Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968 (Utlåtande 1968:L1u47 - höst l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Nr 47

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen
den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg, in. m.

Genom en den 28 juni 1968 dagtecknad proposition, nr 132, har Kungl.
Maj.t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagradets protokoll, föreslagit riksdagen att
dels godkänna den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen om
fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR),

dels antaga elt vid propositionen fogat förslag till lag med anledning av
Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen töreslås att riksdagen godkänner en år 1956 avslutad konvention
om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Samtidigi
läggs fram förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen.
Lagförslaget innehåller föreskrift att konventionen, med undanlag
lör slutbestämmelserna, skall gälla som svensk lag och upptar därutöver
\ issa bestämmelser som är nödvändiga för alt fylla ut konventionens regelsystem.
Konventionen innehåller regler om fraktsedel och om fraktförares
ansvarighet för transporterat gods samt vissa processuella bestämmelser.

Konventionen

Konventionen i de franska och engelska versionerna samt en inom justitiedepartementet
utarbetad översättning till svenska är fogad vid detta utlåtande
såsom bilaga.

Lagförslaget

Förslaget har följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 47

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Förslag

till

Lag

med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956
om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Artiklarna 1—41 av den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen
om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg skall, med iakttagande
av vad som ytterligare föreskrives i det följande, gälla som svensk
lag.

2 §•

Konungen kan efter överenskommelse med främmande stal och under
förutsättning av ömsesidighet förordna, att befordran av gods på väg i lokal
gränstrafik mellan Sverige och den staten skall vara helt eller delvis undantagen
från tillämpning av konventionen.

3 §•

På fraktsedel som upprättas i Sverige får fraktförarens och avsändarens
underskrifter vara tryckta. Stämpel får användas i stället för underskrift.

4 §•

Försäljning enligt artikel 16 tredje stycket av gods som finnes i Sverige
skall ske på offentlig auktion eller, om sådan icke lämpligen kan äga rum,
på annat betryggande sätt. Såvitt det är möjligt skall fraktföraren i god tid
underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats för försäljningen.

5 §•

Vid tillämpning av artikel 29 och artikel 32 första stycket skall grov vårdslöshet
likställas med uppsåt.

G §•

Talan som enligt artikel 31 första stycket kan upptagas i Sverige får väckas,
utom vid domstol som är behörig enligt rättegångsbalken, vid domstolen

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968 3

i den ort där godset mottogs för befordran eller vid domstolen i bestämmelseorten.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms
rådhusrätt.

7 §•

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje
och fjärde styckena kan verkställas i Sverige, göres hos Svea hovrätt. Vid
ansökningen skall fogas

1. domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;

2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att
domen avser tvist angående befordran som är underkastad konventionen
samt att den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet.
Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller
av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling
i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska eller norska,
skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen skall
vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk notarius
publicus.

Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft tillfälle
att yttra sig över ansökningen.

Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som svensk domstols
laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot hovrättens
beslut förordnar annat.

8 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som kan behövas för
konventionens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Inledning

Den 19 maj 1956 avslutades i Geneve en konvention om fraktavtalet vid
internationell godsbefordran på väg, vanligen kallad CMR efter sin franska
benämning ”Convention relative au contrat de transport international de
marchandises par route.” Konventionen trädde i kraft den 2 juli 1961 och
gäller numera mellan Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Jugoslavien,
Luxemburg, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Förbundsrepubliken
Tyskland och Österrike. Stat som har undertecknat konventionen kan ratificera
den. Annan stat kan under vissa förutsättningar ansluta sig till
konventionen. Sverige och Schweiz har undertecknat men inte ratificerat
konventionen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet
den 11 november 1960 sakkunniga för att utreda bl. a. frågan
om lagstiftning i anledning av ett svenskt tillträde till konventionen (Utredningen
angående fraktavtalet vid godsbefordran på väg). Utredningen har
bedrivit sitt arbete i samverkan med motsvarande danska, finska och norska
utredningskommittéer. År 1966 avlämnade utredningen betänkandet ”Vägfraktavtalet
I — Internationell befordran” (SOU 1966:36) med förslag till
lag om internationell befordran av gods på väg.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt,
statens järnvägar, järnvägsrådet, statens biltrafiknämnd, generaltullstyrelsen,
försäkringsinspektionen, kommerskollegium — efter hörande av Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare
— riksbanksfullmäktige, Sveriges advokatsamfund, Näringslivets
trafikdelegation, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa
förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Folksam, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Sjöassuradörernas förening,
Svenska flygförsäkringspoolen, Svenska petroleum institutet och Internationella
handelskammarens svenska nationalkommitté.

Gällande svensk rätt

I Sverige finns f. n. inte någon lagstiftning om fraktavtal rörande godsbefordran
på väg. I viss utsträckning torde de frakträttsliga regler som gäller
på andra områden av transportväsendet vara av allmängiltig natur och således
vara åtminstone analogiskt tillämpliga också på vägfraktavtal. Handelsbruk
och annan sedvänja spelar en betydande roll. Vissa regler på området
har utbildats i rättstillämpningen, men tvister rörande vägfraktavtal har
sällan blivit föremål för domstolsprövning. Detta beror till stor del på att avtalen
ofta innehåller skiljedomsklausul.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Det är med hänsyn till dessa förhållanden knappast möjligt att lämna en
närmare redogörelse för gällande svensk rätt på detta område. Vissa påpekanden
bör dock göras. Frågor om fraktförarens ansvarighet för förlust av
eller skada på godset och för dröjsmål med dess utlämnande avgörs enligt
den allmänna culparegeln och allmänna regler om s. k. principalansvar i
inomobligatoriska förhallanden. Det innebär att fraktföraren är ansvarig
lör skada som han själv eller hans medhjälpare vållar uppsåtligen eller genom
vårdslöshet. Liksom inom sjö- och lufträtten är emellertid bevisbördan
i vållandefrågan omkastad, så att fraktföraren blir ersättningsskyldig,
om han inte kan visa att skadan inte beror på vållande från hans eller hans
medhjälpares sida.

Rättsförhållandet mellan fraktförare och lastägare på den svenska vägtransportmarknaden
är i stor utsträckning reglerat genom standardiserade
partsavtal. Av dessa hör främst nämnas de ansvars- och befordringsbestämmelser
som antagits av de flesta större svenska lastbilstransportföretagen
och som gäller fr. o. in. den 1 januari 1967. Dessa befordringsvillkor ansluter
i stor utsträckning till konventionens bestämmelser. I fråga om villkoren
för fraktförarens ansvarighet bör följande nämnas. Fraktföraren påtar sig
i princip ett objektivt ansvar för händelser som medför att godset förkommer,
minskas eller skadas under den tid fraktföraren omhänderhar godset.
Fraktföraren fritar sig emellertid från ansvarighet i vissa fall, såsom då
skadan orsakas av fel eller försummelse på avsändarens eller mottagarens
sida, av godsets egen beskaffenhet eller av force majeure. Vidare påtar sig
fraktföraren ansvarighet för skada som uppkommit till följd av sådant
dröjsmål med transportuppdragets utförande som beror av uppenbar försummelse
på fraktförarens sida. Den skadelidandes rätt till ersättning är
begränsad, vid förlust, minskning eller skada till 200 kronor för kilogram
av godsets bruttovikt och vid dröjsmål till fraktens dubbla belopp.

Slutligen bör nämnas att avtal om vägtransport till Sverige från stat som
redan har tillträtt konventionen regelmässigt är underkastade dennas reglering,
eftersom konventionen föreskriver att fraktsedel som utfärdas i konventionsstat
skall innehålla bestämmelse att befordringen är underkastad
konventionens bestämmelser även om annat är avtalat.

Det nordiska lagstiftningssamarbetet

Efter beslut på nordiskt justitieministermöte år 1960 tillkallades i Danmark,
Finland, Norge och Sverige sakkunnigkommittéer för att i samarbete
utreda frågan om utformningen av den lagstiftning som är nödvändig för
ett tillträde till CMR från de nordiska ländernas sida och frågan huruvida i
samband med en sådan lagstiftning också bör införas lagregler om det
inhemska vägfraktavtalet. Den danska kommittén avlämnade redan år 1962

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

betänkande med förslag till lagstiftning om internationella vägfraktavtal
(betaenkning nr 319). På grundval av förslaget genomfördes ”lov af 10
marts 1965 (nr 47) om fragtaftaler ved International vejtransport”, vilken
trädde i kraft den 1 juli 1965. I samband härmed ratificerade Danmark
CMR. Den norska kommittén lade fram ett motsvarande betänkande år
1964, och inom det norska justisdepartementet förbereds f. n. lagstiftning i
ämnet på grundval av kommittéförslaget med sikte på att Norge skall tillträda
CMR under år 1968. I Finland har något betänkande ännu inte lagts
fram. Den svenska utredningen avlämnade sitt betänkande med förslag till
lag om internationell befordran av gods på väg (”Vägfraktavtalet I”) i april
1966. Efter remissbehandling av betänkandet har förslaget varit under övervägande
inom justitiedepartementet.

De danska, finska, norska och svenska kommittéerna fortsätter utredningsarbetet
med att överväga frågan om lagstiftning angående vägtraktavtalet
vid inhemsk godstransport på väg. Arbetet är f. n. inriktat på alt regler
härom skall inarbetas i de tidigare avlämnade förslagen till lagstiftning —
i Danmark gällande lag — om det internationella vägfraktavtalet. Utredningsarbetet
väntas vara avslutat tidigast någon gång vid mitten av år 1969.

Huvuddragen av konventionen

Konventionen har utarbetats inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission
för Europa (ECE) och kan tillträdas av stater som är medlemmar
i ECE eller som enligt kommissionens stadga har rätt att delta i dennas arbete.
Konventionen syftar till att åstadkomma enhetliga regler om internationell
godsbefordran på väg, särskilt såvitt gäller skriftliga handlingar som
används vid sådan befordran och i fråga om fraktförarens ansvarighet.

Konventionen är indelad i åtta kapitel. Kap. I behandlar tillämpningsområdet
(art. 1 och 2). Kap. Ii innehåller bestämmelse om för vilka personer
fraktföraren ansvarar (art. 3). Kap. III behandlar frågor om slutande
och fullgörande av fraktavtal (art. 4—16). Kap. IV innehåller regler om
fraktförarens ansvarighet (art. 17—29). Kap. V upptar reklamationsregler
och vissa processuella bestämmelser samt preskriptionsbestämmelser (art.
30_33). Kap. VI innehåller särskilda bestämmelser om befordran som ut förs

av flera fraktförare efter varandra (art. 34—40). Kap. VII upptar föreskrifter
om ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen (art.
41) och kap. VIII innehåller sedvanliga slutbestämmelser om undertecknande,
anslutning, ratifikation, ikraftträdande, uppsägning, territoriellt lilllämpningsområde,
slitande av tvister, reservationer och revision in. in. (art.
42—51).

Konventionen gäller bara i fråga om vägtransporter som sker mot vederlag.
Den är tillämplig inte bara på befordringar mellan konventionsstaterna

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

utan också på befordran mellan konventionsstat och icke-konventionsstat.
Vissa postbefordringar samt begravningslransporter och befordran av flyttsaker
är undantagna från konventionens tillämpning (art. 1 första—fjärde
styckena). Genom ett särskilt signaturprotokoll undantas från tillämpningsområdet
befordran mellan Storbritannien och Republiken Irland samt förbinder
sig signatärmakterna att ta upp förhandlingar angående avtal om
transport av flyttsaker och om sammansatt befordran.

Inom sitt tillämpningsområde innefattar konventionen också en internationellt-privaträttslig
reglering. Enligt art. 1 första stycket är konventionen
tillämplig på varje avtal om internationell godsbefordran på väg, oavsett
parternas hemvist och nationalitet. Sedd mot bakgrunden av vissa andra
bestämmelser i konventionen som syftar till att säkerställa en tillämpning
av konventionens regler (art. 6 första stycket k), art. 7 tredje stycket, art.
33 samt art. 44) måste denna föreskrift ges den innebörden att konventionsstaternas
domstolar i fråga om sådana vägfraktavtal skall tillämpa konventionens
regelsystem även i fall då enligt allmänna internationellt-privaträttsliga
regler lagen i en icke-konventionsstat skulle vara tillämplig.

Förutsättningarna för att ett giltigt vägfraktavtal skall anses föreligga
regleras inte i konventionen, som inte heller innehåller några regler om hävande
av sådant avtal. Dessa frågor får bedömas enligt tillämplig nationell
lag.

Enligt konventionen skall fraktavtalet bekräftas genom att fraktsedel
upprättas (art. 4). Denna skal! undertecknas av avsändaren och fraktföraren
(art. 5). Konventionen innehåller detaljerade regler om vilka uppgifter
fraktsedeln skall innehålla (art. 6). Fraktsedeln tjänar i första hand som
bevismedel dels i fråga om avtalsvillkoren och om fraktförarens mottagande
av godset, dels i fråga om godsets och förpackningens synliga tillstånd vid
mottagandet m. m. (art. 9). Men fraktsedeln utgör också nödvändig legitimalionshandling
för den som vill utöva sin rätt att förfoga över godset under
transporten genom att ge fraktföraren nya anvisningar, t. ex. i fråga om bestämmelseorten
(art. 12 femte stycket). Till skillnad från vad som gäller beträffande
konossement är fraktsedeln däremot inte bärare av rätten till godset
i den meningen att innehav av fraktsedeln omedelbart berättigar innehavaren
att få godset utlämnat till sig.

Fraktföraren är i princip ansvarig på objektiv grund för skada som uppkommer
genom att godset förkommer, minskas eller skadas under transporten
(i det följande sammanfattas dessa skador under benämningen realskada)
eller att godset utlämnas för sent (art. 17 första stycket). Ansvarighet
inträder således oberoende av om fel eller försummelse ligger fraktföraren
eller hans folk till last. Ansvarigheten inskränks emellertid dels genom
regler som befriar fraktföraren från ansvarighet i särskilt angivna fall
(art. 17 andra och fjärde styckena) dels genom bestämmelser om undanlag
för vissa slag av skador och om begränsning av ersättningsbeloppen (art.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

23 och 25). Fraktföraren är fri från ansvarighet bl. a. om skadan vållats av
avsändaren eller mottagaren eller orsakats av godsets egen beskaffenhet
eller av force majeure (art. 17 andra stycket). Fraktföraren går vidare i
vissa fall fri från ansvarighet för realskada på den grund att risken varit
särskilt stor för att godset skulle komma till skada under transporten (art.
17 fjärde stycket). Fraktföraren har i princip bevisbördan för att sådan omständighet
förelegat som befriar honom från ansvar (art. 18). Ersättning
för realskada skall beräknas efter godsets värde (art. 23 första och andra
styckena). Dessutom utgår ersättning för frakt, tullavgifter och andra kostnader
(art. 23 fjärde stycket). Däremot utgår inte ersättning för utebliven
handelsvinst eller annan allmän förmögenhetsskada. Ersättning för godsets
värde får inte överstiga 25 guldfrancs (f. n. motsvarande 42: 25 kr.) per kilogram
bruttovikt (art. 23 tredje stycket). Vid dröjsmål med godsets utlämnande
utgår ersättning för all skada, således även allmän förmögenhetsskada,
men ersättningen är begränsad till fraktens belopp (art. 23 femte
stycket).

Konventionens bestämmelser är enligt uttrycklig föreskrift i art. 41 tvingande.
Det innebär bl. a. att ett åtagande från fraktförarens sida att svara
med högre belopp än konventionen föreskriver inte är bindande för honom.
Konventionen föreskriver emellertid, att om avsändaren mot erläggande av
avtalad tilläggsavgift anger högre värde på godset än som svarar mot detta
belopp, det angivna värdet i stället gäller som maximigräns för skadeersättning
(art. 24). Avsändaren kan vidare, mot erläggande av avtalad tilläggsavgift,
i fraktsedeln ange ett belopp motsvarande det särskilda intresset av
att befordringen fullgörs utan realskada eller dröjsmål, s. k. särskilt leveransintresse,
och i sådant fall är fraktföraren skyldig att intill detta belopp
utge ersättning för all skada, bl. a. även för utebliven handelsvinst vid realskada
(art. 26).

Konventionen föreskriver vissa reklamationsfrister och preskriptionstider.
Reklamationsfristen är i fråga om minskning eller skada på godset i intet
fall längre än sju dagar från godsets mottagande (art. 30 första och andra
styckena). Vid dröjsmål är reklamationsfristen 21 dagar från den dag godset
ställdes till mottagarens förfogande (art. 30 tredje stycket). Rätt alt
föra ersättningstalan preskriberas efter ett år eller, vid uppsåt eller därmed
jämställt förfarande, efter tre år. Preskriptionstiden räknas vid minskning,
skada eller dröjsmål från den dag godset utlämnades och vid förlust från
trettionde dagen efter den då godset skulle ha utlämnats eller, i vissa fall,
från sextionde dagen efter den dag då godset togs emot till befordran samt
i övriga fall från det tre månader gått sedan fraktavtalet slöts (art. 32 första
stycket).

Konventionen innehåller jurisdiktions- och verkställighetsregler som i
huvudsak innebär, alt tvist om befordran som faller under konventionen
skall kunna väckas bara vid domstol inom stat, till vilken parterna har en

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)68

naturlig anknytning (art. 31 första stycket), att tvist mellan samma parter
angående samma sak inte skall kunna väckas på nytt, sedan den prövats
och avgjorts av behörig domstol eller under det att den är under prövning
av sådan domstol (art. 31 andra stycket) och att dom som har meddelats i
en konventionsstat är verkställbar också i övriga konventionsstater (art. 31
tredje stycket).

För s. k. genomgångstransport, dvs. befordran som enligt ett och samma
fraktavtal utförs av flera fraktförare efter varandra, föreskrivs att varje
fraktförare i princip svarar för hela befordringen och inte bara för den del
därav som han själv utför (art. 34). I anslutning härtill ges bestämmelser
om den slutliga fördelningen av ansvaret mellan fraktförarna inbördes (art.
37 och 38).

Konventionen innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Rörande dessas
innehåll bör följande nämnas.

Konventionen står som nämnts öppen för tillträde från stater som är medlemmar
i ECE eller som enligt kommissionens direktiv är berättigade att delta
i dess arbete (art. 42 första stycket). Stater som enligt direktiven får delta
i kommissionens arbete i viss omfattning får ansluta sig till konventionen,
sedan denna har trätt i kraft (art. 42 andra stycket). Konventionen skall ratificeras
(art. 42 fjärde stycket). Den träder i kraft sedan fem stater har ratificerat
eller anslutit sig till den. För stat som därefter ratificerar eller ansluter
sig till konventionen träder den i kraft på nittionde dagen efter det
att ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats (art. 43). Förenta
Nationernas generalsekreterare är depositarie för konventionen (art.
42 femte stycket).

Konventionen kan sägas upp av enskild konventionsstat. Uppsägning får
verkan tolv månader efter den dag då depositarien mottog uppsägningen
(art. 44).

Tvist mellan två eller flera konventionsstater om konventionens tolkning
eller tillämpning, som dessa inte har kunnat bilägga genom underhandlingar
eller på annat sätt, kan av någon av parterna hänskjutas till avgörande
av Internationella domstolen i Haag (art. 47). Mot denna bestämmelse
får reservation göras i samband med tillträde till konventionen. I övrigt är
reservationer mot konventionen inte tillåtna (art. 48).

Sedan konventionen har varit i kraft i tre år kan konventionsstat begära
hos FNs generalsekreterare att en revisionskonferens sammankallas. Om
minst en fjärdedel av konventionsstaterna samtycker skall en revisionskonferens
hållas.

Rörande utredningens förslag och remissbehandlingen får utskottet hänvisa
till propositionen s. 10—13 och 17.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande allmänna synpunkter.

Frågan om Sveriges tillträde till konventionen

Den betydande ökning av den internationella handeln som har ägt rum under
det senaste århundradet har medfört ett ökat behov av en harmoni sering
av de enskilda staternas rättsregler om internationella godstransporter.
Redan år 1890 tillkom den första internationella överenskommelsen om
fraktavtal vid internationell godstransport. Då avslutades i Bern en konvention
angående godsbefordran på järnväg (CIM). Konventionen har vid flera
tillfällen reviderats. Den senast reviderade konventionen öppnades för undertecknande
år 1961 och gäller i Sverige sedan den 1 januari 1965 (SFS
1964:870).

På 1920-talet tillkom två konventioner om sjö- resp. lufttransport. Är
1924 avslutades i Bryssel den internationella konventionen rörande fastställande
av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement (konossementskonventionen)
och år 1929 avslutades i Warszawa konventionen
rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell
luftbefordran (Warszawakonventionen). Konossementskonventionen
införlivades med svensk rätt genom lagen den 5 juni 1936 (nr 277) i
anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande
konossement (Haag-lagen). Denna lag trädde i kraft den 1 januari
1939 (SFS 1938:469). Warszawakonventionen införlivades med svensk rätt
genom lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg, som
trädde i kraft den 1 oktober 1937. Genom ett i Flaag år 1955 avslutat protokoll
reviderades Warszawakonventionen i vissa hänseenden. Bestämmelser
grundade på Warszawakonventionen i dess sålunda reviderade lydelse
har genom lagen den 8 april 1960 (nr 69) om ändring i luftfartslagen den 6
juni 1957 (nr 297) tagits upp i 9 kap. luftfartslagen. Lagändringarna trädde
i kraft den 1 augusti 1963 (SFS 1963:399).

Arbetet på att få till stånd enhetliga regler om internationell godstransport
på väg påbörjades i slutet av 1940-talet inom Förenta Nationernas ekonomiska
kommission för Europa (ECE). Det resulterade som nämnts i att
en konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg
(CMR) jämte tillhörande signaturprotokoll avslutades i Geneve den 19 maj
1956. Konventionen, som trädde i kraft år 1961, har numera tillträtts av
nio västeuropeiska och två östeuropeiska stater. Konventionen har därjämte
undertecknats av Sverige och Schweiz.

I likhet med CIM, konossementskonventionen och Warszawakonventionen
innehåller CMR i materiellträttsligt hänseende bestämmelser om transport -

Första lagutskottets utlåtande nr M år 1968

dokumentet och om fraktförarens ansvarighet för godset. Konventionen har
utformats i nära anslutning till CIM. Också Warszawakonventionen har i
viss utsträckning tjänat som förebild.

Det förslag till lag om internationell befordran av gods på väg som den
år 1960 tillkallade utredningen angående fraktavtalet vid godsbefordran på
väg lade fram år 1966 efter samarbete med motsvarande kommittéer i Danmark,
Finland och Norge (”Vägfraktavtalel I”) bygger på CMR och förutsätter
att Sverige tillträder konventionen. Förslaget överensstämmer i allt
väsentligt med den lag i ämnet som genomfördes i Danmark år 1965
på grundval av den danska kommitténs förslag och med det motsvarande
lagförslag som den norska kommittén avlämnade år 1964 och som f. n. är
under övervägande i det norska justisdepartementet.

Det stora flertalet av de instanser som under remissbehandlingen av det
svenska betänkandet har yttrat sig i frågan om ett svenskt tillträde till konventionen
har tillstyrkt eller lämnat utan erinran att Sverige ratificerar
konventionen.

I svensk rätt finns som nämnts inte några lagregler om fraktavtal vid
godstransport på väg. Det finns knappast någon rättspraxis på området.
Rättsförhållandet mellan lastägare och fraktförare regleras i flertalet fall av
standardavtal som utarbetats av de stora transportföretagen. Även om dessa
avtal synes ha fungerat bra i praktiken, föreligger ett från flera håll omvittnat
behov av lagregler på området, särskilt för de internationella vägtransporternas
del. För parterna i avtal om godsbefordran som berör olika länder
är det av betydelse att internationellt enhetliga regler gäller, så att de
frakträttsliga frågorna blir bedömda på samma sätt, oavsett i vilket land en
tvist blir föremål för prövning. Betydelsen av internationellt enhetliga regler
på frakträttens område framgår inte minst av att samtliga de förut nämnda
konventionerna om sjö-, luft- och järn vägsbefordran har fått en mycket
bred anslutning. Också den nu aktuella konventionen om fraktavtal vid
internationell godsbefordran på väg har visat sig fylla ett behov. Den har
redan tillträtts av ett stort antal stater, däribland för svenska godstransporter
så viktiga länder som Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Polen
och Nederländerna. Fn ytterligare utvidgning av kretsen av konventionsstater
och därmed av konventionens tillämpningsområde kan förutses. För
Sverige är det särskilt av betydelse att Norge kan väntas tillträda konventionen
i en nära framtid.

Mot denna bakgrund måste det enligt min mening fordras mycket starka
skäl för att Sverige även i fortsättningen skall stå utanför konventionen. I
likhet med utredningen anser jag en sådan hållning försvarlig bara om det
kan påvisas att konventionen innehåller bestämmelser som strider mot
grundläggande svenska rättsprinciper. Så är dock inte fallet. Bestämmel -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

serna om fraktsedeln överensstämmer nära med motsvarande regler i CIM
och Warszawakonvcntionen. Reglerna i CMR om fraktförarens ansvarighet
bygger på principer som redan är erkända i svensk frakträtt: objektivt ansvar
med vissa särskilt angivna ansvarsfrihetsgrunder samt ansvarsbegränsning.
Till den speciella frågan om betydelsen av att konventionens begränsningsregler
är tvingande skall jag strax återkomma. Reklamations- och
preskriptionsreglerna överensstämmer med motsvarande föreskrifter i
CIM och inger inte några betänkligheter i sak. De processuella reglerna om
bl. a. domsrätt och verkställighet av utländsk dom har fått en från svensk
synpunkt i huvudsak tillfredsställande utformning, låt vara att parternas
möjligheter att avtala om behörig domstol synes ha blivit onödigt kraftigt
beskurna. Vissa erinringar kan göras också mot en del andra bestämmelser
men rör inte frågor av principiell betydelse och bör enligt min mening inte
inverka på bedömningen av frågan om Sveriges tillträde till konventionen.

Det är bara på en punkt som det kan finnas anledning att hysa mer allvarliga
betänkligheter inför konventionens reglering. Det gäller föreskrifterna
om begränsning av fraktförarens ansvarighet för realskada. Ersättningen
skall enligt huvudregeln vara begränsad till ett belopp motsvarande
ca 42 kr. per kilogram av det skadade eller förlorade godsets bruttovikt.
Fraktföraren kan inte generellt åta sig ansvarighet för realskada med högre
belopp än konventionen förskriver. Ett sådant avtalsvillkor är enligt art.
41 ogiltigt. Under remissbehandlingen har åtskilliga remissinstanser kritiserat
denna ordning. För egen del biträder jag remissinstansernas uppfattning
att regleringen på denna punkt är otillfredsställande och att man
i stället bort lösa frågan på samma sätt som i konossementskonventionen
och Warszawakonventionen, där begränsningsreglerna är dispositiva i den
meningen att de kan frångås till lastägarens förmån och att ett generellt
åtagande av en fraktförare att svara med högre ersättningsbelopp — t. ex.
i form av ett i tryckta fraktsedelsformulär intaget villkor — blir gällande
mot honom. Emellertid kan man inte bortse från att också CMR ger
parterna vissa möjligheter att i det enskilda fallet bestämma en högre
gräns för ansvarigheten. Om avsändaren i fraktsedeln anger ett högre värde
på godset än som motsvarar konventionens begränsningsbelopp och erlägger
särskilt överenskommen tilläggsavgift, gäller nämligen det angivna
värdet i stället som gräns för ansvarigheten. Visserligen innebär kravet på
alt avsändaren avger en särskild deklaration om godsets värde och betalar
tilläggsavgift en viss omgång. Olägenheterna bör dock inte överskattas. Den
praktiska betydelsen av konventionens reglering på denna punkt torde dessutom
i verkligheten vara begränsad. Enligt vad jag har inhämtat kan det
genomsnittliga värdet av biltransporterat gods till och från utlandet f. n.
beräknas understiga 4 kr. per kilogram och det torde endast undantagsvis
förekomma att värdet överstiger konventionens begränsningsbelopp. Jag
anser därför inte att de invändningar man på denna punkt kan göra mot

Första lagutskottets utlåtande nr K17 år 1968

konventionen bör tillmätas sådan vikt att Sverige av denna anledning skall
avstå från att tillträda konventionen.

På nu anförda skäl förordar jag i likhet med utredningen och majoriteten
av remissinstanserna att Sverige ratificerar konventionen.

Det kan möjligen ifrågasättas, om tidpunkten för ett svenskt tillträde
till konventionen är lämpligt vald. Inom de nordiska kommittéerna pågår
som nämnts arbetet med att utforma regler för inhemsk godsbefordran på
väg. Arbetet är f. n. inriktat på att åstadkomma förslag till en för nationella
och internationella vägtransporter gemensam lagstiftning. Kommittéerna beräknas
kunna lägga fram förslag till sådan lagstiftning någon gång under
år 1969. Under sådana förhållanden skulle det kunna göras gällande att
Sveriges tillträde till konventionen och därav påkallade lagstiftningsåtgärder
bör anstå i avbidan på att en för nationella och internationella vägfraktavtal
gemensam lagstiftning kan genomföras.

Det bör emellerlid beaktas att det redan förflutit mer än tio år sedan
Sverige undertecknade konventionen. Inom ECE hyser man ett starkt intresse
för att Sverige snarast ratificerar konventionen. Detta sammanhänger
med att förhandlingar om en revision av konventionen är nära förestående
och att man är angelägen om bl. a. Sveriges deltagande i dessa förhandlingar.
En förutsättning för att Sverige skall kunna delta aktivt i revisionsförhandlingarna
är emellertid att vi har tillträtt konventionen, eftersom
bara fördragsslutande stat har förslagsrätt vid revisionskonferenserna.
Som har framgått av vad jag tidigare har sagt framstår vissa ändringar
i konventionen som önskvärda från svensk synpunkt. Det vore därför
olyckligt om vi genom att skjuta upp frågan om vårt tillträde till konventionen
blir avskurna från möjligheten att aktivt verka för bättre lösningar.
En annan viktig faktor i sammanhanget är att Danmark redan
har tillträtt konventionen och att Norge torde ansluta sig till denna inom
den närmaste tiden. Ett svenskt tillträde till konventionen skulle således
bidra till ökad nordisk rättslikhet och därmed till att underlätta de internordiska
godstransporterna på väg. Jag anser därför att en svensk ratifikation
av konventionen bör ske nu.

Metoden för konventionens införlivande med svensk rätt

När en konvention skall införlivas med nationell rätt kan man även inom
ramen för det hos oss tillämpade s. k. dualistiska systemet i princip gå till
väga på tre olika sätt. Man kan som utredningen i detta fall har föreslagit
transformera konventionens innehåll till svensk lag och därvid använda den
lagstiftningsteknik som är bruklig vid rent intern lagstiftning. Detta tillvägagångssätt
är det som vanligen förekommer hos oss när det gäller konventioner
på civilrättens område och det tillämpades t. ex. när den tidigare
nämnda Warszawakonventionen och sedermera det till denna anknutna

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Häägprotokollet införlivades med svensk rätt. En annan metod är att konventionens
regler i så gott som helt oförändrat skick tas upp i en intern
lag. Exempel härpå erbjuder lagen den 1 juni 1912 (nr 69) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar, vilken föranleddes
av Sveriges tillträde till 1905 års Haag-konvention rörande konflikter
mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Ett i
viss mån likartat tillvägagångssätt användes när konossementskonventionen
införlivades med svensk rätt. Men man kan också förfara på det sättet att
konventionen helt eller delvis utan transformering och genom en betydligt
enklare lagstiftningsakt görs omedelbart tillämplig här i landet. Ett sådant
förfarande har använts bl. a. i samband med att Sverige har tillträtt fördragen
om godsbefordran på järnväg. I samband med vår anslutning till
dessa fördrag har antagits endast en lag innehållande vissa offentligrättsliga
bestämmelser om bl. a. svensk domsrält och om verkställighet av utländsk
dom.

För att konventionsbestämmelser skall i oförändrat skick göras direkt
tillämpliga som svensk lag bör krävas att de har en klar och någorlunda
lättillgänglig utformning och att kompletterande nationella bestämmelser
inte är nödvändiga i någon större utsträckning. CMR fyller enligt min mening
båda dessa krav. Konventionen har terminologiskt och systematiskt
en sådan utformning att den låter sig väl infoga i den svenska rättens regelsystem.
Det är därför i och för sig möjligt att välja vilken som helst av de
metoder som jag har beskrivit.

Tiden är enligt min mening inte mogen för en allmän omläggning av det
system som med bara enstaka undantag har tillämpats hittills hos oss och
som innebär att internationella konventioner på privaträttens område transformeras
till intern lag med användande av gängse lagstiftningsteknik. I
förevarande fall anser jag emellertid att speciella skäl talar för att en enklare
metod kommer till användning.

De nordiska utredningarna kommer inom en relativt snar framtid med all
sannolikhet att lägga fram förslag till gemensam lagstiftning om nationella
och internationella vägfraktavtal. Om man nu efter transformering av konventionen
genomför en fullständig lag om det internationella vägfraktavtalet,
kommer denna lag troligen inom bara några år att få ersättas av en ny lag,
omfattande också nationella vägfraktavtal. I fråga om de internationella
transporterna kommer en sådan lag visserligen inte att innebära några förändringar
i sak. Såväl för de enskilda personer vilka berörs av lagstiftningen
som för de lagstiftande och rättstillämpande organen framstår det emellertid
som föga rationellt — bl. a. från arbetsekonomisk synpunkt — att en omfattande
lagstiftning på ett och samma ämnesområde genomförs två gånger
med bara några års mellanrum.

Jag anser det med hänsyn till dessa förhållanden lämpligast att konventionens
regler görs omedelbart tillämpliga i Sverige genom en särskild lag i

Första lagutskottets utlåtande nr kl år 1968

anledning av Sveriges tillträde till konventionen och att i denna lag i övrigt
tas upp endast sådana bestämmelser som är nödvändiga för att fylla ut konventionens
regelsystem. Härvid utgår jag från att när frågan om lagstiftning
angående det nationella vägfraktavtalet aktualiseras en förutsättningslös
prövning sker huruvida en slutgiltig lagstiftning om det internationella
vägfraktavtalet bör ske i andra former.

Med den lösning som jag nu har förordat blir det inte möjligt att i form
av en specialmotivering till enskilda lagbestämmelser på vanligt sätt närmare
ange innebörden av de regler som föreslås. Jag kommer därför i
stället att i ett följande avsnitt lämna en detaljerad redogörelse för de enskilda
konventionsbestämmelserna och i anslutning därtill vissa kommentarer
till dessa.

Huvuddragen av lagstiftningen

I den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till konventionen
bör inledningsvis tas upp bestämmelse av innebörd att konventionen skall,
med iakttagande av vad som ytterligare föreskrivs i den särskilda lagen,
gälla som svensk lag. Som jag tidigare har nämnt får art. 1 i konventionen
uppfattas som en internationellt-privaträttslig regel, som innebär att konventionen
inom sitt sakliga tillämpningsområde skall tillämpas utan hinder av
vad som annars skulle följa av allmänna inlernationellt-privaträttsliga regler.
Eftersom konventionens regelsystem görs omedelbart tillämpligt i Sverige
finns det enligt min mening ingen anledning att som utredningen har
föreslagit göra undantag från denna internationellt-privaträttsliga reglering
för det fall alt allmänna internationellt-privaträttsliga regler hänvisar till
lagen i annan konventionsstat.

Konventionen öppnar möjlighet för två eller flera konventionsstater att
sinsemellan överenskomma alt gemensam gränstrafik skall undantas från
konventionens tillämpning (art. 1 femte stycket). Det synes med hänsyn
till de internordiska förhållandena lämpligt att sådana överenskommelser
kan träffas med våra grannländer utan onödig omgång. Kungl.
Maj :t bör därför i lagen bemyndigas att ingå överenskommelse av detta
slag. Motsvarande fullmaktsbestämmelse finns i den danska lagen (§1 stk.
4), och i Norge torde man enligt vad jag har inhämtat komma att föreslå att
en sådan bestämmelse tas upp i den norska lagen.

Jag anser däremot inte att bestämmelsen i art. 1 femte stycket om att
två eller flera konventionsstater kan avtala att fraktsedel som är bärare av
rätt till godset får användas vid transporter som utförs uteslutande inom
deras territorier bör föranleda någon motsvarande fullmaktsbestämmelse.
På den punkten överensstämmer mitt förslag med den danska lagen och
det norska kommitléförslaget.

I vissa frågor har konventionen uttryckligen överlämnat den rättsliga

Första lagutskottets utlåtande nr M år 1968

regleringen till konventionsstaternas nationella lagstiftning. I det följande
skall därför närmare övervägas i vad män eller på vilket sätt eu reglering
av sådana frågor bör ske i den nya lagen.

Enligt art. 5 törsta stycket får fraktförarens och avsändarens underskrifter
på fraktsedeln vara tryckta eller ersättas med stämplar, om lagen i den
stat där fraktsedeln upprättas medger det. Utredningen har föreslagit att
sådant förfarande skall vara tillåtet när fraktsedel upprättas i Sverige.
Förslaget har inte rönt erinringar under remissbehandlingen och bör enligt
min mening godtas. Föreskrift i detta hänseende hör tas upp i lagen.

Enligt art. 10 tredje stycket kan fraktföraren sälja godset i vissa fall när
fraktavtalet inte kan fullgöras eller godset inte kan utlämnas på bestämmelseorten.
För sådant fall föreskrivs i art. 16 femte stycket att förfarandet
vid försäljning bestäms enligt lag eller sedvana på den ort där godset finns.
Utredningen har ansett att föreskrifter hör meddelas om förfarandet när
gods som linns i Sverige skall säljas enligt dessa konventionsbestämmelser
och har föreslagit bestämmelser om att försäljning skall ske på offentlig
auktion eller på annat betryggande sätt och att fraktföraren såvitt möjligt
skall i god tid underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats
för försäljningen. Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i 103 och
116 §§ sjölagen och i 56 § järnvägstrafikstadgan. Utredningens förslag har
godtagils av remissinstanserna och även jag anser förslaget lämpligt. Föreskrifter
i ämnet bör tas upp i lagen.

Om fraktföraren har betalat ersättning för gods som kommit bort och som
skall anses ha gått förlorat men godset sedermera kommer till rätta, får
fraktföraren enligt art. 20 fjärde stycket förfoga över godset enligt lagen
på den ort där godset finns, under förutsättning antingen att den som
uppbar ersättningen inte därvid har begärt att bli underrättad för den händelse
godset kommer till rätta eller inte låtit sig avhöra inom 30 dagar efter
det han fått sådan underrättelse eller att godset kommer till rätta först efter
det att ett år förflutit från den dag då ersättningen betalades.

I svensk frakträtt finns f. n. inte några regler om fraktförares rätt att
förfoga över tillrättakommet gods för vilket han har utgett ersättning. Varken
sjölagen eller luftfartslagen innehåller några bestämmelser i ämnet.
Enligt 84 § 1925 års järnvägstrafikstadga hade järnväg rätt att fritt förfoga
över tillrättakommet gods, om den som mottagit ersättning för godset
inte därvid förbehållit sig att bli underrättad för den händelse godset skulle
komma till rätta eller efter erhållen underrättelse inte yrkat att få det utlämnat
till sig men bestämmelsen saknar motsvarighet i 1966 års järnvägstrafikstadga.
Trots att CIM i art. 30 § 4 innehåller en bestämmelse som helt
överensstämmer med regeln i CMR art. 20 fjärde stycket, har någon föreskrift
i ämnet inte tagits upp i 1963 års lag i anledning av Sveriges anslutning
till bl. a. CIM.

Utredningen har under hänvisning till den ovisshet som råder i fråga om

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

svensk frakträtts ståndpunkt i detta hänseende ansett att frågan för landsvägstransporternas
del bör regleras i lag. Enligt utredningen inger det inte
några betänkligheter att tillerkänna fraktföraren oinskränkt förfoganderätt
till godset i fall då den som har fått ersättning inte har begärt att bli underrättad
om godset kommer till rätta eller efter att ha fått sådan underrättelse
har förhållit sig passiv under 30 dagar. Däremot är det enligt utredningen
tveksamt, om enbart den omständigheten att godset har kommit till
rätta senare än inom ett år efter det ersättningen betalades bör medföra att
fraktföraren får fritt förfoga över godset. Utredningen anser dock att detta
bör kunna godtas, bl. a. med hänsyn till att mottagare eller avsändare alltid
har möjlighet att bevara sin rätt till godset genom att underlåta att begära
ersättning för förlust av godset. Förbehåll bör doek enligt utredningen
ske för den rätt till godset som kan tillkomma tredje man, t. ex. en försäkringsgivare.
I enlighet med dessa överväganden har utredningen föreslagit
en bestämmelse av innehåll, att fraktföraren i de fall som avses i art.
20 fjärde stycket i konventionen får förfoga över godset med de inskränkningar
som kan följa av tredje mans rätt (28 § tredje stycket i utredningens
förslag). Bestämmelsen har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För egen del anser jag emellertid att f. n. frågan inte heller på detta område
bör regleras i lag. Det är svårt att ange förutsättningarna för fraktförarens
förfoganderätt på ett sådant sätt, att tillämpningen av en bestämmelse
i ämnet leder till sakligt tillfredsställande resultat i varje enskilt fall. Det
praktiska behovet av en legislaliv reglering torde emellertid inte vara särskilt
stort. Jag anser därför att det tills vidare bör överlämnas till rättstilllämpningen
att avgöra hithörande frågor under hänsynstagande till omständigheterna
i varje särskilt fall. Spörsmålet kan komma att aktualiseras
på nytt i samband med en lagstiftning om det nationella vägfraktavtalet.

Konventionen innehåller också vissa bestämmelser av rent offentligrättslig
natur. Av dessa torde endast reglerna om domsrätt och om verkställighet
av domar behöva föranleda särskilda lagbestämmelser.

1 art. 31 första stycket föreskrivs att talan rörande befordran som är underkastad
konventionen får väckas endast vid sådan domstol i fördragsslutande
stat som parterna har utsett genom överenskommelse samt domstol
i stat inom vars område a) svaranden har sitt hemvist, sitt huvudkontor
eller den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet slutits eller

b) den ort där godset togs emot av fraktföraren eller bestämmelseorten är
belägen. Enligt art. 39 andra stycket gäller särskilda regler i fråga om regressanspråk
som någon av de olika fraktförarna vid genomgångstransport
riktar mot eu eller flera av de övriga. Har en av fraktförarna betalat ersättning,
kan han enligt denna bestämmelse väcka regresstalan mot de övriga
vid domstol i stat där någon av dem har sitt hemvist, sitt huvudkontor
eller den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet har slutits.
Talan kan väckas vid samma domstol mot samtliga övriga fraktförare. Kon -

Förslå lagutskottets utlåtande nr fri år 1968

ventionen reglerar, med sist angivna undantag, bara frågan i vilken stat
talan får väckas. Det ankommer på de enskilda konventionsstaterna att bestämma
vilken eller vilka domstolar som skall vara behöriga.

Det måste givetvis finnas interna svenska forumregler som tillägger svensk
domstol behörighet i samtliga de fall då talan enligt konventionen kan väckas
i Sverige. För flertalet fall är forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken
(RB) tillfyllest. 10 kap. 16 § RB tillgodoser kravet att talan skall kunna
väckas vid domstol som parterna anvisat genom s. k. prorogationsavtal. I
motsats till detta lagrum innehåller visserligen art. 31 i konventionen ingen
föreskrift om att prorogationsavtal skall vara skriftligt. Detta kan dock
inte tolkas så att muntligt avtal måste godtas. Konventionen får anses ha
överlämnat frågan om prorogationsavtalets form till nationell lagstiftning.
Konventionens regler om att talan får väckas i stat där svaranden har sitt
hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars medverkan
fraktavtalet har slutits motsvaras av bestämmelserna i 10 kap. 1, 4
och 5 §§ RB. Att gemensam regresstalan mot flera fraktförare kan väckas vid
domstol som är behörig att ta upp talan mot någon av dem följer av 10 kap.
14 § RB. Det finns däremot inte någon bestämmelse i RB som anvisar behörigt
forum, när talan väcks i Sverige på den grund alt orten för godsets
mottagande för befordran eller bestämmelseorten ligger här. I den särskilda
lagen i anledning av Sveriges tillträde till CMR hör därför tas upp bestämmelse
att talan som avses i art. 31 första stycket i konventionen får väckas
vid domstolen på den ort där godset togs emot för befordran eller på bestämmelseorten.

Enligt bestämmelsen i art. 31 femte stycket får säkerhet för kostnad i
rättegång om befordran, som är underkastad konventionen, inte krävas av
någon som är medborgare i konventionsslat och har sitt hemvist eller idkar
rörelse med tast driftställe i sådan stat. Med hänsyn till denna bestämmelse
bör Kungl. Maj :t med stöd av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84
s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol
mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada förordna om
undantag från lagens bestämmelser för de fall som avses i berörda konventionsbestämmelse.

Konventionen innehåller i art. 31 tredje och fjärde styckena vissa bestämmelser
av innebörd att dom som har meddelats av domstol i konventionsstat
med anledning av talan rörande befordran som är underkastad konventionen
skall kunna verkställas i annan konventionsslat, när den har blivit
verkställbar i domstolslandet och så snart de formföreskrifter som gäller
i verkställighetslandet har blivit uppfyllda. I samma stycke av artikeln
föreskrivs också uttryckligen att sådana formföreskrifter inte får innefatta
möjlighet att ompröva själva saken.

I överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit bör sådana formföreskrifter
som avses i denna konventionsbestämmelse meddelas för det fall

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

att verkställighet av dom som har meddelats av domstol i annan konventionsstat
söks i Sverige. Föreskrifterna bör i allt väsentligt utformas efter
mönster av motsvarande bestämmelser i 6—8 §§ 1963 års lag i anledning av
Sveriges anslutning till bl. a. CIM och i 38 § atomansvarighetslagen den 8
mars 1968 (nr 45).

Den nya lagstiftningen föranleder inte några följdändringar i gällande
lagstiftning.

Rörande departementschefens anförande i övrigt hänvisar utskottet till
propositionen s. 23—64.

Lagrådet

Beträffande lagrådets yttrande över lagförslaget och departementschefens
anmälan därav hänvisar utskottet till propositionen s. 127—135.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag och
får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 132, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 19 november 1968

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),
herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), Schött (h)
och fru Lilly Ohlsson (s);

från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s), herrar
Gustafsson i Borås (fp), Martinsson (s), Oskarson (h), Larsson i Norderön
(ep), Hansson i Piteå (s) och Sjöholm (fp).

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Bilaga

Konventionen

den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 47

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Convention

on the contract for the international
carriage of goods by road

(CMK)

Preamble

The Contracting Parties,

Having recognized the desirability of
standardizing the conditions governing
the contract for the international
carriage of goods by road, particularly
with respect to the documents used for
such carriage and to the carrier’s liability,

Have agreed as follows:

CHAPTER I

Scope of application
Article 1

1. This Convention shall apply to
every contract for the carriage of goods
by road in vehicles för reward, ^vlien
the place of taking over of the goods
and the place designated for delivery,
as specified in the contract, are situated
in two different countries, of which
åt least one is a Contracting country,
irrespective of the place of residence
and the nationality of the parties.

2. For the purposes of this Convention,
“vehicles” means motor vehicles,
articulated vehicles, trailers and semitrailers
as defined in article 4 of the
Convention on Road Traffic dated 19
September 1949.

3. This Convention shall apply also
where carriage coming within its scope
is carried out by States or by governmental
institutions or organizations.

Convention

relative an contrat de transport international
de marchandises par route
(CMR)

Préambule

Les Parties contractantes,

Ayant reconnu Tutilité de regler
d’une maniére uniforme les conditions
du contrat de transport international de
marchandises par route, particuliérement
en ce qui concerne les documents
utilisés pour ce transport et la responsabilité
du transporteur,

Sont convenues de ce qui suit :

CHAPITRE PREMIER

Champ d’application
Artide premier

1. La présente Convention s’applique
å tout contrat de transport de marchandises
par route å titre onéreux au
moyen de véhicules, lorsque le lieu de
la prise en charge de la marchandise
et le lieu prévu pour la livraison, tels
qu’ils sont indiqués au contrat, sont
situés dans deux pays différents dont
l’un au moins est un pays contractant.
Il en est ainsi quels que soient le domicile
et la nationalité des parties.

2. Pour 1’application de la présente
Convention, il faut entendre par
« véhicules » les automobiles, les véhicules
articulés, les remorques et les
semi-remorques, tels qu’ils sont définis
par Particle 4 de la Convention sur la
circulation routiére en date du 19 septembre
1949.

3. La présente Convention s’applique
méme si les transports rentrant dans
son champ d’application sont effectués
par des Etats ou par des institutions ou
organisations gouvernementales.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Konvention

om fraktavtalet vid internationell godsbefordran
på väg
(CMR)

Inledning

De För dragsslutande Parterna,

Vilka erkänner önskvärdheten av enhetliga
regler rörande villkoren i avtal
om internationell godsbefordran på väg,
särskilt såvitt angår de skriftliga handlingar
som brukas vid sådan befordran
samt fraktförarens ansvarighet,

Har överenskommit följande:

KAPITEL I

Tillämpningsområde
Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning
på varje avtal om godsbefordran med
fordon på väg mot vederlag, när orten
för godsets mottagande till befordran
och bestämmelseorten, såsom de angivits
i avtalet, är belägna i skilda stater,
av vilka åtminstone den ena är en fördragsslutande
stat. Vad nu sagts gäller
oavsett parternas hemvist och nationalitet.

2. I denna konvention förstås med
»fordon» sådana motorfordon, sammansatta
fordon, släpfordon och påhängsvagnar,
som avses i artikel 4 i konventionen
den 19 september 1949 rörande
vägtrafik.

3. Denna konvention gäller även när
befordran som faller inom dess tilllämpningsområde
utföres av stater eller
statliga inrättningar eller organisationer.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

4. This Convention shall not apply:

(a) to carriage performed under the
terms of any international postal convention; (b)

to funeral consignments;

5. The Contracting Parties agree not
to vary any of the provisions of this
Convention by special agreements between
two or more of them, except to
make it inapplicable to their frontier
traffic or to authorize the use in transport
operations entirely confined to
their territory of consignment notes representing
a title to the goods.

Article 2

1. Where the vehicle containing the
goods is carried over part of the journey
by sea, rail, inland waterways or
air, and, except where the provisions
of article 14 are applicable, the goods
are not unloaded from the vehicle, this
Convention shall nevertheless apply
to the whole of the carriage. Provided
that to the extent that it is proved that
any loss, damage or delay in delivery
of the goods which occurs during the
carriage by the other means of transport
was not caused by an act or omission
of the carrier by road, but by some
event which could only have occurred
in the course of and by reason of the
carriage by that other means of transport,
the liability of the carrier by
road shall be determined not by this
Convention but in the manner in which
the liability of the carrier by the other
means of transport would have been
determined if a contract for the carriage
of the goods alone had been made
by the sender with the carrier by the
other means of transport in accordance
with the conditions prescribed by law
for the carriage of goods by that means
of transport. If, however, there are no
such prescribed conditions, the liability
of the carrier by road shall be determined
by this Convention.

4. La présente Convention ne s’applique
pas :

a) aux transports effectués sous l’empire
de conventions postales internationales,

b) aux transports funéraires,

c) aux transports de déménagement.

5. Les Parties contractantes s’interdisent
d’apporter par voie d’accords
particuliers conclus entre deux ou plusieurs
d’entre elles toute modification å
la présente Convention, sauf pour soustraire
å son empire leur trafic frontalier
ou pour autoriser dans les transports
empruntant exclusivement leur
territoire 1’emploi de la lettre de voiture
representative de la marchandise.

Article 2

1. Si le véhicule contenant les marchandises
est transporté par mer,
chemin de fer, voie navigable intérieure
ou air sur une partie du parcours, sans
rupture de charge sauf, éventuellement,
pour 1’application des dispositions de
Farticle 14, la présente Convention
s’applique, néanmoins, pour 1’ensemble
du transport. Cependant, dans la mesure
ou il est prouvé qu’une perte, une
avarie ou un retard å la livraison de la
marchandise qui est survenu au cours
du transport par l’un des modes de
transport autre que la route n’a pas
été causé par un acte ou une omission
du transporteur routier et qu’il provient
d’un fait qui n’a pu se produire
qu’au cours et en raison du transport
non routier, la responsabilité du transporteur
routier est déterminée non par
la présente Convention, mais de la fa$on
dont la responsabilité du transporteur
non routier eut été déterminée si un
contrat de transport avait été conclu
entre 1’expéditeur et le transporteur
non routier pour le seul transport de
la marchandise conformément aux dispositions
impératives de la loi concernant
le transport de marchandises
par le mode de transport autre que la
route. Toutefois, en 1’absence de telles
dispositions, la responsabilité du trans -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

4. Denna konvention äger icke tilllämpning a)

på befordran, som utföres i enlighet
med internationella överenskommelser
om postbefordran;

b) på begravningstransport;

c) på befordran av flyttsaker.

5. De För dragsslutande Parterna förbinder
sig att icke genom särskilda
överenskommelser mellan två eller flera
av dem avtala om annan ändring i
denna konvention än som avser att från
dess tillämpning undantaga gemensam
gränstrafik eller att för befordran, som
uteslutande utföres inom deras territorier,
medge användning av fraktsedel,
som är bärare av rätt till godset.

Artikel 2

1. Fraktas fordon med pålastat gods
under del av befordringen till sjöss,
med järnväg, på inlandsvattenväg eller
med luftfartyg utan att godset — frånsett
fall då artikel 14 är tillämplig -—-lossas från fordonet, äger denna konvention
likväl tillämpning på befordringen
i dess helhet. I den mån det styrkes,
att förlust, minskning eller skada
eller dröjsmål med godsets utlämnande,
som inträffat medan godset befordrades
på annat sätt än på väg, icke orsakats av
åtgärd eller underlåtenhet av vägfraktföraren
utan härrör av händelse, som
kunnat inträffa endast under sådan befordran
och på grund av att befordringen
skett på annat sätt än på väg, bestämmes
vägfraktförarens ansvarighet icke
enligt denna konvention utan på det sätt
varpå den andre fraktförarens ansvarighet
skolat bestämmas, därest avtal slutits
mellan avsändaren och sistnämnde
fraktförare om befordran enbart av godset
i enlighet med de tvingande lagregler,
som gäller för befordran av gods
med det ifrågavarande transportmedlet.
Saknas sådana regler, bestämmes emellertid
vägfraktförarens ansvarighet enligt
denna konvention.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)68

2. If the carrier by road is also
himself the carrier by the other means
of transport, his liability shall also be
determined in accordance with the provisions
of paragraph 1 of this article,
but as if, in his capacities as carrier
by road and as carrier by the other
means of transport, he were two separate
persons.

CHAPTER II

Persons for whom the carrier
is responsible

Article 3

For the purposes of this Convention
the carrier shall be responsible for the
acts and omissions of his agents and
servants and of any other persons of
whose services he makes use for the
performance of the carriage, when
such agents, servants or other persons
are acting within the scope of their
employment, as if such acts or omissions
were his own.

CHAPTER III

Conclusion and performance of the
contract of carriage

Article 4

The contract of carriage shall be confirmed
by the making out of a consignment
note. The absence, irregularity
or loss of the consignment note shall
not affect the existence or the validity
of the contract of carriage which shall
remain subject to the provisions of this
Convention.

Article 5

1. The consignment note shall be
made out in three original copies signed
by the sender and by the carrier. These
signatures may be printed or replaced
by the stamps of the sender and the
carrier if the law of the country in
which the consignment note has been

por teur par route sera déterminée par
la présente Convention.

2. Si le transporteur routier est en
méme temps le transporteur non routier,
sa responsabilité est également déterminée
par le paragraphe premier
comme si sa fonction de transporteur
routier et sa fonction de transporteur
non routier étaient exercées par deux
personnes différentes.

CHAPITRE II

Personnes dont répond le transporteur
Article 3

Pour 1’application de la présente
Convention, le transporteur répond,
comme de ses propres actes et omissions,
des actes et omissions de ses préposés
et de toutes autres personnes aux
services desquelles il recourt pour l’exécution
du transport lorsque ees préposés
ou ees personnes agissent dans
1’exercice de leurs fonetions.

CHAPITRE III

Conclusion et exécution du contrat
de transport

Article 4

Le contrat de transport est constaté
par une lettre de voiture. L’absence,
1’irrégularité ou la perte de la lettre de
voiture n’affectent ni Texistence ni la
validité du contrat de transport qui
reste soumis aux dispositions de la
présente Convention.

Article 5

1. La lettre de voiture est établie en
trois exemplaires originaux signés par
1’expéditeur et par le transporteur, ees
signatures pouvant étre imprimées ou
remplacées par les timbres de l’expéditeur
et du transporteur si la législation
du pays ou la lettre de voiture est

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

2. Är vägfraktföraren tillika fraktförare
med avseende på det andra transportmedlet,
bestämmes hans ansvarighet
likaledes enligt vad i första stycket
sägs och som om hans verksamhet som
vägfraktförare och hans verksamhet
som fraktförare med avseende på det
andra transportmedlet utövats av två
skilda personer.

KAPITEL II

Personer för vilka fraktföraren
ansvarar

Artikel 3

Vid tillämpning av denna konvention
är fraktföraren ansvarig för vad hos
honom anställd eller annan som han
anlitar för befordringen företager eller
underlåter i tjänsten eller för uppdragets
fullgörande. Fraktföraren svarar
därvid såsom för egen handling eller
underlåtenhet.

KAPITEL III

Slutande och fullgörande av
fraktavtal

Artikel 4

Fraktavtalet skall bekräftas genom
fraktsedel. Att fraktsedel icke har upprättats
eller icke har föreskrivet innehåll
eller har gått förlorad inverkar
icke på avtalets existens eller giltighet,
och avtalet förblir underkastat bestämmelserna
i denna konvention.

Artikel 5

1. Fraktsedeln skall upprättas i tre
originalexemplar, vilka skall undertecknas
av avsändaren och fraktföraren.
Underskrifterna får vara tryckta eller
ersatta med avsändarens och fraktförarens
stämplar, om lagen i den stat där
fraktsedeln upprättas tillåter detta. Det

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

made out so permits. The first copy
shall be handed to the sender, the second
shall accompany the goods and
the third shall be retained by the
carrier.

2. When the goods which are to be
carried have to be loaded in different
vehicles, or are of different kinds or
are divided into different lots, the sender
or the carrier shall have the right
to require a separate consignment note
to be made out for each vehicle used,
or for each kind or lot of goods.

Article 6

1. The consignment note shall contain
the following particulars:

(a) the date of the consignment note
and the place åt which it is made out;

(b) the name and address of the
sender;

(d) the place and the date of taking
over of the goods and the place
designated for delivery;

(e) the name and address of the consignee; (f)

the description in common use
of the nature of the goods and the
method of packing, and, in the case of
dangerous goods, their generally recognized
description;

(g) the number of packages and
their special marks and numbers;

(h) the gross weight of the goods
or their quantity otherwise expressed;

(i) charges relating to the carriage
(carriage charges, supplementary
charges, customs duties and other
charges incurred from the making of
the contract to the time of delivery);

(j) the requisite instructions for
Customs and other formalities;

(k) a statement that the carriage is
subject, notwithstanding any clause to
the contrary, to the provisions of this
Convention.

établie le permet. Le premier exemplaire
est remis å 1’expéditeur, le deuxiéme
accompagne la marchandise et le
troisiéme est retenu par le transporteur.

2. Lorsque la marchandise å transporter
doit étre chargée dans des véhicules
différents, ou lorsqu’il s’agit de
différentes espéces de marchandises ou
de lots distincts, l’expéditeur ou le
transporteur a le droit d’exiger l’établissement
d’autant de lettres de voiture
qu’il doit étre utilisé de véhicules
ou qu’il y a d’espéces ou de lots de
marchandises.

Artide 6

1. La lettre de voiture doit contenir
les indications suivantes :

a) le lieu et la date de son établissement,

b) le nom et 1’adresse de 1’expéditeur,

c) le nom et 1’adresse du transporteur,

d) le lieu et la date de la prise en
charge de la marchandise et le lieu
prévu pour la livraison,

e) le nom et 1’adresse du destinataire,

f) la dénomination courante de la
nature de la marchandise et le mode
d’emballage, et, pour les marchandises
dangereuses, leur dénomination généralement
reconnue,

g) le nombre des colis, leurs marques
particuliéres et leurs numéros,

h) le poids brut ou la quantité autrement
exprimée de la marchandise,

i) les frais afférents au transport
(prix de transport, frais accessoires,
droits de douane et autres frais survenant
å partir de la conclusion du contrat
jusqu’å la livraison),

j) les instructions requises pour les
formalités de douane et autres,

k) l’indication que le transport est
soumis, nonobstant toute clause contraire,
au régime établi par la présente
Convention.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

första exemplaret överlämnas till avsändaren,
det andra åtföljer godset och
det tredje behålles av fraktföraren.

2. Skall godset lastas på skilda fordon
eller är fråga om olika godsslag eller
om skilda partier, äger avsändaren
eller fraktföraren fordra, att skilda
fraktsedlar utfärdas för varje fordon,
godsslag eller parti.

Artikel 6

1. Fraktsedeln skall innehålla följande
uppgifter:

a) ort och dag för utfärdandet;

b) avsändarens namn och adress;

c) fraktförarens namn och adress;

d) ort och dag för godsets mottagande
till befordran samt bestämmelseorten; e)

mottagarens namn och adress;

f) gängse benämning på godsets art
och på förpackningssättet samt, i fråga
om farligt gods, dettas allmänt vedertagna
benämning;

g) antalet kollin, dessas särskilda
märkning och nummer;

h) godsets bruttovikt eller annan
uppgift om dess mängd;

i) kostnader hänförliga till befordringen
(frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter
och andra kostnader som uppkommer
under tiden från avtalets ingående
till godsets utlämnande);

j) erforderliga anvisningar beträffande
tull- och andra formaliteter;

k) meddelande att befordringen är
underkastad bestämmelserna i denna
konvention utan hinder av att annat
kan vara avtalat.

Första lagutskottets utlåtande nr tf år 1968

2. Wliere applicable, the consignment
note shall also contain the following
particulars:

(a) a statement that transhipment is
not allowed;

(b) the charges which the sender
undertakes to pay;

(d) a declaration of the value of the
goods and the amount representing
special interest in delivery;

(e) the sender’s instructions to the
carrier regarding insurance of the
goods;

(f) the agreed time-limit within
which the carriage is to be carried
out;

(g) a list of the documents handed
to the carrier.

3. The parties may enter in the consignment
note any other particulars
which they may deem useful.

Article 7

1. The sender shall be responsible
for all expenses, loss and damage sustained
by the carrier by reason of the
inaccuracy or inadequacy of:

(a) the particulars specified in article
6, paragraph 1, (b), (d), (e), (f),
(g), (h) and (j);

(b) the particulars specified in article
6, paragraph 2;

(c) any other particulars or instructions
given by him to enable the
consignment note to be made out or for
the purpose of their being entered
therein.

2. If, åt the request of the sender, the
carrier enters in the consignment note
the particulars referred to in paragraph
1 of this article, he shall be
deemed, unless the contrary is proved,
to have done so on behalf of the sender.

3. If the consignment note does not
contain the statement specified in article
6, paragraph 1 (k), the carrier
shall be liable for all expenses, loss and

2. Le cas échéant, la lettre de voiture
doit contenir, en outre, les indications
suivantes :

a) 1’interdiction de transbordement,

b) les frais que 1’expéditeur prend
ä sa charge,

c) le montant du remboursement å
percevoir lors de la livraison de la
marchandise,

d) la valeur déclarée de la marchandise
et la somme représentant 1’intérét
special å la livraison,

e) les instructions de 1’expéditeur au
transporteur en ce qui concerne 1’assurance
de la marchandise,

f) le délai convenu dans lequel le
transport doit étre effectué,

g) la liste des documents remis au
transporteur.

3. Les parties peuvent porter sur la
lettre de voiture toute autre indication
qu’elles jugent utile.

Artide 7

1. L’expéditeur répond de tous frais
et dommages que supporterait le transporteur
en raison de 1’inexactitude ou
de Finsuffisance —

a) des indications mentionnées å
Farticle 6, paragraphe 1. b), d), e), f),
g), h) etj),

b) des indications mentionnées å
Farticle 6, paragraphe 2,

c) de toutes autres indications ou
instructions qu’il donne pour Fétablissement
de la lettre de voiture ou pour
y étre reportées.

2. Si, å la demande de 1’expéditeur,
le transporteur inscrit sur la lettre de
voiture les mentions visées au paragraphe
1 du présent article, il est considéré,
jusqu’å preuve du contraire,
comme agissant pour le compte de Fexpéditeur.

3. Si la lettre de voiture ne contient
pas la mention prévue å Farticle 6,
paragraphe 1. k), le transporteur est
responsable de tous frais et dommages

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

2. I förekommande fall skall fraktsedeln
också innehålla följande uppgifter: a)

förbud mot omlastning;

b) de kostnader som avsändaren åtager
sig att betala;

c) efterkravsbelopp som skall uppbäras
vid godsets utlämnande;

d) godsets deklarerade värde samt
belopp motsvarande särskilt intresse av
leveransen;

e) avsändarens anvisningar till fraktföraren
rörande försäkring av godset;

f) avtalad tid inom vilken befordringen
skall vara fullgjord;

g) förteckning över handlingar som
överlämnas till fraktföraren.

3. Parterna äger i fraktsedeln införa
de ytterligare uppgifter som de anser
påkallade.

Artikel 7

1. Avsändaren svarar för all kostnad
och skada som tillskyndas fraktföraren
till följd av oriktighet eller ofullständighet
hos

a) uppgifter som nämnes i artikel
6 första stycket b), d), e), f), g), h)
och j);

b) uppgifter som nämnes i artikel 6
andra stycket;

c) annan uppgift eller anvisning som
avsändaren lämnar för fraktsedelns
upprättande eller för att införas i denna.

2. Har fraktföraren på avsändarens
begäran i fraktsedeln infört uppgift eller
anvisning som sägs i första stycket,
anses han ha handlat för avsändarens
räkning, om annat icke visas.

3. Innehåller fraktsedeln icke meddelande
som avses i artikel 6 första
stycket k), svarar fraktföraren för all
kostnad och skada som därigenom till -

Första lagutskottets utlåtande nr V7 år 1968

damage sustained through such omission
by the person entitled to dispose
of the goods.

Article 8

1. On taking over the goods, the
carrier shall check:

(a) the accuracy of the statements in
the consignment note as to the number
of packages and their marks and numbers,
and

(b) the apparent condition of the
goods and their packaging.

2. Where the carrier has no reasonable
means of checking the accuracy
of the statements referred to in paragraph
1 (a) of this article, he shall
enter his reservations in the consignment
note together with the grounds
on which they are based. He shall likewise
specify the grounds for any reservations
which he makes with regard
to the apparent condition of the goods
and their packaging. Such reservations
shall not bind the sender unless he has
expressly agreed to be bound by them
in the consignment note.

3. The sender shall be entitled to require
the carrier to check the gross
weight of the goods or their quantity
otherwise expressed. He may also require
the contents of the packages to
be checked. The carrier shall be entitled
to claim the cost of such checking. The
result of the checks shall be entered in
the consignment note.

Artide 9

1. The consignment note shall be
prima facie evidence of the making of
the contract of carriage, the conditions
of the contract and the receipt of the
goods by the carrier.

2. If the consignment note contains
no specific reservations by the carrier,
it shall be presumed, unless the contrary
is proved, that the goods and
their packaging appeared to be in good
condition when the carrier took them
over and that the number of packages,

que subirait 1’ayant droit å la marcliandise
en raison de cette omission.

Artide 8

1. Lors de la prise en charge de la
marchandise, le transporteur est tenu
de vérifier —

a) 1’exactitude des mentions de la
lettre de voiture relatives au nombre
de colis, ainsi qu’å leurs marques et
numéros,

b) l’état apparent de la marchandise
et de son emballage.

2. Si le transporteur n’a pas de
moyens raisonnables de vérifier 1’exactitude
des mentions visées au paragraph
1. a) du présent article, il inscrit
sur la lettre de voiture des réserves
qui doivent étre motivées. Il doit de
méme motiver toutes les réserves qu’il
fait au sujet de Tétat apparent de la
marchandise et de son emballage. Ces
réserves n’engagent pas 1’expéditeur, si
celui-ci ne les a pas expressément acceptées
sur la lettre de voiture.

3. L’expéditeur a le droit d’exiger la
vérification par le transporteur du poids
brut ou de la quantité autrement exprimée
de la marchandise. Il peut aussi
exiger la vérification du contenu des
colis. Le transporteur peut réclamer le
paiement des frais de vérification. Le
resultat des vérifications est consigné
sur la lettre de voiture.

Artide 9

1. La lettre de voiture fait foi, jusqu’å
preuve du contraire, des conditions
du contrat et de la réception de la
marchandise par le transporteur.

2. En 1’absence d’inscription sur la
lettre de voiture de réserves motivées
du transporteur, il y a présomption que
la marchandise et son emballage étaient
en bon état apparent au moment de la
prise en charge par le transporteur et
que le nombre des colis, ainsi que leurs

Första lagutskottets utlåtande nr h-7 år 1968

skyndas den som äger förfoga över
godset.

Artikel S

1. Vid mottagandet av godset skall
fraktföraren undersöka

a) riktigheten av fraktsedelns uppgifter
om antalet kollin samt om dessas
märkning och nummer;

b) godsets och förpackningens synliga
tillstånd.

2. Kan fraktföraren icke med skäliga
medel undersöka riktigheten av de i
första stycket under a) nämnda uppgifterna,
skall han på fraktsedeln teckna
förbehåll härom och ange grunden
för förbehållet. Han skall också ange
grunden för varje förbehåll som han gör
i fråga om godsets och förpackningens
synliga tillstånd. Sådant förbehåll gäller
icke mot avsändaren, om denne icke
uttryckligen har godkänt det på fraktsedeln.

3. Avsändaren äger fordra, att fraktföraren
undersöker godsets bruttovikt
eller på annat sätt angivna mängd. Han
kan även fordra undersökning av kollinas
innehåll. Fraktföraren äger kräva
ersättning för kostnaderna för sådan
undersökning. Resultatet av undersökningen
skall antecknas på fraktsedeln.

Artikel 9

1. Fraktsedeln skall, såvida annat
icke styrkes, gälla som bevis om att
fraktavtal slutits, om avtalsvillkoren och
om fraktförarens mottagande av godset.

2. Har fraktföraren icke tecknat förbehåll
på fraktsedeln samt angivit grunden
för detta, skall, om annat icke styrkes,
godset och dess förpackning antagas
ha varit i gott synligt tillstånd, när
fraktföraren mottog godset, samt antalet
kollin, dessas märkning och nummer

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

their marks and numbers corresponded
with the statements in the consignment
note.

Article 10

The sender shall be liable to tlie
carrier for damage to persons, equipment
or other goods, and for any expenses
due to defective packing of the
goods, unless the defect was apparent
or known to the carrier åt the time
when he took over the goods and lie
made no reservations concerning it.

Artide 11

1. For the purposes of the Customs
or other formalities which have to be
completed before delivery of the goods,
the sender shall attach the necessary
documents to the consignment note or
place them åt the disposal of the carrier
and shall furnish him with all the information
which he requires.

2. The carrier shall not be under any
duty to enquire into either the accuracy
or the adequacy of such documents
and information. The sender
shall be liable to the carrier for any
damage caused by the absence, inadequacy
or irregularity of such documents
and information, except in the
case of some wrongful act or neglect
on the part of the carrier.

3. The liability of the carrier for the
consequences arising from the loss or
incorrect use of the documents specified
in and accompanying the consignment
note or deposited with the carrier
shall be that of an agent, provided that
the compensation payable by the carrier
shall not exceed that payable in
the event of loss of the goods.

Artide 12

1. The sender has the right to dispose
of the goods, in particular by asking
the carrier to stop the goods in
transit, to change the place åt which

marques et numéros, étaient conformes
aux énonciations de la lettre de voiture.

Artide 10

L’expéditeur est responsable envers
le transporteur des dommages aux personnes,
au materiel ou å d’autres
marchandises, ainsi que des frais, qui
auraient pour origine la défectuosité
de Temballage de la marchandise, å
moms que, la défectuosité étant apparente
ou connue du transporteur au
moment de la prise en charge, le transporteur
n’ait pas fait de réserves å son
sujet.

Artide 11

1. En vue de 1’accomplissement des
formalités de douane et autres å remplir
avant la livraison de la marchandise,
1’expéditeur doit joindre å la lettre
de voiture ou mettre å la disposition
du transporteur les documents nécessaires
et lui fournir tous renseignements
voulus.

2. Le transporteur n’est pas tenu
d’examiner si ees documents et renseignements
sont exaets ou suffisants.
L’expéditeur est responsable envers le
transporteur de tous dommages qui
pourraient résulter de 1’absence, de
1’insuffisance ou de 1’irrégularité de ees
documents et renseignements, sauf en
cas de faute du transporteur.

3. Le transporteur est responsable au
méme titre quTin commissionnaire des
consequences de la perte ou de Tutilisation
inexaete des documents mentionnés
sur la lettre de voiture et qui
accompagnent celle-ci ou qui sont déposés
entre ses mains; toutefois, 1’indemnité
å sa charge ne dépassera pas
celle qui serait due en cas de perte de
la marchandise.

Artide 12

1. L’expéditeur a le droit de disposcr
de la marchandise, notamment en demandant
au transporteur d’en arréter le
transport, de modifier le lieu prévu pour

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

antagas ha överensstämt med uppgifterna
i fraktsedeln.

Artikel 10

Avsändaren svarar gentemot fraktföraren
för sådan skada på person, materiel
eller annat gods och sådana kostnader
som uppkommit till följd av bristfällig
förpackning av godset, om icke
bristfälligheten var synlig eller känd
för fraktföraren, när denne mottog godset,
och fraktföraren ändå underlät att
göra förbehåll därom.

Artikel 11

1. Till uppfyllande av de tullbestämmelser
och andra offentliga föreskrifter
som skall iakttagas innan godset utlämnas
till mottagaren skall avsändaren
foga erforderliga handlingar till fraktsedeln
eller ställa sådana handlingar till
fraktförarens förfogande samt lämna
fraktföraren de upplysningar som denne
begär.

2. Fraktföraren är icke skyldig att
undersöka, huruvida dessa handlingar
och upplysningar är riktiga eller fullständiga.
Avsändaren svarar gentemot
fraktföraren för skada som uppkommer
till följd av att sådan handling eller
upplysning saknas eller är ofullständig
eller oriktig, utom då fel eller försummelse
ligger fraktföraren till last.

3. Fraktföraren bär samma ansvar
som en kommissionär för följderna av
att de handlingar som är omnämnda i
fraktsedeln och som åtföljer denna eller
överlämnats till honom går förlorade
eller används oriktigt. Den ersättning
som han har att utge får dock
icke överstiga vad som skolat utgå, om
godset gått förlorat.

Artikel 12

1. Avsändaren äger förfoga över godset,
särskilt genom att begära hos fraktföraren
att godset stoppas under befordringen,
att bestämmelseorten änd -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

delivery is to take place or to deliver
the goods to a consignee other than the
consignee indicated in the consignment
note.

2. This right shall cease to exist when
the second copy of the consignment
note is handed to the consignee or when
the consignee exercises his right under
article 13, paragraph 1; from that time
onwards the carrier shall obey the
orders of the consignee.

3. The consignee shall, however, have
the right of disposal from the time when
the consignment note is drawn up, if
the sender makes an entry to that effect
in the consignment note.

4. If in exercising his right of disposal
the consignee has ordered the delivery
of the goods to another person,
that other person shall not be entitled
to name other consignees.

5. The exercise of the right of disposal
sliall be subject to the following
conditions:

(a) that the sender or, in the case
referred to in paragraph 3 of this article,
the consignee who wishes to exercise
the right produces the first copy
of the consignment note on which the
new instructions to the carrier have
been entered and indemnifies the carrier
against all expenses, loss and
damage involved in carrying out such
instructions;

(b) that the carrying out of such
instructions is possible åt the time when
the instructions reach the person who
is to carry them out and does not either
interfere with the normal working of
the carrier’s undertaking or prejudice
the senders or consignees of other consignments; (c)

that the instructions do not result
in a division of the consignment.

6. When, by reason of the provisions
of paragraph 5 (b) of this article, the
carrier cannot carry out the instructions
which he receives, he shall immediately
notify the person who gave
him such instructions.

7. A carrier who has not carried out
the instructions given under the con -

la livraison ou de livrer la marchandise
å un destinataire différent de celui
indiqué sur la lettre de voiture.

2. Ce droit s’éteint lorsque le deuxiéme
exemplaire de la lettre de voiture
est remis au destinataire ou que celuici
fait valoir le droit prévu å 1’article
13, paragraphe 1; å partir de ce moment,
le transporteur doit se conformer
aux ordres du destinataire.

3. Le droit de disposition appartient
toutefois au destinataire dés 1’établissement
de la lettre de voiture si une
mention dans ce sens est faite par l’expéditeur
sur cette lettre.

4. Si, en exergant son droit de disposition,
le destinataire ordonne de
livrer la marchandise å une autre personne,
celle-ci ne peut pas désigner
d’autres destinataires.

5. L’exercice du droit de disposition
est subordonné aux conditions suivantes
:

a) 1’expéditeur ou, dans le cas visé
au paragraphe 3 du présent article, le
destinataire qui veut exercer ce droit
doit presenter le premier exemplaire
de la lettre de voiture, sur lequel doivent
étre inscrites les nouvelles instructions
données au transporteur, et
dédommager le transporteur des frais
et du préjudice qu’entraine 1’exécution
de ees instructions;

b) cette exécution doit étre possible
au moment ou les instructions parviennent
å la personne qui doit les exécuter
et elle ne doit ni entraver 1’exploitation
normale de 1’entreprise du transporteur,
ni porter préjudice aux expéditeurs
ou destinataires d’autres envois;

c) les instructions ne doivent jamais
avoir pour effet de diviser l’envoi.

6. Lorsque, en raison des dispositions
prévues au paragraphe 5. b) du présent
article, le transporteur ne peut exécuter
les instructions qu’il reejoit, il doit
en aviser immédiatement la personne
dont émanent ees instructions.

7. Le transporteur qui n’aura pas
exécuté les instructions données dans

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

ras eller att godset utlämnas till annan
mottagare än den som angivits i fraktsedeln.

2. Denna rätt upphör, när det andra
exemplaret av fraktsedeln överlämnas
till mottagaren eller denne gör gällande
sin rätt enligt artikel 13 första stycket.
Från denna tidpunkt skall fraktföraren
rätta sig efter mottagarens anvisningar.

3. Rätten att förfoga över godset tillkommer
dock mottagaren så snart fraktsedeln
upprättats, om avsändaren infört
föreskrift därom i fraktsedeln.

4. Har mottagaren under utövande
av sin rätt att förfoga över godset givit
anvisning om att det skall utlämnas till
annan person, äger denne ej anvisa annan
mottagare.

5. Förfoganderätten får utövas endast
under följande villkor:

a) att avsändare eller, i fall som avses
i tredje stycket, mottagare som vill
utöva denna rätt företer det första
exemplaret av fraktsedeln, på vilket
de nya anvisningarna till fraktföraren
tecknats, samt gottgör fraktföraren för
kostnad och skada som följer av anvisningarnas
utförande;

b) att utförandet av de nya anvisningarna
är möjligt vid den tidpunkt
när de når den som skall efterkomma
dem och varken hindrar den normala
utövningen av fraktförarens verksamhet
eller medför skada för avsändare
eller mottagare av annan sändning;

c) att anvisningarna icke leder till
delning av sändningen.

G. Kan fraktföraren på grund av bestämmelserna
i femte stycket b) icke
efterkomma erhållen anvisning, skall
han härom omedelbart underrätta den
som meddelat anvisningen.

7. Fraktförare som underlåtit att efterkomma
anvisning, vilken meddelats

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 47

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

ditions provided for in this article, or
who has carried them out without requiring
the first copy of the consignment
note to be produced, shall be
liable to the person entitled to make a
claim for any loss or damage caused
thereby.

Article 13

1. After arrival of the goods åt the
place designated for delivery, the consignee
shall be entitled to require the
carrier to deliver to him, against a receipt,
the second copy of the consignment
note and the goods. If the loss of
the goods is established or if the goods
have not arrived after the expiry of the
period provided for in article 19, the
consignee shall be entitled to enforce
in his own name against the carrier any
rights arising from the contract of
carriage.

2. The consignee who avails himself
of the rights granted to him under paragraph
1 of this article shall pay the
charges shown to be due on the consignment
note, but in the event of dispute
on this matter the carrier shall
not be required to deliver the goods
unless security has been furnished by
the consignee.

Article 14

1. If for any reason it is or becomes
impossible to carry out the contract in
accordance with the terms laid down in
the consignment note before the goods
reach the place designated for delivery,
the carrier shall ask for instructions
from the person entitled to dispose of
the goods in accordance with the provisions
of article 12.

2. Nevertheless, if circumstances are
such as to allow the carriage to be
carried out under conditions differing
from those laid down in the consignment
note and if the carrier has been
unable to obtain instructions in reasonable
time from the person entitled

les conditions prévues au présent article
ou qui se sera conformé ä de telles
instructions sans avoir exigé la présentation
du premier exemplaire de la
lettre de voiture sera responsable envers
1’ayant droit du préjudice causé
par ce fait.

Article 13

1. Apres 1’arrivée de la marchandise
au lieu prévu pour la livraison, le destinataire
a le droit de demander que
le deuxiéme exemplaire de la lettre
de voiture lui soit remis et que la
marchandise lui soit livrée, le tout contre
déclrarge. Si la perte de la marchandise
est établie, ou si la marchandise
n’est pas arrivée å 1’expiration du délai
prévu å Tarticle 19, le destinataire
est autorisé å faire valoir en son propre
nom vis-å-vis du transporteur les
droits qui résultent du contrat de transport.

2. Le destinataire qui se prévaut des
droits qui lui sont accordés aux termes
du paragraphe 1 du présent article
est tenu de payer le montant des créances
résultant de la lettre de voiture. En
cas de contestation å ce sujet, le transporteur
n’est obligé d’effectuer la livraison
de la marchandise que si une
caution lui est fournie par le destinataire.

Article 14

1. Si, pour un motif quelconque,
1’exécution du contrat dans les conditions
prévues å la lettre de voiture est
ou devient impossible avant Tarrivée
de la marchandise au lieu prévu pour la
livraison, le transporteur est tenu de
demander des instructions å la personne
qui a le droit de disposer de la marchandise
conformément å Tarticle 12.

2. Toutefois, si les circonstances permettent
1’exécution du transport dans
des conditions différentes de celles prévues
å la lettre de voiture et si le transporteur
n’a pu obtenir en temps utile
les instructions de la personne qui a le
droit de disposer de la marchandise

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

enligt bestämmelserna i denna artikel,
eller som utfört sådan anvisning utan
att fordra, att det första exemplaret av
fraktsedeln företes, är ansvarig gentemot
den som därigenom tillskyndats
skada.

Artikel 13

1. Sedan godset kommit fram till bestämmelseorten
äger mottagaren fordra
att fraktföraren mot kvitto utlämnar
det andra exemplaret av fraktsedeln
samt godset till honom. Utrönes det att
godset gått förlorat eller har godset ej
kommit fram vid utgången av den i artikel
19 nämnda fristen, äger mottagaren
gentemot fraktföraren i eget namn
göra gällande de rättigheter som följer
av fraktavtalet.

2. Mottagare vilken gör gällande rätt
som tillkommer honom enligt första
stycket, skall betala det belopp som
framgår av fraktsedeln. I fall av tvist
härom är fraktföraren icke skyldig att
utlämna godset, om mottagaren icke
ställer säkerhet.

Artikel 14

1. Är eller blir det av någon orsak
före godsets ankomst till bestämmelseorten
omöjligt att fullgöra avtalet på
sätt fraktsedeln anger, skall fraktföraren
begära anvisning från den som enligt
artikel 12 äger förfoga över godset.

2. Om emellertid omständigheterna
medger att befordringen utföres på annat
sätt än fraktsedeln anger och fraktföraren
icke kunnat inom skälig tid erhålla
anvisning från den som enligt artikel
12 äger förfoga över godset, åligger
det fraktföraren att vidtaga de åtgärder

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

to dispose of the goods in accordance
with the provisions of article 12, he
shall take such steps as seem to him to
be in the best interests of the person
entitled to dispose of the goods.

Article 15

1. Where circumstances prevent delivery
of the goods after their arrival
åt the place designated for delivery, the
carrier shall ask the sender for his instructions.
If the consignee refuses the
goods the sender shall be entitled to
dispose of them without being obliged
to produce the first copy of the consignment
note.

2. Even if he has refused the goods,
the consignee may nevertheless require
delivery so long as the carrier has not
received instructions to the contrary
from the sender.

3. When circumstances preventing
delivery of the goods arise after the
consignee, in exercise of his rights under
article 12, paragraph 3, has given
an order for the goods to be delivered
to another person, paragraphs 1 and 2
of this article shall apply as if the consignee
were the sender and that other
person were the consignee.

Article 16

1. The carrier shall be entitled to recover
the cost of his request for instructions
and any expenses entailed
in carrying out such instructions, unless
such expenses were caused by the
wrongful act or neglect of the carrier.

2. In the cases referred to in article
14, paragraph 1, and in article 15, the
carrier may iminediately unload the
goods for account of the person entitled
to dispose of them and thereupon the
carriage shall be deemed to be åt an
end. The carrier shall then hold the
goods on behalf of the person so entitled.
He may however entrust them to a
third party, and in that case he shall
not be under any liability except for
the exercise of reasonable care in the
choice of such third party. The charges

conformément å 1’article 12, il prend les
mesures qui lui paraissent les meilleures
dans 1’intérét de la personne ayant
le droit de disposer de la marchandise.

Article 15

1. Lorsque, apres 1’arrivée de la marchandise
au lieu de destination, il se
présente des empéchements å la livraison,
le transporteur demande des instructions
å l’expéditeur. Si le destinataire
refuse la marchandise, 1’expéditeur
a le droit de disposer de celle-ci sans
avoir å produire le premier exemplaire
de la lettre de voiture.

2. Méme s’il a refusé la marchandise,
le destinataire peut toujours en demander
la livraison tant que le transporteur
n’a pas re?u d’instructions contraires
de 1’expéditeur.

3. Si 1’empéchement å la livraison se
présente apres que, conformément au
droit qu’il détient en vertu de 1’article
12, panagraphe 3, le destinataire a
donné l’ordre de livrer la marchandise
å une autrc personne, le destinataire
est substitué å 1’expéditeur, et cette
autre personne au destinataire, pour
1’application des paragraphes 1 et 2
ci-dessus.

Article 16

1. Le transporteur a droit au remboursement
des frais que lui cause sa
demande d’instructions, ou qu’entraine
pour lui l’exécution des instructions re^ues,
å moms que ees frais ne soient
la conséquence de sa faute.

2. Dans les cas visés å 1’article 14,
paragraphe 1, et å 1’article 15, le transporteur
peut décharger immédiatement
la marchandise pour le compte de
l’ayant droit; apres ce déchargement, le
transport est réputé terminé. Le transporteur
assume alors la garde de la
marchandise. Il peut toutefois confier
la marchandise å un tiers et n’est alors
responsable que du choix judicieux de
ce tiers. La marchandise reste grevée
des créances résultant de la lettre de
voiture et de tous autres frais.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

som synes honom bäst tillgodose dennes
intresse. t

Artikel 15

1. Föreligger efter godsets ankomst
till bestämmelseorten hinder för dess
utlämnande, skall fraktföraren begära
anvisning från avsändaren. Vägrar mottagaren
att taga emot godset, äger avsändaren
förfoga över detta utan att
förete det första exemplaret av fraktsedeln.

2. Mottagaren äger, trots att han vägrat
mottaga godset, påfordra dess utlämnande
så länge fraktföraren icke erhållit
annan anvisning från avsändaren.

3. Uppstår hinder för utlämnandet
efter det att mottagaren med begagnande
av sin rätt enligt artikel 12 tredje
stycket givit anvisning om att godset
skall utlämnas till annan, skall vid tilllämpning
av första och andra styckena
av förevarande artikel mottagaren anses
som avsändare och den andre som
mottagare.

Artikel 16

1. Fraktföraren har rätt till ersättning
för kostnad som han haft för att
inhämta anvisning eller efterkomma
mottagen anvisning, om kostnaden icke
uppkommit till följd av hans fel eller
försummelse.

2. I fall som avses i artikel 14 första
stycket eller artikel 15 äger fraktföraren
genast lossa godset för dens räkning
som äger förfoga däröver. Efter
lossningen skall befordringen anses avslutad.
Fraktföraren skall därefter förvara
godset åt den andre. Han äger
dock anförtro godset åt tredje man och
svarar i sådant fall endast för att denne
väljes med tillbörlig omsorg. Godset
häftar alltjämt för de belopp som
framgår av fraktsedeln samt för varje
annan kostnad.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

due under tke consignment note and all
other expenses shall remain chargeable
against the goods.

3. The carrier may sell the goods,
without awaiting instructions from the
person entitled to dispose of them, if
the goods are perishable or their condition
warrants such a course, or when
the storage expenses would be out of
proportion to the value of the goods.
He may also proceed to the sale of the
goods in other cases if after the expiry
of a reasonable period he has not received
from the person entitled to dispose
of the goods instructions to the
contrary which he may reasonably be
required to carry out.

4. If the goods have been sold pursuant
to this article, the proceeds of
sale, after deduction of the expenses
chargeable against the goods, shall be
placed åt the disposal of the person
entitled to dispose of the goods. If these
charges exceed the proceeds of sale,
the carrier shall be entitled to the difference.

5. The procedure in the case of sale
shall be determined by the law or
custom of the place where the goods
are situated.

CHAPTER IV

Liability of the carrier
Article 17

1. The carrier shall be liable for the
total or partial loss of the goods and
for damage thereto occurring between
the time when he takes over the goods
and the time of delivery, as well as for
any delay in delivery.

2. The carrier shall however be relieved
of liability if the loss, damage
or delay was caused by the wrongful
act or neglect of the claimant, by the
instructions of the claimant given otherwise
than as the result of a wrongful
act or neglect on the part of the carrier,
by inherent vice of the goods or
through circumstances which the carrier
could not avoid and the consequenses
of which he was unable to
prevent.

3. Le transporteur peut faire procéder
å la vente de la marchandise sans
attendre d’instructions de l’ayant droit
lorsque la nature périssable ou l’état de
la marchandise le justifie ou lorsque les
frais de garde sont hors de proportion
avec la valeur de la marchandise. Dans
les autres cas, il peut également faire
procéder å la vente lorsque, dans un
délai raisonnable, il n’a pas repu de
1’ayant droit d’instructions contraires
dont 1’exécution puisse équitablement
étre exigée.

4. Si la marchandise a été vendue en
application du présent article, le produit
de la vente doit étre mis ä la disposition
de 1’ayant droit, déduction
faite des frais grevant la marchandise.
Si ees frais sont supérieures au produit
de la vente, le transporteur a droit å la
différence.

5. La fapon de procéder en cas de
vente est déterminée par la loi ou les
usages du lieu ou se trouve la marchandise.

CHAPITRE IV

Responsabilité du transporteur
Article 17

1. Le transporteur est responsable de
la perte totale ou partielle, ou de 1’avarie,
qui se produit entre le moment de
la prise en charge de la marchandise
et celui de la livraison, ainsi que du
retard å la livraison.

2. Le transporteur est déchargé de
cette responsabilité si la perte, 1’avarie
ou le retard a eu pour cause une faute
de Tayant droit, un ordre de celui-ci ne
résultant pas d’une faute du transporteur,
un vice propre de la marchandise,
ou des circonstances que le transporteur
ne pouvait pas éviter et aux conséquences
desquelles il ne pouvait pas
obvier.

Första lagutskottets utlåtande nr £7 år 1968

3. Fraktföraren äger sälja godset utan
att invänta anvisning från den som äger
förfoga över det, om godset är utsatt
för snar förstörelse eller dess tillstånd
ger anledning därtill eller kostnaden
för dess förvaring icke står i rimligt
förhållande till dess värde. Han äger
också i annat fall sälja godset, om han
icke inom skälig tid från den som äger
förfoga över godset erhållit annan anvisning
som han skäligen får anses skyldig
att efterkomma.

4. Har godset sålts med tillämpning
av denna artikel, skall köpeskillingen
efter avdrag för de kostnader för vilka
godset häftar tillställas den som ägde
förfoga över godset, överstiger dessa
kostnader köpeskillingen, äger fraktföraren
rätt till ersättning för mellanskillnaden.

5. Förfarandet vid försäljning bestämmes
av lag eller sedvana på den
ort där godset finnes.

KAPITEL IV

Fraktförarens ansvarighet
Artikel 17

1. Fraktföraren är ansvarig för sådan
förlust eller minskning av godset
och sådan skada därpå som inträffar
under tiden mellan godsets mottagande
till befordran och dess utlämnande
samt för dröjsmål med utlämnandet.

2. Fraktföraren är dock fri från ansvarighet,
om förlusten, minskningen,
skadan eller dröjsmålet orsakats antingen
av fel eller försummelse av den
berättigade eller av sådan anvisning
från denne som icke föranletts av fraktförarens
fel eller försummelse eller av
godsets bristfälliga beskaffenhet eller
av förhållande, som fraktföraren icke
kunnat undvika och vars följder han
icke kunnat förebygga.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

3. The carrier shall not be relieved
of liability by reason of tbe defective
oondition of the vehicle used by him
in order to perform the carriage, or
by reason of the wrongful act or neglect
of the person from whom he may
have hired the vehicle or of the agents
or servants of the latter.

4. Subject to article 18, paragraphs
2 to 5, the carrier shall be relieved of
liability when the loss or damage arises
from the special risks inherent in one
or more of the following circumstances: (a)

Use of open unsheeted vehicles,
when their use has been expressly
agreed and specified in the consignment
note;

(b) the lack of, or defective condition
of packing in the case of goods
which, by their nature, are liable to
wastage or to be damaged when not
packed or when not properly packed;

(c) handling, loading, stowage or unloading
of the goods by the sender, the
consignee or persons acting on behalf
of the sender or the consignee;

(d) the nature of certain kinds of
goods which particularly exposes them
to total or partial loss or to damage,
especially through breakage, rust, decay,
desiccation, leakage, normal wastage,
or the action of moth or vermin;

(e) insufficiency or inadequacy of
marks or numbers on the packages;

(f) the carriage of livestock.

5. Where under this article the carrier
is not under any liability in respect
of some of the factors causing
the loss, damage or delay, he shall
only be liable to the extent that those
factors for which he is liable under
this article have contributed to the
loss, damage or delay.

3. Le transporteur ne peut exciper,
pour se décharger de sa responsabilité,
ni des défectuosités du véhicule dont
il se sert pour effectuer le transport, ni
de fautes de la personne dont il aurait
loué le véhicule ou des préposés de
celle-ci.

4. Compte tenu de 1’article 18, paragraphes
2 ä 5, le transporteur est déchargé
de sa responsabilité lorsque la
perte ou 1’avarie résulte des risques
particuliers inhérents å l’un des faits
suivants ou å plusieurs d’entre eux :

a) emploi de véhicules ouverts et
non båchés, lorsque cet emploi a été
convenu d’une maniére expresse et mentionné
dans la lettre de voiture;

b) absence ou défectuosité de l’emballage
pour les marchandises exposées
par leur nature å des déchets ou avaries
quand elles ne sont pas emballées ou
sont mal emballées;

c) manutention, cliargement, arrimage
ou déchargement de la marchandise
par 1’expéditeur ou le destinataire
ou des personnes agissant pour le
compte de l’expéditeur ou du destinataire; d)

nature de certaines marchandises
exposées, par des causes inhérentes å
cette nature méme, soit å perte totale
ou partielle, soit ä avarie, notamment
par bris, rouille, détérioration interne
et spontanée, dessication, coulage,
déchet normal ou action de la vermine
et des rongeurs;

e) insuffisance ou imperfection des
marques ou des numéros de colis;

f) transport d’animaux vivants.

5. Si, en vertu du présent article, le
transporteur ne répond pas de certains
des facteurs qui ont causé le dommage,
sa responsabilité n’est engagée que
dans la proportion ou les facteurs dont
il répond en vertu du présent article
ont contribué au dommage.

Första lagutskottets utlåtande nr kl år 1968

3. Fraktföraren kan icke till befrielse
från ansvarighet åberopa vare sig
bristfällighet hos det fordon som han
använder för befordringen eller fel eller
försummelse av den från vilken han
kan ha hyrt fordonet eller av dennes
folk.

4. Under de förutsättningar som anges
i artikel 18 andra till femte styckena
är fraktföraren fri från ansvarighet,
om förlusten, minskningen eller
skadan härrör av den särskilda risk
som är förbunden med ett eller flera av
följande förhållanden:

a) användning av öppet fordon utan
presenning, när detta transportsätt uttryckligen
avtalats och angivits i fraktsedeln; b)

felande eller bristfällig förpackning
av gods, som på grund av sin egen
beskaffenhet är utsatt för minskning eller
skada när det icke är förpackat eller
är bristfälligt förpackat;

c) handhavande, lastning, stuvning
eller lossning av godset som ombesörjts
av avsändaren, mottagaren eller person,
som handlar för avsändarens eller mottagarens
räkning;

d) sådan beskaffenhet hos visst slag
av gods som medför att godset är särskilt
utsatt för fara att gå förlorat,
minskas eller skadas, i synnerhet genom
bräckning, rost, inre självförstöring,
uttorkning, läckage, normalt svinn
eller angrepp av skadeinsekter eller
gnagare;

e) ofullständig eller felaktig märkning
eller numrering av kollina;

f) befordran av levande djur.

5. Är fraktföraren enligt denna artikel
icke ansvarig för viss eller vissa av
de omständigheter som medverkat till
förlusten, minskningen, skadan eller
dröjsmålet, svarar han endast i den utsträckning
som de förhållanden för vilka
han enligt denna artikel är ansvarig
har medverkat till förlusten, minskningen,
skadan eller dröjsmålet.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Article 18

1. The bur den of proving that loss,
damage or delay was due to one of the
causes specified in article 17, paragraph
2, shall rest upon the carrier.

2. When the carrier establishes that
in the circumstances of the case, the
loss or damage could be attributed to
one or more of the special risks referred
to in article 17, paragraph 4, it
shall be presumed that it was so caused.
The claimant shall however be entitled
to prove that the loss or damage was
not, in fact, attributable either wholly
or partly to one of these risks.

3. This presumption shall not apply
in the circumstances set out in article
17, paragraph 4(a), if there has been
an abnormal shortage, or a loss of any
package.

4. If the carriage is performed in
vehicles specially equipped to protect
the goods from the effects of heat, cold,
variations in temperature or the humidity
of the air, the carrier shall not be
entitled to claim the benefit of article
17, paragraph 4 (d), unless he proves
that all steps incumbent on him in the
circumstances with respect to the
choice, maintenance and use of such
equipment were taken and that he complied
with any special instructions
issued to him.

5. The carrier shall not be entitled
to claim the benefit of article 17, paragraph
4 (f), unless he proves that all
steps normally incumbent on him in
the circumstances were taken and that
he complied with any special instructions
issued to him.

Article 19

Delay in delivery shall be said to
occur when the goods have not been
delivered within the agreed time-limit
or when, failing an agreed time-limit,
the actual duration of the carriage hav -

Article 18

1. La preuve que la perte, 1’avarie ou
le retard a eu pour cause un des faits
prévus å 1’article 17, paragraphe 2, incombe
au transporteur.

2. Lorsque le transporteur établit que,
eu égard aux circonstances de fait, la
perte ou 1’avarie a pu résulter d’un ou
de plusieurs des risques particuliers
prévus å 1’article 17, paragraphe 4, il y
a présomption qu’elle en résulte.
L’ayant droit peut toutefois faire la
preuve que le dommage n’a pas eu l’un
de ees risques pour cause totale ou
partielle.

3. La présomption visée ci-dessus
n’est pas applicable dans le cas prévu
å 1’article 17, paragraphe 4. a), s’il y a
manquant d’une importance anormale
ou perte de colis.

4. Si le transport est effeetué au
moyen d’un véhieule aménagé en vue
de soustraire les marchandises ä l’influence
de la chaleur, du froid, des
variations de température ou de 1’humidité
de l’air, le transporteur ne peut
invoquer le bénéfice de 1’article 17,
paragraphe 4. d), que s’il fournit la
preuve que toutes les mesures lui incombant,
compte tenu des circonstances,
ont été prises en ce qui concerne
le choix, Tentretien et 1’emploi de ees
aménagements et qu’il s’est conformé
aux instructions spéciales qui ont pu lui
étre données.

5. Le transporteur ne peut invoquer
le bénéfice de 1’article 17, paragraphe

4. f), que s’il fournit la preuve que
toutes les mesures lui incombant normalement,
compte tenu des circonstances,
ont été prises et qu’il s’est
conformé aHX instructions spéciales qui
ont pu lui étre données.

Article 19

Il y a retard å la livraison lorsque la
marchandise n’a pas été livrée dans le
délai convenu ou, s’il n’a pas été convenu
de délai, lorsque la durée effeetive
du transport dépasse, compte tenu

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
Artikel 18

1. Bevisskyldigheten för att förlust,
minskning, skada eller dröjsmål orsakats
av förhållande som anges i artikel
17 andra stycket åvilar fraktföraren.

2. Visar fraktföraren att förlust,
minskning eller skada att döma av föreliggande
omständigheter kan härröra
av en eller flera av de särskilda
risker som namnes i artikel 17 fjärde
stycket, skall den antagas härröra därav.
Motparten äger dock föra bevisning
om att förlusten, minskningen eller
skadan i verkligheten icke vare sig
helt eller delvis är att tillskriva sådan
risk.

3. Antagande enligt andra stycket får
icke göras i fall som avses i artikel 17
fjärde stycket a), därest fråga är om
onormalt stor minskning eller om förlust
av hela kollin.

4. Sker befordringen med fordon som
är utrustat med särskild anordning för
att skydda godset mot inverkan av
värme, kyla, temperaturväxlingar eller
luftens fuktighet, äger fraktföraren icke
till befrielse från ansvarighet åberopa
bestämmelsen i artikel 17 fjärde stycket
d), om han icke visar att alla åtgärder
blivit vidtagna, som med hänsyn
till omständigheterna åvilar honom
i fråga om val, underhåll och användning
av anordningen, samt att han
följt de särskilda anvisningar som kan
ha meddelats honom.

5. Fraktföraren äger icke till befrielse
från ansvarighet åberopa bestämmelsen
i artikel 17 fjärde stycket f),
om han icke visar att alla åtgärder
blivit vidtagna, som med hänsyn till
omständigheterna normalt åvilar honom,
samt att han följt de särskilda anvisningar
som kan ha meddelats honom.

Artikel 19

Dröjsmål med utlämnandet föreligger,
när godset icke utlämnats inom avtalad
tid eller, om särskild tid ej avtalats,
när den tid som åtgått för befordringen
överskrider vad som med hän -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

ing regard to the circumstances of the
case, and in particular, in the case of
partial loads, the time required for making
up a complete load in the normal
way, exceeds the time it would be
reasonable to allow a diligent carrier.

Article 20

1. The fact that goods have not been
delivered within thirty days following
the expiry of the agreed time-limit,
or, if there is no agreed time-limit,
within sixty days from the time when
the carrier took over the goods, shall
be conclusive evidence of the loss of
the goods, and the person entitled to
make a claim may thereupon treat thein
as lost.

2. The person so entitled may, on
receipt of compensation for the missing
goods, request in writing that he shall
be notified immediately should the
goods be recovered in the course of the
year following the payment of compensation.
He shall be given a written
acknowledgment of such request.

3. Within the thirty days following
receipt of such notification, the person
entitled as aforesaid may require the
goods to be delivered to him against
payment of the charges shown to be
due on the consignment note and also
against refund of the compensation he
received less any charges included
therein but without prejudice to any
claims to compensation for delay in
delivery under article 23 and, where
applicable, article 26.

4. In the absence of the request
mentioned in paragraph 2 or of any
instructions given within the period of
thirty days specified in paragraph 3, or
if the goods are not recovered until
more than one year after the payment
of compensation, the carrier shall be
entitled to deal with them in accordance
with the law of the place where
the goods are situated.

Article 21

Should the goods have been delivered
to the consignee without collection of

des circonstances et, notamment, dans
le cas d’un chargement partiel, du temps
voulu pour assembler un chargement
complet dans des conditions normales,
le temps qu’il est raisonnable d’allouer
å des transporteurs diligents.

Article 20

1. L’ayant droit peut, sans avoir å
fournir d’autres preuves, considérer la
marchandise comme perdue quand elle
n’a pas été livrée dans les trente jours
qui suivent 1’expiration du délai convenu
ou, s’il n’a pas été convenu de
délai, dans les soixante jours qui suivent
la prise en charge de la marchandise
par le transporteur.

2. L’ayant droit peut, en recevant le
paiement de 1’indemnité pour la marchandise
perdue, demander, par écrit,
å étre avisé immédiatement dans le cas
ou Ia marchandise serait retrouvée au
cours de l’année qui suivra le paiement
de 1’indemnité. Il lui est donné par écrit
acte de cette demande.

3. Dans les trente jours qui suivent la
réception de cet avis, 1’ayant droit peut
exiger que la marchandise lui soit livrée
contre paiement des créances résultant
de la lettre de voiture et contre restitution
de 1’indcmnité qu’il a recjue, déduction
faite éventuellement des frais
qui auraient été compris dans cette
indemnité, et sous réserve de tous droits
å 1’indemnité pour retard å la livraison
prévue å 1’article 23 et, s’il y a lieu, å
1’article 26.

4. A défaut soit de la demande prévue
au paragraphe 2, soit d’instructions
données dans le délai de trente jours
prévu au paragraphe 3, ou encore si la
marchandise n’a été retrouvée que plus
d’un an apres le paiement de l’indemnité,
le transporteur en dispose conformément
å la loi du lieu ou se trouve la
marchandise.

Article 21

Si la marchandise est livrée au destinataire
sans encaissement du rem -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

syn till omständigheterna skäligen bör
medges en omsorgsfull fraktförare. I
fråga om dellast skall därvid särskilt
beaktas den tid som kräves, för att i
sedvanlig ordning samla full last.

Artikel 20

1. Om godset icke utlämnats inom
trettio dagar efter utgången av avtalad
tid eller, om särskild tid ej avtalats,
inom sextio dagar från det fraktföraren
mottog godset till befordran, äger den
berättigade anse godset som förlorat
utan att behöva förebringa annan bevisning
härför.

2. Den berättigade kan, när han mottager
gottgörelse för att godset gått förlorat,
skriftligen begära att omedelbart
bli underrättad i händelse godset skulle
komma tillrätta inom loppet av ett år
från det ersättningen utbetalades. Skriftlig
bekräftelse på att sådan begäran
framställts skall lämnas honom.

3. Inom trettio dagar från det han erhållit
underrättelse som nu sagts kan
den berättigade påfordra, att godset utlämnas
till honom mot att han erlägger
de belopp som framgår av fraktsedeln
och återbetalar den gottgörelse
han uppburit, minskad med den kostnadsersättning
som kan ha inräknats
däri, men utan inskränkning i den rätt
till gottgörelse för dröjsmål med utlämnandet
som han kan ha enligt artikel
23 och, i förekommande fall, artikel 26.

4. Framställes ej begäran som sägs
i andra stycket eller lämnas icke någon
anvisning inom den i tredje stycket
nämnda trettiodagarsfristen eller
kommer godset icke tillrätta förrän
mer än ett år förflutit från det ersättningen
utbetalades, äger fraktföraren
förfoga över godset i överensstämmelse
med lagen på den ort där godset finnes.

Artikel 21

Har godset utlämnats till mottagaren
utan uttagande av efterkrav, som frakt -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the “cash on delivery” charge which
should have been collected by the carrier
under the terms of the contract of
carriage, the carrier shall be liable to
the sender for compensation not exceeding
the amount of such charge
without prejudice to his right of action
against the consignee.

Article 22

1. When the sender hands goods of
a dangerous nature to the carrier, he
shali inform the carrier of the exact
nature of the danger and indicate, if
necessary, the precautions to be taken.
If this information has not been entered
in the consignment note, the burden of
proving, by some other means, that the
carrier knew the exact nature of the
danger constituted by the carriage of
the said goods shall rest upon the
sender or the consignee.

2. Goods of a dangerous nature
which, in the circumstances referred
to in paragraph 1 of this article, the
carrier did not know were dangerous,
may, åt any time or place, be unloaded,
destroyed or rendered harmless by the
carrier without compensation; further,
the sender shall be liable for all expenses,
loss or damage arising out of
their handing over for carriage or of
their carriage.

Artide 23

1. When, under the provisions of this
Convention, a carrier is liable for compensation
in respect of total or partial
loss of goods, such compensation shall
be calculated by reference to the value
of the goods åt the place and time åt
which they were accepted for carriage.

2. The value of the goods shall be
fixed according to the commodity exchange
price or, if there is no such
price, according to the current märket
price or, if there is no commodity exchange
price or current märket price,
by reference to the normal value of
goods of the same kind and quality.

boursement qui aurait du étre per$u par
le transporteur en vertu des dispositions
du contrat de transport, le transporteur
est tenu d’indemniser l’expéditeur
å concurrence du montant du remboursement,
sauf son recours contre le
destinataire.

Artide 22

1. Si 1’expéditeur remet au transporteur
des marchandises dangereuses, il
lui signale la nature exacte du danger
qu’elles présentent et lui indique éventuellement
les précautions å prendre.
Au cas oii cet avis n’a pas été consigné
sur la lettre de voiture, il appartient å
1’expéditeur ou au destinataire de faire
la preuve, par tous autres moyens, que
le transporteur a eu connaissance de la
nature exacte du danger que présentait
le transport desdites marchandises.

2. Les marchandises dangereuses qui
n’auraient pas été connues comme telles
par le transporteur dans les conditions
prévues au paragraphe 1 du
présent article, peuvent å tout moment
et en tout lieu étre déchargées, détruites
ou rendues inoffensives par le transporteur,
et ce sans aucune indemnité;
1’expéditeur est en outre responsable
de tous frais et dommages résultant de
leur remise au transport ou de leur
transport.

Artide 23

1. Quand, en vertu des dispositions
de la présente Convention, une indemnité
pour perte totale ou partielle de la
marchandise est mise å la charge du
transporteur, cette indemnité est calculée
d’aprés la valeur de la marchandise
au lieu et å Fépoque de la prise en
charge.

2. La valeur de la marchandise est
déterminée d’aprés le cours en bourse
ou, å défaut, d’aprés le prix courant
sur le marché ou, å défaut de l’un et
de 1’autre, d’aprés la valeur usuelle
des marchandises de méme nature et
qualité.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

föraren skolat uppbära enligt fraktavtalet,
är fraktföraren skyldig att hålla
avsändaren skadeslös intill efterkravets
belopp, fraktföraren dock obetaget att
söka sitt åter av mottagaren.

Artikel 22

1. överlämnar avsändaren gods av
farlig beskaffenhet till fraktföraren,
skall han underrätta denne om farans
särskilda art och, om nödvändigt, ange
de försiktighetsmått som skall vidtagas.
Har sådan underrättelse icke intagits i
fraktsedeln, ankommer det på avsändaren
eller mottagaren att på annat sätt
styrka, att fraktföraren ägde kännedom
om den särskilda arten av den fara som
var förbunden med befordringen av
godset.

2. Gods av farlig beskaffenhet, om
vars farlighet fraktföraren icke erhållit
kännedom enligt första stycket av denna
artikel, kan fraktföraren när och
var som helst lossa, förstöra eller oskadliggöra
utan att bli ersättningsskyldig.
Avsändaren är ansvarig för all kostnad,
förlust eller skada som uppkommer till
följd av godsets avlämnande till befordran
eller till följd av dess befordran.

Artikel 23

1. År fraktföraren på grund av bestämmelserna
i denna konvention skyldig
att utge ersättning för förlust eller
minskning av gods, beräknas ersättningen
efter det värde godset vid tiden
för dess mottagande till befordran hade
på den ort där det mottogs till befordran.

2. Godsets värde bestämmes efter
börspriset eller, om sådant pris saknas,
efter marknadspriset eller, om inte heller
sådant pris finnes, efter det gängse
värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

3. Compensation shall not, however,
exceed 25 francs per kilogram of gross
weight short. “Franc” means the gold
franc weighing 10/31 of a gramme and
being of millesimal fineness 900.

4. In addition, the carriage charges,
Customs duties and other charges incurred
in respect of the carriage of the
goods shall be refunded in full in case
of total loss and in proportion to the
loss sustained in case of partial loss,
hut no further damages shall be payable.

5. In the case of delay, if the claimant
proves that damage has resulted therefrom
the carrier shall pay compensation
for such damage not exceeding the
carriage charges.

6. Higher compensation may only be
claimed where the value of the goods
or a special interest in delivery has
been declared in accordance with artides
24 and 26.

Article 24

The sender may, against payment of
a surcliarge to be agreed upon, declare
in the consignment note a value for
the goods exceeding the limit laid down
in article 23, paragraph 3, and in that
case the amount of the declared value
shall be substituted for that limit.

Artide 25

1. In case of damage, the carrier
shall be liable för the amount by which
the goods have diminished in value,
calculated by reference to the value of
the goods fixed in accordance with article
23, paragraphs 1, 2 and 4.

2. The compensation may not, however,
exceed:

(a) if the whole consignment has
been damaged, the amount payable in
the case of total loss;

(b) if part only of the consignment
has been damaged, the amount payable
in the case of loss of the part affected.

Artide 26

1. The sender may, against payment
of a surcharge to be agreed upon, fix

3. Toutefois, l’indemnité ne peut dépasser
25 francs par kilogramme du
poids brut manquant. Le franc s’entend
du franc-or, d’un poids de 10/31 de
gramme au titre de 0,900.

4. Sont en outre remboursés le prix
du transport, les droits de douane et les
autres frais encourus ä 1’occasion du
transport de la marchandise, en totalité
en cas de perte totale, et au prorata en
cas de perte partielle; d’autres dommages-intéréts
ne sont pas dus.

5. En cas de retard, si l’ayant droit
prouve qu’un préjudice en est résulté,
le transporteur est tenu de payer pour
ce préjudice une indemnité qui ne peut
pas dépasser le prix du transport.

6. Des indemnités plus élevées ne
peuvent étre réclamées qu’en cas de
déclaration de la valeur de la marchandise
ou de déclaration d’intérét spécial
å la livraison, conformément aux artides
24 et 26.

Artide 24

L’expéditeur peut déclarer dans la
lettre de voiture, contre paiement d’un
supplément de prix å convenir, une
valeur de la marchandise excédant la
limite mentionnée au paragraphe 3 de
1’article 23 et, dans ce cas, le montant
déclaré se substitue å cette limite.

Artide 25

1. En cas d’avarie, le transporteur
paie le montant de la dépréciation calculée
d’aprés la valeur de la marchandise
fixée conformément å 1’article 23,
paragraphes 1, 2 et 4.

2. Toutefois, 1’indemnité ne peut dépasser
—

a) si la totalité de l’expédition est
dépréciée par 1’avarie, le chiffre qu’elle
aurait atteint en cas de perte totale;

b) si une partie seulement de l’expédition
est dépréciée par 1’avarie, le
chiffre qu’elle aurait atteint en cas de
perte de la partie dépréciée.

Artide 26

1. L’expéditeur peut fixer, en l’inscrivant
å la lettre de voiture, et contre

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

3. Ersättningen får dock icke överstiga
25 francs för kilogram av förlorad
bruttovikt. Med franc förstås guldfranc
med en vikt av 10/31 gram och
0,900 finhet.

4. Härutöver skall frakt, tullavgifter
och andra kostnader med anledning av
befordringen återbetalas, till fullo vid
förlust och proportionsvis vid minskning,
men annan skada ersättes icke.

5. Skada till följd av dröjsmål är
fraktföraren skyldig att ersätta intill
fraktens belopp.

6. Ytterligare ersättning kan fordras
endast om godsets värde eller särskilt
leveransintresse angivits enligt artikel
24 eller artikel 26.

Artikel 24

Avsändaren äger mot erläggande av
överenskommen tilläggsavgift i fraktsedeln
uppge högre värde på godset än
som motsvarar det i artikel 23 tredje
stycket föreskrivna ansvarighetsbeloppet,
och i sådant fall gäller det uppgivna
värdet i stället som sådant belopp.

Artikel 25

1. Vid skada på godset skall fraktföraren
ersätta värdeminskningen, beräknad
efter det enligt artikel 23 första,
andra och fjärde styckena bestämda
värdet av godset.

2. Ersättningen får dock icke överstiga: a)

om hela sändningen minskat i värde
till följd av skadan, det belopp som
skulle ha utgått om sändningen gått
förlorad;

b) om blott en del av sändningen
minskat i värde till följd av skadan, det
belopp som skulle ha utgått, om denna
del gått förlorad.

Artikel 26

1. Avsändaren kan genom anteckning
i fraktsedeln och mot erläggande av

3 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 9 saml. 1 avd. Nr 47

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the amount of a special interest in delivery
in the case of loss or damage or
of the agreed time-limit being exceeded,
by entering such amount in the consignment
note.

2. If a declaration of a special interest
in delivery has been made, compensation
for the additional loss or
damage proved may be claimed, up to
the total amount of the interest declared,
independently of the compensation
provided for in artides 23, 24 and 25.

Article 27

1. The claimant shall be entitled to
claim interest on compensation payable.
Such interest, calculatcd åt five per
centum per annum, shall accrue from
the date on which the claim was sent
in writing to the carrier or, if no such
claim has been made, from the date on
which legal proceedings were instituted.

2. When the amounts on which the
calculation of the compensation is
based are not expressed in the currency
of the conutry in which payment is
claimed, conversion shall be åt the rate
of exchange applicable on the day and
åt the place of payment of compensation.

Artide 28

1. In cases where, under the law
applicable, loss, damage or delay arising
out of carriage under this Convention
gives rise to an extra-contractual
claim, the carrier may avail himself of
the provisions of this Convention which
exclude his liability or which fix or
limit the compensation due.

2. In cases where the extra-contractual
liability for loss, damage or delay
of one of the persons for whom the
carrier is responsible under the terms
of article 3 is in issue, such person may
also avail himself of the provisions of
this Convention which exclude the lia -

paiement d’un supplement de prix a
convenir, le montant d’un intérét spécial
å la livraison, pour le cas de perte
ou d’avarie et pour celui de dépassement
du délai convenu.

2. S’il y a eu declaration d’intérét
special å la livraison, il peut étre réclamé,
indépendamment des indemnités
prévues aux artides 23, 24 et 25, et å
concurrence du montant de 1’intérét
déclaré, une indemnité égale au dommage
supplémentaire dont la preuve est
apportée.

Artide 27

1. L’ayant droit peut demander les
intércts de 1’indemnité. Ces intéréts,
calculés å raison de cinq pour cent
l’an, courent du jour de la réclamation
adressée par écrit au transporteur ou,
s’il n’y a pas eu de réclamation, du jour
de la demande en justice.

2. Lorsque les éléments qui servent de
base au calcul de Tindemnité ne sont
pas exprimés dans la monnaie du pays
oii le paiement est réclamé, la conversion
est faite d’aprés le cours du jour
et du lieu du paiement de Tindemnité.

Artide 28

1. Lorsque, d’aprés la loi applicable,
la perte, 1’avarie ou le retard survenu au
cours d’un transport soumis å la présente
Convention peut donner lieu å
une réclamation extra-contractuelle, le
transporteur peut se prévaloir des dispositions
de la présente Convention qui
excluent sa responsabilité ou qui déterminent
ou limitent les indemnités
dues.

2. Lorsque la responsabilité extracontractuelle
pour perte, avarie ou retard
d’une des personnes dont le transporteur
répond aux termes de Tarticle
3 est mise en cause, cette personne peut
également se prévaloir des dispositions
de la présente Convention qui excluent

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

överenskommen tilläggsavgift fastställa
ett belopp, som motsvarar det särskilda
intresset av riktigt utlämnande i händelse
godset går förlorat, minskas eller
skadas eller avtalad tid för utlämnandet
överskrides.

2. Har särskilt leveransintresse uppgivits
kan vid sidan av ersättning som
avses i artiklarna 23, 24 och 25 gottgörelse
fordras intill beloppet av det uppgivna
intresset för den ytterligare skada
som visas ha uppkommit.

Artikel 27

1. Den som är berättigad till ersättning
äger fordra ränta på ersättningsbeloppet.
Ränta beräknas efter fem procent
om året och löper från den dag
då skriftligt anspråk på ersättning avsändes
till fraktföraren eller, om sådant
anspråk icke framställts, från den dag
då talan väcktes.

2. Är belopp som ligger till grund för
beräkning av ersättning icke uttryckt i
myntslaget i den stat där betalning kräves,
skall omräkning ske efter den på
betalningsdagen gällande kursen på den
ort där betalning sker.

Artikel 28

1. Kan enligt tillämplig lag förlust,
minskning, skada eller dröjsmål, som
uppkommit under befordran vilken är
underkastad denna konvention, ge upphov
till anspråk på annan grund än avtal,
får fraktföraren åberopa de bestämmelser
i denna konvention som utesluter
hans ansvarighet eller som anger
eller begränsar ersättningens storlek.

2. Framställes på annan grund än avtal
anspråk med anledning av förlust,
minskning, skada eller dröjsmål mot
person, för vilken fraktföraren svarar
enligt artikel 3, äger även sådan person
åberopa de bestämmelser i denna konvention
som utesluter fraktförarens an 3f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 47

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

bility of the carrier or which fix or
limit the compensation due.

Article 29

1. The carrier shall not be entitled to
avail himself of the provisions of this
chapter which exclude or limit his liability
or which shift the burden of
proof if the damage was caused by his
wilful misconduct or by such default
on his part as, in accordance with the
law of the court or tribunal seized of
the case, is considered as equivalent to
wilful misconduct.

2. The same provision shall apply if
the wilful misconduct or default is
committed by the agents or servants of
the carrier or by any other persons of
whose services he makes use for the
performance of the carriage, when such
agents, servants or other persons are
acting within the scope of their employment.
Furthermore, in such a case such
agents, servants or other persons shall
not be entitled to avail themselves, with
regard to their personal liability, of the
provisions of this chapter referred to in
paragraph 1.

CHAPTER V

Claims and actions
Article 30

1. If the consignee takes delivery of
the goods without duly checking their
condition with the carrier or without
sending him reservations giving a general
indication of the loss or damage,
not later than the time of delivery in
the case of apparent loss or damage and
within seven days of delivery, Sundays
and public holidays excepted, in the
case of loss or damage which is not
apparent, the fact of his taking delivery
shall be prima facie evidence that he
has received the goods in the condition
described in the consignment note. In
the case of loss or damage which is not
apparent the reservations referred to
shall be made in writing.

la responsabilité du transporteur ou qui
déterminent ou limitent les indemnités
dues.

Article 29

1. Le transporteur n’a pas le droit de
se prévaloir des dispositions du présent
chapitre qui excluent ou limitent sa
responsabilité ou qui renversent le fardeau
de la preuve, si le dommage provient
de son dol ou d’une faute qui lui
est imputable et qui, d’aprés la loi de
la juridiction saisie, est considérée
comme équivalente au dol.

2. Il en est de méme si le dol ou la
faute est le fait des préposés du transporteur
ou de toutes autres personnes
aux services desquelles il recourt pour
Fexécution du transport lorsque ees
préposés ou ees autres personnes agissent
dans 1’exercice de leurs fonetions.
Dans ce cas, ees préposés ou ees autres
personnes n’ont pas davantage le droit
de se prévaloir, en ce qui concerne leur
responsabilité personnelle, des dispositions
du présent chapitre visées au paragraphe
1.

CHAPITRE V

Réclamations et actions
Article 30

1. Si le destinataire a pris livraison
de la marchandise sans qu’il en ait constaté
l’état contradictoirement avec le
transporteur ou sans qu’il ait, au plus
tard au moment de la livraison s’il s’agit
de pertes ou avaries apparentes, ou dans
les sept jours å dater de la livraison,
dimanche et jours fériés non compris,
lorsqu’il s’agit de pertes ou avaries
non apparentes, adressé des réserves
au transporteur indiquant la nature générale
de la perte ou de l’avarie, il est
présumé, jusqu’å preuve contraire, avoir
recu la marchandise dans l’état déerit
dans la lettre de voiture. Les réserves
visées ci-dessus doivent étre faites par
écrit lorsqu’il s’agit de pertes ou avaries
non apparentes.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

svårighet eller som anger eller begränsar
ersättningens storlek.

Artikel 29

1. Fraktföraren kan icke åberopa de
bestämmelser i detta kapitel vilka utesluter
eller begränsar hans ansvarighet
eller innebär överflyttning av bevisskyldigheten,
om han orsakat skadan uppsåtligen
eller om sådan vårdslöshet ligger
honom till last som likställes med
uppsåt enligt lagen i den stat där talan
väckts.

2. Vad nu sagts gäller även när uppsåt
eller vårdslöshet ådagalagts av någon
som är anställd hos fraktföraren
eller av annan som denne anlitat för
befordringen när den anställde handlar
i tjänsten eller medhjälparen för
uppdragets fullgörande. I sådant fall får
den anställde eller medhjälparen ej
heller med avseende på sin personliga
ansvarighet åberopa de bestämmelser i
detta kapitel vilka nämnts i första stycket.

KAPITEL V

Anmärkningar och väckande av talan
Artikel 30

1. Har mottagaren tagit emot godset
utan att ha gemensamt med fraktföraren
undersökt dess tillstånd eller utan
att, när fråga är om synlig minskning
eller skada, senast vid utlämnandet, eller,
när fråga är om minskning eller
skada, som icke var synlig, inom sju
dagar, söndagar och andra allmänna
fridagar oräknade, ha till fraktföraren
framställt anmärkning innefattande en
allmän beskrivning av minskningens eller
skadans art, skall mottagaren, om
annat ej styrkes, antagas ha tagit emot
godset i det tillstånd som angivits i
fraktsedeln. I fråga om minskning eller
skada, som ej var synlig, skall anmärkningen
göras skriftligen.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

2. When the condition of the goods
has been duly checked by the consignee
and the carrier, evidence contradicting
the result of this checking
shall only be admissible in the case of
loss or damage which is not apparent
and provided that the consignee has
duly sent reservations in writing to the
carrier within seven days, Sundays and
public holidays excepted, from the date
of checking.

3. No compensation shall be payable
for delay in delivery unless a reservation
has been sent in writing to the
carrier, within twenty-one days from
the time that the goods were placed åt
the disposal of the consignee.

4. In calculating the time-limits provided
for in this Article the date of
delivery, or the date of checking, or the
date when the goods were placed åt the
disposal of the consignee, as the case
may be, shall not be included.

5. The carrier and the consignee shall
give each other every reasonable facility
for making the requisite investigations
and checks.

Article 31

1. In legal proceedings arising out
of carriage under this Convention, the
plaintiff may bring an action in any
court or tribunal of a contracting
country designated by agreement between
the parties and, in addition, in
the courts or tribunals of a country
within whose territory

(a) the defendant is ordinarily resident,
or has liis principal place of
business, or the branch or agency
through which the contract of carriage
was made, or

(b) the place where the goods were
taken over by the carrier or the place
designated for delivery is situated,

and in no other courts or tribunals.

2. Where in respect of a claim referred
to in paragraph 1 of this article
an action is pending before a court or
tribunal competent under that paragraph,
or where in respect of such a

2. Lorsque l’état de la marcliandise
a été constaté contradictoirement par
le destinataire et le transporteur, la
preuve contraire au resultat de cette
constatation ne peut étre faite que s’il
s’agit de pertes ou avaries non apparentes
et si le destinataire a adressé des
réserves écrites au transporteur dans
les sept jours, dimanche et jours fériés
non compris, å dater de cette constatation.

3. Un retard å la livraison ne peut
donner lieu å indemnité que si une réserve
a été adressée par écrit dans le
délai de 21 jours å dater de la mise de
la marcliandise å la disposition du destinataire.

4. La date de livraison ou, selon le
cas, celle de la constatation ou celle de
la mise å disposition n’est pas comptée
dans les délais prévus au présent article.

5. Le transporteur et le destinataire
se donnent réciproquement toutes facilités
raisonnables pour les constatations
et vérifications utiles.

Article 31

1. Pour tous litiges auxquels donnent
lieu les transports soumis å la présente
Convention, le demandeur peut saisir,
en dehors des juridictions des pays contractants
désignées d’un commun accord
par les parties, les juridictions du
pays sur le territoire duquel —

a) le défendeur a sa résidence habituelle,
son siége principal ou la succursale
ou l’agence par 1’intermédiaire
de laquelle le contrat de transport a été
conclu, ou

b) le lieu de la prise en charge de la
marcliandise ou celui prévu pour la
livraison est situé,

et ne peut saisir que ees juridictions.

2. Lorsque dans un litige visé au
paragraphe premier du présent article
une action est en instance devant une
juridiction compétente aux termes de
ce paragraphe, ou lorsque dans un tel

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

2. Har mottagaren och fraktföraren
gemensamt undersökt godsets tillstånd,
får bevisning föras mot vad därvid fastställts
endast när fråga är om minskning
eller skada, som icke var synlig,
och mottagaren avsänt skriftlig anmärkning
till fraktföraren inom sju dagar,
söndagar och andra allmänna fridagar
oräknade, från dagen för undersökningen.

3. Ersättning på grund av dröjsmål
utgår endast om skriftlig anmärkning
blivit avsänd till fraktföraren inom
tjugoen dagar från den dag då godset
ställdes till mottagarens förfogande.

4. Vid beräkning av de tidsfrister
som avses i denna artikel medräknas
icke den dag då godset utlämnades eller,
i förekommande fall, den dag då
det blev undersökt eller ställdes till
mottagarens förfogande.

5. Fraktföraren och mottagaren är
skyldiga att i skälig omfattning underlätta
för varandra att utföra erforderliga
undersökningar.

Artikel 31

1. Talan rörande befordran som är
underkastad denna konvention får upptagas,
förutom vid sådan domstol i fördragsslutande
stat som parterna utsett,
vid domstol i stat, inom vars område

a) svaranden har sitt hemvist, sitt
huvudkontor eller den filial eller agentur
genom vars medverkan fraktavtalet
slutits, eller

b) den ort där godset mottogs av
fraktföraren eller bestämmelseorten är
belägen,

och får icke väckas vid annan domstol.

2. Är talan som avses i första stycket
av denna artikel anhängig vid en enligt
det stycket behörig domstol eller har
sådan talan avgjorts av dylik domstol,
får ny talan icke väckas mellan sam -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

claim a judgment has been entered by
such a court or tribunal no new action
sliall be started between the same parties
on the same grounds unless the
judgment of the court or tribunal before
which the first action was brought
is not enforceable in the country in
which the fresh proceedings are
brought.

3. When a judgment entered by a
court or tribunal of a contracting country
in any such action as is referred
to in paragraph 1 of this article has
becoine enforceable in that country, it
shall also become enforceable in each
of the other contracting States, as soon
as the formalities required in the country
concerned have been complied with.
These formalities shall not permit the
merits of the case to be re-opened.

4. The provisions of paragraph 3 of
this article shall apply to judgments
after trial, judgments by default and
settlements confirmed by an order of
the court, but shall not apply to interim
judgments or to awards of damages, in
addition to costs against a plaintiff who
wholly or partly fails in his action.

5. Security for costs shall not be required
in proceedings arising out of
carriage under this Convention from
nationals of contracting countries resident
or having their place of business
in one of those countries.

Article 32

1. The period of limitation for an
action arising out of carriage under
Hus Convention shall be one year. Nevertheless,
in the case of wilful misconduct,
or such default as in accordance
with the law of the court or
tribunal seised of the case, is considered
as equivalent to wilful misconduct,
the period of limitation shall
be three years. The period of limitation
shall begin to run:

litige un jugement a été prononcé par
une telle juridiction, il ne peut étre intenté
aucune nouvelle action pour la
méme cause entre les mémes parties å
moins que la décision de la juridiction
devant laquelle la premiére action a
été intentée ne soit pas susceptible
d’étre exécutée dans le pays ou la nouvelle
action est intentée.

3. Lorsque dans un litige visé au
paragraphe 1 du présent article un jugement
rendu par une juridiction d’un
pays contractant est devenu exécutoire
dans ce pays, il devient également exécutoire
dans chacun des autres pays
contractants aussitot apres accomplissement
des formalités prescrites å cet
effet dans le pays intéressé. Ces formalités
ne peuvent comporter aucune revision
de Paffaire.

4. Les dispositions du paragraphe 3
du présent article s’appliquent aux jugements
contradictoires, aux jugements
par défaut et aux transactions judiciaires
mais ne s’appliquent ni aux jugements
qui ne sont exécutoires que par
provision, ni aux condamnations en
dommages et intéréts qui seraient prononcés
en sus des dépens contre un
demandeur en raison du rejet total ou
partiel de sa demande.

5. Il ne peut étre exigé de caution
de ressortissants de pays contractants,
ayant leur domicile ou un établissement
dans un de ces pays, pour assurer le
paiement des dépens å Poccasion des
actions en justice auxquelles donnent
lieu les transports soumis å la présente
Convention.

Article 32

1. Les actions auxquelles peuvent
donner lieu les transports soumis å la
présente Convention sont prescrites
dans le délai d’un an. Toutefois, dans
le cas de dol ou de faute considérée,
d’aprés la loi de la juridiction saisie,
comme équivalente au dol, la prescription
est de trois ans. La prescription
court —

Första lagutskottets utlåtande nr tf år 1968

ma parter angående samma sak, med
mindre avgörandet av den domstol vid
vilken den första talan väcktes icke kan
verkställas i den stat där den nya talan
väckes.

3. Sedan dom i tvist som avses i första
stycket av denna artikel meddelats av
domstol i fördragsslutande stat och blivit
verkställbar i den staten skall domen
vara verkställbar även i var och
en av de övriga fördragsslutande staterna,
så snart de formföreskrifter har blivit
uppfyllda som gäller i den fördragsslutande
stat där verkställighet söks.
Sådana formföreskrifter får ej innefatta
möjlighet till omprövning av själva saken.

4. Bestämmelserna i tredje stycket av
denna artikel äger tillämpning på domar,
meddelade efter kontradiktoriskt
förfarande, tredskodomar och av domstol
stadfästa förlikningar men icke på
domar, som är endast interimistiskt
verkställbara, eller på avgöranden, varigenom
kärande, som helt eller delvis
tappat målet, ålagts att på grund härav
utge skadestånd utöver rättegångskostnaden.

5. Säkerhet för kostnad i rättegång
med anledning av befordran som är underkastad
denna konvention får icke
fordras av sådan medborgare i fördragsslutande
stat som har hemvist eller
idkar rörelse med fast driftställe
i sådan stat.

Artikel 32

1. Talan rörande befordran som är
underkastad denna konvention skall
väckas inom ett år. Grundas talan på
uppsåt eller sådan vårdslöshet som enligt
lagen i den stat där talan föres likställes
med uppsåt, gäller dock en frist
om tre år. Preskriptionstiden löper

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

(a) in the case of partial loss,
damage or delay in delivery, from the
date of delivery;

(b) in the case of total loss, from
the thirtielh day after the expiry of the
agreed time-limit or where there is no
agreed time-limit from the sixtieth day
from the date on which the goods were
taken over by the carrier;

The day on which the period of
limitation begins to run shall not be
included in the period.

2. A written claim shall suspend the
period of limitation until such date as
the carrier rejects the claim by notification
in writing and returns the
documents attached thereto. If a part
of the claim is admitted the period of
limitation shall start to run again only
in respect of that part of the claim still
in dispute. The burden of proof of the
receipt of the claim, or of the reply
and of the return of the documents,
shall rest with the party relying upon
these facts. The running of the period
of limitation shall not be suspended by
further claims having the same object.

3. Subject to the provisions of paragraph
2 above, the extension of the
period of limitation shall be governed
by the law of the court or tribunal
seised of the case. That law shall also
govern the fresh accrual of rights of
action.

4. A right of action which has become
barred by lapse of time may not
be exercised by way of counter-claim
or set-off.

Article 33

The contract of carriage may contain
a clause conferring competence on
an arbitration tribunal if the clause
conferring competence on the tribunal
provides that the tribunal shall apply
tliis Convention.

a) dans le cas de perte partielle,
d’avarie ou de retard, å partir du jour
oii la marchandise a été livrée;

b) dans le cas de perte totale, å
partir du trentiéme jour apres Fexpiration
du délai convenu ou, s’il n’a pas été
convenu de délai, å partir du soixantiéme
jour aprés la prise en charge de
la marchandise par le transporteur;

c) dans tous les autres cas, å partir
de 1’expiration d’un délai de trois mois
å dater de la conclusion du contrat de
transport.

Le jour indiqué ci-dessus comme
point de départ de la prescription n’est
pas compris dans le délai.

2. Une réclamation écrite suspend la
prescription jusqu’au jour ou le transporteur
repousse la réclamation par
écrit et restitue les piéces qui y étaient
jointes. En cas d’acceptation partielle
de la réclamation, la prescription ne
reprend son cours que pour la partie
de la réclamation qui reste litigieuse.
La preuve de la réception de la réclamation
ou de la réponse et de la restitution
des piéces est å la charge de la partie
qui invoque ce fait. Les réclamations
ultérieures ayant le méme objet ne
suspendent pas la prescription.

3. Sous réserve des dispositions du
paragraphe 2 ci-dessus, la suspension
de la prescription est régie par la loi
de la juridiction saisie. Il en est de
méme en ce qui concerne Finterruption
de la prescription.

4. L’action prescrite ne peut plus
étre exercée, méme sous forme de demande
reconventionnelle ou d’exception.

Article 33

Le contrat de transport peut contenir
une clause attribuant compétence å un
tribunal arbitral å condition que cette
clause prévoie que le tribunal arbitral
appliquera la présente Convention.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

a) vid minskning, skada eller dröjsmål
från dagen då godset utlämnades
till mottagaren;

b) vid förlust från trettionde dagen
efter utgången av avtalad tid för utlämnandet
eller, där särskild tid ej avtalats,
från sextionde dagen efter det
fraktföraren mottog godset till befordran; c)

i annat fall från utgången av en
tid av tre månader från det fraktavtalet
slöts.

Den dag från vilken tid för talans
väckande löper medräknas icke i tiden.

2. Skriftligt krav medför uppehåll i
preskriptionstiden intill den dag då
fraktföraren skriftligen bestrider kravet
och återsänder de handlingar som
åtföljt kravet. Medges kravet delvis,
fortsätter preskriptionstiden att löpa endast
med avseende på den del av kravet
som kvarstår som tvistig. Bevisskyldigheten
för att krav eller svar därpå
mottagits eller att handlingar återställts
åvilar den som påstår sådant förhållande.
Förnyat krav rörande samma sak
medför icke uppehåll i preskriptionstiden.

3. Om annat ej följer av bestämmelserna
i andra stycket, tillämpas i frågor
som avser uppehåll i preskriptionstiden
lagen i den stat där talan väckts.
Samma lag tillämpas i frågor som gäller
preskriptionsavbrott.

4. Preskriberad fordran kan ej göras
gällande genom genkäromål eller yrkande
om kvittning.

Artikel 33

Fraktavtalet får innehålla bestämmelse
om att tvist skall avgöras av
skiljemän, om bestämmelsen föreskriver
att skiljemännen skall tillämpa
denna konvention.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

CHAPTER VI

Provisions relating to carriage performed
by successive carriers

Article 34

If carriage governed by a single contract
is performed by successive road
carriers, each of them shall be responsible
for the performance of the
whole operation, the second carrier and
each succeeding carrier becoming a
party to the contract of carriage, under
the terms of the consignment note, by
reason of his acceptance of the goods
and the consignment note.

Article 35

1. A carrier accepting the goods from
a previous carrier shall give the latter
a dated and signed receipt. He shall
enter his name and address on the second
copy of the consignment note.
Where applicable, he shall enter on the
second copy of the consignment note
and on the receipt reservations of the
kind provided for in article 8, paragraph
2.

2. The provisions of article 9 shall
apply to the relations between successive
carriers.

Article 36

Except in the case of a counterclaim
or a set-off raised in an action
concerning a claim based on the same
contract of carriage, legal proceedings
in respect of liability for loss, damage
or delay may only be brought against
the first carrier, the last carrier or the
carrier who was performing that portion
of the carriage during which the
event causing the loss, damage or delay
occurred; an action may be brought åt
the same time against several of these
carriers.

Article 37

A carrier who has paid compensation
in compliance with the provisions of

CHAPITRE VI

Dispositions relatives au transport

effectué par transporteurs successifs

Article 34

Si un transport régi par un contrat
unique est exécuté par des transporteurs
routiers successifs, chacun de ceux-ci
assume la responsabilité de 1’exécution
du transport total, le second transporteur
et chacun des transporteurs suivants
devenant, de par leur acceptation
de la marchandise et de la lettre de
voiture, parties au contrat, aux conditions
de la lettre de voiture.

Article 35

1. Le transporteur qui accepte la
marchandise du transporteur précédent
remet å celui-ci un refu daté et signé.
Il doit porter son nom et son adresse
sur le deuxiéme exemplaire de la lettre
de voiture. S’il y a lieu, il appose sur cet
exemplaire, ainsi que sur le re$;u, des
réserves analogues å celles qui sont prévues
å 1’article 8, paragraphe 2.

2. Les dispositions de Farticle 9
s’appliquent aux relations entre transporteurs
successifs.

Article 36

A moins qu’il ne s’agisse d’une demande
reconventionnelle ou d’une exception
formulée dans une instance relative
å une demande fondée sur le
méme contrat de transport, 1’action en
responsabilité pour perte, avarie ou
retard ne peut étre dirigée que contre
le premier transporteur, le dernier
transporteur, ou le transporteur qui
exécutait la partie du transport au cours
de laquelle s’est produit le fait avant
causé la perte, 1’avarie ou le retard;
1’action peut étre dirigée å la fois contre
plusieurs de ees transporteurs.

Article 37

Le transporteur qui a payé une indenmité
en vertu des dispositions de la

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

KAPITEL VI

Bestämmelser om befordran som utföres
av flera fraktförare efter varandra

Artikel 34

Utföres befordran på grund av ett
och samma fraktavtal av flera vägfraktförare
efter varandra, är var och en av
dem ansvarig för utförandet av befordringen
i dess helhet. Den andre fraktföraren
och envar av de följande inträder
genom att taga emot godset och
fraktsedeln såsom part i fraktavtalet på
de villkor som anges i fraktsedeln.

Artikel 35

1. Fraktförare, som mottager godset
från föregående fraktförare, skall lämna
denne ett dagtecknat och underskrivet
kvitto. Han skall teckna sitt namn
och sin adress på det andra exemplaret
av fraktsedeln. Finnes anledning
därtill skall han såväl på nämnda exemplar
som på kvittot anteckna förbehåll
av den art som avses i artikel 8 andra
stycket.

2. Bestämmelserna i artikel 9 äger
tillämpning på förhållandet mellan
fraktförare vilka utför befordran efter
varandra.

Artikel 36

Talan om ansvarighet för förlust,
minskning, skada eller dröjsmål på
grund av fraktavtal får, utom när fråga
är om genkäromål eller kvittningsyrkande
i rättegång rörande fordran
grundad på fraktavtalet, föras endast
mot den förste eller den siste fraktföraren
eller mot den fraktförare som
utförde sådan del av befordringen varunder
händelse inträffade vilken orsakade
förlusten, minskningen, skadan
eller dröjsmålet. Talan får samtidigt föras
mot flera av dessa fraktförare.

Artikel 37

Fraktförare, som betalat ersättning
enligt bestämmelserna i denna konven 4

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 47

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

tliis Convention, shall be entitled to
recover such compensation, together
with interest thereon and all costs and
expenses incurred by reason of the
claim, from the other carriers who have
taken part in the carriage, subject to
the following provisions:

(a) the carrier responsible for the
loss or damage shall be solely liable
för the compensation whether paid by
himself or by another carrier;

(b) when the loss or damage has
been caused by the action of two or
more carriers, each of them shall pay
an amount proportionate to his share
of liability; should it be impossible to
apportion the liability, each carrier
shall be liable in proportion to the
share of the payment for the carriage
which is due to him;

(c) if it cannot be ascertained to
which carriers liability is attributable
for the loss or damage, the amount of
the compensation shall be apportioned
between all the carriers as laid down
in (b) above.

Article 38

If one of the carriers is insolvent,
the share of the compensation due
from him and unpaid by him shall be
divided among the other carriers in
proportion to the share of the payment
for the carriage due to them.

Artide 39

1. No carrier against whom a claim
is made under artides 37 and 38 shall
be entitled to dispute the validity of
the payment made by the carrier making
the claim if the amount of the compensation
was determined by judicial
authority after the first mentioned
carrier had been given due notice of
the proceedings and afforded an opportunity
of entering an appearance.

2. A carrier wishing to take proceedings
to enforce his right of recovery
may make his claim before the competent
court or tribunal of the country
in which one of the carriers concerned

présente Convention a le droit d’exercer
un recours en principal, intéréts et
frais contre les transporteurs qui ont
participé å 1’exécution du contrat de
transport, conformément aux dispositions
suivantes :

a) le transporteur par le fait duquel
le dommage a été causé doit seul supporter
1’indemnité, qu’il l’ait payée luiméme
ou qu’elle ait été payée par un
autre transporteur;

b) lorsque le dommage a été causé
par le fait de deux ou plusieurs transporteurs,
chacun d’eux doit payer un
montant proportionnel å sa part de
responsabilité; si 1’évaluation des parts
de responsabilité est impossible, chacun
d’eux est responsable proportionnellement
å la part de rémunération du
transport qui lui revient;

c) si Pon ne peut déterminer quels
sont ceux des transporteurs auxquels
la responsabilité est imputable, la charge
de 1’indemnité due est répartie, dans la
proportion fixée en b), entre tous les
transporteurs.

Artide 38

Si l’un des transporteurs est insolvable,
la part lui incombant et qu’il n’a
pas payée est répartie entre tous les
autres transporteurs proportionnellement
å leur rémunération.

Artide 39

1. Le transporteur contre lequel est
exercé un des recours prévus aux artides
37 et 38 n’est pas recevable å contester
le bien-fondé du paiement effectué
par le transporteur exerpant le recours,
lorsque Pindemnité a été fixée par décision
de justice, pourvu qu’il ait été
dument informé du procés et qu’il ait
été å méme d’y intervenir.

2. Le transporteur qui veut exercer
son recours peut le former devant le
tribunal compétent du pays dans lequel
1’un des transporteurs intéressés a sa
résidence habituelle, son siége princi -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

tion, kan återkräva ersättningen jämte
ränta och gottgörelse för kostnader av
övriga fraktförare som deltagit i befordringen,
med iakttagande av följande
regler:

a) fraktförare, som är ansvarig för
skadan, skall slutligt bära hela ersättningen,
vare sig denna betalats av honom
själv eller av annan fraktförare;

b) har skadan orsakats av omständighet
som är att hänföra till två eller
flera fraktförare, skall envar av dem
bära så mycket av ersättningen som
motsvarar hans ansvarighet; är det icke
möjligt att bestämma fraktförarnas inbördes
ansvarighet, skall varje fraktförare
taga del i ersättningen i förhållande
till den andel av frakten som tillkommer
honom;

c) kan det icke utredas vilken fraktförare
ansvarigheten åvilar, fördelas
ersättningsskyldigheten mellan samtliga
fraktförare enligt de under b) angivna
grunderna.

Artikel 38

Är någon av fraktförarna på obestånd,
skall den andel som faller på
honom och som han ej betalat delas
mellan de övriga fraktförarna i förhållande
till deras andelar av frakten.

Artikel 39

1. Fraktförare, mot vilken krav framställes
med stöd av artikel 37 eller artikel
38, kan icke göra gällande att den
fraktförare som framställer kravet ej varit
skyldig att betala det belopp han utgivit,
om detta fastställts av domstol och
den förstnämnde fraktföraren blivit behörigen
underrättad om rättegången
och fått tillfälle att inträda däri.

2. Vill fraktförare föra talan om regress,
skall talan väckas vid behörig
domstol i stat, där någon av de fraktförare
mot vilka talan riktas har sitt
hemvist, sitt huvudkontor eller den fi -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

is ordinarily resident, or has his principal
place of business or the branch
or agency through which the contract
of carriage was made. All the carriers
concerned may be made defendants in
the same action.

3. The provisions of article 31, paragraphs
3 and 4, shall apply to judgments
entered in the proceedings referred
to in artides 37 and 38.

4. The provisions of article 32 shall
apply to claims between carriers. The
period of limitation shall, however,
begin to run either on the date of the
final judicial decision fixing the amount
of compensation payable under the provisions
of this Convention, or, if there
is no sucli judicial decision, from the
actual date of payment.

Article 40

Carriers shall be free to agree among
themselves on provisions other than
those laid down in artides 37 and 38.

CHAPTER VII

Nullity of stipulations contrary
to the Convention

Article 41

1. Subject to the provisions of
article 40, any stipulation which would
directly or indirectly derogate from the
provisions of this Convention shall be
null and void. The nullity of such a
stipulation shall not involve the nullity
of the other provisions of the contract.

2. In particular, a benefit of insurance
in favour of the carrier or any
other similar clause, or any clause
shifting the burden of proof shall be
null and void.

pal ou la succursale ou l’agence par
l’entremise de laquelle le contrat de
transport a été conclu. Le recours peut
ctre dirigé dans une seule et méme instance
contre tous les transporteurs intéressés.

3. Les dispositions de 1’article 31,
paragraphes 3 et 4, s’appliquent aux
jugements rendus sur les recours prévus
aux artides 37 et 38.

4. Les dispositions de 1’article 32
sont applicables aux recours entre transporteurs.
La prescription court, toutefois,
soit å partir du jour d’une décision
de justice définitive fixant 1’indemnité
å påver en vertu des dispositions de la
présente Convention, soit, au cas ou il
n’y aurait pas eu de telle décision, å
partir du jour du paiement effectif.

Article 40

Les transporteurs sont libres de convenir
entre eux de dispositions dérogeant
aux artides 37 et 38.

CHAPITRE VII

Nullité des stipulations contraires
å la Convention

Article 41

1. Sous réserve des dispositions de
Farticle 40, est nulle et de nul effet
toute stipulation qui, directement ou
indirectement, dérogerait aux dispositions
de la présente Convention. La nullité
de telles stipulations n’entraine pas
la nullité des autres dispositions du
contrat.

2. En particulier, seraient nulles toute
clause par laquelle le transporteur se
ferait céder le bénéfice de 1’assurance
de la marchandise ou toute autre clause
analogue, ainsi que toute clause dépla§ant
le fardeau de la preuve.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1068

lial eller agentur genom vars medverkan
fraktavtalet slutits. Talan får väckas
i samma rättegång mot samtliga
dessa fraktförare.

3. Bestämmelserna i artikel 31 tredje
och fjärde styckena äger motsvarande
tillämpning på avgöranden i mål angående
regressanspråk enligt artiklarna
37 och 38.

4. Bestämmelserna i artikel 32 skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
regressanspråk mellan fraktförare.
Preskriptionstiden löper dock antingen
från den dag då avgörande om
den ersättning som skall utgå enligt bestämmelserna
i denna konvention vann
laga kraft eller, om sådant avgörande ej
föreligger, från den dag då betalning
skedde.

Artikel 40

Fraktförare äger sinsemellan avtala
om avvikelse från bestämmelserna i
artiklarna 37 och 38.

KAPITEL VII

Ogiltighet av avtalsvillkor som strider
mot konventionen

Artikel 41

1. Om annat icke följer av vad som
föreskrives i artikel 40 är varje avtalsvillkor
som direkt eller indirekt avviker
från bestämmelserna i denna konvention
ogiltigt. Ogiltigheten av sådant
avtalsvillkor medför icke ogiltighet av
avtalet i övrigt.

2. I synnerhet är sådana villkor ogiltiga
som innebär överlåtelse på fraktföraren
av rätten till utfallande försäkringsbelopp
eller som har liknande
innebörd eller som innebär överflyttning
av bevisskyldigheten.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

CHAPTER VIII

Final provisions

Article 42

1. This Convention is open for signature
or accession by countries members
of the Economic Commission for
Europé and countries admitted to the
Commission in a consultative capacity
under paragraph 8 of the Commission’s
Terms of Reference.

2. Such countries as may participate
in certain activities of tlie Economic
Commission for Europé in accordance
with paragraph 11 of the Commission’s
Terms of Reference may become Contracting
Parties to this Convention by
acceding thereto after its entry into
force.

3. The Convention shall be open for
signature until 31 August 1956 inclusive.
Thereafter, it shall be open for accession.

4. This Convention shall be ratified.

5. Ratification or accession shall be
effected by the deposit of an instrument
with the Secretary-General of the United
Nations.

Artide 43

1. This Convention shall come into
force on the ninetieth day after five
of the countries referred to in article
42, paragraph 1, have deposited their
instruments of ratification or accession.

2. For any country ratifying or acceding
to it after five countries have
deposited their instruments of ratification
or accession, this Convention shall
enter into force on the ninetieth day
after the said country has deposited its
instrument of ratification or accession.

Artide 44

1. Any Contracting Party may denounce
this Convention by so notifying

CHAPITRE VIII

Dispositions finales

Artide 42

1. La présente Convention est ouverte
å la signature ou å 1’adhésion des pays
membres de la Commission économique
pour 1’Europe et des pays admis å la
Commission å titre consultatif conformément
au paragraphe 8 du mandat de
ce de Commission.

2. Ees pays susceptibles de participer
å certains travaux de la Commission
économique pour 1’Europe en application
du paragraphe 11 du mandat
de cette Commission peuvent devenir
Parties contractantes å la présente Convention
en y adhérant apres son entrée
en vigueur.

3. La Convention sera ouverte å la
signature jusqu’au 31 aout 1956 inclus.
Apres cette date, elle sera ouverte å
1’adhésion.

4. La présente Convention sera ratifiée.

5. La ratification ou 1’adhésion sera
effectuée par le dépöt d’un instrument
auprés du Secrétaire général de l’Organisation
des Nations Unies.

Artide 43

1. La présente Convention entrera en
vigueur le quatre-vingt-dixiéme jour
apres que cinq des pays mentionnés au
paragraphe 1 de 1’article 42 auront déposé
leur instrument de ratification ou
d’adhésion.

2. Pour chaque pays qui la ratifiera
ou y adhérera apres que cinq pays
auront déposé leur instrument de ratification
ou d’adhésion, la présente Convention
entrera en vigueur le quatrevingt-dixiéme
jour qui suivra le dépöt
de 1’instrument de ratification ou d’adhésion
dudit pays.

Artide 44

1. Chaque Partie contractante pourra
dénoncer la présente Convention par

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

KAPITEL VIII

Slutbestämmelser
Artikel 42

1. Denna konvention står öppen för
undertecknande eller anslutning av
stater, som är medlemmar av Ekonomiska
Kommissionen för Europa, och
av stater, som är berättigade att som
rådgivande deltaga i kommissionens
arbete enligt åttonde stycket av kommissionens
direktiv.

2. Stater, som får deltaga i viss del
av den av Ekonomiska Kommissionen
för Europa bedrivna verksamheten enligt
elfte stycket av kommissionens direktiv,
kan bli Fördragsslutande Parter
i denna konvention genom att ansluta
sig till konventionen sedan denna
trätt i kraft.

3. Konventionen skall stå öppen för
undertecknande till och med den 31
augusti 1956. Därefter skall den stå
öppen för anslutning.

4. Denna konvention skall ratificeras.

5. Ratifikation eller anslutning sker
genom att instrument därom deponeras
hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 43

1. Denna konvention träder i kraft
på nittionde dagen efter det att fem av
de stater som avses i artikel 42 första
stycket har deponerat sina ratifikations-
eller anslutningsinstrument.

2. För stat, som ratificerar konventionen
eller ansluter sig därtill efter
det att fem stater deponerat sina ratifikations-
eller anslutningsinstrument,
träder konventionen i kraft på nittionde
dagen efter det att den staten har
deponerat sitt ratifikations- eller anslutninginstrument.

Artikel 44

1. Fördragsslutande part kan uppsäga
denna konvention genom underrät -

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the Secretary-General of the United
Nations.

2. Denunciation shall take effect
twelve months after the date of receipt
by the Secretary-General of the notification
of denunciation.

Article 45

If, after the entry into force of this
Convention, the number of Contracting
Parties is reduced, as a result of denunciations,
to less than five, the Convention
shall cease to be in force from
the date on which the last of such denunciations
takes effect.

Article 46

1. Any country may, åt the time of
depositing its instrument of ratification
or accession or åt any time thereafter,
declare by notification addressed
to the Secretary-General of the United
Nations that this Convention shall extend
to all or any of the territories for
the international relations of which it
is responsible. The Convention shall
extend to the territory or territories
named in the notification as from the
ninetieth day after its receipt by the
Secretary-General or, if on that day
the Convention has not yet entered into
force, åt the time of its entry into
force.

2. Any country which has made a declaration
under the preceding paragraph
extending this Convention to any
territory for whose international relations
it is responsible may denounce
the Convention separately in respect of
that territory in accordance with the
provisions of article 44.

Article 47

Any dispute between two or more
Contracting Parties relating to the
interpretation or application of this
Convention, which the parties are
unable to settle by negotiation or other
means may, åt the request of any one of

notification adressée au Secrétaire général
de 1’Organisation des Nations
Unies.

2. La dénonciation prendra effet
douze mois apres la date å laquelle le
Secrétaire général en aura recu notification.

Article 45

Si, apres 1’entrée en vigueur de la
présente Convention, le nombre de
Parties contractantes se trouve, par
suite de dénonciations, ramené ä moins
de cinq, la présente Convention cessera
d’étre en vigueur å partir de la date å
laquelle la derniére de ees dénonciations
prendra effet.

Article 46

1. Tout pays pourra, lors du dépot
de son instrument de ratification ou
d’adhésion ou å tout moment ultérieur,
déclarer, par notification adressée au
Secrétaire général de l’Organisation des
Nations Unies, que la présente Convention
sera applicable å tout ou partie
des territoires qu’il représente sur le
plan international. La Convention sera
applicable au territoire ou aux territoires
mentionnés dans la notification å
dater du quatre-vingt-dixiéme jour
apres réception de cette notification
par le Secrétaire général ou, si å ce
jour la Convention n’est pas encore
entrée en vigueur, å dater de son entrée
en vigueur.

2. Tout pays qui aura fait, conformément
au paragraphe précédent, une
déclaration ayant pour effet de rendre
la présente Convention applicable å un
territoire qu’il représente sur le plan
international pourra, conformément å
1’article 44, dénoncer la Convention en
ce qui concerne ledit territoire.

Article 47

Tout différend entre deux ou plusieurs
Parties contractantes touchant Tinterprétation
ou 1’application de la présente
Convention que les Parties n’auraient
pu régler par voie de négociations ou
par un autre mode de réglement pourra

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

telse till Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. Uppsägning får verkan tolv månader
efter den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelse därom.

Artikel 45

Om efter det konventionen trätt i
kraft antalet Fördragsslutande Parter
på grund av uppsägningar nedgår under
fem, upphör konventionen att gälla
från den dag då den sista uppsägningen
får verkan.

Artikel 46

1. Varje stat äger att vid depositionen
av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument
eller när som helst
därefter genom underrättelse till Förenta
Nationernas generalsekreterare
förklara, att denna konvention skall
vara tillämplig inom alla de territorier
för vilkas internationella angelägenheter
den staten svarar eller inom visst
sådant territorium. Konventionen blir
gällande för varje i underrättelsen
nämnt territorium från nittionde dagen
efter det att generalsekreteraren
mottagit underrättelsen eller, om konventionen
då ännu ej trätt i kraft, från
dagen för dess ikraftträdande.

2. Stat, som enligt första stycket avgivit
förklaring, varigenom konventionen
blir gällande för territorium för
vars internationella angelägenheter den
staten svarar, kan enligt vad som föreskrives
i artikel 44 uppsäga konventionen
särskilt såvitt angår detta territorium.

Artikel 47

Varje tvist mellan två eller flera Fördragsslutande
Parter rörande tolkningen
eller tillämpningen av denna konvention,
vilken parterna ej kan bilägga
genom underhandlingar eller på annat
sätt, kan på begäran av någon av de

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the Contracting Parties concerned, be
referred för settlement to the International
Court of Justice.

Article 48

1. Each Contracting Party may, åt
the time of signing, ratifying, or acceding
to, this Convention, declare that
it does not consider itself as bound by
article 47 of the Convention. Other
Contracting Parties shall not be bound
by article 47 in respect of any Contracting
Party which has entered such
a reservation.

2. Any Contracting Party having
entered a reservation as provided for
in paragraph 1 may åt any time withdraw
such reservation by notifying the
Secretary-General of the United Nations.

3. No other reservation to this Convention
shall be permitted.

Artide 49

1. After this Convention has been in
force for three years, any Contracting
Party may, by notification to the Secretary-General
of the United Nations,
request that a conference be convened
for the purpose of reviewing the Convention.
The Secretary-General shall
notify all Contracting Parties of the
request and a review conference shall
be convened by the Secretary-General
if, within a period of four inonths following
the date of notification by the
Secretary-General, not less than onefourth
of the Contracting Parties notify
him of their concurrence with the request.

2. If a conference is convened in
accordance with the preceding paragraph,
the Secretary-General shall notify
all the Contracting Parties and invite
them to submit within a period of
three months such proposals as they
may wish the Conference to consider.
The Secretary-General shall circulate
to all Contracting Parties the provisional
agenda for the conference together

étre porté, å la requéte d’une quelconque
des Parties contractantes intéressées,
devant la Cour internationale de
Justice, pour étre tranché par elle.

Artide 48

1. Chaque Partie contractante pourra,
au moment ou elle signera ou ratifiera
la présente Convention ou y adhérera,
déclarer qu’elle ne se considére pas liée
par 1’article 47 de la Convention. Les
autres Parties contractantes ne seront
pas liées par 1’article 47 envers toute
Partie contractante qui aura formulé
une telle réserve.

2. Toute Partie contractante qui aura
formulé une réserve conformément au
paragraphe 1 pourra å tout moment
lever cette réserve par une notification
adressée au Secrétaire général de l’Organisation
des Nations Unies.

3. Aucune autre réserve å la présente
Convention ne sera admise.

Artide 49

1. Apres que la présente Convention
aura été en vigueur pendant trois ans,
toute Partie contractante pourra, par
notification adressée au Secrétaire général
de 1’Organisation des Nations
Unies, demander la convocation d’une
conférence å l’effet de reviser la présente
Convention. Le Secrétaire général
notifiera cette demande å toutes les
Parties contractantes et convoquera une
conférence de revision si, dans un délai
de quatre mois å dater de la notification
adressée par lui, le quart au moins
des Parties contractantes lui signifient
leur assentiment å cette demande.

2. Si une conférence est convoquée
conformément au paragraphe précédent,
le Secrétaire général en avisera toutes
les Parties contractantes et les invitera
å présenter, dans un délai de trois mois,
les propositions qu’elles souhaiteraient
voir examiner par la conférence. Le
Secrétaire général communiquera å toutes
les Parties contractantes 1’ordre du
jour provisoire de la conférence, ainsi

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

berörda Fördragsslutande parterna
liänskjutas till avgörande av Internationella
domstolen.

Artikel 48

1. Fördragsslutande Part kan vid undertecknandet
eller ratificeringen av
denna konvention eller vid anslutningen
till den förklara, att den icke anser
sig bunden av artikel 47 i konventionen.
Andra Fördragsslutande Parter är
icke bundna av artikel 47 i förhållande
till Fördragsslutande Part som gjorl
sådant förbehåll.

2. Fördragsslutande Part som gjort
förbehåll enligt första stycket äger när
som helst återtaga förbehållet genom
underrättelse till Förenta Nationernas
generalsekreterare.

3. Annat förbehåll mot denna konvention
är icke tillåtet.

Artikel 49

1. Sedan denna konvention varit i
kraft i tre år, kan envar Fördragsslutande
Part genom underrättelse till
Förenta Nationernas generalsekreterare
begära att en konferens sammankallas
för revision av konventionen. Generalsekreteraren
skall underrätta alla Fördragsslutande
parter om denna framställning
och sammankalla en revisionskonferens,
under förutsättning att
minst en fjärdedel av de Fördragsslutande
Parterna inom fyra månader från
dagen för generalsekreterarens underrättelse
meddelar honom att de samtycker
till framställningen.

2. Om en konferens sammankallas
enligt föregående stycke, skall generalsekreteraren
underrätta alla Fördragsslutande
parter därom och anmoda
dem att inom tre månader framlägga
de förslag de önskar behandlade av
konferensen. Generalsekreteraren skall
senast tre månader före den dag då
konferensen skall öppnas tillställa
samtliga Fördragsslutande Parter en

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

with tlie texts of such proposals åt
least three months before the date on
which the conference is to meet.

3. The Secretary-General shall invite
to any conference convened in accordance
with this article all countries referred
to in article 42, paragraph 1, and
countries which have become Contracting
Parties under article 42, paragraph
2.

Article 50

In addition to the notifications provided
for in article 49, the SecretaryGeneral
of the United Nations shall
notify the countries referred to in article
42, paragraph 1, and the countries
which have become Contracting
Parties under article 42, paragraph 2,
of:

(a) ratifications and accessions under
article 42;

(b) the dates of entry into force of
this Convention in accordance with
article 43;

(d) the termination of this Convention
in accordance with article 45;

(e) notifications received in accordance
with article 46;

(f) declarations and notifications received
in accordance with article 48,
paragraphs 1 and 2.

Article 51

After 31 August 1956, the original of
this Convention shall be deposited with
the Secretary-General of the United
Nations, who shall transmit certified
true copies to each of the countries
mentioned in article 42, paragraphs 1
and 2.

In witness whereof, the undersigned,
being duly authorized thereto, have
signed this Convention.

Done åt Geneva, this nineteenth day
of May one thousand nine hundred and
fifty-six, in a single copy in the English
and French languages, each text
being equally authentic.

que le texte de ees propositions, trois
mois au moins avant la date d’ouverture
de la conférence.

3. Le Secrétaire général invitera å
toute conférence convoquée conformément
au présent article tous les pays
visés au paragraphe 1 de 1’article 42,
ainsi que les pays devenus Parties contraetantes
en application du paragraphe
2 de 1’article 42.

Article 50

Outre les notifications prévues å
1’article 49, le Secrétaire général de
1’Organisation des Nations Unies notifiera
aux pays visés au paragraphe 1 de
1’article 42, ainsi qu’aux pays devenus
Parties contractantes en application du
paragraphe 2 de Particle 42, -—

a) les ratifications et adhésions en
vertu de Particle 42,

b) les dates auxquelles la présente
Convention entrera en vigueur conformément
å Particle 43,

c) les dénonciations en vertu de Particle
44,

d) 1’abrogation de la présente Convention
conformément å Particle 45,

e) les notifications recues conformément
å Particle 46,

f) les déclarations et notifications recues
conformément aux paragraphes 1
et 2 de Particle 48.

Article 51

Apres le 31 aout 1956, Poriginal de la
présente Convention sera déposé auprés
du Secrétaire général de POrganisation
des Nations Unies, qui en transmettra
des copies certifiées conformes å chacun
des pays visés aux paragraphes 1
et 2 de Particle 42.

Eu foi de quoi, les soussignés, å ce
dument autorisés, ont signé la présente
Convention.

Fait k Geneve, le dix-neuf mai mil
neuf cent cinquante-six, en un seul exemplaire,
en langues anglaise et francaise,
les deux textes faisant également
foi.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

preliminär dagordning för konferensen
samt texterna till framlagda förslag.

3. Generalsekreteraren skall till varje
konferens, som sammankallas enligt
denna artikel, inbjuda alla de stater
som avses i artikel 42 första stycket
samt de stater vilka blivit Fördragsslutande
Parter enligt artikel 42 andra
stycket.

Artikel 50

Utöver de underrättelser som nämnts
i artikel 49 skall Förenta Nationernas
generalsekreterare lämna de stater som
avses i artikel 42 första stycket och de
stater vilka blivit Fördragsslutande Parter
enligt artikel 42 andra stycket underrättelse
om:

a) ratifikationer och anslutningar
enligt artikel 42;

b) de dagar då detta fördrag träder
i kraft enligt artikel 43;

c) uppsägningar enligt artikel 44;

d) konventionens upphörande enligt
artikel 45;

e) underrättelser som mottagits enligt
artikel 46;

f) förklaringar och underrättelser
som mottagits enligt artikel 48 första
och andra styckena.

Artikel 51

Efter den 31 augusti 1956 skall originalexemplaret
av denna konvention
deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare,
som översänder bestyrkta
avskrifter därav till varje stat
som avses i artikel 42 första och andra
styckena.

Till bekräftelse varpå undertecknade,
därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat denna konvention.

Som skedde i Geneve den nittonde
maj nittonhundrafemtiosex i ett enda
exemplar på engelska och franska språken,
vilka båda texter äger lika vitsord.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Protocol of signature

On proceeding to sign the Convention
on the Contract for the International
Carriage of Goods by Road, the
undersigned, being duly authorized,
have agreed on the following statement
and explanation:

1. This Convention shall not apply
to traffic between the United Kingdom
of Great Britain and Northern Ireland
and the Republic of Ireland.

2. Ad article 1, paragraph 4.

The undersigned undertake to negotiate
conventions governing contracts
for furniture removals and combined
transport.

In witness whereof, the undersigned,
being duly authorized thereto, have
signed this Protocol.

Done åt Geneva, this nineteenth day
of May one thousand nine hundred and
fifty-six, in a single copy in the Englisli
and French languages, each text
being equally authentic.

Protocole de signature

Au moment de procéder å la signature
de la Convention relative au contrat de
transport international de marchandises
par route, les soussignés, dument
autorisés, sont convenus des déclaration
et precision suivantes :

1. La présente Convention ne s’applique
pas aux transports entre le
Royaume-Uni de Grande-Bretagne et
dTrlande du Nord et la République
dTrlande.

2. Ad article premier, paragraphe 4.

Les soussignés s’engagent å négocier

des conventions sur le contrat de déménagement
et le contrat de transport
combiné.

En foi de quoi, les soussignés, å ce
dument autorisés, ont signé le présent
Protocole.

Fait å Geneve, le dix-neuf mai mil
neuf cent cinquante-six, en un seul exemplaire,
en langues anglaise et francaise,
les deux textes faisant également
foi.

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år W68

Signaturprotokoll

Vid undertecknandet av konventionen
om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg har undertecknade,
vederbörligen befullmäktigade,
överenskommit om följande förklaring
och precisering:

1. Denna konvention äger icke tilllämpning
på befordran mellan Det Förenade
Konungariket Storbritannien och
Nordirland samt Republiken Irland.

2. Till artikel 1 fjärde stycket.

Undertecknade förbinder sig att inleda
underhandlingar för att uppnå
överenskommelser angående avtal om
befordran av flyttsaker och om sammansatt
befordran.

Till bekräftelse varpå undertecknade,
därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Geneve den nittonde
maj nittonhundrafemtiosex i ett enda
exemplar på engelska och franska språken,
vilka båda texter äger lika vitsord.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680030