Hindra Kammarens Tillfälliga Utskotts (M:o 3) Utlåtande N:o 17 (Utlåtande 1892:Tfu317 Andra kammaren tfu3)

Hindra Kammarens Tillfälliga Utskotts (M:o 3) Utlåtande N:o 17.

N:o 17.

tf? ''i..'', ,;-i . ; ?>''• . ‘i1;:-, ;: i? - • ; '' ••

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1892, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, angående
skrifvelse till Kongl. Majd med begäran om utredning och
förslag i,syfte af förbättrad anordning äf administrationen
utaf rikets sötvattens- .och östersjvfisken.

Uti en -till Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott remitterad
motion, n:o 193, hemställer motionären, t herr A. V. Ljungman, att kammaren
ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kong! Maj:t
anhålla, det :täcktes Kongl. Majit låta, efter föregången saklig utredning,
utarbeta och derefter: till Riksdagens granskning och godkännande öfverlemna
förslag till förbättrad anordning <af administrationen (Utaf rikets sötvattensoch
östersjöfisken. > i

Motionären framhåller att under de senast förflutna femton åren bär
hos dem, hvilka i varf land egna sig åt fiskerinäringens utöfning, .funnits,en
ganska allmän önskan efter en ändamålsenligare och kraftigare omvårdnad
om denna näring från det allmännas sida än den som förut faktiskt kommit
densamma till del. Denna önskan har , äfven framförts dill och behjertats af
(riksdagen, u som åren !1878 .och .1890 aflåtit skrifvelse till Kongl. Måj;t med
anhållan ..om nödiga åtgärders .vidtagande. och 1889 höjt, reservationsanslaget
(till fiskerinäringens.understöd till 42^000 kronor, samtidigt med att aflöningen
åt fiskeriintendenten öfverflyttades från nämnda anslag till anslagstiteln
»landtbruksstyrelsen».

Motionären .anser .vidare att den;administration för rikets sötvattensoch
östersjöfisken, som 1889 .anordnades.vid inrättandet af landtbruksstyrelsen,
emellertid är ytterst otillfredsställande,.och principvidrig till sin organisation.

Under det att en tillfredsställande administration af päringslifvet.
numera anses (höra Klåda \^Ksj^S^yrelsegrumkmtsen, näri.admiwUatiauon af
Bih. till Biksd. Vrot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Raft. (N:o 17). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (Ko SJ Utlåtande K:o 17.

sötvattens- och östersjöfisket hos oss nu ordnad enligt en-persons-systemet, då
i spetsen för densamma står såsom chef fiskeriinspektören, hvilken, tvärt
emot hvad eljest inom corpser och stater är fallet, icke är förtroendeembetsman,
utan oafsättlig, under det att hans underordnade flskeriassistenter deremot
äro afsättliga förtroendetjenstemän.

Fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen eger vidare att sjelf eller
genom någon af sina underordnade assistenter taga initiativ till särskilda
fiskeristadgars stiftande, afgifver utlåtanden till länsstyrelserna öfver förslag
till dylika stadgar, innan de må af länsstyrelserna fastställas, samt bereder,
föredrager och, i händelse af förfall för öfverdirektören, till och med afgör
till landtbruksstyrelsen hänvisade fiskerimål. Samma embetsman får sålunda
i flere instanser handlägga samma ärende, hvithet allmänt anses stridande mot
andan i vår lagstiftning, ett förhållande som vinner ökad betydelse, då man
hågkomma'' att åtgärderna för sötvattens- och östersjöfiskenas upphjelpande
hittills hufvudsakligast gått ut på att reglera och inskränka fiskets utöfning
genom förbud. För att vinna så stora garantier som möjligt mot misstag
och missbruk vid användningen af förbud såsom medel till fiskets upphjelpande
bör administrationens decentralisering och lokalisering eftersträfvas.

Motionären framhåller att den under landtbruksstyrelsen förlagda fiskeriadministrationen
hvarken, såsom den nu är anordnad, motsvarar fiskeriidkarnes
anspråk eller förmår tillhandagå Kongl. Maj:t med tillfredsställande utredningar
af ifrågakommande mål eller med de för fiskerinäringens främjande
oumbärliga förslagen till nödiga åtgärders vidtagande. Motionären uttalar
slutligen sin åsigt om att rätta tidpunkten nu är inne att bringa till stånd
en mer tidsenlig organisation, då tillräckliga medel redan 1889 af riksdagen
anvisats och då hafsfisket vid rikets vestkust för närvarande är föremål för
utredning i syfte att på ett ändamålsenligare sätt ordnas.

P’rån medlet af sextonhundratalet kan man, om man undantager 1450
års hamneskrå, räkna början af statsmagternas lifligare ingripande i den
svenska fiskerinäringens utveckling och administration genom utfärdande af
förordningar o. d. Härvid var det dock i främsta rummet sillfångsten på
vestkusten, som ådrog sig uppmärksamheten. För att åstadkomma enhet i
de tidigare utgifna förordningarne, utarbetade 1762 års riksdag ett projekt
till privilegier och ordning för rikets hafs-, skär-, ström- och insjöfisken,
hvilket, sedan det blifvit vederbörligen skärskådadt och jemkadt, utfärdades
såsom kong!, stadga och ordning den 14 november 1766, utgörande en allmän
lag för så väl salt- som färskvattensfiskerierna. Med denna förordning upphörde
i allmänhet intill senaste tider politilagstiftningen för rikets fiskerier,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17. 3

med undantag af nordsjöfisket. Med några förändringar har 1766 års stadga
varit gällande intill dess nu gällande 1852 års fiskeristadga trädde i verkställighet.

En författare karakteriserar statens omvårdnad om fisknäringen under
dessa tider på följande sätt (A. Sjöberg, Om den svenska fiskerilagstiftningen,
1866): »Under frihetstiden och den tid, som fullföljt den rigt.ning, hvarpå
denna slagit in, har lagstiftningens hufvudsakliga sträfvan gått derpå ut, att
så mycket som möjligt draga kapital och arbete till fiskerinäringen. Det
var fångsten i och för sig, som på allt sätt uppmuntrades, och, om än under
senare hälften af denna tiderymd någon fruktan förspordes att fisket kunde
genom hänsynslös fångst utödas, och derför från lagstiftningens sida märktes
någon omsorg att förekomma en dylik händelse, motarbetade likväl lagstiftningens
allmänna tendens verkningarne af denna omsorg. Fastän en del af
de åtgärder, hvarigenom staten sökt uppmuntra fiskfångsten redan förut blifvit
instälda, kan det dock i viss mån sägas hafva varit det bohuslänska sillfiskets
plötsliga upphörande och det resultat, hvartill undersökningarne om
orsakerna till denna olycka ledde, hvilket — jemte sundare allmännare
ekonomiska åsigter — först rigtigt öppnat ögonen på det förvända i det
följda systemet. Med öfvergifvande af detta har staten nu under de senare
decennierna egentligt egnat sin uppmärksamhet åt befordran af fiskens förökning,
viss att om blott denna försiggått, skall nog den då uppstående
vinsten af fiskerinäringen locka tillräckligt kapital och arbete till densamma.»

Redan vid 1840—1841 års riksdag beviljades 7,500 kronor för att
befordra fiskerinäringen inom riket, dock med tanken i första rummet fäst
vid det bohuslänska fisket. Vid 1853—1854 års riksdag ökades anslaget
»till fiskerinäringens understöd» till 9,000 kronor, för att upphjelpa fisket
äfven genom fiskodling. Kongl. landtbruksakademien fick i uppdrag att leda
den nya verksamhet, som framkallades genom rikets ständers beslut och
från och med 1855 anstäldes en »undervisare i fiskodling.»

Oaktadt det ej berör sötvattens- och östersjöfiskena, må här nämnas
att redan 1855 anslag lemnats till en särskild »tillsyningsman för Göteborgsoch
Bohusläns fiskerier.»

Vid 1856—1858 års riksdag höjdes lönen för undervisaren i fiskodling
till 1,500 kronor och beviljades ett årligt anslag af 1,000 kronor till »förrättande
af vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna.»

På hemställan från kongl. landtbruksakademien hos regeringen om inrättandet
af en under samma akademis förvalta ingskomité stående administration
för »fisket i rikets sötvatten och vid kusterna, med undantag af det
egentliga hafsfisket vid bohuslänska kusten», äskade Kongl. Maj:t och beviljade
rikets ständer vid 1862—1863 års riksdag anslag för anställande af

4 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17.

en under bemäld® komité subordinerande fiskeriintendent samt en förste och
en andre assistent med tillsammans 6,500 kronor, hvaremot det sedan 1858
utgående extra anslaget af 1,000 kronor till förrättande af vetenskapliga
undersökningar rörande fiskerierna indrogs. Reservationsanslaget till fiskeri
näringens understöd uppgick sålunda till 16,100 kronor.

Uti eu den 8 november 1867 utfärdad kongl. kungörelse vidgades
fiskeriintendentens magt att verka för fiskerinäringens utveckling. Sålunda
medgafs honom rättighet att, på grund af verkstälda undersökningar för
fiskeriernas förbättrande, taga initiativ till utverkande hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
af bestämmelser enligt § 22 i fiskeristadgan; fiskeriintendentens
yttrande skulle infordras, innan stadfästelseresolution å träffad öfverenskommelse
meddelades eller eljest utslag utfärdades af länsstyrelserna; in
tendenten erhöll rätt att i fiskerifrågor till länsstyrelsernas handläggning
öfverlemna förslag till fiskerinäringens befordran samt för klagan öfver beslut
eller stadfästelseresolution å öfverenskommelse, som anses medföra men för
fiskets vård; der tillsyningsman öfver fiske blifvit tillsatta, skulle dessa vara
skyldiga att till ledning för sin verksamhet från fiskeriintendentem emottaga
anvisningar och råd, äfvensom att meddela honom upplysningar i de ämnen,
som med deras verksamhet och hans tjenstebefattning stå i sammanhang; af
de beslut som i fiskerifrågor af länsstyrelsen meddelas, skulle ett exemplar
tillställas fiskeriintendent eu.

Vid riksdagarne år 1874 och 1875 beviljades löneförhöjningar åt fiskeriintendenten
och de båda fiskeriassistenterne, så att derefter uppgick anslaget
till »fiskerinäringens understöd» till 18,600 kronor.

Till 1877 och 1878 års riksdagar afgal Kongl. Maj:t propositioner
om anslag af respektive 20,000 och 40,000 kronor såsom årliga bidrag till
godtgörelse åt fiskeritillsyningsmän och fiskodlingsinstruktörer vid de större
och vigtigare vattendragen och sjöarne å orter inom riket, för hvilka stadgar
om fiskets skydd och ändamålsenliga bedrifvande blifvit faststälde. Vid
ärendets förberedande behandling hade Kongl. Maj:t infordrat utlåtanden
från landstingen, hushållnirtgssällskaperna och länsstyrelserna. Flertalet af
landstingen och hushållningssällskaperna hade bestämdt uttalat sig för nyttan
och nödvändigheten af fiskeritillsyningsmäns eller fiskodlingsinstruktörers
anställande samt behofvet af statsanslags anvisande derför. Af de förra
korporationerna hade 14 och af de senare 24 för ändamålet anvisat årliga
penningbidrag och derigenom visat sig inse och behjerta vigten och behofvet
af de i berörda hänseende föreslagna åtgärderna till fiskerinäringens fromma.
Af länsstyrelsen var det 19, som vitsordade behofvet af fiskeritillsyningsmän.

Af det den kongl. propositionen vid 1878 års riksdag åtföljande statsrådsprotokollet
framgår, att Kongl. Maj:ts förslag i främsta rummet afsåg

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande Niet 17. 5

att,. då statens fåtaliga polistjenstemän omöjligen kunde förekomma eller beifra
alla de ingrepp i statens eller enskildes eganderätt, som i saknad af
tillsyn eller vakthållning ständigt förekommo genom olofligt eller otillbörligt
fiskande, i någon män bidraga till bestridandet af kostnaden för sådan tillsyn
eller vakthållning, utöfver hvad enskilda korporationer eller personer lemnade
i nämnda syfte. 1 andra rummet afsågs med anslaget att aflöna fiskodlingsinstruktörer,
som skulle stå till allmänhetens tjenst. För besättande af de
ifrågavarande befattningarne uppgåfvos såsom i allmänhet kompetenta pålitliga
män af den egentliga fiskareklassen, Indika erhållit nödiga specialkunskaper och
sjelfva kunde praktiskt utföra och leda de företag, hvilkas åvägabringandet)
borde vara deras hufvudarbete. Med afseende på aflöningen ansåg dåvarande
civilministern att, i öfverensstämmelse med de grundsatser, som tillämpats vid
fördelningen af de till befrämjande af husslöjder anvisade medel, uti ifrågakomna
hänseende borde tagas i betraktande dels de särskilda länens större
eller mindre behof att i följd af brist på andra för ändamålet afsedda tillgångar
undfå understöd af statsmedel, dels fiskevattnens mängd och betydenhet
samt de för fiskerinäringens befrämjande gjorda uppoffringarne, dels ock
beskaffenheten af de anordningar, som inom olika län blifvit för berörda
ändamål vidtagna.

Statsutskottet ansåg visserligen obestridligt att spridandet af kunskap
i till fiskodling hörande ämnen samt om sättet för fiskets råtta bedrifvande
måste verka gagneligt och vore efterståfvansvärdt, men fann det i hög grad
tvifvelaktigt, huru vida någon väsentlig och mot kostnaden svarande fördel
skulle vinnas genom aflönade tillsyn in gsm än s polisuppsigt. Ep, dylik tillsyningsman
skulle sannolikt af befolkningen allmänt mötas med misstroende och
stor obenägenhet att meddela upplysningar och, vid sådant förhållande, skulle
utan tvifvel tillsyningsmannens ansträngningar icke krönas med önskvärd
framgång. Dessutom blefve, för att öfvervakandet af stadgarne för fiskets
bedrifvande skulle blifva verkligt och ej blott skenbart, en så betydlig tillsyningspersonal
erforderlig, att det för ändamålet äskade anslaget sannolikt
skulle blifva alldeles otillräckligt.

Statsutskottet hemstälde derför att Kong!. Maj:ts framställning ej måtte
vinna riksdagens bifall och kamrarnes beslut utföll i öfverensstämmelse härmed.
Första Kammaren antog ett af reservanter inom utskottet framstäldt
förslag att för beredande af tillgång för anställande af fiskeriinstpuktörer höja
anslaget till fiskerinäringens understöd med 11,400 kronor eller från 18,600
till 30,000, men beslutet förföll, då Andra Kammaren ej biträdde detsamma.
Deremot beslöt samma riksdag med anledning af enskild motion att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes låta genom sak*

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17.

kunniga personer företaga en fullständig revision af fiskeristadgan den 29 juni
1852 jemte öfriga författningar, som beröra fiskerinäringen.

På grund af Riksdagens nyssnämnda skrifvelse förordnades den 22
januari 1881 eu särskildt komité att företaga den af Riksdagen begärda
revisionen och den 3 mars 1883 afgaf komitén sitt betänkande.

Med afseende på fiskenas administration uttalade komitén i hufvudsak
följande:

Först erinrar komitén att om väsentligt gagn skall vinnas genom fiskeri
stadgar, vare sig att dessa gälla för hela landet eller för vissa distrikt af
detsamma,, måste stadgames efterlefnad kunna behörigen öfvervakas. titt sådant
öfvervakande åligger statens polismyndigheter, fiskeriintendenterne och uppsyningsmännen
i distrikten, af hvilka de sistnämnde, som närmast äro i tillfälle
att taga kännedom om hvad vid fisket sig tilldrager, böra kunna utöfva
den noggrannaste tillsynen. Komitén anser emellertid att det icke bör kunna
ifrågasättas, att orternas fiskeriuppsyningsmän skulle aflönas med statsmedel och
sålunda en ny talrik tjenstepersonal komma att belasta statens årliga utgiftskonto,
utan att, då det hufvudsakligast är på frivillighetens väg samt genom
ett ökadt intresse för liskerierna, som dessa kunna komma att bevaras och
förbättras, det skulle vara en pligt för hushållningssällskapen och landstingen
att anvisa medel till aflöning åt fiskeritillsyningsmännen.

Komitén anser vidare att den svenska fiskerinäringen är af så stor betydelse,
att allt, som kan afse fiskerinäringens utveckling och förkofran inom
landet, bör förenas i en hand, uti en under civildepartementet verkande fiskeristyrelse,
som med sina underlydande tjensteman har att öfvervaka fiskeriernas
handhafvande samt att föreslå och till utförande leda alla åtgärder, som
kunna finnas erforderlige till fiskeriernas förbättring och vidare utveckling.
Komitén föreslår derför upprättandet af en fiskeristyrelse med under densamma
stälda fiskeriintendenter och iktyologer. Under det att statens fiskeritjenstemän
hittills hafva utgjorts af en fiskeriintendent, två under honom
stälda assistenter, en undervisare i fiskodling samt en tillsyningsman vid
liskerierna i Göteborgs och Bohuslän samt Halland, föreslår komitén att dessas
göromål — med undantag af undervisarens i fiskodling — skall fördelas på
fyra fiskeriintendenter med hvar sitt tjenstedistrikt, nemligen:

första distriktet: Göteborgs och Bohuslän, samt Hallands, Kristianstads
och Malmöhus län;

andra distriktet: Blekinge, Kalmar, Östergötlands, Gottlands, Kronobergs
och Jönköpings län;

tredje distriktet: Södermanlands, Stockholms, Upsala, Elfsborgs, Skaraborgs,
Vermlands, Örebro och Vestmanlands län, samt

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17. 7

fjerde distriktet,; Kopparbergs, Cfefleborgs, Vesternorrlands, Vest erbottens,
Norrbottens och Jemtlands län.

Iktyologerna skulle vara vetenskapligt bildade tjensteman, som under
fiskeristyrelsen skulle hafva att verkställa undersökning af fiskvatten och
att, då så kunde finnas erforderligt, biträda fiskeriintendenterna vid handläggning
af vetenskapliga frågor. Komitén föreslog iktyologernas antal till
en början till tvenne.

Komitén ansåg att till den sålunda föreslagna fiskeristyrelsen skulle
öfverflyttas allt som dittills ålegat kommerskollegium rörande fiskerierna och
landtbruksakademiens förvaltningskomité beträffande fiskeritjenstemän. Aflöning^
åt öfverdirektören i fiskeristyrelsen föreslog komitén till 5,000 kr.
i lön och 2,000 kr. i tjenstgöringspengar; fiskeriintendenternas lön till 3,000
kr. med ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 års tjenstgöring af 500
kr. hvarje gång, iktyologernas till 2,500 kr. med enahanda ålderstillägg efter
5, 10, 15 och 20 års tjenstgöring, samt sekreterarens arfvode till 1,500
kr. Dessutom skulle samtliga tjenstemän ega att för de resor, de i tjensten
foretoge, åtnjuta ersättning enligt resereglementet, hvarjemte särskilda anordningar
skulle erfordras för att sätta intendenten för vesterhafsfisket i tillfälle
att såväl vinter som sommar utöfva tillsyn om fisket.

Med afseende på det af komitén framlagda förslaget till fiskeristadga
torde här endast behöfva ytterligare framhållas den deri genomförda, genomgripande
förändring uti 1852 års stadga och 1867 års förordning, som består
deruti att fiskeriadministrationen — enligt komiténs förslag fiskeristyrelsen
— ej skulle ega att taga initiativ till åstadkommande af särskilda bestämmelser
om fiskets vård och lämpliga bedrifvande, utan det skulle uteslutande
tillkomma fiskeriinnehafvarne eller fiskeegarne. Komitén sade sig anse, att
den Kongl. Maj:ts befallningshafvande och fiskeriintendenten nu i detta afseende
tillkommande rättigheten ej vore rätt förenlig med de grunder, hvarpå
vår näringslagstiftning i öfrigt hvilar, utan att initiativrätt i fråga om upprättande
af särskild stadga för visst fiskeområde endast borde tillkomma delegare
deri. Mot denna uti fiskeadministrationen djupt ingripande ändring af
nn bestående förordningar afgafs af medlemmar inom komitén reservation,
hvaruti framhölls att erfarenheten så väl från vårt land som från främmande
länder visat omöjligheten att utan statens mellankomst uteslutande
på frivillighetens väg åstadkomma de föreskrifter, som kunna betrygga ett
rationelt bedömande af fisket, i de fall då den ena fiskeberättigades ekonomiska
fördel kommer i strid med en annans eller med hänsynen till det
gemensamma fiskets förbättrande i dess helhet.

Under de närmast följande åren afgåfvos underdåniga utlåtanden af åtskilliga
myndigheter, till hvilka komiténs förslag blifvit remitteradt, hvari -

8 Andra Krtntinarens Tillfälliga Utskotts (jSF:o 3) Utlåtande N:o 17.

bland länsstyrelserna, landstingen, kongl. landtbruksakademiens förvaltningskomité
och fiskeriintendenten.

Flertalet af länsstyrelserna och landstingen nttalade sig gynsamt. om
komiténs förslag i hufvudsak. Den ofvan omnämnda förändringen mot nu bestående
föreskrifter om administrationens initiativrätt vid bestämmelsers åstadkommande
angående fiskets vård mötte dock allmänt motstånd, och beträffande
behöfligheten och lämpligheten af inrättandet utaf en fisker istyrelse,
sådan komitén föreslagit den, voro åsigterna mycket delade. Landtbruks
akademiens förvaltningåkomité kunde icke föreställa sig att inrättandet åt
den föreslagna fiskeristyrelsen skulle kunna anses vara af behofvet pakalladt,
utan ansåg att den verksamhet, som skulle åligga denna styrelse, åtminstone
under den närmaste framtiden, komme att blifva alltför inskränkt för att
den kostnad, som alltid måste blifva förbunden med ett sådant särskilt embetsverks
upprättande, skulle kunna anses rättfärdigad. Med afseende på
administrationens ofvan vidrörda initiativrätt var förvaltningskomitén delad i
tvenne nästan jemnstarka delar af motsatta åsigter. Mot inrättande af
iktyologer voro öfver hufvud taget alla de hörda myndigheterna ofördelaktigt
stämda, under det att de deremot ansågo fiskeriintendenternas antal''höra ökas
utöfver hvad nu är fallet.

Fiékeriirttendenten uttalade sig ganska skarpt mot komiténs hela arbete.
Hän ansåg att någon särskild fiskeristyrelse ej''erfordrades, att fiskeriintendenterna
borde lyda direkt under ett af statsdepartementen och till antalet
vara 2 éller 3, en för sötvattensfiskerierna och en för saltvattensfisket eller,
så länge den nuvarande sillperioden varar i Bohuslän, en för vestkusten ned
till ''Kullén oéh en för östersjökusten. Den nuvarande fiskentillsyningsmansjilatsen
i Bohuslän skulle bibehållas såsom biträde åt intendenten iföl- vestkusten,
hvarjemte denne borde hafva en ytterligare, helst i saltning och''fiskberedning
förfaren assistent. De öfriga intendenterna borde hafva hvardera
två assistenter,'' af hvilka den ena af de för sötvattensfiskerierna antagna assistenterna
borde ''hafva ingeniörsunderbyggnad, och den ene af de för östersjökusten
anstälda hafva särskild! satt sig in i saltning och fiskberedning. :In
téndentérna skulle i fråga om aflöning och öfriga förmåner likställas med
hvad för fiskeriintendenten vid kongl. landtbruksakademien är bestämdt samt
sihsemellan vara ''fullkomligt likstäMa. Assistenterna bolde erhålla 2,000 kr.
i lön med förhöjning af 500 kr. hvart femte år, på sätt af fiskerikomitén
''föTéslagits.

‘Vid 1889 års riksdag beslöts på grund af framställning ifrån Kongl.
Magt dels att inrätta en särskild landtbruksstyrelse för utöfvande''af den
centrala administrationen i! frågor, som röra jordbruket’ och landtmannanäringafna,
hvilken styrelse äfven- Skulle öfvertaga landtbruksakademiens sförvält -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17.

ningskomités befattning med sötvattens- och östersjöfiskerierna, dels ock att
med kr. 24,400 öka reservationsanslaget till fiskerinäringens understöd från
17,600 kr., till hvilket belopp anslaget 1884 från 18,600 kr. af formella skäl
minskats genom öfverförande af 1,000 kr. på annan anslagstitel, till 42,000
kr., på samma gång som förre fiskeriintendentens, numera fiskeriinspektörens
aflöning öfverflyttades till anslagstiteln »landtbruksstyrelsen».

Det ökade anslaget till »fiskerinäringens understöd» beviljades under
uttalande af, att förhöjningen i betraktande af den stora betydelse, särskild!
nordsjöfisket, under de senare åren erhållit, icke kunde anses för hög och att.
medlen i första hand borde användas till de praktiska behofvens tillgodoseende
och icke utan Riksdagens vidare hörande till fortgående statistiska arbeten.

_ Vid 1890 års riksdag beviljades, på grund af framställning från Kongl.
Maj:t, löneförhöjning åt fiskeriassistenterna sålunda, att första assistentens
aflöning bestämdes till 2,000 kr. med tvenne ålderstillägg å hvardera 500
kr. och andra assistentens till 1,500 kr., med ett ålderstillägg af 500 kr.
Vidare anhöll Riksdagen — under uttalande af att det anslag, hvarmed staten
understöder näringen i fråga, jemväl efter den vid senaste riksdag vidtagna
förhöjningen i beloppet, var alltför ringa, samt att af Riksdagen hyste den
uppfattning, att det med motionerna afsedda syftet eller fiskerinäringens befrämjande
under nuvarande förhållanden bäst befordrades genom att Riksdagen
fäste Kong!. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten deraf att omförmälda
näring måtte i högre grad än hvad för närvarande var förhållandet,
af staten understödjas — att Kongl. Maj:t, efter det vederbörlig utredning
i ämnet verkstälts, täcktes för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
omständigheterna kunde föranleda.

Med anledning af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse anbefalde Kungl.
Magt den 29 augusti 1890 kongl. landtbruksstyrelsen och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Gföteborgs och Bohuslän samt Hallands län att inkomma
med yttrande och förslag beträffande de åtgärder, som borde vidtagas
särskilt i de i skrifvelsen angifva syftena. Af de sålunda infordrade utlåtandena
är det endast det af kongl. landtbruksstyrelsen den 14 november
afgifna, som berör insjö- och östersjöfiskerierna. Landtbruksstyrelsen, som
ansåg att administrationen af vestkustens hafsfisken äfven borde läggas under
den samma, betonade såsom eu fråga af särskild vigt ordnandet af vår i sitt
nuvarande skick otillfredsställande fiskeriadministration. Den föreslog dock
icke några andra åtgärder för dennas förbättring, utöfver hafsfiskenas förläggande
under densamma, än anställandet af eu eller tvä stipendiater och
anskaffandet af eu mindre, för fiskeritjenstemännens resor längs kusterna
tjenlig ångbåt. Enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle således fortfarande
i jemförelse med den med säte och stämma i landtbruksstyrelsen utrustade

Bih. till Riksd. Frot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Haft. 2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17.

fiskeriinspektören samtliga"; de öfriga fiskeritjenstemarmén intaga en underordnad,
osjelfständig ställning.

I oktober samma år 1890 hade landtbruksstyrelsen hemstält hos Kongl.
Maj:t om inrättandet af ett landtbruksråd såsom rådgifvande myndighet i
fråga om åtgärder, som anginge landtbruket och dess binäringar, skogshushållningen,
fisket och husslöjden. En i öfverensstämmelse härmed af Kongl.
Maj:t till förlidet års riksdag afgifven proposition om inrättande af ett landtbruksråd
afslogs af båda kamrarne.

I det Kongl. Maj:ts proposition till förlidet års riksdag bilagda statsrådsprotokoll,
hvari redogöres för resultaten af den riksdagen 1890 begärda
utredningen om lämpligaste sättet för fiskerinäringens ytterligare understöd,
framhålles önskvärdheten af bildandet af en lånefond för anskaffande af fiskebåtar
och redskap samt för understödjande af anläggningen af inrättningar,
afsedda för tillgodogörandet af fiskets produkter, såsom salterier, rökerier
o. d. På Kongl. Maj:ts framställning beviljade ock Riksdagen 50,000 kr. på
extra stat för detta ändamål. Vidare framhölls i statsrådsprotokollet lämpligheten\af
statsunderstöd åt försäkringsföreningar för fiskebåtar och fiskeredskap,
hvartill dock Kongl. Maj:t ansåg sig ega tillräckliga medel. Med
afseende på fiskeriadministrationen nämndes dock inga andra åtgärder såsom
påtänkta från statens sida än befordrandet af utseendet i orterna genom
hushållningssällskapens försorg af fiskerikomiterade, hvilka skulle hafva att
afgifva förslag och meddela yttrande i fråga om åtgärder till fiskerinäringens
befrämjande, dock utan att för bildandet af dylika komitéer anslag af statsmedel
förutsattes.

Vidare torde böra omnämnas, huru enligt statsrevisorernas berättelse

anslaget till fiskerinäringens understöd	under	år 1890	blifvit användt
Aflöning och reseersättning:
första fiskeriassistenten...........		........... kr.	3,000: —
andra d:o ...........			2,500: —
undervisaren ^fiskodling........			1,589: 10.
Tillsyningsman vid fiskerierna:
på Gotland.................................	.. kr.	750
i Kalmar....................................		1,100
i Blekinge..................................	»	1,000
i Göteborg.............................''....	»	2,500
i Vermland ..............................	»	1,000
i Örebro .....................................	y>	250 ,	6,600: —

Befrämjande af fisket i Gefleborgs län...... » 1,000: —

Transport kr. 14,689: 10.

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17.

Transport kr. 14,689: 10.

Fiskeriförsök:

undersökning af drifgarns fiske

(Kolmodin)......... kr. 1,000: —

fiskeriförsök (Muhlenfels) » 11,500: — » 12,500: —

Resor:

Fiskeriinspektören till Bremen kr. 400: —

En fiskeriassistent till Danzig » 350: j— » 750: —

Summa kr. 27,939: 10.

Af årsanslaget................................................ > 42,000: —

Och således oanvändt.................................... » 14,060: 90.

Slutligen vill utskottet, oaktadt det ej direkt berör den här ifrågavarande
motionen, erinra derom att motionären innevarande år i Andra Kammaren
uti motion n:o 165 hemstält, att Riksdagen måtte dels i skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabringandet
af en tidsenlig så kallad administration af hafsfiskebedriften vid rikets
vestra och södra kuster, dels uppföra ett anslag å ordinarie stat af 9,000
kr. för anställandet af två fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs och
Bohus län och den andre för Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge
läns hafsfisken. Statsutskottet tillstyrkte med anledning häraf en skrifvelse
till Kongl. Maj:t i berörda syfte, men afstyrkte anvisandet af anslag till de
föreslagna nya fiskeriinspektörerna. Kamrarne stannade i olika beslut angående
skrifvelse till Kongl. Maj:t och afböjde samstämmigt anslag till de
föreslagna fiskeriinspektörerna.

Beträffande fiskerierna innehåller Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för
dess landtbruksstyrelse af den 13 dec. 1889 i hufvudsak följande:

§ 1. Landtbruksstyrelsen åligger att med uppmärksamhet följa---

fiskerinäringens tillstånd och att, efter omständigheterna, sjelf vidtaga eller
hos Kongl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anse lämpliga för dessa
näringars befrämjande.

Styrelsen öfvertager från 1890 års början landtbruksakademiens förvaltningskomités
befattning i afseende å — — — fiskeriassistenterna, instruktörerna
eller undervisarne i — — — fiskodling, agenturen för befrämjande
af mejeri- och fiskeriprodukters afsättning.

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande Ko 17.

Och äro tills vidare jemväl ärenden angående hafsfisket vid rikets
vestra kuster undantagna från landtbruksstyrelsens embetsbefattning.

§ 5. Landtbruksstyrelsen utgöres af en öfverdirektör och chef samt
såsom ledamöter en fiskeriinspektör och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör
och en landtbruksinspektör.

§ 7. För att kunna föreslås till fiskeriinspektör fordras så väl att
hafva ådagalagt goda vetenskapliga kunskaper om fiskarterna och deras
lefnadsförhållanden, som ock att hafva minst fem år tjenstgjort såsom fiskeriassistent
eller ock annorledes förvärfvat omfattande praktisk erfarenhet i de
ämnen, som tillhöra fiskeriinspektörens verksamhet.

§ 16. Fiskeriinspektören handlägger såsom föredragande i landtbruksstyrelsen
ärenden som röra fiskerinäringen eller fiskeritjenstemännen.

§ 17. Utom handläggning af de ärenden, hvilka sålunda tillhöra
fiskeriinspektören såsom föredragande i landtbruksstyrelsen, hafva dessa, jemte
fullgörande af hvad på grund af kongl. kungörelsen den 8 nov. 1867 hittills
ankommit på fiskeriintendenten;

att sjelf eller med biträde af underlydande tjensteman, efter hand åstadkomma
utredning om de lämpligaste åtgärderna för fiskets ändamålsenliga
befrämjande i de enskilda fiskevatten;

att närmast under styrelsen leda och öfvervaka fiskeriassistenternas och
Övriga för fiskerinäringens befrämjande med bidrag af statsmedel anstälde
tjensteman verksamhet;

att afgifva af myndigheter utfärdade yttranden i fiskerifrågor; samt

att i den män hans öfriga göromål det tillåta, tillhandagå hushållningssällskapen
och andra med råd och anvisningar i frågor rörande fiskerinäringen.

Af den historik, utskottet här ofvan framlagt, framgår att frågan om
fiskeriadministrationens ordnande i vårt land under de sista årtiondena varit
ifrigt diskuterad, men att den ännu icke vunnit en tillfredsställande lösning.
Den föreliggande motionen afser endast sötvattens- och östersjöfiskena och
äfven om det synes utskottet lämpligt att vid ett definitivt ordnande af den
svenska fiskeriadministrationen derjemte äfven hafsfiskena vid vestkusten tagas
i betraktande, är onekligen skilnaden mellan dessa båda grupper af fisken
så stor, att något hinder ej möter för ordnande af den ena oberoende af den
andra, såsom för tillfället är förhållandet.

Allt sedan 1878, då Riksdagen med stor bestämdhet afslog Kongl.
Maj:ts omfattande förslag till inrättande af talrika fiskeritillsyningsmän uti
de olika landsändarne, torde kunna betraktas såsom afgjordt att staten ej i
allmänhet bör aflöna någon särskild fiskeripolis, utan att detta i allmänhet
bör betraktas såsom en kommunernas och de enskildas angelägenhet.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande JS:o 17. 13

De förnämsta stridsfrågorna beträffande ordnandet af fiskeriadministrationen
hafva varit, under hvilken myndighet fiskeritjenstemännen borde lyda,
huru många de lämpligen borde vara och huru deras tjenstgöring skulle
ordnas.

Äfven om det för fiskerinäringens utveckling kunde vara fördelaktigt
att i enlighet med 1882 års fiskerikomités förslag en särskild under civildepartementet
lydande central fiskeristyrelse inrättades, torde dock de härmed
förenade utgifterna vara så stora och den verksamhet, som åtminstone i
början kunde komma en sådan styrelse till del, vara så liten, att det synes
utskottet svårligen kunna vara skäl att förorda en dylik. I likhet med flertalet
af de korporationer som yttrat sig i ämnet under de båda sista årtiondena,
är utskottet af den åsigt att en ökning uti fiskeritjenstemännens
antal är ett af de närmast liggande och verksammaste sätten för fiskerinäringens
befordrande och ser utskottet icke någon anledning, hvarför icke
dessa lämpligen framgent såsom för närvarande skulle kunna subordinera
under den nyinrättade landtbruksstyrelsen. Önskligt är ej att allt för många
tjensteman skulle, såsom från en del håll yrkats med afseende på fiskeriintendenten,
direkte lyda under ett statsdepartement och särskild!, är civildepartementet
så öfverhopadt med göromål, att åtminstone för närvarande påtagliga
fördelar äro förbundna med bibehållandet af sötvattens- och östersjöfiskena
under kongl. landtbruksstyrelsen.

Att närmare ingå på frågan om antalet fiskeritjenstemän som för närvarande
vore tillräckligt eller desses inbördes ställning, anser utskottet nu ej
lämpligt, då den härför erforderliga förberedande utredningen saknas. Den
utredning af frågan, som Kongl. Magt såsom svar på 1890 års riksdags
skrifvelse i den kongl. propositionen till 1891 års riksdag lemnar, berör
endast i förbigående sjelfva fiskeriadministrationen och är på den grund af
den beskaffenhet, att den ej lämnar vägledning i detta hänseende. Emellertid
vill utskottet uttala att den med afseende på fiskeritjenstemännens tjenstgöring
i likhet med motionären anser att en decentralisation så vidt möjligt bör genomföras
och härvid icke blott de lokala förhållandena tagas i betraktande utan
äfven uppmärksamheten rigtas på att de olika slagen af fiskena, då så kan
lämpligen ske, uppdragas åt olika personer.

Fiskeriintendenterna böra intaga en sä vidt möjligt jemlik och från
hvarandra oberoende ställning, dock sä att en af dem har säte och stämma i
landtbruksstyrelsen, såsom nu är fallet med fiskeriinspektören. Derigenom att de
olika fiskeriintendenterna, hvar inom sitt område och för de af honom representerade
fiskeslagen, kunna direkt till landtbruksstyrelsen afgifva infordrade
utredningar och taga intiativ till för fiskerinäringen nyttiga åtgärder, på samma
gång som styrelsen städse har inom sig en med fiskeriförhållandena i allmän

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N‘o 17.

het förtrogen person, bör så väl sakkunskapen som handlingskraften hos fiskeri
näringens högsta målsmän hos oss i väsentlig mån ökas.

Med afseende på den vigtiga principfrågan om fiskeriintendenternas befogenhet
att taga initiativ till bestämmelsers utfärdande för fiskets vård och
lämpliga bedrifvande tvekar icke utskottet att uttala, att det icke kan dela
motionärens och 1882 års fiskerikomités åsigt, att en sådan initiativrätt ej borde
tillkomma intendenterna. Åtminstone ännu är intresset i de olika landsorterne
så litet utveckladt, att man ej kan hoppas att de enskilde tillräckligt kraftigt
skola omhändertaga fiskerieinas vård och utveckling, och de olika fiskegarnes
intressen äro ofta så invecklade, då de beröra hvarandra, att man svårligen
kan hoppas på att erhålla en rationel fiskebedrift utan fiskeritjenstemännens
initiativ. Skulle ett ovist nit någon gång drifva fiskeriintendenterna att taga
initiativ till mindre behöfliga åtgärder, bör ihågkommas att det ej är dessa
intendenter, som skola fastställa bestämmelserna, utan att detta bör efter
vederbörande fiskeriegares hörande tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller än högre myndigheter. Med få undantag hafva ock alla de korporationer,
som af Kongl. Maj:t hörts öfver 1882 års komités förslag, yttrat sig
för nämnda initiativrätt.

Utskottet anser att fiskerinäringen är af så stor betydelse för vårt
land, att den väl förtjena!-, att en större omvårdnad och uppmärksamhet egnas
åt den samma än hvad hittills skett, och tror att mycket i den vägen kan
göras, om ock för denna näring, liksom alla andra, det ytterst är på de
enskildes företagsamhet och arbete som en varaktig och lifskraft^ utveckling är
beroende.

Slutligen anser sig utskottet böra framhålla att, såsom framgår af den
ofvan lemnade redogörelsen för användningen af reservationsanslaget till
fiskerinäringens understöd under år 1890, de af Riksdagen redan i nämnda
syfte anvisade medlen äro tillräckliga att bestrida ganska väsentliga förbättringar
i den nuvarande fiskeriadministrationen.

Då utskottet måste betrakta de af civilministern gjorda uttalandena i
sammanhang med den kongl. propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof vid förlidet års riksdag såsom slutligt svar på 1890 års Riksdags
i skrifvelse till Kongl. Maj:t uttalade begäran om utredning och förslag till
fiskerinäringens höjande, men dessa uttalanden på grund af innehållet i Riksdagens
nämnda skrifvelse endast i förbigående vidrört fiskeadministrationen,
hvilken, såsom utskottet ofvan framhållit, krafvel- en väsentlig omändring och
utveckling, om fiskeribedriften skall erhålla den omfattning, man med skäl kan
vänta i ett så vattenrikt land som Sverige, anser utskottet att Riksdagen bör
till Kongl. Maj:t ingå med en hemställan i den af motionären föreslagna
rigtningen.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17. 15

På grund af hvad ofvan anförts, hemställer utskottet,

att kammaren ville för sin del besluta att Riksdagen måtte
i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t låta utarbeta och derefter till Riksdagens granskning
och godkännande öfverlemna förslag till förbättrad anordning
af administrationen utaf rikets sötvattens- och östersjöfisken.

Stockholm den 25 april 1892.

På utskottets vägnar:
AUG. WIJKANDER.