iStatsutskottets Utlåtande N:o ‘26 (Utlåtande 1892:Su26 su)

iStatsutskottets Utlåtande N:o ‘26.

N:o 26.

Ank. till. Tiiksd. kansli den 4 mars 1892, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om statsbidrag till
enskilda jernväg sanläggningar och dels om nedsättning af
räntan å de till dylika jernvägsanläggningar lemnade låneunderstöd
af statsmedel. (R. A.)

Vid innevarande riksdag hafva förslag blifvit väckta ej mindre om
anvisande af statsbidrag till understödjande af enskilda jernvägsanläggningar
än äfven om nedsättning af räntan å de till dylika jernvägsanläggningar
lemnade låneunderstöd af statsmedel; och får utskottet, till hvars förberedande
handläggning dessa förslag hänvisats, härmed öfver dem afgifva
yttrande.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 74) har herr A. Aulin
jemte åtta andra af kammarens ledamöter hemstält, att Riksdagen måtte
såsom statsanslag utan återbetalningsskyldighet, eller åtminstone såsom
aktieteckning, bevilja Norra Södermanlands jernvägsaktiebolag ett statsunderstöd
af 300,000 kronor att utgå under åren 1893 och 1894 under
förbehåll att dessa medel användes,

dels till . inköp af räler utaf en qvalité fullt jemförlig med dem staten
under senare tiden inköpt,

dels att tillgodose de militära kraf, som chefen för generalstaben
äfvensom kongl. arméförvaltningen föreslagit såsom vilkor för statsanslagets
erhållande,

dels ock slutligen att åstadkomma banbyggnaden i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af ingeniör V. Engström år 1891 uppgjorda alternativa.
förslaget, hvarigenom jernvägslinien komme att dragas öfver Mariefredsviken
från den s. k. Pörtudden i närheten af Gripsholms kongl. lustslott.

Bill. till ltiksd. Prat. 1 Hd2. 4 Samt. / Afd. 16 Höft. (N:o 26.).

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Beträffande de anförda skälen för denna hemställan tillåter sig utskottet,
till undvikande af alltför stor vidlyftighet, att hänvisa till motionärernes
egen i motionen gjorda, utförliga framställning äfvensom till de vid
motionen fogade bilagor och vill endast erinra, att motionärernes framställning
hufvudsakligen stöder sig derpå att, då en för några år sedan
sökt koncession å en genom ifrågavarande trakt framdragen smalspårig
jernväg, hvilken skulle hafva fyllt ortens kommunikationsbehof, af Kongl.
Maj:t afslagits, såsom i motionen antages, på den grund, att en dylik bana
icke tillräckligt tillgodosåge vissa statsändamål, det icke kunde anses obilligt,
om staten nu, sedan ortens invånare nödgats af hänsyn till det allmännas
fordringar bygga en vida dyrbarare bana, än som vore för deras
behof erforderlig, understödde denna jernvägsanläggning med ett mindre
anslag utan återbetalningsskyldighet.

Hos Kong]. Maj:t både jernvägsintressenterne anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes bereda det bolag, som kunde komma att bildas förbyggande
åt ifrågavarande jernväg, ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet å

300.000 kronor, hvarjemte styrelsen för Norra Södermanlands jernvägsaktiebolag
sökt statslån för jernvägsanläggningen. Genom resolution den
6 november 1891 beviljade Kongl. Maj:t nämnda bolag ett statslån å

1.800.000 kronor, motsvarande halfva anläggningskostnaden, men fann ansökningen
om statsbidrag utan återbetalningsskyldighet icke till någon
vidare åtgärd föranleda.

Utskottet har icke funnit sådana skäl i denna fråga anförda, att utskottet
deraf föranledts tillstyrka Riksdagen eu afvikelse från den med
ytterst få undantag följda grundsatsen, att staten icke bör med anslag utan
återbetalningsskyldighet understödja enskilda jernvägsanläggningar, och detta
så mycket hellre som Kongl. Maj:t, hvilken bäst torde vara i tillfälle att
pröfva giltigheten af de andragna skälen för beviljande af statsanslag till
ifrågavarande jern vägs utförande, icke ansett lämpligt att hos Riksdagen
göra framställning om anvisande af sådant anslag. På grund häraf hemställer
utskottet,

att herr A. Aulins in. fl. ofvan berörda motion icke
må vinna Riksdagens bifall.

II.

I två lika lydande motioner hafva herr C. Nyström m. fl. (motion
n:o 21 inom Första Kammaren) och herr C. Gethe m. fl. (motion n:o 161
inom Andra Kammaren) föreslagit,

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

att Riksdagen måtte till låneunderstöd åt enskilda jernvägar intill
högst halfva anläggningskostnaden och under bestämmelser i öfrig!, som af
senast afslutade Riksdag blifvit faststälda, till Kongl. Maj:ts disposition
ytterligare ställa ett extra anslag af fem millioner kronor att utgå före
slutet af den tid, för hvilken senast beviljade fem millioner kronor afsetts.

Till stöd för detta yrkande hafva motionärerne anfört följande:

»Vid sist förflutna riksdag väcktes af enskilda motionärer i Riksdagens
båda kamrar motion derom, att Riksdagen ville till låneunderstöd
åt enskilda jernvägar intill högst halfva anläggningskostnaden bevilja ett
extra anslag af tio millioner kronor, men statsutskottet fann icke skal att,
för ändamålet föreslå större extra anslag än fem millioner, anseende att
summan lämpligen kunde begränsas till detta belopp, enär flere af de då
till byggnad ifrågasatta jernvägarne antagligen ej komme till utförande
och för några andra understöd medelst statslån icke lämpligen borde
beviljas.

Emellertid har nu ett förändradt förhållande inträda i det att sedan
dess en betydligt större lifaktighet för vinnande af jernvägskommunikationer
vaknat inom en mängd olika orter i landet. Härom vittna ojäfaktigt följande
af vederbörande meddelade upplysningar.

Af den summa, fem millioner kronor, som af förliden riksdag stäldes
till regeringens förfogande, är ett belopp af 1,800,000 kronor redan anvisadt
till Södertelje—Nyby jernväg. Vidare lär kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hafva förordat ett låneanslag af en million kronor till
jernvägen mellan Göteborg och Borås. Beviljas detta lån, återstå af lånefonden
endast 2,200,000 kronor. Men till erhållande af andel i denna
återstod äro ansökningar ingifna för jernvägsanläggningar med en byggnadskostnad
af tillsammans 12,933,500 kronor. Härutöfver äro koncessioner
beviljade för åtskilliga andra jernvägsföretag, hvilkas byggnadskostnader
uppgå till betydliga summor.

Härförutom få vi anföra:

att det skäl, som förra året hufvudsakligen bestämde statsutskottet
till afstyrkande, såsom ofvan är visadt, numera icke kan anses gällande;

att staten, likasom den hittills endast i några jemförelsevis mindre
betydande undantagsfall gjort förlust på de till enskilda jernvägsföretag
utlemnade lånen, med den skärpta kontrollen öfver företagens rentabilitet,
och förvaltning samt i betraktande af den numera högst betydligt billigare
anläggningskostnaden, ej heller hädanefter bör kunna på dessa lån göra
någon förlust;

att det från statens sida icke är fråga, om någon särskild uppoffring,
utan staten endast kommer att uppträda såsom kreditförmedlare för att

Statsutskottets Utlåtande N:0 26.

sätta särskilda orter i tillfälle att fylla sitt lånebehof till minst betungande
annuitetsbelopp;

att i allt fall de särskilda orterna måste för erhållande af statens
låneunderstöd göra betydande egna uppoffringar, hvilka uppoffringar torde
få anses såsom det bästa vitsordet om den mening, som i dessa orter utbildat
sig om jernvägarnes gagn — ja, oumbärlighet;

att, för den händelse den för nu innevarande femårsperiod afsätta
lånesumman icke förhöjes, och således ett ringa belopp skall fördelas på en
mängd sökande, hvilka otvifvelaktigt anföra goda skäl hvar för sin banas
företräde och behöflighet, säkerligen urvalet mellan dessa sökande skall befinnas
erbjuda stor svårighet, likasom det icke lär kunna förekominas att hos
de tillbakasätta, som nödgas uppgifva hoppet om jernväg för sina orter,
starkt missnöje skall uppstå. Måhända skola vederbörande, för att låta så
många som möjligt af de sökande få delaktighet af de disponibla medlen,
tillgripa utvägen att utdela mindre belopp än halfva byggnadssumman, i
hvilket fall man torde vara berättigad att säga, att ändamålet i de flesta
fall alldeles förfelas, och få, om ens någon, af de föreslagna jernvägarne
komma till stånd;

att för närvarande priset på de för jernvägsbyggnad erforderliga
materialier ställer sig lågt, och således tidpunkten synes gynsam för ifrågavarande
företag;

att det äfven ur synpunkten att bereda tillfällen till arbetsförtjenst
vore önskligt, om den lifaktighet, som visat sig hafva uppstått för anskaffande
af jernvägskommunikationer, erhölle verksamt understöd;

att slutligen under nuvarande konjunkturer på penningemarknaden
staten synes kunna till billig ränta anskaffa de för utlåningen erforderliga
medel.»

Då sistlidne års Riksdag för en ny femårsperiod 1892—1896 stälde
till Kongl. Maj:ts förfogande eu fond för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar,
förelåg hos Riksdagen frågan om denna fonds bestämmande
till 10,000,000 kronor. Riksdagen stannade emellertid vid samma
belopp, som blifvit faststäldt af 1881 och 1885 årens riksdagar, eller
5,000,000 kronor, hvarigenom Riksdagen, som för anläggning af jernväg
mellan Hernösand och Sollefteå beviljade ett särskildt låneunderstöd af

2.350.000 kronor, att utgå med ena hälften under år 1892 och med andra
hälften under år 1893, för femårsperioden 1892—1896 anvisat in alles

7.350.000 kronor till låneunderstöd för enskilda jernvägar, hvilket ungefärligen
motsvarar de summor af tillhopa 7,345,500 kronor och 7,068,000
kronor, som för femårsperioderna 1882—1886 och 1887—1891 blifvit för
samma ändamål anvisade -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Inom riksdagen hafva, ofta, framhållits olägenheterna deraf, att jernvägsarbetena,
i landet under vissa tidsperioder forceras och dervid draga
till sig eu betydlig arbetsstyrka till skada för jordbruk och öfriga näringar,
medan åter under andra, tider jernvägsarbetena. drifvas i väsentligt mindre
omfång, hvarigenom arbetsbrist uppstår. Detta förhållande torde väl ej
kunna genom statens försorg förekomma^, men den fordran torde dock
böra ställas å staten, att den icke genom sina. åtgärder bidrager till framkallande
af omförmälda olägenheter. Enligt, utskottets uppfattning skulle
detta senare i viss mån blifva händelsen, om en rubbning vidtoges i den
ordning, som under eu längre tid varit gällande med afseende å beviljandet
af fond för låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar.

Med anledning häraf och då motionärerne icke synas hafva till stöd
för sin motion förebragt. giltiga skäl för eu rubbning i nyssnämnda ordning
och en ändring redan under innevarande år af senaste riksdags beslut
i ämnet, hemställer utskottet.,

att herr C. Nyströms in. fl. och herr C. Gethes
m. fl. ofvan omförmälda motioner icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

III.

I motion (n:o 111) inom Andra Kammaren bär herr J. A. Johansson
i Strömsberg föreslagit., att räntan å alla de af staten till enskilda järnvägsbolag
lemnade lån måtte från den 1 januari 1893 nedsättas till 4 procent
och amorteringen å samma lån utgå med Va procent årligen.

Motionären erkänner visserligen, att räntan å statsskulden i dess helhet
öfverstiger 4 procent, men anser, att skilriaden är så försvinnande liten,
att statens intresse bör fordra ett bifall till motionen. En nedsättning i
räntan skulle för öfrig!, enligt motionärens åsigt, icke utgöra mer än eu
billig ersättning för de dryga afgifter, de enskilda jernvägsbolagen finge
vidkännas för rättigheten att. med sin materiel ingå på statens bangårdar.

Äfven vid senaste två riksdagar har motionären framstält förslag om
nedsättning af den till 4 */2 procent, bestämda räntan å lånen till enskilda jernvägsanläggningar,
utan att likväl dessa förslag lyckats tillvinna sig Riksdagens
bifall. •

Emot eu räntenedsättning har erinrats: att medelräntan å statsskulden
i dess helhet fortfarande öfverstege 4 procent; att vid uträkningen a.f
de olika statslånens effektiva, ränta icke tagits i betraktande, att räntan
erlades två gånger om året, hvilken faktors medtagande i räkningen skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

höja den effektiva räntan å statslånen och således jemväl medelräntan å
statsskulden, hvilket i förevarande fall skulle ega så mycket större betydelse,
som jernvägsbolagen erlade räntan å sina lån från staten endast en
gång om året vid dettas slut; att den bolagen beviljade förmånen af ett
långt anstånd med de tre första årens ränta medförde, att den ränta, bolagen
betalade, i sjelfva verket vore icke obetydligt mindre än den nominella
i bolagens skuldförbindelser till staten förskrifna; samt att staten icke
vid försträckningar af sådan natur som de ifrågavarande, derigenom att
den med sin större kredit trädde emellan och åt de enskilda jernvägsbolagen
anskaffade anläggningskapital, borde åsamka sig någon förlust,
Ii vilket otvifvelaktigt blefve händelsen, derest räntan bestämdes till 4 procent.

På grund af hvad sålunda förut blifvit i denna fråga anfördt, och
då staten vid upplåning under sistlidna år måst vidkännas en effektiv ränta
af något mer än 41/a procent samt de nuvarande förhållandena å den allmänna
penningemarknaden icke synas särdeles gynsamma för upptagande
af lån, anser utskottet motionärens förslag icke höra bifallas. Hvad särskilt
angår den i motionen omförmälda omständighet, att de enskilda jernvägsbolagen
ofta få betala ganska betydliga afgifter för rättigheten att med
sin materiel ingå på statens bangårdar, torde denna omständighet, hvilken
icke lärer kunna anses stå i något sammanhang med bestämmandet af
räntan å bolagens statslån, så mycket mindre höra utöfva inflytande å
nämnda räntas belopp, som många med statslån understödda jernvägar icke
begagna någon statens bangård.

Utskottet hemställer,

att herr J. A. Johanssons ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutkottets Utlåtande N:o 20.

Reservationer:

Vid punkten I:

af friherre von Krepiner, med hvilken instämt herrar Boström, von
Hedenberg, Bohnstedt, friherre Klingspor, Kerfstedt och C. Andersson, och
som ansett, att sista stycket i utskottets motivering bort erhålla följande
lydelse:

»Utskottet har visserligen funnit de i motionen anförda skälen för
beviljande af statsbidrag till ifrågavarande jernvägs utförande tänkvärda;
men enär Kongl. Maj:t, som bäst torde vara i tillfälle att pröfva förhållandet,
ej ansett lämpligt att nu, då så stora anspråk i och för jernvägsanläggningar
föreligga, hos Riksdagen göra framställning om anvisande af
sådant anslag, får utskottet hemställa

att» etc.;

samt af herr von Friesen, hvilken ansett, att ofvan omförmäld a sista
stycke af motiveringen bort lyda:

»Ltskottet har icke funnit sådana skäl i denna fråga anförda, att
utskottet deraf föranledts tillstyrka Riksdagen en afvikelse från den med
ytterst få undantag följda grundsatsen, att staten icke bör med anslag utan
återbetalningsskyldighet understödja enskilda jernvägsanläggningar, och hemställer
på grund häraf,

att» etc.

Vid punkten II:

af herrar Ehrenborg och Kerfstedt, hvilka yrkat bifall till herr C.
Nyströms m. fl. och herr C. Gethes m. fl. i punkten omhandlade motioner;

samt af herrar vice talmannen A. P. JDanielson och N. Petersson
emot vissa delar af utskottets motivering.