Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969 (Utlåtande 1969:L1u4 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

Nr 4

Utlåtande i anledning av motion angående lönefordringars behandling
i konkurs.

I motionen 11:248 av herr Sjöholm hemställs att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring i konkurslagen
att lonefordringar utgår före kostnaderna för konkursförfarandet och att
härigenom oguldna konkurskostnader erläggs av statsverket.

Gällande rätt

Fördelning av de medel som influtit vid tillgångarnas realiserande i en
konkurs sker genom utdelning. Enligt 125 § konkurslagen fördelas därvid
medlen till borgenärerna »i den mån de ej åtgår till bestridande av konkurskostnaderna
eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig».
Lagen raknar alltså med två kategorier av skulder, vilka belastar boet som
sådant och för vilka är gemensamt att de principiellt skall betalas innan
eventuell utdelning sker till konkursborgenärer eller egendom återställs till
gäldenär. Den ena kategorin benämns i lagen konkurskostnader Den
andra, som i lagen inte givits någon särskild benämning, brukar betecknas
som massagald. De fordringar, som ger upphov till sådan gäld, brukar benämnas
massafordringar.

Till konkurskostnader brukar hänföras konkursdomarens, förvaltarens
och rattens ombudsmans utlägg för boets räkning samt de båda sistnämnda
funktionärernas arvodesfordringar. Termen massafordringar hänför sig till
andra personers fordringar, vilka riktas mot konkursförvaltaren som ställföreträdare
för boet och utgår ur boet framför konkursfordringarna. Det
inbördes företrädet mellan konkurskostnader och massagäld, vilka uppkom mit

under samma skede av konkursen, är i den juridiska doktrinen föremål
för delade meningar.

Utdelning sker efter den förmånsrättsordning som finns upptagen i 17
kap. handelsbalken. Alt här lämna eu fullständig redogörelse för denna
ordning skulle föra alltför långt. Följande kan emellertid anmärkas. Man
brukar skilja mellan speciella förmånsrätter, som gäller endast i viss egendom,
och generella förmånsrätter, som gäller i konkursboets egendom över
huvud. Bästa läge har vissa speciella förmånsrätter, bland vilka främst
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 1 avd. Nr 4

2 Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

märks panthavares rätt till betalning ur panten. Härefter kommer, delvis
med olika rätt sinsemellan, åtskilliga fordringar med generell förmånsrätt.
Till dessa hör tjänares och andra fast anställda personers fordringar å lön
för sista året samt andra arbetares lönefordringar som ej stått inne längre
än sex månader efter förfallodagen. Samma förmånsrätt har med liknande
tidsbegränsningar vissa fordringar på pension på grund av tjänst eller arbetsanställning.
Sedan följer i tur och ordning ett antal speciella förmånsrätter,
bland annat för förlagsinteckning och inteckning i fast egendom. Efter
dessa kommer, med generell förmånsrätt, först omyndigs redovisningsfordran
mot förmyndaren och vissa andra liknande fordringar samt därpå vissa
anspråk på redovisning av medel, som gäldenären haft hand om på grund av
tjänst eller allmänt uppdrag, in. in. Så följer bl. a. statliga och kommunala
skatter, folkpensionsavgifter, ATP-avgifter och avgifter till den obligatoriska
sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen samt slutligen, såsom oprioriterade,
övriga fordringar.

Fordran, som är förenad med speciell förmånsrätt, skall i första hand
tilldelas utdelning av köpeskillingen för den egendom, i vilken förmånsrätten
gäller. Förslår ej denna, får bristen uttas ur den övriga egendomen,
dock ej med bättre rätt än såsom oprioriterad fordran. Vad angår fordingar
med generell förmånsrätt skall för utdelning åt dem främst anlitas
den egendom som icke är besvärad av speciell förmånsrätt. Skulle därvid
brist uppstå, får även egendom som är besvärad av särskild förmånsrätt
tillgripas, dock endast om den generella förmånsrätten enligt förmånsrättsordningen
är bättre än den speciella. Förmånsrätt iakttas endast om yrkande
därom med åberopande av laga grund därför framställts i bevakningen.

Slutligen bör uppmärksammas att 81 § konkurslagen innehåller särskilda
regler om fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom i
boet för det fall att i boet finns egendom, vari särskild förmånsrätt äger
rum.

Motionen

Till stöd för det inledningsvis angivna motionsyrkandet anför motionären
följande.

I konkurs äger konkurskostnaderna bästa förmånsrätt och utgår före
varje slag av fordran. Detta innebär bl. a. att kostnaderna för konkursförfarandet
har prioritet framför bevakade lönefodringar.

Det måste anses vara ytterligt angeläget att arbetstagares anspråk på intjänt
lön i mesta möjliga mån tillgodoses — detta gäller generellt och aktualiseras
särskilt påtagligt vid arbetsgivarens försättande i konkurstillstånd.
Det kan därvid synas otillfredsställande att själva konkursförfarandet,
avsett att säkerställa tillgångar för utdelning till fordringsägare och
däribland i första hand löntagare med krav på lön, i många fall kommer att
inkräkta på den rätt till utdelning som löntagaren eljest kunnat påräkna.

Goda skäl synes kunna anföras för synpunkten att lönefordringar bör

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

utgå ur konkurstillgångarna före konkurskostnaderna. Detta kan inte
åvägabringas på annat sätt än att samhället ställer sig som garant för konkurskostnaden
eller den del därav som kan komma att bli ogulden sedan
tillgångarna använts till förnöjande av bevakade lönefordringar. Stadgande
med sådan innebörd bör därför införas i konkurslagen.

Pågående översyn av konkurslagstiftningen

Arbete med en allmän översyn av konkurslagstiftningen pågår inom lagberedningen.
Beredningens uppdrag innefattar också en översyn av bestämmelserna
i 17 kap. handelsbalken om förmånsrättsordningen. I sistnämnda
hänseende avser beredningen att avge ett betänkande under våren 1969.
När det omfattande arbetet med konkurslagstiftningen, som bedrivs i nordisk
samverkan, kan avslutas är f. n. icke möjligt att ange.

Utskottet

I förevarande motion begärs förslag till sådan ändring i konkurslagen
att, vid fördelning av ett konkursbos tillgångar, lönefordringar betalas före
kostnaderna för konkursförfarandet samt att staten, om brist uppstår,
svarar för oguldna konkurskostnader.

Som framgår av redogörelsen ovan pågår inom lagberedningen, i samverkan
med övriga nordiska länder, en allmän översyn av lconkurslagstiftningen.
Därvid kommer även handelsbalkens regler om förmånsrättsordningen
att överses. När hela detta mycket omfattande lagstiftningsarbete
kan vara avslutat, är ännu för tidigt att bedöma.

De av motionären aktualiserade problemen är icke av den art att de bör
brytas ut ur det större sammanhang som revisionen av konkurslagstiftningen
utgör. Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till motionen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 248, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På första lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Erik Svedberg
(s), Hjorth (s), Schött (m), fru Lindström (s)*, herrar Nils Persson (fp)*,
Larfors (s) och Ferdinand Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Bergegren (s), herrar Martinsson (s),
Dockered (ep), Wiklund i Stockholm (fp), Jönsson i Malmö (s), Oskarson
(m), fru Bergander (s) och herr Polstam (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.