Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957 (Utlåtande 1957:L1u7 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

Nr 7

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i konkurslagen m. m.

Genom en den 10 januari 1957 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 35, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

i) Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 14, 103, 108, 111, 211 och 219 §§ konkurslagen* 1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Då konkursansökning skall hänskjutas
till rätten, varde målet av
konkursdomaren utsatt att förekomma,
i stad inom fyra dagar samt på
landet inom tio dagar eller, om varken
borgenären eller gäldenären begär
att målet skall upptagas inom
sistnämnda tid, senast på det ting
som närmast därefter hålles. Kräves
för gäldenärens kallande eller hans
inställelse vid rätten oundgängligen
längre tid, må tiden för målets företagande
vid rätten utsträckas, dock
ej utöver sex veckor från det delgivning
av kallelsen kan väntas hava
ägt rum. Till rätten skola parterna
särskilt kallas. I kallelsen skall erinras
om den i 16 § stadgade påföljden
av parts utevaro.

I fråga — —-----motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse, se beträffande 14, 103, 108, 111 och 211 §5 SFS 1946:809.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. lavd. Nr 7

Då konkursansökning skall hänskjutas
till rätten, varde målet av
konkursdomaren utsatt att förekomma,
i stad inom fyra dagar samt på
landet inom tio dagar. Kräves för
gäldenärens kallande eller hans inställelse
vid rätten oundgängligen
längre tid, må tiden för målets företagande
vid rätten utsträckas, dock ej
utöver sex veckor från det delgivning
av kallelsen kan väntas hava ägt rum.
Till rätten skola parterna särskilt
kallas. I kallelsen skall erinras om
den i 16 § stadgade påföljden av parts
utevaro.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Efter bevakningstidens
Anmärkningstiden skall
Konkursdomaren bestämme ock
viss dag, å vilken, därest förlikning
ej träffas, målet angående de tvistiga
fordringarna skall vid rätten förekomma,
i stad inom fjorton dagar
från nyssnämnda sammanträde och
på landet under först infallande allmänna
ting, så framt ej handläggningen
efter ty i 108 § sägs skall äga
rum å särskilt sammanträde. Där det
i särskilt fall befinnes nödvändigt,
må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren låte---- — -

Finner konkursdomaren----

anmärkningar framställas.
av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock
viss dag inom fjorton dagar från
nyssnämnda sammanträde, å vilken,
därest förlikning ej träffas, målet angående
de tvistiga fordringarna skall
vid rätten förekomma. Där det i särskilt
fall befinnes nödvändigt, må
målet utsättas till senare tidpunkt.

--och förvaltaren.

— — särskilt underrättas.

103 §.

108 §.

De tvistefrågor, som uppkommit
därigenom att anmärkningar framställts,
skola företagas till handläggning
vid borgenärssammanträde inför
rättens ombudsman. Därvid äga
förvaltaren, borgenärerna och gäldenären
föra talan; och böra de borgenärer,
mot vilkas bevakningar anmärkning
gjorts, ingiva skriftliga
svaromål och bifoga de handlingar,
som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes
vid sammanträdet, så framt han ej
har laga förfall; dock vare hans utevaro
ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att
söka genom förhör med de närvarande
utreda tvistefrågorna och däri
åstadkomma förlikning. Medgiva
samtliga närvarande, att anmärkning
må förfalla, eller inskränka de densamma,
äge ej den, som uteblivit,
därå tala.

Förvaltaren skall vara tillstädes
vid sammanträdet, så framt han ej
har laga förfall; dock vare hans utevaro
ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att
söka genom förhör med de närvarande
utreda tvistefrågorna och däri
åstadkomma förlikning. Medgiva
samtliga närvarande, att anmärkningmå
förfalla, eller inskränka de densamma,
äge ej den, som uteblivit,
därå tala.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Finnes anmärkning, varom förlik- Finnes anmärkning, varom förlik -

ning ej blivit träffad, skall frågan
hänskjutas till rätten.

Framställes på landet begäran om
särskilt sammanträde för målets
handläggning, åligge ombudsmannen
att genast underrätta konkursdomaren
därom. Finner konkursdomaren
skäl därtill, utsätte han ofördröjligen
sådant sammanträde. Kan besked
om konkursdomarens beslut ej
före borgenärssammantrådets slut erhållas
och för de närvarande tillkännagivas,
vare ombudsmannen pliktig
att till envar, som närvarit vid sammanträdet
och vars adress är känd,
avlåta särskild underrättelse om tid
och ställe för målets handläggning.

Efter borgenärssammanträdet tillställe
ombudsmannen så snart ske
kan konkursdomaren protokoll över
sammanträdet, innehållande om och
i vad män förlikning skett och vilka
anspråk såsom stridiga återstå. Vid
protokollet skola fogas å sammanträdet
ingivna handlingar.

111

Vill borgenär — —----—■

Då efterbevakning sålunda gjorts,
överlämne konkursdomaren genast
det ena exemplaret av bevakningshandlingarna
till rättens ombudsman;
låte ock en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen,
kungöra, att efterbevakning skett, så
ock viss tid, inom vilken anmärkningar
må framställas mot bevakningen,
ställe, varest de till ombudsmannen
överlämnade bevakningshandlingarna
skola hållas tillgängliga

ning ej blivit träffad, skall frågan
hänskjutas till rätten.

Efter borgenärssammanträdet tillställe
ombudsmannen så snart ske
kan konkursdomaren protokoll över
sammanträdet, innehållande om och
i vad mån förlikning skett och vilka
anspråk såsom stridiga återstå. Vid
protokollet skola fogas å sammanträdet
ingivna handlingar.

§•

angående bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts,
överlämne konkursdomaren genast
det ena exemplaret av bevakningshandlingarna
till rättens ombudsman;
låte ock en gång i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen,
kungöra, att efterbevakning
skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar
må framställas mot bevakningen,
ställe, varest de till ombudsmannen
överlämnade bevakningshandlingarna
skola hållas till -

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för granskning, tid och ställe för
sammanträde inför ombudsmannen,
därest i anledning av anmärkning
sammanträde varder erforderligt,
samt viss dag, å vilken, om förlikning
ej träffas, målet angående den tvistiga
fordringen skall vid rätten förekomma,
så framt ej handläggningen
skall äga rum å särskilt sammanträde.

Anmärkningstiden må
Om innehållet

I övrigt---

Hava flere —

Ersättning till

211

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,
109, 130, 164 eller 183 §, skall utan
förberedelse företagas till huvudförhandling.
Utsättes målet till fortsatt
eller ny huvudförhandling, äge rätten,
om det erfordras för att målet
vid denna skall kunna slutföras, förordna,
att förberedelse skall äga rum,
samt meddela erforderliga föreskrifter
därom. Uteblir part eller annan,
som äger komma tillstädes vid förhandling,
utgöre det ej hinder för
målets handläggning och avgörande,
om ej annat är stadgat. Vid huvudförhandling
vare häradsrätt domför med
tre i nämnden, dock ej i mål, som avses
i 109 eller 130 §.

gängliga för granskning, tid och
ställe för sammanträde inför ombudsmannen,
därest i anledning av
anmärkning sammanträde varder erforderligt,
samt viss dag, å vilken, om
förlikning ej träffas, målet angående
den tvistiga fordringen skall vid rätten
förekomma.

§•

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,
164 eller 183 §, skall utan förberedelse
företagas till huvudförhandling.
Utsättes målet till fortsatt eller ny
huvudförhandling, äge rätten, om det
erfordras för att målet vid denna
skall kunna slutföras, förordna, att
förberedelse skall äga rum, samt
meddela erforderliga föreskrifter därom.
Vid huvudförhandling vare häradsrätt
domför med tre i nämnden.

Mål, som avses i 109 eller 130 §,
må ej företagas till huvudförhandling,
med mindre sammanträde för
muntlig förberedelse hållits. Lämna
samtliga närvarande sitt samtycke
därtill eller finnes saken uppenbar,
må huvudförhandlingen hållas i omedelbart
samband med förberedelsen.
Hålles ej huvudförhandlingen i omedelbart
samband med förberedelsen,
skall envar som närvarit och vars
adress är känd erhålla särskild underrättelse
om tid och ställe för huvudförhandlingen,
så framt ej besked
därom lämnats under förberedelsen.

--------anmärkningstidens utgång.

---och förvaltaren.

om bevakning.

handläggas gemensamt,
för efterbevakningarna.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Beträffande talan mot avgörande i
mål, som avses i första stycket, gälle
vad i rättegångsbalken är stadgat om
talan mot beslut i mål, som väckts
vid underrätt. Över underrätts eller
hovrätts beslut, varigenom sådan av
gäldenären förd talan, som avses i
183 § tredje stycket andra punkten,
blivit bifallen, må klagan ej föras.

Uteblir i mål, som avses i denna
paragraf, part eller annan, som äger
komma tillstädes vid förhandling, utgör
e det ej hinder för målets handläggning
och avgörande, om ej annat
är stadgat.

Beträffande talan mot avgörande i
mål, som nu sagts, gälle vad i rättegångsbalken
är stadgat om talan mot
beslut i mål, som väckts vid underrätt.
över underrätts eller hovrätts
beslut, varigenom sådan av gäldenären
förd talan, som avses i 183 §
tredje stycket andra punkten, blivit
bifallen, må klagan ej föras.

219 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt
förhållande mot borgenärer, så ock
åtal för förbrytelse, som omförmäles
i 213 eller 214 §, skall utföras vid den
rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

Åtal mot gäldenär för brottsligt
förhållande mot borgenärer, så ock
åtal för förbrytelse, som omförmäles
i 213 eller 214 §, må väckas vid den
rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som----- —

genom ombud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1958. Har före lagens ikraftträdande
sammanträde blivit utsatt med
tillämpning av äldre lag, skall denna
alltjämt gälla med avseende å det
sammanträdet.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

2) Lag

angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227)
om ackordsförhandling utan konkurs

(Nuvarande lydelse)

Åtal mot gäldenär för brottsligt
förhållande mot borgenärer, så ock
åtal för förbrytelse, som omförmäles
i 50 §, skall utföras vid den rätt, där
ackordsförhandlingen äger eller ägt
rum.

(Föreslagen lydelse)

§•

Åtal mot gäldenär för brottsligt
förhållande mot borgenärer, så ock
åtal för förbrytelse, som omförmäles
i 50 §, må väckas vid den rätt, där
ackordsförhandlingen äger eller ägt
rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1958.

I samband med nya rättegångsbalkens ikraftträdande genomfördes även
vissa ändringar i konkurslagens bestämmelser om rättegången i konkursmål
m. m. Till 1951 års rättegångskommitté bar från skilda håll framställningar
inkommit om ändringar i dessa och andra processuella bestämmelser
i konkurslagen. Vidare har vid 1955 års riksdag motioner väckts om
viss ändring i 103 § nämnda lag. I yttrande till första lagutskottet över dessa
motioner uttalade kommittén bl. a. att den i motionerna behandlade frågan
och de hos kommittén väckta förslagen torde böra utredas i ett sammanhang
samt att kommittén hade för avsikt att upptaga dessa frågor till behandling.
Under hänvisning till kommitténs yttrande anförde utskottet i
sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande att utskottet saknade anledning
att taga ståndpunkt till motionerna samt hemställde på grund därav
att dessa icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en den 16 november 1955 dagtecknad promemoria (stencilerad) har
kommittén behandlat nyssnämnda frågor och däri framlagt förslag till
vissa ändringar i konkurslagen m. m. över promemorian har efter remiss
yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, hovrätten för Västra
Sverige, hovrätten för övre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms län
och Kronobergs län, Sveriges advokatsamfund, föreningen Sveriges häradshövdingar,
föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges landsfogdar,
föreningen Sveriges stadsfogdar, föreningen Sveriges landsfiskaler,
föreningen Sveriges stadsfiskaler, svenska bankföreningen och svenska

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

sparbanksföreningen. Riksåklagarämbetet har vid sitt yttrande fogat yttranden
av statsåklagare i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Kommitténs promemoria innefattar förslag i tre olika hänseenden, nämligen
beträffande dels fristen för prövning av konkursansökan som hänskjutits
till rätten (A), dels ordningen för handläggning av mål om tvistiga
fordringar och klander mot utdelningsförslag m. m. (B) och dels forum i
mål angående konkursförbrytelse m. m. (C).

A. Fristen för prövning av konkursansökan som hänskjutits till rätten
Gällande rätt

Före nya rättegångsbalkens ikraftträdande gällde att, då konkursansökning
hänskjutits till rätten, målet skulle utsättas att förekomma i stad inom
fyra dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens kallande
till rätten oundgängligen krävdes längre tid. Kunde på landet målet
ej företagas inom nämnda tid, med mindre urtima ting hölls, fick dock
målet anstå till nästa allmänna tingssammanträde eller, där på grund av
Konungens förordnande särskilt tingssammanträde, varå mål angående
gäldenärs försättande i konkurs fick förekomma, tidigare skulle hållas,
till sådant sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen
och det icke bestreds av gäldenären (14 § konkurslagen).

I samband med tillkomsten av nya rättegångsbalken befanns det önskvärt
att för häradsrätternas del förkorta den tid, inom vilken målet skulle företagas
vid rätten. Processlagberedningen, vilken utarbetade förslag i ämnet,
hänvisade till stadgandet i 1 kap. 7 § rättegångsbalken, enligt vilket allmänt
ting såsom regel skall hållas varje vecka samt jämväl det förhållandet
att ting med tremansnämnd dessutom kan hållas å bestämda tider. Beredningen
påpekade även att enligt 8 § samma kapitel häradshövdingen äger
utsätta särskilt sammanträde för huvudförhandling, då det för arbetets
jämna gång eller eljest finnes erforderligt. Med hänsyn till dessa bestämmelser
ansåg beredningen det kunna stadgas, att prövning av konkursansökan
skulle vid häradsrätt företagas inom tio dagar. För såväl häradsrätt
som rådhusrätt borde enligt beredningens mening bibehållas möjlighet
att utsträcka tiden, när så oundgängligen krävdes för gäldenärens
kallande och inställelse vid rätten. Härom yttrade beredningen att detta
stod i överensstämmelse med vad som stadgades i 32 kap. 1 § rättegångsbalken,
nämligen att den som enligt rättens beslut har att infinna sig vid
rätten skall erhålla skäligt rådrum därtill, samt även med stadgandet i
3 § samma kapitel, vari föreskrives att om han finnes ej ha erhållit sådant
rådrum eller skäl eljest förekommer till förlängning av den utav rätten föreskrivna
tiden ny tid skall utsättas. En förlängning av tiden utöver vad eljest
skulle gälla syntes beredningen dock böra på visst sätt begränsas. I
detta hänseende borde enligt beredningens mening gälla, att då det med

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

hänsyn till gäldenären var erforderligt att överskrida den eljest stadgade
tiden, målet ej fick utsättas att förekomma vid rätten senare än sex veckor
från det gäldenären kunde antagas ha fått del av kallelsen.

I överensstämmelse med vad beredningen sålunda föreslagit stadgas nu i
14 § konkurslagen att då konkursansökning skall hänskjutas till rätten, målet
skall av konkursdomaren utsättas att förekomma i stad inom fyra dagar
samt på landet inom tio dagar. Kräves för gäldenärens kallande eller
hans inställelse vid rätten oundgängligen längre tid, må tiden för målets
företagande vid rätten utsträckas, dock ej utöver sex veckor från det delgivning
av kallelsen kan väntas ha ägt rum.

Enligt vad i 211 § konkurslagen stadgas är häradsrätt vid huvudförhandlingen
i målet domför med tre i nämnden.

Kommittén

Kommittén erinrar om att bestämmelserna i ämnet tillkommit för att tillgodose
kravet på ett snabbt avgörande av mål om egendomsavträde men att
de vore ägnade att medföra extra kostnader för statsverket genom att det
ibland bleve nödvändigt att utsätta särskilda sammanträden för att kunna
iaktta den föreskrivna fristen.

Uppenbart är -— framhåller kommittén — att borgenären ofta har ett
starkt intresse av att hans konkursansökan behandlas snabbt. Med hänsyn
härtill bör en regel, som tillåter anstånd med ansökningens prövning, utformas
så, att som förutsättning för anståndet kräves medgivande av borgenären.
Har borgenären lämnat dylikt medgivande, finnes emellertid, enligt
kommitténs uppfattning, med hänsyn till de kostnader och besvär, som
ett särskilt sammanträde med häradsrätt ofta medför, i allmänhet ej tillräcklig
anledning att i häradsrätt utsätta sådant sammanträde. Kommittén
föreslår därför att i dylika fall prövningen av ansökningen skall kunna få
anstå till det ting, som hålles närmast efter utgången av den stadgade tiodagarsfristen.
Med ting avses såväl allmänt ting som ting med tremansnämnd.
Skulle häradsrätten dessförinnan för behandling av annat mål eller
ärende än konkursansökningen hålla särskilt sammanträde, utgör självfallet
den föreslagna regeln intet hinder mot att ansökningen upptages å detta
sammanträde.

Kommittén har ej ansett att det som förutsättning för anstånd bör fordras
medgivande jämväl av gäldenären. Dennes intressen lär endast i undantagsfall
kräva snabbare behandling av konkursansökan. Dessutom torde det
ej sällan vara svårt att införskaffa medgivande från gäldenären. Om emellertid
denne uttryckligen motsatt sig anstånd, synes konkursdomaren böra
taga hänsyn därtill och utsätta målet inom den stadgade tiodagarsfristen.

På grund av vad sålunda anförts har kommittén föreslagit att i 14 § konkurslagen
införes ett stadgande, enligt vilket i häradsrätt må med prövningen
av målet anstå till nästa ting, om borgenären medgivit det.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

B. Ordningen för handläggning av mål om tvistiga fordringar och klander

mot utdelningsförslag m. m.

Gällande rätt

I 108 § konkurslagen finnes bestämmelser om handläggning vid borgenärssammanträde
inför rättens ombudsman av tvistiga fordringar.
Rörande rättens prövning av de tvistiga fordringarna stadgas i 109 § att
tvistefrågor angående bevakade fordringar ofördröj ligen skall av rätten
företagas till prövning och, så vitt ske kan, avgöras på en gång. Tarvar vissa
fordringar längre tid för att utredas och styrkas, skall särskilt dömas över de
tvistefrågor, som kan avgöras tidigare; beror någon borgenärs anspråk på
annan rätts prövning, får detta ej vålla uppehåll, utan domstolen, där konkursen
är anhängig, skall fastställa hans rätt i konkursen för det belopp,
som kan bli bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

Om bestämmande av tid för de i 108 och 109 §§ omnämnda sammanträdena
ges bestämmelser i 103 §, vars fyra första stycken lyder:

Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan dröjsmål
efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre viss
tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna,
och ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna
skola hållas tillgängliga för granskning, än även tid och ställe
för det borgenärssammanträde, som enligt 108 § skall hållas inför ombudsmannen,
därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor från
bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas oundgängligen
nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det i 108 §
omförmälda sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fyra
veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning ej
träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma,
i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på landet
under först infallande allmänna ting, så framt ej handläggningen efter
ty i 108 § sägs skall äga rum å särskilt sammanträde. Där det i särskilt fall
befinnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren låte ofördröjligen om vad sålunda bestämts med posten
översända meddelande till gäldenären och varje borgenär, som bevakat
fordran i konkursen och vars adress är känd, ävensom särskilt underrätta
ombudsmannen och förvaltaren.

I femle stycket lämnas regler, som möjliggör för konkursdomaren att,
redan då konkursbouppteckning, borgenärsförteckning eller anmälan om
förvaltarens godkännande av förut ingiven bouppteckning inkommit, träffa
de avgöranden, som avses i första och tredje styckena av lagrummet.

Om efter bevakning stadgas i 111 §. I viss utsträckning skall beträffande
sådan bevakning i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad om
bevakning är stadgat, således bl. a. de i 103 § tredje stycket upptagna reglerna
om tiden för rättens sammanträde i mål om tvistiga fordringar.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

Om utdelningsförslag gäller enligt 129 § bl. a. att sedan detta
upprättats förslaget med därtill hörande förvaltningsredogörelse skall hållas
tillgängligt för granskning å ställe, som bestämmes av rättens ombudsman
efter samråd med förvaltaren. Ombudsmannen skall låta en gång i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen, kungöra, att utdelningsförslag
upprättats, så ock från och med vilken dag samt var det kommer att
hållas tillgängligt. I kungörelsen skall även nämnas, att den, som vill klandra
förslaget, har att anmäla sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas
i 130 §.

Rörande förfarandet vid klander mot utdelningsförslag innehåller nyssnämnda
lagrum följande:

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren
inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen
därom först varit tillgängligt för granskning. I klanderskriften skall angivas,
i vilket avseende ändring i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må
klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets handläggning
vid rätten samt låte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras
en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som
bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte
ock särskilt rättens ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret,
samt, där klandret avser utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret,
denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara tillstädes.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens
försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.

Enligt 211 § första stycket skall mål om tvistiga fordringar och om klander
mot utdelningsförslag utan förberedelse företagas till huvudförhandling.
Detsamma gäller mål, som avses i 16 § (mål om egendomsavträde), 27 §
(mål om avdrag från gäldenärs arbetsförtjänst), 85 § (mål om bestämmande
av arvode åt rättens ombudsman eller förvaltare), 93 § (mål om bouppteckningsed
av annan än gäldenären), 98 § (mål om underhåll till gäldenär),
164 § (mål om ackordsförhandling i konkurs) och 183 § (mål om klagan
över beslut å borgenärssammanträde). Utsättes målet till fortsatt eller ny
huvudförhandling, äger rätten, om det erfordras för att målet vid denna
skall kunna slutföras, förordna, att förberedelse skall äga rum, samt meddela
erforderliga föreskrifter därom. Uteblir part eller annan, som äger
komma tillstädes vid förhandling, utgör det ej hinder för målets handläggning
och avgörande, om ej annat är stadgat. Vid huvudförhandling är häradsrätt
domför med tre i nämnden, dock ej i mål om tvistiga fordringar
eller klander mot utdelningsförslag.

I andra stycket av 211 § stadgas bl. a., att beträffande talan mot avgörande
i mål, som avses i första stycket, skall gälla vad i rättegångsbalken är stadgat
om talan mot beslut i mål, som väckts vid underrätt.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957 11

Stadganden av i huvudsak samma innehåll som de i 211 § givna bestämmelserna
förekommer även i 43 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs
ävensom i 6 § andra stycket och 15 § andra stycket lagen om utmätningsed
beträffande rättegången i mål om ackordsförhandling utan konkurs
och mål angående utmätningsed.

Kommittén

Efter att ha redogjort för den kritik som i visst hänseende riktats mot
ordningen för handläggning av mål om tvistiga fordringar nämner kommittén,
att det från flera håll hävdats att i mål om tvistiga fordringar det
ofta föreligger behov av förberedelse under rättens ledning innan målet
företages till huvudförhandling och att detsamma torde gälla mål om klander
mot utdelningsförslag. Kommittén finner därför, att en ändring av nu
ifrågavarande bestämmelser synes böra utformas så att den möjliggör förberedelse
inför rätten före huvudförhandlingen i dessa mål. Kommittén
avvisar därefter tanken på att ombilda det s. k. förlikningssammanträdet
inför rättens ombudsman till ett förberedelsesammanträde inför konkursdomaren
och finner det knappast vara möjligt att i konkursförfarandet finna
utrymme för en fakultativ förberedelse i mål om tvistiga fordringar.

Kommittén yttrar att i det nuvarande förfarandet, såväl i mål om tvistiga
fordringar som i mål om klander mot utdelningsförslag, det däremot låter
sig inordna en obligatorisk muntlig förberedelse inför rätten före huvudförhandlingen.
Införes förberedelse i dessa fall, bör möjlighet finnas att hålla
huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen, om samtliga
vid förberedelsen närvarande samtycka därtill eller saken finnes uppenbar.
Kommittén antager att med en lösning enligt dessa linjer sådana tvistefrågor
av enkel beskaffenhet, vid vilkas handläggning nuvarande bestämmelser
om huvudförhandling utan föregången förberedelse ej vållar några olägenheter,
i allmänhet kommer att avgöras vid huvudförhandling i omedelbart
samband med förberedelsen, medan åter helt andra möjligheter än för
närvarande kommer att ges att tillfredsställande förbereda mera komplicerade
frågor, innan de företages till huvudförhandling.

Kommittén föreslår, att ett förberedelseförfarande av nu angiven karaktär
införes i mål om tvistiga fordringar och klander mot utdelningsförslag
samt att på de villkor nyss nämnts möjlighet öppnas att hålla huvudförhandling
i omedelbart samband med förberedelsen i dessa mål.

Reglerna om obligatorisk muntlig förberedelse föreslår kommittén utformas
så, att det föreskrives att mål angående tvistiga fordringar eller klander
mot utdelningsförslag ej må företagas till huvudförhandling, med mindre
sammanträde för muntlig förberedelse hållits. Med denna formulering
blir det möjligt för rätten att — om det undantagsvis skulle befinnas erforderligt
exempelvis för att bereda parterna tillfälle lämna bevisuppgift —
med stöd av 42 kap. 12 § tredje stycket rättegångsbalken förordna, att förberedelsen
skall fortsättas genom skriftväxling.

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

C. Forum i mål angående konkursförbrytelse m. m.

(rättande rätt

Bestämmelser om forum i brottmål finnes i 19 kap. rättegångsbalken. I 1
och 2 §§ ges de allmänna forumreglerna, varvid huvudregeln är att laga
domstol är rätten i den ort, där brottet förövades. Åtal må vidare upptagas
bl. a. av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet,
eller rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig, om
rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter
finner det lämpligt. I 6 § stadgas, att då någon förövat flera brott, åtal
för samtliga brotten må upptagas av den rätt, som är behörig att upptaga
åtal för något av dem, om denna med hänsyn till utredningen samt kostnader
och andra omständigheter finner det lämpligt. Enligt 9 § gäller emellertid,
att om i lag eller författning är föreskrivet, att åtal skall upptagas
omedelbart av högre rätt eller av annan allmän underrätt än den, där den
misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara, åtalet ej på grund av vad i 19
kap. stadgas må upptagas av annan domstol. I dessa fall kan således tilllämpning
av 6 § vara utesluten. En sådan särskild föreskrift finnes i 219 §
första stycket konkurslagen, enligt vilket stadgande åtal mot gäldenär för
brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för förbrytelse, som omtalas
i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där konkursen är eller varit
anhängig. I 213 § stadgas straff för den borgenär, som för sin röst vid borgenärssammanträde
betingat sig särskilda fördelar av gäldenären eller av annan
på gäldenärens vägnar. Enligt 214 § straffas den som å borgenärssaminanträde
i fråga, som rör boets förvaltning, utövar rösträtt för fordran
med vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig. I detta sammanhang
må också erinras om 52 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs,
enligt vilken paragraf åtal i vissa fall skall utföras vid den rätt, där
ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.

Kommittén

Efter en redogörelse för förarbetena till gällande bestämmelser samt för
vissa ändringsförslag, som framförts från olika håll, anför kommittén att
grunden till de särskilda forumbestämmelserna vid konkursförbrytelser
främst torde ha varit att mål härom ansetts böra handläggas av samme domare,
som handlagt den konkurs med vilken förbrytelsen haft samband.
Bl. a. med hänsyn till att det med nuvarande underrättsorganisation ofta
är annan domare än konkursdomaren som har att handlägga konkursförbrytelsen,
kan denna synpunkt numera ej tillmätas samma betydelse som
tidigare. Om samme person skall åtalas för flera sådana förbrytelser och
skilda fora gäller för brotten kan nuvarande bestämmelser medföra avsevärda
processuella olägenheter. Även ur straffrättslig synpunkt kan det
vara olämpligt att i sådana fall handläggning sker vid skilda domstolar.
Olägenheter av antydd art kan med gällande regler även uppkomma, om

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

samme person skall åtalas för dels en konkursförbrytelse dels ett annat
brott och skilda fora gäller. I detta fall kan det förhålla sig så, att det ur
alla synpunkter är lämpligast att gemensam handläggning sker vid det
forum, där sistnämnda brott skall upptagas. Gällande regler tillåter emellertid
i dylikt fall gemensam handläggning endast vid det forum som gäller
för konkursförbrytelsen. Nämnda olägenheter skulle kunna undanröjas,
om reglerna om specialforum vid konkursförbrytelser upphävdes. På
grund härav och då de i 19 kap. rättegångsbalken upptagna forumreglerna
enligt kommitténs uppfattning ger tillräckliga möjligheter att handlägga
ifrågavarande brottmål vid den domstol, som med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter är den lämpligaste, anser kommittén
skäl saknas att bibehålla specialforum för konkursförbrytelser. Kommittén
har därför föreslagit, att 219 § första stycket konkurslagen samt den
därmed analoga 52 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs upphäves.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen har föredragande departementschefen, statsrådet
Zetterberg, anfört bl. a. följande:

»Reglerna om den tid inom vilken mål om egendomsavträde skall upptagas
av rätten har förestavats av ett krav på att sådana mål skall avgöras utan
tidsutdräkt. Del är självfallet av ett visst allmänt intresse att konkursansökningar
icke förblir oavgjorda under någon längre tid, och i allmänhet
ligger det också i parternas intresse att få dessa mål snabbt avgjorda. Erfarenheten
har emellertid visat, att de flesta konkursansökningar icke fullföljes.
Detta beror ofta på att gäldenären inför hotet om konkurs infriar
sin skuld; konkursansökningen har då fungerat som ett påtryckningsmedel
för att framkalla en uppgörelse mellan parterna. Det kan i dylika fall
vara av betydelse för båda parterna att gäldenären har erforderligt rådrum
och att målet icke företages så snabbt att en uppgörelse förhindras.
Såsom kommittén föreslagit synes därför möjlighet böra finnas att på landet
låta anstå med prövningen av målet till det ting, som närmast hålles
efter fristens utgång. Enligt kommittéförslaget skulle detta få ske med borgenärens
medgivande. Det kan emellertid icke bortses ifrån att även gäldenären
stundom kan ha ett berättigat intresse av att få till stånd ett snabbt
avgörande. Den föreslagna möjligheten till anstånd bör därför kunna utnyttjas
endast om varken borgenären eller gäldenären begär att målet skall
utsättas att förekomma inom den eljest gällande tiden av tio dagar.

På grund av det anförda, och då jag icke är beredd att nu upptaga de
i vissa yttranden berörda frågorna om rättens sammansättning i förevarande
mål och lämplig tidsfrist för målets utsättande i stad, synes frågan
om handläggning av konkursansökningar, som hänskjutits till rätten, lämpligen
böra lösas på det sättet att till den nuvarande regeln att målet skall
utsättas att på landet förekomma inom tio dagar fogas ett tillägg av inne -

14 Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

håll att målet på landet må förekomma senast på det ting, som närmast
därefter hålles, om varken borgenären eller gäldenären begär att målet skall
upptagas inom den angivna tiden av tio dagar. Det torde icke vara erforderligt
att kräva att borgenären skall framställa sin begäran därom redan
i konkursansökningen; såväl borgenären som gäldenären bör äga frihet att
framställa sådan begäran ända till den tidpunkt då konkursdomaren fattar
beslut om målets hänskjutande till rätten.

I ett par remissyttranden har hävdats att i sådana tingslag, där flera
tingsställen finnes, målet borde få skjutas till dag, då ting hålles å det
tingsställe, som ur förekommande synpunkter ligger närmast till hands
för målets handläggning. De fall det här gäller är synnerligen sällsynta.
En sådan specialregel för dessa fall skulle kunna medföra mycket långa
uppskov med handläggningen. Det torde i praktiken vara möjligt att på
lämpligt sätt komma till rätta härmed enligt den nu föreslagna lagbestämmelsen,
varför jag icke kan tillstyrka införandet av en särskild regel för
dessa tingslag.

Kommitténs förslag beträffande ordningen för handläggning av mål om
tvistiga fordringar och klander mot utdelningsförslag har vid remissbehandlingen
vunnit allmän anslutning. Den nuvarande ordningen, enligt
vilken dessa mål utan förberedelse skall företagas till huvudförhandling,
är icke helt tillfredsställande. Särskilt mål om tvistiga fordringar kan
mången gång vara både invecklade och vidlyftiga. Det har i praktiken ofta
visat sig svårt att handlägga dessa mål på det sätt, som lagen nu anvisar.
Det är tydligt att handläggningen av målen, liksom även mera besvärliga
mål om klander mot utdelningsförslag, skulle vinna på att ett förberedelseförfarande
infördes däri. Kommitténs förslag är så utformat att ett dylikt
förfarande skall ingå i alla mål av angivet slag och att i mål av relativt
enkel beskaffenhet — vilket väl det stora flertalet av målen torde vara
— förberedelsen omedelbart skall kunna övergå i huvudförhandling. En
sådan lösning torde vara väl ägnad att undanröja de olägenheter, som vidlåder
nuvarande ordning. Möjligen kan mot reformen invändas att den
rymmer en viss fara för att målen onödigtvis fördröjes. Denna fara är dock
ringa, om domstolarna tillvaratar möjligheten att hålla huvudförhandling
i omedelbar anslutning till förberedelsen. Dessutom kan hänvisas till att
i 109 § konkurslagen finnes en uttrycklig bestämmelse som inskärper angelägenheten
av skyndsamhet i avgörandet av mål om tvistiga fordringar.

Den i ett remissyttrande framförda tanken att rättens ombudsman vid
förlikningssammanträdet bör lämna de närvarande en redogörelse för det
fortsatta förfarandet inför rätten finner jag beaktansvärd. Det kan dock
anses självfallet alt så sker i de fall då de närvarande icke har tillräcklig
kännedom om förfarandet, och några särskilda lagbestämmelser i ämnet
torde icke erfordras.

Förslaget om upphävande av bestämmelserna om specialforum för konkursförbrytelser
har i huvudsak tillstyrkts från remissmyndigheternas
sida. Såsom kommittén framhållit och som vid remissbehandlingen ytter -

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

ligare bekräftats medför tillämpningen av dessa bestämmelser uppenbarligen
vissa olägenheter.

Upphävandet av bestämmelserna om specialforum för konkursförbrytelser
innebär att de i 19 kap. rättegångsbalken upptagna forumreglerna i stället vinner
tillämpning. I praktiken kommer väl även enligt dessa regler att följa att
konkursdomstolen ofta blir behörig. I ett yttrande har påpekats att det likväl
stundom kan inträffa att så icke blir fallet. Detta synes mig dock knappast
väcka större betänklighet. Jag kan följaktligen ej finna det nödvändigt,
såsom i nämnda yttrande ifrågasatts, att i konkurslagen bibehålies ett
stadgande, enligt vilket det i vart fall skulle vara möjligt att vid konkursdomstolen
upptaga mål om konkursförbrytelse.»

Lagrådet

Vid ärendets lagrådsbehandling yttrade lagrådet angående förslaget att
upphäva bestämmelserna om specialforum för konkursförbrytelser:

»Enligt det remitterade förslaget till lag om ändring i konkurslagen skulle
första stycket i 219 § upphävas. Lagrådet instämmer i önskemålet, att de
praktiska olägenheter som det nuvarande stadgandet medför undanröjas.
Om nämnda stycke upphäves, skulle det emellertid bli oklart, under vilken
domstol de med den nuvarande forumregeln åsyftade brotten skulle i första
hand höra. Enligt reservbestämmelsen i 19 kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken
kan då visserligen målet upptagas av den domstol där den misstänkte
skolat svara i tvistemål i allmänhet och varest konkursen i regel är eller
varit anhängig. När juridisk person försättes i konkurs och fråga uppkommer
att åtala verkställande direktör, styrelseledamot eller annan, sammanfaller
dock den åtalades inanlalsskrivningsort ofta ej med den ort där den
juridiska personen är lokaliserad. I sådana fall skulle med tillämpning av
nämnda bestämmelse åtalet komma att väckas vid annan domstol än konkursdomstolen.
Det lämpligaste synes vara, att konkursdomstolen får bli fakultativt
forum för ifrågavarande brott och att sålunda åtal städse må väckas
vid samma domstol som den där konkursen är eller varit anhängig. Om
stadgandet i 219 § första stycket får detta innehåll, utgör 19 kap. 9 § rättegångsbalken
ej hinder för att målet enligt vad i samma kapitel sägs upptages
vid annat forum, när det är lämpligare.»

Det i propositionen framlagda lagförslaget har jämkats till överensstämmelse
med vad lagrådet sålunda förordat.

Därjämte har viss annan erinran från lagrådet beaktats i propositionen.

Utskottet

I förevarande proposition framlägges förslag till vissa ändringar i konkurslagens
processuella bestämmelser. Trots att dessa i samband med procesreformens
genomförande blev föremål för översyn, har nämligen rätte -

16 Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

gångsförfarandet i konkursmål kommit att i den praktiska tillämpningen
visa sig förenat med vissa påtagliga olägenheter, något som även omvittnats
i inom riksdagen väckta motioner.

Bland de regler, som sålunda kritiserats, är i första hand att nämna bestämmelserna
om konkursansökans hänskjutande till rätten. Det allmänna
intresset, att konkursansökningar ej under längre tid hålles oavgjorda, har
härvidlag ansetts motivera bestämmelser, som framtvingar ett mycket snabbt
upptagande av dessa ansökningar, och f. n. gäller, med visst undantag, att
dessa mål skall utsättas att förekomma i stad inom fyra dagar och på landet
inom tio dagar från hänskjutandet. För att häradsrätterna skall kunna
iakttaga den sålunda för dessa domstolar stadgade tiodagarsfristen blir
stundom nödvändigt att utsätta extrating. Att så måste ske har kritiserats med
hänsyn till de ökade kostnader som härav följer för det allmänna och i propositionen
föreslås därför, att den nuvarande regeln uppmjukas på så sätt,
att om varken borgenären eller gäldenären begär målets upptagande inom
tio dagar, detta skall få utsättas senast på det ting som hålles närmast därefter.
Då parterna sålunda får möjlighet att framtvinga en lika snabb prövning
av en konkursansökning som enligt gällande rätt måste ske, bör det
enligt utskottets mening ej möta betänkligheter att om parterna ej uttalar
någon önskan låta med prövningen anstå utöver tio dagar under den i allmänhet
mycket begränsade tiden till nästa ting. Det förtjänar dock framhållas,
att om hänskjutandet till rätten sker vid den tid, då häradsrätternas
sommarferier tar sin början, en konkursansöknings avgörande kan
komma att uppskjutas under ganska avsevärd tid. Efter feriernas början den

17 juni hålles nämligen i de flesta häradsrätter ej ting förrän i augusti, och
fall kan tänkas, då enligt propositionens förslag en konkursansökning skulle
under sommaren kunna lämnas oavgjord under mer än två och en halv
månader efter hänskjutandet till rätten. Visserligen har ju enligt vad nyss
sagts borgenären och gäldenären möjlighet att förhindra detta genom att
före målets hänskjutande till rätten begära huvudförhandling inom tio
dagar. Om emellertid parterna är medvetna om att ansökningen, även utan
särskild framställning, måste senast upptas vid det ting som hålles näst
efter tio dagar och råkar förbise det uppehåll i tingen som föranledes av
häradsrätternas sommarferier, är det möjligt, att den snabbare prövningen
ej begäres, oaktat skäl härför föreligger. Därtill kommer att vid dröjsmål
på omkring två månader med avgörandet av en konkursansökning nya omständigheter
kan inträffa, som för endera parten gör det önskvärt med en
snarare prövning av ansökningen än vad han ursprungligen tänkt sig. Med
tanke på dessa antydda fall har inom utskottet övervägts att förorda sådan
jämkning av den föreslagna lagtexten, att borgenären och gäldenären finge
en otvetydig rätt att även efter målets utsättande påkalla, att detta med
ändring av tidigare utsatt tid upptoges till huvudförhandling inom tio dagar.
En regel härom skulle emellertid komma att i lagen på ett oproportionerligt
sätt framskjuta en mycket speciell situation och skulle därtill verka belastande

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

på lagtextens utformning. Utskottet finner sig därför ej böra tillstyrka någon
avvikelse från propositionens förslag på ifrågavarande punkt men vill
understryka angelägenheten av att häradsrätterna även efter det att en konkursansökning
utsatts till huvudförhandling beaktar önskemål från part om
skyndsamt avgörande.

I propositionen föreslås vidare införande av muntlig förberedelse före huvudförhandlingen
i mål om tvistiga fordringar och om klander av utdelningsförslag.
För att i dessa mål huvudförhandling skall kunna genomföras
på ett tillfredsställande sätt är det nämligen åtminstone för de komplicerade
målens del önskvärt, att tvisteläget blivit före huvudförhandlingen
klarlagt genom en förberedande handläggning. Däremot torde något egentligt
behov härav ej föreligga i de enkla målen av nu förevarande slag. Det
kan med hänsyn härtill synas som om propositionens förslag, enligt vilket
den muntliga förberedelsen göres obligatorisk i samtliga dessa mål, vore
alltför långtgående. Såsom framhålles i propositionen är det emellertid förenat
med svårigheter att i den nuvarande proceduren för prövning av tvistiga
fordringar inpassa ett fakultativt förberedelseförfarande, och man synes
med hänsyn härtill böra godta, att muntlig förberedelse alltid hålles.

Mot ett obligatoriskt förberedelseförfarande kan måhända invändas, att
detta medför risk för tidsutdräkt vid målens avgörande. Genom att möjlighet
öppnas att låta förberedelsesammanträdet övergå i omedelbar huvudförhandling
kommer emellertid även enligt propositionens förslag de enkla
målen att såsom f. n. kunna avgöras vid det ursprungligen utsatta, första
sammanträdet. Vad åter angår de mycket komplicerade mål, som enligt
gällande ordning måste på grund av bristande förberedelse utsättas till fortsatt
eller ny huvudförhandling, riskerar uppenbarligen ej heller dessa att
fördröjas genom den nu föreslagna handläggningsordningen. För övrigä mål
lär väl en viss tidsutdräkt ej kunna undvikas. Om emellertid domstolarna,
som enligt 109 § konkurslagen har att ofördröjligen pröva tvistefrågor angående
bevakade fordringar, låter mål av sistnämnt slag liksom även de
mera sällan förekommande målen om klander av utdelningsförslag få viss
förtur vid utsättande av huvudförhandlingar, synes man behöva räkna med
endast högst obetydliga fördröjningar av avgörandena.

Ytterligare föreslås i propositionen att konkurslagens tvingande bestämmelser
om specialforum för konkurs förbrytelser göres fakultativa. Enligt
detta förslag, som utformats i enlighet med framställning från lagrådet, kommer
alltså åtal för dessa brott att kunna upptas, förutom vid konkursdomstolen,
även vid de domstolar, som enligt rättegångsbalkens allmänna regler
om forum i brottmål kan komma i fråga. Härigenom synes det bli möjligt
att alltid välja den domstol för åtalsprövningen som med hänsyn till
de särskilda förhållandena framstår som mest lämplig.

De genom propositionen föreslagna ändringarna i konkurslagens processuella
bestämmelser synes alltså ägnade att på olika sätt bidraga till ett
2 llihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. land. .Yr 7

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957

smidigare, billigare och bättre konkursförfarande. Utskottet får därför, med
åberopande av det ovan anförda, hemställa,

att förevarande proposition, nr 35, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 7 mars 1957

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per Olofsson, Lodenius, fru
Sjöström-Bengtsson, fru Gärde Widemar och herr Erik Svedberg; samt

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedqvist, Gustafsson i Borås,
Onsjö, Jacobsson i Sala, Lundqvist, Edlund och fru Lidman-Frostenson.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570131