Första lagutskottets utlåtande nr 57 (Utlåtande 1947:L1u57 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

Nr 57.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli
1942 (nr 740), m. m.

Genom en den 11 mars 1947 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 188, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna, vid propositionen fogade
förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr
804) om införande av nya rättegångsbalken;

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18
juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om
rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m.

Beträffande motiveringen till Kungl. Maj :ts förslag får utskottet, i den mån
redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Utskottet. De ändringar i nya rättegångsbalken, som föreslås i förevarande proposition,
äro huvudsakligen föranledda av lagstiftning som tillkommit efter det
balken antogs vid 1942 års riksdag. I viss mån ha de också sin grund i organisatoriska
förändringar som ansetts böra genomföras i samband med
rättegångsbalkens ikraftträdande. Detta är sålunda fallet bland annat med
de i propositionen föreslagna ändringarna i 7 kap. nya rättegångsbalken, vilka
sammanhänga med den uppdelning av justitiekanslersämbetet, varom förslag
framlagts i proposition nr 268 till innevarande riksdag. Enligt detta förslag,
som tillstyrkts av sammansatt stats- och första lagutskott i utlåtande
nr 3, skall största delen av justitiekanslerns åklagargöromål överföras på en
ny myndighet, riksåklagaren. Denne skall vara högste allmän åklagare, medan
justitiekanslern skall ha att i egenskap av särskild åklagare beivra vissa
ämbetsbrott. På grund härav föreslås i nu förevarande proposition jämkningar
i de lagrum i nya rättegångsbalken och andra lagar, som innehålla
bestämmelser om justitiekanslern som allmän åklagare.

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

Mot de sålunda föreslagna ändringarna har utskottet icke funnit anledning
till erinran. Utskottet har emellertid uppmärksammat att enligt förslaget benämningarna
i nya rättegångsbalken på såväl den högste allmänne åklagaren,
riksåklagaren, som de lägsta åklagarna, distriktsåklagarna, giva en direkt
antydan om åklagarfunktionerna, medan däremot namnet på mellankategorien,
landsfogde, närmast för tanken på administrativa uppgifter. Visserligen
har landsfogden åtskilliga uppgifter av dylik art, men när ordet
landsfogde nämnes i nya rättegångsbalken åsyftas nästan uteslutande landsfogden
i hans egenskap av allmän åklagare. Det är vidare att märka, att när
i 7 kap. nya rättegångsbalken talas om landsfogde avses därmed även förste
stadsfiskalen i Stockholm. I 7 § nämnda kapitel föreskrives nämligen att vad
i kapitlet är stadgat om landsfogde i fråga om Stockholm skall avse förste
stadsfiskalen. Enligt åtskilliga lagrum utanför nya rättegångsbalken ha också
vissa mera kvalificerade åklagaruppgifter tillagts dessa båda kategorier av
åklagare, och detta har — i avsaknad av en sammanfattande benämning —
måst uttryckas med att uppgiften i fråga skall tillkomma ''landsfogde och,
i Stockholm, förste stadsfiskalen''. Med hänsyn till det nu anförda har utskottet
funnit starka skäl tala för att i fråga om mellangruppen av allmänna
åklagare, landsfogdar och förste stadsfiskalen i Stockholm, införa en gemensam
benämning, som giver uttryck för att det är fråga om en åklagarbefattning.
Utskottet har härvid stannat för statsåklagare, en benämning som föreslogs
redan av processkommissionen och som ansluter sig till den i Danmark
och Norge använda beteckningen, statsadvokat, liksom riksåklagare motsvarar
riksadvokat. Införandet av benämningen statsåklagare föranleder redaktionella
jämkningar i 7 kap. 1—5 §§. I 7 § i samma kapitel synes böra intagas
en definition å vad som avses med statsåklagare.

I 8 § 1 mom. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister angivas vilka
myndigheter som äga rätt att erhålla fullständigt utdrag ur straffregistret.
Bland dessa upptagas allmän åklagare samt riksdagens justitieombudsman
och militieombudsman. Justitiekanslern, som för närvarande är allmän åklagare,
nämnes däremot icke särskilt. Efter inrättandet av riksåklagarämbetet
blir emellertid justitiekanslern — i likhet med riksdagens ombudsmän —
särskild åklagare (jfr nya RB 7 kap. 8 §). För att han, i de mål där han för
talan, skall kunna erhålla straffregisterutdrag fordras därför stadgande härom
i lagen om straffregister. Utskottet föreslår i anledning härav en ändring
i 8 § 1 mom. nämnda lag.

I 19 kap. 3 § nya rättegångsbalken, som innehåller bestämmelser om forum
vid åtal mot flera gärningsmän för samma brott eller vid åtal för delaktighet
i brott, föreslås i propositionen ändringar i anslutning till det förslag
angående ändring i strafflagen som den 10 maj 1946 remitterats till lagrådet
och som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1949. Förslaget till
lag om ändring i strafflagen bygger i fråga om fleras medverkan till brott
på den tanken, att varje medverkande skall vara ansvarig för vad han själv
gjort, oberoende av vad andra medverkande förbrutit. Med denna ståndpunkt

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

blir en medverkande icke ansvarig för delaktighet i annans brott ulan för
sin egen brottsliga gärning. I lagförslaget användes därför överhuvud icke
beteckningen delaktighet. Med hänvisning härtill föreslås i nu förevarande
proposition formella jämkningar i 19 kap. 3 § nya rättegångsbalken. Enligt
utskottets mening bör med prövning av denna lagändring anstå till dess riksdagen
tagit ställning till strafflagsförslaget. Ett ytterligare skäl härtill är att,
om strafflagsförslaget genomföres, detta kan komma att medföra behov av
ändring även på andra punkter i nya RB.

Det i propositionen upptagna stadgandet i andra stycket av nämnda paragraf
är icke föranlett av förslaget till ändring i strafflagen. Stadgandet avser
att — med avvikelse från huvudregeln att åtal skall ske vid domstol i gärningsorten
—- öppna möjlighet att vid samma domstol handlägga mål mot
olika gärningsmän för brott, som begåtts på skilda ställen men som dock
äga samband, t. ex. stöld och häleri. Goda skäl tala för detta förslag, som innebär
ett lagfästande av gällande praxis. Emellertid torde förslaget föranleda
ändring jämväl i 31 kap. 6 § och utskottet är icke berett att nu framlägga
förslag därtill. Utskottet föreslår därför att också denna ändring i 19 kap.
3 § får anstå till dess frågan om ny avfattning av paragrafen i övrigt åter
kommer under riksdagens bedömande.

I propositionen framlägges även förslag till ändring i lagen den 21 juni
1946 (nr 326) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten. I lagen
stadgas för närvarande, att den icke äger tillämpning i fråga om domstolar
och andra myndigheter, vilka avses i lagen den 22 juni 1944 om rätt att i
mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända handlingar
med posten m. m. 1944 års lag, vars tillämpningsområde omfattar domstolar,
domare, överexekutorer och nedre justitierevisionen jämte — i visst fall
— militära befälhavare, upphör att gälla vid nya rättegångsbalkens ikraftträdande.
Därefter kommer rätten att till domstolar, domare och nedre
justitierevisionen insända handlingar med posten att i huvudsak grundas å
33 kap. 3 § nya rättegångsbalken samt stadganden i vattenlagen, konkurslagen
m. fl. lagar som hänvisa till detta lagrum. Under åberopande av att
rörande överexekutorer dylik laggrund saknas, föreslås i propositionen, att
1946 års lag jämkas på sådant sätt, att överexekutorema komma att omfattas
av bestämmelserna i lagen. Förslaget föranleder icke någon annan
erinran från utskottets sida än att 1946 års lag synes böra tillämpas även
i fråga om militära befälhavare vid klagan över beslut i disciplinmål, vilket
den i propositionen föreslagna lydelsen av 3 § i 1946 års lag också medgiver.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
vissa ändringar böra vidtagas i förslaget till lag om ändring
i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740) — måtte för sin
del antaga följande förslag till

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i) Lag

om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1912 (nr 710).

Härigenom förordnas, att 2 kap.
3 §, 4 kap. 2 och 6 §§, 7 kap. 1—
6 och 8 §§, 19 kap. 3 §, 33 kap. 3 och
26 §§, 49 kap. 4 §, 51 kap. 5 §, 54
kap. 9 och 17 §§ samt 55 kap. 5 §
rättegångsbalken den 18 juli 1942
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives ävensom att i 4 kap.
13 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 2 §, 12
kap. 11 § samt 33 kap. 9 och 18 §§
samma balk orden »kommun, vägdistrikt
eller annan sådan menighet»
skola utbytas mot »kommun eller annan
sådan menighet».

Härigenom förordnas, att 2 kap.

3 §, 4 kap. 2 och 6 §§, 7 kap. 1—
8 §§, 33 kap. 3 och 26 §§, 49 kap.

4 §, 51 kap. 5 §, 54 kap. 9 och 17
§§ samt 55 kap. 5 § rättegångsbalken
den 18 juli 1942 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives
ävensom att i 4 kap. 13 §, 10 kap.
1 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 11 § samt
33 kap. 9 och 18 §§ samma balk
orden »kommun, vägdistrikt eller annan
sådan menighet» skola utbytas
mot »kommun eller annan sådan menighet».

2 KAP.

3 §•

I hovrätt skola finnas president, en eller flera lagmän samt hovrättsråd
och assessorer. De skola vara lagfarna.

Hovrätt skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelning skall bestå
av presidenten eller en lagman såsom ordförande, minst två hovrättsråd,
av dem en vice ordförande, samt en eller flera assessorer.

Vid hovrätt--------bestämda tider.

4 KAP.

2 §.

President och lagman i hovrätt, hovrättsråd, häradshövding, borgmästare
och rådman utnämnas av Konungen. Revisionssekreterare utnämnes eller
förordnas av Konungen.

Om val--------särskilt stadgat.

6 §.

Valbar till nämndeman är man eller kvinna, som inom valkretsen äger
rösträtt å kommunalstämma eller vid val av stadsfullmäktige och där bär
sitt hemvist samt fyllt tjugufem år, dock ej den som är i konkurstillstånd
eller av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning. Lagfaren
domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman eller advokat
eller den som eljest har till yrke att föra andras talan inför rätta må
ej vara nämndeman.

Ej må

sex år.

Första lagutskottets utlåtande nr 57-

(Kungi. Maj.ts förslag.)

Allmänna åklagare äro:

1. riksåklagaren;

2. landsfogdar; samt

3. distriktsåklagare.

Hos allmän----

Instruktioner för---

(Utskottets förslag.)

7 KAP.

1 §•

Allmänna åklagare äro:

1. riksåklagaren;

2. statsåklagare; samt

3. distriktsåklagare.

- biträdande åklagare.

--av Konungen.

2 §.

Riksåklagaren är under Konungen högste åklagare och har i denna egenskap
ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket.

Under riksåklagaren hava landsfogdarna,
envar inom sitt verksamhetsområde,
ansvaret för och ledningen
av åklagarväsendet.

Riksåklagare och landsfogdar utnämnas
av Konungen. Om tillsättning
av andra åklagare meddelas föreskrifter
i de för dem gällande instruktionerna.
4

Under riksåklagaren hava statsåklagare,
envar inom sitt verksamhetsområde,
ansvaret för och ledningen
av åklagarväsendet.

§•

Riksåklagare och statsåklagare utnämnas
av Konungen. Om tillsättning
av andra åklagare meddelas föreskrifter
i de för dem gällande instruktionerna.

4 §•

Allmän åklagare vare
vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare; vid

hovrätt riksåklagaren i mål,

Allmän åklagare vare
vid underrätt statsåklagare eller
distriktsåklagare;

vid hovrätt riksåklagaren i mål,

som enligt 2 kap. 2 § första stycket som enligt 2 kap. 2 § första stycket

upptages omedelbart av hovrätten,
och i annat mål landsfogde eller distriktsåklagare;
samt

vid högsta domstolen riksåklagaren.

upptages omedelbart av hovrätten,
och i annat mål statsåklagare eller
distriktsåklagare; samt

vid högsta domstolen riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.
Närmare bestämmelser---gällande instruktionerna.

5 §.

Riksåklagaren så ock landsfogde må Riksåklagaren så ock statsåklagare
övertaga uppgift, som tillkommer läg- må övertaga uppgift, som tillkommer
re åklagare. Riksåklagaren äge även lägre åklagare. Riksåklagaren äge även
förordna extra åklagare att föra talan förordna extra åklagare att föra talan

Första lagutskottets utlåtande nr 57-

(Kungl. Majrts förslag.) (Utskottets förslag.)

vid underrätt eller hovrätt eller, då vid underrätt eller hovrätt eller, då
talan fullföljts allenast av enskild talan fullföljts allenast av enskild
part, vid högsta domstolen. part, vid högsta domstolen.

Biträdande åklagare må i den omfattning, som bestämmes i instruktion,
utföra uppgift, som tillkommer åklagare, hos vilken han är anställd. Väckande
eller fullföljande av åtal i högsta domstolen må dock ej beslutas av
annan än riksåklagaren.

6 §.

Föreligger för--------hans tjänst.

Ehuru åklagare--------kan uppskjutas.

Fråga om jäv mot åklagare prövas av hans närmaste förman; jäv mot
riksåklagaren prövas av honom.

7 g.1

Vad i detta kapitel är stadgat om Statsåklagare åro landsfogdarna
landsfogde skall i fråga om Stock- samt förste stadsfiskalen i Stockholm,
holm avse förste stadsfiskalen.

8 §•

Om särskilda--------är stadgat.

Ej må annan särskild åklagare än justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman
eller militieombudsman besluta, att åtal skall väckas eller fullföljas
i högsta domstolen.

19 KAP.

3 §.2

Åtal mot flera för medverkan till
brott må, om det sker samtidigt, väckas
vid den rätt, där någon av dem
har att svara. Väckas åtalen å olika
tider, må vid den rätt, som upptagit
åtal mot någon av dem, åtal väckas
även mot den eller de övriga.

Vad nu sagts skall ock gälla angående
åtal i andra fall mot flera för

Åtal mot flera gärningsmän för
samma brott må, om det'' sker samtidigt,
väckas vid den rätt, där någon
av dem har att svara. Väckas åtalen
å olika tider, må vid den rätt, som
upptagit åtal mot någon av gärningsmännen,
åtal väckas även mot den eller
de övriga.

Åtal för delaktighet i brott må väckas
vid den rätt, som upptagit åtal
mot gärningsmannen.

1 I propositionen föreslås icke någon ändring av denna paragraf, vilken i vänstra spalten
återgives i antagen lydelse.

2 Utskottet föreslår icke någon ändring av denna paragraf, vilken i högra spalten återgives
i antagen lydelse.

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

brott, som äga samband med varandra,
om rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter
finner lämpligt, att åtalen
upptagas av samma domstol.

33 KAP.

3 §•

Inlaga eller annan handling må till rätten inlämnas genom bud eller insändas
med posten i betalt brev. Handling, som sålunda inkommer, skall anses
ingiven av den som undertecknat handlingen. Handlingen skall anses
inkommen, då handlingen eller avi om försändelse, i vilken handlingen finnes
innesluten, avlämnats till rätten eller dess kansli.

26 §.

Part vare ej skyldig att utgiva kostnad för delgivning genom rättens försorg,
om ej annat är stadgat.

49 KAP.

4 §.

Talan mot---------om rätten

1. avvisat ombud-------— eller försvarare;

2. ogillat tredje--------—i rättegången;

3. förelagt part —- — —-----eller besiktning;

4. utlåtit sig--------vållad kostnad;

5. utlåtit sig--------eller intervenient;

6. utlåtit sig--------- 25—28 kap.; eller

7. avslagit begäran om fri rättegång eller om ersättning eller förskott till
part, som åtnjuter sådan förmån, eller förordnat, att förmån av fri rättegång
skall upphöra, eller avslagit begäran om biträde eller försvarare eller
till sådant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit.

Särskild talan--------rätteligen gjorts.

51 KAP.

5 §■

Avvisas ej--------samt akten.

Är den tilltalade häktad eller framställes i vadeinlagan yrkande, som påkallar
omedelbar prövning, såsom begäran om den tilltalades häktande eller
om åtgärd, som avses i 25-—28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall
insändandet ske genast; till dess den i 2 § angivna tiden utgått, skall dock
avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

54 KAP.

9 §•

Talan mot--------tillstånd därtill.

Vad nu sagts gälle ej talan, som i mål om allmänt åtal föres av riksåklagaren
eller av justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman eller
militieombudsman.

17 §.

Den som---------nu sagts.

Från nedsättningsskyldighet vare kronan fri så ock i brottmål åklagare
samt tilltalad, som i målet hålles häktad. Annan tilltalad, som för talan i
fråga om honom ådömt ansvar, vare fri från nedsättande av fullföljdsavgift.
Nedsättning till säkerhet för kostnadsersättning erfordras icke, då enskild
motpart ej finnes.

55 KAP.

5 §•

Avvisas ej--------i målet.

Är i brottmål den tilltalade häktad eller framställes i revisionsinlagan yrkande,
som påkallar omedelbar prövning, såsom i tvistemål begäran om
kvarstad eller skingringsförbud eller om hävande av sådan åtgärd eller av
förordnande, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga
kraft, eller i brottmål begäran om den tilltalades häktande eller om åtgärd,
som avses i 25—28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall insändandet
ske genast.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr 804)
om införande av nya rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 20 december 1946 om införande
av nya rättegångsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

Har någon genom dom, som må verkställas, ehuru den icke äger laga
kraft, dömts till straff eller annan påföljd för brott och är han för sådan
verkställighet intagen i fångvårdsanstalt eller allmän uppfostringsanstalt eller
i avbidan på verkställighet tagen i förvar, skall han vid fullföljd av talan i
målet anses som häktad för brottet. Vad nu sagts gälle ock, om någon, som

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

på grund av sin sinnesbeskaffenhet förklarats fri från ansvar, är intagen å
sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården.

Vad i---------av statsverket.

3) Lag

angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 1$ juni
1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerlietsanstalt.

Härigenom förordnas dels att i 14 kap. 26 § strafflagen1 orden »justitiekansler^
prövning» skola ersättas med »riksåklagarens prövning» och dels
att i 6 § andra stycket lagen den 18 juni 1937 om förvaring och internering
i säkerhetsanstalt ordet »justitiekanslem» skall ersättas med »riksåklagaren».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

4) Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt
att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och
ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända
handlingar med posten m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §.

Denna lag äger ej tillämpning beträffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet,
deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän
och verk eller beträffande klagan över val till riksdagen, ej heller i
fall då vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat om inlaga i rättegång
skall gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

B) att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i lagen den 17 oktober 1900 om
straffregister — måtte för sin del antaga följande

1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 211.

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

Förslag:

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 17 oktober 1900
(nr 82 s. 1) om straffregister.

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

8 §.

1 mom. Fullständigt utdrag av registret
skall meddelas, då framställning
därom göres av domstol, Konungens
befallningshavande eller allmän
åklagare eller av annan myndighet,
vilken enligt lag äger förordna om
häktning, eller av intemeringsnämnden
eller statens kriminaltekniska anstalt,
eller då sådan framställning göres
av riksdagens justitieombudsman
eller dess militieombudsman. Till annan
myndighet än nu är sagt, så ock
till enskild vars rätt må vara beroende
på annan upplysning ur registret
än som framgår av i 2 mom. omförmält
registerutdrag, skall fullständigt
registerutdrag lämnas, där Konungen
för särskilt fall därtill givit tillstånd.

1 mom. Fullständigt utdrag av registret
skall meddelas, då framställning
därom göres av domstol, Konungens
befallningshavande eller allmän
åklagare eller av annan myndighet, vilken
enligt lag äger förordna om
häktning, eller av intemeringsnämnden
eller statens kriminaltekniska anstalt,
eller då sådan framställning göres
av justitiekanslern, riksdagens
justitieombudsman eller dess militieombudsman.
Till annan myndighet
än nu är sagt, så ock till enskild vars
rätt må vara beroende på annan upplysning
ur registret än som framgår av
i 2 mom. omförmält registerutdrag,
skall fullständigt registerutdrag lämnas,
där Konungen för särskilt fall
därtill givit tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1948.

Stockholm den 28 juni 1947.

På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.

1 Senaste lydelse, se SFS 1942: 380.

Första lagutskottets utlåtande nr 57.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Westman, Ahlkvist, Ekströmer,
Lindblom, Olofsson och Löthner samt fru Sjöström-Bengtsson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Olsson i Mellerud och Berg, fru
Gustafson, herrar Gustafsson i Lekåsa och Sveningsson, fröken Öberg samt
herr Jonsson i Skutskär.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & SöneE

472405