Första lagutskottets utlåtande Nr 52 (Utlåtande 1937:L1u52 l1u)

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till luftskyddslag.

Genom en den 5 mars 1937 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 211, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
föreslagit riksdagen att antaga här nedan intaget, vid propositionen
fogat förslag till luftskyddslag.

I fråga örn de skäl som ligga till grund för lagförslaget får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Stadgandena örn luftskyddet i Sverige äro mycket knapphändiga.
Enligt i kommandoväg utfärdade bestämmelser åligger det vederbörande
arméfördelningschef eller motsvarande myndighet att inom arméfördelningsområdet
eller motsvarande område i fredstid planlägga erforderliga åtgärder
för skydd mot anfall från luften. Härvid har förutsatts viss medverkan av
civila myndigheter. Angående skyldighet att lämna medverkan i sådant hänseende
ha bestämmelser i fråga örn länsstyrelserna samt järnvägsstyrelsen,
telegrafstyrelsen och vissa andra myndigheter meddelats i ett den 18 december
1931 utfärdat cirkulär till samtliga länsstyrelser m. fl. angående försvarsberedskap.
Sålunda skall jämlikt mom. 16 i cirkuläret länsstyrelse efter anmodan
av arméfördelningschef (militärbefälhavare, marindistriktsbefälhavare,
som är territoriell myndighet, kommendant) biträda vid luftförsvarets organiserande.
I övrigt lärer skyldighet för civil myndighet att medverka vid luftförsvarets
ordnande och i samband därmed stående åtgärder icke föreligga
i vidare mån än sådan skyldighet kan anses innefattad i myndighetens allmänna
åligganden i fråga örn samverkan med krigsmakten. Angående civila
myndigheters samverkan med krigsmakten äro bestämmelser givna i åtskilliga
författningar. Här må blott nämnas kungörelsen den 30 oktober 1914
(nr 362) angående vissa Kungl. Maj:ts befallningshavande och dem underlydande
myndigheter vid krig eller krigsfara tillkommande åligganden. Beträffande
kommuners och enskildas medverkan till åtgärder för skydd mot
anfall från luften föreligga icke några särskilda bestämmelser.

Anmärkas må, att Överståthållarämbetet och ett flertal länsstyrelser i sam Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 1 avd. Nr 52. 1074 87

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

råd med vederbörande militära myndigheter och med biträde av militär arbetskraft,
som ställts till förfogande, utfört ett betydande arbete för luftskyddets
planläggning inom sådana orter, som ansetts vara av vikt ur luftskyddssynpunkt.
På senare tid lia även åtskilliga på frivillighetens väg bildade organisationer
gjort till sin uppgift att främja det civila luftskyddet. I främsta rummet
gäller detta örn svenska röda korset, som nedlagt ett betydande arbete
på utbildning av personal i sjukvårds- och sjuktransporttjänst i och för luftskyddet.

Slutligen må här nämnas, att den 30 januari 1937 bildats en rikssammanslutning
för det civila luftskyddet, Sveriges centralförbund för civilt luftskydd.

Vissa förslag till luftskyddets ordnande ha tidigare
framkommit. Sålunda har luftförsvarsutredningen, som tillsattes jämlikt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars 1928, verkställt utredning beträffande
hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige
samt i betänkande den 11 december 1931 (statens offentliga utredningar
1932:3) framlagt resultatet därav. I betänkandet har till särskild behandling
upptagits frågan om civila myndigheters, kommuners och enskilda personers
medverkan vid luftförsvaret. Betänkandet utmynnar, såvitt angår det
civila luftskyddet, i förslag dels till lag örn luftförsvarstillstånd och dels till
förordning örn planläggning av åtgärder till befolkningens skyddande vid
luftanfall.

I en den 18 juli 1933 avlåten framställning till Konungen rörande det civila
luftskyddet har chefen för generalstaben föreslagit, att i landshövdingeinstruktionen
och i ovannämnda kungörelse den 30 oktober 1914 skulle införas
vissa bestämmelser angående luftskyddets förberedande. Någon ändring
av dessa författningar i sådant hänseende har emellertid icke kommit till
stånd.

Försvarskommissionen har i sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande med
förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende (statens offentliga utredningar
1935: 39) lämnat en kortfattad redogörelse för läget beträffande det
civila luftskyddet i andra länder samt uppdragit de riktlinjer, som enligt
kommissionens förmenande borde följas för förberedandet och ordnandet av
luftskyddet i Sverige.

Den 30 april 1936 tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet
med stöd av Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande fem sakkunniga
för att biträda inom försvarsdepartementet med utredning rörande planläggning
och organisation av det civila luftskyddet.

Till fullgörande av nämnda uppdrag angåvo de sakkunniga, vilka antagit
namnet civila luftslcyddsutredningen, den 21 december 1936 betänkande angående
det civila luftskyddet (statens offentliga utredningar 1936:57).

över betänkandet avgåvos i anledning av remiss utlåtanden av arméförvaltningen,
chefen för generalstaben och t. f. chefen för försvarsstaben, de båda
sistnämnda gemensamt, marinförvaltningen efter hörande av marindistrikts -

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

befälhavaren för ostkustens marindistrikt ävensom befälhavande amiralen i
Karlskrona och kommendanten i Vaxholms fästning, chefen för marinstaben,
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, de båda sistnämnda gemensamt,
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten
såvitt angår ändring i skattelagstiftningen, riksräkenskapsverket, allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, kommerskollegium efter hörande av
handelskamrarna i riket ävensom svenska hamnförbundet och Sveriges kemiska
industrikontor, statens provningsanstalt, Överståthållarämbetet efter hörande
av polismästaren i Stockholm, samtliga länsstyrelser, överstyrelsen för svenska
röda korset, styrelsen för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommunernas
förbund, Sveriges industriförbund, svenska brandkårernas riksförbunds
verkställande utskott samt svenska brandskyddsföreningen.

Civila luftskyddsutredningens förslag innebar i huvudsak följande.

I händelse av fientligt anfall mot vårt land måste man räkna med
möjligheten av anfall från luften även mot icke befästa orter. Endast
på ett mycket begränsat antal platser kan ett dylikt angrepp mötas med
militärt försvar och ingenstädes kan dylikt försvar helt förhindra, att
civilbefolkningen utsättes för anfallets verkningar. Det civila luftskyddet
kan emellertid väsentligen minska dessa verkningar såväl med avseende å
person som egendom. I fråga örn större betydelsefulla anläggningar, såsom
kraftstationer, industrianläggningar m. m., kan emellertid enligt utredningens
mening tillfredsställande skydd för själva anläggningarna icke vinnas annorledes
än genom luftvärn.

De åtgärder, som erfordras för det civila luftskyddet, äro i stort sett sådana,
att de i händelse av fara ej alls eller endast bristfälligt kunna genomföras
utan att de blivit på förhand noggrant planlagda. Denna planläggning omfattar
utredning örn såväl förebyggande åtgärder som åtgärder i syfte att
mildra följderna av redan uppkomna skador. Planläggningsarbetet bör i
möjligaste mån byggas på utnyttjande av samhällets redan befintliga organisationer
och inrättningar av olika slag. Vid detsamma måste hänsyn tagas
såväl till faran för brisansbomber och brandbomber som till risken för användande
av giftgaser.

Genomförande av planlagda åtgärder bör i den mån så är möjligt anstå
till dess omedelbar fara är förhanden men måste delvis beträffande åtgärder,
som kräva längre förberedelse, ske i fredstid.

Det förslag till luftskyddslag, som av utredningen framlägges, innefattar
såväl föreskrifter örn luftskyddets organisation och förberedande i fredstid
som särskilda bestämmelser med avseende å krigsfara och krig (luftskyddstillstånd).
I betänkandet behandlas särskilt för sig frågan örn de ändamål,
vartill anslag krävas i fredstid.

I avseende å organisationen har utredningen framhållit den stora vikten
av att för ledning av luftskyddet inom riket finnes ett centralt organ. I lagförslaget
föreslås i sådant syfte, att tillsynen å luftskyddet skall utövas av
luftskyddsinspektionen. Denna myndighet, som utredningen tänkt sig förlagd
under socialdepartementet, skulle bestå av en chef, tre ledamöter anställda
mot arvode och en byrådirektör jämte vissa andra tjänstemän. Inspektionen
skulle bland annat verka för att luftskyddets förberedande skedde ändamåls -

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

enligt, planmässigt och enhetligt. Ledningen av luftskyddet inom varje län
skulle omhänderhavas av länsstyrelserna, och under dessa skulle i allmänhet
för varje stad och landsfiskalsdistrikt vederbörande polischef i egenskap av
luftskyddschef handhava det omedelbara arbetet med planernas upprättande.
Som biträde vid planläggningsarbetet skulle vidare för varje län stå till förfogande
den hos respektive länsstyrelse förordnade försvarsassistenten. För
den allmänna uppläggningen av planerna skulle luftskyddsinspektionen hava
tillgång till särskilda luftskyddskonsulenter till ett antal av fyra. Kommun,
som så önskade, skulle äga utse en särskild luftskyddsnämnd för att följa
planläggningen inom kommunen.

Beträffande själva planläggningsarbetet föreslås skyldighet, för såväl
kommuner som enskilda att därvid medverka. Vissa riktlinjer för planläggningsarbetet
framläggas i betänkandet, men anses luftskyddsinspektionen
böra utfärda närmare anvisningar beträffande detaljerna. Till ledning för
planläggningsarbetet har i särskild hemlig bilaga upprättats förteckning
över de orter, beträffande vilka planer företrädesvis kunna antagas behöva
uppgöras. En preliminär gradering av orterna efter deras betydelse ur
luftskyddssynpunkt har jämväl verkställts. I enlighet härmed har planläggningsarbetet,
vars omfattning får bestämmas av ortens betydelse och de
lokala förhållandena, beräknats komma att avse mellan 400 och 500 orter.

Förslaget förutsätter, att i händelse av luftskyddstillstånd möjlighet skall
beredas för länsstyrelserna eller luftskyddscheferna att taga i anspråk egendom
och annat, som behöves för luftskyddets genomförande. En vidsträckt
medborgerlig skyldighet har föreslagits att i sådan händelse biträda med
skyddsåtgärdernas genomförande. Utredningen förordar även för tillgodoseende
av det civila luftskyddets intressen vissa ändringar i bestämmelserna
örn uppskov med krigstjänstgöring.

Som förut nämnts föreslår utredningen vidtagande redan i fredstid av
vissa anskaffningar och andra åtgärder, vilka kräva längre tid för förberedelse.
Härvid måste enligt utredningens mening hänsyn tagas till vad som
är mest nödvändigt och som kan åvägabringas till överkomliga kostnader. I
avvaktan på planläggningsarbetets genomförande har kostnaden för dessa åtgärder
kunnat beräknas endast helt preliminärt.

Utredningen har till en början framhållit behovet av alarmeringsanordningar
och i sådant avseende föreslagit, att för anskaffande av dylika genom
statens försorg för orter, där behovet är mest framträdande, beviljas ett engångsanslag
av 1,150,000 kronor.

Erforderliga anordningar för mörkläggning av vissa samhällen m. m. anses
av utredningen vara av sådan vikt, att de böra vidtagas i fredstid. Dessa anordningar,
vilka i allmänhet ej behöva draga större utgifter, anses ej böra bekostas
av staten, utan förutsättas komma att i likhet med andra eventuellt erforderliga
arbeten vid kommunala verk vidtagas av vederbörande kommunala
organ.

Anskaffning av gasskyddsmateriell bör enligt utredningens mening äga rum
i fredstid. Utredningen föreslår sålunda anskaffning på statens bekostnad
av gasmasker och annan personlig gasskyddsutrustning för den personal, som
är verksam i samband med luftanfall (den s. k. aktiva personalen), ävensom
viss indikeringsmateriell och viss specialutrustning för hjälpplatser, och begäres
härför ett engångsanslag å sammanlagt 5,000,000 kronor, vartill kommer
ett årsanslag å 50,000 kronor för förvaring, kontroll och underhåll av denna
materiell m. m. För civilbefolkningen i övrigt bör möjlighet beredas att inköpa
gasmasker. Utredningen föreslår i samband härmed bestämmelser örn kontroll
över tillverkning och försäljning av gasskyddsmateriell.

Utredningen framhåller angelägenheten av att anordningar planläggas för

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

säkerställande vid krigsfara eller krig av tillgången å sådan för luftskyddet
nödvändig materiell, som ej anskaffas i fredstid.

En synnerligen viktig fråga är utbildningsfrågan. Härutinnan anser utredningen
det böra ankomma på staten att anordna kurser för utbildning av
sådan personal, som erfordras för luftskyddets ledning eller för att i egenskap
av instruktörer handhava det fortsatta utbildningsarbetet i gasskydd,
sanering och dylikt. Detta fortsatta utbildningsarbete förutsättes väsentligen
komma till stånd på frivillighetens väg. På sjukvårdens område anses harvid
en värdefull medverkan kunna påräknas av svenska röda korset. Gasskyddsmateriell
för utbildningsändamål skulle kunna tillhandahållas från statens
förråd. För närvarande begäres ett statsanslag dels för avhållande av en
kurs för försvarsassistenter m. fl., vilka skulle hava att biträda med själva
organisationsarbetet, med 15,000 kronor, dels ock till svenska röda kolset
för utbildning av personal i sjuktransporttjänst och sjukvård med 20,000

kronor. . . . . ,

Beträffande skyddsanordningar för befolkningen i händelse av krig har
utredningen till behandling upptagit bland annat frågorna örn utrymning i
viss omfattning av hotade samhällen samt anordnande av skyddsrum och
skyddsvärn. Alla dessa åtgärder anses vid planläggningen med hänsyn tagen
till olika lokala förhållanden böra övervägas. __

Utrymning kan ifrågakomma dels för någon längre tid, dels tillfälligtvis
i samband med anfall. Utrymning bör kunna tvångsvis genomföras, i förra
fallet dock endast efter beslut av Kungl. Majit.

I fråga örn skyddsrum intager utredningen den ståndpunkten, att det icke
är praktiskt möjligt att genom sådana bereda skydd mot fullträffar av brisansbomber,
utan att man får nöja sig med att eftersträva skydd mot byggnaders
instörtande och mot splitter i följd av nedslag i skyddsrummets närhet
samt mot gas. I fråga örn genomförandet av byggnadstekniska åtgärder
göres skillnad mellan dylika åtgärder, som kunna vidtagas i samband med
nybyggnads- och därmed jämförliga förändringsarbeten av fastigheter, och
byggnadstekniska skyddsåtgärder i redan befintliga fastigheter.

I fråga örn nybyggnader inom utsatta luftskyddsorter anser utredningen,
att föreskrifter i byggnadsförfattningarna böra meddelas i syfte dels att
åstadkomma sådan hållfasthet och sådana anordningar beträffande källarvåningarna,
att skydd av nyssnämnda beskaffenhet kan beredas i huset boende
personer, dels att minska faran för eldsvådor genom brandbomber. I
sådant hänseende förordas, att efter ytterligare utredning förslag till erforderliga
författningsändringar framlägges, och betonas i samband härmed vikten
av att luftskyddssynpunkterna övervägas vid stadsplaneläggningen.

I fråga örn inredning under fredstid av skyddsrum i befintliga hus anser
utredningen något åläggande härom ej böra stadgas. Planläggningen av
dylika skyddsrum, avsedda att inredas vid luftskyddstillstånd, anses i allmänhet
kunna begränsas till samhällen med mer än 5,000 invånare.

Utredningen förordar vidare dels att för inredning av skyddsrum för vissa
i statens fastigheter inrymda ämbetsverk anvisas ett anslag av 500,000 kronor,
dels ock att kommuner må kunna erhålla statsbidrag med 2/3 av kostnaden
för inrättande av centraler för den lokala luftskyddsledningen, skyddsrum
för annan aktiv personal, hjälpplatser och offentliga skyddsrum (avsedda för
allmänheten å platser med livlig trafik) samt att för ändamålet anvisas ett
anslag av 500,000 kronor. Något statsbidrag för anordnande av privata
skyddsrum anses ej böra ifrågakomma. Utredningen förordar emellertid, att
förslag utarbetas till sådan ändring i skattelagstiftningen, att fastighetsägare,
som vidkännes kostnad för inrättande av skyddsrum, må kunna vid
inkomsttaxeringen erhålla avdrag härför såsom för reparationskostnad.

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

I fråga om skyddsvärn framhålles bland annat, att de, frånsett gasfaran,
kunna bereda ett jämförelsevis betryggande skydd samt att möjlighet föreligger
att för ringa kostnad iordningställa sådana vid luftskyddstillstånd,
varför skyddsvärnen vid planläggningen böra tillmätas stor betydelse.

För att den frivilliga föreningsverksamheten skall beredas större effektivitet
uttalas önskvärdheten av att densamma koncentreras till en hela riket
omfattande organisation.

I samband med berörandet av frågan örn skydd för kraftstationer, industrier
och annan dylik egendom har utredningen framhållit såsom önskvärt,
att ett ståndpunktstagande från statsmakternas sida till frågan örn frivilligt
anordnande — på sätt ifrågasatts — av luftvärn för vissa industrier med det
snaraste kommer till stånd.

Slutligen framhåller utredningen, att det framlagda betänkandet ej gör
anspråk på slutgiltig lösning av det civila luftskyddets många komplicerade
problem, utan att ytterligare utredningsarbeten måste ankomma på luftskyddsinspektionen.

Det genom propositioner framlagda förslaget till luftskyddslag överensstämmer
i väsentliga delar med civila luftskyddsutredningens förslag till
sådan lag. De i sistnämnda lagförslag upptagna särskilda bestämmelserna
med avseende å krigsfara och krig ha emellertid uteslutits av anledning varför
i det följande kommer att redogöras.

Här må erinras örn att Kungl. Majit i propositionen nr 212 för nästkommande
budgetår äskat anslag till civilt luftskydd å sammanlagt 2,446,000
kronor. Vidare må nämnas att Kungl. Majit i propositionen nr 178 angående
anslag till länsstyrelserna för nästkommande budgetår föreslagit anställande
vid länsstyrelserna av försvarsassistenter. Propositionerna nr 212 och 178
ha hänvisats till behandling av statsutskottet.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas att Kungl. Maj :t i propositionen
nr 231 framlagt förslag till förordning angående tillverkning, försäljning och
införsel av gasskyddsmateriel. Sistnämnda proposition har remitterats till
första lagutskottet.

Beträffande de allmänna förutsättningarna för ifrågavarande åtgärder anför
föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bland annat följande.

»Sedan 1936 års riksdag beslutat rörande ordnandet av vårt militära försvar,
torde nu spörsmålet örn det civila luftskyddets ordnande böra upptagas till
närmare behandling. Körande behövligheten av dylikt luftskydd synas numera
knappast råda delade meningar. I likhet med civila luftskyddsutredningen
anser jag luftskyddet i främsta rummet vara en statens angelägenhet, ehuru,
såsom i det följande skall närmare beröras, medverkan från kommunernas
och enskildas sida icke kan undvaras. Såsom en betydelsefull omständighet
då det gäller att organisera luftskyddet i vårt land må framhållas, att
åsikterna i olika luftskyddsfrågor inom de i luftskyddshänseende ledande
staterna numera synas vara tämligen stabiliserade och att ett rikt erfarenhetsmaterial
från utlandet kan läggas till grund för luftskyddsarbetet i Sverige.

Civila luftskyddsutredningens förslag — såväl i fråga örn organisationen
och lagförslagets utformning i övrigt som beträffande kostnaderna — bygger

Första lagutskottets utlåtande Nr 52. <

på den uppfattning om luftskyddsåtgärdernas betydelse för svenska förhållanden,
som kommit till uttryck i betänkandet. Därvid synes utredningen,
som bland annat genom studiedelegationer gjort sig förtrogen med luftskyddet
i England, Frankrike och Tyskland, i stort sett hava följt riktlinjer,
som torde vara vedertagna i flertalet främmande länder. Att här i detalj taga
ståndpunkt till utredningens förslag i denna del kan icke komma ifråga.
Vad skyddsrummen beträffar, må dock gentemot vad länsstyrelsen i Älvsborgs
län anfört framhållas, att enligt vad utredningen i sitt betänkande
påvisat, det byggnadstekniska luftskyddet ägnas stor uppmärksamhet i Tyskland.
Att skyddsrum därstädes tillmätes mycket stor betydelse framgår än
mera av en vid utredningens betänkande fogad rapport rörande studier av
byggnadstekniskt luftskydd i Tyskland, vilken avgivits av en av nyssnämnda
studiedelegationer. Värdesättningen av skyddsvärnen torde emellertid i detta
sammanhang vara av mindre betydelse, då sådana föreslås skola komma till
utförande först vid krigsfara. I stort sett synes emellertid utredningen hava
anfört övertygande skäl för de föreslagna åtgärderna, och det torde kunna
antagas, att den bild, som utredningen lämnat av åtgärdernas betydelse för
svenska förhållanden, är i allt väsentligt riktig.

Av betydelse för bedömande av omfattningen av de luftskyddsåtgärder,
som böra vidtagas, är vårt lands läge ur luftförsvarssynpunkt samt tillgången
å flygstridskrafter och luftvärn. Av civila luftskyddsutredningens
redogörelse för Sveriges läge ur nyssnämnda synpunkt (betänkandet
s. 41 ff.) framgår, att detta rent geografiskt sett framträder såsom gynnsamt
samt att landets utsträckning och ringa befolkningstäthet få anses
i övervägande grad lända försvararen till fördel. Såvitt angår flygstridskrafter
och luftvärn kommer uppenbarligen den vid 1936 års riksdag beslutade försvarsreformen
att stärka vårt försvar. Tillgången å luftvärn torde dock alltjämt,
enligt vad luftskyddsutredningen framhåller, komma att bliva alltför
knapp för att våra större städer samt våra viktigaste industrianläggningar och
kraftverk i allmänhet skulle kunna påräkna skydd av luftvärn. Sist anförda omständighet
talar för att luftskyddsåtgärderna, i allt fall da det gäller planläggningen
av desamma, icke allt för starkt begränsas. Å andra sidan bör självfallet
luftskyddet icke anordnas så, att samhället i fredstid undergår en mer eller
mindre fullständig militarisering eller kostnaden för skyddsåtgärderna komma
att utgöra en hämsko på den fredliga utvecklingen och de sociala framstegen. Ur
nu anförda synpunkter synes civila luftskyddsutredningens förslag i stort sett
innefatta en efter svenska förhållanden väl avvägd lösning av luftskyddsfrågan.
Jag kan sålunda icke biträda kravet på att redan i fredstid mera omfattande
åtgärder än utredningen föreslagit i allmänhet böra genomföras, vare

sig genom tvingande föreskrifter eller medelst bidrag av statsmedel.---

Emot den av luftförsvarsutredningen och civila luftskyddsutredningen intagna
ståndpunkten, att det i princip bör åligga staten att bestrida de med
luftskyddets genomförande förbundna kostnaderna, synes icke vara något
att invända. Såsom av de båda utredningarna påpekats, måste emellertid från

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

denna princip göras undantag, vilka i det av civila luftskyddsutredningen utformade
förslaget äro synnerligen vittgående. Dessa av praktiskt-organisatoriska
och statsfinansiella hänsyn föranledda modifikationer torde icke kunna
undgås, i varje fall om ett effektivt luftskydd skall kunna åstadkommas inom
något så när rimlig tid. —--.»

Angående uteslutandet av de i civila luftskyddsutredningens förslag upptagna
särskilda bestämmelserna med avseende å krig och krigsfara anför departementschefen.

»Med hänsyn till det nära sambandet mellan de i civila luftskyddsutredningens
förslag intagna bestämmelserna med avseende å luftskyddstillstånd,
å ena, samt rekvisitions- och förfoganderättslagstiftningen, å andra sidan, föreligga
starka skäl att upptaga förslagen till samtidig behandling. Efter vad jag
av chefen för justitiedepartementet inhämtat, torde det emellertid i följd av
sistnämnda lagstiftnings omfattande och invecklade beskaffenhet få anses uteslutet
att förelägga nu pågående riksdag förslag till rekvisitions- och förfoganderättslagar.
Då det måste anses synnerligen angeläget, att statsmakterna
snarast möjligt taga ståndpunkt till frågan örn luftskyddets organisation,
så att planläggningen kan påbörjas efter enhetliga linjer, synes det å
andra sidan icke böra ifrågakomma, att luftskyddslagstiftningen i sin helhet
uppskjutes. En möjlighet att tillgodose de olika önskemål, som här göra sig
gällande, har jag, efter samråd med chefen för justitiedepartementet, funnit
kunna vinnas genom att ur den föreslagna luftskyddslagen utbryta de bestämmelser,
som äga avseende å luftskyddstillstånd. Stadganden i sistnämnda hänseende,
sammanförda till en särskild lag, synas lämpligen kunna föreläggas
riksdagen samtidigt med förslagen till rekvisitions- och förfoganderättslagar.
Mot den ifrågasatta anordningen kan möjligen invändas, att luftskyddets planläggning,
innan stadganden örn luftskyddstillstånd kommit till stånd, saknar
erforderligt underlag i form av kännedom örn de befogenheter, som i händelse
av krig eller krigsfara tillkomma myndigheterna. Härtill må anmärkas, att man
vid planläggningsarbetet lär kunna förutsätta, att luftskyddet, därest det kan
behöva träda i funktion, bör anordnas i huvudsaklig anslutning till civila luftskyddsutredningens
förslag, vilket i det väsentliga tillstyrkts i de avgivna
utlåtandena. I enlighet med vad nu anförts finner jag mig böra förorda en
uppdelning av lagbestämmelserna örn luftskyddet på sätt här antytts.»

I fråga örn den allmänna luftskyddsorganisationen uttalar departementschefen
bland annat följande.

»Civila luftskyddsutredningens organisationsförslag ansluter sig, såsom
förut framhållits, i väsentliga avseenden till de av försvarskommissionen uppdragna
riktlinjerna för luftskyddets ordnande, enligt vilka luftskyddets handhavande
i främsta rummet borde åvila de myndigheter, som eljest hade ansvaret
för den civila säkerhetstjänsten. I fråga örn luftskyddets centrala ledning
har emellertid utredningen gjort ett betydelsefullt avsteg från vad försvarskommissionen
föreslagit, i det att utredningen förordat, att ledningen

Första lagutskottets utlåtande Nr 52. 9

skulle handhavas av en särskild myndighet, luftskyddsinspektionen, i stället
för, såsom försvarskommissionen tänkt sig, socialdepartementet.

Tydligt är att statsmakterna, då det gäller att tillskapa en ny myndighet,
måste iakttaga den största varsamhet och noga pröva behovet av den föreslagna
organisationen. Därvid bör bland annat tillses, att för behov, som
kunna antagas vara övergående, icke anordnas organ av mera permanent natur.
Av den föreliggande utredningen synes emellertid framgå, att hela luftskyddsorganisationens
uppbyggande med nödvändighet förutsätter en självständig
och initiativkraftig ledning med tillgång till erforderlig sakkunskap
på området. Någon tvekan örn behovet av en särskild myndighet synes därför
endast kunna föreligga beträffande tiden efter det den grundläggande planläggningen
utförts. Även då torde emellertid inspekterande verksamhet vara
av behovet påkallad, örn organisationens effektivitet icke skall äventyras.
Vidare kräves ett organ för vidmakthållandet av den centrala planläggningen,
för omhänderhavande av anslag till luftskyddet, för materiellens underhåll
och förnyande, för ledande av utbildningen och upplysningsverksamheten samt
icke minst för följande av utvecklingen på luftskyddets område, vilken hittills
försiggått i ett mycket hastigt tempo. Luftskyddssynpunkternas egenskap att
göra sig gällande inom de mest skilda områden av samhällslivet gör det vidare
erforderligt, att luftskyddets intressen auktoritativt företrädas vid handläggningen
av en mängd frågor, som röra lagstiftning och adminstration. Förslaget
örn inrättande av en särskild luftskyddsinspektion torde därför i princip
böra godtagas.

I fråga örn lämpligheten av att låta länsstyrelserna handhava ledningen av
luftskyddet inom länen synes råda allmän enighet. Härför tala också vägande
skäl. Sålunda äro länsstyrelserna i besittning av en ingående ortskännedom.
Vidare torde länsstyrelserna vara de enda myndigheter, som med någon säkerhet
kunna överblicka behovet av personal inom hela den civila förvaltningsorganisationen
vid krig eller krigsfara och som kunna uttaga personal för
luftskyddet, utan att konflikter med andra av krigsorganisationen föranledda
personalbehov behöva befaras. Slutligen torde den sakkunskap, som står till
länsstyrelsernas förfogande genom landsfogde, förste provinsialläkare, länsarkitekt,
vägingenjör m. fl. länsstyrelserna underställda befattningshavare,
kunna bliva av värde vid luftskyddets organiserande.---

Vad beträffar luftskyddets lokala organisation, har civila luftskyddsutredningens
förslag att såvitt möjligt låta polischeferna — alltså på landet i allmänhet
landsfiskalerna — vara luftskyddschefer inom sina ordinarie distrikt rönt anslutning
i det stora flertalet utlåtanden, ehuru från några håll avvikande
meningar i vissa hänseenden kommit till uttryck. Beträffande till en början
indelningen i luftskyddsområden, synes genom utredningens förslag vara väl
sörjt för det av Överståthållarämbetet m. fl. särskilt understrukna behovet av
bestämmelser, som möjliggöra tillskapandet av särskilda luftskyddsområden
av större städer med förorter, och detta även för det fall, att förorten skulle
utgöras av en stad eller tillhöra ett annat län, såsom förhållandet är med vissa
förorter till Stockholm och Göteborg.

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

De betänkligheter, som från skilda håll uttalats mot att obligatoriskt anförtro
landsfiskaler och andra polischefer uppdraget såsom luftskyddschef,
synas förklarliga med hänsyn till omfattningen av de göromål, som redan
åligga dessa befattningshavare med avseende å krigsberedskapen. Det må
emellertid framhållas, att ifrågavarande uppdrag icke bör betraktas såsom
något personligt åliggande för polischefen vid sidan örn den egentliga tjänsten,
utan luftskyddsuppgifterna torde i själva verket komma att åvila polisen
såsom sådan. All polispersonal bör göras förtrogen med luftskyddet, och
inom de största poliskårerna torde viss personal direkt få specialisera sig på
hithörande frågor. Polischefen bör således kunna påräkna hjälp av sina underhavande
vid arbetets utförande. Yad särskilt beträffar polischefers arbetsbörda
vid krig eller krigsfara, torde det väsentligen vara beroende på arten
av förberedelserna i fredstid, huruvida dessa personer kunna rå med sina
uppgifter. Icke minst torde det vara av betydelse, att praktiska och överskådligt
uppställda handledningar utarbetas av vederbörande myndigheter.
I betraktande av de möjligheter att i särskilda fall förordna annan person
än polischef till luftskyddschef, som enligt civila luftskyddsutredningens förslag
skulle stå till buds, synes det i varje fall icke behöva möta några betänkligheter
att biträda förslaget örn polischef såsom luftskyddschef, vilket ur
organisatorisk synpunkt torde erbjuda avsevärda fördelar.

Behovet av de föreslagna luftskyddsnämnderna har från ett par håll ifrågasatts.
Det må vara riktigt, att särskilda nämnder för luftskyddet mången
gång kunna vara obehövliga, framför allt på landsbygden, men å andra sidan
torde de mångenstädes ha en uppgift att fylla. Då nämndernas tillsättande
gjorts beroende av kommunernas skön, torde man icke ha anledning att ställa
sig avvisande mot förslaget i och för sig. — — —

Yad slutligen angår luftskyddsärendenas hänförande under visst departement,
anser jag i likhet med civila luftskyddsutredningen övervägande skäl
tala för att dessa ärenden handläggas inom socialdepartementet.»

Beträffande luftskyddets förberedande anför departementschefen bland
annat följande.

»Vid planläggningen kräves medverkan av kommuner och enskilda. Därav
föranledes mången gång tidsförlust och stundom även direkta kostnader. Vid
planläggningen av luftskyddsåtgärder, som beröra kommunala verk, industriföretag,
varuhus m. m., kan den kostnad, som planläggningsarbetet motsvarar
— vare sig detta utföres av företagets personal eller ej — uppgå till belopp,
som visserligen relativt sett äro små men i och för sig icke alldeles obetydliga.
I likhet med civila luftskyddsutredningen anser jag, att dessa kostnader
böra bestridas av vederbörande kommuner och enskilda företag eller personer.
Det skulle vara föga tilltalande örn dessa, i vilkas intresse planläggningen
i allmänhet sker, skulle kunna påkalla ersättning av staten för densamma,
måhända med belopp, som vore svåra eller omöjliga att kontrollera.

Första lagutskottets utlåtande Nr 52. 11

Den av luftskyddsutredningen föreslagna skyldigheten för ägare eller innehavare
av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som beröres
av luftskyddets planläggning, att underkasta sig utförandet av åtgärd för
beredande av luftskydd är begränsad till sådana åtgärder, som icke medföra
kostnad eller olägenhet för vederbörande. Såsom exempel på dylika åtgärder
nämnes uppställandet av sirener på statens bekostnad. Även örn man vid
stadgandets tillämpning icke tager i betraktande hur ringa olägenhet sorn
helst, kunna måhända de resultat, som med stadgandets hjälp kunna vinnas
utöver vad som genom frivillig överenskommelse kan uppnås, komma att visa
sig otillräckliga. En utvidgning av stadgandet, såsom från flera håll ifrågasatts,
kan därför tänkas bliva behövlig. Emellertid torde det, såsom förut
antytts, vara lämpligast, att frågan örn införande av mera ingripande skyldigheter
för kommuner och enskilda med avseende å luftskyddets förberedande
upptages till ytterligare övervägande i samband med bestämmelserna om
luftskyddstillstånd, och jag finner mig därför under nuvarande omständigheter
icke böra i sak frångå, vad utredningen föreslagit.

Av utredningen föreslagna bestämmelser örn rätt för länsstyrelserna att
meddela vissa föreskrifter med avseende å luftskyddsövningar och örn förbud
mot anordnande utan tillstånd av dylika övningar, vid vilka allmänhetens
medverkan påkallas, synas behövliga och lämpliga. Däremot torde icke erfordras
någon lagbestämmelse örn skyldighet för polis- och brandpersonal att
deltaga i luftskyddsutbildning, utan torde dylik skyldighet kunna åläggas i
administrativ ordning.»

Allmän enighet torde numera råda rörande behovet av särskilda skyddsåtgärder
gentemot de faror som vid krig hota civilbefolkningen genom fientliga
anfall från luften. I de flesta europeiska länder har också redan staten
i större eller mindre omfattning vidtagit anordningar i berörda syfte. Även
för vårt lands vidkommande upptages nu frågan örn åtgärder från statsmakternas
sida för det civila luftskyddet. I förevarande proposition framlägges
sålunda förslag till en luftskyddslag, innehållande bestämmelser örn luftskyddets
organisation och förberedande i fredstid. För den centrala ledningen av
luftskyddet i vårt land föreslås inrättandet av ett särskilt organ, luftskyddsinspektionen,
varemot förslaget i övrigt bygger på den principen att luftskyddsuppgifterna
böra handhavas av redan bestående civila myndigheter,
länsstyrelserna och polisen, där ej av särskilda skäl undantag härifrån påkallas.
Det synes utskottet som om vad sålunda föreslagits innebure en efter
förhållandena väl avvägd och lämplig lösning av ifrågavarande spörsmål.

Vidkommande den närmare utformningen av det genom propositionen
framlagda lagförslaget har utskottet bemärkt, att i 16 § första stycket lämnats
en föreskrift örn att åtal för förseelse som avses i lagen skall anhängiggöras
vid allmän domstol och utföras av allmän åklagare. Då det emellertid
icke lärer vara uteslutet att krigsman i sin tjänst gör sig skyldig till en dylik
förseelse, i vilket fall han bör dömas av krigsdomstol, synes nämnda föreskrift
böra utgå. Frågan örn forum och åtalsmyndighet kommer därigenom att av -

Utskottet.

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

göras enligt allmänna regler. I övrigt har utskottet icke funnit anledning till
erinran mot lagförslaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag icke
kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas måtte för sin del
antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Luft sky ödsla g.

Härigenom förordnas som följer:

Om luftskyddets organisation.

1 §•

Med luftskydd avses i denna lag åtgärder av icke militär natur, vilka
åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna av sådant
anfall.

2§-

Tillsyn å luftskyddet inom riket utövas av luftskyddsinspektionen.

Närmare bestämmelser örn luftskyddsinspektionen meddelas av Konungen.

3 §.

Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet.

4§.

Riket indelas i luftskyddsområden. Varje stad och landsfiskalsdistrikt utgör
ett luftskyddsområde, där ej Konungen för visst fall annorlunda förordnar.
Ingå i luftskyddsområde delar av skilda län, bestämmer Konungen,
till vilket län området i luftskyddshänseende skall anses höra.

5§-

Inom luftskyddsområde utövas den omedelbara ledningen av luftskyddet
av en luftskyddschef. Luftskyddschef är för luftskyddsområde, som utgöres
av stad eller landsfiskalsdistrikt, vederbörande polischef; dock äger länsstyrelsen
för särskilt fall till luftskyddschef utse annan person. För annat
luftskyddsområde än nu nämnts utser länsstyrelsen luftskyddschef.

Länsstyrelsen äger för luftskyddsområde eller viss del därav utse ställföreträdare
för luftskyddschefen samt uppdraga åt honom att i de hänseenden
länsstyrelsen bestämmer fullgöra luftskyddschefs åligganden och utöva
dennes befogenheter.

Befattningshavare vid polisväsendet är skyldig mottaga uppdrag att vara
luftskyddschef eller ställföreträdare för luftskyddschef.

6§-

Kommun äger besluta, att luftskyddsnämnd skall tillsättas för att följa
luftskyddets planläggning och därvid företräda kommunens intresse.

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Luftskyddsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt,
samt består av tre eller fem med den kommunala förvaltningen
förtrogna personer. Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika antal.
Därvid bestämmes tillika, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas.
Med avseende å valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid,
fyllnadsval, val av ordförande och vice ordförande, ordningen för besluts
fattande samt förande av protokoll skall i fråga örn luftskyddsnämnd i tilllämpliga
delar gälla vad som finnes stadgat angående byggnadsnämnd.

Länsstyrelsen äger kalla luftskyddsnämnd att sammanträda med länsstyrelsen
eller dess representant. Luftskyddschef må ock kalla nämnden till
sammanträde. Kallelse sker genom ordföranden.

Om luftskyddets förberedande.

7 §•

Luftskyddsinspektionen verkar för att luftskyddets förberedande sker
ändamålsenligt, planmässigt och enhetligt. För sådant ändamål utfärdar
inspektionen anvisningar till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar,
vilka önska medverka vid luftskyddet, samt allmänheten.

8§-

Det åligger länsstyrelsen:

att med ledning av luftskyddsinspektionens anvisningar meddela erforderliga
bestämmelser örn planläggningen av luftskyddet inom länets olika delar;

att granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda planerna; samt £

att i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet inom länet.''

9§-

Luftskyddschef uppgör plan för luftskyddet samt förbereder i övrigt dess
genomförande inom luftskyddsområdet.

10 §.

Det åligger kommun att lämna erforderligt biträde vid planläggningen
av luftskyddet inom kommunen.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan
egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare ock skyldig att
därvid lämna erforderligt biträde.

11 §•

Ägare eller innehavare av egendom, som i 10 § andra stycket sägs, vare
pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas
erforderlig för beredande av luftskydd och som för honom icke medför
kostnad eller olägenhet.

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

12 §.

I samband med luftskyddsövning äger länsstyrelsen meddela erforderliga
föreskrifter med avseende å anordnandet av belysning, signalering med ljudsignalapparater
samt allmän ordning och säkerhet i övrigt; dock ankommer
det på Konungen att förordna örn undantag från bestämmelser i allmänna
författningar angående trafiken.

Luftskyddsövning, örn vars hållande Konungen ej förordnat, må, där allmänhetens
medverkan påkallas, icke anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen.

Om luftskyddstillstånd.

13 §.

Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att riket
eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd och att planerna för luftskyddet
helt eller delvis skola verkställas.

Angående luftskyddstillstånd skall gälla vad därom framdeles kan bliva
bestämt.

Föreskrifter med avseende å lagens efterlevnad.

14 §.

Den som undandrager sig åliggande, varom stadgas i 10 §, eller motsätter
sig åtgärd, som han enligt 11 § är skyldig tåla, må av länsstyrelsen föreläggas
lämpligt vite.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats med stöd av 12 § första
stycket, eller mot stadgandet i 12 § andra stycket, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen
bör beläggas med strängare straff.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för sådan förseelse,
fortsätter förseelsen, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres fällas
till särskilt ansvar.

16 §.

Åtal för förseelse, som avses i denna
lag, anhängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Särskilda bestämmelser.

17 §•

Yad i denna lag är stadgat örn länsstyrelse gäller i fråga örn Stockholm
Överståthållarämbetet.

18 §'' .

I fråga örn fartyg samt kommunikationsverk och andra verk, företag
eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet äger

Första lagutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Konungen, utan hinder av vad ovan är stadgat, meddela särskilda föreskrifter
angående luftskjddets organisation.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

Stockholm den 4 maj 1937.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Klefbeck, Erik Anderson, Ruben Wagnsson,
Branting*, Englund, Verner Andersson, Berglund och Egnell;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund*,
Lindmark*, Ryberg*, Olsson i Mellerud, Johansson i Krogstorp* och Johnsson i
Kalmar.

Yad i första stycket sägs skall ock gälla beträffande fästnings försvars
område eller krigsskådeplats.

19 §.

På första lagutskottets vägnar:
THORWALD BERGQUIST.