Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1960 (Utlåtande 1969:L1u50 - höst l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Nr 50

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i giftermålsbalken m. m.

Genom en den 27 juni 1969 dagtecknad proposition, nr 119, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i giftermålsbalken,

2) lag om ändring i föräldrabalken,

3) lag om ändring i ärvdabalken,

4) lag om ändring i lagen den 1 mars 1935 (nr 45) om kvarlåtenskap efter
den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,

5) lag om ändring i lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred,

6) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för
mistad fiskerätt m. m.,

7) lag om ändring i vattenlagen,

8) lag om ändring i konkurslagen,

9) lag om ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed,

10) lag om ändring i lagsökningslagen den 20 december 1946 (nr 808),

11) lag om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 651) om överflyttande
på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare in. fl. åvilande
uppgifter,

12) lag om ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser
om handläggning av inskrivningsärenden,

13) lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad,

14) lag om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord
å landet,

15) lag om ändring i lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser
om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk
kraft m. in.,

16) lag om ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen
handling,

17) lag om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 50

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av prop. 1969:44 fattade riksdagen under vårsessionen beslut
om en reform av de allmänna underrätternas organisation (1LU 38).

I enlighet med vad som förutskickades i nämnda proposition läggs nu
fram förslag till följdändringar i ett flertal lagar, som bygger på den nuvarande
uppdelningen av underrätterna i häradsrätter och rådhusrätter. De
föreslagna följdändringarna avser i stor utsträckning terminologiska jämkningar,
som föranleds av de nya benämningar som införs inom underrättsorganisationen.
Det föreslås också jämkningar i vissa författningar, vilka nu
innehåller olika regler för rådhusrättsstäder och för landet i övrigt. Såvitt
avser fastighetsbildningslagstiftningen är förslagen, med tanke på de reformer
som förestår på detta område, begränsade till lagtekniska lösningar, som
innebär att nuvarande domstolsorganisation i jorddelningsmål i huvudsak
lämnas orubbad.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971 med befogenhet
för Kungl. Maj :t att beträffande vissa av dem förordna om tidigare ikraftträdande.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag
till
Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, dels att i 1 kap. 6 §, 2 kap. 2 §, 9 kap. 9 §,11 kap.
20 § samt 15 kap. 16 och 17 §§ giftermålsbalken1 orden »eller domaren»
skall utgå, dels att i 15 kap. 21 § samma balk orden »eller domarens» skall
utgå, dels att i 8 kap. 11 § samt 15 kap. 4 och 15 §§ samma balk orden
»Stockholms rådstuvurätt» skall bytas ut mot orden »Stockholms tingsrätt».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 2 § se 1949: 383, av 9 kap. 9 § och 11 kap. 20 § si; 1964: 654, av
15 kap. 4 § se 1954: 437 och av 15 kap. 15 § se 1946: 822.

7 Forsta lagutskottets utlåtande nr 50 år 1900

2) Förslag
till
Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, dels att i 12 kap. 1 § samt 20 kap. 14 och 15 §§ föräldrabalken1
orden »Stockholms rådhusrätt» skall bytas ut mot orden
»Stockholms tingsrätt», dels att 12 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 8 §§ samma
balk skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 KAP.

4 §.

När förmynderskap--—--------— över förmynderskapet.

I fråga om överflyttning av tillsy- I fråga om överflyttning av tillsynen
över förmynderskap från eu nen över förmynderskap från en
överförmyndare till eu annan inom överförmyndare till en annan inom
tingslag eller inom stad, där rådhus- samma domsaga skall vad i 3 § sägs
rätt finnes, skall vad i 3 § sägs äga äga motsvarande tillämpning,
motsvarande tillämpning. •>,■: . :;v -

19 KAP.

3 §•

Tva eller flera kommuner, som ly- Två eller flera kommuner, som lyda
under häradsrätt, må, då val av da under samma tingsrätt, må, då
överförmyndare förestår, efter för- val av överförmyndare förestår, efter
slag av rätten förena sig till ett över- förslag av rätten förena sig till ett
törmyndardistrikt. överförmyndardistrikt.

Kommun, som------------tillända.

8 §.

Till överförmyndare skall väljas Till överförmyndare skall väljas
en i praktiska värv väl förfaren en i praktiska varv väl förfaren,
svensk man eller kvinna, som upp- myndig svensk medborgare, övernatt
tjugufem års ålder, överför- förmyndare kän éj den vara som är
myndare kan ej den vara som är i konkurstillstånd eller är förklarad
omyndig eller i konkurstillstånd. omyndig.

1 Senaste lydelse av 12 kap. 1 § se 1958: 640.

Första lagutskottets utlåtande nr öö år 1969

(Nuvarande lydelse)

Domhavande må ej vara överförmyndare
inom domsagan, ej heller
må ledamot av rådhusrätt, som arbetar
å endast en avdelning, vara
överförmyndare i staden.

Ej må---1----------

(Föreslagen lydelse)

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt
får ej vara överförmyndare inom
domsagan, om ej Konungen för särskilt
fall meddelat tillstånd därtill.

av valmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. I fråga om domare, som då
är överförmyndare, äger dock 19 kap. 8 § andra stycket i dess äldre lydelse
fortsatt giltighet så länge då gällande uppdrag består.

3) Förslag
till
Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att i 14 kap. 2 §, 20 kap. 8 § och 25 kap. 2 § ärvdabalken
orden »Stockholms rådhusrätt» skall bytas ut mot orden »Stockholms
tingsrätt».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

4) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 1 mars 1935 (nr 45) om kvarlåtenskap efter den som
hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 1 mars 1935 om kvarlåtenskap
efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller ISorge skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

På framställning — —

--av egendomen.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Göres å landet framställning, som
nu är sagd, å tid då rättegångsdag
ej inträffar, äge domaren meddela
förordnande att gälla tills rutten fattat
beslut i ärendet.

Finnes kostnad för sökt åtgärd
böra förskjutas, äge rätten eller, på
landet, domaren att, innan beslut
fattas, av den som åtgärden påkallat
kräva förskott med belopp, som prövas
skäligt. Handling, som är avfattad
på finska eller isländska språket,
skall vara åtföljd av styrkt översättning
till danska, norska eller
svenska språket.

(Föreslagen lydelse)

Finnes kostnad för sökt åtgärd
böra förskjutas, äge rätten att, innan
beslut fattas, av den som åtgärden
påkallat kräva förskott med belopp,
som prövas skäligt. Handling,
som är avfattad på finska eller isländska
språket, skall vara åtföljd
av styrkt översättning till danska,
norska eller svenska språket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

5) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred

Härigenom förordnas, att 36 § lagen den 2 juni 1933 om ägofred1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Har i annan ordning än vid syneförrättning
upprättats skriftlig och
av vittnen styrkt förening rörande
stängselskyldighet eller betesreglering,
äge envar, som deltagit i föreningen,
hos den eller de allmänna
underrätter, inom vilkas domvärjo
de fastigheter, föreningen angår, äro
belägna, uppvisa föreningen, i stad
med rådstuvurätt å allmän rätte -

(Föreslagen lydelse)

§•

Har i annan ordning än vid syneförrättning
upprättats skriftlig och
av vittnen styrkt förening rörande
stängselskyldighet eller betesreglering,
äge envar, som deltagit i föreningen,
uppvisa denna bos den eller
de allmänna underrätter, inom vilkas
domvärjo de fastigheter, föreningen
angår, äro belägna, överensstämmer
föreningen med de i

1 Senaste lydelse av 36 § se 1946: 837.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse)

gångs dag och eljest å allmänt ting.
Överensstämmer föreningen med de
i denna lag stadgade grunder, och
hava, där föreningen avser upplåtelse
av betesmark, i föreningen tydligt
angivits deft upplåtna markens
läge och gränser, den eller de fastigheter,
för vilka den upplåtits, sätt
och tid för markens inhägnande och
anordnande för betésbruk samt huruvida
ersättning skall utgå och i så
fall med vilket belopp ersättningen
skall i den ordning 16 § föreskriver
gäldas, låte rätten intaga föreningen
i rättens protokoll. Sedan vare föreningen
gällande mot framtida ägare
eller innehavare av fastigheterna
så ock, där intagande i rättens protokoll
ägt rum vid rådstuvurätt inom
en månad och vid häradsrätt sist vid
det allmänna ting, som infallit näst
efter två månader sedan föreningen
ingicks, mot den, som efter upprättandet
men före föreningens intagande
i rättens protokoll blivit ägare
eller innehavare. Förening, som slutits
för boställe eller kronan eller
allmän inrättning tillhörig, på viss
tid upplåten fastighet, have dock ej
verkan mot senare innehavare, med
mindre föreningen blivit av vederbörande
myndighet godkänd.

Sedan föreningen — v- —---

(Föreslagen lydelse)

denna lag stadgade grunder, och hava,
där föreningen avser upplåtelse
av betesmark, i föreningen tydligt
angivits den upplåtna markens läge
och gränser, den eller de fastigheter,
för vilka den upplåtits, sätt och tid
för markens inhägnande och anordnande
för betesbruk samt huruvida
ersättning skall utgå och i så fall
med vilket belopp ersättningen skall
i den ordning 16 § föreskriver gäldas,
låte rätten intaga föreningen i rättens
protokoll. Sedan vare föreningen
gällande mot framtida ägare eller
innehavare av fastigheterna så ock,
där intagande i rättens protokoll ägt
rum inom två månader sedan föreningen
ingicks, mot den, som efter
upprättandet men före föreningens
intagande i rättens protokoll blivit
ägare eller innehavare. Förening,
som slutits för boställe eller kronan
eller allmän inrättning tillhörig, på
viss tid upplåten fastighet, have
dock ej verkan mot senare innehavare,
med mindre föreningen blivit
av vederbörande myndighet godkänd.

vederbörande skogsvårdsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser skall
dock fortfarande gälla beträffande förening, som ingåtts före lagens ikraftträdande
och skolat uppvisas hos häradsrätt. Vad som föreskrives om häradsrätt
skall därvid gälla tingsrätt.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 196!)

6) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt
m.m.

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ lagen den 1 december 1950 om ersättning
för mistad fiskerätt m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse)

Angående fiskevärderingnämnd —

2. Nämndens avgörande skall
grundas på vad vid syn eller annan
förhandling förekommit och handlingarna
i övrigt innehålla. Dom
skall meddelas inom två månader
från det förhandlingen avslutats, om
ej synnerligt hinder möter.

3. Om skäl----------

Lagen om —-----— ----

(Föreslagen lydelse)

§•

-- och avgörande.

2. Nämndens avgörande skall
grundas på vad vid syn eller annan
förhandling förekommit och handlingarna
i övrigt innehålla. Vid omröstning
skall ordföranden säga sin
mening först. Dom skall meddelas
inom två månader från det förhandlingen
avslutats, om ej synnerligt
hinder möter.

—- sådana kostnader,
vid nämnden.

5 §•

Ordföranden äger besluta för
nämnden i samma omfattning som
är stadgad för den lagfarne domaren
i häradsrätt.

Yppas vid överläggning i nämnden
skiljaktiga meningar, vare lag som i
rättegångsbalken stadgas beträffande
domstol, där allenast lagfarna ledamöter
hava säte i rätten. Vid omröstning
skall ordföranden säga sin
mening först.

Beträffande rätt för ordföranden
att besluta för nämnden gäller 1 kap.
3 § andra stycket rättegångsbalken i
tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1Senaste lydelse av 4 § se 1960: 708 och av 5 § se 1957: 687.

8 Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

7) Förslag
till
Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att i 4 kap. 6 § 2 mom. första stycket vattenlagen1
ordet »domaren» skall bytas ut mot ordet »rätten», dels att i 11 kap.
2 § fjärde stycket samma lag ordet »häradsrätt» skall bytas ut mot ordet
»tingsrätt», dels att 11 kap. 4 och 52 §§ samt 14 kap. 7 § samma lag skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

Vattenrättsnämndemän utses för
sex år, två för varje tingslag, som
ensamt utgör en domsaga, samt en
för varje annat tingslag. Därvid
skall vad om sättet för utseende av
ägodelning snämndeman och omgottgörelse
åt valman för inställelse vid
val av sådan nämndeman är stadgat
äga motsvarande tillämpning, dock
att domhavanden föranstaltar om
utseende av valmännen. I stad, som
ej lyder under landsrätt, skall ock
för tid, som nyss sagts, av stadsfullmäktige
väljas en vattenrättsnämndeman.
Om valets utgång skall på
landet domhavanden och i stad
stadsfullmäktiges ordförande så
snart ske kan meddela vattenrättsdomaren
underrättelse.

Erfordras för tingslag eller för
stöd flera vattenrättsnämndemän än
i första stycket angivits, bestämmer
Konungen deras antal.

Har vattenrättsnämndemän — ---

Vad i--------------—

1 Senaste lydelse av 11 kap. 2 § se 1941: 614,
1964: 663.

Vattenrättsnämndemän utses genom
val för sex år. Konungen eller
myndighet, som Konungen bestämmer,
fastställer för varje domsaga
del antal vattenrättsnämndemän
som skall utses.

Vid val av vattenrättsnämndemän
äger vad som gäller i fråga om val
av nämndeman i fastighetsdomstol
motsvarande tillämpning. Tingsrätten
föranstaltar om utseende av valmännen.
Om valets utgång skall
tingsrätten eller, när valet förrättats
av kommunalfullmäktige, dessas
ordförande så snart det kan ske underrätta
vattenrättsdomaren.

— ---— äga rum.

som vattenrättsnämndemän.

av 11 kap. 4 § se 1958: 66 och av 14 kap. 7 § se

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

52 §.

Menar part, — --— -—----- ■— invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol

må ock i högre rätt göras, där den
part, som vill frågan väcka, av annan
orsak än förfallolös utevaro ej
förrän i den högre rätten haft tillfälle
att framställa jävet. Beträffande
rätt till talan mot vattendomstols
beslut rörande jäv mot ledamot i
domstolen gälle vad i rättegångsbalken
finnes stadgat angående beslut
om jäv mot häradshövding.

Beslut varigenom —

Jäv mot ledamot i vattendomstol
må ock i högre rätt göras, där den
part, som vill frågan väcka, av annan
orsak än förfallolös utevaro ej
förrän i den högre rätten haft tillfälle
att framställa jävet. Beträffande
rätt till talan mot vattendomstols beslut
rörande jäv mot ledamot i domstolen
gälle vad i rättegångsbalken
finnes stadgat angående beslut om
jäv mot lagfaren domare i tingsrätt.
beslutet ense.

14 KAP.

7 §.

Har enligt stadgandet i 11 kap.
32 § vattenrättsdomare förordnat,
att handlingar i vattenmål skola hållas
för granskning tillgängliga hos
ordförande i kommunalnämnd eller
kommunalfullmäktige, municipalnämnd
eller municipalfullmäktige
eller hos häradshövding, borgmästare
eller polischef, må sådan befattningshavare
icke utan giltigt skäl
undandraga sig uppdraget, såframt
löretaget i fråga berör den kommun
eller det municipalsamhälle han tillhör
eller det område eller distrikt,
som av hans tjänst omfattas. Ej heller
må annan person, sedan han efter
eget åtagande mottagit uppdrag,
som nu nämnts, utan giltigt skäl avsäga
sig detsamma. Prövar vattenrättsdomaren
det anförda skälet giltigt,
förordne han annan person att
omhändertaga handlingarna; och
skall kungörelse härom utfärdas i
1* — Bihang till riksdagens protokoll

Har enligt stadgandet i 11 kap.
32 § vattenrättsdomare förordnat,
att handlingar i vattenmål skola hållas
för granskning tillgängliga hos
ordförande i kommunstyrelse eller
kommunfullmäktige eller hos lagfaren
domare i tingsrätt eller polischef,
må sådan befattningshavare icke
utan giltigt skäl undandraga sig uppdraget,
såframt företaget i fråga berör
den kommun han tillhör eller det
område eller distrikt, som av hans
tjänst omfattas. Ej heller må annan
person, sedan han efter eget åtagande
mottagit uppdrag, som nu nämnts,
utan giltigt skäl avsäga sig detsamma.
Prövar vattenrättsdomaren det
anförda skälet giltigt, förordne han
annan person att omhändertaga
handlingarna; och skall kungörelse
härom utfärdas i den för meddelanden
till parterna bestämda ordning.
Sedan målet slutligen avgjorts, äge
1969. 9 saml. 1 avd. Nr 50

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse)

den för meddelanden till parterna
bestämda ordning. Sedan målet slutligen
avgjorts, äge sökanden eller,
om styrelse för företaget utsetts, styrelsen
utbekomma handlingarna. Av
vattenrättsdomaren må bestämmas
viss ersättning till den, hos vilken
handlingarna skola hållas tillgängliga,
att gäldas av sökanden i vattenmålet.
Utgift, som nu nämnts, räknas
till kostnad i målet.

Vad nu—----------

(Föreslagen lydelse)

sökanden eller, om styrelse för företaget
utsetts, styrelsen utbekomma
handlingarna. Av vattenrättsdomaren
må bestämmas viss ersättning
till den, hos vilken handlingarna
skola hållas tillgängliga, att gäldas
av sökanden i vattenmålet. Utgift,
som nu nämnts, räknas till kostnad
i målet.

tillkommer synemännen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att 11 kap. 4 § i dess nya lydelse skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss eller vissa underrätter.

8) Förslag
till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 7, 12, 14 och 211 §§ konkurslagen1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Vill gäldenär--— ------—

Konkursdomare vare på landet
domaren och i stad den lagfarne ledamot
i rätten, som därtill är satt. 1
stad må, om konkursmålens antal
det fordrar, utses flere konkursdomare;
äro flere avdelningar av rådstuvurätten,
skall konkursdomare
alltid vara ledamot av avdelning, vid
vilken de mål, som av honom handläggas,
skola upptagas.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1946: 809, av 12 §
1957: 97.

(Föreslagen lydelse)

-nyss sagts.

Konkursdomare vare den lagfarne
domare i tingsrätt, som därtill är
satt. Om antalet konkursmål fordrar
det, kunna flera konkursdomare utses;
äro flera avdelningar av tingsrätten,
skall konkursdomare alltid
vara ledamot av avdelning, vid vilken
de mål, som av honom handläggas,
skola upptagas.

1960: 162, av 14 § se 1964: 649 samt av 211 § se

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år VJ69

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Med stad avses i denna lag stad
med rådstuvurätt; om annan stad
gälle vad för landet är föreskrivet.

12 §.

Upptages borgenärs konkursansökning,
teckne konkursdomaren genast
å ansökningen föreläggande för
gäldenären att inom viss tid, ej över
fyra dagar i stad och en vecka på
landet, från det han erhållit del av
ansökningshandlingarna till konkursdomaren
ingiva förklaring över
ansökningen. Föreligger på grund av
att gäldenären vistas utomlands eller
eljest i särskilt fall anledning att
utsträcka förklaringstiden, må det
ske, dock ej utöver vad oundgängligen
kräves och ej utöver sex veckor.
Föreläggandet skall innehålla anmaning
till gäldenären att, om hans
postadress icke tillförlitligen angivits
i konkursansökningen, hos konkursdomaren
anmäla den postadress,
under vilken kallelse kan tillställas
gäldenären. Ansökningshandlingarna
jämte föreläggande, som nu
sagts, skola delgivas gäldenären.

Upptages borgenärs konkursansökning,
teckne konkursdomaren genast
å ansökningen föreläggande för
gäldenären att inom viss tid, ej över
en vecka, från det han erhållit del
av ansökningshandlingarna till konkursdomaren
ingiva förklaring över
ansökningen. Föreligger på grund av
att gäldenären vistas utomlands eller
eljest i särskilt fall anledning att
utsträcka förklaringstiden, må det
ske, dock ej utöver vad oundgängligen
kräves och ej utöver sex veckor.
Föreläggandet skall innehålla anmaning
till gäldenären att, om hans
postadress icke tillförlitligen angivits
i konkursansökningen, hos konkursdomaren
anmäla den postadress,
under vilken kallelse kan tillställas
gäldenären. Ansökningshandlingarna
jämte föreläggande, som nu sagts,
skola delgivas gäldenären.

I fråga —--—

Sker delgivning

omständigheterna medgiva.
- av borgenären.

14 §.

Då konkursansökning skall hänskjutas
till rätten, varde målet av
konkursdomaren utsatt att förekomma
inom tio dagar eller, om varken
borgenären eller gäldenären begär
att målet skall upptagas inom nämnda
tid, senast på det ting eller den
allmänna rättegångsdag som närmast
därefter hålles. Kräves för gäl -

Då konkursansökning skall hänskjutas
till rätten, varde målet av
konkursdomaren utsatt att förekomma
inom tio dagar eller, om varken
borgenären eller gäldenären begär
att målet skall upptagas inom nämnda
tid, senast på det allmänna ting
som närmast därefter hålles. Kräves
för gäldenärens kallande eller hans

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

denärens kallande eller hans inställelse
vid rätten oundgängligen längre
tid, må tiden för målets företagande
vid rätten utsträckas, dock ej
utöver sex veckor från det delgivning
av kallelsen kan väntas hava
ägt rum'' Till rätten skola parterna
särskilt kallas. I kallelsen skall erinras
om den i 16 § stadgade påfölj -

inställelse vid rätten oundgängligen
längre tid, må tiden för målets företagande
vid rätten utsträckas, dock
ej utöver sex veckor från det delgivning
av kallelsen kan väntas hava
ägt rum. Till rätten skola parterna
särskilt kallas. I kallelsen skall erinras
om den i 16 § stadgade påföljden
av parts utevaro.

den av parts utevaro.

I fråga — — — —---motsvarande tillämpning.

211 S.

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,
164 eller 183 §, skall utan förberedelse
företagas till huvudförhandling.
Utsättes målet till fortsatt eller
ny huvudförhandling, äge rätten, om
det erfordras för att målet vid denna
skall kunna slutföras, förordna, att
förberedelse skall äga rum, samt
meddela erforderliga föreskrifter
därom. Vid huvudförhandling vare
häradsrätt domför med tre i nämnden.

Mål, som--- —-----

Uteblir i--------—--

Beträffande talan —-----

• under förberedelsen,
är stadgat.

----ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss eller vissa underrätter.

Vid huvudförhandling, som påbörjats före lagens ikraftträdande, samt
vid överläggning och omröstning i anslutning därtill skall äldre bestämmelser
om rättens Sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Första lagutskottets utlåtande nr SO år 1969 13

9) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 13 maj 1921 om utmätningsed1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Över ansökning, — — — — — — parts utevaro.

Mål, som i första stycket avses,
skall utan förberedelse företagas till
huvudförhandling. Utsättes målet
till fortsatt eller ny huvudförhandling,
äge rätten, om det erfordras för
att målet vid denna skall kunna
slutföras, förordna, att förberedelse
skall äga rum, samt meddela erforderliga
föreskrifter därom. Parts
utevaro utgöre ej hinder för målets
handläggning och avgörande. Vid
huvudförhandling vare häradsrätt
domför med tre i nämnden.

Mål, som i första stycket avses,
skall utan förberedelse företagas till
huvudförhandling. Utsättes målet
till fortsatt eller ny huvudförhandling,
äge rätten, om det erfordras för
att målet vid denna skall kunna slutföras,
förordna, att förberedelse
skall äga rum, samt meddela erforderliga
föreskrifter därom. Parts
utevaro utgöre ej hinder för målets
handläggning och avgörande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss eller vissa underrätter.

Vid huvudförhandling, som påbörjats före lagens ikraftträdande, samt
vid överläggning och omröstning i anslutning därtill skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

10) Förslag
till
Lag

om ändring i lagsökningslagen den 20 december 1946 (nr 808)

Härigenom förordnas, att 30 § lagsökningslagen den 20 december 1946
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1Senaste lydelse av 6 § se 1946: 813.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vid handläggning av mål om lagsökning
eller betalningsföreläggande
vate rätten domför, häradsrätt utan
nämnd och rådhusrätt med en lagfaren
domare.

§•

Vid handläggning av mål om lagsökning
eller betalningsföreläggande
är rätten domför med en lagfaren
domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

11) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 651) om överflyttande på länsstyrelse
av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. »vilande uppgiiter g£<

Härigenom förordnas, att lagen den 20 november 1964 om överflyttande
på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmastare m. fl. åvilande
uppgifter skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

yad i___________gälla länsstyrelse.

Vid behandling av ärende, som
enligt § 6 mom. 7 riksdagsordningen
och 13 § lagen den 26 november
1920 (nr 796) om val till riksdagen
ankommer på magistrat, skall magistraten
bestå av borgmästaren i
rådhusrätten i staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

12) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden

Härigenom förordnas, att 2, 3, 5 och 12 §§ lagen den 3 juni 1932 med särskilda
bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Inskrivningsdomare vare i dom- Inskrivningsdomare i domsaga är
saga å landet domaren eller den, den av tingsrättens lagfarna befattsom
därtill är särskilt förordnad, ningshavare, som därtill är satt.
och i stad med rådstuvurätt den av
rättens lagfarna befattningshavare,
som därtill är satt.

Om så---------inskrivningsdomare finnas.

3 §.

Inskrivningsärenden må-----särskilda inskrivningsdagar.

Inskrivningsdag må, där det prövas
lämpligt, hållas särskilt för viss
del av domsagan eller staden, så ock
å annan ort än den, där domstolens
kansli finnes. 5

Konungen bestämmer för varje
domsaga och stad, å vilka dagar och
tider inskrivningsdag skall hållas,
samt meddelar erforderliga föreskrifter,
då fråga uppkommer om
tillämpning av 2 § andra stycket eller
3 § andra stycket.

Om kungörande------

Inskrivningsdag må, där det prövas
lämpligt, hållas särskilt för viss
del av domsagan, så ock å annan ort
än den, där domstolens kansli finnes.

§•

Konungen bestämmer för varje
domsaga, å vilka dagar och tider inskrivningsdag
skall hållas, samt
meddelar erforderliga föreskrifter,
då fråga uppkommer om tillämpning
av 2 § andra stycket eller 3 §
andra stycket.

--— förordnar Konungen.

12 §.

Beträffande domsaga å landet el- Om inrättande av akter för tilller
stad med rådstuvurätt, där det varatagande av handlingar och ut -

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse)

med hänsyn till fastighetsförhållandena
och andra omständigheter prövas
lämpligen kunna ske, må
Konungen, efter häradshövdingens
eller rådstuvurättens hörande, förordna
om inrättande av akter för
tillvaratagande av handlingar och
utredning i inskrivningsärenden.

Har sådant-----—--

(Föreslagen lydelse)

redning i inskrivningsärenden förordnar
Konungen.

till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss eller vissa underrätter.

13) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 6 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.
16 §.

Rådhusrätt, där sådan finnes, vare
ägodelningsrätt i stad. Den lagfart
ledamot i rådhusrätten, som
därtill är satt, skall vara ägodelningsdomare.
Äro flera avdelningar
av rådhusrätten, skall ägodelningsdomaren
alltid vara ledamot av avdelning,
vid vilken jorddelningsmål
skola upptagas.

Stad, där rådhusrätt ej finnes, lyde
under ägodelningsrätten i den

Om domsaga helt eller delvis utgör
es av stad, vars rådhusrätt ersatts
av tingsrätt, är tingsrätten ägodelningsrätt.
Konungen äger dock för
sädan domsaga förordna, att ägodelningsrätten
skall hava den sammansättning
som angives i 21 kap. lagen
om delning av jord å landet. Är tingsrätten
ägodelningsrätt, skall den lagfart
domare i tingsrätten, som därtill
är satt, vara ägodelningsdomare.

1 Senaste lydelse av 6 kap. 16 § se 1954:236

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse)

domsaga staden i judiciellt hänseende
tillhör.

Vad enligt 21 kap. 3 § i lagen om
delning av jord å landet gäller i fråga
om utseendet av valmän för val
av ägodelningsnämndemän skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
stad, som i näst föregående stycke
avses.

(Föreslagen lydelse)

Äro flera avdelningar av tingsrätten,
skall ägodelningsdomaren alltid vara
ledamot av avdelning, vid vilken
jorddelningsmål skola upptagas.

Ingår stad icke i sådan domsaga
som omfattas av bestämmelserna i
första stycket, skall ägodelningsrätten
i domsagan hava den sammansättning
som angives i 21 kap. lagen
om delning av jord å landet:

Vad enligt 21 kap. 3 § nämnda
lag gäller i fråga om utseendet av
valmän för val av ägodelningsnämndemän
skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande stad, som avses
i andra stycket eller omfattas av
förordnande enligt första stycket
andra punkten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock för ordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss eller vissa underrätter.

14) Förslag
till
Lag

g om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

Härigenom förordnas, att 21 kap. 1—4 §§ lagen den 18 juni 1926 om delning
av jord å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 KAP.

1 §.

Första domstol i jorddelningsmål Första domstol i jorddelningsmål

å landet är ägodelningsrätt, en för å landet är ägodelningsrätt, en för
varje domsaga. varje domsaga. Ägodelningsrätt en

1 Senaste lydelse av 21 kap. 1 § se 1950:182, av 2 och 4 § § se 1946: 827 samt av 3 § se-1964: 785.

Första lagutskottets utlåtande nr SO år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall vara sammansatt på sätt nedan
angives, om ej annat följer av 6 kap.
16 § första stycket lagen om fastighetsbildning
i stad.

Där till —----------- jorden ligger.

Angående domstol------är tillämpligt.

Att i---------lag stadgas.

Ägodelningsrätt består---tre

Ordinarie domaren i domsagan är
där ägodelningsdomare, såframt icke
Konungen av särskild anledning finner
gott att för två eller flera domsagor
förordna en gemensam ägodelningsdomare.
Härtill må icke utses
annan än lagkunnig, i domarevärv
erfaren person. Vid förfall för ägodelningsdomaren
förordnar hovrätten
till hans ställföreträdare person
med de egenskaper, som nyss
nämnts.

Ägodelningsnämndemännen, som
böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning
kunniga och med ortens
förhållanden väl förtrogna män,
skola vara valbara till nämndemansbefattning
vid häradsrätt i domsagan
samt ej hava uppnått sextiofem
års ålder; dock må den, som uppnått
nämnda ålder, tjänstgöra i mål,
varmed han förut såsom ägodelningsnämndeman
tagit befattning.

§•

ägodelningsnämndemän.

Den lagfarne domare i tingsrätten,
som därtill är satt, är ägodelningsdomare
i domsagan, såframt
icke Konungen av särskild anledning
finner gott att för två eller flera
domsagor förordna en gemensam
ägodelningsdomare. Härtill må icke
utses annan än lagkunnig, i domarevärv
erfaren person. Vid förfall för
ägodelningsdomaren förordnar hovrätten
till hans ställföreträdare person
med de egenskaper, som nyss
nämnts.

Ägodelningsnämndemännen, som
böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning
kunniga och med ortens
förhållanden väl förtrogna män,
skola vara valbara till nämndemansbefattning
vid tingsrätten i domsagan
samt ej hava uppnått sextiofem
års ålder; dock må den, som uppnått
nämnda ålder, tjänstgöra i mål, varmed
han förut såsom ägodelningsnämndeman
tagit befattning.

Ägodelningsnämndemän utses för
sex år, till ett antal av sex i domsaga,
som består av allenast ett tingslag,
och tre för varje tingslag i övriga
domsagor. Avgår ägodelnings -

§•

Ägodelningsnämndemän utses för
sex år, till ett antal av sex i domsagan.
Avgår ägodelningsnämndemän
under tjänstgöringstiden, skall val
avse återstående del av samma tid.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nämndeman under tjänstgöringstiden,
skall val avse återstående del av
samma tid.

Val äger rum å tingsstället inför Val äger rum å tingsställe inför
häradsrätten. tingsrätten.

Valet verkställes----—- —■ -—-av kommunalfullmäktige.

För kommun — -—■ —- — — — — överskjutande folkmängd.

För varje---------som valmän.

Höra delar av kommun till skilda
tingslag, utses för vardera delen valmän
och suppleanter för det tingslag
den tillhör.

Kommun må — — — — — och nämnder.

4 §.

Vid val---------

Klagan över--------

Om valets utgång skall häradsrättens
ordförande, så fort ske kan, insända
uppgift till Konungens befallningshavande
i länet, som har att
ofördröjligen införa uppgiften i länskungörelserna.
Är annan än ordinarie
domaren i domsagan ägodelningsdomare,
skall skriftlig underrättelse
om valets utgång ofördröjligen meddelas
jämväl denne.

skilje lotten.

--ej föras.

Om valets utgång skall tingsrätten,
så fort ske kan, insända uppgift
till Konungens befallningshavande i
länet, som har att ofördröjligen införa
uppgiften i länskungörelserna.
Är annan än domare i tingsrätten
ägodelningsdomare, skall skriftlig
underrättelse om valets utgång ofördröjligen
meddelas jämväl denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna
att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande
viss eller vissa underrätter.

Utan hinder av vad som föreskrives i 21 kap. 3 § första stycket i dess nya
lydelse skall i domsaga, som vid lagens ikraftträdande består av tre tingslag,
finnas nio ägodelningsnämndemän.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

15) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registering
av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 9 § lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser
om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk
kraft m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Inteckningshandling varom---

I fråga om förlagsinteckning gälle
i tillämpliga delar vad i första stycket
stadgas, dock att inteckningshandlingen
alltid skall företes för
inskrivningsdomare vid rådhusrätt
och föreskrivna uppgifter intagas i
särskilt bevis som utfärdas av inskrivningsdomaren.

(Föreslagen lydelse)

blivit företedd.

I fråga om förlagsinteckning gälle
i tillämpliga delar vad i första stycket
stadgas, dock att inteckningshandlingen
skall företes inför inskrivningsdomare
för ort, som är
säte för länsstyrelse, och att föreskrivna
uppgifter skola intagas i
särskilt bevis som utfärdas av inskrivningsdomaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

16) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas, att i 6 § lagen den 8 april 1927 om dödande av
förkommen handling2 ordet »rättegångsdag» skall bytas ut mot ordet »dag».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse av 9 § se 1936:230.

2 Senaste lydelse av 6 § se 1946:878.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969 21

17) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol

Härigenom förordnas, att i 29 § lagen den 22 juni 1928 om arbetsdomstol1
ordet »rådhusrätt» skall bytas ut mot ordet »tingsrätt».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Inledning

Allmänt

Frågan om en reform av de allmänna underrätternas organisation anmäldes
i statsrådet den 19 april 1968. Därvid beslutades att till lagrådet
skulle remitteras ett flertal lagförslag som bl. a. syftar till att införa en ny,
enhetlig organisation av underrätterna. I det lagstiftningsärendet, som utgjorde
en första etapp i reformarbetet beträffande underrätterna, togs i huvudsak
upp de frågor som är grundläggande för den avsedda reformen.
Bl. a. lades fram förslag till erforderliga ändringar i rättegångsbalken (RB)
samt förslag till lag om fastighetsdomstol.

I en andra etapp togs upp vissa ytterligare frågor, nämligen om medverkan
av nämnd i vissa slag av tvistemål, om ensamdomarkompetensen i
tvistemål samt om underrätts sammansättning i domstolsärenden, övervägandena
i dessa frågor skedde på grundval av en departementspromemoria,
vilken hade utarbetats inom justitiedepartementet och remissbehandlats
under år 1968 (Stencil Ju 1968:18). Den 14 februari 1969 remitterades
lagförslag i nyss berörda frågor till lagrådet. I den lagrådsremissen
föreslogs också — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hade
förordats i departementspromemorian — ändringar i skilda specialförfattningars
bestämmelser om underrätts sammansättning i vissa särskilda
brottmål och närliggande mål.

Över de förslag som ingick i de nämnda remisserna avgav lagrådet utlåtande
den 13 mars 1969. De remitterade förslagen har därefter förelagts
riksdagen i prop. 1969:44 och med vissa ändringar antagits av riksdagen
(1LU 38).

I departementspromemorian har — utöver de förslag som hittills har
tagits upp till behandling — lagts fram förslag till åtskilliga följdändringar
i olika lagar och författningar. Såsom föredragande departementschefen

1 29 § tillagd genom 1947: 637.

22 Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

framhöll i lagrådsremisser! den 14 februari 1969 bör dessa följdändringar
behandlas i en tredje etapp. Genom den proposition som behandlas i detta
utlåtande läggs fram erforderliga förslag i ämnet.

Departementspromemorian har remissbehandlats.

Den nya underrättsorganisationen (prop. 1969: 44,1LU 38)

Riksdagen antog med vissa ändringar de i prop. 1969:44 framlagda
förslagen om en enhetlig organisation av de allmänna underrätterna. Beslutet
innebär följande.

Den nuvarande uppdelningen på häradsrätter och rådhusrätter slopas
och en för land och stad likformig underrättstyp införs. De ändringar som
föranleds härav berör i första hand 1 kap. RB, vilket innehåller de grundläggande
bestämmelserna om underrätternas organisation och sammansättning.
Bestämmelserna i detta kapitel för häradsrätt resp. för rådhusrätt
ersätts av bestämmelser som är gemensamma för alla allmänna underrätter.
Av de ändringar som därvid företas bör i detta sammanhang nämnas
följande.

De nya enhetliga underrätterna skall benämnas tingsrätter. Vid särskild
huvudförhandling i tvistemål skall tingsrätt ha sådan s. k. juristkollegial
sammansättning med tre eller högst fyra lagfarna domare som nu förekommer
i rådhusrätt. I det övervägande antalet familj erättsliga mål skall rätten
dock enligt särskilda bestämmelser i föräldrabalken (FB) och giftermålsbalken
(GB) bestå av en lagfaren domare och nämnd. För handläggningen
av brottmål införs en enhetlig nämndsammansättning i stället för de två
olika nämnder som nu finns. Nämnden skall i normalfall bestå av fem
nämndemän. Om förfall för nämndeman inträffar sedan huvudförhandling
påbörjats skall dock rätten vara domför med fyra i nämnden. Ordinarie
lagfarna domare vid underrätt är f n. borgmästare och rådmän i rådhusrätt
samt häradshövding och — i vissa domkretsar tingsdomare i häradsrätt.
I framtiden skall chefsdomare vid tingsrätt benämnas lagman och
övriga ordinarie domare rådmän. Tingslaget och staden skall inte längre
utgöra enheter i den judiciella indelningen. Uttrycket domsaga, som f. n.
åsyftar häradshövdingens ämbetsområde, blir i fortsättningen beteckningen
för tingsrättens domkrets. För ordinarie sammanträde vid underrätt har
valts benämningen allmänt ting, vilket innebär att den nuvarande benämningen
på sådant sammanträde i rådhusrätt, allmän rättegångsdag, utgår.
Allmänna ting skall hållas på tingsställe årligen på bestämda tider som
fastställs av hovrätten.

Som en bakgrund till vissa frågor som behandlas i detta utlåtande bör
också nämnas vissa ändringar i 16 kap. RB. Detta kapitel, som rör omröstning
i tvistemål, innehåller f. n. skilda bestämmelser om hur omröstningen
skall ske i häradsrätt (sammansättning med nämnd) samt i rådhusrätt

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

och överrätt (juristkollegial sammansättning). Som en följd av att alla
underrätter vid särskild huvudförhandling i tvistemål enligt huvudregeln i
RB skall ha juristkollegial sammansättning upphävs de nuvarande särbestämmelserna
i 16 kap. RB om omröstning i häradsrätt. Nämnda kapitel
kommer således att i fortsättningen innehålla endast regler för omröstning
vid kollegial sammansättning.

Enligt en ny lag om fastighetsdomstol skall i princip en allmän underrätt
i varje län vara fastighetsdomstol. Underrätten skall i sådan egenskap
pröva fastighetsbildningsmål och miljöskyddsmål. Den skall därvid i regel
ha sammansättningen två lagfarna domare, en tekniker och två nämndemän.
Under det fortsatta lagstiftningsarbetet kommer att prövas i vad
mån fastighetsdomstol skall ta upp också andra mål och ärenden.

Åtskilliga bestämmelser om underrätternas organisation, om arbetsfördelningen
och behörigheten för olika tjänstemän, om det praktiska anordnandet
av verksamheten på domstolskanslierna in. m. finns i olika administrativa
författningar, översyn av dessa bestämmelser pågår inom domstolsberedningen.

Genomförandet av den nya underrättsorganisationen

Lagstiftningen om tingsrätter och deras sammansättning skall generellt
träda i kraft den 1 januari 1971. Det har emellertid ansetts! önskvärt att
göra det möjligt att låta de nya reglerna beträffande underrätternas sammansättning
i brottmål träda i kraft för alla underrätter redan före den
1 januari 1971. Vidare har det ansetts önskvärt att skapa möjlighet att
införa den nya organisationen i dess helhet i vissa fall när nya domkretsar
bildas. I enlighet härmed har Kungl. Maj :t fått befogenhet att förordna att
lagändringarna helt eller delvis skall gälla från tidigare tidpunkt. Sådant
förordnande kan begränsas till viss eller vissa underrätter.

I de beslutade ändringarna i RB har tagits upp ett flertal övergångsbestämmelser.
I detta sammanhang finns anledning att främst erinra om
vissa bestämmelser vilka har tagits upp under punkterna 7•—t). Beträffande
innehållet i dessa punkter får utskottet hänvisa till prop. 119 s. 25—26.

Allmänt beträffande följdändringarna

Departementspromemorian. I promemorian anförs som bakgrund till de
där framlagda förslagen följande allmänna synpunkter. De ändringar
som har föreslagits i prop. 1969:44 i syfte att införa en enhetlig underrättsorganisation
återverkar på bestämmelser i ett stort antal andra lagar
och författningar, som bygger på den nuvarande ordningen med två underrättstyper.
övergångsbestämmelserna till ändringarna i RB torde visserligen
kunna lösa flertalet uppkommande frågor. I ordningens och klarhetens intresse
är det dock önskvärt att ändringar som behövs av terminologiska eller

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1(J6''J

andra skäl i huvudsak vidtas direkt i berörda författningar. Det har därför
ansetts nödvändigt att i förevarande sammanhang företa en såvitt möjligt
fullständig genomgång av författningsmaterialet för att kartlägga vilka bestämmelser
som påverkas. De förslag och överväganden som redovisas i promemorian
bygger på vad som har framkommit vid en sådan genomgång.

De förslag som läggs fram i promemorian avser i stor utsträckning följdändringar
av terminologisk art. Genom att nya benämningar inom
underrättsorganisationen har föreslagits, uppkommer behov att byta ut äldre
terminologi mot ny. I denna del har övervägandena skett med utgångspunkt
från att en anpassning till den nya terminologin i huvudsak bör ske genom
direkt i berörda författningar vidtagna ändringar. Undantag har gjorts för
sådana fall, där bara något enstaka ord i en författning behöver bytas ut och
några missförstånd inte behöver befaras om äldre uttryck kvarstår tills vidare.
Dessutom har undantagits en del fall där ifrågavarande författning kan
förväntas snart bli ändrad eller upphävd i annat sammanhang. I enlighet
med det sist anförda föreslås i promemorian med några få undantag inte
några terminologiska jämkningar i författningar som berörs av reformerna
på jordabalkens och fastighetsbildningens område eller av pågående utredningsarbete
i inskrivningskommittén, expropriationsutredningen och sjölagskommittén.

I promemorian uttalas vidare att även ändringar av saklig betydelse aktualiseras,
främst i sådana bestämmelser som är av olika innehåll för stad
(i betydelsen stad med rådhusrätt) och för landet (i betydelsen område
som lyder under häradsrätt). Det konstateras att den ordning som följer av
övergångsbestämmelserna i förslaget till ändring i RB (punkterna 7 d och
e) innebär ett konserverande av rådande skillnader mellan land och stad.
Denna ordning bör emellertid inte förbli gällande för alla författningar, där
sådana skillnader nu förekommer. De flesta av de åsyftade författningarna
gäller nämligen ämnen av sådant slag att det numera inte finns saklig anledning
att upprätthålla olikheten i regleringen.

I enlighet med det nu anförda har i promemorian tagits upp förslag som
går ut på att i vissa författningar avlägsna nuvarande skillnad mellan reglerna
för land och reglerna för stad. De ändringar som föreslås är i regel föga
ingripande. Med hänsyn till lagstiftnings- och utredningsarbete som i annat
sammanhang pågår på berörda områden har frågan om åstadkommande av
likformighet i en del fall förbigåtts. Sålunda föreslås i promemorian inte
några ändringar i nu behandlat avseende i författningar som angår inskrivningsväsendet.
Såvitt avser fastighetsbildningslagstiftningen har ändringarna
i huvudsak begränsats till att avse lagtekniska lösningar, som innebär att
under en övergångsperiod nuvarande bestämmelser om domstolsorganisationen
i jorddelningsmål inte rubbas i sak.

Vid övervägandena av utformningen av nya enhetliga bestämmelser har,
såvitt angår tidsfrister för vidtagande av vissa åtgärder, i promemorian inta -

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

gits den ståndpunkten att de nu för landet gällande längre fristerna i princip
hai getts företräde. Principen anses motiverad bl. a. av rättssäkerhetsskäl.

Utöver vad som nu har anförts har i promemorian också tagits upp vissa
andra ändringsförslag som står i samband med underrättsreformen
men är av mera begränsad räckvidd.

Beträffande ikraftträdandet av ändringarna anförs i promemorian
att de problem som kan uppkomma under en övergångstid, om den nya underrättsorganisationen
före den 1 januari 1971 införs i viss eller vissa domsagor,
i huvudsak torde kunna lösas med hjälp av övergångsbestämmelserna
i förslaget till lagen om ändring i RB. I de nu aktuella förslagen har sålunda
i regel föreskrivits endast att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari
1971. I några fall har dock Kungl. Maj :t getts befogenhet att förordna, att de
nya bestämmelserna skall gälla beträffande viss eller vissa underrätter från
tidigare tidpunkt.

Remissyttrandena. De allmänna synpunkterna i promemorian har vid remissbehandlingen
lämnats utan erinran.

Departementschefen vid lagrådsremissen. 1 arbetet på en reform av underrättsorganisationen
har hittills i två olika etapper behandlats väsentligen
grundläggande lagstiftningsfrågor i samband med reformen. Det har
därvid förutsatts att frågan om följdändringar till reformen skulle tas upp
i en tredje etapp. Som jag förut har nämnt har förslag till sådana ändringar
jämte förslag i vissa andra frågor som redan har behandlats i prop.
1969:44 — lagts fram i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria.
Vid remissbehandlingen har de förslag som promemorian i denna del
innehåller så gott som genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Endast på enstaka punkter har från några håll framförts erinringar eller
påpekanden. I den mån jag i det följande inte särskilt nämner att yttranden
av sist angiven innebörd har förekommit, har förslagen i aktuell del godtagits
vid remissbehandlingen.

För egen del anser jag, att de allmänna riktlinjer som har följts vid utarbetandet
av ändringsförslagen bör godlas. Jag delar sålunda uppfattningen,
att gällande bestämmelser bör anpassas till den nya ordningen i huvudsak
genom ändringar i berörda författningar. Som har framhållits i promemorian
möjliggör dock de övergångsbestämmelser som har tagits upp i förslaget
till lag om ändring i RB att man kan avstå från ändringar i cn del fall. Den
avvägning som i detta avseende har gjorts i promemorian kan jag i huvudsak
ansluta mig till. Vissa frågor som hänger samman med lagstiftningseller
utredningsarbete på andra områden återkommer jag senare till.

På grundval av förslagen i departementspromemorian har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lagar om ändring i ett flertal författningar.

Här må upplysas att av nämnda lagförslag — 17 till antalet — samtliga

26 Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

utom ett (förslag till lag om ändring i föräldrabalken) är likalydande med
de vid propositionen fogade förslagen.

Ändringsförslagen

Beträffande innehållet i gällande bestämmelser och i departementspromemorian
samt i föredragande departementschefens yttrande vid lagrådsremissen,
såvitt avser lagförslagen under 1) och 3)—17), vilka förslag
lämnats utan erinran av lagrådet, får utskottet hänvisa till propositionen
s. 28—29 och 31—48.

Beträffande förslaget till lag om ändring i föräldrabalken upptogs i lagråds
remis sen följande.

19 KAP.

8 §•

Gällande bestämmelser. Med hänsyn till att rätten i förhållande till överförmyndare
intar en överordnad ställning gäller nu enligt förevarande pal agrafs
andra stycke, att domhavande inte får vara överförmyndare i domsagan
och att ledamot av rådhusrätt inte får vara överförmyndare i staden.
För ledamot av rådhusrätt är hindret inte undantagslöst. Arbetar rådhusrätt
på flera avdelningar, kan ledamot av rätten vara överförmyndare i staden.
Det förutsätts då, att ledamot som utses till överförmyndare kan få sin
tjänstgöring i rätten förlagd till annan avdelning än den som handlägger

f örmynder skapsärenden.

Departementspromemorian. Ifrågavarande paragraf måste ändras till
följd av att en enhetlig underrättsorganisation med ändrade benämningar
föreslås. Förbud att vara överförmyndare inom domsagan bör även i fortsättningen
gälla för de ordinarie domarna i underrätten. Det måste dessutom
anses motiverat att låta förbudet gälla också Övriga lagfarna tjänstemän
vid underrätten, eftersom förordnanden att handlägga förmynderskapsärenden
bör kunna meddelas för dem utan risk för jävssituationer. Om bestämmelsen
utformas i enlighet med det anförda, bör dock Kungl. Maj :t få
befogenhet att för särskilt fall ge tillstånd för lagfaren tjänsteman vid
tingsrätt att vara överförmyndare inom domsagan. Sådant tillstånd bör
kunna komma i fråga särskilt när det gäller dem som avses med den nuvarande
undantagsbestämmelsen, dvs. när det gäller domare i underrätt som
arbetar på flera avdelningar. Om någon domare vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande innehar uppdrag som överförmyndare i överensstämmelse
med de nuvarande reglerna, bör uppdraget kunna behållas utan särskilt
tillstånd, övergångsbestämmelse som gör detta möjligt bör meddelas.

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

Departementschefen. Paragrafens andra stycke har ändrats i enlighet med
vad som har föreslagits i promemorian. Därutöver har i departementsförslaget
gjorts ändring i paragrafens första stycke. I detta föreskrivs f. n. att
till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl förfaren svensk
man eller kvinna, som har uppnått 25 års ålder, samt att den som är
omyndig eller i konkurstillstånd ej kan vara överförmyndare. I departementsförslaget
har den särskilda åldersgränsen slopats och ersatts med krav
på att den som uppdraget avser är myndig. Ändringen har samband med att
nuvarande särskilda åldersgränser för valbarhet till riksdagsmannauppdrag
och kommunala förtroendeuppdrag kommer att slopas. En redogörelse härför
har jag lämnat i prop. 1969: 44 s. 377, där jag också föreslår att gällande
ålders- och konkursvillkor för nämndeman skall utgå. De synpunkter jag
därvid har åberopat gör sig i huvudsak gällande även i förevarande fall. Med
hänsyn till att överförmyndare har tillsyn över ekonomisk förvaltning, har
dock det särskilda konkursvillkoret i 8 § första stycket behållits.

Övriga ändringar.

Departementschefen. Övriga ändringar i FB avser terminologiska jämkningar
som har föreslagits i promemorian.

Ändringen i 12 kap. 4 § andra stycket är en följd av att tingslaget och
staden upphör att vara enheter i den judiciella indelningen och i det avseendet
ersätts av domsaga, som skall vara underrättens domkrets (jfr avsnitt
2.1. i prop.).

Den nya benämningen på underrätterna införs i 19 kap. 3 § första stycket.

Orden Stockholms rådhusrätt ersätts på förekommande ställen med Stockholms
tingsrätt. Det kan i detta sammanhang nämnas, att motsvarande ändring
har föreslagits i promemorian beträffande 5 § lagen om införande av
föräldrabalken. Bestämmelsen i denna paragraf, som avser godmanskap
som har ställts under Stockholms rådhusrätts tillsyn, har emellertid inte
ansetts ha sådan räckvidd att en författningsändring behövs nu.

Frågan om vissa ändringar i FB med anledning av förslag om införande
av en enhetlig kommunbeteckning (prop. 1969:63) kommer att tas upp
i senare sammanhang.

I enlighet med det sagda föreslogs i det till lagrådet remitterade förslaget
ändrad lydelse av 19 kap. 8 § föräldrabalken på sätt nedan anges.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 KAP.

8 §•

Till överförmyndare skall väljas Till överförmyndare skall väljas
en i praktiska värv väl förfaren en i praktiska värv väl förfaren,

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

(Gällande lydelse)

svensk man eller kvinna, som uppnått
tjugofem års ålder, överförmyndare
kan ej den vara som är
omyndig eller i konkurstillstånd.

Domhavande må ej vara överförmyndare
inom domsagan, ej heller
må ledamot av rådhusrätt, som arbetar
å endast en avdelning, vara
överförmyndare i staden.

Ej må --------------

(Föreslagen lydelse)

myndig svensk medborgare, överförmyndare
kan ej den vara som är
i konkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt
får ej vara överförmyndare inom
domsagan, om ej Konungen för särskilt
fall meddelat tillstånd därtill.

■--av valmyndigheten.

I övrigt var lagförslaget likalydande med det förslag som fogats vid
propositionen.

Lagrådet yttrade:

Vid överförmyndarinstitutionens införande framhölls (se NJA II 1924
s. 279) att överförmyndare borde, vid sidan av en speciell förmåga att bedöma
räkenskaper, besitta ett visst större mått av praktisk erfarenhet, omdömesgillhet
och vidsynthet för att kunna rätt sätta sig in i de omyndigas
vitt skilda levnadsförhållanden och behov. Värdet av överförmyndarens personliga
kontakt med förmyndarnas och myndlingarnas förhållanden och
av hans mera allmänt rådgivande verksamhet betonades också (s. 271).
Arten, mångfalden och vikten av de uppgifter som enligt 13—18 kap. föräldrabalken
ankommer på överförmyndaren behöver inte närmare utvecklas.
Han fattar ensam sina beslut och har därvid en domstolsliknande funktion
(se 20 kap. 33, 35 och 40 §§). Den som alldeles nyss uppnått myndig
ålder är — oavsett sina kvalifikationer i övrigt — inte särskilt väl skickad
att vara överförmyndare. Så länge för lagfaren domare gäller kvalifikationskravet,
att han skall ha fyllt 25 år (4 kap. 1 § rättegångsbalken), bör enligt
lagrådets mening motsvarande nedre åldersgräns för överförmyndare bibehållas.
Lagrådet hemställer att första stycket av 19 kap. 8 § inte ändras.
Skulle lagrådets hemställan inte vinna bifall, bör i varje fall uppmärksammas
att den föreslagna lagtexten i motsats till den nu gällande inte reglerar
det fall att en vid valet myndig överförmyndare sedermera blir förklarad
omyndig. Lagtexten torde böra jämkas i detta hänseende. Motsvarande
lär för övrigt gälla även kravet på svenskt medborgarskap.

Vid propositionens avlåtande anförde föredragande departementschefen.

Lagrådet har i anslutning till 19 kap. 8 § i förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken förordat, att gällande nedre åldersgräns för valbarhet till

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

överförmyndare behålls. Vad som i det avseendet har anförts bör enligt min
mening inte föranleda att det remitterade förslaget frångås. På grund avvad
lagrådet i övrigt har anfört beträffande den föreslagna lagtexten, bör i
paragrafens första stycke vidtas en jämkning som innebär, att den som har
blivit förklarad omyndig inte kan vara överförmyndare.

Övriga frågor

Departementspromemorian. I promemorian har beträffande flera lagar och
andra författningar gjorts uttalanden som innebär att följdändringar inte
behövs f. n. I det avseendet nämns i promemorian vissa lagar och författningar,
beträffande vilka endast begränsade terminologiska ändringar kan
komma i fråga men där ändringar kan underlåtas därför att övergångsbestämmelserna
till ändringarna i RB är tillämpliga. Som exempel kan nämnas
att det finns åtskilliga författningsbestämmelser (redovisade i promemorian
på s. 93, jfr också s. 68, 85 och 104) som innehåller uttrycket »Stockholms
rådhusrätt».

I promemorian behandlas också vissa lagar och andra författningar, beträffande
vilka ändringsförslag inte anses böra läggas fram nu med hänsyn
till att de aktuella bestämmelserna kommer att antingen upphävas eller ändras
i annat sammanhang inom den närmaste tiden. Därvid erinras om att
övergångsbestämmelserna till ändringarna i RB gör det möjligt att i dessa
fall underlåta ändring för den tid bestämmelserna kommer att stå kvar.

Beträffande bestämmelserna om förmånsrätt för ogulden köpeskilling i
11 kap. 2 § gamla jordabalken erinras om att den s. k. lagaståndstiden är
olika i stad och på landet (i landet inbegrips stad under landsrätt). Det erinras
vidare om att den föreslagna nya jordabalken inte innehåller någon motsvarighet
till angivna lagrum. Under tiden fram till ikraftträdandet av den
nya jordabalken anses nuvarande frister för stad resp. land kunna bestå.
Det konstateras att så blir fallet med tillämpning av övergångsbestämmelserna
under punkterna 7 d och e i förslaget till lag om ändring i RB.

Som förut har nämnts föreslås i promemorian inte några ändringar i sådana
bestämmelser i lagfarts- och inteckningsförordningarna jämte tillhörande
författningar, vilka bygger på den nuvarande underrättsorganisationen.

När det gäller författningar med sjörättslig anknytning erinras om att behövliga
följdändringar kommer att övervägas av sjölagskommittén i samband
med dess utredningsuppdrag beträffande de sjörättsliga domstols- och
forumreglerna.

Departementschefen vid lagrådsremissen. Jag ansluter mig till vad som
har uttalats i departementspromemorian i de frågor som nu har berörts.
Tag vill dock erinra om att skäl har ansetts föreligga att anpassa 1932 års

Första lagutskottets utlåtande nr öO år 1969

inskrivningslag till de förhållanden som kommer att gälla efter den 1 januari
1971 (jfr avsnitt 4.12. i prop.).

Jag vill slutligen nämna, att vissa ändringsfrågor i vilka förslag har lagts
fram i departementspromemorian kommer att tas upp i andra lagstiftningsärenden.
Det gäller följande frågor.

Enligt förordningen den 20 november 1845 (nr 50, s. 1) i avseende på handel
om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall avhandling
om lösöreköp bekantgöras i särskild ordning. Bestämmelserna härom,
som finns i 1 § förordningen, är delvis olika utformade för rådhusrättsstad
och landet i övrigt. I promemorian har föreslagits att en enhetlig reglering
av förfarandet genomförs med anknytning till de nu för landet gällande bestämmelserna.
Vissa redaktionella ändringar har också föreslagits i förordningen
i övrigt. Lösöreköpsförordningen berörs emellertid också av förslag
som har lagts fram i en promemoria angående ny lagstiftning om delgivning
(Stencil Ju 1968: 15). De ändringar i lösöreköpsförordningen som har föreslagits
i promemorian om följdändringar till underrättsreformen torde få
anmälas i samband med beredningen av nyssnämnda förslag.

I departementspromemorian med följdändringar har vidare föreslagits
vissa ändringar i lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om aclcordsförhandling
utan konkurs. Som jag har nämnt vid behandlingen av konkurslagen (avsnitt
4.8. i prop.) har i SOU 1968: 41 lagts fram förslag till ny lag om ackordsförhandling.
De ändringar som har berörts i departementspromemorian
kommer att beaktas, när förslaget i SOU 1968:41 övervägs inom departementet.

Jag vill också nämna, att ställningstagande till viss ändring i lagen den
12 maj 1917 (nr 189) om expropriation (berörd på s. 96 i promemorian) har
ansetts kunna anstå med hänsyn till pågående utredning om domstolsorganisationen
för expropriationsmål.

Utskottet

I propositionen läggs fram följdändringar till riksdagens beslut under
värsessionen om en reform av de allmänna underrätternas organisation.
Ändringarna är i stor utsträckning av terminologisk natur, föranledda av de
nya benämningarna inom underrättsorganisationen, men det föreslås också
sakliga jämkningar i olika författningar. Dessa sammanhänger i flertalet
fall med att olika regler nu gäller för rådhusrättsstäder och för landet i övrigt.

I föräldrabalken föreslås vissa ändringar i reglerna om överförmyndare.
Ändringarna innebär bland annat att den nuvarande nedre åldersgränsen
om 25 år för valbarhet till överförmyndare slopas och ersätts med krav på
att den som uppdraget avser är myndig. Förslaget har avstyrkts av lagrådet
som därvid uttalat att, bland annat med tanke på överförmyndarens

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

domstolsliknande funktion, den nuvarande nedre åldersgränsen bör bibehållas
så länge för lagfaren domare gäller kvalifikationskravet att han skall
ha fyllt 25 år.

Den föreslagna ändringen har samband med riksdagens tidigare fattade
beslut att slopa de särskilda åldersgränserna för valbarhet till riksdagsmannauppdrag,
kommunala förtroendeuppdrag och uppdrag som nämndemän.
Beslutet rörande nämndemännen fattades i samband med vårens underrättsreform.
Första lagutskottet uttalade därvid i sitt av riksdagen i denna
del godkända utlåtande att den omständigheten att valet av nämndemän
ombesörjs av kommunernas fullmäktige utgjorde tillräcklig garanti för att
sådana utses som anses lämpade för uppdraget. Motsvarande skäl kan med
fog åberopas då det gäller ålderskravet för överförmyndare. Utskottet biträder
därför det i propositionen framlagda förslaget i denna del.

Även i övrigt kan utskottet tillstyrka propositionen.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen bifaller förevarande proposition, nr 119,
såvitt avser 19 kap. 8 § första stycket föräldrabalken,

B. att riksdagen bifaller propositionen i övrigt.

Stockholm den 11 november 1969

På första lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexander son (fp), Erik Svedberg (s),
Sc.hött (m), Svanström (ep), Helge Karlsson (s), Oscar Carlsson (s)*, fru
Lilly Ohlsson (s), och herr Richardson (fp)*;

från andra kammaren: fröken Bergegren (s), herr Wiklund i Stockholm
(fp)*, fru Kristensson (m)*, herrar Jönsson i Malmö (s), Hansson i
Piteå (s), Johansson i Växjö (ep), fru Bergander (s)* och fru Jonäng (ep)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under A

av herrar Alexanderson (fp), Schött (m), Svanström (ep), Richardson
tfp), Wiklund i Stockholm (fp), fru Kristensson (m) och fru Jonäng (ep),
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med orden

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1969

»1 föräldrabalken» och slutar på s. 31 med orden »tillstyrka propositionen»
bort ersättas med text av följande lydelse.

Vissa ändringar föreslås i föräldrabalkens regler om överförmyndare.
Ändringarna innebär bland annat att den nuvarande nedre åldersgränsen
om 25 år för valbarhet till överförmyndare slopas och ersätts med krav på
att den som uppdraget avser är myndig.

Lagrådet har avstyrkt att åldersgränsen slopas. I sin motivering erinrar
lagrådet om vad som vid överförmyndarinstitutionens tillkomst framhölls
om de personliga kvalifikationer som överförmyndare borde ha; bland annat
borde han besitta ett visst större mått av praktisk erfarenhet, omdömesgillhet
och vidsynthet för att kunna rätt sätta sig in i de omyndigas vitt
skilda levnadsförhållanden och behov. Även överförmyndarens mera allmänt
rådgivande verksamhet betonades. Lagrådet framhåller vidare att
överförmyndaren fattar sina beslut ensam och därvid har en domstolsliknande
funktion. Mot denna bakgrund menar lagrådet, att den som alldeles
nyss uppnått myndig ålder — oavsett kvalifikationer i övrigt — inte är särskilt
väl skickad att vara överförmyndare. Lagrådet anser att så länge för
lagfaren domare gäller kvalifikationskravet, att han fyllt 25 år, bör motsvarande
nedre åldersgräns för överförmyndare bibehållas.

I propositionen har hänvisats till att motsvarande nedre åldersgräns för
bland annat nämndeman slopats i samband med vårens underrättsreform
liksom att beslut fattats om borttagande av de särskilda åldersgränserna
för valbarhet till riksdagsmannauppdrag och kommunala förtroendeuppdrag.
Enligt utskottets mening föreligger det emellertid så till vida en väsentlig
skillnad mellan nämnda uppdrag och uppdraget som överförmyndare
att den sistnämnde ensam har att fatta sina beslut. Den praktiska erfarenhet,
omdömesgillhet och vidsynthet, som i enlighet med vad lagrådet
anför måste krävas av en överförmyndare, kan ingen ha skaffat sig förrän
ett antal år förflutit sedan han själv blivit myndig. Även de skäl som lagrådet
härutöver framför bör tillmätas stor betydelse vid prövning av den föreslagna
ändringen. Med hänsyn till det anförda anser utskottet, att tillräckliga
skäl inte förebragts för att nu ta bort åldersgränsen. Utskottet avstyrker
således förevarande ändring av föräldrabalken.

I övrigt har utskottet inte något att erinra mot förslagen i propositionen.

dels att utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen avslår förevarande proposition, nr 119, såvitt
avser 19 kap. 8 § första stycket föräldrabalken.

ESSELTE AB, STHLM 6»
914566