Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960 (Utlåtande 1960:L1u6 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960

Nr 6

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående kriminalstatistiken.

Genom en den 30 december 1959 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 12, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 30 december 1959 föreslagit riksdagen att godkänna
de förslag beträffande utbyggnad av kriminalstatistiken, om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts hemyndiganden den 18 juni och den 9 september
1949 samt den 12 oktober 1951 har dåvarande chefen för justitiedepartementet
tillkallat riksåklagaren Maths Heuman, tillika ordförande, professorn
Ivar Agge, byråchefen Torsten Eriksson, byrådirektören Sverker Groth, byråchefen
Erland von Hofsten samt förste byråsekreteraren Torgny Lindberg
att såsom sakkunniga inom departementet verkställa en allsidig utredning
av frågan, hur kriminalstatistiken bör vara anordnad. Till sekreterare åt de
sakkunniga har den 26 augusti 1949 förordnats numera förste byråsekreteraren
Sven Rengby.

De sakkunniga, som antagit benämningen kriminalstatistikutredningen,
har den 25 november 1954 avgivit betänkande angående den svenska kriminalstatistiken
(SOU 1954:35). I fråga om de ekonomiska och organisatoriska
konsekvenserna av en omläggning av kriminalstatistiken har betänkandet,
i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1954, utarbetats
i samråd med statistiska centralbyrån.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
nedre justitierevisionen, Göta hovrätt, fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden,
ungdomsfängelsenämnden, strafflagberedningen, socialstyrelsen,
pensionsstyrelsen, statspolisintendenten, statskontoret, statens lönenämnd,
statens organisationsnämnd, gcneraltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,
kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Jämtlands län, polismästarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, statens kriminaltekniska anstalt,
föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare,
föreningen Sveriges polismästare, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen
Sveriges landsfiskaler och föreningen Sveriges stadsfiskaler. Ett flertal
av remissmyndigheterna har bifogat utlåtanden av underställda organ.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 1 avd. Nr 6

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960

Kriminalstatistikutredningens betänkande jämte avgivna remissyttranden
har sedermera överlämnats till 1956 års statistikkommitté, som avgivit utlåtande
i ämnet den 15 juni 1957.

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 1 juli 1957 har statistiska
centralbyrån framlagt ett inom ämbetsverket utarbetat förslag till successivt
genomförande av den av kriminalstatistikutredningen föreslagna omläggningen
av kriminalstatistiken. Därjämte har statistiska centralbyrån
och fångvårdsstyrelsen i gemensam skrivelse den 31 augusti 1957 framlagt
förslag om vissa förberedande åtgärder för omläggningen.

Frågan om nordiskt samarbete på kriminalstatistikens område behandlades
på den nordiska kriminalvårdskonferensen i Helsingfors den 8—11
februari 1950. Därjämte har ett möte med nordiska representanter ägt rum
i Stockholm den 12 och den 13 januari 1955, varvid kriminalstatistikens utformning
dryftades med utgångspunkt från kriminalstatistikutredningens
betänkande. En av deltagarna i mötet antagen rapport har den 25 april 1955
överlämnats till chefen för justitiedepartementet.

Kriminalstatistikens nuvarande utformning

Den svenska kriminalstatistikens nuvarande utformning härrör i huvudsak
från år 1913. Vid den omorganisation som då ägde rum avskaffades sista
resten av det ända sedan år 1830 tillämpade systemet med tabellariska sammandrag
upprättade av domstolarna. I huvudsak består kriminalstatistiken
för närvarande av polisstatistik, domstolsstatistik och fångvårdsstatistik
ävensom statistik över nådeärenden.

Polisstatistiken regleras i kungörelsen den 10 februari 1950 (nr 28) angående
kriminalstatistiska uppgifter från polismyndigheter m. fl. Statistiken
grundar sig på primäruppgifter från åklagare och polismyndigheter. För
varje kvartal avgives av landsfogdar och andra polischefer specificerade
rapporter dels om antalet till polisens eller åklagarens kännedom komna
brott mot strafflagen (utom fylleri och förargelseväckande beteende), dels
ock om sådana överträdelser av andra författningar, som kan föranleda frihetsstraff.
I årliga rapporter som upprättas av statsåklagare, distriktsåklagare
och tullåklagare angives dessutom antalet uppklarade brott m. m. Vidare
ingår i årsrapporterna uppgifter om antalet för brott misstänkta personer,
fördelade efter ålder, kön och resultatet av förundersökningen. Särskild
uppgift lämnas även om misstänkta, som icke är svenska medborgare.
— Årsredogörelser och sammandrag av kvartalsrapporterna publiceras i Statistisk
tidskrift.

Om domstolsstatistiken har föreskrifter meddelats i kungörelsen den 22
oktober 19bS (nr 710) angående rättsstatistiken (ändrad genom kungörelser
den 22 juni 1951, nr 500, och den 30 juni 1959, nr 396). Denna statistik omfattar
uppgifter om brotten, brottslingarna och reaktionerna. Primärupp -

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960

gifter för statistiken utarbetas hos straffregistret på grundval av de från
domstolarna inkomna straffuppgifterna. Dessa primäruppgifter innehåller
förutom upplysningar om tillämpade lagrum och ådöind reaktion jämväl
uppgifter om den dömdes personliga förhållanden, tidigare kriminalitet och
undergångna samhällsreaktioner m. in. I fråga om brott som icke redovisas
i straffregistret utgöres primäruppgifterna av särskilda, för rättsstatistiken
avsedda formulär, som insändes från domstolarna. Dessutom
bygger domstolsstatistiken i dessa fall på uppgifter ur de för bötesindrivningen
av domstolar eller åklagare upprättade saköreslängderna samt
beträffande tullmål — ur de hos generaltullstyrelsen förvarade domarna.

I dessa fall redovisas i statistiken endast tillämpat lagrum, lagöverträdarens
kön samt den ådömda reaktionen. Vid brott mot strafflagen utom fylleri
och förargelseväckande beteende anger uppgifterna dessutom dömda som
vid brottets begående ej fyllt 18 år.

Tillsammans med uppgifterna från domstolsstatistiken publiceras även en
sammanställning av uppgifter, som insänts från länsstyrelser och vissa poliskammare,
beträffande personer, som dömts till tvångsarbete.

I 1948 års kungörelse angående rättsstatistiken finns inga föreskrifter
om uppgifter till kriminalstatistiken beträffande åtalseftergifter. För riksåklagarämbetets
övervakande verksamhet insändes emellertid från de allmänna
åklagarna vissa uppgifter angående åtalseftergifterna, och dessa har
ställts till statistiska centralbyråns förfogande. Sedan vissa förbättringar
i de avlämnade uppgifterna föreskrivits av riksåklagarämbetet efter samråd
med kriminalstatistikutredningen, redovisas numera i kriminalstatistiken
samtliga åtalseftergifter utom sådana som meddelats enligt 20 kap. 7 §
rättegångsbalken punkt 2 (åtalseftergift på grund av sammanträffande av
brott).

För att med tillgänglig personal kunna minska den starka förseningen
i fråga om publiceringen av kriminalstatistiken har statistiska centralbyrån
fr. o. m. år 1949 genomfört en viss inskränkning av antalet bearbetade och
redovisade fakta. Vidare må nämnas, att enligt kungörelsen den 23 februari
1951 (nr 82) angående viss begränsning av rättsstatistiken förordnats, att
fr. o. m. år 1951 fullständiga uppgifter till rättsstatistiken enligt 1948 års
kungörelse skall avgivas endast för var tredje period om två år med början
1955 och 1956 (nästa period 1961 och 1962 o. s. v.), medan för övriga år
(1951_1954, 1957—1960 o. s. v.) de i nämnda kungörelse och därtill hö rande

formulär angivna individnaluppgifterna skall begränsas i enlighet
med närmare anvisningar av statistiska centralbyrån.

Domstolsstatistiken m. in. publiceras i serien Sveriges Officiella Statistik
under titeln Brottsligheten.

Fångvårdsstatistiken är icke närmare reglerad. I fångvårdsstyrelsens årsberättelser
brukar ingå vissa kriminalstatistiska uppgifter utarbetade på
grundval av centrala fångregistret och rapporter från skyddskonsulenterna.
1 fråga om personer, som undergår frihetsberövande, lämnas uppgift om
tillämpat lagrum, personliga egenskaper ocii förhållanden, den ådömda re -

4 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960

aktionen samt vissa uppgifter angående villkorlig frigivning m. m. Även beträffande
personer, som erhållit villkorlig dom med övervakning, lämnas
vissa uppgifter.

Fångvårdsstyrelsens årsberättelser ingår i serien Sveriges Officiella Statistik
under titeln Fångvården.

Statistiken över nådeärenden baseras på uppgifter som sändes från nedre
justitierevisionen till statistiska centralbyrån angående varje avgjord nådeansökan,
som handlagts av högsta domstolen. Den utarbetade statistiken
publiceras ej i de kriminalstatistiska berättelserna utan ingår i publikationen
Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet i serien
Sveriges Officiella Statistik.

Arbetet med kriminalstatistikens utarbetande är, utom såvitt angår fångvårdsstatistiken,
förlagt till statistiska centralbyråns avdelning för rättsstatistik.
Verksamhetsområdet för denna avdelning omfattar de två väsentliga
delarna av kriminalstatistiken, nämligen polisstatistiken och domstolsstatistiken,
samt vidare statistik över domstolarnas, överexekutorernas
och rättshjälpsanstalternas verksamhet med därtill ansluten statistik över
inskrivningsväsendet (lagfarter, inteckningar m. in.) och annan s. k. småprotokollsstatistik;
statistik över konkurser och protesterade växlar; statistik
över prisutvecklingen beträffande jordbruks-, bostads- och affärsfastigheter
samt statistik över vägtrafikolyckor. Dessutom föres å avdelningen
det i 16 kap. giftermålsbalken föreskrivna äktenskapsregistret.

Departementschefen

Efter en redogörelse för huvuddragen i kriminalstatistikutredningens förslag
och remissyttrandena däröver (se propositionen s. 5—23) har föredragande
departementschefen, statsrådet Kling, anfört följande:

»En viktig förutsättning för att brottsligheten och dess utveckling skall
kunna följas och vår kännedom om dess struktur och bakgrund förbättras
är att tillgång finnes till en god kriminalstatistik. Vår nuvarande kriminalstatistik,
som i huvudsak har den utformning som den fick år 1913, är
emellertid i skilda hänseenden föråldrad och bristfällig.

Det av kriminalstatistikutredningen framlagda förslaget till omläggning
av kriminalstatistiken grundas på en mycket ingående utredning om de
krav som från kriminologisk och kriminalpolitisk synpunkt bör ställas på
denna statistik och de skilda behov av förbättringar som föreligger. Bland
nyheterna i förslaget märkes införande av verkställighetsstatistik med syfte
att redovisa vad som inträffat med de dömda under verkställighetstiden,
både i fråga om deras uppförande (rymningar etc.) och myndigheternas
åtgärder (tillstand till permission eller frigång, förverkande av villkorlig
dom etc.). Utredningen föreslår i detta sammanhang särskild undersökning
av bötesbetalningen vart tionde år. En annan nyhet är återfallsstatistik,
som är avsedd att giva en uppfattning om resultatet av olika i kri -

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960

minalvården använda behandlingsformer men som enligt utredningens mening
kan komma att få betydelse även för orsaksforskningen. I anslutning
till återfallsstatistiken har utredningen tänkt sig att man skall upplägga
ett kriminalstatistikarkiv med personakter, vilket kan ligga till grund
för kriminologiska specialundersökningar. Förslaget innebär även i övrigt
förbättringar i olika hänseenden av kriminalstatistiken.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen, frånsett detaljanmärkningar,
genomgående befunnits väl avvägt. Även jag anser förslaget ägnat
att läggas till grund för den framtida utformningen av vår kriminalstatistik.
En uppbyggnad av statistiken efter de av utredningen angivna riktlinjerna
synes komma att giva Sverige en rationellt utformad kriminalstatistik,
som kan lämna värdefulla upplysningar för det kriminalpolitiska
reformarbetet och bilda underlag för kriminologisk forskning. Vid
överläggningar med nordiska representanter har också rått enighet om att
förslaget är lämpat såsom huvudsaklig grundval för utformningen av kriminalstatistiken
även i övriga nordiska länder.

En utbyggnad av kriminalstatistiken i hela den av utredningen föreslagna
omfattningen, något som är förenat med ej oväsentliga kostnader för statsverket,
bör dock ej genomföras utan en detaljerad översyn och överarbetning
i fråga om statistikens uppläggning och uppkommande personalbehov.
Jag anser mig därför nu endast kunna förorda, att vissa angelägna men
mindre kostnadskrävande delar av förslaget genomföres. Sålunda vill jag
föreslå, att den nuvarande statistiken över brott som kommit till polisens
kännedom kompletteras med uppgifter om brottsliga handlingar som begåtts
av barn före fyllda femton år. En sådan komplettering är av stort
värde för det kriminalpolitiska arbetet med hänsyn till brottslighetens tendens
att gå allt lägre ned i åldrarna. I syfte att minska arbetsökningen för
uppgiftslämnarna till polisstatistiken torde vid genomförande av denna utbyggnad
böra iakttagas, att kvartalsuppgifterna tills vidare liksom hittills
får fördela sig över hela kvartalet i stället för att, såsom utredningen föreslagit,
specificeras för varje månad. En viktig förbättring, som också nu
bör genomföras, är en utförligare redovisning av sådana fall, då domstol
beträffande underårig lagöverträdare förordnat att han skall överlämnas
till omhändertagande för skyddsuppfostran. Även statistiken om beviljade
åtalseftergifter bör effektiviseras i huvudsak enligt den plan som utredningen
framlagt. Statistik torde böra föras över fall, då åtal eftergivits enligt
lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga, barnavårdslagen, ungdomsfängelselagen
och nykterhelsvårdslagen samt enligt 20 kap. 7 § p. 2
rättegångsbalken (vissa fall av brottskonkurrens). Statistik bör även föras
beträffande sådana fall, då åtal enligt åklagarens beslut ej skall anställas
på grund av att den misstänkte är sinnessjuk eller eljest psykiskt abnorm.
Åtalseftergifter enligt 20 kap. 7 § p. 1 rättegångsbalken (bagatellförseelser)
torde däremot kunna lämnas å sido, då den statistik häröver som redan nu
kan erhållas genom bearbetning av de till riksåklagarämbetet insända uppgifterna
tills vidare kan anses tillräcklig. Uppgifterna till straffregistret

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960

torde i fortsättningen få göras något fylligare, så att de kan lämna ett
bättre underlag för brotlslingsstatistiken.

Återstående delar av utredningens förslag till utbyggnad av kriminalstatistiken,
omfattande bl. a. återfallsstatistik och uppläggande av ett kriminalstatistikarkiv,
bör, såsom i det föregående sagts, ytterligare överses och
bearbetas. Därvid bör särskilt beaktas det av bl. a. 1956 års statistikkommitté
framförda önskemålet om tillvaratagande av möjligheter till ökat
urvalsförfarande och andra rationaliseringsåtgärder beträffande den tekniska
utformningen av statistiken, översynen, liksom annan planering i
samband med genomförandet av den föreslagna utbyggnaden av kriminalstatistiken,
torde lämpligen böra ske genom statistiska centralbyråns försorg.

För att det skall bli möjligt att få till stånd de nu föreslagna förbättringarna
samt berörda översyn bör statistiska centralbyråns rättsstatistiska avdelning
från och med nästa budgetår förstärkas med en förste aktuarie i
Ag 23, en förste kansliskrivare i Ag 12, ett kanslibiträde i Ag 7 samt ett kontorsbiträde
i reglerad befordringsgång.

I den mån det kommer att visa sig möjligt att med utnyttjande av statistiska
centralbyråns personella och tekniska resurser genomföra ytterligare
av utredningen föreslagna förbättringar torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att efter framställning av centralbyrån förordna därom.

Enligt utredningens förslag skall till statistiska centralbyråns rättsstatistiska
avdelning knytas en rådgivande nämnd med uppgift att bidraga med
sakkunskap från olika områden, när det gäller att igångsätta kriminalpolitiska
specialundersökningar. Denna tanke synes riktig, men det kan
ifrågasättas om icke ämnesområdet för ett dylikt rådgivande och samordnande
organ jämväl borde omfatta statistik över barna- och ungdomsvård,
nykterhetsvård o. dyl. Med ställningstagande till förslaget i denna del torde
få anstå i avvaktan på de åtgärder som kan komma att vidtagas för samordning
av den officiella statistiken över huvud taget.

De förslag beträffande utbyggnad av kriminalstatistiken som i det föregående
framlagts torde böra i proposition underställas riksdagen för prövning
och godkännande. Beträffande vissa i det tidigare ej berörda detaljfrågor
erfordras icke riksdagens medverkan utan bestämmelser kan utfärdas
i administrativ ordning. Frågan om personalförstärkningen vid statistiska
centralbyrån kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet
i samband med anslagsäskandena under sjunde huvudtiteln i 1960 års
statsverksproposition. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att godkänna de förslag beträffande utbyggnad
av kriminalstatistiken som i det föregående angivits.»

Utskottet

I propositionen föreslås viss utbyggnad av kriminalstatistiken. Utbyggnaden
innebär att kriminalstatistikutredningens år 1954 framlagda förslag
till förbättringar av kriminalstatistiken genomföres i vissa delar. Återstående
delar av utredningens förslag har ieke ansetts böra realiseras utan eu

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1960 7

ytterligare översyn. Denna är avsedd att äga rum genom statistiska centralbyråns
försorg.

Behovet av en förbättrad kriminalstatistik har starkt betonats vid remissbehandlingen
av utredningens förslag, som, frånsett detaljanmärkningar,
genomgående befunnits väl avvägt. Föredragande departementschefen har
också uttalat, att en uppbyggnad av statistiken efter de av utredningen angivna
riktlinjerna synes komma att giva Sverige en rationellt utformad kriminalstatistik,
som kan lämna värdefulla upplysningar för det kriminalpolitiska
reformarbetet och bilda underlag för kriminologisk forskning. Utskottet,
som delar departementschefens uppfattning, anser sig med hänsyn
till departementschefens positiva inställning till förslaget kunna förutsätta
att Kungl. Maj :t medverkar till alt den berörda översynen bedrives med
sådan skyndsamhet att även återstående viktigare delar av utredningens
förslag kan genomföras utan dröjsmål.

De genom propositionen framlagda förslagen till utbyggnad av kriminalstatistiken
har icke givit anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte godkänna de förslag beträffande utbyggnad
av kriminalstatistiken som framlagts i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 30 december
1959.

Stockholm den 11 februari 1960

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Robert Johansson,
Gezelius, Per-Olof Hanson, Erik Svedberg, fröken Mattson och herr
Fagerström;

från andra kammaren: herr Landgren, fru Johansson, herrar Onsjö,
östrand, Edlund, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist och herr Hedin.

G00297 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag