Hankutskottets utlåtande nr 48 år 1970 (Utlåtande 1970:Bu48 bu)

Hankutskottets utlåtande nr 48 år 1970

Nr 48

Utlåtande i anledning av framställning från styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor angående riksdagstrycket.

Med skrivelse den 15 april 1970 har styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
till riksdagen överlämnat ett betänkande, avgivet av en av styrelsen
tillsatt utredning med uppdrag att inför enkammarreformen göra en teknisk
översyn av riksdagstrycket.

Skrivelsen jämte betänkandet har med särskild paginering fogats till
detta utlåtande. I betänkandet finns en sammanfattning på s. 30 f. Vad utredningen
föreslagit har också sammanfattats i skrivelsen.

Styrelsen hemställer i skrivelsen att riksdagen skall

1. godkänna de förslag som innefattas i utredningens för översyn av
riksdagstrycket betänkande,

2. uppdraga åt styrelsen att vidtaga de åtgärder som förslagen föranleder.

Utskottet

Utskottet har ingenting att erinra mot de förslag till förändringar med
avseende på riksdagstrycket som styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
nu har framlagt. De beräknade kostnadshöjningarna — som till en del
torde motsvaras av icke närmare preciserade kostnadssänkningar — finner
utskottet motiverade med hänsyn til! de fördelar som förändringarna torde
medföra.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen bifaller förevarande framställning från styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor.

Stockholm den 20 maj 1970

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Stefanson
(fp), Palm (s), Åkerlund (m), Lundin (s) och Brundin (m)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s)*, Bengtsson
i Landskrona (s), Nordberg (s) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

0104340 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 8 saml. Nr 48

Riksdagstrycket

Betänkande avgivet av

Utredningen för översyn av riksdagstrycket

Stockholm 1970

Detta betänkande har satts med 9 punkters Times antikva i den typografiska
utformning som utredningen föreslår för riksdagstrycket. Papperet är
ett 70 grams matt tryckpapper med specialyta. Sättning och tryckning har
utförts av Esselte tryck, Stockholm 1970.

RIKSDAGENS

FÖRVALTNINGSKONTOR 15.4.70 Dnr 100-H.19/70

Till Riksdagen

Riksdagstrycket

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor tillsatte den 10 oktober
1969 en utredning för att inför enkammarreformen göra en teknisk
översyn av riksdagstrycket, i första hand avseende framställningssätt,
systematik, layout, prenumeration, försäljning och distribution.

Styrelsen anmäler nu i denna framställning utredningens förslag.

Stor uppmärksamhet har under utredningens arbete ägnats åt de nya
förfaringssätten pa det grafiska området, men utredningen har begränsat
sina rekommendationer till metoder som kan vinna praktisk tillämpning
från ingången av år 1971. Utredningen förordar att den övergång
till nya framställningsförfaranden som kan bli aktuell sker successivt i
mån av tillgång till tekniska resurser och när verkliga ekonomiska eller
praktiska fördelar kan påvisas.

Beträffande riksdagstryckets typografi föreslår utredningen att allt
riksdagstryck fr. o. m. den 1 januari 1971 sätts med typsnittet Times
antikva pa 23 ciceros bredd (ospaltad satsyta) enligt den utformning som
utredningen beskrivit i sitt betänkande.

Kvaliteten på det papper som används för riksdagstrycket bör enligt
utredningens mening höjas dels genom att ytvikten ökas från 60 till 70
gram per kvadratmeter, dels genom att papperet framställs med en något
jämnare yta och mindre genomlysbarhet.

Utredningen framlägger förslag till tidsenligare utformning av banden
för riksdagstrycket. Inbindningen föreslås ske i hela klotband i sju färger,
svarande mot en av utredningen skisserad indelning av riksdagstrycket
i sju sektioner.

Utredningen föreslår att allt riksdagstryck — utom de exemplar som
skall sparas för inbindning - hålslås före leveransen från binderiet.

Publikationen Riksdagsdebatterna bör enligt utredningens mening benämnas
Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna. Detta protokoll föreslås
bli färdigställt väsentligt snabbare än nu. Som målsättning har uppställts
att snabbprotokollet från förmiddagsplenum skall föreligga tryckt kl. 10
följande dag och snabbprotokollet från kvällsplenum kl. 12 (vid långa
kvällsplena senast kl. 16) följande dag. Den metod som enligt utredningens
bedömning under den närmaste framtiden kommer att stå till

buds för att till rimliga kostnader åstadkomma den snabbare publiceringen
är sättning på IBM MT-Composer i förening med offsettryck.
Utredningen föreslår att prov anordnas med framställning av protokollstrycket
enligt denna metod och att erforderlig utrustning anskaffas snarast
möjligt, om proven utfaller tillfredsställande. Utredningen är beredd
att lämna sin medverkan vid de ifrågasatta proven.

Förslag till nya bestämmelser angående prenumeration på samt försäljning
och distribution av riksdagstrycket framläggs av utredningen.
Den viktigaste reella förändringen i förhållande till de nuvarande bestämmelserna
är att utredningen föreslår att av statliga myndigheter endast
statsdepartementen skall erhålla riksdagstryck kostnadsfritt. Förslaget
ansluter i denna del till numera tillämpade principer beträffande
statligt tryck.

De eftersträvade förbättringarna av riksdagstrycket kan inte nås utan
vissa kostnadshöjningar, av utredningen uppskattade till i runt tal 230 000
kr. Utredningen anser emellertid dessa kostnadshöjningar väl motiverade,
särskilt som de i flera fall kommer att motsvaras av kostnadssänkningar
i andra led. Den ospaltade sättningen av protokollstrycket ökar visserligen
tryckningskostnaderna på grund av att sidantalet blir större, men
den förenklar framställningen och underlättar utnyttjandet av snabbare
sättningsmetoder. Den högre papperskvaliteten leder till ökade inköpskostnader
men eliminerar svårigheter vid tryckning och bindning. Hålslagningen
av allt ej bundet riksdagstryck innebär ökade kostnader men
minskar arbetet i flera led.

Styrelsen finner de av utredningen framlagda förslagen välgrundade
och förordar att de genomförs på sätt utredningen angivit. Prov bör anordnas
med framställning av riksdagens protokollstryck enligt IBM MTComposersystemet
i förening med offsettryck.

Under åberopande av det anförda hemställer styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor att riksdagen

1. godkänner de förslag som innefattas i utredningens för översyn
av riksdagstrycket härvid fogade betänkande,

2. uppdrager åt styrelsen att vidtaga de åtgärder som förslagen
föranleder.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad
ordförande, vice ordföranden Thorsten Larsson, herrar Wämberg,
Augustsson och Tistad, fru Kristensson samt herr Martinsson.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

På styrelsens vägnar

SIGURD LINDHOLM

/ Magnus Huss

Innehåll

Skrivelse till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor 7

Recit

1 Nuvarande förhållanden 9

1.1 Riksdagstryckets omfång och indelning 9

1.2 Riksdagstryckets tekniska framställning 9

1.3 Kostnaderna för riksdagstrycket under budgetåret 1968/69 10

2 Framställningen av det parlamentariska trycket i vissa

europeiska länder 11

2.1 Danmark n

2.2 Finland 1i

2.3 Norge 11

2.4 England j 2

2.5 Förbundsrepubliken Tyskland 12

3 Den grafiska teknikens utvecklingstendenser 13

3.1 Fotosättningens teknik 13

3.2 IBM MT-Composersystem 14

Utredningens motiv och rekommendationer

4 Typsnitt, satsbredd och typografi i övrigt 17

5 Utnyttjandet av de nya teknikerna 19

6 Framställningen av protokollstrycket 21

7 Provtryck 24

8 Papperskvalitet 25

9 Häftning, inbindning och indelning 26

10 Prenumeration, försäljning och distribution 27

11 De tekniska möjligheterna att i anslutning till snabbprotokollet
återge röstfördelningstablåerna vid voteringar 28

12 Kostnader 29

13 Sammanfattning 30

Bilagor

Bilaga 1 Riksdagstryckets indelning

Bilaga 2 Kostnaderna för riksdagstrycket under budgetåret

1968/69 36

Bilaga 3 Resultat av enkät hos riksdagens ledamöter samt kamrarnas
och utskottens sekreterare m. fl. angående spaltad eller
icke spaltad satsyta i riksdagstrycket 37

Bilaga 4 Provtryck jämte typografisk-teknisk beskrivning 41

Bilaga 5 Beräkning av kostnader för snabbprotokollet vid stencil förfarande

Bilaga 6 Beräkning av hyreskostnader samt personal- och lokalbehov
m. m. för en IBM MT-Composeranläggning för
sättning av riksdagens protokollstryck 88

Bilaga 7 Förslag till indelning av det bundna riksdagstrycket 89

Bilaga 8 Förslag till bestämmelser angående utdelning och försäljning
av riksdagstryck m. m. 90

Till Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor tillsatte den 10 oktober
1969 en utredning för att göra en teknisk översyn av riksdagstrycket, i
första hand avseende framställningssätt, systematik, layout, prenumeration,
försäljning och distribution. Till ledamöter av utredningen utsåg
styrelsen ledamoten av riksdagens första kammare Erik Wärnberg,
tillika ordförande, förste byråsekreteraren Lena Axelsson-Westlund,
statsutskottets sekreterare Olof Berger, förste expeditionsförmannen Arne
Bjernevik, stomnotarien Solveig Gemert, produktionschefen Ingemar
Johansson och byrådirektören Gunnar Sundblad. Till sekreterare åt
utredningen förordnades riksdagsstenografen Bengt Lundin.

Som tryckeriteknisk expert har utredningen anlitat konsulten hos
AB Allmänna förlaget Stig J. Hedén.

Utredningen, som antagit benämningen utredningen för översyn av
riksdagstrycket, sammanträdde första gången den 13 november 1969
och har hållit 12 sammanträden. Därjämte har utredningen gjort ett
besök i det norska stortinget, varvid bl. a. vissa nya framställningsmetoder
för parlamentariskt tryck studerades.

I en del frågor har utredningen samrått med den s. k. kanslichefsgruppen,
med utredningen om ADB i riksdagsarbetet och med arbetsgruppen
för kontorsrutiner.

Beträffande utformningen av propositionstrycket har utredningen haft
kontakt med företrädare för statsrådsberedningen.

Utredningen får härmed redovisa resultatet av sina överväganden.
Vissa av utredningens rekommendationer fordrar, om de följs, kompletterande
detaljundersökningar. Utredningen är beredd att åtaga sig detta
arbete.

Stockholm den 1 april 1970

ERIK WÄRNBERG

LENA AXELSSON-WESTLUND
ARNE BJERNEVIK
INGEMAR JOHANSSON

/ BENGT LUNDIN

OLOF BERGER
SOLVEIG GEMERT
GUNNAR SUNDBLAD

1 Nuvarande förhållanden

Recit

1.1 Riksdagstryckets omfång och indelning

Riksdagstrycket består av kamrarnas protokoll och bihanget till protokollen,
indelat i 13 samlingar, vissa med underavdelningar. En årgång
riksdagstryck omfattar numera något över 30 000 sidor. Utformningen
av riksdagstrycket bygger främst på ett betänkande av 1946 års kommitté
för riksdagstrycket. Betänkandet behandlades av bankoutskottet
år 1947 i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 44.

Riksdagstryckets indelning framgår av härvid fogad bilaga 1.

1.2 Riksdagstryckets tekniska framställning

Allt riksdagstryck framställs i dag genom sättning på radgjutande blysättmaskiner
- manuellt eller undantagsvis via perforatorer - efter manuskript
som från riksdagen och departementen lämnas till något av de
åtta anlitade tryckerierna. Sättningen görs för huvuddelen av riksdagstrycket
med typsnittet Fransk antikva nr 16. Satsbredden är 28 cicero
(126 mm) vid ospaltad satsyta och 13 Va cicero (61 mm) vid tvåspaltad
satsyta. Publikationen Riksdagsdebatterna (i fortsättningen kallad snabbprotokollet)
och kamrarnas protokoll är de enda delar av riksdagstrycket
som framställs i tvåspalt.

Korrektur läses inom riksdagen respektive departementen. Vad gäller
snabbprotokollet medhinns emellertid inte någon korrekturläsning utöver
den som utförs på tryckerierna.

Tryckningen sker i högtryckspressar direkt från metallsatsen, överföring
till annat tryckmedium - t. ex. för högtrycksrotation eller offsettryck
- förekommer inte.

Det papper som används för huvudparten av riksdagstrycket är ett
vitt ordinärt träfritt boktryckspapper med jämförelsevis rå yta och med
en ytvikt av 60 gram per kvadratmeter. För snabbprotokollet används
ett 53 grams trähaltigt papper.

Större delen av riksdagstrycket levereras i häftat skick. Häftningen
sker mestadels genom klamring från sidan, men även insticksklamring

och klistring förekommer.

Ca 700 exemplar av upplagan binds i halvklotband med pappersöverdragna
sidor och påklistrade ryggetiketter. I bindningen ingår inte snabbprotokollet.

1.3 Kostnaderna för riksdagstrycket under budgetåret 1968/69

De sammanlagda kostnaderna för riksdagstrycket uppgick under budgetåret
1968/69 till 3 728 349 kr., fördelade med 2 374 535 kr. på sättning
och tryckning, 978 814 kr. på häftning och bindning samt 375 000
kr. på tryckpapper.

En redovisning av kostnaderna lämnas i bilaga 2.

2 Framställningen av det parlamentariska trycket i vissa
europeiska länder

Utredningen har införskaffat redogörelser rörande det parlamentariska
trycket i Danmark, Finland, Norge, England och Förbundsrepubliken
Tyskland. Korta sammandrag av redogörelserna återges i det
följande.

2.1 Danmark

Själva tryckningen av det danska parlamentariska trycket utförs på
folketingets eget tryckeri, medan ett privat tryckeri anlitas för sättningen.
Konventionell blysättning tillämpas, men under det senaste året
har utrustning anskaffats för snabbare, automatisk sättning.

Debattreferaten från en veckas förhandlingar föreligger som regel
tryckta torsdag-fredag följande vecka i s. k. fortryk. Vid vissa större
debatter hektograferas referaten i ett mindre antal exemplar, vilka normalt
är färdiga en och en halv timme efter det att ett anförande hållits.
Under särskilt arbetsfyllda perioder blir det ofta nödvändigt att använda
dupliceringsförfarande även för utskottens betänkanden.

2.2 Finland

Trycket framställs i statens tryckericentral medelst teletypesättning och
högtrycksförf arande.

I genomsnitt tar framställningen av trycket två veckor i anspråk, men
protokollen blir färdiga först omkring två månader efter plenum. Snabbprotokoll
i någon form utges inte.

2.3 Norge

Det norska stortinget anlitar tre olika tryckerier, vilka framställer
trycket enligt konventionella sättnings- och tryckningsmetoder. Dessutom
finns inom stortinget det s. k. hustrykkeriet med utrustning för

stencilering, xeroxkopiering och offsettryck.

För mångfaldigande av bl. a. utlåtanden från utskotten har stortingets
kontor på senare tid tagit i bruk magnetbandsskrivare av typ IBM
MT 72, vilket uppges innebära betydande fördelar. Under år 1970
kommer också försöksverksamhet att påbörjas med en IBM MT-Composeranläggning
i syfte att ytterligare rationalisera tryckningsrutinerna.

Snabbprotokoll i egentlig mening utges inte, men hustrykkeriet framställer
på begäran xeroxkopior av de stenografiska debattreferaten på
mycket kort tid. Vid vissa större debatter skriver stenografema ut sina
referat på offset-master, varefter tryckning i erforderligt antal exemplar
sker genom hustrykkeriet. Tiden för publicering av de tryckta debattreferaten
växlar alltefter arbetsmängden - under de perioder då referatens
omfång är stort kan det gå två till tre veckor innan protokollen
föreligger.

2.4 England

För framställningen av det engelska parlamentstrycket anlitas kontinuerligt
fem tryckerier och tillfälligtvis ytterligare tre. Tryckningen
sker via högtryckspressar antingen direkt från blysats eller från stereotyper.
För närvarande undersöks möjligheterna att utnyttja datatekniken
i detta arbete.

Allt tryck färdigställs med anmärkningsvärd snabbhet. Som exempel
kan nämnas att debattprotokoll från underhuset, omfattande ca 100
sidor och i en upplaga av 6 500 exemplar, levereras till postbefordran
kl. 5.30 på morgonen dagen efter sammanträdet, trots att det sista
manuskriptet inte överlämnas till tryckeriet förrän kl. 23.30 sammanträdesdagen.
Motsvarande protokoll från överhuset trycks i en mindre
upplaga och lämnas till postbefordran redan kl. 3.30 på morgonen dagen
efter sammanträdet.

2.5 Förbundsrepubliken Tyskland

Förbundsrepubliken Tysklands parlament i Bonn anlitar fem tryckerier
- ett statligt och fyra privata.

Trycket framställs redan nu snabbt, men undersökningar pågår rörande
möjligheterna att genom utnyttjande av datatekniken ytterligare
påskynda framställningen. De stenografiska referaten från förbundsdagens
debatter föreligger i regel tryckta vid middagstid dagen efter
ett sammanträde.

3 Den grafiska teknikens utvecklingstendenser

Den grafiska tekniken undergår för närvarande en mycket snabb utveckling.
Blysättningen ersätts mer och mer av fotosättning, och bl. a.
som en följd härav blir tryckning i litopressar (offset) allt vanligare.

Utvecklingstendenserna har nyligen belysts i en departementspromemoria
om den grafiska industrin i Sverige (industridepartementet, I-stencil
1969: 9).

I promemorian framhålls att den i fotosättmaskiner av olika slag
producerade textvolymen kommer, från att nu utgöra en relativt obetydlig
del av totalvolymen, att öka snabbt för att i mitten av 1970-talet
kanske utgöra inemot 50 procent av total volymen. Huvudparten av den
fotosatta texten (löpande text) produceras då i hålremsstyrda fotoenheter
med betydligt högre hastighet än existerande remsstyrda blymaskiner.

Vidare framhålls i promemorian att en påtaglig minskning i försäljningen
av tryckpressar för plana tryckformar, såväl diglar som cylinderpressar,
ägt rum och att en lika påtaglig ökning i försäljningen av enfärgs
arklitopressar skett. Försäljningsutvecklingen på arkpressidan synes
enligt promemorian mycket klart visa att högtryck från plana formar
är ett tryckförfarande på avveckling.

Litotrycket (offset) utnyttjas — särskilt i fråga om mindre upplagor —
för produktion i små snabba pressar, ibland så beskaffade att de i en
arbetsoperation trycker papperets båda sidor samtidigt. Den satta texten,
som framställts på papper eller film, skall före tryckningen överföras till
ett tryckmedium av metall, plast eller papper, och möjligheterna att på
ett ekonomiskt sätt utnyttja litotrycket beror i hög grad av vilken tid
som åtgår och vilka kostnader som uppstår för detta moment. Processen
har på vissa håll redan automatiserats, och det torde under de närmaste
åren bli allt vanligare att så sker.

3.1 Fotosättningens teknik

Vid fotosättning av text exponeras bokstavsbilderna på en film eller
ett fotografiskt papper som befinner sig inuti fotosättmaskinen. Vanligtvis
exponeras bokstäverna på en rad successivt från vänster till höger

(eller från höger till vänster), varefter filmen (papperet) matas fram i
läge för exponering av nästa rad. Maskinen laddas med film eller papper
i rullar av lämplig bredd och av 15-45 meters längd. Efter exponeringen
framkallas och fixeras texten på vanligt sätt, ofta i automatframkallare.

Fotosättmaskinen erhåller uppgift om vad som skall sättas samt flertalet
upplysningar om hur sättningen i detalj skall tillgå via hålremsa
eller magnetband. Maskiner med direktanslutet tangentbord finns men
torde sakna intresse i detta sammanhang. Hålremsan (magnetbandet)
innehåller praktiskt taget alltid s. k. utslutad text, d. v. s. raderna är färdigplanerade
och i förekommande fall avstavade. Sättningen kan i sådant
fall ske automatiskt utan andra avbrott än för eventuellt byte av film,
typsnitt o. d. Det blir även allt vanligare att hålremsan eller (i synnerhet)
magnetbandet innehåller s. k. sidplanerad text. Därvid är inte endast
radplanering utförd utan även fördelning och placering av raderna på
sidor samt paginering m. m.

Radutslutad hålremsa kan framställas manuellt med hjälp av räknande
perforatorer. Utvecklingen synes emellertid gå mot stansning av
outslutad hålremsa (s. k. oändlighetsremsa) och efterföljande maskinell
utslutning i dator (som alltså därvid producerar en ny hålremsa eller ett
magnetband). Sidplanerade hålremsor och magnetband produceras i
praktiken alltid i datorer.

När en dator utnyttjas vidgas möjligheterna att använda andra registreringshjälpmedel
än hålremsa och magnetband. Här skall endast
nämnas hålkort samt optisk avläsning av skriven text.

Kostnaden för ett fotosättningssystem varierar från under 100 000
kronor till flera miljoner kronor. Kapaciteten varierar från 30 000-70 000 tecken per timme för hålremsstyrda system till 300 000-3 000 000
tecken per timme i de magnetbandsstyrda systemen. Även större kapacitet
förekommer i några få fall.

Framställning av hålremsa (eller magnetband) kan ske i särskild omgång
efter det att manuskriptet utskrivits och godkänts för sättning. På
vissa typer av maskiner kan dock framställningen åstadkommas redan
i samband med första utskriften av manuskriptet. Hålremsorna (eller
magnetbanden) kan korrigeras efter det att manuskriptet granskats och
lämnas därefter till tryckeri för sättning. Då sättningen föregås av
datorbehandling utförs vid denna radindelning och ges anvisningar för
rubriker, mellanslag etc. Även planering av hela sidor kan äga rum enligt
förutbestämda program.

3.2 IBM MT-Composersystem

I ett av IBM lanserat sättningssystem, kallat IBM MT-Composer,
sker textregistreringen på magnetband så som vid fotosättning. Korrige -

ring av banden görs via en skrivmaskin som framställer ett nytt magnetband.
Magnetbandet styr en skrivenhet - den s. k. Composem - genom
en med denna sammanbyggd dator, varvid texten automatiskt skrivs
med trycktyper på papper eller film.

Sättningshastigheten hos en IBM MT-Composer är 40 000-50 000
tecken per timme. Denna sättning - kallad direktsättning - sker alltså
betydligt snabbare än konventionell blysättning men långsammare än
avancerad fotosättning.

Composem kan programmeras att sätta texten direkt i ombrutna reproduktionsfärdiga
sidor. Det är visserligen inte möjligt att göra programmeringen
så fullständig som vid mera utvecklade fotosättningssystem,
men byte av typsnitt och typgrad samt avstavning och vissa ombry
tningsmoment utförs under sättningens gång genom enkla handgrepp.

4 Typsnitt, satsbredd och typografi i övrigt

Utredningens
motiv och
rekommendationer -

För att få del av erfarenheter av spaltad respektive icke spaltad satsyta
som vunnits av en större grupp läsare av riksdagstrycket gjorde utredningen
i december 1969 en enkät hos riksdagens ledamöter samt
kamrarnas och utskottens sekreterare m. fl. Till det utsända frågeformuläret
fogades provtryck av ett utskottsutlåtande med dels spaltad, dels
icke spaltad satsyta.

Majoriteten av de svarande ansåg att det nuvarande systemet med
spaltsättning av kamrarnas protokoll och sättning på hel bredd av bihangstrycket
är ändamålsenligt. En översikt över resultatet av enkäten
liksom en redovisning av synpunkterna i de motiverade svar som inkom
lämnas i bilaga 3.

Den typografiska utformningen av riksdagstrycket bör främst inriktas
på att åstadkomma bästa möjliga läsbarhet. Härtill kan läggas
önskemål om en i möjligaste mån enhetlig utformning av trycket samt
krav på en typografi som underlättar en snabb framställning.

Enkätsvaren visar att läsbarheten tillmätts stor betydelse i fråga om
protokollstrycket. Beträffande bihangstrycket förefaller det som om
andra synpunkter dominerar, sådana som att det behövs större utrymme
för marginalanteckningar och bättre möjligheter att göra spaltad författningstext
lättläst. Den enhetliga utformningen liksom snabbheten i
framställningen av trycket synes däremot, med vissa undantag, spela en
mera underordnad roll i de avgivna svaren.

Enkäten utgick från riksdagstryckets nuvarande typografi. Under utredningens
fortsatta undersökningar har det emellertid visat sig att typografin
kan, framför allt genom mindre satsbredd, utformas på ett sätt
som utan spaltad sättning tillgodoser flertalet av de genom enkäten
framkomna synpunkterna. Denna nya och i förhållande till det nuvarande
riksdagstrycket mera funktionella typografi kan med fördel användas
för både protokolls- och bihangstrycket. Den gör bihangstrycket
mera lättläst och protokollstrycket blir inte mindre läsbart än med den
nuvarande tvåspaltade sättningen. Goda möjligheter till marginalanteckningar
kommer att finnas och framställningen av trycket fördröjs inte.

Efter att ha studerat olika provsättningar har utredningen kommit
fram till att Times antikva är ett för riksdagstrycket lämpligt typsnitt.

Detta typsnitt - som under senare år i allt större utsträckning kommit
till användning i offentligt tryck, bl. a. i statens offentliga utredningar -finns hos samtliga de tryckerier som nu anlitas av riksdagen. Times
antikva ingår också i typsortimentet till de fotosättmaskiner som kan bli
aktuella samt är under namnet Press Roman representerat i typsnittsurvalet
för IBM MT-Composer.

Typstorleken bör för all huvudtext - sålunda även i snabbprotokollet
och riksdagens protokoll - vara 9 punkter på 12 punkters kägel (radavstånd)
vid sättning på hel bredd. S. k. kompakt sättning (av citat, tabeller,
närvaroförteckningar m. m.) skall innebära 10 punkters kägel. Om sättning
på IBM MT-Composer tillämpas ändras kägeln av tekniska skäl till
ca 11,5 respektive ca 9,5 punkter.

På grund av att Times antikva är mindre utrymmeskrävande än Fransk
antikva kan satsbredden med den föreslagna typografiska utformningen
minskas från nuvarande 28 cicero (126 mm) till 23 cicero (104 mm) utan
att riksdagstryckets totala omfång vid bibehållen textmängd blir större.
Satsytan ställs så att en bred högermarginal erhålls - på högersidorna
ca 43 mm, på vänstersidorna ca 50 mm (vid sidhäftning ca 43 mm). Häftenas
innermarginal skall vara 18 mm, så att hålslagning kan ske. Det
relativt stora radavståndet motiveras dels av kravet på ökad läsbarhet,
dels av önskemålet att understrykningar lätt skall kunna göras.

Med den här beskrivna typografin fås en bred högermarginal för
noteringar, vilket måste betraktas som en påtaglig fördel. Marginalen
ger även plats för sidrubriker. Det bör också framhållas att sättning på
hel bredd är ett snabbare förfarande än spaltsättning, något som har betydelse
inte minst om IBM MT-Composer kommer att utnyttjas. Ospaltad
sättning medför också praktiskt-tekniska fördelar vid en eventuell
övergång till fotosättning.

Utredningen föreslår att allt riksdagstryck fr. o. m. den 1 januari
1971 sätts på hel bredd och att spaltning bibehålls endast i de fall då
jämförande uppställningar av författningstext redovisas. För sättningen
föreslås typsnittet Times antikva på 23 ciceros bredd och den typografiska
utformning i övrigt som utredningen beskrivit. Prov på den föreslagna
typografin lämnas i bilaga 4.

Utredningen anser att någon ändring ej bör göras av det nu använda
formatet för riksdagstrycket (16,5 X 24,2 cm).

5 Utnyttjandet av de nya teknikerna

Utredningen har ägnat stor uppmärksamhet åt de nya förfaringssätten
på det grafiska området men begränsar sina rekommendationer till metoder
som kan vinna praktisk tillämpning från ingången av år 1971.

Den hittills tillämpade framställningsmetoden har fördelen att korrigeringar
i metallsatsen kan göras relativt lätt - ända fram till tryckningsögonblicket
finns möjlighet att utan alltför stora kostnader rätta
förekommande felaktigheter. Vid fotosättning i förening med offsettryck
är möjligheterna till korrigeringar under arbetets gång betydligt
mer begränsade, och det är inte klarlagt hur en övergång till fotosättning
skulle påverka manuskriptframställningen och det omfattande korrekturarbetet
inom riksdagen.

Redan med nu tillgänglig teknik kan riksdagstryck produceras via
fotosats och litotryck, men några fördelar framför metallsättningen har
inte framkommit som föranleder utredningen att rekommendera övergång
till fotosättning under år 1971. Under de närmaste åren kommer
emellertid resurserna för fotosättning och litotryck att öka betydligt
inom Stockholmsområdet, vilket underlättar en övergång till denna produktionsmetod
när detta av ekonomiska eller andra skäl kan befinnas
önskvärt.

En annan teknik, som under de senaste åren fått ökad användning, är
den under 3.2 beskrivna direktsättningen på maskiner av typ IBM MTComposer.
Anläggningar av detta slag hyrs vanligen ut av tillverkaren
och installeras ofta i nära anslutning till de lokaler där manuskriptframställningen
sker - de är närmast att betrakta som en utbyggnad av
kontorsmaskinsutrustningen.

Den sättning som framställs i IBM MT-Composer har i stort sett
samma karaktär som den som erhålls vid bly- eller fotosättning. Korrigeringar
i den satta texten kan emellertid ske genom manuell omsättning
direkt på Composem eller via ett särskilt magnetband. Någon omväg
över framkallning av film eller papper som vid fotosättning behöver
sålunda inte göras. Tryckningen av det framställda materialet utförs
vanligtvis i offset.

Enligt utredningens mening skulle det vara ändamålsenligt att utnyttja
IBM MT-Composersystemet för riksdagstrycket - till att börja

med för protokollstrycket. En förutsättning är att erforderlig utrustning
installeras inom riksdagshuset så att färdigsatta, ombrutna sidor kan
överlämnas till tryckeri för tryckning i offset.

För det tänkta förfarandet i fråga om protokollstrycket redogörs närmare
under 6.

I de av utredningen i bilaga 4 presenterade provtrycken har hänsyn
tagits till fotosättningstekniken och tekniken vid sättning på IBM MTComposer.
Ett utnyttjande av dessa sättningsmetoder behöver därför
inte leda till förändringar i vare sig typsnitt eller typografi.

6 Framställningen av protokollstrycket

I yttrande till 1969 års organisationsutredning föreslog första kammarens
sekreterare att undersökning skulle göras om övergång till offsettryck
för snabbprotokollet eller inrättande av ett riksdagens tryckeri kunde
medföra tidigare tillhandahållande av snabbprotokollet liksom även av
det slutliga protokollet.

Som motivering för förslaget anfördes att kritik ofta framförs - både
från ledamöter och från massmedia, t. ex. vid riksdagens joumalistvecka
i maj 1969 - mot att snabbprotokollen tillhandahålls för sent. Som följd
därav hänvisas ledarskribenter m. fl. i landsortstidningar till cirkulärledare
från partierna eller till Stockholmspressens ledare, vilket försvårar
för den tredje statsmakten och över huvud för medborgarna utom Stockholm
att göra sin mening gällande och påverka samhällsutvecklingen.

Kritiken har riktat sig mot såväl tryckningsförfarandet som distributionen.
Enligt första kammarens sekreterare bör snabbprotokollet i regel
tillhandahållas efter onsdagsplenum på torsdag morgon och efter
fredagsarbetsplenum på lördag morgon.

Organisationsutredningen hänsköt frågan till kanslichefsgruppen, som
i sin tur samrått med utredningen för översyn av riksdagstrycket. Kanslichefsgruppen
har bl. a. redovisat viss av andra kammarens sekreterare
framlagd statistik angående tiden för färdigställande av andra kammarens
snabbprotokoll åren 1964-1969. Av statistiken framgår
att snabbprotokollen från förmiddagsplena praktiskt taget aldrig förelegat
tidigare än kl. 16.00 följande dag,

att snabbprotokollen från eftermiddagsplena aldrig förelegat förrän
på eftermiddagen den andra dagen efter sammanträdet,
att färdigställandet av snabbprotokollen vid remissdebatter och under
sessionernas slutskeden regelmässigt dröjt flera dagar samt

att det även vid normal arbetsbelastning i kammaren i många fall
förekommit att snabbprotokollet från förmiddagsplenum förelegat först
två dagar efter debatten.

Utredningen - som delar uppfattningen att snabbprotokollet nu publiceras
alldeles för sent - har prövat olika möjligheter att åstadkomma
en snabbare framställning. Som målsättning har därvid, efter samråd
mellan utredningens ordförande och andra kammarens sekreterare som

representant för kanslichefsgruppen, uppställts att snabbprotokollet från
förmiddagsplenum skall föreligga tryckt kl. 10 följande dag och snabbprotokollet
från kvällsplenum kl. 12 följande dag.

Vid kontakter som representanter för utredningen haft med tryckerierna
har dessa uppgivit att den första förutsättningen för att snabbprotokollet
skall kunna levereras fortare än nu är att manuskripten sänds
från riksdagshuset successivt med korta intervaller enligt ett fast schema.
Detta önskemål har redan kunnat tillmötesgås genom vissa av andra
kammarens sekreterare vidtagna åtgärder. Någon nämnvärd ändring av
de i gällande kontrakt med tryckerierna fastställda åtagandena, som anger
leveranstiden till senast kl. 17.15 arbetsdag efter plenum, kan enligt
tryckerierna ändå inte åstadkommas före den 1 januari 1971. Förutsättningen
för att snabbprotokollet därefter skall kunna levereras kl. 10
respektive kl. 12 dag efter plenum är att treskiftsarbete införs. Inte ens
om tiden för färdigställande av snabbprotokollet från kvällsplenum utsträcks
till kl. 16 kan treskiftsarbete undvikas.

Av de nämnda kontakterna med tryckerierna och av undersökningar
som utredningen i övrigt gjort framgår att det - bl. a. på grund av
bristen på maskin- och handsättare - blir svårt att med hittills tillämpad
tryckningsmetod påskynda snabbprotokollet. Härtill kommer att kostnaderna
sannolikt skulle bli fördubblade. Utredningen anser sig fördenskull
inte kunna framlägga något förslag om snabbare färdigställande
av snabbprotokollet på grundval av nuvarande framställningssätt.

Mot denna bakgrund har utredningen undersökt om en tillfredsställande
snabbredovisning av riksdagsdebatterna kan ske genom stencilförfarande.
Kostnaderna för en stencilupplaga visar sig emellertid bli
alltför höga (bilaga 5), vartill kommer att protokollshäftena i denna
form blir ohanterliga och svåröverskådliga. Även själva framställningen
torde bereda svårigheter. Utredningen kan därför inte rekommendera
att stencilförfarande tillämpas för snabbprotokollet.

I stället har utredningen ägnat uppmärksamhet åt den sättningsmetod
som beskrivits under 3.2. Förberedande undersökningar som utredningen
gjort synes visa att IBM MT-Composersystemet - vars praktiska
användning för framställning av parlamentariskt tryck utredningen
studerat i det norska stortinget - skulle kunna utnyttjas för att till rimliga
kostnader åstadkomma den önskade snabbare publiceringen av
snabbprotokollet. En förutsättning är att framställningen av manuskripten
vad gäller utdiktering och korrigering organiseras på ett sätt som passar
för denna metod. Härvidlag krävs emellertid detaljundersökningar, och
utredningen är för dagen endast i tillfälle att ange allmänna riktlinjer.

En IBM MT-Composeranläggning med den kapacitet som behövs för
att i första hand utföra sättningen av snabbprotokollet men också för
att med samma magnetband som grundmaterial framställa det definitiva
protokollet skulle enligt preliminära beräkningar komma att bestå av

6 å 8 skrivmaskiner för textregistrering (Recorder), 4 skrivmaskiner för
textregistrering och korrigering (MT 72 K) samt 2 sättmaskiner (MTComposer).
Härtill kommer viss annan teknisk utrustning. För att systemet
skall kunna utnyttjas rationellt erfordras att utrustningen sammanförs
till en enhet, belägen inom riksdagshuset.

De textregistrerande skrivmaskinerna - som förutom ett vanligt manuskript
också framställer ett magnetband, där all skriven text registreras
- kommer till användning redan vid utskrivningen av manuskripten.
Sedan manuskripten korrigerats i samma ordning som nu, görs en ny
utskrift i maskinerna av typ MT 72 K, vilka är försedda med två bandstationer.
Från det första bandet framställs automatiskt och mycket
snabbt en utskrift av de delar som är oförändrade, medan ändringar
och tillägg skrivs in. Borttagning av text från den första utskriften sker
också i detta led. Som slutprodukt erhålls dels ett nytt magnetband, dels
ett nytt maskinskrivet manuskript.

Efter »korrekturläsning» av utskriften och rättelse av eventuellt återstående
fel överförs magnetbandet till sättmaskinen, MT-Composem. Här
sätts texten med trycktyper rad för rad och sida för sida med en hastighet
av ca 8 ospaltade sidor per timme. Två sättmaskiner beräknas kunna
framställa tryckfärdigt material i sådan takt att snabbprotokollet skulle
kunna publiceras kl. 10 respektive kl. 12 dag efter plenum. Beträffande
protokollen från långa kvällsplena kan det emellertid bli nödvändigt att
utsträcka tiden för publiceringen något, dock inte längre än till kl. 16.

Utredningen utgår från att en anläggning inom riksdagshuset av här
beskrivet slag skulle utnyttjas även för framställning av annat material
än riksdagstryck, förslagsvis i samarbete med AB Allmänna förlaget.

De beräknade kostnaderna för anläggningen jämte en uppskattning av
personal- och lokalbehovet redovisas i bilaga 6.

Utredningen föreslår att kompletterande prov görs med framställning
av snabbprotokollet och det definitiva protokollet enligt IBM MTComposersystemet.
Om proven - som utredningen har anledning antaga
- ger gott resultat bör erforderlig utrustning anskaffas snarast möjligt.
Utredningen är beredd att lämna sin medverkan vid proven och att
utarbeta mera detaljerade kostnadsberäkningar.

7 Provtryck

De i bilaga 4 intagna provtrycken har nederst till höger på varje
förstasida åsatts bokstavsbeteckningar, till vilka hänvisningar görs i det
följande.

Som underlag för provtrycken har valts avsnitt ur

A. Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

B. Motionerna i andra kammaren nr 642-651 år 1968

C. Statsutskottets utlåtande nr 8 år 1969

D. Statsutskottets utlåtande nr 47 år 1969

E. Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1969

F 1 och F 2. Snabbprotokollet (andra kammaren) den 18 februari 1970
G 1 och G 2. Riksdagens protokoll (andra kammaren) den 30-31 oktober
1969

H 1 och H 2. Riksdagens protokoll (andra kammaren) den 9 mars 1966

I. Snabbprotokollet (andra kammaren) den 5 mars 1970

Bilaga 4 inleds med en typografisk-teknisk beskrivning av provtrycken.
Utredningen föreslår att publikationen Riksdagsdebatterna från ingången
av år 1971 benämns Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna.
Förslag till nytt huvud för snabbprotokollet redovisas i provtrycken
F 1 och F 2. Även för det definitiva protokollet har förslag till nytt
huvud utarbetats (provtrycken G 1 och G 2).

Vidare föreslår utredningen att varje häfte av det definitiva protokollet
på sista sidan förses med en talarförteckning jämte sidhänvisningar
(provtrycken G 1 och G 2).

Trots att utredningen förordar att satsytan i allt riksdagstryck skall
vara ospaltad visas prov på spaltad sättning av protokollstrycket (provtrycken
F 1 och G 1).

8 Papperskvalitet

Utredningen föreslår att kvaliteten på det papper som används för
riksdagstrycket höjs dels genom att ytvikten ökas från 60 till 70 gram
per kvadratmeter, dels genom att papperet framställs med en något
jämnare yta och mindre genomlysbarhet. Ytjämningen åstadkoms i
huvudsak genom en ökad pressning av papperet vid tillverkningen. Det
samlade riksdagstryckets totala »hyllbredd» torde härigenom kunna begränsas
så att den vid bibehållet sidantal med endast 5 å 7 procent
skulle överstiga nuvarande omfång.

En högre papperskvalitet medför givetvis högre inköpskostnader.
Det nu använda papperets ojämnhet har emellertid ofta förorsakat leveransförseningar
såväl i tryckerierna som i binderiema. En stor del av
dessa komplikationer kan undvikas genom utnyttjande av en jämnare
papperskvalitet.

9 Häftning, inbindning och indelning

Häftningen av det ej bundna riksdagstrycket bör enligt utredningens
mening tills vidare ske på samma sätt som hittills. Av praktiska skäl bör
sålunda den nuvarande metoden med sidhäftning av större lägg bibehållas,
bl. a. därför att binderiemas tid för detta arbete ofta är knapp.

Allt riksdagstryck - utom de exemplar som skall sparas för inbindning
- bör hålslås före leveransen från binderiet, så att insättandet i
pärmar underlättas. Den årliga kostnaden för hålslagningen beräknas
uppgå till 36 000 kr.

Utredningen framlägger förslag till ny utformning av banden för riksdagstrycket.
För att ge det samlade trycket en tidsenligare prägel föreslås
att bindningen görs i hela klotband med ryggtexter tryckta i binderipress
direkt på pärmryggen i stället för som nu på pappersetiketter.

Klotbanden utförs i sju färger, olika för var och en av sju sektioner
av riksdagstrycket. Ryggtrycket utförs i Times antikva med guld på svart
fält; bandens ordningsnummer trycks i guld på klotryggens nedre del.

På de band som innehåller utlåtanden, betänkanden och memorial utsätts
en förkortning för respektive utskotts namn.

Utredningen, som utgår från att inbindningen av riksdagstrycket liksom
hittills kommer att ske sessionsvis, föreslår att de band som innehåller
tryck från höstsession markeras med H.

På protokollsbanden bör förutom numren på protokollen utsättas datum
för det första och sista sammanträdet som redovisas i varje band.

Ett förslag till ny indelning av riksdagstrycket redovisas i bilaga 7.

10 Prenumeration, försäljning och distribution

De i förevarande hänseende nu gällande bestämmelserna har fastställts
av riksgäldsfullmäktige den 19 november 1953.

Utredningen har utarbetat förslag till nya bestämmelser. Förslaget
innebär främst en formell omarbetning av de av fullmäktige fastställda
bestämmelserna, bl. a. föranledd av att fullmäktiges befogenheter överförts
till riksdagens förvaltningskontor.

Den viktigaste reella förändringen i förhållande till de nuvarande bestämmelserna
är att utredningen föreslår att av statliga myndigheter endast
statsdepartementen skall erhålla riksdagstryck kostnadsfritt. Förslaget
ansluter i denna del till numera tillämpade principer beträffande
statligt tryck.

Utredningen har vid utformningen av sitt förslag utgått från att riksdagens
förvaltningskontor kommer att benämnas riksdagens förvaltningsstyrelse
samt att benämningen på den nuvarande fjärde arbetsenheten
ändras till enheten för riksdagstryck.

De föreslagna bestämmelserna, som rubricerats som bestämmelser angående
utdelning ooh försäljning av riksdagstryck, återfinns i bilaga 8.

Enligt utredningens mening bör de nya bestämmelser som kommer
att utfärdas intagas i riksdagens författningssamling.

11 De tekniska möjligheterna att i anslutning till
snabbprotokollet återge röstfördelningstablåerna
vid voteringar

Hos utredningen har gjorts förfrågan om det är möjligt att i anslutning
till snabbprotokollet återge röstfördelningstablåerna vid voteringar.
Självfallet utan att ta ställning till huruvida ett sådant återgivande bör
ske eller ej har utredningen undersökt de tekniska möjligheterna härför.

Undersökningarna ger vid handen att det inte erfordras några vidlyftiga
tekniska arrangemang för att på detta sätt redovisa röstfördelningstablåema.
Det skulle vara tillräckligt att upprätta listor med riks.
dagsledamötemas namn och kolumner för respektive röstningsmarkeringar
som kunde fyllas i med skrivmaskin eller via IBM MT-Composer.
Förfarandet skulle emellertid kräva stor personalinsats men risk trots
detta föreligga för att tryckningen av snabbprotokollet försenas vid sammanträden
med många voteringar. Utredningen kan därför inte rekommendera
att röstfördelningstablåerna vid voteringar återges i anslutning
till snabbprotokollet.

12 Kostnader

Den av utredningen eftersträvade ökade läsbarheten och enhetligheten
hos riksdagstrycket, den föreslagna moderniseringen i övrigt och
det snabbare färdigställandet av snabbprotokollet kan inte nås utan
vissa kostnadshöjningar. I flera fall kommer emellertid dessa att motsvaras
av kostnadssänkningar i andra led. Den ospaltade sättningen av
protokollstrycket ökar visserligen tryckningskostnaderna på grund av
att sidantalet blir större, men den förenklar framställningen och underlättar
utnyttjandet av snabbare sättningsmetoder. Den högre papperskvaliteten
leder till ökade inköpskostnader men eliminerar svårigheter
vid tryckning och bindning. Hålslagningen av allt ej bundet riksdagstryck
innebär ökade kostnader men minskar arbetet i flera led.

I detta sammanhang vill utredningen understryka angelägenheten av
att sakliga och språkliga ändringar i största möjliga utsträckning görs
i manuskripten för riksdagstrycket och inte på korrekturstadiet. Det är
också angeläget att den senaste upplagan av Anvisningar för riksdagstrycket
följs inom riksdagens samtliga arbetsenheter.

En uppskattning av kostnadsökningarna, gjord med utgångspunkt i
riksdagstryckets upplagor och omfång budgetåret 1968/69, lämnas nedan.
Hur stor del av kostnadsökningarna som motsvaras av kostnadsminskningar
har inte här beräknats.

Höjning av papperets ytvikt från 60 till 70 gram per kvadrat -

meter samt ytjämning och minskning av genomlysbarheten . . 50 000

Hålslagning av det ej bundna riksdagstrycket.............. 36 000

Inbindning i helklotband med ryggtryck i svart och guld...... 20 000

Ospaltad sättning av protokollstrycket.................... 125 000

Merkostnaden för ospaltad sättning av protokollstrycket är beräknad
på basis av sättning på IBM MT-Composer och tryckning i offset. Vid
blysättning torde kostnadsökningen bli större.

13 Sammanfattning

Utredningen föreslår att allt riksdagstryck fr. o. m. den 1 januari 1971
sätts med typsnittet Times antikva på 23 ciceros bredd (ospaltad satsyta)
enligt den typografiska utformning som utredningen beskrivit.

Stor uppmärksamhet har under utredningens arbete ägnats åt de nya
förfaringssätten på det grafiska området, men utredningen har begränsat
sina rekommendationer till metoder som kan vinna praktisk tillämpning
från ingången av år 1971. Utredningen förordar att den övergång
till nya förfaranden som kan bli aktuell sker successivt i mån av tillgång
till tekniska resurser och när verkliga ekonomiska eller praktiska
fördelar kan påvisas.

Publikationen Riksdagsdebatterna bör enligt utredningens mening benämnas
Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna. Det definitiva protokollet
bör på sista sidan av varje häfte förses med en talarförteckning
jämte sidhänvisningar.

Snabbprotokollet bör enligt utredningens mening färdigställas väsentligt
snabbare än nu. Som målsättning har uppställts att snabbprotokollet
från förmiddagsplenum skall föreligga tryckt kl. 10 följande dag och
snabbprotokollet från kvällsplenum kl. 12 (vid långa kvällsplena senast
kl. 16) följande dag. Den metod som under den närmaste framtiden kommer
att stå till buds för att åstadkomma den önskade snabbare publiceringen
av snabbprotokollet till rimliga kostnader är enligt utredningens
bedömning sättning på IBM MT-Composer i förening med offsettryck.
Utredningen föreslår att prov anordnas med framställning av protokollstrycket
enligt denna metod och att erforderlig utrustning anskaffas
snarast möjligt, om proven utfaller tillfredsställande.

Kvaliteten på det papper som används för riksdagstrycket bör höjas
dels genom att ytvikten ökas från 60 till 70 gram per kvadratmeter,
dels genom att papperet framställs med en något jämnare yta och mindre
genomlysbarhet.

Allt riksdagstryck - utom de exemplar som skall sparas för inbindning
- bör enligt utredningens mening hålslås före leveransen från binderiet.

Utredningen framlägger förslag till tidsenligare utformning av banden
för riksdagstrycket. Inbindningen föreslås ske i hela klotband i sju fär -

ger, olika för sju sektioner av riksdagstrycket.

Förslag till nya bestämmelser angående prenumeration på samt försäljning
och distribution av riksdagstrycket framläggs. Utredningen förordar
att de nya bestämmelser som kommer att utfärdas intages i riksdagens
författningssamling.

Utredningen har undersökt de tekniska möjligheterna att i anslutning
till snabbprotokollet återge röstfördelningstablåema vid voteringar men
kan inte förorda ett sådant återgivande.

De av utredningen eftersträvade förbättringarna av riksdagstrycket
kan inte nås utan vissa kostnadshöjningar. Utredningen anser dessa kostnadshöjningar
väl motiverade, särskilt som de i flera fall motsvaras av
kostnadssänkningar i andra led.

Utredningen understryker att kostnaderna för riksdagstrycket kan hållas
nere bl. a. genom att ändringar i möjligaste mån görs redan i manuskripten
och alltså undviks på korrekturstadiet.

Bilagor

Riksdagstryckets indelning

Bilaga 1

A Första kammarens protokoll
B Andra kammarens protokoll
C Bihang till protokollen

1 saml.

2 saml.

3	saml.
4	saml.
5	saml.	1	avd.
		2	avd.
6	saml.
7	saml.
8	saml.
9	saml.	1	avd.
		2	avd.
		3	avd.
10	saml.
11	saml.
12	saml.
13	saml.	1	avd.
		2	avd.
		3	avd.
		4	avd.

D Riksdagsdebatterna
(snabbprotokollet)
E Riksdagsdebatterna
(snabbprotokollet)

Kungl. Maj:ts propositioner
Riksdagsberättelsen
Kungl. Maj:ts trontal

Redogörelse för riksdagens lönedelegations
verksamhet

Riksdagens revisorers berättelser ang. statsverket,
riksbanken och riksgäldskontoret
Verksamhetsberättelse från Nordiska rådets
svenska delegation

Riksdagens förvaltningskontors verksamhetsberättelse Justitieombudsmännens

ämbetsberättelse
Motioner i första kammaren
Motioner i andra kammaren
Utrikesutskottets utlåtanden och memorial
Konstitutionsutskottets utlåtanden och memorial
Statsutskottets utlåtanden och memorial
Bevillningsutskottets betänkanden och memorial
Bankoutskottets utlåtanden och memorial
Första lagutskottets utlåtanden och memorial
Andra lagutskottets utlåtanden och memorial
Tredje lagutskottets utlåtanden och memorial
Jordbruksutskottets utlåtanden och memorial
Allmänna beredningsutskottets utlåtanden och
memorial

Särskilda utskottets utlåtanden och memorial
Riksdagens skrivelser och förordnanden
Riksstaten

Sveriges riksdags beslut

Riksdagens författningssamling

Liggare

Personregister

Sakregister

Första kammaren

Andra kammaren

Bilaga 2

Kostnaderna för riksdagstrycket under budgetåret 1968/69

	Sättning, tryckning	Häftning, bindning	Tryck- papper	Summa
Riksdagens protokoll	534 318	91 560	50 686	676 564
Snabbprotokollet	204 109	49 303	17 229	270 641
Propositioner, motioner, utlåtanden, skrivelser, register m. m.	1 636 108	837 951	307 085	2 781 144
	2 374 535	978 814	375 000	3 728 349

Sammandrag Sättning och tryckning
Häftning och bindning
Tryckpapper

Avgår inkomster av försäljning
och prenumeration 386 565

Nettokostnad för riksdagstrycket
under budgetåret

1968/69 3 341 784

Kostnaderna för administration av tryckets framställning, försäljning
och distribution har inte medtagits i denna redovisning.

2 374 535
978 814
375 000

3 728 349

Resultat av enkät hos riksdagens ledamöter samt kamrarnas och
utskottens sekreterare m. fl. angående spaltad eller icke spaltad
satsyta i riksdagstrycket

Antal inkomna svar: 179 (därav 44 med motivering)

Ja Nej Ingen Frågan

bestämd ej bestånd-
svarad
punkt

Fråga 1

Anser Ni att det nuvarande
systemet med spaltsättning av
kamrarnas protokoll är ändamålsenligt? Fråga

Anser Ni att det nuvarande
systemet med sättning på hel
bredd av bihangstrycket (propositioner,
motioner, utskottsutlåtanden
m. m.) är ändamålsenligt? Fråga

Anser Ni det vara lämpligt och
möjligt att tillämpa systemet
med spaltsättning även på bihangstrycket? -

153 22 4

1181 47 6 82

68 90 8 133

1 Av dessa har elva svarat ja även på fråga 3.

2 Av dessa har sex svarat ja på fråga 3.

3 Av dessa har elva svarat ja på fråga 2.

Bilaga 3

Redovisning av de motiverade svar som lämnats på enkäten angående spaltad
eller icke spaltad satsyta i riksdagstrycket

1. I flertalet fall är de motiverade svaren kortfattade och innehåller
■synpunkter på tryckets läsbarhet vid spaltad respektive icke spaltad
satsyta.

Fördelen med spaltad satsyta anges främst vara att de kortare raderna
gör textmaterialet mera lättläst. Till den ospaltade satsytans förmån
anförs att den ger större överskådlighet och bättre möjlighet till
markeringar av olika slag, exempelvis anteckningar i marginalen. Från
dessa utgångspunkter förklarar sig många av de svarande föredra spaltad
satsyta i kammarprotokollen, som ofta snabbläses, och ospaltad satsyta i
bihangstrycket, som i stor utsträckning används som arbetsmaterial. Det
finns emellertid de som bestämt hävdar att satsytan bör vara spaltad i
allt riksdagstryck, lika väl som en del finner det helt naturligt att satsytan
genomgående skall vara ospaltad.

I vissa fall framhålls att det kan vara en vanesak, vilken satsyta man
föredrar. Det påpekas också att spaltat tryck kan göras mer överskådligt
genom användande av mellanrubriker.

Flera av de svarande betonar att stilstorleken under alla förhållanden
ej bör vara mindre än den som använts i det provtryck med spaltad satsyta
som fogats till formuläret för enkäten; några anser att för det spaltade
provtrycket borde ha använts samma stilstorlek som för det ospaltade.
2

2. Mera utförligt motiverade svar har lämnats av kammarsekreterarna
samt andra lagutskottets sekreterare och biträdande sekreterare. Det
huvudsakliga innehållet i motiveringarna återges här.

Första kammarens sekreterare framhåller att kamrarnas protokoll endast
till ringa del upptar annat material än ledamöternas anföranden. För
dessa lämpar sig spaltsättning väl. För den övriga texten - stomprotokollet
- kan spaltsättningen ibland vara olämplig. Detta gäller bl. a. då lagtext
med dels nuvarande lydelse, dels föreslagen lydelse intages. Emellertid
överväger enligt förstakammarsekreterarens uppfattning fördelarna
med spaltsättning, särskilt som protokollet av flertalet torde läsas för
anförandenas skull samt stomprotokollets utformning som regel kan anpassas
efter de krav spaltsättningen ställer.

I propositioner och motioner förekommer i betydande utsträckning
sådan enhetlig text, vid vilken spaltsättning är mera lättläst. Även här
gäller dock undantag för lagtext. I utskottsutlåtanden präglas texten i
väsentligt större utsträckning än eljest av att texten innehåller uppställningar
och liknande, t. ex. över motioner och motionsyrkanden, samt
lagtext, varvid spaltad text är mindre lämplig.

Det slutgiltiga ställningstagandet till frågan om möjligheten och lämp -

lighctcn av att spalta bihangstrycket är beroende av hur ingress och avslutning
till utlåtandena samt uppställningen av reservationer avses bli
utformade. Kan en icke spaltad, modern uppställning i nu angivna delar
kombineras med spaltad text av sammanhängande material förordar
första kammarens sekreterare spaltsättning även på bihangstrycket. Den
avgörande frågan vad gäller lättlästheten är emellertid hur ingress, hemställan
och reservationer m. m. utformas.

Andra kammarens sekreterare uttalar att det synes ändamålsenligt att
samma system tillämpas beträffande både kamrarnas protokoll och bihangstrycket.
Något behov av övergång till spaltsättning av bihangstrycket
har inte förmärkts. En sådan övergång blir än mer opåkallad om
satsbredden i bihangstrycket minskas. Enhetligheten bör därför vinnas
genom att även protokollen sätts på hel bredd. Därigenom underlättas
bl. a. redovisningen av jämförande uppställningar av lagtext.

Andra lagutskottets sekreterare (sekreteraren och biträdande sekreteraren)
anser att man när det gäller de delar av riksdagstrycket som innehåller
lagtext får räkna med att även i fortsättningen i viss utsträckning
använda sättning över hel bredd. I statliga kommittébetänkanden, som
enligt centrala anvisningar utfärdade av statskontoret 1968 i princip
alltid skall spaltsättas, trycks föreslagen ny lagtext över hel bredd. Vid
förslag till ändring i gällande lagtext sätts äldre text i vänsterspalt och
föreslagen text i högerspalt för parallelläsning. Motsvarande system
torde få anses ändamålsenligt även för riksdagstryckets del. Vissa svårigheter
kan därvid uppstå att kombinera lagtext satt på något av dessa
båda vis med annan spaltsatt text. För överskådlighetens skull kan det
därför bli nödvändigt att i propositioner, motioner eller utskottsutlåtanden,
i vilka lagtext förekommer, sätta vissa avsnitt som omger ett lagtextparti
över hel bredd, t. ex. propositionens ingress, motionens kläm
eller utskottets hemställan.

Andra lagutskottets sekreterare framhåller att ytterligare en omständighet
bör ägnas uppmärksamhet i sammanhanget, nämligen tidsaspekten.
Förstakorrektur vid spaltsättning tar endast upp en spalt. Tvåspaltskorrektur
(= ombrytningskorrektur) erhålls allra först såsom andra
korrektur. Många gånger kan ytterligare korrektur föreligga mellan det
första och det ombrutna korrekturet. Trycklov kan ges först då man
fått ombrytningskorrektur. Inom utskotten förekommer ganska ofta att
trycklov ges på utskottsutlåtandet - åtminstone i vissa delar, särskilt utskottets
yttrande - redan på första korrekturet. Skälet därtill är bl. a.
att trycklov måste ges senast på torsdag kl. 12, om bordläggning skall
kunna äga rum på fredag kl. 14, och att tiden, framför allt då det gäller
utlåtanden som justerats på tisdagen, inte medger att nytt korrektur,
även om förstakorrekturet inte i alla avseenden är korrekt, kan erhållas
inom den föreliggande tidsfristen. Spaltsättning av utskottsutlåtanden
medför att man alltid måste begära ett ombrytningskorrektur efter det

att man erhållit förstakorrekturet. Detta förhållande kan medföra att
trycklov inte kan lämnas så tidigt som torsdag kl. 12 på utskottsutlåtanden
som justerats på tisdagen. I vissa fall kan det kanske dröja till torsdag
kväll eller rent av fredag förmiddag, innan trycklov kan lämnas.
Detta förhållande kan innebära en påtaglig risk för att bordläggning av
utskottsutlåtandet försenas upp till en hel vecka.

Typografisk-teknisk beskrivning av provtrycken A—I

Bilaga 4

Samtliga provtryck har satts med typsnittet Times. Typgraden är
9 punkter; den ospaltade texten har satts på 12 punkters kägel och den
tvåspaltade på 10 punkters kägel.

Ospaltad text sätts på 23 ciceros bredd. Den tvåspaltade versionen av
protokollstrycket har satts på 2 X 14 ciceros bredd.

I allt bihangstryck och i den ospaltade sättningen av snabbprotokollet
är samtliga sidor vänsterställda, så att en bred högermarginal erhålls,
användbar för anteckningar. I den ospaltade sättningen för det definitiva
protokollet har sidorna flyttats in mot mitten och yttermarginalen
utnyttjats för sidrubriker, vilkas varierande längd sålunda inte ändrar
sidornas radantal.

Överst på varje häftes förstasida sätts med 12 punkter halvfet en
textrad som anger vad häftet innehåller. Till höger därom - i marginalen
- sätts i samma typgrad en häftessignatur. Rubriken sätts med något
mindre typgrad - 10 punkter halvfet - och ovanför denna anges ärendets
nummer med 12 punkter halvfet.

Genom häftessignaturen underlättas identifikationen, särskilt vid sökning
i inbundna årgångar. Förkortningen återkommer som genomgående
sidrubrik överst till vänster på varje sida i häftet. Innehåller ett häfte
flera nummer anges detta på första sidan.

Sidrubrikernas ställning längst ut till vänster och paginasiffromas placering
i satsytans högerkant bidrar till att underlätta identifikationen.

För allt tryck skall gälla att rubriker sätts i spaltens eller sidans vänsterkant.
Som rubrikstil används halvfet Times i graderna 12, 10 och 9
punkter samt kursiv i graderna 10 och 9 punkter.

Vid textens sättning gäller att nytt stycke alltid börjar med indrag,
således även första stycket efter rubrik. Om ett stycke inleds med
rubrik - halvfet eller kursiv - slopas indraget.

Spaltad text sätts på 10 punkters kägel även då den förekommer i
samband med ospaltad text, t. ex. vid redovisning av jämförande uppställningar
av författningstext. Förteckningar över talare i snabbprotokollet
och det definitiva protokollet samt innehållsförteckningar och
texten till enkla frågor i snabbprotokollet sätts på 10 punkters kägel.

Närvaroförteckningarna i utlåtanden och betänkanden sätts likaledes

på 10 punkters kägel, förslagsvis i den utformning som visas i provtryck
E.

Närvaroförteckningarna i utdragen ur statsråds- och lagrådsprotokoll
sätts på 12 punkters kägel med namnen i versaler (provtryck A).

Datering och underskrifter sätts i vänster kant utan indrag. Egennamn
i underskrifter sätts med 9 punkters versaler (undantag regentens
namn som sätts med 16 punkters versaler och med 5 ciceros indrag).

I hemställan görs indrag så som visas i bl. a. provtrycken C och D.
Indraget bör ha den storlek som anges i provtryck D.

I provtrycken H 1 och H 2 visas alternativ sättning av protokoll med
parallellsatt författningstext. Provtryck H 1 upptar ett förslag till alternativ
ombrytning av tvåspaltat protokoll och i provtryck H 2 ges prov på
ospaltad sättning av protokoll.

Provtryck I är satt på IBM MT-Composer och tryckt i offset. Som
typsnitt har använts 9 punkters Press Roman på 12 punkters kägel
(Picasystem). Rubrikerna har satts med 9 och 12 punkter halvfet och
sidrubriken på s. 2 med 10 punkter.

Om tvåspaltad sättning väljs skall denna göras på 10 punkters kägel.
Satsbredden ökas från nuvarande 13V2 cicero till 14 cicero och spaltmellanrummet
från 1 till 2 cicero. Satsytans totala bredd blir härigenom
30 cicero (=135 mm) eller exakt densamma som förstasidornas totalbredd
i bihangstrycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

Prop. 1969:117

Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar, m. m.; given Stockholms slott
den 9 maj 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2) lag om ändring i rättegångsbalken.

GUSTAF ADOLF

HERMAN KLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en förstärkning av sekretesskyddet inom den
statsunderstödda familjerådgivningen. Enligt förslaget skall handlingar i
familjerådgivningsärenden i princip inte kunna lämnas ut utan samtycke
av den rådsökande. Vidare skall kurator vid familjerådgivningsbyrå och
hans medhjälpare undantas från vittnesplikt på samma sätt som advokater,
läkare m. fl. och deras biträden. Ändringarna är avsedda att träda i
kraft den 1 januari 1970.

1 Riksdagen 1969. 1 saml. Nr 117

A Times 9/12 (9/10) 23 cic. (Sid. 1, 4, 5,16)

(43)

Prop. 1969:117

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 36 kap. 5 § rättegångsbalken* 1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ämbets- eller tjänsteman
Ej heller må advokat, läkare,
tandläkare, barnmorska eller deras
biträden höras angående något,
som på grund av denna deras ställning
förtrotts dem eller de i samband
därmed erfarit, med mindre
det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller,
samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde

Utan hinder-----

Om tystnadsplikt---

iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare,
tandläkare, barnmorska, kurator
för sådan familjerådgivning, som
står under statlig tillsyn, eller deras
biträden höras angående något,
som på grund av denna deras
ställning förtrotts dem eller de i
samband därmed erfarit, med
mindre det är i lag medgivet eller
den, till vilkens förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker därtill,
må yppas.

- två år.

förhållanden erfarit.

36 kap.
5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

1) Senaste lydelse av 36 kap. 5 § se 1964:166.

(44)

Prop. 1969:117

Utdrag av protokollet över justitieärender!, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 april 1969.

Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, LANGE, KLING,
ASPLING, PALME, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GUSTAFSSON,
GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG,
BENGTSSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sekretessskydd
i familjerådgivningsärenden och anför.

Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare har i
skrivelse den 9 maj 1968 hemställt om lagändringar i syfte att förbättra
sekretesskyddet i familjerådgivningsärenden. Över framställningen har
yttranden avgetts av justitiekanslern (JK), socialstyrelsen, hovrätten för
Nedre Norrland, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund
och Sveriges socionomförbund.

Familjerådgivningsverksamheten

Familjerådgivning har i Sverige bedrivits av kommuner och landstingskommuner
sedan början av 1950-talet. Sådan rådgivning har anordnats
också av enskilda organisationer, såsom kyrkliga och andra föreningar.
Till familjerådgivningsverksamhet utgår numera statsbidrag enligt kungörelsen
den 2 december 1960 (nr 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad
familjerådgivning. Bidragsberättigad är landstingskommun eller stad,
som inte tillhör landstingskommun, för försöksvis anordnad familjerådgivning,
som avser rådgivning och behandling i samband med konfliktsituationer
i äktenskap och familj samt upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem.
Sådan familjerådgivning får också innefatta stöd och
rådgivning åt abortsökande kvinnor. När det finns särskilda skäl får statsbidrag
utgå till familjerådgivning som anordnas av kommun som tillhör
landstingskommun eller av enskild (1 §). Statsunderstödd familjerådgivningsverksamhet
skall vara anordnad enligt en plan, som har fastställts av
socialstyrelsen, och skall utövas vid öppen mottagning antingen vid särskilda
familjerådgivningsbyråer eller i anknytning till lasarettsklinik, central
för psykisk barna- och ungdomsvård eller rådgivningsbyrå inom den
abortförebyggande verksamheten (2 §). Till verksamheten bör knytas dels
två eller flera läkare som konsulter, dels två eller flera kuratorer (4 §).

(45)

Frop. 1969:117

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 17 april 1969.

Närvarande: f. d. justitierådet LIND, justitierådet ALEXANDERSON,
regeringsrådet RINGDÉN, justitierådet CONRADI.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 april
1969, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Jan Hultgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

(46)

Motioner nr 642-651 år 1968

Mot. 1968

642-651

Nr 642

av herrar Magnusson i Borås och Björkman
om inrättande av ett skattelagråd.

Frågan om skattskyldigas rättssäkerhet har genom motioner upprepade
gånger varit föremål för riksdagens behandling. En förbättring har otvivelaktigt
inträtt inte minst därigenom att det hos taxeringsmyndigheterna
numera blivit en mer allmän uppfattning att skyldighet föreligger att tillvarata
även den skattskyldiges intressen.

Det är angeläget att det redan i första instans blir en sådan behandling
att en riktig och rättvis beskattning åstadkommes. Skattelagstiftningen
har emellertid, framför allt under de senaste åren, blivit komplicerad och
svårtolkad. Den saknar kontinuitet, principiell följdriktighet och brister i
formellt hänseende ofta i stringens och överskådlighet. Denna brist skulle
kunna undanröjas om skatteförfattningama bleve föremål för granskning
av ett skattelagråd.

Vi hemställer,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag
till riksdagen om inrättande av ett skattelagråd.

Stockholm den 26 januari 1968

TAGE MAGNUSSON (h) FOLKE BJÖRKMAN (h)

i Borås

1 Riksdagen 1968. 3 samt. Nr 642-651

B Times 9/12 (9/10) 23 cic. (Sid. 1, 4, 11, 12)

(47)

Mot. 1968: 645

Nr 645

av herrar Nihlfors och Björkman

om uppgifterna för riksdagens krigsdelegation i fredstid.

Riksdagens krigsdelegation har grundlagsenligt till uppgift att träda i
riksdagens ställe om landet kommer i krig och krigsförhållandena påkallar
det. Dess verksamhet är alltså knuten till svåra krigsförhållanden. Vid
dess inrättande 1965 beslöt emellertid riksdagen på förslag av konstitutionsutskottet
att ålägga den vissa uppgifter även i fredstid. Utskottet
framhöll att det är angeläget att riksdagen, sedan ett särskilt krigsorgan
inrättats, inte står oförberedd om krigsförhållanden inträder. Delegationen
ålades därför att fungera som ett slags beredskapsorgan.

Bakgrunden till att krigsdelegationen ålades de nämnda funktionerna i
fredstid var att det vid den tiden, alltså våren 1965, inte fanns något annat
organ som kunde anförtros uppgiften. Efter tillkomsten av riksdagens
förvaltningskontor - den 1 juli 1966 - framstår det som orationellt att
låta delegationen vidare fungera som beredskapsorgan. Ansvaret för riksdagens
beredskapsarbete bör åvila dess fasta förvaltningsorganisation.
Bestämmelserna i 13 § riksdagsstadgan om krigsdelegationens uppgifter i
fredstid bör därför upphävas. Att uppgifterna därefter åvilar förvaltningskontoret
torde vara klart även utan särskild föreskrift.

Vi hemställer sålunda,

att riksdagen måtte besluta upphäva bestämmelserna i 13 § riksdagsstadgan
om krigsdelegationens uppgifter i fredstid.

Stockholm den 26 januari 1968

FOLKE NIHLFORS (fp) FOLKE BJÖRKMAN (h)

(48)

Mot. 1968: 651

Nr 651

av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora
om begränsning av den nuvarande försvarsattachéorganisationen.

Ett väsentligt inslag i den svenska utrikespolitiken, om vilken stor enighet
råder, är engagemanget i nedrustningssträvandena. Sverige har tagit
en rad initiativ i syfte att få till stånd överenskommelser om nedrustning
och kontroll av massförstörelsevapen. Som neutral stat är Sverige särskilt
lämpat som initiativtagare och medlare i förekommande fall. Det finns
anledning att starkt hävda denna aktiva målsättning inom utrikespolitiken
också fortsättningsvis.

Tyvärr finns det ett betydande misstroende mellan olika stater, som tar
sig uttryck i kapprustning och spioneri. Det sistnämnda är naturligtvis
också ett uttryck för önskan att inte komma efter i utvecklingen. Därför
har åtskilliga länder även en organisation av försvarsattachéer, som söker
tillgodose behovet av underrättelser och information på legal väg. Försvarsattachéemas
uppgift består i att följa den militärpolitiska utvecklingen
och försvarsutvecklingen i respektive länder, att vidarebefordra
militära förfrågningar från hemlandet och att biträda vid inköp av krigsmateriel
samt förbereda vissa svenska besök i respektive länder. För dessa
uppgifter har Sverige i dag 16 försvarsattachéer, vilka är placerade i
Washington (3), London (3), Paris (2), Moskva (2), Warszawa, Oslo, Köpenhamn,
Helsingfors, Bonn samt Wien (stationeringsort Stockholm) en
vardera. Dessutom finns fyra biträdande försvarsattachéer, av vilka tre
tjänstgör i Washington och en i London. Kostnaderna för innevarande
budgetår uppgår till ca 3 miljoner kronor, av vilket drygt en tredjedel går
till löner och närmare hälften till resor och andra omkostnader. Från
andra länder finns i Sverige för närvarande 46 försvarsattachéer, varav
ett 30-tal med stationering i Stockholm. Övriga är endast sido ackrediterade
i Sverige.

Ur principiell synpunkt är det naturligtvis att handla tvärt emot nedrustningsförhandlingamas
intentioner när man genom utbyte av försvarsattachéer
ger större utrymme åt konkurrens- och kapprustningssynpunktema
på det militärpolitiska området. I övrigt kan det ifrågasättas om
inte försvarsattachéemas mera rutinbetonade uppgifter vad gäller insamlande
av information kan skötas på annat sätt än genom stationering
utomlands. På detta liksom andra områden har dokumentationen förbättrats
avsevärt under senare år. Samtidigt har utvecklingen medfört en ökad
komplexitet, som måste försvåra för dessa attachéer att studera speciella

Mot. 1968: 651

militära förhållanden med tillfredsställande behållning. I regel krävs specialister
med särskilda insikter och erfarenheter. Samma förhållanden
måste också prägla funktionen att biträda vid inköp. Uppgiften att förbereda
svenska militära studiebesök i utlandet kan med stor sannolikhet
lösas tillfredsställande av den vanliga beskickningspersonalen.

Som nämnts i det föregående är en betydande del av de i Sverige ackrediterade
försvarsattachéerna stationerade utanför landet. På samma sätt
borde de svenska attachéernas funktioner i våra grannländer kunna skötas
från hemlandet.

Av de totala kostnaderna för försvaret utgör naturligtvis försvarsattachéernas
andel en obetydlig del. Men det finns trots detta anledning att
granska ifrågavarande område med speciell uppmärksamhet, inte minst
mot bakgrunden av vår principiella inställning i nedrustningsfrågan.
Tveksamhet är också befogad när det gäller attachéutbytets inverkan på
spioneriets omfattning. Det kan onekligen hävdas att dessa etablerade,
legala informationskanaler underlättar spioneriet i stället för motsatsen.
En sådan misstanke kan inte med hänsyn till upprepade händelser i ett
flertal länder utan vidare avfärdas.

Enligt vår uppfattning bör försvarsattachéorganisationens framtida omfattning
begränsas. I detta syfte bör en parlamentariskt sammansatt kommitté
snabbutreda dess uppgifter och effektivitet ur informationssynpunkt
samt i vad mån alternativa lösningar kan tänkas för absolut oundgängliga
funktioner.

Med stöd av det ovan anförda får vi hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
och förslag om begränsning av den nuvarande försvarsattachéorganisationens
uppgifter och omfattning.

Stockholm den 26 januari 1968

BENGT BÖRJESSON (ep)
i Falköping

JOHN ERIKSSON (ep)
i Bäckmora

Statsutskottets utlåtande nr 8 år 1969

SU 1969:8

Nr 8

Statsutskottets utlåtande i anledning av Kungi. Majrts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna
för budgetåret 1969/70 inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner.

(2: a avd.)

DRIFTBUDGETEN
ÅTTONDE HUVUDTITELN

Utbildningsdepartementet m. m.

1. Utbildningsdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 1, bilaga 10, framlagda förslag (punkterna
A 1-A3, s. 13-14 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden
för den 3 januari 1969) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1969/70 anvisar

1. till Utbildningsdepartementet ett förslagsanslag av 8 734 000 kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 12 200 000 kr.,

3. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 500 000 kr.

Allmänna kultur- och bildningsändamål

Högre konstnärlig utbildning

2. Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan: Utbildningskostnader.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkt B 55, s.
141-143) och hemställer

att riksdagen till Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan:
Utbildningskostnader för budgetåret 1969/10 anvisar ett
förslagsanslag av 2 678 000 kr. 3

3. Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan: Undervisningsmateriel
m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkt
B 56, s. 143) och hemställer

att riksdagen till Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan:
Undervisningsmateriel m. m. för budgetåret 1969/70 anvisar
ett reservationsanslag av 405 000 kr.

I Riksdagen 1969. 6 saml. Nr 8

C Times 9/12 (9/10) 23 cic. (Sid. 1, 2, 3, 4)

SU 1969:8

4. Konstfackskolan: Utbildningskostnader. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag (punkt B 57, s. 143-146) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj:t att godkänna avtal mellan staten och
Stockholms stad om fördelningen av vissa kostnader för konstfackskolan
under budgetåret 1969/70,

2. till Konstfackskolan: Utbildningskostnader för budgetåret 1969/
70 anvisar ett förslagsanslag av 6 638 000 kr.

5. Konstfackskolan: Undervisningsmateriel m. m. med flera anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna B 58-B 62, s.
146-154) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1969/70 anvisar

1. till Konstfackskolan: Undervisningsmateriel m.m. ett reservationsanslag
av 373 000 kr.,

.2. till Musikaliska akademien med musikhögskolan: Utbildningskostnader
ett förslagsanslag av 7 171 000 kr.,

3. till Musikaliska akademien med musikhögskolan: Undervisningsmateriel
m.m. ett reservationsanslag av 245 000 kr.,

4. till Bidrag till vissa musikkonservatorier ett förslagsanslag av
2 197 000 kr.,

5. till Statens scenskolor ett förslagsanslag av 5 537 000 kr.

6. Dramatiska institutet. Kungl. Maj:t har (punkt B 63, s. 154-169)
föreslagit riksdagen att dels besluta att den 1 juli 1969 skall inrättas ett
institut för utbildning av vissa yrkesgrupper inom teaterns, filmens, televisionens
och radions områden, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna
det i statsrådsprotokollet redovisade avtal, som träffats mellan
staten och Svenska filminstitutet angående driftkostnaderna för utbildningen
vid dramatiska institutet, dels till Dramatiska institutet för budgetåret
1969/70 anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kr.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innebär ett fullföljande av statsmakternas beslut
år 1966 om att utbildning inom ramen för en särskild institution skall
anordnas för vissa yrkesgrupper inom teaterns, filmens, televisionens och
radions områden. Efter nämnda beslut har fortsatt utredning av frågan
om den nya institutionen ägt rum, först inom en särskild organisationskommitté
och därefter inom en interimsstyrelse. Åtskilliga frågor återstår
dock alltjämt att överväga och utskottet vill särskilt understryka önskvärdheten
av att den kommande prövningen av frågan om tillträde till
utbildningen vid det nya institutet för elever från andra nordiska länder
- som departementschefen förutskickat - kommer att ske i positiv anda.

SIJ 1969:8

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört och föreslagit i fråga om det nya institutet och finner det
därför riktigt att beslut nu fattas om dess inrättande den 1 juli 1969. Likaså
tillstyrker utskottet att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att godkänna
det i det föregående omnämnda avtalet mellan staten och filminstitutet,
vilket innebär att filminstitutet årligen skall bidraga till täckande
av driftkostnaderna för utbildningen vid dramatiska institutet. Även beviljande
av det föreslagna anslaget tillstyrkes av utskottet, som alltså hemställer att

riksdagen

1. beslutar att den 1 juli 1969 skall inrättas ett institut för utbildning
av vissa yrkesgrupper inom teaterns, filmens, televisionens
och radions områden,

2. bemyndigar Kungl. Maj:t att godkänna det i statsrådsprotokollet
redovisade avtal, som träffats mellan staten och Svenska filminstitutet
angående driftkostnaderna för utbildningen vid dramatiska
institutet,

3. till Dramatiska institutet för budgetåret 1969/70 anvisar ett förslagsanslag
av 450 000 kr.

Kyrkliga ändamål

7. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Förvaltningskostnader. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkt C 1, s. 172-174) och
hemställer

att riksdagen till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1969/70 anvisar ett förslagsanslag
av 2 899 000 kr.

8. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Reparationsarbeten på
domkapitelsbyggnader. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkt
C 2, s. 174-175) och hemställer

att riksdagen

1. till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Reparationsarbeten
på domkapitelsbyggnader för budgetåret 1969/70 anvisar ett anslag
av 9 000 kr.,

2. medger, att ur kyrkofonden får för samma ändamål utgå ett belopp
av 9 000 kr. 9

9. Ersättningar till kyrkor m. m. med flera anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkterna C 3-C 8, s. 175-179) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1969/70 anvisar

1. till Ersättningar till kyrkor m. m. ett förslagsanslag av 128 000 kr.,

(53)

SU 1969: 8

2. till Vissa ersättningar till kyrkofonden ett anslag av 5 051 000 kr.,

3. till Kurser för utbildande av kyrkomusiker m. m. ett förslagsanslag
av 152 000 kr.,

4. till Stipendier till blivande präster för utbildning i finska och
lapska språken ett anslag av 6 000 kr.,

5. till Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor ett reservationsanslag
av 345 000 kr.,

6. till Bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader, förenade
med friköp av lägenheter å kyrklig jord, ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren herrar Birger Andersson (s), Fritz Persson (s),
Rikard Svensson (s), Axel Andersson (fp), Virgin (m), fru Wallentheim
(s), herrar Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Bengt Gustavsson (s), Herbert
Larsson (s), Nyman (fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson (ep),
Wirtén (fp) och Johan Olsson (ep) samt

från andra kammaren herrar Karlsson i Olofström (s), Almgren (s),
Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Lindholm (s), Mattsson (ep),
Enskog (fp), Nordstrandh (m), Alemyr (s), Nilsson i Tvärålund (ep),
Cassel (m), Jönsson i Arlöv (s), fru Ludvigsson (s), herrar Westberg i
Ljusdal (fp) och Elmstedt (ep).

Reservationer

1. vid punkten 13 (Motioner om anslag till Bidrag till Religionspedagogiska
institutet) av herrar Axel Andersson (fp), Virgin (m), Nyman
(fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson (ep), Wirtén (fp), Johan Olsson
(ep), Mattsson (ep), Enskog (fp), Nordstrandh (m), Nilsson i Tvärålund
(ep), Cassel (m), Westberg i Ljusdal (fp) och Elmstedt (ep) som anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Med hänsyn till de värdefulla insatser som Religionspedagogiska
institutet gör inom sitt verksamhetsområde och betydelsen av den uppgift
institutet satt sig före och likaså till de svåra ekonomiska förhållanden
under vilka institutet arbetar tillstyrker utskottet motionerna
I: 174 och II: 196 om bidrag till institutet med 25 000 kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna I: 174 och II: 196 till
Bidrag till Religionspedagogiska institutet för budgetåret 1969/70
anvisar ett anslag av 25 000 kr.» 2

2. vid punkten 14 (Motion om statligt stöd till Evangeliska Fosterlandsstiftelsens
sjömansmission) av herr Westberg i Ljusdal (fp).

Statsutskottets utlåtanden nr 47-49 år 1969

SU 1969
47-49

Nr 47

Statsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret 1969/70 till
ibero-amerikanska institutet i Stockholm jämte motion.

(2:a avd.)

Propositionen

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bilaga 10, punkt E 37) beräknat
medel för nedannämnda ändamål, har Kungl. Maj:t i propositionen
nr 21 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden
för den 21 februari 1969 föreslagit riksdagen att dels godkänna
att ibero-amerikanska institutet i Stockholm den 1 juli 1969 i enlighet
med vad som anförts i statsrådsprotokollet omorganiseras till ett
fristående statligt institut, dels till ibero-amerikanska institutet i Stockholm
för budgetåret 1969/70 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

Förslaget i propositionen innebär att ibero-amerikanska institutet i
Stockholm, som f. n. är knutet till handelshögskolan, skall omorganiseras
till ett fristående statligt institut med uppgift att ägna sig åt utbildning,
information, dokumentation och forskning rörande främst kultur- och
samhällsförhållanden i Latinamerika. Institutet föreslås komma att stå under
ledning av en styrelse som Kungl. Maj:t utser. Under styrelsen skall
finnas en föreståndare. Driftkostnaderna för budgetåret 1969/70 beräknas
till 221 000 kr. Av detta belopp avses 220 000 kr. bli täckta genom
att erforderlig del av behållningen av en fond, som år 1950 bildades för
motsvarande ändamål, tas i anspråk. Fonden beräknas täcka driftkostnaderna
vid institutet under de närmaste budgetåren. Avsikten är att verksamheten
därefter skall finansieras över riksstaten. En tjänst som administrativ
sekreterare inrättas vid institutet.

Motionen

I motionen II: 1055 av herrar Ahlmark och Ullsten har hemställts att
riksdagen med anledning av proposition nr 21 beslutar inrätta en post
som administrativ sekreterare (med de arbetsuppgifter som skisseras i
motionen) vid det nya ibero-amerikanska institutet i Stockholm samt att
riksdagen beslutar att kostnaderna för denna befattning täcks genom att
ta i anspråk mer av de fondmedel som enligt propositionen skall bekosta
verksamheten de närmaste budgetåren.

1 Riksdagen 1969. 6 saml. Nr 47-49. D Times 9/12 23 cic. (Sid. 1,2)

(55)

SU 1969: 47

Utskottet

Den i propositionen föreslagna omorganisationen av det ibero-amerikanska
institutet i Stockholm innebär att detta får ställning som ett fristående
statligt institut med verksamheten inriktad främst på utbildning,
information, dokumentation och forskning om kultur- och samhällsutvecklingen
i de latinamerikanska länderna. Institutet skall också, liksom
hittills, medverka till ekonomiska och allmänkulturella kontakter med
Latinamerika och stimulera studiet av de ibero-amerikanska ländernas
språk.

I motionen II: 1055 framhålles att omorganisationen fyller ett i högsta
grad angeläget behov. Enligt motionärerna synes dock inte de personella
resurser, som ställs till institutets förfogande, stå i rimlig relation till målsättningen
för verksamheten. De påpekar att föreståndaren ensam skall
svara för såväl utbildnings- och informationsverksamhet som forskning
och allt administrativt arbete. De föreslår därför att en tjänst som administrativ
sekreterare inrättas vid institutet.

Utskottet, som med tillfredsställelse konstaterar den förbättring som
omorganisationen innebär, får med anledning av det i motionen II: 1055
framställda yrkandet uttala att man, om de administrativa arbetsuppgifterna
för föreståndaren blir för betungande och om utvecklingen i övrigt
visar att en personalförstärkning behövs, framdeles bör överväga en dylik.
Den i propositionen föreslagna organisationen bör emellertid enligt utskottets
mening för närvarande godtagas. Utskottet, som funnit det vara
värdefullt att institutet i propositionen förutsättes kunna utnyttjas i nordiskt
samarbete, tillstyrker alltså Kungl. Maj:ts förslag och hemställer

att riksdagen

1. godkänner att ibero-amerikanska institutet i Stockholm i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet anförts den 1 juli 1969 omorganiseras
till ett fristående statligt institut,

2. till Ibero-amerikanska institutet i Stockholm för budgetåret
1969/70 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

3. avslår motionen II: 1055.

Stockholm den 15 april 1969

På statsutskottets vägnar
GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

56)

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1969

BeU 1969: 55

Nr 55

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner
beträffande vässa uppbördsfrågor.

Yrkanden

1) motionerna 1:717 av herr Åkerlund m. fl. samt 11:789 av herr
Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts,

att riksdagen beslutar sådan ändring av 49 § 2 mom. uppbördsförordningen,
att den anståndsbeviljande myndighetens beslut icke enbart blir
beroende på taxeringsintendentens yttrande;

2) motionen I: 380 av herrar Alexanderson och Ernulf, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till ändring av

reglerna om restitution av skatt i uppbördsförordningen i överensstämmelse
med vad i motionen anförts.

Enligt utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till innevarande års
höstsession.

Gällande bestämmelser och frågornas tidigare behandling

Anstånd med erläggande av skatt vid skatteprocess

49 § 1 och 2 mom. uppbördsförordningen (UF) innehåller de huvudsakliga
bestämmelserna om anstånd med erläggande av skatt vid taxeringsbesvär
och har från och med år 1968 följande lydelse.

1 mom. Skattskyldig må av lokal skattemyndighet erhålla anstånd med
inbetalning av skatt eller ränta

1) om taxeringsintendenten anfört besvär över taxering med yrkande
om ändring till den skattskyldiges förmån: till belopp som betingas av
taxeringsintendentens yrkande,

2) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och taxeringsintendenten,
helt eller delvis, tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd:
till belopp som betingas av taxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende: till belopp som betingas av förbiseendet,

4) om den skattskyldige taxerats på mer än en ort för samma inkomst,
garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till belopp, motsvarande
ettdera av eller båda de skattebelopp som påförts i anledning av taxeringen,

1 Riksdagen 1969. 7 samt. Nr 55 E Times 9/12 (9/10) 23 cic. (Sid. 1, 8)

(57)

BeU 1969:55

Det bör vidare framhållas att - även om den definitiva källskatten inte
kommer till stånd utan nuvarande ordning i stort sett blir bestående - ett
mera nyanserat system för beräkning av ränta på överskjutande skatt
kommer att vara förenat med betydande svårigheter. Utskottet vill här
endast peka på att större arbetsgivare endast en gång årligen behöver insända
en skatteanvisning, på vilken upptagits sammanlagda beloppet av
de för arbetstagare gjorda skatteavdragen. Om arbetstagaren i sådant fall
skulle bli berättigad till ränta på överskjutande skatt från och med den
dag arbetsgivaren inbetalt skatten medför varje fall av skatteåterbäring
ett tidskrävande utredningsarbete, som troligen skulle orsaka det allmänna
betydande kostnader. Skulle man å andra sidan återgå till det ursprungliga
systemet med en detaljredovisning av skatteinbetalningarna, belastas
arbetsgivaren med ett betungande arbete. I intetdera fallet kan olägenheterna
antas stå i rimlig proportion till de obetydliga fördelar för den
skattskyldige som skulle vinnas genom dylika åtgärder.

Slutligen bör erinras om att utskottet redan år 1967 förutsatte att frågan
om ändrade principer för ränteberäkning, när tillämpningen av en
särskild författningsbestämmelse är beroende av särskild ansökan, skulle
tas upp till prövning efter ADB-systemets genomförande.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen I: 380.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1) motionerna I: 717 och II: 789

2) motionen I: 380.

Stockholm den 21 oktober 1969

På bevillningsutskottets vägnar
JOHN ERICSSON

Närvarande: från första kammaren herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*
(s), Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wämberg
(s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Arne Pettersson
(s); samt från andra kammaren herrar Magnusson i Borås (m),
Brandt* (s), fru Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström
(s), Wiklund i Härnösand (s), Sundkvist (ep) och Josefson i
Arrie* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation
av herr Tistad (fp).

(58)

Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna 1970

Nr 21

Reservation görs för eventuella missförstånd eller tryckfel. I sitt slutliga skick kommer anförandena att införas i
riksdagens protokoll.

Onsdagen den 18 februari

Kl. 14.00

Valbarhet till byggnads- och fastighetsnämnder (Konstitutionsutskottets

uti. nr 1)

Anförande nr 1

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Av föreliggande handlingar
framgår vad detta ärende rör sig om, och
det behövs inte några långa utläggningar eller
föreläsningar om det. Här i landet florerar
det ett missbruk som består däri att personer
med starka ekonomiska intressen i
byggnadsverksamheten sitter med i byggnads-
och fastighetsnämnder, där de - vid
sidan om att de fullgör ett gott arbete, vilket
ingen bestrider - kan bevaka sina egna intressen.
Exempel på att så sker saknas ingalunda.
I vår motion II: 4 skriver vi att man
skulle kunna anföra rena skräckexempel härpå,
och det tror jag vore ganska lätt.

Detta missbruk är allmänt känt. Det kom
till justitieombudsmannens speciella kännedom
genom en anmälan för något år sedan,
och JO blev då så alarmerad att han t. o. m.
övervägde att ingå till Kungl. Maj:t med begäran
om en lagändring, som skulle omöjliggöra
att man i byggnadsnämnd - som det
gällde den gången, men fastighetsnämnd är
jämställd i detta fall - valde in personer som
har ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten.
JO ansåg det innebära risker när
det gällde allmänhetens förtroende för dessa
nämnder, om sådant missbruk förekom.

På en enkel fråga i denna kammare för
något år sedan svarade vederbörande statsråd
i ungefär samma anda som JO hade givit
uttryck åt, nämligen att det var olämp -

ligt att i dessa nämnder välja in människor
med privata intressen i byggnadsverksamheten,
eftersom de i så fall kommer i intressekollisioner.
Konstitutionsutskottet skrev också
i fjol i sitt utlåtande över en motion av
samma slag att utskottet ville slå vakt om
den kommunala friheten men att denna frihet
inte fick missbrukas.

Detta är bakgrunden till årets motion i
detta ärende, och det är egendomligt att konstitutionsutskottet
inte alls har bemött de
argument som framförts i motionen. Vårt
argument i årets motion är nämligen att alla
de förutsättningar som JO samt statsrådet
och konstitutionsutskottet i fjol utgick från
inte är för handen. Det påtalade missbruket
florerar alltjämt, och den frihet som det talats
om missbrukas. Det är det som vi har
slagit fast i vår motion. Men därom har utskottet
inte skrivit ett enda ord. Det hade
varit utskottets uppgift att tillbakavisa våra
påståenden. Om utskottet velat säga att något
missbruk inte förekommer, varför har
då ingen undersökning gjorts av förhållandena
ute i landet?

Utskottet har kanske mellan raderna velat
skriva vad JO sagt sig hoppas, nämligen
att fullmäktigeförsamlingarna inte väljer sådana
personer som kan råka i intressekollisioner
till ledamöter i dessa nämnder, men
det håller inte. Utskottet kan inte skriva så,
ty det förhåller sig inte på det sättet. Kanske
beror konstitutionsutskottets tystnad just på
att utskottet inte har något försvar på den
punkten.

Det är ytterst allvarligt om allmänhetens
förtroende för nämnderna ute i våra kommuner
skulle brista. Jag tror att det finns

1 Snabbprotokoll 1970. Nr 21

Fl Times 9/10 14 cic. (Sid. 1, 2, 41, 42)

(59)

Nr 21 Onsdagen den 18 februari 1970

risk för det och att det i många städer och
samhällen sitter människor med privata ekonomiska
intressen med i dessa nämnder. Det
är mycket angeläget att kunna eliminera den
risken, och vi motionärer - herr Tistad från
folkpartiet, Johansson i Växjö från centerpartiet
och Werner från moderata samlingspartiet
och jag - har därför ansett det vara
nödvändigt att ingripa lagstiftningsvägen, såsom
JO övervägde att göra.

Statsrådet sade i sitt svar på en enkel fråga
i ärendet att det är svårt att lagstifta på
detta område. Riksdagens justitieombudsman
är tydligen av annan mening, och han borde
ändå ha god inblick i vad som lämpar sig
eller inte lämpar sig att lagstifta om.

Vi fullföljer alltså bara den tanke som
justitieombudsmannen var inne på 1967,
nämligen att det måste bli en ändring och
att denna inte kan genomföras på annat sätt
än genom lagstiftning. Det måste i oväldens
namn dras upp en rågång mellan ifrågavarande
nämnder och personer som har intressen
i byggnadsverksamheten och som -»med rätt eller orätt», såsom JO uttryckte
sig - kan misstänkas främja sina egna eller
sin arbetsgivares intressen. Med hänvisning
härtill ber jag att få yrka bifall till motionen
II: 4.

Anförande nr 2

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Förevarande motion är ju
en gammal bekant, men jag måste säga att
herr Sjöholms sätt att referera överensstämmer
ganska illa med verkligheten. Justitieombudsmannen
har inte betecknat anställda
inom olika slags byggnadsföretag som jäviga
såsom ledamöter av en byggnadsnämnd eller
fastighetsnämnd. Det yttrande som JO fällde
avsåg personer som var delägare i en
byggnadsfirma, således personer med direkt
ekonomiskt engagemang. Herr Sjöholms
framställning innehåller således en del halvsanningar.

Jag kan trösta herr Sjöholm med att ingen
av konstitutionsutskottets ledamöter, bland
vilka finns representanter för samtliga demokratiska
partier, vid något tillfälle höjt sin
röst för att tillstyrka herr Sjöholms motion.
De anser nämligen att den går alltför långt.

Ett genomförande av kravet att personer
med ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten
- privata eller anslutna till arbetsgivare
- skulle förstöra alla möjligheter att
i dessa nämnder ta in sakkunnigt folk. Det
finns knappast sakkunnigt folk att tillgå
utan någon form av anknytning till byggnadsverksamhet.

Det är fullständigt klart att en person som
har ekonomiska intressen att bevaka i en
sådan nämnd bör träda tillbaka och inte bör
väljas in. Men, herr Sjöholm, det är inte
riktigt att varje anställd i exempelvis HSB
eller Riksbyggen kan anses ha sådana privata
ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten
att vederbörande därmed skulle
vara jävig när det gäller att sitta i en byggnadsnämnd.
Det är av detta skäl som konstitutionsutskottet
varit fullständigt enigt om
att avstyrka motionen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till
konstitutionsutskottets hemställan.

Anförande nr 3

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är ganska symptomatiskt
att herr Henningsson själv har intressen
i byggnadsverksamheten. Konstitutionsutskottet
kunde ha funnit en bättre talesman
än en person som delvis berörs av förevarande
motionsyrkande. Herr Henningsson
sitter visserligen inte i någon fastighetsnämnd,
men om han gjort det hade han varit
direkt berörd.

Herr Henningsson talade vidare om att
vissa människor skulle vara jäviga i detta
sammanhang. Men det handlar inte om jäv,
herr Henningsson, ty den som är jävig får
inte delta i en nämnds sammanträde av aktuellt
slag. Jag tror dock att många människor
skulle bedömas som jäviga, om det
gjordes gällande att så är fallet. Så brukar
man emellertid inte handla. Vi vet emellertid
från vår egen hemstad, herr Henningsson,
att det vid åtskilliga tillfällen hänt att så
många ledamöter i en nämnd varit inblandade
i ett ärende att majoriteten blivit omkastad
när de trätt tillbaka, något som åtskilligt
förgrymmat socialdemokraterna. Så
skulle säkerligen också bli fallet många
gånger om jäv gjordes gällande.

(60)

Nr 21 Onsdagen den 18 februari 1970

De Handikappades riksförbund angav i
sitt yttrande avseende Parkeringskommitténs
betänkande SOU 1968: 18 de problem den
handikappade bilägaren dagligen konfronteras
med, samtidigt som man lämnade förslag
till åtgärder i mening att eliminera de hinder
som de facto föreligger. Bland handikappade
bilister anses snara åtgärder vara påkallade.

Med hänvisning till det anförda hemstäl -

ler jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för civildepartementet få
ställa följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att för riksdagen
framlägga förslag till lösning av handikappade
bilisters parkeringsfrågor?

Denna anhållan bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.13.

Innehåll

Anförande nr

Valbarhet till byggnads- och fastighetsnämnder ............ 1-17

Förbud att tala från manuskript i riksdagen................ 18-24

Upphävande av regeringsformens stadgande om domares oav sättlighet

m. m..................................... 25-26

Polishus m. m......................................... 27-43

Meddelande ang. preliminär ärendeplan för tiden intill påslc uppehållet

........................................ 44

Lokaliseringsbidrag .................................... 45-53

Statens hantverks- och industrilånefond.................... 54-57

Lokaliseringslån ...................................... 58-59

Lag om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteks föreningar,

m. m..................................... 60-61

Värdefast statligt obligationslån.......................... 62-65

Interpellationer av:

fru Ryding, ang. patients medinflytande inom sjukvården,

m. m........................................... 66

herr Nilsson i Kristianstad, ang. parkeringsplatser för handikappade
bilister .................................. 67

Förteckning över talare

(Siffrorna avser anförandenas nummer)

Herr talmannen 44, 45
» Björkman 21, 23
» Brännström 61
» Börjesson i Glömminge 60
» Carlshamre 11, 14
» Fagerlund 48, 51, 57, 59
» Fridolfsson i Rödeby 63
» Geijer, statsråd 35, 39
» Gustafson i Göteborg 27, 31, 34, 36,
40

» Gustavsson i Ängelholm 7
» Haglund 42
» Henningsson 2, 4, 6, 12, 19
» Jönsson i Ingemarsgården 28, 37

Herr Larsson i Luttra 10, 16, 26
Fröken Ljungberg 30, 33, 53
Herr Lundberg 25
» Löfgren 62, 64
» Magnusson i Borås 56
» Mundebo 47, 49, 54
» Nilsson i Kristianstad 67
» Nilsson i Tvärålund 41, 46, 50, 52, 55,
58

» Ohlin 65
Fru Ryding 66

Herr Sjöholm 1, 3, 5, 8, 13, 17, 18, 20, 24
» Svenning 9, 15
» Westberg i Ljusdal 29, 32, 38, 43

Nr 21 Onsdagen den 18 februari 1970

Enkla frågor

Nr 58 Herr Jönssons i Ingemarsgården (fp)
fråga till herr statsrådet och chefen för industridepartementet
angående elkraftförsörjningen: Kan

statsrådet ange om en elransonering
kommer att införas och hur i så fall en sådan
kommer att utformas?

Anser statsrådet att den rådande bristen
på elkraft, betingad av elförsörjningens starka
beroende av vattenkraft, bör påverka den
fortsatta utbyggnaden av elförsörjningen i
fråga om avvägningen mellan vatten- och
värmekraft?

Stockholm den 17 februari 1970
ELIAS JÖNSSON

Nr 59 Herr Björkmans (m) fråga till hans
excellens herr ministern för utrikes ärendena
angående information till utlandssvenskar
om 1970 års val:

Har några åtgärder vidtagits för att genom
de svenska utlandsmyndigheterna sprida
kännedom om utlandssvenskarnas möjlighet
att deltaga i årets val till riksdagen?

Stockholm den 18 februari 1970
FOLKE BJÖRKMAN

Nr 60 Fru Rydings (vpk) fråga till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder för att förhindra att
kommunalt bostadstillägg till folkpension
reduceras på grund av höjd fastighetstaxering: -

Ämnar statsrådet ta något initiativ i syfte
att eliminera de ogynnsamma verkningarna
den formella förmögenhetsökningen får på
folkpensionärernas möjlighet att erhålla oreducerade
kommunala bostadstillägg, som följer
av de förhöjda taxeringsvärdena på villor
och fritidshus?

Stockholm den 18 februari 1970
GUNVOR RYDING

Nr 61 Herr Källstads (fp) fråga till herr
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
angående riktlinjerna för tillsättande
av universitetslektorat:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga
för att skapa klarare riktlinjer för tillsättande
av universitetslektorat?

Stockholm den 18 februari 1970
THORVALD KÄLLSTAD

Nr 62 Fru Kristenssons (m) fråga till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående information till berörda parter
om anteckning i personakt om utomäktenskapligt
barn:

När kan Kungl. Maj:t förväntas utfärda
föreskrifter angående information, dels till
de barn utom äktenskap som saknar bamavårdsman,
dels till fader, om anteckning i
personakt om utomäktenskapligt barn i enlighet
med riksdagens skrivelse 367/1969?

Stockholm den 18 februari 1970
ASTRID KRISTENSSON

SNABBPROTOKOLL FRÅN RIKSDAGSDEBATTERNA
Utgivare: Riksdagens förvaltningskontor.

Prenumeration sker hos Riksdagens förvaltningskontor, Fack, 100 12 Stockholm 46, postgiro 1042.
Pris 30 kronor per år.

Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna 1970

Nr 21

Reservation görs för eventuella missförstånd eller tryckfel. I sitt slutliga skick kommer anförandena att införas i
riksdagens protokoll.

Onsdagen den 18 februari

Kl. 14.00

Valbarhet till byggnads- och fastighetsnämnder

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1)

Anförande nr 1

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Av föreliggande handlingar framgår vad detta ärende rör
sig om, och det behövs inte några långa utläggningar eller föreläsningar
om det. Här i landet florerar det ett missbruk som består däri att personer
med starka ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten sitter med
i byggnads- och fastighetsnämnder, där de - vid sidan om att de fullgör
ett gott arbete, vilket ingen bestrider - kan bevaka sina egna intressen.
Exempel på att så sker saknas ingalunda. I vår motion II: 4 skriver vi
att man skulle kunna anföra rena skräckexempel härpå, och det tror jag
vore ganska lätt.

Detta missbruk är allmänt känt. Det kom till justitieombudsmannens
speciella kännedom genom en anmälan för något år sedan, och JO blev
då så alarmerad att han t. o. m. övervägde att ingå till Kungl. Maj:t med
begäran om en lagändring, som skulle omöjliggöra att man i byggnadsnämnd
- som det gällde den gången, men fastighetsnämnd är jämställd
i detta fall - valde in personer som har ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten.
JO ansåg det innebära risker när det gällde allmänhetens
förtroende för dessa nämnder, om sådant missbruk förekom.

På en enkel fråga i denna kammare för något år sedan svarade vederbörande
statsråd i ungefär samma anda som JO hade givit uttryck åt,
nämligen att det var olämpligt att i dessa nämnder välja in människor
med privata intressen i byggnadsverksamheten, eftersom de i så fall
kommer i intressekollisioner. Konstitutionsutskottet skrev också i fjol i
sitt utlåtande över en motion av samma slag att utskottet ville slå vakt
om den kommunala friheten men att denna frihet inte fick missbrukas.

1 Snabbprotokoll 1970. Nr 21

F2 Times 9/12 (9/10) 23 cic. (Sid. 1,2,41,42)

(63)

Nr 21 Onsdagen den 18 februari 1970

de förutsättningar som JO samt statsrådet och konstitutionsutskottet i
fjol utgick från inte är för handen. Det påtalade missbruket florerar alltjämt,
och den frihet som det talats om missbrukas. Det är det som vi
har slagit fast i vår motion. Men därom har utskottet inte skrivit ett enda
ord. Det hade varit utskottets uppgift att tillbakavisa våra påståenden.
Om utskottet velat säga att något missbruk inte förekommer, varför har
då ingen undersökning gjorts av förhållandena ute i landet?

Utskottet har kanske mellan raderna velat skriva vad JO sagt sig hoppas,
nämligen att fullmäktigeförsamlingarna inte väljer sådana personer
som kan råka i intressekollisioner till ledamöter i dessa nämnder, men
det håller inte. Utskottet kan inte skriva så, ty det förhåller sig inte på
det sättet. Kanske beror konstitutionsutskottets tystnad just på att utskottet
inte har något försvar på den punkten.

Det är ytterst allvarligt om allmänhetens förtroende för nämnderna
ute i våra kommuner skulle brista. Jag tror att det finns risk för det och
att det i många städer och samhällen sitter människor med privata ekonomiska
intressen med i dessa nämnder. Det är mycket angeläget att kunna
eliminera den risken, och vi motionärer - herr Tistad från folkpartiet,
Johansson i Växjö från centerpartiet och Werner från moderata samlingspartiet
och jag - har därför ansett det vara nödvändigt att ingripa
lagstiftningsvägen, såsom JO övervägde att göra.

Statsrådet sade i sitt svar på en enkel fråga i ärendet att det är svårt
att lagstifta på detta område. Riksdagens justitieombudsman är tydligen
av annan mening, och han borde ändå ha god inblick i vad som lämpar
sig eller inte lämpar sig att lagstifta om.

Vi fullföljer alltså bara den tanke som justitieombudsmannen var inne
på 1967, nämligen att det måste bli en ändring och att denna inte kan
genomföras på annat sätt än genom lagstiftning. Det måste i oväldens
namn dras upp en rågång mellan ifrågavarande nämnder och personer
som har intressen i byggnadsverksamheten och som - »med rätt eller
orätt», såsom JO uttryckte sig - kan misstänkas främja sina egna eller sin
arbetsgivares intressen. Med hänvisning härtill ber jag att få yrka bifall
till motionen II: 4.

Anförande nr 2

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Förevarande motion är ju en gammal bekant, men jag
måste säga att herr Sjöholms sätt att referera överensstämmer ganska
illa med verkligheten. Justitieombudsmannen har inte betecknat anställda
inom olika slags byggnadsföretag som jäviga såsom ledamöter av en byggnadsnämnd
eller fastighetsnämnd. Det yttrande som JO fällde avsåg personer
som var delägare i en byggnadsfirma, således personer med direkt
ekonomiskt engagemang. Herr Sjöholms framställning innehåller således

Nr 21 Onsdagen den 18 februari 1970

De Handikappades riksförbund angav i sitt yttrande avseende parkeringskommitténs
betänkande SOU 1968: 18 de problem den handikappade
bilägaren dagligen konfronteras med, samtidigt som man lämnade
förslag till åtgärder i mening att eliminera de hinder som de facto föreligger.
Bland handikappade bilister anses snara åtgärder vara påkallade.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för civildepartementet få ställa följande
fråga:

Har statsrådet för avsikt att för riksdagen framlägga förslag till lösning
av handikappade bilisters parkeringsfrågor?

Denna anhållan bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 18.13.

Innehåll

Anförande nr

Valbarhet till byggnads- och fastighetsnämnder.............. 1-17

Förbud att tala från manuskript i riksdagen................ 18-24

Upphävande av regeringsformens stadgande om domares oav sättlighet

m. m..................................... 25-26

Polishus m. m......................................... 27-43

Meddelande ang. preliminär ärendeplan för tiden intill påskuppehållet
.......................................... 44

Lokaliseringsbidrag.................................... 45-53

Statens hantverks- och industrilånefond.................... 54-57

Lokaliseringslån ...................................... 58-59

Lag om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteks föreningar,

m. m..................................... 60-61

Värdefast statligt obligationslån.......................... 62-65

Interpellationer av:

fru Ryding, ang. patients medinflytande inom sjukvården,

m. m........................................... 66

herr Nilsson i Kristianstad, ang. parkeringsplatser för handikappade
bilister .................................. 67

Förteckning över talare

(Siffrorna avser anförandenas nummer)

Herr Gustavsson i Ängelholm 7
» Haglund 42

» Henningsson 2, 4, 6, 12, 19

» Jönsson i Ingemarsgården

28, 37

» Larsson i Luttra 10, 16, 26
Fröken Ljungberg 30, 33, 53
Herr Lundberg 25
» Löfgren 62, 64
» Magnusson i Borås 56

(65)

Nr 21 Onsdagen den 18 februari 1970

Herr Mundebo 47, 49, 54
» Nilsson i Kristianstad 67

» Nilsson i Tvärålund 41, 46,

Herr Sjöholm 1, 3, 5, 8, 13, 17,

18, 20, 24
» Svenning 9, 15

» Westberg i Ljusdal 29, 32,

50, 52, 55, 58
» Ohlin 65

38, 43

Fru Ryding 66

Enkla frågor

Nr 58 Herr Jönssons i Ingemarsgården (fp) fråga till herr statsrådet och
chefen för industridepartementet angående elkraftförsörjningen:

Kan statsrådet ange om en elransonering kommer att införas
och hur i så fall en sådan kommer att utformas?

Anser statsrådet att den rådande bristen på elkraft, betingad av
elförsörjningens starka beroende av vattenkraft, bör påverka den
fortsatta utbyggnaden av elförsörjningen i fråga om avvägningen
mellan vatten- och värmekraft?

Stockholm den 17 februari 1970
ELIAS JÖNSSON

Nr 59 Herr Björkmans (m) fråga till hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena angående information till utlandssvenskar om 1970
års val:

Har några åtgärder vidtagits för att genom de svenska utlandsmyndigheterna
sprida kännedom om utlandssvenskarnas möjlighet
att deltaga i årets val till riksdagen?

Stockholm den 18 februari 1970
FOLKE BJÖRKMAN

Nr 60 Fru Rydings (vpk) fråga till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder för att förhindra att kommunalt bostadstillägg
till folkpension reduceras på grund av höjd fastighetstaxering:

Ämnar statsrådet ta något initiativ i syfte att eliminera de
ogynnsamma verkningarna den formella förmögenhetsökningen
får på folkpensionäremas möjlighet att erhålla oreducerade kommunala
bostadstillägg, som följer av de förhöjda taxeringsvärdena
på villor och fritidshus?

Stockholm den 18 februari 1970
GUNVOR RYDING

SNABBPROTOKOLL FRÄN RIKSDAGSDEBATTERNA

Utgivare: Riksdagens förvaltningskontor.

Prenumeration sker hos Riksdagens förvaltningskontor,

Fack, 100 12 Stockholm 46, postgiro 1042.

Pris 30 kronor per år.

(66)

Riksdagens protokoll

Nr 34—35 30—31 oktober 1969

Debatter in. m.

Torsdagen den 30 oktober

Meddelande ang. sammanträdestider m. m................... 3

Svar på frågor av

herr Clarkson (m) ang. åtgärder för att hålla enskild person skadeslös
vid fall av penningförfalskning samt fröken Wetterström (m),
herr Boo (ep) och herr Jönsson i Ingemarsgården (fp) i samma
ämne............................................ 3

herr Josefsson i Halmstad (s) ang. skattefrihet för vissa avgångser -

sättningar ........................................... 9

herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. åtgärder för att utjämna bensinoch
oljekostnaderna för de inre och nordliga delarna av landet . . 10

herr Wennerfors (m) ang. tillsättande av en expertgrupp för lösande
av zigenarnas problem ................................ \ j

herr Eriksson i Bäckmora (ep) ang. förbättrad sjukpenning för hem -

arbetande kvinnor...................................... 1 j

herr Andersson i Örebro (fp) ang. lagstiftning om rätt för köpare
att annullera kontrakt som slutits vid s. k. dörrförsäljning .... 12

herr Enskog (fp) ang. förfrågningar från företag om tillämpningen
av den s. k. Rhodesia-lagen.............................. 13

fru Lindberg (s) ang. besittningsskydd för lägenhet hyrd i andra

hand ......................................

fru Kristensson (m) ang. framläggande av proposition om rätte -

gångshjälp ............................................ 16

herr Mundebo (fp) ang. åtgärder för att förkorta väntetiden vid

rättspsykiatrisk undersökning ............................ \-j

herr Hugosson (s) ang. samhällsingripande mot den s. k. scientolo gin

.................................................. 19

herr Thylén (m) ang. beslag av fiskeredskap.................. 20

Allmänpolitisk debatt (forts.).............................. 21

Visst tillgodoräknande av tjänstgöring på fiskefartyg............ 78

Rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på djurbesättning 79

1 Riksdagens protokoll 1969. Nr 34-35. G1 Times 9/12 23 cic 9/10 14 cic (Sid. 1,2,3,4,5,20,83,84)

Nr 34—35 år 1969

Meddelande ang. plenum fredagen den 31 oktober............

Interpellation av herr Lindberg (s) ang. den militära hälso- och

sjukvården............................................

Meddelande om enkla frågor av:

herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. televerkets bestämmelser om flyttning
av telefonapparat..................................

herr Eriksson i Bäckmora (ep) ang. skyldighet för biltillverkare att

använda material som förhindrar rostskador................

fru Kristensson (m) ang. bevakningen av svenskt territorialvatten
herr Nordstrandh (m) ang. sammansättningen av 1968 års utbildningsutredning
........................................

Fredagen den 31 oktober

Meddelande om enkel fråga av herr Hedin (m) ang. traktorskattens
inverkan på jordbruksförhandlingarna våren 1969 ..........

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 30 oktober

Statsutskottets utlåtande nr 124, om fria läroböcker till vuxenstuderande
..............................................

- nr 125, ang. dispositionen av awecklingsskolomas donationsfonder
..............................................

Bevillningsutskottets betänkande nr 52, ang. redogörelse från Nordiska
rådets sjuttonde session............................

Andra lagutskottets utlåtande nr 61, om visst tillgodoräknande av
tjänstgöring på fiskefartyg ..............................

- nr 62, om förbud mot användning av DDT m. fl. preparat . .

- nr 63, ang. handläggningen av fall av misstänkt barnmisshandel

- nr 64, om viss ändring av reglerna i barnavårdslagen angående

s. k. återflyttning......................................

- nr 65, om lagstadgad rätt till semester mellan jul och nyår----

- nr 66, om översyn av reglerna om sjukförsäkringsavgift ....
Bevillningsutskottets betänkande nr 54, om rätt till nedskrivning

vid beskattningen av värdet på djurbesättning..............

- nr 55, ang. vissa uppbördsfrågor ........................

Nr 34

Torsdagen den 30 oktober 1969

Torsdagen den 30 oktober

Kl. 10.00

§ 1

Herr talmannen meddelade, att herr Wennerfors,
som vid kammarens sammanträde
den 21 innevarande oktober beviljats ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden den
24 oktober-den 5 nästkommande december
på grund av militärtjänst, för innevarande
dag intagit sin plats i kammaren.

§ 2

Meddelande ang. sammanträdestider m. m.

Herr TALMANNEN yttrade:

Till kammarens ledamöter har utdelats en
preliminär plan för andra kammarens sammanträden
under december månad. Därav
framgår bl. a. att sessionens sista arbetsplenum
avses skola äga rum onsdagen den 17
december och att kamrarna sammanträder
även torsdagen den 18 december om så erfordras
på grund av skiljaktiga beslut.

En preliminär plan för behandling i kamrarna
av utskottsutlåtanden under december
månad kommer att framläggas i mitten av
november.

§ 3

Svar på frågor ang. åtgärder för att hålla enskild
person skadeslös vid fall av penningförfalskning Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet
STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Clarkson, fröken Wetterström
och herr Jönsson i Ingemarsgården
har - med något varierande formuleringar -frågat mig, om jag ämnar vidta några åtgärder
för att hålla enskild person skadeslös vid
fall av penningförfalskning. Herr Boo har
ställt samma fråga till justitieministern. Herr

Boos fråga har överlämnats till mig för besvarande
samtidigt med de övriga.

Regeringen anser det inte möjligt eller
lämpligt att staten ersätter ekonomiska förluster
till följd av sedelförfalskning eller annan
penningförfalskning.

Vidare anförde:

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Först ber jag att få tacka
statsrådet Sträng för svaret samtidigt som
jag vill säga att det var med besvikelse som
jag tog emot det. Jag hade nämligen hoppats
att herr Sträng skulle ha funnit någon möjlighet
att ersätta dem som oförskyllt har
drabbats av de falska hundrakronorssedlarna.

Som herr Sträng vet har det kommit ut
ett stort antal förfalskade hundralappar, och
100 kronor är väl för alla av oss en kännbar
förlust - ja, för de flesta en mycket
kännbar förlust. Även för normalt hederliga
medborgare kan det innebära en svår
frestelse att låta en falsk hundralapp gå vidare
i cirkulationen. Jag tycker därför att
det ur allmänpreventiva synpunkter hade varit
synnerligen värdefullt, om det hade funnits
en möjlighet för oskyldiga människor
som drabbas på detta sätt att gå till någon
institution och få den falska sedeln registrerad
och ersatt. Om dessa personer t. ex.
hade kunnat gå till polisen omedelbart, så
hade man för det första vunnit det syftet
och för det andra hade polisens arbete påskyndats.
Dess arbete hade blivit mera effektivt,
och polisen hade kanske då snabbare
kunnat inringa den brottslige som
prånglat ut sedlarna.

Fröken WETTERSTRÖM (m):

Herr talman! Också jag ber att få tacka
finansministern för svaret, trots att det inte
gärna kunde ha varit mera negativt.

Nr 34 Torsdagen den 30 oktober 1969

Svar på frågor ang. åtgärder för att hålla
enskild person skadeslös vid fall av penningförfalskning -

Jag har framställt min fråga därför att jag
tycker det är hårt att framför allt gamla
personer, kanske med nedsatt syn och avtrubbad
känselförmåga, som är hänvisade
till att leva uteslutande på sin pension, skall
riskera att drabbas av en för dem kännbar
ekonomisk förlust. Om det är så att det
praktiskt taget bara är experter förbehållet
att kunna konstatera om en sedel är äkta
eller falsk, tycker jag att det är för mycket
begärt att gemene man - och speciellt de
gamla som jag talat om - skall kunna upptäcka
om de hundrakronorssedlar de får i
sin hand är äkta eller inte. Det måste ändå
vara ett statens intresse att få reda på hur
många falska sedlar som är i omlopp och
att få dem ut ur cirkulationen. Annars finns
det ju risk för att sedlarna bara går vidare.

Jag vill fråga finansministern om man
förutsätter att den enskilde medborgaren
skall ha tillräckliga kunskaper för att kunna
avgöra om en sedel är äkta eller inte. Är
han skyldig - och det är det väsentliga - att
göra anmälan om han upptäcker att han fått
en falsk sedel. Om sådan skyldighet föreligger,
bör i så fall inte sedeln inlösas?

Hur förhåller det sig vidare t. ex. om riksbanken
mottagit falska sedlar via en bank?
Tillämpas då något regressförfarande? Om
så inte är fallet, har då inte riksbanken i
realiteten inlöst sedeln? Om detta sker i ett
sådant fall, borde enligt min mening möjlighet
kunna öppnas också för en privat person
att få en falsk sedel inlöst.

Herr BOO (ep):

Herr talman! Även jag tackar finansministern
för svaret på min fråga.

Spörsmålet huruvida en person som tar
emot falska sedlar i god tro skall hållas
skadeslös är ju ingalunda nytt, men det har
självfallet kommit i brännpunkten genom den
inflation i falska sedlar som nu uppstått.
Jag är väl medveten om att det är svårt att
finna lämpliga vägar och betryggande rättsformer
för inlösen av eller ersättning för
falska sedlar, men det kan inte heller vara

riktigt att lojala svenska medborgare skall
göra förluster genom den situation som
uppstått. Det kan gälla personer i små omständigheter
eller sådana som har särskilt
svårt att kontrollera de sedlar de tar emot, i
första hand äldre människor och jämförbara
kategorier.

Även den press som människor känner att
behöva kontrollera sedlarna i en situation
som den nuvarande kan upplevas som ganska
bekymmersam. Jag har själv stått på en
poststation och sett pensionärer kvittera ut
sina pensioner och iakttagit hur bekymrade
de varit när de kontrollerat de sedlar de
emottagit av postfunktionären. Det är beklagligt
att en situation som denna skall uppstå,
men det borde vara möjligt att finna vägar
för att hålla enskilda människor skadeslösa
i detta avseende.

Jag beklagar liksom de övriga frågeställarna
att svaret är så negativt. Jag vill ändå
hoppas att man skall kunna finna en acceptabel
väg, som på ett rimligt sätt leder till
trygghet för de människor det gäller. Jag
hoppas samtidigt naturligtvis att man skall
kunna förhindra att förfalskningar görs liksom
att man snabbt kan komma de personer
på spåren vilka ägnar sig åt denna kriminella
verksamhet.

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret på min fråga. Jag skall
uttrycka mig positivt och säga att det är
kort, klart och bestämt, vilket ju är bra för
en frågeställare. Svaret kan ju inte misstydas.

Finansministern anlägger två synpunkter,
varav den ena är att statlig ersättning i detta
fall inte är lämplig. Jag vill genmäla att staten
väl ändå är garant för våra pengar, och
som sådan har staten ett ansvar. Jag kan
dock medge att detta är en svårlöst fråga,
varför det kanske kan finnas ett visst fog
för den andra punkten i svaret, nämligen
att det inte är möjligt att införa någon form
av ersättning. Men önskvärt vore väl ändå
att man kunde hålla dessa människor, som
oförskyllt kommer i en svår situation, skadeslösa.
Det har ju skapats en stor osäkerhet
- en oro för de förlustrisker som finns
när man tar emot sedlar som kan vara förfalskade
- och många har ansett det fullt
naturligt och riktigt att staten skulle ge en

garanti härvidlag. Det är alltså ingen självklar
sak att man skall säga nej till detta.

Jag tycker att detta önskemål också måste
sammanfalla med statens önskemål, som inte
kan vara något annat än att snabbt kunna
avslöja sådana här oegentligheter. Då måste
man också få allmänheten att samverka så
långt som möjligt, och detta förutsätter att
någon osäkerhetssituation inte föreligger.

Jag förstår att det inte är så lätt att lösa
problemet. Låt mig emellertid framföra några
amatörmässiga synpunkter.

Skulle det inte vara möjligt att genomföra
ett system som innebär följande: Den som
fått en falsk sedel i sin hand skulle kunna
presentera den i riksbanken, inklusive dess
avdelningskontor, mot angivande av sitt
namn och adress och få den falska sedeln
deponerad. När falsktillverkaren avslöjas
skulle de deponerade sedlarna kontrolleras,
och där det med sannolika skäl visas att den
deponerade sedeln härrör från den avslöjade
falskmyntaren skulle deponenten få ersättning
med äkta sedel av samma värde. Givetvis
måste deponenten kunna visa att han inte
haft något som helst samröre med falsktillverkaren.

Jag förutsätter alltså att de som deponerar
sedlar mot uppgivande av sitt rätta namn
och adress knappast gör detta om de har
någon som helst bulvanförbindelse med
falsktillverkaren och löper risk att bli avslöjade.
Deponenterna är med ail sannolikhet
hederligt folk. De skulle för övrigt inte få
ersättning med mindre än att hederligheten
fastslås med erforderliga rättsliga garantier.
Jag utgår vidare från att det skall vara tekniskt
möjligt att fastslå om deponerade sedlar
härrör eller icke härrör från en avslöjad
falsktillverkare. Endast sådana deponerade
sedlar, om vilka det efter ingående teknisk
granskning kan sägas att de härrör från
falsktillverkaren, skall berättiga till ersättning.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet
STRÄNG:

Herr talman! Det har ställts några direkta
frågor till mig.

Låt mig först erkänna, att visst kan detta
ställningstagande innebära en hård attityd,
om det är en fattig människa som har råkat
få en falsk hundrakronorssedel. Jag skall
emellertid litet närmare utveckla varför jag

Nr 34 Torsdagen den 30 oktober 1969

Svar på frågor ang. åtgärder för att hålla
enskild person skadeslös vid fall av penningförfalskning -

ändå har svarat så klart negativt.

Fröken Wetterström frågade, om en medborgare
har skyldighet att anmäla när han
fått en falsk sedel. Mitt svar är att någon
skyldighet inte föreligger men att det är
önskvärt att en anmälan görs, därför att det
kan ge polisen en ledtråd.

Vidare frågade fröken Wetterström, om
man kan förutsätta att medborgarna alltid
kan kontrollera om en sedel är äkta eller
falsk. Ja, det beror ju på graden av finess
och skicklighet hos falskmyntarna. Vi får
väl utgå från att om vi skulle släppa på kravet
att medborgaren skall vara uppmärksam,
så skulle väsentliga risker uppkomma. Det
kan naturligtvis sägas att lojala svenska
medborgare inte borde behöva lida ekonomiskt
för en falskmyntarligas operationer.
Men tyvärr råkar ju lojala svenska medborgare
ibland illa ut. Man kan bli bestulen på
sina tillhörigheter, man kan bli överfallen
och få läggas in på sjukhus, man kan bli utsatt
för väskryckning - framför allt om man
är en dam - och bli av med sina tillhörigheter.
Om polisen klarar upp det hela och förövaren
av brottet har möjlighet att göra rätt
för sig, så blir den lojala svenska medborgaren
soulagerad. Men i de flesta fall brukar
vederbörande inte kunna göra rätt för sig,
och då får den lojala svenske medborgaren
ta en sådan förlust. Det är sålunda inget specifikt
med en falsk hundrakronorssedel. Situationen
kommer igen på många andra områden.

Vad som emellertid varit det väsentliga
för mig då jag givit detta klart negativa svar
har varit att jag befarar, att om man in
blanco förklarar att falska sedlar skall bytas
ut mot äkta, löper man risken av att man får
en extra fart på tillverkningen av falska
sedlar. Det finns då inte längre något återhållande
element hos den enskilde medborgaren.
Han vet med sig att han, om han får
en dåligt gjord förfalskning, kan gå och
lämna in den och få en äkta sedel i stället.
Enligt min mening löper man därmed risken
att olaga sedeltryckerier - om jag får

Nr 34 Torsdagen den 30 oktober 1969
Svar på fråga ang. beslag av fiskeredskap

lien och efter det att hälsovårdsministern i
England förra året gjorde ett skarpt uttalande
mot denna kvasivetenskap, i Sverige kommit
att understryka att den är en form av
religion. Den som närmare studerar rörelsens
metoder och syften finner ganska snart
att den har föga eller ingen anknytning till
religion. Det är därför med beklagande man
måste konstatera att så mycket skall kunna
försiggå under religiös täckmantel.

Här är det uppenbarligen fråga om en
kvasivetenskap som använder psykoanalytiska
och psykoterapeutiska metoder, vilka
tillämpas av icke medicinskt utbildad personal.
Man har därför enligt mitt förmenande
all anledning att ingående undersöka om
denna verksamhet verkligen är förenlig med
lagen av år 1960 om förbud i vissa fall mot
verksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Ett samhällsingripande behöver inte nödvändigtvis
innebära ett förbud. Man kan
göra samhällsingripanden genom upplysande
verksamhet, och det var utifrån dessa utgångspunkter
som jag ställde frågan närmast
till socialministern. Justitieministerns
sista mening i svaret om att man skall följa
rörelsens verksamhet med uppmärksamhet
i Sverige ger anledning till viss optimism.
Min önskan var att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen
skulle följa verksamheten och
genom information till medborgarna omtala
vad det här verkligen är fråga om.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Svar på fråga ang. beslag av fiskeredskap

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet, herr
statsrådet BENGTSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Thylén har frågat om
jag observerat att ändringar av fiskeristadgan
har lett till att tveksamhet råder huruvida
beslag av redskap är tillåtna i de fall

då förseelsen faller under 30 eller 31 §.

Fiskeristadgan ändrades med giltighet
fr. o. m. den 1 juli 1969. Ändringarna innebar
bl. a. att beslag av fiskeredskap m. m.
får ske endast i fall av olaga fiske. Däremot
får sådant beslag inte ske vid andra förseelser
mot fiskeristadgan eller mot länsstyrelsernas
fiskeristadgor. Någon tveksamhet kan
knappast råda på denna punkt.

Före den 1 juli 1969 kunde beslag ske
även vid förseelse mot länsstyrelsernas fiskeristadgor.
Med anledning av erfarenheterna
från tillämpningen av den nya ordningen
har emellertid regeringen på mitt
förslag den 24 oktober 1969 beslutat om
ändring i fiskeristadgan, som innebär återgång
till det gamla systemet.

Jag förmodar att det är dessa förhållanden
som herr Thylén avser med sin fråga.

Vidare anförde

Herr THYLÉN (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern
för svaret - av detsamma
framgår tydligt hur svårt det många gånger
kan vara att tolka stadgor och kungörelser.

Anledningen till min fråga var att ändringarna
i fiskeristadgan har lett till att
verksamheten beträffande tillsynsfrågor en
tid helt legat nere i avvaktan på en uttydning
av innebörden i 30 och 31 §§ fiskeristadgan.
Samma dag som jag ställde frågan
meddelade jordbruksministern de olika distrikten
att den nya fiskeristadgan ändrats
och att de skulle återgå till det gamla systemet;
det var ett mycket snabbt och effektivt
svar på min fråga.

Jag kan nämna att kustdistriktschefen i
västra kustdistriktet hade tillrått den honom
underställda personalen att tills vidare icke
verkställa beslag av fiskeredskap. Det kan
väl inte vara meningen, herr jordbruksminister,
att kungörelserna skall vara så svårtydbara
att den Er underställda personalen
inte kan tillämpa dem?

Härmed var överläggningen slutad.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren
medgiva, att besvarande av återstående
på dagens förteckning upptagna
frågor uppskötes till ett senare sammanträde.

Nr 35

Fredagen den 31 oktober 1969

Fredagen den 31 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 23 innevarande
oktober.

§ 2

Föredrogs den av herr Lindberg (s) vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få
framställa interpellation till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet angående
den militära hälso- och sjukvården.
Kammaren biföll denna anhållan.

§3

Till bordläggning anmäldes

konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 27, i anledning av motioner om vidgad
rösträtt för utlandssvenskar,

nr 28, i anledning av motioner om avskaffande
av adelsväsendet,

nr 29, i anledning av motion om kommunala
åtgärder för att bereda sysselsättning
åt partiellt arbetsföra,

nr 30, i anledning av motioner om förvaltning
av byggnad för skoländamål,

nr 31, i anledning av motioner om rätt
för kommun att bestrida rättegångskostnader
för kommunal förtroendeman,

nr 32, i anledning av motioner om rätt
för kommun att i sysselsättningsfrämjande
syfte lämna ekonomiskt stöd åt jordbrukare,
nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse
med överlämnande av redogörelse från
Nordiska rådets svenska delegation, i vad
skrivelsen hänvisats till konstitutionsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner,

nr 34, i anledning av motioner om proportionella
val av nämndemän, och

nr 35, i anledning av motioner om kommunalråds
och landstingsråds kommunalrättsliga
ställning;

statsutskottets utlåtanden:
nr 126, i anledning av motioner om beräkningsgrunderna
för den församlingsprästerliga
organisationen,

nr 127, i anledning av väckta motioner
om effektivare trafikundervisning i skolorna,
nr 128, i anledning av motioner om särskilda
läroböcker för synskadade barn, och
nr 129, i anledning av motioner om gemensamma
stationer för post, tele och järnväg; bevillningsutskottets

betänkanden:
nr 53, med anledning av motioner angående
avskrivningsunderlaget för skogsvägar,
m. m.,

nr 56, med anledning av motioner angående
realisationsvinstbeskattningen av aktier
m. m., och

nr 57, med anledning av motioner om
översyn av vissa avdragsregler i kommunalskattelagen; bankoutskottets

utlåtande nr 40, i anledning
av motioner om översyn av exportfinansieringen; första

lagutskottets utlåtanden:
nr 41, i anledning av motioner om ändrade
bestämmelser för tillsättande av tjänster
inom svenska kyrkan,

nr 42, i anledning av motioner om en demokratiskt
uppbyggd organisation av svenska
kyrkan,

nr 43, i anledning av motioner angående
verkställande av påföljd för brott begånget
i Sverige av utlänning,

nr 44, i anledning av motioner angående
ärekränkning av främmande makts stats -

Nr 34—35 år 1969

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Torsdagen den 30 oktober

herr Andersson i Örebro 13
» Aspling, statsråd 11, 12
» Boo 4, 8
» Clarkson 3, 7
» Enskog 14

» Eriksson i Bäckmora 11, 12
» Geijer, statsråd 12, 13, 14, 18, 22, 25
» Elolmqvist, statsråd 11
» Josefsson i Halmstad 10
» Jönsson i Ingemarsgården 5, 8
fru Lindberg 15
herr Sträng, statsråd 3, 5, 8, 9, 10
» talmannen 3
» Wennerfors 11
» Westberg i Ljusdal 10
fröken Wetterström 4, 7, 9

Fredagen den 31 oktober

herr Adamsson 84
fröken Bergegren 85, 87
herr Björck i Nässjö 85, 87
» Elmstedt 86

» von Friesen, förste vice talman 94
» Gustavsson i Alvesta 88, 90
» Hellström 89
fru Holmqvist 91, 92
herr Jonasson 86
» Lundberg 93
» Nilsson i Tvärålund 90, 91
» Werner 92, 94

Riksdagens protokoll

Nr 34—35 30—31 oktober 1969

SBS

Debatter m. m.

Torsdagen den 30 oktober

Meddelande ang. sammanträdestider m. m................... 3

Svar på frågor av

ämne................................................ 3

herr Josefsson i Halmstad (s) ang. skattefrihet för vissa avgångsersättningar
............................................ 9

herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. åtgärder för att utjämna bensinoch
oljekostnaderna för de inre och nordliga delarna av landet 10

herr Wennerfors (m) ang. tillsättande av en expertgrupp för lösande

av zigenarnas problem ................................ 11

herr Eriksson i Bäckmora (ep) ang. förbättrad sjukpenning för

hemarbetande kvinnor ................................ 11

herr Andersson i Örebro (fp) ang. lagstiftning om rätt för köpare
att annullera kontrakt som slutits vid s. k. dörrförsäljning .... 12

herr Enskog (fp) ang. förfrågningar från företag om tillämpningen

av den s. k. Rhodesia-lagen ............................ 13

fru Lindberg (s) ang. besittningsskydd för lägenhet hyrd i andra

hand ................................................ 14

fru Kristensson (m) ang. framläggande av proposition om rätte gångshjälp.

........................................... 16

herr Mundebo (fp) ang. åtgärder för att förkorta väntetiden vid

rättspsykiatrisk undersökning............................ 17

herr Hugosson (s) ang. samhällsingripande mot den s. k. scientolo gin

.................................................. 19

herr Thylén (m) ang. beslag av fiskeredskap.................. 20

Allmänpolitisk debatt (forts.).............................. 21

Visst tillgodoräknande av tjänstgöring på fiskefartyg.......... 78

Rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på djurbesättning 79 1

1 Riksdagens protokoll 1969. Nr 34-35. G2 Times 9/12 23 cic. (Sid. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 83, 84)

Nr 34-35 Meddelande ang. plenum fredagen den 31 oktober............ 81

år 1969 Interpellation av herr Lindberg (s) ang. den militära hälso- och

sjukvården ........................................ • • 81

Meddelande om enkla frågor av:

herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. televerkets bestämmelser om flyttning
av telefonapparat.................................. 82

herr Eriksson i Bäckmora (ep) ang. skyldighet för biltillverkare att

använda material som förhindrar rostskador................ 82

fru Kristensson (m) ang. bevakningen av svenskt territorialvatten 82
herr Nordstrandh (m) ang. sammansättningen av 1968 års utbildningsutredning
........................................ 82

Fredagen den 31 oktober

Meddelande om enkel fråga av herr Hedin (m) ang. traktorskattens
inverkan på jordbruksförhandlingarna våren 1969 .......... 84

Samtliga avgjorda ärenden
Torsdagen den 30 oktober

Statsutskottets utlåtande nr 124, om fria läroböcker till vuxenstuderande
.............................................. 78

- nr 125, ang. dispositionen av avvecklingsskolomas donationsfonder
.............................................. 78

Bevillningsutskottets betänkande nr 52, ang. redogörelse från Nordiska
rådets sjuttonde session............................ 78

Andra lagutskottets utlåtande nr 61, om visst tillgodoräknande av
tjänstgöring på fiskefartyg.............................. 78

- nr 62, om förbud mot användning av DDT m. fl. preparat .. 79

- nr 63, ang. handläggningen av fall av misstänkt barnmisshandel 79

- nr 64, om viss ändring av reglerna i barnavårdslagen angående

s. k. återflyttning...................................... 79

- nr 65, om lagstadgad rätt till semester mellan jul och nyår 79

- nr 66, om översyn av reglerna om sjukförsäkringsavgift .... 79

Bevillningsutskottets betänkande nr 54, om rätt till nedskrivning

vid beskattningen av värdet på djurbesättning.............. 79

- nr 55, ang. vissa uppbördsfrågor ........................ 81

Nr 34

Torsdagen den
30 oktober 1969

Torsdagen den 30 oktober

Kl. 10.00

§ 1 Herr talmannen meddelade, att herr Wennerfors, som vid kammarens
sammanträde den 21 innevarande oktober beviljats ledighet från
riksdagsgöromålen under tiden den 24 oktober-den 5 nästkommande december
på grund av militärtjänst, för innevarande dag intagit sin plats i
kammaren.

§ 2 Meddelande ang. sammanträdestider m. in.

Herr TALMANNEN yttrade:

Till kammarens ledamöter har utdelats en preliminär plan för andra
kammarens sammanträden under december månad. Därav framgår bl. a.
att sessionens sista arbetsplenum avses skola äga rum onsdagen den 17
december och att kamrarna sammanträder även torsdagen den 18 december
om så erfordras på grund av skiljaktiga beslut.

En preliminär plan för behandling i kamrarna av utskottsutlåtanden
under december månad kommer att framläggas i mitten av november.

§ 3 Svar på frågor ang. åtgärder för att hålla enskild person skadeslös
vid fall av penningförfalskning

Ordet lämnades på begäran till Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Clarkson, fröken Wetterström och herr Jönsson i
Ingemarsgården har - med något varierande formuleringar - frågat mig,
om jag ämnar vidta några åtgärder för att hålla enskild person skadeslös
vid fall av penningförfalskning. Herr Boo har ställt samma fråga till
justitieministern. Herr Boos fråga har överlämnats till mig för besvarande
samtidigt med de övriga.

Regeringen anser det inte möjligt eller lämpligt att staten ersätter
ekonomiska förluster till följd av sedelförfalskning eller annan penningförfalskning.

Vidare anförde:

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Först ber jag att få tacka statsrådet Sträng för svaret
samtidigt som jag vill säga att det var med besvikelse som jag tog emot
det. Jag hade nämligen hoppats att herr Sträng skulle ha funnit någon
möjlighet att ersätta dem som oförskyllt har drabbats av de falska hundrakronorssedlarna.

(77)

Nr 34

Torsdagen den
30 oktober 1969

Svar på frågor ang.
åtgärder för att
hålla enskild
person skadeslös
vid fall av penningförfalskning -

Som herr Sträng vet har det kommit ut ett stort antal förfalskade
hundralappar, och 100 kronor är väl för alla av oss en kännbar förlust
- ja, för de flesta en mycket kännbar förlust. Även för normalt hederliga
medborgare kan det innebära en svår frestelse att låta en falsk hundralapp
gå vidare i cirkulationen. Jag tycker därför att det ur allmänpreventiva
synpunkter hade varit synnerligen värdefullt, om det hade funnits
en möjlighet för oskyldiga människor som drabbas på detta sätt att gå
till någon institution och få den falska sedeln registrerad och ersatt. Om
dessa personer t. ex. hade kunnat gå till polisen omedelbart, så hade man
för det första vunnit det syftet och för det andra hade polisens arbete
påskyndats. Dess arbete hade blivit mera effektivt, och polisen hade
kanske då snabbare kunnat inringa den brottslige som prånglat ut sedlarna.

Fröken WETTTERSTRÖM (m):

Herr talman! Också jag ber att få tacka finansministern för svaret,
trots att det inte gärna kunde ha varit mera negativt.

Jag har framställt min fråga därför att jag tycker det är hårt att framför
allt gamla personer, kanske med nedsatt syn och avtrubbad känselförmåga,
som är hänvisade till att leva uteslutande på sin pension, skall
riskera att drabbas av en för dem kännbar ekonomisk förlust. Om det
är så att det praktiskt taget bara är experter förbehållet att kunna konstatera
om en sedel är äkta eller falsk, tycker jag att det är för mycket
begärt att gemene man - och speciellt de gamla som jag talat om - skall
kunna upptäcka om de hundrakronorssedlar de får i sin hand är äkta
eller inte. Det måste ändå vara ett statens intresse att få reda på hur
många falska sedlar som är i omlopp och att få dem ut ur cirkulationen.
Annars finns det ju risk för att sedlarna bara går vidare.

Jag vill fråga finansministern om man förutsätter att den enskilde medborgaren
skall ha tillräckliga kunskaper för att kunna avgöra om en sedel
är äkta eller inte. Är han skyldig - och det är det väsentliga - att
göra anmälan om han upptäcker att han fått en falsk seedel. Om sådan
skyldighet föreligger, bör i så fall inte sedeln inlösas?

Hur förhåller det sig vidare t. ex. om riksbanken mottagit falska sedlar
via en bank? Tillämpas då något regressförfarande? Om så inte är fallet,
har då inte riksbanken i realiteten inlöst sedeln? Om detta sker i ett sådant
fall, borde enligt min mening möjlighet kunna öppnas också för en
privat person att få en falsk sedel inlöst.

Herr BOO (ep):

Herr talman! Även jag tackar finansministern för svaret på min fråga.

Spörsmålet huruvida en person som tar emot falska sedlar i god tro
skall hållas skadeslös är ju ingalunda nytt, men det har självfallet kommit
i brännpunkten genom den inflation i falska sedlar som nu uppstått.
Jag är väl medveten om att det är svårt att finna lämpliga vägar och be4
tryggande rättsformer för inlösen av eller ersättning för falska sedlar,

(78)

men det kan inte heller vara riktigt att lojala svenska medborgare skall
göra förluster genom den situation som uppstått. Det kan gälla personer
i små omständigheter eller sådana som har särskilt svårt att kontrollera
de sedlar de tar emot, i första hand äldre människor och jämförbara
kategorier.

Även den press som människor känner att behöva kontrollera sedlarna
i en situation som den nuvarande kan upplevas som ganska bekymmersam.
Jag har själv stått på en poststation och sett pensionärer kvittera ut
sina pensioner och iakttagit hur bekymrade de varit när de kontrollerat
de sedlar de emottagit av postfunktionären. Det är beklagligt att en
situation som denna skall uppstå, men det borde vara möjligt att finna
vägar för att hålla enskilda människor skadeslösa i detta avseende.

Jag beklagar liksom de övriga frågeställama att svaret är så negativt.
Jag vill ändå hoppas att man skall kunna finna en acceptabel väg, som
på ett rimligt sätt leder till trygghet för de människor det gäller. Jag hoppas
samtidigt naturligtvis att man skall kunna förhindra att förfalskningar
görs liksom att man snabbt kan komma de personer på spåren vilka
ägnar sig åt denna kriminella verksamhet.

Nr 34

Torsdagen den
30 oktober 1969

Svar på frågor ang.
åtgärder för att
hålla enskild
person skadeslös
vid fall av penningförfalskning -

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret på min
fråga. Jag skall uttrycka mig positivt och säga att det är kort, klart och
bestämt, vilket ju är bra för en frågeställare. Svaret kan ju inte misstydas.

Finansministern anlägger två synpunkter, varav den ena är att statlig
ersättning i detta fall inte är lämplig. Jag vill genmäla att staten väl ändå
är garant för våra pengar, och som sådan har staten ett ansvar. Jag kan
dock medge att detta är en svårlöst fråga, varför det kanske kan finnas
ett visst fog för den andra punkten i svaret, nämligen att det inte är
möjligt att införa någon form av ersättning. Men önskvärt vore väl ändå
att man kunde hålla dessa människor, som oförskyllt kommer i en svår
situation, skadeslösa. Det har ju skapats en stor osäkerhet - en oro för de
förlustrisker som finns när man tar emot sedlar som kan vara förfalskade
- och många har ansett det fullt naturligt och riktigt att staten skulle ge
en garanti härvidlag. Det är alltså ingen självklar sak att man skall säga
nej till detta.

Jag tycker att detta önskemål också måste sammanfalla med statens
önskemål, som inte kan vara något annat än att snabbt kunna avslöja
sådana här oegentligheter. Då måste man också få allmänheten att samverka
så långt som möjligt, och detta förutsätter att någon osäkerhetssituation
inte föreligger.

Jag förstår att det inte är så lätt att lösa problemet. Låt mig emellertid
framföra några amatörmässiga synpunkter.

(79)

Nr 34

Torsdagen den
30 oktober 1969

Svar på frågor ang.
åtgärder för att
hålla enskild
person skadeslös
vid fall av penningförfalskning -

karen avslöjas skulle de deponerade sedlarna kontrolleras, och där det
med sannolika skäl visas att den deponerade sedeln härrör från den avslöjade
falskmyntaren skulle deponenten få ersättning med äkta sedel
av samma värde. Givetvis måste deponenten kunna visa att han inte
haft något som helst samröre med falsktillverkaren.

Jag förutsätter alltså att de som deponerar sedlar mot uppgivande av
sitt rätta namn och adress knappast gör detta om de har någon som
helst bulvanförbindelse med falsktillverkaren och löper risk att bli avslöjade.
Deponenterna är med all sannolikhet hederligt folk. De skulle
för övrigt inte få ersättning med mindre än att hederligheten fastslås
med erforderliga rättsliga garantier. Jag utgår vidare från att det skall
vara tekniskt möjligt att fastslå om deponerade sedlar härrör eller icke
härrör från en avslöjad falsktillverkare. Endast sådana deponerade sedlar,
om vilka det efter ingående teknisk granskning kan sägas att de härrör
från falsktillverkaren, skall berättiga till ersättning.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det har ställts några direkta frågor till mig.

Låt mig först erkänna, att visst kan detta ställningstagande innebära en
hård attityd, om det är en fattig människa som har råkat få en falsk
hundrakronorssedel. Jag skall emellertid litet närmare utveckla varför jag
ändå har svarat så klart negativt.

Fröken Wetterström frågade, om en medborgare har skydlighet att anmäla
när han fått en falsk sedel. Mitt svar är att någon skyldighet inte
föreligger men att det är önskvärt att en anmälan görs, därför att det
kan ge polisen en ledtråd.

Vidare frågade fröken Wetterström, om man kan förutsätta att medborgarna
alltid kan kontrollera om en sedel är äkta eller falsk. Ja, det
beror ju på graden av finess och skicklighet hos falskmyntama. Vi får
väl utgå från att om vi skulle släppa på kravet att medborgaren skall
vara uppmärksam, så skulle väsentliga risker uppkomma. Det kan naturligtvis
sägas att lojala svenska medborgare inte borde behöva lida
ekonomiskt för en falskmyntarligas operationer. Men tyvärr råkar ju
lojala svenska medborgare ibland illa ut. Man kan bli bestulen på sina
tillhörigheter, man kan bli överfallen och få läggas in på sjukhus, man
kan bli utsatt för väskryckning - framför allt om man är en dam - och
bli av med sina tillhörigheter. Om polisen klarar upp det hela och förövaren
av brottet har möjlighet att göra rätt för sig, så blir den lojala
svenska medborgaren soulagerad. Men i de flesta fall brukar vederbörande
inte kunna göra rätt för sig, och då får den lojala svenske medborgaren
ta en sådan förlust. Det är sålunda inget specifikt med en falsk
hundrakronorssedel. Situationen kommer igen på många andra områden.

(BO)

Nr 35

Fredagen den
31 oktober 1969

Fredagen den 31 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 23 innevarande oktober.

§ 2 Föredrogs den av herr Lindberg (s) vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet angående
den militära hälso- och sjukvården.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3 Till bordläggning anmäldes

konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 27, i anledning av motioner om vidgad rösträtt för utlandssvenskar,
nr 28, i anledning av motioner om avskaffande av adelsväsendet,
nr 29, i anledning av motion om kommunala åtgärder för att bereda
sysselsättning åt partiellt arbetsföra,

nr 30, i anledning av motioner om förvaltning av byggnad för skoländamål,

nr 31, i anledning av motioner om rätt för kommun att bestrida rättegångskostnader
för kommunal förtroendeman,
nr 32, i anledning av motioner om rätt för kommun att i sysselsättningsfrämjande
syfte lämna ekonomiskt stöd åt jordbrukare,
nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av
redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation, i vad skrivelsen hänvisats
till konstitutionsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner,
nr 34, i anledning av motioner om proportionella val av nämndemän,
och

nr 35, i anledning av motioner om kommunalråds och landstingsråds
kommunalrättsliga ställning;

statsutskottets utlåtanden:

nr 126, i anledning av motioner om beräkningsgrunderna för den församlingsprästerliga
organisationen,

nr 127, i anledning av väckta motioner om effektivare trafikundervisning
i skolorna,

nr 128, i anledning av motioner om särskilda läroböcker för synskada -

Nr 34-35

år 1969

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Torsdagen den 30 oktober

herr Andersson i Örebro 13
» Aspling, statsråd 11, 12
» Boo 4, 8
» Clarkson 3, 7
» Enskog 14

» Eriksson i Bäckmora 11, 12
» Geijer, statsråd 12, 13, 14

» Holmqvist, statsråd 11

» Josefsson i Halmstad 10

Fredagen den 31 oktober

herr Adamsson 84
fröken Bergegren 85, 87
herr Björck i Nässjö 85, 87
» Elmstedt 86

» von Friesen, förste vice talman
94

» Gustavsson i Alvesta 88, 90

herr Jönsson i Ingemarsgården 5,
8

fru Lindberg 15
herr Sträng, statsråd 3, 5, 8, 9, 10
» talmannen 3
» Wennerfors 11
» Westberg i Ljusdal 10
fröken Wetterström 4, 7, 9

herr Hellström 89
fru Holmqivst 91, 92
herr Jonasson 86
» Lundberg 93
» Nilsson i Tvärålund 90, 91
» Werner 92, 94

Det under 1) angivna förslaget till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen var
i nedan angivna delar så lydande.*

I samband med propositionen hade utskottet
behandlat följande i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen
dels i första kammaren nr 587 av herr
Karl-Erik Eriksson och i andra kammaren
nr 728 av herr Larsson i Umeå;

dels i första kammaren nr 589 av herr
Lundström och i andra kammaren nr 730
av herr Nihlfors, i vilka likalydande motioner
hemställdes, att riksdagen vid avgivande
av yttrande över de i propositionen nr 180
intagna författningsförslagen beaktade de

Nr 10 Onsdagen den 9 mars 1966

Ändringar i vägtrafikförordningen

synpunkter som i motionerna anförts;

dels i första kammaren nr 595 av herr
Strandberg och i andra kammaren nr 725
av fru Heurlin och herr Oskarson, i vilka
likalydande motioner hemställdes, »att riksdagen
i sitt yttrande över förslaget i proposition
nr 180/1965 måtte förorda de av oss
föreslagna ändringarna i förslaget»;

dels ock i andra kammaren nr 736 av fru
Thunvall m. fl.

I motionerna I: 595 och II: 725 framhölls

* Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

46 § 46 §

1 m o m. Fordons hastighet------övrigt kräver.

Särskilt åligger------nalkas kreatur.

Förare av fordon skall, då fordonet närmar
sig obevakat, tydligt markerat övergångsställe
för gående, nedbringa hastigheten
så, att fordonet kan stannas framför
övergångsstället för att lämna gående tillfälle
att passera.

Vid smutsigt------för smutsstänk.

48 a §

Förare av fordon skall hålla en med hänsyn
till omständigheterna tillräckligt låg hastighet,
när fordonet nalkas övergångsställe.

Förare skall lämna företräde åt gående
som korsar eller står i begrepp att korsa
körbanan på bevakat övergångsställe i enlighet
med anvisning genom trafiksignal eller
av polisman. Förare skall stanna för att
låta gående passera på obevakat övergångsställe,
om det är nödvändigt för att undvika
fara eller olägenhet för den gående.

60 §

1 m o m. Gående skall------

d) Körbanan skall passeras på särskilt
markerat övergångsställe för gående, där sådant
finnes. I övrigt skall passerande över
körbana ske tvärs över denna och företrädesvis
i anslutning till vägkorsning.

60 §

högra sidan.

Gående som vill korsa körbana skall använda
övergångsställe, om sådant finnes i
närheten.

I övrigt skall gående korsa körbana vinkelrätt
och, om vägkorsning finnes i närheten,
i anslutning till denna.

111

Hl Times 9/10 14 cic (1 sida)

(83)

Nr 10

Onsdagen den
9 mars 1966

Ändringar
i vägtrafikförordningen -

111

H2 Times 9/12

Det under 1) angivna förslaget till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
var i nedan angivna delar så lydande.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

46 § 46 §

1 m o m. Fordons hastighet-----övrigt kräver.

Särskilt åligger-----nalkas kreatur.

Förare av fordon skall, då fordonet
närmar sig obevakat, tydligt
markerat övergångsställe för gående,
nedbringa hastigheten så, att
fordonet kan stannas framför övergångsstället
för att lämna gående
tillfälle att passera.

Vid smutsigt-----för smutsstänk.

60 §

1 m o m. Gående skall---

d) Körbanan skall passeras på
särskilt markerat övergångsställe
för gående, där sådant finnes. I
övrigt skall passerande över körbana
ske tvärs över denna och företrädesvis
i anslutning till vägkorsning.

48 a §

Förare av fordon skall hålla en
med hänsyn till omständigheterna
tillräckligt låg hastighet, när fordonet
nalkas övergångsställe.

Förare skall lämna företräde åt
gående som korsar eller står i begrepp
att korsa körbanan på bevakat
övergångsställe i enlighet med
anvisning genom trafiksignal eller
av polisman. Förare skall stanna
för att låta gående passera på obevakat
övergångsställe, om det är
nödvändigt för att undvika fara eller
olägenhet för den gående.

60 §

--högra sidan.

Gående som vill korsa körbana
skall använda övergångsställe, om
sådant finnes i närheten.

I övrigt skall gående korsa körbana
vinkelrätt och, om vägkorsning
finnes i närheten, i anslutning
till denna.

I samband med propositionen hade utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

dels i första kammaren nr 587 av herr Karl-Erik Eriksson och i andra
kammaren nr 728 av herr Larsson i Umeå;

dels i första kammaren nr 589 av herr Lundström och i andra kammaren
nr 730 av herr Nihlfors, i vilka likalydande motioner hemställdes,
att riksdagen vid avgivande av yttrande över de i propositionen nr 180

(9/10) 23 cic (1 sida)

(84)

Nr 31 Torsdagen den 5 mars 1970

Anförande nr 20

Herr TOBÉ (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet för svaret.

Svaret är helt korrekt med tanke på frågans utformning, men jag fick
kanske inte riktigt det svar som jag väntade mig, eftersom jag inte tänkte
just på den kombination som statsrådet berörde. Frågan föranleddes av
ett pressmeddelande om att regeringen förberedde att förlägga ett
kärnkraftverk till Forsmark i norra Roslagen i utbyte mot Trosaverket,
som länge varit på tal. Det skulle emellertid inte fattas något definitivt
beslut förrän en arbetsgrupp inom naturvårdsverket gjort vissa undersökningar
angående miljöpåverkande faktorer, kylvatten och andra saker.
Då uppstod vissa frågor, som är tillräckligt krångliga utan att man blandar
in atomenergilagen.

För en sådan här anläggning skall, såsom framhålles i svaret, ges
koncession av koncessionsnämnden, vilket framgår av miljöskyddskungörelsen.
Men det skall också vara ett investeringsbeslut, och det är det
jag är intresserad av. Avser regeringen att med stöd av de undersökningar
av miljöpåverkan som kan ske genom remisser till naturvårdsverket och
andra instanser avgöra investeringsbeslutet, varvid det också skall ske en
prövning enligt atomenergilagen, en prövning som, såvitt jag förstår,
dessutom företas av Kungl. Maj:t i industridepartementet? I det
sistnämnda fallet är det alltså exploatören själv som bedömer den
skyddsfrågan. Skall detta göras innan man vänder sig till koncessionsnämnden?
Jag tycker det är egendomligt att man inte har kopplat ihop
detta. Jag har inget recept men har velat ställa de här frågorna, ty det är
ingen riktigt bra ordning för närvarande, och jag är rädd för att
regeringen, som utfärdat miljöskyddslagen, miljöskyddskungörelsen
m.m., beträffande sitt eget första lokaliseringsärende på det härområdet
kommer att göra bedömningar som medför skenprövning i koncessionsnämnden.
Det måste bli en meningsfull prövning i koncessionsnämnden,
och av miljöskyddslagens förarbete framgår att man i koncessionsärenden
kan ta upp exempelvis alternativa lokaliseringsorter m.m. Man kan alltså
bedöma hypotetiska anläggningar, och det var denna fråga jag ville få
speciellt diskuterad. Naturligtvis är också den fråga statsrådet svarat på
intressant, men den känner jag väl till.

Anförande nr 21

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet BENGTSSON:

Herr talman! Jag tillämpar principen att svara på de frågor jag får och
inte på några hypotetiska spörsmål, vid sidan om. Den fråga herr Tobé
ställde till mig gällde ju hur jag tänker mig hur miljöskyddslagen skall
tillämpas. Jag trodde att herr Tobé avsåg samordningsfrågorna då flera
myndigheter är inkopplade. I svaret framhåller jag ju att frågan inte är
slutgiltigt avgjord. Det föreligger ett betänkande som berör spörsmålet,
men jag är helt medveten om att problemet inte är löst. Det pågår nu 5

Press Roman (Times) 9/12 23 cic., satt på IBM MT-Composer

Beräkning av kostnader för snabbprotokollet vid stencilförfarande

Bilaga 5

Beräkningen är baserad på upplagorna för höst sessionen 1968 och vårsessionen
1969 (för FK 1 400 ex., för AK 1 650 ex.)

	Antal häften	Antal tryck- sidor	Stencilerade A 4-sidor för samma textmängd	Antal	Materialkostnader
	ciler	Stenciler	Papper per ex.	Totalt
Första kammaren Höst- sessionen 1968	34	747	995	995	248: 75	9: 95	14 178: 75
Vår- sessionen 1969	68	2 002	2 665	2 665	665: 25	26: 65	37 975: 25
Andra kammaren Höst- sessionen 1968	35	1 184	1 575	1 575	393:75	15:75	26 381:25
Vår- sessionen 1969	77	3 334	4 435	4 435	1 108: 75	44: 35	74 286: 25
Summa	214	7 267	9 670	9 670	2 416: 50	96: 70	152 821: 50

Kostnader för utskrivning och dragning av stenciler samt plockning
och häftning, beräknade efter marknadsmässiga priser1, varvid dock inte
hänsyn tagits till att detta arbete i huvudsak måste utföras under obekväm
arbetstid ca 400 000: —

Summa kostnader ca 550 000:_

1 Beräkningen har gjorts av AB Allmänna förlaget.

Bilaga 6

Beräkning av hyreskostnader samt personal- och lokalbehov m. ni.
för en IBM MT-Composeranläggning för sättning av riksdagens
protokollstryck

Maskiner	9 månader	12 månader1
8 st. IBM MT-Recorder
å 560: - per månad	40 320	53 760
4 st. IBM MT 72 K
å 1 405: - per månad	50 580	67 440
2 st. IBM MT-Composer
å 2 070: - per månad	37 260	49 680
1 st. IBM Composer
å 900: - per månad	8 100	10 800
Förbrukningsmaterial (magnetband, färgband,	136 260	181 680
papper)	9 000	12 000
	145 260	193 680

Personalbehov SfHli

6-8 maskinskrivare till Recorder (har sin motsvarighet bland snabbprotokollets
nuvarande maskinskrivare)

4 maskinskrivare till MT 72 K
2 composeroperatriser
1 monterare

1 korrekturläsare (har sin motsvarighet bland nuvarande korrekturläsare)
1 arbetsledare

Lokalbehov

För 8 st. Recorder ca 60 m2
För övrig utrustning ca 80 m2

1 Förutsätter att anläggningen används även för annat än riksdagstryck, för slagsvis

i samarbete med AB Allmänna förlaget.

Förslag till indelning av det bundna riksdagstrycket

Bilaga 7

Serie A

Färg 1 Riksdagens protokoll

Serie B

Färg 2 Kungl. Maj:ts tal

Riksdagsberättelsen
Statsverkspropositionen
Övriga propositioner

Färg 3 Redogörelse för riksdagens lönedelegations verksamhet
Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse, verksamhetsberättelse
från Nordiska rådets svenska delegation och
riksdagens förvaltningskontors verksamhetsberättelse

Färg 4 Motioner

Färg 5 Utskottens utlåtanden, betänkanden, memorial och register

Färg 6 Riksdagens skrivelser och förordnanden

Riksstat

Sveriges riksdags beslut
Riksdagens författningssamling

Färg 7 Register

Provband finns under tiden 17 april-31 maj 1970 utställda i sammanbindningsbanan
i riksdagshuset.

Bilaga 8

Förslag till

Bestämmelser angående utdelning och försäljning av riksdagstryck
in. m.

fastställda av riksdagens förvaltningsstyrelse den

Bundet riksdagstryck

1 §

Riksdagens ledamöter äger rätt att efter rekvisition erhålla bundet
riksdagstryck för de riksdagar de bevistat.

2 §

Årligen överlämnas bundet riksdagstryck till kammaren, utskotten
och handbiblioteket samt till riksdagsbiblioteket dels för dess egen räkning,
dels för dess bytesverksamhet.

Bundet riksdagstryck distribueras därjämte årligen, enligt utdelningslistor
som godkänts av riksdagens förvaltningsstyrelse, till Hans Majestät
Konungen, statsdepartementen, riksdagens verk och riksdagspartiernas
kanslier.

3 §

Försäljning av bundet riksdagstryck sker till pris som fastställts av
förval tningsstyrelsen.

Chefen för förvaltningsstyrelsens enbet för riksdagstryck må medge
nedsättning av priset vid försäljning till

1. statliga verk och institutioner,

2. hela riket omfattande föreningar med allmännyttigt syfte,

3. skolor för undervisning i samhällskunskap,

4. offentliga bibliotek samt

5. andra institutioner som visar sig vara i behov av riksdagstryck för
sin verksamhet.

4 §

Lagret av äldre årgångar av bundet riksdagstryck må ej utan medgivande
av förvaltningsstyrelsen understiga fem exemplar.

Ej bundet riksdagstryck
5 §

Ej bundet riksdagstryck delas till riksdagens ledamöter och utskott i
den omfattning förvaltningsstyrelsen bestämmer.

6 §

Statsdepartementen far i den omfattning förvaltningsstyrelsen bestämmer
hämta ej bundet riksdagstryck i fack på tryckeriexpeditionen.

7 §

Prenumeration på ej bundet riksdagstryck kan ske till pris som fastställts
av förvaltningsstyrelsen. Sådan prenumeration görs antingen direkt
hos förvaltningsstyrelsen, i vilket fall trycket hämtas i fack på
tryckeriexpeditionen, eller genom inbetalning av prenumerationsavgiften
på förvaltningsstyrelsens postgirokonto.

Från prenumeration är följande delar av det ej bundna riksdagstrycket
undantagna, nämligen redogörelsen för riksdagens lönedelegations
verksamhet, justiteombudsmännens ämbetsberättelse, riksdagens revisorers
verksamhetsberättelse, verksamhetsberättelsen från Nordiska rådets
svenska delegation, berättelsen angående förvaltningsstyrelsens verksamhet
och riksdagens författningssamling.

8 §

Ej bundet riksdagstryck från såväl löpande som tidigare år försäljs
till det pris per sida som fastställts av förvaltningsstyrelsen. Nedsättning
av priset må av chefen för förvaltningsstyrelsens enhet för riksdagstryck
medges för mera omfattande delar av statsverkspropositionen och för
s. k. överupplagor i de fall då dessa kan framställas i samband med tryckningen
av den normala upplagan.

9 §

För att kunna tillmötesgå efterfrågan i framtiden på ej bundet riksdagstryck
skall tryckeriexpeditionen hålla en upplaga om 30 exemplar
av varje årgång i reserv. Sådant tryck förvaras i högst 15 år.

Särskilda bestämmelser
10 §

Vad i 5-9 §§ föreskrivs om ej bundet riksdagstryck gäller i tillämpliga
delar det genom förvaltningsstyrelsens försorg utgivna snabbprotokollet
från riksdagsdebatterna. Prenumerationspriset för snabbprotokollet
bestäms av förvaltningsstyrelsen.

11 §

Prenumeration på kammarens föredragningslistor kan ske hos förvaltningsstyrelsen.
Kostnadsfri distribution av föredragningslistor till
mottagare utom riksdagen kan i särskilda fall medges av chefen för förvaltningsstyrelsens
enhet för riksdagstryck.