Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1959 (Utlåtande 1959:L1u4 l1u)

Nr 4—5

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1959

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring
av utsökningslagens stadganden om kungörande
av försäljning av utmätt egendom.

Första lagutskottet har till behandling förehaft en i andra kammaren
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 83 av herrar Nilsson i Lönsboda
och Carlsson i Huskvarna. I motionen hemställes, att riksdagen måtte besluta
den ändringen i utsökningslagens stadganden om kungörande av försäljning
av utmätt egendom att kungörandet i kyrka borttages samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta erforderligt förslag till författningsändring.

Beträffande skälen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser

Om försäljning av utmätt egendom gives stadganden i 5 kap. utsökningslagen.
I 89 § föreskrives att försäljning av utmätt egendom skall ske genom
offentlig auktion. Enligt 90 § skall auktion av utmätt lös egendom i allmänhet
kungöras i kyrka för den församling, där försäljningen sker, så
ock, om gäldenär eller borgenär det äskar eller eljest sådant finnes lämpligt,
i tidning inom orten ävensom i kyrkorna för de församlingar, som närmast
därintill är. Finnes för viss stad förordnat, att auktion skall kungöras på
annat sätt än nu är sagt, skall det lända till efterrättelse. Rörande kungörande
av auktion beträffande fast egendom stadgas i 101 §, att kungörelse
om tid och plats för auktionen samt om fastighetens beskaffenhet
skall införas i allmänna tidningarna och intagas i länskungörelserna.
Därjämte skall kungörelsen på landet uppläsas i tingslagets kyrkor och i
stad anslås å auktionsstället samt, där så kan ske, införas i tidning inom
orten. Även för auktion av fast egendom gäller att för stad meddelade särbestämmelser
om annan ordning för kungörandet skall iakttagas.

Föreskrifter om kungörelsers uppläsande i kyrka finnes i ett stort antal
andra författningar. Denna form för kungörande har därvid ofta kombinerats
med ett eller flera andra kungörelseförfaranden: införande i Postoch
inrikes tidningar, i länskungörelserna eller i en eller flera ortstidningar,
anslag i rättens kansli eller annan plats i orten o. s. v. Föreskrifter om
kungörande i kyrka förekommer t. ex. i rättegångsbalken, i författningar
rörande jorddelning, vattenrätt, expropriation, lagfart, inteckning, lösöreköp,
vägar, allmänningar, skogsbruk, ägofred, jakt och fiske in. in.

204 51) Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 1 avd. Nr 4—5

2 Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1959

I flera fall är kungörandet i kyrka utgångspunkt för besvärstid eller
betraktas som delgivning. I kungl. brev den 5 januari 1808 angående utslag
rörande menigheter stadgas t. ex., att resolutioner och utslag som
länsstyrelserna eller kollegierna meddelar uti ekonomi- eller politimål av
allmänt intresse skall kungöras genom uppläsning från predikstolen samt
att besvärstiden räknas från uppläsandet.

Sålunda förefintliga bestämmelser om kungörelsers uppläsande i kyrka
tillämpas emellertid ej enligt ordalagen i de särskilda författningarna.
Genom lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i
kyrka har man nämligen i princip avskaffat uppläsandet i kyrka av s. k.
världsliga kungörelser. I 1 § nämnda lag stadgas, att om i lag ellei författning
är föreskrivet, att kungörelse skall uppläsas i kyrka, skall i stället
före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig plats i
eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift om dess
innehåll jämte tillkännagivande, att kungörelsen, där ej laga hinder möter,
skall under den närmaste veckan finnas tillgänglig för allmänheten å
pastorsexpeditionen eller annat ställe, som av vederbörande präst bestämts.
Hålles gudstjänsten annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum, där
den förrättas. Vad sålunda stadgas skall icke äga tillämpning å kungörelse
om vars uppläsande bestämmelse meddelas i kyrkohandboken. Enligt
2 § samma lag äger Konungen utan hinder av vad i 1 § sägs förordna, att
kungörelse, som är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter,
skall, jämte det rubrik eller uppgift om innehållet på angivet satt
anslås, uppläsas i kyrkan.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av ovannämnda lag har
meddelats i kungörelsen den 29 maj 1942 (nr 314). Däri föreskrives, att
kungörelse, när den överlämnas till vederbörande pastor, antingen skall
vara försedd med rubrik innehållande kort uppgift om innehållet eller ock
vara åtföljd av sådan uppgift. Anslag om kungörelse skall ske genom att
rubriken eller uppgiften införes i förteckning, som uppsättes å tid och
ställe, som stadgas i 1 § av lagen. Å förteckningen skall pastor angiva var
och under vilken tid kungörelsen finnes tillgänglig för allmänheten. Pastoi
är icke pliktig att i förteckningen upptaga kungörelse, som ej kommit
honom till banda senast dagen före gudstjänsten. Förteckningen skall upprättas
enligt formulär, som fastställes av chefen för justitiedepartementet.
Pastor skall utfärda bevis om att kungörelse anslagits på föreskrivet satt.
Jämte det rubrik eller uppgift om innehållet anslås, skall uppläsning från
predikstolen ske av kungörelse, om vars uppläsande Konungen särskilt
förordnat, kungörelse enligt stadgan om prästval samt, där så beslutas av
kyrkostämma eller kyrkofullmäktige, jämväl andra i lag eller författning
föreskrivna kyrkliga tillkännagivanden.

Föreskrifter om profan kungörelses uppläsande i kyrka innebär således
numera i allmänhet allenast, att meddelande om kungörelsen anslås. Det

Första lagutskottets utlåtande nr i (°ir 1959

må i detta sammanhang nämnas, att bestämmelser om liknande publiceringsförfaranden
genom anslag har givits även på annat sätt. Enligt H §
kommunallagen skall sålunda kungörelse om fullmäktigsammanträde,
innehållande uppgift om tid och ställe för sammanträdet och de ärenden, som
därvid skall behandlas, anslas a en av kommunen på lämplig plats anordnad
anslagstavla (kommunens anslagstavla). Sådan kungörelse skall utfärdas
av ordföranden eller vid hinder för honom av vice ordföranden. Uppgifter
om justering av fullmäktiges och kommunala nämnders protokoll skall
även enligt 24 § samt 39 och 45 §§ kommunallagen anslås å samma tavla.

Vidare finnes i vissa författningar mera allmänt hållna bestämmelser om
kungörelsers tillkännagivande genom anslag. I 21 kap. 10 § jorddelningslagen,
6 § ensittarlagen och 23 § gruvlagen föreskrives sålunda, att vissa
meddelanden skall kungöras bl. a. genom anslag »i socken- eller rådstugan
eller å annan lämplig plats inom kommunen». Enligt 3 § lagen angående
stenkolsfyndigheter skall visst meddelande anslås »på lämpligt ställe i orten».

I detta sammanhang må även uppmärksammas vissa ändringar, som i
anslutning till 1942 års lagstiftning om kungörande i kyrka samtidigt verkställdes
i kungörelsen den 23 oktober 1915 angående länskungörelser.
Sålunda stadgas, att länsstyrelse, om det är av synnerlig vikt, att tillkännagivande,
som intagits i länskungörelserna, vinner spridning bland allmänheten
och annat kungörelsesätt ej är föreskrivet, må förordna, att tillkännagivandet
anslås å lämpliga platser inom länet. Uppsättandet av anslagen
skall verkställas av polisman eller annan lämplig person i orten.
Planer för uppsättande av sådana anslag skall uppgöras av polischeferna
och underställas länsstyrelsen för godkännande.

Historik

Frågan om inskränkande eller upphävande av uppläsandet av kungörelser
i kyrkorna har alltsedan början av 1800-talet vid ett flertal tillfällen
varit föremål för riksdagens behandling.

En närmare redogörelse för vad härutinnan förekommit lämnas å s.
3 8 i iörsta lagutskottets utlåtande nr 41 vid 1955 års riksdag i anledning

av väckta motioner, I: 162 och II: 205, om ändring av bestämmelserna angående
vissa kungöranden i kyrka. Motionärerna uttalade att bestämmelserna
borde så ändras att skyldighet för präst att taga befattning med uppläsning,
anslående eller hållande av profana kungörelser tillgängliga å pastorsexpeditionen
upphävdes och hemställde därför att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t begära ändring av bestämmelserna i enlighet med vad sålunda
föreslagits. Utskottet hemställde att riksdagen i anledning av motionerna
matte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva till känna vad
utskottet i utlåtandet angivit. I detta anförde utskottet — efter att ha
erinrat om att uppläsningen av profana kungörelser i kyrka efter hand
alltmer inskränkts och slutligen genom 1942 års lagstiftning i princip avskaffats
och ersatts med anslag i kyrkan — ytterligare följande:

4 Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1959

Motionärerna föreslå nu, att denna sista återstod av det forna kungörelseläsandet
från predikstolen skall avskaffas, och motivera sin framställning
med att modernare publiceringsmetoder, såsom press, radio in. in., gjort
anslagen i kyrka onödiga. Det torde ej heller kunna råda delade meningar
om att de rubriker över inkomna kungörelser, vilka nu författningsenligt
uppsättas i kyrkorna, praktiskt taget sakna betydelse i publiceringshanseende
Detta synes även bekräftas av de svar, som enligt vad ovan återgivits
avgåvos å den till domkapitlen ställda rundfrågan angående tilllämpningen
av 1942 års lagstiftning. Som nämnts har också det tillämpade
anslagsförfarandet redan från sin tillkomst avsetts endast som ett
provisorium; och detta har även understrukits av första lagutskottet i
dess yttrande över de vid 1943 års riksdag väckta motionerna i ämnet.

Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning, att den nu tillämpade
metoden icke är tillfredsställande och att åtgärder böra vidtagas i syfte att
få till stånd en bättre ordning. Att omedelbart och allmängiltigt föreskriva,
att de särskilda stadgandena om kungörande i kyrka skola upphöra att
<>älla, låter sig dock icke göra bl. a. av den anledningen, att i flera fall kungörandet
utgör utgångspunkt för fatalietid. I stället synes man, såsom föreslagits
i 1945 års promemoria, böra reformera etappvis. Den första etappen
kan för övrigt sägas redan ha tillryggalagts genom att de kommunala kungörelserna
vid kommunallagsreformen överförts till den kommunala anslagstavlan.
Nästa uppgift bör då i enlighet med promemorians förslag bli
en översyn av de viktigare författningar, som alltjämt inrymma bestämmelser
om kungörande i kyrka, varvid denna publiceringsmetod utbytes mot
andra sådana eller, där så kan ske, slopas utan ersättning. Enligt utskottets
mening är emellertid detta reformarbete icke av den omfattning eller angelägenhetsgrad,
att det synes påkallat att enbart härför tillsätta en särskild
utredning. Detta skulle ej heller vara praktiskt lämpligt, då en sådan utredning
skulle nödgas syssla med de mest skiftande lagstiftningskomplex och
knappast kunna utrustas med erforderlig sakkunskap för att på ''arje säiskilt
område kunna bedöma vilka publiceringsmetoder som just där vore
de lämpligaste. I stället synes man inom redan tillsatta utredningar böra
vid sidan av det egentliga utredningsarbetet jämväl beakta, att kyrkokungörandet
i förekommande fall bör ersättas med ett mera tidsenligt publikationsförfarande.
Det är för utskottet bekant, att man sid sissa pågående
utredningar har att taga ställning till frågor av detta slag. Besvärssakkunniga
komma sålunda bl. a. in på spörsmålet om delgivning av administrativa
beslut med menigheter och med en obestämd personkrets, och inom
1954 års fastighetsbildningskommitté söker man finna lämpliga publikationsmetoder
inom jorddelningslagstiftningen. Frågan om kyrkokungör
ande Is avskaffande synes kunna aktualiseras även vid andra pågående
eller begärda utredningar. Möjligheten alt ersätta det i rättegångsbalken
föreskrivna kyrkokungörandet bör sålunda kunna övervägas inom 1951
års rättegångskommitté, och kungörelseförfarandet vid exekutiva auktioner
bör lämpligen upptas vid den allmänna revision av utsökningslagen,
som riksdagen begärde år 1945 (första lagutskottets uti. nr 39, r. skr. nr
365). Vidare synas expropriationslagens bestämmelser om kyrkokungörande
böra omprövas i samband med den av riksdagen begärda utiedningen om
denna lags bestämmelser angående underrättande av sakägare om expropriationsansökan.
Det är även önskvärt, att man inom departementen vid
omarbetning av administrativa författningar av skilda slag i förekommande
fall låter kyrkokungörandet ersättas med modernare publiceringsformer.

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1959

Så synes för övrigt också ske i allt större utsträckning. Som exempel kan
nämnas, att ansökningar om att få tillverka explosiva varor eller eldfarliga
oljor enligt tidigare bestämmelser i vissa fall skulle uppläsas i kyrka, medan
enligt de nya stadganden i dessa ämnen som trädde i kraft den 1 januari
1950 kyrkokungörandet för motsvarande fall slopats, så att publicering
nu sker endast i ortstidning.

Vilka publiceringsförfaranden som böra komma till användning i stället
för kyrkokungörandet får naturligen bero på de särskilda kraven inom
olika lagstiftningsområden. Utskottet vill emellertid som en allmän grundsats
uttala, att man bör söka skapa sådana publiceringsmetoder, vilka medföra
ett verkligt allmänt bekantgörande. Från denna utgångspunkt synes
man böra eftersträva att använda annonsering i ortspressen, medan däremot
anslagsförfaranden i allmänhet ej äro ändamålsenliga. Att helt undvika
publicering genom anslag lär dock, bl. a. av ekonomiska skäl, ej låta
sig göra. Det kan möjligen även visa sig lämpligt att, sedan kyrkokungörandet
avskaffats i viktigare sammanhang, genom ett allmänt stadgande utbyta
denna kungörelseform även i återstående författningar och att därvid
använda sig av en annan form av anslag såsom ersättning. Vid försök att
skapa en ny sådan publiceringsmetod genom anslag ligger väl närmast till
hands att söka begagna sig av de numera inrättade kommunala anslagstavlorna.
Väljer man denna väg kan det emellertid bli nödvändigt — "åtminstone
om den kommunala anslagstavlan skall i något större utsträckning
tagas i anspråk för allmänna tillkännagivanden — att särskilda »anslagsförrättare»
förordnas, som under tjänstemannaansvar skola handhava
tavlans skötsel och utfärda hevis om anslag. Sådana mera allmänna frågor
rörande den kommunala anslagstavlans begagnande synas lämpligen med
det snaraste böra komma under övervägande, så att därefter de särskilda
utredningarna skola kunna bättre bedöma förutsättningarna för att utnyttja
denna anslagstavla.

Såsom framgår av det anförda finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
vare sig att någon omedelbar lagändring sker eller att en särskild utredning
i frågan tillsättes. De ovan framhållna synpunkterna synas emellertid utskottet
genom skrivelse till Kungl. Maj:t böra bringas till Kungl. Mai ds
kännedom. J

Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen.

Utskottet

Enligt föreskrifter i utsökningslagen skall exekutiva försäljningar av
utmätt fast eller lös egendom kungöras i kyrka. Liknande regler om kungörande
finnes även i ett stort antal andra lagar och författningar inom
skilda lagstiftningsområden, l. ex. i rättegångsbalken samt i författningar
rörande jorddelning, vattenrätt och expropriation in. in. På grund av lagen
den 1.1 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka, vilken
lag avser profana kungörelser över huvud, sker kungörandet i kyrka genom
anslag i vapenhuset eller å annan lämplig plats i eller invid kyrkan av
kungörelsens rubrik jämte tillkännagivande att kungörelsen finnes tillgänglig
för allmänheten å pastorsexpeditionen eller annan plats.

I före\arande motion föreslås all kungörandet i kyrka av exekutiva

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1959

auktioner för försäljning av utmätt egendom borttages, oeh såsom motivering
för denna framställning anföres att det nuvarande förfarandet vore
föråldrat och dessutom mindre lämpligt ur den synpunkten att dylika
kungörelser i många fall kunde väcka olustkänslor hos kyrkobesökarna.
Enligt motionärernas mening borde erforderligt kungörande kunna ske
genom annonsering i pressen.

Av den föregående redogörelsen framgår att frågan om avskaffande av
kungörelseförfarandet i kyrka länge varit föremål för uppmärksamhet.
1942 års lagstiftning, varigenom uppläsandet från predikstolen av dylika
kungörelser avskaffades och ersattes med anslag, avsågs att vara endast
ett provisorium, som senare skulle ersättas av ett mera tidsenligt publikationsförfarande.
I sitt utlåtande nr 41 vid 1955 års riksdag uttalade utskottet
att den tillämpade metoden med anslag i kyrka icke vore tillfredsställande
och att åtgärder borde vidtagas i syfte att få till stånd en bättre
ordning. Reformarbetet på detta område syntes — anförde utskottet —
böra ske etappvis, och den närmaste uppgiften borde, eftersom den första
etappen genomförts i och med att de kommunala kungörelserna genom
1953 års kommunallagsreform överförts till den kommunala anslagstavlan,
bli en översyn av de viktigare författningar, som alltjämt inrymde bestämmelser
om kungörande i kyrka. Utskottet ansåg emellertid icke påkallat
eller lämpligt att enbart härför tillsätta en särskild utredning utan fann
i stället önskvärt att spörsmålet beaktades vid pågående eller begärda utredningar
inom de olika lagstiftningsområdena. Beträffande frågan om
kungörelseförfarandet vid exekutiva auktioner uttalade utskottet att denna
lämpligen borde upptas vid den kommande allmänna revisionen av utsökningslagen.

Den förevarande motionen har, såsom tidigare angivits, väckt fråga om
avskaffande av kungörelser i kyrka allenast inom ett av de många lagstiftningsområden,
som i sig innefattar bestämmelser om sådant kungörande.
Det synes uppenbart att publikationsmetoderna inom utsökningsrätten
kommer att omprövas i samband med det år 1958 påbörjade stora
reformarbetet på detta område. Härigenom kommer motionens syfte att
bli tillgodosett. Vid sådant förhållande anser utskottet skäl icke föreligga
att föreslå riksdagen att vidtaga någon åtgärd i anledning av motionen.

Till frågan om avskaffandet av kyrkokungörandet över huvud, såvitt
gäller världsliga kungörelser, kan utskottet icke på grund av föreliggande
motion taga ställning. Tydligt är emellertid att detta spörsmål, som nu
varit aktuellt under en avsevärd tidrymd, icke lärer kunna inom överskådlig
tid bringas till en slutlig lösning över hela fältet, därest reformarbetet
skall bedrivas efter de linjer utskottet skisserat i 1955 års utlåtande i ämnet.
Självfallet måste del anses otillfredsställande att en publiceringsmetod, som
länge ansetts vara praktiskt taget betydelselös, kommer att för lång tid
framåt tillämpas beträffande kungörelser in. in. inom åtskilliga lagstift -

Första lagutskottets utlåtande nr i år 1959 7

ningsområden. Ifrågasättas kan därför om icke anledning finnes att ånyo
överväga, huru reformarbetet skall uppläggas för att inom rimlig tid nå
fram till ett slutresultat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 83, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1959

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Per Olofsson,
Lindgren, Per-Olof Hanson, Erik Svedberg, Robert Johansson, fröken
Mattson och herr Arvidson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedqvist, fru Johansson,
herr Onsjö, fru Boman, herrar Ekström i Björkvik, Fröding och fröken
Bergegren.