J ordbruksutskottets utlåtande nr 71.
1
Nr 71.
Ankom till riksdagens kansli den 26 november 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tillägg sstat I till riksstaten för budgetåret 1943/
44, i vad angår anslag till Befrämjande av landsbygdens
elektrifiering jämte i detta ämne väckta motioner.
Utskottet får härigenom avgiva utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
till riksdagen den 8 oktober 1943 avlåtna proposition, nr 344, angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44, såvitt propositionen
avser framställning om anslag till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering
jämte i detta ämne väckta motioner.
Driftbudgeten.
Nionde huvudtiteln.
G. Lanthushållning i allmänhet.
Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag. Under
denna anslagstitel har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att å tillägsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000
kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) 1:346 av herr Arrhén, likalydande med 11:495 av herrar Thorell och
Birke;
2) 11:463 av herr Sandberg; samt
3) 11:472 av herr Hansson i Skediga.
I samtliga dessa motioner har hemställts, att ifrågavarande anslag måtte
höjas till 5,000,000 kronor, varjämte i de båda likalydande motionerna hemställts,
att riksdagen måtte beakta däri anförda synpunkter beträffande
skärgårdselektrifieringen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet
hänvisa till dessa.
För ifrågavarande ändamål har anvisats dels å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, dels i
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 10 sami. Nr 71.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 71.
riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av likaledes 5,000,000
kronor, dels å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, dels ock i riksstaten för innevarande budgetår
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Förevarande anslag utbetalas och disponeras av länsstyrelserna i enlighet
med bestämmelser som meddelas för varje särskilt fall. För avgivande av utlåtanden
i frågor rörande understöd till befrämjande av landsbygdens elektrifiering
har tillsatts en beredning, benämnd elektrifieringsberedningen, bestående
av en representant för en var av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.
I skrivelse den 9 juli 1943 har elektrifieringsberedningen gjort framställning
örn att för innevarande budgetår måtte för ifrågavarande ändamål anvisas
ett ytterligare anslag av förslagsvis 8,000,000 kronor. Beredningen har hemställt,
att, för den händelse anslag icke alls eller endast till mindre belopp
kunde erhållas, direktiv måtte lämnas på vad sätt de hittills tillämpade grunderna
för bidragstilldelningen borde ändras.
Efter att inledningsvis lia erinrat örn sin tidigare i skrivelse den 16 februari
1943 (se prop. nr 163/1943, bilaga 5, punkt 2) lämnade redogörelse angående
disponerandet av de under åren 1940 och 1941 anvisade anslagen å
sammanlagt 10,000,000 kronor, har beredningen beträffande ytterligare anslagsbehov
för innevarande budgetår yttrat följande.
Sedan beredningens skrivelse den 16 februari 1943 avgavs, ha statsmakterna
anvisat ytterligare anslag å sammanlagt 4,000,000 kronor, varav 2,000,000
kronor på tilläggsstat för budgetåret 1942/43 och 2,000,000 kronor för innevarande
budgetår. Ur anslaget på tilläggsstat ha hittills beviljats 1,400,000
kronor. Därest nu under behandling liggande ansökningar — till stor del
avseende anläggningar som igångsatts med förväntan örn bidrag — behandlas
efter de grunder, som under den senaste tiden tillämpats, skulle endast
cirka 500,000 kronor finnas disponibla för ytterligare elektrifieringsprojekt.
Enligt de underhandsupplysningar, beredningen erhållit från skilda håll,
kunna ansökningar förväntas inkomma inom den närmaste tiden i sådan utsträckning,
att även sistnämnda belopp inom kort bleve disponerat, därest
ansökningarna behandlas efter nu tillämpade grunder. Hos beredningen vila
dessutom på grund av kopparransoneringen tills vidare bordlagda ansökningar
på sammanlagt något mer än 2,000,000 kronor.
För att den subventionerade elektrifieringen skall kunna bedrivas i samma
omfattning som under de senaste 12 månaderna, för vilket kopparransoneringen,
som den nu tillämpas, icke synes lägga hinder i vägen, beräknar beredningen
att ytterligare 5,000,000 kronor skulle erfordras för innevarande
budgetår. Räknat efter under senaste femmånadersperiod inkomna ansökningar
å cirka 750,000 kronor per månad skulle behovet uppgå till omkring
8,000,000 kronor.
Beredningen har beträffande de hittills tillämpade tilldelningsgrunderna
och dessas lämplighet anfört följande.
För elektrifieringsbidragen har hittills tillämpats en subventionsgräns av 90
kronor per tariffenhet, innebärande att elektrifieringsintressentema skola
bära minst denna kostnad själva. I undantagsfall — speciellt för vissa trakter
i Värmland och övre Norrland — har subventionsgränsen dock varit 70 eller
Jordbruksutskottets utlåtande nr 71
3
80 kronor per enhet. Vad beträffar bidragens maximala storlek föreslogs i
den utredning, som låg till grund för det första anslaget, 90 kronor per enhet.
I åtskilliga fall ha emellerlid högre bidrag beviljats. Beredningen har sålunda
på senaste tiden baserat sina förslag på en maxiinitilldelning av
100 kronor per enhet. Maximibegränsningen har emellertid icke hindrat bidragstilldelning
för projekt med något högre kostnad än (90 + 100 =) 190
kronor per enhet i sådana fall, då intressenterna — konsumenter, distributörer
och kraftleverantörer — velat taga på sig mer än 90 kronor per enhet och
den framtida ekonomien kunnat anses någorlunda tryggad genom att nyelektrifieringen
utförts av ett större befintligt distributionsföretag med god
ekonomi, genom åtaganden av konsumenterna att utföra naturaprestationer
för anläggningarnas underhåll eller dylikt.
Beredningen är av den uppfattningen, att de hittills tillämpade tilldelnings
grunderna varit i stort sett lämpligt avvägda beträffande såväl de prestationer,
vilka begärts av intressenterna själva, som hjälpens minimiomfattning
med hänsyn till nyelektrifieringarnas ekonomi. Vidare synes det vid hittillsvarande
storlek på bidragen ha varit möjligt att genomföra rätt fullständiga
elektrifieringar, i det att även enstaka gårdar med mycket höga elektrifieringskostnader
kunnat få komma med, vilka, om de icke fått kraft i samband med
övrig elektrifiering, troligen fått bliva utan för mycket lång framtid. Ur dessa
synpunkter anser beredningen sålunda anledning till ändring icke lannäs.
Beträffande åtgärder för begränsning av den totala medelsåtgången har
beredningen framhållit följande.
Höjning av subventionsgränsen och sänkning av det maximala bidraget få
göras proportionsvis mycket stora för att medelsbehovet skall nämnvärt påverkas.
En ändring med 10 kronor per enhet beräknas sålunda rent matematiskt
minska bidragens totalbelopp med cirka 13 respektive 5 procent.
Man får emellertid räkna med vissa biverkningar. En ytterligare minskning
torde nämligen uppstå genom att vissa projekt, som ur ekonomisk synpunkt
skulle genomföras med bidrag enligt nuvarande grunder, befinnas för vanskliga
efter en skärpning. De ökade kraven på konsumenterna vid höjning av
subventionsgränsen komma emellertid också att minska önskan att vara
med och därigenom försämra anslutningsgraden, varvid i många fall kostnaderna
per enhet öka snabbare än anslutningen minskas, så att bidragen i
verkligheten bli större. En höjning av subventionsgränsen anser sig beredningen
därför icke vilja föreslå. Beträffande maximibeloppets storlek skulle
en återgång till den ursprungligen tillämpade 90-kronorsgränsen visserligen
icke behöva ingiva betänkligheter, men en ändring, som verkligen radikalt
påverkar medelshehovet, skulle troligen medföra, att elektrifieringarna bli
mindre fullständiga, och öka risken för att konsumenterna — i de fall då
angelägenheten örn kraft är mycket stor — påtaga sig större prestationer än
de egentligen kunna bära.
En relativt kraftig beskärning av medelsbehovet med mindre ogynnsamma
biverkningar torde kunna ernås, örn en sänkning av maximala bidragsbeloppet
per enhet kombineras med att bidrag överhuvudtaget icke lämnas till
elektrifieringar med specifika kostnader överstigande ett fastställt värde,
överslagsvis skulle sålunda sammanlagda bidragsheviljningen nedgå till hälften,
därest bidragen maximeras lill 80 kronor per enhet och därjämte som
villkor för bidrag krävcs att specifika anläggningskostnaden icke överstiger
170 kronor per enhet. Fastställes åter en lägre maxiinitilldelning kan vid oförändrat
totalt bidragsbelopp kostnadsgränsen höjas. Det är visserligen föga
tilltalande att avskära från bidrag en hel del projekt, vid vilka konsumen
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 71.
tema ha vilja och ekonomisk förmåga att prestera mera än vad som svarar
mot det under subventionsgränsen liggande beloppet, men örn en begränsning
överhuvudtaget skall genomföras, torde det vara nödvändigt att belt utesluta
vissa projekt, och det framstår då som förnuftigt att härför utvälja de dyraste.
Vissa biverkningar få emellertid förutses. Det bär sålunda hittills visat
sig, att förutsättningarna för elektrifieringsprojekten i hög grad avpassas efter
de för bidragen tillämpade tilldelningsgrunderna, och en tendens att tillrättalägga
kostnaderna, så att specifika kostnaden kommer under det för
bidragsbevillningen avgörande värdet, torde sannolikt komma till synes. Beredningen,
som hittills närmast haft att undersöka, att kostnaderna icke
äro för högt upptagna i ansökningarna, torde emellertid lia lika god möjlighet
att kontrollera motsatsen, varför orimliga avvikelser från de avsedda rikt
linjerna icke torde behöva befaras. Ävenså torde få räknas med en tendens
att vid projektering av anläggningarna utesluta de mera kostsamma delarna
i syfte att hålla specifika kostnaden under det för bidrag fastställda gränsvärdet.
Även om detta i extrema fall kan vara befogat, svnes dock som allmän
regel böra eftersträvas att varje elektrifiering blir så fullständig som
möjligt. Det kan därför bli nödvändigt att sovra de bidragsberättigade projekten
även ur den synpunkten att de skola giva en rimlig fullelektrifiering
av området i fråga.
De förut avhandlade åtgärderna, avseende en ransonering av tillgängliga
anslagsmedel, hänföra sig helt till de siffermässiga tilldelningsgrunderna.
Åtgärder av annat slag äro emellertid tänkbara.
En möjlighet är, att de tillgängliga medlen förbehållas vissa landsdelar.
Man skulle därvid kunna utvälja dem, som hittills fått minst bidrag, eller dem
som äro minst utvecklade i elektrifieringshänseende.
En annan möjlighet är, att man söker placera bidragen, där elektrifieringen
gör största nyttan. Svårigheten är blott att mäta ifrågavarande nytta. Statens
industrikommission tillämpar i fråga om tilldelningen av koppar för landsbygdselektrifiering
en kvalificeringsfaktor, som ungefärligen angiver proportionen
mellan motorelektrifiering och totalelektrifiering. Avsikten är att förbehålla
kopparen för sådan elektrifiering, särskilt av tröskverksdriften, som
minskar behovet av olja för motorer, under det att ren belysningselektrifiering
uteslutes. Sedan bestämmelserna för koppartilldelningen numera mildrats,
begränsa svårigheterna i detta hänseende icke längre elektrifieringen i
samma utsträckning som tidigare. Det kan emellertid ifrågasättas, att även
för bidragstilldelningen skulle förutsättas en kvalificering i princip likartad
med den som tillämpas vid koppartilldelningen, men strängare än denna.
Härigenom skulle åtskilliga elektrifieringsprojekt bli uteslutna. Det är emellertid
föga tilltalande att laborera med två olika kvalificeringskrav, helst som
tillskapandet av ifrågavarande faktor väl närmast var en nödfallsutväg och
den antagligen ger ett mycket ofullkomligt uttryck åt elektrifieringsnyttan.
När kopparsvårigheterna satte in, medgav kommerskollegium i syfte att
möjliggöra viss önskvärd elektrifiering avsteg från förbudet att använda järn
i lågspänningsledningar. Industrikommissionen medgiver vidare, att koppartilldelningen
baseras på enbart den till ett projekt hörande kvalificerade anslutningen.
under det att elektrifieringen och därmed även bidragsbehovet i
obegränsad utsträckning kan utökas med okvalificerad anslutning, vilken tillgodoses
medelst järnledningar. Ett upphävande av medgivandet att använda
järn för ifrågavarande ledningar skulle av allt att döma minska medelsåtgången
för bidragen. För ett sådant upphävande, vilket i varje fall torde komma
att vidtagas så snart koppartillgången blir normal, tala vissa skäl. Järnledningarna
i lågspänningsnäten möjliggöra i regel endast en nödtorftig kraftförsörjning,
varför utbyten till betydande kostnader bli aktuella, så snart
Jordbruksutskottets utlåtande nr 71.
5
koppar åter kan anskaffas. Vidare bör beaktas, att de elektriska gårdsinstallationer,
som nu utföras, till följd av brist på åtskillig annan material än koppar,
särskilt gummi, bli, örn än icke lika mindervärdiga som under förra kristiden,
dock av kristidskvalitet. Örn det kunde förutses, att materialtillgången
skulle vara normal örn exempelvis ett år, borde det därför vara övervägande
fördelaktigt att nedbringa elektrifieringsverksamheten under detta år. Åtgärden
att förbjuda järn i lågspänningsledningarna torde emellertid få rätt vittgående
följder, och i vilken omfattning därmed anspråken på elektrifieringsbidrag
skulle nedbringas är svårt att överskåda. Även en del icke bidragsbehövande
elektrifiering skulle förmodligen hindras, och tidpunkten för materialsvårigheternas
upphörande kan ännu icke förutses.
Om anslagstillgången för elektrifieringsbidrag blir begränsad, kail som förut
framhållits antingen denna begränsning direkt få återverka på bidragstilldelningen
eller någon eller några ransoneringsåtgärder vidtagas. I förra
fallet skulle bidrag då beviljas i den ordning ansökningar komma in, och när
tillgängliga anslag äro helt förbrukade, får ett uppehåll göras i avvaktan på
nytt anslag. Örn emellertid en begränsning av bidragsbeviljningen i anslutning
till medelstillgången skall åstadkommas medelst ändring av tilldelningsgrunderna,
förordar beredningen, att maximala bidraget per enhet minskas
och att bidrag lämnas endast till elektrifieringar med anläggningskostnad per
enhet understigande visst fastställt belopp. De båda gränsvärdena få bestämmas
med hänsyn till medelstillgången för varje tidsperiod. Beredningen vill
emellertid framhålla, att vare sig den ena eller andra av de ovan avhandlade
ransoneringsmetoderna tillämpas, kommer så gott som all ytterligare elektrifiering
i Övre Norrland att hindras.
Departementschefen har i ärendet anfört och föreslagit följande:
»Anvisande av medel för ifrågavarande ändamål grundar sig på statsmakternas
önskan att i nuvarande krisläge med dess svårigheter att anskaffa bensin
samt lys- och brännoljor lämna ett verksamt stöd åt strävandena för landsbygdens
elektrifiering. Denna bidragsverksamhet synes alltjämt böra fortsättas.
Tillgången på koppar och viss annan för elektrifiering erforderlig
materiel är emellertid begränsad, och det är angeläget att endast sådan materiel
användes till elektrifieringsanläggningar, att dessa bliva av bestående beskaffenhet.
En närmare utredning erfordras av den utsträckning, i vilken
elektrifieringen med hänsyn härtill kan fullföljas. För att möjlighet skall erhållas
att fortsätta elektrifieringen i den omfattning, varlin materielåtgången
lämnar utrymme, synes ett belopp av 2,000,000 kronor böra äskas å tilläggsstat
till riksstaten för löpande budgetår.»
I de likalydande motionerna 1:316 och II: 49b har beträffande skärgårdselektrifieringen
anförts följande.
Ehuru elektrifieringsberedningen i sin skrivelse av den 9 juli 1943 finner
det föga tilltalande att arbeta med kvalificeringskrav, där det alltså gäller
att bedöma var elektrifieringen gör den största nyttan, torde det förtjäna att
påpekas, att enligt gällande bestämmelser koppartilldelningen nu begränsats
på ett sådant sätt, att bland annat skärgårdselektrifieringen omöjliggöres.
För att ge vår skärgårdsbefolkning den lättnad i isoleringens och den nödtvungna
råvaruransoneringens tid, som nu är rådande, och som gör sig gällande
på eli helt annat och svårare sätt än inom andra befolkningskategorier.
6
Jordbrulcsutskottets utlåtande nr 71.
U tskottet.
fordras ett slopande av den i industrikommissionens meddelande nr 29 och
112 angivna kvalificeringsfaktorn eller dennas sänkning till högst 0.25. Det
synes vara värt att överväga, huruvida icke en dylik ruckning av bestämmelserna
kunde befinnas både önskvärd och skälig, med hänsyn till skärgårdens
speciella förhållanden.
Industrikommissionens bestämmelser angående tilldelning av koppar för
landsbygdselektrifiering innehålla enligt kommissionens meddelanden nr 29
och 112 bland annat följande.
1. Koppar reserveras i främsta rummet för sådana företag, som huvudsakligen
avse jordbrukselektrifiering (tröskning, mjölkning m. m.) eller
hantverk och småindustri (kvarnar, sågar m. m.). För att dessa behov skola
kunna tillgodoses, kan koppar icke disponeras för företag, som helt eller till
övervägande del avse belysning.
2. För företagens klassificering i »belysningsföretag» och »övriga företag»
fastställas för varje av ett elektrifieringsprojekt berört område
dels totala antalet CB-enheter, utgörande summan (a) av antalet tariffenheter
(te) enligt vattenfallsstyrelsens tariffenhetsnormer av år 1930 och antalet
tariffenheter, beräknade enligt 1 te per motorhästkraft, för sådana
kvarnar och sågar m. m., för vilka tariffenheter enligt sagda normer ej
beräknas,
dels ock summan (b) av antalet hektar odlad jord hos alla jordbruksfastigheter,
vilkas maskiner för tröskning och/eller mjölkning omedelbart komma
att elektrifieras, och antalet CB-enheter för fastigheter med motordrift
för rörelse (hantverk, industri, kvarnar, sågar).
3. Tilldelning av koppar medgives endast, örn förhållandet ^ (kallat kvalificeringsfaktorn)
uppgår till 0.6 eller högre värde, och endast till företag,
vilkas totala behov av koppar för det yttre ledningsnätet (alltså exklusive
transformatorer, installationer och motorer) utgör högst 12 kilogram per
CB-enhet (antalet kilogram dividerat med värdet a).
Enligt vad utskottet inhämtat rörande medelsåtgången och anslagsbehovet
hos elektrifieringsberedningen, skulle för att efter hittills tillämpade grunder
kunna tillgodose redan inkomna ansökningar örn bidrag till planerade elektrifieringsföretag
erfordras cirka 400,000 kronor utöver det anslag å 2,000,000 kronor
som anvisats för innevarande budgetår till ändamålet. Vid bedömandet
av storleken av det tilläggsanslag som sålunda nu kan behöva lämnas bör
såsom departementschefen anfört beaktas i vilken omfattning erforderlig
materiel kan ställas till förfogande för fortsatt elektrifiering. Tillgången på
flera av de för elektrifieringsanläggningarna viktigaste varorna, såsom koppar,
olja, gummi och bly, är fortfarande mycket knapp inom landet och påfordrar
att största sparsamhet iakttages vid förbrukningen. Även om dessa
varor jämväl i fortsättningen finnas disponibla i ungefär samma mängd som
för närvarande, komma de nya anläggningarna — eftersom vissa besparingsåtgärder
och därav förorsakad standardsänkning varit nödvändiga — att bliva
Jordbruksutskottets utlåtande nr 71.
7
i någon män krisbetonade och deras bestående beskaffenhet följaktligen icke
fullt likvärdig med förkrigstidens. Dessutom har en icke obetydlig kostnadsstegring
inträtt vilken huvudsakligen drabbar statsverket i egenskap av bidragsgivare.
Elektrifieringsberedningen baserar nämligen sina förslag på att
intressenterna skola påtaga sig anläggningskostnaderna intill 90 kronor och
statsverket överskjutande kostnader med högst 100 kronor per enhet. För
intressenternas vidkommande torde böra beräknas att underhållskostnaderna
bliva något högre än normalt, varjämte bör förutses att vissa förbättringar
och omläggningar kunna bliva nödvändiga i framtiden, medförande ytterligare
utgifter för intressenterna.
Under angivna förhållanden synes det utskottet vara såväl ett allmänt som
enskilt intresse att elektrifieringen i nuvarande läge icke forceras till den grad
att mer eller mindre bristfälliga och fördyrade anläggningar komma till stånd
i en utsträckning som kan undvikas örn återhållsamhet iakttages. Utskottet
underskattar å andra sidan icke det förklarliga behovet och den berättigade
önskan hos konsumenterna att i rådande krisläge med dess svårigheter att anskaffa
bensin samt lys- och brännoljor söka minska olägenheterna härav
genom att tillgripa elektrifiering.
Med hänsyn till det anförda torde enligt utskottets mening tillräcklig anledning
för närvarande saknas att på grund av yrkandena i de föreliggande
motionerna I: 346 samt II: 463, 472 och 495 tillstyrka höjning av det belopp,
2,000,000 kronor, vilket Kungl. Majit nu äskat såsom tilläggsanslag för det
ändamål varom här är fråga. Därest den fortsatta utvecklingen skulle därtill
föranleda, torde frågan örn ytterligare tilläggsanslag kunna underställas nästkommande
riksdag. Intill dess synes i allt fall den här tillstyrkta medelsanvisningen
vara tillfyllest.
I de likalydande motionerna I: 346 och II: 495 har vidare i syfte att möjliggöra
ökad elektrifiering för belysningsändamål hos skärgårdsbefolkningen
framförts vissa synpunkter samt ifrågasatts att slopa den av industrikommissionen
angivna kvalificeringsfaktorn vid koppartilldelningen eller sänka
denna från nuvarande 0.6 till högst 0.25. Med anledning härav har inom utskottet
framhållits att liknande synpunkter kunna anläggas även på förhållandena
i andra jämförliga landsdelar, såsom skogs- och fjällbygderna. För
befolkningen inom hithörande i elektrifieringshänseende föga utvecklade områden
är uppenbarligen ett utbyggande av elektrifieringen av största betydelse,
särskilt i nuvarande krisläge, och ägnat att medföra en behövlig och önskvärd
lättnad som ingalunda må förringas. En uppmjukning av tilldelningsgrunderna
för koppar i överensstämmelse med vad som ifrågasatts i motionerna
skulle visserligen möjliggöra ökad belysningselektrifiering, men den
begränsade tillgången på materiel bomme å andra sidan att påkalla minskning
i råvarutilldelningen för jordbrukselektrifiering, hantverk eller småindustri,
som befunnits böra lia företräde. I betraktande härav anser sig utskottet
icke kunna biträda motionerna i förevarande del. Emellertid finner utskottet
det önskvärt att industrikommissionen och elektrifieringsberedningen
lia sin uppmärksamhet riktad på delina angelägenhet samt söka alt, i den
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 71.
mån så låter sig göra utan att huvudprinciperna för bidragstilldelningen äventyras,
tillgodose belysningsbehovet så långt resurserna det medgiva.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
och med avslag å de likalydande motionerna I: 346
och II: 495, i förevarande del, samt II: 463 och II: 472, till
Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor;
B. att de likalydande motionerna 1:346 och 11:495 i övrigt
må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 23 november 1943.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första hammaren: herrar Tjällgren, Granath, Gabrielsson, friherre Beck-Friis,
Näslund, Anderberg, Nils Olsson* och Dahlström* samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Liedberg, Gustafson i Vimmerby,
Ericsson* i Sörsjön, Mäler*, Carlström*, Lundbom och Jacobson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Näslund, Nils Olsson, Ericsson i Sörsjön, Mäler och Jacobson,
vilka ansett, att utskottet i anslagsfrågan bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till de likalydande motionerna
I: 346 och II: 495, i förevarande del, samt II: 463 och
II: 472, till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
439109. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1Ö43.