It ankout s kottet s utlåtande Nr 32 (Utlåtande 1928:Bu32 bu)

It ankout s kottet s utlåtande Nr 32.

32.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1928 kl. 5 e. m

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst
anställda personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer.

I. Efterlevande till befattningshavare inom försvarsväsendet
och allmänna civilförvaltningen.

1 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 januari 1928 dagtecknad proposition nr 16 Ang.
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- aJ^aå^vfer0''
rådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit vaMonstariksdagen
medgiva, att extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik Anderssons
änka Emma Kristina Andersson, född Andersson, samt vaktkonstapeln och vaktkonPer
Gerhard Nilssons änka Sofia Nilsson, född Granqvist, må, så länge de
förbliva änkor, å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan Andersson från änkor.
och med den 1 januari 1928 ett årligt understöd av 384 kronor och änkan Nilsson
från och med den 1 juli 1927 ett årligt understöd av likaledes 384 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande:

Emma Kristina Anderssons man extra ordinarie vaktkonstapeln vid centralfängelset
i Norrköping Carl Fredrik Andersson, som var född den 30 oktober
1863, antogs i fångvårdens tjänst den 12 april 1889 samt förordnades den 8
mars 1892 att vara vaktkonstapel vid dåvarande centralfängelset, sedermera
tvångsarbetsanstalten i Norrköping med avlöning lika med ordinarie vaktkonstapel
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Han kvarstod i
tjänsten till sin död den 29 december 1911. Då Andersson icke innehade ordinarie
anställning och följaktligen ej kunde bliva delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa, erhöll hans änka icke någon pension från nämnda kassa. Enligt
den efter Andersson upprättade bouppteckningen förefanns i boet en brist
av omkring 1,300 kronor. Änkan Andersson är född den 29 december 1860.

I äktenskapet hava makarna Andersson två söner och en dotter. Den ena av
sönerna är kontorist och den andra agent, men båda sakna enligt uppgift möjlighet
att försörja modern. Äldste sonen, som förut givit modern understöd,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 17 käft. (.Nr 32.) 1

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

förklarar att, sedan han under år 1926 ingått äktenskap, det icke är honom
möjligt att ens i ringa mån bidraga till moderns uppehälle. Enligt vad fattigvårdsdirektören
i Norrköping meddelat, är änkan Andersson medellös. Hon
åtnjuter ej understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt läkarintyg
ar hon på, grund av kronisk ledgångsreumatism och åderförkalkning
med hjärtmuskelinflammation nu och för framtiden oförmögen till allt arbete.
Hon har dessutom under år 1927 drabbats av ögonsjukdom, förorsakad av
hjärnblödning.

Änkan Andersson har tidigare vid fyra olika tillfällen, första gången i början
av år 1925, hos Kungl. Maj:t anhållit om årligt understöd. De två första
ansökningarna blevo av Kungl. Maj :t avslagna under det att de två senare på
det sätt biföllos, att Kungl. Maj.-t genom beslut den 23 december 1926 och den
3 juni 1927 tillerkände änkan Andersson tillfälliga understöd från andra huvudtitelns
reservationsanslag till extra utgifter, vardera gången med ett belopp
av 250 kronor. Beträffande det senast beviljade understödsbeloppet föreskrev
Kungl. Maj:t, att detsamma finge utbetalas först efter ingången av budgetåret
1927/28.

Sofia Nilssons man vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen Per
Gerhard Nilsson var född den 24 september 1858 och anställdes den 10 januari
1878 i fångvårdens tjänst. Han konstituerades den 8 november 1878 till ordinarie
vaktkonstapel samt avgick den 1 oktober 1923 ur tjänsten med pension.
Nilsson, som ej var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, avled barnlös
den 8 juni 1927. Änkan Nilsson är född den 17 mars 1854. Enligt företett
läkarbetyg lider hon av åderförkalkning, till följd varav hennes arbetsförmåga
är i mycket hög grad nedsatt. Behållningen i boet, vilken på grund av
testamente helt och hållet tillfallit änkan, uppgick enligt bouppteckningen efter
mannen Nilsson till 2,511 kronor 15 öre, därav 2,331 kronor 15 öre i kapitaltillgångar.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Viskottet. .Vad först beträffar förslaget om beviljandet av ett årligt understöd från
allmänna indragningsstaten åt änkan Andersson, har utskottet vid granskning
av detta förslag funnit sig böra fästa särskilt avseende vid det förhållandet,
att hennes man avlidit redan år 1911. Icke mindre än omkring 16 år hava
sålunda förflutit från tidpunkten för mannens död. Med hänsyn härtill och
då, såsom framgår av efterföljande punkter i detta utlåtande, ett icke obetydligt
antal av de till innevarande års riksdag inkomna framställningarna
om familjepensioner avse änkor efter befattningshavare, som avlidit för jämförelsevis
lång tid sedan, har utskottet ansett sig böra upptaga till prövning
spörsmålet om de rimliga gränser, som böra uppdragas för familjepensionering
av här ifrågavarande slag. Sagda spörsmål har, utskottet veterligt, icke varit
föremål för närmare prövning från riksdagens sida. Visserligen har riksdagen
tidigare beviljat pensioner åt änkor, vilkas män avlidit för ganska lång tid
sedan, men då det endast gällt några enstaka fall, kunna dessa icke anses
vara prejudicerande för en mera omfattande pensionering av efterlevande till
befattningshavare, vilka avlidit redan för lång tid sedan.

Grunden för beviljande av änkepension är mannens statstjänst. Ju längre
tid som förflutit, sedan mannen avlidit, desto mera har det samband mellan

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

mannens statstjänst och änkans levnadsförhållanden, som är förutsättning för
änkepensionen, upphört att existera. Det synes sålunda ur principiell synpunkt
kunna sättas i fråga, om änkepension bör beviljas, där en avsevärd tid förflutit
efter mannens död.

Till dessa mera principiella betänkligheter kommer den omständigheten, att
ett bifall till nu föreliggande framställningar skulle medföra, att riksdagen
nödgades gå in lör en retroaktiv pensionering av betydande omfattning, avseende
ett stort antal efterlevande till statstjänare inom olika förvaltningsområden,
vilka avlidit under en avsevärd tidrymd tillbaka. Det synes utskottet
kunna starkt ifrågasättas, om riksdagen bör påtaga sig en understödsverksamhet
av denna omfattning, och i varje fall kan det icke vara lämpligt, att
densamma grundar sig på av olika tillfälligheter föranledda framställningar
till riksdagen. Skulle staten anses böra bereda pensionsunderstöd åt behövande
efterlevande till personer, som haft anställning i statens tjänst, oavsett vid
vilken tidpunkt anställningen eller i anledning av densamma åtnjuten tjänstepension
genom dödsfall upphört, så måste enligt utskottets mening denna angelägenhet
ordnas genom fastställandet av generella grunder för understödet och
prövningen av de särskilda fallen överlämnas åt någon därtill lämpad statsmyndighet.
Under nuvarande förhållanden bör riksdagens verksamhet med
beredande av pensionsunderstöd av detta slag begränsas till i tiden mera näraliggande
fall, vilket även är i full överensstämmelse med de principer, som
hittills kommit till uttryck i riksdagens handläggning av frågor rörande tjänstepensioner.
En obegränsat retroaktiv understödsverksamhet på här ifragavarande
område skulle för övrigt, såsom framgår av åtskilliga efterföljande
punkter i detta utlåtande, i många fall endast medföra, att redan utgående kommunala
understöd komme att avlösas av statsunderstöd.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, och i syfte att riksdagens här ifrågavarande
verksamhet må hållas inom överskådliga gränser, har utskottet ansett
sig böra inskränka sig till att tillstyrka pensionsunderstöd i sådana fall, som
ligga inom de sistförflutna tio åren och där i övrigt billighetsskäl föreligga.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till
Kungl. Maj :ts förevarande förslag om beredande av årligt understöd från allmänna
indragningsstaten åt änkan Andersson.

Vad därefter angår det i nu föreliggande proposition framställda förslaget
om beredande av understöd åt änkan Nilsson har utskottet funnit omständigheterna
vara sådana, att dylikt understöd bör beviljas till det av Kungl. Maj:t
ifrågasatta beloppet 384 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1927.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, i vad den avser understöd åt vaktkonstapeln Per
Gerhard Nilssons änka Sofia Nilsson, född Granqvist, må
medgiva, att bemälda änka må från och med den 1 juli 1927
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor; samt

Banlcoutsleottets utlåtande Nr SS.

Ang.

understöd åt
fängelselälcaren
A. E
Strömstedts
änka.

b) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad den avser
understöd åt extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik
Anderssons änka Emma Kristina Andersson, född Andersson,
icke må av riksdagen bifallas.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr 200
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att läkaren vid centralfängelset å Härianda Adolf Efraim
Strömstedts änka Gerda Maria Katarina Strörnstedt, född Comstedt, må från
och med den 1 februari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 381
kronor.

I en av fångvårdsstyrelsen med utlåtande den 7 mars 1928 till Kungl.
Maj :t överlämnad ansökning har Strömstedts änka hemställt om pension.

Mannen Strörnstedt, som var född den 7 juli 1860, avled den 15 januari
1928. Han erhöll, efter att hava under olika tider tjänstgjort såsom läkare
vid statshospital, förordnande såsom fängelseläkare vid centralfängelset å
Härianda den 17 oktober 1907 och innehade därefter allt intill sin död förordnande
å sistnämnda befattning. Hans arsavlönmg, vilken utgick i form
av arvode, utgjorde intill utgången av år 1913 1,800 kronor, därefter intill
utgången av år 1920 2,200 kronor samt för år 1921 grundarvode av 2,200
kronor jämte visst tillägg motsvarande dyrtidstillägg. Från 1922 års ingång
åtnjöt han årsarvode till belopp av 2,916 kronor, vartill från den 1 juli 1925
kom ett personligt lönetillägg å 500 kronor för år. Vid frånfället åtnjöt sålunda
Strörnstedt en arsavlöning av 3,416 kronor jämte dyrtidstillägg, beräknat efter
lägre grunder. Förutom ovanberördä avlöning har Strörnstedt uppburit särskilda
ersättningar för undersökning av sinnessjuka rannsakningsfångar.

Enligt bouppteckning efter mannen Strörnstedt uppgick behållningen i hans
bo till 7,473 kronor 74 öre. I äktenskapet finnas tre barn, en son född år
1902 samt tva döttrar födda år 1906 och 1911. Sonen är sinnessjuk och döttrarna,
av vilka den ena studerar vid Lunds universitet och den andra vid Halls
sicola i Göteborg, kunna, enligt vad i ärendet upplysts, ej bidraga till moderns
uppehälle. Änkan Strörnstedt är född den 26 december 1875.

Fångvårdsstyrelsen har, under framhållande att änkan Strörnstedt syntes
vara väl i behov av årligt understöd, vidare anfört:

• ,Me,] hänsyn till den långa tid av över tjugu år, mannen Strörnstedt varit
i fångvårdens tjänst, samt den synnerliga skicklighet och det stora intresse,
varmed han utövat sitt ifragavarande kall, ävensom änkan Strömstedts svaga
ekonomiska ställning, syntes det styrelsen billigt, att någon årlig pension av
statsmedel bereddes henne. Vid avvägandet av det belopp, varmed en dylik
pension skäligen borde utgå, torde följande omständigheter böra beaktas.
Strömstedts avlöning, oavsett dyrtidstillägg, utgjorde vid hans frånfälle 3,416

UankoutsJcottets utlåtande Nr 32. 5

kronor för år räknat. Denna avlöning motsvarade närmast slutlönen för en
vid Härlandafängelset stationerad ordinarie befattningshavare i lönegraden
B 7. För en befattningshavare i nämnda lönegrad utgjorde delaktighetsbeloppet
i civilstatens änke- och pupillkassa 460 kronor. Då emellertid Strömstedt
icke erlagt avgifter till sagda pensionskassa, torde en eventuell pension till
hans änka böra utgå med något lägre belopp än nyss sagts, förslagsvis 384
kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande yttrat följande:

Då det arbete, en fängelseläkare — även vid ett så stort fängelse som det
å Härlanda förlagda -— ägnade fångvården, knappast vore så omfattande, att
det upptoge hans huvudsakliga arbetstid efter de bestämmelser, som gällde
för ordinarie befattningshavare, samt fängelseläkarens verksamhet alltså närmast
vore att betrakta såsom en måhända ganska liten del av hans praktik,
vore det icke utan en viss betänksamhet, som statskontoret kunde förorda, att
åt en fängelseläkares änka utverkades pension av statsmedel. Emellertid förelåge
i detta fall särskilt ömmande omständigheter. Med hänsyn härtill och
då det föreslagna pensionsbeloppet, 384 kronor, icke kunde anses vara för högt
tilltaget, tillstyrkte statskontoret, att framställning i ärendet måtte till riksdagen
avlåtas i överensstämmelse med fångvårdsstyrelsens hemställan.

Departementschefen har för egen del yttrat bland annat följande:

»Hittills har statstjänstemäns familjepensionering ansetts böra i stort sett
bestridas genom deras egna avgifter. I en del undantagsfall, där ömmande
förhållanden förelegat, har emellertid understöd av statsmedel beretts efterlevande
till befattningshavare, vilka icke själva kunnat sörja för sina efterlevandes
underhåll. Jämväl i det nu föreliggande fallet synas mig omständigheterna
vara sådana, att dylikt understöd bör utverkas. Särskilt må därvid
framhållas, att änkan Strömstedt har att draga försorg om en sinnessjuk
son, om vars tillfrisknande, enligt vad jag inhämtat, ej torde finnas någon förhoppning.
Den långa tid av över tjugu år, mannen Strömstedt varit i fångvårdens
tjänst, samt det utmärkta sätt, på vilket han skött sin tjänst, finner jag
även tala för ett bifall till den gjorda framställningen.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition väckta likalydande motioner, nämligen i första kammaren
nr 301 av herr Petrén och i andra kammaren nr 478 av herr Kristensson
i Göteborg, i vilka motioner hemställts, »att riksdagen ville besluta, att läkaren
vid centralfängelset å Härlanda Adolf Efraim Strömstedts änka Gerda Maria
Katarina Strömstedt, född Comstedt, må från och med den 1 februari 1928 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.»

I motiveringen för detta yrkande har anförts huvudsakligen följande:

Det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet hade beräknats med hänsyn till
storleken av det fasta årsarvode Strömstedt såsom fängelseläkare de senaste
åren uppburit. Såsom i propositionen omnämnts hade Strömstedt emellertid
därutöver uppburit särskild ersättning för undersökning av sinnessjuka rannsakningsfångar.
Dessa av domstolarna begärda undersökningar krävde mycken
tid och arbete, som icke stode i relation till de låga årsarvoden, fängelseläkarna
uppbure. Fördenskull utginge särskilt arvode för varje sådan under -

Motioner.

Banhoutslcottets utlåtande Nr 32.

sökning. Genom kungl. brev den 12 dec. 1919 hade detta arvode fastställts
till 70 kronor. Under de senare åren hade det, med hänsyn till bristen på psykiatrisk
sakkunskap hos flertalet fängelseläkare, i allt större utsträckning förekommit,
att för brott häktade, om vilkas sinnesbeskaffenhet domstol begärt
utlåtande, för undergående av den härför erforderliga undersökningen sänts
till fängelse med psykiatriskt utbildad läkare. Av denna anledning hade
Strömstedt, som tidigare under flera år tjänstgjort å statshospital och som senare
även under några år varit läkare vid Göteborgs stads sinnessjukhus, årligen
fått ett ganska stort antal rättspsykiatriska undersökningar på sin lott.
En mycket stor del av sitt arbete som fängelseläkare hade Strömstedt sålunda
utfört för en ersättning, vilken icke ingått i det fasta årsarvodet. Starka billighetsskäl
syntes tala för att man vid bestämmandet av understöd åt hans
änka även toge hänsyn till den ersättning Strömstedt haft för den icke minst viktiga
del av arbetet, som bestått i utförandet av undersökningar av häktades
sinnesbeskaffenhet och avgivandet av rättspsykiatriska utlåtanden. I detta
sammanhang borde också nämnas, att det arbete, som läkarna vid de fängelser,
till vilka undersökningsfångar plägade skickas för rättspsykiatrisk undersökning,
numera vore så omfattande, att förslag framlagts om deras uppförande
å ordinarie stat med hospitalsläkares löneförmåner.

Utskottet. På sätt statskontoret antytt måste Strömstedts anställning såsom fängelseläkare
anses hava utgjort en bisyssla vid sidan av verksamhet utom statens
tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet för sin del funnit det vara i hög
grad tveksamt, huruvida hans änka borde tillerkännas pension eller därmed
jämförligt understöd av statsmedel. Med hänsyn till de ömmande personliga
omständigheter, som i detta fall åberopats, och i betraktande jämväl av att
Strömstedt utom tjänstgöringen såsom fängelseläkare även haft annan anställning
vid statsinstitutioner — nämligen dels, såsom i propositionen framhållits,
såsom läkare vid statshospital under vissa tider, dels ock, enligt vad utskottet
erfarit, såsom timlärare vid navigationsskolan i Göteborg — har utskottet icke
velat motsätta sig, att någon hjälp beredes hans änka från det allmännas sida.
I fråga om storleken av understödet har utskottet intet att erinra mot det av
Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, vilket beräknats med utgångspunkt från
Strömstedts senaste avlöning såsom fängelseläkare. Utskottet kan däremot
av principiella skäl icke understödja motionärernas hemställan, som innebär
att vid understödsbeloppets avpassande hänsyn även skulle tagas till de särskilda
ersättningsbelopp, som utgått för åt Strömstedt uppdragna undersökningar
av sinnessjuka rannsakningsfångar.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
samt med avslag å berörda motioner I: 301 och II: 478,
i vad de skilja sig från Kungl. Maj :ts förslag, må medgiva,
att läkaren vid centralfängelset å Härlanda Adolf Efraim
Strömstedts änka Gerda Maria Katarina Strömstedt, född
Comstedt, må från och med den 1 februari 1928 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

Iiankoutskottets utlåtande Nr 32.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition, nr
76, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av anlj™eJinaJia
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit Öhman, född
riksdagen medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabriken Lars Gustaf öhmans
änka Maria Josefina öhman, född TIolmberg, må från och med den 1 januari
1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren öhman, som avled
den 13 januari 1925, varit anställd vid ammunitionsfabriken i över 41 år;
att han under sin anställningstid vid fabriken konstruerat ett flertal maskiner,
vilka på sin tid betecknade ett stort tekniskt framsteg och varit till gagn
för ammunitionsfabriken i årtionden; att han efter sin avgång ur tjänst år 1922
på grund av sina särskilda förtjänster av 1923 års riksdag beviljades en pension
av 1,800 kronor om året; samt att öhman vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom
änkan, född den 11 november 1859, fem barn, därav tre ogifta, av vilkas
hjälp änkan är beroende för sitt uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av utredningen i ärendet, erhöll arbetaren Öhman såsom ett Utskottet.
uttryck för erkännande av det gagn, kronan haft av de utav honom gjorda
uppfinningarna, av 1923 års riksdag en avsevärt högre pension — 1,800 kronor
— än som i allmänhet plägat beviljas en arbetare vid ammunitionsfabriken. I
likhet med departementschefen anser utskottet, att de omständigheter, som föranledde
beviljandet av det jämförelsevis höga pensionsbeloppet åt Öhman,
tala för att även hans änka nu beredes något understöd under sin återstående
livstid, oaktat särskilt ömmande förhållanden icke kunna anses föreligga. Utskottet
har icke något att erinra mot det av Kungl. Maj:t i sådant avseende
föreslagna beloppet av 384 kronor.

Utskottet hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

4:o.

Uti punkten 2 av berörda proposition nr 76 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Otto lYilhelm änkan HildeMattssons
änka Hildegard Amanda Mattsson, född Nilsdotter, må från och med
den 1 januari 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å all- Nilsdotter.
männa indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Mattsson, som avled den
13 december 1916, varit anställd vid Yendes artilleriregemente under tiden
2 maj 1874—2 maj 1877, vid Livgardet till häst under tiden 29 augusti 1877—

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pension åt
ånlcan Evelina
Charlotta
Dahl, född
Johansson.

17 december 1879, som vaktkonstapel vid fångvården under tiden 1 augusti
1882 2 juli 1888 samt sasom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under
tiden 2 mars—10 september 1889 och under tiden 7 maj 1890—30 september
1911, då han erhöll avsked med pension; att hans efterlämnade änka, som är
född den 8 mars 1862, uppbär i folkpension 17 kronor 50 öre i månaden samt
av fattigvården i Karlskrona erhåller ett understöd av 15 kronor i månaden;
att hon på grund av kronisk ledgångsreumatism är oförmögen till arbete,
varmed hon kan försörja sig; att hos henne bor en dotter utan arbetsförtjänst
jämte dotterns tva minderåriga barn; samt att hennes fyra övriga döttrar befinna
sig i små omständigheter och icke kunna bidraga till moderns uppehälle.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Då,. såsom framgår av utredningen i ärendet, daglönaren Mattsson avlidit
redan år 1916, får utskottet — under hänvisning till vad utskottet anfört under
punkten 1 här ovan — avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.

5 :o.

Kungl Maj:t har uti punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att tygarbetaren vid Stockholms tygstation Johan Axel Dahls
änka Evolina Charlotta Dahl, född. Johansson, ma från och med den 1 september
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tygarbetaren Dahl, som avled den
23 augusti 1926, varit stamanställd vid Upplands infanteriregemente under
tiden 4 april 1882 12 september 1904 samt tjänstgjort som tygarbetare vid

Stockholms tygstation från och med den 24 augusti 1914 intill sin död; att
han under sin tjänstetid sig utmärkt väl förhållit; att tillgångarna i boet efter
Dahl voro så ringa och värdelösa, att de ej förslogo till gäldande av begravningskostnaderna
och övriga av dödsfallet förorsakade utgifter; att han vid
sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 29 september 1869, fem söner och
tre döttrar, av vilka barn fyra bo i hemmet; att såväl änkan som tre av barnen
äro sjukliga; att änkan endast i ringa grad kan påräkna försörjningsbidrag
från sina barn; samt att hon pa grund av hög ålder, hjärtfel och åderbråck har
svårt att genom arbete försörja sig.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft nagot att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Banlcoutsleottets utlåtande Nr 32.

G:o.

I punkten 4 av berörda proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, Ang^
att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Isak Göranssons änka Karolina änkan KaroGöransson,
född Johannesdotter, må från och med den 1 januari 1928, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten upp- hannesdotttr.
bära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Göransson, som avled
den 2 april 1905, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona
från och med den 29 maj 1874 intill sin död; att hans efterlämnade änka,
som är född den 15 maj 1852, lider av hjärtsjukdom samt till följd härav och
på grund av hög ålder är oförmögen att genom arbete försörja sig; samt att
hon åtnjuter fattigunderstöd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av handlingarna i ärendet, har daglönaren Göransson avlidit Utskotta.
redan år 1905 eller för 23 år sedan. Vid sådant förhållande får utskottet, under
hänvisning till vad utskottet anfört uti punkten 1 här ovan, avstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.

7 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren Ang.
vid flottans varv i Karlskrona Sven Johan Magnussons änka Ingrid Maria
Magnusson, född Svensson, må från och med den 1 januari 1928, så länge hon Maria Magförbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Magnusson, som avled
den 2 augusti 1903, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona
från och med den 30 maj 1882 intill sin död; att hans efterlämnade änka,
som är född den 14 december 1849, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen
till arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon åtnjuter fattigunderstöd.

I övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att daglönaren Magnusson avlidit redan år 1903 Utskottet.
eller för omkring 25 år sedan. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka, att hans änka nu skulle beredas pension av statsmedel och
får, i anslutning till vad utskottet anfört under punkten 1 här ovan, hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

8 ro.

Ang.. Under punkten 6 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förmannen
^änko^efter vid ^arl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Teodor Lundins änka Anna Lovisa
vissa anställ- Lundin, född Birath, samt arbetarna vid samma faktori Axel Robert Lind^vifcarT
ströms> Anders Essmans och Olof Norrmans änkor Anna Charlotta Lindström,
Oustafs stads född Jäderlund, Hilda Elisabet Essman, född Olsson, och Anna Lovisa Norrgevarsfaktor.
man, född Hammar, må, Anna Lovisa Lundin från och den den 1 juli 1927,
Anna Charlotta Lindström från och med den 1 augusti 1927, Hilda Elisabet
Essman från och med den 1 juli 1927 och Anna Lovisa Norrman från och med
den 1 september 1927, envar så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förmannen Lundin, som avled den 14 juni 1927, varit anställd vid Carl
Gustafs stads gevärsfaktori från den 5 februari 1891 intill sin död; att han
vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 31 juli 1869, fem barn, av
vilka tre söner äro arbetare och två döttrar gifta med arbetare; att intet av
barnen kan i nämnvärd grad bidraga till moderns underhåll; att behållningen
i boet efter Lundin utgjorde ej fullt 2,000 kronor; samt att änkan Lundin på
grund av kronisk ledgångsreumatism och åderförkalkning är oförmögen att
genom arbete försörja sig;

att arbetaren Lindström, som avled den 24 juli 1927, varit anställd vid
gevärsfaktoriet från och med den 20 juni 1899 till.och med den 31 mars 1921,
då han entledigades från sin anställning med av riksdagen beviljad pension;
att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 23 april 1856,
tre barn, av vilka två döttrar äro nästan blinda och en son fabriksarbetare;
att barnen endast i ringa mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen
i boet utgjorde omkring 700 kronor; samt att änkan Lindström på
grund av åderförkalkning är oförmögen att genom arbete försörja sig;

att arbetaren Essman, som avled den 1 juni 1927, varit anställd vid gevärsfaktoriet
från och med den 3 oktober 1899 till och med den 31 mars 1921, då
han entledigades från sin anställning med av riksdagen beviljad pension; att
han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 19 september 1862, sju
barn, två söner och fem döttrar, vilka samtliga äro i små ekonomiska omständigheter
och ej kunna i nämnvärd mån bidraga till moderns underhåll; att
behållningen i boet utgjorde 3,600 kronor, varav 1,300 kronor i kontanter, som
åtgått till uppehälle, och resten i värdet av en gammal, i bristfälligt skick befintlig
stuga å ofri grund; samt att änkan Essman på grund av åderförkalkning,
kroniskt njurlidande och sviter efter blodpropp är oförmögen att genom
arbete försörja sig;

att arbetaren Norrman, som avled den 2 augusti 1927, anställdes vid gevärsfaktoriet
år 1865 och entledigades från sin anställning den 30 april 1910 med
av riksdagen beviljad pension; att han vid sin död efterlämnat såväl änka,
född den 23 november 1863, som barn, vilka dock endast i ringa mån kunna
bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet utgjorde ej fullt 1,500

Bankoutskottets utlåtande Nr

kronor, i huvudsak bestående i en bostadslägenhet om ett rum och kök, som
drager en årlig omkostnad av 200 kronor; samt att änkan Norrman på grund
av muskel- och ledgångsreumatism samt allmän kraftnedsättning är oförmögen
att genom arbete försörja sig.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under åberopande av att riksdagen tidigare i åtskilliga likartade fall bevil- Utskottet
jat understöd åt änkor efter anställningshavare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

9:o.

Uti punkten 7 av proposition nr 76 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen M

medgiva, att stallförmannen vid krigsskolan Gustaf Alrik Karlssons änka
Johanna Lovisa Karlsson, född Jansdotter, ma från och med den 1 juli 1927, Karlsson,född
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningssta- Jansdotter.
ten uppbära en årlig pension av 324 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att stallförmannen Karlsson, som avled
den 23 juni 1927, av 1911 års riksdag beviljades en pension av 400 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från
sin befattning vid krigsskolan; att 1912 års riksdag tillerkände honom härutöver
en ytterligare pension av 200 kronor; att han vid sin död efterlämnat,
förutom änkan, född den 16 september 1860, tre barn i ett förutvarande äktenskap;
att änkan på grund av ledgångsreumatism är fullständigt oförmögen
till varje arbete och urståndsatt taga vård om sig själv; att hon är intagen a
Södermanlands läns sjukhem i Flen, där hon har att i vårdkostnader ärligen
erlägga ett belopp av 340 kronor; samt att behållningen i boet efter mannen
uppgår till 5,718 kronor 46 öre.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag föranleder icke anmärkning från utskottets sida, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

10 :o.

Under punkten 8 av förevarande proposition nr 76 har Kungl. Maj:t före- ^ ^
slagit riksdagen medgiva, änkan Aman dels

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl Edvard Petterssons d^"a8^
änka Amanda Elvira Pettersson, född Berggren, må från och med den 1 januari

Bankoutskottets utlåtande Nr 3g.

kT=s. 1927’ Så läng<? h°n förbliver 1 sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragsons
och J. mngsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor;

miM°Z ''lels °ck att Vart °ch ett av avlidne daglönaren vid flottans varv i Karlskrona
barn.'' Karl Emanuel Gustafssons och hans änka Anna Matilda Gustafssons, född
Palmqvist, minderåriga barn, Karl Gösta Hilding, Bror ''Arne Alfred och
Margit Linnea Matilda ävensom avlidne daglönaren vid samma varv Johan
Manfrid Olssons och hans änka Emmy Olssons, född Svensson, minderåriga
dotter Ella Charlotta Marianne må från och med den 1 januari 1927 till och
med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, komma
i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten med 96 kronor
årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Pettersson, som avled
den 25 augusti 1926, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona
under en tid av omkring 28 % år; att han vid sin död efterlämnat förutom
änkan, född den 14 augusti 1874, två barn, födda respektive 1911 och
1916; att änkan Pettersson på grund av nervsvaghet är oförmögen att genom
arbete försörja sig; samt att hon är i behov av understöd;

att daglönaren Gustafsson, som avled den 21 mars 1926, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under en tid av 12 V2 år; att
han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 9 december 1895, tre
minderåriga barn, nämligen Karl Gösta Hilding, född den 21 februari 1919
Bror Arne Alfred, född den 23 juli 1921, och Margit Linnéa Matilda, född
den 11 december 1924; att änkan Gustafsson lider av allmän klenhet samt
blodbrist, till följd varav hennes arbetsförmåga är tillfälligt nedsatt; samt att
hon är i behov av understöd;

att daglönaren Olsson, som avled den 29 december 1917, varit anställd såsom
daglönare vid flottans varv i Karlskrona under en tid av 7 år; att han efterlämnat,
forutom änkan, född den 25 november 1878, minderåriga dottern Ella
Charlotta Marianne, född den 18 september 1911; att änkan Olsson lider av
kronisk ledgångsreumatism, till följd varav hennes arbetsförmåga är nedsattsamt
att hon är i behov av understöd.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har varvschefen vid flottans station i
Karlskrona framhållit dels den jämförelvis korta tid änkan Olssons framlidne
man varit anställd i kronans tjänst, nämligen endast sju lår, dels ock att den
nedsatta arbetsförmåga, varav änkan Gustafsson för närvarande lede, enligt
föreliggande läkarutlåtande endast syntes vara av övergående natur. Med
hänsyn härtill har marinförvaltningen icke ansett sig böra tillstyrka åtgärd för
utverkande av änkepensioner åt daglönaränkorna Gustafsson och Olsson. Däremot
har nmrinförvaltningen tillstyrkt en årlig pension av 384 kronor åt
Amanda Elvira Pettersson, då hon vore änka efter en arbetare, som tjänat staten
under 28 år, samt medellös och oförmögen att genom arbete försörja sig.

Statskontoret har anslutit sig till vad marinförvaltningen sålunda föreslagit
beträffande änkan Pettersson. Därjämte har statskontoret med hänsyn till
föreliggande ömmande omständigheter funnit sig kunna tillstyrka, att pension

Bankout&kottets utlåtande Nr 32.

utverkades åt daglönarna Gustafssons och Olssons minderåriga barn till belopp
av 96 kronor årligen för vart och ett av barnen, att utgå friån och med
den 1 januari 1927 till och med det år, varunder barnet uppnår 18 års ålder.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

11 :o.

I punkten 9 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förrådsförmannen
vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Carl Johan Emanuelssons
änka Maria Sofia Emanuelsson, född Johansson, och makarnas dotter Märta
må från och med den 1 juni 1927 från allmänna indragningsstaten uppbära lårliga
understöd, änkan med 324 kronor, att utgå så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, och dottern med 120 kronor, att utgå till och med det
kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förrådsförmannen Emanuelsson
avled den 5 maj 1927; att han av 1920 års riksdag tillerkändes en årlig pension
av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigades från sin anställning vid arméns intendenturförråd å Karlsborg;
att han vid sin död efterlämnat förutom änkan, född den 11 april 1869,
tre döttrar, varav en minderårig dotter Märta, född den 1 mars 1913; att änkan
Emanuelsson lider av blodbrist i förening med betydligt nedsatta kroppskrafter
och att hennes arbetsförmåga till följd därav är att anse såsom i väsentlig grad
nedsatt; samt att behållningen i boet efter mannen uppgått till 9,582 kronor
87 öre.

Beträffande storleken av de understöd, som synts böra beviljas i förevarande
fall, har arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagit för änkan
Emanuelsson ett belopp av 384 kronor samt för dottern ett belopp av 120
kronor. Detta förslag har tillstyrkts av statskontoret.

Departementschefen har emellertid med hänsyn till förefintlig kapitalbehållning
i boet efter mannen samt då änkan Emanuelsson icke syntes vara fullkomligt
oförmögen till arbete, icke ansett sig böra förorda högre understödsbelopp
för änkan än 324 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ej funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
än att understödsbeloppet för den minderåriga dottern torde böra i enlighet
med vad som föreslagits beträffande under nästföregående punkt avsedda fall
bestämmas till 96 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att fördådsförmannen vid arméns

Ang.

understöd åt
avlidne förrådsförmannen
C. J.
Emanuelssons
änka och
minderåriga
dotter.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

Ang.

understöd åt
avlidne skomakeriförmannen
H. L.
Lindvalls
änka och
minderåriga
barn.

Utskottet.

intendenturförråd å Karlsborg Carl Johan Emanuelssons änka
Maria Sofia Emanuelsson, född Johansson, och makarnas dotter
Märta må från och med den 1 juni 1927 från allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan med 324 kronor,
att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
och dottern med 96 kronor, att utgå till och med det kalenderår,
varunder hon uppnår 18 års ålder.

12 :o.

Under punkten 10 av ifrågavarande proposition nr 76 har Kungl. Maj:t slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att skomakeriförmannen vid Norrbottens
regementes intendenturverkstäder Helmer Leonard Lindvalls änka Ida Maria
Lindvall, född Olsson, och makarnas minderåriga barn Ester Maria, Erik Helge,
Axel Ruben och Gustaf Harry må från och med den 1 april 1927 å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan med 324 kronor, att utgå sä
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med
120 kronor, att utgå till och med det kalenderår, varunder barnet uppnår 18
års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Lindvall, som avled den
29 mars 1927, från och med den 17 maj 1906 intill sin död varit anställd vid
Norrbottens regementes intendenturverkstäder, under åren 1906—1916 slåsom
skomakeriarbetare samt därefter såsom förman för skomakeriverkstaden; att
han under denna sin tjänstetid städse visat synnerligen stor arbetsförmåga och
skicklighet samt nedlagt stort intresse och omsorg på att fullgöra sitt arbete
på allra bästa och redligaste sätt; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan,
född den 26 september 1882, fyra barn, Ester Maria, Erik Helge, Axel
Ruben samt Gustaf Harry, födda respektive den 11 december 1909, den 24
oktober 1911, den 16 juni 1915 och den 15 augusti 1920; att änkan Lindvall
är mindre arbetsför på grund av lindrigt hjärtfel och förhöjt blodtryck; samt
att hon är medellös och icke har någon, som är pliktig att bidraga till hennes
och barnens uppehälle.

Arméförvaltningens intehdentsdepartement har ifrågasatt, att änkan Lindvall
skulle beviljas en årlig pension av 324 kronor samt vart och ett av hennes
barn ett årligt understöd av 120 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt intendentsdepartementets förslag i vad det avser
understöd åt barnen men ansett anledning saknas till beredande av pension åt
änkan, vilken endast vore 44 år och åtminstone i viss mån syntes kunna bidraga
till sitt eget livsuppehälle.

Departementschefen har anslutit sig till det förslag, som framförts av arméförvaltningens
intendentsdepartement.

I avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag, att årliga understöd böra beredas
såväl änkan Lindvall som hennes minderåriga barn. Vad beträffar storleken av

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 15

understödsbeloppen till barnen torde dessa jämväl i förevarande fall böra bestämmas
till 9G kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må medgiva, att skomakeriförmannen vid Norrbottens
regementes intendenturverkstäder Helmer Leonard
Lindvalls änka Ida Maria Lindvall, född Olsson, och makarnas
minderåriga barn Ester Maria, Erik Helge, Axel Ruben och
Gustaf Harry må från och med den 1 april 1927 å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga understöd, änkan med 324
kronor, att utgå så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
samt vart och ett av barnen med 96 kronor, att utgå till
och med det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

13 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1928 dagtecknad proposition nr 164
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, under punkten 1 föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne löjtnanten vid Karlskrona grenadjärregemente
Folke Raabs fader, förre kontrollören Fredrik Vilhelm Raab må från
och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Eörre kontrollören vid sockertillverkningen Fredrik Vilhelm Raab har hos
Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension från och med den 1
januari 1925 i anledning av att hans son, löjtnanten vid Karlskrona grenadjärregemente
Folke Raab avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring
den 23 september 1921. Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född
den 27 april 1860, anfört, att han vore änkling sedan 1918 och fullständigt ensam;
att han entledigats från sin befattning vid sockerkontrollen hösten 1921;
att han med utgången av år 1924 för sitt uppehälle konsumerat det sparade
kapital han innehaft och därför vore i behov av pension; att han saknade arbetsanställning;
samt att han sedan år 1922 icke varit i taxeringslängderna upptagen
till beskattningsbar inkomst.

Riksförsäkringsanstalten har visserligen funnit olycksfallet hava inträffat
under sådana omständigheter, att ersättning i anledning av detsamma kunde
utgivas jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete, och därför utgivit begravningshjälp med 240 kronor, men
anstalten har icke ansett sig kunna tillerkänna sökanden någon livränta, enär
han icke kunde anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av
den omkomnes arbete.

Armé förvaltning ens fortifikations- och civila departement, som yttrat sig i
ärendet, hava anfört, att departementen, med hänsyn dels till sökandens jäm -

Ang.
understöd
åt avlidne
löjtnanten F.
Raabs foder
förre kontrollören
F. V.

Raab.

Utskottet.

Ang.

understöd åt
avlidne löjtnanten
vid
flottan E. A.
Palms moder
änkan Hilda
Davida Palm,
född Hellstenius.

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

föielsevis höga ålder och i samband därmed iråkade svårighet att förskaffa sig
inkomstbringande arbete, dels ock därtill att sökanden, som saknade beskattningsbara
inkomster, genom sonens död gått miste om ett ekonomiskt stöd, som
han eljest säkerligen kunnat påräkna, ansåge det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att något understöd av statsmedel bereddes sökanden. Departementen
tilläte sig i sådant avseende erinra om, att riksdagen efter därom
av Kungl. Maj:t gjorda framställningar i åtskilliga fall beviljat pension från
allmänna indragningsstaten åt efterlevande föräldrar efter befattningshavare,
som avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring. Även i sådana fall
hade någon livränta av riksförsäkringsanstalten icke kunnat utgivas, enär de
efterlevande icke kunnat anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende
av de avlidnas arbete. Enligt departementens mening syntes understödsbeloppet
i detta fall böra bestämmas till 600 kronor eller samma belopp,
som skolat såsom livränta utgå, därest bestämmelserna i 1916 års lag om försäkring
för olycksfall i arbete varit å förevarande fall tillämpliga, samt utgå
från och med den 1 januari 1927.

Statskontoret har anslutit sig till vad sålunda föreslagits av arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i liknande fall beviljat understöd
åt föräldrar till genom flygolycka omkomna statstjänare. På grund härav
och med hänsyn till vad i ärendet förekommit har utskottet funnit sig böra
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

14 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne löjtnanten vid flottan Erik Axelsson Palms moder,
änkan Hilda Davida Palm, född Hellstenius, må från och med den 1 november
1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Änkan Hilda Davida Palm, född Hellstenius, har hos''Kungl. Maj:t anhållit
att komma i åtnjutande av pension i anledning av att hennes son, löjtnanten vid
flottan Erik Axelsson Palm''avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring
den 27 oktober 1927. Till stöd för ansökningen har änkan Palm anfört,
att hon, som är född den 3 september 1872, icke äger annan inkomst än den
pension, varav hon är i åtnjutande efter sin den 20 juli 1927 avlidne man, lantbruksingenjören
Axel Palm, att intet av hennes barn, en son och två döttrar,
kan bidraga till hennes uppehälle, samt att hennes omkomne son skulle hava

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

kunnat bliva hennes stöd, då det varit hans avsikt att lämna henne''visst underhåll
ävensom avbetala de dryga utgifterna för sin utbildning.

Berörda till änkan Palm utgående pension uppgår till 830 kronor, varå
för tiden till och med år 1929 utgår tillfällig förhöjning med 10 procent. Inberäknat
dyrtidstillägg uppgår änkans inkomst av pensionen till omkring
1,300 kronor för år.

I ärendet hava flygstyrelsen och statskontoret avgivit utlåtanden och därvid,
under åberopande av riksdagens beslut i några liknande fall, tillstyrkt beviljande
av årligt understöd åt änkan Palm. Understödsbeloppet har av statskontoret
föreslagits till 600 kronor eller samma belopp, som av 1927 års riksdag
beviljats omkomne fältflygaren O. V. J. Jacobsons moder och som jämväl
föreslagits i fråga om det i nästföregående punkt behandlade ärendet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då, såsom framgår av utredningen, änkan Palm genom sonens död gått
miste om ett ekonomiskt stöd, som eljest kunnat påräknas, finner utskottet det
vara rättvist och billigt, att något understöd av statsmedel beredes änkan.
Hon åtnjuter visserligen från civilstatens änke- och pupillkassa en pension efter
sin avlidne man till belopp av 830 kronor, oberäknat dyrtidstillägg och utgående
tillfällig pensionsförhöjning, men hennes ekonomiska ställning torde likväl
kunna anses vara jämförelsevis svag. Riksdagen har ock tidigare beviljat understöd
även i fall, där efterlevande moder såsom här varit i åtnjutande av pension
eller eljest ägt tillgångar. Utskottet hår emellertid ansett det av Kungl. Maj:t
föreslagna understödsbeloppet i förevarande fall böra med hänsyn till den utgående
pensionen något reduceras, och torde detsamma skäligen böra fastställas
till 492 kronor, att på sätt Kungl. Maj:t föreslagit utgå från och med den 1
november 1927.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må medgiva, att avlidne löjtnanten vid flottan
Erik Axelsson Palms moder, änkan Hilda Davida Palm, född
Hellstenius, må från och med den 1 november 1927, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 492 kronor.

15 :o.

Uti punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att fänriken i flottans reserv Einar Ljungströms änka Astrid
Hulda Viola Ljungström, född Hansson, må från och med den 1 juli 1927,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt
tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 756 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 17 häft. (Nr 32.)

Utskottet.

Ang.

pension åt
änkan Astrid
Hulda Viola
Ljungström,
föld Hansson.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Fänriken i flottans reserv Einar Ljungströms änka Astrid Hulda Viola
Ljungström, född Hansson, har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande
av pension och såsom skäl härför anfört, att hennes make avlidit till
följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 1 juni 1927.

Änkan Ljungström är född den 15 december 1905 och alltså 22 år gammal.
Bouppteckningen efter Ljungström utvisade en behållning av allenast
335 kronor 86 öre.

I avgivet yttrande har riksförsäkringsanstalten anfört, att vid prövning av
till ämbetsverket inkomna handlingar rörande det olycksfall med dödlig utgång,
som den 1 juni 1927 drabbat fänriken Ljungström under tjänstgöring
vid andra flygkåren, hade anstalten funnit ifrågavarande olycksfall hava inträffat
under sådana omständigheter, att ersättning i anledning av detsamma
borde utgivas jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete med däri senare vidtagna ändringar. I överensstämmelse
härmed hade anstalten i anledning av ifrågavarande olycksfall utgivit
begravningshjälp med 300 kronor samt tillerkänt den avlidnes änka en årlig
livränta å 750 kronor, att utgå från och med den 2 juni 1927, så länge hon
levde ogift.

Marinförvaltningen har i avgivet yttrande anfört, att sådana ömmande omständigheter
i förevarande fall icke syntes föreligga, som skulle kunna föranleda
utverkande av pension åt sökanden.

Statskontoret har i avgivet utlåtande erinrat, att riksdagen tidigare i åtskilliga
fall beviljat tilläggspensioner från allmänna indragningsstaten åt änkor
och barn efter statstjänare, som avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring.
Att särskilda förmåner i pensionshänseende sålunda ansetts
böra medgivas, syntes väl motiverat såväl i betraktande av flygtjänstgöringens
riskfyllda natur som med hänsyn till flygvapnets rekrytering. Jämväl i
förevarande fall syntes enligt statskontoret liknande förmån böra utgå. Då
änkan Ljungström enligt riksförsäkringsanstaltens beslut åtnjöte en årlig livränta
å 750 kronor och då i föregående liknande fall tilläggspensionen från
allmänna indragningsstaten ansetts böra, när det gällt officersänka, så avpassas,
att sammanlagda förmånen uppginge till 1,500 kronor för år, hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
änkan Ljungström finge från och med den 2 juni 1927, så länge hon förbleve
i sitt nuvarande änkestånd, uppbära, utöver henne författningsenligt tillkommande
livränta, ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till belopp,
som för vinnande av ett med tolv jämnt delbart tal syntes böra bestämmas
till 756 kronor.

Flygstyrelsen har särskilt ansett sig böra framhålla, att den känsla av trygghet,
som statsmakternas tidigare beslut om sadana understöd, varom nu vore
fråga, torde få anses innebära för flygvapnets personal, skulle betänkligt
rubbas, därest förevarande framställning icke bleve bifallen. Ett beslut i

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

dylik riktning skulle förvisso komma att försvåra vapnets rekrytering och
sålunda orsaka allvarliga olägenheter.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att fänriken Ljungström omkommit genom olycks- Utskottet.
händelse under likartade förhållanden som de, vilka tidigare föranlett till
beviljande av tilläggspensioner från allmänna indragningsstaten. Vid sådant
förhållande finner utskottet sig böra tillstyrka, att änkan Ljungström tillerkännes
ett årligt understöd utöver den livränta av 750 kronor, som hon äger
uppbära från riksförsäkringsanstalten. Då emellertid änkan endast är 22 år
gammal och, såvitt handlingarna utvisa, arbetsför, anser utskottet, att tilläggspensionen
från allmänna indragningsstaten bör något reduceras. Den synes
icke böra sättas högre än att sammanlagda förmånen kommer att uppgå till
omkring 1,200 kronor. Utskottet får alltså föreslå, att änkan Ljungström må
från och med den 1 juli 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
utöver henne författningsenligt tillkommande livränta, uppbära ett årligt
understöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 456 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må medgiva, att fänriken i flottans reserv
Einar Ljungströms änka Astrid Hulda Viola Ljungström,
född Hansson, må från och med den 1 juli 1927, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt
tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 456 kronor.

16 :o.

Under punkten 4 av propositionen nr 164 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen undfT^åd åi

medgiva, att avlidne furiren vid Skånska dragonregementet Nils Erik Gö- avlidne furi ranssons

föräldrar, vaktmästaren Nils August Göransson och hans hustru, må QdrJ^‘s^g

— gemensamt och efter enderas död den efterlevande — från och med den föräldrar,

1 mars 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten upp bära

ett årligt understöd av 420 kronor. sou och hans

hustru.

Avlidne furiren vid Skånska dragonregementet Nils Erik Göranssons fader,
vaktmästaren Nils August Göransson, har hos Kungl. Maj :t anhallit att för
sig och sin familj komma i åtnjutande av understöd i anledning av sonens
frånfälle.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att furiren Göransson den 9 februari
1927 inom Skånska dragonregementets lokaler träffats av ett skott från en
karbin, avlossat av korpralen vid regementet nr 22/5 Hansson, vilken därpå
skjutit sig själv; att båda omedelbart avlidit; att furiren Göransson varit i
tjänst vid regementet omkring 5 år och därunder skött sig oförvitligt; att
han efterlämnat såsom närmaste anhöriga fader och moder samt fyra syskon;

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

att fadern, som är född den 23 september 1861 och innehar anställning såsom
vaktmästare i folkets park i Skurup, för närvarande lider av Dupuytrens
fingerkontraktur å båda händerna, ledgångsreumatism och hjärnåderförkalkning,
samt att modern, som är född den 1 oktober 1866, lider av muskelreumatism;
att båda på grund av sjukdom äro oförmögna till hårdare arbete; att de
dessutom äro medellösa och fattiga samt ekonomiskt understötts av såväl
den nu avlidne sonen som en dotter; att de bidrag, dessa lämnat till föräldrarnas
uppehälle, belöpt sig till omkring 100 kronor för år från sonen och
omkring 75 kronor för år från dottern; att de i övrigt icke åtnjutit något underhåll
vare sig av barnen eller andra anhöriga, ej heller från kommunen eller
staten; att korpralen Hansson ej efterlämnat några tillgångar och att något
vederlag för den ekonomiska förlust, Göranssons föräldrar lidit genom sonens
frånfälle, ej kunde på grund av bristande tillgångar uttagas av Hanssons
rättsinnehavare.

Riksför säkring sanstalten har jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
och lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
funnit begravningshjälp med 240 kronor skola utgå i anledning av furiren Göranssons
död, men däremot ansett sig icke kunna utgiva någon livränta till
Göranssons efterlevande föräldrar, enär dessa icke varit för sitt uppehälle beroende
av den avlidnes arbete i den grad, nyssnämnda förordning och lag stadga.

Arméförvaltningens civila departement har i ärendet, bland annat, erinrat,
att 1927 års riksdag beviljat en årlig pension av 420 kronor åt genom vådaskott
under fältskjutning avlidne värnpliktige N. H. Blomgrens moder, oaktat hon
icke varit för sitt uppehälle beroende av sonens arbetsförtjänst i den omfattning
1909 års militärersättningsförordning föreskreve, samt hemställt, att samma
belopp finge, räknat från och med den 1 mars 1927, såsom årlig pension
från allmänna mdragningsstaten utga till vaktmästaren Göransson och hans
hustru Johanna Göransson eller, vid dödsfall för endera av dem, den efterlevande,
i anledning därav, att deras son, furiren Göransson, blivit nedskjuten
av en korpral vid samma regemente.

Statskontoret har ansett sig icke kunna förorda det av arméförvaftningen
föreslagna beloppet utan böra stanna vid det, som enligt 7 § i lagen den 18
juni 1926 angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete bort utgå, om denna lag varit på makarna Göransson
tillämplig, eller 100 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet. I betraktande av de särskilda omständigheter, som föreligga i detta fall,
har utskottet funnit sig kunna ansluta sig till Kungl. Majrts förslag om ett
årligt understödsbelopp till makarna Göransson av 420 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

17 :o.

I punkten 5 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen Ang. _
medgiva, att avlidne värnpliktige Per Alf Arnqvists föräldrar, arrendatorn Per aMdne°tiniElias
Arnqvist och hans hustru, må — gemensamt och efter enderas död den pliktige P. A.
efterlevande — från och med den 1 mars 1926 under sin återstående livstid å fidlar^årrenallmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 420 kronor. datorn P. E.

Arnqvist och
hans hustru.

Arrendatorn Per Elias Arnqvist har hos Kungl. Maj:t anhållit om understöd
i anledning därav att hans son, värnpliktige Per Alf Arnqvist, avlidit till
följd av sjukdom, ådragen under värnpliktstjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Arnqvist under fullgörande
av sin värnpliktstjänstgöring vid Bodens artilleriregemente den 16
januari 1926 insjuknade i lunginflammation, i vilken sjukdom han den 3 februari
nämnda år avled; att vederbörande bataljonsläkare såsom sin åsikt uttalat,
att det vore mycket troligt, att militärtjänsten bidragit till ifrågavarande sjukdoms
uppkomst; att den avlidne efterlämnat såsom närmast anhöriga föräldrar,
vilka äro födda, fadern den 22 september 1872 och modern den 8 maj 1873,
samt sex syskon, varav fyra minderåriga; att fadern under de senaste åren
haft en arbetsinkomst av omkring 2,000 kronor; att modern är nervsjuk; att
de efterlämnade syskonen ej äro i stånd att bidraga till föräldrarnas uppehälle;
samt att den avlidne, som i livstiden varit skogsarbetare, förtjänat omkring
1,400 kronor om året samt lämnat så gott som hela sin arbetsförtjänst
till föräldrarna.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande anfört, att anstalten i anledning
av värnpliktige Arnqvists dödsfall jämlikt bestämmelserna i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, med däri genom förordningen den 4 juni 1920 vidtagna
ändringar utgivit begravningshjälp med 150 kronor. Då anstalten efter
i ärendet verkställd utredning funnit sökanden och hans hustru icke hava varit
för sitt uppehälle av sin ovannämnde sons arbete huvudsakligen beroende, hade
någon livränta jämlikt ifrågavarande förordning icke kunnat av anstalten tillerkännas
dem. Därest sökanden och hans hustru varit av sonens arbete beroende
i den mån, att livränta kunnat tillerkännas dem enligt förordningen ifråga,
skulle dylik livränta hava utgivits till dem båda gemensamt från tidpunkten
för sonens dödsfall med ett årligt belopp av 360 kronor.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava med hänsyn
dels till föreliggande ömmande omständigheter, dels därtill, att makarna
Arnqvist genom sonens död gått miste om ett ekonomiskt stöd, som eljest säkerligen
kunnat påräknas, ansett det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att något årligt understöd av statsmedel bereddes dem i anledning
av deras sons död, så mycket mera som det genom den i ärendet verkställda utredningen
torde få anses ådagalagt, att sökanden och hans hustru varit för
sitt uppehälle av den avlidnes arbetsförtjänst väsentligen beroende. Departe -

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82.

Utskottet.

Ang.

pension åt änkan
Johanna
Hallgren,
född Gustafsdotter.

mentet och styrelsen hava i anledning härav föreslagit, att till arrendatorn
Per Elias Arnqvist och hans hustru måtte från beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond utbetalas livränta med ett årligt belopp av 360 kronor, att
beräknas och utgå från tidpunkten för sonens dödsfall, eller från och med den
3 februari 1926.

Statskontoret har, under åberopande av riksdagens beslut i föregående liknande
fall, exempelvis år 1924 i fråga om understöd åt efterlevande till vissa
värnpliktiga, vilka omkommit vid en järnvägsolycka vid Jörlanda, och år 1927
i fråga om pension åt avlidne värnpliktige N. H. Blomgrens moder, funnit
understödet böra fastställas till 420 kronor, motsvarande ett oreglerat pensionsbelopp
av 360 kronor, samt utgå från allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner utskottet sig böra tillstyrka,
att något understöd beredes värnpliktige Arnqvists föräldrar. Understödet
torde emellertid icke böra fastställas till högre belopp, än som skulle hava
såsom livränta utgått till föräldrarna, därest förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
varit i förevarande fall tillämplig, eller 360 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att avlidne värnpliktige Per Alf
Arnqvists föräldrar, arrendatorn Per Elias Arnqvist och hans
hustru, må — gemensamt och efter enderas död den efterlevande
— från och med den 1 mars 1926 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 360 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

18 ro.

Uti punkten 6 av förevarande proposition nr 164 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Johan Fredrik Hallgrens änka Johanna Hallgren, född Gustaf sdotter, må från
och med den 1 januari 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att faktoriarbetaren Hallgren, som avled
den 19 december 1927, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
i över 30 år; att han den 30 juni 1920 entledigades från nämnda anställning
med av riksdagen beviljad årlig pension av 600 kronor; att hans efterlämnade
änka, som är född den 16 juli 1856, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen
att genom arbete försörja sig; att behållningen i boet utgjorde omkring
600 kronor, vilka medel torde hava åtgått till begravnings- m. fl. kostnader;

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

samt att några personer icke finnas, som hava försörjningsplikt gent emot
änkan.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

19 :o.

Under punkten 7 har Kungl. Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, Ang.
att daglönarna vid flottans varv i Karlskrona Anton Wilhelm Johanssons, vlre ankor
Jonas Håkansson Sunds och Axel Richard Tilosius Karlssons änkor Anna
Maria Johansson, född Mattisson, Ingrid Sofia Håkansson Sund, född Bengts- ji0uans varv
son och Kerstin Karlsson, född Svensdotter, må, de två förstnämnda från och* Karlskrona.
med den 1 januari 1927 och den sistnämnda från och med den 1 februari 1927,
en var så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson, som avled den 6 april 1910, varit anställd såsom daglönare vid
flottans varv i Karlskrona från och med den 21 juni 1877 intill sin död; att hans
efterlämnade änka, som är född den 1 april 1860, lider av gallstenssjukdom och
på grund härav är oförmögen att genom arbete försörja sig; samt att hon är
i behov av understöd;

att Sund, som avled den 5 maj 1926, varit anställd såsom båtsman under
tiden 11 november 1865—15 januari 1900, antagits till daglönare vid flottans
varv i Karlskrona den 1 september 1897, anställts såsom förman den 1 december
1906 samt efter uppnådd pensionsålder entledigats från sin anställning
vid varvet med utgången av juli månad 1913; att hans efterlämnade änka, som
är född den 29 augusti 1851, befinner sig i torftiga omständigheter och är i
stort behov av understöd; samt att enligt vad änkan uppgivit makarnas barn
äro till åren komna och hava egna familjer att försörja;

att Karlsson, som avled den 18 januari 1927, varit anställd vid flottans varv
i Karlskrona vid ingenjördepartementet under tiden 18 april 1883—28 maj
1885, vid ekipagedepartementet under tiden 20 november 1905—28 februari
1906 samt ånyo vid förstnämnda departement från och med den 1 mars
1906 till och med den 31 augusti 1926, då han entledigats med åtnjutande av
förtidspension; att hans efterlämnade änka, som är född den 27 augusti 1858,
på grund av åderförkalkning med hjärtlidande samt ålderdomsstarr å båda ögonen
är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig; att hon är i behov
av understöd; samt att enligt vad änkan uppgivit makarnas barn äro till åren
komna och hava egna familjer att försörja.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38,

Utskottet. Utskottet har icke anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
än att understöd åt änkan efter daglönaren Johansson, som avlidit redan år
1910, på skäl, som i punkten 1 här ovan angivits, icke synts utskottet böra
ifrågakomma.

På grund härav får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, i vad den avser pension åt daglönarna vid flottans
varv i Karlskrona Jonas Håkansson Sunds och Axel
Richard Tilosius Karlssons änkor Ingrid Sofia Håkansson
Sund, född Bengtsson, och Kerstin Karlsson, född Svensdotter,
ma medgiva, att bemälda tva änkor må, den förstnämnda från
och med den 1 januari 1927 och den sistnämnda från och med
den 1 februari 1927, vardera så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära årlig
pension av 384 kronor; samt

b) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning, i vad den
avser pension åt daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Anton
Wilhelm Johanssons änka Anna Maria Johansson, född
Mattisson, icke må av riksdagen bifallas.

20 :o.

• i-A.ng‘i I en i110111 första kammaren under nr 9 väckt motion har herr Leander före stöd

åt änkor slagit, »att en arlig pension a 384 kronor matte från och med den 1 januari

efter vissa 1928 under hennes återstående livstid, därest hon förbliver ogift, tillerkännas
aruaaUnmgs- .... 0 ’

havare vid var ocil en av ankorna etter ovannämnde avlidne befattningshavare, nämligen

^KarwfJ™ underofficerskorpralen Gustaf Bernhard Karlssons änka Greta Lovisa
'' Karlsson, född Karlsson, f. d. förmannen Carl Henrik Thörnbergs änka Gertrud
Fredrika Thörnberg, född Petersson, f. d. korpralen Wilhelm Elmgrens änka
Karolina Elmgren, född Petersson, korpralen Carl Reinhold Haglunds änka
Jenny Josefina Haglund, född Svanberg, f. d. underofficerskorpralen Carl August
Ählfeldts änka Ida Kristina Åhlfeldt, född Svensson, daglönaren Carl Johan
Magnussons änka Hilda Magnusson, född Persdotter, daglönaren Pehr August
Larssons änka Hedvig Dorotea Larsson, född Svensson, f. d. daglönaren
Gustaf Adolf Olausson Algos änka Bengta Algo, född Svertsson, f. d. daglönaren
Karl Teodor Erikssons änka Hanna Augusta Eriksson, född Petersdotter,
f. d. daglönaren Anders Nilssons änka Botilda Nilsson, född Ander sdotter, och
daglönaren Josef Petterssons änka Emilia Kristina Pettersson, född Karlsson.»

I avseende å de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärenden inhämtas huvudsakligen
följande:

Gustaf Bernhard Karlsson, som var född den 12 maj 1838 och den 1 maj
1857 inskrevs vid sjömanskåren i Karlskrona, avled den 23 oktober 1927 efter

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

en väl vitsordad tjänstetid av 63 år 1 månad 29 dagar. Hans efterlämnade
änka Greta Lovisa Karlsson, född Karlsson den 26 lebruari 1850 och sålunda
78 år gammal, kvarsitter ännu i boet, vars behållning utgjorde 9,463 kronor,
samt bebor en detsamma tillhörande fastighet. Stärbliusdelågare äro, förutom
änkan, mannens barn i ett föregående äktenskap. Enligt intyg från vederbörande
fattigvårdsmyndighet äger änkan icke några medel till sitt livsuppehälle
utöver vad som kan tillkomma henne såsom arvedel i mannens dödsbo.

Carl Henrik Thörnberg anställdes såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona
den 1 maj 1851, entledigades från sin anställning den 31 maj 1905 och
avled den 7 juni 1909. Han efterlämnade vid sin död änka Gertrud Fredrika
Thörnberg, född Petersson den 11 december 1858 och sålunda nu 69 år gammal.
Änkan är enligt vad som intygats av vederbörande pastorsämbete i behov
av understöd.

Wilhelm Elmgren, som var född den 30 september 1842, inskrevs vid sjömanskåren
den 1 maj 1862 och avgick med pension den 30 juni 1920. Han avled
den 9 augusti 1927, efterlämnande änka, Karolina Elmgren, född Petersson
den 25 december 1866 och sålunda 61 år gammal. Änkan befinner sig i behövande
omständigheter och åtnjuter understöd från fattigvården.

Carl Reinhold Haglund, född den 16 september 1853, inskrevs vid sjömanskåren
den 1 maj 1873 och kvarstod sedan i flottans tjänst till sin död den 2
juni 1910. Hans efterlämnade änka Jenny Josefina Haglund, född Svanberg
den 13 april 1856 och sålunda nu 72 år gammal, är enligt intyg av vederbörande
pastorsämbete i behov av understöd samt lider av kronisk reumatism och dövhet.

Carl August Åhlfelt, som var född den 28 juni 1850, inskrevs vid sjömanskåren
den 1 maj 1869 och tjänstgjorde sedan oavbrutet vid flottan till och med
den 30 juni 1920, då han erhöll avsked. Vid sin död den 26 november 1923
efterlämnade han änka, Ida Kristina Åhlfelt, född Svensson den 25 juni 1858
och sålunda nära 70 år gammal. Enligt intyg av vederbörande pastorsämbete
befinner sig änkan i behövande villkor.

Carl Johan Magnusson, född den 6 juli 1859. anställdes såsom daglönare vid
flottans varv i Karlskrona den 23 augusti 1876 och tjänstgjorde därstädes till
sin död den 15 december 1900. Änkan, Hilda Magnusson, född Persdotter den
9 oktober 1854 och sålunda över 73 år gammal, är enligt vad av vederbörande
fattigvårdsmyndighet intygats medellös samt åtnjuter understöd från fattigvården
och folkpension.

Pehr August Larsson, född den 14 augusti 1852, antogs som daglönare vid
flottans varv i Karlskrona den 1 maj 1875, erhöll avsked den 13 september
1882, antogs åter den 25 juni 1883 samt avled den 14 juli 1906. Änkan, Hedvig
Dorothea Larsson, född Svensson den 28 maj 1853 och sålunda nära 75 år
gammal, åtnjuter fattigvårdsunderstöd och folkpension samt saknar enligt intyg
av vederbörande fattigvårdsmyndighet tillgångar utom behövligt lösöre.

Gustaf Adolf Olausson Algo, född den 3 januari 1838, var anställd vid flottans
spannmåls- och proviantförråd i Karlskrona såsom förrådsarbetare från
och med den 1 november 1871 till och med den 30 september 1905, då han avgick
med pension. Han avled den 13 mars 1922, efterlämnande änka, Bengta

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Algo, född Svensson den 22 mars 1858 och sålunda 70 år gammal. Änkan
befinner sig enligt intyg av vederbörande pastorsämbete i behövande villkor.

Karl Teodor Eriksson, född den 10 november 1858, var anställd såsom daglönare
vid Karlskrona fästnings tygförvaltning under nära 29 år. Han avgick
från tjänsten med pension den 31 juli 1924 och avled den 8 maj 1926. Änkan
Hanna Augusta Eriksson, född Petersdotter den 14 april 1864 och sålunda omkring
64 år gammal, har enligt läkarintyg endast halv arbetsförmåga samt intygas
av vederbörande pastorsämbete vara i behövande villkor.

Anders Nilsson, född den 11 juli 1846, antogs såsom daglönare vid flottans
varv i Karlskrona den 6 februari 1882, erhöll avsked med pension den 8 april
1911 samt avled den 23 november samma år. Hans efterlämnade änka, Botilda
Nilsson, född Andersdotter, är född den 21 augusti 1849 och sålunda över
78 år gammal. Hon äger en fastighet i Karlskrona, taxerad till 8,500 kronor
men intecknad för 3,500 kronor.

Josef Pettersson, född den 8 december 1886, antogs såsom daglönare vid flottans
varv i Karlskrona den 7 augusti 1911 och tjänstgjorde såsom sådan till
sin död den 10 augusti 1927. Han efterlämnade änka Emilia Kristina Pettersson,
född Karlsson den 3 juli 1883 och sålunda 44 år gammal, samt tre minderåriga
barn, en son och två döttrar, födda respektive 1911, 1914 och 1916.
Änkan är enligt läkarintyg på grund av allmän klenhet och disposition för reumatisk
värk icke fullt arbetsför, varför hon utom hushållets skötsel icke orkar
företaga något förvärvsarbete, som nämnvärt kan bidraga till familjens utkomst.
Beträffande familjens ekonomiska ställning har av vederbörande fattigvårdsmyndighet
intygats, att familjen bor hyresfritt mot det att änkan förrättar
portvaktssyssla, att änkan för städning i övrigt har en inkomst av 25
kronor i månaden, att sonen är lärling å kronovarvet med en avlöning av omkring
9 kronor i veckan samt att familjen i övrigt icke har några inkomster eller
understöd eller tillgångar utöver behövligt lösöre.

I fråga om här avsedda änkor synes av handlingarna framgå, att de antingen
icke äga försörjningspliktiga anhöriga eller ock sakna anhöriga i sådan ställning,
att dessa kunna draga försorg om deras uppehälle.

Utskottet. I fråga om de i motionen avsedda änkorna Thörnberg, Haglund, Magnusson,
Larsson och Nilsson är att märka, att deras män avlidit respektive åren 1909,
1910, 1900, 1906 och 1911. Med den principiella ställning som, på sätt framgår
av vad under punkten 1 här ovan anförts, utskottet ansett sig böra intaga
till framställningar om beredande av pension åt änkor efter befattningshavare,
vilka avlidit för en mera avsevärd tid sedan, har utskottet icke funnit sig kunna
förorda en pensionering av ifrågavarande fem änkor.

Vad beträffar övriga i motionen omförmälda änkor synas enligt utskottets
mening billighetsskäl tala för beviljande av understöd av statsmedel. Samtliga
äro nämligen änkor efter befattningshavare, vilka under en jämförelsevis
lång tid tjänat staten och äro antingen på grund av hög ålder eller av styrkt
sjukdom oförmögna till arbete, med vilket de kunna försörja sig. Av handlingarna
att döma synas de även vara i sådana ekonomiska omständigheter, att

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

behov av understöd torde få anses föreligga. Under sådana förhållanden har
utskottet funnit sig böra tillstyrka, att årliga understöd beredas ifrågavarande
änkor från allmänna indragningsstaten. Understöden synas, i enlighet med
vad i åtskilliga liknande fall beviljats, böra bestämmas till 384 kronor ärligen,
samt utgå från och med den 1 januari 1928.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:9,
i vad den avser understöd åt underofficerskorpralen Gustaf
Bernhard Karlssons änka Greta Lovisa Karlsson, född Karlsson,
korpralen Wilhelm Elmgrens änka Karolina Elmgren,
född Petersson, underofficerskorpralen Carl August Åhlfelts
änka Ida Kristina Åhlfelt, född Svensson, samt daglönarna
Gustaf Adolf Olausson Algos änka Bengta Algo, född Svensson,
Karl Teodor Erikssons änka Hanna Augusta Eriksson,
född Petersdotter, och Josef Petterssons änka Emilia Kristina
Pettersson, född Karlsson, må medgiva, att en var av bemälda
änkor må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
384 kronor; samt

b) att förevarande motion 1:9, i vad den avser understöd åt
förmannen Carl Henrik Thörnbergs änka Gertrud Fredrika
Thörnberg, född Petersson, korpralen Carl Reinhold Haglunds
änka Jenny Josefina Haglund, född Svanberg, samt daglönarna
Carl Johan Magnussons änka Hilda Magnusson, född
Persdotter, Pehr August Larssons änka Hedvig Dorothea
Larsson, född Svensson, och Anders Nilssons änka Botilda
Nilsson, född Andersdotter, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

21 :o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 10 har föreslå- ”^er.
gits, »att riksdagen måtte tilldela avlidne daglönaren å kronovarvet i Karls- stöd åt dagkrona
nr 996 Anders Johan Johanssons efterlämnade änka Anna Maria Johansson
en årlig pension å 384 kronor att från och med den 1 januari 1928 under änka.
hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utgå
å allmänna indragningsstaten».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Anders Johan Johansson, som var
född den den 14 december 1854, anställdes den 17 november 1880 såsom daglönare
vid artilleridepartementet i Karlskrona och tjänstgjorde därstädes till
den 11 oktober 1881, då han överflyttades till ingenjördepartementet, där han

Bankoutslcattets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

sedermera oavbrutet tjänstgjorde till sin död den 18 januari 1914. Hans efterlämnade
änka Anna Maria Johansson, född den 19 april 1859- och alltså omkring
69 ar gammal, är enligt intyg fattig och synes sakna anhöriga, som i
nämnvärd grad kunna draga försorg om henne.

Då enligt vad av utredningen framgår, daglönaren Johansson avlidit redan
år 1914, har utskottet på skäl, som angivits under punkten 1 här ovan, funnit
sig böra avstyrka bifall till det i motionen framställda förslaget om pensionering
av hans efterlämnade änka.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:10 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Ang.

årligt understöd
åt l:a
klass sjömännen
E. Jonassons
och F. J.
Anderssons
änkor.

Utskottet.

22 :o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 11 har hemställts,
»att avlidne första klass sjömannen Elof Jonassons änka Hilda Jonasson,
född Svensdotter, och likaledes avlidne första klass sjömannen Frans Johan
Anderssons änka Hedvig Jeanette Andersson, född Jönsdotter, måtte vardera
tilldelas en årlig pension å 384 kronor att från och med den 1 januari 1928 utgå
under hennes återstående livstid, därest hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Elof Jonasson, som var född den 3 juli 1866 och avled den 30 mars 1908,
inskrevs vid sjömanskaren i Karlskrona den 1 maj 1888 och hade där ständig
tjänstgöring intill sin död eller i sammanlagt 19 år 11 månader. Hans änka
Hilda Jonasson, född Svensdotter den 9 augusti 1874 och sålunda över 53 år
gammal, befinner sig enligt intyg i tryckta ekonomiska förhållanden samt synes
sakna anhöriga, som i nämnvärd man kunna bidraga till hennes uppehälle.

Fians Johan Andersson, född den 12 oktober 1860, inskrevs i sjömanskåren
den 1 september 1879 och var sedan oavbrutet anställd i flottans tjänst till sin
död den 10 juni 1897. Vid sitt frånfälle efterlämnade han, förutom sex minderåriga
barn, hustrun Hedvig Jeanette Andersson, född Jönsdotter den 11 november
1859 och alltså nu omkring 68 år gammal, vilken ännu lever såsom änka.
Änkan, som numera på grund av sjukdom är fullständigt oförmögen till arbete,
är för sin försörjning väsentligen beroende av en sin son.

Av utredningen framgår, att i motionen omförmälda anställningshavare avlidit
för en avsevärd tid sedan, Jonasson år 1908 och Andersson år 1897. Med
hänsyn härtill och under hänvisning till vad utskottet anfört uti punkten 1 här
ovan får utskottet anstyrka bifall till motionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion 1:11 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

23 ro.

I en inom första kammaren väckt motion nr 12 har herr östergren hemställt,
»att riksdagen ville besluta tillerkänna envar av följande sju änkor efter daglönare
vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Carl Magnus Runo Wiréens
änka, Elin Wiréen; Oscar Leo Sandströms änka, Maria Lovisa Sandström;
Carl Johan Mattssons änka, Johanna Mattsson; Måns Jakobssons änka, Hanna
Jakobsson; Gustaf Olssons änka, Emma Olsson; Carl Lundqvists änka, Frida
Elisa Kristina Lundqvist och Carl Johan Svenssons änka, Botilda Svensson,
från och med den 1 januari 1928 ett årligt understöd av 384 kronor att utgå
ur allmänna indragningsstaten, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till vad
motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Carl Magnus Runo Wiréen, född den 5 oktober 1851, ant.ogs till skeppsgosse
den 1 maj 1865, överflyttades till matroskåren den 2 oktober 1874 samt erhöll
den 13 februari 1882 avsked på egen begäran. Han antogs som daglönare vid
ekipagedepartementet av flottans varv i Karlskrona den 19 april 1884, utnämndes
till förman den 11 maj 1907 och kvarstod i anställningen till den 30 juni

1914, då han avgick med pension efter en väl vitsordad tjänstetid av omkring
40 år, däri icke inberäknat 7 år såsom skeppsgosse. Han avled den 17 mars

1915, efterlämnande änka Elin Wiréen, född Olsson den 21 mars 1854 och alltså
74 år gammal, som befinner sig i fattiga omständigheter.

Oscar Leo Sandström, född den 28 juni 1858, antogs som daglönare vid
ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona den 1 mars 1874, erhöll
avsked den 14 oktober 1885, antogs åter den 5 januari 1887, befordrades till
förman den 1 november 1907 och avled den 19 maj 1916 efter en väl vitsordad
tjänstetid av omkring 40 år. Änkan, Maria Lovisa Sandström, född Petersson
den 14 november 1852 och alltså 75 år gammal, befinner sig i fattiga omständigheter.

Carl Johan Mattsson, född den 23 augusti 1851, var anställd som daglönare
vid ingenjördepartementet från den 29 mars 1876 till sin död den 11 juli 1911
eller i 35 år. Änkan, Johanna Mattsson, född Andersson den 18 februari 1863
och sålunda 65 år gammal, intygas vara i behov av understöd.

Måns Jakobsson, född den 4 juli 1849, var anställd som daglönare vid ingenjördepartementet
från den 24 november 1876 till den 31 augusti 1914, då han
erhöll avsked med pension efter nära 38 års väl vitsordad tjänstetid. Behållningen
i boet efter Jakobsson, som avled den 28 november 1922, uppgick till

Ang.

årligt understöd
åt sju
änkor åt
daglönare vid
flottans varv
i Karlskrona.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

5,030 kronor. Hans änka Hanna Jakobsson, född Andersdotter den 23 augusti
1850 och alltså över 77 år gammal, saknar enligt uppgift taxerad inkomst.

Guslafj Olsson, född den 2 januari 1860, var anställd vid ingenjördepartementet
under tiden 5 februari 1892—22 september 1893, 17 april 1894—17
augusti 1895, 16 juni 1900—16 oktober 1909 samt från den 18 oktober 1909
till sin död den 6 december 1920 eller i sammanlagt omkring 23 år. Hans efterlämnade
änka Emma Olsson, född Andersdotter den 7 november 1859 och
alltså över 68 år gammal, är enligt intyg medellös.

Carl Lundqvist, född den 5 december 1857, antogs som daglönare vid ingenjördepartementet
den 1 april 1873 samt erhöll avsked den 1 maj 1873, antogs
åter den 11 april 1874, befordrades till förman den 19 september 1916 och avgick
med pension den 31 maj 1923 efter en väl vitsordad tjänstetid av nära
49 år. Han avled den 14 december 1927. Änkan, Frida Elise Kristina Lundqvist,
född Svensson den 3 oktober 1856 och alltså över 71 år gammal, är oförmögen
till förvärvsarbete samt befinner sig, enligt vad som vitsordats, i behövande
villkor.

Carl Johan Svensson, född den 7 augusti 1864, antogs som daglönare vid
ingenjördepartementet den 10 april 1893, erhöll avsked den 6 november 1897
samt antogs åter den 25 januari 1898. Därefter tjänstgjorde han till den 30
september 1926, då han erhöll avsked med förtidspension. Han avled den 14
februari 1927, efterlämnande änka Botilda Svensson, född Karlsson den 21 januari
1872. Änkan, som alltså är 56 år gammal, lider enligt läkarintyg av
vissa sjukdomar, på grund av vilka hennes arbetsförmåga är väsentligt nedsatt
samt befinner sig, enligt vad som intygats, i behövande villkor.

Utskottet. Av skäl, som under punkten 1 här ovan anförts, finner utskottet sig böra avstyrka
bifall till motionärens förslag, att årliga understöd skulle beviljas änkorna
efter daglönarna Wiréen, Sandström och Mattsson, vilka avlidit respektive
åren 1915, 1916 och 1911.

Beträffande övriga i motionen omförmälda änkor har utskottet med hänsyn
till de föreliggande omständigheterna ansett sig böra tillstyrka bifall till motionärens
förslag.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 12,
i vad den avser understöd åt daglönarna Måns Jakobssons änka
Hanna Jakobsson, född Andersdotter, Gustaf Olssons änka Emma
Olsson, född Andersdotter, Carl Lundqvists änka Erida
Elise Kristina Lundqvist, född Svensson, och Carl Johan Svenssons
änka Botilda Svensson, född Karlsson, må medgiva, att
envar av bemälda änkor må från och med den 1 januari 1928

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvavarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor; samt

b) att förevarande motion I: 12, i vad den avser understöd
åt daglönarna Carl Magnus Runo Wiréens änka Elin Wiréen,
född Olsson, Oscar Leo Sandströms änka Maria Lovisa Sandström,
född Petersson, och Carl Johan Mattssons änka Johanna
Mattsson, född Andersson, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

24 :o.

I en inom första kammaren av herr Östergren väckt motion nr 13 har hemställts,
»att riksdagen ville besluta tillerkänna daglönaren vid flottans beklädnadsverkstad
i Karlskrona Jonas Anderssons änka, Augusta Wilhelmina Andersson,
ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten
från och med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt nuvarande
änkestånd».

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att daglönaren Jonas Andersson, som
avled den 21 augusti 1921, varit anställd såsom skomakare vid flottans beklädnadsverkstad
i Karlskrona från och med den 25 juni 1877 till den 11 januari
1916, då han efter 38V2 års väl vitsordad tjänstetid avgick med pension;
samt att hans änka Augusta Wilhelmina Andersson, född Holmberg den 16
mars 1854 och sålunda 74 år gammal, är dövstum och i behövande omständigheter.
'' ii;;.! tisfj

Då utskottet ansett skäl föreligga att i här förevarande fall tillstyrka understöd
av allmänna medel och icke funnit anledning till erinran mot vad motionären
i sådant avseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:13, må
medgiva, att daglönaren Jonas Anderssons änka Augusta Wilhelmina
Andersson, född Holmberg, må från och med den 1
januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

25 :o.

I en inom första kammaren under nr 14 väckt motion har herr Östergren
hemställt, »att riksdagen ville besluta tillerkänna daglönaren vid flottans proviantförråd
nr 11 Mattis Andreasson Anderssons änka, Elin Andersson, ett årligt
understöd av 384 kronor att utgå ut allmänna indragningsstaten från och
med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt nuvarande änkestånd».

Ang.

årligt understöd
åt daglönaren
J.
Anderssons
änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt daglönaren
M. A.
Anderssons
änka.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt sjukhusdrängen

A. Carlssons
änka.

Utskottet,

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag hänvisar
utskottet till vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar framgår, att daglönaren Mattis Andreasson Andersson,
som var född den 12 september 1865, varit anställd som daglönare vid
ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona under tiden 27 april
1893—3 augusti 1895 och vid flottans proviantförråd från den 5 augusti 1895
till sin död den 27 december 1917; att hans efterlämnade änka Elin Andersson,
född Svensdotter den 25 oktober 1859 och alltså omkring 68 år gammal, är
medellös; samt att änkan synes sakna anhöriga, som kunna draga försorg om
henne.

Såsom framgår av utredningen, avled daglönaren Andersson redan år 1917.
Med hänsyn härtill har utskottet, i anslutning till vad utskottet uttalat under
punkten 1 här ovan, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion 1:14 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

26 :o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 15 har herr Östergren hemställt,
»att riksdagen måtte besluta tillerkänna sjukhusdrängen August Carlssons
änka, Matilda Carlsson, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur
allmänna indragningsstaten från och med den 1 januari 1928, så länge hon
lever i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande hänvisar utskottet till
motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att sjukhusdrängen Carlsson, som avled
den 16 februari 1924, varit anställd vid flottans sjukhus i Karlskrona från
och med den 1 september 1877 till den 31 augusti 1913, då han avgick med pension;
att hans efterlämnade änka Matilda Carlsson, född Svensdotter den 9
januari 1863 och alltså 65 år gammal, är i behövande villkor; att änkan på
grund av lårbensbrott är ofärdig; samt att hon synes sakna anhöriga, vilka
i nämnvärd mån kunna draga försorg om henne.

Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Carlsson med
i motionen föreslaget belopp, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:15, må
medgiva, att sjukhusdrängen August Carlssons änka Matilda
Carlsson, född Svensdotter, må från och med den 1 januari
1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

27 :o.

Ang.

I en inom första kammaren väckt motion nr 16 har herr Östergren hem- årligt underställt,
»att riksdagen ville besluta tillerkänna korpralen vid flottans eldare- a^ kQ PQ
kompani i Karlskrona Nr 375 Bror Charsmes Gustav August Larssons änka, A. Larssons
Emelia Sof ia Larsson, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna
indragningsstaten från och med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt
nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

änka.

Av handlingar i ärendet framgår, att korpralen Larsson, som avled den 29
september 1924, varit anställd vid sjömanskåren i Karlskrona från och med
den 31 juli 1895 till den 31 oktober 1923, då han erhöll avsked efter en tjänstetid
av omkring 28 år; att hans efterlämnade änka Emelia Sofia Larsson, född
Jönsson den 13 november 1863 och alltså 64 år gammal, befinner sig i behövande
omständigheter; samt att änkan synes sakna anhöriga, som kunna draga
försorg om henne.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:16, må
medgiva, att korpralen Bror Charsmes Gustav August Larssons
änka Emelia Sofia Larsson, född Jönsson, må från och
med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

U tskoitet.

28 :o.

I en inom första kammaren under nr 17 väckt motion har herr Östergren ^ligt "underhemställt,
»att riksdagen ville besluta tillerkänna korpralen vid flottans 3 :dje stöd åt korpmatroskompani
i Karlskrona Nr 85 Carl Henrik Sandbergs änka, Emelia ^aZibérgs''
Sofia Sandberg, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna in- änka.
dragningsstaten från och med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt
nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att korpralen Sandberg varit anställd
vid sjömanskåren i Karlskrona från och med den 1 maj 1874 till sin död den
12 februari 1911; att hans efterlämnade änka Emelia Sofia Sandberg, född
Löfqvist den 11 november 1856 och alltså 71 år gammal, befinner sig i behövande
levnadsvillkor; samt att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 17 höft. (Nr 32.) 3

Banlcoutskotlets utlåtande Nr 32.

U111.oll et.

Ang.

pension åt f.
verkmästaren
F. A. Bohmans
änka.

Utskottet.

arbete och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd mån kunna draga försorg
om henne.

Då korpralen Sandberg avlidit redan år 1911, finner sig utskottet av skäl, som
under punkten 1 här ovan angivits, böra avstyrka bifall till motionärens förslag
om beredande av ärligt understöd åt hans efterlämnade änka.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:17 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

29:o.

X en inom första kammaren väckt motion nr 18 har herr Östergren hemställt,
»att riksdagen ville besluta tillerkänna verkmästaren vid flottans varv
i Stockholm Frans August Bohmans änka, jEmma Charlotta Bohman, en årlig
pension av 528 kronor, att utgå ur allmänna indragningsstaten från och
med den 1 januari 1928, sa länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att verkmästaren vid flottans varv i
Stockholm Frans August Bohman, som var född den 20 december 1839, varit
anställd vid sjömanskåren i Karlskrona under tiden 1 maj 1859—8 april 1872,
då han erhöll avsked på egen begäran; att han den 26 oktober 1875 åter antagits
i kronans tjänst som daglönare vid flottans varv i Stockholm, utnämnts
till förman den 16 juni 1893, till mästare den 1 januari 1901 samt till verkmästare
den 1 mars 1916; att han vid avgången från tjänsten den 30 april
1917 efter en väl vitsordad tjänstetid av år från flottans pensionskassa
tillerkänts pension såsom mästare till belopp av 1,000 kronor, varå utgått sedermera
av riksdagen medgivna tilläggsförmåner; att han, som avlidit den
18 mars 1927, vid sin död efterlämnat änka Emma Charlotta Bohman, född
Andersson den 14 juni 1860 och alltså 67 år gammal; att änkan icke är berättigad
till gratial från flottans pensionskassa, enär mannen först vid en
ålder av 77 år sökt bliva delägare i kassan och då med hänsyn till innehållet
i avgivet läkarintyg icke berättigats grundlägga gratial för efterlevande; att
behållningen i boet efter Bohman utgjort 9,174 kronor; samt att stärbhusdelägare
äro, förutom änkan, den avlidnes syster och brorson.

Utskottet förordar, att ett ärligt understöd från allmänna indragningsstaten
beredes verkmästaren Bohmans änka. Vad beträffar storleken av detta
understöd har utskottet med hänsyn till de föreliggande omständigheterna icke
funnit anledning tillstyrka högre belopp än 444 kronor.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 18, må
medgiva, att förre verkmästaren vid flottans varv i Stockholm

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 8%.

Frans August Bohmans änka Emma Charlotta Bohman, född
Andersson, må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 444 kronor.

30:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 2 har herr Holmgren hemställt,
»att riksdagen ville medgiva, att avlidne korpralen vid 3 matroskompaniet
Karl Alfred Magnussons änka Agnes Maria Sofia Magnusson, född Karlström,
må från den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd till belopp, som må befinnas skäligt».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga hänvisar utskottet till motionen
med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att korpralen Magnusson varit anställd
vid sjömanskåren i Karlskrona från och med den 1 maj 1872 till sin död den
30 maj 1911; att hans änka Agnes Maria Sofia Magnusson, född Karlström
den 18 april 1857 och alltså nära 71 år gammal, befinner sig i behövande omständigheter;
att änkan åtjnuter fattigvårdsunderstöd och folkpension med tillsammans
21 kronor 70 öre i månaden; samt att hon synes sakna anhöriga, som
i nämnvärd mån kunna bidraga till hennes uppehälle.

Då motionärens förslag avser pensionering av änkan efter en anställningshavare,
som avlidit redan år 1911 eller för nära 17 år sedan, får utskottet, under
åberopande av vad utskottet anfört under punkten 1 här ovan, hemställa,

att förevarande motion II: 2 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

31 :o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 3 har hemställts,
»det riksdagen ville medgiva, att avlidne daglönaren Sven Patrik Mattssons
änka Ester Helena Mattsson, född Mårtensson, må från den 1 januari
1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd till belopp,
som må befinnas skäligt».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade
bilagor.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att daglönaren Mattsson,
som var född den 24 mars 1889, anställdes vid ingenjördepartementet av
flottans varv i Karlskrona den 16 december 1909 och avled å flottans sjukhus

Ang.

ärligt understöd
ål korpralen
K. A.
Magnussons
änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt daglönaren
8. P.
Mattssons
änka.

Banhoutslcottets utlåtande Nr 82.

Utskottet.

. Äng.

årligt understöd
åt korpralen
R. A.
Anderssons
änka och
barn.

den 19 augusti 1923 pa grund av sjukdom, till vars utbrott hans arbete i varvets
pannverkstad enligt läkares intyg sannolikt bidragit; att hans efterlämnade
änka, som är född den 11 juli 1889 och alltså 38 år gammal, är medellös;
samt att hon på grund av sjukdom är mindre arbetsför.

I betraktande av de omständigheter, som åberopats i motionen, vill utskottet
förorda, att ett årligt understöd av statsmedel beredes änkan Mattsson, och
torde detta understöd böra bestämmas till 384 kronor samt utgå från och med
den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 3, må
medgiva, att daglönaren Sven Patrik Mattssons änka Ester
Helena Mattsson, född Mårtensson, må från och med den 1 januari
1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

32 ro.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 37 har hemställts,
»att riksdagen ville medgiva, att avlidne korpralen vid flottans 1. ekonomikompani
Reinhold Anatolius Anderssons änka Estrid Elisabet Andersson,
född Petersson, må från den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt deras barn Stig David Anatolius
och Birgit Barbro Margareta Elise, tills de uppnå 16 års ålder, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd till belopp, som må befinnas
skäligt».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa till
motionen med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Andersson, som var född den 3 juli
1889 och antogs till 3:e klass sjöman vid sjömanskåren i Karlskrona den 28
oktober 1907 samt sedermera befordrades till korpral, under tjänstgöring i
februari 1912 ådragit sig lungtuberkulos. I anledning av sjukdomen förklarades
Andersson genom beslut den 14 mars 1914 av riksförsäkringsanstalten berättigad
att jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, erhålla livränta från och
med den dag, då han upphörde att åtnjuta underhåll och vård genom militär
myndighets försorg samt avlöning av statsmedel. Andersson kvarstod emellertid
i tjänst intill sin död. På grund härav kunde enligt bestämmelserna i förordningen
ersättning av riksförsäkringsanstalten icke utbetalas till Andersson.

Vid sin död, som inträffade den 9 december 1918, efterlämnade Andersson
änka, född den 2 oktober 1891 och sålunda nu 36 år gammal, samt två i äktenskapet
födda barn, nämligen en son, född den 30 december 1912, och en dotter,
född den 19 april 1916. Äktenskapet hade ingåtts den 4 april 1912.

Banlcoutshottets utlåtande Nr 32.

I ett den 23 december dagtecknat läkarintyg bär anförts, att änkan Andersson
vårdats å lasarettet i Karlskrona upprepade gånger åren 1924 och 1927 för
inflammation i bäckenorganen samt att hon på grund av denna åkomma syntes
få sin arbetsförmåga i väsentlig grad nedsatt.

Av ett utav fattigvårdssysslomannen i Karlskrona den 21 december 1927
avgivet intyg framgår beträffande änkans ekonomiska förhållanden bland annat
följande, nämligen

att tillgångarna i dödsboet efter mannen endast upptogo behövligt enklare
lösöre samt ett mindre belopp i kontanter,

att hon den 3 december 1919 gjort framställning om fattigvård för barnen
och erhållit sådan från och med den 1 januari 1920 samt även för sig själv under
olika tider och med varierande belopp beroende på föreliggande fattigvårdsbehov,

att hon från och med den 4 november 1927 på fattigvårdens bekostnad vårdas
å länslasarettet i Karlskrona samt erhåller bidrag till hyran, varjämte sonen
intager sina middagsmåltider å fattigvården,

att dottern under moderns sjukdom är på barnavårdsnämndens bekostnad
intagen å Karlskrona barnhem för flickor, varunder hennes uppfostringsbidrag
från fattigvården är indraget,

att sonen har plats som springpojke med 10 kr. per månad,
att änkan Andersson de första åren efter mannens död haft synnerligen god
arbetsinkomst, men att denna under senare åren nedgått till c:a 27 kronor per
vecka; samt

att hon är i avsaknad av egendom utom behövligt lösöre.

I en till Kungl. Maj:t i februari 1927 ingiven ansökning hémställde änkan
Andersson om understöd för sig och sina barn.

I häröver avgivet utlåtande anförde riks för säkring sanstalten huvudsakligen
följande.

Jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, utgives, om sjukdomen medfört döden
inom två år från det densamma blev känd, förutom begravningshjälp, livränta
dels till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då sjukdomen
yppades, dels ock till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller födes
därefter i ett förut slutet äktenskap. Därjämte föreskrives att, där fråga
är om ersättning i anledning av dödsfall, rätten till ersättning är förverkad,
om ej framställningen om ersättning göres inom två år från det döden inträdde.

I förevarande fall har dödsfallet inträffat, sedan mer än två år förflutit från
det sjukdomen i fråga blev känd. Av i ärendet verkställd utredning framgår
vidare, att äktenskap ingåtts mellan sökanden och hennes man den 4 april 1912
och sålunda efter den tidpunkt, då sjukdomen yppades. Makarnas barn äro
födda, det ena den 30 december 1912 och det andra den 19 april 1916 och sålunda
efter den tidpunkt, då sjukdomen yppades, samt i det efter ifrågavarande
tidpunkt ingångna äktenskapet. Härjämte må framhållas, att framställning
om ersättning i anledning av dödsfallet gjorts först under år 1927 och sålunda
efter det att en tidrymd av över två år förflutit från det döden inträdde.

På grund av ovan angivna omständigheter äro sökanden och hennes barn i
anledning av ifrågavarande dödsfall icke berättigade till ersättning jämlikt förenämnda
förordning.

I kungörelsen, den 4 juni 1920 (nr 305) har beträffande skador, som yppats
efter 1919 års ingång, uteslutits den tidigare bestämmelsen, att ersättning i

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

anledning av dödsfall endast utgives, om skadan medfört döden inom två år
från det sjukdomen blev känd, varjämte tiden, inom vilken framställning om
ersättning i anledning av dödsfall får göras, utsträckts till tre år.

Under förutsättning, att sistnämnda ändrade bestämmelser vore tillämpliga
i nu förevarande fall, skulle, såsom framgår av ovanstående, sökanden och hennes
barn likväl icke vara berättigade till livränta enligt förordningen.

Marin förvaltning en yttrade i infordrat utlåtande, att ämbetsverket med hänsyn
till de av riksförsäkringsanstalten framhållna omständigheterna funne sig
icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen om pension för sökanden och hennes
barn. Marinförvaltningen hemställde likväl på grund av förebragta bevekande
skäl, att sökanden matte beredas understöd för en gång med ett belopp
av 300 kronor.

Statskontoret, som jämväl avgav utlåtande i ärendet, förklarade sig i likhet
med marinförvaltningen icke kunna tillstyrka bifall till sökandens anhållan
om beredande åt henne och hennes barn av pension eller årligt understöd, men
förordade med hänsyn till föreliggande omständigheter marinförvaltningens
förslag om beviljande av ett tillfälligt understöd till belopp av 300 kronor.

Genom beslut den 2 december 1927 medgav Kungl. Maj:t med hänsyn till
föreliggande ömmande omständigheter, att till änkan Andersson finge utbetalas
en gratifikation för en gång av 300 kronor.

Utskottet. Av den lämnade utredningen framgår, att änkan Andersson icke är berättigad
till livränta enligt bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning.
Med hänsyn emellertid till att hennes man, vilken under omkring 10 år varit i
statens tjänst anställd, därunder ådragit sig sjukdom, som medfört hans död,
och då hans efterlevande synas vara i behov av understöd, har utskottet funnit
det vara billigt, att staten här träder hjälpande emellan. Utskottet har ansett
sig böra tillstyrka, att understöd beviljas med 384 kronor till änkan, så länge
hon förbliver ogift, samt med 96 kronor årligen till vartdera av de minderåriga
barnen intill utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 år. Understöden
synas böra anvisas från allmänna indragnirigsstaten och utgå från
och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 37, må
medgiva, att korpralen Reinhold Anatolius Anderssons änka
Estrid Elisabet Andersson, född Petersson, samt makarnas
minderåriga barn Stig David Anatolius och Birgit Barbro Margareta
Elise må från och med den 1 januari 1928 från allmänna
indragningsstaten uppbära årliga understöd, änkan under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, med 384 kronor samt vartdera av barnen till och
med utgången av det kalenderår, varunder det uppnår 18 års
ålder, med 96 kronor.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

33 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 180 liar herr Törnkvist i Karls- _ Ang.
krona hemställt, »att riksdagen måtte bevilja följande änkor efter daglönare äi"sr''x
vid flottans varv i Karlskrona nämligen: Maria Karolina Karlsson, Karolina Jo- J^n^or Jtcr. f
nasson, Anna Sofia Håkansson, Sigrid Olsson, Henriette Johansson och Ellen jioUans rarv ,•
Maria Rundcrantz, samtliga i Karlskrona, ett årligt understöd åt var och en av Karlskrona.
384 kronor, att utgå från 1 januari 1928 under deras återstående livstid, så
länge understödstagaren förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget i
fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen
följande:

Carl August Karlsson, som avled den 7 juni 1927, var anställd såsom daglönare
vid ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona dels under tiden
23 oktober 1877—1 september 1880, dels ock från den 14 februari 1881
till den 31 maj 1922, då han erhöll avsked med pension efter en väl vitsordad
tjänstetid av omkring 44 år. Han efterlämnade vid sin död, förutom änka,

Maria Karolina Karlsson, född Berg den 25 april 1861 och alltså nära 67 år,
fem barn. Änkan sammanbor med de två yngsta barnen och sköter det gemensamma
hushållet, vars utgifter bestridas av nämnda barn. Behållningen i boet
efter mannen uppgick till 6,173 kronor.

Ola Jonasson, som avled den 12 januari 1923, var anställd vid ingenjördepartementet
i Karlskrona från och med den 16 november 1875 till den 30 september
1913, då han erhöll avsked med pension efter en väl vitsordad tjänstetid
av omkring 38 år. Hans änka Karolina Jonasson, född Olsson den 7 mars
1854 och sålunda 74 år gammal, är i behov av understöd.

Peter Håkansson, som avled den 27 oktober 1927, anställdes vid ingenjördepartementet
i Karlskrona den 17 juli 1876 och erhöll avsked med pension
den 31 december 1911 efter en väl vitsordad tjänstetid av omkring 35 år. Hans
efterlämnade änka Anna Sofia Håkansson, född Petersdotter den 15 maj 1858
och alltså nära 70 år gammal, saknar inkomst och är i behov av understöd.

Frans Vilhelm Olsson, som avled den 17 juni 1909, var anställd vid ingenjördepartementet
i Karlskrona dels under tiden 15 november 1876—28 februari
1877, dels under tiden 23 juli 1877—22 mars 1878, dels ock slutligen från
och med den 3 mars 1882 till sin död. Hans sammanlagda anställningstid
uppgick till omkring 28 år. Änkan Sigrid Olsson, född Stålhandske den 22
juni 1855 och sålunda nära 73 år gammal, åtnjuter fattigvårdsunderstöd med
25 kronor, folkpension med 9 kronor 20 öre samt understöd från enskild kassa
med 5 kronor, allt för månad räknat.

Axel Vilhelm Johansson, som avled den 19 september 1923, var anställd vid
sjömanskåren i Karlskrona under tiden 1 maj 1890—30 april 1893, vid artilleridepartementet
därstädes under tiden 20 oktober 1893—30 april 1894 samt
från och med den 12 oktober 1895 intill sin död. Hans sammanlagda tjänstetid
uppgick till över 31 år. Aid sin död efterlämnade han, förutom änkan Hen -

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

riette Johansson, född Flemming den 19 januari 1876 och alltså 52 år gammal,
tva minderåriga barn. Änkan, som är i behövande levnadsvillkor, har enligt
läkarintyg på grund av hjärtfel sin arbetsförmåga nedsatt till en tredjedel av
det normala.

Carl Albert Rundcrantz, som avled den 20 november 1917, var anställd vid
sjömanskåren i Karlskrona under tiden 17 september 1893—26 oktober 1900
samt vid artilleridepartementet därstädes från den 1 november 1900 till sin
död. Hans änka Ellen Maria Rundcrantz, född Svensson den 5 april 1870 och
alltså 58 år gammal, lider enligt läkares intyg av vissa sjukdomar, på grund
av vilka hon är oförmögen att genom arbete förvärva sitt livsuppehälle. Hon
är ock, enligt vad vederbörande pastorsämbete vitsordat, i behov av understöd.

Beträffande de i motionen avsedda personerna synes av handlingarna framgå,
att de sakna anhöriga, vilka kunna i mera avsevärd mån draga försorg om
deras uppehälle.

Utskottet. Vad först angår daglönaränkorna Karlsson, Jonasson och Håkansson har
utskottet på skäl, som av motionären åberopats, funnit sig böra tillstyrka, att
årliga understöd beviljas dessa änkor till i motionen ifrågasatt belopp.

Vad därefter beträffar motionärens förslag om beredande av understöd åt
änkan efter daglönaren Olsson, vilken avlidit redan år 1909, får utskottet i
anslutning till vad utskottet anfört under punkten 1 här ovan avstyrka bifall
till detsamma.

Vidkommande slutligen änkorna efter daglönarna Johansson och Kundcrantz
har utskottet inhämtat, att dessa änkor var för sig hos Kungl. Maj :t gjort
framställning om att komma i åtnjutande av pension, samt att Kungl. Maj:t, sedan
marinförvaltningen och statskontoret i avgivna utlåtanden icke ansett anledning
förefinnas för understöds beviljande, genom beslut den 31 mars 1928
funnit berörda framställningar icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Beträffande änkan Johansson har utskottet emellertid med hänsyn till innehållet
i ovan omförmälda läkarintyg, vilket icke förelegat vid prövning av
hennes ansökan hos Kungl. Maj:t, ansett sig böra tillstyrka beviljande av ett
årligt understöd av 384 kronor. Däremot har utskottet på de i punkt 1 här
ovan angivna skälen funnit sig icke böra tillstyrka motionärens förslag om
understöd åt änkan efter daglönaren Rundcrantz, vilken avlidit redan år 1917.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 180,
i vad den avser understöd åt daglönarna Carl August Karlssons
änka Maria Karolina Karlsson, född Berg, Ola Jonassons
änka Karolina Jonasson, född Olsson, Peter Håkanssons änka
Anna Sofia Håkansson, född Petersdotter, och Axel Vilhelm
Johanssons änka Henriette Johansson, född Flemming. må
medgiva, att envar av bemälda änkor må från och med den 1
januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon för -

Banlcoutskottets utlåtande Nr SS.

bliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor; samt

b) att förevarande motion 11:180, i vad den avser understöd
åt daglönarna Frans Vilhelm Olssons änka Sigrid Olsson,
född Stålhandske, och Carl Albert Rundcrantz änka Ellen
Maria Rundcrantz, född Svensson, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

34 :o.

I en inom andra kammaren av herr Svensson i Grönvik väckt motion nr 182 ■rV^tn^nder
har hemställts, »att riksdagen ville anslå ett belopp av 400 kronor årligen att åt soldautgå
såsom understöd åt framlidne soldaten vid Kalmar regementes 8 kompani tenF. A.Nthls
nr 62 Frans August Nihls efterlevande änka Emilia Petersdotter Nihl, så
länge hon lever ogift».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade handlingar.

Såsom i motionen erinrats, var frågan om understöd åt änkan Nihl föremål
för behandling vid 1927 års riksdag i anledning av ett utav samme motionär
då framställt förslag. De handlingar, som nu i avtryck fogats vid motionen,
voro för 1927 års riksdags bankoutskott tillgängliga vid frågans bedömande.

Av berörda handlingar jämte i övrigt tillgängligt material framgick, bland
annat, att Nihl, som var född den 10 juni 1862 och den 2 april 1884 antagits
till soldat vid Kalmar regemente, varit beordrad att den 10 september 1912
vid Emmaboda järnvägsstation avhämta beväringsmanskap, att han anlänt
till nämnda station på eftermiddagen den 9 september och efter att på flera
ställen sökt erhålla nattkvarter sent på kvällen besökt en affärslokal i omedelbar
närhet av stationen samt ensam lämnat affären ävensom att han på
morgonen den 10 september påträffats död i en invid vägen löpande, på botten
stensatt kanal. Av vederbörande länsman hölls den 10, 11 och 12 september
1912 polisförhör angående dödsfallet. Undersökningens resultat sammanfattades
i vederbörligt förhörsprotokoll på följande sätt: »Av den hållna undersökningen
synes allt tyda på, att Nihl omkommit genom olyckshändelse, men,
då det däremot ej kunnat utrönas, huru länge Nihl, som tydligen varit något
berusad, legat i diket, kan ej avgöras, om olyckshändelsen, om sådan föreligger,
inträffat enbart till följd av för mycket förtärda spritdrycker eller om
detta ens varit en bidragande orsak därtill.»

Sedan änkan Nihl i början av år 1925 hos riksdagens militieombudsman
gjort framställning i fråga om utfående av understöd och militieombudsmannen
i ärendet''införskaffat utredning, fann militieombudsmannen enligt beslut
den 3 april ej skäl att i ärendet vidtaga ytterligare åtgärd.

Änkan Nihl gjorde därefter hos Kungl. Maj:t hemställan om erhållande
av pension. Arméförvaltningens civila departement avstyrkte bifall till ansökningen.
Då emellertid, såvitt kunnat utrönas, begravningshjälp enligt be -

Banhoutslcottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt
ammunitionsarbetaren

T. A. Olssons
änka.

stämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1909 angående begravningshjälp
åt manskap icke utbetalts i anledning av Nihls dödsfall, hemställde
departementet om bemyndigande att till änkan Ni hl utbetala en gratifikation
motsvarande det belopp, som jämlikt nämnda brev skolat högst utbetalas
i begravningshjälp eller 75 kronor.

Den 14 augusti 1925 beslöt Kungl. Maj:t i enlighet med vad civila departementet
hemställt.

Under hänvisning till sålunda föreliggande utredning anförde bankoutskottet
i sitt den 22 april 1927 avgivna utlåtande nr 38, punkten 37, i ärendet
följande:

»Då, såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, utredning ej kunnat
vinnas, huruvida Nihls död förorsakats av olycksfall, eller överhuvud taget
rörande de närmare omständigheterna i samband med dödsfallet, har utskottet,
med hänsyn jämväl till att frågan om pension eller understöd åt änkan
Nihl nyligen prövats såväl av riksdagens militieombudsman som av Kungl.
Maj :t, funnit sig icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.»

På. grund av det anförda hemställde utskottet, att den föreliggande motionen
icke matte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i
enlighet med vad utskottet hemställt.

Då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter,
som kunna inverka på frågans bedömande, saknar utskottet anledning
att frångå den ståndpunkt, utskottet år 1927 intagit i ärendet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 11:182 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

35 ro.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 273 har herr Dahlén hemställt,
»att riksdagen ma till änkan Anna Sofia Wilhelmina Olsson bevilja en årlig
pension av 600 kronor att utgå från och med den 1 januari 1928».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att änkan Olssons
avlidne man Ture Alexander Olsson varit anställd såsom arbetare vid ammunitionsfabriken
å Marieberg från och med den 16 januari 1905 till sin död den
9 december 1927 eller under nära 23 år. Änkan, som är född den 10 november
1874 och sålunda omkring 53 ar gammal, lider av kroniskt eksem, som enligt
läkares intyg torde för framtiden i väsentlig mån nedsätta hennes arbetsförmåga.
Hon befinner sig, enligt vad som intygats, i behövande villkor och
synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna draga försorg om hennes
uppehälle.

Banleoutslcottets utlåtande Nr 32.

Med hänsyn till vad i motionen framhållits har utskottet funnit sig böra till- Utskottet.
styrka, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas arbetaren Olssons efterlevande
änka. Understödet torde i enlighet med vad som i liknande fall plägat
ske böra bestämmas till 384 kronor.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:273,
må medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg
Ture Alexander Olssons änka Anna Sofia Wilhelmina
Olsson, född Svensson, må från och med den 1 januari 1928
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor.

36:o.

I en inom andra kammaren av herrr Olsson i Berg väckt motion nr 278 har _ ^cr
hemställts, »att riksdagen må besluta att tillerkänna änkan Hulda Paulina s>ö([ åt fan.
Sundblad i Norums församling av Göteborgs och Bohus län ett årligt under -junkarenL.B.

...to i i i Sundblads

stöd a sexhundra kronor». änka.

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.

Hulda Paulina Sundblad är änka efter fanjunkaren vid Bohusläns regemente
Ludvig Bernhard Sundblad. Av handlingarna i ärendet framgår, att denne
var född den 12 september 1843 och kom i tjänst vid regementet den 15 april
1861. Han avled den 23 februari 1894 efter en tjänstetid av omkring 32 år
10 månader. Enligt vad som utrönts var Sundblad icke delägare i någon av
arméns änke- och pupillkassor, emedan han erhållit befordran å stat redan vid
den tid, då skyldighet icke förelåg att vara delaktig i sådan kassa, och Sundblad
icke begagnat sig av honom tillkommande rätt till frivillig delaktighet.

Sundblads änka är alltså icke berättigad till pension.

Änkan Sundblad är född den 30 januari 1853 och alltså 75 år gammal.

Enligt läkarintyg är hon på grund av ålderdomssvaghet och höftsjuka fullständigt
oförmögen att sköta sig själv och sitt hus. Vederbörande pastorsämbete
har intygat, att hon är i största behov av understöd. Hon synes sakna anhöriga
i sådan ställning, att de kunna draga försorg om henne.

Då Sundblad avlidit redan för omkring 34 år sedan, har utskottet, i överens- utskottet.
stämmelse med den uppfattning utskottet uttalat under punkten 1 i det föregående,
ansett sig icke kunna tillstyrka, att understöd av statsmedel beviljas
hans änka.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 278 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

37 :o.

Än9:.... I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr 78,

^36W5iOW dl tjj. . _ _ • -ioi ••

sekreteraren bär Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsh°säkring°r"
^^protokollet över socialärenden för samma dag, i punkten l1 föreslagit riksdaanstalten
gen medgiva, att Isabella Augusta Elisabet Eleonora Nordgren, född Barthel''grens
änka'' SOn’ iin^a e^ter tjänstförrättande sekreteraren hos riksförsäkringsanstalten, notarien
å extra stat därstädes Anders Einar Nordgren, må, räknat från och med
den 1 oktober 1927, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.

T. f. sekreteraren Nordgren, som var född den 15 maj 1887, antogs efter
avlagd juris kandidatexamen och tingstjänstgöring med tjugu rättegångsdagar
till extra ordinarie notarie hos Stockholms rådhusrätt, där han tjänstgjorde
till den 1 juni 1918. Under sin tjänstgöring i rådhusrätten innehade Nordgren
under i handlingarna närmare angivna kortare tider förordnanden såsom
kriminalassessor, registrator, inskrivningsnotarie och amanuens. Under en
månad år 1918 innehade Nordgren förordnande vid Svea hovrätt såsom aktuarie
för vädjade mål.

Från och med den 1 augusti 1915 intill sitt den 4 september 1927 timade
frånfälle bestred Nordgren förordnanden hos pensionsstyrelsen såsom tillfällig
föredragande av ansökningar om pension eller understöd. Periodvis
under berörda tid var Nordgren även förordnad såsom tillfällig ledamot hos
styrelsen.

Den 5 februari 1919 antogs Nordgren till amanuens hos riksförsäkringsanstalten.
Den 1 oktober 1920 blev Nordgren notarie i 21 :a lönegraden å
extra stat hos anstalten, vilken befattning han innehade till sin död. I denna
befattning åtnjöt han senast lön enligt 22 :a löneklassen med 6,816 kronor för
år, vartill kom dyrtidstillägg enligt gällande grunder. Därjämte innehade
Nordgren från och med den 7 september 1924 förordnande att tills vidare
uppehålla en sekreterarbefatning å ordinarie stat hos riksförsäkringsanstalten.
Före sistnämnda dag hade Nordgren innehaft förordnande å befattning i nuvarande
lönegraden B 24 eller högre grad i sammanlagt 2 år 2 månader 3
dagar.

Den efter Nordgren upprättade bouppteckningen utvisar en behållning å
2,766 kronor 36 öre. Enligt mellan makarna upprättat inbördes testamente
skall behållningen med full äganderätt tillfalla änkan.

Nordgrens änka är född den 7 april 1887 och alltså 41 år gammal. Då
Nordgren icke innehade ordinarie befattning, är änkan icke berättigad till
pension enligt de för den ordinarie personalen hos riksförsäkringsanstalten
gällande bestämmelser.

Av ett den 2 november 1927 utfärdat läkarintyg framgår, att änkan sedan
mer än 2 år tillbaka lider av sömnlöshet och nervklenhet samt att på grund
härav hennes förvärvsförmåga är för en avsevärd tid framåt nedsatt.

Riksförsäkringsanstalten har i ärendet anfört bland annat följande:

Hos riksförsäkringsanstalten vore endast 42 befattningar uppförda å ordinarie
stat. Inbegripet extra ordinarie personal m. fl. utgjorde hela antalet

1 Beträffande punkterna 2—4 samt 6—8 av propositionen nr 78, se utlåtande nr 30, punkterna
56—61.

Bankoutsleottets utlåtande Nr 38.

befattningshavare för det dåvarande 304. Således utgjorde antalet ordinarie
befattningar endast cirka 13 procent av hela personalens antal. Riksförsäkringsanstaltens
befattningshavare och deras efterlevande befunne sig sålunda
med avseende å pensionsrätt i betydligt sämre ställning än personalen hos
de flesta andra statens verk. Denna personalens ogynnsamma ställning stode
i samband därmed, att frågan om socialförsäkringens organisation ännu icke
blivit slutgiltigt avgjord, vilket föranlett att av riksförsäkringsanstalten vid
skilda tillfällen gjorda framställningar om överförande i större utsträckning
av anstaltens befattningshavare till ordinarie stat icke lett till något resultat.
Det syntes emellertid obilligt, att riksförsäkringsanstaltens personal och
efterlevande till befattningshavare hos anstalten skulle bliva lidande till följd
av att någon definitiv lösning av nämnda organisationsfråga ännu icke kunnat
åvägabringas.

Vad särskilt Nordgren anginge borde beaktas, att en notarietjänst å anstaltens
ordinarie stat under år 1924 blivit ledig samt att Nordgren, därest
denna tjänst fått i vanlig ordning återbesättas, med största sannolikhet skulle
hava erhållit densamma. Kungl. Maj :t hade emellertid genom beslut den
17 oktober 1924 föreskrivit, att tjänsten i fråga tills vidare allenast skulle
uppehållas medelst förordnande.

Riksförsäkringsanstalten har på grund av det anförda ansett skäligt, att
pension beredes åt Nordgrens änka till belopp motsvarande den pension, vartill
hon varit berättigad, därest Nordgren vid sitt frånfälle varit ordinarie notarie
hos riksförsäkringsanstalten.

Den årliga pension, som under nyss angivna förutsättning skulle hava utgått
till änkan, skulle hava utgjort 1,160 kronor.

Statskontoret har ansett pensionsbeloppet för änkan Nordgren böra fastställas
till 720 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av utredningen i ärendet innehade Nordgren icke ordinarie
befattning, till följd varav han saknat möjlighet ingå i civilstatens änke- och
pupillkassa och därigenom grundlägga pensionsrätt för sin hustru. Anledningen
till att Nordgren i likhet med det stora flertalet av riksförsäkringsanstaltens
befattningshavare icke blivit uppförd å ordinarie stat, torde såsom
riksförsäkringsanstalten framhållit stå i samband därmed, att frågan om socialförsäkringens
organisation ännu icke blivit slutgiltigt avgjord. Med hänsyn
härtill synas starka billighetsskäl föreligga för beredande av någon pension
av statsmedel såsom bidrag till änkan Nordgrens uppehälle. Vid bestämmandet
av storleken av denna pension torde, då mannen Nordgren icke
erlagt några pensionsavgifter, en viss reduktion böra äga rum av det belopp,
som skolat utgå, därest Nordgren varit ordinarie notarie. Vid sådant förhållande
finner utskottet det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet av 720
kronor skäligt.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Ang.

årligt understöd
åt portvakten
J.
Nilssons
änka.

38 ro.

I punkten 5 av förevarande proposition nr 78 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att portvakten vid Lunds hospital och asyl Johan Nilssons
änka Kerstin Nilsson, född Jönsson, må räknat från och med den 1 juli
1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Johan Nilsson, som var född den 20 april 1854, var anställd vid Lunds
hospital och asyl dels såsom sjukvårdare från och med den 9 april 1882 till
och med den 31 oktober 1889 och dels såsom yttre portvakt från och med den
1 november 1889 till och med den 31 augusti 1921, då han erhöll avsked.
Genom beslut den 18 november 1921 tilldelades Nilsson av Kungl. Maj:t ett
årligt understöd av 800 kronor.

Nilsson avled den 10 juni 1927. Den efter Nilsson upprättade bouppteckningen
utvisade en behållning av 15,683 kronor 66 öre, vilken enligt
mellan makarna upprättat inbördes testamente med full äganderätt skulle
tillfalla änkan. Bland tillgångarna ingick en fastighet, taxerad till 15,900
kronor men intecknad för 4,000 kronor, samt bankfordringar till sammanlagt
belopp av 4,338 kronor.

Den av Nilsson innehavda portvaktsbefattningen medförde icke rättighet
för honom att inträda såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
Han har därför icke haft möjlighet att genom erläggande av avgifter till
kassan bereda sin efterlevande hustru pension från kassan.

Änkan Nilsson har från och med den 1 december 1883 till och med 31
oktober 1889, alltså under nära sex år, varit anställd såsom inre portvakt
vid hospitalet. Under tiden därefter har hon biträtt mannen i hans göromål
såsom yttre portvakt.

Statskontoret har med hänsyn till de i boet efter Johan Nilsson befintliga
tillgångarna i fast egendom, bankfordringar m. m. och då den enligt bouppteckningen
förefintliga behållningen i boet i sin helhet tillfölle änkan, funnit
sådana omständigheter i detta fall knappast kunna anses föreligga, som plägade
förutsättas för att söka utverka pension åt avliden statsarbetares änka. Emellertid
vore det upplyst, att änkan Nilsson själv varit anställd såsom portvakt
under en tid av nära 6 år samt därefter biträtt sin man med hans portvaktsgöromål.
Vid sådana förhållanden kunde det synas skäligt, att änkan Nilsson
erhölle någon pension. Statskontoret ville därför icke motsätta sig, att en
pension å förslagsvis 384 kronor utverkades åt henne att från allmänna indragningsstaten
utgå från och med den 1 juli 1927 under hennes återstående livstid,
så länge hon förbleve änka.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet.

I betraktande av den jämförelsevis stora behållning i boet efter portvakten
Nilsson har utskottet i likhet med statskontoret ansett tveksamt, huruvida något

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82.

årligt understöd av statsmedel överhuvud taget borde beredas hans änka. Då
emellerid änkan själv under en lång tid varit direkt anställd vid eller eljest
utfört arbete för det hospital, där mannen tjänstgjort, har utskottet icke velat
motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag, att ett årligt understöd tillerkännes änkan,
oaktat hon icke är medellös. Understödet torde emellertid icke böra fastställas
till högre belopp än 324 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att portvakten vid Lunds hospital
och asyl Johan Nilssons änka Kerstin Nilsson, född Jönsson,
må räknat från och med den 1 juli 1927 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 324 kronor.

39 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition nr
80 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, under punkten 1 föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne läraren vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet, medicine kandidaten John Gunnar Larssons och hans efterlevande
hustru Emma Sofia Larssons, född Andersson, minderårige son John Ragnar
må från och med den 1 maj 1927 till och med utgången av det kalenderår, varunder
han uppnått aderton års ålder, komma i åtnjutande av ett årligt understöd
från allmänna indragnings staten av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att medicine kandidaten Gunnar Larsson
anställdes vid karolinska institutet såsom biträdande lärare under läsåret
1908—1909 för att leda en kurs i allmän kemi. Detta förordnande har sedan
dess, år efter år, förnyats, och Larsson har således under en tid av 20 år meddelat
den grundläggande undervisningen i detta ämne, vilken undervisning han
på ett i allo synnerligen förtjänstfullt sätt utövat. De löneförmåner, han härför
av statsverket uppburit, utgjorde till och med juni månad 1924 2,500 kronor
om året och därefter 3,700 kronor. Sedan 1900 — under 27 år alltså —
har Larsson även varit anställd som lärare i kemi med metallurgi och läkemedelslära
vid tandläkarinstitutet, för vilket uppdrag han ej uppburit ersättning
av statsverket utan endast stadgade avgifter av de studerande. Åven om denna
undervisning har han inlagt synnerligen stora förtjänster.

Larsson efterlämnade vid sin död den 16 april 1927 änka Emma Sofia Larsson,
född Andersson den 17 april 1892 och alltså snart 36 år gammal, och en
son, född den 1 april 1924. Behållningen i boet efter Larsson utgjorde 2,391
kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Ang.

årligt understöd
åt med.
kand. J. O.

Larssons

minderårige

son.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pension åt
värmeskötaren
Olle Olssons
änka.

Utskottet.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande fall föreligga,
anser sig utskottet böra ansluta sig till Kungl. Maj :ts förslag, att Larssons
efterlevande tillerkännas något understöd av statsmedel samt att detta bör ske
i form av uppfostringsbidrag åt makarna Larssons minderårige son. Beträffande
storleken av ifrågavarande understöd har utskottet emellertid icke funnit
anledning tillstyrka ett högre belopp än 384 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att avlidne läraren vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet, medicine kandidaten John Gunnar
Larssons och hans efterlevande hustru Emma Sofia Larssons,
född Andersson, minderårige son John Ragnar må från
och med den 1 maj 1927 till och med utgången av det kalenderår,
varunder han uppnått 18 års ålder, komma i åtnjutande
av ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten av
384 kronor.

40 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition nr 80 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att värmeskötaren vid folkskoleseminariet i Göteborg
Olle Olssons änka Ida Serafia Olsson, född Jonasson, må, räknat från och med
den 1 oktober 1927, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att värmeskötaren Olle Olsson varit anställd
vid folkskoleseminariet i Göteborg från och med den 22 augusti 1912 till
sin död den 22 september 1927 och därvid uppburit avlöning, som från och med
budgetåret 1925—1926 frånsett tillfällig avlöningsförbättring och dyrtidMilllägg
uppgått till 1,425 kronor årligen, vartill kommit fri bostad med bränsle
och lyse; att han sedan mars 1924 på grund av sjukdom varit urståndsatt att
sköta sin tjänst; att hans änka, som är född den 7 mars 1875 och alltså 53 år
gammal, enligt intyg av läkare lider av åderbråck å båda benen samt i följd
därav är i rätt hög grad nedsatt till sin arbetsförmåga; att makarna Olsson
icke hade några barn i livet, samt att Olsson vid sin död efterlämnat ett sparat
kapital på omkring 2,700 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som med hänsyn till de föreliggande omständigheterna finner billighetsskäl
tala för att änkan Olsson beredes någon pension, har icke funnit
anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

41 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 2 mars 1928 dagtecknad proposition nr 142 pensf^f d
har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- viceprofessom
rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen v''d
medgiva, att f. d. vice professorn vid konsthögskolan A. Tallbergs änka Greta a. Tallbergs
Kristina Katrina Tallberg, född Santesson, må från och med den 1 februari 1928 ankaunder
sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 912 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att f. d. vice professorn vid konsthögskolan
A. Tallberg, som avlidit den 8 januari 1928, genom beslut av 1926 års
riksdag beviljats en årlig pension från allmänna indragningsstaten å 2,724
kronor; att änkan är född den 2 juli 1878 och alltså 49 år gammal; att änkan
icke är berättigad till pension från civilstatens änke- och pensionskassa, enär
mannen icke kunnat vinna delaktighet i berörda kassa; samt att bouppteckningen
efter Tallberg utvisat en brist i boet av 1,595 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om beredande av pension åt änkan utskottet.
Tallberg. Vad beträffar pensionens storlek, har utskottet icke haft något att
erinra mot vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit eller 912 kronor.

Utskottet vill erinra, att samma belopp av 1926 års riksdag beviljats f. d. professorn
vid konsthögskolan Grundströms änka.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

42 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr Ang.
110 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1 föreslå- vissa avlidna
_ befattning s glt

riksdagen havare vid

l:o) medgiva, att avlidne gårdssmeden vid Strömsholms hingstdepå Gustaf Strömsholms
Oskar Blomdahls änka Kristina Bernhardina Blomdahl, född Nordstedt, avlid- %ngs epa’
ne skogvaktaren vid samma hingstdepå Otto Fredrik Lindholms änka Augusta
Maria Lindholm, född Holmquist, och avlidne stallbetjänten vid samma depå
Gustaf Edvard Wallenbergs änka Matilda Lovisa Wallenberg, född Forsblom,
var för sig må komma i åtnjutande av änkepension till ett belopp av 384 kronor
om året, att utgå från och med den 1 januari 1928 så länge de förbliva i sitt nuvarande
änkestånd; dock att pension för tid, varunder pensionär må vara i
åtnjutande av kontant understöd från depåförvaltningen, skall minskas med sålunda
utgående belopp; ävensom

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 17 häft. {Nr 32.) 4

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

2 :o) förklara, att pensionerna må utgå i första hand av det årliga överskott,
som kan uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen
vid Strömsholms hingstdepa samt deras änkor och barn samlade pensionsfond,
sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer guldits, samt,
i den mån detta överskott icke förslår för ändamålet, från allmänna indragningsstaten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

beträffande änkan Blomdahl: att hon är född den 21 oktober 1847; att hennes
man Gustaf Oskar Blomdahl, som var född 1845 och avled den 11 juni 1914,
varit anställd vid hingstdepån såsom gårdssmed från den 1 november 1884
till den 30 september 1908 eller i nära 24 år; åt t hon åtnjuter understöd från
pensionsfonden för avskedade stallbetjänter m. fl. samt deras änkor och barn
samt från andra till förfogande av depåförvaltningen stående understödsmedel
med tillhopa 80 kronor ävensom pensionstillägg av statsmedel med 61 kronor
och dyrtidstillägg med 30 kronor eller alltså sammanlagt 171 kronor om året;
att hon bebor och tillsammans med sina barn, som lämna henne något understöd,
äger en bostadslägenhet i närheten av hingstdepån men i övrigt saknar
nämnvärda tillgångar; att hon på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att
försörja sig själv;

beträffande änkan Lindholm: att hon är född den 9 augusti 1863; att hennes
man, Otto Fredrik Lindholm, som var född 1861 och avled den 5 november
1913, varit anställd såsom skogvaktare vid hingstdepån från den 1 juni 1896
till sin död eller alltså i över 17 år; att hon åtnjuter understöd från ovannämnda
pensionsfond och understödsmedel med 76 kronor samt dessutom av statsmedel
pensionstillägg med 57 kronor och dyrtidstillägg med 30 kronor eller sålunda
tillhopa 163 kronor om året; att hon är boende hos sin son, som arrenderar
förra skogvaktarbostället; att hon saknar tillgångar, men åtnjuter något
understöd från sina barn; att hon på grund av sjuklighet är oförmögen att försörja
sig själv; samt

beträffande änkan Wallenberg: att hon är född den 16 april 1851; att hennes
man, Gustaf Edvard Wallenberg, som var född 1844 och avled den 18 juli
1923, varit anställd vid hingstdepån från 1864 till 1918 eller alltså i 54 år,
varav längsta tiden såsom stallbetjänt och någon tid såsom kusk, vilken sistnämnda
befattning han dock på grund av åkomma i armmuskulaturen måste
lämna redan 1892; att hon åtnjuter understöd från ovannämnda pensionsfond
och understödsmedel med 80 kronor samt av statsmedel pensionstillägg med 61
kronor och dyrtidstillägg med 30 kronor, eller alltså sammanlagt 171 kronor
om året; att hon hyresfritt disponerar en bostadslägenhet i depåns hus; att hon
saknar nämnvärda^ tillgångar, men har något understöd av sina barn; samt att
hon på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att försörja sig själv.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, äro ifrågavarande änkor redan i
åtnjutande av understöd, nämligen från depåförvaltningen vid Strömsholms
hingstdepå. Kungl. Maj:ts förslag innebär, att dessa understöd skulle genom
särskilt beslut av riksdagen uppbringas till 384 kronor. Utskottet vill erinra,
att ett stort antal av nu utgående pensioner till änkor efter statstjänare icke
uppgår till högre belopp än som utgår i förevarande fall samt att dessa låga

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 51

pensioner icke blivit av riksdagen höjda. Under sådana förhållanden har utskottet
funnit det vara betänkligt att i särskilda fall tillstyrka sådan pensionsförhöjning.
Såsom i propositionen framhålles, har riksdagen visserligen tidigare
i några fall beviljat pensioner till belopp av 384 kronor åt änkor efter
stallbetjänter vid Strömsholms hingstdepå. Intet av dessa fall torde emellertid
vara fullt jämförligt med de nu föreliggande. Endast i ett av de tidigare fallen
utgick understöd från depåförvaltningen, men det gällde därvid en änka, som
under åtskilliga år själv tjänstgjort vid depån.

Även med hänsyn till övriga i ärendet föreliggande omständigheter har
utskottet icke ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Änkan
Wallenberg äger nämligen förutom det kontanta understödet från depåförvaltningen
förmånen av hyresfri bostad i depåns hus. Beträffande änkorna Blomdahl
och Lindholm är att märka, att deras män avlidit redan för omkring 14
år sedan. Samtliga änkor åtnjuta dessutom bidrag till sitt livsuppehälle från
sina barn.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.

43 :o.

I punkten 2 av ifrågavarande proposition nr 110 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att framlidne extra lantmätaren Fredrik Christoffer
Geddes änka Bertha Helena Gedde, född Ljungquist, må, räknat från och med
den 1 september 1927, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten atnjuta en arlig pension
av 600 kronor.

Åv handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Extra lantmätaren Gedde, som var född den 27 mars 1859, avlade lantmäteri
examen den 8 maj 1908 och konstituerades till lantmätenauskultant den 3
juni samma år. Ålltsedan den 10 sistnämnda månad, då Gedde första gången
förordnades såsom medhjälpare i tjänsten hos lantmätare, var han oavbrutet
sysselsatt med utövande av lantmäteriverksamhet och innehade vid sin död den
26 augusti 1927 förordnande såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätaren
i Uddevalla distrikt samt var, beträffande vissa förrättningar, vikarie för
distriktslantmätare. Gedde kunde sålunda vid sin död räkna sig till godo en
tjänstetid av något över 19 år.

Såsom extra lantmätare uppbar Gedde ett statsarvode av 2,000 kronor för
år, och beräknades enligt gällande bestämmelser (Sv. förf.-saml. 1925 nr 192)
hans inkomst för arbete enligt lantmäteritaxa till 3,200 kronor, likaledes för år
räknat, å vilka belopp, tillhopa 5,200 kronor, dyrtidstillägg utgick efter för
s. k. oreglerad avlöning gällande grunder.

Ätt Gedde icke sökt ordinarie distriktslantmätartjänst torde enligt lantmäteristyrelsen
närmast vara att söka däri att han, till följd av den höga ålder han

Ang.

pension åt
extra lantmätaren
F.
O. Oeddes
änka.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt f.
domänintendenten
J.
Berzelius’
änka.

redan vid avläggandet av lantmäteriexamen innehade, icke ansetts hava stora
utsikter att vinna dylik befordran.

Geddes änka är född den 2 december 1875 och alltså 52 år gammal. Hon
lider enligt läkarintyg av kronisk reumatism och neurasteni, varigenom hennes
arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt. Behållningen i boet efter Gedde
uppgick till 15,360 kronor. Änkan är den enda stärbhusdelägaren i boet.

Utgående från att Geddes avlöningsförmåner vid hans frånfälle kunde beräknas
hava uppgått till 5,200 kronor, har lantmäteristyrelsen ansett änkan
Gedde böra tillerkännas en årlig pension av 960 kronor, vilket belopp motsvarade
den änkepension, som skulle hava utgått, därest Gedde varit ordinarie
befattningshavare och såsom sådan delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

Statskontoret har med hänsyn till änkan Geddes icke alldeles obemedlade
ställning ansett det knappast böra ifrågakomma att bereda änkan årligt understöd.
I varje fall syntes understödsbeloppet icke böra fastställas till högre
belopp än 600 kronor. Detta belopp hade nämligen i allmänhet beviljats
av riksdagen såsom pension åt änkor efter lantmätare.

I likhet med statskontoret finner utskottet det vara i viss mån tveksamt, huruvida
i detta fall sadana förhallanden kunna anses föreligga, att änkepension bör
ifrågakomma. Med hänsyn huvudsakligen till att änkan Geddes arbetsförmåga
till följd av sjukdom är för framtiden i väsentlig grad förminskad, har utskottet
emellertid ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om beviljande
av en pension åt änkan. Jämväl i fråga om pensionens belopp och tidpunkten
för dess utgående ansluter sig utskottet till vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

44 :o.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen inom första
kammaren under nr 110 av herr Petrén och friherre Beck-Friis samt inom andra
kammaren under nr 176 av herr af Ekenstam jämte två av kammarens övriga
ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville besluta att årligen till änkefru
Livy Berzelius, född Thalin, lämna ett understöd 1,000 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
nr 176 i andra kammaren.

Till stöd för förslaget har i motionerna anförts bland annat, att änkan Berzelius’
man, efter att hava verkat såsom lärare och föreståndare vid vissa lantbruksskolor,
varit förordnad såsom domänintendent i Östergötlands län under

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

■>3

åtskilliga år samt att han fullgjort en lång, hedrande och för det allmänna
mer än vanligt gagnande verksamhet.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Berzelius, som var född år 1839,
år 1895 förordnats till domänintendent i Östergötlands län, vilket förordnande
förnyats till och med utgången av år 1906. Berzelius avled den 31 oktober
1918. Hans änka, som är född den 2 april 1851 och sålunda 77 år gammal, är
enligt vad handlingarna utvisa numera fullkomligt medellös och saknar anhöriga
i sådan ställning, att de kunna draga försorg om henne.

Av utredningen framgår, att Berzelius varit i statens tjänst anställd under
en tid av endast omkring 11 år. Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl
därtill, att Berzelius för mer än 20 år sedan lämnat sin statstjänst utan
att för densamma komma i åtnjutande av pension samt avlidit redan ar 1918,
har utskottet av principiella skäl funnit sig icke kunna tillstyrka, att understöd
av statsmedel skulle beviljas hans änka.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 110 och II: 176 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

45 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 352 har herr Forssell anfört och
hemställt följande:

»I motion nr 220 till 1926 års riksdag ävensom i en vid innevarande års
riksdag väckt motion har jag framfört krav på uppflyttning i lönegrad B 26
av förste byråingenjörsbefattningarna i patent- och registreringsverket. Den
behandling denna fråga undergick vid 1926 års riksdag fastslog rättmätigheten
av detta krav, ehuru beklagligtvis detsamma då icke kunde tillgodoses.

Sedan en av innehavarna av ifrågavarande fyra förste byråingenjörsbefattningar,
Gustaf Henrik Petersson, under år 1927 avlidit, har pensionen till
hans änka och barn utgått i relation till den lägre lönegraden, B 24. Härav
har följt en för dessa efterlevande kännbar minskning i den inkomst, vartill,
i överensstämmelse med ovan anförda, Peterssons tjänsteställning under livstiden
bort berättiga.

Det torde få anses med rättvisa och billighet överensstämmande att, därest
innevarande års riksdag bifaller uppflyttning i lönegrad B 26 av ifrågavarande
befattningar, Peterssons änka får komma i åtnjutande av mot den högre lönegraden
svarande pensionsförmåner, och får jag fördenskull under denna förutsättning
hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att pension till änkan efter framlidne förste
byråingenjören Gustaf Henrik Petersson måtte utgå enligt grunderna för
änkor efter tjänstemän i lönegrad B 26.»

Utskottet vill erinra, att pensioneringen för efterlevande till ordinarie manliga
befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen är ordnad genom en
Särskild anstalt, civilstatens änke- och pupillkassa, grundad på obligatorisk
delaktighet. Pensioneringen regleras genom bestämmelser, antagna av delägarna
samt fastställda av Kungl. Maj:t, och kostnaderna för pensioneringen

Utskottet.

A rer/.

förhöjning av
pensionen åt
förste byråingenjören
O.
H. Peterssons
änka.

Utskottet.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

Ang.

pension åt f.
lokomotivföraren
J. E.
Boqvists
änka.

bestridas genom delägarnas egna avgifter. Under sådana förhållanden
kan riksdagen uppenbarligen icke, såsom motionären ifrågasatt, bestämma
att pensionsförmånen för viss delägares efterlevande skall utgå efter andra
regler än de författningsenligt gällande. Ett biträdande av motionens syfte
skulle alltså förutsätta, att riksdagen i detta fall skulle av statsmedel bevilja
särskild pensionsförmån utöver den från civilstatens änke- och pupillkassa utgående.
Ett beslut i sådan riktning skulle emellertid innebära ett frångående av
de principer, som ligga till grund för ordinarie statstjänares familjepensionering,
och de skäl, som i motionen anförts till stöd för ett dylikt beslut, kunna
enligt utskottets mening icke utgöra tillräcklig motivering för en åtgärd av
denna art. Vid sådant förhållande kan utskottet, oavsett utgången av den i motionen
berörda frågan om uppflyttning i högre lönegrad av förste byråingenjörsbefattningarna
i patent- och registreringsverket, icke understödja motionärens
förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 352 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

II. Efterlevande till befattningshavare vid koinmunika tionsverken.

46 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr
117 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne förre lokomotivföraren vid statens
järnvägar Johan Erik Boqvists änka Maria Sofia Boqvist, född Stenfelt, må av
trafikmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av 444! kronor, att utgå från
och med den 1 januari 1928 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande
reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande
pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Lokomotivföraren Boqvist, född den 30 mars 1843, erhöll ordinarie anställning
vid statens järnvägar från och med den 1 januari 1885, avgick med pension
den 1 maj 1911 och avled den 20 mars 1927. Han uppbar vid avskedet ett
arvode av 2,100 kronor om året jämte bostads- och beklädnadsersättning. Hans
pension utgjorde 2,136 kronor för år räknat.

Änkan Boqvist var född den 10 oktober 1853 och ingick den 26 mars 1894
äktenskap med mannen Boqvist. Den senare hade från och med sitt tillträde
av ordinarie anställning vid statens järnvägar till och med utgången av november
månad år 1907, då hans yngsta barn i ett tidigare äktenskap uppnått 18

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

ars ålder, varit delägare i statens järnvågars änke- och pupillkassa. Därest
han vid avgången ur statens järnvägars tjänst varit delägare i nämnda kassa,
hade änkan enligt nuvarande bestämmelser för kassan kunnat erhalla en ärlig
pension av 880 kronor. Änkan är emellertid utesluten från pension, enär makarnas
äktenskap blivit ingånget efter det mannen fyllt 50 år utan att mannen
förvärvat delägarrätt för hustrun.

Änkan Boqvist är medellös och i den ålder, att hon icke genom eget arbete
nämnvärt kan bidraga till sin försörjning.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn till Boqvists långvariga anställning vid
statens järnvägar och övriga förevarande omständigheter funnit skäligt, att
änkan Boqvist tillerkändes något understöd i form av pension för sin återstående
livstid, förslagsvis 444 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder för sin del Kungl. Maj:ts förslag, att änkan Boqvist, som utskottet.
är medellös och på grund av sin höga ålder icke lärer vara i stånd att själv försörja
sig, tillerkännes någon pension. I överensstämmelse med vad tidigare
tillämpats har det föreslagna pensionsbeloppet avpassats så, att det motsvarar
en tredjedel av det belopp, som skulle hava tillkommit vederbörande, därest
mannen vid avskedet varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Utskottet har därför icke funnit anledning till erinran mot beloppet och hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

47 :o. .

I punkten 2 av nyssnämnda proposition nr 117 har Kungl. Maj:t vidare ^ng.
föreslagit riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne maskinisten August
Manfred Åsbergs efterlämnade minderåriga barn Anna Sofia Kristina, Hjal- nisten A. M.
mar Henning och Siri Maria Elisabet må från och med den 1 april 1927 till
och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 ars alder, barn.
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 120 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Maskinisten Äsberg, som var född den 10 januari 1881, var anställd vid
statens järnvägars slipersfaktori från och med den 1 mars 1919 till nagra fa
dagar före sin den 8 mars 1927 timade död. Hans lön utgick från och med
den 1 mars 1924 med 5,100 kronor per år jämte dyrtidstillägg. Med hänsyn
till ovissheten, huruvida faktoriet komme att kvarbliva under statens järnvägars
förvaltning eller överföras till domänverket, hade Åsberg i likhet med
övriga tjänstehavare därstädes icke kunnat vinna anställning sasom extra ordinarie
befattningshavare. Åsberg, som sålunda icke ens för egen del varit berättigad
till pension, hade icke heller kunnat genom inträde i statens järnimgars
änke- och pupillkassa bereda sina efterlevande någon pension.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

Ang.

årligt understöd
åt arbetaren
K. E.
Sundbergs
moder.

Åsberg efterlämnade vid sin död, förutom änka, född den 24 september 1884
och alltså 43 år gammal, en 22-årig son och tre minderåriga barn, födda respektive
den 15 september 1910, den 20 juni 1912 och den 8 oktober 1919. Änkan
Åsberg vitsordas vara fattig och i synnerligt behov av högsta möjliga pension,
varjämte hon enligt läkarintyg lider av åderbråck och allmän svaghet, till
följd varav hennes arbetsförmåga är betydligt nedsatt. Behållningen i boet
efter mannen utgjorde 1,412 kronor.

Järnvägsstyrelsen har under uttalande, att omständigheterna i förevarande
fall visserligen i betraktande av hustru Åsbergs minskade arbetsförmåga och
hennes försörjningsplikt kunde anses såsom ömmande, likväl med hänsyn till
att maskinisten Åsbergs tjänstetid vid statens järnvägar icke omfattat mer än
åtta år, ävensom till formen för den anställning han innehaft, icke funnit sig
kunna tillstyrka beviljande av understöd av statens järnvägars medel.

Statskontoret har ansett det billigt, att de tre av makarnas barn, som vore
under 18 år, erhölle något understöd och i sådant avseende förslagit ett belopp
av 120 kronor åt vart och ett av dem, att av trafikmedel utgå från och med
den 1 april 1927.

Departementschefen erinrar bland annat därom, att riksdagen i åtskilliga
fall beviljat understöd åt efterlevande efter befattningshavare, som icke vunnit
ordinarie anställning och på den grund icke kunnat få delaktighet i statsunderstödd
änke- och pupillkassa. Departementschefen har därvid särskilt framhållit
riksdagens beslut dels ar 1919 i fråga om pension åt extra förrådsförmannen
vid kraftverket i Trollhättan O. F. G. Göranssons änka och barn, i vilket
fall vederbörande varit anställd i statens tjänst allenast 8 år, dels år 1925 i
fråga om pension åt extra biträdande ingenjören vid Trollhätte kraftverk Å.
Norbergs änka, dels ock ar 1926 beträffande pension till e. o. verkstadsförmannen
vid statens järnvägar Lars Adolf Arvidsons änka.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer alltså,

att Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

48 :o.

Kungl. Maj :t hav i punkten 3 av ovanberörda proposition nr 117 föreslagit
riksdagen medgiva, att Johanna Josefina Sundberg-Ohlsson, född Karlsson,
må av statens vattenfallsverks medel från och med den 1 januari 1928 under
sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 150 kronor, dock utan
rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Frånskilda hustrun Johanna Josefina Sundberg-Ohlssons son Karl Evert
hade den 6 november 1925 under arbete med muddring för statens vattenfalls -

Banlcoutskottvts utlåtande Nr 32.

verks räkning i närheten av ön Broken i Mälaren, omkommit genom drunkning.
Hans anställning hade varit av tillfällig art såsom vikarie under omkring en
vecka för annan arbetare.

Beträffande Johanna Josefina Sundberg-Ohlssons levnadsvillkor upplyses
bland annat, att hon vore född den 2G januari 1874 och frånskild sedan år 1914,
hade två söner, av vilka den ene, förenämnde Karl Evert, vore född den 19
mars 1904 och den andre fyra år yngre. Dessutom funnes fyra döttrar, vilka
vistades utom hemmet. Karl Evert hade sedan år 1919 haft arbetsförtjänst
och därav lämnat sökanden viss del.

Enligt läkarintyg hade modern befunnits lida av kronisk muskelreumatism
och nevrasteni, varför hennes arbetsförmåga vore i hög grad nedsatt. Hon
vore i avsaknad av kontanta tillgånger, men ägde en mindre fastighet, taxerad
till 5,200 kronor samt intecknad för 2,500 kronor. Modern, som härutöver
ådragit sig personliga skulder, vore icke berättigad till understöd från sin
frånskilde make.

Den 14 november 1925 hade anmälan om olycksfallet inkommit till riksförsäkringsanslalten.
Genom beslut den 9 januari 1926 förklarade riksförsäkringsanstalten
emellertid, att livränta enligt de vid tidpunkten för olycksfallet
gällande bestämmelser i 7 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete icke kunde utgå till sökanden, enär hon icke kunde anses
hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av sin avlidne sons arbete.

I ett den 9 december 1927 avgivet utlåtande har riksför säkring sanstalten
sedermera anfört, bland annat, följande:

Genom lag den 18 juni 1926 om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete, vilken lagändring trätt i kraft den
1 januari 1927, hade villkoren för efterlevande föräldrars rätt till livränta ändrats
bland annat i det avseendet, att dylik ersättning skulle utgivas, om vederbörande
för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende,
och skulle livränta utgå med ett årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll,
vederbörande av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den
avlidnes arbetsförtjänst.

Vid övervägande av frågan, huruvida sökanden skulle hava varit berättigad
till livränta i anledning av sonens död, därest sistnämnda bestämmelser varit
tillämpliga i förevarande fall, hade anstalten funnit, att hon måste anses, i betraktande
särskilt av hennes hälsotillstånd, hava för sitt uppehälle varit väsentligen
beroende av den avlidnes arbete. Då med hänsyn till omständigheterna
värdet av det underhåll, hon av den avlidne åtnjutit, skäligen torde kunna uppskattas
till 150 kronor, skulle alltså under den antagna förutsättningen årlig
livränta hava utgått till henne med detta belopp.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Av utredningen framgår, att Karl Evert Sundbergs moder varit för sitt uppehälle
väsentligen beroende av den avlidne sonens arbete. Med hänsyn härtill
anser utskottet i likhet med departementschefen det skäligt, att hon i anledning
av sonens frånfälle tillerkännes någon ersättning i form av årligt understöd.
Storleken av understödet torde böra, på sätt statskontoret i avgivet utlåtande
föreslagit, fastställas till samma belopp, som skulle hava tillkommit henne,
därest lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit tilllämplig
i fråga om det olycksfall, som medförde sonens död, eller 150 kronor
årligen, varå dyrtidstillägg icke torde böra utgå.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Ang.

årligt understöd
åt f. verkmästaren

K. L. Santessons
änka och
barn.

Utskottet

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

49 :o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 34 har herr Andersson, Erik,
hemställt, »det riksdagen ville besluta att tilldela änkan Andrietta Elisabeth
Santesson en årlig pension av 500 kronor, så länge hon lever ogift, eller, om
detta ej kan bifallas, att vart och ett av hennes barn erhåller ett årligt understöd
av 200 kronor, så länge de äro minderåriga.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Andrietta Elisabeth Santesson, född Lundbäck, är änka efter förre verkmästaren
vid statens järnvägar Klas Ludvig Santesson.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande:

Klas Ludvig Santesson, som var född den 16 oktober 1852, anställdes i statens
järnvägars tjänst under år 1875, befordrades till ordinarie verkmästare den
1 januari 1886 och avgick med pension den 31 oktober 1913. Hans pension
uppgick under de senaste åren efter vidtagen pensionsreglering till 3,648 kronor
för år, dyrtidstillägg däri ej inräknat.

Vid sin död den 10 januari 1927 efterlämnade Santesson, förutom änka, född
den 21 januari 1886 och alltså 42 år gammal, tre minderåriga barn, Knut Birger,
född den 12 juni 1912, Ingrid Linnéa, född den 27 januari 1914 och Knut
Bertil, född en 11 januari 1916. Änkan är enligt vad som intygats av vederbörande
fattigvårdsmyndighet medellös samt har enligt uppgift i motionen sin
arbetsförmåga synnerligen nedsatt.

Änkan och barnen äro icke berättigade att erhålla pension från statens järnvägars
änke- och pupillkassa, enär äktenskapet ingåtts först den 8 december
1914 och alltså efter det mannen lämnat sin anställning vid statens järnvägar.
Under den tid, Santesson innehaft delaktighet i berörda änke- och pupillkassa,
hade Santesson i avgifter till kassan inbetalt sammanlagt 3,189 kronor 82 öre.

Med hänsyn till Santessons långvariga anställning vid statens järnvägar och
övriga förevarande omständigheter har utskottet ansett skäligt, att hans efterlevande
tillerkännas något understöd av staten. Vad beträffar understödens
belopp har utskottet icke ansett sig böra förorda högre belopp än 444 kronor
för änkan och 96 kronor för vart och ett av de minderåriga barnen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:34, må
medgiva, att förre verkmästaren vid statens järnvägar Klas
Ludvig Santessons änka Andrietta Elisabet Santesson, född
Lundbäck, och makarnas minderåriga barn Knut Birger, Ing -

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

rid Linnéa och Knut Bertil må från och med den 1 januari
1928 av trafikmedel uppbära årliga understöd, änkan under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, med 444 kronor samt vart och ett av barnen till
och med utgången av det kalenderår, varunder det uppnår 18
års ålder, med 96 kronor.

50 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 18 har herr Samuelsson hem- Ang.
ställt, »att riksdagen måtte bevilja f. d. vagn- och stallkarlen Nils Gustav
Karlssons änka Karolina Matilda Karlsson, född Pettersson, ett ärligt under- vagn- och
stöd att utgå från 1 januari i år under hennes återstående livstid». N^G^Karls Beträffande

motiveringen för motionärens förevarande förslag får utskottet sons änka.
hänvisa till motionen.

Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, att e. o. vagn- och stallkarlen
Nils Gustav Karlsson, född den 11 mars 1853, tjänstgjort vid statens
järnvägar, Y distriktets maskinavdelning, såsom pumpare från och med den
1 juli 1886 till den 1 mars 1918, då han erhöll avsked med pension; att han
avled den 6 maj 1922, samt att hans änka Karolina Matilda Karlsson, född
Pettersson den 17 december 1854 och alltså 73 år gammal, är medellös och
oförmögen att försörja sig själv. Hon synes vidare sakna anhöriga, som i
nämnvärd grad kunna bidraga till hennes uppehälle.

I betraktande av de omständigheter, som åberopats i ärendet, har utskottet utskottet.
funnit sig böra ifrågasätta, att änkan Karlsson beviljas ett årligt understöd av
384 kronor. Understödet torde böra utgå av trafikmedel från och med den
1 januari 1928.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 18,
må medgiva, att förre e. o. vagn- och stallkarlen Nils Gustav
Karlssons änka Karolina Matilda Karlsson, född Pettersson,
må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

51 :o.

I en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 19 har hem- Ang.
ställts, »att riksdagen måtte besluta att bevilja e. o. vagn- och stallkarl Per stöd MS. c.o.
Börjessons änka Brita Lisa Börjesson, f. Söderlind, i Luleå ett årligt under- gt^^p
stöd att utgå från 1 januari i år under hennes återstående livstid». *

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen änka.
med därvid fogade bilagor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt under
stöd åt banar
betar en A.
E. Burströms
änka.

U tskottet.

Av nämnda bilagor jämte i övrigt tillgängliga handlingar utvisas, att e. o.
vagn- och stallkarlen Per Börjesson, som avled den 14 februari 1925, innehaft
extra ordinarie anställning vid statens järnvägar från och med den 10 juli
1899 till den 1 oktober 1921, då han på grund av sjukdom erhöll avsked med
pension; att han därjämte arbetat vid statens järnvägsbyggnader från den
1 juni 1888 till den 3 juli 1894; samt att hans änka Brita Lisa Börjesson, född
Söderlind den 13 april 1867 och sålunda 61 år gammal, är medellös och synes
sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna bidraga till hennes uppehälle.

De omständigheter, som i motionen åberopats, göra det enligt utskottets mening
billigt, att staten i förevarande fall träder hjälpande emellan. Detta synes
böra ske genom beviljande åt änkan Börjesson av ett understöd under hennes
återstående livstid till belopp av 384 kronor årligen. Understödet, vilket
torde böra utgå från och med den 1 januari 1928, lärer böra anvisas av trafikmedel.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 19. må
medgiva, att förre e. o. vagn- och stallkarlen Per Börjessons
änka Brita Lisa Börjesson, född Söderlind, må från och med
den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon
lever i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor.

52 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 20 har herr Samuelsson hemställt,
»att riksdagen måtte bevilja avlidne banarbetaren Abraham Edvard
Burströms änka, Helena Burström, född Häggström, ett årligt understöd att
utgå från 1 jan. 1928 under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas, att banarbetaren
Abraham Edvard Burström, född den 22 januari 1867, från och
med den 4 juni 1903 till sin död den 2 augusti 1925, innehaft oavbruten anställning
vid statens järnvägar, samt att hans efterlämnade änka Helena Burström,
född Häggström den 19 april 1871 och sålunda nära 57 år gammal,
är medellös och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna draga
försorg om hennes uppehälle.

Då skäl synas föreligga för beviljande av understöd i förevarande fall, vill
utskottet förorda, att änkan Burström tilldelas ett årligt understödsbelopp av
384 kronor, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari 1928.

lianlcoutsleottets utlåtande Nr SS. 61

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 20, må
medgiva, att banarbetaren Abraham Edvard Burströms änka
Helena Burström, född Häggström, må från och med den 1
januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

53:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 21 har herr Samuelsson hemställt,
»att riksdagen måtte bevilja f. d. verkstadsförman Karl Gustav Malmgrens
änka Kristina Malmgren, f. Andersdotter, i Vännäs ett årligt understöd
att utgå från 1 jan. i år under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid fogade
bilagor.

Av berörda bilagor framgår, att e. o. verkstadsförmannen Karl Gustav
Malmgren, som avled den 8 september 1909, anställdes såsom verkstadsarbetare
vid statens järnvägar den 5 september 1882; att han den 16 november 1899
befordrades till e. o. verkstadsförman, vilken befattning han innehade vid sin
död; samt att hans efterlämnade änka Kristina Malmgren, född Andersdotter
den 20 juli 1861 och alltså 66 år gammal, är obemedlad och lever i ömmande
omständigheter.

Då, såsom framgår av det anförda, Malmgren avlidit redan år 1909, har utskottet
med hänsyn till vad ovan anförts under punkten 1, funnit sig böra avstyrka,
att hans änka nu beredes pension av staten.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 21 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

54:o.

I en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 22 har hemställts,
»att riksdagen måtte bevilja e. o. lokrep. Erik August A:son Steinholtz
änka Ida Albertina Maria Steinholtz, f. Holmberg, ett årligt understöd
att utgå från den 1 jan. i år och så länge hon befinner sig i sitt änkestånd».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o.
reparatören Erik August Andersson Steinholtz, född den 25 september 1875,
varit anställd vid statens järnvägar, V distriktets maskinavdelning, från och
med den 2 augusti 1901 till sin död den 25 september 1920; att hans efter -

Ang.

årligt understöd
åt e. o.
verkstadsförmannen
K. O.
Malmgrens
änka.

Utskottet.

Ang.

ärligt understöd
åt e. o
reparatören
É. A:son
Steinholtz’
änka.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt e. o.
reparatören
Per Svenssons
änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt f.
e. o. vagn- och
stallkarlen J.
Erikssons
änka.

lämnade änka Ida Albertina Maria Steinholtz, född Holmberg den 26 december
1879 och alltså 48 år gammal, är mindre bemedlad och har tre barn, födda
respektive åren 1904, 1908 och 1909.

Då änkan Steinholtz, som endast är 48 år gammal, såvitt handlingarna utvisa,
är frisk och torde kunna genom arbete försörja sig, har utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka, att understöd av statsmedel i detta fall beviljas.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 22 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

55 ro.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 23 har herr Samuelsson hemställt,
»att riksdagen måtte bevilja e. o. rep. Per Svenssons änka Lisa Margareta
Svensson i Skurholmen, Neder-Luleå församling, ett årligt understöd att utgå
från den 1 januari i år och under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för yrkandet anhåller utskottet att få hänvisa till
motionen och därvid fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o.
reparatören Per Svensson varit anställd vid statens järnvägar, V distriktets
maskinavdelning, från oktober 1899 till sin död den 6 november 1927; att hans
efterlämnade änka Lisa Margareta Svensson, född Bolin den 26 december 1868
och alltså 59 år gammal, är obemedlad och oförmögen att försörja sig själv;
samt att hon synes sakna anhöriga, som i nämnvärd mån kunna draga försorg
om henne.

Utskottet, som anser sig böra förorda beviljande av ett årligt understöd åt
änkan Svensson till belopp av 384 kronor, att utgå av trafikmedel från och med
den 1 januari 1928, hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 23, må
medgiva, att e. o. reparatören Per Svenssons änka Lisa Margareta
Svensson, född Bolin, må från och med den 1 januari
1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

56 :o.

I en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 24 har hemställts
»att riksdagen måtte bevilja f. d. e. o. vagn- och stallkarlen Johannes
Erikssons änka Augusta Maria Eriksson i Luleå ett årligt understöd, att utgå
från den 1 januari i år och under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32,

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att e. o.
vagn- och stallkarlen Johannes Eriksson, som var född den 3 april 1861, varit
anställd vid statens järnvägar, V distriktets maskinavdelning, dels under tiden
i7 maj—4 september 1895, dels ock från och med den 22 april 1896 till sin
död den 22 april 1922; att han vid sin död efterlämnat änka Augusta Maria
Eriksson, född Hansdotter den 29 februari 1868 och alltså 60 år gammal; att
behållningen i boet efter Eriksson utgjort 6,995 kronor, i vilket belopp ingått
taxeringsvärdet av en fastighet i Luleå om två rum och kök med 4,700 kronor;
att änkan saknar egna barn men har en omyndig adoptivdotter, född år 1913;
samt att änkans arbetsförmåga enligt intyg av hälsovårdstillsyningsman till
följd av vissa sjukdomar är väsentligt nedsatt.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka beredande åt änkan Eriksson av ett
årligt understöd av 384 kronor, att utgå av trafikmedel från och med den 1 januari
1928, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 24, må
medgiva, att e. o. vagn- och stallkarlen Johannes Erikssons
änka Augusta Maria Eriksson, född Hansdotter, må från och
med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

57 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion nr 33 har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att till änkan Berta Kristensson, född Persdotter,
skall ur trafikmedel utgå ett årligt understöd av trehundraåttiofyra (384;) kronor,
så länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

I motionen avsedda änkan Berta Kristensson, född Persdotter, är moder till
lokomotivföraren vid statens järnvägar Olof Kristensson Kruse, vilken avled
den 3 september 1927.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Kruse anställts i statens järnvägars
tjänst såsom ordinarie eldare den 1 februari 1899 och befordrats till ordinarie
lokomotivförare den 1 april 1907. Såsom delägare i statens järnvägars
änke- och pupillkassa hade Kruse i pensionsavgifter till kassan inbetalt sammanlagt
2,061 kronor 42 öre. Kruse efterlämnade vid sin död icke några anhöriga,
som äro pensionsberättigade i kassan.

Kruses moder är född den 21 februari 1852 och alltså 76 år gammal. Enligt
ett den 31 december 1927 av fattigvårdstillsyningsman utfärdat intyg äger
hon inga andra tillgångar än dem, som tillkommit henne vid arvskifte efter
sonen och vilka beräknats till ett värde av 1,127 kronor.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt
lolcomotivföraren
O.
Kristensson
Kruses moder.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt e. o.

verkstadsmästaren
K.
0. Erikssons
änka.

Motionärens förslag innebär, att lokomotivföraren Kruses moder skulle av
trafikmedel tillerkännas ett årligt understöd av 384 kronor. Till stöd bärför
åberopar motionären, att Kruse under sin långvariga ordinarie anställning vid
statens järnvägar baft att erlägga avgifter för familjepension, oaktat ban såsom
ogift saknat pensionsberättigade anhöriga. Med hänsyn härtill anser motionären
befogat, att Kruses efterlämnade moder, som befinner sig i behövande
levnadsvillkor, beredes något understöd av staten.

Utskottet vill erinra, att pensioneringen av efterlevande till ordinarie statstjänare
är och givetvis måste vara grundad på obligatorisk delaktighet från
befattningshavarnas sida. Beträffande manliga befattningshavare har pensioneringen
ordnats genom anslutning till särskilt inrättade änke- och pupillkassor,
till vilka befattningshavarna hava att erlägga vissa stadgade avgifter.
Sådan avgiftsplikt åligger sålunda jämväl befattningshavare, som saknar pensionsberättigade
anhöriga, och avgifterna för ifrågavarande pensionering äro
ock beräknade med hänsyn till att en del befattningshavare tillhöra berörda
kategori.

Att, såsom i motionen ifrågasättes, staten skulle i ett särskilt fall, där befattningshavare,
som under en längre tid erlagt familjepensionsavgifter, avlidit
utan att efterlämna pensionsberättigade anhöriga, på denna grund bereda pension
åt den avlidnes moder, torde enligt utskottets mening icke kunna ifrågakomma.
Ett bifall till motionen skulle innebära införandet av en ny princip
i pensionsväsendet, som skulle komma att medföra mycket vittgående konsekvenser.
Riksdagen har hittills beviljat understöd åt efterlevande föräldrar
till statstjänare endast i sådana fall, där dödsfallet varit förorsakat av olycksfall
under tjänstutövning. Utskottet anser det vara betänkligt att under annan
förutsättning bereda pension av statsmedel åt efterlevande föräldrar till statstjänare,
även om ömmande omständigheter kunna anses vara för handen. Med
hänsyn till vad som sålunda anförts får utskottet avstyrka bifall till den i motionen
gjorda framställningen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 33 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

58 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 34 har herr Lovén hemställt, »att
riksdagen måtte besluta, att till änkan Brita Cajsa Eriksson, född Petersdotter,
skall ur trafikmedel utgå ett årligt understöd av fyrahundrafyrtiofyra
(444:—) kronor, så länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, att e. o. verkstadsmästaren
Karl Oskar Eriksson, som var född den 2 augusti 1861, varit anställd vid
statens järnvägar dels under tiden 14 augusti 1883—1 oktober 1894, dels ock

Bankout.skottets utlåtande Nr 82.

från den 1 januari 1900 till sin död den 14 mars 1924; samt att hans änka
Brita Cajsa Eriksson, född Petersdotter den 9 augusti 18G0 och alltså G7 år
gammal, saknar egna medel.

Med hänsyn till Erikssons långvariga anställning i statens tjänst och då UtsloM
lians efterlämnade änka synes befinna sig i svag ekonomisk ställning, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas
henne under hennes återstående livstid. Detta understöd synes med hänsyn
till mannens tjänsteställning böra bestämmas till det av motionären föreslagna
beloppet 444 kronor, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari 1928.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 34, må
medgiva, att e. o. verkstadsmästaren Karl Oskar Erikssons
änka Brita Cajsa Eriksson, född Petersdotter. må från och
med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 444 kronor.

59 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 38 har herr Höglund hemställt, ärliga under»att
riksdagen måtte bevilja en var av i Göteborg bosatta änkorna Emma sMåt^änkw
Nikolina Persson, född Nilsson, Adolfina Svensson, född Olof sdotter, Ida stuiens järnLevina
Eriksson, född Östergren, och Maria Katarina Helander, född Johansson,
ett årligt understöd av 384 kronor, att utgå från och med den 1 januari *aSOnJ*r''
1928 under deras återstående livstid, så länge de förbliva i sitt nuvarande
änkestånd.»

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget i
fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen
följande:

Verkstadsarbetaren Carl Johan Persson, som avled den 22 augusti 1924, var
anställd vid statens järnvägars verkstad i Göteborg såsom snickare från och
med den 25 februari 1886 till och med sin död eller i 38 ar. Perssons efterlämnade
änka Emma Nikolina Persson, född Nilsson den 14 september 1862
och alltså 65 år gammal, är medellös och enligt läkarintyg mindre arbetsför.
Behållningen i boet efter Persson uppgick till 940 kronor.

Verkstadsarbetaren Anders Petter Svensson anställdes vid statens järnvägars
verkstad i Göteborg såsom målare den 11 juli 1875 samt avgick med pension
den 31 december 1919 efter en tjänstetid av 44 år. Svensson avled den 24
mars 1923 och hans efterlevande änka Adolfina Svensson, född Olofsdotter,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 17 häft. (.Nr 82.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

som är född den 23 april 1859 och sålunda nära 69 år, är på grund av vissa
sjukdomar oförmögen att bidraga till sin försörjning. Änkan åtnjuter i folkpension
171 kronor 60 öre årligen. Någon behållning i boet efter Svensson
förefanns icke.

E. o. vagnreparatören Emil Eriksson anställdes vid statens järnvägars maskinavdelning
i Göteborg den 2 januari 1875 och avgick med pension den 1
juli 1920 efter en väl vitsordad tjänstetid av 45 år. Han avled den 12 januari
1923, efterlämnande änka Ida Levina Eriksson, född Östergren den 1 augusti
1867, som enligt läkarintyg är för all framtid oförmögen att utföra något inkomstbringande
arbete. Behållningen i boet efter Eriksson uppgick till 895
kronor.

E. o. lokomotivföraren Mårten Axel Rudolf Melander var anställd vid statens
järnvägar, V distriktets maskinavdelning, under tiden 1 juli 1892—1 april
1920, då han erhöll avsked med pension. Dessförinnan hade han innehaft anställning
såsom lokomotiveldare och lokomotivförare vid Swedish Norwegian
Railway Entreprenad (Luleå—Ofoten järnväg) under tiden 7 juni 1888—6 september
1889. Melander avled den 4 juni 1927, efterlämnande änka Maria
Katarina Melander, född Johansson den 23 oktober 1866 och alltså 61 år
gammal. Änkans arbetsförmåga är enligt läkarintyg på grund av vissa
sjukdomar tidvis i måttlig mån inskränkt. Behållningen i boet efter Melander
uppgick till 3,937 kronor.

Beträffande de i motionen avsedda personerna synes av handlingarna framgå,
att de sakna anhöriga, vilka kunna i nämnvärd mån draga försorg om
deras uppehälle.

De omständigheter, som i förevarande fall åberopats, göra det enligt utskottets
mening billigt, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande
änkor. Understöden, vilka synas böra utgå av trafikmedel, torde på sätt i
motionen föreslagits böra bestämmas till 384 kronor årligen för envar av änkorna
samt utgå från och med ingången av år 1928.

Äberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:38,
må medgiva, att envar av verkstadsarbetaren Carl Johan
Perssons änka Emma Nikolina Persson, född Nilsson, förre
verkstadsarbetaren Anders Petter Svenssons änka Adolfina
Svensson, född Olofsdotter, förre e. o. vagnreparatören Emil
Erikssons änka Ida Levina Eriksson, född östergren, och förre
e. o. lokomotivföraren Mårten Axel Rudolf Melanders änka
Maria Katarina Melander, född Johansson, må från och med
den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

Banlcoutskottcts utlåtande Nr 32. 67

60:o.

1 en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 104 har dr^ underhemställts,
»att riksdagen måtte bevilja f. d. e. o. banvakten Johan Alfred
Fredrikssons änka Greta Magdalena Fredriksson, född Rutberg, i Buddbyn, j°'' A, fr‘ej.
Över-Luleå, ett årligt understöd att utgå från den 1 januari i år och under rikssons änka.
hennes återstående livstid.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att e. o.
banvakten Johan Alfred Fredriksson, född den 20 april 1860, innehaft anställning
vid statens järnvägar från och med den 8 juni 1902 till och med den
30 juni 1923, då han erhöll avsked med pension; att han avled den 11 augusti
1927, efterlämnande änka Greta Magdalena Fredriksson, född Rutberg den
14 september 1856 och alltså 71 år gammal; samt att änkan är mindre bemedlad
och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd mån kunna bidraga till hennes
uppehälle.

Enligt utskottets mening synes jämväl i nu förevarande fall omständig- utskottet.
heterna vara sådana, att ett årligt understöd å 384 kronor bör beviljas av riksdagen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 104,
må medgiva, att förre e. o. banvakten Johan Alfred Fredrikssons
änka Greta Magdalena Fredriksson, född Rutberg,
må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

61 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 109 har hemställts, dr^ • kunder
»att riksdagen måtte besluta tillerkänna änkan samt ett minderårigt barn efter Zöd åt e. o.
avlidne filaremästaren C. A. Carlsson en pension eller ett understöd att utgå fdarmästaren
med belopp, som riksdagen finner lämpligt med hänsyn till den avlidne be- sons änka och
fattningshavarens inkomst samt långa anställning vid statens järnvägar». minderårige

Beträffade motiveringen för motionärens förslag får utskottet hänvisa till
motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Carl Arvid Carlsson,
född den 29 mars 1863, varit anställd vid statens järnvägsbyggnader såsom
kontorsvakt och telegrafist år 1878 och såsom verkstadsarbetare 1880—
januari 1882 samt därefter vid statens järnvägars maskinavdelning i Östersund
såsom filare, befordrats till e. o. verkstadsförman i Lulea den 29 september
1892 och till e. o. filarmästare den 1 oktober 1909; att han kvarstod i

BankoutsTcottets utlåtande Nr 32.

tjänst vid sin död den 1 januari 1927; att han efterlämnade, förutom änka
Kristina Matilda Carlsson, född Boman den 25 september 1877 och alltså 50
ar gammal, tre söner, av vilka en har tjänst såsom furir, en är seminarieelev
och en minderårig, född den 10 april 1922; att änkan åtnjuter något understöd
av sin avlidne mans ordensbröder inom Odd Fellow men i övrigt är hänvisad
till de medel, som kunnat upplånas för nyssnämnda sons seminariestudier;
samt att behållningen i boet efter Carlsson uppgått till 3,117 kronor.

Da e. o. filarmästaren Carlsson vid den tidpunkt, när möjlighet öppnades
för verkstadsmästare vid statens järnvägar att erhålla ordinarie anställning,
redan uppnatt 50 ar, blev han icke befordrad till ordinarie och kunde sålunda
icke heller vinna delaktighet i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Utskottet. Med hänsyn till e. o. filarmästaren Carlssons långvariga anställning i statens
järnvägars tjänst och övriga i ärendet föreliggande omständigheter finner
utskottet billigt, att understöd av statsmedel beviljas Carlssons efterlämnade
änka och minderårige son. Vad angår storleken av dessa understöd anser sig
utskottet böra tillstyrka belopp för änkan av 444 kronor och för sonen av 96
kronor årligen, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 109,
må medgiva, att e. o. filarmästaren Carl Arvid Carlssons
änka Kristina Matilda Carlsson, född Boman, och makarnas
minderårige son Karl Johan må från och med den 1 januari
1928 av trafikmedel uppbära årliga understöd, änkan under
sin återstående livstid, sa länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, med 444 kronor samt sonen till och med utgången
av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, med 96
kronor.

62 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 179 har herr Andersson i Höör
hemställt, »att riksdagen måtte bevilja ett årligt understöd av lämpligt belopp
att utgå till var och en av avlidne banarbetaren Nelanders barn tills de
fyllt 18 år».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag får utskottet
hänvisa till motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johan Birger Nelander, som var
född den 5 juni 1894, antagits i statens järnvägars tjänst såsom stationskarlsaspirant
den 11 februari 1918 och såsom e. o. stationskarl den 1 mars 1919,
från vilken befattning han på grund av lågtrafik entledigats den 12 februari
1923; att han därjämte — till en början under tid, då han fortfarande kvarstod
såsom e. o. stationskarl —- innehaft anställning såsom ban- och byggnadsar -

Ang.

årligt understöd
åt banarbetaren

J. B. Nelanders
minderåriga
barn.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32. 69

betare och såsom kristidsarbetare vid 11/12 bansektionen under tiden 20 januari
1922—13 mars 1927 med undantag för en tid av omkring 2 månader,
då Nelander varit entledigad på grund av arbetsbrist; att han avlidit den 13
mars 1927, efterlämnande förutom änka, född den 16 augusti 1894 och alltså
33 år gammal, fem minderåriga barn, Birger Gösta, född den 15 september
1916, Birgit Charlotta Elisabet, född den 26 april 1912, Elsa Stina Ingegerd,
född den 13 mars 1918, Selvie Ingeborg, född den 19 juni 1919 och Signe Gunhild,
född den 27 maj 1922; att änkan enligt läkarintyg har sin arbetsförmåga
nedsatt; samt att behållningen i boet efter Nelander uppgått till 1,873
kronor.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka att, oaktat Nelander endast under jämförelsevis kort
tid, 9 år, varit anställd i statens järnvägars tjänst, understöd tillerkännes hans
efterlevande i form av uppfostringsbidag till makarnas minderåriga barn. I
fråga om storleken av dessa understöd vill utskottet förorda ett belopp av 72
kronor till vart och ett av barnen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 179, må
medgiva, att vart och ett av avlidne banarbetaren Johan Birger
Nelanders och hans änka Hedvig Elisabet Nelanders, född Andersson,
minderåriga barn Birger Gösta, Birgit Charlotta Elisabet,
Elsa Stina Ingegerd, Selvie Ingeborg och Signe Gunhild
må från och med den 1 januari 1928 till och med utgången
av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 72 kronor.

63 ro.

I en inom andra kammaren av herrar Borggren och Lovén väckt motion nr
181 har hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna avlidne svarvaren Josef
Anderssons efterlevande änka ett årligt understöd av 384 kronor att utgå från
den 1 januari 1928 under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att svarvaren Josef Andersson, som avled
den 8 oktober 1923, varit anställd vid statens järnvägars huvudverkstad i
Malmö från och med den 9 november 1872 till och med den 7 oktober 1923; att
Andersson upprätthållit verkstadsmästarbefattning under tiden 1 mars 1918-—•
13 maj 1923 samt 10 september 1923—7 oktober 1923; att hans änka Albertina
Andersson, född Dahlgren den 14 augusti 1860 och alltså 67 år gammal, enligt
läkarintyg är till följd av allmän svaghet oförmögen att själv försörja sig; att
behållningen i boet efter mannen uppgått till 1,372 kronor; samt att änkan synes
sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna sörja för hennes uppehälle.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt svarvaren
J.
Anderssons
änka.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3g.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt e. o.
vagn- och
stallkarlen
H. Anderssons
änka.

Utskottet.

Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Andersson
med i motionen föreslaget belopp, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 181, må
medgiva, att svarvaren Josef Anderssons änka Albertina Andersson,
född Dahlgren, må från och med den 1 januari 1928
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

64:o.

I en inom andra kammaren av herr Grapenson väckt motion nr 187 har hemställts,
»att riksdagen måtte bevilja avlidne e. o. vagn- och stallkarlen Håkan
Anderssons i Malmberget änka Elna Andersson, f. Persdotter, ett årligt understöd
från den 1 januari 1928 under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o. vagn- och stallkarlen Håkan
Andersson, som avled den 16 september 1916, varit anställd i statens järnvägars
tjänst från den 9 juni 1901 till sin död; att han efterlämnat, förutom
änka Elna Andersson, född Persdotter den 14 maj 1870 och alltså nära 58
år gammal, två barn, varav ett ännu är minderårigt; att änkan alltsedan den 1
januari 1918 varit anställd sasom städerska vid Malmbergets station, varför
hon under senare åren uppburit en avlöning av 35 kronor i månaden; samt att
änkan befinner sig i behövande omständigheter.

Då, såsom av handlingarna i ärendet framgår, mannen Andersson avlidit redan
år 1916, kan det, i enlighet med den ståndpunkt, utskottet förut intagit
vid behandlingen av liknande fall, ifrågasättas, huruvida något understöd åt
hans änka borde beviljas. Emellertid har änkan själv under mer än 9 år utfört
städerskegöromål vid Malmbergets station. Med hänsyn härtill har utskottet
ansett sig böra biträda motionärens förslag, att änkan beredes ett årligt understöd,
vilket torde böra fastställas till 384 kronor, att utgå av trafikmedel från
och med den 1 januari 1928.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 187,
må medgiva, att e. o. vagn- och stallkarlen Håkan Anderssons
änka Elna Andersson, född Persdotter, må från och med den
1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor.

Itankoutskottets utlåtande Nr 32.

65:o.

T en inom andra kammaren väckt motion nr 27G har herr Björklund hemställt, ^rligaunder»att
riksdagen ville besluta tillerkänna banarbetaren Martin Bengtssons änka, stöd åt banIda
Bengtsson, ett årligt understöd av 384 kronor från och med den 1 :sta januari
1928, så länge hon lever i sitt nuvarande änkestånd, och till sonen Ilcnrik änka och minIlarald
90 kronor årligen till dess han uppnått 18 års ålder».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag hänvisar utskottet
till vad motionen med därvid fogade bilagor innehåller.

Av berörda bilagor utvisas, att banarbetaren Martin Bengtsson, född den 4
september 1871, varit anställd i statens järnvägars tjänst under åren 1899—

1920, varav dock för tiden till och med år 1908 endast under i medeltal 8 månader
årligen; att han avlidit den 5 juli 1920, efterlämnande änka Ida Bengtsson,
född Andersson den 24 januari 1876 och alltsa 52 ar gammal, samt tva
barn, Ture Malte Ragnar, född den 28 april 1910 och Henrik Harald, född den
22 augusti 1920; att hon under tiden 1 oktober 1918—30 september 1927 utfört
städningsarbete å banmästarexpeditionen i Hässleholm; samt att änkan intygats
vara medellös.

Utskottet biträder motionärens förslag om beredande av ett ärligt understöd utskottet.
åt banarbetaren Bengtssons änka och minderårige son Henrik Harald. Änkan
är visserligen endast 52 år gammal och, såvitt handlingarna utvisa, arbetsför,
men hon har, såsom jämväl framgår av utredningen, själv under 9 år utfört
städningsarbete för statens järnvägars räkning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 276, må
medgiva, att banarbetaren Martin Bengtssons änka Ida Bengtsson,
född Andersson, och makarnas minderårige son Henrik Harald
må från och med den 1 januari 1928 av trafikmedel uppbära
årliga understöd, änkan under sin återstående livstid, sa
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med 384 kronor
samt sonen till och med utgången av det kalenderår, varunder
han uppnår 18 års ålder, med 96 kronor.

66 :o.

I en inom andra kammaren av herr Eriksson i Stockholm väckt motion nr 279
har hemställts, »att riksdagen måtte medgiva att till avlidne extra ordinarie reparatören
vid statens järnvägar Nils Johan Löfqvists efterlämnade änka, Emma
Kristina Löfqvist i Jularbo, må utgå ett understöd av trafikmedel av 384 kronor
per år».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Ang.

årligt unJer8töd
åt e. o.
reparatören
N. J. Löfqvists
änka.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o. reparatören Nils Johan Löfqvist,
som var född den 25 oktober 1862, varit anställd i statens järnvägars

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

tjänst från och med den 17 augusti 1892 till sin död den 2 augusti 1924; att
hans änka Emma Kristina Löfqvist, född Söderlund den 27 juni 1869 och alltså
58 år gammal, befinner sig i behövande omständigheter; att hon erhåller
understöd från Krylbo köping för en minderårig dotter; samt att hon synes
sakna anhöriga, som i nämnvärd man kunna bidraga till hennes livsuppehälle.

Då e. o. reparatören Löfqvist vid den tidpunkt, när möjlighet öppnades
för reparatörer vid statens järnvägar att erhålla ordinarie anställning, redan
uppnått 50 år, blev han icke befordrad till ordinarie och kunde sålunda icke
heller vinna delaktighet i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Utskottet. I betraktande av de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att staten beviljar någon hjälp åt Löfqvists efterlevande.
Detta torde på sätt i motionen föreslagits böra ske genom beredande
åt änkan Löfqvist av ett årligt understöd under hennes återstående livstid till
belopp av 384 kronor. Understödet lärer böra anvisas av trafikmedel och utgå
från och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:279,
ma medgiva, att e. o. reparatören Nils Johan Löfqvists änka
Emma Kristina Löfqvist, född Söderlund, må från och med
den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

67 :o.

livr A719'' ll * en ’nom an^ra kammaren väckt motion nr 355 har herr Hedlund i österlpen*ioner
åt sund hemställt, »att riksdagen ville besluta att till f. stationskarlsaspiranten
f. stations- Bror Johan Höglunds änka Hildur Hydia Aujulla Franciska Höglund, född
ttnB^JMög- Rydén, och hennes i äktenskapet födda barn Margit Ingegärd och Birgit Gudlunds^ånka
rund ma från och med den 1 januari 1928 utgå årlig livränta eller pensionsunderstöd
med 600 kronor för änkan så länge hon lever ogift och med 300 kronor
för varje barn, intill dess de var för sig fyllt 18 år».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa till
motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Höglund, som var född den 17 december 1894, antogs i tillfällig tjänst vid
statens järnvägar den 1 juni 1914 och tjänstgjorde under vintern 1914—1915
såsom bromsare. Efter år 1915 fullgjord värnpliktstjänstgöring antogs han
från och med den 1 december 1915 såsom extra bromsare (sedermera benämnd
stationskarlsaspirant); dessförinnan hade han vid läkarundersökning godkänts
av undersökningsläkaren. Den 22 februari 1916 drabbades han genom olycksfall
under växling i Östersund av en försträckning i vänstra låret och intogs

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

7!5

den 24 juli samma år på lasarett för inflammation i vänstra höftleden. Sedan
det vid verkställd undersökning ansetts utrönt, att skadan ådragits i statens
järnvägars tjänst, tillerkändes Höglund sjukavlöning samt ersättning för specialistvård
å lasarett. Höglund, som utskrevs från lasarettet den 24 november 191G
men då fortfarande var oförmögen att tjänstgöra, åtnjöt sjukavlöning intill dess
han genom beslut den 20 maj 1920 av distriktsförvaltningen vid statens järnvägars
4:e distrikt i anledning av den honom genom olycksfallet drabbade skadan
tillerkändes livränta enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada
till följd av olycksfall i arbete med ett årligt belopp av 150 kronor, att utgå
från och med den 1 juli 1920. Berörda beslut hade föregåtts av en utredning,
därvid bland annat medicinalstyrelsen i avgivet utlåtande förklarat, att Höglund
kunde anses hava ådragit sig den sjukdom, tuberkulos höftledsinflammation,
varav han lede, genom tjänstutövning vid statens järnvägar. Vidare hade
riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande meddelat, att ifrågavarande skada,
sådan densamma angivits i ett av vederbörande järnvägsläkare utfärdat intyg,
borde anses hava för Höglund medfört nedsättning i arbetsförmågan med 50
procent.

Höglund avled den 20 maj 1922. Enligt vederbörligt utdrag av död- och begravningsbok
var dödsorsaken tuberkler i hjärnan. Vid sin död efterlämnade
han änka, född den 23 maj 1896 och alltså nu omkring 32 år gammal, samt två
döttrar, födda respektive den 27 februari 1917 och den 18 mars 1919. Enligt
vad vederbörande pastorsämbete intygat, är änkan medellös och har under
år 1927 nödgats anlita hjälp av fattigvården till sina barns underhåll.

Med hänsyn till vad som blivit upplyst rörande den skada, Höglund ådragit
sig under tjänstgöring i statens järnvägars tjänst, och då hans efterlevande synas
vara i behov av ekonomiskt understöd, har utskottet funnit det vara billigt,
att sådant understöd beredes dem av statsmedel. Enär emellertid änkan Höglund
endast är 32 år gammal samt, såvitt handlingarna utvisa, frisk och arbetsför,
synes understödet endast böra utgå såsom uppfostringsbidrag till makarna
Höglunds minderåriga barn under deras uppväxttid. Utskottet har ansett ifrågavarande
understöd lämpligen böra bestämmas till 120 kronor årligen till vartdera
barnet, att åtnjutas intill utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnått
18 års ålder. Understöden lära böra anvisas av trafikmedel och utgå från
och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:355,
må medgiva, att vartdera av förre stationskarlsaspiranten Bror
Johan Höglunds och hans efterlämnade änka Hildur Rydia
Aujulla Eranciska Höglunds, född Rydén, minderåriga barn
Margit Ingegärd och Birgit Gudrund må från och med den 1
januari 1928 till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, av trafikmedel uppbära ett
årligt understöd av 120 kronor.

Viskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

Ang.

årligt understöd
åt linjemästaren
K.
0. Widlunds
änka.

Utskottet.

68 :o.

I en inom andra kammaren av herr Ahl väckt motion nr 177 har hemställts,
»att riksdagen måtte tillerkänna änkan Maria Charlotta Widlund ett årligt
understöd med skäligt belopp, att utgå under hennes återstående livstid, så
länge hon förbliver ogift».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att linjemästaren vid telegrafverket
Klas Oskar Sven Widlund, född den 20 september 1863, antogs i telegrafverkets
tjänst den 16 april 1888, blev fast arbetare den 16 februari 1889, antogs
till reparatör med kontrakt den 1 augusti 1894, utnämndes till reparatör
den 1 januari 1908, till linjeförman den 1 oktober 1913 samt slutligen
till linjemästare den 1 juli 1918, vilken befattning han innehade vid sin död
den 14 september 1926.

Han efterlämnade vid sin död änka Maria Charlotta Widlund, född Brodin
den 14 januari 1879 och alltså 49 år gammal. Enligt intyg av läkare
lider änkan av gallstenssjukdom och nervklenhet, till följd varav hon är oförmögen
att försörja sig genom tyngre arbete. Änkan, som har att draga försorg
om en minderårig son från ett tidigare äktenskap, befinner sig i svag ekonomisk
ställning.

Makarna Widlunds äktenskap ingicks den 8 augusti 1924, vid vilken tidpunkt
mannen uppnatt en ålder av nära 61 år. Då i reglementet för telegrafverkets
änke- och pupillkassa stadgas, att äktenskap, på vilket anspråk på
pension kan grundas, skall vara ingånget innan delägare fyllt 60 år, är änkan
Widlund ej berättigad till pension från berörda kassa. I egenskap av ordinarie
befattningshavare vid telegrafverket hade emellertid Widlund under åren 1908
—1923 varit delägare i nämnda kassa och under denna tid till kassan erlagt pensionsavgifter
med tillsammans 1,338 kronor 42 öre. Därest änkan varit pensionsberättigad
i kassan, skulle hon från kassan hava bekommit en årspension
av 1,010 kronor samt dessutom ett årligt understöd av 208 kronor från telegrafverkets
pensionsinrättnings understödsfond. Å förstnämnda belopp 1,010
kronor skulle hon därjämte från telegrafverket åtnjutit dyrtidstillägg.

Utskottet vill erinra, att riksdagen i vissa fall i fråga om efterlevande till
vid statens järnvägar anställd ordinarie personal beviljat pensioner under likartade
förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då pensionsrätt icke förelegat,
enär äktenskapet ingåtts efter den tid, då enligt gällande bestämmelser
iiktenskapet skulle hava slutits för att i vanlig ordning medföra pensionsrätt
för änkan. Med hänsyn härtill och i betraktande av linjemästaren Widlunds
långa anställningstid anser sig utskottet böra förorda, att änkan Widlund, som
befinner sig i knappa ekonomiska villkor, tillerkännes något understöd av staten.
Detta understöd torde böra bestämmas till 444 kronor årligen, att utgå av
telegrafverkets medel från och med ingången av år 1928.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3%.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 177, må
medgiva, att linjemästaren Klas Oskar Sven Widlunds änka
Maria Charlotta Widlund, född Brodin, må från och med den 1
januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av telegrafverkets medel uppbära
ett årligt understöd av 444 kronor.

Stockholm den IG april 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Sandler,
Pettersson i Olovstorp, Lindgren, Johansson i Friggeråker, Dalberg och P. A.
Larsson; dock att herrar Sandler och Lindgren icke deltagit i behandlingen av punkterna
2 och 39—68; samt

från andra kammaren: herrar Borggren, Winlcler, Bäcklund, Loven, Olsson i
Berg, Wikström, Kloo och Byberg; dock att herr Höglund deltagit i behandlingen
av punkterna 1 och 36 i stället för herr Lovén ävensom i behandlingen av punkten
2 i stället för herr Kloo samt att herr Thore deltagit i behandlingen av sistnämnda
punkt i stället för herr Winkler.

Reservationer:

vid punkten 1 b) (ang. årligt understöd åt e. o. vaktkonstapeln C. F. Anderssons
änka):

av herrar Bäcklund, Olsson i Berg, Wikström och Höglund, vilka anfört:

»Bankoutskottets majoritet har i år kommit att tillämpa en helt ny princip
vid behandling av genom propositioner eller motioner framlagda förslag om
pensioner eller understöd åt änkor efter statstjänare. Förutom de krav, som
tidigare uppställts i fråga om änkans levnadsålder, ekonomiska förhållanden
och hälsotillstånd, har utskottet i år såsom nytt villkor för änkepensions beviljande
uppställt, att mannen avlidit inom en ej allt för långt avlägsen tid före
änkepensionens beviljande.

Varthän ett sådant villkor leder, framgår tydligt av förevarande punkt i
utskottsutlåtandet. Kungl. Maj :t har i propositionen bland annat föreslagit,

BankoutsJcottets utlåtande Nr 32.

att änkaa Andersson, vars man avlidit år 1911 efter att hava innehaft statstjänst
i över 22 år, skulle tillerkännas ett understöd av 384 kronor ger år. På
denna framställning yrkar utskottet nu avslag, enär enligt utskottets mening
alltför många år förflutit sedan mannens död. Utskottet har alltså icke tagit
någon hänsyn till att Kungl. Maj :t, efter att hava beviljat änkan tillfälliga understöd
iör åren 1926 och 1927, nu ansett sig böra — sedan mera ömmande förhallanden
tillstött för änkan, vilken numera är 67 ar gammal — begära riksdagens
medgivande om ett årligt understöd för henne.

Utskottet har hittills i regel ställt sig avvisande, då det gällt förslag om
pensioner eller understöd åt unga änkor, om de icke varit på grund av sjukdom
oförmögna till arbete. Däremot har, om det funnits minderåriga barn efter den
avlidne, utskottet stundom plägat tillstyrka uppfostringsbidrag åt dessa. Riksdagen
har också i regel godkänt utskottets förslag i sådana fall. Härav har
alltså följt, att till levnadsåldern unga och arbetsföra änkor fått draga sig
fram utan pension eller understöd från statens sida. Denna ståndpunkt torde
också vara fullt försvarbar. Men därav bör givetvis icke följa, att en sådan
änka under all framtid utestänges från hjälp från statens sida. Om hon vid
högre levnadsålder är i fattiga omständigheter och oförmögen till arbete, bör
hon då kunna ifrågakomma till pension eller understöd av statsmedel, oavsett
huru lang tid, som förflutit efter mannens död. Utskottet har också tidigare
föreslagit riksdagen att bevilja gamla änkor pension eller understöd även i flera
fall, då lang tid förflutit från mannens död. Dessa förslag hava även vunnit
riksdagens bifall.

Konsekvenserna av en ändrad uppfattning i detta hänseende torde bliva, att
pensioner och understöd i framtiden komma att begäras för till levnadsåldern
unga och arbetsföra änkor. Da avslag a sadana framställningar givetvis skulle
komma att — därest riksdagen nu godkänner utskottsmajoritetens ståndpunkt
innebära avslag för all framtid, oavsett hur ömmande förhållandena än
skulle kunna bliva, torde utskottet och riksdagen vid avgörandet ej kunna undgå
att paverkas härav och därlör kanske i vissa fall också bevilja pension, där
sådan enligt hittills tillämpad praxis utan olägenhet kunnat skjutas på framtiden.

Det bör vidare icke förglömmas, att då det är fråga om pensionering av änkor
efter befattningshavare, vilka avlidit för många år sedan, änkornas levnadsålder
vid pensionsansökan i regel är omkring 65 å 70 år eller däröver och
att pensionerna alltså icke kunna komma att uppbäras någon längre tid. Då
därtill kommer, att pensionerna utgå med små belopp, vanligen 384 kronor årligen,
torde de icke nämnvärt betunga statsverket.

Av vad nu yttrats torde framgå, att vi icke kunna biträda den principiella
uppfattning, som uttalats av utskott smajoriteten. På grund av det anförda och
med hänvisning till de ömmande personliga förhållanden, som föreligga beträffande
änkan Andersson, få vi hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
i nu avsedd del, må medgiva, att extra ordinarie vakt -

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 82.

konstapeln Carl Fredrik Anderssons änka Emma Kristina Andersson,
född Andersson, må från och med den 1 januari 1928
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
384 kronor»; samt

av herr Kloo, som yttrat:

»Jag har icke kunnat biträda utskottsmajoritetens i år intagna ståndpunkt
beträffande förutsättningarna för erhållande av änkepension huvudsakligen
av den anledningen, att denna ståndpunkt innebär ett fastlåsande av en godtyckligt
vald tidsbegränsning, som hindrar en realprövning av omständigheter,
vilka eljest billigtvis böra påkalla understöd från statens sida. Detta formella
hinder har också medfört, att utskottet icke ingått på sakbehandling av pensionsfrågorna
i de fall, där mannens död inträffat för mera än 10 år sedan.
Det vill dock förefalla, som om i de flesta av dessa fall de föreliggande personliga
förhållandena äro sådana, att de utgöra synnerligen starka skäl för beviljande
av pension.

I övrigt åberopar jag den av herr Bäcklund m. fl. avgivna reservationen, i
vars hemställan jag instämmer»;

vid punkten 2 (ang. understöd åt fängelseläkaren A. E. Strömstedts änka):

av herrar Bäcklund, Höglund och Thore, vilka yrkat,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition och med bifall till de i ämnet väckta motionerna
I: 301 och II: 478, må medgiva, att läkaren vid centralfängelset
å Härianda Adolf Efraim Strömstedts änka Gerda Maria
Katarina Strömstedt, född Comstedt, må från och med den 1
februari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 600 kronor;

vid punkten 15 (ang. pension åt änkan Astrid Hulda Viola Ljungström):

av herrar Borggren och Lovén, vilka yrkat avslag såväl å Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning som å utskottets hemställan i ämnet;

vid punkten 36 (ang. årligt understöd åt fanjunkaren L. B. Sundblads
änka):

av herrar Olsson i Berg, Wikström och Höglund, vilka anfört:

»Riksdagen har tidigare beviljat pension åt änkor, vilkas män avlidit för
ungefär lika lång tid sedan som här. Detta har skett i enstaka fall, då särskilt
ömmande omständigheter förelegat. Enligt de intyg, som bifogats motionen,
är änkan Sundblad på grund av ålderdomssvaghet och höftsjuka fullständigt
oförmögen att sköta sig själv och sitt hus samt fattig och utan någon,
som är pliktig att bidraga till hennes försörjning. Hon har allt sedan barn -

78 Bankoutsleottets utlåtande Nr 3%.

domen måst använda kryckor. I högsta grad ömmande förhållanden föreligga
alltså.

Att fru Sundblad ända sedan år 1894, då hon blev änka, kunnat draga sig
fram utan statens hjälp är synnerligen aktningsvärt. Detta förhållande bör
icke diskvalificera henne, när det gäller understöd. Tvärtom bör riksdagen,
av tacksamhet för att staten under alla dessa år sluppit utgifter för hennes
räkning, nu så mycket hellre giva henne ett understöd, vilket, ehuru ett högre
belopp här varit motiverat, dock torde bestämmas till 384 kronor per år under
änkefru Sundblads livstid.

Vi få alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 278, må
medgiva, att fanjunkaren Ludvig Bernhard Sundblads änka
Hulda Paulina Sundblad, född Ericsson, må från och med den
1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor»; ävensom

vid punkten 57 (ang. årligt understöd åt lokomotivföraren O. Kristensson
Kruses moder):

av herr Lovén, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 33, må
medgiva, att lokomotivföraren Olof Kristensson Kruses moder,
änkan Berta Kristensson, född Persdotter, må från och
med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281248