Första lagutskottets utlåtande Nr Vt (Utlåtande 1922:L1u13 l1u)

Första lagutskottets utlåtande Nr Vt.

Xr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1922, kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändring
i vissa delar av lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Uti en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 29, som behandlats av första lagutskottet, har herr Lyberg hemställt,

att riksdagen ville för sin del besluta följande ändrade lydelse av
nedan angivna §§ i lagen om handelsbolag och enkla bolag den 28
juni 1895:

32 §.

I bolagets likvidation äge, där ej annat avtalats eller enligt 35 §
blivit bestämt, samtliga bolagsmännen att, själva eller genom ombud,
deltaga. Aro flere delägare i boet efter avliden bolagsman, äge å
deras vägnar allenast eu av dem eller ett gemensamt ombud deltaga i
likvidationen.

I övrigt skall vid likvidationen, där ej annat överenskommits och
tillämpning av 35 § icke påkallats, rörande bolagsmännens inbördes rättigheter
och skyldigheter, varom i 5, 7, 8, 10, 14 och 15 §§ förmäles, i
tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i nämnda §§ finnes stadgat
eller särskilt varit avtalat.

33 §.

Sedan sådant förhållande inträffat, att bolaget skolat träda i likvidation,
skola dess tillhörigheter, så snart utan uppenbar skada ske kan, i
penningar förvandlas.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 1 avd. 12 käft. {Nr 13) 1

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

Bolagsgods må ej, mot någon bolagsmans bestridande, avyttras
annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

34 §.

Ej må tillgångarna mellan bolagsmännen skiftas, innan all veterlig
gäld blivit betald eller erforderliga medel därtill avsatta. Ur behållna tillgångarna
äge bolagsmännen återfå en var sin insats. Räcker behållningen
ej därtill, °varde bristen räknad såsom förlust; uppstår överskott, utgör
det slutlig vinst.

35 §.

Har bolag trätt i likvidation, äge rätten på ansökning av bolagsman
förordna en eller flera gode män att verkställa likvidationen och
upprätta bolagsskifte.

52 §.

I fråga om enkelt bolags likvidation och upplösning skall vad i 25,
26, 27, 28° 29, 30 och 31 §§ finnes för handelsbolag stadgat äga motsvarande
tillämpning.

I övrigt skall vid likvidationen, där ej annat överen skom mits eller
med tillämpning av 53 § skall iakttagas, rörande bolagsmännens inbördes
rättigheter och skyldigheter, varom i 7, 10, 14 och 15 §§, 32 §
första stycket samt 48 § förmäles, i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad i nämnda §§ finnes stadgat eller särskilt varit avtalat.

53 §.

Om sättet för likvidationens verkställande och upprättande av bolagsskifte,
så ock om klander av skifte eller av åtgärd, vare stadgas,

eller och, därest mera ingående utredning anses böra föregå dylik ändring,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag till lagändring i syfte att bereda bolagsman i handelsbolag
och enkelt bolag, som trätt i likvidation, möjlighet att framtvinga
slutförande av likvidationen och upprättande av bolagsskifte.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sir frågavarande
hemställan, får utskottet hänvisa till motionen.

Första talj utskottets utlåtande Nr 13.

Rörande bolagsmans rätt att deltaga i bolagets förvaltning gäller Utskottet.
såsom dispositiv huvudregel enligt 1895 års lag om handelsbolag och
enkla bolag, beträffande de förra, att envar av bolagsmännen är berättigad
vidtaga åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter, där ej förbud
däremot inläsfges av annan bolagsman, som ej är från förvaltningen utesluten,
samt beträffande de enkla bolagen, att för vidtagande av förvaltningsåtgärd
fordras samtliga bolagsmännens samtycke. Beslut om bolagets
likvidation och upplösning medför i dessa regler ingen annan ändring,
än att, i fråga om handelsbolag, en i bolagsavtalet eller eljest träffad
överenskommelse om att någon eller några av bolagsmännen skola vara
från förvaltningen uteslutna icke längre blir att tillämpa. Härav följer
emellertid, att genom meningsskiljaktigheter mellan bolagsmännen rörande
sättet för verkställande av en likvidation bolagets avveckling kan komma
att oskäligt dragas ut på tiden och att, såsom motionären framhållit, en
bolagsman, som är i besittning av ett handelsbolags eller enkelt bolags
tillgångar, kan, ehuru bolaget trätt i likvidation, förfoga över dem under
en lång följd av år till förfång för övriga bolagsmän. Till förekommande
härav stadgas visserligen i 34 §, att, sedan sådant förhållande inträffat,
att bolaget skolat träda i likvidation, dess tillgångar, så snart utan uppenbar
skada ske kan, skola förvandlas i penningar. Men detta stadgande
blir givetvis utan egentlig betydelse mot en tredskande bolagsman, som
har bolagets tillgångar i sin besittning, så ock vid meningsskiljaktigheter
mellan bolagsmännen. Med ett hänskjutande av tvistefrågorna till domstol
vinnes nämligen, på grund av rättskipningens långsamhet, i regel först
efter flera år ett resultat.

På grund av de olägenheter, som sålunda för vissa fall träda i
dagen beträffande gällande regler om rätten att deltaga i ett likviderande
handelsbolags eller enkelt bolags förvaltning, synas desamma icke lämpligen
böra under alla förhållanden upprätthållas. Det bör givas en utväg
att även vid bristande enighet mellan bolagsmännen få till stånd ett för
dem alla förbindande beslut. En dylik möjlighet erbjuder också i allmänhet
främmande länders bolagslagstiftning.

Vid avhjälpandet av ovannämnda olägenheter kunna naturligen
olika medel tänkas komma till användning. Främst erbjuder sig emellertid
möjligheten att överlämna åt domstol att träffa ett avgörande, antingen
så, att domstolen själv företager bolagets avveckling, eller så, att
domstolen förordnar en eller flera gode män att verkställa densamma.

Den förra utvägen har, såsom motionären erinrat, anlitats i dansk
lag. Denna stadgar nämligen, att när delägarna i ett handelsbolag icke

Första lagutskottets utlåtande Fr 13.

kunna enas om att överlämna likvidationen och skiftet till bestämda
personer och icke heller om själva skiftet eller de steg, som böra föregå
detsamma, varje delägare, därest avtalet icke bestämmer annorlunda, kan
fordra, att avveckling och skifte skola företagas av Skiftesretten, till vilken
då samtliga aktiva måste överlämnas av de intressenter, som sitta
inne med desamma. Den senare utvägen åter har anlitats av bland andra
länder Schweiz, England, Frankrike och Tyskland. Sålunda stadgas exempelvis
i den tyska Handelsgesetzbuch av den 10 maj 1897 beträffande »offene
Handelsgesellschaften» rätt för bolagsman att »aus wichtigen Grunden»
påkalla rättens förordnande av likvidatorer för bolagets avveckling. Ett
liknande stadgande har jämväl upptagits i finska lagberedningens år 1914
avgivna förslag till förordning angående öppna bolag.

I Sverige saknas däremot, som motionären framhållit, motsvarande
bestämmelser, såvitt angår handelsbolag och enkla bolag. Beträffande
aktiebolag och ekonomiska föreningar åter är genom 1910 och 1911 års
lagstiftning sörjt för att en beslutad likvidation snarast möjligt kommer
att verkställas, i det, därest ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, som
trätt i likvidation, skulle sakna behöriga likvidatorer, rätten på ansökan
av delägare i bolaget eller föreningen äger förordna sådana, vartill kommer,
att, vad angår aktiebolag, aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp
av minst en tiondel av hela aktiekapitalet äga befogenhet att hos rätten eller
domaren begära förordnande av en god man att öva tillsyn över likvidatorernas
förvaltning. Slutligen har utvägen att låta en på delägares begäran
av rätten utsedd god man verkställa upplösning och avveckling av
en ekonomisk samfällighet mellan parter, mellan vilka misshälligheter
uppstått, anlitats i ett med de nu förevarande tämligen likartat fall,
nämligen i 1904 års lag om samäganderätt. Enligt 6 § nämnda lag
äger delägare i samfällt gods hos rätten söka, att godset för gemensam
räkning utbjudes till försäljning å offentlig auktion, och enligt 8 § skall,
därest förordnande om dylik försäljning meddelas, rätten samtidigt nämna
en god man att ombesörja auktionen och fördelningen av köpeskillingen.

Mot att giva varje enskild delägare i en ekonomisk samfällighet
befogenhet att hos rätten begära förordnande av god man för verkställande
av en beslutad upplösning av gemenskapen hava emellertid vissa invändningar
riktats. Sålunda anmärktes av en ledamot av högsta domstolen
vid dess granskning av förslaget till samäganderättslag, att ett förordnande av
en utomstående person att ombesörja den då ifrågavarande ekonomiska samfällighetens
avveckling skulle innebära ett alltför våldsamt ingrepp i de be -

Första lagutskottets utlåtande Nr Vi. 5

fogenheter, äganderätten i allmänhet medför. Motsvarande invändning
kan givetvis som regel även göras mot eu liknande anordning i i råga om
handelsbolag och enkla bolag. Och beträffande sistnämnda ekonomiska
samfälligheter kan till stöd för eu dylik anmärkning dessutom åberopas,
att ett rättens förordnande av eu utomstående god man att reda upp de
tvistande bolagsmännens mellanbavanden blir särskilt betänkligt på den
grund, att ifrågavarande ekonomiska samfälligheter ursprungligen grundats
på bolagsmännens inbördes förtroende för varandra. Mot dessa betänkligheter
kan emellertid bl. a. anföras, såsom vid högsta domstolens ovannämnda
granskning av förslaget till samäganderättslag av eu ledamot av
domstolen jämväl medgavs, att rättens förordnande av eu god man att
verkställa den ekonomiska samfällighetens upplösning är det verksammaste
av de medel, som stå till buds för att råda bot på delägarnes inbördes
misshälligheter. Då dessutom nyssnämnda betänkligheter redan, särskilt
genom 1904 års lagstiftning om samäganderätt, i väsentlig mån blivit satta
åsido och då, såsom för övrigt redan under förarbetena till nyssnämnda lagstiftning
av eu ledamot av högsta domstolen framhölls, eu reglering av
de i motionen nu påtalade missförhållandena måste anses lika angelägen
som den beträffande samäganderättsförhållandena vidtagna, vill utskottet
för sin del ansluta sig till motionens syfte.

Det oaktat anser sig utskottet icke kunna föreslå riksdagen att
antaga de av motionären föreslagna lagbestämmelserna. Mellan handelsbolag
och enkla bolag råder till en början en så betydande skillnad
vissa enkla bolag utgöra rent av eller stå åtminstone på gränsen till enkla
samäganderättsförhållanden — att det kan ifrågasättas, huruvida icke
olika bestämmelser i nu ifrågvarande hänseende borale gälla för dessa
olika slag av bolag. Härtill kommer, att de konstitutiva särdrag, som utmärka
handelsbolag och enkla bolag, jämförda med å ena sidan aktiebolag
och ekonomiska föreningar och å den andra rena samäganderättsförhållanden,
göra det uteslutet att för förstnämnda ekonomiska samfälligheter utan
vidare efterbilda vare sig de regler, som gälla beträffande likvidation av
aktiebolag och ekonomiska föreningar, eller de regler, som gälla beträffande
upplösning av samäganderättsförhållanden. Med anledning härav
och med hänsyn jämväl till de ovannämnda betänkligheterna mot det av
motionären föreslagna godemansinstitutet anser sig utskottet icke utan
en ingående utredning kunna avgöra, vilka ändringar i bolagslagen, som
lämpligen böra genomföras för vinnande av motionens syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

att riksdagen måtte i anledning av förevarande
motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
under vilka förutsättningar bolagsman i handelsbolag
och enkelt bolag, som trätt i likvidation, må
kunna beredas möjlighet att framtvinga slutförande
av likvidationen och upprättande av bolagsskifte samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 4 april 1922.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit: herrar Pettcisson i Södertälje,
Hederst terna, Pers, Klefbeck, Sandegård, Julin, Leander, Svenson i Eskhult*, Pettersson i
Bjälbo, af Ekenstam, Leo*, Johansson i Brånalt*, Söderberg, Karlsson i Vätö och Carlsson
i Mölndal.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, l‘j*22.