväl styrelsen som råden. Ordföranden i styrelsen bör utses av
Kungl. Maj:t. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att ledamöterna
i råden hör utses av Kungl. Maj :t. Verkschefen bör vara ordförande i
råden. Jag tillmäter råden stor betydelse som impulsgivare åt verket inom

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967 9

sina resp. ämnesområden. Kungl. Maj: t äger att besluta i här behandlade
frågor.

Naturvårdsnämnden har i sitt yttrande föreslagit att en särskild expertgrupp
knyts till det nya verket för att biträda vid värdering och förhandlingar
med markägare vid markinköp för naturvårdsändamål och när ersättning
skall utgå för intrång vid avsättande av naturreservat. En sådan
expertgrupp bör enligt min mening verksamt bidra till att arbetet med att
säkerställa naturområden påskyndas, varför jag finner det angeläget att
den kommer till stånd. Den bör utses av Kungl. Maj:l.

Enligt statskontorets förslag till indelning i byråer in. m. av verket bör
detta organiseras på dels fyra byråer, nämligen en administrativ byrå, en
naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå och en luftvårdsbyrå, dels ett stabsorgan
för planering, samordning och information, dels ock ett undersökningslaboratorium.
Vissa av byråerna föreslås bli indelade på enheter enligt följande,
nämligen administrativa byrån på enheter för allmänna ärenden, för kamerala
ärenden och för personalärenden (innefattande även bibliotek och
skrivcentral m. m.), naturvårdsbyrån på enheter för ärenden rörande naturvårdsområden,
för ärenden rörande landskapsvård och för ärenden rörande
jakt och viltvård samt vattenvårdsbyrån på enheter för planeringsärenden,
för industriella ärenden, för kommunala ärenden och för anläggningsärenden.
Luftvårdsbyrån föreslås inte bli uppdelad på enheter. Under -sökningslaboratoriet — vars ställning och organisation enligt statskontoret
får betraktas som provisoriskt i avvaktan på ställningstagande till 1964 års
naturresursutrednings kommande förslag — bör organiseras på en beredningsavdelning,
ett fysikaliskt kemiskt laboratorium, ett biologiskt laboratorium,
ett mikrobiologiskt laboratorium och ett radioekologiskt laboratorium.

Statskontorets förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Jag biträder förslaget. Arbetsenheterna inom byråerna och undersökningslaboratoriet
bör dock kallas sektioner. Inom naturvårdsbyråns sektion för
naturvårdsområden bör även frågor rörande friluftslivet handläggas. Stabsorganet
bör vidare kallas sekretariat. Indelningen i byråer och sektioner m. m.
bör betraktas som en principlösning. Den bör presenteras för riksdagen för
att tjäna som underlag för bedömningen av verkets anslagsbehov. Kungl.
Maj :t bör emellertid äga besluta om sådana ändringar i organisationen, som
betingas av utvecklingens krav. Tablå över naturvårdsverkets organisation
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Jag redovisar härefter mina ställningstaganden rörande verkets personalorganisation.

Naturvårdsverket bör ledas av en överdirektör. Härför bör inrättas en
tjänst i lönegrad Cp 4. Frågan om löneställningen för denna tjänst har tagits
upp till behandling mellan chefen för civildepartementet och berörd personalorganisation
som förklarar sig inte ha någon erinran mot den föreslag -

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

na löneställningen. Var och en av de fyra byråerna bör förestås av en
byråchef. Härför bör inrättas fyra tjänster i C 1. Anställningsformer för
dessa bör vara extra ordinarie med möjlighet dock att för bestämd tid förordna
den, som i den nuvarande organisationen innehar förordnandetjänst
för bestämd tid. Undersökningslaboratoriet bör förestås av en laboratoriechef.
Jag beräknar medel för en sådan tjänst i Be 6. Jag redogör i det följande
närmare endast för de tjänster, som nu inte finns i de av omorganisationen
berörda myndigheterna. Jag beräknar medel för en tjänst som avdelningsdirektör
i Be 5. Denna tjänst,'' som företrädesvis bör vara avsedd för
frågor som gäller värdering av mark och förhandlingar med markägare, bör
vara knuten till den i det föregående nämnda expertgruppen. Jag beräknar
vidare medel för tre tjänster vid sekretariatet, varav en tjänst som avdelningsdirektör
i Be 5 (chef för sekretariatet), en som byrådirektör i Ae 26
med uppgifter företrädesvis rörande utåtriktad information och en som
kansliskrivare i Ae 11. Administrativa byrån bör tillföras en arvodestjänst
för en jurist med uppgift att företrädesvis handlägga vattenrättsliga frågor.
Jag beräknar medel härför och för en tjänst som expeditionsvakt i högst
Ae 9 vid samma byrå. Jag beräknar vidare medel för en tjänst som kartritningsbilräde
i högst Ae 11 vid naturvårdsbyrån, en tjänst som byrådirektör
i Ae 28 vid vattenvårdsbyrån samt två tjänster som byrådirektör i Ae 30
resp. Ae 26 och en tjänst som byråingenjör i Ae 21 vid luftvårdsbyrån. Jag
har sålunda beräknat medel för elva tjänster, överflyttning av beslutanderätten
i ärenden om bidrag till vatten- och avloppsanläggningar från
den centrala myndigheten till länsstyrelserna innebär att personalstyrkan
vid det nya verket i förhållande till personaluppsättningen vid de nuvarande
myndigheterna kan minskas med fyra tjänster. Vidare kan en tjänst som
överingenjör och en som överinspektör vid de nuvarande myndigheterna
dras in. En av dessa tjänster ersätts dock av en byråchefstjänst. Nettoökningen
av antalet tjänster vid det nya verket i förhållande till tjänsterna
vid de nuvarande myndigheterna blir härigenom sex. Då det vid de senare
myndigheterna finns sammanlagt 95 tjänster beräknar jag således medel
för 101 tjänster vid det nya verket för nästa budgetår. I förhållande till
statskontorets förslag innebär detta en minskning med tre tjänster. Till
expertis och tillfällig arbetskraft hos det nya verket beräknar jag 380 000 kr.
I förhållande till vad som nu står till förfogande för de nuvarande myndigheterna
innebär detta en ökning med 210 000 kr. och i förhållande till statskontorets
förslag en ökning med 123 000 kr. Vid min beräkning av medel
har jag beaktat behovet av bl. a. särskild arbetskraft för frågorna på friluftslivets
område samt av medicinsk-hygienisk expertis. Jag vill framhålla att
de särskilda medlen till expertis och tillfällig arbetskraft bör göra det möjligt
för det nya verket att ta initiativ till utredningar i frågor, som bl. a. de
särskilda råden kan aktualisera.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

11

Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisationen.
Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.

I en förteckning, som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 2, tas upp samtliga tjänster vid statens naturvårdsverk för vilka
medel beräknas för budgetåret 1967/68. I förteckningen redovisas således
både sådana tjänster i fråga om vilka riksdagen förbehållit sig att besluta
om inrättandet och sådana tjänster som Kungl. Maj :t äger inrätta. Fördelningen
av tjänster på olika arbetsenheter får inte betraktas som bindande.
Det är nämligen angeläget att verket har möjligheter att placera om personalen
med hänsyn till vad som bedöms vara motiverat för att möta uppkommande
behov av arbetsinsatser.

Jag vid i detta sammanhang nämna att jag inom kort avser begära Kungl.
Maj :ts bemyndigande att tillkalla en organisationskommitté, som bör få i
uppdrag att fullgöra vissa uppgifter i samband med den aktuella omorganisationen.
Åt denna kommitté bör även uppdras att utreda förläggningen
av naturvårdsverket.

Regional organisation. De förslag som avser den regionala organisationen
— länsstyrelserna — lägger jag fram efter samråd med statsrådet
Lundkvist.

I fråga om länsstyrelsernas arbetsuppgifter på naturvårdsområdet i vidsträckt
mening vill jag först erinra om vad jag tidigare anfört rörande överflyttning
till länsstyrelserna av vissa uppgifter inom vattenvården. I övrigt
bör arbetsuppgifterna vara de nuvarande. Jag vill dock understryka att friluftslivets
behov bör beaktas av länsstyrelserna i deras verksamhet på naturvårdsområdet.

Statskontoret anser att de viktigaste arbetsuppgifterna för länsstyrelserna
blir att kartlägga de anspråk, som från olika håll ställs på naturtillgångarna.
Länsstyrelserna bör enligt statskontoret i samråd med naturvårdsverket
inventera de olika naturtillgångarna och göra upp översiktliga planer
för hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att tillgodose olika
anspråk. Remissinstanserna har genomgående betonat vikten av att sådana
planer kommer till stånd. Jag anser att sådana planer har stor betydelse
för samhällsplaneringen. De behövs i första hand för områden där exploateringstrycket
är starkast och där konflikter mellan naturvårdsintresset och
andra intressen kan tänkas uppstå.

Statskontoret föreslår att länsingenjör skontor ens nuvarande uppgifter
och länsstyrelsernas planeringsuppgifter inom naturvården förs samman i
särskilda enheter, som ges en från sektionsindelningen fristående ställning.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Även jag ansluter mig till det.
En sådan arbetsenhet bör kallas naturvårdsenhet. Jag vill emellertid framhålla
att organisationen får betraktas som provisorisk i avvaktan på ställningstagande
till länsförvaltningsutredningens kommande förslag.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 10 saml. Nr 17

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Vid länsstyrelserna finns nu rådgivande organ för naturvårdsfrågor, naturvårdsråden.
I likhet med statskontoret föreslår jag att rådens verksamhetsområde
skall avse naturvårdsområdet i vidsträckt mening. Rådens sammansättning
och uppgifter är inte författningsreglerade. Någon ändring i
detta avseende bör inte ske men jag vill erinra om de önskemål som förts
fram av många remissinstanser, nämligen att kommunerna blir representerade
i råden. Länsstyrelserna bör göras uppmärksamma på dessa önskemål.

Vad gäller personalorganisationen för länsstyrelsernas naturvårdsenheter
beräknar jag medel för nästa budgetår för 14 tjänster som byrådirektör i
Ae 28 företrädesvis för uppgifter inom naturvården. F. n. finns tio heltidsanställda
tjänstemän för naturvård, varför nettoökningen blir fyra tjänster.
I likhet med statskontoret förordar jag vidare att länsstyrelserna får särskild
arbetskraft för tillsynsuppgifter inom vattenvårdsområdet. Härför
beräknar jag medel för nästa budgetår för fem tjänster som byrådirektör
i Ae 28. Varje sådan tjänsteman bör tjänstgöra inom flera län. Jag förordar
alltså att länsstyrelserna tillförs nio nya tjänster för nästa budgetår.
Samtidigt bör en tjänst som länsingenjör dras in, varför nettoökningen
för den regionala naturvårdsorganisationen blir åtta tjänster. Då denna
organisation nu har 148 tjänster bör den nya regionala naturvårdsorganisationen
för nästa budgetår omfatta 156 tjänster. Avlöningslcostnaderna härför
beräknar jag till 6,5 milj. kr. Jag beräknar vidare 1 milj. kr. för expertis
och tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna för naturvårdsenheterna. Chef
för naturvårdsenhet bör tills vidare kallas länsingenjör. Alla tjänster som
föreslås för länsstyrelsernas naturvårdsenheter kan inrättas utan riksdagens
medverkan. Det ankommer vidare på Kungl. Maj :t att fördela tjänsterna
mellan länsstyrelserna. I den tidigare omnämnda förteckningen (bilaga
2) tas samtliga tjänster upp som föreslås finnas A''id länsstyrelsernas
naturvårdsenheter fr. o. m. budgetåret 1967/68.

Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisationen.
Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.

Statens avtalsverk har på grundval av de organisationsförslag som jag nu
lägger fram förhandlat med personalorganisationerna om lönegradsplacering
av tjänster m. m. vid naturvårdsverket och vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter.
Avtal har träffats under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande.
Riksdagens lönedelegation har godkänt avtalet på riksdagens vägnar,
under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar
som legat till grund för avtalet.

Omkostnaderna för länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör tas upp med
1 010 000 kr. för nästa budgetår vilket innebär en ökning för denna organisation
med 135 000 kr.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

13

Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram
särskild proposition om de lagändringar som behövs till följd av den föreslagna
omorganisationen.

Stödet till friluftslivet, m. m. Jag vill först ta upp vissa allmänna utgångspunkter
i fråga om stödet till friluftslivet. Under de senaste decennierna har
stora reformer på arbetstidslagstiftningens område genomförts i vårt land.
År 1951 fattades beslut om tre veckors semester, år 1958 förkortades veckoarbetstiden
från 48 till 45 timmar, år 1963 förlängdes semestern till fyra
veckor och år 1966 beslöt riksdagen om ytterligare successiv förkortning av
arbetsveckan till 42,5 timmar. När den sistnämnda reformen är helt genomförd
år 1969 har den årliga arbetstiden förkortats från 3 100 timmar år 1900
till ca 1 750 timmar.

Under samma tidsperiod har vårt näringsliv genomgått en omfattande
strukturomvandling, vilken bl. a. medfört en kraftig befolkningsomflyttning.
År 1850 bodde 90 % av befolkningen på landsbygden medan motsvarande
siffra i dag understiger 25 %. Urbaniseringen har inneburit förändringar
för såväl individerna som samhället. Nya miljöer och levnadsformer
har vuxit fram. Med tätortsbildningen har följt ökade avstånd mellan
bostad och arbetsplats och växande trafikintensitet. Den långt drivna
rationaliseringen inom näringslivet har medfört att tempot i arbetslivet
ökat samtidigt som den tekniska utvecklingen möjliggjort en omfattande
mekanisering av olika arbetsmoment. Maskinella hjälpmedel bär i stor utsträckning
övertagit de fysiskt påfrestande arbetsuppgifterna medan människans
uppgift i allt större utsträckning blivit av övervakande och kontrollerande
natur. Också i övrigt synes nutidsmänniskans tillvaro präglas av
en minskad fysisk aktivitet som, om inte negativa verkningar för folkhälsan
skall uppstå, måste kompenseras genom motionsbefrämjande aktiviteter.
Olika former av friluftsliv kan härvid bli av stor betydelse. Samtidigt bör
aktiviteter i det fria kunna ge människorna den avkoppling och rekreation
som tätortsmiljön och det högt uppdrivna tempot i arbetslivet skapar behov
av. Vårt land erbjuder vad gäller tillgången på natur för friluftsliv goda
möjligheter att tillgodose detta behov. Den genom arbetstidsreformerna
starkt ökade fritiden ger människorna också tillfälle att tillgodose rekreations-
och motionsbehovet. Med tanke på den betydelse inte minst ur hälsosynpunkt
som olika friluftsaktiviteter har är det därför givet att samhället
— i första hand kommunerna — bör se till att möjligheter till utövande av
friluftsliv skapas. Detta kan ske dels genom att hänsyn tas till friluftslivets
behov i samhällsplaneringen, dels genom ekonomiskt stöd till friluftsanläggningar
och organisationer på friluftslivets område.

Det är av vikt att friluftslivets behov av mark beaktas på ett tidigt stadium
av samhällsplaneringen. Detta gäller såväl mark i närheten av tätorterna
som på längre avstånd från dem. Den hårda konkurrens som råder om

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

marken i våra tätortsregioner leder emellertid ofta till att friluftslivets behov
inte beaktas. Det är angeläget att de samhällsorgan som svarar för planeringen,
främst kommunerna, vid planeringsarbetet tar hänsyn också till
behovet av lämpliga rekreationsområden. En viss central vägledning — i
form av en översiktlig riksplanering — kan vara av värde i detta sammanhang.
Den stora betydelse som friluftslivet har i det moderna samhället
motiverar sålunda att såväl staten som kommunerna engagerar sig för att
skapa möjligheter till friluftsliv åt så många som möjligt.

Jag har i det föregående redovisat de av fritidsutredningens förslag, som
avser den statliga organisationen för frågorna på friluftslivets område samt
statens ekonomiska stöd till anläggningar för det rörliga friluftslivet och
till organisationer på friluftslivets område. I samband med mina överväganden
rörande naturvårdens organisation har jag behandlat frågan om central
myndighet för frituftsfrågorna och förordat att statens naturvårdsverk får
det centrala ansvaret för frågorna om det rörliga friluftslivet.

Jag tar nu upp utredningens övriga förslag rörande det rörliga friluftslivet.
Utredningen framhåller att olika former av ledighet ställer olika krav
på såväl fritidssysselsättning som fritidsmiljö, varför friluftsområden och
friluftsanläggningar för såväl den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten
och semestern bör skapas. Jag ansluter mig till detta allmänna betraktelsesätt.
Med tanke på friluftslivets betydelse från hälsosynpunkt är det
enligt min mening inte minst viktigt att rekreationsbehovet kan tillgodoses.
Vid planeringen av nya bostadsområden är det därför angeläget att anläggningar
med anordningar för olika former av motionsverlcsamhet i det fria
kommer till stånd på bekvämt avstånd från bostaden. Under veckoslutsledigheten
efterfrågas i allt större utsträckning strövområden och anläggningar
på inte alltför stort avstånd från tätorten. Också dessa önskemål bör
beaktas liksom behovet av anläggningar med övernatlningsmöjligheter, inte
minst i fjälltrakterna, för semesterledigheten. Det statliga stödet till friluftsanläggningar
bör enligt min mening i princip omfatta anläggningar som
tillgodoser behoven vid dessa slag av ledighet.

Utredningen drar upp vissa riktlinjer för statens ekonomiska stöd till
anläggningar för det rörliga friluftslivet. Enligt utredningen bör bidragen i
fortsättningen fördelas efter en betydligt noggrannare behovsgranskning än
vad som f. n. sker. Bidrag bör huvudsakligen ges till anläggningar, som
inte skulle komma till stånd utan särskilt stöd av staten. För att bidrag
skall utgå bör också krävas att anläggningarna får en lämplig lokalisering.
Utredningen anser vidare att bidragssystemet bör vara flexibelt. Vissa huvudprinciper
föreslås av utredningen. Sålunda bör bidrag som regel inte utgå
till anläggningar, vilka kan förväntas bli ekonomiskt självbärande. Bidragen
till anläggningar i tätorternas närhet bör vara lägre än bidragen till s. k.
fjärranläggningar av rikskaraktär. Varje beslut i bidragsärende bör vidare
grundas på en noggrann kalkyl över investerings- och driftskostnader.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

15

De av utredningen förordade principerna för utformningen av det statliga
stödet till friluftsanläggningar biträds i allmänhet av remissinstanserna.
Även jag anser att principerna bör tjäna som vägledning vid bidragsgivningen.
Jag vill dock framhålla att hänsyn måste tas till förhållandena i
varje enskilt fall. I fråga om utredningens förslag att bidrag till anläggning,
som kan förväntas bli ekonomiskt bärkraftig, bör utgå endast i undantagsfall
vill jag framhålla att självfinansieringskravet inte får medföra att avgiften
för tillträde till en anläggning blir så hög att ett ekonomiskt hinder
uppstår för vissa människor att utnyttja den.

Utredningen föreslår att statens ekonomiska stöd till friluftsanläggningar
i huvudsak bör reserveras för sådana anläggningar, som uppförs av
kommuner. Organisationer av rikskaraktär med kompetens på friluftsområdet
och med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings
utnyttjande bör enligt utredningen också kunna erhålla bidrag. Remissinstanserna
har ställt sig positiva till förslaget. Även jag ansluter mig i princip
till det. Jag vill också här framhålla att förhållandena i varje enskilt
fall bör beaktas. Riksorganisationernas lokalavdelningar bör t. ex. inte mista
den möjlighet de har i dag att få bidrag till att uppföra mindre anläggningar
som rast- och klubbstugor. Som villkor för att bidrag skall utgå till
dessa bör självfallet -— liksom för alla övriga anläggningar — gälla, att de
är öppna för allmänheten. Om speciella skäl föreligger bör också riksorganisation,
som inte huvudsakligen ägnar sig åt friluftsverksamhet, kunna
få bidrag till friluftsanläggning.

Även om uppförandet av friluftsanläggningar i huvudsak blir en kommunal
angelägenhet bör enligt utredningen driften av anläggningarna med
fördel kunna överlåtas på någon organisation på friluftslivets område. Jag
delar utredningens uppfattning. Av tradition har friluftsverksamheten i
vårt land haft sin förankring i de frivilliga organisationerna. Dessa har därför
stor erfarenhet av olika former av friluftsverksamhet, vilken bör göra
dem väl lämpade att ha hand om verksamheten vid friluftsanläggningarna.

Utredningen har gjort en uppskattning av behovet av nya friluftsanläggningar
för de närmaste åren. Utredningen har därvid funnit att en omfattande
utbyggnad bör komma till stånd. Statens bidrag till kostnaderna för
denna utbyggnad uppskattar utredningen till 12,5 milj. kr. för varje år under
ett antal år framöver. Eftersom utbyggnaden måste föregås av ett omfattande
planeringsarbete föreslår utredningen, att för budgetåret 1967/68
10 milj. kr. anvisas av statliga medel för investeringar i olika slag av friluftsanläggningar.

Remissinstanserna delar i stort sett utredningens uppfattning att det
behövs ett kraftigt tillskott av anläggningar för det rörliga friluftslivet.
Statens friluftsnämnd anser det dock orealistiskt att räkna med en så snabb
utbyggnadstakt som utredningen förordat. Jag ansluter mig till denna bedömning.
Jag återkommer till anslagsfrågan i det följande.

16 Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Utredningen föreslår att vissa medel anvisas till utvecklingsarbete rörande
friluftsanläggningar. Jag biträder utredningens förslag. Medel bör få
disponeras för detta ändamål ur det anslag som står till förfogande för bidrag
till uppförande av friluftsanläggningar. Det blir en uppgift för naturvårdsverket
att ta initiativ till ett sådant utvecklingsarbete. Med hjälp av
expertis på området bör verket t. ex. utarbeta typritningar för olika anläggningar.
Ritningarna bör sedan tillhandahållas kommuner och friluftsorganisationer.

Utredningen konstaterar att en betydande markanskaffning blir nödvändig
om friluftslivets behov skall tillgodoses. Vid anskaffandet av marken,
som i princip bör vara en kommunal angelägenhet, bör enligt utredningen
domänverket och lantbruksnämnderna medverka i viss utsträckning.
Utredningen framhåller att markbehovet för friluftslivet primärt bör
kunna tillgodoses genom att naturreservat bildas enligt naturvårdslagen
och att statliga medel, som finns anvisade på riksstaten för markförvärv
för naturvårdsändamål och för ersättning till markägare, utnyttjas. Område
på vilket friluftsanläggning skall uppföras bör dock förvärvas särskilt,
så att fastigheten innehas med äganderätt av huvudmannen för anläggningen.
Kostnader för sådant markförvärv bör enligt utredningen få räknas in
i bidragsunderlaget för anläggningen.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att utredningens uppfattning
att friluftslivets markbehov bör kunna tillgodoses genom tillämpning
av bestämmelserna i naturvårdslagen och genom att utnyttja statliga medel
för markförvärv och för ersättning till markägare är riktig. Syftet med
naturvårdslagen är nämligen bl. a. att tillgodose behovet av mark för rekreation
och friluftsliv. I fråga om mark, på vilken friluftsanläggning skall
uppföras, finner jag det rimligt att den förvärvas av huvudmannen för anläggningen
och att markkostnaden får räknas in i bidragsunderlaget.

Utredningens förslag att lantbruksnämnderna skall ges befogenhet att
bedriva en aktiv inköpsverksamhet också för att tillgodose friluftslivets
markbehov delas av några remissinstanser. För egen del vill jag framhålla
att lantbruksnämndernas markinköp i fortsättningen liksom hittills primärt
bör vara inriktade på att medverka till en rationalisering av jord- och skogsbruket.
Jag är således inte beredd att föreslå någon ändring av befogenheterna
för nämnderna. Jag vill emellertid erinra om att jag i propositionen 1963:
71 angående riktlinjer och organisation för naturvårdsverksamheten, m. m.
uttalade att det var angeläget att lantbruksnämnderna —- så långt gällande
lagbestämmelser och andra föreskrifter medgav — i sin verksamhet med
jordbrukets rationalisering tillvaratog naturvårdsintressena. Jag vill nu
framhålla att även friluftslivets behov bör beaktas i förevarande sammanhang.
Nämnderna bör således eftersträva att medverka till att t. ex. sådana
delar av inköpta fastigheter som inte behöver disponeras för rationaliseringsändamål
ges den disposition som med hänsyn bl. a. till naturvård och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967 17

friluftsliv anses lämpligast. Härvid bör nämnderna samverka med naturvårdsmyndigheterna
och kommunerna.

I fråga om domänverkets medverkan i markanskaffning för naturvårdsändamål
vill jag erinra om att domänverket i samband med sin allmänna
inköpspolitik har att eftersträva att så långt som möjligt också tillgodose
det allmänna naturvårdsintresset. Jag vill i sammanhanget även nämna att
kyrklig mark ofta är belägen nära tätorter och kan utgöra lämpliga rekreationsområden.
Enligt vad jag inhämtat har den nu arbetande ecklesiastika
boställsutredningen sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Utredningen tar också upp frågan om statens ekonomiska stöd till organisationer
på friluftslivets område. Detta stöd måste enligt utredningen
byggas ut avsevärt om organisationerna skall kunna fullgöra sina uppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Utredningen framhåller, att organisationernas
främsta uppgift bör vara att ge allmänheten olika former av service
på friluftslivets område. Riksorganisationer med väl utbyggda lokalavdelningar
bör enligt utredningen ha de största möjligheterna att lämna
denna service. Stödet bör därför koncentreras till sådana organisationer.
Detta medför enligt utredningen att vissa av de organisationer, som i dag
får bidrag ur friluftsfonden, i fortsättningen bör stödjas från andra anslag
på riksstaten. Detta gäller scoutorganisationer, Sveriges Dövas riksförbund
och Svenska naturskyddsföreningen. Utredningen föreslår, att 800 000
kr. anvisas för budgetåret 1967/68 som bidrag till organisationer på friluftslivets
område. Bidragen bör inte som nu utgå ur friluftsfonden utan
anvisas under ett särskilt anslag.

Så gott som samtliga remissinstanser understryker i likhet med utredningen
vikten av att friluftsorganisationerna ges ökat ekonomiskt stöd.
Även i övrigt biträder flertalet remissinstanser utredningens förslag. Jag vill
framhålla den stora betydelse de frivilliga organisationerna har för friluftslivets
utveckling. Genom olika arrangemang och kampanjer aktiverar
organisationerna en betydande del av vårt folk. Ett omfattande frivilligt
arbete ligger bakom organisationernas verksamhet. Den intensifiering
av verksamheten på friluftslivets område som bör komma till stånd
motiverar enligt min mening, att stödet till friluftsorganisationerna förstärks.
Det bör, som utredningen föreslagit, koncentreras till riksomfattande
organisationer med väl utbyggda lokalavdelningar. Vederbörande organisations
möjlighet att lämna service på friluftslivets område bör vara avgörande
för stödets omfattning. Denna service får självfallet inte begränsas
till organisationernas egna medlemmar utan skall tillhandahållas allmänheten.
Serviceverksamheten kan t. ex. avse organiserandet av olika former
av friluftsverksamhet eller information om friluftsanläggningar och den
verksamhet som bedrivs där. Sådan verksamhet kräver ofta tillgång till
konsulenter och instruktörer. Denna verksamhet bör stödjas liksom utbild -

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

ningen av friluftsledare. Tillgången på frivilliga ledare har stor betydelse
för omfattningen av friluftslivet. Det är viktigt att dessa ideellt arbetande
ledare utbildas så att de kan fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt, inte minst bland ungdomen. Om ledarutbildningen skall kunna göras
effektiv och ändamålsenlig bör den inte splittras på många organisationer
utan koncentreras till så få som möjligt. Vid fördelning av medel till
organisationer på friluftslivets område bör detta beaktas. Jag vill i sammanhanget
nämna att Skid- och friluftsfrämjandet har omfattande erfarenheter
på ledarutbildningens område, vilket i och för sig gör organisationen väl
lämpad att leda och samordna utbildningen av friluftsledare.

Utredningen har ansett att det stöd som nu utgår ur friluftsfonden till
scoutorganisationer för lägerverksamhet, till Svenska naturskyddsföreningen
och till Sveriges Dövas riksförbund i fortsättningen inte bör utgå ur denna
fond utan i stället från sådana anslag som normalt står till förfogande för
verksamhet som dessa organisationer bedriver. Jag delar i princip denna
uppfattning. Frågan om överflyttning av bidragen till dessa organisationer
till andra anslag bör prövas i de årliga budgetbehandlingarna.

För innevarande budgetår uppgår anslaget till avsättning till fonden för
friluftslivets främjande till 3,5 milj. kr. För nästa budgetår förordar jag att
anslaget höjs med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr. Utredningens förslag att bidragen
till organisationerna på friluftslivets område bör anvisas under ett
särskilt anslag kan jag inte biträda. Jag räknar dock med att av det föreslagna
anslaget för nästa budgetår ca 500 000 kr. bör kunna utgå som stöd
till olika organisationer på friluftslivets område. Kungl. Maj :t bör äga besluta
i denna fråga liksom i övriga frågor som avser utformningen av stödet
till friluftslivet.

Anslagsberäkningar. Naturvårdsverket. Till Statens naturvårdsverk:
Avlöningar beräknar jag för nästa budgetår 4,6 milj. kr. Jag har därvid
beräknat 4,2 milj. kr. till avlöningar till tjänstemän, 20 000 kr. till arvoden
och särskilda ersättningar samt 380 000 kr. till expertis och tillfällig
arbetskraft. Det av mig beräknade medelsbehovet innebär en ökning, inklusive
löneomräkning, med 1 288 000 kr. i förhållande till de anslag som
anvisats till avlöningar till av omorganisationen berörda myndigheter för
innevarande budgetår.

Till Statens naturvårdsverk: Omkostnader beräknar jag för nästa budgetår
691 000 kr. Till sjukvård in. in. beräknar jag 6 000 kr. och till reseersättningar
234 000 kr., varav 15 000 kr. till utrikes tjänsteresor. Under expenser
beräknar jag för bränsle, lyse och vatten 19 000 kr. och för övriga expenser
313 000 kr., varav 40 000 kr. som engångsutgift. Till publikationstryck
beräknar jag 20 000 kr. och till övriga utgifter 99 000 kr. Vad jag förordat
innebär en ökning med 145 000 kr. jämfört med medelsanvisningen
för innevarande budgetår.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967 19

Till Avsättning till fonden för friluftslivets befrämjande beräknar jag
enligt vad jag förordat i det föregående för nästa budgetår 4,5 milj. kr.

Länsstyrelserna. Statsrådet Lundkvist kommer senare att föreslå
Kungl. Maj :t att lägga fram proposition angående sammanläggning av
överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län till en länsstyrelse,
m. m. och kommer i detta sammanhang att föreslå att medel anvisas för de
föreslagna naturvårdsenheterna inom länsstyrelserna.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande i anledning av propositionen
nr 59 väckta motioner, nämligen

1) I: 736 av herr Svanström m. fl., likalydande med II: 921 av herr Tobé
m. fl., vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 59 angående naturvårdens organisation måtte dels besluta om inrättande
hos det föreslagna naturvårdsverket av en tjänst i lönegrad Ae 28 eller Ae
26 med uppgift för befattningshavaren att vara särskild föredragande i frågor
rörande förhindrande av utsläpp av olja samt rörande beredskap mot
oljeskador, dels ock uttala, att riksdagen finner det önskvärt att statens oljeskyddsråd
ges ställning som sakkunnigorgan åt naturvårdsverket;

2) I: 753 av herr Karlsson, Helge, in. fl. och II: 942 av herr Wikner m. fl.,
i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om en utredning angående disposition av jaktvårdsmedlen
i enlighet med vad i motionerna anförts;

3) I: 756 av herr Pettersson, Arne, och fru Ohlsson, Lilly, likalydande
med II: 946 av herr Henningsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att principerna enligt allemansrätten klart bör komma till uttryck i
instruktionen för statens naturvårdsverk;

4) I: 757 av herr Skårman och II: 945 av herr From, i vilka likalydande
motioner hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att inom den personalram, som kommer att beslutas, största möjliga antal
experter måtte ställas till länsstyrelsernas förfogande för att genom förhandlingar
och markvärderingar snarast fullfölja aktualiserade upplåtelser
och förvärv av mark för fritids- och naturvårdsändamål;

5) I: 769 av herr Isacson m. fl., likalydande med II: 959 av herr Lothigius
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta dels att fastställa organisationen
för statens naturvårdsnämnd i enlighet med det till motionerna
fogade organisationsförslaget, dels att fastställa det motionen bifogade förslaget
över tjänster vid den statliga naturvårdsorganisationen, och dels att
besluta att bidrag till det rörliga friluftslivet även skall kunna utgå till anläggningar
som kan väntas bli ekonomiskt självbärande;

6) I: 770 av herr Kristiansson, Axel och II: 958 av herr Jonasson m. fl.,
i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 59 måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att i de
råd, som enligt propositionen skall knytas till det centrala naturvårdsver -

20 Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

ket, utrymme bereds för lekmannainflytande genom representation i raden
för näringslivs-, arbetsmarknads- och ideella organisationer samt för kommunförbunden,
i enlighet med vad i motionerna anförts, dels som sin mening
uttala, att vederbörande lantbruksnämnd i stället för den i propositionen
föreslagna särskilda expertgruppen må kunna biträda naturvårdsorganisationen
vid värdering och förhandlingar med markägare, dels i skrivelse
till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts beträffande den regionala
naturvårdsorganisationen, dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam prövning av möjligheterna att stödja kommunernas
markinköp för naturvårds- och friluftsändamål samt uppförande av friluftsanläggningar
genom medel från domänverkets markfond;

7) I; 771 av fru Wallentheim och herr Anderson, Carl Albert, liltalydande
med II: 961 av herrar Svenning och Adamsson, vari hemställts, att i länsstyrelsernas
uppgifter i samband med översiktsplanering av marktillgång och
markanvändning måtte ingå att bevaka de fritidsintressen som representeras
av koloniträdgårdsrörelsen och söka samråd med intresserade kommuner
och koloniträdgårdsrörelsen för anläggning av koloniområden;

8) I: 772 av herr Wirtén m. fl., likalydande med II: 960 av herrar Norrby
och Westberg, vari hemställts, att riksdagen vid sin behandling av prop. 59
måtte besluta dels att det centrala ämbetsverket för natur, vatten och luftvård
skall benämnas statens miljövårdsverk, samt att enheterna på det regionala
planet skall benämnas miljövårdsenheter, dels att avslå Kungl.
Maj :ts förslag att en länsingenjörstjänst skall indras, dels i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om skyndsamt förslag syftande till att statens oljeskyddsråd
knyts till det centrala ämbetsverket, dels i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om skyndsamt förslag till förstärkning av det centrala
ämbetsverket med expertis för bullerfrågor, dels ock att riksdagen måtte uttala
att det i kommunerna skall finnas särskilda organ, antingen kommunens
styrelse eller annat lämpligt organ, för handläggning av miljövårdsfrågor
samt friluftsfrågor.

Beträffande det närmare innehållet i förenämnda motioner får utskottet
hänvisa till motionerna II: 921, II: 942, II: 946, I: 757, II: 959, II: 958, I: 771
och I: 772.

Utskottet

Enligt principbeslut av 1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr. 255)
skall statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch
avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd den 1 juli 1967 föras samman
med statens naturvårdsnämnd till en central myndighet för hela naturvårdsområdet.
Vid samma tidpunkt skall länsingenjörskontoren inordnas
i länsstyrelserna, som har ansvaret för naturvårdsverksamheten på
det regionala planet.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967 21

På grundval av förenämnda riksdagsbeslut och senare utredning av statskontoret
läggs i nu föreliggande proposition nr 59 fram förslag till en
samordnad och utbyggd organisation för natur-, vatten- och luftvården.
Som central myndighet för dessa områden föreslås ett nytt statligt ämbetsverk,
kallat statens naturvårdsverk. Länsstyrelserna föreslås få särskilda
naturvårdsenheter, i vilka länsingenjörskontoren går upp. Efter förslag av
1982 års fritidsutredning tas i propositionen vidare upp stödet till det rörliga
friluftslivet. Med hänsyn till det nära sambandet mellan naturvårdsoch
friluftsfrågorna föreslås statens naturvårdsverk bli central förvaltningsmyndighet
även för de senare frågorna. Slutligen läggs fram förslag till
medelsanvisning under berörda anslag för naturvårdsverket och fonden för
friluftslivets främjande.

Vad gäller naturvårdens organisation redovisar departementschefen
först vissa allmänna utgångspunkter. Som en negativ sida av samhällsutvecklingen
i vårt land framhåller departementschefen att naturtillgångarna
— marken, vattnet och luften, dvs. den yttre miljön — i allt
högre grad försämrats och förorenats genom en intensiv exploatering. Utskottet
ser det i likhet med departementschefen som en angelägen uppgift
för samhället att framöver i allt större utsträckning värna om den yttre
miljön och på bästa sätt hushålla med naturtillgångarna.

Beträffande den centrala organisationen för natur-, vatten och luftvården
förordas i propositionen som förut nämnts att den nya myndigheten
kallas statens naturvårdsverk. Utskottet ansluter sig till de av departementschefen
anförda synpunkterna i denna fråga och biträder således förslaget.
Följaktligen avstyrker utskottet yrkandet i motionerna I: 772 och
IT: 960 att myndigheten skall benämnas statens miljövårdsverk.

I fråga om arbetsfördelningen mellan statens naturvårdsverk och länsstyrelserna
förordar departementschefen att, i avvaktan på ställningstagande
till ett av imissionssakkunniga avgivet förslag om ny tillsynslag,
inom vattenvårdsområdet samtliga anmälningsärenden skall beredas av
länsstyrelserna men att naturvårdsverket skall fatta beslut i dessa ärenden.
Enligt departementschefen bör däremot tillsynsuppgifterna på vattenvårdsområdet
i väsentlig omfattning flyttas över till länsstyrelserna. Vidare
föreslår departementschefen att beslutanderätten i ärenden om statsbidrag
till vatten- och avloppsanläggningar skall föras över till länsstyrelserna
den 1 juli 1967. Vad departementschefen i nu angivna avseenden förordat
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Frågorna på friluftslivets område bör enligt departementschefens förslag
föras över från statens friluftsnämnd till statens naturvårdsverk den 1 juli
1967, varvid statens friluftsnämnd samtidigt skall upphöra. Förslaget biträdes
av utskottet. I enlighet med vad departementschefen anfört bör verkets
befattning med friluftsfrågor begränsas till vad som hör samman med
det rörliga friluftslivet. Frågor som avser fritidsbostäder bör alltså inte

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

ingå i verkets uppgifter. Det rörliga friluftslivets behov bör beaktas i största
möjliga utsträckning i naturvårdsplaneringen, och verket bör hålla nära
kontakt med länsstyrelserna och kommunerna i dessa frågor.

Arbetsuppgifterna för statens naturvårdsverk bör, såsom departementschefen
anfört, med de undantag, som nu förordats, inte ändras i förhållande
till de av omorganisationen berörda myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter.

Vad gäller ledningen av statens naturvårdsverk ansluter sig utskottet
till departementschefens förslag att denna skall utövas av en styrelse, bestående
av verkschefen och sex andra ledamöter. I likhet med departementschefen
förordar utskottet att till verket knyts tre särskilda råd, nämligen
ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd, bestående av
företrädare för särskilt berörda myndigheter och näringslivet samt i övrigt
av personer med speciell kunskap och erfarenhet inom berörda områden.
Antalet ledamöter i råden bör i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag vara högst
tio. Utskottet förutsätter att i råden skall kunna beredas utrymme för eu sådan
allsidig representation för olika intresseområden, att de önskemål i
nämnda hänseende som framförts i motionerna I: 770 och II: 958 bör kunna
tillgodoses. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av
ifrågavarande motionsyrkanden synes därför icke erforderlig. Såsom departementschefen
föreslagit bör en särskild expertgrupp knytas till det
nya verket för att biträda vid värdering och förhandlingar med markägare
vid markinköp för naturvårdsändamål och när ersättning skall utgå för
intrång vid avsättande av naturreservat. Utskottet avstyrker i enlighet
härmed yrkandet i motionerna I: 770 och II: 958 om att vederbörande lantbruksnämnd
i stället skulle biträda naturvårdsorganisationen vid värdering
och förhandlingar med markägare. Självfallet bör hinder inte möta för
samråd med lantbruksnämnd i dessa frågor.

Statens naturvårdsverk föreslås i propositionen bli organiserat på dels
ett sekretariat för planering, samordning och information, dels fyra byråer,
nämligen en administrativ byrå, en naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå
och en luftvårdsbyrå, dels ock ett undersökningslaboratorium. Byråerna
utom luftvårdsbyrån, och undersökningslaboratoriet föreslås bli indelade
i vissa sektioner. Bl. a. förordas att naturvårdsbyrån skall indelas i en
sektion för naturvårdsområden och friluftsliv, eu sektion för landskapsvård
och en sektion för jakt och viltvård samt att vattenvårdsbyrån skall
indelas i en planeringssektion, en sektion för industriella ärenden, en sektion
för kommunala ärenden och en sektion för anläggningsärenden. I
motionerna 1:769 och 11:959 har föreslagits vissa ändringar i sektionsindelningen
inom naturvårdsbyrån och vattenvårdsbyrån. Sålunda bör enligt
motionärerna naturvårdsbyrån indelas i — förutom en sektion för
jakt och viltvård — en sektion för naturvårdsområden och landskapsvård
samt en sektion för friluftsliv. Som skäl för sistnämnda förslag åberopar

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

23

motionärerna att friluftslivet med hänsyn till dess expansiva verksamhet
bör ges en friare ställning inom byrån, medan den sektion som skall handha
landskapsvården förefaller lämplig att handlägga frågor jämväl rörande
naturområden. Vad gäller vattenvårdsbyrån finner motionärerna tillräckligt
att denna indelas i en planeringssektion och en anläggningsselction.

Utskottet finner för sin del inte bärande skäl för att inrätta en särskild
sektion inom naturvårdsbyrån för frågor rörande friluftslivet. Såsom departementschefen
anfört bör nämnda frågor handläggas inom byråns sektion
för naturvårdsområden. Som utskottet ej heller funnit skäl till invändning
mot det i propositionen framlagda organisationsförslaget i övrigt,
avstyrker utskottet bifall till nu ifrågavarande motionsyrkanden.

I fråga om naturvårdsverkets personalorganisation innebär Kungl. Maj :ts
förslag att verket skall ledas av en överdirektör samt att vid detsamma
nästa budgetår skall finnas totalt 101 tjänster, vilket innebär en ökning
med sex i förhållande till det antal, som statens naturvårdsnämnd m. fl.
nu sammanlagt har. Utskottet finner Kungl. Maj :ts förslag vara väl avvägt
och tillstyrker följaktligen den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen
för ändamålet. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet
ej biträder förslagen i motionerna 1:769 och 11:959 att naturvårdsverket
skall ledas av en generaldirektör, att vissa av Kungl. Maj:t föreslagna
tjänster — bl. a. vid vattenvårdsbyrån — ej inrättas och att sektionen för
jakt- och viltvårdsärenden inom naturvårdsbyrån förstärks med en tjänst
för en viltbiolog. Utskottet vill i fråga om sistnämnda tjänst erinra om att
riksdagen föregående år (prop. 1966: 1 bil. 11 s. 254, JoU 1 s. 120, rskr. 9)
fattade beslut om tjänsterna vid naturvårdsnämndens sektion för jakt- och
viltvård. Vidare biträder utskottet ej yrkandet i motionerna 1:736 och II:
921 om inrättande av en tjänst för särskild föredragande i frågor om förhindrande
av oljeskador m. m. Utskottet återkommer till detta ämne i det
följande vid behandlingen av vissa frågor rörande samordning av statens
oljeskyddsråds verksamhet med naturvårdsverkets. Förslaget i motionerna
I: 772 och II: 960 angående förstärkning av naturvårdsverket med expertis
för bullerfrågor finner utskottet ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd,
bl. a. med hänsyn till att imissionssakkunnigas förslag f. n. är föremål för
Kungl. Maj :ts prövning.

Vad gäller naturvårdens regionala organisation biträder utskottet förslaget
i propositionen att länsstyrelsenas arbetsuppgifter — utom såvitt i det
föregående förordats överflyttning till länsstyrelserna av vissa uppgifter
inom vattenvården — bör vara de nuvarande. Utskottet vill i likhet med
departementschefen understryka att även friluftslivets behov bör beaktas avlänsstyrelserna
i deras verksamhet på naturvårdsområdet. Vidare tillstyrker
utskottet att länsingenjörskontorens nuvarande uppgifter och länsstyrelsernas
planeringsuppgifter inom naturvården förs samman i särskilda arbets -

24 Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

enheter, kallade naturvårdsenheter, som ges en från sektionsindelningen
fristående ställning. Härav följer att utskottet, i överensstämmelse med sitt
ställningstagande till namnet på den centrala myndigheten, avstyrker förslaget
i motionerna I: 772 och 11:960 att nyssnämnda arbetsenheter skail
benämnas miljövårdsenheter. Organisationen får såsom departementschefen
anfört betraktas som provisorisk i avvaktan på ställningstagande till
länsförvaltningsutredningens kommande förslag. I likhet med departementschefen
anser utskottet att verksamhetsområdet för de till länsstyrelserna
knutna rådgivande organen för naturvårdsfrågor bör avse naturvårdsområdet
i vidsträckt mening, I motionerna 1:770 och 11:958 har
framhållits angelägenheten av att bl. a. näringslivsorganisationer och ideella
organisationer med anknytning till naturvårdsarbetet i ökad utsträckning
blir företrädda i sagda råd. Utskottet förutsätter för sin del att önskemålet
om en allsidig representation i råden kommer att tillgodoses utan någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Kungl. Maj :ts förslag rörande indragning av en länsingenjörstjänst föranleder
ingen erinran från utskottets sida. Till vad i motionerna I: 772 och
11:900 anförts om behovet av en tjänst för oljeskyddsfrågor återkommer
utskottet i det följande.

Vad departementschefen i övrigt uttalat om personalorganisationen för
länsstyrelsernas naturvårdsenheter kan utskottet biträda. I enlighet härmed
bör i motionerna I: 769 och II: 959 framfört förslag om viss utökning av personalen
vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter ej föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vad i motionerna I: 757 och II: 945 yrkats rörande tillhandahållande avexpertis
för förhandlingar och markvärderingar synes ej påkalla någon särskild
åtgärd. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att i det föregående
förordats inrättande av en expertgrupp för sådana frågor vid statens
naturvårdsverk. I motionerna I: 770 och II: 958 i sammanhanget framförda
synpunkter i övrigt har utskottet ej funnit böra föranleda något särskilt
uttalande.

Rörande stödet till friluftslivet, m. m. har departementschefen
inledningsvis angett vissa allmänna utgångspunkter. Utskottet ansluter
sig till vad departementschefen anfört bl. a. om vikten av att friluftslivets
behov av mark beaktas på ett tidigt stadium av samhällsplaneringen.
I likhet med departementschefen anser utskottet att frluftslivets betydelse
inte minst ur hälsosynpunkt motiverar att såväl staten som kommunerna
engagerar sig för att skapa möjligheter till friluftsliv åt så många som
möjligt.

Efter att ha erinrat om sitt förslag att statens naturvårdsverk skall vara
central myndighet för frågorna om det rörliga friluftslivet — vilket förslag
i det föregående biträtts av utskottet — bär departementschefen tagit
upp av fritidsutredningen framlagda förslag rörande det rörliga friluftsli -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

25

vet. De av utredningen uppdragna riktlinjerna för statens ekonomiska stöd
till anläggningar för det rörliga friluftslivet innebär bl. a. att bidrag skall
ges huvudsakligen till anläggningar, som inte skulle komma till stånd utan
särskilt stöd av staten. För att bidrag skall kunna utgå bör också krävas
att anläggningarna får en lämplig lokalisering. Som regel bör bidrag inte
utgå till anläggningar, vilka kan väntas bli ekonomiskt självbärande. Bidragen
till anläggningar i tätorternas närhet bör vara lägre än bidragen
till s. k. fjärranläggningar av rikskaraktär.

Liksom departementschefen anser utskottet, att de av utredningen förordade
principerna bör tjäna som vägledning vid den statliga bidragsgivningen
till friluftsanläggningar. Med anledning av vad i motionerna I: 769
och II: 959 anförts om bidrag till anläggningar som kan väntas bli ekonomiskt
självbärande vill utskottet i likhet med departementschefen framhålla
att vid bidragsgivningen hänsyn måste tas till förhållandena i varje
enskilt fall. Likaså vill utskottet understryka, att självfinansieringskravet
inte får medföra att avgiften för tillträde till eu anläggning blir så hög
att ett mera allmänt utnyttjande av densamma motverkas.

Vad gäller tillgodoseendet av friluftslivets markbehov anser utskottet i
likhet med departementschefen att detta bör kunna ske genom tillämpning
av bestämmelserna i naturvårdslagen och genom att utnyttja statliga medel
för markförvärv och för ersättningar till markägare. Såsom departementschefen
anfört bör lantbruksnämnderna i sin verksamhet med jordbrukets
rationalisering — liksom nu är fallet i fråga om tillvaratagandet av naturvårdsintressena
— även beakta friluftslivets behov. Departementschefen
har erinrat om att domänverket i samband med sin allmänna inköpspolitik
har att eftersträva att så långt som möjligt också tillgodose det allmänna
naturvårdsintresset. I motionerna 1:770 och 11:958 har hemställts om
skyndsam prövning av möjligheterna att anlita domänverkets markfond
för att stödja kommunernas markinköp för naturvårds- och friluftsändamål
samt uppförande av friluftsanläggningar. Frågan om ändrad disposition av
markfonden har tidigare denna session behandlats av riksdagen (prop.
1967: 1 bil. 11, JoU 1 s. 43 och JoU 3 s. 2, rskr. 9 och 117). Vid sådant förhållande
finner utskottet motionerna ej föranleda någon riksdagens åtgärd.

I förevarande sammanhang behandlas slutligen frågan om statens ekonomiska
stöd till organisationer på friluftslivets område. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att stödet till friluftsorganisationerna bör
förstärkas och koncentreras till riksomfattande organisationer med väl utbyggda
lokalavdelningar. Såsom departementschefen anfört bör vederbörande
organisations möjlighet att lämna allmänheten service på friluftslivets
område vara avgörande för stödets omfattning. Stöd till organisationer
på friluftslivets område bör utgå på sätt föreslagits i propositionen.

De av departementschefen redovisade anslagsberäkningarna
—- innebärande att för nästa budgetår skall anvisas till Statens natur -

26 Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

vårdsnämnd: Avlöningar och Omkostnader 4 600 000 kr. resp. 691 000 kr.
samt till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande 4 500 000 kr.

— föranleder ej någon invändning från utskottets sida. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års
riksdag, nr 77, angående sammanläggning av överståthållarämbetet och
länsstyrelsen i Stockholms län till en länsstyrelse, m. m. lagt fram förslag
till medelsanvisning för naturvårdsenheterna inom länsstyrelserna.

Utöver de i det föregående berörda motionsyrkandena har utskottet i
samband med föreliggande proposition behandlat vissa ytterligare motionsledes
framförda yrkanden.

I två motionspar, I: 736 och II: 924, resp. I: 772 och II: 960, har framhållits
angelägenheten av att verksamheten vid statens oljeskyddsråd och
statens naturvårdsverk samordnas. I det förstnämnda motionsparet hemställs
att riksdagen uttalar sig för att statens oljeskyddsråd ges ställning
som sakkunnigorgan åt naturvårdsverket. I de båda övriga motionerna påyrkas
skyndsamt förslag syftande till att oljeskyddsrådet knyts till naturvårdsverket.
Vidare föreslås i motionerna —- såsom berörts i det föregående

— viss tjänst inom naturvårdsorganisationen för uppgifter på oljeskyddets
område. Motionärerna hänvisar bl. a. till vissa på senare tid inträffade
fartygskatastrofer som belyser vikten av beredskap på förevarande område
och erinrar om att oljeskyddsutredningen i sitt år 1965 avgivna betänkande
angående beredskap mot oljeskador (SOU 1965: 45) lagt fram vissa förslag
i ämnet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av en effektiv beredskap
mot oljeskador. Såsom nyss nämnts har oljeskyddsutredningen
avgett betänkande med förslag i ämnet. Enligt vad utskottet erfarit pågår
f. n. viss kompletterande utredning om oljeskyddsberedskapens kostnader
och finansiering. Vidare har vissa länsstyrelser planlagt åtgärder som olika
samhällsorgan under länsstyrelsens ledning skall vidta vid katastrofer av
skilda slag, bl. a. vid oljeutflöden. Frågor om samordning och ledning av
samhällsåtgärder vid katastrofer utreds f. n. av räddningstjänstutredningen.
Vad särskilt gäller beredskapen mot oljeskador till sjöss vill utskottet
nämna att sprängämnesinspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet
över olja tagit initiativet till en expertgrupp som vid en oljekatastrof
omedelbart skall kunna ge råd åt kommuner, länsstyrelser och andra som
deltar i oljeskyddet. Som framgår av det anförda har olika initiativ tagits
för att få till stånd en god oljeskyddsberedskap. Med hänsyn härtill finner
utskottet motionerna I: 736 och II: 921 samt I: 772 och II: 960 i nu berörda
hänseenden ej påkalla någon riksdagens åtgärd.

I motionerna I: 772 och 11:960 framlagt förslag om uttalande av riksdagen
att det i kommunerna skall finnas särskilda organ för handläggning
av miljövårds- och friluftsfrågor synes icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet vill framhålla att många kommuner redan torde ha

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967 27

särskilda organ för dessa uppgifter. I motionerna 1:756 och 11:946 har
hemställts att principerna enligt allemansrätten klart kommer till uttryck
i instruktionen för statens naturvårdsverk. Utskottet vill i anslutning härtill
erinra om att tredje lagutskottet i sitt utlåtande 1964:41 över Kungl.
Maj :ts förslag till ny naturvårdslag m. m. framhöll de svårigheter som är
förenade med en civilrättslig reglering av allemansrättsliga frågor och
avstyrkte motionsyrkanden om utredning av allemansrätten. Tredje lagutskottet
förutsatte i sammanhanget att statens naturvårdsnämnd tog till
vara de möjligheter som finns att skapa större klarhet i allemansrättsliga
frågor. Jordbruksutskottet vill för sin del därutöver erinra om att naturvårdslagen
ger länsstyrelserna möjlighet att företa vissa åtgärder för att
underlätta allmänhetens tillträde till områden som är av väsentlig betydelse
för friluftslivet. Utskottet avstyrker under hänvisning till det anförda bifall
till motionerna. I motionerna I: 771 och II: 961 har föreslagits att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att i länsstyrelsernas
uppgifter i samband med översiktsplanering av marktillgång och markanvändning
måtte ingå att bevaka de fritidsintressen som representeras
av koloniträdgårdsrörelsen och söka samråd med intresserade kommuner
och koloniträdgårdsrörelsen för anläggning av koloniområden. Utskottet
finner det värdefullt att motionärerna riktat uppmärksamheten på
denna fråga, som är av betydelse för inte minst barnfamiljer och äldre
personer. I föreliggande proposition behandlas emellertid endast de delar
av fritidsutredningens förslag som gäller det rörliga friluftslivet. Till fritidsutredningens
förslag i fråga om bl. a. koloniträdgårdar torde ställning
sålunda få tas i annat sammanhang. Med hänsyn härtill anser utskottet
sig ej böra biträda nu ifrågavarande motionsyrkanden.

Slutligen har i motionerna I: 753 och II: 942 hemställts om en utredning
angående disposition av jaktvårdsmedlen. Enligt motionärernas mening bör
det uppdragas åt statens naturvårdsverk att till Kungl. Maj :t upprätta förslag
om hur ifrågavarande medel skall fördelas och användas. Härigenom
skulle man, anser motionärerna, kunna helt sammanföra jakten och viltvården
till ett ämbetsverk. Utskottet vill för sin del erinra om att jaktvårdsfonden
enligt stadgande i lagen om rätt till jakt skall efter Kungl. Maj :ts
bestämmande användas till främjande av jaktvården inom riket. Framställning
om bidrag ur fonden görs enligt nuvarande ordning direkt till Kungl.
Maj :t. Över Svenska jägareförbundets årliga anslagsframställning har enligt
vad utskottet erfarit hittills regelmässigt inhämtats yttrande från tillsynsmyndigheten
över jakten och viltvården i riket. Sådant yttrande kan alltså
i fortsättningen förväntas komma att inhämtas från statens naturvårdsverk.
Enligt utskottets uppfattning har skäl icke förebragts för att den av motionärerna
föreslagna ordningen skulle medföra några särskilda fördelar. Utskottet
finner därför motionerna ej motivera någon åtgärd av riksdagen.

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

De uttalanden och förslag i propositionen nr 59 vilka ej särskilt berörts i
det föregående har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

1. a) lämna utan åtgärd motionerna I: 770 och II: 958,
såvitt avser en i propositionen föreslagen expertgrupp för
värdering m. m.,

b) besluta att motionerna I: 736 och II: 921, såvitt avser
inrättande av befattning för oljeskyddsfrågor, lämnas utan
åtgärd,

c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag på motionerna I: 769 och II: 959, I: 770 och II: 958
samt 1:772 och 11:960, samtliga motioner såvitt avser
naturvårdens centrala organisation, besluta att en ny central
förvaltningsmyndighet för natur-, vatten- och luftvårdens
ledning, kallad statens naturvårdsverk, skali inrättas
den 1 juli 1967 och att följande myndigheter nämligen
statens luftvårdsnämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vatten- och avloppsbyrå, statens naturvårdsnämnd, vattenvårdsnämnden,
statens vatteninspektion och statens friluftsnämnd
samtidigt skall upphöra,

d) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 769 och II: 959, såvitt nu är i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att föra upp tjänster på löneplan C på
personalförteckningen för naturvårdsverket enligt vad som
förordats i det föregående,

2 a) anse motionerna I: 770 och II: 958, såvitt avser den
regionala naturvårdsorganisationen, besvarade med vad utskottet
i det föregående anfört,

b) avslå motionerna I: 772 och II: 960, såvitt avser Kungl.
Maj:ts förslag om indragning av en länsingenjörstjänst,

c) såvitt i övrigt avser den regionala naturvårdsorganisationen,
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:757 och 11:945, 1:769 och 11:959
samt 1:772 och 11:960 besluta att länsingenjörskontoren
skall upphöra den 1 juli 1967 samtidigt som naturvårdsenheter
organiseras inom länsstyrelserna,

3. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1: 769 och II: 959, såvitt de ej behandlats i det
föregående, godkänna de av utskottet angivna riktlinjerna
för stödet till friluftslivet,

4. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanord -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

29

ningar och åtgärder i övrigt som fordras för förslagens
genomförande,

5. till Statens naturvårdsverk: Avlöningar för budgetåret
1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 600 000 kr.,

6. till Statens naturvårdsverk: Omkostnader för budgetåret
1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 691 000 kr.,

7. till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande
för budgetåret 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa
ett anslag av 4 500 000 kr.,

8. lämna följande motioner utan åtgärd, nämligen

a) I: 736 och II: 921,

b) I: 753 och II: 942,

c) I: 756 och II: 946,

d) I: 770 och II: 958,

e) 1:771 och 11:961, samt

f) I: 772 och II: 960,

motionerna under a), d) och f) såvitt de ej behandlats
i det föregående.

Stockholm den 27 april 1967

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Mossberger, Lage Svedberg, Hedström,
Nils Hansson, Magnusson, Augustsson, Isacson*, Skärman, Sveningsson och
Axel Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, Johanson
i Västervik*, Persson i Skänninge, Nilsson i Lönsboda, Jonasson*,
Lundmark, fru Lindberg, herr Berndtsson och fru Sundberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Isacson och Sveningsson samt fru Sundberg, vilka ansett
att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 23, som börjar med orden
»Utskottet finner» och slutar med orden »ifrågavarande motionsyrkanden»
bort ha följande lydelse:

30 Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

»Enligt utskottets mening motiverar friluftsfrågornas växande betydelse
att dessa frågor handläggs vid en särskild sektion inom naturvårdsbyrån.
Risk kan eljest uppstå att friluftsfrågorna skjuts i bakgrunden till men
för den fortsatta utvecklingen av denna verksamhet. Däremot synes det
utskottet lämpligt att sektionen för naturvårdsområden handlägger även
frågor rörande landskapsvård. Vidare finner utskottet det vara mest rationellt
att samtliga anläggningsärenden behandlas vid en sektion inom
vattenvårdsbyrån. Genom den i propositionen föreslagna uppdelningen av
dessa ärenden på tre sektioner torde nämligen inte kunna undvikas att
dubbelarbete uppstår genom att vissa ärenden måste behandlas även i de
övriga sektionerna. Av vad utskottet nu uttalat följer att utskottet anser
det till ifrågavarande motioner fogade förslaget till organisation för statens
naturvårdsverk vara den mest ändamålsenliga principlösningen.»

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 23 som börjar med orden
»I fråga om» och slutar med orden »Kungl. Maj :ts prövning» bort utbytas
mot text av följande lydelse:

»I fråga om---(lika med utskottet)---sammanlagt har.

I motionerna 1:769 och 11:959 har lagts fram ett särskilt förslag över
tjänster vid den statliga naturvårdsorganisationen. Enligt motionärernas
förslag minskas antalet tjänster vid verket med sju i förhållande till vad
Kungl. Maj :t beräknat medel för. Sålunda föreslås minskning med en
byrådirektör i Ae 26 vid administrativa byrån, två byrådirektörer i Ae 26
vid naturvårdsbyrån, två avdelningsdirektörer i Re 6 resp. Be 5 samt två
byrådirektörer i Ae 26 vid vattenvårdsbyrån och slutligen en byrådirektör
i Ae 26 vid luftvårdsbyrån. Å andra sidan föreslås sektionen för jakt och
viltvård inom naturvårdsbyrån bli förstärkt med en viltbiolog, detta med
hänsyn till att frågor på nämnda område enligt motionärerna är av utomordentligt
stor betydelse. Tilläggas bör att den av motionärerna föreslagna
organisationsplanen, som närmare framgår av det följande, även innebär
vissa förstärkningar vid länsstyrelsernas naturvårdsenlreter. Motionärernas
förslag innebär vidare, att verket skall ledas av en generaldirektör.

I likhet med förenämnda motionärer ansluter sig utskottet i huvudsak
till Kungl. Maj :ts förslag i fråga om naturvårdsverkets personalorganisation.
Utskottet delar dock motionärernas uppfattning att förslaget delvis
innebär en viss överdimensionering. Genom vad i det föregående förordats
beträffande indelningen av vattenvårdsbyrån i endast en planeringssektion
och en anläggningssektion bör i enlighet med motionärernas förevarande
förslag två tjänster som avdelningsdirektör och två byrådirektörstjänster
vid nämnda byrå ej inrättas. Personalorganisationen bör även i övrigt
minskas på sätt motionärerna föreslagit. Förslaget att förstärka sektionen
för jakt och viltvård med en viltbiolog biträds likaså av utskottet på de
skäl motionärerna anfört. Vidare förordar utskottet att en generaldirektörsbefattning
i lönegrad Cp 5 inrättas i stället för den i propositionen före -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967 31

slagna överdirektörstjänsten. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
statliga ämbetsverk av den storleksordning och med så omfattande uppgifter
som statens naturvårdsverk kommer att få vanligen leds av en generaldirektör.
Utskottets nu angivna ställningstagande innebär att utskottet
biträder motionerna I: 769 och II: 959 såvitt avser naturvårdsverkets personalorganisation.
Däremot biträder utskottet ej yrkandet i motionerna

I: 736 och II: 921---— (lika med utskottet) —--Kungl. Maj:ts

prövning.»

dels ock utskottets hemställan under 1. c) och d) bort lyda sålunda:

»c) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
motionerna I: 769 och II: 959 ävensom med avslag å motionerna
I: 770 och II: 958 samt I: 772 och II: 960, samtliga
motioner såvitt avser naturvårdens centrala organisation,
besluta att en ny central förvaltningsmyndighet för natur-,
vatten- och luftvårdens ledning, kallad statens naturvårdsverk,
skall inrättas den 1 juli 1967 och att följande
myndigheter nämligen statens luftvårdsnämnd, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, statens
naturvårdsnämnd, vattenvårdsnämnden, statens vatteninspektion
och statens friluftsnämnd samtidigt skall upphöra,

d) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:769 och 11:959, såvitt nu är i fråga,
bemyndiga Kungl. Maj :t att föra upp tjänster på löneplan
C på personalförteckningen för naturvårdsverket enligt
vad som förordats i det föregående,»

2) av herrar Nils Hansson, Isacson, Skårman, Sveningsson, Axel Kristiansson,
Hansson i Skegrie, Nilsson i Lönsboda, Jonasson och Berndtsson
samt fru Sundberg, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 24, som börjar med orden
»Kungl. Maj:ts förslag» och slutar med orden »det följande» bort ha följande
lydelse:

»I propositionen har i fråga om personalorganisationen för länsstyrelsernas
naturvårdsenheter bl. a. uttalats att en länsingenjörstjänst bör
dras in. Utskottet vill för sin del inte förorda en sådan åtgärd. Beträffande
denna tjänst ansluter sig utskottet nämligen till den i motionerna I: 772
och 11:960 framförda åsikten att tjänsten bör bibehållas för vissa uppgifter
på oljeskyddets område. Enligt utskottets mening bör tjänsten sålunda
ställas till naturvårdsverkets förfogande med uppgift för befattningshavaren
att vara särskild föredragande i frågor rörande förhindrande av
utsläpp av olja samt beredskap mot oljeskador. Till den närmare motiveringen
härför återkommer utskottet i det följande.»

dels det stycke i utskottets utlåtande, som på s. 26 börjar med orden

32 Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

»Utskottet delar» och slutar med orden »riksdagens åtgärd» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet delar —--(lika med utskottet) — — — i ämnet. I be tänkandet

föreslås sålunda att statens naturvårdsnämnd skall åläggas en
tillsynsverksamhet på oljeskyddsområdet av rådgivande och samordnande
karaktär. Nämnden har av utredningen förutsatts bl. a. skola följa den
tekniska utvecklingen på området och sprida kunskap därom samt utarbeta
exempel på hur avtal om oljeskyddsberedskap skall kunna utformas. För
att tillsynen skall få avsedd effekt erfordras enligt utredningen en särskild
tjänst för de med tillsynen förenade arbetsuppgifterna. Tjänsten har av
utredningen ansetts böra förbehållas en kvalificerad kraft med kemiskteknisk
utbildning. Såvitt utskottet erfarit pågår till komplettering av
oljeskyddsutredningens förenämnda betänkande utredning om oljeskyddsberedskapens
kostnader och finansiering. Närmare förslag hur oljeberedskapen
i landet skall organiseras och samordnas torde få förväntas
komma att framläggas för riksdagen när sagda utredning slutförts och beretts
av Kungl. Maj :t. Utskottet anser dock det vara uppenbart — med hänsyn
bl. a. till att viktiga uppgifter i fråga om vattentillsyn, inbegripet för
vattenförsörjningen skadlig förorening som vållas av löskommen olja,
kommer att åvila statens naturvårdsverk — att en särskild befattning för
hithörande uppgifter bör finnas vid statens naturvårdsverk redan fr. o. m.
den 1 juli 1967. Utskottet har i det föregående närmare angett hur denna
fråga bör lösas. Tjänsten bör enligt utskottets mening även vara av stort
värde vid det samarbete mellan statens naturvårdsverk och bl. a. statens
oljeskyddsråd som utskottet förutsätter komma att äga rum. Förslagen i
förevarande båda motionspar om närmare anknytning av oljeskyddsrådet
till naturvårdsverket är utskottet inte nu berett tillstyrka. Ställning till
denna fråga bör enligt utskottets mening få tas i tidigare berört sammanhang.
»

dels ock utskottets hemställan under 2. b) bort ha följande lydelse:

»b) i anledning av motionerna I: 772 och II: 960, såvitt
avser Kungl. Maj :ts förslag om indragning av en länsingenjörstjänst,
uttala att tjänsten i stället för att indras
bör ställas till naturvårdsverkets förfogande med uppgift
för befattningshavaren att vara särskild föredragande i
frågor rörande förhindrande av utsläpp av olja samt rörande
beredskap mot oljeskador,»

3) av herrar Isacson och Sveningsson samt fru Sundberg, vilka ansett
att

dels det stycke i utskottets utlåtande som på s. 24 börjar med orden
»Vad departementschefen» och slutar med orden »riksdagens åtgärd»
bort ha följ ande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1967

33

»Vad departementschefen uttalat i fråga om personalorganisationen för
länsstyrelsernas naturvårdsenheter föranleder i huvudsak ingen erinran
från utskottets sida. Utskottet anser det emellertid angeläget med en viss
ytterligare förstärkning av personalresurserna för att undvika allvarliga
eftersläpningar inom den regionala organisationen, som nu är hårt belastad.
På grund härav ansluter sig utskottet till förslaget i motionerna 1: 769
och II: 959, innebärande att medel beräknas för ytterligare fyra tjänster
som byråingenjör i Ae 21. Utskottet vill framhålla, att detta i stort sett
endast innebär att nuvarande teknikertjänster bibehålls i tidigare omfattning.
»

dels ock utskottets hemställan under 2. c) bort lyda sålunda:

»c) såvitt i övrigt avser den regionala naturvårdsorganisationen,
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 769 och II: 959 ävensom med avslag å motionerna
1:757 och 11:945 samt 1:772 och 11:960, besluta
att länsingenjörskontoren skall upphöra den 1 juli 1967
samtidigt som naturvårdsenheter organiseras inom länsstyrelserna,
»

4) av herr Persson i Skänninge.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670033

Tillbaka till dokumentetTill toppen