Ilankoutskottcts utlåtande ni'' 9.
5
Nr 9.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av exportavgifter
å alla viktigare exportvaror m. m.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande
moiioner, nr 274 i första kammaren av herr Öhman och nr 368 i andra kammaren
av herr Karlsson i Stuvsta jämte fyra andra av kammarens ledamöter,
har hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsamt
förslag om införande av exportavgifter å alla viktigare exportvaror
i den omfattning, som motsvarar de genom devalveringen och rustningskonjunkturen
uppkomna extravinsterna på exporten, samt att härav inflytande
medel tillfalla statskassan och amvändas för att subventionsvägen
pressa ned priserna på viktigare importvaror».
Beträffande motiveringen för nämnda hemställan får utskottet hänvisa
till motionen II: 368.
över motionerna har i vederbörlig ordning yttrande inhämtats från kommerskollegium,
varjämte Sveriges allmänna exportförening beretts tillfälle
avgiva yttrande i ärendet.
Kommerskollegium, vid vars yttrande äro fogade yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle, vilka samtliga avstyrka
bifall till motionen, har för egen del anfört följande:
Motionärerna ha föreslagit, att exportavgifter skola införas å alla viktigare
exportvaror samt att härav inflytande medel skola tillfalla statskassan
och användas för att subventionsvägen pressa ned priserna på viktigare
importvaror.
Systemet med exportavgifter har kommit till användning för vissa särskilda
exportprodukter. Erfarenheten har emellertid visat, att denna anordning
icke bör tillgripas annat än i undantagsfall. Beträffande flertalet exportartiklar
föreligger inte utrymme för en särskild avgiftsbeläggning. I
allmänhet är nämligen priskonkurrensen på olika varor betydande, och en
avgiftsbeläggning skulle därför medföra ett försämrat läge för svenska varor
på exportmarknaden. Det är givet att ett allmänt system med exportavgifter
skulle på köparhåll mottagas synnerligen ogynnsamt och det är rimligt antaga
att en sådan anordning skulle medföra för vår export ogynnsamma
reaktioner. Det synes sannolikt att motåtgärder från utländsk sida icke
länge skulle låta vänta på sig, om denna tanke realiserades. Införandet av
(‘n dylik avgiftsbeläggning måste sålunda anses innefatta betydande riskmoment;
i stället för att, såsom motionärerna antagit, en sådan åtgärd
skulle vara av väsentlig betydelse för att dämma upp prisstegringsvågen
utifrån, kan den få en motsatt effekt. I detta sammanhang må även erinras
om de allmänna strävandena till liberalisering av utrikeshandeln. Införande
av ett system med exportavgifter skulle innebära eif steg i motsatt riktning,
vilket givetvis ur näringslivets synpunkt skulle medföra betydande
olägenheter.
Med hänsyn till det ovan anförda kan Kollegium för sin del icke tillstyrka
motionärernas förslag om införande av exportavgifter på alla viktigare exportvaror.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 9.
Exportföreningen, som begränsat sitt yttrande till att allenast avse frågan
om exportavgifter, anför följande:
En avgiftsbeläggning av vår export kan med hänsyn till frågans stora
principiella räckvidd icke undgå att väcka betydande uppmärksamhet i utlandet.
Ur de utländska intressenternas synpunkt måste åtgärder i denna
riktning te sig föga tilltalande och vara ägnade att ingiva misstro mot svensk
exportprissättning över huvud taget. Det må i detta sammanhang även erinras
om att uttagandet av exportavgifter uppenbarligen står i strid med de
tankegångar, som ligga till grund för de aktuella mellanstatliga diskussionerna
— särskilt inom Paris-organisationen — i syfte att i möjligaste mån
eliminera artificiella handelshinder. Man måste även allvarligt räkna med
att ett system med exportavgifter kan framkalla motåtgärder från utlandets
sida inom varuområden av vital betydelse för den svenska försörjningen.
Det torde vidare ligga i sakens natur, att de diskuterade åtgärderna knappast
äro ägnade att befordra intresset för en utvidgning av exporten. De införa
ett moment av osäkerhet i exportverksamheten, som hämmar utvecklingen
av finansiellt sunda exportföretag och som därför i det långa loppet
kan komma att hindra utvecklingen av en stabil sysselsättningsnivå inom
exportindustrierna. Redan vid en måttlig nedgång i utbuden på export föreligger
vidare en fara, att traditionella kunder vända sig till andra inköpskällor.
Det må understrykas, att bakom förefintligheten av dylika kunder regelmässigt
ligger ett mångårigt försäljningsarbete och att det sedermera kan
visa sig mycket svårt att återerövra en gång förlorade marknader. En sådan
utveckling framstår såsom beklaglig icke endast med hänsyn till de aktuella
exportansträngningarna, utan även med hänsyn till exportens betydelse på
lång sikt för en höjning av den svenska levnadsstandarden.
Det bör även framhållas, att det framför allt är råvaror, som drabbats av
de internationella prisstegringarna. Av de svenska stapelvarorna har den mest
betydande gruppen — skogsprodukterna — redan tidigare belagts med exportavgift.
När det gäller mer eller mindre bearbetade produkter är priskonkurrensen
i utlandet i allmänhet så intensiv att i Sverige tillverkade varor
icke utan allvarliga olägenheter kunna bära någon extra belastning.
Under hänvisning till vad ovan anförts får Exportföreningen bestämt
avstyrka ett allmänt införande av exportavgifter.
Utskottet. De i föreliggande motioner framförda yrkandena att exportavgifter
skulle införas på alla viktigare exportvaror och att de härigenom till
statskassan inflytande medlen skulle användas till att genom subventioner
sänka priserna på importvaror ha avstyrkts i de avgivna remissyttrandena.
Utskottet kan heller icke tillstyrka ett genomförande av motionärernas förslag.
Som skäl för denna ståndpunkt vill utskottet särskilt anföra följande
omständigheter.
Den prisuppgång på de svenska exportvarorna, som ägt rum under senare
tid, har i synnerhet avsett det skogsindustriella området. Med anledning
härav har överenskommelse träffats med skogsindustrierna om införande
av prisutjämningsavgifter på deras exportprodukter. Uttagandet av exportavgifter
på detta område är ur teknisk synpunkt enkelt med hänsyn till varornas
enhetliga karaktär. Inom andra delar av den svenska exporten torde
varusortimentet — bortsett från järnmalm — i allmänhet vara av sådan
differentierad karaktär att det torde vara förenat med stora tekniska svårigheter
att införa exportavgifter. Med den hårda priskonkurrens, som råder på
Bankoutskottets utlåtande nr 9.
7
l
de utländska marknaderna, torde ett mera vidsträckt införande av exportavgifter
lända de svenska exportintressena till skada. Ett genomförande av
motionärernas förslag skulle icke undgå att väcka uppmärksamhet i utlandet
och kunde framkalla motåtgärder från utlandets sida. Det skulle dessutom
stå i strid med strävandena att avlägsna de artificiella hindren för det
mellanstatliga handelsutbytet.
De vinster, som uppkomma inom exportindustrierna, komma i betydande
grad det allmänna till godo via beskattningen. Vad särskilt angår exporten
av järnmalm bör beaktas, att staten tillgodoföres vinst genom sitt delägarskap
i svensk gruvdrift.
Vad beträffar motionärernas yrkande att de föreslagna exportavgifterna
skulle användas till att genom subventioner sänka priserna på importvaror,
vill utskottet erinra om att enighet i stort sett förelegat om att de tidigare
utgående importsubventionerna borde avvecklas i samband med övergången
till fria lönerörelser vid årsskiftet 1950/51. Ett införande ånyo av importsubventioner
skulle innebära en via budgeten ernådd konstlad nedpressning av
den svenska prisnivån i förhållande till världsmarknadspriserna, som i nuvarande
läge skulle skapa utrymme för ett inflationsdrivande köpkraftsöverskott,
varigenom den ekonomiska politikens strävanden att efter pågående
anpassningsprocess på pris- och inkomstområdet uppnå samhällsekonomisk
stabilitet skulle motverkas.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att likalydande motionerna 1:274 och II: 368 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 april 1951.
På bankoutskottets vägnar:
F. SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Näsgård, Johannesson, Boo,
Domö och Söderquist*; samt
från andra kammaren: herrar Severin, Nilsson i Landskrona, Persson
i Norrby, Gavelin, Rosén och Nyberg.
Ej närvarande vid justeringen.