J ordbruksutskottets utlåtande Nr 58 (Utlåtande 1941:Ju58 ju)

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Sr 58.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1941 kl. 11 1. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillsyn till motverkande
av skada å fiske genom vattenförorening.

(lia avd.)

I cn inom andra kammaren väckt till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 253, av herrar Ljungberg och Thäpper har hemställts, att riksdagen ville
besluta dels att överflytta det i statsverkspropositionen under punkt 154 i
nionde huvudtiteln upptagna beloppet till handelsdepartementets huvudtitel,
dels ock anslå erforderligt belopp för tillsynsmyndighetens utbyggnad i enlighet
med den inom samma kammare väckta motionen nr 252.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t i nionde huvudtiteln
under punkt 154 Tillsyn till motverkande av skada å fiske genom
vattenförorening föreslagit riksdagen att godkänna ändrad instruktion för
tillsynsmyndighetens verksamhet samt att för ändamålet för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 28,000 kronor.

Chefen för jordbruksdepartementet har därvid efter redogörelse för framställning
i ämnet av lantbruksstyrelsen anfört följande:

»Ifrågavarande tillsynsverksamhet torde under budgetåret 1941/42 böra bedrivas
i huvudsakligen samma omfattning som hittills. Vad angår de av lantbruksstyrelsen
framställda anslagsäskandena för verksamheten under sagda
budgetår vill jag — med hänsyn till vad i det föregående framkommit samt
med beaktande jämväl av den förmån i form av kristillägg, som för nästa
budgetår kan komma att utgå å bland annat löner till extra ordinarie tjänstemän
— förorda, att bestämmandet av ersättningen till tillsynsmyndigheten
för nästa budgetår sker efter andra grunder än för närvarande. Det torde
sålunda vara mest lämpligt, att den nuvarande tillsynsmyndigheten beredes
dels gottgörelse för avstådda avlöningsförmåner såsom laborator och dels
därutöver ett särskilt arvode. Gottgörelse för avstådda löneförmåner synes
böra beräknas till förslagsvis 12,600 kronor, medan det särskilda arvodet icke
bör bestämmas till högre belopp än 300 kronor. Vid eventuellt ombyte av innehavare
å ifrågavarande arvodesbcfattning torde det få ankomma på Kungl.
Majit att fastställa ersättningens storlek intill budgetårets utgång. Då 1940 års
urtima riksdag godkänt av Kungl. Majit (prop. nr 65) för budgetåret 1940/41
föreslagen höjning av arvodet till en assistent hos tillsynsmyndigheten från

Bihang lill riksdagens protokoll loit. 10 sami. Nr 58. 1

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

4,800 till 5,200 kronor, skulle till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, för nästa budgetår behöva beräknas (12,600 + 300 +,
5,200=) 18,100 kronor eller 1,300 kronor mer än för löpande budgetår.
Posten bör i anslutning till vad förut förordats upptagas förslagsvis. Med
hänsyn till medelsåtgången för reseersättningar under de tre sistförflutna
budgetåren torde det för sådant ändamål avsedda beloppet kunna nedräknas
från 5,700 till 4,500 kronor eller alltså med 1,200 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle ifrågavarande anslag för budgetåret
1941/42 behöva uppföras med (27,900 + 1,300—1,200=) 28,000
kronor. Stat för tillsynsmyndighetens verksamhet synes böra underställas
riksdagen för godkännande.»

På tillstyrkande av jordbruksutskottet (utlåtande nr 1 punkt 154) har riksdagen,
då Kungl. Majits framställning icke föranlett någon utskottets erinran,

1) godkänt följande stat för tillsynsmyndighetens verksamhet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Stat.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis.................................. kronor 18,100

2. Avlöning till övrig icke-ordinarie personal.............. » 3,200

Summa kronor 21,300;

Omkostnader.

1. Reseersättningar, förslagsvis .......................... kronor 4,500

2. Expenser, förslagsvis ................................ » 2,200

Summa kronor 6,700;

2) till Tillsyn till motverkande av skada å fiske genom vattenförorening
för budgetåret 1941/42 anvisat ett förslagsanslag av 28,000 kronor.

Nu ifrågavarande motion anknyter till de två likalydande motioner I: 187
och 11:252, vilka väckts i anledning av propositionen nr 45 till
innevarande riksdag med förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen
m. m.

De i propositionen framlagda förslagen avse ny lagstiftning angående motverkande
av vattenförorening m. m.

Erinras må att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 15 mars 1935
(nr 89) hemställde, att Kungl. Majit ville låta verkställa skyndsam utredning
rörande åtgärder för att förhindra förorening i sjöar och vattendrag. Sakkunniga,
som av chefen för justitiedepartementet tillkallats enligt Kungl.
Majits bemyndigande den 11 september 1936, avgåvo i december 1936 förslag
till provisoriska bestämmelser i ämnet, vilket vid 1937 års riksdag blev
i huvudsak genomfört. De sakkunniga avlämnade i november 1939 slutligt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

betänkande angående åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m.
(statens offentl. utredn. 1939:40).

Sedan yttranden däröver inhämtats, ha de sakkunnigas förslag lagts till
grund för omförmälda proposition.

I propositionen nr 45 har chefen för justitiedepartementet beträffande tillsynsmyndigheten
anfört följande:

»Enligt de sakkunnigas mening böra samhällen och enskilda uppmuntras
att självmant vidtaga erforderliga skyddsåtgärder mot vattenförorening, men
det ligger i sakens natur, att om något resultat av betydelse skall vinnas, en
övervakning från det allmännas sida är nödvändig. De sakkunniga
föreslå, att för detta ändamål skola finnas två centrala tillsynsorgan, nämligen
en sanitär tillsynsmyndighet under medicinalstyrelsen och en fisketillsynsmyndighet
under lantbruksstyrelsen. I åtskilliga yttranden har tillsynens
uppdelning på nämnda sätt föranlett erinringar. Då härvid uttalats, att ett gemensamt
tillsynsorgan skulle vara att föredraga, synes i vissa fall lia lagts
stor vikt vid att en enda institution sannolikt skulle bliva bättre ägnad
att utföra forskningar på området. Häremot bör erinras, att de tillsynsorgan
som de sakkunniga föreslagit främst skulle verka för att erforderliga åtgärder
till motverkande av förorening vidtagas, och således fullgöra en uppgift
av huvudsakligen administrativ natur, varemot enligt de sakkunnigas mening
forskningsuppgiften väsentligen borde åvila statens institut för folkhälsan
och undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket, med vilka institutioner
de håda tillsynsmyndigheterna skulle samarbeta. De nämnda institutionerna
skulle också biträda med undersökningsarbeten i aktuella
frågor.

Med hänsyn till nuvarande förhållanden torde en begränsning i den föreslagna
organisationen vara ofrånkomlig. Det kan härvid synas erbjuda sig
en möjlighet att, såsom bland annat kommerskollegium förordat, ålägga
den nuvarande fisketillsynsmyndigheten att utöva tillsyn i lika mån ur sanitär
som ur fiske- och allmän nalurskyddssynpunkt. Denna anordning skulle
emellertid innebära en väsentlig utvidgning av myndighetens verksamhet,
vilken för närvarande huvudsakligen avser tillsyn ur fiskesynpunkt. Utvidgningen
kan icke genomföras utan en betydande ökning av personalen liksom
av laboratorielokaler och andra hjälpmedel. Redan med hänsyn till kostnaderna
härför torde man vara nödsakad att skjuta den nu diskuterade möjligheten
åsido. Härjämte kan anmärkas, att det icke låter sig väl förena med
den ställning som bör tillkomma medicinalstyrelsen och hälsovårdsmyndigheterna
att lägga den centrala tillsynen ur sanitär synpunkt under en myndighet
som är ansluten till fiskeristaten och lyder under lantbruksstyrelsen.

I några yttranden har uttalats den åsikten att statens institut för folkhälsan
borde utses till tillsynsmyndighet. Icke heller detta förslag torde vara
genomförbart, enär de administrativa uppgifter som enligt de sakkunnigas
mening i främsta rummet skulle tillkomma tillsynsmyndigheterna icke lämpligen
kunna åläggas institutet. Della bör icke så alt säga göras till åklagare i
föroreningstvister, utan dess uppgift på området måste såsom de sakkunniga

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

förutsätta inskränkas till utförande av undersökningsarbeten i aktuella föroreningsfrågor
samt vetenskapliga forskningar i ämnet.

Då dessa utvägar icke stå till buds, torde för närvarande vara lämpligast
att i huvudsak bibehålla den nuvarande organisationen av tillsynsverksamheten.
Detta innebär, att fisketillsynsmyndigheten alltjämt kommer att utöva
tillsyn främst ur fiskesynpunkt, vartill dock torde kunna läggas tillsyn
ur allmän naturskyddssynpunkt, och att myndigheten skall utöva tillsyn ur
sanitär synpunkt allenast i den mån en sådan tillsynsverksamhet kan förenas
med myndighetens huvudsakliga uppgift. Den sanitära tillsynen får alltså i
första hand ankomma på hälsovårdsmyndigheterna — hälsovårdsnämnder
och länsstyrelser — samt tjänsteläkarna. Denna inskränkning i den föreslagna
organisationen medför — utom minskning i effektiviteten — vissa olägenheter
särskilt ur processuell synpunkt, då de sakkunniga avsett att den sanitära
tillsynsmyndigheten skulle vara det organ som hos vattendomstolarna
främst utförde talan med hänsyn till sanitära intressen. Dessa olägenheter
torde dock icke bliva av alltför stor betydelse, örn i förslaget vidtagas vissa
andra jämkningar.---»

I de likalydande motionerna 1:187 och 11:252 har framställts
erinringar med avseende på organisationen av den tillsyn, som enligt propositionen
skulle äga rum till motverkande av vattenförorening. Härom lia
motionärerna anfört bland annat:

»Först under senare tid har forskningen kunnat något så när bemästra de
problem, som uppstått i samband med kloakvattnets rening, under det att
det industriella avloppsvattnets rening på vissa områden ej ännu lösts tillfredsställande.
Behovet av åtgärder mot olägenheterna har emellertid drivit
forskningen framåt och tekniken befinner sig i snabb och ständig utveckling.

Varken propositionen eller det till grund för denna liggande sakkunnigbetänkandet
har sökt att utreda storleken och omfattningen av de förebyggande
åtgärder, som måste vidtagas för att den föreslagna lagstiftningens
krav skola anses uppfyllda. Av det allmänna intryck man kan erhålla utav
de i sakkunnigförslaget refererade klagomålen från olika håll i landet
synas emellertid förhållandena vara sådana i landets alla delar, att de nödvändiga
reningsåtgärderna sannolikt komma att få en synnerligen stor omfattning
och medföra betydande kostnader för alla berörda parter.

Den föreslagna lagstiftningen innebär nämligen, att ej endast vissa större
industrier måste tänka sig att genomföra en rening av sitt spillvatten, utan
de givna föreskrifterna komma att beröra ett mycket större område. Sålunda
måste man räkna med att ett stort antal kommuner måste genomföra
reningsverk för att förhindra sanitära olägenheter av kloakvattnets
utsläppande i vattendrag. Likaså måste sannolikt ett stort antal mejerier
och slakterier vidtaga dylika åtgärder. De anordningar som måste vidtagas
kunna visserligen i en del fall åstadkommas för en rimlig summa, men lika
ofta torde det vara nödvändigt att bygga anläggningar, vars kostnader varken
stanna vid tiotusen eller hundratusen kronor.

Jordbruksulskottets utlåtande Nr 58.

Under sådana förhållanden måste det anses vara av synnerligen stor vikt,
att de åtgärder, som skola vidtagas, förberedas omsorgsfullt av nödig teknisk
sakkunskap, så att ej kostnaderna bliva onödigt stora i förhållande
till det ernådda resultatet.--—

Sedan 1937 finnes under lantbruksstyrelsen den s. k. fisketillsyningsmyndigheten
organiserad. Denna består för närvarande av en föreståndare och
en assistent. Angående dess arbetsbörda anförde de sakkunniga redan år
1939 följande: ’Av den redogörelse som myndigheten lämnat framgår dock,
att arbetsbördan är mycket stor och att myndigheten icke för närvarande
kan ens i huvudsak medhinna allt som vore önskvärt.’

Av denna anledning föreslogo de sakkunniga, att ifrågavarande organisation
skulle utbyggas för att den på ett tillfredsställande sätt skulle medhinna
alla de arbetsuppgifter den nya lagstiftningen skulle medföra. De
sakkunniga föreslogo, att fisketillsynsmyndigheten skulle utökas till 1 vatteninspektör,
1 laborator, 1 assistent, 1 kontorsbiträde.

Samtidigt därmed skulle ytterligare ett organ, den sanitära tillsynsmyndigheten,
inrättas för tillsyn av de sanitära olägenheterna, och skulle denna
bestå av 1 vatteninspektör, 1 medhjälpare, 1 kontorsbiträde.

Departementschefen har på grund av det statsfinansiella läget ej följt de
sakkunnigas förslag utan nöjt sig med att bibehålla fisketillsynsmyndigheten
i dess nuvarande omfattning på samma gång som denna pålagts nya
betydande arbetsuppgifter utöver sina hittillsvarande.

De synnerligen stora arbetsuppgifter som pålagts fisketillsynsmyndigheten
(bestående av en person) samt dennes assistent måste resultera i, att verksamheten
av helt naturliga skäl ej kan ägnas tillbörlig uppmärksamhet inom
alla dessa områden. En följd av besparingssträvandena blir, att fisketillsynsmyndigheten
även får ägna sig åt dessa frågor ur rent sanitär synpunkt.
Denna uppgift har emellertid tidigare ej fallit inom dess område och måste
följaktligen ställa den inför delvis nya problem.

Följderna av departementschefens förslag torde bliva, att de kommunala
myndigheterna, slakterier, mejerier etc. var på sitt håll få söka lösa sina
problem utan att erhålla de råd och den ledning i arbetet som tillsynsmyndigheten
visserligen är skyldig att giva men knappast har möjlighet att stå
till tjänst med inom rimlig tid. En annan följd av denna sparsamhet beträffande
den centrala tillsynsmyndigheten är, att de lokala hälsovårdsnämnderna
nu måste åläggas arbetsuppgifter, som annars skulle kunnat överlämnas
åt tillsynsmyndigheten.

På grund av vad vi sålunda anfört anse vi, att den av departementschefen
föreslagna organisationen ej bör genomföras. Det måste först och främst
vara önskvärt, att det centrala organet göres tillräckligt omfattande för att
bliva funktionsdugligt. Åtgärder som äro såväl synnerligen betydelsefulla
för folkhälsans bevarande som mycket kostsamma i sitt genomförande kunna
ej få utföras utan att verksamheten erhåller den erforderliga stadga och
rationella utformning, som ett centralorgan kan giva. Vi anse sålunda, att
den av statsmedel bekostade tillsynsmyndigheten måste till sitt förfogande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

ha personal som till antalet ej understiger den av de sakkunniga för de båda
tillsynsmyndigheterna föreslagna.

Vi anse jämväl, att endast en tillsynsmyndighet bör finnas. Denna centrala
tillsynsmyndighet skulle handhava såväl frågor ur fiske- och naturskyddssynpunkt
som sanitära frågor. Enligt departementschefens förslag
skulle fiske- och naturskyddssynpunkterna komma att erhålla ett särskilt
organ, under det att de hygieniska uppgifterna endast bleve såsom en bisyssla
för detta. Verksamhetens samordning och rationella bedrivande torde
fordra, att centralorganet blir gemensamt för alla dessa frågor.

I enlighet med det yttrande över de sakkunnigas förslag, som avgivits av
Ingenjörsvetenskapsakademien, anse vi, att denna centrala myndighet bör
hänföras under handelsdepartementet. Detta måste anses rimligt, eftersom
själva lösandet av hithörande problem är en rent teknisk fråga. Själva
konstaterandet av olägenheternas existens är däremot hänförligt såväl under
lantbruks- som medicinalstyrelserna, men detta faktum torde dock ej böra
bliva dominerande vid lösningens utformning.»

Andra lagutskottet, som till behandling förehaft omförmälda proposition
och motioner, har i utlåtande nr 12 anfört följande beträffande tillsynsmyndigheten: »Ehuru

enligt propositionen den ingenjörstekniska utformningen av erforderliga
reningsanordningar i första hand skall ankomma på industriföretagen
och samhällena själva, lia i motionerna 1:187 och 11:252 uttalats vissa
betänkligheter mot att genomföra den nya lagstiftningen utan att samtidigt
införes ett mera välrustat centralt tillsynsorgan än i propositionen föreslås.
I motionerna yrkas därför, att ett väsentligt starkare sådant organ inrättas.

Såsom i motionerna erinras föreslogo de sakkunniga, att den centrala
tillsynen skulle utövas, ur hälsovårdssynpunkt av en sanitär tillsynsmyndighet
under medicinalstyrelsens inseende och ur fiske- och naturskyddssynpunkt
av en fisketillsynsmyndighet under lantbruksstyrelsens inseende.
Denna organisation ansågs i flera yttranden vara i behov av förstärkning,
varjämte yrkanden framställdes om att de båda myndigheterna skulle sammanslås
till en enda. Med hänsyn till det statsfinansiella läget har departementschefen
icke nu upptagit förslag till någon utvidgning av organisationen
för den centrala tillsynen. Denna skall sålunda enligt propositionen,
liksom för närvarande, utövas allenast av en enda tillsynsmyndighet
under lantbruksstyrelsens inseende och vara begränsad huvudsakligen till
tillsyn ur fiskesynpunkt. Ur sanitär synpunkt kommer tillsyn till följd
härav huvudsakligen att utövas av länsstyrelser och hälsovårdsnämnder samt
tjänsteläkarna. Det är vidare att märka, att något förslag icke heller framlagts
örn förstärkning av fisketillsynsmyndigheten eller örn inrättandet av
laboratorium för myndighetens bruk, såsom de sakkunniga förutsatt. Departementschefen
har dock uttalat, att sådana åtgärder äro synnerligen angelägna.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

I propositionen medgives, att denna begränsning av de sakkunnigas förslag
måste föranleda minskad effekt hos den nya lagstiftningen. Detta torde
komma att taga sig uttryck bland annat däri, att anmälningsskyldighet till
tillsynsmyndigheten icke kan föreskrivas i den omfattning som de sakkunniga
ansett lämpligt samt att myndigheten icke kan hinna att taga initiativ
lill rättelse så ofta som det skulle vara önskvärt eller att bistå samhällen
och enskilda med råd och anvisningar i full utsträckning.

Inom utskottet har uttalats farhågor, att den hänsyn till det statsfinansiella
läget som tagits i propositionen skall äventyra nyttan av lagstiftningen
eller vålla avsevärda olägenheter i tillämpningen. Häremot kan visserligen
anföras, att för utredningar på området i viss utsträckning, främst ur bakteriologisk
och fiskeribiologisk synpunkt, kunna anlitas statens institut för
folkhälsan och fiskeriundersökningsanstalten på Loven, och att den ingenjörstekniska
utformningen av reningsåtgärder såsom förut nämnts i första
hand ankommer på samhällena och industriföretagen själva. Särskilt kan
man antaga, att industrisammanslutningarna skola fortsätta att, såsom på
senare tid skett, i gemensamt intresse främja forskningsarbeten på området.
Ett visst stöd i tekniskt hänseende bör fisketillsynsmyndigheten även
kunna erhålla av den hos lantbruksstyrelsen anställde fiskeriingenjören.
Utskottet finner likväl tydligt, att genom propositionen skett en eftergift åt
ekonomiska hänsyn som av naturliga skäl icke kan undgå att i sin mån inverka
på lagstiftningens effektivitet.

Ehuru inom utskottet med hänsyn härtill uttalats starka sympatier för en
förstärkning av den centrala tillsynen, är utskottet icke berett att ansluta sig
till motionärernas förslag. Den tvekan som i yttrandena yppats angående den
lämpligaste organisationen gör, utom statsfinansiella hänsyn, att utskottet
finner det önskvärt att man här i viss mån prövar sig fram. Utskottet vill
emellertid med styrka framhålla, att en överbelastning av fisketillsynsmyndigheten
kan medföra stor skada och bland annat äventyra det samarbete på
området som redan börjat komma till stånd mellan industrien och det allmänna.
Det vöre mycket beklagligt, om på det sättet myndighetens enligt
samstämmiga vittnesbörd gagnrika verksamhet icke längre skulle möta den
förståelse som hittills kommit den till del. Emot en alltför långt driven sparsamhet
i tillsynsorganisationen kan vidare åberopas icke blott att de kostnader
som därigenom på ett håll undvikas måhända mer än uppvägas av ökade
utgifter för vattendomstolarna och hälsovårdsmyndigheterna genom att de
nödgas anlita särskilda sakkunniga i större utsträckning. Dessutom komma
olika olägenheter av vattenförorening — ofta av direkt ekonomisk art — att
få kvarstå längre än som eljest varit behövligt. Utskottet vill slutligen fästa
uppmärksamheten vid att förslaget innebär möjlighet att uttaga fiskeavgifter
av förorenande företag. På denna väg kunna efter lagstiftningens genomförande
icke obetydliga inkomster tillföras det allmänna, men förutsättning härför
är givetvis, att arbetskraft finnes för de utredningar som måste föregå
fiskeavgifts bestämmande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

Utskottet.

Under åberopande av det anförda vill utskottet framhålla vikten av att
fisketillsynsmyndigheten kan uppfylla de ökade krav som den nya lagstiftningen
kommer att ställa på den. En ökning av utgifterna för dess verksamhet
kan, såsom utskottet antytt, tänkas medföra större besparingar och vinster
i andra hänseenden. I detta sammanhang bör särskilt beaktas behovet
av att den ordinarie innehavaren av befattningen såsom tillsynsmyndighet
får en kompetent ersättare som kan rycka in, då den förre är stadd på resa
eller har semester eller eljest är förhindrad att sköta ärendena, överhuvud
taget är det av vikt, att tillsynsverksamheten ständigt omhänderhaves av väl
kvalificerad person. Utskottet förutsätter, att lantbruksstyrelsen, under
vars inseende fisketillsynsmyndigheten skall lyda, i de former som stå till
buds stödjer myndigheten i dess funktion. Därest inom fiskeriundersökningsanstalten
utbildas kvalificerad ersättare för den ordinarie innehavaren, torde
bland annat vid anhopning av ärenden en dubblering av tjänsten utan större
svårighet kunna anordnas genom partiella förordnanden. Anknytningen till
ämbetsverket erbjuder härvidlag en elasticitet, som bör vara av stort värde om
den utnyttjas rätt.»

I enlighet med utskottets hemställan har riksdagen godtagit de genom propositionen
framlagda förslagen samt förklarat att motionerna därmed må
anses besvarade.

I motionen 11:253 påyrkas, under hänvisning till innehållet uti
ovanberörda motion II: 252, att riksdagen måtte dels överflytta anslaget för
fisketillsynsmyndigheten från jordbruksdepartementets till handelsdepartementets
huvudtitel och dels anslå erforderligt belopp för myndighetens utbyggnad
i enlighet med sistnämnda motion.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen kommer den centrala
tillsynen till motverkande av vattenförorening även i fortsättningen att åvila
en fisketillsynsmyndighet under lantbruksstyrelsens inseende och, liksom för
närvarande, vara begränsad huvudsakligen till tillsyn ur fiskesynpunkt. Utskottet
kan icke dela motionärernas uppfattning, att anslaget för denna tillsyn
bör anvisas under tionde huvudtiteln i stället för som hittills under
nionde.

Vad härefter beträffar motionärernas hemställan, att riksdagen måtte anslå
erforderligt belopp för fisketillsynsmyndighetens utbyggnad, torde få hänvisas
till den behandling av organisationsfrågan, som företagits inom andra
lagutskottet i anledning av propositionen nr 45 med förslag till lag om ändring
i vissa delar av vattenlagen m. m. Vad nämnda utskott därvid anfört
(utlåtandet nr 12) och som vunnit riksdagens gillande synes icke nu behöva
föranleda förslag till ytterligare medelsanvisning för ändamålet än som redan
skett i anslutning till anslagsäskandet under punkt 154 i nionde huvudtiteln
av årets statsverksproposition.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58.

att motionen II: 253 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 27 maj 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 57.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 10 sami. Nr 58.