Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966 (Utlåtande 1966:L1u5 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
ändrade bestämmelser om ersättning av allmänna
medel till vittnen, in. m.

Genom en den 30 december 1965 dagtecknad proposition, nr 20 år 1966, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 36 kap. 24 § rättegångsbalken,

2) lag om upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 632) angående ersättning
av allmänna medel till vittnen in. fl., samt

3) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367)
om fri rättegång.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelser om ersättning av allmänna medel
till vittnen m. fl., vilka bestämmelser f. n. är upptagna i lag, fr. o. m.
den 1 juli 1966 skall meddelas av Kungl. Maj :t. Dessutom föreslås höjning av
den traktamentsersättning som kan utgå av allmänna medel till part som
åtnjuter fri rättegång.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 5

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

Förslagen

De vid propositionen fogade förslagen är av följande lydelse.

1) Lag

om ändrad lydelse av 36 kap. 24 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 36 kap. 24 § rättegångsbalken skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

36 KAP.

24 §.

Vittne äge rätt till ersättning för Vittne äger rätt till ersättning ennödiga
kostnader till resa och uppe- ligt vad som sägs nedan,
hålle samt för tidsspillan efter vad
rätten prövar skäligt.

Ersättning till------allmänna medel.

Om bestämmande av ersättning, Ersättning, som skall utgivas av
som skall utgå av allmänna medel, part, skall innefatta gottgörelse för
gälle vad därom är stadgat. nödiga kostnader till resa och uppe hälle

samt för tidsspillan efter vad
rätten prövar skäligt. Ersättning,
som skall utgå av allmänna medel,
fastställes av rätten enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

2) Lag

om upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 632) angående ersättning
av allmänna medel till vittnen m. fl.

Härigenom förordnas, att lagen den 10 juli 1947 angående ersättning av
allmänna medel till vittnen m. fl. skall upphöra att gälla vid utgången av
juni 1966.

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

3) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367)

om fri rättegång

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har part

4 §•

meddelas honom.

Om synnerliga skäl föreligga, må
utöver resekostnaden traktamente
tillerkännas parten med högst tjugo
kronor för varje dag, som erfordras
för resan och vistelsen vid domstolen.

Vad i------ärftliga egenskaper

Har part------för utgifterna.

Om synnerliga skäl föreligga, må
utöver resekostnaden traktamente
tillerkännas parten med högst tjugofem
kronor för varje dag, som erfordras
för resan och vistelsen vid
domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Inledning

Vittnen och vissa andra personer som hörs i rättegång är berättigade till
ersättning för kostnader och tidsspillan som föranleds av inställelsen. Ersättningen
skall i vissa fall utgå av allmänna medel. Grunderna för bestämmandet
av ersättningen i sådana fall regleras f. n. i lag. I en inom justitiedepartementet
i september 1965 upprättad promemoria (Stencil Ju
1965: 10) har föreslagits att bestämmelserna i stället skall utfärdas av
Kungl. Maj :t.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av
riksåklagaren, Göta hovrätt, hovrätten för övre Norrland, rikspolisstyrelsen,
domstolskommittén, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges
häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare och Föreningen Sveriges
statsåklagare.

Vad beträffar gällande bestämmelser, förutvarande regler in. m. samt
innehållet i och yttrandena över departementspromemorian torde utskottet
få hänvisa till s. 4—8 i propositionen.

1 Senaste lydelse av 4 § se 19G2:102.

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

Departementschefen

Vid lagrådsremisser! anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande.

Den grundläggande bestämmelsen om vittnes rätt till ersättning är föreskriften
i 36 kap. 24 § första stycket rättegångsbalken, enligt vilken vittne
äger rätt till ersättning för nödiga kostnader till resa och uppehälle samt
för tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. Ersättningen skall i vissa fall
utgå av allmänna medel. Om bestämmande av ersättning i dessa fall innehåller
24 § sista stycket en hänvisning som avser lagen angående ersättning
av allmänna medel till vittnen m. fl. Denna lag anger närmare hur ersättningen
skall beräknas. Bestämmandet av resekostnadsersättning har anknutits
till reglerna i allmänna resereglementet. Ersättning för kostnad för
uppehälle och för tidsspillan har maximerats till vissa belopp. F. n. gäller
att kostnad för uppehälle ersätts med högst 20 kronor om dagen i normalfall
och med högst 38 kronor om dagen i särskilda fall. Ersättning för tidsspillan
får utgå med högst 50 kronor om dagen.

I fråga om ersättning till vissa andra personer som hörs i rättegång gäller
samma huvudbestämmelser som för vittnen. Även grunderna för bestämmandet
av ersättningen av allmänna medel är desamma. På grund av föreskrifter
i andra förtattningar är bestämmelserna också tillämpliga utanför
rättegångsbalkens område.

Medan ersättningens storlek och den närmare grunden för dess beräkning
har reglerats i lag, har bestämmelser om förskott, sättet för betalningen
in. in. meddelats av Kungl. Maj :t med stöd av bemyndigande i 36 kap. 25 §
rättegångsbalken.

I departementspromemorian föreslås att vittnesersättningslagen upphävs
och att motsvarande bestämmelser i stället införs i en kungörelse, som utfärdas
av Kungl. Maj :t. Förslaget har vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen.

I likhet med remissinstanserna anser jag att ändringar i fråga om ersättningsbeloppens
storlek bör ske på ett enklare sätt än hittills. Detta bör genomföras
genom att, som har föreslagits, 36 kap. 24 § sista stycket rättegångsbalken
ändras så, att därav framgår att det ankommer på Kungl.
Maj :t att meddela föreskrifter om bestämmandet av den ersättning som
skall utgå av allmänna medel. I anslutning härtill bör vittnesersättningslagen
upphävas.

De ändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1966.

Beträffande de föreskrifter, som utsträcker vittnesersättningslagens tilllämpningsområde,
torde någon ändring inte vara påkallad. Genom att dessa
föreskrifter direkt eller indirekt hänvisar till rättegångsbalkens regler om
vittnesersättning blir nämligen de nya bestämmelserna automatiskt tillämpliga.

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966 5

I detta sammanhang aktualiseras även fråga om en höjning av maximibeloppet
för den traktamentsersättning som kan utgå enligt 4 § lagen om
fri rättegång. Nuvarande maximibelopp torde fr. o. in. den 1 juli 1966 böra
höjas till 25 kronor per dag.

Lagrådet

Lagrådet förordade vid sin granskning av de till lagrådet remitterade förslagen
på sätt framgår av s. 12 och 13 i propositionen viss omarbetning av
36 kap. 24 § rättegångsbalken. I övrigt föranledde de remitterade förslagen
ej erinran från lagrådet. Bestämmelsen har i nu föreliggande förslag avfattats
så att den i sak överensstämmer med vad lagrådet föreslagit.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Ivungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 20, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 8 februari 1966

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Ernulf, Arvidson, Lundin,
Ferdinand Nilsson, Schött, Helge Karlsson och fru Lilly Ohlsson;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Östrand, Svensson
i Vä, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herrar Oskarson, Martinsson
och Jönsson i Malmö.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660030